Sök i Ratio Lex

Angående reglering av avlöningsförhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. rn

1919-02-11 · 42 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:116, Angående reglering av avlöningsförhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts Proposition Nr 116.

1

Nr 116.

Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående reglering av

avlöningsförhållandena för förste provinsialläkare och

provinsialläkare m. rn.; given Stockholms slott den 11

februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna ej mindre det av departementschefen i statsrådsprotokollet

framlagda förslaget till avlöningsstat för förste provinsialläkare

och provinsialläkare, att tillämpas från och med år 1920, än även

de av departementschefen förordade villkoren och bestämmelserna för

åtnjutande av de i berörda statförslag upptagna avlöningsförmånerna;

dels förklara,

att ep var, som med eller efter ingången av år 1920 tillträder befattning

å den förut omförmälda staten, skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda

villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande befattningshavare, vilka icke före viss av Kungl.

Maj:t bestämd dag anmäla, att de vilja underkasta sig den nya avlöningsstaten

samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt nu gällande

ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej

annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem;

dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och med år 1920 höja

det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste provinsialläkare

och provinsialläkare från 997,200 kronor med 227,000 kronor till

1,224,200 kronor;

dels ock på extra stat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag å 4,000

kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

angivna grunder användas till beredande av flyttningsbidrag åt vissa

provinsialläkare.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 98 htift. (Nr 116.)

327 1 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

Inledning.

2

Kung! Maj:ts Proposition Nr 116.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

februari 1919.

N ärvarande:

Hans excellens lierr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

ScHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Med skrivelse den 31 juli 1917 överlämnade den s. k. provinsialläkarkommittén

till chefen för civildepartementet för landstingens hörande

ett av kommittén utarbetat förslag till ordnande av provinsialläkarnas

bostadsfråga samt till jämkning i rikets indelning i läkardistrikt. Sedan

från landstingen infordrade yttranden tillställts kommittén, har kommittén

med skrivelse den 1 december 1917- avgivit betänkande med iörslag i

fråga om reglering av löneförhållandena för förste provinsialläkare och

provinsialläkare m. m.

över berörda betänkande avgav medicinalstyrelsen den 8 februari

1918 infordrat utlåtande, därvid styrelsen tillika överlämnade från förste

provinsialläkare och samtliga länsstyrelser i riket infordrade yttranden.

Beträffande tillsättandet av provinsialläkarkommittén, dess uppdrag

och sammansättning torde vara tillräckligt att hänvisa till den redogörelse

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

därför, som lämnades i Kungl. Maj:ts proposition nr 311 till 1918 års

lagtima riksdag (sid. 4—6). Här må beträffande kommitténs uppdrag

nämnas, att detsamma bestämdes sålunda, att kommittén skulle dels verkställa

utredning och avgiva förslag i fråga om reglering av avlöningsförhållandena

för förste provinsialläkare och provinsialläkare jämte i samband

därmed stående frågor, därvid även borde tillses, huruvida jämkning

i rikets indelning i provinsialläkardistrikt kunde vara påkallad, dels

oek skyndsamt inkomma med yttrande och förslag, huruvida och i vad

man särskilda anordningar provisoriskt -skulle kunna vidtagas för att avhjälpa

svårigheterna att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt,

såväl ordinarie som extra.

Med skrivelse den 11 november 1916 överlämnade kommittén för- Framställslag

till provisoriska anordningar i syfte att avhjälpa svårigheterna att °,jj? ^

besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl ordinarie riksdag,

som extra.

Sedan medicinalstyrelsen den 3 januari 1917 avgivit utlåtande över

kommitténs sistnämnda förslag och därvid överlämnat från åtskilliga

vederbörande inkomna yttranden, avlät Kungl. Maj:t den 16 februari

1917 proposition, nr 79, med förslag till provisoriska åtgärder i förenämnda

syfte.

De åtgärder, som beträffande vissa ordinarie provinsialläkardistrikt

av’ Kungl. Maj:t föreslogos, voro ämnade att förbättra befattningshavarnas

ställning och avsågo beredande av flyttningsbidrag och löneförbättring

genom ortstillägg samt rätt till tidigare första ålderstillägg. I

fråga om de extra provinsialläkardistrikt, som skulle bliva föremål för

åtgärder, förordades i allmänhet höjning av utgående statsbidrag. Då

det emellertid kunde befaras, att de sålunda föreslagna åtgärderna en tid

framåt icke skulle visa sig tillräckliga, ifrågasatte Kung!. Maj:t jämväl

en utvidgning av den civila läkarstipendiatinstitutionen i syfte att genom

ökad tillgång på läkarstipendiater möjliggöra, att sjukvården i svårbesatta

distrikt på nöjaktigt sätt kunde tillfälligt uppehållas genom sådana stipendiater.

För att under semester och vakans lättare kunna uppehålla läkartjänsterna

i mera avlägset belägna och svårbesättliga distrikt föreslogs

dessutom en höjning i vissa fall av ersättningen till vikarie för förste

provinsialläkare och provinsialläkare.

I skrivelse don 15 juni 1917 angående regleringen av utgifterna

under riksstatens sjätte huvudtitel meddelade riksdagen, att riksdagen

bifallit Kungl. Maj:ts uti nämnda proposition gjorda framställningar.

Riksdagen uttalade därvid, att om ifrågavarande åtgärder icke skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

Framställningar

till

1918 års

riksdag.

visa sig vara tillfyllest för avhjälpande av de rådande svårigheterna,

riksdagen förväntade, att Knngl. Maj it snarast skulle till riksdagen inkomma

med ytterligare förslag i berörda hänseende.

De åtgärder av provisorisk beskaffenhet, som sålunda beslutades av

1917 års riksdag, voro icke tillräckliga för avhjälpande av bristen på

tjänsteläkare och avsågo för övrigt huvudsakligen endast vissa mera

svårbesättliga provinsialläkardistrikt. Enligt vad medicinalstyrelsen i sitt

förenämnda utlåtande den 8 februari 1918 meddelade, voro då icke

mindre än 18 ordinarie provinsialläkartjänster och 35 extra provinsialläkartjänster

vakanta, och ansåg styrelsen troligt, att flertalet av dessa

tjänster icke kunde med dåvarande avlöningsförhållanden besättas med

ordinarie innehavare. Detta gällde icke blott de norrländska distrikten,

utan även i mellersta och södra delarna av landet hade ett avsevärt

antal distrikt visat sig svårt att besätta. För att råda bot härutinnan

och locka de yngre läkarna att välja den ofta slitande provinsialläkarbanan

bleve det därför nödvändigt att göra densamma ekonomiskt mera

lockande än då vore fallet.

Kommitténs föreliggande förslag avsåg i främsta rummet en förbättring

av ifrågavarande läkares ställning genom ändring av gällande

läkartaxa samt nya avlöningsstater med höjda avlöningsbelopp för förste

provinsialläkare och provinsialläkare, i vilket sammanhang kommittén

föreslog dels särskilda förmåner för provinsialläkare i vissa mera sVårbesatta

distrikt, dels förhöjd ersättning i vissa fall åt vikarier under

semester för förste provinsialläkare, dels ersättning i viss mån för tjänsteläkares

telefonavgifter, dels ock beredande av ökade möjligheter för i

statens, landstings eller kommuners tjänst anställda läkare att kostnadsfritt

fortsätta sin vetenskapliga utbildning.

Kommittén föreslog därjämte ökning av provinsialläkarnas antal

samt förändrad indelning av provinsialläkardistrikten ävensom åtgärder

för ordnandet av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare.

Vidare framlade kommittén förslag om åtgärder för utjämning av

sjukvårdskostnaderna på landsbygden.

Slutligen hemställde kommittén om åtgärder till minskande av studietidens

längd för läkare.

Vid anmälan av kommitténs förslag den 19 april 1918 yttrade jag,

att förhållandena tyvärr gjorde det omöjligt att då upptaga samtliga av

kommittén framlagda förslag. Vad anginge den föreslagna löneregleringen

och den därmed i samband stående frågan om pensionering,

syntes ärendet i dessa delar ej böra företagas till avgörande, förrän löneregleringskommittén

lämnats tillfälle yttra sig i ämnet. Då dylikt utlå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 116.

b

tande ej kunde förväntas inom sådan tid, att proposition i ämnet hunne

föreläggas 1918 års riksdag, bleve det därför nödvändigt att låta anstå

med en definitiv löneförbättring för provinsialläkarkåren till ett kommande

år. Beträffande provinsialläkarnas bostadsfråga ansåg jag mig på sakens

dåvarande ståndpunkt och då den i detta ämne verkställda utredningen

icke kunde anses tillräckligt uttömmande icke kunna framlägga förslag i

ämnet. Bostadsfrågan sammanhängde, yttrade jag vidare, nära med den

föreslagna löneregleringen och syntes lämpligen efter möjligen erforderlig

ytterligare utredning böra behandlas i samband med denna.

På grundval av kommitténs förslag i övrigt, i mån detsamma icke

syntes lämpligen böra behandlas i sammanhang med löneregleringsfrågan,

avlät Kungl. Maj:t på min tillstyrkan nämnda den 19 april 1918 till riksdagen

tre särskilda propositioner, nr 311, angående ändring i avlöningsstaten

för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. in., nr 312, med

förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa, samt nr 313, angående

åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden. 1 förstnämnda

proposition, nr 311, framlades förslag dels om ökning av provinsialläkarnas

antal och om jämkning av den dåvarande distriktsindelningen

samt i samband därmed vissa ändringar i avlöningsstaten, dels

ock, i avvaktan på den definitiva löneregleringen, åtgärder till förbättring

av löneförhållandena jämväl under år 1919 i vissa provinsialläkardistrikt,

vilka åtgärder avsågo beredande av löneförbättring genom ortstillägg

och av flyttningsbidrag samt rätt till tidigare första ålderstillägg; och

omfattade denna löneförbättring flera distrikt samt innefattade ortstillägg

i vissa distrikt med högre belopp än motsvarande löneförbättring för år

1918. Vidare framlades i berörda proposition förslag om höjd ersättning

i vissa fall åt vikarie för förste provinsialläkare, varjämte äskades anslagtill

bidrag till extra provinsialläkares avlönande i enlighet med gällande

bestämmelser. Slutligen berördes i samma proposition frågorna om förhöjd

tjänstårsberäkning i vissa avlägset belägna provinsialläkardistrikt

i övre Norrland samt om åtgärder till minskande av studietidens läng^d. —

I propositionen nr 312 begärdes riksdagens yttrande över ett av Kungl.

Maj:t framlagt förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa, enligt

vilken de dittills varande avgifterna höjdes ävensom bestämdes skola utgå

enligt s. k. glidande taxa. — I propositionen nr 313 äskades ett anslag

å 230,000 kronor såsom bidrag till lindring av mindre bemedlade patienters

å landsbygden sjukvårdskostnader, och skulle enligt de i berörda

proposition föreslagna grunder för statsbidragets utgående kostnaderna

— däri inbegripet reseersättning — för sjukbesök, som av provinsialläkare

och extra provinsialläkare hos personer med viss mindre inkomst

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 116.

företoges på avstånd, överskjutande en mil från läkarstationen, i vad de

överstege 7 kronor, gäldas med 3 r. av statsmedel, med 2/s av vederbörande

kommun och med Vs av den vårdsökande.

I skrivelse den 22 juni 1918, nr 6 A, angående regleringen av utgifterna

under riksstatens för år 1919 sjätte huvudtitel anmälde riksdagen

sitt beslut i anledning av propositionerna nr 311 och 313. Beträffande

propositionen nr 311 medgav riksdagen, att å avlöningsstaten

för förste provinsialläkare och provinsialläkare finge från och med år

1919 uppföras ytterligare 33 provinsialläkare eller eu utöver vad i

propositionen föreslagits, varjämte det ordinarie anslaget i anledning

därav ytterligare höjdes. I övriga delar blev propositionen bifallen.

Beträffande distriktsindelningen uttalade riksdagen sin övertygelse om

att Kungl. Maj:t, med beaktande av att ordinarie provinsialläkardistrikt

bleve inrättade i så stor utsträckning, som statsekonomiska häns}Tn det

tilläte, komme att uppmärksamma de motionsledes framställda eller i

propositionen eller eljest särskilt omnämnda fallen och så snart lämpligen

ske kunde till riksdagen inkomma med det förslag till ytterligare

upprättande av ordinarie provinsialläkardistrikt, vartill förhållandena gåve

anledning. — I fråga om propositionen .nr 313 anmälde riksdagen, att

riksdagen anvisat det äskade anslaget å 230,000 kronor samt att riksdagen

för sin del antagit vissa villkor och grunder för åtnjutande av statsbidrag

från berörda anslag. Berörda villkor och grunder avveko delvis från de av

Kungl. Maj:t föreslagna. Så ansåg riksdagen sig icke kunna för det dåvarande

tillstyrka beslut om statsbidrag för utjämning av den del av läkarvården,

som utgjordes av resekostnaden, då den i ärendet förebragta utredningen

vore otillräcklig och frågan om statsbidrag till berörda kostnad dessutom

syntes på ett sådant sätt sammanhänga med frågan om anordnande av

bostäder för provinsialläkarna och bostadskommunens eventuella skyldighet

att bidraga härtill m. in., att dessa frågor syntes böra prövas i ett

sammanhang. Vidare fann riksdagen lämpligt, att vid en till läkararvodet

begränsad utjämning uppdelning av vårdkostnaden enbart skedde på

staten och den sjukvårdssökande, därvid staten borde erlägga såväl den

av Kungl. Maj:t föreslagna andelen som det enligt propositionen på

kommunen fallande beloppet eller sammanlagt 4 o. Därjämte gjorde riksdagen

viss ändring i bestämmelserna angående vilka personer skulle vara

berättigade till ifrågavarande statsbidrag.

