Angående byggnadslån och odlingsbidrag till innehavare av vissa krononybyggen i Norrbottens län
1919-02-21 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:139, Angående byggnadslån och odlingsbidrag till innehavare av vissa krononybyggen i Norrbottens län
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
1
Nr 139.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående byggnadslån
och odlingsbidrag till innehavare av vissa krononybyggen
i Norrbottens län; given Stockholms slott den 21 februari
1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels besluta, att en särskild fond, benämnd Norrbottens nybyggeslånefond,
skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,
medel må i mån av tillgång ställas till länsstyrelsens i Norrbottens
län förfogande för utlämnande av byggnadslån till innehavare
av krononybyggen, vilka upplåtits vid disposition av överloppsmarker
nedanför odlingsgränsen inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare
socknar av nämnda län;
dels besluta, att för denna lånerörelse skola gälla de av chefen
för jordbruksdepartementet i sådant avseende tillstyrkta allmänna villkor
och bestämmelser;
dels såsom kapitalökning för denna lånefond å tilläggsstat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor att utgå av lånemedel;
dels till beredande av odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet
åt innehavare av nämnda krononybyggen anvisa ej mindre å tilläggsstat
för år 1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor än även å extra
stat för år 1920 ett förslagsanslag av 10,000 kronor;
dels ock besluta, att för erhållande och tillgodonjutande av dylikt
odlingsbidrag skola gälla de av bemälde departementschef i sådant
avseende tillstyrkta allmänna villkor och bestämmelser.
De till äreudet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 121 haft. (Nr 139.)
1
2
Kung1. Maj:ts proposition Nr 139.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, liållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
februari 1919.
N ärvar ande:
Hans excellens hen- statsministern EdéN,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:
I skrivelse'' den 12 augusti 1918 framställde länsstyrelsen i Norrbottens
län åtskilliga förslag till understödjande av de nybyggen, som
upplåtas vid disposition av överloppsmarkerna inom Arjeplogs, Jokkmokks
och Gällivare socknar. Utlåtande häröver avgavs den 20 november
1918 av norrländska kolonisationskommittén, varefter ärendet
remitterades till kammarkollegiet, vars utlåtande icke hade inkommit
vid tiden för statsverkspropositionen avlåtande den 9 januari 1919.
Med anledning härav har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition angående odlingsbidrag
till vissa krononybyggare i Norrbottens län, som Kungl.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139
Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål
beräkna dels å tilläggsstat för år 1919 ett anslag av 50,000 kronor och
dels å extra stat för år 1920 ett anslag av 10,000 kronor. Tillika bär
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på blivande proposition
om inrättande av en fond, benämnd Norrbottens ny byggeslånefond, såsom
kapitalökning för denna fond å tilläggsstat för år 1919 beräkna
ett anslag av 100,000 kronor.
Sedan numera kammarkollegiet den 23 januari 1919 avgivit det
infordrade utlåtandet, torde jag få anmäla detta ärende.
I förenämnda skrivelse den 12 augusti 1918 har länsstyrelsen i
Norrbottens län anfört huvdsakligen följande:
»Avvittringen, som redan avslutats i länets kustland och därefter under en
lång följd av år pågått i lappmarken, närmar sig nu även där sin fullbordan. Vad
som återstår avser ett disponerande av de från allmänna avvittringen kvarblivna
överloppsmarkerna i Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar. Denna förrättning
går ut på att ovan odlingsgränsen i överensstämmelse med statsmakternas beslut
under år 1909 i främsta rummet ordna förhållandena beträffande en del äldre
bosättningar, s. k. inhysingslägenheter, vilka i förekommande fall få bibehållas med
äganderätt. Till de delar överloppsmarkerna sträcka sig nedanför odlingsgränsen
avser förrättningen i huvudsak ett upplåtande av nybyggen åt bugade sökande.
Beträffande efteravvittringen nedanför odlingsgränsen, varom här närmast är
fråga, bar befallningshavanden meddelat utslag den 18 sistlidne mars rörande Jokkmokks
socken och den 18 april rörande Gällivare socken. Härvid hava upplåtits
inom den förra socknen 45 nybyggen, inom den senare 28. Förslaget till efteravvittring
inom Arjeplogs socken, som befallningshavanden inom kort har att pröva,
avser upplåtelse av icke mindre än 193 nybyggen.
Genom avvittringen tilldelas nybyggena bestämda markområden. Såsom en
väsentlig del häri ingår inägojord, i främsta rummet odlingsmark. Av sådan mark
kommer enligt awittringshandlingarna varje nybygge att erhålla 1.5—2 hektar och
däröver. Härtill kommer i åtskilliga fall, särskilt i Gällivare socken, ängsmark
av växlande omfattning. Den nämnda arealen odlingsmark kan visserligen synas
ringa, men det torde böra bemärkas, att nybyggena i regel innesluta även annan
dylik mark, ehuru denna till följd av det sätt, på vilket gällande skattläggningsmetod
kommit att tillämpas, icke blivit redovisad såsom sådan i handlingarna. Avvittringsstyresmannen
meddelar sålunda, att samtliga ifrågavarande nybyggen med
undantag möjligen för några få tilldelats vart och ett minst 4 å 5 hektar odlingsbar
mark.
Tilldelningen av inägojord och den därifrån beräknade hö avkastningen äro
bestämmande för nybyggets skattläggning. De nu utlagda nybyggenas skattetal
utgör i regel 71# mantal och däromkring.
Skattläggningen är i sin ordning grundläggande för skogstilldelningen till
nybyggena. Nybygge med nyssnämnda skattetal erhåller omkring 34 hektar skogs
-
Länsstyrelsen
i Norrbottens
län.
Återstående
avvittrings
åtgärder.
4
Nybyggarnas
behov av
hjälp.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
rnai-k för tillgodoseendet av nybyggets husbehov, 17 hektar avsedda att avsättas
till en särskild allmänning för de nybyggen, som upplåtits vid dispositionen av
overloppsmarken inom socknen, samt likaledes 17 hektar, som skola tilläggas den
allmänning, vilken bildats vid den allmänna avvittringen i socknen.
Enligt bestämmelserna för denna äldre allmänning skall dess avkastning användas
till utgörandet av vissa allmänna utskylder och onera ävensom för tillgodoseendet
av en del allmännyttiga intressen inom socknen. Den kommer sålunda
icke delägarna direkt till godo. I fråga om avkastningen från den del av skogsanslaget,
som skall utläggas åt de vid efter avvittringen tillkomna nybyggena, äro
visserligen ännu icke några närmare bestämmelser därom meddelade av Eders Kungl.
maj:t. Det torde emellertid vara att antaga, att delägarna skola erhålla ett friare
förfogande över avkastningen från denna allmänning än vad fallet är i fråga om
den äldre allmänningen och att den sålunda skall komma dem till mera direkt nytta.
Beträffande åbo- och . besittningsrätten till nybyggena ämnar befallningsnavanden
i enlighet med hittills tillämpade grunder föreskriva i regel 15 frihetsår.
J ..fräSa om nybyggets uppodlande skall det åligga nybyggaren att årligen till åker
eller lindor uppodla, så stor areal mark, som erfordras för att nybygget vid frilietsärens
slut skall giva den vid skattläggningen beräknade höavkastningen, vilken i
allmänhet uppgår till 10 lass eller 4,250. kilogram. Under antagande att 1 hektar
odiad jord ger 1,700 kilogram hö årligen, anses denna höavkastning om 10 lass
kunna erhållas från omkring 2 V2 hektar odlad mark.
Därjämte skall. det åligga nybyggaren att inom två år från nybyggets tillträde
hava gjort början med uppförande av de åbyggnader, som erfordras å nypset,
. så att skönjas kan, att han har fullt allvar med nybyggets upptagande.
år från tillträdet skola å nybygget hava uppförts mangårdsbyggnad, ladugolf!
för de kreatur, som beräknas kunna vinterfödas å nybygget, samt övriga
nödiga hus. alla i det skick att de kunna åtminstone nödtorftigt användas för sitt
ändamål. \ id frihetsårens utgång skola nu omförmälda byggnadsarbeten vara fullbordade.
j. - Enll§t krononybyggen gällande bestämmelser äger nybyggaren, efter
det sålunda föreskrivna skyldigheter i avseende å odling och byggnad blivit fullgjorda,
få nybygget, utan erläggande av någon löseskilling omfört från krono till
skatte och sålunda till innehav under äganderätt.
Då befallningshavanden sålunda redan upplåtit och står inför uppgiften att
upplåta nybyggen i den omfattning ovan angivits, har befallningshavanden av åtskilliga
för handen varande omständigheter funnit sig manad att taga i övervägande,
huruvida vad sålunda ingår i befallningshavandens befogenhet att utföra är tillfyllest
för ernåendet av det med nybyggesupplåtelser avsedda ändamål och om icke till
äventyrs andra åtgärder kunna vara av behovet påkallade. Befallningshavanden
syftar härvid närmast på spörsmålet, huruvida de förutsättningar, under vilka nybyggaren
har att påbörja och utföra de arbeten, som bliva föreskrivna till nybyggets
uppodlande och bebyggande, äro sådana, att nybyggaren skall mäkta utföra desamma
utan hjälp. Enligt befallningshavandens förmenande är detta icke förhållandet.
De nybyggaren ålagda arbetsskyldigheterna äro icke tillmätta större än
som måste anses oundgängligt, för att nybygget skall komma i det skick, att det
kan brukas för sitt ändamål; men å andra sidan vill det förefalla uppenbart, att
nybyggaren, då han går till verket med nybyggets upptagande, i regel i saknad av
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
kontanta tillgångar, icke är i stånd att även med god vilja kunna lösa sin uppgift,
därest lian icke på ett eller annat sätt kan beredas ekonomiskt understöd från det
allmännas sida.
Såsom framgår av det föregående är visserligen avkastningen från den nybyggena
tilldelade särskilda allmänningen, av vilken belöper omkring 17 hektar
skogsmark på varje nybygge, avsedd att komma nybyggarna mera direkt till godo.
Avkastningen härifrån kan dock näppeligen sägas vara av någon större betydelse
för nybyggaren. Enligt uppgifter inhämtade från de jägmästare i de nämnda socknarna,
som varit kronoombud vid avvittringsförrättningarna, kan avkastningen från
dessa allmänningar i Arjeplogs och Gällivare socknar för närvarande beräknas till
något mindre än en krona per hektar och år, sålunda mindre än 17 kronor om
året för varje nybyggare. Inom Jokkmokks socken uppges den vara större. Då
härtill kommer, att avkastningen från allmänningen icke kan tagas i anspråk på
en gång utan allenast i den mån en rationell skogsvård det medger, torde vara
tydligt, att nybyggaren icke av denna allmänning kan erhålla någon hjälp till de
vid nybyggesföretagets början dryga kostnaderna för nybyggets upptagande.»
Länsstyrelsen har därefter i korthet erinrat om de olika former,
under vilka statsmakterna tidigare understött nybyggarna, samt framhållit,
att de statliga åtgärderna till nybyggesväsendets utveckling i främsta
rummet varit inriktade på nybyggarnas understödjande antingen genom
direkta bidrag i spannmål eller penningar eller ock, särskilt under senare
tider, genom anslag av skog.
