Sök i Ratio Lex

Angående understöd till läroverksadjunkten P. E. F. Ågren

1919-02-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:120, Angående understöd till läroverksadjunkten P. E. F. Ågren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj: is Proposition Nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd till

läroverksadjunkten P. E. F. Ågren; given Stockholms

slott den 14 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att medgiva,

att från reservationsanslaget till de allmänna läroverken må till

adjunkten vid realskolan i Arvika Per Erik Ferdinand Ågren utgå ett

understöd för en gång å 1,500 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 102 höft. (Nr 120.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj;ta Proposition Nr 120.

Ang&ande

understöd till

läroverksadjunkten

P. E. F.

Ågren.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Föredragande departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

Hos Kungl. Maj:t har adjunkten vid realskolan i Arvika Per Erik

Ferdinand Ågren gjort ansökning om framställning till riksdagen om beviljande

av ersättning till honom för viss förlust, som han genom oriktigt

förfarande av domkapitlet i Härnösand ansåge sig hava lidit.

Det är ej första gången denna fråga bragts inför Kungl. Maj:t.

Redan år 1916 gjorde nämligen Ågren liknande ansökning, vilken av

honom nu åberopats. I sistnämnda ansökning anförde Ågren i huvudsak

följande: •

Efter avlagda examina och genomgånget provår hade jag år 1881 i övrigt fullgjort

fordringarna för lönetursberäkning vid statens allmänna läroverk enligt cirkuläret

den 1 juni 1877 men icke villkoret av prov för att kunna till adjunkt eller

kollega vid sådant läroverk utnämnas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Proposition Nr 120. 3

I anledning härav anhöll jag, som dä hade mitt hemvist i Umeå, den 18

augusti 1881 hus domkapitlet i Härnösand att för lönetursbpräkning få avlägga dylikt

mov under då instundande hösttermin, men förklarade domkapitlet sig enligt gällande

läroverksstadga »sakua befogenhet» att medgiva mig provets avläggande, dä jag icke

var sökande till någon ledig lärarsyssla.

Detta avslag på min ansökan var så mycket märkligare, s0m författningarna

medgåvo dess beviljande och dessutom prejudikat i liknande fall redan år 1877 var

givet bl. a. genom chefens för ecklesiastikdepartementet ämbetsskrivelse till domkapitlet

i Karlstad den 16 november 1817 och genom att dylika prov i enahanda

syfte allmänt Sago avläggas inför andra rikets stiftsmyndigheter.

Under sadana förhållanden ingick jag, som den tiden tjänstgjorde som vikarierande

adjunkt vid folkskolseruinariet i Utueå, till Kungl. Maj:t med anhållan att få

avlägga nämnda prov i Härnösand.

I kungl. brev till domkapitlet i Härnösand den 11 november 1881 meddelades

till dess kännedom, att författningarna icke innefattade hinder för domkapitlet att

medgiva mig provets avläggande, och skulle jag genom dess försorg härom underrättas.

Kungl. Maj:ts bekräftelse på denna för mig så ytterst viktiga angelägenhet om

en rätt, som redan i mer än tre år förut tilkommit andra, som fullgjort sina prestanda

för lönetursberäkuing, underlät emellertid domkapitlet att delgiva mig förr än efter

höstterminens slut nämnda år.

Hade nu domkapitlet genast i enlighet med den gjorda framställningen och utan

förständigande bifallit min första ansökan eller åtminstone i tid delgivit mig Kungl.

Maj:ts tolkning av gällande lag, skulle det stått mig efter vunnen kompetens fritt

att genom att för näst därpå följande vårtermin hava tagit anställning vid allmänt

läroverk eller tvåklassig pedagogi beräkna lönetur från början av år 1882 enligt ovan

nämnda cirkulär.

Härigenom har jag utan eget förvållande lidit en löneförlu«t, som vid 1915 års

slut med ränta på ränta efter sex procent kan uppskattas till 9,932 kronor och

75 öre.

I andra lönegraden uppflyttades jag nämligen först 1889, i tredje lönegraden

1893, i fjärde 1898 och i femte 1903.

