Sök i Ratio Lex

Angående anslag till nyoch ombyggnad vid akademiska sjukhuset i TJppsala m. m

1919-03-11 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:188, Angående anslag till nyoch ombyggnad vid akademiska sjukhuset i TJppsala m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Proposition Nr 188.

1~

Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till nyoch

ombyggnad vid akademiska sjukhuset i TJppsala

m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels medgiva, att det av riksdagen år 1917 för beviljande av ytterligare

anslag å 771,666 kronor till ny- och ombyggnad vid akademiska

sjukhuset i Uppsala uppställda villkoret, att landstinget skulle utfästa sig

att, därest brist skulle uppstå i de för arbetets utförande beviljade anslagen,

bidraga till täckande av denna brist efter samma grunder, som gällde

för det då beviljade bidragets utgående till omförmälda byggnadsföretag,

må ändras därhän, att landstingets andel i eventuell brist i byggnadsanslaget

begränsas till ett belopp, som tillhopa med av landstinget

förut beviljade anslag ej överskrider 3,000,000 kronor;

dels ock av de tidigare beviljade statsanslagen för ifrågavarande

ändamål, sammanlagt 1,764,666 kronor, anvisa på extra stat för år 1920

såsom reservationsanslag ett belopp av 350,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 162 höft. (Nr 188.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

Anslag till

ny- och ombyggnad

vid

akademiska

sjukhuset i

Uppsala m.m.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den II

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

Då jag den 9 januari 1919 för Kungl. Maj:t anmälde de frågor, som

tillhörde regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för år 1920, meddelade

jag under punkten 62 i det vid statsverkspropositionen fogade

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, att vederbörande

vid universitetet i Uppsala samt kanslern för rikets universitet anhållit,

att av de medel, som riksdagen beviljat till ny- och ombyggnad vid akademiska

sjukhuset i Uppsala, måtte på extra stat för år 1920 anvisas ett

belopp av 500,000 kronor. Samtidigt erinrade jag om väckta frågor rörande

ändring i vissa delar av de villkor, som uppställts för de till nämnda

byggnadsföretag beviljade anslagen, vilka frågor för det dåvarande voro

hänskjutna till behandling av Uppsala läns landsting. Enär det syntes

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

lämpligt, att omförmälda båda ärenden förelädes riksdagen i ett sammanhang,

men det å andra sidan ansågs troligt, att det från universitetet för. år

1920 äskade anslaget under alla omständigheter skulle visa sig behövligt,

hemställde jag om förslag till innevarande års riksdag att, i avbidan på

proposition angående anslag till ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset

i Uppsala, av de för ändamålet tidigare beviljade statsanslagen, sammanlagt

1,764,666 kronor, beräkna på extra stat för år 1920 såsom reservationsanslag

ett belopp av 500,000 kronor. Denna min hemställan blev

av Kungl. Maj:t bifallen.

Sedan landstingets beslut rörande de ifrågasatta ändrade anslagsvillkoren

numera föreligger, ber jag att ånyo få anmäla förevarande ärende

och därvid andraga följande.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade

1914 års senare riksdag för ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset

i Uppsala — vilken beräknades draga en kostnad av 1,868,000 kronor och

verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med framlagda, av arkitekten

E. Stenhammar år 1913 uppgjorda ritningar och kostnadsförslag — ett

anslag av 993,000 kronor, därav på extra stat för år 1915 anvisades ^

150.000 kronor, att för ändamålet användas jämte vissa av Uppsala läns

landsting och från Uppsala universitets sida till förfogande ställda medel,

med iakttagande att, därest behållning uppkomme å det belopp, som beräknats

för arbetets utförande, denna behållning skulle anses hava uppstått

å de från olika håll lämnade tillskotten i förhållande till deras storlek.

Uppsala läns landsting hade år 1912 anvisat ett belopp av 775,000 kronor,

varav 25,000 kronor till utrustning av sjukhuslokalerna, att såsom räntefritt

lån till universitetet utbetalas med en tredjedel under första byggnadsåret,

en tredjedel under andra byggnadsåret och återstoden sedan byggnaderna

fullbordats samt i övrigt på vissa angivna villkor. Vidare hade

Regnellska donationsnämnden beslutit att till uppförande av en pediatrisk

klinik vid sjukhuset bidraga med en summa av 100,000 kronor att

utbetalas i vissa terminer. Av hela kostnaden för detta byggnadsföretag,

1.868.000 kronor, beräknades för lös inredning och inventarieutrustning

100.000 kronor.

Vid anmälan den 19 november 1914 av riksdagens skrivelse i ämnet

gillade Kungl. Maj:t förutnämnda ritningar att vid arbetets utförande lända

till efterrättelse, med rätt för det större akademiska konsistoriet i Uppsala

att därvid vidtaga de smärre förändringar, som befunnes vara av nöden och

icke ökade den beräknade kostnaden. Jämte det Kungl. Maj:t meddelade

i övrigt erforderliga bestämmelser i anledning av riksdagens beslut, ställde

Kungl. Maj:t tillika av det utav riksdagen på extra stat för år 1915 an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:U Proposition Nr 188.

visade anslaget, 150,000 kronor, ett belopp av 75,000 kronor till det större

akademiska konsistoriets förfogande för avsett ändamål.

Såväl återstående 75,000 kronor av det för år 1915 beviljade anslaget

som ock av riksdagen för åren 1916 och 1917 av ifrågavarande byggnadsanslag

anvisade summor å respektive 125,000 kronor och 200,000 kronor

ställdes sedermera genom särskilda beslut den 26 juni 1915 och den

30 juni 1916 av Kungl. Maj:t till det större akademiska konsistoriets förfogande

för det med anslaget avsedda ändamålet.

Emellertid visade det sig snart, redan innan ifrågavarande byggnadsföretag

igångsatts, att till följd av inträffade stegringar i materialpriser

och arbetslöner de för företagets utförande tillgängliga medlen voro otillräckliga.

^ På vederbörande byggnadskommitterades föranstaltande sommaren

1916 uppgjorda nya kostnadsberäkningar upptogo de för byggnadsföretaget

erforderliga beloppen till sammanlagt 2,972,670 kronor,“vadan,

då till företaget förut beviljats inalles 1,868,000 kronor, en brist å 1,104,670

kronor väntades uppstå. Av denna brist beräknades 1,089,670 kronor för

själva byggnadsföretaget och 15,000 kronor för lös inredning och inventarieutrustning.

A sammanträde den 14 juli 1916 beslöt universitetets drätselnämnd

att för sin del tillstyrka, att med vidare åtgärder för byggnadsföretagets

igångsättande finge för närvarande anstå, ävensom hemställa, att genom

universitetets försorg till täckande av den utav byggnadskommitterade beräknade

bristen, 1,104,670 kronor, behövliga tilläggsanslag utverkades av

riksdagen och landstinget.