Vad anginge den förstnämnda understödsformen har erinrats, att jämlikt
Kungl. Maj :ts brev den 13 maj 1817 och den 10 februari 1824 nybyggaren
äger i ett för allt uppbära 8 tunnor korn, fördelade på tre år. Härvid
har dock fästs det uttryckliga villkoret, att nybyggaren skall inom vissa
år upptaga och i »fullkomligt bruk» lägga en viss del åker och äng.
Till bestridande av sagda understöd åt nybyggarna i rikets norra landskap
blev år 1834 av rikets ständer anslaget ett belopp av 4,500 kronor,
vilket år 1918 ännu funnes upptaget i riksstaten såsom förslagsanslag.
Sagda understöd hade emellertid tidigare ansetts kunna tillgodokomma
endast nybyggare i kustlandet men ej i lappmarken, dels enär därstädes
egentliga odliugsarbeten i mindre grad förekom me och boskapsskötseln
nästan uteslutande betraktats såsom nybyggarens huvudnäring,
dels ock enär befolkningen i lappmarkerna ansetts tillräckligt
gynnad genom de den förunnade s. k. lappmarks friheterna. Numera
hade emellertid lappmarkslriheterna förlorat all betydelse och det
ordnade åkerbruket hade vunnit insteg i lappmarken samt ansåges där
böra uppmuntras i lika hög grad som annorstädes. På grund av dessa
ändrade förhållanden borde de anförda skälen emot det nämnda under
-
Tidigare understöd
till
nybyggen
-
6 Kungl. Maj.ts proposition Nr 139.
stödets utdelning åt nybyggare i lappmarken numera få anses hava
förfallit.
Yad anginge det skogsanslag, statsmakterna tilldelat nybygget,
både detta under nybyggesväsendets tidigare skede haft sin huvudsakligaste
betydelse i nybyggarens tillgodoseende med virke för husbehov.
Efter hand som skogen erhållit värde för försäljning utom orten och i
all synnerhet för export utom riket, hade det fått en annan betydelse
för nybyggaren, vilken genom försäljning av skogsprodukter erhållit en
ny inkomstkälla. Dess betydelse i detta hänseende hade ökats än mer,
då genom avvittringen tilldelning av bestämda skogsområden ägde rum.
Under de tidigare avvittringarna hade skogstilldelningen skett efter
jämförelsevis rundligt tilltagna mått. Sedan skogen liksom även själva
nybyggena i vidsträckt omfattning övergått till att utnyttjas uteslutande
i trävaruindustriens intresse samt statsmakterna vidtagit åtgärder i syfte
att förhindra skogstillgångarnas användande uteslutande för sistberörda
ändamål, vilka åtgärder gått ut på en minskning i skogsanslaget till
nybyggena och en inskränkning i rätten att tillgodogöra sig detsamma,
hade skogens betydelse såsom ett stöd för jordbruket blivit allt mindre.
Länsstyrelsen har därefter fortsatt sålunda:
De tidigare
nybyggenas
nuvarande
utvecklingsgrad.
»För ett rätt,bedömande av den utveckling, som kan vara att vänta av de
nu upplåtna och till upplåtelse ifrågasatta nybyggena, och de åtgärder från det
allmännas sida, som kunna vara erforderliga för att denna skall ledas i rätt riktning,
har befallningshavanden trott det vara av intresse att här meddela några
uppgifter angående det äldre nybyggesväsendets nuvarande utvecklingsgrad och läge
i lappmarken i länet. Uppgifterna äro hämtade dels från Arjeplogs socken, där
det övervägande flertalet av de nu till upplåtelse ifrågasatta nybyggena är att
finna, och dels från Arvidsjaurs socken. — — —.
Beträffande allmänna avvittringen i Arjeplogs socken meddelade befallningshavanden
utslag den 1 februari 1898. Antalet därvid behandlade brukningsdelar
utgjorde 217, varav 35 voro av skattenatur och 182 krononybyggen. Av de senare
hava sedermera till skatte omförts 135, vadan alltså 47 fortfarande äro krononybyggen.
För Arvidsjaurs socken meddelades utslag rörande den allmänna avvittringen
den 30 juni 1883. Härvid behandlades sammanlagt 312 brukningsdelar, varav 29
voro av skattenatur och 283 krononybyggen. Av de senare hava därefter omförts
eller sålts till skatte 232 och 1 utlagts till kronopark, vadan alltså 50 fortfarande
äro krononybyggen. Genom utslag den 15 juli 1900 angående dispositionen av
överloppsmarken i Arvidsjaurs socken upplätos 101 krononybyggen. Härav hava
intill denna dag till skatte omförts 13 och 3 utlagts till kronopark. Här återstå
alltså 85 krononybyggen, förutom de förut nämnda.
Beträffande de brukningsdelar i de båda socknarna, som fortfarande äro nybyggen,
har befallningshavanden från instrument över hållna ekonomiska besiktningar
sökt inhämta kännedom angående de därå uppförda byggnadernas värde,
7
Kunyl. Maj:ts ''proposition Nr 139.
arealen åker och lindor samt antalet kreatur. De erhållna uppgifterna avse funna
medeltal för nybygge och äro sammanförda i efterföljande tablå,1 — •— —.
Såsom framgår av de meddelade uppgifterna har av de vid efterawittringen
i Arvidsjaurs socken upplåtna nybyggena endast ett ringa fåtal hittills omförts till
skatte, änskönt de frihetsår, under vilka de såsom villkor för omföringen föreskrivna
byggnads- och odlingsarbeten skulle utföras, för flera år sedan gått till
ända. De tidigare i Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar gjorda nybyggesupplåtelserna
synas i detta hänseende hava utfallit gynnsammare---,
De rådande bristerna i nybyggesväsendet i allmänhet framträda emellertid
tydligast i det förhållandet att, såvitt värdet å nybyggenas åbyggnader utvisa,
dessa äro av mindre tillfredsställande beskaffenhet. Vidare är det påtagligt, att
trots den jämförelsevis långa tid, som förflutit efter nybyggenas anläggning, arealen
åker och lindor måste betraktas såsom synnerligen ringa och i varje händelse är
av för liten omfattning för att kunna sägas bilda underlaget för ett självständigt
jordbruk, till vilket dock nybyggena äro avsedda. Anförda omständigheter ge i sin
ordning en förklaring till den obetydliga kreatursstocken å nybyggena.
Den här lämnade redogörelsen för nu rådande förhållanden på nybyggesväsendets
område torde giva en föreställning om det resultat, vartill en nybyggesupplåtelse
enbart med tillämpning av nu gällande författningar kommer att leda.
Då detta resultat verkar rätt nedslående, framställer sig osökt frågan, huruvida
det icke, då befallningshavanden nu meddelat beslut om upplåtelser av ett antal
nya nybyggen, som skall följas av ännu ett större antal enahanda upplåtelser, det
varit bättre att helt inställa desamma i avvaktan på utarbetandet av nya efter
andra riktlinjer bestämda normer för kolonisationen av de ifrågavarande markerna.
Detta spörsmål liksom frågan om avhjälpandet av en del särskilda brister i nybyggesinstitutet
har också tidigare varit föremål för övervägande och underställt
Kungl. Maj:ts prövning. Att denna då icke ledde till antydd påföljd, torde i främsta
rummet hava sin grund däri, att många av de ansökningar om nybyggen i dessa
trakter, som föreligga, äro avgivna för rätt lång tid tillbaka. Ett flertal av de
ansökta nybyggena äro också redan tagna i bruk. Då med ett inställande av vidare
disposition av överloppsmarkerna de ifrågavarande sökandenas intressen skulle
hava blivit kränkta, har det ansetts angeläget, att avvittringen i denna del bleve
förd till slut. I samband härmed har eftersträvats att inom ramen för de gällande
bestämmelserna för avvittring och nybyggesupplåtelser genomföra de förändringar
till det bättre, som motsvara den nutida åskådningen i ämnet.
De förbättringar, som därmed ernåtts, torde emellertid visa sig ingalunda
vara till fyllest. Sålunda återstår alltjämt kravet, att nybyggaren, sedan han erhållit
ett nybygge, också skall äga möjlighet att där så inreda åt sig i fråga om
byggnader och annat, att han och hans familj därå må kunna föra en människovärdig
tillvaro. Vidare är av betydelse att tillse, att nybyggaren genom uppodling
av nybygget kan ernå den viktigaste betingelsen för familjens uppehälle, vilket ju
är det yttersta målet för all kolonisation. Genom uppodling av nybygget blir nybyggaren
jämväl i stånd att undvara bruket av de avlägsnare utängarna, ett mål
Förut väckta
förslag om
ändrade
grunder för
upplåtelser
av nybyggen.
1 Här utesluten.
8
Kungl. Maj ts proposition Nr 139.
som, i betraktande av att utängsbruket är så föga lönande och i längden blir förlustbringande,
måste anses synnerligen eftersträvansvärt.»
Under framhållande att vid övervägande av vad som må vara att
göra för att råda bot på de anmärkta bristerna i nybyggeväsendet och
understödja de nya krononybyggena en jämförelse med andra statliga
åtgöranden i syfte att främja kolonisationen inom landet torde vara av
en viss betydelse, har länsstyrelsen därefter erinrat om det av Kungl.
Maj:t och riksdagen år 1918 fattade beslut om anordnande av kolouisationsföretag
å vissa kronoparker inom Västerbottens och Norrbottens
län, om den sedan flera år tillämpade form av kolonisation å kronans
marker i de nordliga länen, som utgjordes av de s. k. skogstorpen och
odlingslägenheterna, om statens egnahemslånerörelse, om anslagen för
avdikuing och om odlingslånefonden, om de bidrag till premier eller premielån,
som utgå till höjande av det mindre jordbruket, samt om de
av 1918 års lagtima riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljade medel för
beredande av bidrag till odlings foretag å fastmarksjord, myr- och torvjord
samt sidlänta ängsmarker ävensom till förbättrande av betes- och
ängsmarker under åren 1918—1921. Därefter har länsstyrelsen yttrat:
^ybygges
väsendets
understöd
jande.
»Såväl nybyggesväsendets egen utvecklingshistoria som de under senare tid
av statsmakterna vidtagna åtgärderna på andra områden att befordra kolonisationen
inom landet synas enligt befallningshavandens förmenande giva vid handen, att det
är på ett främjande av byggnads- och odlingsarbetet å nybyggena, som statsmakternas
medverkan bör inriktas. Vid övervägandet av frågan om den form, i vilken
denna medverkan bör lämnas, synes den av kolonisationskommittén föreslagna anordningen
för kolonaten kunna tagas till förebild. Nybyggena förete också åtskilliga
likheter med kolonaten, särskilt med de kolonat där nybyggaren har att själv
ombesörja åbyggnadernas uppförande.
Den första upplåtelsetiden för kolonaten är föreslagen till 15 år och motsvarar
frihetsår till i vanliga fall samma antal för nybyggena. Särskilda odlingsoch
byggnadsskyldigheter äro i båda fallen förbundna såsom villkor vid upplåtelsen.
