Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar

40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:166, Med förslag till förordning om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

1

Nr 1G6.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om rätt för kommun att upptaga särskild avgift

vid vissa offentliga nöjestillställningar; given Stockholms

slott den 4 mars 1919.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till förordning om rätt för kommun att

upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 143 höft. {Nr 166.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Förslag

i

till

Förordning

om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjes
tillställningar.

1 §•

För nöjestillstallning, till vilken allmänheten har tillträde mot avgift,

äger kommun, inom vilkens område tillställningen försiggår, uttaga en

särskild avgift, benämnd nöjesskatt.

Med nöjestillstallning avses i denna förordning:

a) konsert, opera- och annan musikalisk föreställning, dramatisk och

litterär föreställning samt uppvisning i konstnärlig dans;

b) biografföreställning;

c) cirkus-, varieté- och kabaretföreställning, uppvisning i professionell

idrott samt annan liknande tillställning;

d) bal, maskerad, annan danstillställning och med dessa jämförli0- nöjestillstallning;

e) kapplöpning, travkörning och uppstigning i luftballong eller flygmaskin;

samt

f) förevisning av djur, trolleri föreställning, vaxkabinett, marionettteater,

akrobatikföreställning och dylikt.

_ Till nöjestillstallning hänföres icke tillställning, sorn tjänar vetenskapligt

ändamål eller anordnas i undervisnings- eller uppfostringssyfte.

2 §•

1 mom. Det tillkommer å landet kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige

finnas, dessa samt i stad stadsfullmäktige eller, där sådana

ej finnas, allmän rådstuga att besluta upptagande tills vidare av nöjesskatt.

I enahanda ordning beslutas skattens upphörande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

2 inom. Skall nöjesskatt, efter vad'' nu är sagt,, av kommun upptagas,

skall skatten utgå enligt de i denna förordning meddelade bestämmelser;

dock att kommunen äger att, när skäl därtill äro, för visst

fall medgiva befrielse från skattens utgörande eller skattebeloppets användande

för det ändamål, till vars främjande tillställningen må hava anordnats.

3 §•

Nöjesskatten upptages, med undantag för fall, varom i 5 § sägs, i

form av skatt på biljett eller annat bevis, som berättigar till deltagande

i nöjestillställning.

Där ej annat föranledes av beslut, varom i 6 § sägs, utgor skatten:

1) vid nöjestillställning, som avses i 1 § a),

5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, och därutöver 5 öre för

varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset;

2) vid biografföreställning

5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre,

10 » » » s » överstiger 50 öre men ej 1 krona, och där
utöver

10 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset; samt

3) vid nöjestillställning, som avses i 1 § c), d), e) och f),

5 öre för biljett, vars pris är högst 25 öre,

10 » » » » » överstiger 25 öre men ej 50 öre,

15 » » » » » » 50 » » »75 » ,

20 » » » » » » 75 » » » 1 krona, och därut
över

10 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset.

4 §•

1 inom. Till grund för skattens beräkning enligt 3.§ lägges, där

ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, det ordinarie biljettpriset

för den särskilda tillställning, varom fråga är, utan hänsyn till förhöjning

vid s. k. förköp eller till nedsättning för vissa grupper av deltagare eller

därtill, att biljett utlämnas utan betalning (fribiljett).

Överstiger program- eller garderobsavgift, som avfordras deltagare

i nöjestillställning såsom villkor för rätt till deltagande däri, 15 öre, hänföres

överskjutande beloppet till biljettpriset. Däremot skall till biljettpriset

ej räknas den därå belöpande skatten.

2 mom. För fribiljett, som utlämnas till begagnande av polismyndighet,

ortens brandväsende eller den, som eljest a tjänstens vägnar skall

närvara, eller till tidningsredaktion, utgår icke skatt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

3 mom. Därest biljett avser ett visst antal tillställningar (abonnemang)

eller ett flertal personer (familjebiljett), beräknas därå skatt såsom

för motsvarande antal biljetter för en tillställning eller en person.

5 §•

, Medgives rätt att deltaga i nöjestillställning mot betalning utan att

biljett eller annat dylikt bevis utlämnas, beräknas skatten å bruttobelopps

av influtna inträdesavgifter eller andra avgifter för rätt att deltaga i

tillställningen samt utgår, där ej annat föranledes av .beslut, varom i *6 §

sägs, med 10 procent i fråga om tillställning, som avses i 1 § a), samt eljest

med 20 procent av nämnda belopp.

Kan tillförlitlig utredning ej vinnas angående den verkliga bruttoinkomsten,

uppskattas denna till bruttoinkomsten vid utsålt hus eller efter

annan lämplig beräkningsgrund.

6 §•

^tan hinder av vad i 3 och 5 §§ stadgas, må kommun — med

bibehållande av det inbördes förhållandet mellan de olika skattesatserna

för här avsedda slag av nöjestillställningar — besluta om tillämpning av

lägre skattesatser. °

Beslut härom erfordrar för sin giltighet godkännande av länsstyrelsen

i det län, kommunen tillhör, eller i Stockholm av överståthållarämbetet.

7 §•

hör nöjesskatts inbetalande svarar den, som anordnar nöjestillställning.

8 §•

Vad enligt denna förordning gäller om kommun skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om inunicipalsamhälle och köping, som icke

utgör egen kommun.

9 §•

. . Erforderliga föreskrifter beträffande nöjesskattens inbetalande eller

indrivande, kontrollen över densammas utgörande samt ordningen för anförande

av besvär över ålagd eller uttagen skatt meddelas av Kung]. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1919.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16C.

5

U tdrag

ur protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konunqen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Peteksson,

ScKOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

Den ständigt fortgående stegringen av statens och kommunernas

utgifter nödvändiggör, att redan utgående skatter måste skärpas och att

nya skattekällor måste uppsökas. Nära till hands torde då ligga att i

större utsträckning, än hittills varit fallet, taga i anspråk den skatteförmåga,

som yttrar sig i utgifter för lyx eller nöjen.

Redan tidigare hava planer varit å bane att här anordna en nöjesskatt.

Enligt statsrådsprotokollet för den 9 mars 1917 angav sålunda

dåvarande chefen för finansdepartementet — efter att hava framhållit,

att för täckande av statsutgifter till ett belopp av 26,500,000 kronor

nya eller ökade skatter och avgifter behövde tillgripas — bland sådana

Tidigare

förslag

om nöjesbeskattning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna

principer.

Kammar
rätten.

Kungl. Majtfs proposition nr 166.

inkomstkällor beskattning av vissa offentliga nöjestillställningar i enlighet

med ett inom finansdepartementet utarbetat förslag.

Berörda förslag, som utarbetats av landskamreraren Otto V. Landén,

avsåg att med en särskild skatt träffa vissa offentliga nöjestillställningar

och uppdelade dessa tillställningar med hänsyn till skattens storlek i

två huvudgrupper, nämligen dels konserter, opera- och andra musikaliska

föreställningar samt dramatiska och litterära föreställningar ävensom kapplöpningar,

travkörningar, uppvisning i professionell idrott och dylikt, dels

ock biograf-, cirkus-, varieté-, kabaret- och balettföreställningar, baler,

maskerader och andra danstillställningar samt därmed jämförliga tillställningar.

Från skatteplikt undantogos tillställningar, som tjänade ett vetenskapligt

eller eljest undervisande eller uppfostrande syfte. Skatten skulle

utgå för tillställning i den förra gruppen med omkring 10 procent och

för tillställning i den senare gruppen med omkring 20 procent av biljettpriset.

Om biljetter ej utlämnades, skulle skatten beräknas med 10, respektive

20 procent på inträdesavgifternas bruttobelopp.

Omförmålda förslag remitterades för granskning till statskontoret

och kammarrätten ävensom till överståthållarämbetet och länsstyrelserna

i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, vilka samtliga myndigheter

avgåvo utlåtanden över förslaget, varvid länsstyrelsen i sistnämnda län

jämväl överlämnade yttranden i ämnet från mantalskommissarien, kronouppbördskassören

och poliskommissarien i Göteborg. Vidare inkommo i

anledning av förslaget skrivelser från ordföranden i Sveriges biografägareförbund

jämte andra målsmän för biografverksamheten i landet samt från

styrelsen för Svenska film- och biografmannasällskapet.

Förslaget blev emellertid icke förelagt riksdagen.

Av motiverna till ovannämnda förslag — vilket torde få åtfölja detta

protokoll såsom bilaga I, medan senare från Landén inkomna kompletterande

uppgifter torde få fogas härvid såsom bilaga II — inhämtas, hurusom i utlandet

nöjesskatten på vissa håll utgör en kombinerad stats- och kommunalskatt

samt på andra håll är en uteslutande kommunal avgift. I Landéns

förslag, vars utarbetande föranleddes av statens skattebehov, upptogs nöjesskatten

som en ren statsskatt. Häremot restes emellertid invändningar

från kammarrättens sida.

Nämnda ämbetsverk anförde i denna del i sitt yttrande i huvudsak

följande:

Nöjesskatten finge anses till sin natur vara mest lämpad såsom kommunalskatt

och hade även, såsom exempel från utlandet gåve vid handen,

visat sig väl f ungera såsom sådan. Då därtill kornme, att utbytet av den infly
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kurt tgl. Maj:ts proposition nr 166.

tande skatten i icke ringa mån torde komma att röna inverkan av de åtgärder,

som vederbörande kommuner vidtoge med avseende å inom dessa förekommande

nöjestillställningar, samt dyrtiden, såsom bekant vore, övade

sitt hårda tryck jämväl på kommunernas ekonomi, hade kammarrätten

funnit det kunna ifrågasättas, huruvida vad i motiverna anförts innefattade

tillräckliga skäl för en anordning, varigenom på grund av statens tillfälliga

skattebehov den nya skatten tillfördes statsverket, samt kommunerna betoges

den eljest nära liggande möjligheten att tillgodogöra sig den inkomstkälla,

varom vore fråga.

Mantalskommissarien i Göteborg gjorde i förevarande hänseende MantaU-^

följande erinran mot förslaget: _ _ rien i Göte
Enligt

mantalskommissarie^ åsikt finge det icke förbises, att borg.

kommunerna, som ofta gjorde stora ekonomiska uppoffringar för nöjesanordningarna,

såsom upplåtande av tomtområden avgiftsfritt eller mot

nedsatt avgift, beviljande av anslag eller räntefria lån till byggnader, bekostande

av polis för ordningens upprätthållande m. m., hade välgrundade

anspråk på en väsentlig andel i förevarande beskattning. Då det torde

kunna antagas, att nöjesskatten icke blott komme att upptagas under de

närmaste åren för täckande av tillfälliga statsbehov, utan bleve en framgent

bestående beskatta i ngsform, borde vid skattens införande icke lämnas

ur räkningen, att den kunde få en kommunal påbyggnad.

I övrigt ansågo de hörda myndigheterna, dar de uttalade sig i denna ^Övriga

del, statens skattebehov avgörande. De ingingo således icke på princip- h^fJ‘eyrn''

frågan, om nöjesskatten i allmänhet borde uttagas som statsskatt eller

kommunalskatt eller såsom en blandning av bådadera. Statskontoret gav

emellertid uttryck åt den uppfattningen, att anordnandet av en till kommunerna

utgående nöjesskatt för det dåvarande så mycket mindi e borde

ifrågakomma, som det kommunala skatteväsendets omläggning vore beroende

på en särskild utredning.

För eo-en del anser jag lika med kammarrätten, att nöjesskatten bör Departegöras

till en kommunal skatt och åberopar vad kammarrätten till stöd"!ertfs ''

härför anfört. Då emellertid behovet av ökade inkomster naturligen icke

gör sig lika starkt gällande i alla kommuner, synes det lämpligt att

bigga 1 varje särskild kommuns hand att själv avgöra, huruvida inom

densamma nöjesskatt skall upptagas eller icke. Med hänsyn till den ifrågavarande

skattens art synes det icke böra möta några som helst betänkligheter

att införa densamma utan avvaktan på den slutliga kommunalskattereformens

genomförande.

