Angående anslag till nyoch ombyggnad vid akademiska sjukhuset i TJppsala m. m
1919-03-11 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:188, Angående anslag till nyoch ombyggnad vid akademiska sjukhuset i TJppsala m. m
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majits Proposition Nr 188.
1~
Nr 188.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till nyoch
ombyggnad vid akademiska sjukhuset i TJppsala
m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels medgiva, att det av riksdagen år 1917 för beviljande av ytterligare
anslag å 771,666 kronor till ny- och ombyggnad vid akademiska
sjukhuset i Uppsala uppställda villkoret, att landstinget skulle utfästa sig
att, därest brist skulle uppstå i de för arbetets utförande beviljade anslagen,
bidraga till täckande av denna brist efter samma grunder, som gällde
för det då beviljade bidragets utgående till omförmälda byggnadsföretag,
må ändras därhän, att landstingets andel i eventuell brist i byggnadsanslaget
begränsas till ett belopp, som tillhopa med av landstinget
förut beviljade anslag ej överskrider 3,000,000 kronor;
dels ock av de tidigare beviljade statsanslagen för ifrågavarande
ändamål, sammanlagt 1,764,666 kronor, anvisa på extra stat för år 1920
såsom reservationsanslag ett belopp av 350,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 162 höft. (Nr 188.)
1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
Anslag till
ny- och ombyggnad
vid
akademiska
sjukhuset i
Uppsala m.m.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den II
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:
Då jag den 9 januari 1919 för Kungl. Maj:t anmälde de frågor, som
tillhörde regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för år 1920, meddelade
jag under punkten 62 i det vid statsverkspropositionen fogade
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, att vederbörande
vid universitetet i Uppsala samt kanslern för rikets universitet anhållit,
att av de medel, som riksdagen beviljat till ny- och ombyggnad vid akademiska
sjukhuset i Uppsala, måtte på extra stat för år 1920 anvisas ett
belopp av 500,000 kronor. Samtidigt erinrade jag om väckta frågor rörande
ändring i vissa delar av de villkor, som uppställts för de till nämnda
byggnadsföretag beviljade anslagen, vilka frågor för det dåvarande voro
hänskjutna till behandling av Uppsala läns landsting. Enär det syntes
3
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
lämpligt, att omförmälda båda ärenden förelädes riksdagen i ett sammanhang,
men det å andra sidan ansågs troligt, att det från universitetet för. år
1920 äskade anslaget under alla omständigheter skulle visa sig behövligt,
hemställde jag om förslag till innevarande års riksdag att, i avbidan på
proposition angående anslag till ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset
i Uppsala, av de för ändamålet tidigare beviljade statsanslagen, sammanlagt
1,764,666 kronor, beräkna på extra stat för år 1920 såsom reservationsanslag
ett belopp av 500,000 kronor. Denna min hemställan blev
av Kungl. Maj:t bifallen.
Sedan landstingets beslut rörande de ifrågasatta ändrade anslagsvillkoren
numera föreligger, ber jag att ånyo få anmäla förevarande ärende
och därvid andraga följande.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade
1914 års senare riksdag för ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset
i Uppsala — vilken beräknades draga en kostnad av 1,868,000 kronor och
verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med framlagda, av arkitekten
E. Stenhammar år 1913 uppgjorda ritningar och kostnadsförslag — ett
anslag av 993,000 kronor, därav på extra stat för år 1915 anvisades ^
150.000 kronor, att för ändamålet användas jämte vissa av Uppsala läns
landsting och från Uppsala universitets sida till förfogande ställda medel,
med iakttagande att, därest behållning uppkomme å det belopp, som beräknats
för arbetets utförande, denna behållning skulle anses hava uppstått
å de från olika håll lämnade tillskotten i förhållande till deras storlek.
