Angående ändringar i staten för veterinärhögskolan m. m
1919-03-07 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:184, Angående ändringar i staten för veterinärhögskolan m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
1
Nr 184.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändringar i
staten för veterinärhögskolan m. m.; given Stockholms
slott den 7 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels godkänna sådana ändringar i staten för veterinärhögskolan,
att tillämpas från och med år 1920, /att däri uppföres ej mindre eu
laborator i födoämneshygien och helminthologi (samt bakteriologi) med
lön 3,600 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor samt två
ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år, än även en
automobilförare med lön 1,100 kronor, tjänstgöringspenningar 650 kronor
och ortstillägg 150 kronor jämte tre ålderstillägg å 100 kronor efter
respektive 3, 6 och 9 år, varemot ur staten uteslutas det nuvarande
arvodet å 1,500 kronor till en lärare i kött- och mjölkkontroll samt
de vid professorn i patologisk anatomi nu förekommande orden: (och
bakteriologi);
i följd varav och på grund tillika av 1918 års lagtima riksdags
beslut angående avlöningsförbättring för vaktmästare och därmed likställda
statens slutsumma kommer att höjas från 214,100 kronor med
11,300 kronor till 225,400 kronor;
dels vid bifall härtill höja ordinarie anslaget till veterinärhögskolan
från .............................................................................................. kronor 187,150
med ............................................................................................. y> 11,050
till................................................................................................ » 198,200;
dels förklara, att för åtnjutande av de för bemälde laborator och
automobilförare upptagna avlöningar skola i tillämpliga delar gälla nuBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 158 höft. (Nr 184.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
varande avlöningsvillkor för ordinarie befattningshavare å högskolans
stat samt i fråga om automobilföraren jämväl de särskilda villkor, som
av 1918 års lagtima riksdag fastställts beträffande vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare;
dels för beredande av personligt ålderstillägg å 1,600 kronor till
en var av prosektorn Erik Agduhr samt laboratorerna Nils Olof Engfeldt
och Gerhard Carl Ebbe Forssell, därest han fortfarande med gott
vitsord tjänstgör i denna egenskap, anvisa å extra stat för år 1920 ett
förslagsanslag, högst .................................................................. kronor 4,800;
• i dels ock till diverse behov vid veterinärhögskolan anvisa å extra
stat för år 1920 ett reservationsanslag av........................ kronor 133,500.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:
Under anslagstiteln »veterinärundervisningen» finnes upptaget ett
ordinarie anslag till veterinärhögskolan till belopp av 187,150 kronor.
Den vid 1918 års riksdag godkända staten för högskolan slutar visserligen
på 214,100 kronor, men på grund av dels att för fria bostäder
till åtskilliga befattningshavare avdrogos tillhopa 6,950 kronor, dels
ock att av högskolans stallar och smedja m. m. ansetts kunna beräknas
en årlig nettoinkomst av 20,000 kronor, har anslaget satts 26,950 kronor
lägre än statens slutsumma.
Såsom jag redan den 9 januari 1919 vid föredragning av de till
statsverkspropositionen hörande frågor'' erinrat, har veterinärhögskolans
styrelse i skrivelse den 29 augusti 1918 framställt förslag om uppförande
i högskolans stat av en professur i födoämneshygien m. m. samt därefter
i skrivelse den 19 september 1918 vidare yttrat sig angående den
föreslagna nya professurens undervisningsskyldighet m. m. I stället
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
skulle den nuvarande befattningen såsom lärare i kött- och mjölkkontroll
uteslutas ur staten. Därjämte har styrelsen i förstnämnda skrivelse
hemställt, att en automobil måtte anskaffas för den ambulatoriska klinikens
behov samt i samband därmed i staten uppföras en befattning som
automobilförare med förste vaktmästares avlöning samt bostad åt honom
beredas.
Utlåtanden häröver hava avgivits .av medicinalstyrelsen, statskontoret
och byggnadsstyrelsen.
Med hänsyn till det av löneregleringskommittén framlagda förslaget
till ändringar i staten för statens veterinärbakteriologiska anstalt
och till följd av att undervisningen i bakteriologi vid högskolan nu är
anförtrodd åt laboratorn vid nämnda anstalt, ansåg jag att, enär veterinärbakteriologiska
anstaltens omorganisationsfråga kunde först under
riksdagens lopp göras till föremål för proposition, jämväl frågan om
den ifrågasatta nya professuren borde hållas öppen. Även frågan om
automobilförarens upptagande i veterinärhögskolans stat borde vid sådant
förhållande för det dåvarande lämnas oavgjord.
I enlighet härmed och med beaktande av de av 1918 års lagtima
riksdag beslutade avlöningsförhöjningar för vaktmästare m. fl. vid högskolan
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen, i punkten 110 av nionde
huvudtiteln, att i ordinarie anslaget till veterinärhögskolan beräkna en
förhöjning med tillhopa 13,200 kronor till 200,350 kronor.
Därjämte har Kungl. Maj:t under samma huvudtitel föreslagit riksdagen
dels i punkten 112 att för personlig arvodesförhöjning åt eu
prosektor och två laboratorer vid veterinärhögskolan å extra stat för år
1920 beräkna ett anslag av 4,800 kronor och dels i punkten 113 att
för diverse behov vid samma högskola beräkna, likaledes å extra stat
för år 1920, ett anslag av 133,500 kronor. Frågan om nyssnämnda
personliga arvodesförhöjningar befanns sammanhänga med uppkommen
fråga om höjning av universitetslaboratorernas avlöningar och kunde härigenom
öva inverkan på högskolans ordinarie stat. Angående de diverse
behoven lämnade jag redan vid statsverkspropositionens föredragning
viss redogörelse och vill här endast erinra, att uppskovet med framställning
till riksdagen i ämnet föranleddes av att däribland förekommo
begärda anslag till anskaffande av automobil och inredande av bostad
åt automobilföraren.
Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning de sålunda
uppskjutna frågorna och torde därvid först få redogöra för frågan
om den nya professuren.
5
Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 184.
Vid svenska veterinärföreningens för kött- och mjölkhygien ordinarie-årsmöte
den 29 november 1915 erhöll föreningens styrelse i uppdrag
att till veterinärhögskolans lärarkollegium avlåta skrivelse med
framhållande av önskvärdheten av att undervisningen i köttkontroll vid
högskolan utvidgades, så att den nyutexaminerade veterinären bleve
bättre rustad än vad nu är fallet för utövande av sin verksamhet som
födoämneskontrollant. Till fullgörande härav har föreningens styrelse
i skrivelse den 9 juni 1916 anfört bland annat följande.
Den livliga utveckling, vari köttbesiktningsväsendet även i vårt land för närvarande
befunne sig, hade gjort, att anspråken på veterinärernas kompetens som
köttbesiktningsmän måst ställas allt högre i så väl rent praktiskt som i vetenskapligt
hänseende. I det senare avseendet ville styrelsen särskilt framhålla de ökade
fordringar, den nyare bakteriologiska köttkontrollen ställde på de som besiktningsmän
verksamma veterinärerna. För de veterinärer, som hade för avsikt att ägna
sig åt verksamhet som besiktningsmän vid offentliga slakthus och köttbesiktningsbyråer
eller under offentlig kontroll ställda slakterier, vore det visserligen numera
föreskrivet, att för kompetens som sådan besiktningsman fordrades minst tvä månaders
studier vid offentligt slakthus. För ett gott utnyttjande av dessa studier vore
det dock nödvändigt, att den nyutexaminerade veterinären besutte bättre underbyggnad,
särskilt i de till ämnet hörande bakteriologiska laborationerna, än vad den
åt undervisningen i ämnet köttkontroll vid veterinärhögskolan nu tillmätta tiden
kunde medge.
I detta sammanhang ville styrelsen framhålla de allt större fordringar, som
numera ställdes icke blott på ovannämnda kategori av veterinärer utan även på
läns-, stads-, distrikts- och militärveterinärer i fråga om kunskaper i köttkontroll
ävensom mjölkkontroll och födoämneshygien.
Under sådana förhållanden syntes icke enbart eu utvidgning av den tid, som
bleve tillmätt undervisningen i köttkontroll och annan födoämneshygien, medföra
önskad ändring i berörda förhållande. Det enda rationella sättet för avhjälpande
av de med den otillräckliga undervisningen förenade olägenheterna vore, att undervisningen
anförtroddes åt särskild lärare med uppgift icke endast att meddela undervisning
i berörda ämnen utan jämväl att häri bedriva vetenskaplig forskning.. Styrelsen
syftade med andra ord på upprättande vid högskolan av en ny professur.