I fråga om fördelningen av det sålunda erforderliga nya anslaget yttrade

drätselnämnden:

Såsom norm vid denna fördelning borde enligt drätselnämndens mening läggas

proportionen mellan de anslag, som av nämnda myndigheter för byggnadsföretaget

redan beviljats, eller respektive 993,000 kronor och 750,000 kronor. Härvid vore

dock att märka, det landstinget utom detta byggnadsbidrag, 750,000 kronor, beviljat

ett fixt anslag till lös inredning och inventarieutrustning med 25,000 kronor. Enligt

drätselnämndens mening borde landstingets ytterligare bidrag för sistnämnda ändamål

utgå med 15 % av detta anslagsbelopp eller med 3,750 kronor. Med tillämpning av

detta beräkningssätt skulle fördelningen av tilläggsanslagen utfalla sålunda att

a) av det behövliga byggnadsanslaget skulle begäras av

staten...................................................................... kronor 620,793:06

landstinget ............................................................ » 468,876: 94 i QSQ fiyp. _

b) av det erforderliga nya bidraget för lös inredning och inventarieut
rustning

skulle begäras att utgå av

?tatfn...................................................................... kronor 11,250: —

lan dst! n get ........................................................... > 3,750:- i5.ooq:_

eller tillhopa kronor 1,104,670: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 188.

Slutligen ville drätselnämnden anmärka, att därest ett tilläggsanslag av Regnells

donationsfond — över vilken varken universitetet eller drätselnämnden ägde att bestämma,

utan som maste betraktas såsom en enskild donation — för byggnadsföretaget

komme att beviljas, de hos riksdag och landsting begärda beloppen tilfsammans givetvis

minskades med en däremot svarande summa.

Vid ärendets behandling i det större akademiska konsistoriet den 20

juli 191G beslöt konsistoriet att dels låta tills vidare anstå med företagandet

av ifrågavarande byggnadsarbeten, dels hos landstinget göra hemställan

om beviljande, utöver av landstinget förut anvisade medel, av ett ytterligare

anslag å 472,626 kronor 94 öre, dels ock efter erhållen del av landstingets

beslut göra framställning om utverkande av ytterligare anslag av

statsmedel för utförande av ifrågavarande ny- och ombyggnader.

Konsistoriets i enlighet härmed avlåtna framställning till landstinget

företogs till avgörande vid landstingets sammanträde den 20 september

1916.

Landstinget beslöt därvid, bland annat, att — under förutsättning av universitetets

medgivande därtill, att a) dels, för den händelse vid en blivande entreprenad å

ifrågavarande byggnadsarbetens utförande till följd av billigare pris å materialier,

särskilt å de dyrbara rör- och elektriska arbetena, varom först senare torde behöva

kontrahera^, inskränkningar i själva byggnadsarbetet eller av annan orsak kostnadssumman

visade sig kunna nedbringas, landstinget komme i åtnjutande av den minskning

i kostnaden, som enligt förut bestämda grunder för kostnadens utgörande kunde

pa landstinget sig belöpa, b) dels slutligt beslut i fråga om antagande av entreprenadanbud

a byggnadsarbetenas utförande samt angående tiden för desammas igångsättande

icke av universitetets byggnadskommitterade fattades, förrän landstingets förvaltningsnämnd,

förstärkt med suppleanterna i samma nämnd, eller, om förvaltningsnämnden

skulle finna sådant erforderligt, landstinget å lagtima eller, om så erfordrades,

urtima sammanträde därtill lämnat sitt medgivande, c) dels och landstinget tillförsäkrades

rätt att med tva av tinget utsedda ledamöter deltaga i den av av universitetet

utsedda kommitténs förhandlingar och beslut — med godkännande av den nu

framlagda planen för det akademiska sjukhusets utvidgning, för sålunda blivande nybyggnader

och ändringsarbeten bevilja, förutom år 1912 för sådant ändamål anslagna

775,000 kronor, ett tilläggsanslag å tillhopa högst 472,626 kronor 94 öre, vilket vore

det högsta belopp, som tran landstingets sida kunde för ifrågavarande nybyggnader

m. m. paräknas, da sålunda hela det för ifrågavarande ändamål beviljade anslagsbeloppet

belöpte sig till högst 1,247,626 kronor 94 öre, att såsom räntefritt lån utbetalas

i mån ay behov med en tredjedel under första byggnadsåret, en tredjedel under andra

byggnadsåret och återstoden, sedan byggnaderna fullbordats, samt på i övrigt de villkor,

som i § 7 av det mellan universitetet och landstinget gällande kontrakt av den

14 juli och den 19 september 1900 för däri omhandlade lån närmare stadgades; allt

under villkor dels att bestämmelserna i nyssnämnda kontrakt mellan universitetet och

landstinget skulle även med avseende å sjukvården vid nu blivande byggnader i alla

delar tillämpas utom beträffande antalpt av landstinget förbehållna sjukplatser, vilket

antal borde ökas i proportion till det genom nybyggnaden ökade totala antalet platser

eller till 250 platser å sjukhuset, varav 15 platser på kurhusavdelningen, dels ock att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung], Maj:ts Proposition Nr 188.

ifrågavarande kontrakts giltighetstid förlängdes till och med utgången av fyrtionde året

efter det de nya byggnaderna blivit färdiga och tagna i bruk.

Drätselnämnden, som därefter anmodades att till det större konsistoriet

inkomma med yttrande över landstingets berörda beslut, avgav sådant

yttrande den 29 september 1916 samt överlämnade därvid tillika ett av

Stenhammar till byggnadskornmitterade gjort skriftligt uttalande angående

de av landstinget vid det nya anslagets beviljande fästade villkoren.

Stenhammars uttalande var av följande lydelse:

Anmodad yttra mig om de villkor, Uppsala läns landsting uppställt för beviljande

av det anslag till om- och tillbyggnad av Uppsala akademiska sjukhus, universitetet

äskat, och i vad mån dessa villkor kunna komma att inverka på byggnadsföretagets

kontinuerliga fortskridande, får jag härmed, efter att hava tagit del av landstingets

protokoll av den 20 september 1916, anföra följande.

Av de framställda villkoren synes mig det under rubrik b) vara det enda, mot

vilket från byggnadskommitténs sida betänkligheter kunna framställas och av följande

anledning:

Om vid entreprenadanbudens infordrande fortfarande samma osäkerhet förefinnes

rörande priset å byggnadsmateriel o. d., som för närvarande råder, kan icke en entreprenör

vidhålla sitt anbud mer än 8, högst 14 dagar. Fordrar då landstingets förvaltningsnämnd,

att entreprenadanbuds antagande hänskjutes till landstinget, är att

befara, att beslut ej hinner fattas inom den tid, anbudsgivaren står vid sitt anbud.

Att uti inbjudan till tävlan bestämma en väsentligt längre tid för anbudets giltighet

skulle tvinga anbudsgivaren att pålägga sitt anbud en skälig riskprocent, en

ökning av entreprenadsumman, som onödigtvis komme att drabba byggherren.

Här borde således eu maximitid — 14 dagar — från anbudens inlämningsdag

fixeras, inom vilken tid landstingets beslut borde delgivas byggnadskommittén.

I sitt sistberörda yttrande anförde drätselnämnden:

Drätselnämnden ville till en början förklara, att drätselnämnden icke hade något

att erinra mot de av landstinget under a) och c) här ovan angivna villkoren.