Uppsala läns landsting hade år 1912 anvisat ett belopp av 775,000 kronor,
varav 25,000 kronor till utrustning av sjukhuslokalerna, att såsom räntefritt
lån till universitetet utbetalas med en tredjedel under första byggnadsåret,
en tredjedel under andra byggnadsåret och återstoden sedan byggnaderna
fullbordats samt i övrigt på vissa angivna villkor. Vidare hade
Regnellska donationsnämnden beslutit att till uppförande av en pediatrisk
klinik vid sjukhuset bidraga med en summa av 100,000 kronor att
utbetalas i vissa terminer. Av hela kostnaden för detta byggnadsföretag,
1.868.000 kronor, beräknades för lös inredning och inventarieutrustning
100.000 kronor.
Vid anmälan den 19 november 1914 av riksdagens skrivelse i ämnet
gillade Kungl. Maj:t förutnämnda ritningar att vid arbetets utförande lända
till efterrättelse, med rätt för det större akademiska konsistoriet i Uppsala
att därvid vidtaga de smärre förändringar, som befunnes vara av nöden och
icke ökade den beräknade kostnaden. Jämte det Kungl. Maj:t meddelade
i övrigt erforderliga bestämmelser i anledning av riksdagens beslut, ställde
Kungl. Maj:t tillika av det utav riksdagen på extra stat för år 1915 an
-
4
Kungl. Maj:U Proposition Nr 188.
visade anslaget, 150,000 kronor, ett belopp av 75,000 kronor till det större
akademiska konsistoriets förfogande för avsett ändamål.
Såväl återstående 75,000 kronor av det för år 1915 beviljade anslaget
som ock av riksdagen för åren 1916 och 1917 av ifrågavarande byggnadsanslag
anvisade summor å respektive 125,000 kronor och 200,000 kronor
ställdes sedermera genom särskilda beslut den 26 juni 1915 och den
30 juni 1916 av Kungl. Maj:t till det större akademiska konsistoriets förfogande
för det med anslaget avsedda ändamålet.
Emellertid visade det sig snart, redan innan ifrågavarande byggnadsföretag
igångsatts, att till följd av inträffade stegringar i materialpriser
och arbetslöner de för företagets utförande tillgängliga medlen voro otillräckliga.
^ På vederbörande byggnadskommitterades föranstaltande sommaren
1916 uppgjorda nya kostnadsberäkningar upptogo de för byggnadsföretaget
erforderliga beloppen till sammanlagt 2,972,670 kronor,“vadan,
då till företaget förut beviljats inalles 1,868,000 kronor, en brist å 1,104,670
kronor väntades uppstå. Av denna brist beräknades 1,089,670 kronor för
själva byggnadsföretaget och 15,000 kronor för lös inredning och inventarieutrustning.
A sammanträde den 14 juli 1916 beslöt universitetets drätselnämnd
att för sin del tillstyrka, att med vidare åtgärder för byggnadsföretagets
igångsättande finge för närvarande anstå, ävensom hemställa, att genom
universitetets försorg till täckande av den utav byggnadskommitterade beräknade
bristen, 1,104,670 kronor, behövliga tilläggsanslag utverkades av
riksdagen och landstinget.
I fråga om fördelningen av det sålunda erforderliga nya anslaget yttrade
drätselnämnden:
Såsom norm vid denna fördelning borde enligt drätselnämndens mening läggas
proportionen mellan de anslag, som av nämnda myndigheter för byggnadsföretaget
redan beviljats, eller respektive 993,000 kronor och 750,000 kronor. Härvid vore
dock att märka, det landstinget utom detta byggnadsbidrag, 750,000 kronor, beviljat
ett fixt anslag till lös inredning och inventarieutrustning med 25,000 kronor. Enligt
drätselnämndens mening borde landstingets ytterligare bidrag för sistnämnda ändamål
utgå med 15 % av detta anslagsbelopp eller med 3,750 kronor. Med tillämpning av
detta beräkningssätt skulle fördelningen av tilläggsanslagen utfalla sålunda att
a) av det behövliga byggnadsanslaget skulle begäras av
staten...................................................................... kronor 620,793:06
landstinget ............................................................ » 468,876: 94 i QSQ fiyp. _
b) av det erforderliga nya bidraget för lös inredning och inventarieut
rustning
skulle begäras att utgå av
?tatfn...................................................................... kronor 11,250: —
lan dst! n get ........................................................... > 3,750:- i5.ooq:_
eller tillhopa kronor 1,104,670: —
5
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 188.
