Sök i Ratio Lex

Angående uppförande av byggnader för en vårdanstalt i Lund, avsedd för blinda med komplicerat lyte

1919-02-21 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:133, Angående uppförande av byggnader för en vårdanstalt i Lund, avsedd för blinda med komplicerat lyte

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande

av byggnader för en vårdanstalt i Lund, avsedd för

blinda med komplicerat lyte; given Stockholms slott den

21 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen att

dels av de utav 1914 års senare riksdag och 1916 års riksdag beviljade

anslagen å tillhopa 568,350 kronor för uppförande av byggnader för

en vårdanstalt i Lund, avsedd för blinda med komplicerat lyte, anvisa på

extra stat för år 1920 såsom reservationsanslag återstående beloppet,

418,350 kronor;

dels ock därutöver för samma ändamål ytterligare anvisa på extra stat

för år 1920 ett reservationsanslag av 301,650 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till Riksdagen protokoll. 1 sand. Ilo käft. (Nr 133.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.

Upprättande

av en v&rdanstalt

för

blinda med

komplicerat

lyte.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21^ februari

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

Under åttonde huvudtiteln har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

föreslagit riksdagen att till upprättandet av en vårdanstalt för

blinda med komplicerat lyte beräkna på extra stat för år 1920 ett belopp

av 720,000 kronor. I mitt yttrande till det vid sagda statsverksproposition

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, punkten

235, omförmälde jag, att ärendet då krävde ytterligare beredning. Sådan

beredning har nu blivit verkställd, och anhåller jag därför att få ånyo

anmäla ifrågavarande ärende.

På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1914 års senare

riksdag att för anordnande genom statens försorg av nödig anstaltsvård

för blinda med komplicerat lyte upprätta en för ändamålet erforderlig

vårdanstalt samt beviljade för uppförande av därför behövliga byggnader

med tillhörande anläggningar å ett av Lunda stad erbjudet tomtområde

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds Proposition Nr 133.

ett anslag av 521,000 kronor, varav på extra stat för år 1915 anvisades

ett belopp av 150,000 kronor. Därjämte bemyndigade riksdagen Kungl.

Maj:t att vid den tid, då den föreslagna statsanstalten trädde i verksamhet,

för statsverkets räkning övertaga drottning Sofias stiftelses och den

till'' denna stiftelse anknutna vårdanstaltens dåvarande tillgångar under utfästelse

å statens vägnar om fullgörande av de särskilda villkor och förbehåll,

som innehölles i stiftelsens reglemente eller eljest kunde vara fästade

vid sagda tillgångar eller delar därav.

Till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari 1915

anmälde emellertid vederbörande departementschef, att det på grund av

rådande ekonomiska förhållanden vore avsett, att av det för år 1915 anvisade

beloppet, 150,000 kronor, till uppförande av förenämnda vårdanstalt

endast en mindre del, förslagsvis beräknad till 10,000 kronor, skulle

under sao-da år tagas i anspråk, nämligen till vissa förberedande åtgärder

för byggnadsarbetets utförande. Återstående 140,000 kronor skulle reserveras

för arbetets fortsatta bedrivande, när förhållandena ansåges sådant

medgiva. . . ,, , ,

Genom Kun°i. Maj:ts beslut den 29 januari 1915 meddelades föreskrifter

rörande vissa förberedande åtgärder för byggnadsarbetets igångsättande.

Därvid uppdrogs åt dåvarande överintendentsämbetet att i samråd

med höo-st tre särskilda sakkunniga, vilka chefen för ecklesiastikdepartementet

"skulle äga utse, dels, efter förhandlingar med vederbörande

lokala myndigheter, före utgången av september 1915 till Kungl. x\laj:t

inkomma med förslag rörande begränsningen av det tomtområde, som

borde tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål, vilket förslag skulle åtföljas

av karta över området och plan till byggnadernas förläggande å

detsamma, dels ock låta upprätta och till Kungl. Maj:t överlämna fullständiga

ritningar till berörda byggnader jämte tillhörande kostnadsförslag.

,

Till sakkunniga att biträda överintendentsämbetet vid ifrågavarande

uppdrags fullgörande utsåg departementschefen den 4 februari 1915 föreståndarinnan

för den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten

i Vänersborg fru Elisabet Anrep-Nordin och apotekaren i Lund Adolf

Fredrik Montelin. ,

Med anledning av det överintendentsämbetet meddelade uppdraget

överlämnade ämbetet med utlåtande den 21 september 1915 till Kungl.

Maj:t, efter samråd med förenämnda sakkunniga samt förhandlingar med

vederbörande lokala myndigheter, dels ett den 9 i samma månad utfärdat

u-åvobrev, varigenom drätselkammaren i Lund å stadens vägnar till Kungl.

Maj:t och kronan under vissa åtaganden och förbehåll såsom gåva med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.

full äganderätt till en statens anstalt för blinda med komplicerat lyte

gravationsfritt överlåtit ett jordområde, omfattande 5 hektar av stadens

norra fälad och beläget på sätt närmare framginge av en av t. f. stadsingenjören

Ivar Jakobsson år 1915 upprättad, ämbetets utlåtande jämväl

bifogad karta, dels en av bemälde Jakobsson upprättad, den 29 april 1915

dagtecknad specialkarta, varå ifrågavarande område utmärkts och angivits

omfatta 5 hektar, därav omkring 17,350 kvadratmeter av ägolotten nr 20

och omkring 32,650 kvadratmeter av ägololten nr 21, dels ock plan till

byggnadernas förläggande å området.