Vidare ville drätselnämnden erinra därom, att såväl den av landstinget bestämda

ordningen för utbetalning av det utav landstinget beviljade anslagsbeloppet som landstingets

fordran på proportionell ökning av antalet landstinget förbehållna sjukplatser

och den fordrade förlängningen av giltighetstiden för det mellan landstinget och universitetet

gällande kontrakt utgjorde villkor, som av landstinget uppställts redan vid

beviljandet av 1912 års anslag till sjukhusets om- och tillbyggnad och sålunda finge

anses redan vara av Kungl. Maj:t och riksdagen i princip godkända. Drätselnämnden

ville i sammanhang härmed vitsorda, att enligt av vederbörande lämnad upplysning

den av landstinget äskade ökningen i antalet landstinget förbehållna sjukpiatser till

250 iunebure en i det närmaste riktig proportion till det genom nybyggnaden vunna

totala antalet platser.

Däremot ansåge sig drätselnämnden böra uttala sina starka betänkligheter mot

det av landstinget under b) här ovan upptagna villkoret. Drätselnämnden ville hänvisa

till vad Stenhammar rörande denna fråga yttrat samt framhålla, att, under det

att prövning av entreprenadanbud å byggnadsarbeten enligt hittills gällande praxis

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

plägade ske inom högst 14 dagar, sakkunniga inom finansdepartementet uppgivits för

framtiden förorda denna tids nedbringande till 8 dagar, varemot sådan prövning på

grund av det utav landstinget uppställda villkor för sjukhusbyggets vidkommande näppeligen

kunde, i händelse den skulle företagas av landstinget, beräknas medhinnas

inom kortare tid än 3 veckor. På grund härav vore, såsom Stenhammar påpekat, en

förhöjning av entreprenadsumman att befara.

Då emellertid å ena sidan det icke torde kunna befaras, att landstingets förvaltningsnämnd

skulle förkasta entreprenadanbud, som universitetet ansåge sig kunna

godtaga, och å andra sidan landstingets sistberörda villkor vid ärendets fortsatta behandling

komme under Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, ansåge sig drätselnämnden

under påpekande av nyssnämnda olägenheter böra tillstyrka konsistoriet att

utverka proposition till 1917 års riksdag angående beviljande av 632,043 kronor 6 öre.

Sedan det större konsistoriet därefter, med överlämnande av vederbörliga

protokollsutdrag rörande ärendets behandling i konsistoriet och i

drätselnämnden ävensom avskrifter av de utav Stenhammar uppgjorda nya

kostnadsberäkningarna med flera handlingar, i skrivelse till universitetskanslern

den 30 september 1916 hemställt om kanslerns medverkan därtill,

att ett tilläggsanslag å 632,043 kronor 6 öre bleve av riksdagen beviljat

för utförande av ifrågavarande ny- och ombyggnad, beslöt kanslern

den 6 oktober 1916 att i överensstämmelse med det större konsistoriets

hemställan till Kungl. Maj:t avlåta framställning i ämnet.

Kanslern anförde i sin skrivelse bland annat:

Den uti ärendet lämuade utredningen syntes giva vid handen, att för de ifrågavarande

byggnadsarbetenas fullbordande ett tilläggsanslag, utöver hittills anvisade

belopp å sammanlagt 1,868,000 kronor, därav statsmedel 993.000 kronor, bleve behövligt

å icke minre än 1,104,670 kronor. Härav hade Uppsala läns landsting på vissa

villkor åtagit sig att bekosta högst 472,626 kronor 94 öre. Bland de villkor, landstinget

sålunda uppställt, hade ett föranlett vispa betänkligheter särskilt inom drätselnämnden,

nämligen den av landstinget uppställda förutsättuiugen av universitetets

medgivande därtill, att slutligt beslut i fråga om antagande av entrepreuadanbud å

byggnadsarbetenas utförande samt angående tiden för desammas igångsättande icke av

universitetets byggnadskommitterade fattades, förr än landstingets förvaltningsnämnd,

förstärkt med suppleanterna i samma nämnd, eller, om förvaltningsnämnden skulle finna

sådant erforderligt, landstinget å lagtima eller, om så erfordrades, urtima sammanträde

därtill lämnat sitt medgivande. För sin del funne kanslern det å ena sidan helt

naturligt, att landstinget velat i nämnda stora och viktiga frågor förbehålla sig slutlig

prövniugsrätt genom sina förtroendemän inom förvaltningsnämnden. Å andra sidan

kunde kanslern, om man tänkte sig sakens sannolika praktiska utveckling, icke finna

någon anledning att i realiteten befara någon avsevärd olägenhet för universitetet av

omförmälda villkor, sådant det blivit av landstinget fmmulerat. Beträffande drätselnämndens

uttalande i fråga om eventuellt ytterligare bidrag från Regnellska fonden

för bestridande av ifrågavarande byggnadskostnader uttryckte kanslern såsom sin åsikt,

att det, med hänsyn ej mindre till de många och viktiga behov, som skulle tillgodoses

med årsavkastuingen av nämnda fond, vilken avkastning icke uppginge till mera än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:Is Proposition Nr 188.

omkring 15,500 kronor, än även till det förhållandevis högst betydliga tillskott från

fonden, som allaredan anvisats för ifrågavarande ändamål, ej kunde anses tillrådligt,

att fonden än ytterligare härför toges i anspråk.

På grund av det anförda ocli av den grundliga utredning i ärendet, som lämnats

av drätselnämnden samt av medicinska fakulteten, hemställde kanslern om proposition

till 1917 års riksdag i överensstämmelse med konsistoriets förslag.

Uti avgivet utlåtande i ämnet gjorde dåvarande överintendentsämbetet

gällande, att även de kompletterade kostnadsberäkningarna med anledning

av ytterligare prisstegringar måste anses i vissa avseenden vara för låga,

och föreslog ämbetet, att den beräknade merkostnaden, 1,104,670 kronor,

måtte förhöjas med 292,000 kronor eller till 1,396,670 kronor.

Ärendet föredrogs för Kungl. Maj:t den 13 januari 1917. På sätt framgår

av punkten 54 i bilagan åttonde huvudtiteln till sagda års statsverksproposition

fann dåvarande departementschefen — som till en början på

anförda skäl avvisade tanken på att låta uppskjuta byggnadsarbetet eller

låta detsamma endast delvis komma till utförande — intet att erinra mot

kostnadsberäkningarna med däri av överintendentsämbetet gjorda ändringar.

Härefter fortsatte departementschefen:

Den farhågan ligger emellertid nära till hands, att, innan man i fråga om byggnadsförslaget

hinner skrida från tanke till handling, än ytterligare prisstegringar komma

att omöjliggöra byggnadsarbetets genomförande för den nu beräknade kostnaden. Skulle

någon kostnadsökning komma att uppstå — jag vill förmoda, att den ej skulle bliva

allt för avsevärd — torde det fä anses bliva universitetets sak att med detsamma till

buds stående medel täcka den eventuella bristen. Jag finner emellertid lämpligt, att

universitetet tid efter annan delgiver Kungl. Maj:t, huru byggnadsföretaget fortskrider

och huru omkostnaderna för detsamma överensstämma med beräkningarna.

I fråga om fördelningen av de uppkomna merkostnaderna yttrade departementschefen

:

Drätselnämnden har ansett, att såsom norm vid fördelning mellan staten och

landstinget av det utav drätselnämnden ifrågasatta tilläggsanslaget för själva byggnaderna

borde läggas proportionen mellan det auslagsbelopp, 993,000 kronor, som av

riksdagen beviljats år 1914, och ett belopp av 750,000 kronor, motsvarande landstingets

år 1912 beviljade bidrag, 775,000 kx-onor, efter avdrag av ett till lös inredning och

inventarieutrustning avsett belopp av 25,000 kronor. Denna beräkningsgrund har av

övriga myndigheter lämnats utan erinran och av överintendentsämbetet godtagits vid

fördelning mellan staten och landstinget av det ytterligare tilläggsanslag, som av ämbetet

ansetts erforderligt till täckande av byggnadskostnaderna.