Efter dessa villkors fullgörande kunna nybyggena liksom kolonaten övergå till innehav
med äganderätt.
Skillnaden ligger huvudsakligen uti skogstilldelningen, där anordningarna äro
olika för kolonat och nybyggen, ity att de senare erhålla skogsanslaget utlagt i
bestämda områden, under det att kolonatens innehavare få det huvudsakligaste av
sitt virkesbehov fyllt efter utsyning eller anvisning å kronomarken. Dock bliva
även kolonisterna för en del av sitt virkesbehov hänvisade till bestämda åt dem
utlagda skogsområden, som äro tilltagna större för de större kolonaten, mindre för
de mindre. Detta sätt för skogstilldelningen åt kolonat kan sägas utgöra en blandform
mellan den metod för skogstilldelningen, som gällde före avvittringen, och den,
som kommit till uttryck genom denna förrättning. För kolonaten hava härjämte
meddelats de särbestämmelser, som betingats av skogens ökade värde och som gå
ut på att med bevarande åt kronan av virke, som med större fördel kan användas
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
för andra ändamål," till kolonistens virkesförbrukning anvisa skogsprodukter, som ej
äro av större värde än behovet och ändamålet kräva.
Det för kolonat, där kolonisten uppför byggnaderna, avsedda statliga under- Byggnadslån,
stödet till byggnadsarbetet har närmast karaktären av ett lån, som återbetalas
efter det äganderätt förvärvats till kolonatet. För lånets återbetalning gälla väsentligen
likartade bestämmelser med de för egnahemslån bestämda. Denna understödsform
synes även lämpa sig för nybyggena. Även lånebehovets omfattning torde
vara enahanda i de båda fallen.
Med utgångspunkt härifrån skulle det alltså kunna anses befogat, att nybyggare
till utförande av byggnaderna å nybygget finge ett lån av staten på ungefär
samma belopp som en kolonist, som själv har att uppföra de behövliga byggnaderna.
Emellertid lärer till följd av de olika sätten för skogstilldelningen i de
båda fallen böra övervägas, huruvida icke en nedsättning bör göras i lånebeloppet
för nybyggare.
Den avgörande synpunkten vid denna frågas bedömande torde vara, att staten
genom att tilldela nybyggen bestämda områden för hela deras skogsanslag, av vilket
en del också är avsedd att genom avsalu bereda nybyggaren direkt inkomst, får
anses hava iklätt sig större uppoffringar för nybyggena än för kolonaten. Vilken
åtskillnad som i detta hänseende bör göras mellan ett nybygge och ett kolonat,_ ser
sig dock befallningshavanden icke i stånd att här framlägga, då, i den mån en sådan
åtskillnad låter sig någorlunda exakt påvisas, den förutsätter en kostsam utredning
med omfattande undersökningar på ort och ställe. Härtill kommer, att resultatet
av en dylik utredning icke ensamt för sig får vara avgörande för bestämmandet av
understödets storlek för nybyggaren, utan i detta hänseende hänsyn bör tagas till
även andra omständigheter.
Några erinringar med hänsyn till skogstilldelningens värde i det ena och
andra fallet torde dock här vara på sin plats. Sålunda bör bemärkas, att kolonisten
åtnjuter en betydande förmån i det avseendet, att denne utan kostnad på
kronans mark erhåller icke blott vad som erfordras för fyllande av det årliga
virkesbehovet i fråga om bränsle, underhåll av byggnader och beträffande en del
tillbyggnader utan även den avsevärda virkesmängd, som åtgår till uppförandet av
kolonatets alla nybyggnader. För nybyggenas vidkommande kommer virkesuttaget
särskilt för sistnämnda ändamål att i hög grad reducera skogstillgången å nybygget.
I fråga om avkastningen från allmänningarna, vilka äro en egenart för
nybyggena och saknas för kolonaten, är närmare redogjort i det föregående. Det
i allmänningarna liggande tillskottet till nybyggena motsvaras likväl av förmåner
å andra områden för kolonaten. Sålunda få de senare sina marker till väsentlig
del torrlagda genom statens försorg, såvitt angår torvmark, och sådan mark ingår
ju såsom det väsentligaste i den åt kolonat upplåtna odlingsmarken.
Vid övervägande av frågan om statens olika uppoffringar vid skogstilldelningen
åt kolonat och nybyggen har befallningshavanden funnit det befogat, att beträffande
anslag för understödjande av byggnadsverksamheten å nybyggena detta
sättes lägre än vad fallet är för kolonat. Utan att kunna närmare angiva grunden
för nedsättningens storlek har befallningshavanden funnit sig böra stanna vid att
föreslå lånebeloppet till nybyggarens byggnadskostnader till högst 2,000 kronor.
Lägre bör beloppet ej sättas, enär ett ytterligare nedbringande av detsamma all
Biliang
till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 121 käft. (Nr 139.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
deles kan äventyra dess ändamål såsom en verklig hjälp åt nybyggaren vid nybyggets
upptagande, och för statens del torde lånebeloppets storlek i och för sig
vara av mindre betydelse, då det ju bör till staten återbetalas och detta oavsett,
huruvida nybygget övergår till hemman under äganderätt eller det bibehåller sin
natur av krono. I detta hänseende blir nybyggaren likställd med personer, som
erhålla egnahemslån, med den skillnad att byggnadslånet åt den förre blir avsevärt
mindre oän egnahemslånet.
A andra sidan medför lånets nedsättning till sagda belopp den ingalunda
oväsentliga fördelen för nybyggaren, att lånets amortering blir för honom mindre
betungande.
Med undantag sålunda för byggnadslånets belopp torde, under iakttagande
tillika att lånets särskilda delar bliva olika, anordningen för byggnadsbidragets utbetalande
till kolonisten kunna följas i fråga om lånet till nybyggaren, dock med
ett tillägg beträffande lånets första del. Denna kan för kolonisten erhållas endast
mot vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet. Då det mången gång kan
visa sig svårt för en nybyggare att ställa sådan säkerhet, som nu är nämnd, men
han däremot alltid har den utvägen att utföra det arbete, som för beloppets upp
bärande
förutsättes, bör han beredas rätt till detsamma utan ställande av säkerhet,
sedan arbetet utförts. Lämpligen torde kanske kunna föreskrivas, att det arbete,
nybyggaren i detta fall skall hava utfört, innan han äger uppbära första delen av
lånet, skall uppgå till ett värde överstigande denna del av lånet t. ex. till 700
kronor, oberäknat värdet å använt virke.
Därest nybyggaren på detta sätt skulle komma i åtnjutande av lån av staten
för uppförandet av åbyggnader å nybygget, bör det vara staten angeläget tillse,
att byggnaderna bliva ändamålsenligt uppförda och att för den skull i avseende å
byggnadernas konstruktion och beskaffenhet i övrigt vissa minimifordringar uppställas.
I likhet med vad som gäller för kolonat, bör därför stadgas såsom villkor
för lånet, att i avseende å byggnadsarbetena ritning och beskrivning, som fastställas
vid lånets beviljande, skola lända till efterrättelse, dock att avvikelse därifrån
må kunna medgivas av den lånebeviljande myndigheten.
Såsom ovan är framhållet i fråga om avkastningen från den del av skogsanslaget,
som skall bilda en särskild allmänning för de nybyggen, varom här är
fråga, torde det få anses överensstämmande med syftet med allmänningen, att avkastningen
från densamma åtminstone till viss del lämnas till delägarnas fria förfogande.
Därest emellertid, såsom här föreslås, nybyggarna skola erhålla byggnadslån
av statsmedel, synes rimligt, att den, som erhåller sådant lån, får avstå
från rätten till sagda avkastning, så länge han innehar lånet, och demia i stället
användes till avbetalningar å lånet.
Beträffande lånets återbetalning i övrigt torde enahanda bestämmelser böra
tillämpas, som gälla för statens egnahemslån. Bestämmelserna härom torde även i
andra avseenden i tillämpliga delar böra gälla för de här ifrågavarande lånen.
Bland dessa bestämmelser må här särskilt erinras om dem, som avse brandförsäkring
av åbyggnader.
Yad som är av särskild vikt att tillse för nybyggenas del är, att staten
beredes säkerhet för lånen och för uppfyllandet av de vid dem fästade villkoren.
För egnahemslån, som beviljas till ägare av fastighet, hänför sig säkerheten till
inteckning i fastigheten. Då nybyggena först på ett senare stadium kunna övergå
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
till äganderätt, måste säkerheten dessförinnan ordnas på annat sätt och detta torde
lämpligast kunna ske sålunda, att enahanda äventyr, som är fäst vid uraktlåtenhet
att fullgöra byggnadsskyldighet å ett nybygge, nämligen förlust av besittningsrätten
till detsamma, jämväl stadgas för underlåtenhet att uppfylla de vid byggnadslånet
fästade villkoren om amorteringar och annat. I samma syfte bör föreskrivas, att
vid nybyggets omförande till skatte befällningshavanden skall ej mindre tillse, att
därvid inteckning beredes i nybygget till säkerhet för lånet, än även föranstalta
om lagfart å nybygget för nybyggarens räkning, dock på hans egen bekostnad.
Yad angår understödjandet av nybyggarens odlingsverksamhet kunde ifråga- Odlingshjalp.
sättas, att även detta skulle ske i form av lån, sålunda mot återbetalningsskyldighet
av bekomna medel. Befallningshavanden är emellertid av den mening, att det
med hänsyn till den betydelse nybyggenas uppodling har även för det allmänna
såsom ett bidrag i sin män till utökningen av landets livsmedelsproduktion finnes
skäl för, att statens hjälp till nybyggets uppodling lämnas nybyggaren utan återbetalningsskyldighet
för denne. Skälen härför sammanfalla delvis med dem, som
ligga till grund för beviljande av de i det föregående omförmälda bidragen till nyodlingar
under åren 1918—1921. Att särskilda medel äro erforderliga för odlingar
å nybyggen, har sin grund däri, att understöd åt dessa böra vara att tillgå även
efter nämnda tidsperiod. Givet är att under den tid, då bidrag kunna erhållas från
två olika anslag, det bör stå nybyggaren fritt att välja, av vilketdera anslaget han
vill begagna sig, dock med iakttagande att samma arbetskostnader m. m. icke
få läggas till grund för statsbidrag från bägge hållen, så att dubbelt understöd
erhålles.