Vad slutligen angår propositionen nr 312, anmälde riksdagen i skrivelse

den 8 juni 1918, nr 303, att riksdagen för sin del funnit gällande

provinsialläkartaxa höra,ändras på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, dock med

viss mindre, i skrivelsen angiven ändring.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

Sedan löneregleringskommittén den 13 december 1918 avgivit infordrat

utlåtande rörande en allmän lönereglering för förste provinsialläkare

och provinsialläkare jämte vissa därmed sammanhängande frågor,

har Kungl. M*aj:t i innevarande års statsverksproposition i enlighet med

min hemställan föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att i ämnet avlåtas, beräkna dels eu höjning av det

ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare, nu

997,200 kronor, till 1,222,200 kronor, dels ock till provisorisk förbättring

av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner på extra stat för år 1920

ett förslagsanslag, högst, 7,200 kronor.

Då, såsom ovan nämnts, löneregleringskommittén numera inkommit

med yttrande över den föreslagna löneregleringen och därmed i samband

stående frågor, kommer jag'' i det följande framlägga förslag till ny avlöningsstat

för förste provinsialläkare och provinsialläkare. Vidare kommer

jag att i samband med löneregleringen till behandling upptaga övriga

i provinsialläkarkommitténs betänkande avhandlade frågor — med undantag

av provinsialläkarnas bostadsfråga — i den mån dessa frågor icke

berörts i propositionerna nr 311—313 till 1918 års riksdag.

Vad bostadsfrågan åter beträffar, har, såsom förut nämnts, provinsialläkarkommittén

föreslagit åtgärder till ordnande av densamma. Dylika

åtgärder fmner kommittén dock erforderliga allenast beträffande provinsialläkardistrikt

med läkarstation å landsbygden. Beträffande dessa distrikt

synes det kommittén lämpligt, att landstingen kunde åläggas att, då

bostad ej på. annat sätt kunde beredas, anskaffa särskild läkarbostad

och därefter till läkaren upplåta densamma. Sådan bostad borde läkaren

vara skyldig bebo, och borde han tillika för densamma till landstinget

erlägga en hyra av högst 1,000 kronor.

Beträffande kostnaden för sådan byggnads uppförande har kommittén

tänkt sig, att denna kostnad skulle fördelas på stat och landsting samt

den kommun, inom vilken läkarstationen vore belägen, eller eventuellt

i stället för kommunen läkardistriktet. Staten borde bidraga med högst

1''3 av kostnaden. Återstoden av kostnaden borde gäldas av landstinget,

och landstinget skulle sedan i sin ordning äga att bekomma ersättning

för hältten av sina utgifter av omförmälda kommun eller eventuellt av

distriktet.

Kommittén bär beräknat, att lör eu tid framåt behövde anordnas

10 provinsialläkarbostäder årligen, varför kostnaden kunde beräknas till

330,000 kronor. Därav skulle på staten belöpa högst 110,000 kronor.

Två av kommitténs ledamöter hava i denna del varit av skiljaktig

mening mot flertalet inom kommittén samt ansett, att det av kommittén

Ål omstående

delar av

kommitténs

förslag1.

Departe
mentschefen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

''Reglering

ay avlönings-

och

pensionsförhållandena]

för förste"

provinsialliikare

och;

provinsialläkare.

N« gällande

bestämm

e 1 ser.

8 Kung!. Maj ds Proposition Nr 116.

utarbetade förslaget icke bort framläggas. Reservanterna hava för sin

del förordat andra åtgärder för frågans lösning, såsom hyresbidrag av

statsmedel till de provinsialläkare, som hava svårighet att anskaffa en

tjänlig bostad för skälig hyra. Jämväl från de i ärendet hörda myndigheternas

sida hava åtskilliga erinringar gjorts mot kommitténs förslag.

Jag inser till fullo vikten av att bostadsfrågan erhåller en tillfredsställande

lösning. Vid övervägande av de förslag, som framkommit i

ämnet, har jag emellertid funnit, att ordnandet av denna fråga närmast

bör ankomma på vederbörande primärkommuner, särskilt då den kommun,

inom vilken provinsialläkaren är bosatt. Vid sådant förhållande har

jag icke ansett något förslag i ämnet böra framläggas för riksdagen.

Nu gällande bestämmelser angående avlöningsförmåner för tjänsteläkare

å landsbygden datera sig i väsentliga delar från år 1911. Nämnda

års riksdag godkände nämligen i anledning av Ivungl. Maj:ts därom

gjorda framställning följande avlöningsstat för förste provinsialläkare

och provinsialläkare, att tillämpas från och med år 1912:

Lön.

Tjänst-

görings-

Orts-

tillägg.

Summa.

penningar.

Kronor.

Kronor.

Kronor, j

Kronor.

1 förste provinsialläkare ......

4,000

2,000

600

6,600

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kror

’ 1 »

4,000

2,000

300

6,300

1 )) » ......

4,000

2,000

300

6,300

hot och efter 10 år

1 » » ......

4,000

2,000

—

6,000

med ytterligare 500

kronor.

12 »

48,000

24,000

—

72,000

1 »

—

1,500

—

1,500

7 »

—

10.500

—

10.500

Kronor

64,000

44,000

1,200

109,200

1 provinsialläkare ...............

3,000

1,000

1,000

5,000

1 ,) ...............

3,000

1,000

500

4,500

höjas med 500 kro-

11 » ...............

33,000

11,000

5,500

49,500

nor och efter 10 år

1 ,) ...............

3,000

1,000

_

4,000

med ytterligare 500

kronor.

I 173 » ...............

519,000

173,000

—

692,000

Kronor

561,000

187,000

7,000

755,000

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

I den sålunda fastställda avlöningsstaten skedde år 1914 den ändring,

att nämnda års förra riksdag från och med år 1915 uppförde ett ortstillägg

med 1,000 kronor för provinsialläkaren i Paj ala distrikt.

Vidare har, såsom förut nämnts, 1918 års lagtima riksdag medgivit,

att å avlöningsstaten må från och med 1919 uppföras ytterligare 33

provinsialläkare utan ortstillägg.

De ordinarie provinsialläkarnas antal är således för närvarande

220, och utgår ortstillägg med 1,000 kronor till en var av provinsialläkarna

i 2 distrikt, nämligen A ittangi och Pajala distrikt, samt med 500

kronor till en var av provinsialläkarna i 12 distrikt, nämligen Ramsele,

Hotings, Hede, P öllinge, Gäddede, Lycksele, Vilhelmina, Sorsele, Stensele,

Overkalix, Jokkmokks och Arjeplogs distrikt.

Utöver de i ordinarie staten fastställda avlöningsförmåner åtnjuta

provinsialläkarna i vissa distrikt ytterligare förmåner. Så utgå jämlikt

beslut av 1918 års riksdag samt enligt kungl. brev den 28 juni 1918

och särskilda brev den 31 december 1918, genom vilka sistnämnda

brev fastställts ny indelning av provinsialläkardistrikten i vissa län, till

provinsialläkarna i nedannämnda distrikt under år 1919 tillfälliga avlöningstillägg

med följande belopp, nämligen till en var av provinsialläkarna

i Skönneruds (Järnskogs), Långavs (Likenäs), Hotings, Ramsele,

Hammerdals, Hede, Dorotea, Bjurholms, Jörns, Norsjö, Åsele, Bodens,

Haparanda, Jokkmokks och Överkalix distrikt med 500 kronor, till eu

var. av provinsialläkarna i Los, Föllinge, Stensele, Malåträsks (Malå),

Arvidsjaurs, Pajala, Råneå, Vittangi och Overtorneå distrikt med 1,000

kronor, till eu var av provinsialläkarna i Gäddede och Sorsele distrikt med

1,500 kronor samt till en var av provinsialläkarna i Tärna och Arjeplogs

distrikt med 2,000 kronor. Sedan de extra provinsialläkardistrikten i

Ljugarn och Enånger blivit ordinarie, skall vidare enligt 1918 års riksdags

beslut till provinsialläkarna i vart och ett av dessa distrikt under år 1919

utgå tillfälligt avlöningstillägg med 500 kronor. Vidare har Kungl. Maj:t, i

enlighet med beslut av sistnämnda riksdag, genom berörda brev den 28 juni

1918 samt genom brev den 31 december 1918 förordnat, att blivande innehavare

av provinsialläkarbefattningarna i Los, Föllinge, Gäddede, Sorsele,

Stensele, Tärna, Malåträsks, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Pajala och Vittangi

distrikt skola äga komma i åtnjutande av flyttningsbidrag i Arjeplogs,

Sorsele och färna distrikt med högst 800 kronor och i övriga nu nämnda

distrikt med 600 kronor, allt enligt i brevet den 28 juni 1918 stadgade

grunder. Slutligen har 1917 års riksdag medgivit, att rätt till första

ålderstillägget skall inträda redan efter tre år beträffande provinsialBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 98 höft. (Nr 116.) 327 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

läkarna i vissa distrikt, nämligen Sorsele, Arjeplogs, Pajala och Vittangi,

dock först sedan nämnda distrikt blivit med nya innehavare besatta,

och har samma förmån genom beslut av 1918 års lagtima riksdag tillagts

provinsialläkaren i Tärna distrikt.

Beträffande förste provinsialläkarna utgå av de i avlöningsstaten

upptagna tre ortstilläggen det å 600 kronor till förste provinsialläkaren

i Stockholms län och de å 300 kronor till vardera av förste provinsialläkarna

i Västerbottens och Norrbottens län. De i staten upptagna 8

förste provinsialläkare, som endast uppbära tjänstgöringspenmngai med

1,500 kronor, äro sådana, som fortfarande sköta var sitt provinsialläkardistrikt

och, förutom sin provinsialläkaravlöuing, åtnjuta berörda belopp

i tjänstgöringspenningar såsom förste provinsialläkare. De län, där

förste provinsialläkartjänst är förenad med pro vin sialläkartj än st, äro

Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gottlands, Blekinge, Hallands,

Västmanlands och Jämtlands län.

De biträdande provinsialläkare, som äro anställda i de län, där

förste provinsialläkaren tillika innehar provinsialläkartjänst, åtnjuta jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 15 september 1911 arvode å 1,000 kronor

om året, och utgå ifrågavarande arvoden av förslagsanslaget till bestridande

av kostnader för allmän hälso- och sjukvård.

Vad pensionsförhållandena beträffar, utgör pensionsunderlaget för

provinsialläkare jämlikt beslut av 1914 års senare riksdag 3,500 kronor

och för förste ''provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare, jämlikt

beslut av 1913 års riksdag 4,000 kronor, i båda fallen med förhöjning

i förekommande fall av de i avlöningsstaten upptagna ålderstilläggen.

Förste provinsialläkare utan provinsialläkardistrikt äro pa grund av

bestämmelserna i lagen angående civila tj än stm neha\ ares rätt till pension

den 11 oktober 1907 berättigade till 5,000 kronor i hel pension.

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder jämlikt 5 § i berörda

lag för provinsialläkare vid 62 levnads- och 20 tjänstår och för

förste provinsialläkare — vare sig han tillika är provinsialläkare eller

ej — vid 65 levnads- och 23 tjänstår.

För åtnjutande av med förste provinsialläkar- och provinsialläkarbefattningarna

förenade avlöningsförmåner äro villkor och bestämmelser

meddelade i kungörelsen den 15 september 1911 (Sv. förf.-saml. bill.

nr 55).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116. 11

Beträffande behovet av en ny lönereglering för provinsialläkarna

anför provinsialläkarkommittén i sitt betänkande följande:

»Den löneförbättring, som genom 1911 års stat åstadkoms för provinsialläkare,

var synnerligen obetydlig. Till belysande härav må meddelas följande.

Yid tiden för fastställande av 1911 års stat utgick till provinsialläkare en avlöning

av 2,500 kronor, därav 625 kronor såsom tjänstgöringspenningar jämte 750

kronor såsom hyresersättning, således tillhopa 3,250 kronor. Därjämte utgick

två ålderstillägg å 500 kronor, det ena efter 10, det andra efter femton års tjänstgöring.

Under några år hade riksdagen därjämte beviljat s. k. dyrtidstillägg

(extra lönetillägg) med 12 % av löneförmånerna, alltså 390 kronor, varigenom avlöningen

utan ålderstillägg belöpte sig till 3,640 kronor. Skillnaden mellan förenämnda

avlöning och den år 1911 bestämda å 4,000 kronor utgör 360 kronor.

Härifrån bör dock dragas kostnaden för pensionsavgift 160 kronor om året, då

det visar sig, att löneförbättringen inskränker sig till 200 kronor. Men härjämte

torde böra observeras, att uti § 1 i läkartaxan infördes en bestämmelse, som

förbjöd läkaren att med patienten överenskomma om högre ersättning än den i

taxan bestämda — en överenskommelse som varit tillåten enligt 189Ö års taxa.

— Man torde därför utan överdrift kunna säga, att 1911 års lönereglering för

provinsialläkarna knappast medförde någon löneförbättring.

Följderna av förenämnda lönereglering dröjde ej att visa sig. Tilloppet av

läkare till provinsialläkarbanan minskades hastigt, och numera kunna unga läkare

knappast förmås söka in på banan. Läkarna föredraga att bosätta sig i städerna

för att där skaffa sig enskild praktik. Yid en otillräcklig rekrytering av kåren

bliva givetvis de sämst lottade och besvärligaste distrikten främst lidande. Också

har det varit förenat med stora svårigheter för att ej säga omöjligt att få flera

provinsialläkardistrikt särskilt i Norrland besatta med nya innehavare.»

Vidare framhåller kommittén, att de av Kungl. Maj:t och riksdagen

år 1917 beslutade provisoriska åtgärderna i syfte att avhjälpa svårigheterna

att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl

ordinarie som extra, hittills icke visat något nämnvärt resultat. Kommittén

finner därför, att än kraftigare åtgärder måste vidtagas för att

råda bot på missförhållandena. Framför allt borde de ekonomiska förhållandena

för provinsialläkaren högst betydligt förbättras. Den viktigaste

åtgärden för att erhålla bättre rekrytering såväl kvalitativt som

kvantitativt finner kommittén vara att höja läkartaxan, och har kommitténs

förslag härutinnan, såsom förut nämnts, resulterat i åtgärd av

statsmakterna.