Härvid är dock att erinra, att i den kostnadsberäkning, som år 1914 förelädes

riksdagen, ingick ett belopp av 100,000 kronor för lös inredning och iuventarieutrustning.

Då det av landstinget ursprungligen utfästa bidraget till detta särskilda ändamål

utgör 25,000 kronor, kommer statens motsvarande andel att uppgå till 75,000

kronor. Om nu det förra beloppet, såsom under ärendets föregående handläggning

skett, frånräknas å landstingets anslag, bör ock det senare beloppet avdragas från stats
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

anslaget; vad som återstår, respektive 750,000 kronor ock 918,000 kronor, angiver

landstingets och statens ursprungliga bidrag till byggnadskostnaderna. Det tilläggsanslag,

1,381,670 kronor, som nu anses erforderligt på grund av byggnadskostnadernas

stegring, torde sålunda rätteligen böra fördelas mellan staten och landstinget, icke,

såsom under^ärendets föregående behandling antagits, i proportionen ^ utan i proportionen

Med tillämpning av denna senare fördelningsgrund finner man, att av

berörda tilläggsanslag 760,415 kronor 50 öre skulle falla på staten och 621,254 kronor

50 öre på landstinget. — Då någon erinran icke torde vara att göra mot att det tilläggsbelopp

av 15,000 kronor, som anses erforderligt på grund av stegrad kostnad för

lös inredning och inventarieutrustning, fördelas på föreslaget sätt med 11,250 kronor

pa staten och 3,750 kronor på landstinget, skulle statens andel i det sammanlagda tilläggsanslaget

bliva 771,665 kronor 50 öre och landstingets motsvarande andel 625,004

kronor 50 öre.

Det torde väl fa anses givet, att statens ytterligare tillskott bör begränsas till

nyss angivna belopp, i jämnt tal 771,666 kronor. Vad angår det därutöver erforderliga

tilläggsanslaget torde det kunna antagas, att någon del därav, exempelvis den

ökniDg, som föranledes av den förändrade fördelningsgrunden, skulle kunna bestridas

vare sig från Regnellska donationsfonden eller med andra för universitetet tillgängliga

medel; landstinget, som redan beviljat ett tilläggsanslag av 472,626 kronor 94 öre,

skulle då få vidkännas huvudparten av det ytterligare erforderliga beloppet. Jag anser

sålunda, att såsom förutsättning för beviljande av statsanslaget, 771,666 kronor, bör

gälla, att, utöver av landstinget tidigare beviljade 775,000 kronor, landstinget och

universitetet ytterligare tillskjuta ett belopp av sammanlagt 625,004 kronor.

Enligt departementschefens förslag skulle alltså statsverkets bidrag till

bestridande av kostnaderna för utförande av ny- och ombyggnad vid akademiska

sjukhuset i Uppsala utgöra sammanlagt 1,764,666 kronor samt

landstingets och universitetets bidrag för samma ändamål sammanlagt

1,400,004 kronor, vartill kom det redan utfästa bidraget å 100,000 kronor

från Regnellska donationsfonden.

Vad angick de av landstinget vid det beviljade tilläggsanslaget å

472,626 kronor 94 öre fästade förutsättningarna och villkoren förklarade

departementschefen, att någon tvekan blott kunde uppstå om det, som

innebar, att landstinget skulle på närmare angivet sätt deltaga i slutligt

beslut i fråga om antagande av entreprenadanbud å byggnadsarbetenas

utförande samt angående tiden för deras igångsättande. Departementschefen

funne dock i likhet med universitetskanslern ej anledning att i

realiteten befara någon olägenhet av omförmälda villkor, eventuellt utsträckt

att gälla även det ifrågasatta ökade bidraget från landstinget.

I enlighet med departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t

föreslå riksdagen att dels — under förutsättning att Uppsala läns landsting

och universitetet i Uppsala till ny-och ombyggnad vid akademiska sjukhuset

därstädes, utöver av landstinget redan beviljat anslag å 775,000 kronor,

Bihang Ull riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 162 höft. (Nr 188.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

bidrogo med ytterligare 625,004 kronor — till omförmälda byggnadsföretags

utförande, utöver för ändamålet av riksdagen tidigare beviljat anslag

å 993,000 kronor, ytterligare bevilja ett belopp av 771,666 kronor, med

iakttagande att, därest behållning uppkomme å det sammanlagda belopp,

som beräknats för arbetets utförande, denna behållning skulle anses hava

uppstått å de nu ifrågasatta tillskotten från å ena sidan staten, å andra

sidan landstinget och universitetet i förhållande till tillskottens storlek;

dels ock av de sammanlagda statsanslagen för ifrågavarande ändamål,

1.764.666 kronor, anvisa på extra stat för år 1918 ett belopp av 250,000

kronor.

I skrivelse (nr 203) av den 31 maj 1917 meddelade riksdagen, att

riksdagen, som efter ett av dess vederbörande utskott vid akademiska sjukhuset

avlagt besök blivit övertygad om nödvändigheten av att sjukhuset

så snart som möjligt erhölle utvidgade lokaler, bifallit Kungl. Maj:ts framställning

om ett ytterligare statsanslag av 771,666 kronor. Beträffande de

av Kungl. Maj:t föreslagna villkoren för detta bidrags utgående hade riksdagen

emellertid ansett sig böra vidtaga vissa ändringar.

Med hänsyn till de avsevärda fördelar — anförde riksdagen — som upprätthållandet

av den nuvarande ordningen bereder Uppsala läns landsting, har riksdagen ansett,

att det utom statsanslaget erforderliga ytterligare tilläggsbeloppet av 625.004

kronor bör bestridas av landstinget enbart och icke jämväl av universitetet. Därjämte

bör landstinget förpliktas att, därest ytterligare anslag skulle erfordras utöver nu beräknade,

bidraga med anslag efter samma grunder, som nu tillämpats för fastställande

av storleken av statens och landstingets bidrag.

I enlighet härmed anmälde riksdagen, att riksdagen

dels till ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala, utöver

för ändamålet av riksdagen tidigare beviljat anslag å 993,000 kronor,

ytterligare beviljat ett belopp av 771,666 kronor under villkor, att Uppsala

läns landsting, utöver av landstinget redan beviljat anslag å 775,000

kronor, bidroge med ytterligare 625,004 kronor, att därest behållning uppkomme

å det sammanlagda belopp, som beräknats för arbetets utförande,

denna behållning skulle anses hava uppstått å de nu ifrågasatta tillskotten

från å ena sidan staten, å andra sidan landstinget i förhållande till tillskottens

storlek, samt att landstinget utfäste sig att, därest brist i ifrågavarande

anslag skulle uppstå, bidraga till täckande av denna brist efter

samma grunder, som gällde för det nu beviljade bidragets utgående till

omförmälda byggnadsföretag;

dels ock av de sammanlagda statsanslagen för ifrågavarande ändamål,

1.764.666 kronor, såsom reservationsanslag anvisat på extra stat för år

1918 ett belopp av 250,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung/. Maj:ts Proposition Nr 188.

