Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till tryckning av doktorsavhandlingar

1919-02-21 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:187, Angående statsbidrag till tryckning av doktorsavhandlingar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ds Proposition Nr 187.

1

Nr 187.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till

tryckning av doktorsavhandlingar; given Stockholms slott

den 21 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att såsom bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar vid universiteten

i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet,

enligt av Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmelser, bevilja

dels på extra stat för år 1920 ett reservationsanslag av 40,000 kronor,

dels ock på tilläggsstat för år 1919 likaledes ett reservationsanslag av

40,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 161 käft. (Nr 187.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

Sft 1 statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj*

avdoktorsav- under åttonde huvudtiteln, punkten 155, på min hemställan föreslagit riksandlmgar.

dagen att, i avbidan på proposition angående statsbidrag till tryckning

av doktorsavhandlingar, för ändamålet beräkna på extra stat för år 1920

ett belopp av 40,000 kronor. Likaledes har i propositionen om tillä°gsstat

till riksstaten för år 1919 Kungl. Maj* under åttonde huvudtiteln,

punkten 25, på min hemställan, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

proposition i enahanda ärende, för ändamålet beräkna på tilläggsstat för

år 1919 ett belopp av likaledes 40,000 kronor.

Det ärende, varom sålunda framställning till riksdagen bebådats, anhåller

jag att ånyo få anmäla inför Kungl. Maj:t.

Vid olika tillfällen har jag haft anledning att hemställa om tillgodoseende

av inkomna krav på ökade medel till bekostande helt eller delvis

av olika vetenskapliga och litterära alster. Det är de under senare åren

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Propositio7i Nr 187.

i eminent grad stegrade kostnadshöjningarna å allt vad till bokproduktion

hörer, som givit anledning till de ökade anspråken på statens medverkan,

som härutinnan gjorts gällande. Ett flertal ärenden, beträffande vilka

framställning till riksdagen gjorts i innevarande års statsverksproposition,

bära till fullo vittnesbörd om de svårigheter, den producerande vetenskapsmannen

och författaren har att kämpa med för att få sina arbeten

utgivna från trycket.

Dessa svårigheter avspegla sig naturligen i hög grad i förhållandena

vid universiteten. De hava föranlett mig att i årets statsverksproposition

framlägga förslag om ökade medel till bekostande av utgivandet av universitetens

årsskrifter. Det är nu ett annat område, tillhörande ävenledes

universitetens verksamhet, för vilket jag vill påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet,

där svårigheterna i berörda avseende visat sig avsevärt kännbara

och där enligt min mening ett ingripande från statens sida är synnerligen

behjärtansvärt, nämligen i fråga om de disputationsavhandlingar,

vilka måste presteras för erhållande av doktorsgrad eller lektorskompetens.

Jag vill till en början förutskicka några erinringar om de i förevarande

avseende för närvarande gällande bestämmelser.

Jämlikt föreskrifter i gällande universitetsstatuter tillkommer rätt att

vid universitet utgiva och offentligen försvara disputationsavhandling

sökande till akademisk lärarbefattning eller den, som vid universitetet vill

vinna anställning som docent, så ock licentiat, som vill vinna doktorsgrad,

samt sökande till lektorsbefattning vid allmänt läroverk.

Disputationsavhandling skall tryckas samt överlämnas till granskning av

den fakultet eller sektion, till vars vetenskapliga område dess innehåll hör.

Samma dag disputationsavhandling anslås, skall den till kanslern, prokansler^

akademiska lärare och nationsföreningar utdelas i den ordning och

till det antal exemplar, det mindre konsistoriet äger bestämma, varjämte

nödigt antal exemplar för andra vetenskapliga behov enligt det mindre

konsistoriets bestämmande skall avlämnas till vederbörande universitetsbibliotek.

Enahanda bestämmelser gälla i tillämpliga delar i fråga om disputationsavhandlingar

vid karolinska institutet. Den funktion, som i förevarande

avseende vid universiteten utövas av vederbörande mindre konsistorium,

tillkommer vid institutet kollegienämnden.

Det antal exemplar av ventilerad avhandling, vilket sålunda skall av

disputant till universitetet avlämnas för utdelning, utgör enligt beslut av

det mindre akademiska konsistoriet den 6 maj 1882 vid Uppsala universitet

330, så fördelat, att 130 exemplar skola utdelas till prokanslern och

Nu gällande

bestämmelser

angående

disputationsavhandlingar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

akademiska lärare, 130 exemplar till biblioteket och 70 exemplar till nationsföreningarna.

Vid Lunds universitet utgör enligt beslut av därvarande

mindre konsistorium den 7 april 1916 motsvarande exemplarantal 230, av

vilket antal, sedan genom kansliet exemplar tillställts bland annat kanslern

och vederbörande fakultets eller sektions i tjänst varande och pensionerade

lärare, återstoden skola överlämnas till universitetsbiblioteket för

dess behov samt för commercium litterarium (för närvarande omkring 140

exemplar), ävensom för utdelning i lämpligt antal till universitetets institutioner

och seminariebibliotek samt till akademiska föreningens bibliotek

och vid universitetet befintliga nationsbibliotek. Beträffande karolinska

institutet skola enligt kollegienämndens beslut den 13 september 1909 av

disputationsavhandling inalles 225 exemplar avlämnas till institutet.

Inkomna

framställningar

och

nniversitetsmyndigheternas

däröver

avgivna

utlåtanden

och förslag.

I särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrivelser hava nu framställningar

gjorts i syfte att åvägabringa någon lindring i de kostnader, som

på grund av ovanberörda stadganden drabba dem, som vid någotdera

universitetet eller vid karolinska institutet avlägga disputationsprov, varjämte

åtskilliga studerande, som på senare tid avlagt disputationsprov,

anhållit att genom åtgärd från det allmännas sida komma i åtnjutande av

någon lättnad i dem åsamkade kostnader av ifrågavarande art.

Jag vill i korthet redogöra för dessa framställningar ävensom för de

över dem utav de akademiska myndigheterna avgivna utlåtanden samt för

de förslag, som i förevarande fråga framlagts från sagda myndigheters

sida.

I en till Kungl. Maj:t ingiven framställning hava teologie licentiaten

E. Elg och filosofie licentiaten E. Elgqvist — med förmälan, bland annat.,

att de ämnade under september 1918 avlägga disputationsprov för vinnande

av doktorsgrad — anhållit om befrielse från skyldigheten att till Lunds

universitet avlämna mer än 25 exemplar av vederbörande disputationsavhandlingar

eller, därest denna anhållan icke kunde beviljas, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga lämpliga åtgärder för beredande av lindring i omkostnaderna

för avhandlingarna, motsvarande den prisfördyring, som förorsakats

av innevarande kristid.

Över denna framställning avgav överbibliotekarien vid Lunds universitet

infordrat yttrande och förkläde sig därvid, under förutsättning att hans

yttrande endast borde avse den förra delen av sökandenas anhållan, icke

kunna tillstyrka bifall härtill, överbibliotekarien åberopade till stöd

härför dels vikten av de ändamål, för vilka större delen av de till universitetet

överlämnade disputationsexemplaren vore avsedda — nämligen bytes
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

förbindelserna med andra universitet och vetenskapliga institutioner — dels

ock de kosekvenser, ett bifall till ansökningen skulle medföra, i det uppfyllandet

av sökandenas begäran om minskning av det för universitetet

avsedda antalet exemplar skulle nödvändiggöra samma behandling av alla

de liknande framställningar, som tvivelsutan vore att förvänta.

Vidare hava i en till Kungl. Maj:t ingiven framställning tilosolie

licentiaten E. Gertz m. fl. (tillhopa 21 filosofie licentiater, 2 teologie

licentiater, 1 teologie kandidat samt 3 medicine licentiater, samtliga vid

Lunds universitet) hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, på sådant sätt och i

sådan mån görligt vore, bispringa dem, som träffats av svårigheter på

grund av skyldigheten att av trycket utgiva disputationsavhandling, vilket,

enligt sökandenas mening, exempelvis kunde ske sålunda, att Kungl. Maj:t

anmodade universitetets kansli eller bibliotek att med till buds stående

eller härför anvisade medel inlösa det för universitetskansliet bestämda

antalet exemplar av godkänd disputationsavhandling till självkostnadspris,

d. v. s. den å detta antal exemplar belöpande delen av totalkostnaden

för sättning, tryckning och papper enligt verifierad räkning från boktryckaren.

I enahanda syfte hava i en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

ingiven framställning filosofie licentiaten M. Lindqvist m. fl.

(inalles 12 filosofie licentiater, samtliga vid Uppsala universitet) — med

förmälan, bland annat, att de utgjorde det anträffbara flertalet av dem,

som under läsåret 1917—1918 disputerat eller skulle disputera inom filosofiska

fakulteten vid Uppsala universitet — hemställt, att, därest icke

fullständigt oöverstigliga hinder mötte, sådana åtgärder måtte snarast möjligt

vidtagas, som kunde redan nu skaffa årets disputanter nödvändig

lindring uti här ifrågavarande svårigheter.

Likaså hava i en till Kungl. Maj:t ingiven framställning medicine

licentiaten I. Thorling in. fl. (inalles 4 medicine licentiater, samtliga vid

Uppsala universitet) — med förmälan, bland annat, att de vore promovendi

för år 1918 vid Uppsala universitets medicinska fakultet — anhållit om

lindring i tryckningskostnaderna för sina gradualavhandlinger, exempelvis

genom skyldighet för universitetet att till självkostnadspris övertaga de till

detsamma överlämnade exemplaren.

Nu senast omförmälda tre framställningar remitterades var efter annan

till universitetskanslern och av denne till det större akademiska konsistoriet

i Uppsala, vilket i anledning härav avgav tre särskilda utlåtanden.

1 det första, avgivit den 30 maj 1918, i anledning av ovanberörda av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

licentiaten Gertz m. fl. gjorda framställning ävensom en från filosofie

licentiaten M. Ekman och filosofie magistern Carl Larsson till det mindre

akademiska konsistoriet i ämnet ingiven skrivelse, hemställde konsistoriet

om utverkande av proposition till 1919 års riksdag om beviljande för

ifrågavarande ändamål av ett förslagsanslag å 30,000 kronor. Vid detta

konsistoriets utlåtande voro fogade protokollsutdrag för den 21 och den

30 maj 1918, av vilka framgår, bland annat, följande:

Efter uppdrag av konsistoriet hade särskilda kommitterade, professorerna

A. Wirén och P. Persson samt överbibliotekarien J. M. Hulth, avgivit

yttrande och förslag rörande åtgärder för minskande av författarnas utgifter

för gradualavhandlingar i Uppsala. Detta kommitterades förslag

gick ut på utverkande av ett förslagsanslag på extra stat för år 1920 å

30,000 kronor för att sätta Uppsala universitet i tillfälle att inlösa 330

exemplar av varje under samma år godkänd gradualdisputation enligt av

kommitterade närmare angivna grunder. I övrigt anförde kommitterade i

sitt yttrande följande:

En följd både av den allmänna vetenskapliga utvecklingen och av konkurrensen

mellan dem, som genom akademiska disputationsprov vilja vinna viss kompetens, har

blivit, att under tidernas lopp allt större fordringar ställts på gradualavhandlingarna,

och detta har också medfört ökade kostnader för dessa avhandlingar. Härtill kommer

nu, att under de sista åren så betydliga prisstegringar inträtt — på papper 225 %,

på sättning 90 % m. m. — att tryckningskostnaderna sedan år 1915 fördubblats.

Genom dessa förhållanden har disputationsprovs avläggande så småningom, men i synnerhet

under den allra sista tiden, blivit i hög grad ekonomiskt betungande.

Kommitterade ha till samtliga de 237 personer, som vid Uppsala universitet avlagt

disputationsprov under de 10 läsåren höstterminen 1906 — vårterminen 1916, utsänt

förfrågningar för utrönande av författarnas direkta kostnader för deras gradualavhandlingar.

Härå ha 142 användbara svar erhållits, och framgår det av dessa, som här

sammanställda i tabellform biläggas, att dessa kostnader ofta varit ganska betydande

ehuru i olika fall mycket olika, beroende dels på avhandlingarnas omfång och mer

eller mindre dyrbara beskaffenhet (med eller utan planscher m. m.), dels på huruvida,

såsom oftast varit fallet, författarna själva fått helt och hållet bekosta sina avhandlingar

eller endast delvis, då dessa varit införda i tidskrifter eller andra publikationer,

eller då särskilda understöd för deras utgivande erhållits. I medeltal ha författarnas

direkta utgifter för gradualavhandlingarna uppgått till något mera än 1,040 kronor.

På grund av tryckningskostnadernas ökning med 100 % får man antaga, att samma

utgifter hädanefter skulle komma att uppgå till mer än 2,000 kronor i medeltal för

varje avhandling.

Gradualdisputationerna tryckas i allmänhet i en upplaga av 500 exemplar, av

vilka i Uppsala 330 exemplar utan ersättning måste överlämnas till universitetet, resten

eller 170 exemplar disponeras av författaren och utdelas vanligen av honom till fackmän

inom respektiva område eller till andra intresserade.

Det övervägande flertalet av teologiska, juridiska och humanistiska gradualavhandlingar,

men även åtskilliga medicinska och några naturvetenskapliga, utgivas

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

självständigt och bekostas helt och hållet av författarna. Medelkostnaden för sådana

avhandlingar har under 1 O-årsperiod en 1906—1916 varit 1,271 kronor men får antagas

hädanefter uppgå till över 2,500 kronor.