Men därjämte anser kommittén det vara nödvändigt, att lönerna

höjas, ävensom att för avlägset belägna distrikt med ringa folkmängd och

obetydlig praktik beviljas särskilda ortstillägg och avlöningsbidrag samt

flyttningsbidrag. Endast härigenom funnes någon utsikt till ökad rekrytering

av kåren. Kommittén framhåller dock, att det icke vore möjligt

att göra läkardistrikten ekonomiskt fullt jämställda och att det även

Allmänna

avlöningsförmåner

för provinsialläkarna.

Provinsial
läkar
kommittén.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.is Proposition Nr 116.

syntes vara av en viss betydelse, att goda, medelgoda och relativt mindre

goda distrikt fortfarande funnes, enär härigenom för provinsialläkaren

i likhet med andra statens tjänstemän bereddes utsikt att möjligen kunna

vinna en bättre ekonomisk ställning än han tidigare innehaft. De ekonomiska

förhållandena i de relativt mindre goda distrikten borde dock

vara sådana, att läkaren även där utan försakelser kunde utöva sin tjänst.

För att utröna provinsialläkarnas inkomst av arbete har kommittén

låtit upprätta en sammanställning av uppgifterna härom i taxeringskalendrarna

för åren 1913—1916, och hava därjämte till jämförelse upptagits

inkomsterna av arbete för vissa andra läkare under nämnda tidsperiod.

Berörda sammanställning utvisar, att medelinkomsten av arbete

utgjort

År 1913.

Kronor.

År 1914.

Kronor.

År 1915.

Kronor.

År 1916.

Kronor.

1

För förste provinsialläkare ......................

7,810

9,847

9,242

9,494

» provinsialläkare ................................

8,062

8,348

8,454

8,764

» biträdande provinsialläkare ..................

9,177

10,536

10,872

12,061

» extra provinsialläkare...........................

8,246

8,652

9,208

9,520

» stadsläkare ......................................

10,350

10,563

10,811

11,444

» lasarettsläkare....................................

14,871

15,941

15,681

16,652

Bland lasarettsläkarna kava ej upptagits läkarna vid sjukhusen i Stockholm,

Uppsala och Lund.

Kommittén framhåller, att ifrågavarande sammanställning utvisade,

bland annat, att provinsialläkarna befunne sig lägst på inkomstskalan,

att därefter komme extra provinsialläkare och förste provinsialläkare

samt att biträdande provinsialläkarna stode betydligt högre i inkomstavseende

än förste provinsialläkarna, det sistnämnda förhållandet väl

beroende därpå, att biträdande provinsialläkarna varit mera i tillfälle att

ägna sig åt enskild praktik än förste provinsialläkarna, som på grund

av tjänsteresor nödgades ofta vara borta från läkarstationen långa tider.

Sammanställningen visade även, att den kontanta avlöningens storlek ej

inverkade så synnerligen mycket på resultatet av årsinkomsten, men att

däremot den omständigheten, om läkaren vore bunden av läkartaxan

eller icke, hade stor betydelse. Stads- och lasarettsläkarna, som ej vore

bundna av gällande läkartaxa, hade sålunda jämförelsevis goda inkomster.

Kommittén har sökt beräkna den inkomst, varav en provinsialläkarfamilj,

bestående av man, hustru, tre barn och två tjänare eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116. 13

tillhopa t personel’, kunde vara i behov för att anständigt kunna uppehålla

sig och samtidigt amortera kostnaden för läkarutbildningen. Kostnaden

för utbildningen och första uppsättningen av instrument har lågt

beräknats till 25,000 kronor och amorteringstiden har satts till 15 år.

Kommittén har då kommit till det resultat, att ifrågavarande läkarfamilj

för att kunna uppehålla sin ställning hade behov av en inkomst av i

runt. tal 11,300 kronor eller, om kommitténs förslag om ersättning till

provinsialläkare för telefonavgifter ej bifölles, 11,400 kronor. Härvid

har emellertid hänsyn icke tagits till den genom världskriget vållade

prisförhöjningen. Enligt ovan intagna sammanställning kunde provinsialläkaren

anses hava en inkomst i medeltal av 8,400 kronor. Hen föreslagna

förhöjningen i taxan i ett medelgott distrikt beräknas av kommittén

giva 1,100 kronor. Vidare finge antagas, att ett avdrag av 800

kronor för bestridande av särskild med provinsialläkartjänsten förenad

kostnad gjorts vid de deklarationer, varpå förenämnda statistik upprättats.

Sistnämnda tre poster gorå tillsammans 10,300 kronor. Av skyddskoppympnmgen

torde provinsialläkarna kunna beräkna en behållen inkomst

i genomsnitt av 200 å 300 kronor per år. För att erhålla det beräknade

minimibeloppet 11,300 kronor i ett medelgott distrikt erfordras

ytterligare 700 kronor. I skrivelse den 29 februari 1916 hemställde

medicinalstyrelsen, att lönen för provinsialläkare måtte höjas med 500

kronor och att provinsialläkaren därjämte måtte tilldelas ett''årligt anslag

av 200 kronor till expenser. Kommittén tillstyrker för sin del, att

provinsialläkarens avlöning måtte höjas med nämnda belopp, 700 kronor,

men då det syntes böra ordnas så, att det till expenser beräknade beloppet

kunde komma även eventuell vikarie till godo, har kommittén

föreslagit, att provinsialläkarens lön måtte höjas med 500 kronor till

3,500 kronor. och tjänstgöringspenningarna med 200 kronor till 1,200

kronor. Provinsialläkarnas begynnelseavlöning skulle alltså i allmänhet

bliva 4,700 kronor.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 8 februari 1918 tillstyrkt Medidnaikommitténs

förslag till lönereglering för provinsialläkare. styrelsen.

Löneregleringskommittén bär i sitt utlåtande den 13 december 1918 Löneförklarat

sig intet hava att erinra mot bifall till förslaget i denna del reglerings
*

ö * kommittén.

I Kungl. Majits förenämnda proposition nr 79 till 1917 års riksdag Departementslämnades

en redogörelse för de radande missförhållandena inom provin- chefen.

sialhikarväsendet och deras orsaker (sid. 4—6). Av nämnda redogörelse,

vartill här torde få hänvisas, framgår, att en snar och effektiv förbättring

av provinsialläkarnas ställning är av behovet oundgängligen påkallad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kwngl. Maj:ts Proposition Nr 116.

Delvis har detta behov tillgodosetts genom förut omnämnda, av 1918

års lagtima riksdag beslutade _ höjningar i läkartaxan. Den viktigaste

återstående utvägen att ekonomiskt förbättra ifrågavarande läkares villkor

är genomförandet av en reglering av deras grund avlöningar.

Av den förebragta utredningen framgår, att provinsialläkarna äro

de tjänsteläkare, som hava den lägsta inkomsten. De beräkningar, som

provinsialläkarkommittén verkställt och som synas välgrundade, giva

vid banden, att eu provinsialläkare, för att kunna anständigt försörja

sig och sin familj samt inom rimlig tid amortera den skuld, han nödgats

åsamka sig för sin utbildning och första uppsättning av instrument, i

genomsnitt måste, efter de före kristiden rådande förhållanden, hava en

inkomst av omkring 11,300 kronor samt att, för att detta belopp skall

kunna uppnås, hans avlöning erfordrar en böjning med 700 kronor.

Kommittén har nu föreslagit, att avlöningen måtte böjas med detta belopp

sålunda, att lönen ökas med 500 kronor och tjänstgöringspennmgarna

med 200 kronor.

Då de av kommittén föreslagna beloppen synas väl avvägda, bar

jag funnit mig böra tillstyrka den ifrågasatta avlöningsförhöjningen.

Vid bifall till mitt förslag komme sålunda provinsialläkares begynnelseavlöning

att bliva 4,700 kronor, därav 3,500. kronor lön och 1,200

kronor tjänstgöringspenningar, vartill komma två alderstillägg å vartdera

500 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.

Särskilda

avlöningsförmåner

för provinsialläkarna

i vissa

distrikt.

Provinsialläkarkommittén anför, att av förut intagna statistiska utredning

framginge, att ett ganska avsevärt antal läkare haft lägre inkomst än

8,000 kronor. Under år 1913 hade sålunda 72 av 120, för vilka uppgift

erhållits, under 8,000 kronor i inkomst av arbete. Under åren 1914, 1915

och 1916 voro motsvarande siffror respektive 63 av 139, 64 av 142 och

73 av 154. I många av de norrländska distrikten vore provinsialläkarnas

inkomst av praktik på grund av befolkningens ringa antal och fattigdom

helt obetydlig. Den av kommittén föreslagna taxeför böj ningen beräknas

av kommittén i sådana distrikt ej giva mer än i medeltal oOO kronor.

Efter att hava erinrat om de åtgärder, som av statsmakterna vidtagits

för att upphjälpa provinsialläkarnas inkomster i dessa distrikt,

anför kommittén, att kommittén funnit särskilda åtgärder alltjämt behövliga

i vissa norrländska distrikt, om utsikt skulle kunna förefinnas

att där erhålla provinsialläkare. Kommittén bar i sådant hänseende

föreslagit löneförhöjning genom särskilda avlöningstillägg, flyttningsbidrag

samt beredande av tidigare ålderstillägg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

Såsom förut nämnts, har kommittén förordat, att avlöningsbeloppen

höjas för vissa svaga distrikt. Då kommittén velat om möjligt undvika

övergångsstat, har kommittén i sitt förslag till ny avlöningsstat bibehållit

enligt nu gällande ordinarie stat utgående ortstillägg samt förordat, att

de nya bidrag, som av kommittén föreslås — liksom de ortstillägg, som

beviljats av 1917 års riksdag — upptagas såsom särskilda avlöningstilllägg,

att utgå såsom tjänstgöringspenningar, varigenom även vikarie å

provinsialläkarbefattningen kunde erhålla del av desamma. Ifrågavarande

ortstillägg och extra avlöningstillägg anser kommittén böra utgå ej så

mycket därför, att levnadskostnaderna uti de föreslagna distrikten vore

särskilt höga, utan fastmera emedan distrikten i allmänhet i flera hän.- seenden vore besvärliga och inkomsterna där ringa.

Ortstillägg och särskilt avlöningstillägg skulle enligt kommitténs

mening utgå i de distrikt och med de belopp, som finnas angivna i den

å sid. 17—18 intagna tablå.

Medicinalstyrelsen bar i sitt utlåtande den 8 februari 1918 förklarat

sig icke hava något att erinra mot kommitténs förslag i nu berörda del.

Sedermera bar medicinalstyrelsen i skrivelse den 10 september 1918

hemställt, att därest proposition angående definitiv lönereglering för

förste provinsialläkare och provinsialläkare icke hunne föreläggas 1919

års riksdag, erforderligt anslag för år 1920 måtte av riksdagen äskas

för att, i likhet med vad innevarande år ägde rum, användas bland

annat till utbetalande av tillfälligt avlöningstillägg åt provinsialläkare i

vissa distrikt.

Löneregleringskommittén, som ej haft att yttra sig om storleken av

de föreslagna särskilda avlöningstilläggen, har i sitt utlåtande den 13

december 1918, med hänsyn till de på ifrågavarande område rådande

alldeles särskilda förhållanden, ej funnit något att erinra mot införande

av denna nya avlöningsform, att utgå såsom tjänstgöringspenningar.

Vid avlåtande av lvungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 311 till

1918 års lagtima riksdag yttrade jag till statsrådsprotokollet bland annat,

att provinsialläkarkommitténs förslag om upptagande i avlöningsstaten

av särskilt avlöningstillägg för provinsialläkarna i vissa mindre göda

distrikt syntes vara ägnat att i någon mån undanröja svårigheterna att

få distrikten besatta. I avvaktan på den definitiva löneregleringen syntes

man emellertid böra fortgå på den föregående år inslagna vägen att

bevilja eu tillfällig löneförbättring och lör ändamålet anvisa medel å

extra stat. På grund härav förordade jag, att det ifrågasatta lönetillägget

1. Ortstillägg

och särskilda

avlöningstillägg.

Provinsial
läkar
kommittén.

Medicinal
styrelsen.

Löne
reglerings
kommittén.

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

borde utgå i samtliga de av kommittén föreslagna, i den följande tablån

upptagna distrikten ävensom i dåvarande Malå extra provinsialläkardistrikt,

under förutsättning att detta distrikt förändrades till ordinarie, vilket, såsom

tidigare nämnts, skett den 31 december 1918, därvid distriktet erhållit

benämningen Malåträsks distrikt. Beträffande Gäddede, Föllinge, Sorsele,

Stensele, Arjeplogs, Pajala och Vittangi distrikt förordade jag en höjning

av de av kommittén föreslagna beloppen med 500 kronor och i fråga

om Tärna distrikt med 1,000 kronor; och motiverade jag denna ytterligare

höjning därmed, att berörda distrikt, vilka nästan alla vore vakanta,

visat sig i hög grad svåra att besätta, varför det syntes nödvändigt

att — i avvaktan på den definitiva löneregleringen — vidtaga kraftiga

åtgärder för att locka sökande. Därjämte föreslog jag ett tillfälligt

lönetillägg å 1,000 kronor till provinsialläkaren i Malåträsks distrikt.

Vad jag sålunda förordat bifölls av riksdagen.

