Sök i Ratio Lex

Angående visst undantag från det i åtskilliga fall stadgade förbud att med civil befattning förena annan tjänst å rikets stat

1919-02-25 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:137, Angående visst undantag från det i åtskilliga fall stadgade förbud att med civil befattning förena annan tjänst å rikets stat

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående visst undantag

från det i åtskilliga fall stadgade förbud att med civil

befattning förena annan tjänst å rikets stat; given Stockholms

slott den 25 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva, att de i särskilda författningar angående avlöningsvillkor för

civila befattningshavare eller eljest meddelade stadganden, att med

civil befattning icke må förenas annan tjänst å rikets stat, icke skall

utgöra hinder för att med dylik befattning förenas beställning å reservstat

vid armén eller marinen, under förutsättning att efter vederbörandes

hörande Kungl. Maj:t uppå därom gjord framställning och efter prövning,

att beställningen å reservstat ej må anses inverka hinderligt för

tjänstgöringen å den civila befattningen, finner beställningen å reservstat

kunna få med sistnämnda befattning förenas.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 119 höft. (Nr 137.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 137.

Tillkomsten

av arméns

och marinens

reservstater.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anförde

chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, följande:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t framlägga förslag

till bestämmelser i syfte att möjliggöra förening av civil tjänst med

beställning å reservstat vid armén och marinen.

Härvid torde jag till en början få lämna en kortfattad redogörelse

för tillkomsten av arméns och marinens reservstater och för den å reservstat

uppförda personalens tjänstgörings- och avlöningsförhållanden.

Sedan fråga uppkommit om beredande av pension åt officerare

och underofficerare, vilka före uppnådd pensionsålder överfördes till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

reserven, verkställdes rörande detta spörsmål närmare utredning av särskilda

grupper av kommitterade och sakkunniga. Under ärendets behandling

ifrågasattes emellertid, att, i stället för anordnande av en dylik

förtidspensionering, särskilda reservstater måtte bildas, bestående av

officerare och underofficerare, som efter viss uppnådd levnadsålder och

efter en viss tjänstetid övergingo till reserven med viss tjänstgöringsskyldighet

och med en viss lön, vilken efter uppnådd pensionsålder

överginge till pension. Såsom grund för detta förslag åberopades, bland

annat, att för uppsättande i större omfattning av reservtrupper till förstärkning

av försvarskrafterna vid krigstillfällen erfordrades reserver av

fullt utbildade officerare och underofficerare och att enda utvägen för

anskaffande av sådana reserver vore att söka förmå officerare och underofficerare,

som tillräckligt länge tjänstgjort vid stammen, att mot någon

ersättning övergå till reserven med skyldighet att för bibehållande av

sin militära duglighet tid efter annan deltaga i övningar.

I särskilda propositioner (nr 159 och 246) framlades för 1914 års

senare riksdag förslag om upprättande av reservstater vid armén och

marinen.

Riksdagen, som ansåg, att upprättandet av reservstater utgjorde

en viktig länk bland åtgärderna för stärkande av landets försvar, och

att en sådan anordning därför borde vidtagas (skrivelse nr 1 sid. 307

och 320), biföll i huvudsak de gjorda framställningarna.

Gällande bestämmelser angående reservstater vid försvarsväsendets

båda huvudgrenar återfinnas i Kungl. Maj:ts förordningar den 5 november

1915 (nr 518) angående arméns reservstater och den 3 december

1915 (nr 523) angående reservstat för marinen.

Enligt den förra av dessa författningar skola vid armén finnas en

reservstat för officerare och underofficerare samt eu reservstat för fältläkarkåren

(§ 1).

Å »arméns reservstat för officerare och underofficerare» uppföras

beställningar för generalmajorer, överstar, majorer, kompaniofficerare

(kaptener, ryttmästare och löjtnanter) samt underofficerare (fanjunkare,

styckjunkare, förvaltare och sergeanter). Beställningarna för överstar

och för underofficerare uppdelas i två löneklasser samt beställningarna

för kompaniofficerare i tre löneklasser.

Å »reservstaten för fältläkarkåren» uppföras beställningar för fältläkare,

regementsläkare och bataljonsläkare (§ 2).

Beställningarna å reservstat besättas med personal, som dit överflyttas

från aktiv stat, eller ock med personal, som erhållit avsked från

Bestämmelser

rörande

arméns reservstater.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 137.

beställning å aktiv stat med tillstånd att utan lön kvarstå i regemente

(§ 3).

I fråga om överflyttning av personal å aktiv stat till reservstat

gäller, att

till generalmaj orsbeställning må överflyttas generalmajor eller

överste;

till överstebeställning av högre löneklassen överste, som fyllt 56 år;

till överstebeställning av lägre löneklassen överste, som ej uppnått

56 års ålder, eller överstelöjtnant;

till maj orsbeställning major eller kapten;

till kompaniofficersbeställning kapten (ryttmästare) eller löjtnant,

som uppnått 32 levnadsår och 10 tjänstår såsom officer (därav, i fråga

om kompaniofficer vid intendenturkåren, 4 tjänstår i denna egenskap),

varvid till högsta löneklassen hänföres den, som vid överflyttningen

fyllt 43 år, till mellersta löneklassen den, som fyllt 37 men ej 43 år,

och till lägsta löneklassen den, som ej uppnått 37 års ålder;

till underofficersbeställning fanjunkare (styckjunkare, förvaltare)

eller sergeant, vilken uppnått 32 levnadsår och 8 tjänstår såsom underofficer

(därav, i fråga om underofficer vid intendenturkåren, 4 tjänstår

i denna egenskap), varvid till högre löneklassen hänföres den, som vid

överflyttningen fyllt 42 år, samt till lägre löneklassen den, som ej uppnått

sistnämnda ålder;

till fältläkarbeställning fältläkare eller regementsläkare;

till regementsläkarbeställning regementsläkare eller bataljonsläkare,

som vid överflyttningen uppnått 48 levnadsår och 15 tjänstår såsom

militärläkare; samt

till bataljonsläkarbeställning bataljonsläkare, som uppnått 43 levnadsår

och 10 tjänstår såsom militärläkare (§ 4).

Löjtnant och sergeant å reservstat må efter vissa grunder befordras

till respektive kapten (ryttmästare) och fanjunkare (styckjunkare,

förvaltare) å reservstat. Annan befordran å reservstat äger ej rum (§ 5).

Personal å reservstat är skyldig att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga

eljest inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som

till utrönande av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom

i fred:

generalmajor, överste och major i högst 45 dagar under loppet

av varje under tjänstetiden infallande period av två år;

kompaniofficer efter fyllda 43 och underofficer efter fyllda 42 år

i högst 50 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden;

kompaniofficer efter fyllda 37 och intill fyllda 43 år, underofficer

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

intill fyllda 42 år samt läkare efter uppnådda 48 år i högst 50 dagar

under loppet av varje tvåårsperiod av tjänstetiden; samt

kompaniofficer intill fyllda 37 år och läkare intill fyllda 48 år

högst 100 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden (§ 7).

Personal å reservstat uppbär årlig lön med följande belopp, nämligen

generalmajor 5,400 kronor, överste i högre lönek]assen 4,500

kronor, överste i lägre löneklassen 4,200 kronor, major 3,100 kronor,

kompaniofficer i högsta löneklassen 2,100 kronor, kompaniofficer i mellersta

löneklassen 1,650 kronor, kompaniofficer i lägsta löneklassen

1,200 kronor, underofficer i högre löneklassen 1,000 kronor, underofficer

i lägre löneklassen 800 kronor, fältläkare 4,200 kronor, regementsläkare

3,100 kronor, bataljonsläkare 2,100 kronor.