Vid anmälan den 8 juni 1917 av riksdagens sistberörda skrivelse fann

Kungl. Maj:t, med godkännande av riksdagens beslut, i vad det skilde sig

från Kungl. Maj:ts framställning, gott anbefalla länsstyrelsen i Uppsala att

så snart ske kunde från landstinget inhämta och till Kungl. Maj:t överlämna

yttrande, huruvida landstinget åtoge sig att fullgöra de för det

ytterligare beviljade statsanslaget sålunda uppställda villkoren.

I anledning härav överlämnade länsstyrelsen med skrivelse den 20

oktober 1917 till Kungl. Maj:t från Uppsala läns landsting infordrat, den

20 september dagtecknat yttrande i ärendet, vari landstinget förklarat sig,

på sätt närmare framginge av ett vid yttrandet fogat utdrag ur landstingets

protokoll för den 18 september 1917, upptagande landstingets i ärendet

fattade beslut, åtaga sig att fullgöra de för det ytterligare beviljade

statsanslaget uppställda villkoren.

Enligt berörda protokollsutdrag hade landstinget beslutat

att — under förutsättning att Uppsala universitet allt fortfarande

godkände de av 1916 års landsting för åtnjutande av då beviljat anslag

uppställda villkor, nämligen att slutligt beslut i fråga om antagande av

entreprenadanbud å byggnadsarbetenas utförande samt angående tiden för

desammas igångsättande icke av universitetets byggnadskommitterade fattades,

förrän landstingets förvaltningsnämnd, förstärkt med suppleanter i

samma nämnd, eller, om förvaltningsnämnden skulle finna sådant erforligt,

landstinget å lagtima eller, om så erfordrades, urtima sammanträde

därtill lämnade sitt medgivande, samt att landstinget tillförsäkrades rätt

att med två av tinget utsedda ledamöter deltaga i den av universitetet

utsedda byggnadskommitténs förhandlingar och beslut — med godkännande

av den framlagda planen för det akademiska sjukhusets utvidgning, för

sålunda blivande nybyggnader och ändringsarbeten bevilja, förutom år 1912

för sådant ändamål anslagna 775,000 kronor och år 1916 ytterligare beviljade

472,626 kronor, ett tilläggsanslag av 152,378 kronor, då sålunda

hela för ifrågavarande ändamål beviljade anslagsbelopp belöpte sig till

1,400,004 kronor, att såsom räntefritt lån utbetalas i mån av behov med

en tredjedel under första byggnadsåret, en tredjedel under andra byggnadsåret

och återstoden, sedan byggnaderna fullbordats, samt på i övrigt

de villkor, som i § 7 av det mellan universitetet och landstinget gällande

kontrakt av den 14 juli och den 19 september 1900 för däri omhandlade

lån närmare stadgades, allt under villkor, dels att bestämmelserna i nyssnämnda

kontrakt mellan universitetet och landstinget skulle även med avseende

å sjukvården i nu blivande byggnader i alla delar tillämpas utom

beträffande antalet av landstinget förbehållna sjukplatser, vilket antal borde

ökas i proportion till det genom nybyggnaden ökade totala antalet platser

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

eller till 250 platser å sjukhuset, varav 15 platser å kurhusavdelningen,

dels ock att ifrågavarande kontrakts giltighetstid förlängdes till och med

utgången av fyrtionde året efter det de nya byggnaderna blivit färdiga

och tagna i bruk; samt

att utfästa sig att, därest brist i ifrågavarande anslag skulle uppstå,

bidraga till täckande av denna brist efter samma grunder, som gällde för

det nu beviljade bidragets utgående till omförmälda byggnadsföretag.

Genom beslut den 14 december 1917 förklarade Kungl. Maj:t, att

Kungl. Maj:t funnit landstinget genom åren 1910 och 1917 fattade beslut

hava vederbörligen iklätt sig fullgörandet av de utav riksdagen år 1917

uppställda villkoren för utgående av då beviljat tilläggsanslag å 771,666

kronor och att förty hinder ej mötte för ifrågavarande byggnadsföretags

igångsättande, med skyldighet för universitetet att tid efter annan

hos Kungl. Maj:t göra anmälan om huru byggnadsföretaget fortskrede och

huru omkostnaderna* för detsamma överensstämde med beräkningarna. Tilllika

bemyndigades det större akademiska konsistoriet i Uppsala att med

landstinget träffa erforderliga avtal i enlighet med de av landstinget åren

1916 och 1917 uppställda villkoren för då av landstinget beviljade anslags

utgående; och förklarade Kungl. Maj:t sig vilja, när framdeles behov uppstode

att anlita det av riksdagen på extra stat för år 1918 anvisade anslagsbeloppet,

250,000 kronor, på av vederbörande universitetsmyndighet

gjord framställning besluta härom.

Jag har ansett mig böra så pass vidlyftigt, som nu skett, redogöra för

tillkomsten av de utav staten och landstinget beviljade anslagen till nyoch

ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala, på det att de av mig

i förbigående redan berörda frågorna om ändring i vissa delar av de uppställda

villkoren för dessa anslag, till vilka frågor jag nu närmast övergår,,

må bliva fullt begripliga.

I en till det större akademiska konsistoriet i Uppsala ingiven skrift anförde

kominitterade för nu ifrågavarande byggnadsföretag, bland annat, följande:

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut av den 14 december 1917 beslöto kommitterade

den 10 maj 1918 infordra entreprenadanbud å byggnadsarbetena, alternativt å grunden

och å byggnadsarbetena i sin helhet; och inkommo inom den utsatta tiden fyra anbud,

nämligen

l:o) från byggmästaren P. P. Fredriksson i Gävle å kronor 929,119: — för grundläggningsarbetena

samt kronor 4,392,831:— för byggnadsarbetet i dess helhet;

2:o) från aktiebolaget Skånska Cementgjuteriet, Stockholm, å kronor 1,026,000: —

för grundläggningsarbetena;

3:o) från Nya Asfaltaktiebolaget, Stockholm, å kronor 1,056,000:— för grundläggningsarbetena

; samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung], Maj:ts Proposition Nr 188.

4:o) från firman Hesselman och Bergström, Stockholm, å kronor 1,115,000: —

lör grundläggningsarbetena samt kronor 4,290,000: — för byggnadsarbetet i övrigt.

Vid de under 2:o), 3:o) och 4:o) upptagna anbuden voro dessutom fastade åtskilliga

villkor och förbehåll.

Efter anmodan avgav byggnadsarbetenas arkitekt skriftligt yttrande över samtliga

anbud. Häri framhölls, att för erhållande av den totala kostnaden enligt de båda

fullständiga anbuden måste till vartdera läggas dåvarande kostnaderna för målning,

värmeledning och sanitära anordningar, belysnings- och kraftanläggning, hissar, kontrollantarvode,

byggnadsritningar m. m. och planeringsarbeten med tillhopa 1,910,000

kronor. Den verkliga byggnadskostnaden skulle alltså enligt byggmästaren Fredrikssons

anbud komma att utgöra 6,514,831 kronor och enligt firman Hesselman och

Bergströms anbud 7,315,000 kronor.