Slutligen ville drätselnämnden anmärka, att därest ett tilläggsanslag av Regnells
donationsfond — över vilken varken universitetet eller drätselnämnden ägde att bestämma,
utan som maste betraktas såsom en enskild donation — för byggnadsföretaget
komme att beviljas, de hos riksdag och landsting begärda beloppen tilfsammans givetvis
minskades med en däremot svarande summa.
Vid ärendets behandling i det större akademiska konsistoriet den 20
juli 191G beslöt konsistoriet att dels låta tills vidare anstå med företagandet
av ifrågavarande byggnadsarbeten, dels hos landstinget göra hemställan
om beviljande, utöver av landstinget förut anvisade medel, av ett ytterligare
anslag å 472,626 kronor 94 öre, dels ock efter erhållen del av landstingets
beslut göra framställning om utverkande av ytterligare anslag av
statsmedel för utförande av ifrågavarande ny- och ombyggnader.
Konsistoriets i enlighet härmed avlåtna framställning till landstinget
företogs till avgörande vid landstingets sammanträde den 20 september
1916.
Landstinget beslöt därvid, bland annat, att — under förutsättning av universitetets
medgivande därtill, att a) dels, för den händelse vid en blivande entreprenad å
ifrågavarande byggnadsarbetens utförande till följd av billigare pris å materialier,
särskilt å de dyrbara rör- och elektriska arbetena, varom först senare torde behöva
kontrahera^, inskränkningar i själva byggnadsarbetet eller av annan orsak kostnadssumman
visade sig kunna nedbringas, landstinget komme i åtnjutande av den minskning
i kostnaden, som enligt förut bestämda grunder för kostnadens utgörande kunde
pa landstinget sig belöpa, b) dels slutligt beslut i fråga om antagande av entreprenadanbud
a byggnadsarbetenas utförande samt angående tiden för desammas igångsättande
icke av universitetets byggnadskommitterade fattades, förrän landstingets förvaltningsnämnd,
förstärkt med suppleanterna i samma nämnd, eller, om förvaltningsnämnden
skulle finna sådant erforderligt, landstinget å lagtima eller, om så erfordrades,
urtima sammanträde därtill lämnat sitt medgivande, c) dels och landstinget tillförsäkrades
rätt att med tva av tinget utsedda ledamöter deltaga i den av av universitetet
utsedda kommitténs förhandlingar och beslut — med godkännande av den nu
framlagda planen för det akademiska sjukhusets utvidgning, för sålunda blivande nybyggnader
och ändringsarbeten bevilja, förutom år 1912 för sådant ändamål anslagna
775,000 kronor, ett tilläggsanslag å tillhopa högst 472,626 kronor 94 öre, vilket vore
det högsta belopp, som tran landstingets sida kunde för ifrågavarande nybyggnader
m. m. paräknas, da sålunda hela det för ifrågavarande ändamål beviljade anslagsbeloppet
belöpte sig till högst 1,247,626 kronor 94 öre, att såsom räntefritt lån utbetalas
i mån ay behov med en tredjedel under första byggnadsåret, en tredjedel under andra
byggnadsåret och återstoden, sedan byggnaderna fullbordats, samt på i övrigt de villkor,
som i § 7 av det mellan universitetet och landstinget gällande kontrakt av den
14 juli och den 19 september 1900 för däri omhandlade lån närmare stadgades; allt
under villkor dels att bestämmelserna i nyssnämnda kontrakt mellan universitetet och
landstinget skulle även med avseende å sjukvården vid nu blivande byggnader i alla
delar tillämpas utom beträffande antalpt av landstinget förbehållna sjukplatser, vilket
antal borde ökas i proportion till det genom nybyggnaden ökade totala antalet platser
eller till 250 platser å sjukhuset, varav 15 platser på kurhusavdelningen, dels ock att
6
Kung], Maj:ts Proposition Nr 188.
ifrågavarande kontrakts giltighetstid förlängdes till och med utgången av fyrtionde året
efter det de nya byggnaderna blivit färdiga och tagna i bruk.