Lön, som vid övergång till reservstat blivit någon tillerkänd, bibehålies

oförändrad under hela tjänstetiden å samma stat (§ 8).

Årliga avlöningstillägg utgå å reservstat:

till kompaniofficer i mellersta löneklassen efter uppnådd 43 års

ålder med 300 kronor;

till kompaniofficer i lägsta löneklassen efter uppnådd 37 års ålder

med 300 kronor och efter uppnådd 43 års ålder méd ytterligare 300

kronor; samt

till underofficer i lägre löneklassen efter uppnådd 42 års ålder

med 150 kronor (§ 9).

Personal å reservstat åtnjuter under tjänstgöring dagavlöning ävensom

dagtraktamente och annan tillfällig avlöning enligt i huvudsak

enahanda föreskrifter, som gälla för personal å aktiv stat av den mot

vederbörandes tjänstegrad (tjänsteklass) å reservstat svarande tjänstegrad

(tjänsteklass).

Vad i förevarande förordning stadgas angående avlöning åt personal

å reservstat äger icke tillämpning i de fall, då personalen äger

rätt till avlöning enligt krigsavlöningsreglementet (§ 10).

Skyldighet att avgå från beställning å reservstat inträder enligt § 13 :

a) vid uppnående av viss levnadsålder, nämligen: för generalmajor

65 år; för överste, major, tillhörande intendenturkåren, fältläkare,

regementsläkare och förvaltare 60 år; för major, förut ej särskilt nämnd,

kapten, tillhörande intendenturkåren, och bataljonsläkare 55 år; samt för

kompani- och underofficer, förut ej särskilt nämnd, 50 år;

b) för den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till

följd av skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst

ådragit sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bestämmelser

rör anis

reservstat för

marinen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

c) för den, som, efter att under tre på varandra följande år på

grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra,

befinnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen.

Den, som avgår på grund av bestämmelserna i § 13 a) eller c),

åtnjuter efter avgången pension av statsmedel (reservstatspension) med

följande belopp: generalmajor 4,500 kronor, överste i högre löneklassen

3,800 kronor, överste i lägre löneklassen 3,500 kronor, major 2,700

kronor, kompaniofficer i högsta löneklassen 1,800 kronor, kompaniofficer

i mellersta löneklassen 1,300 kronor, kompaniofficer i lägsta löneklassen

900 kronor, underofficer i högre löneklassen 850 kronor, underofficer i

lägre löneklassen 650 kronor, fältläkare 3,500 kronor, regementsläkare

2,700 kronor och bataljonsläkare 1,800 kronor (§ 14 mom. 1).

Den, som avgår på grund av föreskriften i § 13 b), åtnjuter efter

avgången pension av statsmedel med lönens hela belopp (§ 14 mom. 2).

Därest någon av annan anledning än otjänstbarhet avgår från

beställning å reservstat, innan han jämlikt § i.3 a) är berättigad till

pension inom innehavande tjänstegrad (tjänsteklass), äger han, såvida

han uppnått den för rätt till pension inom lägre tjänstegrad (tjänsteklass)

föreskrivna ålder, vid avgången erhålla pension av statsmedel

med det belopp, som enligt § 14 mom. 1 skolat tillkomma honom,

därest han vid övergången till reservstaten inträtt i sistnämnda tjänstegrad

(tjänsteklass) (§ 15).

Såsom bidrag till kostnaden för beredande av pension skall årligen,

under det beställning å reservstaten innehaves, erläggas en avgift av

tre procent av det vederbörande enligt § 14 mom. 1 tillkommande

pensionsbelopp. Influtna pensionsavgifter redovisas till arméförvaltningens

civila departement och skola tagas till uppbörd å anslaget till arméns

reservstater (§ 18).

Samtliga enligt förevarande förordning utgående avlönings- och

pensionsbelopp gäldas från anslaget till arméns reservstater (§ 23).

Den, som på grund av föreskrifterna i § 13 a) eller § 15 avgår med

pension från beställning å reservstat, är skyldig att inträda i vederbörande

avdelning av arméns reserver enligt därom gällande bestämmelser

samt att därstädes kvarstå under samma tid och med samma

skyldigheter, som gälla för motsvarande personal å aktiv stat efter avgång

med fyllnadspension (§ 24).

Beträffande reservstat för marinen är i ovanberörda förordning

den 3 december 1915 föreskrivet, bland annat, följande:

Vid marinen skall för officerare och underofficerare finnas en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137. 7

reservstat, omfattande en avdelning för flottan och en för kustartilleriet

(§ 1).

A reservstaten uppföras beställningar i följande tjänstegrader:

beträffande flottan: kommendörkapten av l:a graden, kommendörkapten

av 2:a graden, kapten, löjtnant, flaggunderofficer, underofficer av

2:a graden;

beträffande kustartilleriet: överstelöjtnant, major, kapten, löjtnant,

underofficer av l:a graden, underofficer av 2:a graden.

Beställningarna för kaptener indelas i tre löneklasser och beställningarna

för underofficerare i två löneklasser (§ 2).

Beställningarna å reservstaten besättas, på gjord ansökning, med

personal, som dit överflyttas från aktiv stat, eller ock med personal,

som erhållit avsked från beställning å aktiv stat med tillstånd att såsom

lönlös kvarstå i flottan eller i kustartilleriet (§ 3).

I fråga om överflyttning av personal till reservstaten gäller, att

till kommendörkaptensbeställning av l:a graden eller överstelöjtnantsbeställning

må överflyttas kommendörkapten av l:a graden eller

överstelöjtnant eller ock kommendörkapten av 2:a graden eller

major;

till kommendörkaptensbeställning av 2:a graden eller majorsbeställning

kommendörkapten av 2:a graden eller major eller ock kapten;

till kaptens- eller löjtnantsbeställning kapten eller löjtnant, som

uppnått 32 levnadsår och 10 tjänstår såsom aktiv officer, varvid till

högsta löneklassen hänföres kapten, som vid överflyttningen fyllt 43 år,

till mellersta löneklassen kapten, som fyllt 37 men ej 43 år, och till

lägsta löneklassen kapten, som ej uppnått 37 års ålder, ävensom löjtnant;

samt

till underofficersbeställning flaggunderofficer eller underofficer av

l:a graden eller ock underofficer av 2:a graden, vilken uppnått 32 levnadsår

och 8 tjänstår såsom aktiv underofficer, varvid till högre löneklassen

hänföres den, som vid överflyttningen fyllt 42 år samt till lägre löneklassen

deu, som ej uppnått sistnämnda ålder (§ 4).

Löjtnant och underofficer av 2:a graden å reservstaten må efter

vissa grunder befordras till respektive kapten och flaggunderofficer

eller underofficer av l:a graden å reservstaten. Annan befordran å

reservstaten äger ej rum (§ 5).

Personal å reservstaten är skyldig att tjänstgöra i krig eller då

värnpliktiga eljest inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning,

som till utrönande av marinens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt

dessutom i fred:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

vid flottan:

kommendörkaptener, kaptener och löjtnanter i åldersgruppen 37—

42 år samt underofficerare intill fyllda 42 år i högst 90 dagar under

loppet av varje under tjänstetiden infallande period av två år;

kaptener och löjtnanter efter fyllda 43 år och underofficerare efter

fyllda 42 år i högst 60 dagar under loppet av varje treårsperiod av

tjänstetiden; samt

kaptener och löjtnanter intill fyllda 37 år under högst 90 dagar

under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden;

vid kustartilleriet:

överstelöjtnanter och majorer i högst 45 dagar under loppet av

varje under tjänstetiden infallande period av två år,

kaptener och löjtnanter i åldersgruppen 37—42 år samt underofficerare

intill fyllda 42 år i högst 50 dagar under loppet av varje tvåårsperiod

av tjänstetiden,

kaptener och löjtnanter efter fyllda 43 år och underofficerare efter

fyllda 42 år i högst 50 dagar under loppet av varje treårsperiod av

tjänstetiden, samt

kaptener och löjtnanter intill fyllda 37 år i högst 100 dagar under

loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden (§ 7).