Till denna borde hänföras jämväl det för köttkontrollen utomordentligt viktiga ämnet
bakteriologi ävensom ämnet mjölkkontroll och födoämneshygien.
Veterinärhögskolans lärarkollegium gjorde den 21 juni 1918 framställning
i ämnet till högskolans styrelse. Ur lärarkollegiets skrivelse
må följande återgivas:
»År 1891 anställdes vid dåvarande veterinärinstitutet i och för undervisning
i köttkontroll en extra lärare med föreläsningsskyldighet en gång i veckan för fjärde
årskursen, och var undervisningen till en början huvudsakligen inriktad på utbildandet
av köttbesiktningsmän. Då emellertid behovet av föreläsningar även i mjölkkontroll
gjorde sig gällande, blev undervisningen år 1905 utökad till två föreläsningar
i veckan för dessa båda varuslag, en för kött- och en för mjölkkontroll. 1 27 år
Ang. profc33ur
i jödoämnes•
hygien m. ni.
6
Kungl. Maj.ts proposition Nr 184.
har alltså denna numera så viktiga del av undervisningen varit anförtrodd åt eu
extra lärare. På grund av den ringa tid, som sålunda varit anslagen till och kunnat
ägnas åt den så betydelsefulla undervisningen i födoämneshygien, har utvecklingen
av undervisningen för de utexaminerade veterinärerna i detta ämne ej kunnat hålla
jämna steg med de stegrade fordringar, som härutinnan numera ställas på en praktiserande
veterinär, och kunna veterinärstuderande på den nu för undervisningen i
kött- och mjölkkontroll vid veterinärhögskolan anslagna tiden således ej bibringas
sådan kunskap till behövlig omfattning.
Följden har ock blivit, att vid derå tillfällen utexaminerade veterinärer, som
åtagit sig hithörande kontroll, gjort sig skyldiga till felaktig bedömning av födoämnen,
och att lieslag av sådana gjorts i fall, då tillräcklig sakkunskap skulle givit
annat utslag. Den rent ekonomiska betydelsen härvidlag av att födoämneskontrollanten
äger tillräcklig kompetens kan ej överskattas. Enda sättet att få undervisningen
och den vetenskapliga forskningen i födoämneshygien ordnade på ett sådant
sätt, att de tillfredsställa nuvarande fordringar därpå, är att en självständig lärostol
upprättas för födoämneshygien.
Professuren torde då böra omfatta följande ämnen:
födoämneshygien (allmän födoämneskontroll, speciellt kött- och mjölkkontroll)
och helminthologi *); samt
veterinär stat smedicin (författningar, författningsenliga åtgärder för bekämpande
av smittsamma sjukdomar hos husdjuren och desinfektionslära).
På allt flera platser, där hälsovårdsstadgan för rikets städer är gällande,
ordnas kontroll över födoämneshandeln, och bär övervakandet av densamma i enlighet
med gällande författningar och föreskrifter hittills alltid anförtrotts åt veterinären.
Myndigheterna och allmänheten fordra nu också, att veterinären skall kunna
bedöma, huruvida födoämnen äro tjänliga till människoföda eller ej, och större delen
av Sveriges veterinärer utövar också födoämneskontroll. Så ger en år 1917 verkställd
utredning över antalet veterinärer, sysselsatta med sådan kontroll, vid handen,
att av samtliga legitimerade veterinärer ej mindre än 286 eller omkring 60 procent
innehava anställning för utövande av födoämneskontroll i större eller mindre omfattning.
Flera av de övriga veterinärerna hava uppgivit, att de visserligen ej ha sådan
anställning, men på anmodan tillhandagå allmänheten med födoämnesundersökningar.
Undervisningen i födoämneshygien bör enligt lärarkollegiets mening omfatta
följande delar: Bedömning i hygieniskt hänseende av färskt, salt, rökt eller på annat
sätt konserverat kött, korv, köttkonserver, till människoföda brukliga tamfåglar och
villebråd, mjölk och mjölkprodukter, ägg, färsk, salt och rökt fisk, skaldjur samt
andra födoämnen; vidare kunskap i konserveringsmetoder och kännedom om de
postmortala förändringar, som kött undergår, samt om de förändringar andra födoämnen
undergå vid förvaring; om förfalskning av födoämnen i den utsträckning,
som förut sagts, samt om undersökning på förbjudna konserveringsmedel. Härtill
komma kunskaper i allmän födoämneshygien eller de hygieniska anordningar, som
fordras för födoämneshanteringen och födoämnesproduktionen samt för födoämnens
1 Läran om husdjurens parasiter.
KungI. Majds proposition Nr 184. 7
transport och förvaring; sålunda gällande allmänna och enskilda slakterier, kyllius,
korvfabriker, margarinfabriker, mejerier, transportmedel för födoämnen samt lokaler,
där födoämnen beredas, förvaras eller försäljas. Slutligen fordras även undervisning
angående födoämnesförgiftningars uppkomst och förekommande.
För att kunna tillgodose nämnda undervisningsgrad fordras dels ett ökat
antal föreläsningstimmar, men framförallt praktiska övningar och demonstrationer.
Genom praktiska övningar underlättas den studerandes arbete högst betydligt, vilket
i avsevärd mån kompenserar belastningen av de ökade föreläsningarna.
Lärarkollegiet anser, att till professuren i födoämneshygien med fördel även
kan förläggas undervisning i helminthologi och veterinärstatsmedicin.
Föreningen av ämnet helminthologi med professuren i fråga är motiverad på
grund av att det till väsentlig del redan ingår i läran om födoämneshygien och
födoämneskontroll. Genom sagda kombination skulle även lättnad i någon mån
kunna beredas professorn i medicin in. in., vilkens arbetsbörda för närvarande är
alltför betungande.
Vad åter beträffar ämnet veterinärstatsmedicin har kollegiet haft tillfälle att
upprepade gånger framhålla önskvärdheten av en bättre anordning av undervisningen
däruti än den för närvarande gällande, då det huvudsakliga skälet till förläggande
av ämnet till professuren i husdjursskötsel, nämligen att professorn i nämnda ämne
då även var föreståndare för den ambulatoriska kliniken, numera bortfallit. Med
undervisningen i den normala husdjursskötseln har ämnet däremot föga gemensamt,
och därtill kommer dessutom, att den nu därtill anslagna tiden — — — är väl
behövlig för en nödig utvidgning av undervisningen i husdjurslära.
Med en professur i hygien har däremot veterinärstatsmedicinen många beröringspunkter,
dä en stor del av gällande författningar mer eller mindre direkt beröra
födoänmeskontrollen eller därmed sammanhängande förhållanden, och bör ju även
undervisningen rörande åtgärder till smittsamma husdjurssjukdomars bekämpande
jämte desinfektionsläran med fördel kunna förläggas till en professur i hygien.
Huvudämnet, födoämneshygien, för den ifrågasatta professuren intager otvivelaktigt
en sådan ställning, att det kan sägas utgöra ett självständigt forskningsområde.
Födoämneshygienens betydelse i nämnda hänseenden har i utlandet insetts,
och åtminstone i alla tyska högskolor utgör födoämneshygien huvudämnet för professur.
Med fäst avseende på det förhållandet att i Stockholm redan nu linnes en
väl ordnad kött-, mjölk- och annan födoämneskontroll, har lärarkollegiet ej ansett,
att någon brist på för institutionen behövligt material för såväl undervisning som
vetenskaplig forskning skall behöva ifrågakomma.
I skrivelse den 29 augusti 1918 liar högskolans styrelse anmält
ärendet för Kungl. Maj:t och därvid uttalat sig sålunda:
»I samma män som födoämnesproblemet vuxit, hava kraven på en rationell
kontroll av våra livsmedel, vilken på samma gång den lämnar allt erforderligt
skydd mot användandet av för hälsan mer eller mindre skadliga födoämnen, räddar
från felbedömning och kondemnering allt vad som utan våda kan till människoföda
användas, år för år gjort sig allt starkare gällande. Som en följd härav hava
8
Kung!. Maj.ts proposition AV 184.
också de tjänstemän, vilka dessa uppgifter tillkomma, tagits i anspråk för vår födoämneskontroll
till en så ingående grad, att den tid och de lärarkrafter, som vid
veterinärhögskolan äro tillmätta för deras utbildning i dessa viktiga ämnen, icke
mera kunna anses vara tillfyllest. Sedan 27 år tillbaka, då undervisning först började
meddelas i hithörande ämnen vid det gamla veterinärinstitutet, har —---
denna undervisning varit överlämnad åt en extra lärare, som haft detta uppdrag
som en bisyssla vid sidan av sitt krävande kall som stadsveterinär i Stockholm.