Till innehavare av de större kolonaten utgår understödet i form av dels
odlingshjälp och dels odlingspremium. Dessa kolonister åtnjuta ock en betydande
förmån i det förhållandet, att avlopps- och avledningsdiken å deras odlingsbara
torvmark upptagas genom statens försorg. I betraktande av de uppoffringar, staten
i övrigt måste vidkännas vid upplåtande av nybyggen, särskilt vad angår skogstilldelningen
till dem, anser sig likväl befallningshavanden icke kunna ifrågasätta
lika stora förmåner åt dessa i nämnda hänseende, utan vill hemställa, att understödet
till nybyggarens odlingsverksamhet må utgå till enahanda belopp och i
samma ordning som odlingshjälpen åt de berörda kolonaten. Ett understöd till
sådan storlek synes också vara lämpligt avpassat vid jämförelse med de bidrag,
som utgå till de förenämnda nyodlingarna under åren 1918—1921. I överensstämmelse
med vad ovan anförts om rätten att uppbära första delen av byggnadslånet
bör enligt befallningshavandens mening nybyggaren vara berättigad att uppbära
första hälften av odlingshjälpen, sedan det därför förutsatta arbetet, nämligen uppodlandet
av en hektar, utförts, sålunda utan ställande av någon borgen eller annan
säkerhet. — Om det än kan synas ligga i sakens natur, att sist ifrågavarande del
av odlingshjälpen, då den uppburits mot borgen eller annan säkerhet, skall återbetalas,
därest det förutsatta odlingsarbetet ej inom avsedd tid utföres, torde dock
uttrycklig föreskrift därom böra meddelas.
De här ifrågasatta byggnadslånen och odlingshjälpen äro avsedda att i främsta Redan i bruk
rummet tillgodokomma innehavare av nybyggen, som vid sin upplåtelse ej äro tågna tågna nybyggen.
Handhavandet
av understödsväsen
- det.
12 KungL Maj:ts proposition Nr 139.
i bruk och där följaktligen ingen byggnads- eller odlingsverksamhet ännu ägt ruin.
Såsom redan är nämnt äro likväl en del nybyggen redan tagna i bruk och till
större eller mindre grad bebyggda och odlade. Särskilt i de fall att nämnda arbeten
därå ej nått någon större omfattning, äro även sådana nybyggen förtjänta att komma
i åtnjutande av de ifrågavarande understöden, varemot beträffande mer bebyggda
och odlade nybyggen kan ifrågasättas, att de icke i detta sammanhang böra erhålla
understöd, lika litet som tidigare upplåtna nybyggen inom länet. Att på förhand
skilja mellan de redan i bruk tagna nybyggen, som nu böra erhålla understöd,
och dem, som icke därvid böra ifrågakomma, låter sig dock icke göra, då ett
sådant bestämmande måste göras till föremål för prövning efter undersökning i
varje särskilt fall, om och i vad man understöd bör givas. Denna prövning torde
kunna uppdragas''åt befallningshavanden, därvid befallningshavanden har att hålla
sig inom de gränser beträffande understödsbeloppen, som bliva angivna för ej i bruk
tagna nybyggen.»
Länsstyrelsen har vidare upptagit till bedömande frågan om den
myndighet eller det organ, som borde handhava lånens och understödens
utlämnande till nybyggarna och de angelägenheter i övrigt, som
sammanhänga med en rörelse av nämnda art. Flera möjligheter syntes
kunna övervägas. Sålunda kunde anses lämpligt, att uppdraget anförtroddes
hushållningssällskapet, vilket inom Norrbottens län ensamt handhade
förmedlandet av egnahemslån. För tiden innan nybyggaren erhölle
äganderätt ville det emellertid synas, som om vissa betänkligheter
kunde yppa sig för hushållningssällskapet att handhava lånerörelsen.
Vidare kunde ifrågasättas, att den nämnd, som skulle hava närmaste
ledningen av de i det föregående omförmälda kolonisationsförsöken,
skulle anses kunna med fördel handhava jämväl understöds- och
låneverksamheten för nybyggenas del, en verksamhet, som ju bleve i
huvudsak likartad med den, som nämnden finge beträffande kolonaten.
I betraktande därav att denna nämnds verksamhet omfattade även andra
delar av riket än Norrbottens län och dess tillsättning innefattade ett
provisorium i avvaktan på den ändrade anordning i detta hänseende,
som kunde bliva resultatet av kolonisationskommitténs slutliga förslag,
syntes dock tanken på denna nämnds befattning med nybyggesväsendet
böra övergivas. I detta sammanhang tilläte sig likväl länsstyrelsen ge
uttryck åt den förmodan, att berörda, kommittéförslag möjligen kunde
komma att åsyfta även en ändrad anordning beträffande det nuvarande
nybyggesväsendet och detta därvid inordnas under samma organisation
som de kolonatupplåtelser, vilka närmast vore föremål för kommitténs
verksamhet. Länsstyrelsen föreställde sig nämligen att, enär kolonisationsarbetet
bedreves och måhända även framdeles komme att bedrivas
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139. 13
‘efter flera linjer, en viss enhetlighet i ledning och organisation skulle
visa sig behövlig.
Länsstyrelsen ville begagna tillfället att framhålla, att sedan dess
befogenhet att upplåta nybyggen nu komme att upphöra, samt upplåtandet
av odlingslägenheter och kolonat skedde genom särskilda statsorgan,
länsstyrelsen ej numera hade något inflytande på behandlingen
av länets kolonisationsspörsmål. Till följd härav hade länsstyrelsen
fått en allt starkare känsla av att å detta område uppstått en väsentlig
brist i dess allmänna befogenhet med hänsyn till dess verksamhet
för länets utveckling.
Vidare anföres:
»Det torde icke ankomma på befallningshavanden att här närmare angiva,
på vilket sätt den sagda bristen i dess befogenhet bör fyllas. Ett sätt för frågans
lösning, som synes ligga nära till hands, vore att ett särskilt organ inrättades inom
länet, underställt befallningshavanden och med uppgift att handhava ledningen av
all kolonisation inom länet. Dessutom torde finnas behov av en centralmyndighet,
vilken ägde meddela de allmänna riktlinjerna för länsorganens arbete samt utöva
en inspekterande verksamhet över kolonisationsarbetet i allmänhet. Vad som däremot
synes befallningshavanden mindre lämpligt vore, om denna centralmyndighet
bleve jämväl det verkställande organet för kolonisationsverksamheten inom länet.
I avvaktan på den framtida gestaltningen av de spörsmål, som i förevarande
hänseende vänta på sin lösning, har befallningshavanden ej annat förslag att
nu framlägga, än att det må uppdragas åt befallningshavanden att tills vidare utöva
befattningen såsom förmedlare av lån och understöd åt nybyggarna. Ett särskilt
skäl för en sådan anordning utgör också, att befallningshavanden i både nämnda
och andra avseenden sedan äldre tider haft den närmaste omvårdnaden och tillsynen
över nybyggesväsendet. Befallningshavanden äger därjämte möjlighet att
genom hänvändelse till hushållningssällskapets organ för egnahemslånerörelsen tillgodogöra
sig den sakkunskap på området, som i detta hänseende erfordras för nyby
ggesväsendets del.
Därest det skulle komma att uppdragas åt befallningshavanden att på ovan
föreslaget sätt förmedla lån och understöd åt nybyggare, vill befallningshavanden
såsom en viktig angelägenhet vid ett dylikt uppdrags utövande framhålla, att en
ingående kontroll utövas över nybyggarens sätt att fullgöra åtagna villkor för låns
och understöds åtnjutande. En dylik kontroll angående nybyggarens verksamhet,
låt vara fullföljande delvis andra syften, utövas enligt gällande bestämmelser genom
landsfiskal, biträdd av två nämndemän, genom s. k. ekonomiska besiktningar.
Det torde dock ej vara till fyllest med allenast ett kontrollerande av nybyggarens
byggnads- och odlingsverksamhet. Då det såsom här gäller att befordra
tillkomsten av byggnader, som bättre än å äldre nybyggen motsvara kraven på
ändamålsenliga bostäder för nybyggaren och hans familj och på ladugård och stall
för kreaturen, ävensom att uppmuntra till bedrivandet av en rationell skötsel av
jorden, synes nödigt, att besiktningarna gå ut på även ett lämnande av råd och
upplysningar, huru nybyggaren bäst skall förfara för vinnande av nämnda syften.
Därest emellertid åt besiktningarna gives en sådan karaktär, lära landsfiskalerna i
Kostnads
beräkning.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
regel icke lämpa sig för uppdraget, oavsett det förhållande att deras tid ej heller*
räcker för det vittomfattande arbete, varom här blir fråga särskilt i Arjeplogs
socken. Såsom häst skickade för ett dylikt uppdrag skulle enligt befallningshavandens
mening vara personer med agronomisk utbildning, vari ju även ingår det mått
av teoretisk underbyggnad och praktisk förfarenhet, som erfordras för bedömandet
av byggnadsarbetet å ett nybygge.
Liksom landsfiskalen bör denne agronom, i de fall då de i författningarna
föreskrivna ekonomiska besiktningarna företagas, vara biträdd av nämndemän, låt
vara att det kan synas tillräckligt med allenast en nämndeman. Då denne agronom
i andra fall besöker nybygge, torde biträde av nämndeman icke vara erforderligt.
Besiktningar utförda av agronom skulle visserligen i främsta rummet avse
nybyggen, vilkas åbor erhålla byggnadslån och odlingshjälp av statsmedel. Då det
likväl torde befinnas nödigt att låta frågan om lån och understöd åt nybyggare
föregås av besiktning på stället, oavsett huruvida lån eller understöd beviljas eller
icke, och såsom redan är nämnt landsfiskalerna icke torde medhinna att hålla något
större antal besiktningar, utöver dem de för närvarande hava sig ålagda, synes
lämpligt att låta agronom eller annan av befallningsh av anden särskilt förordnad
person hålla de nödiga besiktningarna å alla de nybyggen, som befallningshavanden
bär att upplåta å överloppsmarkerna i de här ifrågavarande socknarna.
Bestyret med de ifrågavarande besiktningarna torde åtminstone under de
första åren bliva rätt omfattande och säkerligen giva full sysselsättning åt en
agronom hela året. Befallningshavanden anser därför lämpligt, att en person med
denna uppgift anställes med förordnande tillsvidare för varje år. I den mån denne
ej vore upptagen med resa för fullgörandet av sitt uppdrag, skulle han biträda
befallningshavanden med de göromål, som röra nybyggenas understödsväsen, göromål
som säkerligen även de skola visa sig bliva rätt omfattande.
På grund av nybyggenas stora antal kan det likväl befaras, att den nämnde
agronomen under vissa tider ej skall medhinna alla nödiga besiktningar å nybyggena.
På grund härav och då även av andra skäl lian befinnas lämpligt att
förordna annan besiktningsman, torde befallningshavanden tillerkännas befogenhet
härtill.
Bestämmelser om ekonomiska besiktningar äro givna i byggningabalken 27 kap.
t _ § och äro till dylika besiktningar knutna vissa rättsverkningar. Då dessa höra förbindas
med de besiktningar, som enligt befallningsh avandens förslag böra hållas av
en agronom med biträde av en nämndeman, torde en förklaring erfordras av innehåll,
att vad som i allmänhet är stadgat angående ekonomiska besiktningar å krononyhvggen,
utförda av landsfiskal med två nämndemän, skall gälla även i fråga om
besiktningar, utförda efter befallningsh avandens förordnande av en agronom eller
annan person med biträde av en nämndeman.