Personal 4 reservstaten uppbär årlig lön med följande belopp,

nämligen kommendörkapten av l:a graden och överstelöjtnant 3,500

kronor, kommendörkapten av 2:a graden och major 3,100 kronor,

kapten i högsta löneklassen 2,100 kronor, kapten i mellersta löneklassen

1,650 kronor, kapten i lägsta löneklassen ävensom löjtnant 1,200 kronor,

underofficer i högre löneklassen 1,000 kronor samt underofficer i lägre

löneklassen 800 kronor.

Lön, som vid övergång till reservstaten blivit någon tillerkänd,

bibehålies oförändrad under hela tjänstetiden å samma stat (§ 8).

Årliga avlöningstillägg utgå å reservstaten:

till kapten i mellersta löneklassen efter uppnådd 43 års ålder med

300 kronor;

till kapten i lägsta löneklassen eller löjtnant efter uppnådd 37 års

ålder med 300 kronor och efter uppnådd 43 års ålder med ytterligare

300 kronor; samt

till underofficer i lägre löneklassen efter uppnådd 42 års ålder

med 150 kronor (§ 9).

Personal å reservstaten åtnjuter under tjänstgöring dagavlöning,

naturaportion eller ersättning därför, sjötillägg, diet- eller mässpenningar

samt annan tillfällig avlöning ävensom rese- och traktamentsersättning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

enligt i huvudsak enahanda föreskrifter, som gälla för personal å aktiv

stat av den mot vederbörandes tjänstegrad å reservstaten svarande

tjänstegrad.

Om avlöningsförmåner åt personal å reservstaten under krigstjänstgöringstid

gäller vad i sådant hänseende är särskilt stadgat (§ 10).

Skyldighet att avgå från beställning å reservstaten inträder enligt § 12:

a) för den, som uppnått 55 levnadsår;

b) för den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till

följd av skada eller sjukdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst

ådragit sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring; och

c) för den, som, efter att under tre på varandra följande år på

grund av sjukdom, vanförhet eller lyte hava varit ur stånd att tjänstgöra,

befinnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen.

Den, som avgår på grund av bestämmelserna i § 12 a) eller c),

åtnjuter efter avgången pension av statsmedel (reservstatspension) med

•följande belopp: kommendörkapten av l:a graden och överstelöjtnant

3,200 kronor, kommendörkapten av 2:a graden och major 2,700 kronor,

kapten i högsta löneklassen 1,800 kronor, kapten i mellersta löneklassen

1,300 kronor, kapten i lägsta löneklassen ävensom löjtnant 900 kronor,

underofficer i högre löneklassen 850 kronor samt underofficer i lägre

löneklassen 650 kronor (§ 13 mom. 1).

Den, som avgår på grund av föreskriften i § 12 b), åtnjuter efter

avgången pension av statsmedel med lönens hela belopp (§13 mom. 2).

Såsom bidrag till kostnaden för beredande av pension skall årligen,

länder det beställning å reservstaten innehaves, erläggas en avgift av

tre procent av det vederbörande enligt § 13 mom. 1 tillkommande

pensionsbelopp. Influtna pensionsavgifter redovisas månadsvis till marinförvaltningen

och skola tagas till uppbörd å anslaget till reservstat för

marinen (§ 16).

Samtliga enligt förevarande förordning utgående avlönings- och

pensionsbelopp gäldas från anslaget till reservstat för marinen (§ 21).

Den, som på grund av föreskrifterna i § 12 a) avgår med pension

från beställning å reservstaten, är skyldig tillhöra flottans eller kustartilleriets

reserv under samma tid och med samma skyldigheter, som

gälla för motsvarande personal å aktiv stat efter avgång med fyllnadspension

(§ 22).

Som bekant torde vara stadga numera de flesta författningar

angående avlöningsvillkor för ordinarie innehavare av civila statstjänster

förbud att med sådan tjänst förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 119 käft. (Nr 137.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Ansökning av

sergeanten

P. Lange.

10 Kungl. Maj.ts proposition Nr 137.

kommuns stat. Tjänst å arméns eller marinens reservstater har ansetts

vara tjänst å rikets stat, i följd varav dylik tjänst icke fått förenas med

sådan civil befattning, för vilken ovanberörda förbud varit gällande. I

ett par fall hava nu framställningar gjorts om undantag från förbudet

i vad anginge förening med civil tjänst av befattning å arméns och

marinens reservstater. Det torde tillåtas mig att lämna en kort redogörelse

för dessa fall.

I en av chefen för rikets allmänna kartverk till Kungl. Maj:t överlämnad,

den 17 januari 1916 dagtecknad ansökning anhöll sergeanten

vid Västernorrlands regemente P. Lange — med förmälan att han hade

för avsikt att söka övergång till reservstat för vinnande av anställning

såsom ritare vid rikets allmänna kartverk — att Kungl. Maj:t måtte

medgiva, att med beställning å reservstat finge förenas ordinarie civil

befattning såsom ritare eller gravör vid rikets allmänna kartverk.

I häröver avgivet utlåtande erinrade statskontoret, att, enligt de •

genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 29 oktober 1912 (nr 312) fastställda

avlöningsvillkoren för den civila personalen vid rikets allmänna kartverk,

med ordinarie civil befattning vid kartverket icke finge förenas annan

tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat. Då tjänst å arméns reservstater,

för vilka riksdagen efter prövning av grunderna för desamma

anvisat anslag och Kungl. Maj:t genom kungörelse den 5 november 1915

meddelat närmare bestämmelser, måste anses vara tjänst å rikets stat,

syntes det statskontoret, som om det sökta medgivandet icke kunde

lämnas utan riksdagens hörande. Frågan, huruvida en framställning i

ämnet till riksdagen borde göras — vilken framställning i så fall måhända

lämpligen borde avse icke allenast ritar- eller gravörstjänsterna vid kartverket,

utan samtliga de civila tjänster, för vilka ett dylikt avlöningsvillkor

vore gällande — syntes huvudsakligen vara beroende av, huruvida

övergången i största möjliga utsträckning till reservstat ansåges

vara ett statsintresse av den betydenhet, att detsamma borde befrämjas

genom medgivande av den förmån, som innebures i rätten till förening

av tjänst å reservstat med ordinarie civil tjänst. Då detta emellertid

vore en fråga, som folie utanför statskontorets ämbetsområde, ansåge

sig statskontoret böra inskränka sig till det uttalandet, att personalens

å reservstat tjänstgöringsskyldighet, som i fredstid omfattade i medeltal

omkring 25 dagar om året, icke, i händelse den sålunda ifrågasatta

möjligheten till förening med civil tjänst komme till stånd, i allmänhet

torde medföra några mera betydande olägenheter för tjänstgöringen å

den civila tjänsten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl- Mcij:ts proposition Nr 137.