Vad principerna för den ifrågasatta nöjesbeskattningen i övrigt an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

går, synes mig nöjestillställningarnas egen beskaffenhet böra i första hand

vara avgörande för frågan, om skatt vid dem skall uttagas eller ej, liksom

vid själva avvägandet av skatten. I konsekvens härmed torde nöjesskatten

böra omfatta alla tillställningar, i vilka nöjes- eller förströelsemomentet

är det enda eller huvudsakliga. Där förutom nämnda moment ett annat

och högre, syfte ingår i tillställningarna, bör skatten göras i motsvarande

man lindrigare. Vid skattesatsernas bestämmande torde därjämte i görligaste

mån hänsyn böra tagas till nöjenas större eller mindre kulturella

värde.

Av nöjesskattens karaktär av lyxskatt betingas givetvis ett hårdare

beskattande av de dyrare åhörare- eller åskådareplatserna vid en tillställning

. än av de billigare. Statskontoret gjorde i sitt yttrande över det

Landénska förslaget gällande, att skatten borde göras progressiv på sådant

sätt, att de dyrare platserna vid en tillställning skulle draga proportionsvis

högre skatt än de billigare. Rent principiellt sett talar emot en sådan

.anordning nöjesskattens egenskap av objektskatt. För övrigt torde

det icke ens beträffande ett och samma slags nöjestillställning vara möjligt

genomföra en dylik gradering av skatten. Än mindre låter det

sig gorå att, på sätt konsekvensen skulle fordra, i sådant avseende jämföra

inträdes- eller deltagaravgifterna vid olika slags nöjestillställningar.

I denna punkt har jag fördenskull icke ansett mig böra frångå det Landénska

förslaget.

Förslagets Då jag, på sätt det ovan anförda giver vid handen, har en i vissa

detaljer, avseenden olika uppfattning mot den, som kommit till uttryck i Landéns

förslag, samt jämväl vissa andra jämkningar i detsamma synas erforderliga,

bär jag låtit inom finansdepartementet omarbeta nämnda förslag.

Det torde nu tillåtas mig att övergå till det sålunda omarbetade

förslagets detalj bestämmelser.

l och 3 §§.. 1 och 3 §§ upptaga stadganden i samma stycken som 1, 2 och 3 §§

i det Landénska förslaget. 1 § angiver sålunda dels den ifrågasatta nöjesskattens

tillämplighetsområde och dels nöjestillställningarnas gruppering

med hänsyn till de olika skattesatser, som fastställas i 3 §.

Mot det Landénska förslaget gjordes i dessa delar åtskilliga erinringar

i de däröver avgivna yttrandena.

Statskonto- Statskontoret och kammarrätten ville sålunda från skatteplikt undantaga

ret rn. fl. kapplöpningar och travkörningar, den förra myndigheten dessutom uppstigningar

i luftballong eller flygmaskin. Länsstyrelsen i Malmöhus län var av

samma mening beträffande kapplöpningar. Vidkommande de sistnämnda samt

travkörningar åberopades deras betydelse för främjandet av en god häst
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

avel och, vad anginge kapplöpningarna, kavalleriets utbildning, varigenom

de finge anses tjäna ett statsändamål. Uppstigningar i luftballong och

flygmaskin hade åter i främsta rummet till syfte att demonstrera viktiga

uppfinningar på samfärdselteknikens område. 1 fråga om uppvisningar

i professionell idrott ansåg länsstyrelsen i Malmöhus län nöjesskatt icke

böra uttagas i sådana fall, då en idrottsförening, i syfte att förbättra sin

ekonomi, anordnade idrottsfest och därvid engagerade professionella idrottsmän

för att vinna större dragningskraft åt tillställningen. Samma myndighet

framhöll vidare såsom exempel på tveksamma gränsfall vid tillämpningen

de s. k. studentaftnarna, vilkas huvudmoment utgjordes av något

vetenskapligt föredrag men vid vilka även bjödes på musikalisk underhållning

o-enom studentsang o. d., ävensom kyrkokonserter, vid vilka komme till

utförande musik av enbart kyrklig karaktär. De sistnämnda borde enligt

nämnda länsstyrelses förmenande i varje fall vara fria från skatt.

Mantalskommissarien i Göteborg ifrågasatte befrielse för nöjes- Mantalstillställningar,

ämnade att uteslutande tjäna välgörande ändamål. Med fföTehänsyn

till inträdesavgifternas relativt låga belopp kunde det befaras, att tors.

en beskattning skulle verka hämmande på frekvensen och minska det ekonomiska

resultatet. Från samma håll framhölls såsom olämpligt, att

tillställningar såsom vaxkabinett och inarionett-teater vore uteslutna från

beskattning, varemot därunder uttryckligen borde hänföras. trolleriföreställning.

Vidare fann mantalskommissarien uttrycket »musikalisk föreställning»

svävande och antog, att därmed icke åsyftades friluftsmusik,

även om den anordnades inom avskilt område såsom folkparker, trädgårdsanläggningar,

idrottsfält eller dylikt, till vilka ofta en mindre intiådesavgift

upptoges huvudsakligen till täckande av kostnaderna för anläggningens

underhåll. Klarare bestämmelser härutinnan vore till gagn.

Vad först kapplöpningar och travkörningar samt uppstigningar i Departeluftballong

och flygmaskin beträffar, synas tillräckliga skäl ej föreligga menUchcatt

vid den ifrågasatta nöjesbeskattningen göra undantag för nämnda tillställningar.

Desamma kunna ej anses tjäna ett allmännyttigt ändamål i

högre grad än mänga andra nöjestillställningar, t. ex. konserter o. d., ehuru

de senares betydelse är av annan art.

Närmare till hands kunde det då ligga att, såsom föreslagits, i förordningen

undantaga välgörenhetstillställningar från skatteplikt. Hindei

härför °möter emellertid i den praktiska svårigheten att skilja mellan verkliga

sådana och tillställningar, som blott hava skenet av välgörenhet. Det

skulle bliva nära nog omöjligt att förekomma bestämmelsernas kringgående

på denna punkt. Särskilt i anledning av de uti förevarande hänseende

mot förslaget gjorda erinringarna anser jag mig emellertid böra tillstyrka

jBihang till riksdagens protokoll 1619. 1 samt. 146 höft. {Nr 166.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats
kontoret.

Överståt
hållar
ämbeiet:
-

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

upptagande av ett stadgande, varigenom möjlighet beredes kommun att för

visst särskilt fall medgiva befrielse från erläggande av nöjesskatt eller,

därest skatten redan uppburits, skattebeloppets användning för det ändamål,

vars främjande tillställningen avsett. Ett dylikt stadgande har jag

låtit införa i 2 § 2 mom. av det omarbetade förslaget.

De anmärkta fallen av professionella idrottsmäns medverkan vid

idrottsfester, de s. k. studentaftnarna — till vilka för övrigt allmänheten

i regel icke torde hava tillträde — och kyrkokonserter synas icke

påkalla någon ändring i bestämmelserna. Med ledning av dessa får

i varje enskilt fall avgöras, om skatt skall utgå eller icke. Detta torde

vara den enda möjliga praktiska utvägen i dessa såväl som i andra

gränsfall.

Däremot har jag i överensstämmelse med de av mig omfattade principerna

för nöjesbeskattningen till de i 1 § av Landéns förslag uppräknade

nöjestillställningarna ytterligare fogat förevisning av djur, irolleriföreställliing,

vaxkabinett, marionett-teater, akrobatikföreställning och annan dylik

tillställning.

Aven i fråga om nöjestillställningarnas gruppering med hänsyn

till olika skattesatser underkastades, såsom ovan antytts, det Landénska

förslaget kritik från olika håll.

Denna kritik gällde i främsta rummet biografföreställningarna, som

i förslaget hänförts till samma grupp som cirkus-, varieté-, kabaret- och

balettföreställningar, vilken grupp beträffande skattesatsen likställts med

baler, maskerader och andra danstillställningar.

Enligt statskontorets mening borde biografföreställningarna intaga

en mellanställning mellan, å ena sidan, konserter, teaterföreställningar

och dylikt samt, å den andra, baler, maskerader in. m.; det kunde rent

av ifrågasättas att hänföra biografföreställningar till samma tariffklass

som teaterföreställningar, vilka i många fåll i kulturellt avseende ej

kunde anses stå högre än biograferna. Men med hänsyn till de betydligt

billigare biljettpris, som förekomme vid biograferna, och därav följande

lägre skattebelopp hade statskontoret dock funnit biografföreställningarna,

utan att orättvisa skedde, kunna beskattas efter en något högre tariff än

teaterföreställningar. Statskontoret föreslog därför, att biografföreställningarna

skulle föras till en mellangrupp, som lämpligen kunde innefatta

även cirkusföreställningar.

Ej heller överståthållarämbetet kunde godkänna åtgärden att hänföra

biograferna under den strängare tariffen. Förslagets författare syntes

underskatta biografernas betydelse. Såsom verkligt undervisningsmedel

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

kunde biografföreställningar äga ett bestämt företräde framför även de

bästa teaterföreställningar. Även om teatern i kulturellt avseende befunne

si»- på ett något högre plan än biografen, borde detta i och för sig

icke vara bestämmande för tariffen. Att ur nämnda synpunkt jämställa

bioorafen med de nöjen, varmed den i förslaget sammanförts, kunde knappast

ifrågasättas. Jämförd med dem måste biografen anses äga ett avgjort

försteg. °Ur fiskalisk synpunkt kunde det visserligen vara lockande att

läo-o-a "den relativt största avgiften, där den kunde förväntas inflyta i största

myckenhet, men därmed följde, att nöjesskatten tyngst komme att drabba

dem, som ägde minsta förmåga att bära densamma. En följd därav kunde

även bliva, att biografbesöken minskades, varigenom såväl den väntade

ekonomiska effekten utebleve som även biografägarna tillskyndades förluster,

vilka de särskilt i den rådande dyrtiden med svårighet kunde bära.

I ovannämnda skrivelser från ordföranden i Sveriges biografägare- Biografförbund

med flera målsmän för biografverksamheten i landet samt från /ie(en?

styrelsen för Svenska film- och biografmannasällskapet framhölls, att under målsmän.

för handen varande prisstegringar på allt, som behövdes för verksamheten,

såväl material som arbetskraft, en beskattning sådan som den föreslagna

skulle få till påföljd, att många biografägare bleve ruinerade och nödo-ades

upphöra med sin verksamhet. För många samhällen betydde detta

förlusten av de enda tillfällen till förströelse och nöje, som stode deras

invånare till buds. För staten medförde det försvinnandet av en del av

det skatteobjekt, på vars fortvaro skatten vore baserad. Vidare erinrades

om biografernas betydelse som bildningsfaktor samt om den omständig

heten, ått flertalet besökare vore småfolk med ringa betalningsförmåga.

Till stöd för biografens jämställande med teatern åberopades ytterligare

den förras utveckling under senaste tid till allt större konstnärlighet och

högre värde såväl etiskt som estetiskt. Slutligen påpekades olägenheten

av" att biografernas lägsta biljettpris för vuxna personer, 35 och 50 öre,

skulle drabbas av så stort skattetillägg som 10 öre eller intill 28 %

av priset.

Biografernas betydelse såsom, å ena sidan, det av den stora allmän- Departeheten

mest utnyttjade förströelsetillfället och, å den andra, huvudkällan

för inkomsten av eu nöjesskatt har givetvis påkallat en särskild uppmärksamhet

åt spörsmålet om deras plats i skattetariffen. Även om biografernas

bildmaterial allt fortfarande i särskilda fall innehåller underhaltiga moment,

torde dock icke kunna bestridas, att biografverksamheten, ej minst tack

vare statscensuren, under senare tiden utvecklats till överensstämmelse

med högre kultiverad smak, än som från början varit utmärkande för

d ensam i na. Likaså måste medgivas, att eu del teaterföreställningar eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statskontoret

m. fl.