Drätselnämnden, som därefter anmodades att till det större konsistoriet
inkomma med yttrande över landstingets berörda beslut, avgav sådant
yttrande den 29 september 1916 samt överlämnade därvid tillika ett av
Stenhammar till byggnadskornmitterade gjort skriftligt uttalande angående
de av landstinget vid det nya anslagets beviljande fästade villkoren.
Stenhammars uttalande var av följande lydelse:
Anmodad yttra mig om de villkor, Uppsala läns landsting uppställt för beviljande
av det anslag till om- och tillbyggnad av Uppsala akademiska sjukhus, universitetet
äskat, och i vad mån dessa villkor kunna komma att inverka på byggnadsföretagets
kontinuerliga fortskridande, får jag härmed, efter att hava tagit del av landstingets
protokoll av den 20 september 1916, anföra följande.
Av de framställda villkoren synes mig det under rubrik b) vara det enda, mot
vilket från byggnadskommitténs sida betänkligheter kunna framställas och av följande
anledning:
Om vid entreprenadanbudens infordrande fortfarande samma osäkerhet förefinnes
rörande priset å byggnadsmateriel o. d., som för närvarande råder, kan icke en entreprenör
vidhålla sitt anbud mer än 8, högst 14 dagar. Fordrar då landstingets förvaltningsnämnd,
att entreprenadanbuds antagande hänskjutes till landstinget, är att
befara, att beslut ej hinner fattas inom den tid, anbudsgivaren står vid sitt anbud.
Att uti inbjudan till tävlan bestämma en väsentligt längre tid för anbudets giltighet
skulle tvinga anbudsgivaren att pålägga sitt anbud en skälig riskprocent, en
ökning av entreprenadsumman, som onödigtvis komme att drabba byggherren.
Här borde således eu maximitid — 14 dagar — från anbudens inlämningsdag
fixeras, inom vilken tid landstingets beslut borde delgivas byggnadskommittén.
I sitt sistberörda yttrande anförde drätselnämnden:
Drätselnämnden ville till en början förklara, att drätselnämnden icke hade något
att erinra mot de av landstinget under a) och c) här ovan angivna villkoren.
Vidare ville drätselnämnden erinra därom, att såväl den av landstinget bestämda
ordningen för utbetalning av det utav landstinget beviljade anslagsbeloppet som landstingets
fordran på proportionell ökning av antalet landstinget förbehållna sjukplatser
och den fordrade förlängningen av giltighetstiden för det mellan landstinget och universitetet
gällande kontrakt utgjorde villkor, som av landstinget uppställts redan vid
beviljandet av 1912 års anslag till sjukhusets om- och tillbyggnad och sålunda finge
anses redan vara av Kungl. Maj:t och riksdagen i princip godkända. Drätselnämnden
ville i sammanhang härmed vitsorda, att enligt av vederbörande lämnad upplysning
den av landstinget äskade ökningen i antalet landstinget förbehållna sjukpiatser till
250 iunebure en i det närmaste riktig proportion till det genom nybyggnaden vunna
totala antalet platser.
Däremot ansåge sig drätselnämnden böra uttala sina starka betänkligheter mot
det av landstinget under b) här ovan upptagna villkoret. Drätselnämnden ville hänvisa
till vad Stenhammar rörande denna fråga yttrat samt framhålla, att, under det
att prövning av entreprenadanbud å byggnadsarbeten enligt hittills gällande praxis
7
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
plägade ske inom högst 14 dagar, sakkunniga inom finansdepartementet uppgivits för
framtiden förorda denna tids nedbringande till 8 dagar, varemot sådan prövning på
grund av det utav landstinget uppställda villkor för sjukhusbyggets vidkommande näppeligen
kunde, i händelse den skulle företagas av landstinget, beräknas medhinnas
inom kortare tid än 3 veckor. På grund härav vore, såsom Stenhammar påpekat, en
förhöjning av entreprenadsumman att befara.