Löneregleringskommittén, som den 3 april 1916 avgav infordrat

utlåtande i ärendet, anförde därvid, bland annat, följande:

Kommittén delade den av statskontoret uttalade uppfattningen, att

tjänst å reservstat vid armén måste anses såsom »tjänst å rikets stat» i

den mening, som avsåges i ovanberörda bestämmelse i kungörelsen

den 29 oktober 1912, och att alltså bifall till Langes framställning skulle

förutsätta riksdagens medgivande därtill.

Att för enstaka fall draga det spörsmål, som här förelåge, under

riksdagens prövning, borde emellertid enligt kommitténs mening ej

ifrågakomma. Skulle det befinnas, att något borde åtgöras i detta hänseende,

torde man, på sätt statskontoret också ifrågasatt, böra i hela

dess vidd till behandling upptaga spörsmålet, huruvida det ovan omförmälda,

i ett flertal författningar angående avlöningsvillkor stadgade förbudet

mot förening av tjänster lämpligen borde ändras till förmån för

dem, som innehade beställning å reservstat vid armén eller marinen.

Det vore kommittén icke bekant, att nämnda spörsmål varit å

bane vare sig vid den förberedande eller den slutliga behandlingen av

frågan om upprättande av de nya reservstaterna vid armén och marinen.

Vid ärendets anmälan den 28 april 1916 beslöt Kungl. Maj:t, som

fann sergeanten Langes ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd, uppdraga åt löneregleringskommittén att avgiva utlåtande

med anledning av det i ärendet uppkomna spörsmålet, huruvida i ett

flertal författningar angående avlöningsvillkor förekommande stadgande

om förbud mot förening av tjänster lämpligen borde ändras till förmån

för dem, som innehade beställning å reservstat vid armén eller marinen.

I en till chefen för sjöförsvarsdepartementet ställd, den 28 december

1917 dagtecknad skrivelse har vidare chefen för kustartilleriet anfört,

att en underofficer av 2:a graden i kustartilleriet, vilken tidigare undfått

avsked från beställning på stat med tillstånd att såsom lönlös kvarstå,

hos chefen för kustartilleriet anhållit att från och med den 1 januari

1918 bliva överflyttad till marinens reservstat och därvid anmält, att

han innehade befattning såsom underinspektör vid yrkesinspektionen i

fjärde distriktet; och har chefen för kustartilleriet anhållit om meddelande,

huruvida på grund av sistnämnda förhållande hinder mötte för

bemälde underofficers överflyttande till reservstat.

Över denna framställning har statskontoret den 21 januari 1918

avgivit utlåtande, och har statskontoret därvid anfört, att något hinder

väl enligt statskontorets uppfattning icke förelåge att till marinens reservstat

överflytta ifrågavarande underofficer, men syntes denne vid sådan

Framställningar

beträffande

underofficeren

C. O.

Pierrou.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

överflyttning icke kunna bibehållas vid sin anställning såsom underinspektör.

Enligt de genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 oktober 1912

(nr 237) fastställda villkor och bestämmelser för åtnjutande av de för yrkesinspektörerna

gällande avlöningsförmåner finge med ordinarie befattninginom

yrkesinspektionen icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens

eller kommuns stat. Med erinran om sergeanten Langes ovanberörda

framställning och Kungl. Maj:ts i anledning därav den 28 april 1916

givna beslut hemställde statskontoret, att chefens för kustartilleriet förevarande

framställning icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Genom remiss den 5 februari 1918 har löneregleringskommittén

fått sig anbefallt att i detta ärende avgiva utlåtande.

Sedermera har ifrågavarande underofficer, underinspektören vid

yrkesinspektionens fjärde distrikt C. G. Pierrou, i en till chefen för

sjöförsvarsdepartementet ingiven skrift anfört, att hans ovanberörda

ansökan om överflyttning till marinens reservstat enligt inhämtad uppgift

ännu icke varit föremål för statlig behandling. Tvekan syntes

föreligga rörande möjligheten att författningsenligt bifalla ansökningen.

Vore denna tvekan berättigad, skulle detta innebära ett missgynnande

från statens sida av den, som från tjänst i marinstaten överginge till

annan statens tjänst, i jämförelse med den, vilken från förstnämnda tjänst

helt överginge till enskild sådan, vilket enligt Pierrous uppfattning måste

anses uteslutet. Det förhållande att Pierrou efter 13 års oförvitlig

tjänst som underofficer vid övergång till tjänst inom civilstaten vore

väl meriterad till överflyttande på marinens reservstat, syntes Pierrou

desto mera beaktansvärt, som han vid eventuellt övergående till

enskild tjänst sannolikt ej skulle hava förvägrats ett dylikt överflyttande.

Ifrågavarande framställning har jämlikt beslut den 17 september 1918

överlämnats till löneregleringskommittén för att tagas i övervägande vid

avgivande av det genom ovanberörda remiss den 5 februari 1918 infordrade

utlåtande.

Genom utlåtande den 8 oktober 1918 har löneregleringskommittén

dels fullgjort det uppdrag, som, enligt vad jag ovan omnämnt, givits

kommittén den 28 april 1916, dels ock besvarat ovanberörda remiss

den 5 februari 1918.

I nämnda utlåtande redogör kommittén till en början för några

fall, då frågor, som i viss mån sammanhänga med spörsmålet om före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

ning av civil tjänst och militär beställning på reservstat, varit föremål

för riksdagens prövning. Kommittén anför härom följande:

»Genom beslut vid 1911 års riksdag medgavs, att tillfällig avlöningsförbättring

för år 1912 skulle kunna tillkomma vissa befattningshavare vid gymnastiska

centralinstitutet. För åtnjutande av denna avlöningsförbättring fastställdes vissa

villkor, bland annat att tjänstinnehavare, som erhållit tillstånd att med sin tjänst

vid gymnastiska centralinstitutet förena militär beställning, icke finge tillgodonjuta

ifrågavarande avlöningsförbättring. Detta villkor bibehölls orubbat att gälla beträffande

de tillfälliga avlöningsförbättringar, som enligt riksdagens beslut skulle tillkomma

berörda personal under åren 1913—1917.

I framställning till 1917 års riksdag angående motsvarande avlöningsförbättring

för år 1918 föreslogs en jämkning i nämnda villkor, på sätt framgår av det

vid statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln, fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 13 januari 1917, punkten 232.

Enligt vad nämnda protokoll utvisar, hade direktionen över gymnastiska

centralinstitutet i en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 31 oktober 1916

anfört följande:

I underdånig framställning den 18 november 1909 om tillfällig löneförbättringför

befattningshavare vid gymnastiska centralinstitutet hade direktionen framhållit

den i alldeles särskild grad ogynnsamma ställning i avlöningshänseende, som lärarna

vid institutet då intoge. Direktionen hade anfört: ''Dessa befattningshavare hava

nämligen hitintills i allmänhet med sin tjänst vid institutet förenat militär beställning,

varigenom deras avlöningsförmåner kunnat uppbringas till skäligt belopp. Numera

låter emellertid en sådan förening av befattningar sig icke göra på grund av

utsträckningen av den militära tjänstgöringstiden, varför en lärare således nu endast

kan påräkna den ringa avlöning för denna tjänst, som på sin tid torde hava bestämts

med hänsyn till befattningens karaktär av bisyssla.’

Direktionen hade därför föreslagit, bland annat, ett lönetillägg på 1,000 kronor

för institutets lärare under den motiveringen, att deras avlöningar under då inträdda

förhållanden måste betraktas som alldeles ovanligt låga. Men direktionen angav

dock att, därest Kungl. Maj:t i något enstaka fall skulle kunna medgiva förening

av lärarbefattning med aktiv militär tjänst, ett sådant lönetillägg dock icke torde

vara erforderligt.

