Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa områden till staden Eskilstuna m. m

1919-02-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:138, Angående försäljning av vissa områden till staden Eskilstuna m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj.ts proposition Nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning

av vissa områden till staden Eskilstuna m. m.; given

Stockholms slott den 28 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj.t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att till Eskilstuna stad må för en köpeskilling av 12,600 kronor

nj mindre försäljas dels det område om 1.7 648 hektar, som ännu återstår

obebyggt av de till staden genom Kungl. Maj:ts brev den 28 augusti

1829 och den 22 januari 1831 upplåtna områden, dels ock ännu obebyggda

delar av de genom Kungl. Maj:ts brev den 10 maj 1861 och

den 20 augusti 1880 upplåtna områden om tillhopa 12.7 62 hektar, än

även överlåtas den rätt, kronan må äga till de delar av sistnämnda områden,

vilka redan blivit bebyggda, allt under villkor:

att köpeskilliugen skall vid tillträdet inbetalas till länsstyrelsen

i länet;

att staden ensam skall vidkännas de med de inköpta områdenas

avskiljande och lagfart å fången förenade kostnader; samt

att bestämmelserna i § 20 av förberörda reglemente icke skola

äga tillämpning å de delar av ifrågavarande områden, sOm icke hittills

blivit upplåtna till byggnadstomter.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 120 höft. (Nr 138.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts proposition Nr 138.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

februari 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Med anledning- av en av borg-erskapets äldste i Eskilstuna gjord

framställning om nödvändigheten av ökat utrymme till byggnadstomter

ej mindre för fristaden än även för den så kallade gamla staden avlät

Kung]. Maj:t den 19 november 1828 proposition till rikets ständer.

Enär Kungl. Maj:t funnit det vara med både allmän och enskild nytta

Överensstämmande, att av Eskilstuna kungsladugårds intill Eskilstuna

stad gränsande ägor i mån av behovet utav ökat utrymme och uti

den ordning, som för stadens och fristadens utvidgande bleve fastställd,

utan ersättning till staden upplätes icke allenast den areal, som då ansågs

erforderlig till byggnadstomter och för ladors uppsättande, utan

även den ytterligare jordsträcka, som möjligen i en framtid kunde för

samma ändamål bliva behövlig, föreslog Kungl. Maj:t i nämnda proposi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138. 3

tion rikets ständer att till en sådan upplåtelse lämna bifall under uttryckligt

villkor, att den upplåtna jordrymden skulle användas endast

till tomter, gator och allmänna platser. I skrivelse den 30 juli 1829

tillkännägåvo rikets ständer, att de bifallit, att, på sätt och med de

villkor berörda proposition innehölle, den däruti omnämnda marken

av Eskilstuna kungsladugårds ägor finge, i den mån tilltagande folkmängd

inom staden föranledde behovet av ett vidsträcktare utrymme,

till stadens utvidgning upplåtas under förbehåll, att jorden bleve överlåten

endast suecessive i förhållande till dess bebyggande och det övriga

därav för kronans räkning utarrenderat på så korta tider, som av det

efter hand inträffande behovet av nya byggnadsplatser kunde medgivas.

Genom brev den 28 augusti 1829 gillade Kungl. Maj:t rikets ständers

omförmälda beslut samt anbefallde kammarkollegiet att vid därefter skeende

utarrenderingar av Eskilstuna kungsladugård iakttaga, att det byggnadsutrymme,

som för fristadens invånare varje gång kunde erfordras, bleve

efter omständigheterna antingen från arrende undantaget eller endast på

eu kortare tid utarrenderat.

Sedan länsstyrelsen i Södermanlands län till kammarkollegiet insänt

•eu upprättad plan till utvidgande av både nya och gamla staden Eskilstuna,

under anhållan att densamma måtte till Kungl. Maj:ts stadfästelse

anmälas, på det att, efter erhållen del därav, det område av kungsladugårdens

ägor, som å planritningen blivit upptaget till stadens utvidgande,

måtte varda avrösat och skilt från kungsladugårdens övriga

ägovidd, hemställde kammarkollegiet i skrivelse den 17 november 1830,

att berörda planritning måtte vinna fastställelse. Kammarkollegiet meddelade

därvid, att planritningen blivit upprättad i överensstämmelse med

förenämnda av rikets ständer fattade och genom brevet den 28 augusti

1829 gillade beslut, att mark av Eskilstuna kungsladugårds ägoområde

skulle, i den mån tilltagande folkmängd inom staden föranledde behov

av ett vidsträcktare utrymme, upplåtas till stadens utvidgande. Planritningen

upptog ett område av tillhopa 53 tunnland 1 13/ie kappland.