Dessa åtgärder synas emellertid icke i nämnvärd grad hava medfört

åsyftad verkan. Enligt vad jag inhämtat och som jämväl framgår av

nedan intagna tablå, äro fortfarande en stor mängd ekonomiskt svaga

distrikt vakanta; för närvarande äro av de i tablån upptagna 34 distrikten

ej mindre än 19 obesatta. Det finnes anledning antaga, att även vid

bifall till mitt förslag om höjning av grundavlöningarna det fortfarande

ej skall bliva möjligt att förvärva lämpliga sökande till ifrågavarande

distrikt. För uppnående av detta ändamål måste därför avlöningsför*

månerna beträffande dessa i hög grad förbättras. Vad angår ortstilllägget,

anser jag, i likhet med provinsialläkarkommittén, att detsamma

fortfarande bör utgå med oförändrat belopp till de distrikt, som hittills

åtnjutit denna förmån. Därjämte synes det nödvändigt, att, såsom är

fallet under innevarande år, ett särskilt avlöningstillägg utgår till provinsialläkarna

i de distrikt, där kommittén föreslagit sådant tillägg, ävensom i

Malåträsks distrikt. Elärtill torde böra komma ytterligare två distrikt,

Ullareds och Strömsunds, som blivit vakanta under år 1918 och som

visat sig mycket svåra att återbesätta. Då behov av dylikt särskilt avlöningstillägg

torde komma att förefinnas jämväl för framtiden, synes

lämpligt, att detsamma såsom särskild titel uppföres i avlöningsstaten för

provinsialläkarna, att utgå såsom tjänstgöringspenningar. Vad storleken av

avlöningstillägget beträffar, finner jag mig efter samråd med medicinalstyrelsen

böra förorda en höjning av de av kommittén föreslagna beloppen

i flera distrikt och i högre grad än som skedde föregående år. Höjningen

av det särskilda avlöningstillägget skulle vidtagas beträffande de

flesta av ifrågavarande distrikt för att, där de äro vakanta, göra dem

mera begärliga att söka och, där de äro besatta, förmå innehavaren av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 116.

tjänsten att kvarstanna. Jag tillstyrker alltså en höjning av de av kommittén

föreslagna beloppen i fråga om Skönneruds, Ramsele, Hotings,

Hammerdals, Bjurholms, Dorotea, Vittangi, Pajala, övertorneå, Arjeplogs

och Arvidsjaurs distrikt med 500 kronor, beträffande Los, Gräddede, Föllinge,

Sorsele och Stensele distrikt med 1,000 kronor samt rörande Tärna

distrikt med 1,500 kronor. I fråga om ett vart av Ullareds och Strömsunds

distrikt föreslår jag ett särskilt avlöningstillägg av 5<»0 kronor

och beträffande Malåträsks distrikt dylikt tillägg till belopp av 2,000 kronor.

\id bifall till mitt förslag skulle alltså ortstillägg och särskilt avlöningstillägg

komma att utgå med de belopp, som angivas i nedanstående

tablå:

Distrikt.

Vakant

(som ordi- narie eller

extra)

sedan

Orts-

tillägg.

Särskilt avlöningstillägg.

Av provinsial- läkarkomniit- tén föreslagna

belopp.

Av hungl.

Maj:t före- slagna och av

1918 års riks- dag beviljad •

belopp för år

1919.

Av mig nu

föreslagna |

belopp.

Gottlands län:

Ljugarn ....................................

1916

—

500

500

500

Hallands län:

Ullared..........................

Vio 1918

—

—

—

500

Värmlands län:

Långay (förut Likenäs) ...............

—

—

500

500

500

Skönnerud (nu Järnskog)...............

1916

—

500

500

1,000

Gävleborgs län:

Los ..........................................

V»1918

—

1,000

1,000

2,000

Njutånger (nu Enånger) ...............

1914

—

500

500

500

Västernorrlands län:

Ramsele ....................................

1917

500

500

500

1,000

Hoting.......................................

1917

500

500

500

1,000

Jämtlands län:

Gäddede ....................................

1917

500

1,000

1,500

2,000

Föllinge ...........

1917

500

500

1,000

1,500

Hammerdal.................................

—

—

500

500

1,000

Ilede ......................................

—

500

500

500

500

Strömsund ................................

Va 1918

—

—

500

Bihang till riksdagens protokoll 1911). 1 samt. 98 häft. (Nr 116.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

2. Flyttningsbidrag.

Distrikt.

Vakant

(som ordi- narie eller

extra)

sedan

Orts-

tillägg.

Särskilt avlöningstillägg.

Ay provinsial- läkarkommit- tén föreslagna

belopp.

Av Kungl.

Maj:t före- slagna och av

1918 års riks- dag beviljade

belopp för år

1919.

Av mig nu

föreslagna

belopp.

Västerbottens län:

Sorsele.......................................

1916

500

1,000

1,500

2,000

Norsjö .......................................

—

—

500

500

500

Stensele ....................................

1916

500

500

1,000

1,500

Lyeksele ....................................

—

500

—

—

-

Vilhelmina ..............................

—

500

—

—

—

Asele .......................................

—

—

500

500

500

Bjurliolm...................................

1912

—

500

500

1,000

Jörn.........................................

1917

—

500

500

500

Dorotea ....................................

1913

—

500

500

1,000

Tärna .......................................

1915

—

1,000

2,000

2,500

Malåträsk (förut Mala)................

1911

—

—

1,000

2,000

Norrbottens län:

Vittangi ....................................

—

1,000

500

1,000

1,000

Pajala .......................................

—

1,000

500

1.000

1,000

Övertomeå ................................

1917

—

1,000

1,000

1,500

Haparanda >.................................

—

—

500

500

500

Overkalix....................................

—

500

500

500

500

Eåneå .......................................

—

—

1,000

1,000

1,000

Jokkmokk .................................

—

500

500

500

500

Boden .......................................

—

—

500

500

500

Arjeplog ...................................

1915

500

1,500

2,000

2,000

Arvidsjaur .................................

—

—

1,000

1,000

1,500

I huvudsaklig överensstämmelse med av 1917 års riksdag godkända

grunder har Kungl. Maj:t genom brev den 29 juni 1917 förordnat, bland

annat, att blivande innehavare av provinsialläkarbefattningarna i Los,

Föllinge, Gräddede, Sorsele, Stensele, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Pajala och

Vittangi distrikt skulle äga komma i åtnjutande av flyttningsbidrag,

dock med högst 800 kronor, såvitt angår Sorsele och Arjeplogs distrikt,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

samt högst 600 kronor beträffande övriga ifrågavarande distrikt, och

meddelade Kungl. Maj:t samtidigt närmare bestämmelser i fråga om

detta bidrags bestämmande. Flyttningsbidrag åtnjutes enligt dessa bestämmelser

allenast vid flyttning till distrikt och endast en gång av

samme provinsialläkare samt utgår med tre fjärdedelar av den verkliga,

efter i orten gängse pris upptagna flyttningskostnaden från närmaste

järnvägsstation till vederbörande läkarstation enligt verifierad räkning,

dock med högst nyssnämnda belopp.

Grenom brev den 28 juni 1918 har Kungl. Maj:t meddelat samma

bestämmelser i ifrågavarande avseende beträffande berörda distrikt för år

1919. Vidare har Kungl. Maj:t genom brev den 31 december 1918 i enlighet

med 1918 års lagtima riksdags beslut i ämnet stadgat motsvarande bestämmelser

rörande flyttningsbidrag åt blivande innehavare av provinsialläkarna

i de samma dag till ordinarie förändrade Tärna och Malåträsks

distrikt, därvid högsta bidragsbeloppet bestämts för Tärna distrikt till

800 kronor och för Malåträsks distrikt till 600 kronor.

Provinsialläkarkommittén har funnit, att flyttningsbidrag till vissa

provinsialläkare fortfarande och tills järnvägskommunikationerna i Norrland

undergått förbättring äro behövliga och föreslår fördenskull, att anslag till

detta ändamål å extra stat fortfarande anvisas för provins»alläkarbefattningarna

i Los, h öllinge, Gäddede, Sorsele, Stensele, Arjeplogs, Arvidsjaurs,

Paj ala och Vittangi distrikt ävensom för provinsialläkarbefattningen i Tärna

distrikt. Kommittén förordar, att bidraget utgår med högst 800 kronor

i Arjeplogs, Sorsele och Tärna distrikt samt med högst 600 kronor i

övriga nu nämnda distrikt, allt enligt grunder, som stadgats i ovanberörda

brev den 29 juni 1917. Det för ifrågavarande ändamål erforderliga

anslaget skulle således behöva utgå med 6,600 kronor.

Mot vad sålunda föreslagits har medicinalstyrelsen icke haft något

att erinra.

Sedermera har medicinalstyrelsen i skrivelse den 10 september 1918

hemställt, att, därest proposition angående definitiv lönereglering för

förste provinsialläkare och provinsialläkare icke hunne föreläggas 1919

års riksdag, erforderligt anslag för år 1920 måtte av riksdagen begäras

för att, såsom innevarande år ägde rum, användas bland annat till utbetalande

av flyttningsbidrag åt provinsialläkarna i nu ifrågavarande distrikt.

Löneregleringskommittén har icke yttrat sig om förslaget i nu

ifrågavarande del.

Provinsial
läkar
kommittén.

Medicinal
styrelsen.

Löne
rcglcrings
kommittén.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 116.

Departements
chefen.

3. Tidigare

första löneförhöjuing
-

Provinsial
läkar
kommittén.

1918 års

riksdag.

Departements
chefen.

Förste

provinsial
läkarnas
avlönings
förmåner.

De förhållanden, som föranlett nästföregående års beslut om beviljande

av ifrågavarande förmån till provinsialläkarna i vissa distrikt, lära

alltjämt föreligga och torde komma att bliva rådande en avsevärd tid

framåt. Jag tillstyrker därför, att flyttningsbidrag enligt gällande grunder

må av statsmedel utgå till samma distrikt och med enahanda belopp

som under innevarande år. Då flyttningsbidrag sannolikt icke komma

att utbetalas till alla ifrågavarande distrikt under år 1920, torde ett

anslag av 4,000 kronor kunna anses tillräckligt för ändamålet; och torde

detta anslag böra givas karaktären av förslagsanslag.

Såsom redan tidigare omförmälts, medgav 1917 års riksdag, att rätt

till första ålderstillägget skulle inträda redan efter tre år beträffande

provinsialläkarna i vissa distrikt, nämligen Sorsele, Arjeplogs, Pajala och

Vittangi, dock först sedan nämnda distrikt blivit med nya innehavare

besatta.

Kommittén har hemställt, att enahanda förmån måtte tillkomma

provinsialläkaren i Tärna distrikt, därest distriktet förändras till ordinarie.

I enlighet härmed framlade Kungl. Maj:t i förenämnda proposition

nr 311 till 1918 års lagtima riksdag förslag i ämnet, och blev detta

förslag av riksdagen antaget.

I likhet med kommittén finner jag, att jämväl med de av mig här

ovan förordade avlöningsbeloppen för provinsialläkarna nu ifrågavarande

förmån bör tillkomma provinsialläkarna i omförmälda fem distrikt, varför

jag tillstyrker kommitténs förslag i nu angivna avseende. Då två av

dessa distrikt, nämligen Pajala och Vittangi, hava ordinarie innehavare,

torde böra stadgas, att berörda förmån i vart och ett av de fem distrikten

skall åtnjutas först sedan detsamma blivit med ny innehavare besatt.

Närmare föreskrifter för ålderstilläggens åtnjutande inryckas i de villkor

och bestämmelser för åtnjutande av nu föreslagna avlöningsförmåner för

förste provinsialläkare och provinsialläkare, vilka jag här nedan kommer

att föreslå till godkännande.

I skrivelse den 29 februari 1916 föreslog medicinalstyrelsen beträffande

förste provinsialläkarna, att dessa skulle erhålla 500 kronors förhöjning

av lönen och därjämte 500 kronor årligen till expenser. Enligt medicinalstyrelsens

förslag skulle således begynnelseavlöningen för förste

provinsialläkare utan provinsialläkardistrikt bliva 4,500 kronor lön + 2,000

kronor tjänstgöringspenningar eller tillhopa 6,500 kronor och för förste

provinsialläkare med provinsialläkardistrikt 3,500 kronor lön + 1,500 kronor

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar eller sammanlagt 6,000 kronor.

Med inberäknande av det ifrågasatta anslaget till expenser, 500 kronor,

bleve begynnelseavlöningen respektive 7,000 och 6,500 kronor. Till

båda kaiegorierna skulle liksom nu utgå 2 ålderstillägg å 500 kronor.

Slutavlöningen skulle alltså belöpa sig till respektive 8,000 och 7,500

kronor.

Provinsialläkarkommittén har icke funnit något att erinra mot, att

anslag till expenser utgår till förste provinsialläkare, men av samma skäl,

som anfördes i fråga om sådant anslag till provinsialläkare, förordar kommittén,

att tjänstgöringspenningarna höjas med det ifrågasatta beloppet

i stället för att ett särskilt anslag anvisas. Beloppet 500 kronor anser

kommittén ej vara för högt tilltaget. Förste provinsialläkaren befunne

sig ofta på resor, och någon måste då tillse expeditionen; dessutom

krävdes utgifter för skrivmaterialier och skrivbiträde m. m.

Medicinalstyrelsens förslag beträffande förhöjning i avlöningen, framhåller

kommittén vidare, vore grundat på utredning under år 1915 eller

tidigare. Av förenämnda av kommittén verkställda statistiska utredning

framginge, att förste provinsialläkarna i inkomster stode under de biträdande

provinsialläkarna. På grund av sin tjänst måste förste provinsialläkaren

ofta vara på resor — i de större länen ansåges resorna taga en tid av

omkring 5 månader årligen. Det vore givet, att den enskilda praktiken

härav skulle bliva lidande. Någon förtjänst på tjänsteresorna kunde

numera icke beräknas. Då kommittén ansett, att provinsialläkarna borde

erhålla en inkomst av omkring 11,300 kronor och förste provinsialläkarnas

inkomst enligt förenämnda statistiska utredning kunde anses uppgå till

omkring 9,000 kronor, funne kommittén, att avlöningen för förste provinsialläkare

utan provinsialläkardistrikt, för att de skulle kunna i avseende å

inkomst jämställas med provinsialläkare, borde höjas med 2.000 kronor,

vari då inbegrepes 500 kronors ersättning för expenser. Denna höjning

ansåge kommittén böra fördelas med 1,000 kronor på lön och 1,000

kronor på tjänstgöringspenningar. Förste provinsialläkare utan provinsialläkardistrikt

skulle alltså erhålla 5,000 kronor lön, 3,000 kronor tjänstgöringspenningar

jämte 2 ålderstillägg å 500 kronor, vadan slutavlöningen

skulle bliva 9,000 kronor.