Hide vidare domkapitlet i Härnösand den 22 december 1882 enligt och utan

förbiseende av gällande lag och författningar utnämnt mig, den ende kompetente

sökanden till den ordinarie adjunktsbefattning, vartill jag på grund av besvär

genom Kungl. Maj:ts dom den 27 april 1883 utnämndes, så skulle jag, då min

tjänstgöring i så full förlagts till Luleå hijgre allmänna läroverk under hela kalenderåret

1883, från och med början av detta år fatt beräkna lönetur enligt åberopade

cirkulär.

Den löneförlust, som härigenom tillskyndats mig, uppgick vid 1915 års slut enligt

samma beräkningsgrund till 2,555 kronor och 85 öre.

I Den rätt, som jag genom ovan anförda upprepade fel av domkapitlet i Härnösand

gått förlustig, har jag visserligen hela tiden varit medveten om och haft känning

av, men dels har den förlust, som i berörda avspende drabbat mig, ej förr än

efter sista löneuppflyttningen år 1903 kunnat till sitt belopp bestämmas, och dels har

jag ej sä starkt påmints därom förr än nu, då jag i dessa dyra tider har att försörja

— förutom hustru — åtta barn, som alla utom det yngsta är i skolåldern, och för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

vilkas fortsatta skolgång jag nödgas Via min familj boende.! Göteborg, under det jag

själv för min tjänst är hänvisad till vistelse i Arvika.

Ågren hemställde fördenskull om gottgörelse för ifrågavarande förluster

med det belopp Kungl. Maj:t kunde finna med rättvisa och billighet

överensstämmande.

Vid Ågrens ansökning voro fogade avskrifter av åtskilliga handlingar,

som styrkte de av honom i hans skrift lämnade uppgifterna.

Efter det infordrade utlåtanden i ärendet avgivits av domkapitlet i

Härnösand och av läroverksöverstyrelsen, förklarade Kungl. Maj:t genom

beslut den 17 juni 1916 ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

För att i viss del belysa de anspråk på ersättning, som Ågren på nu

nämnt sätt framställt, torde jag böra något närmare omnämna de förhallanden,

som föranlett den situation, vari Ågren råkat.

Som bekant erfordrades enligt tidigare gällande bestämmelser för behörighet

till ordinarie ämneslärarbefattning vid allmänt läroverk, att

vederbörande avlagt godkänt undervisningsprov. Föreskrifter om dylikt

prov voro lämnade i stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 november

1878. Avläggandet av undervisningsprov var emellertid av vikt för lärarna

även av annat skäl. Sådant prov erfordrades nämligen jämväl för

rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad. Jag ber

här få erinra om att före ikraftträdandet av den av 1904 års riksdag beslutade

löneregleringen för lärarna vid de allmänna läroverken sådan lärare

ägde rätt att under vissa villkor för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig

till godo även sin tjänstgöring som extra ordinarie lärare. Härom meddelades,

i eldighet med av riksdagen fattat beslut, föreskrifter genom Kungl. Maj:ts

beslut den 1 juni 1877, varvid förordnades, att filosofie kandidat eller filosofie

doktor, vilken i behörig ordning genomgått den provårskurs, som för anställning

vid statens elementarläroverk vore eller kunde varda föreskriven,

samt i övrigt fullgjort stadgade villkor för att kunna till lektor, adjunkt

eller kollega vid sådant läroverk utnämnas, finge vid skeende befordran

räkna sig till godo den tid, han från och med året näst efter berörda

villkors fullgörande såsom extra ordinarie lärare tjänstgjort .vid statens

elementarläroverk eller tvåklassiga pedagogier, så framt hans förenämnda

tjänstgöring varit väsentligen lika med den, som ålåge lektor, adjunkt

eller kollega vid dylika läroverk. I de här omnämnda villkoren ingick,

såsom jag nyss erinrat, att vederbörande avlagt godkänt undervisningsprov.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 120.

v.: Såsom ÅgrenH sin förut återgivna, år 1916 "ingivim fatisOknin» framhållit,

kunde ifrågavarande, för behörighet till ordinarie ämneslärarbefattning

föreskrivna undervisningsprov'' få avlåggas även utan ansökning

till särskild tjänst.

Enligt vad som framgår av de vid. Ågrens senast ingivna framställning

fogade avskrifter, har Ågren sedermera på annan väg gjort försök

att vinna den önskade gottgörelsen. 1 sådant syfte ingav Ågren år

1917 till riksdagens justitieombudsman en skrift, däri han, med anförande

av den av honom år 1916 till Kungl. Maj:t ställda ansökningen, hemställde

om förnyad prövning av hans ersättningsfråga och om vidtagandet

av de åtgärder, som därav kunde föranledas.