Enligt brev den 22 januari 1831 fann Kungl. Maj:t gott gilla och

fastställa berörda planritning.

I sammanhang med fastställande av ny plan för Eskilstuna stads

utvidgande och beläggande på östra sidan av don genom staden flytande

4 medgav Kungl. Maj:t genom brev den 10 maj 1801. att, utöver de

53 tunnland P3/io kappland, som redan blivit av Eskilstuna kungsladugårds

mark till staden anslagna, deu för den nya bygguadsplanens utförande

ytterligare erforderliga jordrymd av 22 tunnland 7 kappland,

oller 70 kvadratrev 30 kvadratstänger åker och 47 kvadratrev 25 kvadrat
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

stänger utmark, länge vid förestående förnyad utarrendering av kungsladugården

åt staden upplåtas jämte den då ännu icke bebyggda delen

av förut anslagen mark samt av staden övertagas på arrende. Därjämte

bestämdes, att, vad anginge berörda 22 tunnland 7 kappland, staden

alltid skulle, antingen jorden bleve bebyggd eller ej, därför utgöra

arrende till kronan i förhållande till det, som för kungsladugårdensÖvriga

jord vid skeende utarrenderingar därav bleve författningsenligt

bestämt, Vad åter beträffade den del av det förut beviljade, men dittills

icke tillträdda området, som då vore i fråga, skulle staden för samma

jord, i enlighet med vad redan tillförne blivit stadgat, erlägga deu

blivande arrendeavgiften endast intilldess, efter jordens indelande till

byggnadstomter, dessa bleve utlagda och bebyggda.

Från kungsladugårdens mark har därjämte enligt brev den 20

augusti 1880 för utvidgande av den i stadsplanen för norra stadsdelen

upptagna Gränsgatan upplåtits 15 kvadratrev 13 kvadratstänger åkerjord.

Såsom villkor vid denna upplåtelse stadgades, att staden skulle för det

upplåtna området utgöra arrende till kronan i förhållande till det arrende,,

som för kungsladugårdens övriga jord vid skeende utarrenderingar bleve

författningsenligt bestämt.

Emellertid visade det sig på grund av stadens utveckling önskvärt,

att staden erhölle ytterligare mark från kungsladugården. Stadsfullmäktige

gjorde år 1899 framställning härom. Då emellertid de områden,

som ansågos böra överlåtas till staden, voro vida större, än att

bestämmelsen i rikets ständers beslut år 1829, att jorden skulle överlåtas

successive, i förhållande till dess bebyggande, kunde därå tillämpas, föranledde

ärendet proposition till 190Ö års riksdag, varvid föreslogs, att

staden skulle för områdena erlägga viss köpeskilling. Tillika föreslogs,

att i avseende å de byggnadstomter, som av staden bleve upplåtna å

områdena, skulle gälla vad i § 20 av Kungl. Maj:ts förnyade reglementeför

staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore stadgat, nämligen följande:

»A jord, som anslagits eller bliver anslagen till stadens utvidgande,

äger magistraten att, för bebyggande, utlämna tomter i överensstämmelse

med stadsplanen samt därvid bestämma, till vad omfattning och inom

vilken tid tomt skall vara bebyggd, ävensom äventyret för underlåtenhet

därav. Tomt, som sålunda blivit intagen och bebyggd, tillfaller bebyggaren

eller hans rättsinnehavare med äganderätt utan annan avgift, utöver

de vanliga utskylderna, än motsvarande ersättning till stadskassan

för de utgifter, staden måste för jorden vidkännas.»

