Sök i Ratio Lex

Angående byggnadslån och odlingsbidrag till innehavare av vissa krononybyggen i Norrbottens län

1919-02-21 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:139, Angående byggnadslån och odlingsbidrag till innehavare av vissa krononybyggen i Norrbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående byggnadslån

och odlingsbidrag till innehavare av vissa krononybyggen

i Norrbottens län; given Stockholms slott den 21 februari

1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd Norrbottens nybyggeslånefond,

skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

medel må i mån av tillgång ställas till länsstyrelsens i Norrbottens

län förfogande för utlämnande av byggnadslån till innehavare

av krononybyggen, vilka upplåtits vid disposition av överloppsmarker

nedanför odlingsgränsen inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare

socknar av nämnda län;

dels besluta, att för denna lånerörelse skola gälla de av chefen

för jordbruksdepartementet i sådant avseende tillstyrkta allmänna villkor

och bestämmelser;

dels såsom kapitalökning för denna lånefond å tilläggsstat för år 1919

anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor att utgå av lånemedel;

dels till beredande av odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet

åt innehavare av nämnda krononybyggen anvisa ej mindre å tilläggsstat

för år 1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor än även å extra

stat för år 1920 ett förslagsanslag av 10,000 kronor;

dels ock besluta, att för erhållande och tillgodonjutande av dylikt

odlingsbidrag skola gälla de av bemälde departementschef i sådant

avseende tillstyrkta allmänna villkor och bestämmelser.

De till äreudet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 121 haft. (Nr 139.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts proposition Nr 139.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, liållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 1919.

N ärvar ande:

Hans excellens hen- statsministern EdéN,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

I skrivelse'' den 12 augusti 1918 framställde länsstyrelsen i Norrbottens

län åtskilliga förslag till understödjande av de nybyggen, som

upplåtas vid disposition av överloppsmarkerna inom Arjeplogs, Jokkmokks

och Gällivare socknar. Utlåtande häröver avgavs den 20 november

1918 av norrländska kolonisationskommittén, varefter ärendet

remitterades till kammarkollegiet, vars utlåtande icke hade inkommit

vid tiden för statsverkspropositionen avlåtande den 9 januari 1919.

Med anledning härav har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit

riksdagen att i avbidan på den proposition angående odlingsbidrag

till vissa krononybyggare i Norrbottens län, som Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139

Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål

beräkna dels å tilläggsstat för år 1919 ett anslag av 50,000 kronor och

dels å extra stat för år 1920 ett anslag av 10,000 kronor. Tillika bär

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på blivande proposition

om inrättande av en fond, benämnd Norrbottens ny byggeslånefond, såsom

kapitalökning för denna fond å tilläggsstat för år 1919 beräkna

ett anslag av 100,000 kronor.

Sedan numera kammarkollegiet den 23 januari 1919 avgivit det

infordrade utlåtandet, torde jag få anmäla detta ärende.

I förenämnda skrivelse den 12 augusti 1918 har länsstyrelsen i

Norrbottens län anfört huvdsakligen följande:

»Avvittringen, som redan avslutats i länets kustland och därefter under en

lång följd av år pågått i lappmarken, närmar sig nu även där sin fullbordan. Vad

som återstår avser ett disponerande av de från allmänna avvittringen kvarblivna

överloppsmarkerna i Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar. Denna förrättning

går ut på att ovan odlingsgränsen i överensstämmelse med statsmakternas beslut

under år 1909 i främsta rummet ordna förhållandena beträffande en del äldre

bosättningar, s. k. inhysingslägenheter, vilka i förekommande fall få bibehållas med

äganderätt. Till de delar överloppsmarkerna sträcka sig nedanför odlingsgränsen

avser förrättningen i huvudsak ett upplåtande av nybyggen åt bugade sökande.

Beträffande efteravvittringen nedanför odlingsgränsen, varom här närmast är

fråga, bar befallningshavanden meddelat utslag den 18 sistlidne mars rörande Jokkmokks

socken och den 18 april rörande Gällivare socken. Härvid hava upplåtits

inom den förra socknen 45 nybyggen, inom den senare 28. Förslaget till efteravvittring

inom Arjeplogs socken, som befallningshavanden inom kort har att pröva,

avser upplåtelse av icke mindre än 193 nybyggen.

Genom avvittringen tilldelas nybyggena bestämda markområden. Såsom en

väsentlig del häri ingår inägojord, i främsta rummet odlingsmark. Av sådan mark

kommer enligt awittringshandlingarna varje nybygge att erhålla 1.5—2 hektar och

däröver. Härtill kommer i åtskilliga fall, särskilt i Gällivare socken, ängsmark

av växlande omfattning. Den nämnda arealen odlingsmark kan visserligen synas

ringa, men det torde böra bemärkas, att nybyggena i regel innesluta även annan

dylik mark, ehuru denna till följd av det sätt, på vilket gällande skattläggningsmetod

kommit att tillämpas, icke blivit redovisad såsom sådan i handlingarna. Avvittringsstyresmannen

meddelar sålunda, att samtliga ifrågavarande nybyggen med

undantag möjligen för några få tilldelats vart och ett minst 4 å 5 hektar odlingsbar

mark.

Tilldelningen av inägojord och den därifrån beräknade hö avkastningen äro

bestämmande för nybyggets skattläggning. De nu utlagda nybyggenas skattetal

utgör i regel 71# mantal och däromkring.

Skattläggningen är i sin ordning grundläggande för skogstilldelningen till

nybyggena. Nybygge med nyssnämnda skattetal erhåller omkring 34 hektar skogs
-

Länsstyrelsen

i Norrbottens

län.

Återstående

avvittrings
åtgärder.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Nybyggarnas

behov av

hjälp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

rnai-k för tillgodoseendet av nybyggets husbehov, 17 hektar avsedda att avsättas

till en särskild allmänning för de nybyggen, som upplåtits vid dispositionen av

overloppsmarken inom socknen, samt likaledes 17 hektar, som skola tilläggas den

allmänning, vilken bildats vid den allmänna avvittringen i socknen.

Enligt bestämmelserna för denna äldre allmänning skall dess avkastning användas

till utgörandet av vissa allmänna utskylder och onera ävensom för tillgodoseendet

av en del allmännyttiga intressen inom socknen. Den kommer sålunda

icke delägarna direkt till godo. I fråga om avkastningen från den del av skogsanslaget,

som skall utläggas åt de vid efter avvittringen tillkomna nybyggena, äro

visserligen ännu icke några närmare bestämmelser därom meddelade av Eders Kungl.

maj:t. Det torde emellertid vara att antaga, att delägarna skola erhålla ett friare

förfogande över avkastningen från denna allmänning än vad fallet är i fråga om

den äldre allmänningen och att den sålunda skall komma dem till mera direkt nytta.

Beträffande åbo- och . besittningsrätten till nybyggena ämnar befallningsnavanden

i enlighet med hittills tillämpade grunder föreskriva i regel 15 frihetsår.

J ..fräSa om nybyggets uppodlande skall det åligga nybyggaren att årligen till åker

eller lindor uppodla, så stor areal mark, som erfordras för att nybygget vid frilietsärens

slut skall giva den vid skattläggningen beräknade höavkastningen, vilken i

allmänhet uppgår till 10 lass eller 4,250. kilogram. Under antagande att 1 hektar

odiad jord ger 1,700 kilogram hö årligen, anses denna höavkastning om 10 lass

kunna erhållas från omkring 2 V2 hektar odlad mark.

Därjämte skall. det åligga nybyggaren att inom två år från nybyggets tillträde

hava gjort början med uppförande av de åbyggnader, som erfordras å nypset,

. så att skönjas kan, att han har fullt allvar med nybyggets upptagande.

år från tillträdet skola å nybygget hava uppförts mangårdsbyggnad, ladugolf!

för de kreatur, som beräknas kunna vinterfödas å nybygget, samt övriga

nödiga hus. alla i det skick att de kunna åtminstone nödtorftigt användas för sitt

ändamål. \ id frihetsårens utgång skola nu omförmälda byggnadsarbeten vara fullbordade.

j. - Enll§t krononybyggen gällande bestämmelser äger nybyggaren, efter

det sålunda föreskrivna skyldigheter i avseende å odling och byggnad blivit fullgjorda,

få nybygget, utan erläggande av någon löseskilling omfört från krono till

skatte och sålunda till innehav under äganderätt.

Då befallningshavanden sålunda redan upplåtit och står inför uppgiften att

upplåta nybyggen i den omfattning ovan angivits, har befallningshavanden av åtskilliga

för handen varande omständigheter funnit sig manad att taga i övervägande,

huruvida vad sålunda ingår i befallningshavandens befogenhet att utföra är tillfyllest

för ernåendet av det med nybyggesupplåtelser avsedda ändamål och om icke till

äventyrs andra åtgärder kunna vara av behovet påkallade. Befallningshavanden

syftar härvid närmast på spörsmålet, huruvida de förutsättningar, under vilka nybyggaren

har att påbörja och utföra de arbeten, som bliva föreskrivna till nybyggets

uppodlande och bebyggande, äro sådana, att nybyggaren skall mäkta utföra desamma

utan hjälp. Enligt befallningshavandens förmenande är detta icke förhållandet.

De nybyggaren ålagda arbetsskyldigheterna äro icke tillmätta större än

som måste anses oundgängligt, för att nybygget skall komma i det skick, att det

kan brukas för sitt ändamål; men å andra sidan vill det förefalla uppenbart, att

nybyggaren, då han går till verket med nybyggets upptagande, i regel i saknad av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

kontanta tillgångar, icke är i stånd att även med god vilja kunna lösa sin uppgift,

därest lian icke på ett eller annat sätt kan beredas ekonomiskt understöd från det

allmännas sida.

Såsom framgår av det föregående är visserligen avkastningen från den nybyggena

tilldelade särskilda allmänningen, av vilken belöper omkring 17 hektar

skogsmark på varje nybygge, avsedd att komma nybyggarna mera direkt till godo.

Avkastningen härifrån kan dock näppeligen sägas vara av någon större betydelse

för nybyggaren. Enligt uppgifter inhämtade från de jägmästare i de nämnda socknarna,

som varit kronoombud vid avvittringsförrättningarna, kan avkastningen från

dessa allmänningar i Arjeplogs och Gällivare socknar för närvarande beräknas till

något mindre än en krona per hektar och år, sålunda mindre än 17 kronor om

året för varje nybyggare. Inom Jokkmokks socken uppges den vara större. Då

härtill kommer, att avkastningen från allmänningen icke kan tagas i anspråk på

en gång utan allenast i den mån en rationell skogsvård det medger, torde vara

tydligt, att nybyggaren icke av denna allmänning kan erhålla någon hjälp till de

vid nybyggesföretagets början dryga kostnaderna för nybyggets upptagande.»

Länsstyrelsen har därefter i korthet erinrat om de olika former,

under vilka statsmakterna tidigare understött nybyggarna, samt framhållit,

att de statliga åtgärderna till nybyggesväsendets utveckling i främsta

rummet varit inriktade på nybyggarnas understödjande antingen genom

direkta bidrag i spannmål eller penningar eller ock, särskilt under senare

tider, genom anslag av skog.