Flertalet medicinska, de allra flesta naturvetenskapliga jämte ett helt ringa antal

humanistiska och teologiska avhandlingar införas i vetenskapsakademiens skrifter,

vetenskapssocietetens acta, universitetets årsskrift, läkarföreningeus förhandlingar, Zoologiska

bidrag, Geological Bulletin m. fl. periodiska publikationer. I sådana falfbekostas

sättning och klichéer helt eller numera ofta blott delvis av de ifrågavarande publikationerna,

varjämte författaren vanligen erhåller 100 gratisexemplar av sin avhandling. Författaren

bekostar papper, tryckning och häftning av de, vanligen400. återstående exemplaren

jämte disputationstitelblad. Särskildt under de sista åren har dock författaren ofta även

mast lämna större eller mindre bidrag till sättningskostnaderna. Också för avhandlingar,

som utgivas pa detta sätt, kunna författarens kostnader uppgå till ganska avsevärda belopp.

I 9 fall, som tillhöra det material, som stått de kommitterade till buds, ha dessa

kostnader överstigit 1,000 kronor, och i två fall ha de uppgått till 2.000 kronor. Förklanngen

härtill torde företrädesvis vara att söka, dels däri att författarna stundom

fatt lämna ganska störa bidrag av ovannämnda art, dels däri att det här ofta är fråga

om dyrbara avhandlingar med talrika planscher. Kartong och tryckning av dessa

ställa sig rätt dyrbara, vilket väsentligt inverkar på separatexemplarens pris. Författarnas

direkta utgifter för avhandlingar, som införts i periodiska publikationer, hava

i medeltal uppgått till 664 kronor och kunna, då papperet stigit med 225 %, för den

närmaste framtiden beräkuas till mer än dubbla denna summa.

Slutligen finnes ett mindre antal gradualavhandlingar, för vilkas utgivande författarna

åtnjutit särskilda understöd. För fyra av dessa ha författarna icke haft några

utgifter alls. Författarnas medelutgifter för avhandlingar av detta slag ha det oaktat

uppgått till 1.004 kronor.

I)å flertalet studenter för bestridande av sina studiekostnader helt eller delvis

äro hänvisade till lån, komma säkerligen för många, kanske för de flesta, utgifterna

för gradualavhandlingen att med hela sitt belopp öka studieskulderna. Särskilt kännbarto

drabbar detta förhållande de mån^a filosofie doktorer, som ägna sig åt den, i

förhållande till de fordringar staten ställer på lärarnas kompetens, ytterst sva<*t avlönade

lärarbanan. °

Det synes kommitterade icke kunna råda något tvivel därom, att det ligger både

i statens.och i universitetets intresse, alt åtgärder vidtagas för att disputationsproven

ej må bli allt för ekonomiskt betungande, så mycket mer som dessa prov äro synnerligen

viktiga led i utbildningen av universitetslärare och andra vetenskapsmän samt

högre kvalificerade skolman och därför böra i sin nuvarande utsträckning bibehållas.

Krav på deras avskaffande åtminstone såsom kompetensvillkor för lektora” vid de allmänna

läroverken torde nog vara att förvänta, såvida de fä förbliva en allt för stor

ekonomisk börda.

Fn åtgärd, som skulle kunna något minska författarnas kostnader för gradualdisputationen,

vore att ekonomiskt understödja sådana vetenskapliga publikationer, i vilka

gradualdisputationer kunna införas. Ftt felslag i denna riktning föreligger till konsistoriets

prövning i form av ett vikande att utverka höjning av anslaget till universitetets

årsskrift från 5,000 till 20,000 kronor. Fn sådan åtgärd, som av andra skäl är i hög

grad behövlig, skulle emellertid endast i mycket ringa grad fylla det behov, varom

här^ är fråga. Dä tryckningskostnaderna fördubblats, skulle det 4-dubblade anslaget

tillåta en fördubbling av årsskriftens omfång eller ett fullständigare bekostande av°de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

i densamma införda avhandlingarna än vad som hittills varit möjligt. Under de

senaste 10 åren ha i medeltal per år 2 gradualdisputationer införts i årsskriften, och

till dessas sättning och tryckning ha åtminstone i derå fall författarna fatt lämna avsevärda

bidrag. Antalet ventilerade avhandlingar har under samma tid årligen i

medeltal utgjort 24. Även om årsskriften, som dock företrädesvis tages i anspråk av

akademiska lärare, efter utvidgningen skulle kunna mottaga ett något större antal

disputationer och någon fullständigare bekosta dem, sa är det dock uppenbart, att förmånen

härav ej skulle kunna beredas synnerligen många doktorander.

En annan åtgärd, som skulle vara vida mera effektiv och verka jämnare, och

som kommitterade därför vilja förorda, skulle vara att bereda universitetet tillfälle att

inlösa de 330 exemplar av gradualdisputationerna, som nu skola kostnadsfritt överlämnas

till detsamma.

Det är ytterst värdefull egendom, som universitetet i dessa avhandlingar erhåller.

Boktryckaren K. W. Appelberg härstädes har på kommitterades uppdrag efter granskning

av varje särskild avhandling för sig beräknat framställningskostnaderna enligt

1915 års priser för samtliga gradualdisputationer i Uppsala för de tva läsaren höstterminen

1915—vårterminen 1917 till 97,625 kronor. Dessa kostnader omfatta sättning,

tryckning och papper, häftning, klichéer, planscher, kartor m. m. samt eu korrekturkostnad

av 10 kronor per ark och är beräknad för den vanliga upplagan av 500

exemplar. Då dessa kostnader sedan 1915 fördubblats, skulle man kunna antaga, att

framställningskostnaden för gradualavhandlingar i Uppsala hädanefter kunna beräknas

till bortemot 100,000 kronor för år. Då universitetet erhåller 66 % av graduavhandlingarnas

vanliga upplaga, kau således värdet av universitetets andel av dessa hädanefter

beräknas till närmare 66,000 kronor årligen.

Universitetet kan icke undvara dessa publikationer, knappast heller minska antalet

av de 330 exemplaren. Huvudmassan av dessa användas såsom bytesmaterial för

universitetsbibliotekets räkning och är såsom sådant oumbärlig, dill envar av nationsföreningarna

överlämnas 5 exemplar, vilka dels ingå i nationsbiblioteken, dels därifrån

överlämnas till läroverksbibliotek i landsorten, till vilkas boksamlingar de utgöra värdefulla

bidrag. Slutligen utdelas ett mindre antal exemplar till akademiska lärare, som

skola deltaga i avhandlingens bedömande, varefter en helt liten restupplaga disponeras

på annat sätt,

Då sålunda de 330 exemplaren av gradualdisputationerna äro för universitetet

oumbärliga, och då de representera ett betydande penningvärde, synas det vara i sin

ordning, att de av uuiversitetet inlösas i stället för att såsom nu utkrävas utan ersättning.

° Kommitterade finna det skäligt, att författarnas genom verifikationer styrkta

kostnader för avhandlingarnas sättning och tryckning, för papper, häftning, klichéer,

planscher m. m. samt för korrektur intill 10 % av sättniugskostnaden, med andra ord

för de direkta kostnader, som avhandlingens framställning i tryck dragit, ersättas i

förhållande till den del av upplagan, som universitetet erhåller. Däremot synes icke

någon ersättning böra utgå för ritning av planscher eller för översättning till främmande

språk, än mindre för kostnader för undersökningar, således ej för resor, arkivforskningar,

framställning av preparat m. m.

Disputationerna utgå såsom förut framhållits i allmänhet i en upplaga av 500

exemplar, vilken upplaga synes vara lagom för de flesta fall. För att vinna önskvärd

enhetlighet i beräkningen av universitetets bidrag, och då det icke synes lämpligt, att

låta det bero av författaren att öka eller minska universitetets procentuella bidrag

genom att göra upplagan större eller mindre, vilja kommitterade föreslå, att ersätt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

ningen alltid beräknas för universitetets andel i en upplaga av 500 exemplar. Således

— utom i nedan angivna undantag — utgår med 66 % av ovan nämnda kostnader för

en upplaga av 500 exemplar.

Det har visat sig, att kostnaderna för enskilda gradualavhandlingar kunna uppgå

till mycket höga belopp — en medicinsk avhandling har sålunda kostat författaren

7,700 kronor. Då det emellertid icke är önskvärt, att gradualdisputationer få svälla

ut till obegränsat omfång, och icke bör tillåtas, att författare genom att skriva allt

för störa sådana ådraga universitetet allt för stora utgifter, så synes det skäligt, att

ett maximum fastställes för universitetets ersättningsskyldighet. Detta maximum vilja

kommitterade föreslå till 2,000 kronor, under det att ersättningen i medeltal torde

komma att uppgå till omkring 1,175 kronor.

Det skulle möjligen kunna ifrågasättas, att ersättning blott skulle lämnas i form

av premier för sådana gradualavhandlingar, som erhållit högre betyg. Då emellertid

för doktorsgrad och för kompetens till t. ex. lektorat vid de allmänna läroverken icke

erfordras högre betyg än godkänd, och då universitetsbiblioteket för sitt skriftbyte

begagnar sig av de med lägre betyg bedömda avhandlingarna lika väl som av dem,

som erhållit högre betyg, så synes det kommitterade icke böra ifrågasättas att härvidlag

göra någon skillnad.

Vad slutligen beträffar det belopp, som skulle erfordras för den av kommitterade

föreslagna inlösen av 330 exemplar av varje gradualavhandling, så kan den endast

beräknas med ledning av de inkomna uppgifterna om författarnas utgifter för sina

avhandlingar. Dessa uppgifter finnas sammanställda på bifogade tabell, som utvisar

de verkliga av författarna bestridda utgifterna för 142 gradualavhandlingar under den

10-årsperiod, som kommitterades undersökning omfattar.

För att ur denna tabells siffror beräkna det behövliga ersättningsbeloppet ha

kommitterade gått tillväga på följande sätt. Den uppgivna kostnaden för varje avhandling

har först med hänsyn till tryckningskostnadernas ökning fördubblats, varefter

av det sålunda erhållna beloppet en ersättningssumraa av 66 % för varje avhaudling

uträknats. I de fäll, där de sålunda beräknade ersättningsbeloppen överstigit 2,000

kronor, ha de nedsatts till denna siffra. Det totala ersättningsbeloppet för de ifrågavarande

142 avhandlingarna skulle då enligt de av kommitterade föreslagna principerna

och med nu gällande priser ha uppgått till 166,854 kronor eller i medeltal per avhandling

till 1,175 kronor 10 öre. Då i medeltal 24 avhandlingar per år ventileras i

Uppsala, skulle det behövliga ersättningsbeloppet per år uppgå till 28,202 kronor 40 öre.

Det är emellertid uppenbart, att denna beräkning — den enda som torde kunna

åstadkommas — är i flera avseenden osäker. Uppgifter finnas blott för något mera

än hälften av de ventilerade avhandlingarna. Primärutgifterna om kostnaderna äro ej

i alla fall fullt likvärdiga, då i några inräknats kostnader, som enligt kommitterades

förslag ej böra ersättas, varför den här angivna ersättningssumman bör vara något för

hög, vilket åter motverkas därav, att kostnaden för en del äldre avhandlingar i kalkylen

rätteligen bort mer än fördubblats för att motsvara nu gällande priser, då prisförhöjning

på tryckning inträtt även före år 1915.

Under sådana förhållanden anse sig kommitterade icke kunna föreslå ett alldeles

fixerat anslagsbelopp.

Vid utredningen voro fogade de i densamma åberopade tabellbilagorna

och kostnadsberäkning.

Då härefter konsistoriet den 21 maj 1918 till behandling upptog det

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 101 höft. (Nr 187.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

av särskilda kommitterade framlagda förslaget, meddelades ett av tillförordnade

överbibliotekarien A. Grape i ärendet avgivet yttrande, däri denne

efter anmodan av rektorsämbetet uttalat sig angående behövligheten av

det antal exemplar av de vid universitetet utgivna akademiska avhandlingar,

som tillfalla biblioteket för att genom dess försorg distribueras.

Grape anförde i sitt yttrande följande:

Enligt gällande bestämmelser bar den, som vid universitetet vill avlägga di=putationsprov,

att till detsamma kostnadsfritt avlämna 330 exemplar av sin avhandling.

Av detta antal utdelas genom universitetets försorg ett exemplar till varje ledamot

av vederbörande fakultet eller sektion samt 5 exemplar till studentkåren och till

var och en av de 13 studentnationerna, avsedda dels för dessas egna bibliotek, dels

för utdelning till läroverksbiblioteken i respektive stift. Återstoden, till ett genomsnittligt

antal av omkring 230 exemplar, överlämnas till universitetsbiblioteket, genom

vilkets försorg till varje akademisk lärare utdelas ett exemplar av de avhandlingar,

han önskar erhålla, därvid givetvis åtgången av olika avhandlingar är mycket växlande.

Vidare distribueras av biblioteket exemplar till ett antal inhemska högskolor, bibliotek

och andra vetenskapliga institutioner.

Huvudparten av ifrågavarande avhandlingar användes emellertid för det regelbundna

avhanölingsutbytet med andra in- och utländska universitet och högskolor till

ett antal av 180 exemplar.