Riksdagen fann visserligen, att mark från kungsladugården borde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138. 5

överlåtas till staden för att tillgodose dess behov av utvidgning, men

ansåg sig dock ej kunna bifalla Kungl. Maj:ts förslag, sådant det då

förelåg. Om än stadens behov av utrymme för den närmaste tiden

skulle bliva fullt tillgodosett genom upplåtelse av den ägovidd, som

avsåges i propositionen, kvarstode nämligen det förhållande, att staden

kunde på grund av rikets ständers berörda medgivande och brevet den

28 augusti 1829 framdeles göra anspråk på ytterligare mark för stadens

utvidgning; och därför syntes det vara både med det allmännas och

staden Eskilstunas fördel förenligt, om dessa angelägenheter kunde en

gång för alla ordnas. För staden syntes det vara av vikt att på en

gång erhålla ett så stort område, att- å detsamma kunde utläggas eu

för framtida behov betryggande stadsplan, och för statsverket syntes

det vara angeläget, att ifrågavarande kronodomän, även med avhändande

därifrån av ett större område än det ifrågasatta, bleve befriad från nyssnämnda

intrång i dispositionsrätten, vilket givetvis måste nedsätta dess

arrendevärde. Att staden skulle vara villig att utgiva tillfredsställande

ersättning för hela detta område, ansåge riksdagen vara så mycket

antagligare, som vid ett sådant köp några särskilda bestämmelser icke

syntes böra ifrågakomma beträffande de avgifter eller köpeskillingar, staden

vid tomternas utlämnande till enskilde kunde komma att betinga sig''.

Till 1903 års riksdag avlät Kungl. Maj:t förnyad proposition i

ämnet. Nu föreslogs överlåtande till staden av vissa större områden

mot angivna köpeskillingar och under villkor, bland annat, att all vidare

rätt för staden att enligt brevet den 28 augusti 1829 förvärva jord från

kungsladugården till stadens utvidgning därefter upphörde samt att vad

i § 20 av ovanberörda reglemente för staden Eskilstuna den 28 mars

1879 voro stadgat icke skulle äga tillämpning i avseende på de byggnadstomter,

som av staden bleve upplåtna å de då ifrågavarande områdena.

riksdagen godkände propositionen med vissa jämkningar, som

dock icke avsågo nyssnämnda bägge villkor.

Domänstyrelsen har nu i särskilda skrivelser den 14 april 1916

gjort framställning om definitivt överlåtande till staden av de till staden

utarrenderade delarna av de jämlikt Kungl. Maj:ts förstnämnda fyra brev

den 28 augusti 1829, den 22 januari 1831, den 10 maj 1861 och den

20 augusti 1880 till staden upplåtna områdena.

1 den ena skrivelsen, som gäller de genom breven den 28 augusti

1829 ocli den 22 januari 1831 upplåtna så kallade »Eskilstuna stads

gamla byggnadstomter», meddelar styrelsen, att den del därav, som icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts proposition Nr 138.

tagits i anspråk för bebyggande, utgör 1.7 648 hektar samt vore utarrenderad

till staden till den 14 mars 1917 för 104 kronor 18 öre årligen.

Vid år 1914 hållen uppskattningsförrättning för förnyad utarrendering

på föreskrivet sätt av området ifråga från sistnämnda dag hade

uppskattningsmännen — med förmälan att avgälden, som ursprungligen

beräknats i spannmål, år 1882 sattes efter ett pris av 4 kronor 37 öre

för varje icke till byggnadstomt använd kvadratrev för då kvarvarande

icke bebyggda areal, 23.8 4 kvadratrev eller 2.1 Öl hektar åker (+ 20.6 9

kvadrat-rev eller 2.3528 hektar utmark), till 104 kronor 18 öre samt att

vid uppskattningstillfället är 1906 för förnyad utarrendering från den 14

mars 1907, då arealen obebyggd mark liksom nu utgjorde endast

1.764 8 hektar, arrendeavgiften det oaktat föreslogs till samma belopp

— hemställt att, då arrendeavgiften alltmera antagit karaktären av en

perpetuel! ränta samt de tomter, som ännu vore obebyggda, huvudsakligen

utgjordes av stadspark och sådana platser, som alltjämt torde

komma att förbliva obebyggda, staden Eskilstuna måtte få inlösa dessa

tomter mot ett pris av 2,100 kronor, motsvarande ett efter 5 procent

kapitaliserat, till 105 kronor utjämnat arrendevärde.