Vad anginge den förstnämnda understödsformen har erinrats, att jämlikt

Kungl. Maj :ts brev den 13 maj 1817 och den 10 februari 1824 nybyggaren

äger i ett för allt uppbära 8 tunnor korn, fördelade på tre år. Härvid

har dock fästs det uttryckliga villkoret, att nybyggaren skall inom vissa

år upptaga och i »fullkomligt bruk» lägga en viss del åker och äng.

Till bestridande av sagda understöd åt nybyggarna i rikets norra landskap

blev år 1834 av rikets ständer anslaget ett belopp av 4,500 kronor,

vilket år 1918 ännu funnes upptaget i riksstaten såsom förslagsanslag.

Sagda understöd hade emellertid tidigare ansetts kunna tillgodokomma

endast nybyggare i kustlandet men ej i lappmarken, dels enär därstädes

egentliga odliugsarbeten i mindre grad förekom me och boskapsskötseln

nästan uteslutande betraktats såsom nybyggarens huvudnäring,

dels ock enär befolkningen i lappmarkerna ansetts tillräckligt

gynnad genom de den förunnade s. k. lappmarks friheterna. Numera

hade emellertid lappmarkslriheterna förlorat all betydelse och det

ordnade åkerbruket hade vunnit insteg i lappmarken samt ansåges där

böra uppmuntras i lika hög grad som annorstädes. På grund av dessa

ändrade förhållanden borde de anförda skälen emot det nämnda under
-

Tidigare understöd

till

nybyggen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition Nr 139.

stödets utdelning åt nybyggare i lappmarken numera få anses hava

förfallit.

Yad anginge det skogsanslag, statsmakterna tilldelat nybygget,

både detta under nybyggesväsendets tidigare skede haft sin huvudsakligaste

betydelse i nybyggarens tillgodoseende med virke för husbehov.

Efter hand som skogen erhållit värde för försäljning utom orten och i

all synnerhet för export utom riket, hade det fått en annan betydelse

för nybyggaren, vilken genom försäljning av skogsprodukter erhållit en

ny inkomstkälla. Dess betydelse i detta hänseende hade ökats än mer,

då genom avvittringen tilldelning av bestämda skogsområden ägde rum.

Under de tidigare avvittringarna hade skogstilldelningen skett efter

jämförelsevis rundligt tilltagna mått. Sedan skogen liksom även själva

nybyggena i vidsträckt omfattning övergått till att utnyttjas uteslutande

i trävaruindustriens intresse samt statsmakterna vidtagit åtgärder i syfte

att förhindra skogstillgångarnas användande uteslutande för sistberörda

ändamål, vilka åtgärder gått ut på en minskning i skogsanslaget till

nybyggena och en inskränkning i rätten att tillgodogöra sig detsamma,

hade skogens betydelse såsom ett stöd för jordbruket blivit allt mindre.

Länsstyrelsen har därefter fortsatt sålunda:

De tidigare

nybyggenas

nuvarande

utvecklingsgrad.

»För ett rätt,bedömande av den utveckling, som kan vara att vänta av de

nu upplåtna och till upplåtelse ifrågasatta nybyggena, och de åtgärder från det

allmännas sida, som kunna vara erforderliga för att denna skall ledas i rätt riktning,

har befallningshavanden trott det vara av intresse att här meddela några

uppgifter angående det äldre nybyggesväsendets nuvarande utvecklingsgrad och läge

i lappmarken i länet. Uppgifterna äro hämtade dels från Arjeplogs socken, där

det övervägande flertalet av de nu till upplåtelse ifrågasatta nybyggena är att

finna, och dels från Arvidsjaurs socken. — — —.

Beträffande allmänna avvittringen i Arjeplogs socken meddelade befallningshavanden

utslag den 1 februari 1898. Antalet därvid behandlade brukningsdelar

utgjorde 217, varav 35 voro av skattenatur och 182 krononybyggen. Av de senare

hava sedermera till skatte omförts 135, vadan alltså 47 fortfarande äro krononybyggen.

För Arvidsjaurs socken meddelades utslag rörande den allmänna avvittringen

den 30 juni 1883. Härvid behandlades sammanlagt 312 brukningsdelar, varav 29

voro av skattenatur och 283 krononybyggen. Av de senare hava därefter omförts

eller sålts till skatte 232 och 1 utlagts till kronopark, vadan alltså 50 fortfarande

äro krononybyggen. Genom utslag den 15 juli 1900 angående dispositionen av

överloppsmarken i Arvidsjaurs socken upplätos 101 krononybyggen. Härav hava

intill denna dag till skatte omförts 13 och 3 utlagts till kronopark. Här återstå

alltså 85 krononybyggen, förutom de förut nämnda.

Beträffande de brukningsdelar i de båda socknarna, som fortfarande äro nybyggen,

har befallningshavanden från instrument över hållna ekonomiska besiktningar

sökt inhämta kännedom angående de därå uppförda byggnadernas värde,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunyl. Maj:ts ''proposition Nr 139.

arealen åker och lindor samt antalet kreatur. De erhållna uppgifterna avse funna

medeltal för nybygge och äro sammanförda i efterföljande tablå,1 — •— —.

Såsom framgår av de meddelade uppgifterna har av de vid efterawittringen

i Arvidsjaurs socken upplåtna nybyggena endast ett ringa fåtal hittills omförts till

skatte, änskönt de frihetsår, under vilka de såsom villkor för omföringen föreskrivna

byggnads- och odlingsarbeten skulle utföras, för flera år sedan gått till

ända. De tidigare i Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar gjorda nybyggesupplåtelserna

synas i detta hänseende hava utfallit gynnsammare---,

De rådande bristerna i nybyggesväsendet i allmänhet framträda emellertid

tydligast i det förhållandet att, såvitt värdet å nybyggenas åbyggnader utvisa,

dessa äro av mindre tillfredsställande beskaffenhet. Vidare är det påtagligt, att

trots den jämförelsevis långa tid, som förflutit efter nybyggenas anläggning, arealen

åker och lindor måste betraktas såsom synnerligen ringa och i varje händelse är

av för liten omfattning för att kunna sägas bilda underlaget för ett självständigt

jordbruk, till vilket dock nybyggena äro avsedda. Anförda omständigheter ge i sin

ordning en förklaring till den obetydliga kreatursstocken å nybyggena.

Den här lämnade redogörelsen för nu rådande förhållanden på nybyggesväsendets

område torde giva en föreställning om det resultat, vartill en nybyggesupplåtelse

enbart med tillämpning av nu gällande författningar kommer att leda.

Då detta resultat verkar rätt nedslående, framställer sig osökt frågan, huruvida

det icke, då befallningshavanden nu meddelat beslut om upplåtelser av ett antal

nya nybyggen, som skall följas av ännu ett större antal enahanda upplåtelser, det

varit bättre att helt inställa desamma i avvaktan på utarbetandet av nya efter

andra riktlinjer bestämda normer för kolonisationen av de ifrågavarande markerna.

Detta spörsmål liksom frågan om avhjälpandet av en del särskilda brister i nybyggesinstitutet

har också tidigare varit föremål för övervägande och underställt

Kungl. Maj:ts prövning. Att denna då icke ledde till antydd påföljd, torde i främsta

rummet hava sin grund däri, att många av de ansökningar om nybyggen i dessa

trakter, som föreligga, äro avgivna för rätt lång tid tillbaka. Ett flertal av de

ansökta nybyggena äro också redan tagna i bruk. Då med ett inställande av vidare

disposition av överloppsmarkerna de ifrågavarande sökandenas intressen skulle

hava blivit kränkta, har det ansetts angeläget, att avvittringen i denna del bleve

förd till slut. I samband härmed har eftersträvats att inom ramen för de gällande

bestämmelserna för avvittring och nybyggesupplåtelser genomföra de förändringar

till det bättre, som motsvara den nutida åskådningen i ämnet.

De förbättringar, som därmed ernåtts, torde emellertid visa sig ingalunda

vara till fyllest. Sålunda återstår alltjämt kravet, att nybyggaren, sedan han erhållit

ett nybygge, också skall äga möjlighet att där så inreda åt sig i fråga om

byggnader och annat, att han och hans familj därå må kunna föra en människovärdig

tillvaro. Vidare är av betydelse att tillse, att nybyggaren genom uppodling

av nybygget kan ernå den viktigaste betingelsen för familjens uppehälle, vilket ju

är det yttersta målet för all kolonisation. Genom uppodling av nybygget blir nybyggaren

jämväl i stånd att undvara bruket av de avlägsnare utängarna, ett mål

Förut väckta

förslag om

ändrade

grunder för

upplåtelser

av nybyggen.

1 Här utesluten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ts proposition Nr 139.

som, i betraktande av att utängsbruket är så föga lönande och i längden blir förlustbringande,

måste anses synnerligen eftersträvansvärt.»

Under framhållande att vid övervägande av vad som må vara att

göra för att råda bot på de anmärkta bristerna i nybyggeväsendet och

understödja de nya krononybyggena en jämförelse med andra statliga

åtgöranden i syfte att främja kolonisationen inom landet torde vara av

en viss betydelse, har länsstyrelsen därefter erinrat om det av Kungl.

Maj:t och riksdagen år 1918 fattade beslut om anordnande av kolouisationsföretag

å vissa kronoparker inom Västerbottens och Norrbottens

län, om den sedan flera år tillämpade form av kolonisation å kronans

marker i de nordliga länen, som utgjordes av de s. k. skogstorpen och

odlingslägenheterna, om statens egnahemslånerörelse, om anslagen för

avdikuing och om odlingslånefonden, om de bidrag till premier eller premielån,

som utgå till höjande av det mindre jordbruket, samt om de

av 1918 års lagtima riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljade medel för

beredande av bidrag till odlings foretag å fastmarksjord, myr- och torvjord

samt sidlänta ängsmarker ävensom till förbättrande av betes- och

ängsmarker under åren 1918—1921. Därefter har länsstyrelsen yttrat:

^ybygges
väsendets
understöd
jande.

»Såväl nybyggesväsendets egen utvecklingshistoria som de under senare tid

av statsmakterna vidtagna åtgärderna på andra områden att befordra kolonisationen

inom landet synas enligt befallningshavandens förmenande giva vid handen, att det

är på ett främjande av byggnads- och odlingsarbetet å nybyggena, som statsmakternas

medverkan bör inriktas. Vid övervägandet av frågan om den form, i vilken

denna medverkan bör lämnas, synes den av kolonisationskommittén föreslagna anordningen

för kolonaten kunna tagas till förebild. Nybyggena förete också åtskilliga

likheter med kolonaten, särskilt med de kolonat där nybyggaren har att själv

ombesörja åbyggnadernas uppförande.

Den första upplåtelsetiden för kolonaten är föreslagen till 15 år och motsvarar

frihetsår till i vanliga fall samma antal för nybyggena. Särskilda odlingsoch

byggnadsskyldigheter äro i båda fallen förbundna såsom villkor vid upplåtelsen.