Departe
mentschefen
-

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

'' vissa slag av sådana i konstnärligt värde stå på ett lägre plan än o-oda

biografföreställningar. Emellertid synes det mig liJga i sakens natur” att

biografen icke i allmänhet kan nå samma estetiska plan som talscenen. ’ Jaoanser

därför å ena sidan, att biografföreställningarna icke kunna siällas!

jämbredd med dramatiska och därmed likvärdiga föreställningar, samt å

andra sidan, att det skulle innebära en orättvisa att, på sätt i Landéni

förslag skett, hänföra biografföreställningarna till samma grupp som cirkus,

varité med flera nöjesarter, vilka icke alls eller icke i samma grad som

biografen kunna åberopa någon kulturinsats. Jag har fördenskull, och då

de anförda skälen för mildring av det Landenska förslagets skattetariff

för biografer i. främsta rummet synts mig gälla beträffande de billio-are

biljetterna, funnit mig föranlåten att i så måtto låta omarbeta 1 och 3 §§

i nämnda förslag, att bigrafföreställningar komma att bilda en mellangrupp

med följande skattesatser:

5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre,

10 * * * » » överstiger 50 öre men ej 1 krona, och

därutöver 10 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre.

Att en sådan skattläggning skulle verka ruinerande eller ens deprimerande

på biografnäringen, synes mig icke behöva antagas. Endast synnerligen

svaga och säkerligen i många hänseenden mycket umbärlio-a

biografföretag Jorde genom skatten utsättas för någon risk, synnerligalt

om enklast möjliga form för dess upptagande kommer till användning.

Beträffande de skattepliktiga nöjesarternas gruppering i övrigt förordade

statskontoret i sitt ovannämnda yttrande, att »balettföreställnino-»,

för s& vitt därmed avsåges uppvisning i konstnärlig dans, beledsagad av

musik, hänfördes till samma grupp som teaterföreställningar, varvid termen

»uppvisning i konstnärlig dans* borde komma till användning. I

samma riktning uttalade sig överståthållarämbetet och mantalskommissarien i

Göteborg, varvid den förra myndigheten erinrade, att å Kungl. teatern i

Stockholm det ej vore ovanligt, att samma afton gåves en mindre opera

jämte en balettföreställning. r

Statskontoret föreslog vidare, att uppvisning i professionell idrott

skulle föras till den högst beskattade gruppen.

I sistberörda båda avseenden har jag funnit mig böra följa ändringsförslagen.

Däremot hava ovan av mig utvecklade synpunkter betingat den

avvikelse från det Landenska förslaget, att kapplöpning, travkörning och

uppstigning i luftballong eller flygmaskin hänförts till den hårdast beskattade

gruppen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts proposition nr 166.

Under 2 § i det omarbetade förslaget äro bestämmelser meddelade 2 8.

rörande sättet för utövandet av kommunernas rätt att besluta om upptagande

av nöjesskatt ävensom angående rätt för kommun, inom vilken

sådan skatt skall utgå, att för visst särskilt fall medgiva befrielse från

skattens utgörande. Denna paragraf torde icke kräva någon motivering,

utöver vad ovan anförts.

4 och 5 §§ i det omarbetade, liksom i det Landénska, förslaget i ocli 5 ftf.

reglera formen för nöjesskattens upptagande. Såsom den normala betraktas

formen av biljettskatt. Där biljetter ej användas, utgår skatten

efter det verkliga eller beräknade bruttobeloppet av avgifter för rätt att

deltaga i tillställningen. »Bruttobelopp» torde därvid böra tolkas efter

ordalydelsen, så att dit hänföres jämväl den förhöjning i avgifterna,

som kan hava beräknats till skattens gäldande. Dels blir skattebeloppets

uträknande därigenom enklare, dels vinnes ock närmare överensstämmelse

med skattesatserna för det fall att biljetter utlämnas. Då i dylikt fall

biljettpriset ej fullständigt sammanfaller med något i tariffen angivet gränsvärde,

kommer nämligen skatten alltid att utgå med ett något förhöjt

procenttal å nettobeloppet.

Uti yttrandena över det Landénska förslaget anmärkte, bland andra,

statskontoretj och överståthållarämbetetet, att bestämmelsen i 5 § om

skattens beräknande, då biljetter ej tillhandahölles, förutsatte, att den

lokal, som användes, innehölle ett bestämt antal platser. Det kunde

emellertid förekomma tillställningar, vid vilka antalet deltagare kunde vara

så gott som obegränsat. För sådana fall tarvades förtydligande.

Denna anmärkning synes mig befogad, och har vid förslagets omarbetande

komplettering av ifrågavarande bestämmelse ägt rum.

Liksom det enligt det föreliggande förslaget ankommer på kommu- <i #•

nerna själva att avgöra, om nöjesskatt inom dem skall upptagas eller icke,

synes det mig även vara på sin plats att lämna kommunerna frihet att

bestämma lägre skatte- och procentsatser än de i 3 och 5 §§ fastställda,

blott att icke det inbördes förhållandet mellan skattesatserna genom förskjutning

mellan olika slag av nöjestillställningar eller mellan de olika

biljettprisen inom samma slags tillställningar rubbas. I 6 § har upptagits

ett stadgande av denna innebörd, varvid emellertid, för vinnande av kontroll

därå att kommunernas beslut i förevarande hänseende halla sig inom

behöriga gränser, synts mig lämpligt föreskriva, att dylika beslut för sin

giltighet förutsätta godkännande av vederbörande länsstyrelse, respektive

överståthållarämbetet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Ehuru skatten är avsedd att bäras av vederbörande nöjesdeltagare,

kräva likväl praktiska skäl, att ansvaret för skattens behöriga inlever< rande

till kommunen lägges på nöjestillställningens anordnare. Detta stadgas i

7 § av det omarbetade förslaget, vilken härutinnan ansluter sig till 6 §

i det Landénska förslaget. Den i sistnämnda förslag förekommande bestämmelsen,

att nöjestillställningens anordnare är berättigad att vid utlämnande

av biljett eller upptagande av inträdesavgifi eller annan avgift

för lätt att deltaga i tillställningen uttaga det för varje fall ifrågakommande

skattebeloppet, synes däremot överflödig och har därför uteslutits

vid förslagets omarbetande.

Att municipalsamhälle och köping, som icke utgör egen kommun, i

fråga om nöjesbeskattningen bör likställas med kommun, torde utan vidare

motivering te sig naturligt och föreskrives uttryckligen i 8 §.

De i det. Landénska förslaget upptagna bestämmelserna rörande ordningen

för nöjesskattens inbetalande och indrivning, kontrollen över densammas

utgörande, besvärsrätten samt ansvar för förseelser mot förordningen

hava fått utgå ur förslaget. De stadganden, som i berörda stycken

erfordras, synas nämligen lämpligen böra meddelas av Kungl. Maj:t.

I redaktionellt avseende hava slutligen vid det Landénska förslagets

omarbetande vidtagits åtskilliga ändringar, på vilka det dock torde vara

onödigt att här närmare ingå.

De av mig föreslagna bestämmelserna i ämnet synas lämpligen kunna

träda i kraft den 1 oktober 1919.

Sedan departementschefen härefter uppläst det inom finansdepartementet

upprättade förslaget till förordning om rätt för kommun att upptaga

särskild avgift vid vissa offentliga '' nöjestil Iställningar, hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga

nämnda förslags

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilagan litt. vid detta protokoll utvisar
Ur

protokollet:

Sven Lidholm.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

15

Bilaga I.

Förslag

till

Förordning

om särskild avgift till staten vid vissa offentliga nöjestillställningar.

1 §•

Vid offentliga nöjestillställningar av här nedan angivna slag skall till

'' staten erläggas en särskild avgift, benämnd nöjesskatt.

Denna skatt utgår vid:

a) konsert, opera- och annan musikalisk föreställning, dramatisk och

litterär föreställning;

b) biograf-, cirkus-, varieté-, kabaret- och balettföreställning samt

annan liknande tillställning;

c) bal, maskerad, annan danstillställning och med dessa jämförlig

nöjestillstälkling; samt

d) kapplöpning, travkörning, uppvisning i professionell idrott, uppstigning

i luftballong eller flygmaskin och dylikt.

2 §•

Nöjesskatt utgår icke vid tillställningar, som tjäna vetenskapligt

syfte, undervisnings- eller uppfostringssyfte.

3 §•

Nöj esskal ten upptages, med undantag, varom i 5 § sägs, i form av

skatt på biljett eller annat bevis, som berättigar till deltagande i nöjestillställning,

och utgår efter följande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Tariff:

I.

med 5

» 10

» 15

» 20

O. S. V

vid nöjestillställning, som avses i 1 § a) och d),

öre för biljett, vars pris är högst 50 öre,

» » » » » överstiger 50 öre men ej 1 krona,

* * » » » >1 krona men ej 1 krona 50 öre,

* » » » » » 1 krona 50 öre men ej 2 kronor

med tillägg av 5 öre för varje påbörjat ytterligare belopp av 50

öre; samt

II. vid nöjestillställning, som avses i 1 § b) och c),

med 5 öre för biljett, vars pris är högst 25 öre,

» » » » » överstiger 25 öre men ej 50 öre,

» » » » » h 50 » »

» » » » » » 75» »

» » » » » » 1 krona »

10

15

20

30

40

75

1 krona,

1 krona 50 öre,

o. s

» » » » » 1 krona 50 öre men ej 2 kronor

v. med tillägg* av 10 öre för varje påbörjat ytterligare belopp av 50 öre.

4 §•

1 mom. Till grund för skattens beräkning enligt 3 S läsrsres. där

ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, det ordinarie biljettpriset

till tillställning, varom fråga är, utan hänsyn till förhöjning vid s. k. förköp

eller till nedsättning för vissa grupper av deltagare eller därtill, att

biljett utlämnas utan betalning (fribiljett).

överstiger program- eller garderobsavgift, som avfordras deltagare

i nöjestillställning såsom villkor för rätt till deltagande däri, 10 öre, hänföres

överskjutande beloppet till biljettpriset. Däremot skall icke till biljettpriset

läggas den därå belöpande skatten.

2 mom. För fribiljett, som utlämnas till begagnande av polismyndighet,

ortens brandväsende eller tidningsredaktion, utgår icke skatt.

3 inom. Därest biljett avser ett visst antal tillställningar (abonnemang)

eller ett flertal personer (familjebiljett), beräknas därå skatt såsom

för motsvarande antal biljetter för en tillställning eller en person.

5 §•

Medgives rätt att deltaga i- nöjestillställning mot betalning utan att

biljett utlämnas såsom bevis härför, beräknas skatten å bruttobeloppet

av influtna inträdesavgifter eller andra avgifter för rätt att deltaga i till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majtis proposition nr 166.

ställningen efter 10 procent i fråga om tillställning, som avses i 1 § a)

och d), samt eljest efter 20 procent.

Kan tillförlitlig utredning ej vinnas angående den verkliga bruttoinkomsten,

anses denna hava uppgått till belopp, motsvarande bruttoinkomsten

vid utsålt hus.

6 §•

För nöjesskatts inbetalande till vederbörande uppbördsman svarar

den, som anordnar nöjestillställning, och äger denne att vid utlämnande

av biljett eller upptagande av inträdesavgift eller annan avgift för rätt

att deltaga i tillställningen uttaga det för varje fall ifrågakommande skattebeloppet.

Skatten skall inbetalas, innan tillställning äger rum, med belopp,

som motsvarar den vid utsålt hus utgående skatt eller, där sådan grund

för skattens beräkning ej kan tillämpas, eljest beräkneliga skatt. Förskottslikvid

kan jämväl, efter framställning hos uppbördsmannen, äga ram på

en gång för viss tid, högst sju på varandra följande dagar, eller för visst

antal biljetter, motsvarande utsålt hus vid tillställningar under en tidrymd

av högst sju på varandra följande dagar.