()ver uppskattningsmännens förslag hava yttranden infordrats från

stadsfullmäktige och magistraten i Eskilstuna. Stadsfullmäktige hava

förklarat sig villiga antaga berörda av uppskattningsmännen framställda

förslag, dock under villkor att vad i § 20 av reglementet för staden

Eskilstuna den 28 mars 1879 vore stadgat icke numera skulle äga tilllämpning

å den sålunda inlösta delen av berörda så kallade Eskilstuna

stads gamla byggnadstomter. Magistraten har instämt med stadsfullmäktige

samt överlämnat en karta, som av stadsingenjören O. Sjöliug

år 1916 med ledning av Er. Mossbergs »Plan för utvidgande av Eskilstuna

Gamla stad och Fri-Stad 1830» och H. J. Hörnströms karta år 1862

över rågångarna mellan Eskilstuna stad och Eskilstuna kungsladugård

upprättats över samtliga de områden, vilka enligt breven den 28 augusti

1829, den 22 januari 1831, den 10 maj 1861 och den 20 augusti 1880

upplåtits för utvidgande av Eskilstuna stad.

Vederbörande länsstyrelse har tillstyrkt bifall till uppskattningsmännens

förslag med det från stadens sida uppställda villkoret.

Jämväl domänstvrelsen har biträtt uppskattningsmännens förslag

och ansett bibehållande av nu ifrågavarande område åt kronan icke

numera vara påkallat av något dess intresse.

I den andra skrivelsen, som avser de genom breven den 10 maj

1861 och den 20 augusti 1880 upplåtna områdena, anmäler domän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

styrelsen, att dessa jordområden, som tillhopa utgjort i nuvarande ytmått

12.762 hektar, därav 8.597 hektar åker och 4.165 hektar utmark, alltsedan

år 1882 varit tillsammans utarrenderade, senast under 10 år till

den 14 mars 1917 för ett årligt arrende av 399 kronor 55 öre.

Vid är 1914 hållen uppskattningsförrättning för förnyad utarrendering

av områdena ifråga från sistnämnda dag hava uppskattningsmännen

framhållit, att uttrycket kungsladugårdens »övriga jord», i förhållande

till vars* arrendevärde arrendet av ifrågavarande områden skulle enligt

upplåtelsebreven sättas, numera vore ett tämligen ovisst begrepp. Staden

hade nämligen själv fått köpa största åkerområdet och återstående delen

utgjordes av mera avlägset belägen åkerjord, delvis upplåten till torpare

och lägenhetsägare, där största betydelsen i arrendeavseende läge däruppå,

huruvida jorden vore bebyggd med kronans hus eller ej. Dessutom

hade skogsområdet blivit undantaget från arrendet av kungsladugården.

Med hänsyn härtill hava uppskattningsmännen ansett tiden

vara inne att kapitalisera nu utgående avgäld, som alltmera syntes hava

antagit natur av stående ränta, samt hemställt, att Eskilstuna stad

måtte få inköpa dessa områden mot ett pris av 8.000 kronor, motsvarande

ett till 400 kronor utjämnat, efter 5 procent kapitaliserat

arrendevärde.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna hava förklarat sig villiga antaga

uppskattningsmännen s ifrågavarande förslag, dock under förbehåll att

vad i § 20 av reglementet för staden vore stadgat icke numera skulle

äga tillämpning å den mark av dessa områden, som hittills icke blivit

upplåten till byggnadstomter. Magistraten har biträtt denna mening.

Vederbörande länsstyrelse och domänstyrelsen hava i detta ärende

yttrat sig på samma sätt, som i fråga om förenämnda återstod av de

gamla byggnadstomterna.