Beträffande de förste provinsialläkare, som tillika vore provinsialläkare,

ansåge kommittén dem kunna göra räkning på förhöjd ersättning

på grund av ändring i läkartaxan. Som emellertid den enskilda praktiken

även för de flesta av dessa provinsialläkare vore ringa — i ett län hade

uppgivits, att förste provinsialläkaren ej medhunne någon enskild praktik

Provinsial
läkar
kommittén.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

— torde ej få beräknas, att förhöjningen i inkomst på grund av taxeförhöj

ningen skulle belöpa sig till mer än omkring 500 kronor. Vid

sådant förhållande skulle en avlöningsförbättring av 1,500 kronor, däri

då inberäknat 500 kronor såsom ersättning för expenser, vara erforderlig,

för att deras inkomst i genomsnitt skulle uppgå till samma belopp som

för övriga förste provinsialläkare. Kommittén tillstyrkte sålunda, att

avlöningen för förste provinsialläkare med provinsialläkardistrikt höjdes

med 1,500 kronor. Vad anginge fördelningen av detta belopp, så funne

kommittén givetvis avlöning-en för dylika förste provinsialläkare böra bestämmas

på samma sätt som för övriga provinsialläkare eller till 3,500

kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar. I nämnda belopp å

1,200 kronor inginge då ersättning 200 kronor för expenser. Såsom förste

provinsialläkare åtnjöte ifrågavarande läkare för närvarande 1,500 kronor

i tjänstgöringspenningar. Detta belopp skulle således ökas med 800

kronor till 2,300 kronor, för att avlöningen skulle erhålla den avsedda

ökningen med 1,500 kronor. Härigenom skulle emellertid lön och tjänstgöringspenningar

för dessa läkare komma att uppgå till samma belopp

3,500 kronor, vilket torde vara oformligt. Vid sådant förhållande föresloge

kommittén, att förenämnda belopp å 2,300 kronor uppdelades å 1,000

kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar. Dessa läkare skulle

alltså erhålla, i egenskap av förste provinsialläkare 1,000 kronor lön

och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar eller tillhopa 2,300 kronor samt

i egenskap av provinsialläkare 3,500 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar

eller sammanlagt 4,700 kronor jämte 2 ålderstillägg å

500 kronor. Begynnelseavlöningen för dessa läkare skulle alltså utgöra

7,000 kronor och slutlönen 8,000 kronor.

I detta sammanhang framhåller kommittén, att det på senare tid

varit förenat med vissa svårigheter att få förste provinsialläkarbefattningar

besatta, vadan även med hänsyn härtill en löneförbättring så

pass stor, att dessa läkare i inkomsthänseende icke bleve sämre lottade

än provinsialläkarna, vore erforderlig. Åven fäster kommittén uppmärksamheten

på, att med det allt mer ökade arbetet för förste provinsialläkare

med provinsialläkardistrikt för expedition, inspektionsresor m. in., möjligheten

för dessa läkare att genom enskild sjukvård inom provinsialläkardistriktet

bereda sig ökad inkomst allt mera minskades, varför den nu

ifrågasatta löneförhöjningen särskilt för dessa läkare vore nödvändig och

en reglering av dessa tjänster måhända snart nog bleve oavvislig.

De nu utgående ortstilläggen å fiOO kronor till förste provinsialläkaren

i Stockholms län samt å 300 kronor till vardera av förste

provinsialläkarna i Västerbottens och Norrbottens län anser kommittén

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

med hänsyn till de särskilt dyra levnadsförhållandena i dessa län fortfarande

böra bibehållas.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 8 februari 1918 förordat Medicinalvad

kommittén i denna del föreslagit. styrelse.

Löneregleringskommittén framhåller i sitt utlåtande den 13 december L«ne1918,

att, därest man toge i betraktande, att i de till förste provinsial- re9lerin9>- läkare utan provinsialläkardistrikt föreslagna tjänstgöringspenningarna kommitl*ninginge

ett till 500 kronor lör expenser beräknat belopp, den för dem

föreslagna avlöningen — frånsett ortstillägg och antalet ålderstillägg —

överensstämde med vad för närvarande utginge till tjänstemän vid centrala

ämbetsverk m. fl. med avlöning efter tredje normalgraden. Kommittén

har icke funnit anledning till erinran mot förslaget beträffande förste

provinsialläkare.

Aven vad förste provinsialläkarna beträffar, har utredningen givit Departementsvid

handen, att en förbättring av deras löner är av förhållandena påkallad. chefen

Särskilt betingas en dylik löneförbättring av beskaffenheten av dessa

läkares tjänstgöring; med hänsyn till dem åliggande tjänsteresor och

expeditionsarbete kringskäres nämligen för varje år som går alltmer

möjligheten för dem att genom enskild praktik skaffa sig en välbehövlig

ökning i sin inkomst. Om förste provinsialläkarna ej erhålla en ekonomisk

ställning, som åtminstone är lika god som provinsialläkarnas, försvåras

rekryteringen till förstnämnda tjänstemannakår av lämpliga krafter — eu

omständighet, som redan på vissa håll framträtt. På grund av vad sålunda

anförts anser jag goda skäl föreligga för en höjning av jämväl förste

provinsialläkarnas löner och tvekar förty icke att förorda en dylik åtgärd.

Beträffande förste provinsialläkare utan provinsialläkardistrikt har

provinsialläkarkommittén föreslagit en höjning av lönen med 1,000 kronor

och av tjänstgöringspenningarna med likaledes 1,000 kronor. Begynnelseavlöningen

skulle sålunda bliva 8,000 kronor, därav 5,000 kronor lön

och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar. Härtill komma såsom hittills

tva ålderstillägg å vartdera 500 kronor efter 5 respektive 10 års tjänstgöring,

så att den slutliga avlöningen skulle uppgå till 9,000 kronor.

Vad kommittén sålunda föreslagit synes välmotiverat och har icke givit

mig anledning till erinran.

Vad åter förste provinsialläkare med provinsialläkardistrikt angår,

innebär provinsialläkarkommitténs förslag, att deras avlöning såsom

provinsialläkare skulle liksom övriga provinsialläkares avlöning höjas med

700 kronor till 4,700 kronor, fördelade med 3,500 kronor på lön och

1,200 kronor på tjänstgöringspenningar. Vidare skulle den särskilda ersiitt
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

ning, som utgår till dem såsom förste provinsialläkare, ökas med 800

kronor till 2,300 kronor. För att emellertid undvika det mindre lämpliga

förhållandet,. att dessa förste provinsialläkares sammanlagda begynnelseavlöning,

7.000 kronor, bleve fördelad med lika belopp för lön och för

tjänstgöringspenningar, har kommittén föreslagit en uppdelning av avlöningsbeloppet

2,300 kronor å 1,000 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar,

vadan alltså begynnelseavlöningen skulle bliva 4,500

kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Med bibehållande

av de hittills utgående två ålderstilläggen å 500 kronor skulle ifrågavarande

förste provinsialläkare uppnå en slutavlöuing av 8,000 kronor. Då

såväl den av kommittén föreslagna avlöningen som dess fördelning i lön

och tjänstgöringspenningar synes väl avvägd, finner jag mig böra tillstyrka

förslaget i denna del.

Vidkommande frågan om ortstillägg till förste provinsialläkare i

vissa distrikt må omnämnas, att medicinalstyrelsen med skrivelse den

3 januari 1919 överlämnat en framställning från förste provinsialläkaren

i Jämtlands län om ortstillägg. 1 denna framställning anföres,

hurusom s. k. dyrort stillägg för närvarande utginge till så gott som

alla i Östersund bosatta statstjänstemän, såsom tjänstemän vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar, landsstaten, skogsstaten, lantmäteristaten,

till folk skolinspektören m. fl. Åven läroverkslärarkåren

hade gjort framställning i liknande syfte, och dess intressen hade genom

interimistiska åtgärder från vederbörandes sida vunnit beaktande. Det

vore däiför med rättvisa och billighet förenligt, att även förste provinsialläkaren

i länet komme i åtnjutande av denna i Östersund mer än

annorstädes behövliga förmån. Att ett dyrortstillägg till lönen i nämnda

stad vore särskilt trängande för vederbörande befattningsinnehavare, framginge

särskilt av den omständigheten, att på senare tid svårighet gjort

sig gällande att få kvalificerade personer till ett flertal tjänster, vilket

bevisligen förorsakats därav, att levnadsomkostnaderna därstädes ställde

sig så höga. Östersund besutte sedan länge egenskapen att vara en av

landets mest utpräglade dyrorter, vilket med önskvärd tydlighet framginge

av socialstyrelsens utredning i frågan, därvid staden befunnits stå som

den fjärde i ordningen bland rikets städer, alltså närmast Stockholm,

Göteborg och Sundsvall.

På grund härav hemställes, att genom medicinalstyrelsens försorg

från ingången av 1919 samma dyrortsförmån måtte med skäligt belopp

tillerkännas förste provinsialläkaren i Jämtlands län som motsvarande befattningshavare

i Stockholms, Västerbottens och Norrbottens län.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

25

I sin berörda skrivelse den 3 januari 1919 bar medicinalstyrelsen,

då levnadskostnaderna i Östersund syntes vara närmast jämförliga med

dem i Umeå och Luleå, hemställt, att vid blivande reglering av förste

provinsialläkarnas löneförhållanden måtte upptagas ett ortstillägg av 300

kronor till förste provinsialläkaren i Jämtlands län.

Såsom nämnts, åtnjuta tjänstemännen vid landsstaten i Jämtlands

län i likhet med motsvarande befattningshavare i Västerbottens och Norrbottens

län ortstillägg. I innevarande års statsverksproposition har jag

under punkten 11 vid framläggande av förslag om beredande av ortstillägg

åt tjänstemän och betjänte vid landsstaten i Västernorrlands län

förebragt viss utredning angående levnadskostnaderna i de fem norrländska

länen. Av denna utredning, vartill jag anhåller att få hänvisa, framgår,

att Jämtlands län i dyrhet år 1909 kom närmast efter Norrbottens län

och år 1916 i tredje rummet efter Norrbottens och Västernorrlands län.

På grund härav synes skäl föreligga för tillerkännande av ortstillägg

jämväl åt förste provinsialläkaren i Jämtlands län. Mot en dylik åtgärd

skulle möjligen kunna åberopas den omständigheten, att ifrågavarande

förete provinsialläkare därjämte har provinsialläkardistrikt och sålunda

skulle kunna tänkas erhålla någon större inkomst av praktik än förste

provinsialläkarna utan provinsialläkardistrikt. Då det emellertid visat

sig, att förste provinsialläkarna med provinsialläkardistrikt numera icke

medhinna att öva praktik i någon avsevärd omfattning, har jag ansett

mig böra tillstyrka, att ortstillägg må tillkomma förste provinsialläkaren

i Jämtlands län.

Men jag anser mig böra gå ett steg längre. De skäl, som föranlett

Kungl. Maj:t att föreslå ortstillägg till befattningshavare vid landsstaten

i Västernorrlands län, tala i samma grad för att förste provinsialläkaren

i nämnda län, vilken icke tillika är provinsialläkare, kommer i åtnjutande

av dylik förmån. Med åberopande av vad jag till stöd för förslaget om

ortstillägg åt landsstatstjäustemännen i Västernorrlands län anfört, föreslår

jag alltså, att ortstillägg må tilldelas jämväl förste provinsialläkaren

i samma län.

Vad storleken av de ifrågasatta ortstilläggen angår, synas desamma

i Stockholms, Västerbottens och Norrbottens län böra utgå med sina

hittillsvarande belopp, och torde de nu förordade ortstilläggen i Jämtlands

och Västernorrlands län lämpligen kunna bestämmas till samma belopp

som i de båda andra Norrlandsläuen eller 300 kronor vardera.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 98 höft. (Nr 116.)

327 l!l 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

Förste

pro t i n s i alläkares

och

provinsialläkares

pensioitsförhållanden.

Provinsialläkar-

,

kommittén.

Medicinal
styrelsen.

Loneregleringskommittén.

Departements
chefen.

Samman
fattning''.

Kommittén framhåller, att därest lönen för provinsialläkare, på sätt

kommibén föreslagit, sättes till 3,500 kronor, med 2 ålderstillägg å 500

kronor, behövde icke stadgas något särskilt pensionsunderlag för att hel

pension skulle uppgå till det hittills bestämda beloppet 4,500 kronor.

Som emellertid provinsialläkarna enligt kommitténs förslag skulle erhålla

en förhöjning av sin lön med 500 kronor, anser kommittén det billigt,

att denna förhöjning även finge göra sig gällande på pensionen och att

denna alltså höjdes med 5U0 kronor, men detta krävde i sin ordning

bibehållandet av ett särskilt pensionsunderlag för dessa befattningshavare.

Nåy:ot särskilt pensionsunderlag för de förste provinsialläkare, som icke

tillika äro provinsialläkare, finner kommittén ej böra stadgas, vadan, om

kommitténs förslag till lönestat för dessa läkare vinner beaktande, hel

pension för dessa skulle utgöra 6,000 kronor. Då nu ingen skillnad i

pensionshänseende förefunnes mellan förste provinsialläkare med eller

utan provinsialläkardistrikt och dessa läkare hade samma tjänstegrad

och samma kompetens, borde hel pension för ifrågavarande befattningshavare

bliva densamma. Men i så fall anser kommittén det nödvändigt

att för förste provinsialläkare med provinsialläkardistrikt fastställa särskilt

pensionsunderlag å 5,000 kronor med förhöjning i förekommande fall

av de i avlöningsstaten upptagna ålderstilläggen.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 8 februari 1918 biträtt

kommitténs förslag i ifrågavarande avseende.