Visas sedermera, att förskottsvis inbetald skatt varit större än som

belöpt å det antal biljetter, som verkligen utlämnats, eller å eljest uppburna

avgifter, återställes vad för mycket erlagts. För utredning härom

skall i tillämpliga delar gälla vad i 9 § stadgas om utredning vid inbetalning

av skatt efter tillställning.

Har godkänd säkerhet blivit ställd, må skattens inbetalning kunna

ske på en gång för viss förfluten tid av högst sju på varandra följande

dagar enligt bestämmelse av vederbörande uppbördsman. Inbetalningen

skall verkställas å första söckendag efter utgången av nämnda tid.

7 §•

Anordnare av nöjestillställning, varom här är fråga, är skyldig att

för varje dag föra en fortlöpande specificerad förteckning enligt fastställt

formulär över alla utlämnade biljetter med angivande av den betalning,

som erlagts för vaije slag av biljetter, eller, där fribiljetter utlämnats,

prisen å de platser, till vilka biljetterna gälla, eller, där biljetter ej utlämnats,

motsvarande redogörelse över eljest uppburna avgifter. Om för

vissa biljetter skatt anses icke böra utgå, skola skälen därför särskilt angivas.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 143 käft. (AV 166.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt:s proposition nr 166.

18

8 §•

1 mom. Biljetter, som berättiga till deltagande i nöjestillställning,

skola, med undantag för biljetter, varom i 4 § 2 och 3 mom. förmäles,

vara numrerade i fortlöpande följd och försedda med lätt avskiljbar

kontrollkupong. Såväl biljett som kupong skola utvisa tillställningens art,

dag och ställe för densamma, den plats, vartill biljetten berättigar, samt

priset och därå belöpande skatt. Enahanda uppgifter skola, i den mån

sådant kan ske, meddelas även å biljett, som i 4 § 3 mom. sägs; skolande

å densamma därjämte angivas det antal tillställningar eller det antal personer,

för vilka biljetten gäller.

2 inom. Har, på sätt i 6 § sägs, för nöjestillställning skatt blivit

förskottsvis erlagd för visst antal biljetter, må allmänheten icke erhålla

tillträde till sådan tillställning annorledes än mot företeende av biljett,

som blivit behörigen avstämplad eller eljest utmärkt såsom i 9 § stadgas,

eller av fribiljett, som avses i 4 § 2 mom.

9 §.

Vid inbetalning av skattemedel skola till uppbördsmannen avlämnas

reversal i två exemplar. Där skatt erlägges i förskott, skola reversalen

innefatta specifik uppgift å de biljetter eller avgifter, för vilka skatt skall

erläggas. Inbetalas skatt efter tillställning, skola jämte reversalen avlämnas

avskrift av den i 7 § omförinälda förteckning eller redogörelse ävensom

en av tillställningens anordnare på heder och samvete avgiven skriftlig

försäkran, att de i berörda förteckning eller redogörelse uppförda belopp

äro fullständigt och riktigt angivna.

Där skatten, enligt vad i 6 § sägs, erlägges i förskott för visst antal

biljetter, skola biljetterna vid betalningen företes, åliggande det uppbördsmannen

att genom deras avstämpling eller annorledes tydligt utmärka,

att skatt blivit för dem erlagd.

C1

10 §.

Inbetalning av skatt enligt denna förordning sker hos den myndighet

eller tjänsteman, som enligt gällande bestämmelser har att verkställa

uppbörd av kronoutskylder; ankommande på uppbördsmannen att pröva

säkerhet för skatts inbetalning efter föreställning, att medgiva uppskov

med inbetalning och att i övrigt i första hand pröva frågor rörande

tillämpning av denna förordning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Uppbördsmannen skall vid mottagande av skattemedel eller eljest,

på förekommen anledning, kontrollera avgivna uppgifter; ägande han taga

del av den i 7 § omförmälda förteckning eller redogörelse samt, i erforderlig

mån, av övriga räkenskaper ävensom i övrigt vidtaga för kontrollen

i varje särskilt fall behövliga åtgärder.

På anfordran av vederbörande polisman är varje deltagare i nöjestillställning,

till vilken biljetter utlämnats, pliktig uppvisa kontrollkupong

till av honom begagnad biljett, där sådan skall finnas, eller annat bevis

om rätt att deltaga i tillställningen.

11 §•

Vid redovisning i specialräkning av inbetald skatt skola såsom verifikationer

biläggas dels specifik förteckning, upptagande antalet nöjestillställningar

och de ställen, där tillställning givits, samt antalet biljetter

eller avgifter, för vilka skatt erlagts, ävensom skattens belopp och de tider,

då medlen influtit, dels de i 9 § omförmälda handlingar.

I övrigt skall med afseende å nöjesskatten i tillämpliga delar gälla

vad rörande debitering, uppbörd, avkortning och redovisning är stadgat i

fråga om kronoutskylder.

12 §.;

Besvär rörande skattskyldighet enligt denna förordning eller i fråga

om beloppet av inbetald skatt må anföras hos den Konungens befallningshavande,

varunder vederbörande uppbördsman lyder, och skola besvären

ingivas senast före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då

skatten inbetalts.

I fråga om fullföljd av talan mot Konungens befallningshavandes

beslut skall vad i gällande uppbördsreglementen stadgas i fråga om klagan

över debitering äga motsvarande tillämpning.

13 §.

1 mom. Har någon i uppgift, som i 9 § sägs, mot bättre vetande

uteslutit eller till för lågt belopp upptagit belopp, varå skatt skall räknas,

böte från och med 25 till och med l,0u0 kronor. Har därav föranletts, att

skatt ej erlagts eller erlagts till för lågt belopp, må böterna kunna förhöjas

med intill fem gånger det skattebelopp, som genom det oriktiga

förfarandet undandragits. Lag samma vare vid överträdelse av stadgandet

i 8 § 2 mom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Förseelse, varom nu är sagt, är föremål för allmänt åtal, och anhängiggöra

åtalet vid allmän domstol.

2 inom. Underlåter någon eljest att iakttaga vad, jämlikt denna

förordning eller de i enlighet därmed givna föreskrifter, honom åligger,

och fullgör han ej genast efter därom av polismyndighet erhållen tillsägelse

vad han försummat, böte högst 300 kronor.

Förseelser, varom här är fråga, åtalas hos polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men i övrigt hos poliskammare eller, där dylik icke

finnes, vid allmän domstol.

3 mom. Av böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfaller

hälften åklagaren och hälften kronan; dock att, i stad, av kronans andel

hälften skall ställas till polismyndighetens förfogande för att kunna användas

till uppmuntran av nitisk verksamhet i polismyndighetens tjänst

till beivrande av förseelser mot denna förordning. Finnes särskild angivare,

tage han hälften av åklagarens andel. Saknas tillgång till böternas gäldande,

skola de förvandlas efter allmän strafflag.

O

14 §.

Erforderliga formulär fastställas av Kungl. Maj:t, som jämväl i övrigt

meddelar de föreskrifter, vilka, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas behövliga.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1917.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

21

y. p. m.

Herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet har anmodat

mig att verkställa utredning om de grunder, enligt vilka en s. k.

nöjesbeskattning, avsedd att bäras av den allmänhet, som deltager i offentliora

nöjestillställningar av vissa slag, lämpligen kunde för statens räkning

genomföras, samt att avgiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den på "rund härav igångsatta utredningen ansluter sig till en av

mio- med biträde av juris kandidaten Carl Törnebladh, efter uppdrag av

chefen för finansdepartementet, år 1912 verkställd undersökning, huruvida

och i vilken ordning särskilda villkor borde stadgas för erhållande av rättighet

att utöva teaterverksamhet eller eljest giva offentliga föreställningar eller

förevisningar, in. in. Vid nu förevarande utredningsarbete hava utom juns

kandidaten Törnebladh biträtt sekreteraren i kungl. fångvårdsstyrelsen Sune

Norrman och e. o. assessorn i kungl. kammarrätten John Erici.

Efter avslutat arbete får jag härmed vördsamt överlämna såsom resultat

av den anbefallda utredningen förslag till förordning om särskild

avgift till staten vid vissa offentliga nöjestillställmngar, s. .k. nöjesskatt,

c

jämte motivering.

Ifrågavarande slag av beskattning förekommer i en eller annan form

allmänt i utlandets lagstiftningar. En kortfattad framställning av där tillläinpade

principer för densamma torde därför vara på sin plats.

Redan år 1799 infördes i Köpenhamn eu nöjesskatt, som utgick med Danmark.

tio procent av de vid föreställningarna inflytande inkomsterna. Denna

skatt tillföll fattigvården i nämnda stad. Sedermera började jämväl i det

övriga Danmark en liknande kommunal nöjesskatt att utkrävas. Med anledning

av det finansiella läge, vari Danmark befann sig år 1911, framlade

regeringen för riksdagen bland annat ett förslag i syfte att omdana

nöjesskatten till att bliva i första rummet en statsskatt, i det att två tredjedelar

av skattens avkastning skulle tillfalla . statsverket och endast den

återstående tredjedelen vederbörande kommun. Vid förslagets behandling

inom riksdagen'' framhölls, att förslaget borde bedömas såsom ett led i

strävandet att skaffa statskassan nya inkomster till täckande av den stola

årliga bristen och att förslaget ur denna synpunkt vore försvarligt, även

om man helst såge, att nöjesskatten fortfarande förbleve uteslutande kom
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Nöjesskatten anordnades såsom en biljettskatt. Skatten bestämdes

till olika belopp för olika slag av prestationer. Enligt den i ämnet antagna

lagen, Lov om Afgift af offentlige Forestillinger och Fremvisninger m. m.,

skall en avgift till det allmänna erläggas av envar, som på grund av laokoncession

eller ett av polismyndigheten meddelat tillstånd

. ?er ,eller låter giva teaterföreställningar, konserter, cirkus- och

vaneteforestäIlningar eller anordnar offentliga baler, maskerader o. d., kapplöpningar,

uppstigning med ballong eller flygmaskin, föreställningar av

professionella gymnaster, balett- och lindansare, trollkonstnärer o. d. samt

sportförevismngar, vid vilka professionella idrottsmän uppträda eller vid

vilka det förekommer totalisatorspel, eller

2;o) föranstaltar förevisningar av levande bilder, panoramor, vax- oeh

naturaliekabinett, marionetteatrar samt menagerier o. d.

bör sådana föreställningar och förevisningar, som äga rum på (mind

av lag eller koncession, erlägges avgiften i form av en skatt på de"sålda

biljetterna efter följande skala:

för ett biljettpris till och med 50 öre..........

» över 50 öre till och med 1 krona ....

* * * »1 krona » » »1 krona 50 öre .

» » 1 krona 50 öre till och med 2 kronor . . ^ ,

o. s. v. med 5 öre före varje belopp av 50 öre eller del därav. För

Övriga förlustelser erlägges avgiften i form av en skatt på sålda biljetter

efter nyssnämnda skala med dess dubbla belopp, dock att biljetter

till ett pris av högst 25 öre draga en skatt av endast 5 öre.

Utlämnas icke biljetter, utgår skatten med 20 procent av de belopp

som inflyta såsom vederlag för inträdet eller för deltagandet i de ifrågavarande

förlustelserna. Om publiken har tillträde utan erfarande "av

avgift, äjjer finansministern bestämma, att skatten skall erlä^as med

20 öre för varje person, som får tillträde. Detsamma gäller "för det

tall, då det kan antagas, att inträdespriset blivit nedsatt för att krino-o-å

lagen. Särskilda bestämmelser gälla i fråga om skatt å biljetter till Köpenhamns

sommartivoli och vissa nöjestillställningar, som äga rum »utan

servering». Befrielse från skatten kan medgivas för föreställningar och förevisningar

när dessa givas i undervisningssyfte av eller efte°r avtal med

skolor eller hava ett vetenskapligt ändamål eller tjäna till främjande av

upplysning. Viss skattelindring kan ock medgivas med avseende å föreställningar,

vilkas nettobehållning skall användas till allmännyttigt eller

välgörande ändamål. Storleken av de skattebelopp, som skola erlä<™as

fastställes på grund av anmälningar, avgivna av de skattepliktiga. "Försummelse

att göra anmälan straffas med böter.