Då emellertid å ena sidan det icke torde kunna befaras, att landstingets förvaltningsnämnd
skulle förkasta entreprenadanbud, som universitetet ansåge sig kunna
godtaga, och å andra sidan landstingets sistberörda villkor vid ärendets fortsatta behandling
komme under Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, ansåge sig drätselnämnden
under påpekande av nyssnämnda olägenheter böra tillstyrka konsistoriet att
utverka proposition till 1917 års riksdag angående beviljande av 632,043 kronor 6 öre.
Sedan det större konsistoriet därefter, med överlämnande av vederbörliga
protokollsutdrag rörande ärendets behandling i konsistoriet och i
drätselnämnden ävensom avskrifter av de utav Stenhammar uppgjorda nya
kostnadsberäkningarna med flera handlingar, i skrivelse till universitetskanslern
den 30 september 1916 hemställt om kanslerns medverkan därtill,
att ett tilläggsanslag å 632,043 kronor 6 öre bleve av riksdagen beviljat
för utförande av ifrågavarande ny- och ombyggnad, beslöt kanslern
den 6 oktober 1916 att i överensstämmelse med det större konsistoriets
hemställan till Kungl. Maj:t avlåta framställning i ämnet.
Kanslern anförde i sin skrivelse bland annat:
Den uti ärendet lämuade utredningen syntes giva vid handen, att för de ifrågavarande
byggnadsarbetenas fullbordande ett tilläggsanslag, utöver hittills anvisade
belopp å sammanlagt 1,868,000 kronor, därav statsmedel 993.000 kronor, bleve behövligt
å icke minre än 1,104,670 kronor. Härav hade Uppsala läns landsting på vissa
villkor åtagit sig att bekosta högst 472,626 kronor 94 öre. Bland de villkor, landstinget
sålunda uppställt, hade ett föranlett vispa betänkligheter särskilt inom drätselnämnden,
nämligen den av landstinget uppställda förutsättuiugen av universitetets
medgivande därtill, att slutligt beslut i fråga om antagande av entrepreuadanbud å
byggnadsarbetenas utförande samt angående tiden för desammas igångsättande icke av
universitetets byggnadskommitterade fattades, förr än landstingets förvaltningsnämnd,
förstärkt med suppleanterna i samma nämnd, eller, om förvaltningsnämnden skulle finna
sådant erforderligt, landstinget å lagtima eller, om så erfordrades, urtima sammanträde
därtill lämnat sitt medgivande. För sin del funne kanslern det å ena sidan helt
naturligt, att landstinget velat i nämnda stora och viktiga frågor förbehålla sig slutlig
prövniugsrätt genom sina förtroendemän inom förvaltningsnämnden. Å andra sidan
kunde kanslern, om man tänkte sig sakens sannolika praktiska utveckling, icke finna
någon anledning att i realiteten befara någon avsevärd olägenhet för universitetet av
omförmälda villkor, sådant det blivit av landstinget fmmulerat. Beträffande drätselnämndens
uttalande i fråga om eventuellt ytterligare bidrag från Regnellska fonden
för bestridande av ifrågavarande byggnadskostnader uttryckte kanslern såsom sin åsikt,
att det, med hänsyn ej mindre till de många och viktiga behov, som skulle tillgodoses
med årsavkastuingen av nämnda fond, vilken avkastning icke uppginge till mera än
8
Kungl. Maj:Is Proposition Nr 188.
omkring 15,500 kronor, än även till det förhållandevis högst betydliga tillskott från
fonden, som allaredan anvisats för ifrågavarande ändamål, ej kunde anses tillrådligt,
att fonden än ytterligare härför toges i anspråk.
På grund av det anförda ocli av den grundliga utredning i ärendet, som lämnats
av drätselnämnden samt av medicinska fakulteten, hemställde kanslern om proposition
till 1917 års riksdag i överensstämmelse med konsistoriets förslag.