Direktionens ovannämnda framställning överlämnades till den kommitté, som

den 8 april 1910 av Kungl. Maj:t tillsatts för avgivande av utlåtande och förslag

angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet m. m. Denna kommitté

avgav den 20 augusti 1910 ett underdånigt förslag till provisorisk lönereglering vid

institutet. Kommittén ansåg sig häri, under åberopande av direktionens framställning,

icke kunna tillstyrka beviljande av något avlöningstillägg för den lärare vid

institutet, som kvarstode vid sin militära beställning på aktiv stat. Förslaget i sin

helhet resulterade däri, att 1911 års riksdag på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

dels medgav, att tillfällig avlöningsförbättring för år 1912 skulle tillkomma

vissa befattningshavare vid gymnastiska centralinstitutet, vars belopp för lärare

bestämdes till 1,000 kronor, dels godkände det villkoret för dess åtnjutande, att

''tjänstinnehavare, som erhållit tillstånd att med sin tjänst vid institutet förena

militär beställning, icke må tillgodonjuta avlöningsförbättring, varom nu är fråga’.

LSnereghrxnq

»kommittén.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Av denna överblick framginge, att initiativet till detta villkor för åtnjutande

av avlöningsförbättringen för lärare utgått från direktionen, vilkens mening givetvis

varit att endast den lärare, som åtnjöte full lön och dagavlöning för sin militära

beställning, icke skulle komma i åtnjutande av lönetillägget. Således hade hittills

med militär beställning icke kunnat menas annat än militär beställning på aktiv

stat. Sedan år 1914 hade emellertid tillkommit ett nytt slag av militär beställning,

nämligen på reservstat med väsentligt avkortade avlöningsförmåner, och direktionen

hade också från och med år 1916 blivit ställd inför frågan, huru uttrycket ''militär

beställning’ borde tolkas.

Läraren i friskgymnastik vid institutet, kaptenen vid Upplands infanteriregemente

Axel Georg Schmiterlöw hade nämligen för att bibehålla sin tjänst vid institutet

måst ansöka om tillstånd att från och med den 17 november 1916, då han

fyllde 43 år, få övergå till regementets reservstat. Denna hans framställning förelåge

nu inför Kungl. Maj:t till avgörande.

Allt sedan hans förordnande som lärare vid institutet den 19 oktober 1914

hade Schmiterlöw till slutet av år 1916, under vilken tid Kungl. Maj:t funnit gott

medgiva honom rätt att förena de båda tjänsterna, uppburit i lön och dagavlöning

från regementet såsom kapten av l:a klass 5,260 kronor och såsom lärare vid institutet

2,500 kronor, eller tillhopa 7,760 kronor. Skulle nu Kungl. Maj:t bevilja hans

övergång på reservstat, varvid han på grund av sin ålder komme i högsta löneklassen,

bleve hans militära avlöning reducerad till inalles 2,100 kronor. Om villkoret

för avlöningstillägget vid institutet skulle utgöra hinder för hans åtnjutande

av detsamma, komme hans inkomster att nedgå till 4,600 kronor, alltså betydligt

understiga enbart hans avlöning som kapten av l:a klass på aktiv stat. Man kunde

icke förtänka honom, att han under sådana förhållanden tvekade att ägna sina

krafter åt institutet.

Det vore därför fara värt, att institutet kunde komma att gå förlustig en så

dugande kraft, utan att utsikt för närvarande förefunnes att kunna ersätta honom

med annan fullgod sådan, då givetvis varje kvalificerad militär icke kunde tänka

på att utbyta sin militära tjänst mot en sämre avlönad befattning vid institutet.

Härtill komme ytterligare, att övergång till reservstaten medförde en väsentlig

minskning i den militära pensionen, i fråga om Schmiterlöw en nedgång från 2,720

kronor till omkring 1,800 kronor. Detta förhållande försvårade ytterligare möjligheten

att få någon kompetent aktiv militär att mottaga lärarbefattning vid institutet.

På grund av det anförda och för att möjliggöra Schmiterlöws bevarande för

institutet, något som för undervisningen därstädes vore av stor betydelse, anhöll

direktionen, att Kungl. Maj:t täcktes dels avlåta proposition om förtydligande av

ovan angivna villkor därhän, att detsamma komme att gälla ''militär beställning på

aktiv stat’, dels ock medgiva direktionen att redan nu tolka villkoret på sådant

sätt, att Schmiterlöw efter övergången till reservstat bleve berättigad att åtnjuta

den tillfälliga avlöningsförbättringen för lärare vid institutet.

I anförande till ovanberörda statsrådsprotokoll den 13 januari 1917 förklarade

sig föredragande departementschefen finna vad direktionen anfört tydligt ådagalägga,

att med det ifrågavarande villkoret avsetts, att lärare vid institutet, som dessutom

innehade aktiv militär tjänst, icke skulle komma i åtnjutande av den tillfälliga avlöningsförbättringen.

När villkoret tillkom år 1912, voro endast aktiva militära

tjänster uppförda ä stat. Genom nådiga förordningen den 5 november 1915 angå
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds proposition Nr 137.

ende arméns reservstater hade emellertid från och med år 1916 detta förhållande

undergått ändring, och därigenom hade, på sätt direktionen anfört, svårigheter och

anledning till tvekan uppstått. Det syntes därför numera vara av nöden att närmare

angiva arten av den militära beställning, till vilken hänsyn här skulle tagas.

Därvid borde beaktas, att de å arméns reservstater utgående lönerna voro jämförelsevis

små samt att tjänstgöringen för personal å reservstat i fredstid inskränkte

sig till ett fåtal dagar under loppet av två eller tre år. Under dessa förhållanden

syntes något hinder icke böra möta att med sådan tjänst förena befattning vid institutet.

Med avseende å vad direktionen anfört ansåge departementschefen det såväl

i nu förevarande enskilda fall som ock i allmänhet billigt, att de lärare vid

institutet, som med sin tjänst förenade militär beställning å reservstat, kunde komma

i åtnjutande av här ifrågavarande tillfälliga avlöningsförbättring.

För ändamålet borde bestämmelserna rörande den tillfälliga avlöningsförbättringens

åtnjutande, såvitt gällde det extra anslag, som borde äskas för år 1918,

undergå den av direktionen påyrkade förändring; därjämte borde förklaring av riksdagen

begäras, att de för år 1917 gällande bestämmelserna ej skulle lägga hinder

i vägen för att befattningshavare, som med sin tjänst förenade anställning å reservstat,

finge åtnjuta rätt till den för sistnämnda år beviljade tillfälliga löneförbättringen.

Bifölles dessa framställningar, syntes Kungl. Maj:t böra ur medel, som stode till

Kungl. Maj:ts förfogande, lämna Schmiterlöw gottgörelse för mistad tillfällig löneförbättring

under slutet av år 1916. Han hade nämligen den 14 november 1916

erhållit nådig fullmakt att från och med den 18 november 1916 vara kapten på

reservstat vid Upplands regemente med kompaniofficers i högsta löneklassen lön,

2,100 kronor.

I den till riksdagen avlåtna framställningen rörande tillfällig avlöningsförbättring

för år 1918 åt personal vid gymnastiska centralinstitutet gavs, i enlighet

med departementschefens hemställan, åt ifrågavarande bestämmelse följande lydelse:

’att tjänstinnehavare, som erhållit tillstånd att med sin tjänst vid gymnastiska centralinstitutet

förena militär beställning på aktiv stat, icke må tillgodonjuta avlöningsförbättring,

varom nu är fråga’; och i samband därmed begärdes riksdagens

förklaring, att de för år 1917 gällande bestämmelserna i fråga om motsvarande,

för sistnämnda år utgående tillfälliga avlöningsförbättringar ej skulle utgöra hinder

för att dessa finge tilldelas tjänstinnehavare vid institutet, som erhållit tillstånd

att med sin tjänst därstädes förena militär beställning å . reservstat.