Sedan ovannämnda regelbundna distributioner verkställts, återstår ett antal exemplar,

som för olika avhandlingar i olika ämnen i regeln växlar emellan ett 20-30-tal

och ett 50—60-tal. Dessa användas för utbyte med andra utländska vetenskapliga

samfund, institutioner och tidskriftsredaktioner på det sätt, att biblioteket i utbyte mot

t. ex. de historiska avhandlingarna för året erhåller en historisk tidskiift eller andra

historiska publikationer, mot de botaniska en botanisk tidskrift o. s. v. Detta slag av

internationellt utbyte har här i Uppsala upparbetats till en kanske enastående omfattning

och tillför universitetets bibliotek utländska vetenskapliga publikationer till ett

mycket betydande värde. Omfattningen härav är i själva verket så stor, att de disponibla

avhandlingarna ofta ej räcka till utan enskilda författares frivilliga gåvor av

överblivna exemplar.

Såsom av ovanstående summariska utredning framgår, är det för universitetsbibliotekets

vidkommande egentligen endast de två sist nämnda distributionskategorierna,

de utländska, som komma i fråga.

Alldeles oavsett såväl det stora materiella värde, som genom den första av dessa

två kategorier, det regelbundna uuiversitefsutbytet, tillfaller biblioteket (antalet av de

året för krigsutbrottet, 1914, här emottagna utländska akademiska skrifterna — inberäknat

läroverksprogrammen — uppgick till 10,875 stycken), som ock den vetenskapliga

betydelsen, att icke säga det oundgängliga behovet av att här vid universitetet

kunna följa det vetenskapliga arbetet vid andra universitet, sådant det får sitt uttryck

i de för ernående av akademisk grad alstrade undervisnings- och studieresultaten

— oavsett dessa omständigheter synes det knappast luta sig göra eller åtminstone svårligen

vara med universitetets värdighet förenligt att genom ett uppsägande av dessa

till stor del gamla internationella avtal så att säga ställa sig utanför den allmänna

universitetsvärlden. Avtalen med de tyska universiteten gå tillbaka till 1850- och

1860-talen; år 1883 träffades mellan vårt universitets myndigheter och franska under
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 187. 11

visningsministeriet avtal om sådant utbyte mellan universitetet och alla de franska

universiteten.

För de få tiotal exemplar åter, som användas för utbyte inom skilda ämnen eller

ämnesgrupper, erhaller biblioteket så mycket större såväl materiellt som vetenskapligt

värde i gengåvor, att ett avstående från denna fördel vore en verklig förlust, oavsett

det föga tilltalande i överenskommelsernas uppsägande. För ifrågavarande ändamål

vore i själva verket eu ökning av antalet disponibla avhandlingar högeligen önskvärd.

I fråga om värdet för landet i dess helhet av de genom dessa bytesförbindelser

erhållna publikationerna är ock att märka, att det är icke blott vårt eget universitet

de komma till godo, utan de äro genom en liberalt organiserad utlåning härifrån tillgängliga

för alla forskare i hela landet.

Ehuru rektorsämbetets infordrande av mitt yttrande icke lärer avse de exemplar,

som utdelas till de akademiska lärare och studentnationerna m. fl., må det tillåtas mig

att erinra därom, att de lärare — ledamöter av fakulteter och sektioner — som hava

att betygsätta respektive avhandlingar, givetvis måste erhålla desamma före betygsättningen,

samt att de genom nationerna till rikets läroverk utdelade exemplaren avse

att bereda lärare vid läroverken till fälle att följa med det vetenskapliga arbetet vid

universiteten, liksom ock att det måste anses vara i det allmännas intresse, att framställningar

från andra vetenskapliga institutioner i riket om erhållande av det ifrågavarande

akademiska trycket må kunna tillmötesgås. På de i korthet anförda grunderna

anser jag således, att en minskning av det antal exemplar, som enligt nu

gällande bestämmelser skall avlämnas till universitetet för disputationsprovs avläggande,

icke bör, knappast kan ifrågasattes.

Då konsistoriet sedermera den 30 maj 1918 till behandling återupptog

ifrågavarande ärende, hade konsistoriet jämväl att yttra sig över ovan

omförmälda av licentiaten Gertz m. fl. avgivna framställning ävensom berörda

till det mindre akademiska konsistoriet ingivna skrivelse från licentiaten

Ekman och magistern Larsson i samma fråga. Sistnämnda skrivelse är av

följande lydelse:

Då den nu rådande dyrtiden på ett särdeles kännbart sätt drabbat den studerande

ungdomen, torde det icke kunna anses obilligt, om från densammas sida en önskan

frainställes om sådana åtgärder, som kunna vara ägnade att ekonomiskt underlätta

dess studier. Det synes då vara påtagligt, dels att främst böra understödjas dem, som

hava den längsta och därmed dyrbaraste studietiden, d. v. s. dem, som ha för avsikt

att förvärva filosofisk doktorsgrad, dels att åtgärder först böra vidtagas på punkter,

som redan före dyrtiden voro särskilt ekonomisk betungande. En sådan var redan då

och är ännu mera nu bekostaude av gradualavhandlingens tryckning, och är det således

av nöden, att här någonting göres. Som ett ytterligare skäl för detta vilja vi

anföra, att en ekonomisk uppoffring av nuvarande storlek helt säkert icke varit från

början avsedd, utan att en oberäknelig utveckling fört fram till vår tids ståndpunkt.

Till stöd för detta vårt påstående vilja vi främst åberopa två fakta. För det första

är det ju allmän känt, hurusom kravet på undersökningens grundlighet och materialets

fullständighet och som en följd därav avhandlingens volym oavbrutet stegrats. De

tidigare disputationerna uppgingo ju ofta ej ens till ett tryckark, först på 1890-talet

börja de att till omfanget mera likna nutidens. Det är ju utan vidare klart, vilka

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

följder detta skall ha på den ekonomiska sidan av saken, men för det andra visar

också en undersökning, huru kostnaderna per tryckark beständigt ökats, vilket framgår

av följande siffror, som benäget meddelats av akademiska boktryckeriet. Under perioden

1893 — 1898 uppgingo sättnings- och tryckningskostnaderna för svensk text i en

upplaga på 500 exemplar till 33 kronor per 16-sidigt ark, 1902—1906 under samma

betingelser till 41 kronor, 1910—1913 till 57 kronor, 1914—8% 1917 till 65 kronor,

från Vig 1917 till 91 kronor, vartill kommer, att papperspriset enbart under kristiden

stigit med 180 %. Dessa siffror tarva ju intet förtydligande, och inför den fara, som

här hotar vår vetenskapliga bildning och rekryteringen av de tjänster, för vilka filosofisk

doktorsgrad är obligatorisk, vilja vi framställa den önskan, att staten beviljar

medel till tryckande av doktorsavhandlingar, närmare bestämt så, att ersättning erhålles

för avhandlingens sättning och tryckning samt papperskostnaderna för de exemplar,

som skola överlämnas till universitetets kansli.

Vi våga uttrycka den förhoppningen, att mindre akademiska konsistoriet skall

behjärta och hos vederbörande myndigheter understödja detta vårt önskemål, vilket vi

undertecknade vid ett nyligen av intresserade inom studentkåren hållet möte fått i

uppdrag att framföra.

Vid ärendets fortsatta behandling inom det större konsistoriet bestred

professorn D. Davidsson den motivering, varpå kommitterade grundat sitt

förslag och anförde därvid följande:

Ivommitterades motivering vilar huvudsakligen på det förhållandet, att universitetet

erhåller 330 exemplar av varje disputationsavhandling. Detta skäl motiverar

emellertid ej kommitterades förslag, att omkring 30,000 kronor årligen skulle anslå3

till dylika ersättningar.

Först och främst kan detta universitetets krav ej vålla disputanterna sä stora

kostnader. Även om universitetet helt och hållet avstode från nämnda krav, så att

blott spikningsexemplaret och övriga för själva disputationen nödvändiga exemplar

behövde avlämnas, skulle den väsentligaste delen av kostnaderna för disputationsavhandlingen

kvarstå. Vid små upplagor utgöres ju den största delen av kostnaden av

de poster, vilkas storlek är alldeles oberoende av upplagans storlek, nämligen kostnaderna

för sättning och korrigering samt största delen av tryckningskostnaden i

inskränkt bemärkelse. Med ledning av räkningarna för Ekonomisk tidskrift har jag

beräknat, att en vanlig avhandling av samma omfång som Ekonomisk Tidskrifts år
-

gång 1914 skulle kostat före kriget

i fixa kostnader ........................................................................... 1,430 kronor

och i med upplagans storlek växande kostnader (papper och

häftning och en del av tryckningskostnaden) för 330

exemplar ............................................................................. 404 »

och skulle kosta för närvarande

i fixa kostnader .................................................................. 2,500 »

och i variabla kostnader för 330 exemplar....................... 707 »

Vidare ha de ifrågavarande avhandlingarna ej ett värde för biblioteket i och för

dess byten, motsvarande 30,000 kronor pr år. Orimligheten av att vad biblioteket erhåller

mot disputationsavhandlingar skulle för universitetet ha ett värde av 30,000

kronor framgår ju därav, att bibliotekets hela årsanslag för både inköp och bindning

av böcker uppgår till 60,000 kronor; värdet av vad biblioteket erhåller i byte mot

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187. 13

disputationsavhandlingar torde icke för universitetet ha ett värde motsvarande mer än

Vio av nämnda summa.

Vad som egentligen kan motivera den ifrågasatta ersättningen är, att gällande

statuter ålägga aspiranterna till doktorsgrad och lektorsbefattning att utgiva en avhandling,

och att det med de större anspråk, som numera ställas på dessa avhandlingar,

innebär en för stor börda att låta författarna ensamma bära kostnaden. Att

universitetet kunnat uppställa kravet på de 330 exemplaren, har just haft till nödvändig

förutsättning, att avhandlingarna av andra skäl måste utges i tryck. Annars

skulle detta universitetets krav framstå i en synnerligen odiös dager. Det är för universitetet

av stor vikt, att detta framhålles.

Nu berörda fel i motiveringen har medfört även vissa brister i kommitterades

förslag. Kommitterade ba på grund av de 330 exemplaren och med antagande av en

normalupplaga av 500 exemplar kommit till det slut, att 2/a av varje dbputationsavhandlings

kostnader borde ersättas. Men utgår man från att tvånget att utge disputationsavhandling

bör vara deu avgörande grunden för ersättningen, finnes ej någon

rimlig grund att tillämpa nämnda enkla ersättningsnorm, utan då bör ersättningens

storlek mer avpassas efter de individuella förhållandena i varje särskilt fall. Sker ej

detta, kan det lätt hända, att de, som prestera de bästa avhandlingarna, vilka alltså

såväl i vetenskapligt avseende som såsom bytesobjekt ha största värde för universitetet,

bli mer betungade än de, som åstadkomma slätstrukna och tämligen betydelselösa

arbeten.

Att närmare precisera normerna för ersättningens storlek och maximibelopp samt

för den kontroll, som måste utövas för att förhindra att onödiga kostnader ersättas,

tillåter icke den korta tid, inom vilken konsistoriet måste fatta sitt beslut i frågan.

Jag tillåter mig därför föreslå, att konsistoriet nu inskränker sig till att göra framställning

om utverkande av ett förslagsanslag å 30,000 kronor för ändamålet och att

konsistoriet under loppet av nästkommande september månad må få inkomma med

förslag till bestämmelser angående anslagets användning.

Med anledning av vad professor Davidson sålunda yttrat utvecklade

professor Wirén ytterligare kommitterades ståndpunkt och anförde därvid

följande:

Det uppdrag, kommitterade fått, gällde ej att utröna vad universitetet skulle

kunna anses vara skyldigt att betala för de exemplar av gradualavhandlingarna, som av

universitetet mottagas, utan det gällde att utreda, huru en skålig ekonomisk lindring

skulle kunna beredas disputanterna, då fordran på disputationsprov synes lägga allt

för tunga bördor på flertalet disputanter och i ej oväsentlig grad öka deras studieskulder,

ett förhållande som från statens och universitetets synpunkt måste betecknas

såsom ett missförhållande.

Vid sin utredning måste således kommitterade utgå från fastställandet av de

kostnader disputanterna haft för framställandet av sina avhandlingar och ingalunda

blott taga hänsyn till de kostnader för ökad upplaga, som föranledas av skyldigheten

att till universitetet avlämna 330 exemplar.

De åtgärder, som kunna förordas för att råda bot på det nyss angivna missförhållandet,

böra enligt kommitterades bestämda mening vara så effektiva, att de verkligen

i normala fall befria vederbörande från större delen av kostnaderna för gradualavhandlingarnas

utgivande, eljes har man all anledning befara, att ett yrkande på de

för kompetens till vissa befattningar obligatoriska disputationsprovens avskaffande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

\''[Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

framträder med sådan styrka, att det icke kan motstås. Och ett avskaffande av dessa

prov skulle säkerligen vara mycket olyckligt, bland annat skulle otvivelaktigt elementarlärarnas

bildningsnivå därigenom säukas.

För beredande av lindring i kostnaderna för gradualdisputationen ha kommitterade

trambållit två utvägar, dels ett höjande av anslaget till universitetets årsskrift, dels

och framför allt beredande av en direkt ersättning för en väsentlig del av kostnaderna

för de enskilda avhandlingarna, där dessa icke överskrida vad som i allmänhet kan

anses behövligt.