Vid sammanträde den 13 september 1918 antogo byggnadskommitterade, som

efter inhämtade upplysningar funno sig icke kunna reflektera å byggmästaren Fredrikssons

anbud, för sin del det av Nya Asfaltaktiebolaget avgivna anbudet under förutsättning,

att för byggnadsarbetets utförande av bolaget ställdes borgen eller annan

säkerhet, som av kommitterade kunde godkännas. Jämlikt det härovan omförmälda,

av landstinget uppställda villkor blev entreprenadanbudets antagande underställt det i

september 1918 sammanträdande lagtima landstingets prövning; och fattade landstinget

härvid det beslut att med hänsyn till de oberäkneliga utgifter, som ett antagande av

det föreslagna entreprenadanbudet kunde för landstinget medföra, icke lämna sitt medgivande

till byggnadsarbetets igångsättande.

Med hänsyn till vikten av att ifrågavarande för såväl universitetet som länets

invånare så ytterst önskvärda och trängande byggnadsföretag snarast möjligt kunde

komma till stånd, och dä byggnadskommitterade icke velat lämna någon möjlighet

oförsökt att undanrödja de hinder, som därför mötte, hava kommitterade vid sammanträde

den 12 oktober 1918 överlagt om möjligheten att i vad anginge landstingets

bidrag till täckande av bvggnadskostnaderna undanrödja den oberäknelighet,

som av landstinget framhållits såsom skäl för dess vägran att lämna medgivande till

arbetenas igångsättande. Ett sådant syftemål hava kommitterade ansett kunna vinnas,

därest riksdagen ville ikläda sig ansvar för det belopp, varmed byggnadskostnaderna

kunde komma att överskrida ett visst- för landstingets del antaget maximibelopp. Vid

nytt sammanträde innevarande dag hava landstingets delegerade i byggnadskommittén

upplyst, att grundad anledning förelåge att förvänta, det landstinget vore villigt åtaga

sig eu kostnad för ifrågavarande bygge intill tre millioner kronor. Detta belopp motsvarade

i det närmaste landstingets andel i kostnaderna för bygget i förhållande till

dess och statens förut lämnade bidrag till byggnadsarbetet, sådana dessa kostnader av

byggnadsarbetets arkitekt beräknats enligt ovan förut omförmälda av firman Hesselman

och Bergström ingivna anbud med tillägg av övriga för hela byggnadsföretaget

ytterligare erforderliga kostnader eller tillhopa 7,315,000 kronor. Härvid borde landstinget

emellertid tillförsäkras rätt att, därest blivande byggnadskostnader uppginge till

lägre belopp än nyssnämnda summa, åtnjuta den minskning i dess bidrag, som motsvarade

förhållandet mellan statens och landstingets tillförene anvisade bidrag till

byggnadsarbetet.

Under åberopande av vad sålunda utretts få kommitterade, som äro om beslutet

eniga, härmed föreslå konsistoriet att hemställa hos Kungl. Maj:t dels om vidtagande

av erforderliga åtgärder för att det utav 1917 års riksdag för statsanslags beviljande

fastställda villkoret, att landstinget, därest brist i anslaget skulle uppstå, skall bidraga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

till täckandet av denna brist efter samma grunder, som gällde för det till byggnadsföretaget

då beviljade bidragets utgående, måtte ändras därhän, att landstingets andel

i eventuell brist i byggnadsanslaget må begränsas till ett belopp, som tillhopa med av

landstinget förut beviljade anslag ej må överskrida tre millioner kronor, mot villkor

att landstinget i stället må frånträda sin hittills förbehållna rätt att slutligt besluta

om antagande av entreprenadanbud å byggnadsarbetenas utförande samt angående tiden

för desammas igångsättande, samt dels att Kungl. Maj:t måtte å urtima landsting inhämta

landstingets samtycke härtill ävensom avlåta proposition härom till 1919 års

riksdag.

I eu av universitetskanslern med eget utlåtande av den 4 november

1918 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse gjorde det större akademiska

konsistoriet framställning i enlighet med kommitterades förslag, varefter

Kungl. Maj:t den 8 november 1918 på föredragning av statsrådet och chefen

för civildepartementet förordnade, att Uppsala läns landsting skulle

sammankallas till urtima möte för handläggning av de sålunda väckta frågorna

om ändring i vissa delar av de uppställda villkoren för de beviljade

anslagen till ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

I en till ecklesiastikdepartementet den 9 november 1918 inkommen

ny skrivelse i ämnet framhöll universitetskanslern ytterligare det oavvisliga

och trängande behovet av att byggnadsarbetena snarast möjligt igångsattes.

Med anledning av Kungl. Maj:ts nyssberörda beslut den 8 november

1918 har nu länsstyrelsen i Uppsala med skrivelse den 5 februari

1919 till Kungl. Maj: t överlämnat utdrag ur protokoll vid landstingets urtima

möte den 28 januari 1919, utvisande att landstinget beslutit att —

därest det av 1917 års riksdag för statsanslags beviljande till ny-och ombyggnad

vid akademiska sjukhuset fastställda villkoret, att landstinget, för

den händelse brist i anslaget uppstode, skulle bidraga till täckande av

denna brist efter samma grunder, som gällde för det till byggnadsföretaget

då beviljade bidragets utgående, ändrades därhän, att landstingets

andel i eventuell brist i byggnadsanslaget skulle begränsas till ett belopp,

som tillhopa med av landstinget förut beviljade anslag ej skulle överskrida

3,000,000 kronor — frånträda sin såsom villkor för de åren 1916

och 1917 till samma byggnadsföretag beviljade anslags utgående förbehållna

rätt att slutligt besluta om antagande av entreprenadanbud å byggnadsarbetenas

utförande samt angående tiden för desammas igångsättande;

och hade landstinget på följande sätt sammanfattat sina åren 1912, 1916,

1917 och 1918 i ärendet fattade beslut:

Landstinget hade beslutit:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

att, med godkännande av den framlagda planen för det akademiska sjukhusets

utvidgning, för sålunda blivande nybyggnader och ändringsarbeten bevilja ett sammanlagt

belopp av 1,400,004 kronor, att såsom räntefritt lån utbetalas i mån av behov

med en tredjedel under forsta byggnadsåret, en tredjedel under andra året och återstoden

sedan byggnaderna fullbordats, samt å i övrigt de villkor, som i § 7 av det

mellan universitetet och landstinget gällande kontrakt av den 14 juli och den 19 september

1900 för däri omhandlade lån närmare stadgades; skolande kostnaden för landstinget

bestridas genom upptagande å lämplig tid, senast under år 1922, av lån att

genom årliga avbetalningar gäldas under loppet av högst 40 år; allt under villkor dels

att bestämmelserna i nyssnämnda kontrakt mellan universitetet och landstinget skulle

även med avseende å sjukvården i nu blivande byggnader i alla delar tillämpas utom

beträffande antalet av landstinget förbehållna sjukplatser, vilket antal borde ökas i proportion

till det genom nybyggnaden ökade totala antalet platser eller till 250 platser

å sjukhuset, varav 15 platser på kurhusavdelningen, dels ock att ifrågavarande kontrakts

giltighetstid förlängdes till och med utgången av fyrtionde året efter det de

nya byggnaderna blivit färdiga och tagna i bruk;

att utfästa sig att, därest brist uti ifrågavarande anslag skulle uppstå, bidraga

till täckande av denna brist efter samma grunder, som gällde för det beviljade bidragets

utgående till omförmälda byggnadsföretag, dock att landstingets andel i eventuell

brist i byggnadsanslaget begränsadps till ett belopp, som tillhopa med av landstinget

beviljat anslag ej överskrede 3,000,000 kronor; och skulle landstinget tillförsäkras

rätt att med två av tinget utsedda ledamöter deltaga i den av universitetet utsedda

byggnadskommitténs förhandlingar och beslut;

att landstingets sålunda fattade beslut om upptagande av lån och iklädande sig

av förpliktelse i fråga om gäldande av eventuell brist i byggnadsanslaget skulle, jämlikt

§ 58 i gällande landstingsförordning, underställas Kungl. Maj:ts prövning och

stadfästelse; samt

att uppdraga åt sin förvaltningsnämnd, förstärkt av samma nämnds suppleanter,

att vidtaga alla för det beslutade länets, delvis eller i dess helhet, upptagande mot

billigaste ränta och på jämväl i övrigt mest förmånliga villkor erforderliga åtgärder.

