Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad m. m

1919-02-28 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:161, Med förslag till lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

förordnande av rättegångsbiträde åt häktad m. m.;

given Stockholms slott den 28 februari 1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vilt Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad,

2) lag angående ändrad lydelse av 12-§ i lagen den 14 juni 1901

om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i

vissa delar av rättegångsbalken samt

3) lag angående ändring av 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober

1914 om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sarnl. 138 käft. (Nr 161.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Förslag
till
Lag
angående

förordnande av rättegångsbiträde åt liäktåd.

Med upphävande av lagen den 14 september 1906 angående förordnande av

rättegångsbiträde åt häktad förordnas som följer:

1 §•

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hjälp vid sin

talans förberedande och utförande och säger han sig ej själv kunna anskaffa

biträde, skall biträde åt honom förordnas för den tid häktningen varar.

Förordnande, som här avses, meddelas utom i fall, varom i tredje stycket

sägs, av Kungl. Maj:ts befallningshavande och innefattar bemyndigande att biträda

den häktade i fråga om talan vid domstol, som i förordnandet angives,

ävensom vid fullföljd av samma talan.

Har i mål, som förekommer till handläggning vid underrätt, biträde åt häktad

ej förordnats eller har förordnat biträde icke tillstädeskommit, skall förordnande,

som ovan sägs, meddelas av rätten, om den häktade äskar det. Ej må den omständigheten,

att biträde ej kan av rätten anskaffas, utgöra hinder mot målets

handläggning. Innan biträde hörts, må dock icke, mot den häktades bestridande,

slutligt utslag meddelas.

Vill den häktade ej såsom biträde använda den, som därtill förordnats,

äger han ej påkalla förordnande för annan person, där ej rätten finner honom hava

giltig anledning att icke åtnöjas med den förordnade.

2 §•

Är ej för den häktade biträde tillstädes, då mål, som avses i denna lag,

förekommer till handläggning vid underrätt, men finner rätten med hänsyn till

bristande förmåga hos den häktade att själv tillvarataga sina intressen biträde

erforderligt för målets utredning, äge rätten, ändå att det ej påkallas av den

häktade, förordna biträde. Sålunda förordnat biträde må icke avvisas av den

häktade, med mindre han själv anskaffar annat biträde, som av rätten godkännes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 161.

3

3 §•

Till biträde skall förordnas lämplig person, som avlagt för utövande av

domareämbete föreskrivna kunskapsprov samt yrkesmässigt utövar advokatverksamhet.

Biträdet må vid förordnandet berättigas att i sitt ställe sätta annan, som

enligt vad nu är sagt må förordnas till biträde åt häktad.

Möter hinder att till biträde förordna person, som i första stycket avses,

eller skulle genom förordnandet statsverket oskäligen betungas, må till biträde förordnas

annan, som är lämpad att på ett tillfredsställande sätt biträda den häktade.

Har den häktade till biträde föreslagit person, som i första stycket avses,

bör avvikelse från förslaget ej ske, såframt ej särskilda skäl därtill äro.

4 §•

• Biträde, som förordnats enligt denna lag, åtnjute av allmänna medel efter

rättens prövning skäligt arvode för det arbete, han nedlagt å förberedande och utförande

av den häktades talan, så ock ersättning för nödvändiga utgifter och tidsspillan.

Har å häktningen icke följt handläggning inför domstol, bestämme Kungl.

Maj:ts befallningshavande det belopp, som må tillkomma biträdet. Ej må biträdet

av den häktade förbehålla sig ytterligare ersättning; har sådant förbehåll skett,

vare det utan verkan.

Beslut om ersättning till biträde gånge i verkställighet ändå att det ej

vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall utan avgift tillhandahållas

biträdet.

5 §■

I slutliga utslaget pröve rätten, huruvida den biträdet tillerkända ersättningen

skall återgäldas till statsverket av allmän åklagare eller av enskild part.

Ej må åklagare eller målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då han enligt

lag är pliktig gälda den tilltalades rättegångskostnad, ej heller denne, där han ej

varder till ansvar i målet dömd.

Har tilltalad, som dömts till ansvar i målet, däri åtnjutit fri rättegång,

må han i slutliga utslaget förpliktas gottgöra statsverket ersättning till biträde

allenast om han förklarats förlustig sagda förmån; efter rättegångens avslutande

kan återbetalningsskyldighet åläggas honom enligt reglerna i 13 § av lagen om

fri rättegång.

3 §■

Hålles någon häktad såsom misstänkt för brott, som hör under krigsdomstols

behandling, galle angående biträde åt den häktade vad i lagen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes finnes stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Förslag

till

Lag

angående iindrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1901 om vad iakttagas

skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar av rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 14 juni 1901 om vad iakttagas

skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar av rättegångsbalken

skall erhålla följande ändrade lydelse:

I stället för de delar av 29, 38 och 39 punkterna i ovan åberopade förklaring

den 23 mars 1807, vilka ej enligt föregående stadganden i denna lag äro att

anse såsom upphävda, förordnas:

Ingiver häktad till Konungens befallningshavande eller tillsyningsman vid

häkte besvär eller annan inlaga till högre rätt eller ock ansökan om nåd, varde

den ofördröjligen insänd till den myndighet, som har att därmed taga befattning:

Varda besvär av häktad ingivna till Konungens befallningshavande eller

tillsyningsman vid häkte, skall å besvärsskriften tecknas bevis om tiden för dess

ingivande. Då utslag, beslut eller besvärsskrift delgives häktad, värde handlingen

försedd med bevis om tiden för delgivandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

5

Förslag

till

Lag

angående ändring av 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober 1914 om krigsdom
stolar

och rättegången därstädes.

Härigenom förordnas, att 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober 1914 om

krigsdomstolar och rättegången därstädes skola erhålla följande ändrade lydelse:

80 §.

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, tillhörande

krigsdomstols behandling, eller som, utan att vara häktad, vid sådan domstol tilltalas

för brott, varå straffarbete eller förlust av ämbete eller tjänst efter lag kan

följa, hjälp vid sin talans förberedande och utförande, och säger han sig ej själv

kunna anskaffa biträde, skall biträde förordnas åt honom för den tid, han hålles

häktad eller är för sådant brott tilltalad, som ovan sagts. Eörordnande, som här

avses, meddelas av Konungens befallningshavande i den ort, där rätten skall sammanträda,

och innefattar bemyndigande att biträda den häktade i fråga om talan

vid domstol, som i förordnandet angives, ävensom vid fullföljd av samma talan.

Är fältkrigsrätt underdomstol i målet, må dock, när målet ej handlägges inför

nämnda rätt, förordnande av biträde meddelas jämväl av rättens civila ledamot.

Vad lagen angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad stadgar i

1 § tredje och fjärde styckena samt i 2, 3, 4 och 5 §§ skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om rättegångsbiträde vid krigsdomstol, dock att vid fältkrigsrätt

den omständigheten, att biträde ej kunnat i visst mål höras, icke må utgöra

hinder för målets avgörande.

Angående biträde vid ståndrätt stadgas i 86 §.