Sedan utlåtande i dessa ärenden infordrats från kammarkollegiet,

har detta ämbetsverk med bifogande av en av dess tredje arkivkontor

verkställd utredning yttrat sig sålunda i utlåtande den 30 januari 1919:

»Vad furst beträffar dels den ännu obebyggda delen, utgörande i areal omkring

1.7648 hektar, av de till staden genom nådiga breven den 28 augusti 1829 och

den 22 januari 1831 upplåtna områden (de s. k. Eskilstuna stads gamla byggnadstomter)

och dels den jämväl ännu obebyggda delen av de områden, vilka till staden

upplåtits genom nådiga breven den 10 maj 1861 och den 20 augusti 1880 (de s. k.

Eskilstuna stads nya byggnadstomter), föreligger ingen tvekan därom, att kronan

ännu har kvar äganderätten till marken, för vilken staden alltjämt är skyldig att

erlägga arrende. Å andra sidan lär kronan icke emot upplåtelsebrevens innehåll

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

8 Kungl. Maj.ts proposition Nr 138.

kunna emot staden gorå gällande något anspråk på markens återställande till

kronans fria disposition.

Beträffande de bebyggda delania av förenämnda områden kan kollegium

förbigå förhållandet med de s. k. Eskilstuna stads gamla byggnadstomter, då därom

i denna del nu ej är fråga. — I avseende å de för bebyggelsen i anspråk redan

tågna delar av de s. k. Eskilstuna stads nya byggnadstomter synes man berättigad

till en viss differentiering, allteftersom tomterna till bebyggarna upplåtits före eller

först efter tillkomsten av 1879 års reglemente. I förra fallet torde man, då reglementet,

i vad det utlovar äganderätt till vederbörande för tomter, soip därefter

komme att utlämnas till bebyggande, icke lärer utan vidare få åberopas till godo

jämväl för innehavare av redan förut upplåtna tomter, snarast böra anse, att kronan,

som förbehållit sig arrende av staden för hela marken oberoende av dess bebyggelse

och icke genom någon särskild akt tillförsäkrat tomtinnehavarna äganderätt, sålunda

icke avhänt sig denna rätt till tomtmarken. Även här gäller emellertid, att en

återvinning av marken till kronans egen disposition måste vara utesluten. I det

fall åter, att tomtupplåtelsen tillkommit efter åberopade § 20 i förenämnda reglemente

— i denna del ännu gällande — torde skäl icke saknas för den mening, att

i meddelandet av berörda reglementsbestämmelse även legat ett avstående från

kronans sida av allt anspråk på äganderätten till sådan tomtmark. Också har,

efter vad det uppgivits, vederbörande domstol ansett sig oförhindrad att å sådana

tomter meddela lagfart — ett förhållande som även lär gällt tomter upplåtna redan

före tillkomsten av 1879 års reglemente. På grund härav är det icke uteslutet,

att, där äganderätten till tomterna överhuvud kunnat anses vara kronan behållen,

densamma gått förlorad genom åkommen hävd.

Å andra sidan återstår för kronan alltid rätten till det vid upplåtelserna

förbehållna årliga arrendet av hela marken, sålunda jämväl vad angår tomterna,

till och med de självägande.

Det synes nu kollegium önskligt och lämpligt, att alla dessa nu bestående, i

det hela otidsenliga och i viss mån jämväl något osäkra förhållanden mellan kronan

och staden med avseende å ifrågavarande områden regleras genom en definitiv uppgörelse

i syfte att kronan mot viss löseskilling till staden avstår den rätt, kronan

till samma områden ännu äger.

I anslutning härtill får kollegium, som emot det nu föreslagna sättet för en

dylik uppgörelse icke har annat att erinra, än att löseskillingens belopp skäligen

synes böra bestämmas till det efter fyra i stället för föreslagna fem procent kapitaliserade

arrendevärdet, tillstyrka bifall till de föreliggande framställningarna med

sålunda angiven förändring.»

Genom domänstyrelsens försorg hava arrendekontrakten angående

nu ifrågavarande områden förlängts till den 14 mars 1920.

I likhet med myndigheterna anser jag det önskvärt, att förhållandet

mellan kronan och Gskilstuna stad beträffande de i domänstyrelsens nu

ifrågavarande bägge skrivelser avsedda områden blir slutligt ordnat.