Då det gäller att fastställa denna ersättning, kan man icke, såsom professor

Davidson föreslår, göra detta med ledning av en för varje enskilt fall företagen uppskattning

av avhandlingens vetenskapliga värde eller författarens behov av understöd.

Eu sådan undersökning, som i olika ämnen måste verkställas av olika personer med

olika måttstock, måste med nödvändighet leda till stor ojämnhet och godtycke. Dessutom

bör det ihågkommas, att staten för kompetens till vissa befattningar blott fordrar

godkänt disputatiousprov. För ersättningens bestämmande måste man fastställa en

lätt tillämplig och likformigt verkande norm. Det torde ligga i sakens natur, att en

sådan norm, som i alla avseenden är fullkomlig, icke kan åstadkommas. Då nu universitetet

erhåller största delen av en gradualdisputations normala upplaga, bar det

synts kommitterade, att det lämpligaste skulle vara, att universitetet beredde tillfälle

att ersätta disputanterna deras kostnader proportionellt mot universitetets andel i

denna upplaga, dock, av skäl som .kommitterade närmare angivit och som ej bestritts,

med fastställande av ett visst maximibelopp.

Slutligen måste jag fästa uppmärksamheten på att vad universitetet erhåller av

gradualdisputationen ingalunda från universitetets synpunkt sett får värderas blott

efter det bokmaterial, som universitetsbiblioteket erhåller såsom byte mot våra gradualdisputationer,

ty universitetet använder blott omkring 2/s av de 330 exemplar det

mottager av varje disputation till detta byte, det övriga användes såsom bekant på

annat sätt.

Med anledning av vad sålunda förekommit beslöt konsistoriet hemställa

om utverkande av proposition angående beviljande av ett förslagsanslag

å 30,000 kronor för minskande av kostnader för akademiska disputationer;

och anmälde sig konsistoriet samtidigt ämna under loppet av

september 1918 inkomma med förslag till närmare bestämmelser angående

anslagets användning.

1 det andra av förut oinförmälda utlåtanden från det större akademiska

konsistoriet i Uppsala, daterat likaledes den 30 maj 1918, tillstyrkte

konsistoriet, med anledning av den utav licentiaten Lindqvist m. fl. gjorda

ansökningen, att vederbörande måtte av till buds stående medel beredas

någon ersättning för sina kostnader i och för »årets» gradualavhandlingar.

Konsistoriet hade från sökandena införskaffat uppgifter angående de kostnader

för avhandlingarna, oavsett forskningsutgifter, som av dem själva

måst bestridas, eller, om avhandling helt eller delvis bekostats av enskild

person eller institution, angående kostnaderna i sådant fall och eventuellt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187. 15

deras fördelning; dessa uppgifter voro bifogade konsistoriets senast berörda

utlåtande.

I det tredje utlåtandet, avgivet den 9 juli 1918 med anledning av

licentiaten Thorlings in. fl. framställning, tillstyrkte konsistoriet likaledes,

med bifogande av uppgifter från sökandena angående tryckningskostnaderna

för deras gradualavhandlingar, att sökandena måtte av till buds stående

medel beviljas någon lindring i kostnaden för ifrågavarande gradualavhandlingar.

På sätt nyss erinrats, sade sig det större akademiska konsistoriet i

Uppsala ämna under september 1918 avgiva förslag till närmare bestämmelser

angående användningen av det utav konsistoriet för ändamålet förordade

förslagsanslaget å 30,000 kronor. Då ärendet den 21 september

1918 återupptogs till behandling inom konsistoriet, anmäldes att, efter

det handlingarna varit överlämnade till överbibliotekarien för yttrande i

anledning av vad senast i ärendet förekommit, sådant yttrande dåmera

inkommit. Överbibliotekarien Hulths yttrande är av följande lydelse:

Det har talats om värdet av det utbyte, som biblioteket erhåller för sina akademiska

avhandlingar. Under åren 1908—1912 erhöll biblioteket från utländska universitet

och högskolor i medeltal 6.937 akademiska dissertationer och program om året.

Om vi nu skulle sätta på dem ett ungefärlig!, helt säkert för lågt pris av 3 kronor

per styck, finge vi en totalsumma av 20,811 kronor per år. (En del tyska dissertationer

kunna ju vara billigare än 3 kronor, men de franska, amerikanska, holländska

och danska torde oftast betinga betydligt mera.) Dessutom få vi genom byte med sällskap

och tidskriftsredaktioner i speciella ämnen, till vilka vi skicka avhandlingar i

respektive vetenskaper, en mängd värdefulla publikationer, som väl kunna utfylla det

felande beloppet i de 30,000 kronorna. Avhandlingarna i speciella ämnen sändas till

575 sällskap och tidskriftsredaktioner.

Av de 330 exemplar, som disputanterna äro skyldiga att lämna till universitetet,

kommer knappast hälften bibliotekets byten till godo. Sedan de närmast berättigade

av de akademiska lärarna och nationerna erhållit sina exemplar genom universitetsvaktmästaren,

lämnas återstoden, omkring 220 exemplar, till universitetsbiblioteket. Av

dessa skickas 30 exemplar till universitetsbiblioteket i Lund och lika många till universitetsbiblioteket

i Helsingfors, och erhålles från dem lika antal exemplar för utdelning

bland de akademiska lärarna. 3 exemplar i humanistiska vetenskaper lämnas till

högskolan i Göte bot g och 3 i de naturvetenskapliga ämnena till högskolan i Stockholm,

allt på samma villkor.

Dessutom ha de akademiska lärare, som ej förut erhållit avhandlingar, rättighet

att på hösten uttaga vad de önska.

Allt detta gör, att avhandlingarna i många fall ej räcka till för bibliotekets

byten, utan måste man tigga ytterligare exemplar av doktorerna, vilka ofta tillmötesgå

vår anhållan under tacksamt erkännande av den nytta de haft av biblioteket.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

Konsistoriet beslöt därefter att åt rektor samt professorerna A. Noreen,

A. Friberger och E. Billing uppdraga att uppsätta förslag till skrivelse i

ämnet, vilket förslag sedermera blev med några mindre ändringar av konsistoriet

godtaget. I skrivelse den 28 september 1918 till kanslern avgav

konsistoriet utlåtande och förslag i enlighet härmed. Konsistoriet anförde

härvid följande:

Den grund, som närmast kan åberopas för att universitetet skall betala en del

av tryckningskostnaderna för akademiska disputationer, och som även i skrivelser av

enskilda studerande, som disputerat, liksom kommitterades yttrande anförts såsom ett

huvudskäl därför, är föreskriften, att disputant äger att till universitetsbiblioteket avlämna

ett antal av 330 exemplar av varje disputatiousavhandling, som vid universitetet

framlägges till offentlig granskning, av vilket antal den större delen användes till byte

med in- och utländska lärda samfund. Angående värdet för universitetsbiblioteket av

denna bytesförbindelse hänvisas särskilt till tillförordnade överbibliotekariens ovan omnämnda

skrivelse. Det kan synas rimligt, att den fördel, universitetet beredes genom

dessa 330 exemplar, borde från dess sida ersättas och icke bekostas av de studerande

såsom hittills.

Det är dock tydligt, att den skyldighet att bistå till tryckningskostnadernas minskning,

som på denna grund kan anses föreligga för universitetet, endast innefattar de

merkostnader, som själva framställningen av dessa för universitetet behövliga exemplar

utöver den upplaga, som för själva disputationsakten är nödvändig och som författaren

själv vill disponera, kan anses föranleda. Det kan således här icke vara fråga om ersättning

för sättnings- och korrekturkostnader jämte en del andra för tryckningen (av

ett exemplar) nödvändiga kostnader, som till samma belopp skulle utgå, även om inga

exemplar skulle till universitetet överlämnas.

Anledningen till att denna bestämmelse om avlämnandet utan ersättning till universitetsbiblioteket

av 330 exemplar kunnat tillkomma och så länge utan större opposition

tillämpas har givetvis varit just den, att dessa merkostnader för förfärdigandet

av uuiversitetsexemplaren hittills medfört en så ringa ökning av totalkostnaden för en

disputationsavhandlings tryckande, särskilt då avhandlingarna voro smärre till omfånget

och papperspriset lägre, att bördan härav icke syntes de studerande särskilt tung. Det

har även ansetts såsom en direkt fördel för författarna, att universitetet övertog spridningen

av författarnas avhandlingar till vetenskapsmän av facket samt till inländska

och utländska bibliotek. Det är därför först den senaste våldsamma stegringen av

priset på papper och av tryckningskostnaden, som gjort frågan om eu ersättning till författaren

för universitetsexemplaren aktuell.

I de 330 exemplaren inräknas även de exemplar till den bedömande och betygssättande

myndigheten, som eljest givetvis måst avlämnas av disputanterna själva, i

självklar konsekvens av statuternas föreskrift, att »disputatiousavhandling skall tryckas

samt inlämnas till granskning av den fakultet, till vars vetenskapliga område dess

innehåll hör». Det skulle då på grund härav kunna ifrågasättas, om det icke vore

riktigast, att blott en del av de 330 exemplaren, som kau anses disponeras mer uteslutande

till universitetets fördel utan direkt intresse för disputanten, skulle av universitetet

lösas, men då det givetvis är svårt att här dratra en bestämd gräns och en direkt

fördel för universitetet ju alltid kan påpekas beträffande samtliga exemplar, som dit

avlämnas, synes det konsistoriet icke vara lämpligt att härvid göra någon begränsning,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 187.

utan synes universitetet böra inlösa samtliga de 330 exemplaren av alla disputationsavbandliugar,

som vid universitetet utgivas och offentligen försvaras, med det belopp,

som enligt verifierade räkningar utgör merkostnad för framställning av dessa exemplar.

Givetvis omfattar denna inlösningsskyldighet samtliga disputationsavhandlingar, som

ventileras, oberoende av betyg, således även de som underkänts, då ju även 330 exemplar

avlämnats av dessa och universitetet sedan självt äger avgöra, huruvida de kunna eller

böra användas såsom bytesmedel.

Måhända skulle universitetets bidrag till disputationsavhandlingarnas tryckning

kunna anses böra inskränka sig härtill. Av några disputauter har i ingivna ansökningar

intet annat begärts. Emellertid är det, såsom kommitterade visat, icke lämpligt

att stanna vid ett så begränsat bidrag — enligt det exempel, som professoren

Davidson anfört, blott omkring 22 % av totalkostnaden — och i flertalet ansökningar

om understöd till akademiska disputationers tryckande har tydligen en kraftigare hjälp

avsetts. Med de anspråk på de akademiska avhandlingarnas art och omfattning, som

efterhand utvecklats, och framför allt med hänsyn till det högt stegrade priset för

deras tryckning, torde det vara nödvändigt, att staten genom universitetet ingriper på

mer effektivt, sätt för att minska de utgifter, som avhandlingstrycket åsamkar de disputerande.

Önskvärdheten att kunna lätta den stora utgiftsbörda, i regel skuldbörda,

som den studerande, vilken fullföljer sina studier till dessa de högsta proven, måste

ådraga sig, förenar sig i detta fall med statens och universitetets intresse av att disputationsproven

icke på grund av ekonomiska skäl onödigt länge undanskjutas eller rent

av undvikas av de studerande, som eljest både både förmåga och vilja att avlägga desamma,

och med nödvändigheten att förhindra, att upprätthållandet i framtiden av dessa

vetenskapliga prov rent av omöjliggöres. I övertygelse härom anser sig konsistorium

böra förorda, att utom inlösen av det antal exemplar, som hittills utan ersättning lämnats

till biblioteket, ytterligare bidrag till minskning av tryckningskostnaderna må

utgå av statsmedel, ställda till universitetets disposition för detta syfte.

Då ett bidrag, som utgår från denna synpunkt, till sin karaktär närmar sig stipendier

eller premier, som likaledes tillfalla studerande för att dels minska kostnaderna

för deras studiearbete, dels uppmuntra till fortsatta och högre vetenskapliga studier,

kan det ifrågasättas, om icke såsom villkor för dylik ytterligare hjälp till tryckningskostnaders

betalande borde tagas hänsyn dels till de disputerandes behov av sådant

bidrag, dels till avhandlingens vetenskapliga värde. Vad först hänsyn till behovet beträffar,

kan naturligtvis det förhållande klart föreligga, att intet behov av dylikt ekonomiskt

stöd alls förefinnes; i regel torde framdeles såsom hittills behovet vara uppenbart.

Säkerligen uppstå dock, enär det gäller studerande, vars studier framskridit så

långt som till akademisk disputation, mycket svårbedömliga fall. Ofta hava disputanterna

redan före disputationen vunnit anställningar i statens eller enskild tjänst eller

på annat sätt skaffat sig sitt levebröd, och det kan därför omöjligen härvidlag bli

fråga om att disputanten skall förete medellöshetsintyg såsom förhållandet är vid stipendier.

När det gäller en så dryg utgift, kan behovet av bidrag vara stort nog även

vid tämligen goda inkomster. Det synes därför, som om denna behovssynpunkt icke

bör starkare urgeras, än att det för att komma i åtnjutande av dylik hjälp till tryckningskostnadernas

minskning erfordras eu formlig ansökan, åtföljd av eu bestyrkt förklaring,

att sökanden icke äger tillräcklig enskild förmögenhet eller så stora inkomster,

att icke betalandet av disputationsavhandlingens samtliga tryckningskostnader skulle

förorsaka för honom en kännbar olägenhet.