Uti avgivet utlåtande i ämnet gjorde dåvarande överintendentsämbetet
gällande, att även de kompletterade kostnadsberäkningarna med anledning
av ytterligare prisstegringar måste anses i vissa avseenden vara för låga,
och föreslog ämbetet, att den beräknade merkostnaden, 1,104,670 kronor,
måtte förhöjas med 292,000 kronor eller till 1,396,670 kronor.
Ärendet föredrogs för Kungl. Maj:t den 13 januari 1917. På sätt framgår
av punkten 54 i bilagan åttonde huvudtiteln till sagda års statsverksproposition
fann dåvarande departementschefen — som till en början på
anförda skäl avvisade tanken på att låta uppskjuta byggnadsarbetet eller
låta detsamma endast delvis komma till utförande — intet att erinra mot
kostnadsberäkningarna med däri av överintendentsämbetet gjorda ändringar.
Härefter fortsatte departementschefen:
Den farhågan ligger emellertid nära till hands, att, innan man i fråga om byggnadsförslaget
hinner skrida från tanke till handling, än ytterligare prisstegringar komma
att omöjliggöra byggnadsarbetets genomförande för den nu beräknade kostnaden. Skulle
någon kostnadsökning komma att uppstå — jag vill förmoda, att den ej skulle bliva
allt för avsevärd — torde det fä anses bliva universitetets sak att med detsamma till
buds stående medel täcka den eventuella bristen. Jag finner emellertid lämpligt, att
universitetet tid efter annan delgiver Kungl. Maj:t, huru byggnadsföretaget fortskrider
och huru omkostnaderna för detsamma överensstämma med beräkningarna.
I fråga om fördelningen av de uppkomna merkostnaderna yttrade departementschefen
:
Drätselnämnden har ansett, att såsom norm vid fördelning mellan staten och
landstinget av det utav drätselnämnden ifrågasatta tilläggsanslaget för själva byggnaderna
borde läggas proportionen mellan det auslagsbelopp, 993,000 kronor, som av
riksdagen beviljats år 1914, och ett belopp av 750,000 kronor, motsvarande landstingets
år 1912 beviljade bidrag, 775,000 kx-onor, efter avdrag av ett till lös inredning och
inventarieutrustning avsett belopp av 25,000 kronor. Denna beräkningsgrund har av
övriga myndigheter lämnats utan erinran och av överintendentsämbetet godtagits vid
fördelning mellan staten och landstinget av det ytterligare tilläggsanslag, som av ämbetet
ansetts erforderligt till täckande av byggnadskostnaderna.
Härvid är dock att erinra, att i den kostnadsberäkning, som år 1914 förelädes
riksdagen, ingick ett belopp av 100,000 kronor för lös inredning och iuventarieutrustning.
Då det av landstinget ursprungligen utfästa bidraget till detta särskilda ändamål
utgör 25,000 kronor, kommer statens motsvarande andel att uppgå till 75,000
kronor. Om nu det förra beloppet, såsom under ärendets föregående handläggning
skett, frånräknas å landstingets anslag, bör ock det senare beloppet avdragas från stats
-
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
anslaget; vad som återstår, respektive 750,000 kronor ock 918,000 kronor, angiver
landstingets och statens ursprungliga bidrag till byggnadskostnaderna. Det tilläggsanslag,
1,381,670 kronor, som nu anses erforderligt på grund av byggnadskostnadernas
stegring, torde sålunda rätteligen böra fördelas mellan staten och landstinget, icke,
såsom under^ärendets föregående behandling antagits, i proportionen ^ utan i proportionen
Med tillämpning av denna senare fördelningsgrund finner man, att av
berörda tilläggsanslag 760,415 kronor 50 öre skulle falla på staten och 621,254 kronor
50 öre på landstinget. — Då någon erinran icke torde vara att göra mot att det tilläggsbelopp
av 15,000 kronor, som anses erforderligt på grund av stegrad kostnad för
lös inredning och inventarieutrustning, fördelas på föreslaget sätt med 11,250 kronor
pa staten och 3,750 kronor på landstinget, skulle statens andel i det sammanlagda tilläggsanslaget
bliva 771,665 kronor 50 öre och landstingets motsvarande andel 625,004
kronor 50 öre.