Enligt en av Ågren i ärendet företedd avskrift av utdrag av justitieombudsmannens

diarium den 12 februari 1917 utlät sig justitieombudsmannen,

att av Kungl. Maj:ts i ärendet åberopade beslut väl framginge,

att domkapitlet i Härnösand, på sätt läroverksöverstyrelsen framhållit, förfarit

oriktigt i angivna hänseende, men enär preskription för länge sedan

inträtt i fråga om domkapitlets berörda förfarande, samt därå i varje fall

icke kunde grundas sådan skadeståndsskyldighet, som av klaganden avsåges,

funne justitieombudsmannen klagomålet ej förtjäna avseende.

Jämväl riksdagen har vid ett tidigare tillfälle haft Ågrens sak till prövning.

Inom första kammaren väcktes nämligen vid 1918 års lagtima riksdag

en motion, däri hemställdes, att riksdagen med hänsyn till den förlust,

Ågren lidit genom felaktigt förfarande av en statens myndighet av sådan

art, att det numera på grund av ändrad lagstiftning icke vidare kunde

förekomma, varigenom risken för farliga konsekvenser av ett eventuellt

bifall uteslötes, för sin del ville bevilja ett anslag av 1,500 kronor att utgå

som gratifikation åt bemälde Ågren. Motionen avstyrktes emellertid

av statsutskottet, som fått densamma till behandling, och riksdagen fatttade

sitt beslut i enlighet med utskottets förslag.

I sin till Kungl. Maj:t senast ingivna skrift har Ågren, såsom jag

nyss omnämnt, åberopat vad sålunda förekommit och för övrigt i det hela

anfört samma omständigheter, som av honom framhållits i förutnämnda,

år 1916 ingivna ansökning.

1 ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits, den 9 augusti 1918 av

läroverksöverstyrelsen — som, då inga nya omständigheter framkommit,

vilka kunde föranleda styrelsen att ändra sin förut i frågan intagna ståndpunkt,

funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen — samt den

23 september 1918 av statskontoret. Sistnämnda myndighet har yttrat

följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majits Proposition Kr 120.

Sitt ifrågavarande ersättningsanspråk grundar sökanden dels därpå, att lian, som

år 1*81 tjänstgjorde såsom vikarierande adjunkt vid folkskoleseminariet i Umeå, i

följd av domkapitlets i Luleå*) avslag å hans i augusti nämnda år gjorda anhållan att

få avlägga uudervisningsprov samt sedermera genom domkapitlets dröjsmål med delgivningen

av det deu 11 november 1881 meddelade beslut, varigenom Kungl. Maj:t

förklarade hinder icke möta för provets avläggande, berövats tillfälle att under år

1881 avlägga sådant prov och därigenom möjlighet att räkna sig året 1882 tillgodo

för lönetursrätt, dels ock därpå att, sedan lian jämte två andra anmält sig såsom

sökande till en ledig adjunkts»jänst vid Luleå högre allmänna läroverk, domkapitlet

genom att den 22 december 1882 till tjänsten utnämna eu av hans medsökande,

vilkeu icke ha»le föreskriven kompetens, varit vållande till att sökanden,

som sedermera efter besvär blev av Kungl. Maj:t den 27 april »883 utnämnd till tjänstens

innehavare, icke fatt räkna sig lönetur tillgodo från 1883 års början.

Vad nu törst angår domkapitlets beslut i fråga om adjunktstjänstens tillsättande

torde det vara uppenbart, att sökanden icke kan därpå grunda något anspråk på ersättning,

vare sig av de i beslutet deltagande eller av statsverket, lika litet som

andra tjänstemän, vilka erhållit sin tjänst först efter överklagande av underordnad

myndighets beslut, kunna härigenom fä några befogade anspråk på gottgörelse för

försenad befordran.

Ej heller kan den felaktighet i avseende å tolkningen av gällande författningar,

vartill domkapitlet gjort sig skyldigt vid avslaget å sökandens begäran om provs avläggande,

anses vara av beskaffenhet alt kunna föranleda någon ersättningsskyldighet

för domkapitlets ledamöter och .således ännu mindre för statsverket.