81 §■

Därest den, som är i tjänstgöring vid krigsmakten, vill å tid då målet icke

handlägges inför under-domstolen begära, att biträde åt honom förordnas efter vad i

80 § första stycket sägs, äge han göra anmälan därom hos sin befälhavare, som

har att hos vederbörande göra framställning om biträdets förordnande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Magt Konungen i statsrådet å Stockholms slott

torsdagen den 9 januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilsson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:

»Riksdagen har, såsom jag den 22 mars 1918 anmälde, genom

skrivelse den 27 februari 1917, nr 24, anhållit, att Eders Maj:t täcktes

låta utarbeta förslag till ändring i nu gällande lagstiftning angående

rättegångsbiträde åt häktad i syfte att den häktade måtte kunna erhålla

nödigt biträde vid överrätt lika väl som vid underdomstol; att vid förordnande

av rättegångsbiträde tillbörlig och skälig hänsyn toges till den

häktades förslag i avseende å personvalet; samt att till rättegångsbiträde

förordnades rättsbildad advokat, då hinder därför icke mötte och statsverket

icke därigenom oskäligen betungades.»

Föredraganden redogjorde för skrivelsens innehåll jämväl i övrigt

och anförde vidare:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 161.

7

»I infordrade utlåtanden över riksdagens berörda skrivelse^ vilken

föranletts av en framställning till 1917 års riksdag från justitieombudsmannen,

hava hovrätterna förklarat sig icke hava något att erinra mot

att gällande lagstiftning angående rättegångsbiträde åt häktad ändras i

enlighet med vad riksdagen sålunda hemställt, därvid dock Svea hovrätt

uttalat, att en fullt tillfredsställande lösning av hithörande frågor, med

hänsyn till saknaden av ett lagligen ordnat advokatväsende, enligt hovrättens

uppfattning icke för närvarande kunde åvägabringas.

Sedermera har riksdagens justitieombudsman i skrivelse till Eders

Kungl. Maj:t den .31 december 1917 bl. a. framhållit behovet av lagändring

jämväl därutinnan, att rättegångsbiträde åt häktad borde uttryckligen tillförsäkras

ersättning ej blott för inställelse vid rätten utan även för direkta

kostnader, som vore nödiga för ett ändamålsenligt och legitimt utförande

av försvaret, ävensom för det besvär och arbete rättegångsbiträdet kunde

hava haft utom rätta i och för försvarets beredande.

Vid övervägandet av de lagstiftningsåtgärder, som i anledning av

riksdagens nyssnämnda skrivelse böra vidtagas, är till en början att

märka, att frågan om häktning och förundersökning i brottmål sedan

någon tid är föremål för särskild beredning inom justitiedepartementet

och i sinom tid torde böra göras till föremål för särskild framställning

till riksdagen i syfte bl. a. att åvägabringa fasta normer för anhållnings-

och häktningsrättens utövande qch för den anhållnes eller häktades

ställning före det egentliga domstolsförfarandet. Frågan om rättegångsbiträde

åt häktad har givetvis ett visst sammanhang med nu nämnda

större lagstiftningsärende. Men även om de resultat, vartill man i sistnämnda

ärende kommer, kunna påkalla någon utsträckning av bestämmelserna

om rättegångsbiträde åt häktad, synes detta ej böra föranleda

uppskov med prövning av de ändringar i gällande lag, varom riksdagen

hemställt och vilka endast utgöra eu utbyggnad av nu gällande

anordning.

På grund därav har inom justitiedepartementet för tillgodoseende

av de av riksdagen och dess justitieombudsman uttalade önskemålen utarbetats

förslag till ny lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt

häktad, till lag angående ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1901

om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa

delar av rättegångsbalken och till lag angående ändring av SO och 81 §§ i

lagen den 23 oktober 1914 om krig sdomstolar och rättegången därstädes.

Vid denna revision av nu gällande bestämmelser i ämnet har det

synts mig lämpligt att utöver de yrkanden, vilka närmast givit upphov

till revisionsarbetet, jämväl företaga vissa andra ändringar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 161.

Sålunda hava föreliggande lagförslag, i den mån förhållandena så

påkallat, bringats i överensstämmelse med det förslag till lag om fri

rättegång, som torde komma att föreläggas den nu sammanträdande

riksdagen och som i huvudsak överensstämmer med det förslag i ämnet,

som förelädes 1918 års riksdag men av denna med hänsyn till bristande

tid för förslagets vederbörliga granskning avslogs.

Uträtten 9attV Den viktigaste förändring av gällande bestämmelser angående biträde

erhålla åt häktad, som jag anser mig böra föreslå utan direkt stöd av särskild

biträde, framställning från riksdagen, avser emellertid en utvidgning av rätten

att erhålla biträde till att gälla alla, som hållas häktade såsom misstänkta

för brott, och icke, såsom enligt gällande lag är fallet, blott dem, som

häktats för brott, varå straffarbete efter lag kan följa; och anhåller jag

nu att få redogöra för grunderna till min ståndpunkt i detta hänseende.

Historik. Redan det förslag till lag om rättegångsbiträde åt häktad, som av

Kungl. Maj:t förelädes 1904 års riksdag, innefattade en rätt för envar,

som hölles häktad såsom misstänkt för brott, att erhålla rättegångsbiträde.

Sammansatta stats- och lagutskottet föreslog emellertid, att rätten skulle

inskränkas till att gälla allenast den, som häktats för sådant brott, varå

straffarbete efter lag kunde följa. På grund av första kammarens avslag

såväl å utskottets hemställan som å Kungl. Maj:ts proposition förföll

emellertid hela frågan vid nämnda riksdag.

I sin till 1906 års riksdag .avgivna ämbetsberättelse hemställde därefter

justitieombudsmannen, att riksdagen ville för sin del antaga lag

angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad av i nu förevarande

hänseende samma lydelse som det av Kungl. Maj:t till 1904 års riksdag

framlagda förslaget. Sammansatta stats- och lagutskottet meddelade i

sitt utlåtande i ärendet, att det inom utskottet liksom vid sakens föregående

behandling i riksdagen rått tvekan om lämpligheten att giva lagen

den utsträckning, som i förslaget ifrågasatts. Av denna anledning och

då det vore lämpligt, att riksdagen framginge med försiktighet på den

nu föreslagna vägen, samt frågan i allt fall hade sin största betydelse

beträffande grövre brott, föreslog utskottet att begränsa den i förslaget

medgivna rätten för tilltalad att erhålla rättegångsbiträde till dem, som

hölles häktade såsom misstänkta för brott, varå kan följa dödsstraff eller

straffarbete, dock ej under två år. Utskottets hemställan bifölls av båda

kamrarna.

Vid den granskning av förslaget i högsta domstolen, som därefter

föregick lagens utfärdande, uttalades av flertalet bland domstolens ledamöter

betänkligheter mot den inom riksdagen företagna begränsningen

av lagens tillämplighet. Sålunda yttrade en ledamot, med vilken tvenne

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

9

andra instämde: ''Med den föreslagna lagens grund och syfte synes

mindre väl överensstämma, att lagens tillämplighet begränsas till de

fall, där den häktade misstänkes för brott, varå dödsstraff eller straffarbete,

dock ej under två år, efter lag följa kan, helst sistnämnda från

promulgationslagen till strafflagen hämtade uttryck icke lärer kunna

tolkas annorledes, än att därmed avses allenast sådana brott, i vilkas

straffskala ej ingår lindrigare straff än straffarbete i två år. Vidare

torde i följd av sagda begränsning Konungens befallningshavande, då

häktad person hos bemälda myndighet äskar hjälp i rättegången, föranlåtas

att angående brottets beskaffenhet ingå i en prövning, därtill i

många fall nödigt material icke hos Konungens befallningshavande föreligger.