Efter dessa villkors fullgörande kunna nybyggena liksom kolonaten övergå till innehav

med äganderätt.

Skillnaden ligger huvudsakligen uti skogstilldelningen, där anordningarna äro

olika för kolonat och nybyggen, ity att de senare erhålla skogsanslaget utlagt i

bestämda områden, under det att kolonatens innehavare få det huvudsakligaste av

sitt virkesbehov fyllt efter utsyning eller anvisning å kronomarken. Dock bliva

även kolonisterna för en del av sitt virkesbehov hänvisade till bestämda åt dem

utlagda skogsområden, som äro tilltagna större för de större kolonaten, mindre för

de mindre. Detta sätt för skogstilldelningen åt kolonat kan sägas utgöra en blandform

mellan den metod för skogstilldelningen, som gällde före avvittringen, och den,

som kommit till uttryck genom denna förrättning. För kolonaten hava härjämte

meddelats de särbestämmelser, som betingats av skogens ökade värde och som gå

ut på att med bevarande åt kronan av virke, som med större fördel kan användas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

för andra ändamål," till kolonistens virkesförbrukning anvisa skogsprodukter, som ej

äro av större värde än behovet och ändamålet kräva.

Det för kolonat, där kolonisten uppför byggnaderna, avsedda statliga under- Byggnadslån,

stödet till byggnadsarbetet har närmast karaktären av ett lån, som återbetalas

efter det äganderätt förvärvats till kolonatet. För lånets återbetalning gälla väsentligen

likartade bestämmelser med de för egnahemslån bestämda. Denna understödsform

synes även lämpa sig för nybyggena. Även lånebehovets omfattning torde

vara enahanda i de båda fallen.

Med utgångspunkt härifrån skulle det alltså kunna anses befogat, att nybyggare

till utförande av byggnaderna å nybygget finge ett lån av staten på ungefär

samma belopp som en kolonist, som själv har att uppföra de behövliga byggnaderna.

Emellertid lärer till följd av de olika sätten för skogstilldelningen i de

båda fallen böra övervägas, huruvida icke en nedsättning bör göras i lånebeloppet

för nybyggare.

Den avgörande synpunkten vid denna frågas bedömande torde vara, att staten

genom att tilldela nybyggen bestämda områden för hela deras skogsanslag, av vilket

en del också är avsedd att genom avsalu bereda nybyggaren direkt inkomst, får

anses hava iklätt sig större uppoffringar för nybyggena än för kolonaten. Vilken

åtskillnad som i detta hänseende bör göras mellan ett nybygge och ett kolonat,_ ser

sig dock befallningshavanden icke i stånd att här framlägga, då, i den mån en sådan

åtskillnad låter sig någorlunda exakt påvisas, den förutsätter en kostsam utredning

med omfattande undersökningar på ort och ställe. Härtill kommer, att resultatet

av en dylik utredning icke ensamt för sig får vara avgörande för bestämmandet av

understödets storlek för nybyggaren, utan i detta hänseende hänsyn bör tagas till

även andra omständigheter.

Några erinringar med hänsyn till skogstilldelningens värde i det ena och

andra fallet torde dock här vara på sin plats. Sålunda bör bemärkas, att kolonisten

åtnjuter en betydande förmån i det avseendet, att denne utan kostnad på

kronans mark erhåller icke blott vad som erfordras för fyllande av det årliga

virkesbehovet i fråga om bränsle, underhåll av byggnader och beträffande en del

tillbyggnader utan även den avsevärda virkesmängd, som åtgår till uppförandet av

kolonatets alla nybyggnader. För nybyggenas vidkommande kommer virkesuttaget

särskilt för sistnämnda ändamål att i hög grad reducera skogstillgången å nybygget.

I fråga om avkastningen från allmänningarna, vilka äro en egenart för

nybyggena och saknas för kolonaten, är närmare redogjort i det föregående. Det

i allmänningarna liggande tillskottet till nybyggena motsvaras likväl av förmåner

å andra områden för kolonaten. Sålunda få de senare sina marker till väsentlig

del torrlagda genom statens försorg, såvitt angår torvmark, och sådan mark ingår

ju såsom det väsentligaste i den åt kolonat upplåtna odlingsmarken.

Vid övervägande av frågan om statens olika uppoffringar vid skogstilldelningen

åt kolonat och nybyggen har befallningshavanden funnit det befogat, att beträffande

anslag för understödjande av byggnadsverksamheten å nybyggena detta

sättes lägre än vad fallet är för kolonat. Utan att kunna närmare angiva grunden

för nedsättningens storlek har befallningshavanden funnit sig böra stanna vid att

föreslå lånebeloppet till nybyggarens byggnadskostnader till högst 2,000 kronor.

Lägre bör beloppet ej sättas, enär ett ytterligare nedbringande av detsamma all
Biliang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 121 käft. (Nr 139.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

deles kan äventyra dess ändamål såsom en verklig hjälp åt nybyggaren vid nybyggets

upptagande, och för statens del torde lånebeloppets storlek i och för sig

vara av mindre betydelse, då det ju bör till staten återbetalas och detta oavsett,

huruvida nybygget övergår till hemman under äganderätt eller det bibehåller sin

natur av krono. I detta hänseende blir nybyggaren likställd med personer, som

erhålla egnahemslån, med den skillnad att byggnadslånet åt den förre blir avsevärt

mindre oän egnahemslånet.

A andra sidan medför lånets nedsättning till sagda belopp den ingalunda

oväsentliga fördelen för nybyggaren, att lånets amortering blir för honom mindre

betungande.

Med undantag sålunda för byggnadslånets belopp torde, under iakttagande

tillika att lånets särskilda delar bliva olika, anordningen för byggnadsbidragets utbetalande

till kolonisten kunna följas i fråga om lånet till nybyggaren, dock med

ett tillägg beträffande lånets första del. Denna kan för kolonisten erhållas endast

mot vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet. Då det mången gång kan

visa sig svårt för en nybyggare att ställa sådan säkerhet, som nu är nämnd, men

han däremot alltid har den utvägen att utföra det arbete, som för beloppets upp
bärande

förutsättes, bör han beredas rätt till detsamma utan ställande av säkerhet,

sedan arbetet utförts. Lämpligen torde kanske kunna föreskrivas, att det arbete,

nybyggaren i detta fall skall hava utfört, innan han äger uppbära första delen av

lånet, skall uppgå till ett värde överstigande denna del av lånet t. ex. till 700

kronor, oberäknat värdet å använt virke.

Därest nybyggaren på detta sätt skulle komma i åtnjutande av lån av staten

för uppförandet av åbyggnader å nybygget, bör det vara staten angeläget tillse,

att byggnaderna bliva ändamålsenligt uppförda och att för den skull i avseende å

byggnadernas konstruktion och beskaffenhet i övrigt vissa minimifordringar uppställas.

I likhet med vad som gäller för kolonat, bör därför stadgas såsom villkor

för lånet, att i avseende å byggnadsarbetena ritning och beskrivning, som fastställas

vid lånets beviljande, skola lända till efterrättelse, dock att avvikelse därifrån

må kunna medgivas av den lånebeviljande myndigheten.

Såsom ovan är framhållet i fråga om avkastningen från den del av skogsanslaget,

som skall bilda en särskild allmänning för de nybyggen, varom här är

fråga, torde det få anses överensstämmande med syftet med allmänningen, att avkastningen

från densamma åtminstone till viss del lämnas till delägarnas fria förfogande.

Därest emellertid, såsom här föreslås, nybyggarna skola erhålla byggnadslån

av statsmedel, synes rimligt, att den, som erhåller sådant lån, får avstå

från rätten till sagda avkastning, så länge han innehar lånet, och demia i stället

användes till avbetalningar å lånet.

Beträffande lånets återbetalning i övrigt torde enahanda bestämmelser böra

tillämpas, som gälla för statens egnahemslån. Bestämmelserna härom torde även i

andra avseenden i tillämpliga delar böra gälla för de här ifrågavarande lånen.

Bland dessa bestämmelser må här särskilt erinras om dem, som avse brandförsäkring

av åbyggnader.

Yad som är av särskild vikt att tillse för nybyggenas del är, att staten

beredes säkerhet för lånen och för uppfyllandet av de vid dem fästade villkoren.

För egnahemslån, som beviljas till ägare av fastighet, hänför sig säkerheten till

inteckning i fastigheten. Då nybyggena först på ett senare stadium kunna övergå

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

till äganderätt, måste säkerheten dessförinnan ordnas på annat sätt och detta torde

lämpligast kunna ske sålunda, att enahanda äventyr, som är fäst vid uraktlåtenhet

att fullgöra byggnadsskyldighet å ett nybygge, nämligen förlust av besittningsrätten

till detsamma, jämväl stadgas för underlåtenhet att uppfylla de vid byggnadslånet

fästade villkoren om amorteringar och annat. I samma syfte bör föreskrivas, att

vid nybyggets omförande till skatte befällningshavanden skall ej mindre tillse, att

därvid inteckning beredes i nybygget till säkerhet för lånet, än även föranstalta

om lagfart å nybygget för nybyggarens räkning, dock på hans egen bekostnad.

Yad angår understödjandet av nybyggarens odlingsverksamhet kunde ifråga- Odlingshjalp.

sättas, att även detta skulle ske i form av lån, sålunda mot återbetalningsskyldighet

av bekomna medel. Befallningshavanden är emellertid av den mening, att det

med hänsyn till den betydelse nybyggenas uppodling har även för det allmänna

såsom ett bidrag i sin män till utökningen av landets livsmedelsproduktion finnes

skäl för, att statens hjälp till nybyggets uppodling lämnas nybyggaren utan återbetalningsskyldighet

för denne. Skälen härför sammanfalla delvis med dem, som

ligga till grund för beviljande av de i det föregående omförmälda bidragen till nyodlingar

under åren 1918—1921. Att särskilda medel äro erforderliga för odlingar

å nybyggen, har sin grund däri, att understöd åt dessa böra vara att tillgå även

efter nämnda tidsperiod. Givet är att under den tid, då bidrag kunna erhållas från

två olika anslag, det bör stå nybyggaren fritt att välja, av vilketdera anslaget han

vill begagna sig, dock med iakttagande att samma arbetskostnader m. m. icke

få läggas till grund för statsbidrag från bägge hållen, så att dubbelt understöd

erhålles.