5 öre

10 »

15 »

20

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

23

Skatten har avkastat

under finansåret 1912/1913.......c:a kr. 1,410,000

» > 1913/1914.......» » 1,537,000

> » 1914/1915.......» » 1,330,000

I Tyska riket drabbas inkomst av teaterföretag och nöjesetablissement Tyska riket.

av näringsskatt enligt den i varje särskild stat gällande lagstiftningen.

Genom de tillägg till nämnda skatter, som kommunerna äro berättigade

att för täckande av sina behov pålägga, kunna nöjestillställningarna komma

att träffas jämväl av kommunal näringsskatt. Men därjämte hava kommunerna

vidsträckt befogenhet att upptaga särskilda skatter å offentliga

förlustelser. Sådana skatter uppbäras på grund av kommunala skatteförordningar

(»St etter ordnungen») och utgå antingen i form av biljettskatt eller

såsom en fast skatt.'' Sistnämnda skatt bestämmes för vissa slag av förlustelser

till visst belopp för dag eller för varje föreställning eller för

vecka, månad eller år, för andra slag av förlustelser åter till belopp, som

växla allt efter nöjeslokalens storlek (antal åskådare- eller åhörareplatser,

ytinnehåll), föreställningens långvarighet samt framför allt dess beskaffenhet.

1 sistnämnda hänseende indelas föreställningarna i de olika skatteförordningarna

i större eller mindre antal grupper med olika skattesatser. Avgörande

för grupperingen synes åtminstone i vissa fall vara föreställningens

större eller mindre mått av konstnärlighet. I sina huvuddrag stå de

särskilda skatteförordningarna i tämligen nära överensstämmelse med varandra.

Beträffande skattesatserna gälla dock för de olika kommunerna

växlande bestämmelser.

Flertalet av de större städerna i Preussen hava infört nu ifrågavarande

särskilda nöjesskatt, varunder jämväl inbegripas musikaliska och deklamatoriska

föredrag in. in. Avkastningen av ifrågavarande skatt uppgives för Breslau,

enligt år 1912 kända siffror, till ungefär 400,000 mark samt. enligt senare

sifferuppgifter, för Berlin till 1,250,000 mark, för Dusseldorf till 600,<>00

mark, för Essen till 400,000 mark och för Köln till 800,000 mark om året.

1 Berlin beskattas numera enligt en år 1913 antagen skatteordning

genom en biljettskatt besök å 1) biografer, 2) varieteer, kabareter o. s. v.,

3) cirkus och A) offentliga danstillställningar. Teaterföreställningar i

egentlig mening och konserter äro däremot ej underkastade någon nöjesbeskattning.

Skatten utgår med olika belopp för var och en av berörda

fyra kategorier nöjestillställningar.

Biljettskatten utgör för biografer minst 5 pfennig, som erläggas, när

biljettpriset uppgår till 30—50 pfennig. Är priset 1 1: 25 mark, utgår

biljettskatten med 25 pfennig och vid ett pris av 2 2: 50 mark med oO

pfennig samt därefter med 15 pfennig för varje påbörjat belopp av 50 pfennig.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ta proposition nr 166.

Vid de under 2 upptagna nöjestillställningarna utgår skatten med

10 pfennig vid ett biljettpris av 0: 40—1: 00 mark

15 » » » » > 1:00—1:50 »

20 » > > > » 1: 50—2: 00 »

70 » > » » > 4:00—5:00 »

samt därefter med 20 pfennig för varje påbörjad mark.

Vid cirkusföreställningar erläggas

O O O

10 pfennig vid ett biljettpris av 0: 90—1: 50 mark

15 * » » » » 1: 50—2: 00 »

50 > » » » » 3: 00—4: 00 »

70 » » > » » 4:00—5:00 »

samt därefter med 20 pfennig för varje påbörjad mark.

Vid danstillställningar utgår skatten med

15

25

30

50

75

pfennig vid ett biljettpris av 1: 25—2: 00 mark

» » » »

» » » »

» » » »

» » » »

» 2: 00—2: 50 >

» 2: 50—3: 00 »

» 3: 00—4: 00 »

» 4: 00—5: 00 »

Österrike.

Norge.

samt därefter med 25 pfennig för varje påbörjad mark.

Aven i andra tyska stater än Preussen förekommer nöjesskatten såsom

en kommunalskatt, anordnad efter ungefär samma principer, som tilllämpas

i de preussiska städerna.

I Österrike uttages nöjesskatt i huvudsaklig överensstämmelse med

de principer, som tillämpas i Tyskland.

I Norge förekommer nöjesskatt allenast såsom en fakultativ kommunalskatt.

Nöjesbeskattning är införd i de flesta städer och ett stort antal

landskommuner. Avgiftsbestämmelserna i de olika kommunerna äro mycket

varierande. Avgiften utgår dels med ett i vederbörande kommunala författning

bestämt belopp, dels med belopp, som inom vissa maximi- och

minimigränser bestämmas av kommunalstyrelsen eller polismyndigheten,

dels ock procentvis i förhållande till inkomsten. För dramatiska föreställningar

och konserter är avgiften i regel lägre än för andra föreställningar

och förevisningar.

c5

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts •proposition nr 166.

I Frankrike och Belgien äro nöjestil Iställningar _ underkastade den

allmänna näringsskatten, som tillfaller statsverket. Därjämte äro kommunerna

berättigade att för sina behov upptaga skatter i form av procentuella

tillä»" till nyssnämnda näringsskatt. 1 Frankrike förekommer dessutom

sedan 1400-talet en särskild nöjesskatt för teaterföreställningar, konserter

samt offentliga samlings- och festlokaler, dit tillträde erhålles mot avgift.

Denna särskilda nöjesskatt uttages till förmån för fattigväsendet. 1 Belgien

anto»s år 1913 en lag om statsbeskattning av biografföreställningar, enligt

vilken även kommunala tillägg till skatten inom bestämda giänsei

äro medgivna.

Nöjesskatt utgår i Italien i form av en avgift av tillhopa tolv procent italien.

av bruttoinkomsten av alla teater- och andra off entliga föreställningar, som

ä"a rum inom avstängda områden, så att publiken ej har fritt tillträde.

Avgiften i fråga tillfaller vederbörande kommun, ifall denna icke upptager

skatt på mjöl och bröd, men eljest staten.

I Ryssland bär på 1890-talet införts en nöjesskatt, som utgar såsom Ryssland.

en stämpelavgift å inträdesbiljetter efter en stigande skala. Inkomsterna

av skatten tillfalla en särskild institution för huvudsakligen välgörande

ändamål.

Nöjesskatt förekommer i Nederländerna i form av en fakultativ kornmun

al skatt oeh utgår dels med viss procent av bruttoinkomsten för nöjestil

1 ställ ningen och dels med visst belopp i förhållande till nöjeslokalernas

storlek, beräknad än efter antalet sittplatser, än efter ytinnehåll. Då skatten

utgår efter lokalens storlek, beräknas densamma med visst belopp för

varje föreställning eller för varje dag. ,

I England förekommer icke någon nöjesskatt. Ett förslag till inte- England.

rande av skatt å offentliga nöjesföreställningar var år 1912 bebådat.

Neder
länderna.

Såsom av förestående redogörelse för förhållandena på ifrågavarande Inledning

område i Danmark framgår, har under hela 1800-talet i Köpenhamn utta»its

eu viss avgift av konstnärer o. d. i förhållande till deras inkomst

av° yrket, vilken avgift tillfallit fattigvården. Även i Sverige hava under

äldre tider liknande beskattningar i enahanda syfte funnits. Med då

rådande mindre komplicerade levnadsförhållanden och outvecklade beskattnin»sväsen

var det naturligt att anvisa viss skatteinkomst till täckande av

viss"utgift. 1 de flesta länder, där nöjesbeskattning numera förekommer, lärer

väl regeln vara den, att skatten utgör en del av vederbörande kommunala

eller statsliga budget utan annat angivet ändamål än att jämte övriga

inkomster tjäna till bestridande av det allmännas utgifter. Undantag utgöra,

bland här ovan uppräknade länder, frankrike och Ryssland. Att skatteBiliang

till riksdagens protokoll 1610. 1 samt. 143 höft. {Nr 166.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

inkomst av ifrågavarande slag under äldre tider anvisats till täckande av

utgifter för fattigvården hade sin grund i det motsatsförhållande, som

alltid förefinnes mellan nöd och fattigdom, å ena sidan, och å andra sidan

det relativa välstånd, som tager sig uttryck i individens utgift för nöjen

av ett eller annat slag.

Aven om en nöjesbeskattning numera förekommer under andra yttre

former än förr, är dock förutsättningen för densamma alltjämt oförändrad.

Grunden för en sådan beskattning, varom här är fråga, är just den skatteförmåga,

som uppenbaras genom utgifter för lyx. Att genom en allmängiltig

definition fastställa, när lyx föreligger eller icke, låter sig knappast

gorå. Detta begrepp är i vår tid liksom alltjämt förut allt för tänjbart.

Det, som för den ena framstår såsom ren lyx, är för den andra ett helt

naturligt levnadsbehov. Tydligt är emellertid, att man å ena sidan icke

under begreppet lyx kan inrangera allt, som går utöver livets nödtorft,

liksom att man å andra sidan är fullt berättigad att dit hänföra åtskilliga

slag av nöjen, som i ett modernt samhällsliv erbjudas. Och det kan säkerligen

icke anses obefogat av samhället att rikta sina skattekrav mot den

skatteförmåga, som framträder i utgifter för sådana nöjen.

Utomlands har nöjesbeskattningen i allmänhet tagits i anspråk för

kommunernas räkning. Lnderstundom, så t. ex. i Danmark, har skatten

emellertid anordnats såsom en statsskatt, dock att enligt den danska lagen

veder börande kommun erhåller en tredjedel av inom densamma influten

skatt. Anledningen till berörda anordning har angivits vara den danska

statskassans betryckta läge vid tiden för skattens införande år 1911, som

nödvändiggjorde ett uppsökande av alla till buds stående skattekällor.

I s\ enska riksdagen har så sent som år 1915 inotionsvis framkommit

ett förslag om nöjesbeskattning. I en nämnda år inom andra kammaren

väckt motion (nr 111) hemställdes nämligen, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Magt ville låta

föranstalta en utredning, i vad mån och på vad sätt en så kallad nöjesbeskattning

enligt av motionären anförd motivering kunde påläggas alla

slag av entrébiljetter till teater-, biograf-, konsert-, dans-, cabaret-och liknande

nöjestillställningar ävensom till riksdagen inkomma med de förslag

vartill utredningen kunde föranleda.

Bevillningsutskottet anförde i avgivet betänkande (nr 8), att sådana

omständigheter näppeligen syntes föreligga, som skulle kunna anses motivera,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t gjorde framställning om åtgärder,

åsyftande att tillföra statsverket inkomster genom skapandet av denna nya

skattekälla. Det kunde emellertid ifrågasättas att anordna skatten så, att

inkomsten av densamma tillgodokomme helt eller delvis kommunerna. Av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

motionären åberopat exempel från utlandet visade, att nöjesbeskattning,

där sådan förekomme, i regel vore anordnad såsom kommunalskatt. Mot

en framställning från riksdagens sida om utredning i ämnet med beaktande

jämväl av nu angivna synpunkter mötte givetvis icke principiella betän

li-rheter av nyss antydd art. Då emellertid den inom finansdepartementet

påbörjade utredningen säkerligen såsom ett viktigt moment omfattade

undersökningen av frågan, huruvida inkomsten av en nöjesbeskattning borde

tillfalla staten eller kommunerna eller till äventyrs fördelas dem emellan,

och då det skäligen kunde förväntas, att utredningen komme att allsidigt

fullföljas och med erforderlig skyndsamhet slutföras,_ hade utskottet för

sin del icke ansett någon framställning i ämnet från riksdagens sida vara

erforderlig.