Icke heller löneregleringskommittén har ansett sig böra framställa några

invändningar mot förslaget i förevarande del.

Vad provinsialläkarkommittén föreslagit beträffande pensionsbeloppen

för förste provinsialläkare och provinsialläkare är betingat av de förut förordade

höjningarna i berörda befattningshavares avlöningsförmåner. Mot

förslaget, som synes rimligt, har jag intet att erim a. Såsom kommittén

förordat, torde det böra fastställas särskilt pensionsunderlag för förste

provinsialläkare med provinsialläkardistrikt och för provinsialläkare, och

kan bestämmelse härom lämpligen meddelas i form av en anmärkning

under den nya avlöningsstaten.

Därest vad jag sålunda föreslagit i fråga om reglering av avlönings-

och pensionsförhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare

vinner bifall, skulle den nya avlöningsstaten erhålla följande

utseende:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 116.

27

Lön.

Tjänst-

görings-

Orts-

tillägg.

Särskilt

avlönings

Summa.

penningar

tillägg.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1 förste provinsialläkare...

5,000

3,000

600

8.600

1 »

»

5,000

3,000

300

—

8,300

Efter 6 är kan lönen

höjas med 500 kro-

2 »

»

10,000

6,000

600

_

16,600

nor och efter 10 år

1 »

n

5,000

3,000

—

—

8,000

med ytterligare 500

kronor.

it ..

»

55,000

33,000

—

—

88,000

j

i ..

»

1,000

1,300

300

—

2,600

i »

»

1,000

1,300

—

—

2,300

6 »

»

6.000

7.800

—

—

13,800

Summa kronor

88,000

58,400

1,800

—

148,200

1 provinsialläkare.........

3,500

1200

1.000

1,000

6,700

1

»

3,500

1,200

1,000

1.000

6,700

1

»

3,500

1,200

500

2,000

7,200

2

»

7,000

2,400

1,000

4,000

14,400

1

ö

3,500

1,200

500

1,500

6,700

1

»

3,500

1,200

500

1,500

6,700

1

»

3,500

1,200

500

1,000

6,200

1

»

3,500

1,200

500

1,000

6,200

För provinsialläkaren

1

1 i Sorsele och Tärna

»

3,500

1,200

500

500

5,700

distrikt av Väster-

3

1

))

7,000

2.400

1,200

1,000

500

1,000

11.400

bottens län samt Ar- jeplogs, Pajala och

3,60U

—

5,200

Vittangi distrikt av

1

»

3,500

O

:

CQ

500

—

5,200

Norrbottens län kan

lönen efter 3 år och

1

” .........

3,500

1,200 !

—

2,500

7,200

för övriga provin-

1

1

J»

3,500

1,200

—

2,000

6,700

sialläkare efter 5 år

höjas med 500 kro-

M .........

3,500

1,200

—

2,000

6,700

nor. Efter ytterli-

1

» .........

3,500

3,500

1,200 j

—

1,500

6,200

gare 5 år kan lönen

ånyo höjas med 500

1

»

1.200

—

1,500

6,200

kronor.

1

»

3,500

1,200

—

1,000

5,700

4

»

14,000

4,800

—

4,000

22,800

1

» .........

3,500

1,200

—

500

5,200

9

.........

31,500

10,800

—

4,500

46,800

1

.........

3,500

1,200

—

—

4,700

185

» .........

647.500

222,000 i

—

- 1

869,500

Summa kronor 1

770,000 |

264,000 |

8,000 |

O

O

o

,076,000

Anm. Pensionsunderlaget för förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare, utför 5 000

kronor och för provinsialläkare 4,000 kronor, med förhöjning i förekommande fall av de i avlöningsstaten

upptagna ålderstilläggen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Avlönings
villkor.

Provmsial
läkar
kommittén.

Medicinal
styrelsen.

Lönereglering

sk

ommitt én.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

Det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare,

som nu är upptaget till 997,200 kronor, skulle alltså vid bifall till mitt

förslag till ny avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare

från och med år 1920 höjas med 227,000 kronor till 1,224,200 kronor.

Denna summa skulle alltså komma att med 2,0< >0 kronor överstiga det

i statsverkspropositionen för ifrågavarande ändamål beräknade beloppet,

1,222,200 kronor. Då emellertid av det i samma proposition till 7,200

kronor beräknade anslaget till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares

avlöningsförmåner erfordras allenast ett belopp av 4,<)00 kronor

för beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare, kommer

summan av de av mig nu förordade båda anslagen likväl att något

understiga summan av anslagens beräknade belopp och den gjorda beräkningen

sålunda visa sig tillräcklig.

För åtnjutande av de i det framlagda statförslaget upptagna avlöningsförmåner

har provinsialläkarkommitten löreslugit villkor och bestämmelser,

vilka i huvudsak överensstämma med dem, som genom

förenämnda kungörelse den 15 september 1911 fastställts för åtnjutande

av i nu gällande stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare

upptagna avlöningsförmåner. De ändringar, kommittén vidtagit, hava

föranletts dels därav, att i staten beträffande vissa provinsialläkare upptagits

en ny avlöningsrubrik, nämligen »särskilt avlöningstillägg», dels

därav, att första ålderstillägget för vissa provinsialläkare skulle utgå

redan efter 3 år, dels ock därav, att kommittén föreslagit anordnande

genom landstingens försorg av bostäder åt provinsialläkare.

Medicinalstvrelsen bar tillstyrkt vad kommittén i denna del föreslagit.

Löneregleringskommittén har beträffande de föreslagna avlöningsvillkorens

lydelse anmärkt, att de nya avlöningsförmånerna ej komme

att träda i tillämpning vid den tidpunkt, förslaget avsett, eller 1919 års

ingång. I övrigt hava berörda avlöningsvillkor icke givit kommittén

anledning till erinran i annat hänseende än att, i stället för vad därom

nu är stadgat, torde böra föreskrivas, att likväl löntagare, som, då han

intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått

den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå Irån tjänsten,

icke må tillträda samma förhöjning.

Med hänsyn till vad jag förut anfört i fråga om ordnandet av provinsialläkarnas

bostadsfråga torde den av provinsialläkarkommittén före
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

29

slagna bestämmelsen om skyldighet för provinsialläkare att i visst fall

bebo honom tillhandahållen bostad m. m. böra utgå. Till förtydligande

av bestämmelsen om rätt för provinsialläkarna i Sorsele, Tärna, Arjeplogs,

Pajala och Vittangi distrikt att, sedan de efter tre års tjänstgöring

uppburit första ålderstillägget, efter ytterligare fem år komma i

åtnjutande av andra ålderstillägget, må framhållas, att denna rätt — i

likhet med vad 1917 års riksdag medgivit — tydligen bör inträda efter

fem år jämväl i det fall att provinsialläkaren efter intjänande av första

ålderstillägget innehaft befattning i annat distrikt än dessa nämnda fem.

Vidare torde i bestämmelsen angående rätt till första ålderstillägget i berörda

fem distrikt böra intagas ett förbehåll av den innebörd, som angivits

ovan å sid. 20. I övrigt tillstyrker jag provinsialläkarkommitténs förslag.

De av mig sålunda förordade villkoren och bestämmelserna skulle

alltså komma att erhålla följande lydelse:

att förste provinsialläkare och provinsialläkare skola vara underkastade

såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i

åligganden som ock den reglering av tjänstgöringsområde, som kunna

varda stadgade;

att med förste provinsial- eller provinsialläkarbefattning icke må

förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens stat;

att med sådan befattning icke heller må förenas vare sig uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt ej, vad angår förste

provinsialläkare, Kungl. Maj:t och, vad angår provinsialläkare, medicinalstyrelsen,

uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och

bibehållas;

att tjänstgöringspenningar ävensom särskilt avlöningstillägg få uppbäras

endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring

befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att befattningshavare, som åtnjuter semester eller annan tjänstledighet,

skall till vikarien avstå det arvode enligt taxa, vilket belöper å de

av vikarien verkställda tjenstegöromål;

att den, som av sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstilliigg, där sådant utgår, men att (lön,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller

eljest är lagligen förhindrad att sköta befattuingen, kan lörpliktas att

under ledigheten utöver sina tjänstpenningar och arvode enligt taxa,

varom nyss är stadgat, ävensom sitt särskilda avlöningstillägg, där sådant

utgår, avstå så mycket av lönen eller ortstilläcget, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att, därest emellertid tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen

under tjänstutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen

å stat må, såsom undantag från vad ovan är stadgat, kunna,

efter medicinalstyrelsens beprövande, till honom utgå oavkortad under

högst sex månader; ankommande på prövning av Kungl. Maj:t till huru

stor del avlöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid

av sex månader;

att avlöning ej må utgå till tjänsteman för tid, varunder han avhållit

sig frän tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte

tagen, den del av hans avlöning, som icke av medicinalstyrelsen prövas

böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida medicinalstyrelsen ej finner skäligt låta honom uppbära något

därav;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande av semester,

provinsialläkare skall vara skyldig att, om lian förordnas att uppehålla

förste provinsialläkartjänst, bestrida densamma, mot åtnjutande i förstnämnda

fall av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet av däremot svarande belopp, dock ej längre än

sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår;

att beträffande förhöjning i lönen efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att

inträda, för provinsialläkarna i Sorsele och Tärna distrikt i Västerbottens

län samt i Arjeplogs, Pajala och Vittangi distrikt i Norrbottens län efter

tre år — dock först sedan nämnda distrikt blivit med nya innehavare

besatta — och för övriga befattningshavare efter fem år, under villkor att

innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras

för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen

eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat

offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den

tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen efter ytterligare

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

fem år, på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas

förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade

tjänståldern blivit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet av

rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens

trädande i kraft förflutit från hans tillträdande till befattningen;
att

likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

äi skyldig att avgå från tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester må, när sådaut utan hinder för tjänstens behöriga

uppehållande kan ske, av medicinalstyrelsen, på därom gjord framställning,

beviljas tjänstinnehavare under antingen en månad årligen eller

två månader vartannat år, med skyldighet för provinsialläkare att tillhandahålla

eller bekosta fri bostad för vikarien;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om

rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdaude

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgat;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, etter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglermg av extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattningen eller utgå för bestyr i

sammanhang därmed.

Därjämte torde böra stadgas,

att envar, som med eller efter ingången av år 1920 tillträder befattning

såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare, skall vara pliktig att

underkasta sig förut angivna villkor och bestämmelser för den nya avlöningsstatens

åtnjutande; samt

att de förutvarande innehavare av befattningar såsom förste provinsialläkare

eller provinsialläkare, vilka icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd

dag anmäla, att de vilja underkasta sig den nya avlöningsstaten samt

nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill

förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt nu gällande ordinarie stat

tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes

av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension, vid den rätt till pension, som hittills tillkommit dem.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Ersättning

till provinsialläkare

under

semester.

Medicinalstyrelsen

den

2V 1916.

Provinsial
läkar
kommittcn.

Reservation.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

Enligt de sålunda föreslagna villkoren och bestämmelserna för åtnjutande

av de i stat upptagna avlöningsförmånerna, vilka i denna del

äro likalydande med de genom förenämnda kungörelse den 15 september

1911 fastställda, skola förste provinsialläkare och provinsialläkare, som

åtnjuta semester eller annan tjänstledighet, till vikarien avstå det arvode

enligt taxa, vilket belöper å de av vikarien verkställda tjänstegöromål.

I sin skrivelse den 29 februari 1916 hemställde medicinalstyrelsen

bland annat om åtgärders vidtagande för beredande åt ordinarie provinsialläkare

av en ersättning för minskad inkomst av praktik under semestertid,

utgående med 250 kronor för varje manad av semestertiden.

Provinsialläkarkommittén anför, att då inkomsterna av praktik enligt

år 1917 gällande taxa beräknades i medeltal för provinsialläkare uppgå

till 3,000 kronor om året, sådan läkares förlust i inkomst underben semestermåuad

kunde anses uppgå till omkring 250 kronor. ^ Därest ny taxa

enligt kommitténs förslag fastställdes, beräknar kommittén inkomsten av

praktik för provinsialläkare till 4,100 kronor om året, vadan förlusten

under en semestermånad skulle bliva omkring 340 kronor.

Ehuru sådan ersättning som den nu föreslagna lärer utgå till lasai ettsläkarna

under deras semester, anser sig kommittén likväl icke böra biträda

medicinalstyrelsens förslag i ämnet på grund av de konsekvenser, en sådan

anordning skulle medföra i fråga om andra statens befattningshavare.

Mot kommitténs beslut i nu berörda ämne hava ledamöterna av

kommittén, medicinalrådet, medicine licentiaten F. E. A. Block och förste

provinsialläkaren, medicine licentiaten A. J. Larson anmält avvikande

mening samt därvid anfört:

»Provinsialläkarnas rätt till semester, vilken utgår med eu månad årligen

eller med två månader vartannat år, erbjuder för dem mindre fördelar an för ett

stort antal andra tjänstemän i statens tjänst, vilka åtnjuta eu och en kalv manads

semester årligen. Provinsialläkarna måste dessutom vid semester ej endast avsta

från en viktig del av sina inkomster, nämligen ovanberörda inkomst av praktik,

utan även tillhandahålla eller bekosta fri bostad åt sina vikarier. De enligt stat

utgående arvodena åt dessa vikarier äro, även med de år 1917 beslutade förhöjningarna,

så knappt tilltagna, att med nu rådande läkarbnst det ofta nog vant

förenat med stora svårigheter att anskaffa vikarier, och, där detta varit möjligt,

har det ej sällan skett därigenom, att provinsialläkarna av egna medel måst tillskjuta

avsevärda belopp för utfyllandet av vikariernas krav på högre arvoden an

de av staten lämnade. , ,

Härav har blivit följden, att provinsialläkarna mycket ofta icke kunnat begagna

sig av sin rätt till semester, vilket helt visst varit till men såväl för dem

sjal va som för det allmänna, då de ej erhållit välbehövlig vila i sitt ansträngande

arbete och saknat möjlighet att utom hemorten förkovra sig i den vetenskap, de

ägnat sin tjänst.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

Dessa missförhållanden skulle verksamt kunna avhjälpas genom medicinalstyrelsens

ovanberörda förslag om ersättning åt provinsialläkarna för förlorad

praktik under semester, men föreslå vi, att den av medicinalstyrelsen ifrågasatta

ersättningen av 250 kronor per semestermånad höjes till 300 kronor av det skäl,

ätt provinsialläkarnas inkomst av praktik bör beräknas högre, om den föreslagna

taxeändringen, såsom vi hoppas, blir godtagen.