Beträffande omfattningen av de utgifter, statsmakterna skulle hava att ikliida
sig för lämnandet av de ifrågasatta understöden till nybyggare, skulle, vad först
angår den del därav, som är ämnad såsom lån till byggnadsarbeten, denna del utgöra
högst 2,000 kronor. Härav skulle 500 kronor utgå, då tillträdet av nybygget
ägt rum, 500 kronor då mangårdsbyggnaden kommit under tak, enahanda belopp
då uthusbyggnaden i sin helhet kommit under tak, samt återstoden då byggnaderna
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
blivit fullbordade. Tillträdet av nybygget kan ske, så snart efter avvittringens
prövning nybyggena blivit utstakade, vilket antages kunna ske för nybyggena i
Jokkmokks och Gällivare socknar, sålunda till ett antal av 73, innevarande sommar.
Återstående 193 nybyggen torde icke bliva utstakade förrän under sommaren
nästa år. Därest, såsom här är fallet, frågan gäller att söka bereda nybyggare
byggnadslån vid nybyggets tillträde, torde, i betraktande av att .detta i allmänhet
icke kan förväntas äga rum förrän tidigast mot innevarande års slut, man här
kunna utgå ifrån att lånebehovet för samtliga nybyggena inträder först under
år 1919.
Såsom förut anförts äro åtskilliga av nybyggena redan helt eller delvis bebyggda.
Detta gäller 10 nybyggen i Gällivare, 2 i Jokkmokks och 55 i Arjeplogs
socken. För dessa skulle det bero på befailningshavandens prövning i vad mån de
skulle erhålla byggnadslån. Det torde kunna antagas, att kostnaden härför icke
överstiger det belopp, som erhålles, om ett trettital av dessa nybyggen erhölle byggnadslån
till högsta beloppet.
Om man skall söka beräkna den tid som åtgår, till dess mangårdsbyggnaden
samt uthusbyggnaden i sin helhet kommit under tak, torde denna kunna
sättas till 2 år från tillträdet, varefter 1 år torde förflyta, innan de fullbordats.
Med ledning härav kunna statens utgifter för ändamålet beräknas belöpa
sig till
under år 1919 omkring........................................ kronor 114,500
» » 1921 » » 229,000
» » 1922 » » 114,500
Summa kronor 458,000.
Denna utgift kan visserligen synas avsevärd. Den torde likväl i verkligheten
icke komma att på långt när uppgå till sålunda angivna belopp, enär dels
icke alla nybyggare torde komma att behöva något byggnadslån och dels många
lånebehövande torde nöja sig med mindre än det högst medgivna lånebeloppet.
Av odlingshjälpen skulle en nybyggare äga uppbära hälften eller 250 kronor
vid tillträdet och enahanda belopp, då två hektar uppodlats, vilket kan beräknas
taga en tid av 6 år. Med ledning härav kan beräknas, att för utlämnandet av
odlingshjälpen, till vilken innehavarna av alla de nämnda nybyggena höra vara berättigade,
statens utgifter skola belöpa sig till
under år 1919 omkring........................................ kronor 66,500
» » 1925 » ....................................... » 66,500
Summa kronor 133,000.
Till dessa kostnader skulle komma det särskilda arvode, som bör tillkomma
den agronom, vilken skulle hålla de nödiga besiktningarna å krononybyggena. Detta
arvode torde kunna bestämmas till 4,500 kronor per år, vartill skulle komma
ersättning för resor på grund av uppdraget enligt 4:e klassen i gällande resereglemente.
I fråga om bidragen till odlingskostnadema å nybyggena torde vara att
märka, att i den mån sådana bidrag utgå under åren 1918—1921 av det anslag,
som för detta ändamål anvisas, en motsvarande minskning inträder i behovet av
bidrag från!anslaget till nyodlingar i allmänhet under nämnda tidsperiod.»
16
Norrländska
kolonisationskommittén.
Kungl. Maj ds proposition Nr 139.
På grund av det anförda har länsstyrelsen anhållit, att Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder i syfte att bereda innehavare av
krononybyggen, som vid disposition av överloppsmarkerna inom Gällivare,
Jokkmokks och Arjeplogs socknar nedan odlingsgränsen bleve i
vederbörlig ordning därtill upplåtna, tillgång till erhållande av dels lån
till bestridande av kostnader för uppförande av nödiga byggnader å
nybyggena och dels bidrag utan återbetalningsskyldighet till kostnaderna
för nybyggets uppodlande. För dessa ändamål syntes böra
beräknas
under år 1919 omkring
» » 1921 »
» » 1922 »
» » 1925 »
kronor 181,000
» 229,000
» 114,500
» 66,500
Summa högst kronor 591,000.
I fråga om beredandet av byggnadslån till nybyggarna har länsstyrelsen
föreslagit särskilda bestämmelser.
Beträffande odlingshjälpen åt nybyggaren har hemställts, att den
måtte bestämmas till 500 kronor åt envar, varav 250 kronor borde utbetalas
mot vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet, då nybygget
tillträtts, samt återstoden då två hektar uppodlats. I fråga om
den förra delen av odlingshjälpen borde gälla dels, att den finge uppbäras
utan ställande av säkerhet, så snart en hektar jord uppodlats å
nybygget, och dels, i händelse denna del av odlingshjälpen erhölles
mot säkerhet och nybyggaren icke inom tre år uppodlat 1 hektar, att
det erhållna beloppet skulle återbäras till statsverket.
Vidare har länsstyrelsen gjort hemställanden i särskilda avseenden
i överensstämmelse med den nu återgivna motiveringen.
Norrländska kolonisationskommittén har i utlåtande häröver den
20 november 1918 anfört huvudsakligen följande:
»Vid sin behandling av föreliggande framställning har kommittén ansett sig
böra till en början undersöka, huruvida de syften, som med understöden avses, äro
sådana, att statsmakterna för deras skull böra ikläda sig de uppoffringar, som ifrågasättas.
I detta avseende framgår av den av befallningshavanden lämnade redogörelsen
för de förut upplåtna nybyggenas nuvarande utvecklingsgrad, att resultaten
av den statliga verksamheten på detta område blivit mindre tillfredsställande. Erfarenheten
härifrån innebär en maning att söka förebygga ett liknande resultat av
de under året gjorda nybyggesupplåtelserna. För ändamålet synas särskilda åtgärder
erforderliga. Vad angår dessa åtgärders art har kommittén i likhet med befallningshavanden
funnit det angeläget, att nybyggarna beredes möjlighet att redan
17
Kungl. Maj ds proposition Nr 139.
från början inrikta sin byggnadsverksamhet på tillgodoseendet av vissa minimikrav
i fråga om byggnadernas anordnande och beskaffenhet. Härmed beaktas ett av de
allra viktigaste villkoren för nybyggarens och '' hans familjs existens å nybygget.
Av vikt är vidare, att nybyggaren blir satt i tillfälle att snarast möjligt utföra
odlingsarbete till sådan omfattning, att den därav beroende boskapsskötseln och
jordbruket bereda honom åtminstone nödtorftig bärgning. Dessa behjärtansvärda
ändamål lära icke kunna vinnas utan understöd från statsmakternas sida.
Givet är emellertid att, även om de anförda önskemålen äro förtjänta att av
statsmakterna befordras och understödjas, några direkta uppoffringar från statens
sida icke kunna påfordras i andra fall än då det kan förutses, att nybyggarna ej
själva mäkta på egen hand nå samma mål. Anspråk på understöd äro givetvis ej
heller befogade, för den händelse statsmakterna underkastat sig större uppoffringar
för nybyggenas tillskapande än som kunna anses rimliga vid jämförelse med statens
utgifter för andra liknande ändamål.
För att kunna bilda sig en mening om befogenheten i de anspråk på statsunderstöd
till nybyggesväsendet, som befallningshavanden här framställer, har kommittén
låtit verkställa en del jämförande beräkningar av de uppoffringar, statsmakterna
skulle ikläda sig å ena sidan för de nämnda kolonaten, å den andra för nybyggena.
I dessa beräkningar har av de skilda slagen av kolonat kunnat medtagas
endast den större typen, som också närmast överensstämmer med nybyggena. Varje
kolonat av denna typ omfattar omkring 15 hektar odlingsbar mark jämte skogsmark
till lika omfattning. Fullt säkra grunder för bedömandet av dessa uppoffringar
har det härvid visat sig svårt att finna, beroende på att de nyttigheter, som staten
lämnat i det ena och andra fallet, i mycket äro av olika art och därjämte i brist
på nödvändiga detaljuppgifter omöjliga att var för sig värdesätta. En del på frågan
inverkande faktorer ha också i följd härav måst lämnas å sido. Som resultat av
jämförelsen har kommittén trott sig finna, att statens uppoffringar för nybyggena
äro något, dock icke nämnvärt större än för kolonaten av den nämnda typen. Härvid
inverkar huvudsakligen den rikligare skogstilldelningen åt nybyggena, vilken icke
uppväges av de direkt understödjande åtgärder, som kommit kohmaten till del.
Med utgångspunkt från detta förhållande har kommittén kommit till den
uppfattning, att det kan anses väl motiverat, att ett byggnadslån lämnas även åt
nybyggare liksom åt kolonisterna. Kommittén anser sig också kunna med så mycket
större skäl tillstyrka det av befallningshavanden föreslagna lånet å 2,0(>0 kronor
till varje nybygge, som detta är avsevärt mindre än motsvarande lån till kolonaten,
vilket uppgår till 4,500 kronor.
Vad sålunda anförts kan emellertid ej anses gälla alla de nybyggen, som nu
äro avsedda att upplåtas. På grund av innehållet uti de gällande skattläggningsoch
avvittringsbestämmelserna eller måhända rättare på grund av det särskilda
sätt, på vilket dessa bestämmelser kommit att tolkas i tillämpningen, hava en del,
dock allenast ett mindretal nybyggen, blivit tilltagna större än de övriga. Dessa
större nybyggen lära i regel vara upplåtna till personer, vilka redan sedan en längre
eller kortare tid brukat nybyggesområdena och därå utfört mer eller mindre omfattande
byggnadsarbeten. Det vill synas, som om skäl saknades att giva dessa
nybyggare ytterligare understöd av statsmedel. I ett och annat särskilt fall förekommer
också, att nybyggarens ekonomiska ställning är sådan, att något lånebehov
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 121 höft. (Nr 139-) 3
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
ej kan anses föreligga. Ej heller sådana nybyggare böra enligt kommitténs mening
erhålla något lån av statsmedel för här ifrågavarande ändamål. Med hänsyn till
de nu anförda synpunkterna bör för lånets utlämnande föreskrivas det villkoret, att
lånet må tillkomma endast sådana nybyggare, vilka med hänsyn till nybyggets omfattning
eller andra omständigheter kunna anses vara därav i behov.
De av befallningshavanden i övrigt föreslagna villkoren rörande byggnadslånen
anser sig kommittén kunna tillstyrka.
Även om i fråga om ett åtagande från statsmakternas sida att understödja
nybyggare med lån till byggnader den omständigheten, att statsmakterna redan
underkastat sig avsevärda uppoffringar, icke får anses vara av någon större betydelse,
enär ju lånet skall till staten återbetalas och staten därför ej får vidkännas
annat än vissa ränteförluster, så måste däremot i fråga om ett odlingsbidrag utan
återbetalningsskyldighet större hänsyn tagas till omfattningen av statens uppoffringar
i övrigt för nybygget. Den i detta hänseende verkställda jämförelsen mellan nybyggen
och kolonat förtjänar alltså i detta sammanhang ett större beaktande.