Utskottet hemställde alltså, att motionen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd, vilken hemställan blev av riksdagen bifallen.

Det är helt naturligt, att mångenstädes i utlandet nöjesbeskattningen

anordnats såsom en kommunalskatt, och att även hos oss röster hojts för munaukatt.

en sådan anordning av skatten. Det är ju kommunerna, som tå vidkännas

de flesta och största olägenheter och kostnader, som föranledas av

inom desamma lokaliserade nöjesanordningar. I en tid sådan som den

närvarande, då de mest ingående och oundgängliga krav ställas pa statskassan,

låter det sig emellertid även väl försvaras, om staten för deras tillgodoseende

tillgriper nu ifrågavarande skatteform. De ekonomiska förhallanden,

som nu hos oss påkalla en sådan åtgärd, äro betydligt mera svårartade

och tryckande än de, som år 1911, enligt vad nyss är sagt, i Danmark

föranledde enahanda åtgärd.

Med utgångspunkt från ovan angivna grund för en nöjesbeskattning,

nämligen den skatteförmåga, som framträder i individens utgifter för vissa principer.

slag av nöjen, synes skatten böra anordnas så, att den verkligen trattar

denna skatteförmåga. Detta kan givetvis ske på olika vägar.

En möjli,j- utväg, som dock endast indirekt leder till det åsyftade

målet, är att bestämma skatten till viss procent av vederbörande företags

bruttoinkomst. I sådant fall komma givetvis biljettprisen eller motsvarande

avgifter, i den mån sådant kan ske utan att leda till minskad

frekvens, att höjas i syfte att, såsom sig bör, på allmänheten övervälta

skatten. En dylik anordning synes dock vara eu onödig omväg. Därtill

kommer, att man synes böra undvika till och med skenet av att vilja

införa en särskild art av näringsskatt på de näringar eller yrken, varom

det här är fråga. En sådan avsikt förefinnes icke, och man bor då ej

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

heller giva skatten en missvisande form. En skatt på bruttoinkomsten

kan även, trots sin angivna avsikt att träffa den nöjessökande allmänheten,

i många fall måhända komma att icke blott i första hand utan även

slutligen drabba den, som anordnar nöjestillställningen. Härigenom skulle

skatten få en helt annan karaktär än som åsyftats.

Det ursprungliga regeringsförslaget till den nöjesbeskattning i Danmark,

som infördes genom den där år 1911 antagna Lov om Afgift af offentlige

Forestillinger og Fremvisninger in. in., byggde på en anordning av nyss

antytt slag. Det vann dock ej danska riksdagens gillande. Den danska

lagen tillämpar i stället, såsom förut är nämnt, principen om en allmänheten

direkt träffande skatt i förhållande till den avgift, som av allmän
heten

betalas för rätt att deltaga i de nöjestillställningar, om vilka här

är fråga.

En sådan anordning synes även mig i alla avseenden lämpligare och

riktigare, än en skatt på bruttoavkastningen. Nöjesbeskattningen är eu

konsumtionsskatt och bör såsom sådan direkt träffa den konsumerande allmänheten,

d. v. s. de personer, som bekosta sig nöjen av vissa slag.

Det laiei icke kunna undvikas, att en nöjesbeskattning understundom i

själva verket, ehuru indirekt, träffar även vederbörande näring eller verksamhet.

Den omständigheten, att skatten ökar kostnaderna försatt komma i

åtnjutande av det nöje, som verksamheten avser att skänka, kan ju i sin mån

verka därhän, att kundkretsen för dessa slag av verksamhet minskas, desto

mera ju kännbarare skatten är. Det är ur denna synpunkt av stor vikt,

att det noggrant överväges, på vilka nöjestillställningar skatten skall inriktas

och till vilket belopp densamma bör bestämmas. Här stå mot varandra

statens intresse att anordna skatten så, att största möjliga utbyte vinnes

av densamma, och den enskildes, såväl nöjesanordnarens som konsumentennöjesdeltagarens,

intresse av minsta möjliga ingrepp. För här ifrågavarande

yrkesutövare är det av synnerlig vikt, att skatten rättvist avväges även så

till vida, att de olika slagen av nöjen träffas i möjligaste män jämlikt.

Ur allmänt etisk synpunkt kan därjämte göras gällande lämpligheten av

att med högre skatt belägga deltagandet i sådana nöjestillställningar, som

äro kulturellt mindrevärdiga, än i dem, som hava ett högre mått av konstnärlighet

och värde. Sistberörda synpunkt kan dock, då det gäller eu frå^a

sådan som denna, icke tillerkännas mera än sekundär betydelse.

Då det gäller att bestämma, vilka nöjestillställningar skola inordnas

under en förordning om nöjesbeskattning, är, såsom nyss är antytt, den

statsfinansiella synpunkten den i första hand avgörande. Denna bjuder

givetvis att med skatten uppsöka de nöjestillställningar, till vilka frekvensen

är så stor, att även en mycket måttlig skatt kan lämna ett avsevärt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

tillskott till statskassan. Det är visserligen sant, att det ur rent folkuppfostrande

synpunkt kunde vara lyckligt och lämpligt att genom beskattning

omöjliggöra eller försvåra utövandet av en del mer eller mindre

underhaltiga näringsfång såsom vaxkabinett, marionett-teater, akrobatik

o. d. Med hänsyn till det besvär i avseende å kontroll och uppbörd samt

de dyrbara organisationskostnader, som skulle vara förenade med eu sådan

beskattning, och det säkerligen obetydliga utbyte, som den skulle lämna,

måste dock dessa slag av nöjestillställningar lämnas ur räkningen. Man

torde vidare böra undvika att med beskattning tråda sadana nöjen, som

tjäna vetenskapligt syfte, undervisnings- eller uppfostringssyfte eller som

bestå i utställningar av ena eller andra slaget eller utgöras av idrottsuppvisningar

in. fl. sådana nöjen, som avse att befordra vart folks sunda utveckling

i fysiskt avseende. Tillträde mot avgift till skridskobanor och

skidbackar synes även böra hänföras till sådana nöjen, för vilka ifrågavarande

skatt ej bör ifrågakomma. Ej heller torde det vara lämpligt att

beskatta sådana nöjen, som — för att välja nära liggande exempel —

bestå i besök å Skansen eller Stadion, om icke professionella idrottsmän

uppträda där, eller deltagande i Nordiska spel o. d., där det ej är fråga

om travkörning, kapplöpning el. d. Under beskattningen inbegripas, i överensstämmelse

med denna uppfattning, enligt förslaget endast vissa i 1 §

närmare angivna slag av nöjestillställningar, som ansetts saväl på grund av

sin beskaffenhet som ur statsfinansiell synpunkt därtill lämpliga. Bland

dem hava upptagits teatrar, konserter, cirkus- och varietéföreställningar,

kapplöpning, travkörning, uppvisning i professionell idrott, baler, maskerader

o. d. samt biografer.

Särskilt de sistnämnda hava under de senaste åren gjort ett oerhört

uppsving såväl utomlands som hår i Sverige. De utländska lagstiftningarna

hava också allmänt kraftigt inriktat sig på dessa, såsom även framgår av

förestående redogörelse för utländsk lagstiftning. Särskilt ma erinras om

förhållandena i Köpenhamn och Berlin. Även hos oss torde det vara denna

art av nöjestillställningar, som kan väntas komma att lämna den största

tributen till statskassan vid en nöjesbeskattning. Något statistiskt material

rörande nuvarande antalet biografer i Sverige eller antalet biografbesök etc.

finnes icke att tillgå. Man kan dock på andra vägar bilda sig en ungefärlig

uppfattning av denna nöjesarts utveckling. Man vet t., ex., att under år

1916 å statens biografbyrå granskades en sammanlagd filmlångd av i runt

tal 1 3/4 miljoner meter, vilket med ungefär 10 procents avdrag motsvarar

nytillförseln av film till den svenska biografmarknaden per år. För de

närmaste åren torde man enligt mig lämnad uppgift kunna — bortsett

från blockadsvårigheter, som för ögonblicket hota att hämma tillförseln —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

tryggt rakna med en normaltillförsel av i genomsnitt 2 miljoner meter.

\arje

beteckna såsom grossisterna i facket, i ett genomsnittspris av en krona.

Dessa byråer äro i regel goda affärer; ett bolag lämnar exempelvis en

konstant utdelning av 40 procent. Det torde därav följa, att filmbyråernä

måste intjäna minst en krona per filmmeter plus handelsvinst, i varje bill

icke gärna mindre än 2 miljoner kronor per år i filmhyror. Det är känt,

att i en normalt skött biografs utgifter filmhyran utgör en fjärdedel.

1 otalsumman av biografintäkter kan då icke gärna, för såvitt biografföretagen

bära sig och åtskilliga av dem äro veterligen goda affärer —

6ättas lägre än 8 miljoner kronor per år. Beräknas biljettprisen till i

medeltal 25 öre per biljett, kommer man till ett antal biografbesök per

år i Sverige av 32 miljoner, en siffra, som med säkerhet kan antagas icke

vara för hög.

Här anförda siffror peka onekligen hän på, att biograferna äro nöjestillställningar,

vilka måste antagas i stort sett kunna tåla vid att den

allmänhet, som besöker dem, pålägges en nöjesskatt såsom förhöjning av

biljettpriset. Den omständigheten, att biograferna eller åtminstone det

störa flertalet av dem fylla alla samhällsklassers och ej minst det s. k.

småfolkets nöjesbehov, kan icke utgöra ett tillräckligt skål för att undantaga

dem från här ifrågavarande beskattning. En nöjesskatt, som icke

omfattade biograferna, skulle ur fiskalisk synpunkt vara alldeles förfelad.

Aven om, enligt vad nyss är nämnt, den fiskaliska synpunkten måste

vara den bestämmande, kan dock inom den angivna ramen av nöjestillställningar,

som beskattningen omfattar, den kulturella synpunkten erhålla

ett visst inflytande så till vida, att beskattningen sättes lägre, då det gäller

utgifter för teatrar, konserter och dylika i kulturellt avseende högre stående

nöjest Utställningar än t. ex. baler och maskerader. I fråga om biograferna

torde man väl tryggt kunna göra gällande, att del fråga om

konstnärlighet icke kunna mäta sig med teatrarna. Såvål det ena som

det andra slaget av dessa nöjesarter innefattar inom sig många nyanser,

men såsom helhetsomdöme torde dock gälla, att biograferna icke i kulturellt

avseende äro likvärdiga med teatrarna. Även de bättre biografernas

program äro mången gång rätt underhaltiga. Där framförda skådespel,

som allt för ofta handla om brott och andra, livets skuggsidor, verka

särskilt på ur.gdomen förvildande och förrycka dess sedliga ^uppfattning.

Det är visserligen sant, att även en del teatrar bjuda på rätt underhaltiga

program. Till dessa strömma dock ej sådana massor av människor och

särskilt ungdom som till biograferna, och framställningen erhåller där ofta

ett försonande drag av konstnärskap, som har svårt att komma till uttryck

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

på filmen. Många biografer åro därjämte verkligt undermåliga. Därtill

kommer, att verkningarna av en nöjesskatt säkerligen komma att visa sig

mindre kännbara för biograferna än för teatrarna, som redan förut lida

av konkurrensen just med dessa och av vilkas ekonomiska, resultat en stor

personal är beroende för sin existens. Med hänsyn härtill samt till den

omständigheten, att det är från biograferna, som den största andelen av

nöjesskatten kan beräknas inflyta till statskassan, hava desamma hånföits

till den grupp, beträffande vilken skatten sättes högst. _

Ur dessa synpunkter hava i förslaget avsedda nöjestillställningar

sammanförts i två grupper, för vilka gälla olika .skatteskalor.

Till samma grupp som biografer hava i övrigt hänförts cirkus-,

varieté-, kabaret- och balettföreställningar ävensom baler, maskerader och

andra danstillställningar in. fl. dylika nöjen, som under andra namn kunna

bjudas allmänheten. , x.... .