’ En annan ledamot av domstolen anförde: ''Förevarande förslag

skiljer sig från det av Kungl. Maj:t i proposition till 1904 års riksdag

avgivna förslag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad

därutinnan, att rätten att påkalla sådant förordnande nu skall omfatta

allenast de fall, då häktningen ägt rum för brott av synnerligen grov

art, samt att Konungens befallningshavande, om biträde önskas hos denna

myndighet, med hänsyn till berörda begränsning av rättigheten, måste

ingå i den prövning av brottets beskaffenhet, som är nödvändig för att

avgöra frågan, huruvida biträde lagligen kan förordnas; och ehuruväl....

tvekan kan uppstå, huruvida nämnda prövning lämpligen bör tillkomma

Konungens befallningshavande, synes dock med avseende därå, att förslaget,

sådant det nu föreligger, nära nog utan skiljaktighet vunnit riksdagens

bifall, tillräckliga skäl icke förefinnas för att avstyrka, att förslaget

upphöjes till lag.’

I sin till 1909 års riksdag avlåtna ämbetsberättelse föreslog justitieombudsmannen

sådan ändring av ifrågavarande lag, att rätt att erhålla

rättegångsbiträde skulle tillkomma envar, som hölles häktad såsom

misstänkt för brott. Sammansatta stats- och lagutskottet yttrade, att de

erfarenheter, som vunnits under den tid förevarande lag varit i tillämpning,

gåve vid handen, att densamma med den begränsade omfattning,

vari den av 1906 års riksdag antagits, icke kunde anses hava fyllt det

med lagen avsedda ändamål. Lagens bestämmelser vore nämligen tilllämpliga

endast å sådana häktade, vilka tilltalats för de allra grövsta

brotten, under det åtskilliga andra häktade, vilka jämväl måste anses vara

i stort behov av biträde vid rättegång, icke kunde erhålla sådant. Emellertid

befarade utskottet, att en så stor utsträckning- av lagens tillämplighetsområde,

som av justitieombudsmannen påyrkades, möjligen skulle

medföra, att rättigheten att erhålla av offentlig myndighet förordnad

försvarare kunde komma att tagas i anspråk i allt för stor utsträckning

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 198 käft. (Nr 161.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 161.

även i sådana fall, där behovet av rättshjälp icke kunde anses vara i

högre grad trängande. Härav kunde följa kostnader för staten av ganska

betydande och för det dåvarande icke beräknelig omfattning. Då nu

därtill komme, att vid en eventuell omarbetning av vår straffprocess

förevarande fråga givetvis komme att bliva föremål för ingående prövning,

samt vid sådant förhållande det icke utan synnerligen tvingande skäl

kunde anses lämpligt att dessförinnan vidtaga en reform med så vittgående

konsekvenser som den nu ifrågasatta, fann utskottet tillrådligt att

stanna vid en något mindre omfattande reform än justitieombudsmannen

föreslagit; och förordade utskottet,'' att rättigheten att erhålla rättshjälp

skulle utsträckas till att gälla för alla dem som hölles häktade såsom

misstänkta för brott, varå straffarbete enligt lag kunde följa, varemot

utskottet på ovan anförda skäl ej under förhanden varande förhållanden

ansåge sig böra tillstyrka en utsträckning av lagen jämväl beträffande

dem, som hölles häktade för brott, varå endast fängelse eller böter

kunde följa. Vid utskottets betänkande var fogad en reservation av

tvenne utskottets ledamöter, vilka yrkade bifall till justitieombudsmannens

framställning oförändrad. Utskottets hemställan bifölls emellertid av

båda kamrarna, och lag i ämnet utfärdades den 14 maj 1909, sedan

högsta domstolen lämnat förslaget utan anmärkning.

DtP<htf'' Det synes mig finnas starka skäl att nu taga steget fullt ut och

men sc ejen. ]agen (]en omfattning, som av Kungl. Maj:t redan år 1904 föreslogs.

Å ena sidan synas mig nämligen de betänkligheter, vilka lagens nuvarande

begränsning onekligen väcker, vara beaktansvärda, medan å andra

sidan erfarenhe ten under de gångna åren giver vid handen, att den

ifrågavarande utsträckningen av lagens tillämplighet icke skulle medföra

vittgående konsekvenser i fråga om kostnader för staten.

Beträffande de betänkligheter, vilka föranledas av lagens nuvarande

begränsning, erinrar jag till en början om den år 1906 vid det då föreliggande

lagförslagets granskning i högsta domstolen gjorda erinringen,

att Kungl. Maj:ts befallningshavande, då häktad person hos bemälda*

myndighet äskar hjälp vid rättegång, nödgas att angående brottets beskaffenhet

ingå i en prövning, till vilken befallningshavanden i många

fall saknar nödigt material. I själva verket torde förhållandena ofta nog

göra det nödvändigt för befallningshavanden att utan saklig prövninggodtaga

den rubricering av brottet, som verkställts av den, som företagit

häktningen. Det torde också upprepade gånger ha inträffat, att exempelvis

personer, vilka häktats för stöld men sedermera befunnits skyldiga

allenast till snatteri, på grund av den först gjorda brottsrubriceringen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

erhållit rättegångsbiträde, oaktat brottets beskaffenhet rätteligen icke

medfört behörighet att erhålla biträde.

Om sålunda lagens nuvarande begränsning medför den oegentligheten,

att rättegångsbiträde ej sällan förordnas åt personer, vilka lagen ej

avser att tillerkänna rätt till sådant biträde, så medför emellertid begränsningen

å andra sidan den svårare olägenheten, att personer, vilka vore i

lika stort behov av biträde, som de av lagen avsedda häktade, icke kunna

erhålla sådant. Det måste betecknas såsom godtyckligt, att exempelvis

den nedsättning av strafflatituden i 15 kap. 22 § 2 mom. strafflagen

(den så kallade Åkarpslagen), vilken ägde rum år 1914 och varigenom

straffarbete uteslöts ur straffskalan, samtidigt kom att medföra en försämring

av dens ställning, som häktats för brott mot berörda lagrum.

Den rätt att erhålla rättegångsbiträde, som med lagrummets tidigare avfattning

tillkommit honom, bortföll nämligen genom berörda lagändring.

En häktning är i själva verket redan i och för sig ett så allvarligt ingrepp

i den enskilda friheten, att själva häktningen, oberoende av vilket

brott den avser, bör berättiga till erhållande av rättegångsbiträde. Staten

berövar i lika mån varje för brott häktad hans handlingsfrihet och hans

möjlighet att genom införskaffande av bevismedel freda sig från åtalet.

Även ur social synpunkt medför varje häktning ett lika allvarligt hot

mot vederbörandes person.

När riksdagen år 1909 avvisade tanken på den nu ånyo ifrågasatta utvidgningen

av ifrågavarande lagstiftning, synes detta i väsentlig mån hava

berott på farhågan att eu utsträckning av rätten att erhålla rättegångsbiträde

skulle medföra kostnader för staten av ganska betydande och

icke beräknelig omfattning. Denna farhåga torde emellertid numera kunna

undanröjas genom en hänvisning till de gångna årens erfarenhet. Med

ledning av rättsstatistiken för åren 1913 och 1914, vilken nu är tillgänglig,

är det nämligen möjligt att bilda sig ett tillräckligt grundat omdöme

i förevarande fråga. Statistiken för dessa år utvisar ett totalantal häktade

såsom misstänkta för brott enligt allmänna strafflagen av för år 1913

3,229, för år 1914 2,762. Av dessa är det emellertid icke mera än under

år 1913 367 och under år 1914 318 personer, vilka häktats för brott, varå

straffarbete icke kunnat följa. De båda sistnämnda siffrorna iiro visserligen

icke fullt säkra. Till en början finnes ett antal av 15 respektive

113 häktade, beträffande vilka det på grund av ofullständighet i de till

statistiska centralbyrån avlämnade'' uppgifterna icke är möjligt att fastställa,

huruvida de häktats för brott, varå straffarbete kunnat följa, eller

icke. En viktigare felkälla föreligger emellertid däruti, att den brottsrubricering,

varå förestående uppgifter grundats, icke är den, som legat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Specialmoti
vering.

till grund för beslutet om förordnande eller avslag å ansökan om förordnande

om rättegångsbiträde, utan tvärtom den, som av vederbörande

underdomstol använts vid målets avgörande. Det är sålunda sannolikt,

att de ovan angivna siffrorna för personer, vilka häktats för brott, varå

straffarbete icke kunnat följa, äro alltför låga. Men även om man räknar

med dessa siffror, visar det sig, att det antal häktade, till vilka rätten

att erhålla rättegångsbiträde genom den nu förordade lagändringen skulle

utsträckas, icke omfattar stort mera än tio procent av hela antalet häktade.