Av nyss nämnda protokollsutdrag inhämtas tillika, att under ärendets

behandling inom landstinget fråga väckts om akademiska sjukhusets förläggning

till annan plats än den nuvarande men att detta förslag icke

vunnit landstingets bifall.

I sammanhang med det spörsmål, för vilket jag nu lämnat en utförlig

redogörelse, föreligger, såsom jag redan antytt, till behandling ett äskande

om anslag för år 1920 till ifrågavarande byggnadsföretag. Detta äskande, som

utgått från universitetets drätselnämnd och understötts av det större akademiska

konsistoriet, har till Kungl. Maj:t framburits av universitetskanslern,

vilken i skrivelse av den 15 augusti 1918 hemställt om avlåtande av proposition

till riksdagen om anvisande för år 1920 av ett belopp å 500,000

kronor av redan beviljade anslag till akademiska sjukhusets om- och tillbyggnad.

Vid den tidpunkt, då denna framställning gjordes, beräknades,

att byggnadsarbetena skulle igångsättas redan under är 1918, . och detta

åberopades jämväl såsom ett motiv för anslagsäskandet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

Vad beträffar frågan om ändring av ett utav de villkor, som riksdagen

år 1917 uppställde för det då beviljade ytterligare anslaget till nyoch

ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala, må till en början

framhållas att, såsom redan i det föregående angivits, denna fråga uppkommit

i syfte att påskynda nämnda byggnadsföretags igångsättande. Jag

tillåter mig att med några ord sammanfatta vad handlingarna i detta hänseende

innehålla.

Byggnadsarbetena, vilka, såsom nyss nämnts, avsetts att taga sin

början under år 1918, måste då uppskjutas på den grund att Uppsala

läns landsting — som förbehållit sig viss prövningsrätt i fråga om antagande

av entreprenadanbud å arbetenas utförande samt angående tiden

för desammas igångsättande — i september 1918 avvisade ett av vederbörande

byggnadskommitterade för egen del godkänt entreprenadanbud

beträffande grundläggningsarbetena, detta med hänsyn till de oberäkneliga

utgifter, som anbudets antagande syntes kunna medföra för landstinget:

landstinget hade tidigare utfäst sig att, därest brist i byggnadsanslaget

skulle uppstå, efter vissa grunder bidraga till täckande av denna

brist. Det av 1917 års riksdag uppställda villkor, varom nu är fråga,

avsåg just en utfästelse från landstingets sida av den innebörd, jag nyss

antydde. Med anledning av landstingets vägran att medgiva byggnadsarbetenas

igångsättande uppstod hos byggnadskommitterade tanken på att

söka utverka sådan ändring av nyssnämnda villkor, att landstingets bidragsskyldighet

beträffande täckandet av eventuell brist begränsades till ett visst

högsta belopp. I gengäld skulle landstinget frånträda sina anspråk på att

få deltaga i prövningen av entreprenadanbud å byggnadsarbetena samt av

beslut om arbetenas igångsättande. Härigenom skulle byggnadskommitterade

få frihet att utan ytterligare uppskov låta påbörja byggnadsföretaget.

Landstinget har för sin del godkänt byggnadskommitterades förslag.

Då alltså den föreliggande framställningen egentligen grundar sig på

vederbörandes önskan att påskynda byggnadsarbetena, inställer sig i första

hand frågan, huruvida ett dylikt påskyndande är så angeläget, att det

över huvud taget kan anses berättigat att i anledning därav framställa

några ökade anspråk på statens mellankomst. Svaret på denna fråga kan

emellertid icke utfalla på mer än ett sätt. Vikten av att ifrågavarande

såväl för universitetet och den medicinska undervisningen som för länets

innevånare trängande byggnadsföretag snarast möjligt kommer till stånd

har vid många föregående tillfällen så kraftigt understrukits från olika

håll, att något vidare ordande därom från min sida icke nu torde vara

behövligt. Jag inskränker mig att hänvisa till dels vederbörande departementschefs

yttrande i ämnet under punkten 54 av bilagan åttonde huvud
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

titeln till 1917 års statsverksproposition, dels ock 1917 års riksdags av mig

förut återgivna uttalande i skrivelse nr 203. Det lider icke något tvivel,

att det ytterligare uppskov med byggnadsarbetena, som nu vållats genom

landstingets vägran att godkänna det av byggnadskommitterade antagna

entreprenadanbudet, är i högsta måtto beklagligt. Det nu framlagda förslaget,

att staten skulle träda emellan och genom att medgiva en bestämd

begränsning av landstingets andel i eventuell brist i byggnadsanslaget undanröja

själva förutsättningen för landstingets nyssnämnda vägran, synes

mig därför böra understödjas, såvida eljest de grunder, på vilka detta förslag

vilar, kunna anses godtagbara. Det gäller då att undersöka, huru

härmed förhåller sig.

Ursprungligen beräknades, som ovan nämnts, sammanlagda kostnaderna

för byggnadsföretaget till 1,868,000 kronor, varav 100,000 kronor

beräknades för lös inredning och inventarieutrustning. Av de på själva

byggnaderna belöpande kostnaderna skulle 100,000 kronor bestridas av

medel från Regnellska donationsfonden. Till täckande av återstoden,

1,668,000 kronor, beviljades av landstinget 750,000 kronor och av riksdagen

918,000 kronor. Storleken av dessa sistnämnda bidrag lades år 1917

till grund för fördelning mellan staten och landstinget av det tilläggsanslag

för själva byggnaderna, som då ansågs erforderligt. Beloppet härav,

1.381.670 kronor, fördelades nämligen i proportionen 918/750 med den

större delen på staten och den mindre delen på landstinget. Det tillskott,

som samtidigt beräknades vara behövligt för lös inredning och inventarieutrustning,

utgörande 15,000 kronor, fördelades däremot — liksom tidigare

det för ändamålet ursprungligen beräknade beloppet, 100,000 kronor

—- med tre fjärdedelar på staten och en fjärdedel på landstinget. Med

anledning av riksdagens uttalade mening åtog sig landstinget år 1917 att,

därest än ytterligare medel skulle erfordras, bidraga med anslag efter

samma grunder, som tillämpats för fastställande av storleken av statens

och landstingets då beviljade bidrag.