Vid föredragning av detta ärende den 3 december 1915 fann Kungl.

Maj:t gott att, med förklarande att omförmälda gåvobrev blivit av Kungl.

Maj:t godkänt, dels förordna, att till det av staden sålunda överlåtna området

skulle i enlighet med av riksdagen fattat beslut förläggas en vårdanstalt

för blinda med komplicerat lyte med i huvudsak den omfattning,

som i ett av särskilda sakkunniga avgivet betänkande i ärendet angivits,

dels ock uppdraga åt Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län

att tillse, att ifrågavarande område bleve överlämnat gravationsfritt, ävensom

föranstalta därom, att lagfart å området söktes; och borde, sedan

lagfart beviljats, vederbörliga expeditioner härom jämte övriga handlingar

angående området insändas till ecklesiastikdepartementet.

Sedermera har 1916 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t, efter det

överintendentsåmbetet i skrivelse den 31 mars 1916 gjort framställning i

ämnet, utöver det för ändamålet redan beviljade anslaget av 521,000 kronor,

beviljat ytterligare ett belopp av 47,350 kronor för uppförande,

med vissa avvikelser från förut framlagd plan, av ovannämnda byggnader.

I det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

erinrade departementschefen, att igångsättandet av omförmälda

byggnadsföretag måst på grund av de tryckta ekonomiska förhållandena

för någon tid uppskjutas, men uttalade därjämte den förhoppningen,

att med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget det skulle visa sig

möjligt att utan längre uppskov fullfölja detsamma.

I skrivelse den 15 juni 1916 angående regleringen av utgifterna under

riksstatens åttonde huvudtitel, punkten 182, anförde riksdagen, jämte

det riksdagen meddelade sitt beslut i ärendet, att riksdagen, som icke velat

motsätta sig ovanberörda förändringar i den ursprungliga byggnadsplanen

eller den av Kungl. Maj:t äskade anslagsökningen, emellertid ansett

sig böra uttala sin förväntan, att för ernående så vitt möjligt av en minskning

i kostnadssumman ytterligare inskränkningar måtte kunna vidtagas,

utan att därigenom de fördelar, som med anstaltens upprättande avsetts,

komme att äventyras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.

5

Vid ärendets föredragning den 4 augusti 1916 fann Kungl. Maj:t gott

uppdraga åt överintendentsämbetet att efter samråd med särskilda sakkunniga,

som enligt Kungl. Maj:t,s bemyndigande utsetts av chefen för ecklesiastikdepartementet,

gå i författning om utförande av ifrågavarande byggnadsarbete

i huvudsaklig överensstämmelse med de framlagda ritningarna

med de ändringar i dessa, som av ämbetet ifrågasatts i dess skrivelse den

29 februari 1916 och sedan lämnats utan erinran eller som kunde av riksdagens

uttalande i ämnet finnas påkallade, och med rätt för ämbetet att

ytterligare vidtaga sådana smärre ändringar, som kunde befinnas lämpliga

och icke vållade ökning i den beräknade kostnaden; och skulle det åligga

ämbetet att framdeles till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse för de

ändringar i ritningarna, som ämbetet ansett sig böra vidtaga. Tillika

ställdes ovanberörda, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisade belopp,

150,000 kronor, till överintendentsämbetets förfogande att för därmed

avsett ändamål användas.

I skrivelse den 28 februari 1917 meddelade överintendentsämbetet,

att, efter det anbud för verkställande av nämnda arbete införskaffats, ett

ytterligare tilläggsanslag av 350,750 kronor visat sig vara erforderligt för

att omedelbart kunna igångsätta arbetet. Ämbetet hade emellertid funnit,

att de ökade kostnaderna under dåvarande förhållanden, då material- och

arbetspriser oavlåtligt stege utan några som helst beräkneliga grunder,

icke med säkerhet skulle stanna vid sistnämnda belopp. Tvärtom kunde

man förutse, att sagda tilläggsanslag skulle visa sig otillräckligt, när arbetet

nästa gång komme att utbjudas på entreprenad. Med anledning

härav hemställde ämbetet i förberörda skrivelse om anstånd med uppförande

av ifrågavarande byggnader, tills stadgade förhållanden inträtt i

byggnadsyrket. Denna hemställan biföll Kungl. Maj:t den 30 mars 1917.

I 1917 års statsverksproposition hade Kung]. Maj:t då redan föreslagit

riksdagen att av de till uppförande av förenämnda byggnader redan

beviljade anslagen å tillhopa 568,350 kronor anvisa på extra stat för år

1918 ett belopp av 100,000 kronor. Med hänsyn till vad departementschefen

i det vid propositionen nr 280 angående anslag till täckande av

brist i 1917 års stat för den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten

för blinda dövstumma och blinda sinnesslöa m. fl. fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 april 1917

anfört därom, att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 mars 1917 bifallit överintendentsämbetets

ovanberörda hemställan om anstånd med uppförande

av ifrågavarande byggnader, ansåg riksdagen anvisande av medel för berörda

ändamål icke vara erforderligt, varför nyssnämnda framställning icke

vann riksdagens godkännande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.

Av det nu anförda framgår, att det nybyggnadsarbete för här ifrågavarande

vårdanstalt, vars oundgängliga behövlighet redan år 1914 av

Kungl. Maj:t och riksdagen erkändes, på grund av de med världskriget

inträdda prisförhållandena ännu icke kommit närmare sitt förverkligande.