Till innehavare av de större kolonaten utgår understödet i form av dels

odlingshjälp och dels odlingspremium. Dessa kolonister åtnjuta ock en betydande

förmån i det förhållandet, att avlopps- och avledningsdiken å deras odlingsbara

torvmark upptagas genom statens försorg. I betraktande av de uppoffringar, staten

i övrigt måste vidkännas vid upplåtande av nybyggen, särskilt vad angår skogstilldelningen

till dem, anser sig likväl befallningshavanden icke kunna ifrågasätta

lika stora förmåner åt dessa i nämnda hänseende, utan vill hemställa, att understödet

till nybyggarens odlingsverksamhet må utgå till enahanda belopp och i

samma ordning som odlingshjälpen åt de berörda kolonaten. Ett understöd till

sådan storlek synes också vara lämpligt avpassat vid jämförelse med de bidrag,

som utgå till de förenämnda nyodlingarna under åren 1918—1921. I överensstämmelse

med vad ovan anförts om rätten att uppbära första delen av byggnadslånet

bör enligt befallningshavandens mening nybyggaren vara berättigad att uppbära

första hälften av odlingshjälpen, sedan det därför förutsatta arbetet, nämligen uppodlandet

av en hektar, utförts, sålunda utan ställande av någon borgen eller annan

säkerhet. — Om det än kan synas ligga i sakens natur, att sist ifrågavarande del

av odlingshjälpen, då den uppburits mot borgen eller annan säkerhet, skall återbetalas,

därest det förutsatta odlingsarbetet ej inom avsedd tid utföres, torde dock

uttrycklig föreskrift därom böra meddelas.

De här ifrågasatta byggnadslånen och odlingshjälpen äro avsedda att i främsta Redan i bruk

rummet tillgodokomma innehavare av nybyggen, som vid sin upplåtelse ej äro tågna tågna nybyggen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Handhavandet

av understödsväsen

- det.

12 KungL Maj:ts proposition Nr 139.

i bruk och där följaktligen ingen byggnads- eller odlingsverksamhet ännu ägt ruin.

Såsom redan är nämnt äro likväl en del nybyggen redan tagna i bruk och till

större eller mindre grad bebyggda och odlade. Särskilt i de fall att nämnda arbeten

därå ej nått någon större omfattning, äro även sådana nybyggen förtjänta att komma

i åtnjutande av de ifrågavarande understöden, varemot beträffande mer bebyggda

och odlade nybyggen kan ifrågasättas, att de icke i detta sammanhang böra erhålla

understöd, lika litet som tidigare upplåtna nybyggen inom länet. Att på förhand

skilja mellan de redan i bruk tagna nybyggen, som nu böra erhålla understöd,

och dem, som icke därvid böra ifrågakomma, låter sig dock icke göra, då ett

sådant bestämmande måste göras till föremål för prövning efter undersökning i

varje särskilt fall, om och i vad man understöd bör givas. Denna prövning torde

kunna uppdragas''åt befallningshavanden, därvid befallningshavanden har att hålla

sig inom de gränser beträffande understödsbeloppen, som bliva angivna för ej i bruk

tagna nybyggen.»

Länsstyrelsen har vidare upptagit till bedömande frågan om den

myndighet eller det organ, som borde handhava lånens och understödens

utlämnande till nybyggarna och de angelägenheter i övrigt, som

sammanhänga med en rörelse av nämnda art. Flera möjligheter syntes

kunna övervägas. Sålunda kunde anses lämpligt, att uppdraget anförtroddes

hushållningssällskapet, vilket inom Norrbottens län ensamt handhade

förmedlandet av egnahemslån. För tiden innan nybyggaren erhölle

äganderätt ville det emellertid synas, som om vissa betänkligheter

kunde yppa sig för hushållningssällskapet att handhava lånerörelsen.

Vidare kunde ifrågasättas, att den nämnd, som skulle hava närmaste

ledningen av de i det föregående omförmälda kolonisationsförsöken,

skulle anses kunna med fördel handhava jämväl understöds- och

låneverksamheten för nybyggenas del, en verksamhet, som ju bleve i

huvudsak likartad med den, som nämnden finge beträffande kolonaten.

I betraktande därav att denna nämnds verksamhet omfattade även andra

delar av riket än Norrbottens län och dess tillsättning innefattade ett

provisorium i avvaktan på den ändrade anordning i detta hänseende,

som kunde bliva resultatet av kolonisationskommitténs slutliga förslag,

syntes dock tanken på denna nämnds befattning med nybyggesväsendet

böra övergivas. I detta sammanhang tilläte sig likväl länsstyrelsen ge

uttryck åt den förmodan, att berörda, kommittéförslag möjligen kunde

komma att åsyfta även en ändrad anordning beträffande det nuvarande

nybyggesväsendet och detta därvid inordnas under samma organisation

som de kolonatupplåtelser, vilka närmast vore föremål för kommitténs

verksamhet. Länsstyrelsen föreställde sig nämligen att, enär kolonisationsarbetet

bedreves och måhända även framdeles komme att bedrivas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139. 13

‘efter flera linjer, en viss enhetlighet i ledning och organisation skulle

visa sig behövlig.

Länsstyrelsen ville begagna tillfället att framhålla, att sedan dess

befogenhet att upplåta nybyggen nu komme att upphöra, samt upplåtandet

av odlingslägenheter och kolonat skedde genom särskilda statsorgan,

länsstyrelsen ej numera hade något inflytande på behandlingen

av länets kolonisationsspörsmål. Till följd härav hade länsstyrelsen

fått en allt starkare känsla av att å detta område uppstått en väsentlig

brist i dess allmänna befogenhet med hänsyn till dess verksamhet

för länets utveckling.

Vidare anföres:

»Det torde icke ankomma på befallningshavanden att här närmare angiva,

på vilket sätt den sagda bristen i dess befogenhet bör fyllas. Ett sätt för frågans

lösning, som synes ligga nära till hands, vore att ett särskilt organ inrättades inom

länet, underställt befallningshavanden och med uppgift att handhava ledningen av

all kolonisation inom länet. Dessutom torde finnas behov av en centralmyndighet,

vilken ägde meddela de allmänna riktlinjerna för länsorganens arbete samt utöva

en inspekterande verksamhet över kolonisationsarbetet i allmänhet. Vad som däremot

synes befallningshavanden mindre lämpligt vore, om denna centralmyndighet

bleve jämväl det verkställande organet för kolonisationsverksamheten inom länet.

I avvaktan på den framtida gestaltningen av de spörsmål, som i förevarande

hänseende vänta på sin lösning, har befallningshavanden ej annat förslag att

nu framlägga, än att det må uppdragas åt befallningshavanden att tills vidare utöva

befattningen såsom förmedlare av lån och understöd åt nybyggarna. Ett särskilt

skäl för en sådan anordning utgör också, att befallningshavanden i både nämnda

och andra avseenden sedan äldre tider haft den närmaste omvårdnaden och tillsynen

över nybyggesväsendet. Befallningshavanden äger därjämte möjlighet att

genom hänvändelse till hushållningssällskapets organ för egnahemslånerörelsen tillgodogöra

sig den sakkunskap på området, som i detta hänseende erfordras för nyby

ggesväsendets del.

Därest det skulle komma att uppdragas åt befallningshavanden att på ovan

föreslaget sätt förmedla lån och understöd åt nybyggare, vill befallningshavanden

såsom en viktig angelägenhet vid ett dylikt uppdrags utövande framhålla, att en

ingående kontroll utövas över nybyggarens sätt att fullgöra åtagna villkor för låns

och understöds åtnjutande. En dylik kontroll angående nybyggarens verksamhet,

låt vara fullföljande delvis andra syften, utövas enligt gällande bestämmelser genom

landsfiskal, biträdd av två nämndemän, genom s. k. ekonomiska besiktningar.

Det torde dock ej vara till fyllest med allenast ett kontrollerande av nybyggarens

byggnads- och odlingsverksamhet. Då det såsom här gäller att befordra

tillkomsten av byggnader, som bättre än å äldre nybyggen motsvara kraven på

ändamålsenliga bostäder för nybyggaren och hans familj och på ladugård och stall

för kreaturen, ävensom att uppmuntra till bedrivandet av en rationell skötsel av

jorden, synes nödigt, att besiktningarna gå ut på även ett lämnande av råd och

upplysningar, huru nybyggaren bäst skall förfara för vinnande av nämnda syften.

Därest emellertid åt besiktningarna gives en sådan karaktär, lära landsfiskalerna i

s. 14 Kontrollera mot PDF

Kostnads
beräkning.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

regel icke lämpa sig för uppdraget, oavsett det förhållande att deras tid ej heller*

räcker för det vittomfattande arbete, varom här blir fråga särskilt i Arjeplogs

socken. Såsom häst skickade för ett dylikt uppdrag skulle enligt befallningshavandens

mening vara personer med agronomisk utbildning, vari ju även ingår det mått

av teoretisk underbyggnad och praktisk förfarenhet, som erfordras för bedömandet

av byggnadsarbetet å ett nybygge.

Liksom landsfiskalen bör denne agronom, i de fall då de i författningarna

föreskrivna ekonomiska besiktningarna företagas, vara biträdd av nämndemän, låt

vara att det kan synas tillräckligt med allenast en nämndeman. Då denne agronom

i andra fall besöker nybygge, torde biträde av nämndeman icke vara erforderligt.

Besiktningar utförda av agronom skulle visserligen i främsta rummet avse

nybyggen, vilkas åbor erhålla byggnadslån och odlingshjälp av statsmedel. Då det

likväl torde befinnas nödigt att låta frågan om lån och understöd åt nybyggare

föregås av besiktning på stället, oavsett huruvida lån eller understöd beviljas eller

icke, och såsom redan är nämnt landsfiskalerna icke torde medhinna att hålla något

större antal besiktningar, utöver dem de för närvarande hava sig ålagda, synes

lämpligt att låta agronom eller annan av befallningsh av anden särskilt förordnad

person hålla de nödiga besiktningarna å alla de nybyggen, som befallningshavanden

bär att upplåta å överloppsmarkerna i de här ifrågavarande socknarna.

Bestyret med de ifrågavarande besiktningarna torde åtminstone under de

första åren bliva rätt omfattande och säkerligen giva full sysselsättning åt en

agronom hela året. Befallningshavanden anser därför lämpligt, att en person med

denna uppgift anställes med förordnande tillsvidare för varje år. I den mån denne

ej vore upptagen med resa för fullgörandet av sitt uppdrag, skulle han biträda

befallningshavanden med de göromål, som röra nybyggenas understödsväsen, göromål

som säkerligen även de skola visa sig bliva rätt omfattande.

På grund av nybyggenas stora antal kan det likväl befaras, att den nämnde

agronomen under vissa tider ej skall medhinna alla nödiga besiktningar å nybyggena.

På grund härav och då även av andra skäl lian befinnas lämpligt att

förordna annan besiktningsman, torde befallningshavanden tillerkännas befogenhet

härtill.

Bestämmelser om ekonomiska besiktningar äro givna i byggningabalken 27 kap.

t _ § och äro till dylika besiktningar knutna vissa rättsverkningar. Då dessa höra förbindas

med de besiktningar, som enligt befallningsh avandens förslag böra hållas av

en agronom med biträde av en nämndeman, torde en förklaring erfordras av innehåll,

att vad som i allmänhet är stadgat angående ekonomiska besiktningar å krononyhvggen,

utförda av landsfiskal med två nämndemän, skall gälla även i fråga om

besiktningar, utförda efter befallningsh avandens förordnande av en agronom eller

annan person med biträde av en nämndeman.