En begränsning av bidragen till vetenskapligt värdefullare avhandlingar och ett

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 161 höft. (Nr 187.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

avpassande av deras storlek efter avhandlingens värde, kan ju synas stå i överensstämmelse

med universitetets intresse att uppmuntra den högre vetenskapliga förmågan och

egga till större omsorg vid utarbetandet av det självständiga vetenskapliga prov, som

framlägges till bedömande. Men även vid tillämpningen av en sådan princip skulle

det tydligen uppkomma svåra och pinsamma avgöranden, kanske mindre för den nämnd

eller kommitté, som fått i uppdrag att pröva en inkommen ansökans berättigande och

som helt enkelt torde hålla sig till vederbörande fakultets eller sektions betyg för avhandlingen,

än för den betygsättande myndigheten och särskilt professorn i ämnet.

Den utomordentliga svårigheten att föreslå betyg på avhandling skulle därmed ytterligare

ökas, och i de synnerligen talrika fall, då tvekan råder mellan tvenne betyg,

skulle medvetandet om den direkta ekonomiska förlust, som ett lägre betyg skulle tillskynda

författaren, otvivelaktigt verka såsom en maning att avgöra valet till förmån

för ett högre vitsord. Efterhand skulle säkerligen en allmän höjning av betygen eller

sänkning av betygsfordringarna bliva följden, och således bestämmelsen snarast komma

att motverka det syfte, som motiverat densamma. Blott så till vida kan hänsyn till

avhandlingens vetenskapliga värde anses berättigad, att betyget godkänd bör erfordras

för att dylikt bidrag skall utgå.

Med avseende på den omfattning, vartill inlösen och övrigt bidrag sammanlagda

böra sträcka sig, har den förut nämnda kommittén ifrågasatt, att det sammanlagda

beloppet skulle utgöra två tredjedelar av totalkostnaden för en normalupplaga av 500

exemplar. Konsistoriet anser sig emellertid icke kunna tillstyrka högre belopp än

hälften av nämnda totalkostnad. Därmed skulle den ökning, som dyrtiden under de

sista åren föranlett och som beräknats till 100 % av kostnaderna för tryckning under

år 1915, ersättas. Utan tvivel bleve en hjälp i denna omfattning verkligt effektiv,

vilket ju är avsett.

1 likhet med kommitterade anser konsistorium, att ett maximum måste fastställas,

för att icke statens eller universitetets utgifter för detta syfte må stiga till alltför stora

belopp och för att begränsa avhandlingarnas omfång eller åtminstone icke uppmuntra

till onödigt stora och dyrbara avhandlingsprov. Det av kommitterade ifrågasatta beloppet

2,000 kronor är icke i sig för högt. Men då man får räkna med att avhandlingarnas

omfattning genom dylikt bidrag kanske i större antal än förut skulle bringas

upp till en storlek, som maximigränsen tillåter, och kanske även antalet avhandlingar

per år genom de för de enskilda minskade kostnaderna något växa, synes det som om

ett så högt maximum knappt kan från början fastställas. Det av konsistoriet begärda

förslagsanslaget utgör 30,000 kronor. Avhandlingarnas medelantal per år anslås nu till

omkring 24. Då maximibeloppet troligen skulle krävas i vida flera fåll än hittillsvarande

statistik ger anledning att förmoda, synes det föreligga risk, att det begärda förslagsanslaget

skulle kunna komma att i alltför hög grad överskridas. Försiktigast synes

därför vara att begränsa maximibeloppet till 1,500 kronor. Dock torde universitetet

böra äga rätt att, om inlösen av de 330 exemplaren i sig överstiger ett visst belopp,

exempelvis 500 kronor, öka maximibeloppet med den summa, varmed inlösen överstiger

500 kronor.

Det är givet, att med ett dylikt maximum fortfarande författarna av synnerligen

dyra och stora avhandlingar komma att få bära en tung börda och den väsentligaste

bördan. Men så länge det skall stå författaren fritt att själv bestämma sin avhandlings

omfång och att själv ombestyra tryckningen med fritt val av boktryckare och av

typografisk utstyrsel etc., kan det icke undgås, att författaren får bära denna risk. Ett

övertagande av kostnaderna vare sig helt eller till väsentlig del utan maximigräns

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

från universitetets sida måste ju nödvändigtvis leda till att universitetet uppställer

villkor såväl beträffande arkantal som beträffande typografisk utstyrsel m. in., vilket

icke kan vara lämpligt.

För att emottaga och granska ansökningar om ersättning och bidrag torde en

särskild myndighet erfordras. Konsistoriet vill föreslå, att en nämnd tillsättes, i vilken

universitetets rektor, råntmästaren och överbibliotekarien äro självskrivna ledamöter,

rektor därjämte ordförande, och som dessutom består av fem av det större akademiska

konsistoriet årligen valda ledamöter, en av varje fakultet eller sektion. Denna nämnd

bör äga att besluta med anledning av de inkomna ansökningarna, varvid de torde böra

äga rätt att göra avdrag för alltför dyrbar typografisk utstyrsel, uppenbart onödiga korrekturkostnader

och dylikt. Dock böra klagomål om beslut kunna inom viss tid, förslagsvis

fjorton dagar, anföras hos större konsistoriet, som däröver äger att fatta avgörande

beslut, som icke må överklagas.

Slutligen synes det konsistoriet, som om ansökningar om ersättning och bidrag

för att kunna upptagas böra vara hos nämnden ingivna senast inom sex månader efter

det disputationsakten ägt rum.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslog konsistoriet följande

närmare bestämmelser för användningen av det begärda förslagsanslaget:

l:o) att ersättning för de 330 exemplar, som överlämnas till universitetet, utgår

till varje disputant med ett belopp, motsvarande de merkostnader, som framställandet

av dessa exemplar efter bestyrkta räkningar föranlett;

2:o) att därutöver ett bidrag till minskning av tryckkostnaden för akademisk

disputationsavhandling utgår till varje disputant, som därom till universitetet gör framställning,

åtföljd av en bestyrkt förklaring, att han icke äger sådan förmögenhet eller

sådana inkomster, att icke betalningen av totala kostnaden för avhandlingens tryckande

föranleder för honom olägenhet, och vars avhandling blivit av vederbörande fakultet

eller sektion godkänd;

3:o) att sammanlagda beloppet av ersättningssumman för de 330 universitetsexemplaren

och det övriga bidraget bör utgå med hälften av bestyrkt totalkostnad för en upplaga

av 500 exemplar, dock med rätt för den nämnd, varom nedan förmäles, att härvid

göra avdrag för alltför dyrbar typografisk utstyrsel, uppenbart onödiga korrekturkostnader

och dylikt samt med iakttagande av att bidragets sammanlagda belopp icke må

överstiga 1,500 kronor, i fall ersättningssumman icke uppgår till mer än 500 kronor,

men bör kunna ökas utöver 1,500 kronor med det belopp, varmed ersättningen överstiger

500 kronor;

4:o) att framställningar om ersättning och bidrag, ställda till större akademiska

konsistoriet, böra ingivas senast inom sex månader efter det disputationsakten ägt rum ;

5:o) att en nämnd för att emottaga och pröva ansökningar om ersättnings- och

bidrags erhållande ur förslagsanslaget samt bestämma därom tillsättes, bestående av

universitetets rektor såsom ordförande, akademiräntmästaren, överbibliotekarien och fem

av större akademiska konsistoriet årligen valda ledamöter, en ur varje fakultet eller

sektion;

6:o) att klagomål över nämndens beslut kunna anföras hos större konsistoriet,

som däröver äger att fatta avgörande beslut, som icke må överklagas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

Enligt vad framgår av konsistoriets protokoll för den 28 september

1918 hade professor Noreen i ärendet avgivit särskilt yttrande, så lydande:

Då gradualavhandlingarna tillgodose icke blott doktorandernas utan i lika hög

grad universitetets och de av detsamma representerade vetenskapernas intresse, i ty att

de dels äro de kraftigaste medlet att uppehålla den vetenskapliga nivån inom universitetsstudierna,

dels utgör det effektivaste medlet att garantera de för vissa befattningar,

t. ex. lektorat, nödiga ja oeftergivliga kompetensfordringarne, dels och utgöra ett

för universitetsbiblioteket oumbärligt bytesmedel, så synes det vara rättvist, att de bekostas

icke såsom hittills ensamt av doktoranderna utan av dessa och universitetet gemensamt,

detta så mycket hellre som de nu så oerhört uppdrivna tryckningskostnaderna

i många fall utgöra ett för doktoranderna oöverstigligt hinder för en avhandlings åvägabringande,

vilket kan komma att ha till följd, att de redan här och där uppdykande förslagen

om deras avskaffande såsom kompetensprov vinna framgång till obotlig skada för

vår högre ämbetsraannabildnings vetenskapliga karaktär. 1 fråga om den proportion, vari

båda parterna böra i kostnaderna deltaga, synes rättvist, att universitetet, som av en

normal upplaga på 500 exemplar nu erhåller 350 exemplar, d. v. s. i det allra närmaste

2/8 av hela upplagan, bidrager med 2/8 av kostnaderna. Men för att söka förebygga,

att en avhandling utsväller till ett oskäligt omfång eller tryckes i onödigt

stor upplaga eller förlänas en alltför luxuös utstyrsel, synes lämpligt att bestämma, det

universitetsbidrag i intet fall må överstiga 1,500 kronor, i vilken händelse det av

konsistoriet begärda förslagsanslaget å 30,000 kronor synes böra vara tillräckligt för

att tillgodose de i medeltal till 24 per år uppgående avhandlingarna, av vilka icke alla

kunna tänkas behöva anlita nämnda maximibelopp.

Sedan ovan omförmälda framställningar samt Uppsalakonsistoriets däröver

avgivna utlåtanden och förslag inkommit till kanslern, remitterade

kanslern den 4 november 1918 samtliga handlingar i ärendet till det större

akademiska konsistoriet i Lund för inhämtande av dess yttrande.

Redan innan remisshandligarna kommo de akademiskå myndigheterna i

Lund till hända, hade frågan varit föremål för behandling vid sistnämnda

universitet. På sätt framgår av ett protokollsutdrag från filosofiska fakulteten

därstädes den 24 september 1918 hade ett förberedande utlåtande i

ärendet avgivits av professorerna M. P. Nilsson, H. Wallengren och E.

Hellqvist. Detta utlåtande, vilket fakulteten beslöt göra till sitt, är av

följande lydelse:

Den förhandenvarande kPstiden har i ytterst känubar grad stegrat de redan

förut betydande omkostnaderna för utgivandet av avhandlingar för graden. Denna

akuta fördyring är den omedelbara anledningen till att ovan nämnda ansökan framkommit.

A andra sidan har den givit förnyad fart åt en på visst håll redan för länge

sedan framkommen strävan att borttaga den tryckta avhandlingen som kompetensvillkor

för lektorat, eventuellt införandet av en gemensam lärarexamen gällande för

de högre allmänna läroverkens alla klasser. I detta hänseende kan hänvisas till ett

flertal inlägg i tidningspressen och en studentafton i Lund, där frågan nyligen diskuterats.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

Universitetets vetenskapliga verksamhet skulle tillfogas obotlig skada genom borttagandet

av den tryckta och offentligen försvarade avhandlingen som villkor för lektorskompetens.

Det kan förutses, att i ett dylikt fall en avhandling skulle utgivas blott

av ett fatal, huvudsakligen dem, som eftersträvade eu docentur för att längre eller

kortare tid ägna sig åt akademisk verksamhet. Den vetenskapliga produktionen vid

universiteten skulle i hög grad minskas. Dock väger denna synpunkt mindre i jämförelse

med den betydelse, som den tryckta och offentligen försvarade avhandlingen

har som den verkliga realgarantien för den vetenskapliga undervisningens och forskningens

upprätthållande på erforderlig nivå. Ett framkastat förslag, att avhandlingen

skulle inlämnas i manuskript eller ett mindre antal maskinskrivna exemplar, äro otillfredsställande,

då avhandlingen därigenom skulle undandragas den allmänna kritiken.

Endast avhandlingens fulla offentliggörande genom tryckning och den allvarliga och

ingående kritik inför offentligheten, till vilken den offentliga ventileringen ger tillfälle,

skapar eu verklig garanti för uppfyllandet av de fordringar, som böra ställas på

ett vetenskapligt arbete. Bevis härpå föreligga till fullo i det ej allt för sällsynta

fallet, att en avhandling, som redan blivit anslagen för disputation, återtages, därför

att den vid en ingående granskning, som först blivit möjlig genom dess föreliggande i

tryck och företagits med den offentliga ventileringen i sikte, visat, att den varit behäftad

med sådana brister, att den ej fyllt måttet. Det betänkliga i detta förslag

skulle än ytterligare stegras, om den offentliga ventileringen skulle bortfalla och avhandlingen

i likhet med licentiatavhandlingarna hänskjutas ensamt till vederbörande

professors bedömande. Såväl den ingående kritik, som utövas vid den offentliga ventileringen,

som betygsättningen genom fakultet, respektive sektion har vid upprepade

tillfällen visat sig vara av avgörande betydelse för den rätta uppskattningen av eu

avhandling.