Nu har styrelsen för drottning Sofias stiftelse i en av folkskolöverstyrelsen

med eget utlåtande den 2 december 1918 till Kungl. Maj:t överlämnad

skrivelse hemställt om förslag till riksdagen bland annat därom,

att de av 1914 års senare riksdag beslutade byggnaderna i Lund för den

blivande statsanstalten för blinda med komplicerat lyte ofördröjligen och så

snart ske kunde måtte komma till uppförande samt att statens övertagande

av den nuvarande anstalten drottning Sofias stiftelse snarast måtte äga rum.

Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört bland annat:

De ekonomisk!!, och andra svårigheter, varmed anstalten under många år haft

att kämpa, hava under de allra senaste åren så ökats, att anstaltens verksamhet därav

i hög grad hämmas och förryckes, ja att dess tillvaro inom kort tid kommer att stå på

spel av brist på lokaler.

Verksamheten hämmas därigenom, att de olika avdelningarna ligga så långt

skilda från varandra, vartill kommer, att vägarna dem emellan — särskilt till asylen —

ofta äro bottenlösa eller igensnöade under den mörka årstiden samt utan någon slags

belysning. Till följd härav är det ytterst svårt, ja i vissa fall omöjligt att sa som sig

bör bedriva anstaltens verksamhet. Denna verksamhet förryckes bland annat därigenom,

att de blinda dövstumma skolbarnen från och med 7 års ålder av brist på utrymme

i skolan måste inhysas i arbetshemmet och där uppfostras tillsammans med de

äldre eleverna i 17—40-års åldern, vilket ju icke kan vara lämpligt för varken de

förra eller de senare. Samma förhållande gör sig ock gällande beträffande de blinda

sinnesslöa, som ofta i förtid måste överflyttas från skolan till arbetshemmet för att

lämna plats för i skolan nyintagna barn.

I skolan liksom i asylen är det icke möjligt, så hårt som utrymmet där är anlitat,

att öka antalet alumner. I arbetshemmet, vars lokaler äro avsedda för 48 barn,

äro för närvarande intagna 66 blinda, de flesta vuxna, varjämte där beretts plats för

8 å 10 sängliggande sjuka, vilka platser i mån av behov äro upptagna. Det är icke

möjligt att i sovrummen för flickor bereda flera platser — sovrummen för gossar äro

ännu icke så strängt belagda som flickornas, vadan möjligen några flera gossar kunde

få plats, innan samma överbeläggning inträder där.

Var skola platser nästa år beredas för då nyinsökande blinda barn? Från skolan

till arbetshemmet kan, såsom nyss framhållits, ingen överflyttning beräknas få ske.

Att uppskjuta de nyinsökandes intagning kunde tänkas som en utväg, men med hänsyn

till att dessa elever i allmänhet komma in alldeles för sent för att uppfostran och

undervisning må kunna medföra önskat resultat, vore ett uppskjutande av nya elevers

intagning en dålig och förkastlig utväg ur svårigheterna. För närvarande finnas i

skolan 42 barn, därav blott 1 är 8 år; 4 äro 9 år, 1 är 10 år, 7 stycken 11 år, 6

stycken 12 år, 4 stycken 13 år, 6 stycken 14 år, 6 stycken 15 år o. s. v., och medelåldern

utgör 13—i4 år. Nämnda utväg skulle snart tillintetgöra anstaltens uppgift

att vara en uppfostringsanstalt för dessa vanlottade och sänka den till att bliva blott

en vårdanstalt, där endast deras kroppsliga vård skulle tillgodoses.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majt:s Proposition Nr 133.

De berörda svårigheterna hota att bliva ännu större: anstalten är i fara att inom

två år stå med nästan halva antalet redan befintliga alumner alldeles utan tak över

huvudet. Arbetshemmet är nämligen för närvarande förlagt till dövstumskolans i Vänersborg

ena avdelning, den så kallade C-skolan, som anstalten fatt förhyra till den

1 juli 1920. Dövstumskolan bar på grund av dyrtiden måst tränga i hop sig i den

så kallade större avdelningen, som beräknas hava utrymme i dagrum, sovrum och

matsal för 60 elever, men som nu hyser ett 100-tal barn. Under rådande abnorma

förhållanden måste man ju finna sig i sådana svårigheter i hopp att det snart skall

bliva bättre. Men var skall, då hyrestiden är ute och dövstumskolan sjiilv behöver sin

C-skola, tillräckliga lokaler för arbetshemmet stå att finna? Det hus, som asylen för

närvarande förhyr och disponerar, befinner sig i sa uselt skick, att det tarvar en genomgripande

reparation för flera tusen kronor, om det fortfarande skall kunna användas.

Hyresvärden har ingen underhållsskyldighet, och på grund av den i Vänersborg ytterst

tillspetsade bostadsfrågan vågar ingen säga upp ett hyresavtal tör att därigenom vinna

någon fördel, huru usla lokalerna än må vara. Att samtliga lokaler, som anstalten

förfogar över, lämna mycket övrigt att önska såväl med hänsyn till läge som utrymme

och att de alls icke motsvara de för en så svårskött anstalt nödiga hygieniska kraven,

därom torde icke råda någon meningsskiljaktighet bland dem, som tagit kännedom

om verkliga förhållandet. Inflytandet därav gör sig ock år efter ar alltmera kännbart

för den personal, som ägnar krafter och intresse åt detta mödosamma arbete och på

grund av vidriga förhållanden därunder sätter liv och hälsa på spel. Hälsotillståndet

bland lärarpersonalen under de sista åren har åtskilligt att förtälja därom: en lärarinna

har blivit sinnessjuk och lämnat sitt arbete, en annan har efter tio ars plikttroget,

uppoffrande arbete fått lungtuberkulos, flera fall av meia fillfälliga behov av

tjänstledighet på grund av överansträngning hava också förekommit. Det år brist på

lugn och ro under vilotiden, som oftast förorsakar lärarinnornas sjuklighet, beroende pa

att deras bostäder i allmänhet hava så bullersam omgivning, inkilade som de äro bland

lokaler för eleverna. — Sköterskorna, som även de hava ett slitande, mödosamt arbete,

äro också i behov av någon stunds lugn och ro, men de hava det i detta hänseende

ännu sämre ställt. ..