Beträffande denna framställning anförde riksdagen i skrivelse den 13 juni 1917

(nr 8, punkt 229), att riksdagen icke ansett sig kunna bifalla Kungl. Maj:ts förslag

i förevarande del. Frågan om och i vad män förening av militärtjänst å reservstat

med annan statstjänst borde inverka på beloppet av de till vederbörande vid de

olika tjiinsterna utgående avlöningsförmåner syntes nämligen riksdagen vara av en

sådan räckvidd, att riksdagen ej utan en ingående utredning ansett sig kunna nu

upptaga densamma, och det syntes icke lämpligt att föregripa en lösning av denna

fråga genom att i något enskilt fall, huru behjärtansvärt det än kunde vara, intaga

ståndpunkt i spörsmålet. Emellertid syntes billigheten kräva, att bemälde lärare

icke genom att han uteslutande ägnade sig åt gymnastiska centralinstitutet lede en

så betydande inkomstminskning, som i statsrådsprotokollet omförmäldes. Riksdagen

ansåge det förty lämpligast, att denne lärare erhölle ett personligt lönetillägg å

1,000 kronor i stället för den mistade löneförbättringen; och borde detta lönetillägg

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

utgå för åren 1917 och 1918. Riksdagen hade för sin del ej heller något att erinra

däremot, att Kungl. Maj:t tilldelade honom ett motsvarande belopp för den del

av år 1916, han gått miste om löneförbättringen.

Enligt riksdagens beslut i ärendet gavs åt det ifrågavarande avlöningsvillkoret

fortfarande sådan avfattning, att tjänstinnehavare, som erhållit tillstånd att

med sin tjänst vid gymnastiska centralinstitutet förena militär beställning^icke finge

tillgodonjuta avlöningsförbättring, varom nu är fråga; och beslöt riksdagen tillika

att på extra stat för år 1918 bevilja erforderliga medel — förutom till bestridande

av tillfällig avlöningsförbättring under år 1918 enligt dittills gällande regler —

jämväl till beredande av ett personligt lönetillägg åt Schmiterlöw med 1,000 kronor,

varav 500 kronor lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar, för vart och ett av

åren 1917 och 1918.

Jämlikt beslut vid 1918 års riksdag skall även för år 1919 tillfällig avlöningsförbättring

utgå till personal vid gymnastiska centralinstitutet, med bibehållande

av det nämnda avlöningsvillkoret; och hava jämväl för år 1919 medel anvisats

till beredande av personligt lönetillägg åt kaptenen Schmiterlöw att utgå med

nyss angivna belopp, 1,000 kronor.

I förevarande sammanhang torde löneregleringskommittén jämväl få bringa i

erinran ett annat spörsmål, som förelåg till behandling vid 1918 års riksdag, nämligen

beträffande besättandet av den genom samma riksdags beslut inrättade förste

aktuariebefattningen vid sjökarteverket. Under ärendets föregående behandling hade

skilda meningar yppats, huruvida denna befattning skulle kunna beklädas av officer

vare sig i flottans stam eller reserv eller av officer å flottans reservstat. Å ena

sidan hade därvid åberopats, att den föreslagna förste aktuarien i praktiken komme

att bliva chefens närmaste man och, vid förfall för denne, i regeln hans ställföreträdare,

och det vore fördenskull av vikt, att ifrågavarande befattningshavare vore

väl förtrogen med de krav, som från marinens sida måste ställas på sjökarteverkets

arbeten. A andra sidan hade mot en anordning sådan som nyss nämnts anförts,

att, därest befattningen innehades av sjöofficer, alltid den risken förelåge, att befattningshavaren

skulle kunna vid mobilisering inkallas till tjänst vid flottan och därmed

dragas bort från sitt egentliga verksamhetsfält.

Härvid är emellertid att märka, att vid sjökarteverket antalet civila befattningshavare

med högre kompetens är förhållandevis ringa, och att en väsentlig del

av mera krävande arbeten där utföres av till tjänstgöring vid sjökarteverket kommenderade

sjöofficerare.

Berörda spörsmål vann vid 1918 års riksdag den lösningen, att vid den nya

staten för sjökarteverket fogades en anmärkning av innehåll, att den för förste

aktuarien upptagna avlöningen skulle utgå endast under förutsättning, att befattningshavaren

icke vore militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å

reservstat, i vilket fall han endast skulle äga uppbära arvode till belopp, som kunde

varda medgivet, allt eftersom han vore militär i flottans stam eller reserv (med

pension) eller å reservstat.

En i viss mån likartad bestämmelse gäller beträffande arbetschefen vid rikets

allmänna kartverks avdelning för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten''; enligt

en vid staten för allmänna kartverket fogad anmärkning skall nämligen den i staten

upptagna avlöningen till denne befattningshavare utgå- endast under förutsättning,

att han icke är militär i aktiv tjänst, i vilket fall han endast äger uppbära arvode

å visst angivet belopp.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition JSr 137.

Vad därefter angår själva det spörsmål, varom nu är fråga,

anför kommittén följande:

»Då löneregleringskommittén härefter går att uttala säl mening i det till

kommitténs yttrande hänskjuta spörsmålet, huruvida gällande förbud mot förening

av tjänster lämpligen bör ändras till förmån för dem, som innehava bestallning å

reservstat vid armén eller marinen, anser sig kommittén böra till undvikande av

missförstånd från början betona, att detta spörsmål, sådant det nu föreligger, intet

bör hava att göra med civilanställning, vars syfte är att bereda militär personal

(företrädesvis manskap), som avgår från krigstjänsten, försörjning i det borgerliga

livet. Därom bör i förevarande sammanhang icke vara fråga; här bör det endast

gälla att bereda möjlighet för innehavare av reservstatsbeställning att vinna anställning

i sådan civil befattning, för vilken han vid prövning i vanlig ordning befinnes

mera skickad än andra sökande och för vars behöriga bestridande reservstatstjänsten

anses icke lägga hinder i vägen. Någon företrädesrätt för militär personal eller

något gynnande av dylik personal skulle sålunda här icke ifrågakomma.

Då det alltså nu gäller att avgöra, huruvida den möjlighet, som ovan antytts,

bör öppnas för innehavare av reservstatsbeställningar, måste enligt löneregleringskommitténs

mening det allmännas och icke den enskilde beställningshavarens intresse

fälla utslaget. Den förändring, som bär är ifrågasatt, bör sålunda icke ses ur den

synpunkten, huruvida det kan vara lämpligt att bereda enskilda personer en viss

förmån; det bör i stället tillses, huruvida det ur statsintressets synpunkt kan vara

önskvärt, att civil befattning må kunna under angivna förutsättningar innehavas av

beställningshavare på reservstat.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, är den tjänstgöring, som

under fredstid åligger beställningshavare på reservstat, av så ringa omfattning, att

densamma icke kan tänkas ens till någon mera betydande del taga en persons

arbetskraft i anspråk, och de avlöningar, som äro förenade med reservstatstjänster,

kunna väl endast i undantagsfall antagas lämna vederbörande tull försörjning. Vid

reservstaternas inrättande torde sålunda hava förutsatts som självfallet, att ifrågavarande

beställningshavare skulle ägna den huvudsakliga delen av sin arbetskraft

åt annan verksamhet. Här bör sålunda komma under övervägande, huruvida det

med hänsyn till det allmännas intresse kan vara att föredraga, att denna verksamhet

faller inom den ena eller andra grenen av den civila statsförvaltningen eller kommer

att utgöras av enskilt förvärvsarbete.