Det synes mig då icke längre möjligt att av farhåga för kostnaderna

avvisa den utsträckning av ifrågavarande rättighet, som billigheten

kräver.

Jag anhåller nu att få redogöra för de särskilda stadgandena i de

olika lagförslagen, i den mån de avvika från gällande bestämmelser.

Lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad.

1 §•

Den utsträckning av rätten att erhålla rättegångsbiträde, till vilken

jag i det föregående lämnat motivering, har genomförts genom uteslutande

i l § av den inskränkning, som innehålles i gällande lags stadgande:

»Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, vard straffarbete

efter lag följa kan, hjälp . . .». Förslaget står i denna punkt i full

överensstämmelse med det förslag, som av Kungl. Maj:t förelädes 1904

års riksdag.

Det första av de av riksdagen uppställda önskemålen avser, att

den häktade må erhålla nödigt biträde vid överrätt lika väl som vid

underdomstol. Enligt det förslag till lag i ämnet, som av justitieombudsmannen

fogats till hans förut berörda skrivelse till 1917 års riksdag,

skulle denna fråga ordnas på så sätt, att det första förordnandet visserligen

endast — i likhet med vad nu är fallet — avsåge underrätten,

men att befallningshavanden, på därom av den häktade framställd begäran,

jämväl ägde förordna biträde åt den häktade vid talans utförande

och bevakande i högre rätt. Då emellertid befallningshavande näppeligen

bör äga någon diskretionär prövningsrätt, huruvida biträde i högre

rätt lämpligen bör förordnas, skulle den föreslagna regeln i praktiken

medföra, att den häktade utan egentligt skäl betungades med skyldigheten

att efter underrättens utslag göra särskild framställning om nytt förord
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

nande för biträdet att tjänstgöra i högre rätt. Det synes mig vara lämpligare,

att det av Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelade förordnandet

omfattar jämväl behörighet att biträda vid hovrätt och hos högsta

domstolen, dock naturligtvis endast i den mån den häktade icke lösgives.

Biträdets verksamhet bör ock uppenbarligen omfatta jämväl erforderlig

förberedelse av den häktades talan. För genomförande av denna anordning

har i 1 § första punkten dels angivits, att förordnande avser förberedande

och utförande av den häktades talan, dels ock bestämts, att

förordnande för biträdet skall äga giltighet under den tid häktningen varar.

Gällande lag innehåller i 1 § den bestämmelse, att rätten äger att

förordna biträde åt den häktade, därest den, som förordnats till biträde,

ej kommer tillstädes, eller den häktade först vid rätten framställer begäran

om biträde. Då det icke torde vara lämpligt, att hovrätt

eller högsta domstolen ålägges att under motsvarande förutsättningar

förordna rättegångsbiträde, har berörda bestämmelse även i förslaget begränsats

att gälla endast för underrätt. Ett av underrätten meddelat

förordnande skall emellertid enligt förslaget i likhet med förordnande

genom beslut av Kungl. Maj:ts befallningshavande gälla även för utförande

av den häktades talan i högre rätt. Har häktad person lösgivits

av underrätten men ånyo häktats under målets behandling i överrätt,

har den häktade givetvis befogenhet att hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

jämlikt 1 § första stycket göra framställning om förordnande

av biträde.

I gällande lag stadgas såsom förutsättning för den häktades rätt

att erhålla biträde, att han äskar hjälp. Då det stundom kan vara för

målets utredning önskvärt, att domstolen har tillfälle att förordna ett

rättegångsbiträde, även utan att den häktade gjort framställning därom,

har ett stadgande i denna riktning upptagits i förslaget. Bestämmelsen

torde komma till praktisk användning särskilt i det fall, att underrätten,

varest den egentliga utredningen företages, finner den häktade på grund

av förståndssvaghet eller eljest ur stånd att själv tillvarataga sina intressen.

2 §•

I nära överensstämmelse med riksdagens förslag föreskrives i 2

§ första stycket första punkten, att till rättegångsbiträde skall förordnas

lämplig person, som avlagt för utövande av domareämbete föreskrivna

kunskapsprov samt yrkesmässigt utövar advokatverksamhet;

dock att, om hinder därför möter eller statsverket därigenom skulle

oskäligen betungas, jämlikt andra stycket av samma paragraf till biträ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■ 14

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

de må förordnas annan, som är lämpad att på ett tillfredsställande

sätt biträda den häktade. Härtill ansluter sig föreskriften i tredje stycket

att, om den häktade till biträde föreslagit sådan person, som enligt vad

nyss sagts i första hand skall förordnas till biträde, avvikelse från förslaget

ej bör ske, såframt ej särskilda skäl därtill äro; denna föreskrift

överensstämmer med den, som upptagits i förslaget till lag om fri rättegång

5 § andra punkten.

Andra punkten i första stycket av förevarande paragraf har sin

motsvarighet i sistnämnda lagförslag 5 § andra stycket och grundar sig

på samma skäl som av mig anförts vid motiveringen till sagda lagförslag.

Jag vill här ytterligare framhålla, att stadgandet torde komma att

vara av värde bland annat i de framdeles sannolikt ganska talrika fall,

då föreståndare för rättshjälpskontor förordnas till biträde åt häktad. Det

är i detta fall givet, att biträdet utan fara kan betros med rätten att

sätta annan i sitt ställe, liksom det för honom vid utförandet av uppdraget

är en i många fall nödvändig lättnad att äga denna befogenhet.

Emellertid har det synts riktigast föreskriva, att jämväl den, som sättes

i huvudbiträdes ställe, skall vara rättsbildad advokat. I denna punkt

liksom vid bestämmandet av kvalifikationerna för huvudbiträdet avviker

föreliggande lagförslag från förslaget till lag om fri rättegång. Denna

avvikelse beror på den särskilda betydelse det äger för den häktade att

under den vanligen till några få rättegångstillfällen sammanträngda,

övervägande muntliga förhandlingen ständigt hava vid sin sida ett väl

kvalificerat biträde. .

Fjärde stycket av förevarande paragraf har sin motsvarighet i 2 §

av gällande lag och har undergått jämkning endast på den grund, att

förordnande kan hava meddelats utan den häktades begäran.

3 §•

Den i 3 § av gällande lag stadgade regeln, att förordnande för

rättegångsbiträde upphör, om den häktade under rannsakningen frigives,

har i föreliggande lagförslag fått uttryck redan i 1 §. Förslagets

tredje paragraf motsvarar de tre första punkterna av 4 § i gällande lag,

på så sätt att 3 § första stycket med vissa sakliga ändringar motsvarar

4 § första punkten, medan 3 § andra stycket innehåller 4 § andra och

tredje punkterna av gällande lag i sak oförändrade.