Bevarandet av den tryckta och offentligen försvarade avhandlingen är således av

vital betydelse för universitetets vetenskapliga nivå, och denna är i sin ordning grundläggande

för utbildningen av läroverkslärare. Aven läroverken behöva, att en del av

dess lärarkår är vetenskapligt högre kvalificerad och kan böja sig över de böcker,

som skolundervisningen följer. Erfarenheten visar, att även det vanliga skolarbetet

kan medföra frågor, för vilka man måste söka råd hos den högre vetenskapligt utbildade.

Det anföres ofta som argument för en enhetlig lärarexamen, att adjunkterna

undervisa på gymnasiestadiet, men trots förhållandets stora utsträckning är det en

nödfallsåtgärd, som ej är utan sina vådor. Undervisningen löper fara att stelna i dogmatisk

form, därför att kunskapsinnehållet är alltför begränsat och bestämt av läroböckerna.

Å andra sidan skulle en enhetlig lärarexamen, vars nivå måste betydligt

höjas över den nuvarande filosofiska ämbetsexamen, om den skulle vara tillräcklig för

hela skolan, bliva för dyrbar och utgöra ett slöseri med överkvalificerad arbetskraft,

även under förutsättning, att de tre lägsta klasserna skulle komma att bortfalla, och

för gymnasiestadiet .skulle den icke giva tillräcklig garanti för full förtrogenhet med

vetenskaplig metod och behärskning av ett ämne. ''fanken på en enhetlig lärarexamen,

även om den ungefär skulle motivera den nuvarande filosofie licentiatexamen med borttagande

av den tryckta och offentligen försvarade avhandlingen, måste både ur skolans

och universitetets synpunkt betecknas som en olycklig kompromiss.

Även om avhandlingen är nödvändig som integrerande led av deri vid universitetet

meddelade utbildningen, så kvarstår dock, att den genom den alltmer stegrade tendensen

till kvantitativ ökning blivit onödigt betungande. Genomsnittsomfånget för de

sista 10 åren är enligt en av överbibliotekarien af Petersens fogad utredning 13 ark.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition*. Nr 187.

Kostnaden för tryckning blir betydande, och de indirekta omkostnaderna bli ännu större

på grund av den långa tid utarbetandet av en så omfångsrik avhandling kräver. Denna

tendens till kvantitativ ökning, som ibland tar sig uttryck däri, att omfånget i och för

sig anses vara en förtjänst och att författare genom hopning av material och framställningens

bredd sträva att stegra omfånget, är djupt att beklaga, därför att den gör

tryckandet av doktorsavhandlingen onödigt betungande och därigenom understödjer

agitationen för avhandlingens avskaffande. Den är från universitetets ståndpunkt fullständigt

onödig. Ty meningen med doktorsavhandlingen är att framlägga ett bevis

på behärskning av vetenskaplig .metod tillgängligt för offentlig granskning, ej att

åstadkomma en omfattande vetenskaplig undersökning.

Av . anförda skäl är det i. hög grad önskligt, att avhandlingens omfång inskränr

kes till rimliga proportioner. Önskvärt vore, om i motsats till på sina håll nu rådande

tendenser den kvantitativa synpunkten uteslötes vid en avhandlings bedömande och

om det bleve allmänt erkänt, att onödig bredd i framställningen och en skrymmande

materialsamling är en negativ förtjänst, en koncis och koncentrerad form däremot en

värdefull positiv förtjänst. Då det i realiteten ej torde vara mycket vunnet med uppställandet

av allmänna önskemål, anse vi också, att direkta åtgärder böra vidtagas för

nedbringande av avhandlingarnas omfång.

Om bidrag ur allmänna medel beviljas, bör detta utgå i form av understöd, ej i

form av inlösning av de till biblioteket överlämnade exemplaren. Tv en inlösniugssumma

torde rättas efter avhandlingens pris och således direkt uppmuntra till utgivandet

av stora avhandlingar. Hur brett en avhandling är anlagd, skulle författaren

dock erhålla ersättning beräknad efter pappers- och tryckningskostnaden. Ett understöd

torde begränsas till ett rimligt antal ark. Sex ark i oktav torde vara fullt

tillräckligt för det med en avhandling avsedda ändamålet. I särskilda fall, där ämnets

natur ej tillåter eu kortare avfattning, borde dock på förslag av fakultet respektive

sektion understöd för ytterligare två ark kunna lämnas ävensom för illustrationer, där

sådana äro nödvändiga.

Efter det sedermera omförmälda framställningar och Uppsalamyndigheternas

utlåtanden kommit vederbörande i Lund tillhanda, bereddes filosofiska

fakulteten därstädes tillfälle att ånyo yttra sig i ärendet, och anförde

fakulteten enligt protokollsutdrag den 14 november 1918 följande:

Vad beträffar ersättning för sådana kostnader åt dem, som nu därom gjort framställning,

ville fakulteten för sin del tillstyrka, att med hänsyn till de under kristiden

ofantligt stegrade tryckningskostnaderna understöd mätte utgå till dem, som därom anhållit

och till med dem likställda, efter enahanda grunder som de av större akademiska

konsistoriet i Uppsala för framtiden föreslagna d. v. s. 50 % av totalkostnaden,

dock högst 1,500 kronor.

Beträffande åter den av större akademiska konsistoriet i Uppsala upptagna frågan

om sådan anordning, att för framtiden dylik ersättning kunde beredas studerande,

ville fakulteten med åberopande av sitt redan den 24 september 1918 avgivna

yttrande hemställa, att universitetet genom förslagsanslag av lämplig storlek måtte

sättas i stånd att i en för detta ändamål nyinrättad avdelning av Lunds universitets

årsskrift upptaga till kostnadsfri tryckning sådana gradualavhandlingar, vilkas författare

därom inkomma med ansökan och därav vore i behov, dock endast intill ett

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

högsta omfång av 6 till 8 ark och i intet fall utöver en kostnad av 1,500 kronor för

varje avhandling, allt enligt de närmare bestämmelser, som för detta ändamål kunna

bliva fastställda.

Redan dessförinnan hade emellertid frågan varit föremål för behandling

inom det större akademiska konsistoriet i Lund, och hade konsistoriet

den 9 december 1918 beslutit uppdraga åt professorn A. Moberg och

överbibliotekarien E. Ljunggren att efter vederbörlig utredning till konsistoriet

inkomma med utlåtande och förslag i ärendet.

I detta utlåtande, dagtecknat den 27 november 1918, anföres följande:

I vad de remitterade framställningarna avse antingen minskning i det antal

exemplar av disputationsavhandling, vilket skall till universitetets kansli avlämnas, eller

åläggande redan nu för universitetet att inlösa detta antal exemplar till självkostnadspris,

få vi bestämt avstyrka bifall, beträffande det förra alternativet under åberopande

av överbibliotekariens av rektorsämbetet i Lund infordrade yttrande i anledning av

den framställning, tillhörande de nu till konsistoriet remitterade skrivelserna, som av teologie

licentiaten E. Elg och filosofie licentiaten E. Elgqvist avgivits, beträffande det

senare alternativet åter under hänvisning därtill, att universitetet icke för närvarande

till sitt förfogande äger medel, som skulle kunna för ändamålet tagas i anspråk.

I vad åter dessa framställningar avse, att Kungl. Maj:t ville på annat sätt bereda

åt sökandena någon lindring i ifrågavarande kostnader, har konsistoriet i Uppsala

ifråga om från studerande vid Uppsala universitet ingivna framställningar hemställt,

att vederbörande må av till buds stående medel beredas någon ersättning. Vi hava

nu från en del av de studerande vid universitetet i Lund, vilka jämte filosofie licentiaten

E. Gertz ingivit en av de remitterade skrivelserna i samma syfte, införskaffat uppgift

angående tryckningskostnaderna för deras avhandlingar. Och vi hemställa, att konsistoriet

ville i anledning av denna remiss, under biläggande av dessa kostnadsuppgifter,

och i anslutning till av den filosofiska fakulteten avgivet yttrande i ärendet med hänsyn

till rådande kristid förorda, att sådan ersättning kunde till sökandena och med

dem likställda utgå med 50 % av sagda kostnader.

Vad åter beträffar deu mera omfattande fråga, som av det större akademiska

konsistoriet i Uppsala upptagits till utredning och förslag i anledning av dels ovan

nämnda av filosofie licentiaten E. Gertz m. fl. gjorda framställning, dels en från filosofie

magistern G. Larsson och filosofie licentiaten M. Ekman till det mindre akademiska konsistoriet

i Uppsala inkommen skrivelse, finna vi i likhet med konsistoriet i Uppsala

angeläget, att från statens sida åtgärder vidtagas till lindrande av de dryga kostnader,

som ådragas de studerande genom det högsta akademiska lärdomsprovet, gradualavhandlingen.

Sådana åtgärder torde vara starkare påfordrade i samma mån som genom

vetenskapens framsteg och den vetenskapliga utbildningens fullkomning kraven på eu

sådan avhandling blivit större och därtill kostnaderna genom fortgående prisstegring

ökade, önskemålet, att även den högre undervisningen må vara så vitt möjligt kostnadsfri

och för alla tillgänglig, synes böra utsträckas även därhän, att dess slutprov

och därtill ett av staten i vissa fall fordrat kompetensvillkor icke får medföra så störa

ekonomiska uppoffringar, att dess avläggande redan på den grund blir förbehållet de

ekonomiskt relativt bättre situerade. Vidtagandet av åtgärder i avsedd riktning torde

även ur den synpunkten vara nödvändigt, att kravet på gradualavhandling och dispu
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts Proposition Nr 187.

tation såsom villkor för lektorskompetens eljest endast med svårighet torde kunna upprätthållas.

Om vikten härav, vilken framhållits även inom konsistoriet i Uppsala, har

filosofiska fakulteten i Lund redan tidigare uttalat sig. Än vidare bör den synpunkten

beaktas, som likaledes gjorts gällande inom konsistoriet i Uppsala, att författares skyldighet

att till universitetet avlämna ett större antal exemplar av disputationsavhandling,

i Lund 230 exemplar, numera måste anses vara ekonomiskt så betungande, att

eu viss ersättning redan av denna grund borde till honom utgå. Detta åtminstone för

det fall, att staten icke i annan form kunnat bereda honom tillräcklig lindring i

avhandlingskostnaderna. Men universitetet har, såsom redan framhållits, icke tillgång

till medel för detta ändamål, utan böra sådana först beredas genom särskilt anslag.

Vid bedömandet av omfånget av det understöd, som på nu anförda grunder borde

ifrågakomma, kan man utgå från den utredning angående tryckningskostnader, vilken av

det större akademiska konsistoriet i Uppsala ävägabragts. Också det (normala) maximibelopp,

1,500 kronor, till vilket enligt konsistoriets i Uppsala förslag understödet borde

utgå, synes vara väl avvägt och även för förhållandena i Lund riktigt. Då emellertid

antalet avhandlingar, som i Lund årligen utgivas och försvaras, enligt medeltal för de

senaste 10 åren endast utgör 15 (mot i Uppsala 24), skulle för ett tillfredsställande

ordnande av denna angelägenhet vid universitetet i Lund efter samma grunder vara

erforderligt ett förslagsanslag av 18,750 kronor (mot för Uppsala 30 000 kronor), en

summa som möjligtvis till en början skulle kunna nedsättas till 18,000 kronor.

Beträffande sättet för understödets erhållande vilja vi föreslå konsistoriet att för

universitetets i Lund vidkommande taga i övervägande eu väsentligen annan ordning än

den, som funnits lämplig för universitetet i Uppsala. Filosofiska fakulteten i Lund, som

beretts tillfälle att yttra sig i äreudet, har åberopat sitt här redan omnämnda tidigare

uttalande, enligt vilket den i denna fråga om lindring i kostnaderna för disputationsavhandling

såge ett önskat tillfälle att motverka den tendens att alltjämt öka omfånget

av gradualavbandlingarna, vilken gör sig påtagligt gällande. Fakulteten har därför

föreslagit, att ersättning för tryckningskostnader för sådan avhandling skulle utgå endast

för ett omfång av intill sex eller i vissa fall åtta ark. Fakulteten förordar ett

sådant nedpressande av avhandlingarnas omfång icke endast för att därigenom minska

författarens med densamma förbundna, nu ofta onödigt betungande kostnader. Den

finner det också önskvärt, att »det bleve allmänt erkänt, att onödig bredd i framställningen

och en skrymmande materialsamling är en negativ förtjänst, en koncis och

koncentrerad form däremot en värdefull positiv förtjänst». Emellertid är det klart,

att en sådan begränsning i förbindelse med nu ifrågavarande anordning för beredande

av ersättning för tryckningskostnader och i synnerhet i förening med en viss förenkling

i typografiskt avseende skulle kunna leda också till betydande ekonomiska fördelar,

möjligtvis ända därhän, att disputationsavhandlmgens tryckande icke behövde ådraga

den obemedlade studeranden någon mera avsevärd kostnad. Detta vore ett ur såväl vetenskaplig

som samhällelig synpunkt högeligen eftersträvansvärt mål. Dock torde i

sådant syfte det omfång av avhandling, till vilket understöd må utgå, böra höjas från

av fakulteten föreslagna normalt sex ark till åtta.

Den mest effektiva anordning särskilt med hänsyn till önskvärd likformighet och

förenkling i typografiskt avseende vore givetvis, att universitetet i någon form övertoge

kontroll och överinseende över avhandlingarnas tryckande. Praktiskt skulle detta

ganska enkelt uppnås därigenom, att universitetets årsskrift, såsom också fakulteten föreslagit

på grundvalen av ovan förutsatta förslagsanslag, utvidgades med ett bihang, avsett

för upptagande av disputationsavkandlingar. I bokhandels- och bibliotekstekniskt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Mapts Proposition Nr 187.

liksom ekonomiskt avseende borde detta bihang vara helt skilt från årsskriften i övrigt.