Ur militär synpunkt skulle det tvivelsutan vara en fördel, om reservstatspersonal

kunde söka sin civila verksamhet på statsförvaltningens område; i sådana

fall torde det nämligen möta mindre svårigheter för den enskilde att erhålla den ledighet

från den civila verksamheten, som kan vara nödvändig för den militära tjänstgöringens

fullgörande, än vad som skulle bliva händelsen, om vederbörande vore

anställd hos enskild arbetsgivare.

Om man åter vill ur den civila statsförvaltningens synpunkt söka bedöma

nyssberörda spörsmål, bör detsamma enligt kommitténs mening ses mot bakgrunden

av de inom snart sagt alla förvaltningsgrenar nu mera än tillförene framträdande

svårigheterna att förvärva och behålla fullt duglig arbetskraft. Behovet av ingripande

åtgärder till rekryteringssvårigheternas avhjälpande gör sig efter hand allt

mera kännbart, och det bör under dessa förhållanden noga tillses, att även smärre

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 somt. 119 höft. (Nr 137.) •’>

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung t. Maj-.ts proposition Nr 137.

steg, som kunna tagas i denna riktning, icke försummas. Ett dylikt steg vore

otvivelaktigt _ upphävande av det nu gällande ovillkorliga förbudet mot förening av

civil befattning med annan tjänst å likets stat, såvitt angår beställning å reservstat

vid armén eller marinen. Om också genom en dylik åtgärd allenast ett fåtal

dugliga befattningshavare kunde förvärvas för den civila statstjänsten, vore redan

detta under nuvarande förhållanden en vinning.

Ett upphävande av nämnda ovillkorliga förbud, såvitt angår förening av

civil tjänst med beställning å reservstat, borde emellertid ingalunda leda därtill,

att de civila tjänsterna utan åtskillnad öppnades för beställningshavare på reservstat.

Enligt kommitténs mening bör frågan därom, huruvida beställning å reservstat

lämpligen må kunna förenas sned civil tjänst, bedömas med hänsyn till den

civila tjänstens krav i de särskilda fallen. Det kan sålunda exempelvis beträffande

sjökarteverket, där antalet civila befattningshavare med högre kompetens är relativt

ringa, befinnas, att fördelen av att odelat förfoga över innehavaren av den nyinrättade

förste aktuariebefattningen överväger den fördel, som, därest, till befattningen

befordrades officer på marinens reservstat, skulle ligga däri, att denna befattningshavare

vore i besittning av den insikt och den erfarenhet, som sjöofficerens utbildning

och verksamhet givetvis är ägnad att skänka. Under andra förhållanden

åter kan ett motsatt åskådningssätt med fog göra sig gällande; sålunda synes i de

förut omförmälda ärendena angående kaptenen Schmiterlöw och sergeanten Lange

någon tvekan icke hava hos de överordnade myndigheterna rått därom, att det för

vederbörande förvaltningsgrenar skulle övervägande vara en fördel, därest nämnda

personer efter övergången på reservstat kunde bibehållas i den civila tjänsten.

Vid den prövning, som i dylika fall måste ske, bör påtagligen erforderlig

uppmärksamhet ägnas däråt, att de särskilda förpliktelser, som åligga beställningshavare

på reservstat, låta sig väl förenas med den civila tjänstens krav. Det torde

emellertid kunna förutsättas, att dessa förpliktelser i allmänhet skola anses icke

vålla något avsevärt avbräck vid utövandet av civil befattning. Såvitt kommittén

har sig bekant, har någon gensaga icke blivit gjord mot att officerare i arméns

och marinens reserver — sådana som i reserv vunnit sin första officersanställning —

innehava civila statstjänster, vilket alltjämt tiger rum i stor utsträckning; denna

personal är emellertid, i likhet med beställningshavare på reservstat, underkastad

skyldighet att fullgöra viss militär tjänstgöring även i fredstid.

Det bör även beaktas, att i de ovanberörda fall, som varit underställda

riksdagens prövning, nämligen beträffande kaptenen Schmiterlöws anställning vid

gymnastiska centralinstitutet och besättande av den nya förste aktuariebefattningen

vid sjökarteverket, någon erinran från riksdagens sida icke framkommit mot den

förening av civil tjänst med beställning å reservstat, som i dessa fall förekommit

eller ifrågasatts.

Dä redan en avsevärd tid förflutit från det bestämmelserna om arméns och

marinens reservstater trädde i tillämpning, synes det kommittén angeläget, att nu

föreliggande spörsmål snarast möjligt vinner sin lösning. Kommittén finner sig

fördenskull höra på nu anförda grunder hemställa om åtgärd i syfte, att en allmän

föreskrift gives av innehåll, att det i särskilda författningar angående avlöningsvillkor

för civila befattningshavare eller eljest meddelade stadgande, att med viss

civil befattning icke må förenas annan tjänst å rikets stat, icke skall utgöra hinder

för att med dylik befattning förenas beställning å reservstat vid armén eller marinen,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majds proposition Nr 137.

under förutsättning att efter vederbörandes hörande Kung]. Maj:t uppå därom gjord

framställning och efter prövning, att beställningen å reservstat ej må anses inverka

hinderligt för tjänstgöringen å den civila befattningen, finner beställningen å reservstat

kunna få mottagas och bibehållas.

I förberörda skrivelse den 13 juni 1917, vari riksdagen anmälde sitt beslut

om personligt lönetillägg åt kaptenen Schmiterlöw, yttrade riksdagen, att frågan

om och i vad män förening av militär tjänst å reservstat med annan statstjänst

kunde inverka på beloppet av de till vederbörande vid de olika tjänsterna utgående

avlöningsförmåner syntes riksdagen vara av en sådan räckvidd, att riksdagen ej

utan en ingående utredning ansett sig kunna då upptaga densamma.

Då löneregleringskommittén nu går att uttala sig i denna punkt, vill kommittén.

vad först angår frågan om lämpligheten att vid dylik förening av tjänster

vidtaga någon nedsättning i avlöningen å reservstat, erinra att, såsom redan i det

föregående framhållits, vid reservstaternas inrättande måste hava varit förutsatt,

att beställningshavarna å reservstat skulle söka sin huvudsakliga verksamhet på

annat håll. En nedsättning i avlöningen å reservstat skulle väl under sådana förhållanden

vara motiverad endast för det fall, att innehavandet av annan statstjänst

kunde anses lägga större hinder i vägen för den militära tjänstgöringens fullgörande,

än som vore att förvänta, därest vederbörande vore anställd hos enskild

arbetsgivare. Då emellertid, på sätt ock förut påpekats, detta ingalunda kan antagas

vara förhållandet, torde efter kommitténs förmenande någon anledning icke

finnas, varför avlöningen å reservstat skulle undergå reduktion i sådana fall, då

det befunnits lämpligt att tillgodogöra sig den militära beställningshavarens utbildning

och arbetskraft även inom annat område av statsförvaltningen.

Eu dylik reduktion skulle för övrigt kunna komma att i tillämpningen leda

till egendomliga förhållanden. Det skulle sålunda kunna inträffa, att en reservstatsoffieer,

som lyckats vinna en högt avlönad befattning i enskild tjänst, finge

uppbära full avlöning å reservstat, under det att en hans kamrat i den militära

tjänsten, som innehade eu vida lägre avlönad befattning i civil statstjänst, finge

vidkännas nedsättning i sin avlöning å reservstat.