Vi vilja i detta sammanhang slutligen betona, att vi anse, att de av kommittén

beräknade utgifterna för provinsialläkarnas utbildning och för deras levnadskostnader

samt på dessa beräkningar stödda förslag till ökade löneförmåner

äro så lågt tilltagna, att dessa senare bliva nöjaktiga endast under den förutsättning,

att de utfyllas med ett efter nu rådande förhållanden väl avpassat dyrtidstillägg

och med den av oss föreslagna ersättningen åt provinsialläkarna för

förlorad praktik under semester.

Skulle denna ersättning ej kunna beviljas på grund av konsekvenser, som

antytts av kommitténs flertal, torde en motsvarande förhöjning av dessa läkares

löneförmåner vara erforderlig.»

På grund härav hava reservanterna föreslagit, att för beredande åt

provinsialläkarna av ersättning för minskad inkomst av praktik under

semester måtte utgå 300 kronor för varje månad av semestertiden eller,

om detta ej kunde beviljas, att provinsialläkarnas löneförmåner måtte

höjas med motsvarande belopp.

I sitt utlåtande den 8 februari 1918 finner medicinalstyrelsen den Medicinalav

reservanterna anförda motiveringen synnerligen välgrundad. Styrelsen, styrelser den

som dock finner den av reservanterna alternativt ifrågasatta höjningen av

provinsialläkarnas löneförmåner mindre lämplig, anser förslaget om fastställande

av viss ersättning utan tvivel medföra större fördelar. Möjligheten

att erhålla dylik ersättning skulle hava till följd, att semesterledigheten

komme att mera regelbundet begagnas av tjänsteläkarna än

om lönebeloppen höjdes på det alternativt föreslagna sättet. Då ett

regelbundet uttagande av semestern vore av den största betydelse, tillstyrker

styrelsen reservanternas förslag om ersättning av 300 kronor för

varje månad av semestertiden.

I likhet med provinsialläkarkommittén har löneregleringskommittén Löneansett

sig icke kunna biträda medicinalstyrelsens förslag om ersättning ZimmMén

till provinsialläkare för minskad inkomst av praktik under semester.

Såsom ovan framhållits, är det naturligen av stor vikt, att provinsial- Departements

läkarna sättas i tillfälle att utan alltför stora ekonomiska uppoffringar chefen.

regelbundet kunna begagna sig av sin semester, varigenom de skulle

kunna njuta erforderlig vila i sitt oftast uppslitande arbete ävensom

beredas möjlighet att ytterligare öka sina kunskaper. Det förslag till

detta ändamåls realiserande, som nu framlagts, synes därför värt beaktande.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. / sand. 98 höft. (AV 116.) 327 19 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

Såsom stöd för berörda förslag bar bland annat framhållits, att till

vikarierna för provinsialläkare utgående arvoden även med de år 1917

beslutade förhöjningarna vore så knappt tilltagna, att det varit svårt att

anskaffa vikarier och provinsialläkarna ofta nödgats av egna medel

tillskjuta avsevärda belopp för avlönande av vikarie. Emellertid bär

vikariatsersättningen sedan år 1917 väsentligt höjts, och kommer jag

här nedan föreslå, att tiden för den förhöjda ersättningens utgående

förlänges. Det är sålunda att hoppas, att genom dessa åtgärder svårigheterna

att anskaffa vikarier skola kunna i någon mån lättas. Vid sådant

förhållande och då ett bifall till förevarande förslag skulle medföra

anspråk i samma riktning från andra befattningshavare i statens tjänst,

har jag funnit mig icke böra förorda åtgärders vidtagande i det syfte,

framställningarna i ämnet avse.

Krigstids- Vid upprättande av sitt förslag till lönestat för förste provinsial
tillägg.

läkare och provinsialläkare har kommittén till grund för beräkning av

Provinsiai- den för sådan läkare erforderliga inkomst lagt de före kriget gällande

kommittén, priserna. Kommittén framhåller därför på det kraftigaste, att, därest det

fortfarande bleve nödvändigt att bevilja andra statens befattningshavare

krigstidstillägg, sådant tillägg borde utgå även till förste provinsialläkare

och provinsialläkare efter fastställandet av den föreslagna löneregleringen.

Likaså framhåller kommittén billigheten av att pensionerade förste provinsialläkare

och provinsialläkare komme i åtnjutande av sådant tillägg.

Lone- Till vad provinsialläkarkommittén sålunda yttrat i föreliggande fråga

reglerings- j löneregderinffskommittén uttalat sin anslutning.

Departements- Såväl förste provinsialläkare och provinsialläkare som pensionerade

chefen. dylika befattningshavare hava enligt hittills gällande bestämmelser^ i

ämnet åtnjutit krigstidstillägg och krigstidshjälp. Därest dylik förmån

kommer att utgå jämväl under år 1920, komma givetvis nu nämnda

tjänstemän att bliva delaktiga därav i lika grad som befattningshavare

och f. d. befattningshavare i statens tjänst i allmänhet.

Ökad ersättning

till

yikar ier för

förste provinsialläkare

och

provinsialläkare.

Provinsialläkarkommittén

den 11 fn 1916.

I sitt den 11 november 1916 avgivna förslag till provisoriska åtgärder

i syfte att avhjälpa svårigheten att besätta mera avlägset belägna

provinsialläkardistrikt föreslog provinsialläkarkommittén en höjning i vissa

fall av ersättningen till vikarie för förste provinsialläkare och provinsialläkare

och avsåg kommittén att därigenom underlätta uppehållandet av

läkartjänsterna i mera avlägset belägna och svårbesättliga distrikt under

semester och vakans. _ .

För det dåvarande utgick i allmänhet dagtraktamente till läkarvikarie

å förste provinsialläkartjänst med 10 kronor och å provinsialläkartjänst

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.is Proposition Nr 116.

med 8 kronor. Kommittén hemställde om bemyndigande för medicinalstyrelsen

att till vikarie för förste provinsialläkare och provinsialläkare

i det fall, då civil läkarstipendiat ej funnes att tillgå och styrelsen funne

sådant nödvändigt, utbetala ett dagtraktamente av högst femton kronor,

att utgå av förslagsanslaget till bestridande av kostnader för allmän

hälso- och sjukvård. Stipendiat skulle enligt kommitténs förslag vid

förordnande äga åtnjuta ett dagtraktamente av i regel 8 kronor, vilket

vid tjänstgöring i ödemarksdistrikt skulle lämna höjas till 10 kronor.

Föredragande departementschefen förordade emellertid vissa ändringar

i kommitténs förslag. Sedan riksdagen lämnat vad departementschefen

anfört utan erinran, utfärdade Kungl. Maj:t genom brev den 29 juni

1917 bestämmelser i ämnet, att lända till efterrättelse från och med den

1 augusti 1917.

Enligt dessa bestämmelser gäller bland annat, att legitimerad läkare,

som ej är provinsialläkare, eller medicine kandidat, vilken av medicinalstyrelsen

förordnas att såsom extra läkare biträda vid den civila sjukvården

eller att uppehålla förste provinsialläkartjänst eller provinsialläkartjänst

antingen under vakans eller under semester för innehavare

av någon av dessa tjänster eller under sådan innehavare på grund av

sjukdom eller förordnande på annan tjänst beviljad tjänstledighet, må —

jämte vissa uppräknade förmåner — åtnjuta, om han är civil läkarstipendiat

av första klassen, dagarvode av 8 kronor men eljest dagarvode

av 12 kronor, dock har medicinalstyrelsen att, då behov av extra läkare

eller vikarie för någon längre tid yppas, söka anskaffa sådan mot lägre

dagavlöning. För den händelse extra läkare eller vikarie uti nu omförmälda

fall icke kan för sålunda fastställd ersättning erhållas, skall frågan om

förhöjd ersättning underställas Kungl. Maj:ts prövning, därvid dagarvodet

må, för särskilda undantagsfall, höjas för civil läkarstipendiat av första

klassen intill 12 kronor och för annan vederbörande intill 15 kronor.

Vad som erfordras för beredande av ifrågavarande dagarvoden skall utgå

av förslagsanslaget till bestridande av kostnader för allmän hälso- och

sjukvård.

I sitt betänkande den 1 december 1917 framhöll provinsialläkarkommittén,

att det vore synnerligen hindrande och besvärligt, om medicinalstyrelsen

i varje fall, då sådant vikariat å förste provinsialläkartjänst,

som ovan nämnts, ifrågakomme, skulle underställa ärendet Kung]. Maj:ts

prövning för utverkande av förhöjt arvode. På grund härav hemställde

kommittén om bemyndigande för medicinalstyrelsen att till legitimerad

1917 års

riksdag.

Kungl. Maj."t

den 29/e 1917.

Provinsialläkarkommittén

den V12 1917,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 116.

Kungl. Maj:t

den 19/* 1918.

1918 års

riksdag.

Kungl. Maj:t

den 28/e 1918.

Kungl. Maj:t

den 25/io 1918.

Medicinalstyrelsen

den

10/i 1919.

läkare, som ej är provinsialläkare, vid förordnande att uppehålla förste

provinsialläkartjänst utbetala ett dagarvode av högst 15 kronor i det

fall, då kompetent civil läkarstipendiat ej funnes att tillgå- för förordnandet

och styrelsen funne ifrågavarande arvodesbelopp behövligt.

Vid föredragning den 19 april 1918 förklarade jag mig biträda

provinsialläkarkommitténs förslag om överflyttande till medicinalstyrelsen

av den Kungl. Maj:t nu förbehållna rätten att besluta i fråga om dagarvodet

till vikarie å förste provinsialläkartjänst, då detta överstiger 12

kronor.

Efter det riksdagen lämnat vad jag sålunda förordat utan erinran,

bar Kungl. Maj:t genom brev den 28 juni 1918, bland annat, bemyndigat

medicinalstyrelsen att, utan binder av vad genom förberörda brev

den 29 juni 1917 i sådant avseende förordnats, till legitimerad läkare,

som ej är provinsialläkare och av styrelsen förordnas att uppehålla förste

provinsialläkartjänst antingen under vakans eller under semester för

innehavare av tjänsten eller under sådan innehavare på grund av sjukdom

eller förordnande å annan tjänst beviljad tjänstledighet, utbetala —

jämte andra förmåner — ett dagarvode av högst femton kronor, under

förutsättning likväl att kompetent civil läkarstipendiat icke finnes att

tillgå för förordnandet samt att utbetalandet av arvodesbeloppet befinnes

erforderligt för tjänstens behöriga uppehållande.

Vidare bar Kimgl. Maj:t, på därom av medicinalstyrelsen gjord

framställning, genom brev den 25 oktober 1918 förordnat, att, utan binder

av vad genom förenämnda brev den 29 juni 1917 i sådant avseende

föreskrivits, legitimerad läkare, som ej är provinsialläkare, eller medicine

kandidat, som av styrelsen förordnas att såsom extra läkare biträda vid

den civila sjukvården eller att uppehålla provinsialläkartjänst antingen

under vakans eller under semester eller under innehavare av sådan tjänst

på grund av sjukdom eller förordnande på annan tjänst beviljad tjänstledighet,

må tills vidare till och med den 30 juni 1919 — jämte andra

förmåner — åtnjuta, om han är civil läkarstipendiat av första klassen,

dagarvode av femton kronor men eljest dagarvode av tjugo kronor; dock

att arvodet må för särskilda undantagsfall böjas för civil läkarstipendiat

av första klassen intill tjugo kronor; och skall det åligga medicinalstyrelsen

att, då behov av extra läkare eller vikarie för någon längre tid yppas,

söka anskaffa sådan mot lägre avlöning.

I skrivelse den 10 januari 1919 har medicinalstyrelsen anfört, att

det för vikarier å förste provinsialläkartjänst stadgade dagarvodet av 15

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

kronor genom förhöjningen av dagarvodet till övriga vikarier och extra

läkare i den civila sjukvården till tjugo kronor blivit för lågt och lämpligen

borde höjas till likhet med vad bestämts i ovanberörda brev den

25 oktober 1918. Då vidare svårigheterna att erhålla vikarier å provinsialläkarbanan

icke kunde väntas bliva mindre under senare delen än

under lörra delen av innevarande år, syntes bestämmelserna om ett till

tjugo kronor förhöjt dagarvode böra utsträckas att gälla tills vidare intill

årets slut.

Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen

hemställt, att de i brevet den 25 oktober 1918 meddelade bestämmelser

måtte dels omfatta jämväl vikarie å förste provin sialläkartj än st, dels ock

till sin giltighet förlängas till och med den 31 december 1919.