Sedan emellertid den siste innehavaren av detta förordnande, stadsveterinären S. P.
Nystedt, som både på grund av sin långa tjänstetid som lärare och sin grundliga
utbildning i de ämnen, i vilka han hade att meddela undervisning, måste anses för
befattningen som lärare i hithörande ämnen synnerligen kvalificerad, nu sedan något
år tillbaka blivit förordnad som direktör i Stockholms livsmedelsnämnd och på den
grund ej kunnat uppehålla sin lärarbefattning vid högskolan, har befattningen måst
anförtros åt en tillfälligt förordnad yngre köttbesiktningsman. De lösliga förhållanden,
som sålunda kunna sägas råda i fråga om undervisningen i dessa viktiga ämnen,
såväl som dessa ämnens växande betydelse för den veterinära utbildningen
kräva enligt styrelsens åsikt med nödvändighet en omläggning av denna lärostol
vid högskolan, och skall en sådan omläggning ske, kan den icke rimligtvis gå i
annan riktning än den av högskolans lärarkollegium föreslagna. En blick på den
här bifogade redogörelsen 1 för, hur undervisningen i hithörande ämnen är ordnad i
utlandet, visar ju också med all tydlighet på en sådan lösning av frågan som den
enda riktiga. Det finnes ej en enda läroanstalt utom veterinärhögskolan i Stockholm,
där dessa viktiga ämnen icke ha en professor som företrädare, låt vara på
somliga ställen en e. o. professor.
Vad åter beträffar omfattningen av den till den föreslagna professuren hörande
undervisningsskyldigheten anhåller styrelsen att beträffande frågan om vilka
ämnen, som utom huvudämnet, födoämneshygien, lämpligen böra överflyttas på denna
professur, få efter ytterligare utredning inkomma med vidare yttrande.»
Den sålunda i utsikt ställda ytterligare utredningen har veterinärhögskolans
styrelse avgivit i skrivelse den 19 september 1918, vari anföres
följande:
»Lärarkollegiet har ansett, att till professuren i födoämneshygien med fördel
även torde kunna förläggas undervisningen i helminthologi (d. v. s. läran om husdjurens
parasiter) ävensom veterinär statsmedicin.
Styrelsen är visserligen ense med lärarkollegiet om, att undervisningen i
helminthologi lämpligen kan anförtros åt ifrågavarande professor och detta enär
läran om djurparasiterna vid undervisningen i födoämneshygien måste — för ett
rätt bedömande av de sjukliga förändringar, åtskilliga av desamma hos våra husdjur
framkalla — utförligt behandlas. Däremot håller styrelsen före, att ett kombinerande
av ämnet veterinär statsmedicin med den ifrågavarande professuren vore
olämpligt. Det är visserligen sant, att åtskilliga veterinära författningar beröra
födoämneshygienen, men dessas antal är ingalunda så övervägande, att detta skulle
1 Här utesluten.
9
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 184.
motivera hela detta ämnes förläggande till den föreslagna professuren. Däremot
synes till denna lärostol mycket väl kunna läggas undervisningsskyldighet beträffande
de författningar, som röra födoämneshygienen. Den nuvarande extra läraren
i köttkontroll har också hittills föreläst över sistnämnda författningar och deras
praktiska tillämpning. Att däremot anförtro hela den övriga veterinära statsmedicinen
åt den föreslagne professorn i födoämneshygien skulle helt säkert icke vara
lyckligt. Sådana ämnen som veterinärinstruktionens tillämpning, författningarna
beträffande 1) bekämpandet av de smittsamma husdjurssjukdomarna, 2) import och
export av husdjur och varor, 3) karantänsväsendet, 4) tuberkulosens bekämpande
bland nötkreaturen, 5) läkemedels utbekommande, förvaring och försäljning måste
för en veterinärhygieniker vara tämligen främmande. Till den veterinära statsmedicinen
höra ju för övrigt även frågor rörande tvistigheter vid köp av djur m. in.,
frågor som oftast i,cke hava något samband med födoämneshygienen.
På dessa skäl anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka, att ämnet veterinär
statsmedicin förlägges till den föreslagna professuren. Däremot synes styrelsen allt
tala för att med den ifrågavarande lärostolen förenas undervisningsskyldighet i ämnet
bakteriologi. «
Under det att köttkontrollen, i vad den avser bedömandet av användbarheten
till människoföda av kött och därav beredda födoämnen, förr var så gott som uteslutande
baserad på ett makroskopiskt bedömande t. ex. av den till undersökning
förelagda varans färg, lukt och konsistens, förekomsten av sjukliga förändringar i
vävnaderna o. s. v., har den nutida köttkontrollen särskilt beträffande dels vissa av
de vanligast förekommande sjukdomarna t. ex. tuberkulos och blodförgiftningssjukdomar
dels ock vissa sönderdelningsprocesser kommit att mer och mer baseras på
en bakteriologisk köttkontroll.
Detta förhållande har också gjort, att medicinalstyrelsen den 11 december
1917 gjorde underdånig framställning om anvisande av medel till bestridande av
vissa kostnader för ett mera allmänt anordnande av bakteriologisk köttkontroll.
Vad bär ovan sagts om köttkontrollen gäller till stor del om mjölkkontrollen.
För utövande av en effektiv sådan erfordras också ingående bakteriologisk kunskap.
Innehavaren av professuren i födoämneshygien måste alltså vara en väl
skolad bakteriolog, och vid sina föreläsningar och övningar måste han i avsevärd
grad ingå på bakteriologiska spörsmål.
Därigenom att den blivande professuren i födoämneshygien övertoge även
undervisningen i bakteriologi, skulle ju också öppnas utsikter till en slutgiltig lösning
av den viktiga och hittills icke tillfredsställande lösta frågan om ordnandet av
undervisningen i sistnämnda ämne vid högskolan.
Att bakteriologien förr eller senare måste övertagas av en lärare, som är
fast knuten vid högskolan, hava de senare årens erfarenheter om svårigheterna att
med den nuvarande anordningen erhålla lämplig lärare i ämnet nogsamt visat, och
för övrigt lärer det väl endast vara en tidsfråga, då veterinärbakteriologiska anstaltens
arbeten tagit sådan omfattning, att det lokala sambandet mellan anstalten
och högskolan måste upplösas.
Det har ju visserligen ifrågasatts en kombination av ämnena patologisk anatomi
och bakteriologi. Med hiinsyn till båda dessa immens vidlyftighet och jämförelsevis
mindre frändskap kan det emellertid ifrågasättas, om en sådan kombinaBihang
till riksdagens protokoll 1919. I sand. 158 käft. (Nr 184.) 2
10
Kungl. Maj:ls proposition AV 184.
tion låter sig verkställas utan att ettdera ämnet blir lidande. Det är näppeligen
tänkbart, att en person skall kunna så behärska båda ämnena, att han, på sätt
måste krävas av lärare med professors ställning, kan i dem båda intaga eu ledande
ställning.
Såsom framgår av det förut anförda göra sig icke dessa betänkligheter gällande
vid en kombination av ämnena födoämneshygien och bakteriologi. Båda stå
till varandra i det nära samband, att trots deras storlek samme lärare bör kunna
på ett tillfredsställande sätt bestrida undervisningen i dem båda utan att någotdera
behöver befaras skola nedsjunka till en bisak.
Emellertid förutsätter bakteriologiundervisningen med nödvändighet ett laboratorium.
Då varken de lokaler i högskolan, som för närvarande disponeras av
läraren i kött- och mjölkkontroll, ej heller högskolans lokaler i övrigt lämna möjlighet
för inredande av laboratorium och övriga för en dylik institution erforderliga
utrymmen, skulle sålunda en överflyttning av ämnet bakteriologi till den ifrågasatta
nya professuren i födoämneshygien, innan genom veterinärbakteriologiska anstaltens
utflyttning de för ett bakteriologiskt laboratorium vid högskolan avsedda
lokalerna bliva lediga, med nödvändighet föranleda nybyggnad. Under nuvarande
kris- och dyrtider särskilt på byggnadsmarknaden har det dock synts styrelsen
mindre lämpligt att hemställa om utförande av sådana byggnadsarbeten, som ej
äro för det närvarande behovets tillgodoseende oundgängligen nödvändiga. Styrelsen
har därför ansett sig böra stanna vid att föreslå, att professuren i födoämneshygien
visserligen skall omfatta förutom helminthologien jämväl bakteriologi och
att en blivande innehavare av denna befattning således skall vara kompetent att
undervisa även i bakteriologi med skyldighet för honom att, när så kan påfordras,
övertaga undervisningen i berörda ämne, men att tillsvidare ingen ändring sker i
den hittills varande anordningen i fråga om undervisningen i bakteriologi, vilken
sålunda fortfarande skulle tillsvidare ombesörjas av laboratorn vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt. Det synes sedan få bli en lämplighetsfråga, när den faktiska
överflyttningen av undervisningsskyldigheten i bakteriologi till professorn i
ämnet skall äga rum, om först i samband med en utflyttning av veterinärbakteriologiska
anstalten eller tidigare. Möjligen kan ju också tänkas, att redan tidigare
t. ex. examinationen och möjligen även viss del av undervisningen övertages av
professorn, allt beroende på huru vissa förhållanden gestalta sig.»