Dess anslutning till denna borde väsentligen bestå blott däri, att dess angelägenheter

av praktiska skäl omhänderkades av samma styrelse och redaktionskommittéer som årsskriftens.

Genom en sådan anordning skulle också vinnas en med det otillräckliga

anslag, som nu utgår till årsskriften, nödvändig lättnad för denna, i det att den för

framtiden befriades från att upptaga och åtminstone delvis bekosta akademiska avhandlingar.

Till vinnande av nödig enhetledighet torde i regel avhandling böra hos styrelsen

anmälas till upptagande i detta bihang redan innan dess tryckning begynt och denna

försiggå under vederbörande redaktionskommittés överinseende. Givetvis skulle författaren

icke av denna anledning vara bunden att anlita ett visst bestämt tryckeri. Avhandlingens

slutliga antagande måste dock göras beroende av att den efter disputation

blivit bedömd med minst betyget godkänd. Det bör emellertid icke vara uteslutet, att

även en utan sådan föregående anmälan färdigtryckt avhandling, som bedömts med

minst sagda betyg, av styrelsen kan upptagas i denna publikationsserie, när styrelsen

finner sådant skäligt och med hänsyn till dess typografiska utstyrsel lämpligen kunna

ske. Givetvis skulle ingen avhandling endast på grund av sitt omfång vara utesluten

från att upptagas i årsskriftens bihang och dess författare att därigenom erhålla bidrag

till tryckningskostnaderna intill ovan angivna gräns. Författare däremot, vilken över

huvud icke önskar få sin avhandling upptagen i denna serie, torde därmed visa, att

hans behov av tryckningsbidrag eller ersättning icke är av den art, att ban skäligen

kan göra anspråk på sådant. Dock torde det vara rimligt och med hänsyn till den

anordning, som för universitetet i Uppsala funnits lämplig och av dess konsistorium föreslagits,

nödvändigt, att även i Lund de exemplar av sådan i årsskriftens bihang icke

ingående avhandling, vilka skola till universitetet överlämnas, inlösas med ett belopp,

motsvarande de merkostnader, som framställandet av dessa exemplar efter bestyrkta

räkningar föranlett. Ansökningar härom torde lämpligen kunna handläggas av årsskriftens

styrelse, som skulle äga att granska de ingivna räkningarna och eventuellt

efter avdrag av överdrivna och onödiga kostnader fastställa det belopp, till vilket inlösen

bör ske, samt av de genom här förutsatta förslagsanslag tillgängliga medel utanordna

det sålunda fastställda lösensbeloppet.

I anslutning till vad sålunda anförts framlade kommitterade följande

förslag till de bestämmelser, vilka bleve nödvändiga för genomförande av

den utav dem föreslagna anordningen.

A. Tillägg till reglemente för Lunds universitets årsskrift.

l:o) I årsskriftens bihang för akademiska avhandlingar kan upptagas disputationsavhandling

för vinnande av doktorsgrad eller lektorskompetens, vilkens författare

vid till årsskriftens styrelse ställd ansökan härom avgiver bestyrkt förklaring, att han

icke äger sådan förmögenhet eller sådana inkomster, att icke bestridandet av kostnaden

för avhandlingens tryckande skulle bereda honom ekonomisk olägenhet. Slutgiltigt må

sådan avhandling upptagas först sedan den efter disputation blivit av vederbörande

fakultet eller sektion bedömd med minst betyget godkänd.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 1G1 käft. (Nr 187.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts Proposition Nr 187.

2:6) För i årsskriftens bihang upptagen avhandling ersättas av härför avsett förslagsanslag

alla tryckningskostnader, inbegripet klichéer och annat illustrationsmaterial,

intill ett omfång av åtta (8) tryckark, dock i intet fall till belopp överstigande 1,500

kronor. Korrekturkostnader, i vad de överstiga 10 % av sättningskostnaderna för det

arkantal, vars tryckningskostnader ersättas, och alla kostnader för större omfång av

avhandlingen eller utöver det maximibelopp, som ovan stadgats, bestridas av författaren.

3:o) Av i årsskriftens bihang upptagen avhandling erhåller författaren kostnadsfritt

femtio (50) exemplar i samma utstyrsel som den övriga upplagan. Av denna

upplaga, som är universitetets tillhörighet, utgår det antal exemplar, som enligt gällande

bestämmelser rörande utdelning av vid Lunds universitet utkommande akademiska

avhandlingar skola till akademikansliet avlämnas.

B. Tillägg till bestämmelser rörande utdelning av vid Lunds universitet

utkommande akademiska avhandlingar.

l:o) Till författaren av disputationsavhandling för vinnande av doktorsgrad eller

lektorskompetens, vilken icke ingår i årsskriftens bihang för akademiska avhandlingar,

utgår efter ansökan, ställd till årsskriftens styrelse, och sedan avhandlingen efter disputation

blivit av vederbörande fakultet eller sektion bedömd med minst betyget godkänd,

för de exemplar, som enligt dessa bestämmelser å akademikansliet avlämnats,

ersättning med ett belopp, motsvarande de merkostnader, som framställandet av dessa

exemplar enligt bestyrkta räkningar föranlett.

Vid utredningen voro vidare fogade kostnadsuppgifter från disputanter

vid Lunds universitet.

Det större akademiska konsistoriet i Lund beslöt den 30 november

1918 enhälligt att instämma i kommitterades uttalande samt anhålla om

utverkande av ett förslagsanslag för år 1920 å högst 18,000 kronor till

minskande av studerandes kostnader för disputationsavhandlingar för vinnande

av doktorsgrad eller lektorskompetens, vilket anslag skulle användas

i överensstämmelse med de av kommitterade föreslagna närmare bestämmelser.

Slutligen har jag att anmäla en av medicine licentiaten G. Hultkvist

in. fl. (inalles 8 medicine licentiater, samtliga vid karolinska institutet) till

Kungl. Maj:t ingiven ansökning, däri de — med förmälan, bland annat,

att de under läsåret 1917—1918 vid karolinska institutet avlagt eller skulle

avlägga erforderliga prov för ernående av medicine doktorsgrad — hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte anmoda karolinska institutet att med till

buds stående eller härför anvisade medel inlösa det för institutets bibliotek

bestämda antalet exemplar av godkänd disputationsavhandling till självkostnadspris,

d. v. s. den å detta antal belöpande delen av totalkostnaden

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187. 27

för sättning, tryckning och papper, enligt verifierad räkning från vederbörligt

tryckeri.

Karolinska institutets lärarkollegium, som anbefalldes yttra sig över

denna ansökan, inhämtade yttrande från institutets biblioteksnämnd och

åberopade i skrivelse den 14 november 1918 detta yttrande såsom eget

utlåtande.

I sitt åberopade yttrande anförde biblioteksnämnden följande:

Nämnden erkänner till fullo vikten av de skäl, sökandena anfört för sin anhållan

om någon lättnad i de med framläggandet av en doktorsdisputation förenade betydande

kostnaderna, och anser även för sill del, att något från det allmännas sida

måste göras för att i möjligaste måtto minska desamma. De sökandes hemställan att

erhålla full ersättning för sättnings-, trycknings- och papperskostnader för till institutet

lämnade exemplar kan nämnden dock icke tillstyrkas. Dels synes det principiellt

riktigt, att utgifterna för sättning av disputationer böra åligga författaren, där desamma

icke helt eller delvis kunna bestridas av någon medicinsk tidskrift eller medelst

på enskild väg erhållet understöd. Dels skulle en gottgörelse av den totala kostnaden

—- för de åtta sökandenas avhandlingar enligt infordrade uppgifter utgörande sammanlagt

6,178 kronor för 225 exemplar av varje avhandling — ställa högre krav på statens

medel än som torde kunna ifrågasättas. Däremot finner nämnden med billighet

överensstämmande, att sökandena gottgöras av statsmedel för den å 225 till institutet

lämnade exemplar belöpande delen av kostnaderna enligt räkning för tryckning (icke

sättning), häftning och papper. Då emellertid biblioteksanslaget icke medger en sådan

utgift, torde ett anslag av 3,000 kronor för densammas bestridande böra begäras hos

Kungl. Maj:t att utgå av tillgängliga medel.

Att en ersättning efter samma grunder även för framtiden må kunna utbetalas

för vid karolinska institutet försvarade doktorsavhandlingar synes högeligen önskvärt.

Biblioteksnämnden har ock, i syfte att ytterligare nedbringa kostnaderna för dylika,

tagit i övervägande möjligheten att minska antalet av till institutet lämnade disputationsexemplar.

Av de nu till 225 bestämda exemplaren utdelas enligt gällande lista

omkring 208 till lärare och institutioner och endast 17 behållas för institutets bibliotek.

Då nämnden väl ansett det för biblioteket avsedda antalet vara allt för ringa,

men å andra sidan utdelningen kunna väsentligt inskränkas, har genom institutets bibliotekarie

uppgjorts ett förslag till ändrad fördelning. I enlighet med detta förslag

kan efter nämndens mening antalet för institutet behövliga disputationsexemplar reduceras

till 200, på samma gång som biblioteket erhåller tillräckligt många för att kunna

inleda en önskvärd bytesförbindelse med universiteten företrädesvis i de nordiska länderna.

Yad beträffar den ifrågasatta gottgörelsen för institutets exemplar, vill nämnden

tillstyrka, att författare av hädanefter vid institutet försvarad godkänd disputationsavhandling

äger att utfå ersättning av statsmedel för trycknings-, häftnings- och

papperskostnaden, intill 10 tryckark, för 200 exemplar av sådan avhandling samt att

därutöver någon gottgörelse må i mån av tillgång kunna, på särskild ansökning och

efter lärarkollegiets prövning, beviljas för med särskilt dryga kostnader förenade dispntationer.

Antalet vid institutet ventilerade avhandlingar bar under de två sista läsåren

utgjort inalles 19. Beräknas det årliga antalet till 10 för de närmaste tva aren,

lär för tillgodoseende av här omförmälda ändamål erfordras ett belopp av 5.000 kronor

att utgå såsom reservationsanslag för vart och ett av åren 1919 och 1920.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

Med åberopande av det ovan anförda får biblioteksnämnden föreslå,

att lärarkollegiet måtte hos Kungl. Maj:t utverka ett anslag av tillgängliga medel

å 3,000 kronor såsom bidrag till de härovan nämnda sökandes kostnader för deras

disputationsavhandlingar;

att av vid karolinska institutet försvarade avhandlingar hädanefter 200 exemplar

skola avlämnas till institutet; samt

att lärarkollegiet måtte göra framställning om avlåtande av proposition till 1919

ars riksdag med förslag om uppförande såsom reservationsanslag å tilläggsstat för år

1919 av ett belopp av 5,000 kronor samt å extra stat för år 1920 av ett lika belopp att

utgå till gottgörande enligt här ovan föreslagna grunder av kostnader för under åren

1919 och 1920 vid karolinska institutet försvarade godkända disputationsavhandlingar.

I ärendet har till sist universitetskanslern den 20 december 1918

avgivit utlåtande och därvid anfört, bland annat, följande:

Jag behjärtar livligt behovet av lindring i de ofta nog rätt dryga omkostnader,

som de studerande nödgas underkasta sig för utgivande av disputationsavhandlingar

för vinnande av doktorsgrad eller lektorskompetens, och vilka i många fall

måste drabba dem hårt. Dessa omkostnader hava genom dyrtidens inverkan blivit ytterligare

kännbara; och detta framstår givetvis i en desto skarpare dager i betraktande

därav, att en avsevärd del av de tryckta avhandlingarna komma det allmänna till godo,

särskilt därigenom, att ett antal disputationsavhandlingar överlämnas till vederbörande

bibliotek, varigenom för dessas s. k. commercium litterarium beredes ett icke obetydligt

tillskott av bytesmedel.

På grund av dessa skäl anser jag åtgärder böra från statens sida vidtagas för att

genom särskilda understöd lindra de studerandes utgifter för ifrågavarande ändamål.

Understöden böra lämpligast utgå på sådant sätt, att till vars och ens av ifrågavarande

studerande förfogande ställes ett penningbelopp, motsvarande viss andel av det

kostnadsbelopp, han visar sig hava själv fått vidkännas för avhandlingens utgivande;

och synes härvid de närmare bestämmelser, som föreslagits av det större akademiska

konsistoriet i Uppsala, i huvudsak böra komma till användning, varvid, beträffande

karolinska institutet, den föreslagna nämndens åligganden borde tillkomma, förslagsvis,

institutets kollegienämnd, förstärkt med ledamöterna i dess biblioteksnämnd, samt klagomål

över denna särskilda nämnds beslut kunna anföras hos lärarkollegiet.

I de av det större konsistoriet i Uppsala föreslagna bestämmelserna anser jag

emellertid den modifikationen böra göras, att den totalupplaga, varå ersättningsbeloppet

skulle beräknas, bestämmes att i varje fall uppgå till så stort antal exemplar, som

motsvarar det antal, vilket skall till vederbörande högskola överlämnas och därutöver

200 exemplar, vilka må av disputanten själv disponeras.