De missförhållanden, som ovan i största korthet berörts, verka i hög grad tyngande

på anstaltens verksamhet och omöjliggöra redan nu denna svårskötta verksamhets

ordnande på ett för densamma lämpligt sätt.

Genom den utredning rörande frågau om statens övertagande av drottning Sofias

stiftelse, vilken av de utav Kungl. Maj:t särskilt tillkallade sakkunniga blivit framlagd

i deras betänkanden av åren 1913 och 1914, blev riksdagen redan ar 1914 övertygad

om att enda sättet att rädda ifrågavarande anstalt ur det brydsamma läge beträffande

lokalförhållandena, vari den redan då befann sig, var att sä fort ske kunde ln.tci uppföra

de för densamma nödvändiga byggnaderna, vartill medel också av 1914 ars riksdag

beviljades. I statsutskottets utlåtande (n:r 89) år 1914 läses bland annat rörande

ett uppskjutande av bygget, att ett sådant »komnie att föranleda ytterligare dröjsmål

med tillgodoseendet av det överhängande behov av dylik vård, som uppenbarligen

vore för hunden*. (Omkring ett 40-tal sådana blinda, som det här är fråga om, sakna

för närvarande dylik vård). Omedelbart uppförande av de för anstalten planerade

byggnaderna torde också vara den enda möjliga lösningen av den för anstaltens fortbestånd

sä ytterst viktiga lokalfrågan. u

Under det att år efter år lokalförhållandena alltmera tillspetsats, så att det inom

kort till och med torde bliva fråga om anstaltens existens, har byggnadsfrågan alltjämt

uppskjutits. Härigenom har anstaltens lokalfråga råkat i ett förtvivlat läge.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 133.

Styrelsen för drottning Sofias stiftelse vågar därför framhålla att, såvida anstaltens

verksamhet fortfarande skall kunna uppehållas, byggnadsföretaget ofördröjligen

och så snart ske kan maste komma till utförande, enär lokalfrågans lösning ej tål något

vidare uppskov.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt förberörda utlåtande tillstyrkt bifall

till styrelsens hemställan. Beträffande de svårigheter, med vilka anstalten

under nuvarande förhållanden har att kämpa, yttrar överstyrelsen:

Det ligger i sakens natur, att de svårigheter för bedrivande av anstaltens verksamhet,

som sedan länge gjort sig kännbara och som redan för fem år sedan voro så

störa, att deras omedelbara avhjälpande ansågs nödvändigt, under den gångna tiden

ytterligare förvärrats. Klart är ock, att de olägenheter, som den under de senaste

åren radande dyrtiden och varuknappheten medfört, gjort sitt till att än mer försvåra

anstaltens uppehållande och verksamhetens bedrivande.

Först och främst äro de rådande svårigheterna att hänföra till de befintliga lokalernas

bristfällighet och olämplighet för sitt ändamål.

Som bekant är drottning Sofias vårdanstalt avsedd att till uppfostran och vård

mottaga blinda, som lida av ytterligare något lyte, företrädesvis blinda dövstumma och

blinda sinnesslöa. Anstalten omfattar tre huvudavdelningar: skolhem, arbetshem och

asyl. I skolhemmet bibringas eleverna, i den mån de befinnas mottagliga för undervisning

samt deras krafter och förmåga det medgiva, insikter och färdigheter avseende

framför allt deras moraliska och religiösa tostran samt deras utveckling i arbetshåg och

Eraktiska färdigheter. Arbetshemmet mottager de elever, vilkas utbildning inom skolemmet

avslutats, och bereder dem vård samt tillfälle till sysselsättning inom de yrkesgrenar,

för vilka de utbildats. Inom asylen slutligen mottagas de alumner, vilka

visa sig oemottagliga för all egentlig utbildning, och erhålla här den yttre vård, som

kan givas, samt en uppfostran till snygghet och mänskliga vanor. Av anstaltens nämnda

tre avdelningar är det blott skolhemmet, som disponerar egna lokaler, nämligen en

för tio ar sedan för gåvomedel uppförd träbyggnad, från början avsedd att tillgodose

allenast eu del av skolhemmets lokalbehov. Arbetshemmet och asylen äro inrymda i

förhyrda lokaler, vilka från tid till annan växlat. För närvarande är arbetshemmet

förlagt till en i skolhemmets närhet belägen byggnad, tillhörig fjärde dovstumskoldistriktets

dövstumskola och tills vidare ledigbliven genom ett tillfälligt av dyrtidslorhållandena

föranlett sammanträngande av dövstumskolaus elever till dess huvudbyggnad.

För asylen är förhyrd en träbyggnad, belägen på omkring en kilometers avstånd från

skolhemmet och från början avsedd till privatbostad.