Enligt 4 § första punkten i gällande lag skall biträde njuta »skälig

ersättning av allmänna medel efter ty rätten bestämmer». I sin framställning

till 1917 års riksdag hade justitieombudsmannen föreslagit, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 161.

15

detta stadgande skulle ändras därhän, att biträdet erhölle »gottgörelse för

sina å saken havda utgifter och skäligt arvode efter ty rätten bestämmer».

Härmed åsyftades, att biträdet skulle äga utbekomma ersättning

för — såsom styrelsen för Sveriges advokatsamfund i avgivet utlåtande

uttryckt det — »det besvär och arbete rättegångsbiträdet kunde hava

haft utom rätta i och för försvarets beredande, såsom besök hos den

häktade, besök och samtal med andra personer, forskningar efter vittnen,

konferenser med sakkunniga, anskaffande av sakkunnigas utlåtanden,

uppsättande av skrifter m. m. dylikt». Vid frågans behandling år 1917

i riksdagens första kammare framhölls också behovet av en dylik lagändring

av en kammarens ledamot, tillika ordförande i styrelsen för

Sveriges advokatsamfund.

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t har emellertid riksdagen ifrågasatt,

huruvida lagändring i denna del må vara erforderlig. Lagens nuvarande

bestämmelse, att biträde skall njuta »skälig ersättning» lade icke hinder

i vägen för utdömande av ersättning även för skäliga kostnader av nu

ifrågavarande art. Om gällande lag på sina håll tolkades i motsatt riktning,

vore den naturliga utvägen att genom fullföljd av talan mot dylikt

beslut få lagens riktiga tolkning fastslagen. Dessutom kunde den av

justitieombudsmannen föreslagna avfattningen föranleda det missförstånd,

att rätten icke skulle äga ingå i bedömande av, huruvida sådana åtgöranden,

för vilka ersättning ifrågasattes, och därav föranledda kostnader

stode i skäligt eller rimligt förhållande till den sak, varom fråga vore,

eller kunnat vara av verklig betydelse för målets avgörande.

Därefter har justitieombudsmannen, såsom jag redan nämnt, i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 31 december 1917 framhållit behovet av en

lagändring i syfte att* uttryckligen tillförsäkra biträde ersättning ej blott

för inställelse vid rätten utan även för direkta kostnader, som vore nödiga

för ett ändamålsenligt och legitimt utförande av försvaret, ävensom

för det besvär och arbete biträdet kunde hava haft utom rätta i och för

försvarets beredande.

För min del finner jag det icke vara ur vägen att nu, när ändring

i förevarande lagstiftning av andra grunder bör äga rum, jämväl införa

ett förtydligande i denna fråga, om vars lösning enighet i sak torde råda.

Det av riksdagen anmärkta missförstånd, vartill den av justitieombudsmannen

föreslagna formuleringen kunde giva anledning, synes kunna undanröjas

genoin att föreskriva, att ersättning efter rättens prövning skall

tillerkännas biträde för nödvändiga utgifter och tidsspillan. I överensstämmelse

härmed och med förslaget till lag om fri rättegång § 14 andra

punkten har 3 § första punkten avfattats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Särskild bestämmelse torde erfordras för det fall, att å häktningen

icke följt handläggning av målet inför domstol. Även i detta fall kan

biträde äga anspråk på ersättning, nämligen för det arbete han nedlagt

å förberedande av den häktades talan och för härför nödvändiga utgifter

och tidsspillan. Det synes äga vissa praktiska fördelar, att prövningen

härav icke ålägges domstol utan Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som förordnat biträdet. Stadgande härom har upptagits i andra punkten

av nu förevarande paragraf.

I överenstämmelse med vad i förslaget till lag om fri rättegång §

14 tredje punkten stadgas, har i tredje punkten av förevarande paragraf

föreskrivits, att biträde ej må av den häktade förbehålla sig ytterligare

ersättning samt att, om sådant förbehåll skett, detta skall vara utan

verkan.

4 §.

Första stycket av 4 § överenstämmer i sak med 4 § fjärde och

femte punkterna av gällande lag. Den ändring, som vidtagits i sista

punkten, ansluter sig till stadgandet i 8 § andra punkten av förslaget

till lag av fri rättegång.

I andra stycket av förevarande paragraf regleras frågan om den

häktades skyldighet att till statsverket återgälda ersättning till biträdet

i det fall, att den tilltalade i målet åtnjutit fri rättegång. I anslutning

till lagrådets den 11 april 1918 avgivna utlåtande över de den 22 mars

1918 till lagrådet remitterade förslagen till, bland annat, lag om ändrad

lydelse av 4 § i förevarande lag har härvid föreskrivits, att tilltalad, som

dömts till ansvar i målet och däri åtnjutit fri rättegång, i slutliga utslaget

må förpliktas gottgöra statsverket ersättningen till biträdet allenast

om han förklarats förlustig sagda förmån, men att efter rättegångens avslutande

återbetalningsskyldighet kan åläggas honom enligt reglerna i

13 § av lagen om fri rättegång.

5 §.

5 § överensstämmer med 5 § av gällande lag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

17

Lag angående ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1901 om vad

iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar

av rättegångsbalken.

Lagen om förordnande av rättegångsbiträde åt häktad kompletteras

för närvarande i avseende å rättshjälp vid högre rätt av bestämmelserna

i 12 § av lagen den 14 juni 1901 om vad iakttagas skall i avseende å

införande av lagen om ändring i vissa delar av rättegångsbalken. Enligt

sagda paragraf, i den del varom nu är fråga, åligger det Konungens

befallningshavande eller tillsyningsman vid häkte att tillse, att häktad

person, som vill anföra besvär eller avgiva annan inlaga till högre rätt

eller ock göra ansökan om nåd, därvid ej saknar nödigt biträde.

I sin förut nämnda skrivelse till 1917 års riksdag anförde justitieombudsmannen,

att denna bestämmelse icke kunde anses på ett tillfredsställande

sätt fylla sitt ändamål. Vid förordnande av dylikt biträde

kunde förfaras på två olika sätt. Antingen förordnades den häktades

rättegångsbiträde från underrätten att biträda honom jämväl med skrifters

uppsättande m. m. vid utförande av talan i högre rätt, eller ock

finge någon fångvårds- eller landsstatstjänsteman, med eller utan särskilt

förordnande, i uppdrag att i angivna hänseende biträda den häktade.

Nu vore emellertid att märka, att de i 4 § av 1906 års lag förekommande

bestämmelserna rörande ersättning av allmänna medel åt häktads

rättegångsbiträde hava avseende allenast å sådant biträde, som jämlikt 1

§ i samma lag förordnats att biträda den häktade vid underrätten. Rörande

ersättning åt den person, som jämlikt 1901 års promulgationslag

får i uppdrag att vid uppsättande av skrifter till högre rätt in. m. biträda

den häktade, funnes däremot ej någon som helst bestämmelse, varav

hade ansetts följa, att för ersättning åt biträde i sistberörda hänseende

ersättning ej kan utdömas.