I utlåtande den 5 oktober 1918 har medicinalstyrelsen i detta
ämne anfört:
»Med anledning av de på 1860-talet i utlandet förekommande trikinepidemierna
började man vid denna tid i de största städerna i vårt land införa en fakultativ
undersökning av svinkött på trikiner. Småningom ägnade man i våra
större stadssamhällen en viss uppmärksamhet även åt kontrollen över det inom
detsamma till salu hållna köttet. Det är dock först i början av 1880-talet, som
man finner sistnämnda slags kontroll vara något så när tillfredsställande anordnad
i dessa samhällen. Sedan i en del av sagda samhällen särskilda veterinärer —
stadsveterinärer — blivit anställda med huvudsaklig uppgift att hava tillsyn över
de till salu hållna födoämnena, gjorde sig behovet av en speciell undervisning i
födoämneshygien för de veterinärstuderande mera kännbart.
11
Kungl. Maj;ts proposition Nr 184.
På grund härav gåvos, med direktionens för veterinärinstitutet medgivande,
under åren 1887—1890 för de studerande vid institutet kollegier i köttkontroll och
slakthusväsende in. m. Från och med hösten sistnämnda år har obligatorisk undervisning
med tentamensskyldighet för de studerande i fjärde årsklassen meddelats i
dessa ämnen och från och med år 1905 jämväl i mjölkkontroll. I 31 år har således
undervisning i födoämneshygien meddelats i veterinärläroverket.
Klart är emellertid, att ju mera hygienens fordringar på kontroll över de
till salu hållna födoämnena skärpas, dess större krav ställas på dem, som skola
utöva denna kontroll. Som en given följd härav bör också de blivande kontrollanternas
utbildning göras grundligare.
Den lagbestämda köttkontroll, som numera anordnats icke allenast inom åtskilliga
stadssamhällen utan ock vid alla de under statens kontroll ställda exportslakterierna,
har i väsentlig grad bidragit till, att antalet av de veterinärer, vilkas
verksamhet huvudsakligen faller inom födoämneshygienens områden, blivit allt större
och större.
Inom landet finnas för närvarande 8 stadssamhällen, där såväl slakthus- som
köttbesiktningstvång är infört, 31 samhällen med enbart köttbesiktningstvång samt
31 under statskontroll ställda exportslakterier. Sammanlagda antalet av de utav
medicinalstyrelsen för köttkontrollens utförande nu förordnade veterinärerna uppgår
till 130, varav 34 tjänstgöra såsom ställföreträdare för de ordinarie befattningshavarna.
Framhållas bör, att en ordnad köttkontroll införes i allt fler och fler samhällen,
samt att veterinärer i mycket stor utsträckning anlitas till besiktning av
födoämnen även inom samhällen, där lagstadgad köttkontroll ej ännu är införd, liksom
ock vid besiktning av dylika födoämnen vid införsel till riket.
Undervisning i vad till födoämneshygien hörer har därför blivit av allt större
och större betydelse för den veterinära utbildningen.
Många viktiga frågor inom denna del av hygienen behöva dessutom närmare
utredas, — — —.
Vid denna frågas bedömande synes medicinalstyrelsen särskilt avseende böra
fästas vid, att initiativet till frågan om en professur i födoämneshygien och bakteriologi
vid veterinärhögskolan utgått från svenska veterinärföreningen för köttoch
mjölkhygien, vilken förening i sig innesluter det övervägande flertalet av de
veterinärer, som stadigvarande utöva ifrågavarande kontroll. Dessa veterinärer
torde nämligen bäst kunna bedöma behovet av en grundligare utbildning under studietiden
i födoämneshygien och i samband därmed i bakteriologi.
Den omständigheten, att genom en noggrann, bakteriologisk köttkontroll eu
hel del kött och dylikt, som enligt de yttre tecknen att döma skulle vara hemfallet
till kassation, kan, låt vara i vissa fall efter särskild behandling, bevaras för
konsumtion, synes medicinalstyrelsen även tala för vikten av, att undervisningen i
födoämneshygien ytterligare utvidgas genom att bakteriologien göres fruktbringande
även för undervisningen i detta ämne.
Medicinalstyrelsen håller således före, att inrättandet av en professur i födoämneshygien
vid veterinärhögskolan är av behovet synnerligen påkallat.
Emellertid kunna, såsom jämväl föreslaget blivit, ett eller ett par ämnen
förutom den egentliga födoämnesliygienen med fördel läggas till ifrågavarande pro
-
Ang.
arvoden åt
prosektor och
laboratorer.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S4.
fessur. Lärarkollegiet har i detta avseende föreslagit ämnena helminthologi och
veterinär statsmedicin.
Yad det förra ämnet angår, delar medicinalstyrelsen helt och hållet den uppfattning,
som gjort sig gällande i såväl lärarkollegiets som ock i styrelsens för
veterinärhögskolan skrivelse. I likhet med sistnämnda styrelse kan medicinalstyrelsen
emellertid icke finna, att den veterinära statsmedicinen har ett sådant samband
med födoämneshygienen, att en kombination av detta ämne på den grund*
skulle vara lämplig eller önskvärd.
Däremot anser medicinalstyrelsen, som beträffande behovet av bakteriologisk
köttkontroll får hänvisa till sitt underdåniga utlåtande den 11 december 1917 med
hemställan om anordnande av bakteriologisk köttkontroll, att ämnet bakteriologi
har ett så nära samband med födoämneshygienen, att en kombination av dessa
ämnen måste anses synnerligen lämplig, och detta så mycket mera som födoämneshygienen
i allmänhet och särskilt beträffande kött- och mjölkkontrollen mer och
mer orienterar sig åt bakteriologiska undersökningar.
Framhållas bör, att frågan om inrättandet av en professur i födoämneshygien,
bakteriologi och parasitologi jämväl står på dagordningen vid veterinärhögskolan i
Köpenhamn, och att man där ämnar lösa frågan på samma sätt, som av medicinalstyrelsen
nu föreslås.»
Utlåtande i ämnet har den 13 december 1918 avgivits jämväl av
statskontoret, som därvid fäst uppmärksamheten på att det ifrågasatts,
att den nye professorn skulle övertaga en del av den undervisningsskyldighet,
som nu ålåge laboratorn vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt, och erinrat att frågan om ny stat för nämnda anstalt vore under
behandling av löneregleringskommittén.
I den vid 1914 års förra riksdag godkända avlöningsstaten för
veterinärhögskolan funnos upptagna en prosektor vid anatomiska och
histologiska avdelningen, eu laborator i kemi, en klinisk laborator vid
kirurgiska kliniken samt en klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet
vid medicinska kliniken och kliniken för mindre husdjur, en var
med ett årligt arvode av 4,000 kronor. Uti den av 1918 års lagtima
riksdag godkända nya staten för högskolan hava dessa fyra befattningar
bibehållits oförändrade, men därjämte den förändring vidtagits,
att den nuvarande assistentbefattningen vid ambulatoriska kliniken utbytts
mot en klinisk laboratorsbefattning vid nämnda klinik med enahanda
arvode som de förutvarande laböratorsbefattningarna. Enligt
högskolans stadgar tillsättas dessa tjänster efter lärarkollegiets förslag
av styrelsen för en tid av tre år.
Nu har ifrågasatts ändring beträffande avlöningen för de tre förstnämnda
av dessa befattningar.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
Redan då frågan om veterinärinstitutets omorganisation var under
behandling, gjorde sig olika meningar gällande rörande prosektor- och
laboratorsbefattningarnas ställning i den nya organisationen. Dåvarande
direktionen för institutet hade i sitt statförslag den 3 juni 1910 upptagit
prosektorns likasom laboratorernas avlöning till 4,000 kronors
arvode jämte rätt till fri bostad och värme. I en den 26 november
1912 till direktionen avlåten skrift hade emellertid tre biträdande lärare
vid institutet väckt fråga därom, att dessa befattningar måtte å institutets
stat uppföras såsom ordinarie tjänster med begynnelseavlöning
av 4,000 kronor, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar, samt med
rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. I häröver avgivet
yttrande avstyrkte lärarkollegiet bifall till framställningen om dessa befattningars
överförande på ordinarie stat, I yttrandet åtföljande reservation
tillstyrkte dock professorn J. Yennerholm jämte två andra lärare
vid institutet framställningen under det villkor likväl, att utnämningen
till innehavande av befattningen skedde på kollegiets förslag först
sedan vederbörande sökande genom två års förordnande och eventuellt
genom avlagda särskilda lärdomsprov fullt styrkt sin kompetens därtill.