Beträffande omfattningen av de utgifter, statsmakterna skulle hava att ikliida

sig för lämnandet av de ifrågasatta understöden till nybyggare, skulle, vad först

angår den del därav, som är ämnad såsom lån till byggnadsarbeten, denna del utgöra

högst 2,000 kronor. Härav skulle 500 kronor utgå, då tillträdet av nybygget

ägt rum, 500 kronor då mangårdsbyggnaden kommit under tak, enahanda belopp

då uthusbyggnaden i sin helhet kommit under tak, samt återstoden då byggnaderna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

blivit fullbordade. Tillträdet av nybygget kan ske, så snart efter avvittringens

prövning nybyggena blivit utstakade, vilket antages kunna ske för nybyggena i

Jokkmokks och Gällivare socknar, sålunda till ett antal av 73, innevarande sommar.

Återstående 193 nybyggen torde icke bliva utstakade förrän under sommaren

nästa år. Därest, såsom här är fallet, frågan gäller att söka bereda nybyggare

byggnadslån vid nybyggets tillträde, torde, i betraktande av att .detta i allmänhet

icke kan förväntas äga rum förrän tidigast mot innevarande års slut, man här

kunna utgå ifrån att lånebehovet för samtliga nybyggena inträder först under

år 1919.

Såsom förut anförts äro åtskilliga av nybyggena redan helt eller delvis bebyggda.

Detta gäller 10 nybyggen i Gällivare, 2 i Jokkmokks och 55 i Arjeplogs

socken. För dessa skulle det bero på befailningshavandens prövning i vad mån de

skulle erhålla byggnadslån. Det torde kunna antagas, att kostnaden härför icke

överstiger det belopp, som erhålles, om ett trettital av dessa nybyggen erhölle byggnadslån

till högsta beloppet.

Om man skall söka beräkna den tid som åtgår, till dess mangårdsbyggnaden

samt uthusbyggnaden i sin helhet kommit under tak, torde denna kunna

sättas till 2 år från tillträdet, varefter 1 år torde förflyta, innan de fullbordats.

Med ledning härav kunna statens utgifter för ändamålet beräknas belöpa

sig till

under år 1919 omkring........................................ kronor 114,500

» » 1921 » » 229,000

» » 1922 » » 114,500

Summa kronor 458,000.

Denna utgift kan visserligen synas avsevärd. Den torde likväl i verkligheten

icke komma att på långt när uppgå till sålunda angivna belopp, enär dels

icke alla nybyggare torde komma att behöva något byggnadslån och dels många

lånebehövande torde nöja sig med mindre än det högst medgivna lånebeloppet.

Av odlingshjälpen skulle en nybyggare äga uppbära hälften eller 250 kronor

vid tillträdet och enahanda belopp, då två hektar uppodlats, vilket kan beräknas

taga en tid av 6 år. Med ledning härav kan beräknas, att för utlämnandet av

odlingshjälpen, till vilken innehavarna av alla de nämnda nybyggena höra vara berättigade,

statens utgifter skola belöpa sig till

under år 1919 omkring........................................ kronor 66,500

» » 1925 » ....................................... » 66,500

Summa kronor 133,000.

Till dessa kostnader skulle komma det särskilda arvode, som bör tillkomma

den agronom, vilken skulle hålla de nödiga besiktningarna å krononybyggena. Detta

arvode torde kunna bestämmas till 4,500 kronor per år, vartill skulle komma

ersättning för resor på grund av uppdraget enligt 4:e klassen i gällande resereglemente.

I fråga om bidragen till odlingskostnadema å nybyggena torde vara att

märka, att i den mån sådana bidrag utgå under åren 1918—1921 av det anslag,

som för detta ändamål anvisas, en motsvarande minskning inträder i behovet av

bidrag från!anslaget till nyodlingar i allmänhet under nämnda tidsperiod.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Norrländska

kolonisationskommittén.

Kungl. Maj ds proposition Nr 139.

På grund av det anförda har länsstyrelsen anhållit, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder i syfte att bereda innehavare av

krononybyggen, som vid disposition av överloppsmarkerna inom Gällivare,

Jokkmokks och Arjeplogs socknar nedan odlingsgränsen bleve i

vederbörlig ordning därtill upplåtna, tillgång till erhållande av dels lån

till bestridande av kostnader för uppförande av nödiga byggnader å

nybyggena och dels bidrag utan återbetalningsskyldighet till kostnaderna

för nybyggets uppodlande. För dessa ändamål syntes böra

beräknas

under år 1919 omkring

» » 1921 »

» » 1922 »

» » 1925 »

kronor 181,000

» 229,000

» 114,500

» 66,500

Summa högst kronor 591,000.

I fråga om beredandet av byggnadslån till nybyggarna har länsstyrelsen

föreslagit särskilda bestämmelser.

Beträffande odlingshjälpen åt nybyggaren har hemställts, att den

måtte bestämmas till 500 kronor åt envar, varav 250 kronor borde utbetalas

mot vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet, då nybygget

tillträtts, samt återstoden då två hektar uppodlats. I fråga om

den förra delen av odlingshjälpen borde gälla dels, att den finge uppbäras

utan ställande av säkerhet, så snart en hektar jord uppodlats å

nybygget, och dels, i händelse denna del av odlingshjälpen erhölles

mot säkerhet och nybyggaren icke inom tre år uppodlat 1 hektar, att

det erhållna beloppet skulle återbäras till statsverket.

Vidare har länsstyrelsen gjort hemställanden i särskilda avseenden

i överensstämmelse med den nu återgivna motiveringen.

Norrländska kolonisationskommittén har i utlåtande häröver den

20 november 1918 anfört huvudsakligen följande:

»Vid sin behandling av föreliggande framställning har kommittén ansett sig

böra till en början undersöka, huruvida de syften, som med understöden avses, äro

sådana, att statsmakterna för deras skull böra ikläda sig de uppoffringar, som ifrågasättas.

I detta avseende framgår av den av befallningshavanden lämnade redogörelsen

för de förut upplåtna nybyggenas nuvarande utvecklingsgrad, att resultaten

av den statliga verksamheten på detta område blivit mindre tillfredsställande. Erfarenheten

härifrån innebär en maning att söka förebygga ett liknande resultat av

de under året gjorda nybyggesupplåtelserna. För ändamålet synas särskilda åtgärder

erforderliga. Vad angår dessa åtgärders art har kommittén i likhet med befallningshavanden

funnit det angeläget, att nybyggarna beredes möjlighet att redan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds proposition Nr 139.

från början inrikta sin byggnadsverksamhet på tillgodoseendet av vissa minimikrav

i fråga om byggnadernas anordnande och beskaffenhet. Härmed beaktas ett av de

allra viktigaste villkoren för nybyggarens och '' hans familjs existens å nybygget.

Av vikt är vidare, att nybyggaren blir satt i tillfälle att snarast möjligt utföra

odlingsarbete till sådan omfattning, att den därav beroende boskapsskötseln och

jordbruket bereda honom åtminstone nödtorftig bärgning. Dessa behjärtansvärda

ändamål lära icke kunna vinnas utan understöd från statsmakternas sida.

Givet är emellertid att, även om de anförda önskemålen äro förtjänta att av

statsmakterna befordras och understödjas, några direkta uppoffringar från statens

sida icke kunna påfordras i andra fall än då det kan förutses, att nybyggarna ej

själva mäkta på egen hand nå samma mål. Anspråk på understöd äro givetvis ej

heller befogade, för den händelse statsmakterna underkastat sig större uppoffringar

för nybyggenas tillskapande än som kunna anses rimliga vid jämförelse med statens

utgifter för andra liknande ändamål.

För att kunna bilda sig en mening om befogenheten i de anspråk på statsunderstöd

till nybyggesväsendet, som befallningshavanden här framställer, har kommittén

låtit verkställa en del jämförande beräkningar av de uppoffringar, statsmakterna

skulle ikläda sig å ena sidan för de nämnda kolonaten, å den andra för nybyggena.

I dessa beräkningar har av de skilda slagen av kolonat kunnat medtagas

endast den större typen, som också närmast överensstämmer med nybyggena. Varje

kolonat av denna typ omfattar omkring 15 hektar odlingsbar mark jämte skogsmark

till lika omfattning. Fullt säkra grunder för bedömandet av dessa uppoffringar

har det härvid visat sig svårt att finna, beroende på att de nyttigheter, som staten

lämnat i det ena och andra fallet, i mycket äro av olika art och därjämte i brist

på nödvändiga detaljuppgifter omöjliga att var för sig värdesätta. En del på frågan

inverkande faktorer ha också i följd härav måst lämnas å sido. Som resultat av

jämförelsen har kommittén trott sig finna, att statens uppoffringar för nybyggena

äro något, dock icke nämnvärt större än för kolonaten av den nämnda typen. Härvid

inverkar huvudsakligen den rikligare skogstilldelningen åt nybyggena, vilken icke

uppväges av de direkt understödjande åtgärder, som kommit kohmaten till del.

Med utgångspunkt från detta förhållande har kommittén kommit till den

uppfattning, att det kan anses väl motiverat, att ett byggnadslån lämnas även åt

nybyggare liksom åt kolonisterna. Kommittén anser sig också kunna med så mycket

större skäl tillstyrka det av befallningshavanden föreslagna lånet å 2,0(>0 kronor

till varje nybygge, som detta är avsevärt mindre än motsvarande lån till kolonaten,

vilket uppgår till 4,500 kronor.

Vad sålunda anförts kan emellertid ej anses gälla alla de nybyggen, som nu

äro avsedda att upplåtas. På grund av innehållet uti de gällande skattläggningsoch

avvittringsbestämmelserna eller måhända rättare på grund av det särskilda

sätt, på vilket dessa bestämmelser kommit att tolkas i tillämpningen, hava en del,

dock allenast ett mindretal nybyggen, blivit tilltagna större än de övriga. Dessa

större nybyggen lära i regel vara upplåtna till personer, vilka redan sedan en längre

eller kortare tid brukat nybyggesområdena och därå utfört mer eller mindre omfattande

byggnadsarbeten. Det vill synas, som om skäl saknades att giva dessa

nybyggare ytterligare understöd av statsmedel. I ett och annat särskilt fall förekommer

också, att nybyggarens ekonomiska ställning är sådan, att något lånebehov

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 121 höft. (Nr 139-) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

ej kan anses föreligga. Ej heller sådana nybyggare böra enligt kommitténs mening

erhålla något lån av statsmedel för här ifrågavarande ändamål. Med hänsyn till

de nu anförda synpunkterna bör för lånets utlämnande föreskrivas det villkoret, att

lånet må tillkomma endast sådana nybyggare, vilka med hänsyn till nybyggets omfattning

eller andra omständigheter kunna anses vara därav i behov.

De av befallningshavanden i övrigt föreslagna villkoren rörande byggnadslånen

anser sig kommittén kunna tillstyrka.