De förhöjda dagarvoden, som Kungl. Maj:t genom förenämnda brev Oepartementsden

25 oktober 1918 bemyndigade medicinalstyrelsen att utbetala till cheff>nvikarier

för provinsialläkare, voro betingade av tillfälliga förhållanden,

nödvändigheten att under rådande influensaepidemi, den s. k. spanska

sjukan, kunna påräkna biträde av tillräckligt antal läkare. Med hänsvn

till de höga levnadskostnaderna och svårigheten att med förutvarande

dagarvoden kunna erhålla vikarier å vakanta provinsialläkartjänster torde

det antagligen bliva erforderligt att jämväl under den närmaste framtiden

bibehålla de förhöjda arvodena, och böra desamma i så fall avse även

vikarier å förste provinsialläkartjänster. Beträffande vikarier i sådana

svårbesättliga provinsialläkardistrikt, för vilka enligt mitt förslag särskilt

avlöningstillägg komme att utgå med i vissa fall rätt avsevärda belopp,

kan det måhända finnas påkallat att i undantagsfall medgiva än ytterligare

förhöjning av vikariatsersättningen. Då grunderna för vikariatsarvodet

varit föremål för riksdagens prövning åren 1917 och 1918, torde riksdagen

böra lämnas tillfälle att yttra sig i ämnet.

I sin skrivelse den 29 februari 1916 framhöll medicinalstyrelsen, Ersättning’

att tjänsteläkare n borde helt befrias för kostnaden för telefon i och för för telefonutövande

av sin tjänst. Skulle ej detta låta sig göra, vore det i varje T^.

tall skäligt, att kostnaden nedbringades till väsentligt lägre belopp. Vidare styrlutn

anfördo styrelsen, att det för underlättande av läkarens verksamhet i sjuk- den 20/2 1916- vårdens tjänst även vore önskvärt, att allmänheten, som telefonledes sökte

läkaren, kundo befrias från kostnader för telefonsamtal för sådant ändamål.

I skrivelse den 31 mars 1916 gjorde även svenska provinsialläkar- Svenska

föreningens styrelse framställning i samma syfte och anförde därvid, vovimiaibland

annat, att det läge i sakens natur, att telefonen kommit att intaga tingen*"

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Pr ovins ialläkarkommittén.

Reservation.

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 116.

en synnerligen framskjuten och betydande plats i organisationen av

landets sjukvård, särskilt på landsbygden med dess stora avstånd och

jämförelsevis sparsamma tillgång på läkarkrafter. För befolkningen

möjliggjorde den snabba meddelanden till läkaren vid sjukdomsfall, och

för läkaren vore telefonen en nödvändighet, om han skulle kunna hava

en ständig överblick över hälsoförhållandena i distriktet. Om det sålunda

kunde med fullt fog påstås, att såväl läkare som klientel i allmänhet

hade ofantligt gagn av telefonen, så gällde detta i särskilt hög grad,

då det bleve fråga om smittsamma sjukdomar, där ett snabbt ingripande

kunde hava största alhnänneliga betydelse och sparade både liv och

kostnader. Abonnemangsavgiften hade till 1916 års ingång varit fixerad

till visst belopp för år räknat, men i och med nämnda års början utginge

den efter en proportionell taxa, som stadgade, att avgiften bestämdes

efter de särskilda gånger telefonapparaten brukades för påtingning

till dess centralstation. Härigenom stegrades ytterligare missförhållandet

av att provinsialläkaren själv finge vidkännas denna utgift, så mycket

mer som ej han utan allmänheten till viss grad bestämde, huru ofta

apparaten konime att användas. Omkostnaderna hade ytterligare ökats

genom den indelning i taxeområden beträffande samtalsavgifter, som

tillkommit med 1916 års ingång, och som uppgjorts utan någon som

helst hänsyn till provinsialläkardistriktens utsträckning.

Provinsialläkarkommittén framhåller, att av det anförda framginge,

att det vore av obestridligt gagn för det allmänna, att i tjänst anställda

förste provinsialläkare, biträdande provinsialläkare, provinsialläkare och

extra provinsialläkare hölle sig med telefon, och att även kostnaden för

telefons hållande måste bliva avsevärd. Kommittén anser sig dock icke

kunna tillstyrka, att dessa tjänsteläkare alldeles befrias från utgiften biltelefon,

enär det ju måste antagas, att de även använda den för privat

bruk. Kommittén har emellertid förordat, att samma ersättning utginge till

dessa läkare som genom kungörelsen den 31 december 1908 blivit bestämd

för kronofogdar och länsmän eller att ersättning erhölles av statsmedel

med två tredjedelar av årsavgift jämte stadgad inträdesavgift, med

iakttagande likväl att nämnda ersättning medgåves varje sådan läkare

för allenast en telefonledning och att ersättning för annan än rikstelefonledning

ej finge utgå med mindre tillstånd därtill av Kungl. Maj:t lämnats.

Någon möjlighet att befria allmänheten, som telefonledes söker

läkaren, från erläggande av avgift härför anser kommittén ej kunna beredas.

En av kommitténs ledamöter, häradshövdingen Rogberg, har funnit

den av kommittén föreslagna anordningen onödigt invecklad och förordar

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

i stället en för alla ordinarie provinsialläkare beräknad förhöjning i

tjänstgöringspenningarna.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 8 februari 1918 uttalat Medicinal
sitt

instämmande i vad kommittén i förevarande avseende föreslagit. . sfyreZien

ö den 8/2 1918.

Löneregleringskommittén framhåller, att det borde ligga i det all- Lönemännas

intresse att tillse, att, därest telefonförbindelse finnes å orten, kommittén

skyldighet såvitt möjligt ålades vederbörande tjänsteläkare att hålla sig ''ommi tc"''

med särskild telefon. Även vid den förutsättning, att så i regel syntes

bliva förhållandet, ställer sig löneregleringskommittén emellertid i hög

grad tveksam inför frågan om ett bifall till provinsialläkarkommitténs

ifrågavarande förslag.

Löneregleringskommittén erinrar vidare, att för såväl provinsialläkare

som förste provinsialläkare förordats en höjning av tjänstgöringspenningarna,

varvid helt eller delvis hänsyn tagits till behovet av medel för

expenser. Vid sådant förhållande och då ett bifall till förevarande förslag

syntes vara ägnat att i fråga om andra förvaltningsområden medföra

rätt så vittgående konsekvenser, vilka nu ej läte sig överskådas, har

kommittén icke ansett sig böra förorda förslaget i ifrågavarande del.

Vad som anförts till stöd för förslaget att av statsmedel bereda Oepartementstjänsteläkare

ersättning för telefonavgifter förtjänar givetvis beaktande. chefen

Det är en stor fördel för såväl tjänsteläkarna som den vårdsökande

allmänheten, att de förra hava telefon, varigenom i många fall ett

hastigare ingripande från läkarens sida möjliggöres. Emellertid har vid

den av provinsialläkarkommittén föreslagna, av mig förordade höjningen

av förste provinsialläkarnas och provinsialläkarnas grundavlöningar visst

belopp avsetts till expenser, vilket belopp dock av anförd orsak sammanförts

med tjänstgöringspenningarna, och komma sålunda ifrågavarande

befattningshavare att erhålla ersättning för expenser, i vilket begrepp

måste anses ingå hållande av telefon. Med hänsyn härtill och då, såsom

löneregleringskommittén framhållit, åtgärder i av provinsialläkarkommittén

föreslagen riktning kunna medföra vittgående konsekvenser, har jag

funnit mig icke böra tillstyrka, att förslag i ämnet framlägges för riksdagen.

Statens bidrag till extra provinsialläkares avlöning utgår från ett Bidrag

av riksdagen beviljat ordinarie förslagsanslag, som vid 1917 års riksdag pVovirisla?.

höjdes från 30,000 till 40,000 kronor, med vilket belopp anslaget lilkaros

utgår även för år 1919. Enligt Kungl. Maj:ts på riksdagens beslut nvliinn"(lcgrundade

kungörelse den 30 december 1911 må statens bidrag i intet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 116.

Provinsial
läkar
kommittén.

Departements
chefen.

Förbättring

av extra

provinsialläkarnas

pensionsvillkor.

fall överstiga 1,500 kronor om året. Vid 1917 års riksdag medgavs

emellertid, att, utan hinder av den för statens bidrag till avlönande av

extra provinsialläkare eljest gällande grund att dylikt statsbidrag i intet

fall må överstiga 1,500 kronor, såsom lönebidrag till extra provinsialläkare

i avlägset belägna, särskilt svårbesättliga distrikt finge utbetalas det

belopp intill högst 2,500 kronor, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall

prövade nödigt för tjänstens behöriga uppehållande. Kungörelse i sistnämnda

hänseende bar utfärdats den 29 juni 1917 (Sv. förf.-saml. nr 465).

Provinsialläkarkommittén bar icke funnit anledning föreslå någon

ändring i nu gällande bestämmelser.

I likhet med provinsialläkarkommittén anser jag skäl icke föreligga

att föreslå någon ändring i gällande bestämmelser rörande statsbidrag

till extra provinsialläkares avlönande. Då genom den vid 1918 års

lagtima riksdag beslutade distriktsindelningen vissa extra distrikt ändrats

eller komma att ändras till ordinarie och därigenom utgifterna för ifrågavarande

statsbidrag, vilka år 1917 uppgingo till 44,875 kronor, komma

att nedgå, torde med sannolikhet förslagsanslagets nuvarande belopp,

40,000 kronor, bliva fullt tillräckligt, även om förböjda bidrag till vissa

distrikt skulle komma att utgå.

I detta sammanhang må nämnas, att provinsialläkarkommittén i sitt

förenämnda förslag till ordnande av provinsialläkarnas bostadsfråga samt

till jämkning av rikets indelning i läkardistrikt på anförda skäl framhöll

fördelen av eu ändring av bestämmelserna i 41 § 2 mom-, av gällande

läkarinstruktion därhän, att extra provinsialläkare i alla distrikt, alltså

även sådana, där statsbidrag icke utginge, skulle tillsättas av medicinalstyrelsen.

Därefter har riksdagens justitieombudsman i skrivelse den 31

december 1917 gjort framställning bland annat i enahanda syfte. Denna

framställning har tillstyrkts av svenska provinsialläkarföreningen, varefter

medicinalstyrelsen i infordrat utlåtande den 10 maj 1918 förklarat sig

intet hava att erinra mot en ändring av berörda stadganden i ovan

angiven riktning.

Då det synes ändamålsenligt, att extra provinsialläkare i enlighet

med de sålunda framställda förslagen i samtliga distrikt tillsättas av

medicinalstyrelsen, bar jag för avsikt att, därest riksdagen icke häremot

framställer någon erinran, framdeles tillstyrka Kungl. Maj:t att vidtaga

erforderlig ändring i läkarinstitutionen i nyss angivna syfte.

Vid 1911 års riksdag godkändes vissa huvudgrunder för en anstalt,

avsedd att bereda pension åt extra provinsialläkare och tilläggspension

åt vissa provinsialläkare. Därjämte medgav riksdagen, att extra provin
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 116.

sialläkare, vilkens levnadsålder vid den tid, då extra provinsialläkarnas

pensionskassa trädde i verksamhet, överstege 45 år och icke bleve delägare

i nämnda pensionskassa samt omedelbart vid uppnådda 65 år

eller, därest han vid nyssnämnda tidpunkt redan uppnått sådan ålder,

omedelbart därefter avginge från sin tjänst, skulle vara berättigad att

vid avskedstagandet erhålla en årlig pension av statsmedel till belopp

av 1,500 kronor. Slutligen anvisade riksdagen för gäldande av statens

andel enligt av riksdagen godkända grunder i kostnaden för pensionering

av extra provinsialläkare ett förslagsanslag av 15,000 kronor att årligen

utgå från och med år 1912.

Enligt förenämnda grunder är extra provinsialläkare, som fullgjort

stadgade inbetalningar, vid fyllda 65 levnadsår berättigad till hel pension

å 4,000 kronor årligen.

Provinsialläkarkommittén erinrar, att de inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga för utredande av frågan om det statsunderstödda

pensionsväsendets centralisering avgivit förslag till nytt reglemente för

extra provinsialläkarnas pensionskassa, vilket förslag innebure en förbättring

av berörda befattningshavares pensionsvillkor. Då denna fråga

sålunda redan vore föremål för sakkunnig behandling och densamma i

varje fall syntes böra avgöras i sammanhang med fastställande av nytt

reglemente för pensionskassan med anledning av frågan om det statsunderstödda

pensionsväsendets centralisering, har kommittén funnit sig

icke böra framlägga något förslag i ämnet. I samband härmed har dock

kommittén framhållit vissa önskemål beträffande extra provinsialläkarnas

pensionering.

Jämväl löneregleringskommittén anser ifrågavarande spörsmål icke

böra företagas till avgörande vid behandlingen av frågan om reglering

av avlöningsförhållandena för provinsialläkare m. m..

Då frågan om förbättring av de extra provinsialläkarnas pensionsvillkor

äger nära samband med och är beroende av lösningen av frågan

om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering och då sistnämnda

fråga torde bliva färdig att företagas till avgörande först om

något år, har jag i likhet med kommittéerna ansett mig icke böra nu

framlägga något förslag i ämnet.

På grund av vad sålunda här ovan anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 98 hä/t. (Nr 116.) m io 6

Provinsial
läkar
kommittén.

Löne
reglerings
kommittén.

Departements
chefen.

Departe
ments
chefens
hemställan.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 116.

dels godkänna ej mindre det av mig framlagda

förslaget till avlöningsstat för förste provinsialläkare

och provinsialläkare, att tillämpas från och med år

1920, än även de av mig förordade villkoren och

bestämmelserna för åtnjutande av de i berörda statförslag

upptagna avlöningsförmånerna;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år

1920 tillträder befattning å den förut omförmälda staten,

skall vara pliktig underkasta sig ovannämnda villkor

och bestämmelser; samt

att de förutvarande befattningshavare, vilka icke

före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäla, att de

vilja underkasta sig den nya avlöningsstaten samt

nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid

dem enligt nu gällande ordinarie stat tillkommande

avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes

av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, vid den rätt till pension,

som hittills tillkommit dem;

dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från

och med år 1920 höja det å riksstaten uppförda ordinarie

anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

från 997,200 kronor med 227,000 kronor till

1,224,200 kronor;

dels ock på extra stat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag

å 4,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse

med här ovan angivna grunder användas

till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Edw. Wetterling.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1919:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av avlöningsförhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. jämte i ä s. 1 i texten