Direktionen å sin sida hemställde i anledning av denna framställning
i skrivelse den 13 januari 1913, att i staten måtte meddelas sadana
bestämmelser att, därest innehavare av prosektor- och laboratorsbefattning
efter förordnande under två treårsperioder befunnes vara av
så framstående skicklighet att det för institutet skulle vara synnerligen
önskvärt att fortfarande behålla denne lärare, det skulle ankomma pa
Kungl. Maj:t att på framställning av direktionen medgiva förhöjning i
arvodet med 1,000 kronor. Löneregleringskommittén ansåg, att ifrågavarande
befattningar borde vara förenade med arvoden och tillsättas
medelst förordnande för tre år åt gången. Beträffande direktionens
förslag om beviljande under vissa förutsättningar åt laborator och prosektor
efter sex års förordnande av förhöjning i arvodet med 1,000
kronor framhöll kommittén, att detta förslag avsåge en anordning, vartill
någon motsvarighet icke syntes kunna påvisas inom statsförvaltningen.
Kungl. Maj:t anslöt sig beträffande dessa befattningar i allt
till löneregleringskommitténs uppfattning, och desamma blevo som nämnt
i avlöningsstaten upptagna med arvoden å 4,000 kronor.
I eu till veterinärhögskolans styrelse ställd skrivelse den 21 juni
1918 har lärarkollegiet bland annat anfört följande:
Erfarenheten hade visat, att det blivit nödvändigt att åt dessa biträdande
lärare anförtro en i vissa ämnen eller ämnesgrenar mera självständig undervisning
dels i form av föreläsningar dels som praktiska kurser eller övningar. En under
-
14
Kungi. Maj:ts proposition Kr 184.
visning av nu nämnd arfc meddelades: i större delen av histologien av prosektorn
vid anatomiska institutionen, E. Agdulir, i farmaceutisk kemi av laboratorn vid
fysiologiska och kemiska institutionen, N. O. Engfeldt, och i allmän kirurgi av
laboratorn vid kirurgiska kliniken, G. Forssell. Dessutom påvilade dessa laboratorer
för övrigt en ganska avsevärd arbetsbörda om ock av mindre självständig
art, i det de hade att under vederbörande professorers överinseende eller som medhjälpare
åt dem leda praktiska övningar av betydande omfattning, nämligen: Agduhr
anatomiska dissektions- och histologiska övningar med repetitioner, Engfeldt kemiska
laborationsövningar med repetitioner samt Forssell operationsövningar och
klinisk tjänstgöring. Enligt kollegiets mening framginge härav tydligt, att den åt
nämnda laboratorer numera anförtrodda undervisningen vore så viktig och omfattande,
att det i betraktande härav måste anses synnerligen förmånligt, att i största
möjliga mån kontinuitet med avseende på innehavandet av dessa befattningar eftersträvades,
för så vitt det lyckats att till dem förvärva verkligt kvalificerade personer.
Detta vore också enligt kollegiets bestämda uppfattning förhållandet med
de tre nyssnämnda befattningshavarna, vilka alla innehaft sina tjänster i mer
än 6 är.
Då enligt de för högskolan gällande stadgar prosektor- och laboratorsbefattningarna
besattes för en tid av tre år åt gången, kunde det ej frånkommas,
att medvetandet, att ingen möjlighet funnes till erhållande av stabilare anställning
vid institutionen, av vederbörande måste förnimmas såsom ett osäkerhetstillstånd
Och därför i viss mån verkade deprimerande. Det läge därför nära till hands, att
dessa befattningshavare, åtminstone de som vore anställda vid institutioner, där
professorn ej kunde väntas avgå inom de närmaste åren, och således utsikten till
avancemang vore ringa, skulle vilja söka sig från högskolan till andra stabilare och
bättre avlönade tjänster, även om deras vetenskapliga intresse gjorde dem mest
benägna att kvarstanna vid högskolans institutioner. Det vore emellertid för undervisningen
av betydande olägenhet, om dessa befattningar skulle få karaktären av
»övergångsplatser» med ofta skeende ombyte av innehavare.
Oaktat kollegiet år 1912 yttrat sig på förut angivet sätt, syntes det med
den erfarenhet kollegiet nu hunnit förvärva rörande laborators- och prosektorsbefattningarnas
betydelse för högskolan i hög grad önskvärt, att innehavarnas av
nämnda befattningar ställning måtte i någon mån förbättras. Kollegiet finge därför
för att fastare binda dem vid högskolan föreslå, att möjlighet måtte beredas dem
att därstädes vinna fast anställning. Då det emellertid syntes kollegiet vara av
mycket stor vikt, att laboratorstjänsterna besattes med verkligt dugande personer,
och det vidare i regeln syntes vara svårt att omedelbart vid första besättande av
sådan tjänst få en tillförlitlig uppfattning av de sökandes kvalifikationer, ansåge
sig kollegiet fortfarande ej utan vidare böra föreslå laboratorstjänsternas fullständiga
omreglering.
Det enligt kollegiets mening för närvarande lämpligaste förfarandet för uppnående
av ovan angivna syftemål skulle däremot vara, om innehavare av laboratorstjänst
vid veterinärhögskolan, sedan han varit förordnad minst två perioder
(d. v. s. 6 år) på nu gällande villkor och därvid visat sig fullt kompetent och synnerligen
lämplig för befattningen, finge av kollegiet föreslås till personligt erhållande
av ordinarie anställning vid den ifrågavarande tjänsten, med åtnjutande av
15
Kungl. Maj ds proposition Nr 184.
den högre laboratorslön, som gällde för vissa befattningar vid karolinska institutet
och farmaceutiska institutet.
I överensstämmelse härmed anhölle kollegiet om åtgärder för beredande av
en personlig löneförhöjning för prosektorn Ågdulir samt laboratorerna Engfeldt och
Forssell till 5,600 kronors begynnelselön jämte ålderstillägg samt om deras utnämnande
till ordinarie innehavare av respektive tjänster.
Veterinärliögskolans styrelse har i skrivelse den 27 juni 1918
yttrat:
»Styrelsen intager i fråga om dessa tjänsters karaktär samma ståndpunkt
som förra direktionen och anser sålunda, att desamma fortfarande som hittills böra
vara extra, förbundna med arvoden och tillsatta genom förordnande på viss tid i
sänder. Till stöd för denna sin uppfattning tillåter sig styrelsen åberopa de skäl.
som av direktionen härutinnan anfördes i dess skrivelse den 13 januari 1913. Styrelsen
finner sig sålunda icke kunna ansluta sig till kollegiets nu föreliggande förslag
beträffande omändring av ifrågavarande tre tjänster till ordinarie. Däremot
anser styrelsen i likhet med kollegiet det för högskolan synnerligen önskvärt, att
de nuvarande innehavarna av omförmälda tre befattningar, vilka enligt lärarkollegiets
vitsord med nit och intresse samt framstående skicklighet uppehållit sina
tjänster alltifrån deras inrättande i och med den nya statens för högskolan ikraftträdande
år 1915, fortfarande bindas vid högskolan, enär deras avgång från högskolans
tjänst skulle för högskolan innebära en nästan oersättlig förlust. Emellertid
är uppenbart, att det arvode av 4,000 kronor, varmed tjänsterna för närvarande
äro förbundna, icke kan i någon mån locka personer av mera framstående förmåga
och skicklighet att kvarstå på en dylik tjänst, i all synnerhet då de genom annan
verksamhet utan svårighet kunna komma till långt större inkomster. Om därför
högskolan skall kunna påräkna att få behålla förenämnda personer å dessa tjänster,
torde det ej kunna undgås, att möjlighet måste beredas dem till viss personlig förhöjning
i arvodena. Beträffande storleken av en dylik arvodesförhöjning synes densamma
ej böra sättas till ett allt för ringa belopp, om man skall ernå det syfte,
som därmed är avsett att vinnas. Förhöjningen i arvodet synes styrelsen skäligen
böra fastställas till det av kollegiet nu ifrågasatta beloppet eller 1,600 kronor. De
skulle därigenom uppnå en årsinkomst av 5,600 kronor förutom den tillfälliga avlöningsförbättring
som, så länge nu rådande ekonomiska förhållanden fortfara, kan
komma statsanställda i allmänhet med motsvarande avlöningsförmåner till del.