Därest man härvid till grund för bedömandet av det befogade i anspråket
på ett odlingsbidrag åt nybyggare lägger endast omfattningen av statens uppoffringar
i övrigt för nybyggena, däri inbegripet även det byggnadslån som här
ifrågasatts, skulle det måhända kunna anses tillräckligt med vad stim redan offrats.
Kommittén håller emellertid före, att en nybyggare, trots den hjälp han redan
må hava undfått, ändock icke är i den ställning, att han inom rimlig tid skall
förmå uppodla så stor areal, som erfordras för att han skall kunna anses ha
nödig bärgning från sitt jordbruk. Härom vittnar den förut berörda ringa utvecklingsgrad,
som jordbruket å de tidigare upplåtna nybyggena nått, trots den
jämförelsevis långa tidrymd, som förflutit efter upplåtelsen. I betraktande av
den inskränkning, som skett uti de under senare tid gjorda nybyggesupplåtelserna,
jämförda med de äldre, och detta vad angår såväl nybyggenas omfattning som
förfoganderätten över den upplåtna skogen, är det tydligt, att de senast tillkomna
nybyggenas utvecklingsmöjligheter äro väsentligt mindre än de äldres. Aven vid
en jämförelse med de på kommitténs förslag tillkomna kolonaten befinnes nybyggarens
ställning vara ogynnsammare. Kolonatet skall nämligen med hänsyn till
torrläggning och även i vissa andra avseenden vara till viss omfattning redan
iordningställt vid upplåtelsen, vilket däremot icke är förhållandet beträffande nybyggena.
Kommittén är därför av den meningen att, därest statsmakterna vilja
med nödig säkerhet påräkna ett tillfredsställande resultat av nybyggesupplåtelserna,
jämväl ett odlingsbidrag åt nybyggarna är av nöden. Ett dylikt bidrag utan återbetalningsskyldighet
är givetvis mera än ett lån ägnat att åstadkomma nödig skyndsamhet
i odlingsarbetets utförande. Då odlingsbidrag hittills utgått såväl till innehavare
av odlingslägenheter som till de kolonister, som erhållit de av kommittén
föreslagna kolonaten, har kommittén ansett sig böra i princip tillstyrka förslaget
om ett odlingsbidrag även till de nybyggare, varom här är fråga.
Enligt befallningshavandens förslag skulle odlingsbidraget utgå med 500 kronor
för en uppodlad areal av sammanlagt 2 hektar. Detta förslag kan kommittén biträda
endast såvitt angår nybyggen, å vilka vid tillträdet intet odlingsarbete förut ägt
rum. Såsom redan är nämnt har emellertid å ett flertal nybyggen uppodlingar
redan utförts i större eller mindre omfattning. I dessa fall får behovet av ett
odlingsbidrag anses vara mindre. Enligt kommitténs mening bör nybyggare, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
vid tillträdet av nybygget redan innehar ett odlat område härå, ej bekomma större
odlingsbidrag än som efter en beräkning av 250 kronor per hektar belöper på den
areal, vilken tillsammans med den redan uppodlade uppgår till 2 hektar. Den, som
vid tillträdet redan innehar 2 hektar odlad jord, bör alltså icke erhålla något odlings
bldraSSåsom
ytterligare villkor för erhållande av odlingsbidraget bör gälla, att
odlingsplan för området skall vara uppgjord av agronom, vandrmgsrattare eller
annan sakkunnig, som kan av befallningshavanden godkännas Odlingsbidraget torde
böra utbetalas med hälften, då nybygget tillträtts, och med återstoden, då så mycket
uppodlats, att hela den odlade arealen uppgår till 2 hektar. Den av befallningshavanden
föreslagna tiden av tre år, inom vilken den första hektaren mark skall
vara uppodlad, synes för kort. Till skillnad från kolonisten liar nybyggaren att
själv ombesörja behövligt torrläggningsarbete å sin mark, och under forsta tiden
måste han jämväl ägna sig åt uppförandet av åbyggnaderna. Den föreslagna tiden
på tre år för uppodlandet av den första hektaren bör därföre enligt kommitténs
mening utsträckas till fem år. Jämväl torde i syfte att påskynda odlingsarbetet
och begränsa den tid, under vilken odlingsbidragen må vara tillgängliga för nybyggarna,
rätten till dylika bidrag böra förfalla, då tio år förflutit från nybyggets
tillträde.
Organisationen av kolonisationsverksamheten tillhör de ämnen, vilka kommittén
hittills icke hunnit behandla. Kommittén är därför icke för närvarande i
tillfälle att närmare yttra sig angående befallningshavandens sagda önskemål i
annan mån än såvitt angår det föreliggande spörsmålet om nybyggesväsendet.
I detta ämne vill kommittén på de skäl befallningshavanden anfört tillstyrka,
att åt befallningshavanden uppdrages att handhava ledningen av och överinseendet
över understödens tilldelning till nybyggarna. Såsom befallningshavanden
själv tänkt sig saken, skulle denna anordning innefatta allenast e^t provisorium.
Då framdeles eu del med egnahemsfrågan sammanhängande spörsmål vinna sin
lösning eller ett slutligt förslag framlägges rörande kolonisationen i å kronomark,
torde möjligen befinnas lämpligt att till något annat organ överflytta den betatt
-
nmg med understöden
ningshavanden.
Vad angår det
agronomisk utbildning
understödsväsendet, är
åt nybyggena, som tillsvidare skulle handhavas av befall
väckta
förslaget om anställande av en särskild person med
till hjälp åt befallningshavanden vid dess befattning med
kommittén däremot icke förvissad om nödvändigheten ellei
lämpligheten av en dylik anordning. Kommittén håller för sin del före att, då de
nybyggen, varom här är fråga, äro de sista, som komma att upplåtas enligt grunder,
vilka tillämpats sedan lång tid tillbaka, det är angeläget att bibel)äl a hittills uti
ifrågavarande hänseende gällande bestämmelser. Kommittén förbiser icke, att länsstyrelsens
arbetsbörda kommer att ökas genom dess befattning med understoden åt
nybyggarna, ej heller att tillsyn över understödens användande kraves utöver den,
som för närvarande av landsfiskalerna utövas över nybyggena, hor ifrågavarande
uppgifter, som äro av övergående art och knappast komma att krava något mera
omfattande arbete, böra redan tillgängliga krafter vara i huvudsak tillräckliga.
Vad angår det ökade arbetet å länsstyrelsen, som blir en följd av dess handhavande
av understödsväsendet, torde, om därigenom utökning i arbetspersonalen blir nod
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
väldig, kravet härpå kunna tillgodoses i den ordning, som för sådant ändamål är
bruklig, frågan om den närmare tillsynen i orterna utöver den, som utövas av
landsfiskalerna torde kunna lösas på det sätt, att befallningshavanden bemyndigas
att förordna landsfiskaler, vandnngsrättare eller andra att vid andra tillfällen än
då ekonomiska besiktningar hållas övervaka och söka befordra utförandet av de
arbeten, som stå, i samband med de nu ifrågasatta statsunderstöden till nybyggarna.
Jlommitten vill i detta sammanhang påpeka, att det uppdrag, som här avses åt en
särskild for nybyggenas del anställd person, måhända också med fördel skall kunna
inrymmas uti de uppgifter, som skulle tillkomma en inom länet för tillsyn över
hushållningssällskapens egnahemsrörelse ifrågasatt särskild egnahemskonsulent, då
anslag tör en sådan till äventyrs kan bliva av statsmakterna beslutat.
, av ^e^a^ninSshavanc^n gjorda beräkningarna av statens utgifter för
byggnadslånen åt nybyggarna har kommittén intet annat att tillägga än att med
kommitténs förslag om uteslutande från rätten till lån av sådana nybyggare, som
ej anses därav vara i behov, statens utgifter för ändamålet komma att nedbringas
under de av befallningshavanden antagna. Minskningens omfattning undandrar sig
dock säkrare bedömande.
Beträffande odlingsbidraget skulle från delaktighet av sådant uteslutas nybyggare,
som vid tillträdet redan hava uppodlat 2 hektar och däröver. Nybyggare
som vid samma tidpunkt verkställt odling till mindre omfattning än 2 hektar
skulle ej erhålla bidrag för annat än den nyodling, som erfordras för att hans
sammanlagda odlade areal skall uppgå till 2 hektar. Till ledning vid bedömandet
av den minskning i statens kostnader för odlingsbidragen, som med tillämpandet
av nämnda bestämmelser kan vara att påräkna, torde kunna användas vissa uppgifter,
som under avvittringsberedningens sista skede inhämtats om den odlade
marken å nybyggena. Dessa utvisa, att av nybyggena inom Arjeplogs socken 8
stycken redan hava en odlad areal av vardera över 2 hektar. Inom 48 andra nybyggen
finnas uppodlade sammanlagt 35.0 7 6 hektar. Inom Jokkmokks socken har
ä tvä nybyggen uppodlats sammanlagt 1.0 7 hektar, inom Gällivare socken å två
nybyggen tillhopa 0 3 hektar. I följd härav kan med säkerhet beräknas, att den
av befallningshavanden angivna sammanlagda kostnadssumman för odlingsbidragen
kan minskas med 10,600 kronor till 122,400 kronor. °
Av sistnämnda belopp torde omkring 50,000 kronor behöva tagas i anspråk
under år 1919 och under år 1920 omkring 10,000 kronor. Återstoden blir efter
hand behövlig under de följande åren till och med år 1929, med utgången av vilket
är vidare rätt till ifrågavarande bidrag skulle förfalla.
Beträffande frä»an om de statsmedel, som kunna vara att tillgå för här
ifrågavarande ändamål, tillåter sig kommittén erinra, att det av befallningshavanden
omnämnda, i nksstafen upptagna ordinarie förslagsanslaget å 4,500 kronor till
odlingshjälp åt krononybyggare enligt innevarande års riksdags beslut skall från
or år 19?n sai?man?läs med och uppgå uti ett ordinarie förslagsanslag å
OOO kronor till odlingshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. Tydligt
ar’ a.*d sagda anslag icke kan användas för här ifrågavarande ändamål, utan att
särskilda medel måste anvisas. Vad byggnadslånen angår torde för deras tillhandahållande
böra avsättas en särskild fond.
På grund av vad sålunda blivit anfört får kommittén i underdånighet tillstyrka,
det Eders Kungl. Maj:t med anledning av befallningshavandens förevarande
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139. 21
framställning täcktes i proposition till instundande lagtima riksdag föreslå riksdagen
besluta att
dels inrätta en särskild fond, förslagsvis benämnd Norrbottens ny byggeslånefond,
från vilken fond, som förvaltas av statskontoret, medel må ställas till befallningshavandens
i Norrbottens län förfogande för utlämnande av byggnadslån till
innehavare av krononybyggen, vilka upplåtits vid disposition av överloppsmarkerna
inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar,
samt som kapitalökning för denna fond anvisa å tilläggsstat för år 1919 ett
förslagsanslag å 100,000 kronor,
dels ock till beredande av odlingsbidrag utan åter betalningsskyldighet åt
innehavare av nämnda krononybyggen bevilja å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag
å 50,000 kronor och å 1920 års stat ett förslagsanslag å 10,000 kronor.»