I samband med sitt förslag om sådan ändring i 1906 års lag, att

biträde kunde förordnas jämväl för utförande och bevakande av häktads

talan i högre rätt, framlade justitieombudsmannen därför förslag till ändring

av 12 § i 1901 års promulgationslag, enligt vilket denna paragrafs

andra stycke skulle erhålla följande lydelse:

»Konungens befallningshavande eller tillsyningsman vid häkte åligger

tillse, att häktad person, som i målet vill anföra besvär eller avgiva

annan inlaga till högre rätt eller ock göra ansökan om nåd, därvid ej

saknar nödigt biträde. Om förordnande av sådant biträde, så ock om ersättning

till honom gäller vad särskilt är stadgat.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 138 Käft. (Nr 161.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Gentemot detta förslag anmärkte riksdagen i sin skrivelse den 27

februari 1917, att 1906 års lag avsåge allenast sådan häktad, som misstänkes

för brott, varå straffarbete efter lag kan följa, samt sådant biträde,

som kräves i själva rättegången, varemot stadgandet i 12 § av

1901 års promulgationslag avsåge varje häktad samt ej blott inlagor till

högre rätt utan även ansökan om nåd. Denna åtskillnad syntes ej hava

blivit vid förslagets utarbetande uppmärksammad. Ett utförande i sistnämnda

paragraf av däri föreslagna tillägg skulle bland annat på denna

grund medföra oklarhet om rätta innebörden och räckvidden av paragrafens

stadgande.

Genom den nu föreslagna utvidgningen av rätten att erhålla rättegångsbiträde

skulle förevarande paragraf, i vad den avser biträde i rättegång,

komma att sakna betydelse och torde i denna del därför böra upphävas.

Något särskilt åläggande i lag torde icke erfordras för Kungl.

Maj:ts befallningshavande och tillsyningsman vid häkte att tillse, att

rättegångsbiträde enligt därom gällande lag förordnats eller, om så ej

skett men den tilltalade nu önskar biträde, förordnas för honom. Sedan

behörigheten att erhålla biträde jämväl i högre rätt fastslagits i lag, torde

det vara lämpligast att genom administrativa föreskrifter skapa garanti för

att varje häktad verkligen erhåller kännedom om den honom beredda

möjligheten att erhålla biträde. Genom föreskrifter av detta slag, nämligen

fångvårdsstyrelsens »ordningsregler för cellfångar» den 31 december

1912, har också redan tidigare vidtagits den anordningen, att genom anslag

i varje cell inom rikets fångvårdsanstalter envar häktad erhåller meddelande

om den i lag stadgade rätten att erhålla rättegångsbiträde. Fångvårdsstyrelsen

kommer efter anmodan att med stöd av sin inspektionsrätt

över samtliga häkten tillse, att en sådan anordning vidtages jämväl vid

de häkten, som icke äro att hänföra till rikets fångvårdsanstalter.

Den paragraf, om vars ändring nu är fråga, innehåller, såsom redan

nämnts, också såtillvida en utsträckning av den i 1906 års lag angående

rättegångsbiträde åt häktad stadgade rätten till biträde, att hjälp bör

tillhandahållas även för upprättande av nådeansökan. Det kunde ifrågasättas,

om icke förordnande för biträde enligt lagen om rättegångsbiträde

åt häktad borde innefatta även bevakande i nådeväg av den tilltalades

intresse. En sådan ändring synes mig emellertid knappast vara påkallad.

Har den häktade haft ett erfaret biträde, så har också under målets handläggning

en fullständig utredning förebragts beträffande de omständigheter,

som tala till förmån för den häktade, och därmed föreligger också

ett tillräckligt material för bedömande av en nådeansökan. Att bibehålla

stadgandet i förevarande paragraf, i vad det avser biträde vid upprät
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

tande av nådeansökan, synes mig därför icke heller påkallat. Försåyitt

nå<mn särskild föreskrift av motsvarande innehåll kan anses behövlig,

synes den lämpligen böra utfärdas i administrativ väg. Det^ finnes ju

icke i lag någon föreskrift, enligt vilken den, som undergår frihetsstraff

har rätt till biträde för nådeansökan. Nästan undantagslöst tillgår

emellertid så, att fängelseföreståndarna eller andra tjänstemän vid

fängelserna, om fångarna så önska, biträda dem med uppsättande av

nådeansökan. Dessutom har fångvårdsstyrelsen redan genom cirkulär

den 5 december 1845 föreskrivit, att vissa handlingar alltid skola tran

fängelserna bifogas nådeansökningar. .

I föreliggande förslag har därför uteslutits den punkt, van stadgas

skyldighet för Kungl. Maj:ts befallningshavande och tillsyningsman vid

häkte att tillse, att häktad person, som i målet vill anföra besvär eller

avgiva annan inlaga till högre rätt eller ock göra ansökan om nåd, därvid

ej saknar nödigt biträde. Återstående delar av det gällande stadgandet

ha däremot i förslaget upptagits utan saklig ändring.

Lag angående ändring av 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober 1914 om

krig sdomstolar och rättegången därstädes.

80 §.

I gällande lag innehåller 80 § stadganden angående biträde åt dem,

som vid krigsrätt skola rannsakas för brott, varå straffarbete eller förlust

av ämbete eller tjänst efter lag kan följa. I förhållande till 1906 ars

lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad innefatta dessa

stadganden så till vida en vidsträcktare befogenhet att erhålla biträde,

som häktning icke utgör en förutsättning för sagda befogenhet. I ovngt

ansluta sig stadgandena till de i nyssnämnda lag meddelade reglerna,

dock med de tvenne undantag att i de fall, då rannsakningen saatt .1“

las vid fältkrigsrätt, det är rättens civila ledamot, som i Kungl. Mapts

befallningshavandes ställe har att förordna biträde, samt attvid fältkrigsrätt

den omständigheten, att biträde ej kunnat i visst mål höras, ic e

må utgöra hinder för målets avgörande.

Förslaget innebär i sakligt avseende de ändringar, att ratten till

biträde gäller varje häktad, oberoende av det brott häktningen avsett,

att till biträde i första hand skall förordnas rättsbildad advokat, att skälig

hänsyn skall tagas till den tilltalades förslag i avseende å personvalet,

samt att regleringen av hithörande frågor jämväl i övrigt, med vissa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

smärre, av de särskilda förhållandena betingade avvikelser, följer de nu

föreslagna allmänna stadgandena angående rättegångsbiträde åt häktad.

Da vissa icke häktade i avseende å rätten till biträde enligt gällande

lag likställts med häktade, synes det mig riktigast att låta berörda

grupp av icke häktade fortfarande bliva delaktiga av denna förmån i

samma utsträckning som häktade. Detta har också iakttagits i förslaget.

81 §.

81 § innefattar i gällande lag ett åläggande för befälhavare, som

bär uppsikt över häkte, att öva tillsyn däröver, att person, som där hålles

haktad ock vill i målet anföra besvär eller avgiva inlaga till högre rätt

eller ock gorå ansökan om nåd, därvid ej må sakna nödigt biträde. Detta

stadgande har i förslaget uteslutits, och åberopar jag härför de skäl jag

nyss anfört beträffande den ändrade innebörden av 12 § i 1901 års nromulgationslag.

F

I .förslaget utgöra 81 § av det från 80 § med oförändrad lydelse

överflyttade fjärde stycket.»

Föredraganden uppläste härefter de tre nu anmälda lagförslagen,

vilka finnas såsom bilagor fogade vid detta protokoll, och hemställde, att

lagradets utlåtande däröver måtte, för det i § 87 regeringsformen omlormalda

ändamål, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

21

Förslag

till

Lag

angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad.

Med upphävande av lagen den 14 september 1906 angående förordnande

av rättegångsbiträde åt häktad förordnas som följer:

1 §•

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hjälp

vid sin talans förberedande och utförande och säger han sig ej själv

kunna biträde anskaffa, förordne Kung!. Maj:ts befallningshavande biträde

åt honom för den tid häktningen varar.