Antalet alumner i anstalten växlar givetvis något, allteftersom avgång sker genom

dödsfall eller utskrivning och intagning av nya äger rum. Under år 1918 uppbar

anstalten statsbidrag och elevavgifter för sammanlagt 145 alumner, därav 21 blinda

dövstumma och 124 blinda sinnesslöa. För år 1919 räknar man med ett antal av

150. Antalet skvddslingar uppgick år 1912 till 99 och har alltså sedan dess snabbt

tillväxt på grund av den stora efterfrågan på elevplatser. Av det nuvarande antalet

skyddslingar tillhöra omkring 40 skolhemmet, 60—70 arbetshemmet och ett 40-tal

asylen.

Närmare redogörelse för de byggnader, som disponeras för skolhemmet och asylen,

är lämnad i den framställning till 1914 års senare riksdag, som föranledde riksdagens

förutberörda beslut om nybyggnad för anstalten. Därvid har påvisats, huru

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.

otillfredsställande för sitt ändamål dessa lokaler äro och i kura hög grad skyddsiingarnas

vård därigenom försvåras. I all synnerhet gäller detta om asylbyggnaden, som

måste betecknas såsom i högsta grad oändamålsenlig och, då den är kall och dragig

samt i alla hänseenden illa underhållen, därjämte hälsovådlig. Den lokal, som förhyres

av dövstumskolan, är i och för sig väsentligt ändamålsenligare, men även här göra sig

de svårigheter överbeläggningen medför i hög grad gällande. Egentligen avsedd för

48 barn måste nämligen denna byggnad för närvarande inrymma 66 blinda, de flesta

vuxna, varjämte där måst beredas utrymme för ett 10-tal sjukplatser.

Till de svårigheter i fråga om skyddslingarnas vård, som vållas av trångboddheten

och lokalernas olämpliga beskaffenhet, kommer bristen på lämpliga bostäder för

vårdarpersonalen. Så nervslitande och upprivande, som handkavandet av skyddslingarnas

vård och uppfostran är, vore det eu billig fordran, att de personer, som därpå

offra sina krafter, under vilotiden hade att tillgå trevliga samt tysta och väl isolerade

bostadsrum. Så är dock i allmänhet icke fallet. Vissa av personalens rum äro visserligen

ganska ändamålsenliga, men andra äro dess mindre lämpliga. Och om de allra

flesta personalrummen gäller, att de icke hava tillräckligt avskild och isolerad belägenhet

för att bereda tillfälle till ostörd vila. Betänker man huru påfrestande det

exempelvis måste vara för dem, som haft nattvakt, att ej under dagen kunna fä ordentlig

vila, inses lätt, vilken svår olägenhet nu angivna förhållande måste medföra.

Under de senaste åren, som ju på grund av tidsläget varit särskilt prövande, hava nu

berörda svårigheter varit särskilt kännbara och medfört flera fall av sjuklighet bland

personalen på grund av överansträngning. Avgången bland personalen har ock

alltmera ökats och samtidigt svårigheterna vuxit att ersätta de avgående med lämpliga

krafter.

Slutligen är uppenbart, att såväl lokalernas bristfälliga och olämpliga beskaffenhet

som deras spridda belägenhet i hög grad försvårar anstaltens administration och

ledning samt i mänga fall medför ökade kostnader.

Till de svårigheter lokalbehovet föranleder hava särskilt under de senaste åren

sällat sig ekonomiska bekymmer för uppehållandet av anstaltens verksamhet. Såsom

fallet varit vid allehanda offentliga anstalter och i all synnerhet sådana, vilka äro förenade

med internat, hava omkostnaderna stegrats i oanad grad, och då de fasta inkomster,

över vilka anstalten förfogar, statsbidrag och elevavgifter, icke samtidigt böjts,

har givetvis betydande brist uppstått. Till täckande av sådan brist har ock riksdagen

på Kungl. Muj:ts framställning* beviljat för åren 1917 och 1918 sammanlagt 64,500

kronor, och framställning måste nu göras om beviljande av avsevärda belopp till täckande

av kvarstående brist från år 1917 samt förstärkande av anslagen för år 1919.

Därjämte har för vart och ett av åren 1916, 1917 och 1918 till anstalten utgått ett

hyresbidrag a 5,000 kronor. Då emellertid de beviljade medlen i allmänhet först under

årets senare del komma vederbörande tillhanda, liksom också övriga bidrag till

anstalten utgå i efterskott, har det under årets förra del varit förenat med de största

svårigheter att kunna ordna ekonomien. Så länge anstalten saknar en fast stat med

säkert påräkneliga inkomster till tillräckligt belopp, måste uppenbarligen ekonomiens

handhavande medföra mångahanda bekymmer och ständig otrygghet. Den osäkra ekonomiska

ställningen bär ock förhindrat anstaltens styrelse att genomföra sådan höjning

av personalens löner, att dessa kunnat bringas någorlunda i jämnhöjd med vad som

beviljats vid andra anstalter med liknande uppgift, eu omständighet, som givetvis i

sin mån bidragit till de på senaste tiden talrika personalombytena.

Pikant) till riksdagens protokoll. I samt. 115 käft. (Nr 133.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.