Beträffande åter frågan, huruvida någon nedsättning borde göras i avlöningen

å civil befattning, där sådan befattning innehades av beställningshavare å reservstat,

ter sig detta spörsmål i viss mån annorlunda, då nämligen i regel den militära

tjänstgöringens fullgörande torde även i fredstid kräva någon kortare tids frikallelse

från utövandet av den civila befattningen. Det synes kommittén, att detta

spörsmål lämpligen skulle kunna lösas på det sätt, att vederbörande befattningshavare

förpliktades att under tjänstledighet för fullgörande av tjänstgöring vid försvarsväsendet

avstå lämplig del av sin avlöning ä den civila befattningen.

Att däremot eu allmän föreskrift skulle givas därom, att för civil befattningshavare,

som tillika vore innehavare av beställning å reservstat, avlöningen å

den civila tjänsten skulle utgå med lägre belopp än det i allmänhet gällande, kan

kommittén för sin del icke tillstyrka, så mycket mindre som avlöningarna å reservstat

i regel äro bestämda till ganska måttliga belopp. Sålunda är avlöningen å

reservstat för underofficer högst 1,000 kronor, för kompaniofficer och bataljonsläkare

högst 2,100 kronor samt för personal i högre tjänsteställning än kompaniofficers

lägst 3,100 kronor och högst 5.400 kronor. Det bör emellertid anmärkas, att över
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Jttpcurtemenischefen.

20 Kungl. Maj.is proposition Nr 137.

gång till reservstatsbeställning i högre grad eller tjänsteklass än kompaniofficersi

regel torde ske först vid relativt hög levnadsålder, och det torde därför kunna

förutsättas, att förening av dylik reservstatsbeställning med civil tjänst icke skulle

kunna förekomma annat än i så sällsynta undantagsfall, att dessa kunna i förevarande

sammanhang helt lämnas å sido.

Särskilt vid nu rådande svåra rekryteringsförhållanden inom den civila statstjänsten

synes det möta starka betänkligheter att för civil befattningshavare, som

tillika vore innehavare av beställning å reservstat, stadga någon allmän nedsättning

i avlöningen å den civila befattningen.

Löneregleringskommittén vill här erinra, att då vid 1917 års riksdag fråga

förevar om löneförbättring åt kaptenen Schmiterlöw, hinder icke ansågs föreligga

att tilldela honom, ehuru officer på reservstat, personligt lönetillägg till enahanda

belopp, som skulle hava tillkommit honom i form av tillfällig avlöningsförbättring,

därest sådan kunnat till honom utgå, och vid fastställande år 1918 av ny stat för

sjökarte verket lämnades utan någon särskild begränsning möjlighet öppen att tilldela

innehavaren av den nyinrättade förste aktuariebefattningen, även för den händelse

han vore officer på reservstat, arvode till belopp, motsvarande hela den å stat

uppförda avlöningen. I dessa riksdagens beslut finner kommittén stöd för sin mening,

att någon allmän nedsättning i avlöningen å civil befattning icke bör i angivna fall

ifrågakomma.

Såsom kommittén i det föregående uttalat, bör enligt kommitténs mening

civil befattningshavare, vilken tillika är innehavare av beställning ä reservstat,

förpliktas att under tjänstledighet för fullgörande av tjänstgöring vid försvarsväsendet

avstå lämplig del av sin avlöning å den civila befattningen. För sådant

ändamål torde emellertid någon ändring icke behöva göras i gällande avlöningsbestämmelser,

i det att för dylika fall givetvis skulle tillämpas den regeln, att den,

som undfår tjänstledighet av annan anledning än för sjukdom, såsom för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller

revisorer eller .andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att

under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller

ortstillägget eller av arvodet, som erfordras för befattningens uppehållande eller

eljest prövas skäligt.

Löneregleringskommittén anser sålunda, att beställningshavare å reservstat —

liksom ock pensionär å reservstat — bör såsom innehavare av civil befattning äga

åtnjuta den med dylik befattning förenade avlöning, med skyldighet för beställningshavaren

att under ''ledighet för fullgörande av tjänstgöring vid försvarsväsendet enligt

allmänt gällande regler avstå lämplig del av sin avlöning.

I förekommande fall har befattningshavaren givetvis att efter avgång från

den civila befattningen vidkännas den minskning i den med befattningen förenade

pension, som i civila pensionslagen eller eljest kan vara stadgad.»

Jag delar löneregleringskommitténs uppfattning att med civil tjänst

bör få förenas befattning å arméns och marinens reservstater. Någon

motivering i ämnet utöver de av kommittén till stöd lör dess mening

andragna skäl torde icke vara erforderlig. Emellertid vill jag tillägga

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

att, ehuru föreliggande fråga bör, på sätt kommittén framhållit, lösasur

statsnyttans synpunkt, jag dock ansett mig så mycket hellre kunna

biträda det slut, vartill kommittén kommit, som jämväl påtagliga billighetsskäl

tala för detsamma.

I enlighet med vad kommittén föreslagit torde dock rätten att

förena tjänster av nu ifrågavarande art böra göras beroende av Kung!.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall.

Lika med kommittén anser jag vidare, att någon nedsättning enbart

på grund av tjänsternas förening icke bör göras vare sig i den

med den militära eller den med den civila befattningen förenade avlöning.

På sätt kommittén framhållit bör vederbörande befattningshavare endast

förpliktas att under ledighet från den civila befattningen för fullgörande

av tjänstgöring vid försvarsväsendet avstå så stor del av sin avlöning

å nämnda befattning, som erfordras för dennas behöriga upprätthållande

eller som eljest, prövas skälig. Möjlighet att under sådan tjänstledighet,

som nyss nämnts, förplikta vederbörande att avstå lämplig del av avlöningen

å den civila befattningen förefinnes redan med nu gällande avlöningsbestämmelser,

och det lärer vara att förvänta, att denna möjlighet

skall komma att så utnyttjas, att den civila befattningen må kunna undertjänstledigheten

fullt effektivt upprätthållas. Några nya bestämmelser i

nu förevarande avseende skulle alltså icke erfordras.

Till frågan i vad mån befattningshavare, som här avses, bör efter

avgången från den civila tjänsten, vidkännas minskning i den med

samma tjänst förenade pension är jag för tillfället icke beredd att taga

ståndpunkt, utan torde denna fråga böra göras till föremål för särskild

utredning. Intill dess sådan utredning åvägabragts och statsmakterna

fattat beslut- i ämnet lärer vid utnämningar av befattningshavare äarméns

eller marinens reservstater till civil tjänst böra göras förbehåll i

nu berörda hänseende.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag alltså hemställa, att

Kuugl. Magt ville föreslå riksdagen medgiva,'' att de i särskilda författningar

angående avlöningsvillkor för civila befattningshavare eller

eljest meddelade stadganden, att med civil befattning icke må förenas

annan tjänst å rikets stat, icke skall utgöra hinder för att med dylik

befattning förenas beställning å reservstat vid armén eller marinen,

under förutsättning att efter vederbörandes hörande Kung!. Maj:t uppå

därom gjord framställning och efter prövning, att beställningen å reservstat

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å den civila bcHihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 119 käft. (Nr 137.) 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

fattningen, finner beställningen å reservstat kunna fa med sistnämnda

befattning förenas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas

av den.lydelse, bilaga litt. vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Herbert Wallin.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående visst undantag från det i åtskilliga fall stadgade förbud att med civil befattning före s. 5 i texten
  2. SU 1919:136 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående visst undantag från det i åtskilliga fall stadgade förbud att med civil befattning förena annan tjä s. 12 i texten