Men om sökanden, såsom han uppgiver, blivit i följd av domkapitlets underlåtenhet

att i tid delgiva honom Kungl. Maj:ts ovanberörda, den 11 november 1881

meddelade beslut, hindrad att avlägga undervisning-prov under hösttermiuen 1881,

kan måhända något större fog anses förefinnas för hans ersättningsanspråk på grund

av denna försummelse av domkapitlet. I ärendet är emellertid ej visat att domkapitlet

erhållit del av Kungl. Maj:ts beslut så tidigt, att undervisningsprov kunnat

anordnas redan under höstterminen. Och då i allt fall, även om sökanden avlagt sitt

prov under nämnda termin, detta varit allena-t en av de nödiga förutsättningarna för

att året 18''>2 skulle få för lönetur tillgodoräknas sökanden — härför fordrades nämligen

därjämte att sökanden kunnat genast vid 1882 års ingång erhålla förordnande

vid allmänt läroverk eller tväklassig pedagogi — anser statskontoret att något rättsligt

ersättningsanspråk icke kunnat av sökanden göras gällande, även om det framställts

före preskriptionstidens utgång.

Av det ovan anförda framgår, att enligt statskontorets mening någon lagligen

grundad rätt till gottgörelse för minskning i löneförmåner aldrig för sökanden förefunnits

och alltså icke heller kunnat genom preskription gå förlorad.

I betraktande härav synes det icke kunna ifrågakomma att bereda sökanden

ersättning med ens tillnärmelsevis det belopp, vartill han med beräkning av ränta på

ränta uppskattat sin förlust.

Vill behandling i riksdagens första kammare av en vid 1918 års riksdag vackt

motion om en gratifikation åt Ågren av 1.500 kronor framhölls emellertid, att ömmande

omständigheter här förelåge. Agreu vore fattig och hade mycket stor familj,

bestående av hustru och nio barn, att underhålla; och nu hade han, såsom av frågans

) Bör vara Härnösand.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Proposition Kr 120. 7

historia franiginge, si gott som ett helt liv gått och grämt sig över den orättvisa,

som han ansage sig ha lidit.

Även statskontoret anser billigt att från det allmännas sida något understöd beredes

sökanden i anledning av den ogynnsamma situation i avlöningsbänseende, vari

han utan eget förvållande råkat. Några betänkliga konsekvenser härutav torde, i betraktande

av de i detta fall föreliggande säregna omständigheterna knappast vara att

befara; och far statskontoret fördenskull hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition

föreslå riksdagen medgiva, att från reservationsanslaget till de allmänna läroverken

må till Agren utgå ett understöd till det belopp, som föreslogs i förenämnda

motion eller 1,500 kronor.

Av den utredning, som i ärendet blivit förebragt, synes det mio- Departeframgå,

att Agren icke kan göra gällande något lagligen grundat an- mentschefenspråk

på skadeersättning. Emellertid kunna enligt min uppfattning antagliga

skal anföras för att offentlig myndighets åtgöranden i viss mån

ofördelaktigt inverkat på Agrens ställning i avlöningshänseende, vadan

• j* 8yiies miS billigt, att något understöd gives honom från det allmännas

sida. Så mycket hellre torde detta böra ske, som Ågren sedan län»e

levat i tryckta ekonomiska omständigheter och har många oförsörjda barn.

Under vanliga förhållanden skulle jag känt tvekan att tillstyrka en

framställning av denna art, särskilt med tanke på de konsekvenser, som

ett bifall skulle kunna medföra. I detta fåll har likväl en dylik anledning

till tvekan ej iörefunnits, enär de omständigheter, som här förelio^a,

dels kunna sägas hava i och för sig varit mycket säregna, dels betingats

av bestämmelser, som för länge sedan upphört att vara gällande, varför

en upprepning knappast torde vara möjlig.

. Statskontorets förslag synes mig innebära en tillfredsställande lösning,

och jag ansluter mig därtill.

Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att medgiva,

att från reservationsanslaget till de allmänna läroverken

må till aJjunkten vid realskolan i Arvika Per Erik Ferdinand

Ågren utgå ett understöd för en gång å 1,500

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:99 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd till läroverksadjunkten P. E. F. Ågren. a1 i texten
  2. SU 1919:44 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd till läroverksadjunkten P. E. F. Ågren. a1 i texten