Överhuvud kan sägas, att det tillstånd av ovisshet, vari anstalten under de senare

åren befunnit sig under avvaktan på förverkligandet av riksdagens år 1914 fattade

beslut om anstaltens och verksamhetens övertagande av statsverket samt om nybyggnad

för anstalten, varit ägnat att i hög grad försvåra ledningen av arbetet och skapa

en känsla av osäkerhet och otrygghet, som icke är gynnsam för verksamhetens bedrivande,

allra minst då det gäller en anstalt av så ömtålig och komplicerad beskaffenhet.

Om nödvändigheten av bvggnadsfrågans ofördröjliga lösning anför

överstyrelsen vidare:

Det dröjsmål med genomförandet av nyssnämnda beslut av 1914 års riksdag,

som den rådande kristiden föranlett, har alltså medfört ödesdigra verkningar för anstalten,

och det synes vara att befara, att det nuvarande tillståndet ej länge kan

fortgå. Överstyrelsen har genom besök på platsen av en utav dess ledamöter sökt

skaffa sig närmare kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet fortgår, och

särskilt om lokalernas beskaffenhet, och överstyrelsen kan på grund av sålunda gjorda

iakttagelser bestyrka, att de svårigheter, med vilka man har att kämpa, äro utomordentligt

stora. Det kan för att blott framhålla en belysande detalj nämnas, att inom

asylen, där ett 40-tal äldre och yngre fullständigt obildbara blinda vårdas, finnes blott

en enda liten bekvämlighetsinrättning, inrymd i en skrubb under trappau. Det är

lätt att förstå, vilka svårigheter detta medför, då man betänker, att flertalet av skyddslingarna

sakna begrepp om den enklaste personliga snygghet.

Härtill kommer, att kontraktet å de av dövstumskolan förhyrda lokolerna utlöper

den 1 juli 1920 och att det är mycket ovisst, huruvida anstalten längre tid kan få

disponera desamma. Då såsom nämnts nära ett 70-tal eller närmare hälften av anstaltens

alumner äro inrymda i denna lägenhet, och då hyresförhållandena i Vänersborg

liksom i flertalet av våra stadssamhällen äro synnerligen svåra, äro uppenbarligen

de närmaste framtidsutsikterna för anstalten ytterst hotande.

Det är under sådana omständigheter ej att undra över, om svårigheterna äro nära

att bliva övermäktiga även det brinnande intresse och den enastående energi, genom

vars insats anstalten skapats och förts fram till den utvecklingspunkt, där den nu befinner

sig. Men skulle den nuvarande föreståndarinnan icke längre förmå uppehålla

ledningen av anstalten, skulle denna helt visst under nu rådande osäkra förhållanden

stå inför en fullkomlig katastrof, som kunde leda till verksamhetens nedläggande.

Att anstalten dock har en betydelsefull uppgift att fylla lärer väl numera vara

allmänt erkänt. Tänker man först på de olyckliga varelser, ofta skuldlösa offer för

lyten i samhällslivet, vilka inom anstalten finna hägn och vård, måste det väl betecknas

såsom ett för ett kultursamhälle ofrånkomligt krav, att åt dem beredes eu så

långt möjligt människovärdig tillvaro, att de, i den mån så låter sig göra, lyftas ur

sin djuriska slöhet och bibringas medvetande om andliga värden samt att deras liv

genom tillvänjandet till nyttig praktisk verksamhet får innehåll och värde. Någon

annan anstalt än Sofiastiftelsen finnes dock ej i vårt land för omhändertagande av de

beklagansvärda, om vilka här är fråga, de mest vanlottade och hjälplösa av alla samhällets

ledamöter. Skulle anstalten nödgas nedlägga sin verksamhet, ställdes därmed

alltså alla abnorma av förevarande slag utan sakkunnig tillsyn och vård.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.

Tillgodoser alltså anstalten ett humanitärt behov, som det måste anses som en samhällets

plikt att söka fylla, är dock detta samhälleligt sett måhända icke anstaltens

betydelsefullaste uppgift. Av särskild vikt måste det nämligen vara, att de hem och

den omgivning dessa vanlottade tillhöra befrias från den tryckande börda och den sociala

vada, deras tillvaro i de enskilda hemmen medför. I den förutberörda framställningen

till riksdagen rörande förevarande ämne framhölls med synnerlig styrka de

synpunkter, varom nu erinrats, med särskilt beaktaude av faran för att de olyckliga,

om vilka, här är fråga, därest de lämnas utan behörig vård, lätteligen kunna giva

upphov till nya individer med liknande lyten som dem, vilka vidlåda dem själva.

Har man vandrat genom Sofiaanstalten, sett den ömma vård, dess alumner erhålla,

och det oändliga tålamod, som offras för att lösa de band, som binda deras sinnen,

sett huru ädla och varma känslor kunna väckas och ge liv åt de vanskapta dragen,

och har man da a andra sidan betänkt vilken dessa olyckligas lott skulle vara,

om de skulle framsläpa sin tillvaro i hemmen såsom en börda för sin omgivning samt

för föräldrar och anhöriga utgörande eu ständig erinran om den hårda prövning deras

blotta tillvaro innebär, då måste man fyllas av djup tacksamhet mot dem, som offra

intresse och krafter i anstaltens tjänst, och man måste känna det som en samhällets

ofrånkomliga plikt att göra vad som är möjligt för att lätta mödan och bereda drägliga

arbetsvillkor.