Med hänvisning till vad sålunda anförts, får styrelsen hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t, för beredande av personlig arvodesförhöjning å 1,600 kronor åt eu
var av prosektorn Agduhr samt laboratorerna Engfeldt och Forssell, så länge de
från och med 1920 års ingång komma att genom förordnande uppehålla ifrågavarande
befattningar vid högskolan, måtte i proposition till nästkommande års riksdag
göra framställning om anvisande av härför erforderligt belopp å tillhopa 4,800
kronor för år.»
Medicinalstyrelsen liar i utlåtande den 21 augusti 1918 åberopat,
att ämbetsverket föreslagit avlöningar å 5,600 kronor för laboratorerna
vid veterinärbakteriologiska anstalten. Då vidare de av veteriniirliögskolans
styrelse för ifrågavarande lärare föreslagna avlöningarna syntes
16
Ang.
automobil
vi. m.
Iumgl. Maj:ts proposition Nr 184.
vara de minsta, som borde ifrågakomma, tillstyrkte medicinalstyrelsen
framställningen därom.
Statskontoret har i utlåtande den 24 december 1918 erinrat, att
då år 1914 arvodet för nu ifrågavarande tre tjänstinnehavare bestämdes
till 4,000 kronor lör år, detta skedde efter jämförelse med
bland annat prosektorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet. För
sistnämnde tjänstinnehavare hade emellertid vid 1918 års lagtima riksdag,
i sammanhang med tjänstens förändring till ordinarie, avlöningen
höjts från 4,000 kronor till 5,600 kronor. Med stöd härav och med
hänsyn till vad styrelsen för veterinärhögskolan i ärendet anfört, tillstyrkte
statskontoret styrelsens förslag om äskande av ett extra anslag
å 4,800 kronor för beredande av personlig arvodesförhöjning å 1,600
kronor åt var och en av Agduhr, Engfeldt och Forssell.
Lärarkollegiet har i skrivelse till högskolans styrelse den 21 juni
1918 framställt förslag om anskaffande av en automobil för ambulatoriska
klinikens behov samt motiverat detta förslag huvudsakligen sålunda.
Under nuvarande förhållanden kunde i regel högst två studerande medfölja
för varje sjukbesök, vilket gjorde, att med det nuvarande stora antalet studerande
vid högskolan kandidaterna ej alltid hunne att enligt den uppgjorda undervisningsplanen
fullgöra den stadgade 9 veckor långa tjänstgöringen vid ambulatoriska kliniken
samtidigt med tjänstgöringen på de andra klinikerna utan måste, sedan den
övriga kliniktjänstgöringen vore avslutad, emellanåt särskilt tjänstgöra vid nämnda
klinik, varigenom deras studietid ytterligare förlängdes.
Detta skulle kunna undvikas, om ambulatoriska kliniken hade till sitt förfogande
ett rymligt fordon med plats för flera personer, varförutom, om detta
vore förhållandet, flera kandidater finge nytta av undervisningen vid instruktiva
fall.
Därtill komme, att med den ambulatoriska klinikens stora och alltjämt
växande omfattning (under arbetsåret 1916—1917 2,614 fall och under år 1917—
1918 över 2,800 fall mot 943 år 1907 och 243 år 1904) det bleve allt svårare att
hinna med arbetet utan egna fortskaffningsmedel. Även om man skulle bortse från
den djurägande allmänhetens intresse, så behövdes allt material, som kunde anskaffas,
för den praktiska undervisningen i nötkreaturens sjukdomar m. in. till följd
av det nuvarande stora antalet studerande.
De betydande avstånden vid sjukbesöken i Stockholms omgivningar gjorde
detta behov av eget fortskaffningsmedel än mera kännbart, och just med hänsyn
härtill syntes en automobil vara det för ambulatoriska kliniken utan jämförelse
lämpligaste fortskaffningsmedlet. Genom en sådan skulle även uppstå en betydande
tidsvinst, så att resorna ej behövde taga bort så mycken tid från den övriga undervisningen
eller arbetet, och även skulle ett större antal sjukbesök kunna medhin
-
17
Kungl. Majds proposition Nr 184.
nas. Härigenom skulle inkomsterna på ambulatoriska kliniken kunna höjas, och
då därtill komme, att de av högskolan bestridda utgifterna för järnvägs- och ångbåtsbiljetter
till stor del skulle bortfalla, syntes ej blott kostnaderna för automobilens
drift kunna täckas genom avgifterna för sjukbesöken, utan även liksom
hittills ett ganska avsevärt överskott kunna uppstå, trots att avgifterna vore
mycket låga.
Skulle en ny, tillräckligt rymlig och kraftig automobil inköpas, så borde
härtill beräknas åtminstone ett belopp av 12,000 kronor.
För skötseln av automobilen behövde anställas en chaufför, med en avlöning
av omkring 2,400 kronor per år jämte fri bostad. Ritningar och kostnadsförslag
för inredning av sådan bostad på vinden till ambulatoriska klinikens byggnad bifogades
i tre alternativ: 1) ett enkelrum, 2) ett rum och kök och slutligen 3) två rum
och kök. Chauffören syntes kunna utnyttjas även för andra göromål vid institutionen
för obstetrik, bujatrik och ambulatorisk klinik, enär hans tid knappast skulle komma
att helt och hållet upptagas genom skötseln av automobilen. Behovet av en vaktmästare
på denna institution för hämtning av material för undervisningen i obstetrik,
förfärdigande av preparat, tillsyn av instrument m. m. hade sedan länge gjort sig
starkt gällande. Denna institution vore den enda vid högskolan, som ej disponerade
någon som helst betjäning, och den omfattade dock två stora ämnen och därtill
en klinik, som med avseende på frekvensen stode i jämnhöjd med de övriga
klinikerna.
Enligt de bifogade kostnadsförslagen skulle kostnaderna uppgå
för ett enkelrum till 6,500 kronor, för ett rum och kök till 12,000
kronor samt för två rum och kök till 15,500 kronor.
Högskolans styrelse har erinrat, att styrelsen redan i skrivelse
den 13 september 1917 gjort framställning om anslag för anskaffande
av en automobil. Summan för anskaffningen, om en fullgod bil skulle
kunna erhållas, syntes numera ej kunna sättas lägre än till 12,000
kronor, varjämte det syntes bliva nödvändigt att bereda bostad vid högskolan
åt den tillämnade bilföraren. Av de tre alternativen för en dylik
bostads inredande syntes i betraktande av den rådande dyrtiden det,
som avsåge inredande av ett enkelrum, böra få vara tillfyllest, vadan
det för bilens anskaffande och rumsinredningen nödiga anslaget skulle
komma att belöpa sig till 18,500 kronor. Härtill komme arvode till
eu chaufför, vilken i sin egenskap av både bilförare och vaktmästare
på avdelningen borde beredas förste vaktmästares ställning.
Byggnadsstyrelsen har enligt utlåtande den 16 januari 1919 icke
funnit "något att erinra mot förslaget angående inredandet av ett
enkelrum.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 158 käft. (Nr 184.)
3
18
Departe
mentichefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
Vad först angår det föreslagna inrättandet av en ny professur,
finner jag den lämnade utredningen hava på ett övertygande sätt ådagalagt,
att den nuvarande anordningen, varigenom för undervisningen i
det viktiga ämnet födoämneshygien finnes inrättad allenast en extralärarbefattning
i kött- och mjölkkontroll med arvode av 1,500 kronor,
icke kan betecknas som tillfredsställande. Sedan den person, stadsveterinären
i Stockholm Sven Nystedt, som under nära tre årtionden på
ett förtjänstfullt sätt skött denna undervisning i den omfattning läroplanen
medgivit, nu lämnat ifrågavarande extralärarbefattning, har undervisningen
mast ordnas mera provisoriskt. Åt detta ämne bör uppenbarligen
anslås större tid än hittills på undervisningsskemat. Såväl på grund härav
som. för att till undervisningens meddelande må kunna på ett mera
stadigvarande sätt förvärvas en person med den kompetens ämnet kräver,
är det nödvändigt att för ämnet inrättas en ordinarie lärarbefattning.
Då emellertid ämnet födoämneshygien icke ansetts ensamt för sigupptaga
en lärares hela arbetskraft och arbetstid, har föreslagits att med
detsamma förena vissa andra ämnen. Därvid har från alla håll förordats
ämnet helminthologi eller läran om husdjurens parasiter (parasitologi).