Till den lägre avgiftsgruppen hava hänförts dels tillställningar av

större konstnärligt värde såsom teater- och konsertföreställningar m. in.,

dels vissa friluftsuppvisningar såsom kapplöpningar och travkörningar m. in.

Likasom nöjenas indelning i avgiftsgrupper enligt förslaget ansluter

sio- till den danska lagens motsvarande bestämmelser, hava även avgiftsbeloppen

bestämts i tämligen nära anslutning till de i Danmark gällande;

de äro alltså något lägre än de, som gälla enligt Berlins skatteordnmg

för motsvarande slag av nöjen.

I fråga om den form, nöjesskatten bör erhålla, är det ett huvudvillkor,

att^den så anordnas, att skatten kan indrivas under så enkla och

praktiska former som möjligt samt med minsta möjliga kostnader för uppbörd

och kontroll. Flerstädes utomlands tillämpas ett system, enligt vilket

skatten utgår i form av en biljettskatt, d. v. s. genom en avgift, som

erläooes samtidigt med priset på den biljett, som berättigar till deltagande

i nöiestillställningen i fråga. Detta system synes mig böra vinna tilllämpnino-

även hos oss. Det uppfyller även högt ställda anspråk på enkelhet

och ''praktiskhet. Skattens belopp angives på biljetten; någon stämpel

behöver icke förekomma. För systemets tillämpning erfordras i praktiken,

dels att biljetter lösas för deltagande i nöjestillställningen och dels nöjesanordnarens

medverkan vid uppbörden. Tvånget att. tillhandahålla biljetter

kan näppeligen anses tyngande beträffande sådana nöjestillställningar, varom

här är fråga, i all synnerhet som sådana tvivelsutan ändock i det störa flertalet

fall förekomma. 1 syfte att hindra nöjesanordnaren att kringgå be*

stämmelserna om nöjesskatten genom att icke använda biljetter, erfordras

kompletterande bestämmelser för beräkning av skatten i fall, dår biljetter

icke förekomma. Sättes skatten i sådana fall tillräckligt hög, vinnes lätt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung! Maj:ts proposition nr 166.

tnålet: eu genom tillämpning av biljettsystem synnerligen enkel anordning

rör skatteuppbörden, i det att nöjesanordnaren tinner det med sin fördel

förenligt att använda sig av biljetter. Den medverkan, som kräves av

nöjesanordnaren, kan säkerligen icke heller verka betungande. De kontrollanordningar,

som staten måste fordra, ligger det nämligen i de flesta fall i

nöjesanordnarens eget intresse att inrätta gent emot biljettförsäljaren. En

anordning av biljettskatten, sådan som den här föreslagna, gör icke näringsidkaren-nöjesanordnaren

till skattesubjekt utan endast till en mellanhand

mellan staten och nöjesdeltagaren-skattesubjektet.

I fråga om de nöjestillställningar, vid vilka enligt förslaget nöjesskatt

skall utgå, ansluter sig detsamma mycket nära till gällande danska

Lov om Afgift af otfentlige Forestil Ånger och Fremvisninger in. m. Såsom

i den allmänna motiveringen här ovan angivits har förslaget begränsats att

avse endast sådana nöjestillställningar, där skatten på grund av frekvensen

till desamma kan antagas bliva av någon mera avsevärd betydelse i

statsfinansiellt avseende. Denna regel kan måhända endast med tvekan

sägas gälla de i 1 § d) upptagna slagen av nöjestillställningar, särskilt

kapplöpning och travkörning. Dessa hava dock medtagits med hänsyn

därtill, att de i stor utsträckning besökas av den i ekonomiskt avseende

bäst situerade allmänheten, vilket också framgår av att vid sådana tillställningar

för de bästa platserna rätt höga biljettpris betalas.

Det har förut anförts, att t. ex. Skansen icke innefattas under

de i författningsförslaget angivna nöjestillställningarna. Om inom dess

område särskild avgift kräves för deltagande i sådan nöjestillställning,

som avses i 1 §, t. ex. teater, skall givetvis nöjesskatt också därvid erläggas.

I utländska lagstiftningar av ifrågavarande slag undantagas stundom

nöjestillställningar för välgörande ändamål. Det kan ju ej förnekas, att

det skulle finnas skäl, som talade för ett sådant undantag, om nämligen

skatten utginge med så högt belopp, att den försvårade eller omöjliggjorde

den enskilda understödsverksamhet, som bedrives i form av välgö ren hetstillställningar.

Några sådana verkningar torde dock ej vara att befara av en

så pass obetydlig skatt som den här föreslagna. Huvudskälet för mig att icke

undantaga nöjestillställningar med välgörande syfte har varit, att det eljest

bleve synnerligen svårt att draga en klar och tydlig gräns mellan skattepliktiga

och skattefria tillställningar. Det finnes all anledning att befara,

att ett sådant undantagsstadgande skulle framkalla obehöriga försök att

genom påstående om välgörenhetsändamål undgå beskattning, försök mot

vilka det mången gång i praktiken kunde bliva svårt att värja sig.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Även i fråga om skatteskalan bygger, såsom förut är nämnt, före- 3 g

varande förslag på motsvarande danska lag.

Nöjestillställningarna hava som sagt sammanförts i två grupper med

olika skatteskalor. Den huvudsakliga princip, som följts vid denna gruppering,

är den, att nöjets bättre eller sämre beskaffenhet bör vara avgörande

för frågan om storleken av den beskattning, som bör drabba den däri

deltagande allmänheten. Samverkande härmed borde ju gärna vara den

olika grad av skatteförmåga, som kan antagas i allmänhet förefinnas hos

den publik, vilken frekventerar den ena eller andra nöjesarten. Det stöter

emellertid helt naturligt på betydande svårigheter att angiva någon bestämd

skillnad i detta avseende, då ju de flesta nöjestillställningar tilllämpa

olika biljettpriser för olika platser el. d., vilket möjliggör för vitt

skilda samhällslager att besöka en och samma nöjestillställning. Så

gälla t. ex. mycket olika biljettpris för olika platser å en teater, cirkus,

biograf och vid kapplöpningar.

Med nyss angivna grundåskådning på denna sak faller det av sig

självt, att konsert-, opera- och andra musikaliska föreställningar samt

dramatiska oeh litterära föreställningar inrangerats i den grupp, för vilken

satts den lägsta skatten. Till samma grupp hava hänförts sådana nöjestillställningar

som kapplöpning, travkörning, uppvisning i professionell

idrott, uppstigning i luftballong eller flygmaskin och dylikt. Grunden

är här vid lag icke, att dessa nöjestillställningar ansetts vara av någon

högre kvalitet, utan endast den omständigheten, att det endast är med en

viss tvekan, som de över huvud taget inbegripits under förslaget.

I gruppen med den högre skattesatsen hava övriga i 1 § angivna

nöjestillställningar sammanförts. Hit hänföras bl. a. sådana tillställningar,

i vilka »nöjesmomentet» vida överväger det kulturella momentet.

I fråga om de båda skatteskalorna lärer någon särskild motivering

knappast erfordras. De avrundade beloppen hava valts med hänsyn till

önskemålet att underlätta skattens upptagande och kontrollen därav. Någon

lägre avgift än 5 öre torde särskilt av detta skäl icke höra ifrågakomma.

Trappstegen i skalorna hava i möjligaste mån avpassats efter de

vanligast förekommande biljettprisen, med särskilt avseende fästat å förhållandena

inom biografområdet.

Skatteplikten åligger enligt förslaget, på sätt förut är nämnt, den 6 §

nöjesbesökande allmänheten, under det att vederbörande nöjesanordnare

såsom mellanhand mellan densamma och staten gjorts i första hand ansvarig

för skattens behöriga inbetalande, honom obetaget att i sammanBihang

till riksdagens protokoll 1619. 1 sand. 143 käft. {Nr 166.) 6

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

han" med upptagande av biljettpris eller avgift för rätt att deltaga i

nöjestillställningen uttaga skatten av allmänheten.

Bestämmelserna om de former, under vilka nöjesanordnaren har att

fullgöra sin berörda skyldighet återfinnas i denna paragraf. Förslaget

utgår därifrån, att i regel före varje tillställning skatten skall inbetalas

med det belopp, vartill densamma skall uppgå under förutsättning att alla

biljetter säljas, med rätt för vederbörande att sedermera återfå eventuellt

för mycket erlagd skatt.

Det har dock lämnats nöjesanordnaren Öppet att begagna sig av

andra och bekvämare former för skjddighetens fullgörande. Antingen kan

han genom att ställa vederbörligen godkänd borgen för det högsta tänkbara

skattebeloppet få betala skatten i efterskott för viss förfluten tid av

högst sju dagar, varvid betalningen skall fullgöras å första söckendag efter

utgången av den bestämda tiden. Eller också kan han inbetala skatten i

förskott. Begagnar han sig icke av biljettsystem, får han erlägga det

högsta möjliga skattebeloppet för de tillställningar, som komma att givas

under viss tid, högst sju på varandra följande dagar. Om han, såsom väl

torde vara regel, använder sig av biljetter, kan han inbetala den på ett

visst antal biljetter belöpande skatten. Skatten beräknas i sådant fall högst

på det antal biljetter, som motsvarar utsålt hus vid tillställningar under en

tidrymd av högst sju på varandra följande dagar, oberoende av det antal föreställningar,

som under denna tid givas. — Vid tillämpning av detta sätt för

skattens inbetalning skola biljetterna inlämnas till vederbörande myndighet

för avstämpling till bevis om att skatten för desamma inbetalats (!) §). Det

kan givetvis icke tillåtas, att nöjesanordnaren till en och samma tillställning

dels säljer biljetter, för vilka skatten i förskott erlagts, dels upptager avgift

genom andra biljetter eller på annat sätt. Till skydd mot ett sådant

förfaringssätt har ett stadgande därom införts i 8 § 2 mom. — Sistberörda

metod kan antagas komma till användning särskilt vid teatrar, biografer

och andra tillställningar, där anordnaren finner det besvärligt eller svårt

att ställa säkerhet för skattens erläggande efter tillställning.

I denna paragraf omförmälda specificerade förteckning eller redogörelse

synes det böra åligga nöjesanordnaren att föra, även om förskottslikvid

för visst antal biljetter erlagts. Polismyndighetens möjligheter till

en effektiv kontroll få nämligen icke förringas. Dylika förteckningar

och redogörelser äro också av stor betydelse såsom statistiskt material. De

egentliga kontrollföreskrifterna, vilka återfinnas i 8, 9 och 10 §§, torde

icke erfordra några särskilda kommentarer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Det återstår slutligen att göra ett överslag av hur mycket en nöjesbeskattning

kan antagas komma att i vårt land tillföra statskassa n.

För jämförelses skull meddelas följande siffror angående nöjesskattens

avkastning i Danmark, hämtade ur en av »Det statistiske Departement»

gjord, genom svenska beskickningen i Köpenhamn meddelad sammanställning

för finansåret 1912/1913.

Nämnda år såldes biljetter till skattepliktiga nöjestillställningar för

c:a 9.6 miljoner kronor, därav

i Köpenhamn för.....kr. 5.8 miljoner

i landsortsstäderna för ...» 2.8 »

på landsbygden för.....» l.o »

Det samma år verkligen influtna skattebeloppet uppgick till omkring

1,400,000 kronor.

Nämnda belopp fördelade sig sålunda på olika grupper av nöjestillställningar:
a)

å konserter, uppläsningar o. s. v., som äga rum utan servering

och för vilka skatten beräknas efter 5 %.....kr. 16,474

b) å föreställningar av koncessionerade teater- och cirkusföretag

m. m., skatt efter 10 %...............* 464,000

därav å teaterföreställningar.......kr. 395,429

cirkusföreställningar..... * 26,538

andra föreställningar (Köpenhamns sommar
tivoli).