Även om i fråga om ett åtagande från statsmakternas sida att understödja

nybyggare med lån till byggnader den omständigheten, att statsmakterna redan

underkastat sig avsevärda uppoffringar, icke får anses vara av någon större betydelse,

enär ju lånet skall till staten återbetalas och staten därför ej får vidkännas

annat än vissa ränteförluster, så måste däremot i fråga om ett odlingsbidrag utan

återbetalningsskyldighet större hänsyn tagas till omfattningen av statens uppoffringar

i övrigt för nybygget. Den i detta hänseende verkställda jämförelsen mellan nybyggen

och kolonat förtjänar alltså i detta sammanhang ett större beaktande.

Därest man härvid till grund för bedömandet av det befogade i anspråket

på ett odlingsbidrag åt nybyggare lägger endast omfattningen av statens uppoffringar

i övrigt för nybyggena, däri inbegripet även det byggnadslån som här

ifrågasatts, skulle det måhända kunna anses tillräckligt med vad stim redan offrats.

Kommittén håller emellertid före, att en nybyggare, trots den hjälp han redan

må hava undfått, ändock icke är i den ställning, att han inom rimlig tid skall

förmå uppodla så stor areal, som erfordras för att han skall kunna anses ha

nödig bärgning från sitt jordbruk. Härom vittnar den förut berörda ringa utvecklingsgrad,

som jordbruket å de tidigare upplåtna nybyggena nått, trots den

jämförelsevis långa tidrymd, som förflutit efter upplåtelsen. I betraktande av

den inskränkning, som skett uti de under senare tid gjorda nybyggesupplåtelserna,

jämförda med de äldre, och detta vad angår såväl nybyggenas omfattning som

förfoganderätten över den upplåtna skogen, är det tydligt, att de senast tillkomna

nybyggenas utvecklingsmöjligheter äro väsentligt mindre än de äldres. Aven vid

en jämförelse med de på kommitténs förslag tillkomna kolonaten befinnes nybyggarens

ställning vara ogynnsammare. Kolonatet skall nämligen med hänsyn till

torrläggning och även i vissa andra avseenden vara till viss omfattning redan

iordningställt vid upplåtelsen, vilket däremot icke är förhållandet beträffande nybyggena.

Kommittén är därför av den meningen att, därest statsmakterna vilja

med nödig säkerhet påräkna ett tillfredsställande resultat av nybyggesupplåtelserna,

jämväl ett odlingsbidrag åt nybyggarna är av nöden. Ett dylikt bidrag utan återbetalningsskyldighet

är givetvis mera än ett lån ägnat att åstadkomma nödig skyndsamhet

i odlingsarbetets utförande. Då odlingsbidrag hittills utgått såväl till innehavare

av odlingslägenheter som till de kolonister, som erhållit de av kommittén

föreslagna kolonaten, har kommittén ansett sig böra i princip tillstyrka förslaget

om ett odlingsbidrag även till de nybyggare, varom här är fråga.

Enligt befallningshavandens förslag skulle odlingsbidraget utgå med 500 kronor

för en uppodlad areal av sammanlagt 2 hektar. Detta förslag kan kommittén biträda

endast såvitt angår nybyggen, å vilka vid tillträdet intet odlingsarbete förut ägt

rum. Såsom redan är nämnt har emellertid å ett flertal nybyggen uppodlingar

redan utförts i större eller mindre omfattning. I dessa fall får behovet av ett

odlingsbidrag anses vara mindre. Enligt kommitténs mening bör nybyggare, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

vid tillträdet av nybygget redan innehar ett odlat område härå, ej bekomma större

odlingsbidrag än som efter en beräkning av 250 kronor per hektar belöper på den

areal, vilken tillsammans med den redan uppodlade uppgår till 2 hektar. Den, som

vid tillträdet redan innehar 2 hektar odlad jord, bör alltså icke erhålla något odlings
bldraSSåsom

ytterligare villkor för erhållande av odlingsbidraget bör gälla, att

odlingsplan för området skall vara uppgjord av agronom, vandrmgsrattare eller

annan sakkunnig, som kan av befallningshavanden godkännas Odlingsbidraget torde

böra utbetalas med hälften, då nybygget tillträtts, och med återstoden, då så mycket

uppodlats, att hela den odlade arealen uppgår till 2 hektar. Den av befallningshavanden

föreslagna tiden av tre år, inom vilken den första hektaren mark skall

vara uppodlad, synes för kort. Till skillnad från kolonisten liar nybyggaren att

själv ombesörja behövligt torrläggningsarbete å sin mark, och under forsta tiden

måste han jämväl ägna sig åt uppförandet av åbyggnaderna. Den föreslagna tiden

på tre år för uppodlandet av den första hektaren bör därföre enligt kommitténs

mening utsträckas till fem år. Jämväl torde i syfte att påskynda odlingsarbetet

och begränsa den tid, under vilken odlingsbidragen må vara tillgängliga för nybyggarna,

rätten till dylika bidrag böra förfalla, då tio år förflutit från nybyggets

tillträde.

Organisationen av kolonisationsverksamheten tillhör de ämnen, vilka kommittén

hittills icke hunnit behandla. Kommittén är därför icke för närvarande i

tillfälle att närmare yttra sig angående befallningshavandens sagda önskemål i

annan mån än såvitt angår det föreliggande spörsmålet om nybyggesväsendet.

I detta ämne vill kommittén på de skäl befallningshavanden anfört tillstyrka,

att åt befallningshavanden uppdrages att handhava ledningen av och överinseendet

över understödens tilldelning till nybyggarna. Såsom befallningshavanden

själv tänkt sig saken, skulle denna anordning innefatta allenast e^t provisorium.

Då framdeles eu del med egnahemsfrågan sammanhängande spörsmål vinna sin

lösning eller ett slutligt förslag framlägges rörande kolonisationen i å kronomark,

torde möjligen befinnas lämpligt att till något annat organ överflytta den betatt
-

nmg med understöden

ningshavanden.

Vad angår det

agronomisk utbildning

understödsväsendet, är

åt nybyggena, som tillsvidare skulle handhavas av befall
väckta

förslaget om anställande av en särskild person med

till hjälp åt befallningshavanden vid dess befattning med

kommittén däremot icke förvissad om nödvändigheten ellei

lämpligheten av en dylik anordning. Kommittén håller för sin del före att, då de

nybyggen, varom här är fråga, äro de sista, som komma att upplåtas enligt grunder,

vilka tillämpats sedan lång tid tillbaka, det är angeläget att bibel)äl a hittills uti

ifrågavarande hänseende gällande bestämmelser. Kommittén förbiser icke, att länsstyrelsens

arbetsbörda kommer att ökas genom dess befattning med understoden åt

nybyggarna, ej heller att tillsyn över understödens användande kraves utöver den,

som för närvarande av landsfiskalerna utövas över nybyggena, hor ifrågavarande

uppgifter, som äro av övergående art och knappast komma att krava något mera

omfattande arbete, böra redan tillgängliga krafter vara i huvudsak tillräckliga.

Vad angår det ökade arbetet å länsstyrelsen, som blir en följd av dess handhavande

av understödsväsendet, torde, om därigenom utökning i arbetspersonalen blir nod
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

väldig, kravet härpå kunna tillgodoses i den ordning, som för sådant ändamål är

bruklig, frågan om den närmare tillsynen i orterna utöver den, som utövas av

landsfiskalerna torde kunna lösas på det sätt, att befallningshavanden bemyndigas

att förordna landsfiskaler, vandnngsrättare eller andra att vid andra tillfällen än

då ekonomiska besiktningar hållas övervaka och söka befordra utförandet av de

arbeten, som stå, i samband med de nu ifrågasatta statsunderstöden till nybyggarna.

Jlommitten vill i detta sammanhang påpeka, att det uppdrag, som här avses åt en

särskild for nybyggenas del anställd person, måhända också med fördel skall kunna

inrymmas uti de uppgifter, som skulle tillkomma en inom länet för tillsyn över

hushållningssällskapens egnahemsrörelse ifrågasatt särskild egnahemskonsulent, då

anslag tör en sådan till äventyrs kan bliva av statsmakterna beslutat.

, av ^e^a^ninSshavanc^n gjorda beräkningarna av statens utgifter för

byggnadslånen åt nybyggarna har kommittén intet annat att tillägga än att med

kommitténs förslag om uteslutande från rätten till lån av sådana nybyggare, som

ej anses därav vara i behov, statens utgifter för ändamålet komma att nedbringas

under de av befallningshavanden antagna. Minskningens omfattning undandrar sig

dock säkrare bedömande.

Beträffande odlingsbidraget skulle från delaktighet av sådant uteslutas nybyggare,

som vid tillträdet redan hava uppodlat 2 hektar och däröver. Nybyggare

som vid samma tidpunkt verkställt odling till mindre omfattning än 2 hektar

skulle ej erhålla bidrag för annat än den nyodling, som erfordras för att hans

sammanlagda odlade areal skall uppgå till 2 hektar. Till ledning vid bedömandet

av den minskning i statens kostnader för odlingsbidragen, som med tillämpandet

av nämnda bestämmelser kan vara att påräkna, torde kunna användas vissa uppgifter,

som under avvittringsberedningens sista skede inhämtats om den odlade

marken å nybyggena. Dessa utvisa, att av nybyggena inom Arjeplogs socken 8

stycken redan hava en odlad areal av vardera över 2 hektar. Inom 48 andra nybyggen

finnas uppodlade sammanlagt 35.0 7 6 hektar. Inom Jokkmokks socken har

ä tvä nybyggen uppodlats sammanlagt 1.0 7 hektar, inom Gällivare socken å två

nybyggen tillhopa 0 3 hektar. I följd härav kan med säkerhet beräknas, att den

av befallningshavanden angivna sammanlagda kostnadssumman för odlingsbidragen

kan minskas med 10,600 kronor till 122,400 kronor. °

Av sistnämnda belopp torde omkring 50,000 kronor behöva tagas i anspråk

under år 1919 och under år 1920 omkring 10,000 kronor. Återstoden blir efter

hand behövlig under de följande åren till och med år 1929, med utgången av vilket

är vidare rätt till ifrågavarande bidrag skulle förfalla.

Beträffande frä»an om de statsmedel, som kunna vara att tillgå för här

ifrågavarande ändamål, tillåter sig kommittén erinra, att det av befallningshavanden

omnämnda, i nksstafen upptagna ordinarie förslagsanslaget å 4,500 kronor till

odlingshjälp åt krononybyggare enligt innevarande års riksdags beslut skall från

or år 19?n sai?man?läs med och uppgå uti ett ordinarie förslagsanslag å

OOO kronor till odlingshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. Tydligt

ar’ a.*d sagda anslag icke kan användas för här ifrågavarande ändamål, utan att

särskilda medel måste anvisas. Vad byggnadslånen angår torde för deras tillhandahållande

böra avsättas en särskild fond.