För erhållandet och tillgodonjutandet av byggnadslånen ävensom
av odlingsbidragen har kommittén 1''öreslagit vissa allmänna villkor och
bestämmelser.
Kommittén har vidare tillstyrkt,
dels att det må uppdragas åt länsstyrelsen i Norrbottens län att
utlämna sagda byggnadslån och odlingsbidrag, att ombesörja uppbörd
eller indrivuing av de rånte- och avbetalningar, som bestämmas för
lånen, samt att meddela de föreskrifter och i övrigt vidtaga de åtgärder,
som utöver de i villkoren angivna må varda erforderliga vid uppdragets
utförande,
dels ock att nämnda länsstyrelse må äga förordna landsfiskal,
vandringsrättare eller andra att vid andra tillfällen än då ekonomiska
besiktningar hållas företaga undersökningar rörande de arbeten, till
vilkas utförande understöd erhållits av statsmedel, samt även i övrigt
fullgöra de uppdrag, länsstyrelsen för handhavandet av och kontrollen
över understöden kan finna lämpligt anförtro åt desamma, med rätt för
dem att vid resor på grund av uppdraget av allmänna medel erhålla
rese- och traktamentsersättning enligt 4:e klassen i gällande resereglemente.
I utlåtande den 23 januari 1919 har kammarkollegium uttalat, att
förslaget i dess allmänna syfte syntes böra vinna beaktande. Det syntes
ävenledes lämpligt att i huvudsak anordna den nu ifrågasatta understödsverksamheten
på enahanda sätt som i fråga om kolonisationsförsöken
å vissa kronoparker. Kollegiet funne därför icke skäl till erinran
mot att understödsverksamheten bedreves efter de två linjer, som
föreslagits, eller att understöd lämnades nybyggare dels i form av billiga
lån till bestridande av byggnadskostnader och dels såsom bidrag
utan återbetalningsskyldighet till kostnader för odlingsarbete å nybygget.
Kammar.
kollegium.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
Åven den närmare detaljanordningen av verksamheten, sådan densamma
utformats av kolonisationskommittén, ansåge sig kollegiet kunna i huvudsak
förorda. Kollegiet har emellertid framställt vissa erinringar delvis
av redaktionell natur beträffande de föreslagna bestämmelserna för erhållande
och tillgodonjutande av byggnadslån och odlingsbidrag, sådana
dessa bestämmelser utformats av kolonisationskommiitén.
Med »byggnadskostnaden» avsåges antagligen kostnaden utöver värdet av det
från nybyggets skog bekomna virket, vilket syntes böra särskilt angivas.
Det syntes vara lämpligt att, på sätt som skett, i avseende å byggnadslånens
återbetalning falla tillbaka på de bestämmelser, som gällde i avseende å
statens egnahemslåneverksamhet. Emellertid syntes det åtminstone i fråga om
annuiteten å amorteringsdelen erforderligt, att man redan nu toge ståndpunkt till
vad som skulle gälla; och syntes i sådant avseende nu ifrågavarande byggnadslån
böra jämställas med egnahemslån för bostadslägenhet. Vidare syntes det vara
lämpligt att avgöra, huruvida i övrigt de stadganden, som anginge låneförhållandet
mellan staten och låneförmedlaren, eller de, som anginge låneförhållandet mellan
låneförmedlaren och egnahemslåntagaren, skulle i första hand vara bestämmande
för nu ifrågakomna lån.
Då såsom villkor för lånet skulle stadgas, att till amorteringen skulle i första
rummet användas å låntagaren belöpande andel i avkastningen från den särskilda
allmänning, som tillagts de vid dispositionen av överloppsmarken i socknen tillkomna nybyggen,
i den mån nybyggaren eljest skulle varit berättigad att omedelbart bekomma
densamma, borde det också tydligt föreskrivas, att den, som kunde komma att handhava
förvaltningen av den särskilda allmänningen och i första hand uppbära avkastningen
från densamma, skulle vara berättigad och skyldig att för ifrågavarande
ändamål efter föreskrift från länsstyrelsen innehålla och till denna redovisa nybyggaren
tillkommande andel i avkastningen. Då det syntes hava varit avsett,
att all nybyggaren eljest tillkommande avkastning från den särskilda allmänningen
skulle avstås, så länge byggnadslånet innehades, och i stället användas till avbetalning
å lånet, kunde väl detta synas vara att gå längre än som erfordrades. Möjligen
skulle det vara tillräckligt, att endast vad som behövdes för gäldande av redan
förfallen, men ogulden annuitet skulle få innehållas. I varje fall borde större del
av avkastningen än som motsvarade återstoden av lånet aldrig innehållas.
Mot de villkor och bestämmelser, som av kolonisationskommittén föreslagits
för erhållande och tillgodonjutande av odlingsbidragen, har kollegiet icke ansett sig
böra framställa någon erinran i sak, ehuru kollegiet icke vore övertygat om lämpligheten
av den föreslagna begränsningen av bidraget med hänsyn till redan vid tillträdet
förefintlig uppodlad mark å nybygget. Måhända vore begränsningen motiverad av det
ändamål, som i första hand vore avsett att vinnas med dessa bidrag. Men nog kunde
det hända, att en nybyggare i mindre goda ekonomiska omständigheter, vilken —
måhända med anlitande av lånat kapital — redan före tillträdet av nybygget därå
verkställt uppodlingar, vore i lika stort behov av bidrag som den, vilken icke
visat sig besitta samma förtänksamhet.
Vad slutligen angår handhavandet av ifrågavarande understödsverksamket
bär kollegiet förklarat sig icke hava något att erinra mot
23
Kung!. Maj:ts proposition Nr 139.
att detta anförtroddes åt länsstyrelsen och att denna därvid skulle äga
förordna landsfiskal, vandringsrättare eller annan att på sätt föreslagits
företaga undersökningar rörande de arbeten, för vilkas utförande understöd
erhållits av statsmedel, in. m. Att på sätt länsstyrelsen, ifrågasatt
utvidga den sålunda förordnades uppdrag ansåge kollegiet icke erforderligt.
Under det föreliggande ärendets behandling inom departementet
har landshövdingen i Norrbottens län Gösta Malm till mig överlämnat lingen Malm
en av honom uppgjord P. M. angående den myndighet eller det organ,
som bör anförtros utlämnandet av de lån och understöd till nybyggare,
om vilka här är fråga.
Landshövdingen understryker här ytterligare de skäl, som i länsstyrelsens
skrivelse den 12 augusti 1918 anförts till stöd för anordnandet inom länet av en
särskild nämnd eller ett annat organ med uppgift att handhava den närmaste le - ningen av kolonisationen inom länet. Under hänvisning till att kolonisationsarbetet
inom länet är fördelat på flera händer framhåller landshövdingen behovet av en
koncentration av arbetet på sådant sätt, att detta lades hos. en myndighet, som
skaffade sig full överblick över hela frågan samt efter såvitt möjligt enhetliga
linjer verkade för uppnåendet av ett verkligt effektivt resultat. .
I fråga särskilt om det biträde med agronomisk. utbildning, som ansetts i
främsta rummet behövligt för att lämna råd och upplysningar åt nybyggarna, tillhandahålla
dem ritningar till hus. stall och ladugård, odlingsplaner in . m., framhåller
landshövdingen, att medverkan av ett dylikt biträde i ko.lomsationsar betet,
vore ett betydelsefullt led i strävandena att erhålla en bärkraftig nybyggarstam,
som skänker bygden ökad styrka och icke utgör ett i ödemarken utplanterat pioletariat.
Först då kunde också nybyggarverksamheten bliva till verklig välsignelse
för anve.^are äpekag) att den avdelning av länsstyrelsen, på vilken bestyret med
förmedlingen av ifrågavarande lån och understöd eventuellt skulle falla, redan föi ut
vore hårt belastad med arbete och att för den skull, om. ej länsstyrelsens förslag
om tillfälligt engagerande av agrommiskt biträde vunne gillande, medel, dock måste
ställas till länsstyrelsens förfogande för möjliggörande att på. annat lämpligt sätt
ordna frågan om tillsyn och kontroll. I detta sammanhang eriniar landshövdingen
om, att den lösning med anställande av agronomiskt biträde, som av länsstyrelsen
framförts, redan kommit till användning vid den av Kungl. Maj:t tillsätta nämnd,
som handhar nybyggesverksamheten vid Alträsk, liksom även vid Bromsska.stiftelsen.
Med anställande av ett dylikt agronomiskt biträde vore också enligt landshövdingens
mening ett steg taget i riktning att sätta länsstyrelsen eller i varje, tall
länets styresman i stånd att på rätt sätt verka ledande pa kolonisationen inom länet.
Därest icke särskild hjälp beredes de nybyggen, som inrättas vid veparteden
nu ifrågavarande cftcravvittringen nedanför odlingsgränsen inom ^chefen
Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar i Norrbottens län, synes
det antagligt, att dessa nybyggen icke komma att åtminstone inom eu
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
nära framtid bliva på tillfredsställande sätt bebyggda eller nöjaktigt
uppodlade. Av utredningen framgår otvetydigt, att de förmåner, staten
fordom ansett tillräckliga för en nybyggare, numera i hög grad förlorat
i värde. Erfarenheten isynnerhet från de senast upplåtna nybyggena
utvisar tillfyllest, att kraftigare hjälp behövs, ifall dessa nybyggen skola
kunna bereda sina innehavare tillfredsställande bärgning* och icke resultatet
allenast bliva, att nybyggaren oaktat yttersta ansträngning och
föisalvelse knappast förmår hålla nöden borta. Det stora antal vid den
allmänna avvittringen inom Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar åren 1883
°ch^ 1893 upplåtna nybyggen, vilka, oaktat frihetsåren för länge sedan
utgått, ännu icke kunnat omföras till skatte på grund av icke fullgjorda
och odlingsskyldigheter, är ett övertygande bevis härpå.
Likväl . voro förhållandena vid tiden för dessa ny byggesupplåtelser icke
jämförliga med de nuvarande i avseende å bygi>nadskostnader och
arbetslöner.
Då därjämte, de med länsstyrelsens framställning avsedda nybyggena
äro de sista i sitt slag, synes det mig lämpligt, att staten ingriper
och medelst beredandet av vissa ytterligare förmåner söker åstadkomma,
att det långvariga avvittringsarbetet blir på ett ändamålsenligt sätt slutfört.