..............* 42,033

c) å övriga nöjestillställningar, skatt efter 20 %......* 901,152

därav, bland annat, å icke koncessionerade

teatrar...............kr. 25,911

teaterföreställningar med dans......» 8,143

andra föreställningar med dans......» 7,302

cirkusföreställningar utan koncession ...» 46,008

biografteatrar.............* 537,186

varietéföreställningar..........» 103,111

baler och maskerader..........* 90,104

d) Härunder upptogs den numera avskaffade skatten på musiker och

musikaliska instrument, som gav en jämförelsevis obetydlig avkastning.

Antalet sålda biljetter har uppgivits sålunda:

till de koncessionerade teatrarna...... 2,542,223 stycken

» » » cirkusföreställningarna 183,749 »

» biografteatrarna...... 9,000,000 ä 10,000,000

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Av de sålda biljetterna gällde

till gruppen a) biljetter för ett belopp av........kr. 346,000

* * b) 8 » * » »......... 4,645*000

c) » » > » »....... ■ » 4,666,000

S:a kr. 9,657,000.

TeatramÄ, varitéerna och biograferna hava sin bästa tid under

månaderna september mars. September är den månad, som giver den

största skatten av alla föreställningar över huvud taget. För teatrarna är

oktober månad den mest givande, för cirkusföretagen däremot augusti

månad. °

Några fullt tillförlitliga beräkningar i avseende å utbytet av ifrågavarande

skatt torde icke vara möjliga att åstadkomma. Någon officiell

statistik, som kan läggas till grund för sådana beräkningar,“finnes icke

att tillgå, och man lärer icke kunna räkna på att från enskilda yrkeseller

näringsidkare på hithörande område erhålla något mera värdefullt

material för desamma.

Vid den förut berörda undersökningen år 1912 gjordes vissa försök

att åstadkomma en statistisk undersökning rörande frekvensen till nöjestillställningar

av olika slag. De hava dock ådagalagt, att en dylik undersökning

är mycket besvärlig och under nuvarande förhållanden ur fullständighetens

synpunkt ej så givande, som önskligt vore. Myndigheterna

hava i många fall saknat möjlighet att införskaffa tillfredsställande uppgitter

om sådant, som för utredningen varit av väsentlig vikt, Skälen härtill

hava vant mångahanda. Bland annat har uppgivits, att vederbörande polismyndighet

ej haft tillräckligt effektiva maktmedel för att framtvinga uppf.

,*er e"s i sådana fall, där nöjesanordnaren varit i stånd att meddela

tillförlitliga upplysningar om såväl antalet föreställningar och sålda biljetter

som försäljningssumman för varje föreställning. I många fall har emellertid

nöjesanordnaren icke kunnat lämna sådana upplysningar.

Det torde dock för här ifrågavarande ändamål vara möjlio-t att

komma till ett ganska sannolikt minimibelopp av avkastning, om man för

sina beräkningar i första hand bygger på den år 1912 verkställda undersökningen

och sedermera kompletterar beräkningarna med sannolikhetskalkyler

på grundval av antaganden rörande den utveckling, vissa slån-av

nöjesanordmngar under de senaste åren hava nått. De nöjestillsTällningar,

som i någon egentlig omfattning ökats i antal på de senaste åren,

äro huvudsakligen biografföreställningarna, vissa slag av varieténöjen, de

s. k. kabareterna samt de offentliga danstillställningarna. Övriga slät* av

o O O

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts. proposition nr 166.

37

nöjen, vilka i författningsförslaget avses, torde icke hava företett några

större fluktuationer under de år, som förflutit sedan år 1912, då nyssberörda

undersökning verkställdes.

Med ledning av 1912 års material kan nöjesskattens årliga avkastning

— under förutsättning att den i författningsförslaget intagna tariffen

kommer till tillämpning — beräknas sålunda:

Sälda biljetter.

Unge-

färligt

medel-

Skatt å

medel-

Beräknad skatt.

Antal.

Kronor.

biljett,

kr.

priset.

Kronor.

%■

Teaterföreställningar......

2,171,116

2,975,102

1

37

15

325,667

40

16-50

Konserter...........

805,073

582,196

—

—

72

—

10

80,507

30

4-07

Föredrag...........

330,200

112,401

—

—

34

—

05

16,510

—

084

Sgr

3,306,389

3,609,699

—

Cirkus- ock Tarietéföreställningar

877,429

692,215

—

—

79

—

20

175,485

80

8-87

Biogralföreställningar......

11,987,732

3,186,091

—

—

27

—

10

1,198,773

20

60-58

Baler och maskerader.....

1,734,500

690,249

—

—

40

—

10

173,450

—

8-72

Sgr

14,599,661

4,568,555

—

Kapplöpningar och travkörningar

61,907

61,340

—

—

99

—

10

6,190

70

0-31

Sportuppvisningar.......

42,738

9,706

—

—

23

—

05

2,136

90

011

Sgr

104,645

71,106

—

Summa

—

1,978,721

30

lOO-oo

Under antagande dels att här angivna siffror rörande antalet och

värdet av sålda biljetter äro tillförlitliga och dels att förhållandena på

nöjeslivets område äro oförändrade sedan år 1912, skulle den i förslaget

ifrågasatta nöjesbeskattningen således kunna antagas komma att giva ett

årligt utbyte av nära 2 miljoner kronor.

Såsom jag nyss antydde, hava emellertid särskilt vissa slag av nöjestillställningar

sedan år 1912 ökats högst väsentligt i antal, något som

tyder på ett i hög grad utvecklat nöjesliv. Det måste således med

största säkerhet antagas, att skatten kommer att avkasta rätt väsentligt

mera än nämnda belopp. Några siffror till ledning vid ett exakt bedömande

av hur pass stor ökning i avkastningen kan beräknas finnas icke

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

tillgängliga. Den största ökningen torde med all säkerhet kunna tillskrivas

biografernas oerhörda utveckling, såsom till en del åtminstone synes framgå

av förut därom anförda uppgifter, enligt vilka skatten för biografbilj etter

torde kunna beräknas till 1,600,000 kronor (= 20 procent av 8 miljoner

kronor). A andra sidan finnes det anledning antaga, att om åtskilliga av

blockaden framkallade svårigheter komma att fortfara med avseende å import

av olika förnödenheter såsom kol, filmer o. d., nöjeslivet kommer att

nödtvungen inskränkas, vilket återigen måste verka till minskning av den

beräknade avkastningen av en nöjesskatt. Det torde dock icke, vill det

synas, vara för djärvt att för år 1918 under förutsättning av något så

när normala förhållanden räkna med ett utbyte av densamma till 2 eller

måhända ända till 2 b 2 miljoner kronor.

De för kontroll över uppbörden erforderliga bestämmelser torde böra

meddelas i en särskild uppbördsförfattning.

Stockholm den 5 mars 1917.

Otto V. Landeri.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

39

Bilaga II.

P. M.

I min den 5 mars innevarande år avgivna V. P. M. med förslag till förordning

om särskild avgift till staten vid vissa offentliga nöjestillställningar har

jag lämnat en kortfattad redogörelse rörande lagstiftningen på hithörande område

i åtskilliga främmande länder. Denna redogörelse behöver emellertid i viss man

kompletteras med uppgifter om förhållanden, som först nyligen kommit till min

kännedom.

Sålunda tarvar den i min V. P. M. lämnade uppgift därom, att någon

nöjesskatt icke förekommer i England, en rättelse. En dylik skatt intördes nämligen

därstädes under år 1916. Den i ämnet utfärdade Einance (New Duties) Act

har icke hittills varit för mig tillgänglig, men jag kan med ledning av pailamentsförhandlingarna

om densammas innehall meddela följande.

Nöjesskatten (Entertainments Duty) i England är en skatt till staten och

skall utgå å avgifterna för tillträde till varje nöje (entertainment) av i lagen

angivet slag, nämligen varje utställning (exhibition), föreställning (performance),

nöje (amusement), spel (game) eller förlustelse eller idrott (sport), till vilken personer

äga tillträde mot betalning. Till sådana tillställningar må ingen äga tillträde,

som ej innehar en biljett, försedd med stämpel, som visar att nöjesskatt för

densamma blivit erlagd; dock må i visst fall tillträde medgivas genom ett skrank

(barrier), som automatiskt registrerar antalet personer, som gå därigenom.

Skatten utgör vid en inträdesavgift:

som icke överstiger 2 d. . ............V* d.

som överstiger 2 d., men icke 6 d......... 1 d.

» > 6 d., » » 2 s. 6 d....... 2 d.

> » 2 s. 6 d., » > 5 s......... 3 d.

» > 5 s., » » 7 s. 6 d....... 6 d.

> * 7 s. 6 d, » » 12 s. 6 d....... 1 s.

Om avgiften överstiger 12 s. 6 d., blir skatten ytterligare 1 s. för varje påbörjat

nytt belopp av 10 s.

Dessa skattesatser äro, som synes, procentiskt sett, mycket höga för de

lägre avgiftsbeloppen. Skatten utgör sålunda i procent av avgiftens belopp

vid ett biljettpris av 1 d............50 %

> » » » 2 d............25 %

» » » » 3 d............33V* %

» * » » 4 d............25 %

> » s » 6 d............16*/3 %

» » > » 2 s. 6 d............ 72/» %

> » i » 7 8. 6 d............ 7 %

> > » » 12 s. 6 d............ 8 %

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Då de billigare biljettprisen huvudsakligen förekomma å biografteatrarna,

blir det dessas publik, som träffas av den högsta skatteprocenten. Framställda förslag

om skattetariffens ändring i syfte att vinna en jämnare procentisk belastning av de

olika slagen av biljetter avvisades av parlamentet. Det framhölls häremot, att den

framlagda tariffen vore upprättad med hänsyn till det skattebelopp, som varje biljettgrupp

kunde bära. En half penny vore det minsta belopp, som kunde ifrågakomma,

och en så obetydlig skatt kunde väl bäras av dem, som komme att träffas därav.

Att den uppginge i vissa fall till 50 % av biljettpriset gjorde icke någon ändring

häri. Däremot skulle det givetvis vara omöjligt att lägga en skatt av 50 % å

t. ex. en 10 shillingsbil jett. En sådan beskattning, som ökade biljettpriset med

5 shilling, skulle i högsta grad minska frekvensen till de dyrare platserna i en

teater och således alldeles förfela sitt ändamål. Den engelska finansministern

framhöll därjämte, att en ändring av tariffen skulle leda till minskad avkastning

av skatten, och att man icke vid en dylik beskattning kunde undersöka, huruvida

de personer, som drabbades av skatten, vore fattiga eller rika. Om de mindre

bemedlade finge bära en stor del av nöjesskatten, läge ej däri någon orättvisa.

Skatten bleve i sådant fall en lämplig motvikt mot den avsevärt förhöjda beskattning,

som samtidigt lades å de mera bemedlade genom höjning av bland aDnat

inkomstskatten, som redan vid ett relativt lågt belopp utgick med 25 % av inkomstens

belopp, men lämnade de mindre inkomstbeloppen oberörda. Nöjesskatten

i England har beräknats giva en avkastning av 5,0()0,000 £.

I Frankrike har år 1916 i december månad antagits nya bestämmelser om

beskattning av biljetter till teater- och biografföreställningar. Bestämmelserna

avse att taga dessa inkomstkällor i anspråk för fyllande av statens skattebehov.

På grund därav, att betordringen till Sverige av de franska »documents parlementaires»

och annat officiellt fransk tryck sedan år 1914 så gott som alldeles upphört,

kan jag icke lämna någon redogörelse för de nya bestämmelsernas innehåll. Vad

jag. bär haft att meddela grundar sig på uppgifter ur en fransk tidskrift, Revue

politique et parlementaire, nr 266, den 10 januari 1917.

Stockholm i april 1917.

Otto V. Landén.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

171789

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:185 Skrivelse till Konungen i anledning av'' Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om rätt för kornmun att upptaga särskild avgift vid vissa offentl a1 i texten
  2. BevU 1919:38 Betänkande, i anledning av väckt motion om beskattning av offentliga nöjestill''ställningar. s. 1 i texten
  3. KU 1919:20 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillstä s. 1 i texten