Slutligen yttrar överstyrelsen sig om den ordning, i vilken byggnadsfrågan

enligt överstyrelsens mening bör lösas:

Överstyrelsen bär vid övervägande av nu berörda förhållanden kommit till den

övertygelsen, att det icke kan vara rådligt att längre uppskjuta påbörjandet av den

nybyggnad för anstalten, som utgör den oundgängliga förutsättningen för att densamma

skall kunna med trygghet fullfölja sin verksamhet. Överstyrelsen finner sig

därför också förpliktad att nu på det livligaste tillstyrka, att omedelbara åtgärder måtte

vidtagas för byggnadsarbetets upptagande.

Det torde häremot invändas vad som tidigare i sådant avseende anförts, att förhållandena

inom byggnadsbranschen borde få vinna större stadga, innan ett arbete av

så betydande omfattning bringas till utförande.

Överstyrelsen finner det helt naturligt, om en sådan tankegång gör sig gällande.

Att i ett extraordinärt tidsläge och vid en tidpunkt, då byggnadskostnaderna mer än

tredubblats mot under normala förhållanden, påbörja ett byggnadsföretag, vars kostnadssumma

redan före kristidens inträde tedde sig betydlig, kan ur statsfinansiell synpunkt

väl väcka betänkligheter.

Gent emot en sådan tankegång må emellertid till en början framhållas, att byggnadskostnaderna

visserligen för närvarande äro abnormt höga i förhållande till de

pris, som gällde vid världskrigets utbrott, men att ingen som helst garanti finnes för

att desamma inom en tid, med vilken man i förevarande sammanhang kan hava att

räkna, komma att undergå någon mera väsentlig ändring. I varje fall torde väl näppeligen

kunna antagas, att någon ytterligare stegring utöver nuvarande prisnivå skall

äga rum. Därest beslut om arbetets påbörjande nu fattas, torde man alltså icke

behöva befara, att icke den beräknade kostnadssumman skulle komma att visa si"

tillräcklig.

Emellertid huru det än må förhålla sig med byggnadsprisens framtida utveckling,

har överstyrelsen kommit till den bestämda uppfattningen, att här föreligger ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.

behov av den trängande art, att det omedelbarligen bör tillgodoses, även om kostnaderna

härför nu skulle komma att ställa sig något högre än fallet skulle bliva efter

några års förlopp. Vad överstyrelsen i det föregående anfört torde otvetydigt giva

vid handen, att här föreligger verklig fara i dröjsmål och att ifrågavarande byggnadsföretags

utförande så länge uppskjutits, att redan därav svåra föl jder uppstått och

än olyckligare hota att uppstå. Det synes därför överstyrelsen, att de betänkligheter

av ekonomisk natur, som helt naturligt inställa sig, här måste vika för det verkliga

nödläge, varuti anstalten befinner sig.

Vad beträffar den ordning, i vilken nybyggnad=arbetet borde komma till utförande,

kan det enligt överstyrelsens mening, med hänsyn såväl till rådande ekonomiska

förhållanden som till byggnadsföretagets säregna beskaffenhet, ifrågasättas, att ett annat

tillvägagångssätt valdes än det eljest vanliga med uppgörande redan från början

av entreprenadkontrakt rörande hela arbetets utförande. Möjligen skulle det i ett fall

sådant som det här föreliggande vara lämpligare att undan för undan träffa uppgörelser

om olika delar av byggnadsarbetet. Deu prisminskning, som möjligen han

komma att inträda, skulle på detta sätt kunna tillgodogöras, vartill kommer, att de

modifikationer i byggnadens planläggning, som, då det gäller en anstalt med ett så

specialiserat och säreget syfte, helt naturligt kunna komma att visa sig behövliga,

lättare skulle kunna genomföras. Skulle denna väg befinnas framkomlig och lämplig,

skulle alltså närmast sä stort anslag äskas, som befunnes erforderligt för arbetets igångsättande,

varefter det totala anslagsbehovet finge fastställas, då tendenserna i fråga

om prisbildningen inom byggnadsbranschen bleve tydligare skönjbara och därmed fastare

hållpunkter erhållits för en tillförlitligare kostnadsberäkning.

I varje fall finner överstyrelsen, såsom redan framhållits, de starkaste skäl tala

för att åtgärder omedelbarligen vidtagas för byggnadsarbetets påbörjande och att framställning

göres hos riksdagen om anvisande av de härför nödiga medlen.

På grund av remiss har byggnadsstyrelsen den 27 december 1918

avgivit utlåtande i ämnet. Efter attf hava i korthet erinrat om frågans

föregående behandling yttrar byggnadsstyrelsen:

För byggnadsarbetena i fråga äro beviljade tillsammans 568.350 kronor, och har

överintendeut-ämbetet i februari 1917 beräknat kostnaderna till 919,100 kronor. Enligt

nu gällande priser kunna sammanlagda kostnaderna icke beräknas understiga

1,300.000 kronor.

Folkskolöverstyrelsen ifrågasätter beträffande den ordning, i vilken byggnadsarbetet

bör komma till utförande, att man, i stället för att uppgöra entreprenadkontrakt

på en gäng om hela arbetets utförande, skulle efter band träffa uppgörelse om

olika delar av byggnadsarbetet. Häiigenom skulle möjligen inträdande prisminskning

kunna tillgodogöras och modifikationer i planläggningen lättare genomföras.

I likhet med folkskolöverstyrelsen anser även byggnadsstyrelsen en uppdelning

av byggnadsarbetet å olika entreprenader icke blott lämplig utan även nödvändig vid

detta lika väl som vid de flesta andra byggnadsarbeten, som under dessa tider organiserats

av byggnadsstyrelsen. Sättet för uppdelningen måste dock i varje särskilt fall

bedömas och rättas efter omständigheterna.