Det torde väl fa anses givet, att statens ytterligare tillskott bör begränsas till
nyss angivna belopp, i jämnt tal 771,666 kronor. Vad angår det därutöver erforderliga
tilläggsanslaget torde det kunna antagas, att någon del därav, exempelvis den
ökniDg, som föranledes av den förändrade fördelningsgrunden, skulle kunna bestridas
vare sig från Regnellska donationsfonden eller med andra för universitetet tillgängliga
medel; landstinget, som redan beviljat ett tilläggsanslag av 472,626 kronor 94 öre,
skulle då få vidkännas huvudparten av det ytterligare erforderliga beloppet. Jag anser
sålunda, att såsom förutsättning för beviljande av statsanslaget, 771,666 kronor, bör
gälla, att, utöver av landstinget tidigare beviljade 775,000 kronor, landstinget och
universitetet ytterligare tillskjuta ett belopp av sammanlagt 625,004 kronor.
Enligt departementschefens förslag skulle alltså statsverkets bidrag till
bestridande av kostnaderna för utförande av ny- och ombyggnad vid akademiska
sjukhuset i Uppsala utgöra sammanlagt 1,764,666 kronor samt
landstingets och universitetets bidrag för samma ändamål sammanlagt
1,400,004 kronor, vartill kom det redan utfästa bidraget å 100,000 kronor
från Regnellska donationsfonden.
Vad angick de av landstinget vid det beviljade tilläggsanslaget å
472,626 kronor 94 öre fästade förutsättningarna och villkoren förklarade
departementschefen, att någon tvekan blott kunde uppstå om det, som
innebar, att landstinget skulle på närmare angivet sätt deltaga i slutligt
beslut i fråga om antagande av entreprenadanbud å byggnadsarbetenas
utförande samt angående tiden för deras igångsättande. Departementschefen
funne dock i likhet med universitetskanslern ej anledning att i
realiteten befara någon olägenhet av omförmälda villkor, eventuellt utsträckt
att gälla även det ifrågasatta ökade bidraget från landstinget.
I enlighet med departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t
föreslå riksdagen att dels — under förutsättning att Uppsala läns landsting
och universitetet i Uppsala till ny-och ombyggnad vid akademiska sjukhuset
därstädes, utöver av landstinget redan beviljat anslag å 775,000 kronor,
Bihang Ull riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 162 höft. (Nr 188.) 2
10
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
bidrogo med ytterligare 625,004 kronor — till omförmälda byggnadsföretags
utförande, utöver för ändamålet av riksdagen tidigare beviljat anslag
å 993,000 kronor, ytterligare bevilja ett belopp av 771,666 kronor, med
iakttagande att, därest behållning uppkomme å det sammanlagda belopp,
som beräknats för arbetets utförande, denna behållning skulle anses hava
uppstått å de nu ifrågasatta tillskotten från å ena sidan staten, å andra
sidan landstinget och universitetet i förhållande till tillskottens storlek;
dels ock av de sammanlagda statsanslagen för ifrågavarande ändamål,
1.764.666 kronor, anvisa på extra stat för år 1918 ett belopp av 250,000
kronor.
I skrivelse (nr 203) av den 31 maj 1917 meddelade riksdagen, att
riksdagen, som efter ett av dess vederbörande utskott vid akademiska sjukhuset
avlagt besök blivit övertygad om nödvändigheten av att sjukhuset
så snart som möjligt erhölle utvidgade lokaler, bifallit Kungl. Maj:ts framställning
om ett ytterligare statsanslag av 771,666 kronor. Beträffande de
av Kungl. Maj:t föreslagna villkoren för detta bidrags utgående hade riksdagen
emellertid ansett sig böra vidtaga vissa ändringar.