På grund av vad sålunda blivit anfört får kommittén i underdånighet tillstyrka,

det Eders Kungl. Maj:t med anledning av befallningshavandens förevarande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139. 21

framställning täcktes i proposition till instundande lagtima riksdag föreslå riksdagen

besluta att

dels inrätta en särskild fond, förslagsvis benämnd Norrbottens ny byggeslånefond,

från vilken fond, som förvaltas av statskontoret, medel må ställas till befallningshavandens

i Norrbottens län förfogande för utlämnande av byggnadslån till

innehavare av krononybyggen, vilka upplåtits vid disposition av överloppsmarkerna

inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar,

samt som kapitalökning för denna fond anvisa å tilläggsstat för år 1919 ett

förslagsanslag å 100,000 kronor,

dels ock till beredande av odlingsbidrag utan åter betalningsskyldighet åt

innehavare av nämnda krononybyggen bevilja å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag

å 50,000 kronor och å 1920 års stat ett förslagsanslag å 10,000 kronor.»

För erhållandet och tillgodonjutandet av byggnadslånen ävensom

av odlingsbidragen har kommittén 1''öreslagit vissa allmänna villkor och

bestämmelser.

Kommittén har vidare tillstyrkt,

dels att det må uppdragas åt länsstyrelsen i Norrbottens län att

utlämna sagda byggnadslån och odlingsbidrag, att ombesörja uppbörd

eller indrivuing av de rånte- och avbetalningar, som bestämmas för

lånen, samt att meddela de föreskrifter och i övrigt vidtaga de åtgärder,

som utöver de i villkoren angivna må varda erforderliga vid uppdragets

utförande,

dels ock att nämnda länsstyrelse må äga förordna landsfiskal,

vandringsrättare eller andra att vid andra tillfällen än då ekonomiska

besiktningar hållas företaga undersökningar rörande de arbeten, till

vilkas utförande understöd erhållits av statsmedel, samt även i övrigt

fullgöra de uppdrag, länsstyrelsen för handhavandet av och kontrollen

över understöden kan finna lämpligt anförtro åt desamma, med rätt för

dem att vid resor på grund av uppdraget av allmänna medel erhålla

rese- och traktamentsersättning enligt 4:e klassen i gällande resereglemente.

I utlåtande den 23 januari 1919 har kammarkollegium uttalat, att

förslaget i dess allmänna syfte syntes böra vinna beaktande. Det syntes

ävenledes lämpligt att i huvudsak anordna den nu ifrågasatta understödsverksamheten

på enahanda sätt som i fråga om kolonisationsförsöken

å vissa kronoparker. Kollegiet funne därför icke skäl till erinran

mot att understödsverksamheten bedreves efter de två linjer, som

föreslagits, eller att understöd lämnades nybyggare dels i form av billiga

lån till bestridande av byggnadskostnader och dels såsom bidrag

utan återbetalningsskyldighet till kostnader för odlingsarbete å nybygget.

Kammar.

kollegium.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

Åven den närmare detaljanordningen av verksamheten, sådan densamma

utformats av kolonisationskommittén, ansåge sig kollegiet kunna i huvudsak

förorda. Kollegiet har emellertid framställt vissa erinringar delvis

av redaktionell natur beträffande de föreslagna bestämmelserna för erhållande

och tillgodonjutande av byggnadslån och odlingsbidrag, sådana

dessa bestämmelser utformats av kolonisationskommiitén.

Med »byggnadskostnaden» avsåges antagligen kostnaden utöver värdet av det

från nybyggets skog bekomna virket, vilket syntes böra särskilt angivas.

Det syntes vara lämpligt att, på sätt som skett, i avseende å byggnadslånens

återbetalning falla tillbaka på de bestämmelser, som gällde i avseende å

statens egnahemslåneverksamhet. Emellertid syntes det åtminstone i fråga om

annuiteten å amorteringsdelen erforderligt, att man redan nu toge ståndpunkt till

vad som skulle gälla; och syntes i sådant avseende nu ifrågavarande byggnadslån

böra jämställas med egnahemslån för bostadslägenhet. Vidare syntes det vara

lämpligt att avgöra, huruvida i övrigt de stadganden, som anginge låneförhållandet

mellan staten och låneförmedlaren, eller de, som anginge låneförhållandet mellan

låneförmedlaren och egnahemslåntagaren, skulle i första hand vara bestämmande

för nu ifrågakomna lån.

Då såsom villkor för lånet skulle stadgas, att till amorteringen skulle i första

rummet användas å låntagaren belöpande andel i avkastningen från den särskilda

allmänning, som tillagts de vid dispositionen av överloppsmarken i socknen tillkomna nybyggen,

i den mån nybyggaren eljest skulle varit berättigad att omedelbart bekomma

densamma, borde det också tydligt föreskrivas, att den, som kunde komma att handhava

förvaltningen av den särskilda allmänningen och i första hand uppbära avkastningen

från densamma, skulle vara berättigad och skyldig att för ifrågavarande

ändamål efter föreskrift från länsstyrelsen innehålla och till denna redovisa nybyggaren

tillkommande andel i avkastningen. Då det syntes hava varit avsett,

att all nybyggaren eljest tillkommande avkastning från den särskilda allmänningen

skulle avstås, så länge byggnadslånet innehades, och i stället användas till avbetalning

å lånet, kunde väl detta synas vara att gå längre än som erfordrades. Möjligen

skulle det vara tillräckligt, att endast vad som behövdes för gäldande av redan

förfallen, men ogulden annuitet skulle få innehållas. I varje fall borde större del

av avkastningen än som motsvarade återstoden av lånet aldrig innehållas.

Mot de villkor och bestämmelser, som av kolonisationskommittén föreslagits

för erhållande och tillgodonjutande av odlingsbidragen, har kollegiet icke ansett sig

böra framställa någon erinran i sak, ehuru kollegiet icke vore övertygat om lämpligheten

av den föreslagna begränsningen av bidraget med hänsyn till redan vid tillträdet

förefintlig uppodlad mark å nybygget. Måhända vore begränsningen motiverad av det

ändamål, som i första hand vore avsett att vinnas med dessa bidrag. Men nog kunde

det hända, att en nybyggare i mindre goda ekonomiska omständigheter, vilken —

måhända med anlitande av lånat kapital — redan före tillträdet av nybygget därå

verkställt uppodlingar, vore i lika stort behov av bidrag som den, vilken icke

visat sig besitta samma förtänksamhet.

Vad slutligen angår handhavandet av ifrågavarande understödsverksamket

bär kollegiet förklarat sig icke hava något att erinra mot

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts proposition Nr 139.

att detta anförtroddes åt länsstyrelsen och att denna därvid skulle äga

förordna landsfiskal, vandringsrättare eller annan att på sätt föreslagits

företaga undersökningar rörande de arbeten, för vilkas utförande understöd

erhållits av statsmedel, in. m. Att på sätt länsstyrelsen, ifrågasatt

utvidga den sålunda förordnades uppdrag ansåge kollegiet icke erforderligt.

Under det föreliggande ärendets behandling inom departementet

har landshövdingen i Norrbottens län Gösta Malm till mig överlämnat lingen Malm

en av honom uppgjord P. M. angående den myndighet eller det organ,

som bör anförtros utlämnandet av de lån och understöd till nybyggare,

om vilka här är fråga.

Landshövdingen understryker här ytterligare de skäl, som i länsstyrelsens

skrivelse den 12 augusti 1918 anförts till stöd för anordnandet inom länet av en

särskild nämnd eller ett annat organ med uppgift att handhava den närmaste le - ningen av kolonisationen inom länet. Under hänvisning till att kolonisationsarbetet

inom länet är fördelat på flera händer framhåller landshövdingen behovet av en

koncentration av arbetet på sådant sätt, att detta lades hos. en myndighet, som

skaffade sig full överblick över hela frågan samt efter såvitt möjligt enhetliga

linjer verkade för uppnåendet av ett verkligt effektivt resultat. .

I fråga särskilt om det biträde med agronomisk. utbildning, som ansetts i

främsta rummet behövligt för att lämna råd och upplysningar åt nybyggarna, tillhandahålla

dem ritningar till hus. stall och ladugård, odlingsplaner in . m., framhåller

landshövdingen, att medverkan av ett dylikt biträde i ko.lomsationsar betet,

vore ett betydelsefullt led i strävandena att erhålla en bärkraftig nybyggarstam,

som skänker bygden ökad styrka och icke utgör ett i ödemarken utplanterat pioletariat.

Först då kunde också nybyggarverksamheten bliva till verklig välsignelse

för anve.^are äpekag) att den avdelning av länsstyrelsen, på vilken bestyret med

förmedlingen av ifrågavarande lån och understöd eventuellt skulle falla, redan föi ut

vore hårt belastad med arbete och att för den skull, om. ej länsstyrelsens förslag

om tillfälligt engagerande av agrommiskt biträde vunne gillande, medel, dock måste

ställas till länsstyrelsens förfogande för möjliggörande att på. annat lämpligt sätt

ordna frågan om tillsyn och kontroll. I detta sammanhang eriniar landshövdingen

om, att den lösning med anställande av agronomiskt biträde, som av länsstyrelsen

framförts, redan kommit till användning vid den av Kungl. Maj:t tillsätta nämnd,

som handhar nybyggesverksamheten vid Alträsk, liksom även vid Bromsska.stiftelsen.

Med anställande av ett dylikt agronomiskt biträde vore också enligt landshövdingens

mening ett steg taget i riktning att sätta länsstyrelsen eller i varje, tall

länets styresman i stånd att på rätt sätt verka ledande pa kolonisationen inom länet.

Därest icke särskild hjälp beredes de nybyggen, som inrättas vid veparteden

nu ifrågavarande cftcravvittringen nedanför odlingsgränsen inom ^chefen

Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar i Norrbottens län, synes

det antagligt, att dessa nybyggen icke komma att åtminstone inom eu

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

nära framtid bliva på tillfredsställande sätt bebyggda eller nöjaktigt

uppodlade. Av utredningen framgår otvetydigt, att de förmåner, staten

fordom ansett tillräckliga för en nybyggare, numera i hög grad förlorat

i värde. Erfarenheten isynnerhet från de senast upplåtna nybyggena

utvisar tillfyllest, att kraftigare hjälp behövs, ifall dessa nybyggen skola

kunna bereda sina innehavare tillfredsställande bärgning* och icke resultatet

allenast bliva, att nybyggaren oaktat yttersta ansträngning och

föisalvelse knappast förmår hålla nöden borta. Det stora antal vid den

allmänna avvittringen inom Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar åren 1883

°ch^ 1893 upplåtna nybyggen, vilka, oaktat frihetsåren för länge sedan

utgått, ännu icke kunnat omföras till skatte på grund av icke fullgjorda

och odlingsskyldigheter, är ett övertygande bevis härpå.

Likväl . voro förhållandena vid tiden för dessa ny byggesupplåtelser icke

jämförliga med de nuvarande i avseende å bygi>nadskostnader och

arbetslöner.

Då därjämte, de med länsstyrelsens framställning avsedda nybyggena

äro de sista i sitt slag, synes det mig lämpligt, att staten ingriper

och medelst beredandet av vissa ytterligare förmåner söker åstadkomma,

att det långvariga avvittringsarbetet blir på ett ändamålsenligt sätt slutfört.