Finnes vid målets handläggning inför underrätt, att biträde ej förordnats

eller att förordnat biträde ej kommit tillstädes, skall sådant förordnande

som i första stycket omförmäles meddelas av rätten, där den häktade

det äskar eller rätten, ändå att yrkande därom ej framställts, finner

sådant förordnande erforderligt för målets utredning. Ej må den omständigheten,

att biträde ej kan av rätten anskaffas, utgöra hinder mot

målets handläggning. Innan biträde hörts, må dock icke, mot den häktades

bestridande, slutligt utslag meddelas.

2 §■

Till biträde skall förordnas lämplig person, som avlagt för utövande

av domareämbete föreskrivna kunskapsprov samt yrkesmässigt utövar

advokatverksamhet. Biträdet må vid förordnandet berättigas att i sitt

ställe sätta annan, som enligt vad nu är sagt må förordnas till biträde

åt häktad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Möter hinder att till biträde förordna person, som i första stycket

avses, eller skulle genom förordnandet statsverket oskäligen betungas,

må till biträde förordnas annan, som är lämpad att på ett tillfredsställande

sätt biträda den häktade.

Har den häktade till biträde föreslagit person, som i första stycket

avses, bör avvikelse från förslaget ej ske, såframt ej särskilda skäl

därtill äro.

Vill häktad ej såsom biträde använda den, som därtill förordnats,

äger han ej påkalla förordnande för annan person, där ej rätten finner

honom hava giltig anledning att med den förordnade ej åtnöjas.

3 §.

Biträde, varom i denna lag sägs, åtnjute av allmänna medel efter

rättens prövning skäligt arvode för det arbete, han nedlagt å förberedande

och utförande av den häktades talan, så ock ersättning för nödvändiga

utgifter och tidsspillan. Har å häktningen icke följt handläggning

inför domstol, bestämme Kungl. Maj:ts befallningshavande det belopp,

som må tillkomma biträdet. Ej må biträdet av den häktade förbehålla

sig ytterligare ersättning; bar sådant förbehåll skett, vare det

utan verkan.

Beslut om ersättning till biträde gånge i verkställighet ändå att

det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall utan avgift

tillhandahållas biträdet.

4 §•

I slutliga utslaget pröve rätten, huruvida den biträdet tillerkända

ersättningen skall återgäldas till statsverket av allmän åklagare eller

av enskild part. Ej må åklagare eller målsägande därtill förpliktas i

annat fall, än då han enligt lag är pliktig gälda den tilltalades rättegångskostnad,

ej heller denne, där han ej varder till ansvar i målet

dömd.

Har tilltalad, som dömts till ansvar i målet, däri åtnjutit fri rättegång,

må han i slutliga utslaget förpliktas gottgöra statsverket ersättning

till biträde allenast om han förklarats förlustig sagda förmån; efter rättegångens

avslutande kan återbetalningsskyldighet åläggas honom enligt

reglerna i 13 § av lagen om fri rättegång.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition nr 161.

23

5 §•

Hålles någon häktad såsom misstänkt för brott, som hör under

krigsdomstols behandling, gälle angående biträde åt den häktade vad i

lagen om krigsdom stolar och rättegången därstädes finnes stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1901 om vad iakttagas

skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar av rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 14 juni 1901 om vad

iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar

av rättegångsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

^ stället för de delar av 29, 38 och 39 punkterna i ovan åberopade

förklaring den 23 mars 1807, vilka ej enligt föregående stadganden i

denna lag äro att anse såsom upphävda, förordnas:

Ingiver häktad till Konungens befallningshavande eller tillsyningsman

vid häkte besvär eller annan inlaga till högre rätt eller ock ansökan

om nåd, varde den ofördröjligen insänd till den myndighet, som

har att därmed taga befattning.

n ^fda besvär av häktad ingivna till Konungens befallningshavande

eller tillsyningsman vid häkte, skall å besvärsskriften tecknas bevis om

tiden för dess ingivande. Då utslag, beslut eller besvärsskrift delgives

haktad, varde handlingen försedd med bevis om tiden för delgivandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161:

25

Förslag

till

Lag

angående ändring av 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober 1914 om krigsdom
stolar

och rättegången därstädes.

Härigenom förordnas, att 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober

1914 om krigsdomstolar och rättegången därstädes skola erhålla följande

ändrade lydelse:

80 §.

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, tillhörande

krigsdomstols behandling, eller som, utan att vara häktad, vid sådan

domstol tilltalas för brott, varå straffarbete eller förlust av ämbete

eller tjänst efter lag kan följa, hjälp vid sin talans förberedande och

utförande, och säger han sig ej själv kunna anskaffa biträde, förordne

Konungens befallningshavande i den ort, där rätten skall sammanträda,

biträde åt honom för den tid, han hålles häktad eller är för sådant brott

tilltalad, som ovan sagts. I fråga om person, för vilken fältkrigsrätt

är underdomstol, skall dock, intill dess målet vid fältkrigsrätten slutligen

handlagts, förordnande av biträde meddelas av rättens civila ledamot.

Vad lagen angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad

stadgar i 1 § andra stycket samt i 2, 3 och 4 §§ skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om rättegångsbiträde vid krigsdomstol, dock att vid

fältkrigsrätt den omständigheten, att biträde ej kunnat i visst mål höras,

icke må utgöra hinder för målets avgörande.

Angående biträde vid ståndrätt stadgas i 86 §.

81 §.

Vill den, som är i tjänstgöring vid krigsmakten, innan rätten ännu

sammanträtt, begära, att biträde åt honom förordnas, äge han göra anmälan

därom hos sin befälhavare, som har att hos vederbörande göra

framställning om biträdets förordnande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

Bihang till riksdagens protokoll 1011). 1 sand. 138 käft. (Nr 161.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj;ts lagråd torsdagen den

20 februari 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Setii,

Wei^berg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

9 januari 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till

lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad,

lag angående ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1901 om

vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar

av rättegångsbalken samt

lag angående ändring av 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober 1914 om

krig sdomstolar och rättegången därstädes.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av chefen för justitiedepartementets lagavdelning docenten

Martin Fehr.

Förslaget till lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad.

Lagrådet yttrade:

Enligt 1 § första stycket skall förordnande, som där avses, gälla

för den tid häktningen varar. För sådana fall, då rannsakning i första

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

JCungl. Maj:ts proposition nr 161.

instans icke ifrågakommer vid mer än en domstol, synes denna bestämmelse

icke böra föranleda svårigheter vid tillämpningen. Därest åter

rannsakning med den häktade skall företagas vid flera domstolar, skulle

det såväl med hänsyn till målets behöriga utredning som från kostnadssynpunkt

ofta kunna medföra olägenheter, om samma person skulle

fortsätta att biträda den häktade vid alla rannsakningarna.. Detta får

väl ej heller anses vara förslagets mening, men det kan ej förnekas,

att eu bokstavlig tolkning skulle kunna giva anledning till en dylik

uppfattning åtminstone för de fall, då biträde förordnats av Konungens

befallningshavande. Det riktiga vore väl om det tydligt utsädes, att förordnandet

alltid skall angiva, vilken eller vilka domstolar i första instansen

detsamma avser, därvid får förutsättas, att Konungens befallningshavande

i ett län icke förordnar biträde i fråga om talan, för vilken

forum är underdomstol i annat län.

Har rätten med stöd av stadgandet i andra stycket av samma

paragraf förordnat biträde utan att den häktade äskat det, bör biträdet

icke kunna av den häktade utan vidare avvisas. I huvudsaklig överensstämmelse

med vad i utländska processystem merendels föreskrives för

sådana fall, då biträde är obligatoriskt, synes böra stadgas, att avvisande

ej må äga rum, med mindre den häktade pa egen bekostnad anskaffar

annat biträde, som av rätten godkännes.