Mot denna kombination har jag icke något att erinra. Av
lärarkollegiet har därjämte ifrågasatts ämnet veterinär statsmedicin.
Med hänsyn till de skäl, som häremot anförts av högskolans styrelse
och medicinalstyrelsen, synes mig emellertid en sammanföring av detta
ämne med födoämneshygienen icke vara lämplig.
Högskolans styrelse och medicinalstyrelsen hava i stället föreslagit
ämnet bakteriologi. Anordnandet av undervisningen vid högskolan i
detta ämne har alltid vållat svårigheter och varit föremål för skilda
meningar. För närvarande uppehälles denna undervisning av laboratorn
vid statens veterinärbakteriologiska anstalt, vilken anstalt har sina lokaler
förlagda inom högskolans område. Denna anordning har emellertid
icke ansetts innebära någon för framtiden fullt lämplig lösning av frågan.
Då frågan om stat för veterinärhögskolan framlades för 1914 års förra
riksdag, föreslogs av Kungl. Maj:t icke någon ändring härutinnan, men
i en inom riksdagen väckt motion hemställdes, att undervisningsskyldigheten
i bakteriologi måtte överflyttas till professorn i patologisk anatomi.
Riksdagen förklarade sig hava blivit övertygad om att en dylik anordning
skulle med hänsyn till de båda ämnenas nära inbördes samband
bliva till verklig fördel för undervisningen och jämväl ur andra synpunkter
befinnas lämplig. Då riksdagen icke hade sig bekant, om en
dylik anordning läte sig genomföra utan ökade kostnader, ansåg sig
riksdagen icke kunna i den nya staten omedelbart genomföra den före
-
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
slagna förändringen, utan inskränkte sig till att i staten insätta vid
ifrågavarande professur orden: (och bakteriologi). Därjämte uttalade
riksdagen en bestämd förväntan, att Kungl. Maj:t vid tillsättandet av
professuren i patologisk anatomi måtte tillse, att innehavaren jämväl
vore kompetent att undervisa i bakteriologi samt att skyldighet stadgades
för honom att, om så påfordrades, undervisa även i detta ämne.
Då frågan om veterinärbakteriologiska anstaltens uppförande å
ordinarie stat förelädes 1915 års riksdag i proposition nr 104, yttrade
sig dåvarande departementschefen angående olika möjligheter för ordnande
av bakteriologiundervisningen vid högskolan. Då riksdagen år
1914 ställt genomförandet av den av riksdagen då ifrågasatta ämneskombinationen
i beroende av de kostnader, som därav skulle uppstå,
framhöll departementschefen, att dessa syntes visserligen kunna beträffande
lärarkrafterna inskränkas till att en assistenttjänst förändrades till
en laboratorsbefattning men att däremot i fråga om utrustning och byggnader
förändringen syntes lätt kunna medföra ganska kostsamma följder.
Ifall den patologiska institutionen skulle övertaga undervisningen i bakteriologi,
skulle det bliva nödvändigt att utrusta densamma i sådant
syfte och troligen måste den veterinärbakteriologiska anstaltens lokaler
överlåtas till sagda institution, vilket skulle medföra nybyggnadsbehov
för anstalten. l)å i varje fall något omedelbart behov av undervisningens
omläggning på föreslaget sätt icke förelåge, tillstyrkte departementschefen,
att skyldighet för anstaltens laborator att bestrida undervisning
i bakteriologi vid högskolan måtte tills vidare bibehållas, men
ansåg lika med riksdagen, att det vid besättandet av professuren i patologisk
anatomi vid högskolan borde tillses, att innehavaren hade bakteriologisk
kompetens. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag.
Professuren i patologisk anatomi har hittills icke kunnat besättas
med ordinarie innehavare, vilket till väsentlig del berott på svårigheten
att förena professorskompetens i såväl detta ämne som bakteriologi.
Då nu ifrågasättes att med födoämneshygienen förena ämnet bakteriologi,
är givetvis avsikten, att ovan berörda krav på skyldighet för
innehavaren av professuren i patologisk anatomi att, om så påfordrades,
undervisa jämväl i bakteriologi ej längre skulle vidhållas och att alltså
kompetens i bakteriologi ej längre skulle fordras av denne professor.
Samma krav och skyldighet skulle däremot gälla den nye professorn,
men skyldighetens fullgörande skulle icke genast tagas i anspråk, enär
detta skulle — i likhet med vad departementschefen år 1915 framhöll
i fråga om bakteriologiundervisning i samband med den patologiska
anatomin — leda till dyrbara nybyggnads- och inredningsarbeten, vilka
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
under nuvarande dyrtider borde undvikas. Huru och när förändringen
borde genomföras, vore enligt högskolestyrelsens mening en lämplighetsfråga.
I ett på Kungl. Maj:ts prövning beroende ärende angående vissa
ändringar i veterinärbakteriologiska anstaltens stat har bakteriologiundervisningsfrågan
även berörts. Jag lämnar i framställningen av
nyssnämnda ärende en närmare redogörelse för de i detta avseende där
uttalade meningarna och vill nu endast omförmäla, att anstaltens föreståndare
och medicinalstyrelsen icke ifrågasatt någon ändring i den
nuvarande anordningen, så till vida som de ansett undervisningen i
bakteriologi böra fortfarande bestridas av en laborator vid anstalten,
att vad sålunda anförts icke givit löneregleringskommittén anledningtill
något uttalande, att högskolans lärarkollegium i främsta rummet
förordat att sagda undervisning måtte överlämnas åt anstaltens föreståndare
men att, om laborator vid anstalten fortfarande skulle omhänderhava
densamma, högskolan måtte erhålla ökat inflytande på laboratorsbefattningarnas
tillsättande, att majoriteten inom högskolans styrelse
förordat medicinalstyrelsens förslag med visst tillägg angående avläggande
av undervisningsprov vid sökande av laboratorsbefattning vid anstalten,
att styrelsens ordförande, justitierådet von Seth, i första hand
tillstyrkt kollegiets förslag om undervisningens överlåtande åt anstaltens
föreståndare men, ifall detta icke läte sig göra, anslutit sig till styrelsens
majoritet samt att högskolans rektor, professorn Vennerholm åberopat
lärarkollegiets mening.
Vid övervägande av alla dessa olika förslag har jag för egen del
funnit bakteriologiens förening med ämnet födoämneshygien vara en lämpligare
kombination än med patologisk anatomi. Såväl sistnämnda ämne som
bakteriologien äro var för sig av så stor omfattning och betydelse att,
såsom högskolans styrelse nu framhållit och även svårigheten att erhålla
fullt kompetenta sökande i viss män bestyrkt, det näppeligen är möjligt
för en person att behärska båda ämnena tillräckligt för att såsom
professor kunna intaga en ledande ställning i desamma. Enligt högskolestyrelsens
förklaring böra icke samma svårigheter föreligga vid
bakteriologiens kombination med födoämneshygienen. Jag anser därför,
att berörda inom parentes i staten upptagna bestämmelse, att professorn
i patologisk anatomi bör vara professor även i bakteriologi, bör uteslutas
i samband med inrättandet av en ordinarie lärarbefattning i födoämneshygien.
Då det emellertid icke från något håll ifrågasatts, att läraren i
födoämneshygien skulle omedelbart övertaga undervisningen i bakterio
-
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
logi åtminstone i dess helhet, synes det mig kunna ifrågasättas, huruvida
det är av nöden att för ändamålet nu genast inrätta en professur.
Innan bakteriologiundervisningen faktiskt övertages av den nya lärarbefattningens
innehavare, kommer denne nämligen icke att hava så stor
undervisningsskyldighet, som bör tillkomma honom som professor, ifall
nämligen icke han^ övriga ämnen under mellantiden taga hans tid i
anspråk i större omfattning än- som kan upprätthållas, när bakteriologien
en gång tillkommer. I viss mån torde på denna fråga inverka,
hur snart sistnämnda tidpunkt kan antagas inträda. Om det med visshet
kunde antagas, att det blott vore fråga om ett provisorium å ett
eller ett par år, kunde ju nämnda förhållande vara av mindre betydelse.
Genom sitt merberörda beslut vid 1914 års förra riksdag har visserligen
riksdagen principiellt anslutit sig till tanken på att undervisningen
i bakteriologi bör meddelas av lärare vid högskolan, men genomförandet
av denna förändring har undanskjuta, huvudsakligen för de därmed
förknippade kostnadernas skull. Ehuru numera anledning icke torde
saknas att antaga, att inom ej allt för avlägsen framtid dessa kostnader
skola sjunka i någon, ehuru måhända ej särdeles stor mån, lärer det
dock ej nu kunna förutsägas, hur snart dessa frågor kunna vinna sin
definitiva lösning. Visserligen måste ju av den nye läraren krävas
professorskompetens i bakteriologi och det må bemärkas, att det icke
beror av honom, att han icke genast blir i tillfälle att åtminstone fullt
utnyttja densamma vid undervisningen, men denna omständighet synes
dock ej böra medföra, att innan dess professorsavlöning utgår till honom.