En sådan uppgörelse synes också stå i god överensstämmelse med riksdagens

uttalande i ovan omförmälda skrivelse år 1900 samt med 1903

års riksdagsbeslut.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138. 9

Jag- anser sålunda, att försäljning till staden bör ske av do återstående

obebyggda delarna av de genom omförmälda fyra kungl. brev

upplåtna områden. Till dessa delar har, såsom kammarkollegiet framhållit,

staten fortfarande äganderätt, om än eu äganderätt av mycket

begränsat innehåll, i det att någon återvinningsrätt icke lärer tillkomma

kronan. Vad beträffar de numera bebyggda delarna av det genom brevet

den 10 maj 1861 upplåtna området — vilka delar jämväl innefattas i

domänstyrelsens försäljningsförslag — torde frågan om äganderätten

•vara mera tvivelaktig, särskilt med hänsyn till utfärdandet av 1879 års

reglemente för staden. Sålunda hava, såsom kammarkollegiet omförmält,

tomter å detta område av staden överlåtits till enskilda och för deras

•räkning lagfarits. Arrendeavgiften har ansetts som ett slags avgäld och

tomtägarna hava fått erlägga proportionerlig summa i tomtören. I varje

fall lärer eu återvinning av marken till kronans disposition, enligt vad

kammarkollegiet anfört, även här vara utesluten. Under sådana förhållanden

måste det vara önskvärt, att en definitiv uppgörelse träffas,

varigenom kronan avstår sin rätt till staden.

Vad därefter angår det begärda upphävandet av omförmälda bestämmelse

i § 20 av stadens reglemente synes från kronans sida ingen

anledning föreligga att bibehålla förenämnda bestämmelse.

Vad de föreslagna köpeskillingarna angår, kan jag ej undgå att

finna dem alltför låga. De motsvara en kapitalisering av arrendena vid

uppskattningstillfället efter allenast 5 procent. Då dessa arrenden blivit

satta för så pass lång tid sedan som år 1906 och de troligen skulle,

ifall ej fråga om försäljning uppkommit, blivit höjda för den nya

arrendeperioden, helst de ju skola jämföras med arrendet för kungsladugårdens

övriga, i stadens närhet belägna mark, anser jag i likhet

med kammarkollegiet eu kapitalisering efter fyra procent vara i detta

fall fullt befogad. Beloppen skulle då bli för de gamla byggnadstomterna,

efter verkliga arrendet av 104 kronor 18 öre, 2,604 kronor 50

öre samt för de nya tomterna, efter verkliga arrendet av 399 kronor

55 öre, 9,988 kronor 75 öre, tillhopa 12,593 kronor 25 öre, som torde

böra avjämnas till 12,600 kronor.

Jag får på grund härav hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i

proposition föreslå riksdagen medgiva,

att till Eskilstuna stad må för eu köpeskilling av 12,000 kronor

cj mindre försäljas dels det område om 1.7 g 4 8 hektar, som ännu återstår

obebyggt av de till staden genom Kungl. Maj ts brev den 28 augusti

1829 och den 22 januari 1831 upplåtna områden, dels ock ännu obebyggda

delar av de genom Kungl. Maj:ts brev den 10 maj 1861 och

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 190 käft. (Nr 138.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds proposition Nr 138.

den 20 augusti 1880 upplåtna områden om tillhopa 12.7 0 2 hektar, än

även överlåtas den rätt, kronan må äga till de delar av sistnämnda

områden, vilka redan blivit bebyggda, allt under villkor:

att köpeskillingen skall vid tillträdet inbetalas till länsstyrelsen i

länet;

att staden ensam skall vidkännas de med de inköpta områdenas

avskiljande och lagfart å fången förenade kostnader; samt

att bestämmelserna i § 20 av förberörda reglemente icke skola äga

tillämpning å de delar av ifrågavarande områden, som icke hittills blivit

upplåtna till byggnadstomter.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter förenade

sig, behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnade, att proposition i ämnet skulle till riksdagen

avlåtas, så lydande, som bil. — till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOCKHOLM, LSAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa områden till staden Eskilstuna m. m. a1 i texten
  2. JoU 1919:31 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31 s. 1 i texten