För övrigt bör väl förordnande, varom nu är fråga, aldrig meddelas,

då den häktade redan har biträde, vare sig detta förordnats på

grund av stadgande i förevarande lag eller det anskaffats av den häktade

på egen bekostnad.

Ej heller synes dylikt förordnande böra, så länge nu gällande

processordning äger bestånd, få förekomma i andra fall, än då det betingas

av bristande förmåga hos den häktade att själv tillvarataga sina intressen.

Bestämmelserna i de två sista punkterna av andra stycket äro givetvis

icke avsedda att vinna tillämpning i andra fall, än då fråga om biträdes

förordnande väckts av den häktade, något som bortskymmes till

följd av den plats bestämmelserna erhållit.

Ett iakttagande av vad här ovan erinrats lärer medföra, att bestämmelserna

om befogenhet för rätten att av eget initiativ förordna biträde

utbrytas ur sitt nuvarande sammanhang.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj-.ts proposition nr 161.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1901

om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa

delar av rättegångsbalken.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslaget till lag angående ändring av 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober

1914 om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

80 §.

Lagrådet yttrade:

Bestämmelsen i första stycket, att förordnande av biträde meddelas

av Konungens- befallningshavande »i den ort, där rätten skall sammanträda»,

tager hänsyn allenast till sådana fall, då begäran om förordnande

framställes, innan ännu målet blivit av krigsrätt slutligen avgjort.

Enligt förslaget skall emellertid biträde kunna förordnas även efter det

krigsrätten skilt målet ifrån sig, till hjälp vid talans fullföljande i högre

instans. Nyssberörda uttryck är mindre egentligt för sistnämnda fall.

Det kan ej gärna vara förslagets mening, att alla dylika förordnanden

under ordinära förhållanden skola meddelas av överståthållareämbetet;

och beträffande förordnande av biträde vid ändringssökande i överkrigsrätt

må erinras därom, att dylik krigsöverdomstol kan komma att föra

en mer eller mindre ambulatorisk tillvaro. Givetvis böra i regel förordnanden,

om vilka begäran framställes först efter det handläggningen vid

krigsrätt avslutats, meddelas av samme Konungens befallningshavande,

som skulle ägt meddela förordnandet, därest begäran framställts på ett

tidigare stadium. Ett angivande, vilken av befallningshavandena är i

det särskilda fallet behörig, synes emellertid ej mera nödigt här än i

lagen angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad.

Jämlikt andra punkten skall fältkrigsrättens civila ledamot äga att

förordna rättegångsbiträde till dess målet vid fältkrigsrätten slutligen

handlagts. Det lärer dock ej kunna vara förslagets mening, att den

civila ledamoten skall hava dylik behörighet även när fältkrigsrätten är

samlad för målets handläggning. Å andra sidan blir, trots den utsträckta

befogenhet förslaget tillägger förutnämnda ledamot, tilltalad i visst avseende

sämre ställd än för närvarande med hänsyn till utvägarna att erhålla

biträde, nändigen för det fall att han är häktad och ej varit försedd

med biträde under rannsakningen vid underdomstolen men vill hava

hjälp för talans fullföljande. Befälhavarens skyldighet jämlikt nuvaran
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

29

de 81 § att förse honom med biträde skal] ej vidare bestå, utan den

häktade blir hänvisad till den möjlighet första punkten av förevarande

paragraf erbjuder honom. Fältkrigsrättens civila ledamot skall nämligen

ej äga att förordna biträde sedan målets handläggning vid fältkrigsrätten

upphört. Och vad angår Konungens befallningshavande må påminnas

om, hurusom en föregående chef för justitiedepartementet på sin

tid till stöd för stadgandet om nyssnämnda ledamots behörighet åberopade

svårigheten att icke säga omöjligheten att under krigsförhållanden anlita

Konungens befallningshavande.

Med hänsyn till vad nu anförts om behörigheten för fältkrigsrättens

civila ledamot hemställes, att andra punkten i första stycket måtte

erhålla en avfattning, som utmärker att, om fältkrigsrätt är underdomstol

i målet, rättegångsbiträde, när målet ej handlägges inför nämnda

rätt, förordnas av dess civila ledamot eller Konungens befallningshavande.

Hänvisningen till 3 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad innebär bland annat att, om handläggning inför domstol ej

ägt rum, Konungens befallningshavande skall bestämma det ersättningsbelopp,

som må tillkomma biträdet. Enligt nyssnämnda lag har biträdet

i sådan händelse fått sitt förordnande av Konungens befallningshavande,

och bestämmandet av ersättningen tillkommer naturligtvis den befallningshavande,

som meddelat förordnandet. Jämlikt nu förevarande lagförslag

åter kan det inträffa, att biträde förordnats av civila ledamoten i

fältkrigsrätt, och svårighet kan då uppstå att avgöra, till vilken myndighet

biträde har att hänvända sig med sitt ersättningsanspråk. Att för

detta sällsynta fall giva särskild lagbestämmelse lärer dock ej vara behövligt.

Vad lagrådet anmärkt i fråga om förslaget till lag angående förordnande

av rättegångsbiträde åt häktad torde föranleda vissa jämkningar

även i nu förevarande lagrum.

81 §.

Lagrådet yttrade:

Denna paragraf motsvarar ordagrannt fjärde stycket av nuvarande

80 §. Bestämmelsen i sagda stycke har, enligt vad förarbetena till lagen

om krigsdomstolar och rättegången därstädes utvisa, tillkommit med hänsyn

till svårigheten för personer, vilka fullgöra sin tjänstgöring vid krigsmakten,

att själva hos Konungens befallningshavande framställa begäran

om rättegångsbiträde. Denna svårighet är naturligtvis enahanda, evad

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

underdomstolen i målet ännu sammanträtt eller icke. Då enligt förslaget

Konungens befallningshavande är, i regeln, vederbörlig myndighet

för meddelande av förordnande för rättegångsbiträde, även när fråga

härom uppstår väl efter rannsakningens början men dock å tid när målet

ej handlägges inför underdomstolen, synes nu förevarande stadgande

böra jämkas därhän, att det blir gällande för varje fall, där tilltalad,

som är i tjänstgöring vid krigsmakten, vill begära, att biträde åt honom

förordnas efter vad i 80 § första stycket sägs.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts proposition nr 161.

31

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slo

fredagen den 28 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.

Statsråden: Peteksson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

den 20 februari 1919 avgivna utlåtande över de den 9 januari

1919 till lagrådet remitterade förslagen till lag angående förordnande av

rättegångsbiträde åt häktad, lag angående ändrad lydelse av 12 § i lagen

den 14 juni 1901 om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen

om ändring i vissa delar av rättegångsbalken samt lag angående ändring

av 80 och 81 §§ i lagen den 23 oktober 1914 om krigsdomstolar och

rättegången därstädes.

Föredraganden redogjorde för yttrandets innehåll och anmärkte,

att han i anslutning till de av lagrådet gjorda erinringar låtit inom justitiedepartementet

omarbeta det första och det tredje av ifrågavarande

lagförslag. Efter att hava uppläst de båda sålunda överarbetade lagför
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

slagen, hemställde föredraganden, att desamma jämte det av lagrådet utan

anmärkning lämnade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 12 § i

lagen den 14 juni 1901 om vad iakttagas skall i avseende å införande

av lagen om ändring i vissa delar av rättegångsbalken måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet/ P. Å. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:284 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad m. m. ävensom en i ämn s. 17 i texten
  2. 1LU 1919:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad m. m. ävensom en i ämnet väckt motio s. 1 i texten