Mot läusstyrelsens förslag, som i väsentliga delar ansluter sig till de
bestämmelser, som vid 1918 års lagtima riksdag godkändes beträffande understöd
åt kolonisationsverksamheten å vissa kronopark^- i Norrland,
har jag i huvudsak ej något att erinra. Jag anser alltså, att hjälpen
bör inrikta sig på att främja dels nybyggets ändamålsenliga bebyggande
genom beviljande av byggnadslån och dels nybyggets uppodling genom
tillhandahallande av statsbidrag utan aterbetalningsskyldighet. De för
dessa understöd föreslagna föreskrifterna synas mig i allmänhet väl avvägda
och motiverade. I vissa avseenden hava de kompletterats i de
av kolonisationskommittéu och kammarkollegiet angivna utlåtandena.
De därvid . framställda förslagen synas värda allt beaktande. I likhet
med kolonisationskommitfén anser jag, att byggnadslånen böra utgå
från en särskild fond samt odlingsbidragen från särskilt för ändamålet
anvisade anslag.
Vad beträffar själva handhavandet av ifrågavarande understödsverksamhet
synes detsamma böra åtminstone tillsvidare anförtros länsstyrelsen
i Norrbottens län. Dessa åtgärder äro av en speciell karaktär
och sammanhänga med nybyggesväsendet, över vilket tillsynen tillkommer
länsstyrelsen. Länsstyrelsen har i sin skrivelse gjort vissa uttalanden
angående organisationen av kolonisationsverksamheten och vad
därmed sammanhänger. Dessa uttalanden hava vidare utvecklats i
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
landshövdingen Malms P. M. Jag vill ingalunda underkänna behovet av en
större fasthet i organisationen av dessa ärendens handläggning men
anser icke denna ganska stora och betydelsefulla fråga böra upptagas
till prövning i detta sammanhang. Jag vill erinra, att kolonisationskommittén
i sitt utlåtande anfört, att kommittén ännu icke hunnit behandla
denna fråga.
För fullgörandet av de uppgifter, länsstyrelsen skulle få genom
dessa byggnadslån och odlingsbidrag, vilka uppgifter bland annat innefatta
en viss fortlöpande rådgivande och kontrollerande verksamhet,
torde länsstyrelsen hava behov att understundom anlita andra funktionärer
än dem, som tillhöra landsstaten. Länsstyrelsen har ifrågasatt
att erhålla bemyndigande att anställa en person med agronomisk utbildning
för utförande av besiktningar m. in. och för att i övrigt biträda
länsstyrelsen med dessa ärendens handläggning. Kolonisationslcommittén
har icke ansett en sådan anordning behövlig. Aven jag finner anställandet
av en dylik särskild befattningshavare böra åtminstone för närvarande
undvikas och vill hänvisa till den hjälp av i agronomiskt hänseende
erfarna och sakkunniga personer, som länsstyrelsen bör kunna
förvärva genom att för besiktningar m. m. anlita hushållningssällskapets
jordbrukskonsulenter och vandringsrättare. Vid resor på grund
av härav föranledda uppdrag böra dessa åtnjuta av statsmedel resekostnads-
och traktamentsersättning, vilken bör utgå för jordbrukskonsulent
enligt fjärde och för vandringsrättare enligt femte klassen i resereglemente!.
Denna ersättning bör utgå från nionde huvudtitelns anslag till
rese- och traktamentspenningar.
Därest det skulle visa sig, att länsstyrelsen därutöver har oundgängligt
behov av särskilda medel för bestridande av med ifrågavarande
verksamhet förknippade kostnader, torde Kungl. Maj:t böra äga att, på
framställning av länsstyrelsen och efter noggrann utredning, härtill anvisa
nödiga medel från det anslag, som må bliva beviljat till odlingsbidragen.
1 fråga om byggnadslånen får jag i huvudsaklig anslutning till
kolonisationskommitténs förslag med vissa, delvis av kammarkollegiet
föreslagna jämkningar, föreslå följande allmänna villkor och bestämmelser:
1) Till nybyggare, som med hänsyn till omfattningen av det åt honom upplåtna
nybygget eller på grund av andra omständigheter prövas därav vara i behov,
må länsstyrelsen i Norrbottens län bevilja lån från Norrbottens ny byggeslånefond
för utförandet av byggnadsarbeten å nybygget. Dylikt lån må, med den inskränkning,
som i 2) stadgas, utgå med tre fjärdedelar av det belopp, vartill vid lånets
beviljande byggnadskostnaden utöver värdet av virke från nybyggets skog beräknas,
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 121 höft. (Nr 139).
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.
dock högst med 2,000 kronor. Av detta lån utbetalas 500 kronor antingen mot
vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet, då lånet beviljats, eller ock utan
dylik säkerhet, då byggnadsarbete utförts till ett värde av minst 700 kronor, virkesvärdet
oberäknat, 500 kronor då mangårdsbyggnaden kommit under tak, enahanda
belopp då uthusbyggnaden i sin helhet kommit under tak, samt återstoden då byggnaderna
blivit fullbordade i enlighet med föreskrift.
2) Därest å nybygge arbeten för uppförandet av åbyggnader redan blivit
utförda, vilka arbeten dock ej blivit fullbordade eller kunna anses ändamålsenliga,
må på särskild prövning av länsstyrelsen bero, om och i vad mån byggnadslån,
varom nyss är sagt, må beviljas.
3) För byggnadsarbetenas utförande skola ritning och beskrivning fastställas
vid lånets beviljande samt därefter lända till efterrättelse, i den mån ej avvikelse
medgives.
4) Byggnadslånet skall uppdelas i två lika stora delar, en stående och en
amorteringsdel, och skall i fråga om lånets gäldande ävensom angående skyldighet
att hålla byggnaderna brandförsäkrade och i andra här ej särskilt omförmälda
avseenden i tillämpliga delar gälla vad som är eller framdeles kan bliva föreskrivet
beträffande från statens egnahemslånefond av låneförmedlare utlämnat egnahemslån
för bostadslägenhet.
5) Så länge erhållet byggnadslån ej är till fullo återbetalt, skall till betalande
av annuitet å amorteringsdelen samt ränta och avbetalning å den stående delen i
första rummet användas å, låntagaren belöpande andel i avkastningen från den särskilda
allmänning, som tillagts de vid dispositionen av överloppsmarken i socknen
tillkomna nybyggena, i den mån nybyggaren eljest skulle varit berättigad att omedelbart
bekomma densamma; åliggande det fördenskull den, som förvaltar nämnda
avkastning, att innehålla och till länsstyrelsen inleverera vad av dylik andel skall
därtill användas.
6) Nybyggare, som erhållit byggnadslån, skall, vid äventyr att förklaras
förlustig besittningsrätten till nybygget, iakttaga och uppfylla de villkor, som vid
lånets beviljande föreskrivits i fråga om byggnadsskyldighetens utförande, lånets
amortering och annat, vars iakttagande måste anses vara av synnerlig vikt. Vad
sålunda är stadgat skall gälla även annan innehavare av nybygget, till dess lånet
till fullo återbetalts eller nybygget omförts till skatte, och må fördenskull inrymning
i nybygget icke av länsstyrelsen beviljas ny åbo, därest icke denne förbinder
sig att övertaga byggnadslånet med därvid fastade villkor.
7) Nybygge, för vilket byggnadslån lämnats, må icke omföras till skatte,
med mindre innehavaren i vederbörlig ordning medgivit, att inteckning till säkerhet
för lånet och de därvid förbundna villkoren må erhållas i fastigheten. Beviljas
skatteomföring, skall länsstyrelsen på nybyggarens bekostnad ombesörja, att för
nybyggaren lagfart sökes å det till skatte omförda nybygget samt att första inteckning
heredes däri till säkerhet för byggnadslånet.
För erhållandet och tillgodonjutandet av odlingsbidrag torde böra
fastställas följande allmänna villkor och bestämmelser:
1) Finnes icke å nybygge vid tillträdet uppodlad mark till två hektars vidd,
äger nybyggaren att av allmänna medel erhålla bidrag utan återbetalningsskyldighet
till bestridande av kostnaderna för uppodling av vad i nämnda areal brister. Sådant
27
Kungl. Majits proposition Nr 139.
bidrag utgår med 250 kronor för hektar av den mark, som skall odlas. Odlingsbidrag
beviljas av länsstyrelsen i Norrbottens län.
2) Av odlingsbidrag utbetalas hälften antingen mot vederhäftig borgen eller
annan godkänd säkerhet, då nybygget tillträtts, eller.ock utan dylik säkerhet, då
hälften av den areal uppodlats, för vilken bidraget beräknats, samt återstoden då
den med bidraget avsedda odlingen fullbordats.
3) Odling, vartill bidrag beviljas, skall verkställas i enlighet med odlingsplan,
som skall vara uppgjord av jordbrukskonsulent, vandringsrättare eller annan
sakkunnig person samt godkänd av länsstyrelsen.
4) Har ej, då odlingsbidrag blivit enligt 2) uppburet i förskott mot borgen
eller annan säkerhet, hälften av den till odling bestämda arealen uppodlats inom
fem år från tillträdet, vare odlingsbidraget förverkat och nybyggaren skyldig återbetala
vad därav uppburits. För odling, som icke verkställts inom tio år efter tillträdet,
äger utbetalning av odlingsbidrag ej rum.
Till byggnadslånefonden liar kolonisationskommittén ifrågasatt
anvisande såsom kapitalökning för år 1919 av ett förslagsanslag å 100,000
kronor. Emellertid synes mig denna kapitalökning böra, liksom vid
övriga lånefonder, få karaktären av reservationsanslag. Någon ändring
i kapitalökningsbeloppet torde dock icke på grund härav vara erforderlig.
I fråga om storleken av de belopp, som böra av riksdagen äskas
till odlingsbidragen, instämmer jag med kolonisationskommittén.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att en särskild fond, benämnd Norrbottens nybyggeslånefond,
skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,
medel må i mån av tillgång ställas till länsstyrelsens i Norrbottens
län förfogande för utlämnande av byggnadslån till innehavare
av krononybyggen, vilka upplåtits vid disposition av överloppsmarker
nedanför odiiugsgränsen inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare
socknar av nämnda län;
dels besluta, att för denna lånerörelse skola gälla de av mig i
sådant avseende tillstyrkta allmänna villkor och bestämmelser;
dels såsom kapitalökning för denna lånefond å tilläggsstat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor att utgå av lånemedel;
dels
till beredande av odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet
åt innehavare av nämnda krononybyggen anvisa ej mindre å tilläggsstat
för år 1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor än även å extra
stat för år 1920 ett förslagsanslag av 10,000 kronor;
28
Kungl. Maj.is proposition Nr 139.
dels ock besluta, att för erhållande och tillgodonjutande av dylikt
odlingsbidrag skola gälla de av mig i sådant avseende tillstyrkta allmänna
villkor och bestämmelser.
Till vad departementschefen sålunda hemställt,
däruti statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle proposition
i ämnet avlåtas till riksdagen med den lydelse,
bil. — till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ivar Bruze.
STOCKHOLM, ISAAC MA11CUS'' BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:333 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning å tilläggsstat till riksstaten för år 1919 i vad rör jordbruksfonden. s. 2 i texten
- Rskr. 1919:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående byggnadslån och odling sbidrag till innehavare av vissa krononybyggen i Norrbottens lä s. 1 i texten