Farhågorna att även de för riksdagen år 1917 framlagda kostnadsberäkningarna

skulle visa sig vara för låga besannades snart. På grundval

av inkomna entreprenadanbud beräknades år 1918 totalkostnaden, frånsett

kostnaderna för lös inredning och inventarieutrustning, till 7,315,000

kronor. Då de för ändamålet tillgängliga medlen utgjorde sammanlagt

3.149.670 kronor (därav statsanslag 1,678,416 kronor, anslag av landstinget

1,371,254 kronor och bidrag från Regnellska fonden 100,000 kronor), skulle

en brist å 4,165,330 kronor hava uppstått, därest arbetet kommit till utförande

i enlighet med ifrågavarande år 1918 verkställda beräkningar.

Härulöver skulle eventuellt hava kommit att erfordras något ytterligare

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 162 höft. (Nr 188.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 188.

tillskott för lös inredning och inventarieutrustning. Enligt landstingets

gjorda åtagande skulle landstinget haft att såsom bidrag till täckande av

nyssberörda brist å 4,165,330 kronor anslå 1,872,900 kronor 18 öre; beträffande

återstående bristen, 2,292,429 kronor 82 öre, torde framställning

hava bort göras till riksdagen om beviljande av anslag till dess täckande.

Från de två sist nämnda summorna har man att utgå, då det gäller

att bedöma det nu väckta förslaget om begränsning av landstingets skyldighet

att bidraga till täckande av eventuell brist i byggnadsanslaget

— jag förutsätter, att landstingets beslut, i den del det efter vunnen laga

kraft kommer att underställas Kungl. Maj:t, vinner Kungl. Maj:ts godkännande.

Enligt detta förslag skulle landstingets andel uti ifrågavarande brist

begränsas till ett belopp, som tillhopa med av landstinget förut beviljade

anslag ej överskrede 3,000,000 kronor. Då de av landstinget redan beviljade

anslagen, på sätt i det föregående omförmälts, uppgå till sammanlagt

1,400,004 kronor, skulle det högsta belopp, som kunde från landstinget

ytterligare påräknas, utgöra 1,599,996 kronor. Detta belopp understiger

med 272,904 kronor 18 öre landstingets andel enligt nu gällande grunder

i den brist å anslagen för själva byggnadsarbetena, som skulle uppkomma,

därest kostnaderna för dessa arbeten uppginge till det senast beräknade

totalbeloppet, 7,315,000 kronor. Under sistnämnda förutsättning innebär

således förevarande förslag, att statens andel i bristen skulle ökas med

dels ett belopp av 272,904 kronor 18 öre, dels ock, eventuellt, den summa,

som kunde komma att erfordras för lös inredning och inventarieutrustning

utöver det för sådant ändamål redan beviljade beloppet av 115,000 kronor.

Emellertid är det blott ett antagande, att byggnadskostnaderna, om arbetet

igångsattes under år 1919, komma att bliva alldeles desamma som de, vilka

beräknades på grund av förenämnda år 1918 avgivna entreprenådanbud.

Skulle kostnadeima undergå någon minskning, kommer denna i första

rummet, intill en viss gräns, ensamt staten till godo; skulle däremot bristen

bliva större än nyss förutsatts, lärer det överskjutande beloppet i sin

helhet drabba statsverket.

Svaret på frågan, huruvida det föreliggande förslaget får anses godtagbart

eller ej, kan hämtas ur vad jag nu andragit. Ett bifall till förslaget

skulle visserligen medföra en proportionellt större ekonomisk risk

för staten än som beräknades enligt riksdagens beslut år 1917, men risken

synes dock icke vara så stor, att staten genom att undandraga sig densamma

bör medverka till att den viktiga sjukbusbyggnadsfrågans lösning

ytterligare förhalas; ett sådant förhalande skulle, som förut angivits, ur

många synpunkter vara ytterst beklagligt. I själva verket torde skäl finnas

för den förmodan, att de merkostnader, som av förevarande anledning

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

kunde komma att åsamkas staten, skulle inskränka .sig till jämförelsevis

mindre betydande belopp. Jag grundar denna min förmodan på att lättnader

i prisförhållandena redan kunna skönjas. Sjukhusbyggnadsföretaget i fråga

är ju icke avsett att fullbordas på ett år. Även om detsamma påbörjas

i år och arbets- och materialpriser då ännu hålla sig på en hög nivå, torde

man med ganska stor säkerhet beträffande vissa arbeten kunna räkna på

avsevärda prissänkningar, innan byggnadsföretaget hunnit avslutas. Förhållandena

äro således nu helt andra än under de senast förflutna åren,

då man i stället alltid måst vara beredd på nya och oberäkneliga kostnadsökningar.

På nu angivna grunder tillstyrker jag den gjorda framställningen om

utverkande av riksdagens medgivande därtill, att landstingets andel i eventuell

brist i nu ifrågavarande byggnadsanslag begränsas till ett belopp,

som jämte av landstinget redan beviljade anslag ej överstiger 3,000,000

kronor. Landstinget har redan, under förutsättning att berörda framställning

vinner bifall, beslutit frånträda sin tidigare förbehållna rätt att definitivt

besluta om antagande av entreprenadanbud å byggnadsarbetenas

utförande samt angående tiden för desammas igångsättande. Vid detta

beslut lärer landstinget få anses bundet, vadan något särskilt villkor icke

behöver, knytas vid det medgivande från riksdagens sida, som nu ifrågasatts.

Vidkommande härefter vederbörandes begäran, att för byggnadsföretaget

ett anslag av 500,000 kronor måtte anvisas för år 1920, synes mig

nämnda belopp kunna utan olägenhet något nedsättas, detta med hänsyn

till det inträffade uppskovet med arbetenas igångsättande. För min del

förordar jag, att på 1920 års stat äskas ett belopp av 350,000 kronor.

Jag erinrar, att av riksdagen för ifrågavarande byggnadsföretag redan anvisats

725,000 kronor samt att, frånsett landstingets bidrag på grund av

eventuellt uppkommande brist i de nu av stat och landsting beviljade

anslagen, för byggnadsföretaget kan, om detsamma igångsättes under år

1919, i mån av behov före utgången av år 1920 från landstinget påräknas

ett belopp av över 930,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att det av riksdagen år 1917 för beviljande

av ytterligare anslag å 771,666 kronor till nyoch

ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala

uppställda villkoret, att landstinget skulle utfästa sig

att, därest brist skulle uppstå i de för arbetets utfö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.

rande beviljade anslagen, bidraga till täckande av denna

brist efter samma grunder, som gällde för det då beviljade

bidragets utgående till omförmälda byggnadsföretag,

må ändras därhän, att landstingets andel i eventuell

brist i byggnadsanslaget begränsas till ett belopp,

som tillhopa med av landstinget förut beviljade anslag

ej överskrider 3,000,000 kronor;

dels ock av de tidigare beviljade statsanslagen för

ifrågavarande ändamål, sammanlagt 1,764,666 kronor, anvisa

på extra stat för år 1920 såsom reservationsanslag

ett belopp av 350,000 kronor.

Till vad departementschefen sålunda hemställt behagade

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets

övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

Stockholm 1919, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

190687

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:135 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj. ts dels i vissa punkter under åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen samt under samma huvudtitel av s. 2 i texten
  2. SU 1919:70 Utlåtande i anledning av Katigt. Maj ds proposition angående anslag till nyoch ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala m. m. s. 10 i texten