Att för närvarande enbart för ämnet födoämneshygien jämte det jämförelsevis
obetydliga ämnet helminthologi inrätta en professur finner jag
mig därför icke kunna tillstyrka, utan anser det tillfyllest, om härför
anordnas en laboratorstjänst, av vilkens innehavare dock bör krävas kompetens
att undervisa i bakteriologi, när så påfordras. Denne laborator bör
uppföras på ordinarie stat och erhålla samma avlöning, som jag i annat
sammanhang i överensstämmelse med löneregleringskommittén föreslår
beträffande laborator And veterinärbakteriologiska anstalten, nämligen
5,600 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor.
Vid föredragning den 9 januari 1919 av de till statsverkspropositionen
hörande ärendena anförde jag, att fråga uppkommit om höjning
av universitetslaboratorernas avlöningar. Enligt vad chefen för ecklesiastikdepartementet
meddelat mig kan emellertid denna fråga icke föranleda
proposition till nu pågående riksdag.
Av den lämnade utredningen angående ifrågasatt avlöningsförbätt
-
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
ring åt prosektorn Agduhr samt laboratorerna Engfeldt och Forssell
finner jag framgå, att det är för högskolan önskvärt, att dylik förmån
beredes dem, på det att de må kvarstauna vid högskolan och ägna åt
undervisningen därstädes den skicklighet och erfarenhet de besitta. Då
det med hänsyn till de av högskolans styrelse anförda skäl icke synes
lämpligt att förändra deras tjänster till ordinarie befattningar samt ökning
av begynnelsearvodet icke nu ifrågasatts och ej heller torde i
frågans nuvarande läge böra vidtagas, ansluter jag mig till det av myndigheterna
uttalade förslaget om personlig arvodesförhöjning. Mot förhöjningens
föreslagna belopp, 1,600 kronor, har jag ej någon erinran.
Genom densamma skulle dessa lärare nu erhålla arvode till lika belopp,
som numera utgår som begynnelselön till den med dem år 1914 jämförda
prosektorsbefattningen vid Karolinska institutet och som jag nyss
föreslagit för den nye laboratorn vid veterinärhögskolan samt föreslår
för laborator vid veterinärbakteriologiska anstalten. Anslaget
skulle tillhopa uppgå till 4,800 kronor, vartill det också beräknats i
statsverkspropositionen.
Vad det ifrågasatta anskaffandet av automobil angår vill jag, med
hänsyn till de anförda skälen och då numera icke längre svårighet möter
att anskaffa vad som erfordras för driften av ett dylikt fordon, icke motsätta
mig detsamma. Möjligheten att snabbare fullgöra de sjukresor, som
tillhöra den ambulatorisk^ kliniken, samt därvid medtaga större antal
studerande än nu, varigenom dessas erfarenhet vidgas och deras klinikstudier
underlättas, äro förmåner, som icke sakna betydelse. Lärarkollegiet
har jämväl ställt i utsikt, att ökad inkomst genom anskaffande
av automobil skulle kunna beredas högskolan.
Kostnaden för själva automobilen har beräknats till 12,000 kronor.
Häremot har jag ej något att invända.
Anställandet av en automobilförare torde få anses som en konsekvens
av fordonets anskaffande. I betraktande av de avlöningar, som
pläga utgå till dylika personer och med hänsyn till de vaktmästarsysslor,
som därjämte skulle åligga honom, anser jag fullt skäl förefinnas för
att han må erhålla förste vaktmästares avlöning, vilken redan nu åtnjutes
av åtta vaktmästare och likställda vid högskolan.
Till inredning åt honom av bostad, bestående av ett enkelrum,
bör anvisas anslag å 6,500 kronor.
Såsom jag i punkten 113 under nionde huvudtiteln i årets statsverksproposition
meddelat har högskolans styrelse ansett, att för år 1920
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
komme att till bränsle, belysning, renhållning m. m. erfordras utöver
den i staten upptagna anslagsposten å 60,000 kronor ett extra anslag
å 115,000 kronor eller samma belopp, som härtill anvisats för år 1918
och som för år 1919 blivit dels av riksdagen anvisat dels ock av Kungl.
Maj:t nu äskat å tilläggsstat. Jag tillstyrker, att anslag å detta belopp
nu må begäras av riksdagen.
Till diverse behov vid högskolan för år 1920 skulle alltså erfordras
anslag å 12,000 + 6,500 + 115,000 = 133,500 kronor, vilket även beräknats
i statsverkspropositionen.
Den ordinarie staten för veterinärhögskolan slutar nu å 214,000
kronor. Nu skulle i staten uppföras dels en laborator i födoämneshygien
m. in. med 5,600 kronors avlöning och dels en automobilförare
med 1,900 kronors avlöning. Därjämte böra i staten införas de avlöningsförhöjningar,
som 1918 års lagtima riksdag beviljat den nuvarande
vaktmästarpersonalen vid högskolan med tillhopa 5,300 kronor.
Dessa ökningar uppgå inalles till 12,800 kronor. Däremot bör
ur staten uteslutas det nuvarande arvodet å 1,500 kronor till lärare
i kött och mjölkkontroll, varigenom ökningen nedbringas till 11,300
kronor.
Det ordinarie anslaget till högskolan bör ökas med samma belopp,
minskat med vad automobilföraren bör avstå för fri bostad. Oberoende
av till vilket belopp detta avdrag kommer att bestämmas, synes anslaget
icke böra fördenskull minskas med mer än 250 kronor, vilket belopp
i detta hänseende beräknats för övriga vaktmästare vid anslagets bestämmande
till det nuvarande beloppet. Anslagsökningen blir alltså
11,050 kronor. I statsverkspropositionen beräknades den till 13,200
kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna sådana ändringar i staten för veterinärhögskolan,
att tillämpas från och med år 1920, att däri uppföres ej mindre en
laborator i födoämneshygien och helminthologi (samt bakteriologi) med
lön 3,600 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor samt två
ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år, än även en
automobilförare med lön 1,100 kronor, tjänstgöringspenningar 650 kronor
och ortstillägg 150 kronor jämte tre ålderstillägg å 100 kronor efter
respektive 3, 6 och 9 år, varemot ur staten uteslutas det nuvarande
arvodet å 1,500 kronor till en lärare i kött- och mjölkkontroll samt
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 184.
de vid professorn i patologisk anatomi nu förekommande orden: (och
bakteriologi);
i följd varav och på grund tillika av 1918 års lagtima riksdags
beslut angående avlöningsförbättring för vaktmästare och därmed likställda
statens slutsumma kommer att böjas från 214,100 kronor med
11,300 kronor till 225,400 kronor;
dels vid bifall härtill höja ordinarie anslaget till veterinärbögskolan
från .............................................................................................. kronor 187,150
med .............................................................................................. » 11,050
till............................................................................................''..... » 198,200;
dels förklara, att för åtnjutande av de för bemälde laborator och
automobilförare upptagna avlöningar skola i tillämpliga delar gälla nuvarande
avlöningsvillkor för ordinarie befattningshavare å högskolans
stat samt i fråga om automobilföraren jämväl de särskilda villkor, som
av 1918 års lagtima riksdag fastställts beträffande vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare;
dels för beredande av personligt ålderstillägg å 1,600 kronor till
en var av prosektorn Erik Agduhr samt laboratorerna Nils Olof Engfeldt
och Gerhard Carl Ebbe Forssell, därest han fortfarande med gott
vitsord tjänstgör i denna egenskap, anvisa å extra stat för år 1920 ett
förslagsanslag, högst..................................................................... kronor 4,800;
'' dels ock till diverse behov vid veterinärhögskolan anvisa å extra
stat för år 1920 ett reservationsanslag av........................ kronor 133,500.
Vid bifall till förslaget om höjning i ordinarie anslaget till veterinärhögskolan
kommer anslagstiteln »veterinärundervisningen» att höjas
med samma belopp.
Till vad departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnade, att
proposition i ämnet skulle avlåtas till riksdagen med
den lydelse bilaga . . . till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
E: Mettström.
STOCKHOLM, ISAAC MAItCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i staten för veterinärhögskolan m. m. s. 6 i texten
- JoU 1919:85 Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående ändringar i staten för veterinärhögskolan m. m. s. 10 i texten