Det från Lunds universitet framställda förslaget om anordnande av en särskild

avdelning av universitetets årsskrift, vari vissa disputationsavhandlingar — beroende av

disputantens behov av understöd — skulle intagas, vill jag för min del icke understödja.

Jämte det jag finner det föga tilltalande, att sålunda skulle bildas eu för

mindre bemedlade studerandes avhandlingar särskilt avsedd publikation, anser jag det

icke heller vara ur statsekonomisk synpunkt tillrådligt att så långt, som detta förslag

innebär, utsträcka statens ingripande. Jag anser sålunda, att frågor om avhandlingars

intagande i universitetens årsskrifter böra behandlas på samma sätt som hittills.

För beredande av sådana understöd, varom här är fråga, böra, vid det förhållande

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

att universiteten och karolinska institutet sakna härför avsedda medel, ställas till förfogande

av statsmedel särskilda förslagsanslag. Sådana anslag böra efter min uppfattning

utgå dels på extra stat för år 1920, dels ock för bestridande av understöd för

åren 1918 och 1919 på tilläggsstat för år 1919. Med ledning av den vid universiteten

och karolinska institutet förebragta utredningen torde anslagen böra bestämmas vid

Uppsala universitet, för vart och ett av åren 1918, 1919 och 1920 till högst 30,000

kronor, vid Lunds universitet för vart och ett av sagda tre år till högst 18,000 kronor

samt vid karolinska institutet för år 1918 till högst 3,000 kronor samt för vartdera

av åren 1919 och 1920 till högst 5,000 kronor.

Kanslern hemställer sålunda, det täcktes Kungl. Maj:t till 1919 års

riksdag avlåta proposition om beviljande för ifrågavarande ändamål av

nedannämnda anslag att användas enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna gott meddela, nämligen:

på extra stat för år 1920: särskilda förslagsanslag för Uppsala universitet

högst 30,000 kronor, för Lunds universitet högst 18,000 kronor

och för karolinska institutet högst 5,000 kronor, eller tillhopa högst 53,000

kronor; samt

på tilläggsstat för år 1919: särskilda förslagsanslag för Uppsala universitet

högst 60,000 kronor, för Lunds universitet högst 36,000 kronor

och för karolinska institutet högst 8,000 kronor, eller tillhopa högst 104,000

kronor.

Att all utbildning och undervisning vid våra offentliga läroanstalter

bör vara i möjligaste mån fri från särskilda kostnader och att därigenom

möjlighet bör stå öppen för en var att göra sig gällande allt efter måttet

av kunskaper och begåvning bör enligt min uppfattning vara en av de

bärande principerna i vårt undervisningsväsen. Jag har också i enlighet

härmed sökt stödja de strävanden, som framträtt i syfte att för fallenheten

och begåvningen undanrödja de hinder, som ekonomiska omständigheter

lägga i vägen för erhållande av högre bildning. Den föreliggande frågan

betraktar jag som ett led i nämnda strävanden, och jag finner därför de

i detta ärende gjorda framställningarna böra vinna beaktande. Våra svenska

universitetsstudier äro i huvudsak fria från särskilda kostnader och böra

uppenbarligen så förbliva. Då man nu vid universitetsutbildningen —

åtminstone inom ett flertal områden av densamma — möter det förhållandet,

att studerande för att ernå viss kompetens måste underkasta sig

den betydande ekonomiska uppoffring, som tryckning av en doktorsavhandling

innebär, synes det mig stå i samklang med förut angivna principiella

uppfattning, att det allmänna träder hjälpande emellan för att i någon mån

bereda en lindring härutinnan. Jag anser så mycket större skäl till en

sådan åtgärd föreligga, som dessa kostnader, vilka tillförene möjligen icke

Departe
mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

kunnat anses alltför betungande, numera stegrats i en sådan grad, att fara

kan föreligga, att de skola verka avskräckande för aspiranter, vilka utrustade

med i övrigt nödiga förutsättningar rygga tillbaka från att slå in på

en bana, för vars beträdande en doktorsavhandling ingår bland kompetenskraven.

Därest från statens sida inga åtgärder vidtagas i angivna

hänseenden, kan man ävenledes befara, att den högre vetenskapliga utbildningen,

i stället för att stå öppen för alla, lätt nog kan bliva ett privilegium

för de ekonomiskt mer välsituerade.

Av de akademiska myndigheternas ovan refererade utlåtanden framgår,

bland annat, hurusom på sina håll den uppfattningen gjort sig gällande,

att ett slopande av kravet på doktorsgrad för lektorat skulle inverka

skadligt på lärarutbildningen och därigenom återverka på gymnasieundervisningen

ävensom innebära åtskilliga vådor för det vetenskapliga

arbetet vid universiteten. Skall emellertid denna kompetensfordran kunna

i längden upprätthållas,'' finner jag det stå i överensstämmelse såväl med

förut angivna grundsats som med billighetens krav, att i möjligaste mån de

studerande beredas hjälp för gäldande av härför åsamkade kostnader.

I vilken utsträckning staten härutinnan bör träda hjälpande emellan,

är jag icke beredd att nu i alla detaljer angiva. Uppenbart torde emellertid

vara, att staten ej bör ingripa därhän, att samtliga kostnader skola täckas

av statsmedel. En viss begränsning finner jag vara av omständigheterna

betingad.

I detta hänseende hava de akademiska myndigheterna i Uppsala i första

hand riktat uppmärksamheten på det antal exemplar, som av disputant

skall till universitetet avlämnas (i Uppsala 330, i Lund 230 och vid karolinska

institutet 225), och förmenat, att, då universitetet droge en väsentlig

fördel av dessa, vederbörande författare borde erhålla ersättning med

ett belopp, motsvarande de merkostnader, som framställandet av dessa

exemplar enligt bestyrkta räkningar föranlett; därutöver skulle vidare visst

bidrag utgå till varje disputant, och skulle sammanlagda beloppet komma

att utgå med hälften av bestyrkt totalkostnad för en upplaga av 500 exemplar,

dock i regel högst 1,500 kronor. Inkomna ansökningar om bidrag

skulle prövas av en särskild nämnd.

Vid universitetet i Lund åter har man som en viktig synpunkt framhållit

önskvärdheten att söka åstadkomma ett stävjande av den på senare

tid utbredda tendensen att låta avhandlingarna svälla ut till allt för stort

omfång, där den vetenskapliga kvaliteten ofta kan få stå tillbaka för en

kvantitativ materialundersökning. Man har därför vid sistnämnda universitet

ansett, att disputant, för vilken tryckningskostnader bereda ekonomiska

svårigheter, borde ersättas dylika kostnader intill ett omfång av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 187.

8 tryckark, dock i intet fall till belopp överstigande 1,500 kronor. Då det

vore önskvärt, att universitetet övertoge kontrollen över avhandlingarnas

tryckande, borde dessa ingå i ett särskilt bihang till universitetets årsskrift.

Avhandlingar, som ej inginge i nämnda bihang, borde inlösas efter

samma grunder som de av universitetsmyndigheterna i Uppsala föreslagna.

Hithörande frågor skulle behandlas av årsskriftens styrelse.

Karolinska institutets lärarkollegium tänker sig en nedsättning av

antalet till institutet avlämnade exemplar från 225 till 200 samt föreslår

för varje vid institutet försvarad godkänd disputationsavhandling en ersättning

av statsmedel för trycknings-, häftnings- och papperskostnad intill

10 tryckark för nyssnämnda 200 exemplar, vartill skulle kunna, efter lärarkollegiets

prövning, gottgörelse i någon mån utgå för med särskilda dryga

kostnader förenade disputationer.

Kanslern anser, att understöden lämpligast böra utgå på det sätt, att

till varje disputants förfogande ställes ett belopp, motsvarande viss andel

av det kostnadsbelopp, han visar sig hava själv fått vidkännas för avhandlingens

utgivande: de närmare bestämmelser, som föreslagits av Uppsalakonsistoriet,

anser kanslern böra i huvudsak komma till användning. Däremot

avvisar kanslern det från Lund framkomna förslaget om anordnande

av en särskild avdelning av universitetets årsskrift under framhållande

dels att han funne det föga tilltalande, att sålunda skulle bildas

en för mindre bemedlade studerandes avhandlingar särskilt avsedd publikation,

dels ock att det ej vore ur statsekonomisk synpunkt tillrådligt att

så långt, som detta förslag innebure, utsträcka statens ingripande.

Den grundsatsen, som av Uppsalamyndigheterna så starkt betonats,

nämligen universitetets inlösande av de disputationsexemplar, som skola

till universitetet obligatoriskt överlämnas av disputanten, finner jag värd

allt beaktande. Betydelsen för universitetsbiblioteken att för sina bytesförbindelser

hava tillgång till dessa avhandlingar kan ej nog betonas. Jag

hänvisar allenast till vad överbibliotekarien i Uppsala i detta hänseende

anfört. I denna sak har jag dock ej kunnat undgå att uppmärksamma,

hurusom ett enligt mitt förmenande onödigt stort antal exemplar utdelas

till akademiska lärare, även i vissa fall till sådana lärare, vilkas

ämnesområden ligga långt borta från det vederbörande avhandling berör.

Härigenom kommer ett antal exemplar att i onödan undandragas bibliotekets

behov; så mycket mer anser jag en ändring härutinnan påkallad, som enligt

vad framgår av ett uttalande från överbibliotekarien i Uppsala den

till biblioteket överlämnade normalupplagan ej räckt till utan man måst

genom hänvändelse till vederbörande författare införskaffa ytterligare antal

exemplar. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke en ändring i berörda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

hänseende bör vidtagas i syfte att begränsa den fria utdelningen till exempelvis

vederbörande fakultets eller sektions lärare och dymedelst inbespara

så många exemplar som möjligt åt biblioteken i och för deras bytesförbindelser

och utdelning till institutioner in. m. En åtgärd i denna riktning

har ock föreslagits av karolinska institutets biblioteksnämnd för institutets

vidkommande.

I Lundamyndigheternas yttrande har jag särskilt fäst mig vid påpekandet

av tendensen till avhandlingarnas ökning i omfång. Filosofiska

fakultetens uttalande, att »meningen med doktorsavhandlingen är att framlägga

ett bevis för behärskning av vetenskaplig metod, tillgängligt för

offentlig granskning, ej att åstadkomma en omfattande vetenskaplig undersökning»,

synes mig äga så stor giltighet, att synpunkten ej får förbises,

då grunder skola utarbetas för användningen av ett anslag för här förevarande

ändamål. Det torde nämligen ej kunna bestridas, att därest anslag

beviljas utan hänsynstagande till avhandlingens volym, frestelsen ligger

nära till hands att låta avhandlingen onödigtvis svälla ut, och detta ej

sällan på bekostnad av dess kvalitativa värde. Denna synpunkt synes ock

ha beaktats av karolinska institutets lärarkollegium, som i likhet med

Lundamyndigheterna velat begränsa anslaget till kostnaderna för ett visst

antal tryckark.

I övrigt äro förslagen från de båda statsuniversiteten i viktiga avseenden

överensstämmande med varandra. I båda kräves hänsyn till vederbörandes

förmögenhetsställning, en maximigräns för understödets storlek

uppställes i båda förslagen, som ävenledes samstämmigt förutsätta, att

understödd avhandling skall vara bedömd med minst vitsordet godkänd.

Såsom jag förut antytt, är jag ej nu beredd att i detalj taga slutgiltig

ståndpunkt till något av de framlagda förslagen. Därest riksdagen

bifaller mitt. anslagsäskande, har jag för avsikt att underkasta spörsmålet

om grunderna för anslagets utgående en ytterligare beredning, och Kungl.

Maj:t torde följaktligen böra erhålla bemyndigande att fastställa de närmare

bestämmelserna i ärendet.

Av statsekonomiska skäl torde försiktigheten bjuda, att man, åtminstone

till en början innan erfarenheter vunnits, ej går fullt så långt i fråga om

anslagets ''omfattning, som i de framlagda förslagen ifrågasatts. Jag har

därför ej nu velat föreslå så stora summor som de av universitetsmyndigheterna

begärda, eller sammanlagt 53,000 kronor för år räknat. Ett belopp

av 40,000 kronor, avseende samtliga tre högskolorna, anser jag åtminstone

för närvarande vara tillfyllest. Denna summa bör under karaktär

av reservationsanslag begäras såväl på extra stat för år 1920 som på tilläggsstat

för år 1919.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 187.

Jag vill till sist erinra därom, att de förut återgivna ansökningarna

avse anslag till bidrag till kostnaderna jämväl för under år 1918 utgivna

disputationsavhandlingar. Hur behjärtansvärda än dessa önskemål äro,

anser jag mig ur principiell synpunkt icke kunna förorda anslag för ändamålet

med retroaktiv verkan för år 1918.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att såsom bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar

vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska

mediko-kirurgiska institutet, enligt av Kungl. Maj:t

utfärdade närmare bestämmelser, bevilja

dels på extra stat för år 1920 ett reservationsanslag

av 40,000 kronor,

dels ock på tilläggsstat för år 1919 likaledes ett reservationsanslag

av 40,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda föreslagit

biträddes av statsrådets övriga ledamöter; och behagade

Hans Maj:t Konungen härtill lämna bifall samt

förordna, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

5

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 161 käft. (Nr 187.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:206 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till tryckning av doktorsavhandlingar. s. 12 i texten
  2. SU 1919:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till tryckning av doktorsavhandlingar. s. 1 i texten