1 det nu föreliggande fallet torde den första entreprenaden böra, för att man

rationellt skall kunna bedriva byggnadsarbetena och undvika onödiga omkostnader,

omfatta byggnadernas grund och stomme; uppgörelser angående inredning, målning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 133.

tapetsering, värmeledning, vatten- ock avloppsledningar, elektriska ledningar m. m.

kunna sedermera efter hand träffas.

Enligt nu gällande prisförhållanden torde för utförandet av byggnadernas grund

och stomme behövas omkring 870,000 kronor, däri inberäknat erforderliga arvoden till

arkitekt och kontrollant samt övriga administrationskostnader. Lämpligast vore, om

byggnadsarbetena kunde igångsättas tidigt på våren, da de torde kunna beräknas i

sin helhet vara avslutade hösten året därpå. Det år, byggnadsarbetena skola igångsättas,

bör ovan angivna summa, 870,000 kronor, kunna ställas till byggnadsstyrelsens

förfogande minst två månader innan arbetena skola taga sin början i och

för infordrande av entreprenadanbud samt avslutande av kontrakt med lämplig entreprenör.

Den stadga inom byggnadsyrket, som överintendentsämbetet i sin ovannämnda

skrivelse angav såsom börande avvaktas, innan ifrågavarande byggnadsarbeten igångsattes,

har visserligen icke ännu inträtt, och föga utsikt finnes att så skall ske under

år 1919. Med hänsyn härtill synes byggnadsstyrelsen visserligen skäl fortfarande förefinnas

för byggnadsarbetenas uppskjutande till våren 1920, men i betraktande av vad

folkskolöverstyrelsen anfört anser sig byggnadsstyrelsen dock icke böra motsätta sig

ett tidigare påbörjande av byggnadsarbetena, om nödiga medel kunna på sätt ovan

angivits ställas till styrelsens förfogande.

På grund av vad sålunda anförts får byggnadsstyrelsen tillstyrka bifall till folkskolöverstyrelsens

framställning i vad den rörer utförandet av byggnader och anläggningar

för en vårdanstalt i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Redan i det statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden den 9 januari

1919, som åtföjde årets statsverksproposition, uttalade jag såsom min mening,

att 1914 års senare riksdags beslut om uppförande av behövliga

byggnader för en vårdanstalt för blinda med komplicerat lyte borde snarast

möjligt komma till förverkligande. Såväl styrelsen för drottning Sofias

stiftelse som folkskolöverstyrelsen hava anfört så talande skäl för vidtagande

av åtgärder i berörda avseende, att ytterligare uppskov därmed

icke kan anses försvarligt.

Beträffande ordningen för byggnadsarbetets utförande har folkskolöverstyrelsen

ifrågasatt en uppdelning av berörda arbete och särskilda uppgörelser

för olika delar av detsamma och byggnadsstyrelsen ansett en

sådan uppdelning vara icke blott lämplig utan även nödvändig under nuvarande

förhållanden. Den första entreprenaden skulle då enligt byggnadsstyrelsens

mening omfatta byggnadernas grund och stomme, och därefter

skulle efter hand träffas uppgörelser angående inredning, målning,

tapetsering, värmeledning, vatten- och avloppsledningar, elektriska ledningar

in. in. I detta avseende delar jag! de nämnda myndigheternas

uppfattning, helst som onödiga omkostnader skulle genom en sådan anordning

kunna undvikas. Jag anser således, att framställning nu bör göras

hos riksdagen angående erforderliga medel allenast för utförande av

byggnadernas grund och stomme.

Departe
mentschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 133.

För denna del av byggnadsarbetet skulle enligt byggnadsstyrelsens

beräkning behövas ett belopp av omkring 870,000 kronor. På grund av

det synnerligen svåra läge, i vilket anstalten befinner sig, ävensom med

hänsyn till önskvärdheten att kunna företaga en förflyttning av dess hjälplösa

skyddslingar under den varmare årstiden, anser jag det synnerligen

önskvärt, att byggnaderna göras färdiga att tagas i bruk på sommaren

1921, och torde därför något anslag böra hållas tillgängligt redan under

innevarande år.

Såsom förut nämnts, har riksdagen för ifrågavarande byggnader redan

beviljat tillhopa 568,350 kronor och därav anvisat på extra stat för år 1915

150,000 kronor. Sistnämnda belopp bör således kunna disponeras under

år 1919. Återstoden 418,350 kronor bör anvisas på extra stat för år 1920.

Utöver nyssnämnda summa, 568,350 kronor, erfordras emellertid för

uppförande av byggnadernas grund och stomme ytterligare 301,650 kronor.

Aven detta belopp bör anvisas på extra "stat för sistnämnda år.

Båda de nu nämnda beloppen, 418,350 kronor och 301,650 kronor, böra

tydligen i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag.

På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

föreslå riksdagen att

dels av de utav 1914 års senare riksdag och 1916

års riksdag beviljade anslagen å tillhopa 568,350 kronor

för uppförande av byggnader för en vårdanstalt i Lund,

avsedd för blinda med komplicerat lyte, anvisa på extra

stat för år 1920 såsom reservationsanslag återstående

beloppet, 418,350 kronor;

dels ock därutöver för samma ändamål ytterligare

anvisa på extra stat för år 1920 ett reservationsanslag

av 301,650 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Stockholm 1919, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

190305

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1919:59 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av byggnader för en vårdanstalt i Lund, avsedd för blinda med komplicerat lyte. s. 12 i texten