Mot läusstyrelsens förslag, som i väsentliga delar ansluter sig till de

bestämmelser, som vid 1918 års lagtima riksdag godkändes beträffande understöd

åt kolonisationsverksamheten å vissa kronopark^- i Norrland,

har jag i huvudsak ej något att erinra. Jag anser alltså, att hjälpen

bör inrikta sig på att främja dels nybyggets ändamålsenliga bebyggande

genom beviljande av byggnadslån och dels nybyggets uppodling genom

tillhandahallande av statsbidrag utan aterbetalningsskyldighet. De för

dessa understöd föreslagna föreskrifterna synas mig i allmänhet väl avvägda

och motiverade. I vissa avseenden hava de kompletterats i de

av kolonisationskommittéu och kammarkollegiet angivna utlåtandena.

De därvid . framställda förslagen synas värda allt beaktande. I likhet

med kolonisationskommitfén anser jag, att byggnadslånen böra utgå

från en särskild fond samt odlingsbidragen från särskilt för ändamålet

anvisade anslag.

Vad beträffar själva handhavandet av ifrågavarande understödsverksamhet

synes detsamma böra åtminstone tillsvidare anförtros länsstyrelsen

i Norrbottens län. Dessa åtgärder äro av en speciell karaktär

och sammanhänga med nybyggesväsendet, över vilket tillsynen tillkommer

länsstyrelsen. Länsstyrelsen har i sin skrivelse gjort vissa uttalanden

angående organisationen av kolonisationsverksamheten och vad

därmed sammanhänger. Dessa uttalanden hava vidare utvecklats i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

landshövdingen Malms P. M. Jag vill ingalunda underkänna behovet av en

större fasthet i organisationen av dessa ärendens handläggning men

anser icke denna ganska stora och betydelsefulla fråga böra upptagas

till prövning i detta sammanhang. Jag vill erinra, att kolonisationskommittén

i sitt utlåtande anfört, att kommittén ännu icke hunnit behandla

denna fråga.

För fullgörandet av de uppgifter, länsstyrelsen skulle få genom

dessa byggnadslån och odlingsbidrag, vilka uppgifter bland annat innefatta

en viss fortlöpande rådgivande och kontrollerande verksamhet,

torde länsstyrelsen hava behov att understundom anlita andra funktionärer

än dem, som tillhöra landsstaten. Länsstyrelsen har ifrågasatt

att erhålla bemyndigande att anställa en person med agronomisk utbildning

för utförande av besiktningar m. in. och för att i övrigt biträda

länsstyrelsen med dessa ärendens handläggning. Kolonisationslcommittén

har icke ansett en sådan anordning behövlig. Aven jag finner anställandet

av en dylik särskild befattningshavare böra åtminstone för närvarande

undvikas och vill hänvisa till den hjälp av i agronomiskt hänseende

erfarna och sakkunniga personer, som länsstyrelsen bör kunna

förvärva genom att för besiktningar m. m. anlita hushållningssällskapets

jordbrukskonsulenter och vandringsrättare. Vid resor på grund

av härav föranledda uppdrag böra dessa åtnjuta av statsmedel resekostnads-

och traktamentsersättning, vilken bör utgå för jordbrukskonsulent

enligt fjärde och för vandringsrättare enligt femte klassen i resereglemente!.

Denna ersättning bör utgå från nionde huvudtitelns anslag till

rese- och traktamentspenningar.

Därest det skulle visa sig, att länsstyrelsen därutöver har oundgängligt

behov av särskilda medel för bestridande av med ifrågavarande

verksamhet förknippade kostnader, torde Kungl. Maj:t böra äga att, på

framställning av länsstyrelsen och efter noggrann utredning, härtill anvisa

nödiga medel från det anslag, som må bliva beviljat till odlingsbidragen.

1 fråga om byggnadslånen får jag i huvudsaklig anslutning till

kolonisationskommitténs förslag med vissa, delvis av kammarkollegiet

föreslagna jämkningar, föreslå följande allmänna villkor och bestämmelser:

1) Till nybyggare, som med hänsyn till omfattningen av det åt honom upplåtna

nybygget eller på grund av andra omständigheter prövas därav vara i behov,

må länsstyrelsen i Norrbottens län bevilja lån från Norrbottens ny byggeslånefond

för utförandet av byggnadsarbeten å nybygget. Dylikt lån må, med den inskränkning,

som i 2) stadgas, utgå med tre fjärdedelar av det belopp, vartill vid lånets

beviljande byggnadskostnaden utöver värdet av virke från nybyggets skog beräknas,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 121 höft. (Nr 139).

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

dock högst med 2,000 kronor. Av detta lån utbetalas 500 kronor antingen mot

vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet, då lånet beviljats, eller ock utan

dylik säkerhet, då byggnadsarbete utförts till ett värde av minst 700 kronor, virkesvärdet

oberäknat, 500 kronor då mangårdsbyggnaden kommit under tak, enahanda

belopp då uthusbyggnaden i sin helhet kommit under tak, samt återstoden då byggnaderna

blivit fullbordade i enlighet med föreskrift.

2) Därest å nybygge arbeten för uppförandet av åbyggnader redan blivit

utförda, vilka arbeten dock ej blivit fullbordade eller kunna anses ändamålsenliga,

må på särskild prövning av länsstyrelsen bero, om och i vad mån byggnadslån,

varom nyss är sagt, må beviljas.

3) För byggnadsarbetenas utförande skola ritning och beskrivning fastställas

vid lånets beviljande samt därefter lända till efterrättelse, i den mån ej avvikelse

medgives.

4) Byggnadslånet skall uppdelas i två lika stora delar, en stående och en

amorteringsdel, och skall i fråga om lånets gäldande ävensom angående skyldighet

att hålla byggnaderna brandförsäkrade och i andra här ej särskilt omförmälda

avseenden i tillämpliga delar gälla vad som är eller framdeles kan bliva föreskrivet

beträffande från statens egnahemslånefond av låneförmedlare utlämnat egnahemslån

för bostadslägenhet.

5) Så länge erhållet byggnadslån ej är till fullo återbetalt, skall till betalande

av annuitet å amorteringsdelen samt ränta och avbetalning å den stående delen i

första rummet användas å, låntagaren belöpande andel i avkastningen från den särskilda

allmänning, som tillagts de vid dispositionen av överloppsmarken i socknen

tillkomna nybyggena, i den mån nybyggaren eljest skulle varit berättigad att omedelbart

bekomma densamma; åliggande det fördenskull den, som förvaltar nämnda

avkastning, att innehålla och till länsstyrelsen inleverera vad av dylik andel skall

därtill användas.

6) Nybyggare, som erhållit byggnadslån, skall, vid äventyr att förklaras

förlustig besittningsrätten till nybygget, iakttaga och uppfylla de villkor, som vid

lånets beviljande föreskrivits i fråga om byggnadsskyldighetens utförande, lånets

amortering och annat, vars iakttagande måste anses vara av synnerlig vikt. Vad

sålunda är stadgat skall gälla även annan innehavare av nybygget, till dess lånet

till fullo återbetalts eller nybygget omförts till skatte, och må fördenskull inrymning

i nybygget icke av länsstyrelsen beviljas ny åbo, därest icke denne förbinder

sig att övertaga byggnadslånet med därvid fastade villkor.

7) Nybygge, för vilket byggnadslån lämnats, må icke omföras till skatte,

med mindre innehavaren i vederbörlig ordning medgivit, att inteckning till säkerhet

för lånet och de därvid förbundna villkoren må erhållas i fastigheten. Beviljas

skatteomföring, skall länsstyrelsen på nybyggarens bekostnad ombesörja, att för

nybyggaren lagfart sökes å det till skatte omförda nybygget samt att första inteckning

heredes däri till säkerhet för byggnadslånet.

För erhållandet och tillgodonjutandet av odlingsbidrag torde böra

fastställas följande allmänna villkor och bestämmelser:

1) Finnes icke å nybygge vid tillträdet uppodlad mark till två hektars vidd,

äger nybyggaren att av allmänna medel erhålla bidrag utan återbetalningsskyldighet

till bestridande av kostnaderna för uppodling av vad i nämnda areal brister. Sådant

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majits proposition Nr 139.

bidrag utgår med 250 kronor för hektar av den mark, som skall odlas. Odlingsbidrag

beviljas av länsstyrelsen i Norrbottens län.

2) Av odlingsbidrag utbetalas hälften antingen mot vederhäftig borgen eller

annan godkänd säkerhet, då nybygget tillträtts, eller.ock utan dylik säkerhet, då

hälften av den areal uppodlats, för vilken bidraget beräknats, samt återstoden då

den med bidraget avsedda odlingen fullbordats.

3) Odling, vartill bidrag beviljas, skall verkställas i enlighet med odlingsplan,

som skall vara uppgjord av jordbrukskonsulent, vandringsrättare eller annan

sakkunnig person samt godkänd av länsstyrelsen.

4) Har ej, då odlingsbidrag blivit enligt 2) uppburet i förskott mot borgen

eller annan säkerhet, hälften av den till odling bestämda arealen uppodlats inom

fem år från tillträdet, vare odlingsbidraget förverkat och nybyggaren skyldig återbetala

vad därav uppburits. För odling, som icke verkställts inom tio år efter tillträdet,

äger utbetalning av odlingsbidrag ej rum.

Till byggnadslånefonden liar kolonisationskommittén ifrågasatt

anvisande såsom kapitalökning för år 1919 av ett förslagsanslag å 100,000

kronor. Emellertid synes mig denna kapitalökning böra, liksom vid

övriga lånefonder, få karaktären av reservationsanslag. Någon ändring

i kapitalökningsbeloppet torde dock icke på grund härav vara erforderlig.

I fråga om storleken av de belopp, som böra av riksdagen äskas

till odlingsbidragen, instämmer jag med kolonisationskommittén.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd Norrbottens nybyggeslånefond,

skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

medel må i mån av tillgång ställas till länsstyrelsens i Norrbottens

län förfogande för utlämnande av byggnadslån till innehavare

av krononybyggen, vilka upplåtits vid disposition av överloppsmarker

nedanför odiiugsgränsen inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare

socknar av nämnda län;

dels besluta, att för denna lånerörelse skola gälla de av mig i

sådant avseende tillstyrkta allmänna villkor och bestämmelser;

dels såsom kapitalökning för denna lånefond å tilläggsstat för år

1919 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor att utgå av lånemedel;
dels

till beredande av odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet

åt innehavare av nämnda krononybyggen anvisa ej mindre å tilläggsstat

för år 1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor än även å extra

stat för år 1920 ett förslagsanslag av 10,000 kronor;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.is proposition Nr 139.

dels ock besluta, att för erhållande och tillgodonjutande av dylikt

odlingsbidrag skola gälla de av mig i sådant avseende tillstyrkta allmänna

villkor och bestämmelser.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,

däruti statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle proposition

i ämnet avlåtas till riksdagen med den lydelse,

bil. — till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Bruze.

STOCKHOLM, ISAAC MA11CUS'' BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:333 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning å tilläggsstat till riksstaten för år 1919 i vad rör jordbruksfonden. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1919:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående byggnadslån och odling sbidrag till innehavare av vissa krononybyggen i Norrbottens lä s. 1 i texten