Med hänsyn till de avsevärda fördelar — anförde riksdagen — som upprätthållandet
av den nuvarande ordningen bereder Uppsala läns landsting, har riksdagen ansett,
att det utom statsanslaget erforderliga ytterligare tilläggsbeloppet av 625.004
kronor bör bestridas av landstinget enbart och icke jämväl av universitetet. Därjämte
bör landstinget förpliktas att, därest ytterligare anslag skulle erfordras utöver nu beräknade,
bidraga med anslag efter samma grunder, som nu tillämpats för fastställande
av storleken av statens och landstingets bidrag.
I enlighet härmed anmälde riksdagen, att riksdagen
dels till ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala, utöver
för ändamålet av riksdagen tidigare beviljat anslag å 993,000 kronor,
ytterligare beviljat ett belopp av 771,666 kronor under villkor, att Uppsala
läns landsting, utöver av landstinget redan beviljat anslag å 775,000
kronor, bidroge med ytterligare 625,004 kronor, att därest behållning uppkomme
å det sammanlagda belopp, som beräknats för arbetets utförande,
denna behållning skulle anses hava uppstått å de nu ifrågasatta tillskotten
från å ena sidan staten, å andra sidan landstinget i förhållande till tillskottens
storlek, samt att landstinget utfäste sig att, därest brist i ifrågavarande
anslag skulle uppstå, bidraga till täckande av denna brist efter
samma grunder, som gällde för det nu beviljade bidragets utgående till
omförmälda byggnadsföretag;
dels ock av de sammanlagda statsanslagen för ifrågavarande ändamål,
1.764.666 kronor, såsom reservationsanslag anvisat på extra stat för år
1918 ett belopp av 250,000 kronor.
11
Kung/. Maj:ts Proposition Nr 188.
Vid anmälan den 8 juni 1917 av riksdagens sistberörda skrivelse fann
Kungl. Maj:t, med godkännande av riksdagens beslut, i vad det skilde sig
från Kungl. Maj:ts framställning, gott anbefalla länsstyrelsen i Uppsala att
så snart ske kunde från landstinget inhämta och till Kungl. Maj:t överlämna
yttrande, huruvida landstinget åtoge sig att fullgöra de för det
ytterligare beviljade statsanslaget sålunda uppställda villkoren.
I anledning härav överlämnade länsstyrelsen med skrivelse den 20
oktober 1917 till Kungl. Maj:t från Uppsala läns landsting infordrat, den
20 september dagtecknat yttrande i ärendet, vari landstinget förklarat sig,
på sätt närmare framginge av ett vid yttrandet fogat utdrag ur landstingets
protokoll för den 18 september 1917, upptagande landstingets i ärendet
fattade beslut, åtaga sig att fullgöra de för det ytterligare beviljade
statsanslaget uppställda villkoren.
Enligt berörda protokollsutdrag hade landstinget beslutat
att — under förutsättning att Uppsala universitet allt fortfarande
godkände de av 1916 års landsting för åtnjutande av då beviljat anslag
uppställda villkor, nämligen att slutligt beslut i fråga om antagande av
entreprenadanbud å byggnadsarbetenas utförande samt angående tiden för
desammas igångsättande icke av universitetets byggnadskommitterade fattades,
förrän landstingets förvaltningsnämnd, förstärkt med suppleanter i
samma nämnd, eller, om förvaltningsnämnden skulle finna sådant erforligt,
landstinget å lagtima eller, om så erfordrades, urtima sammanträde
därtill lämnade sitt medgivande, samt att landstinget tillförsäkrades rätt
att med två av tinget utsedda ledamöter deltaga i den av universitetet
utsedda byggnadskommitténs förhandlingar och beslut — med godkännande
av den framlagda planen för det akademiska sjukhusets utvidgning, för
sålunda blivande nybyggnader och ändringsarbeten bevilja, förutom år 1912
för sådant ändamål anslagna 775,000 kronor och år 1916 ytterligare beviljade
472,626 kronor, ett tilläggsanslag av 152,378 kronor, då sålunda
hela för ifrågavarande ändamål beviljade anslagsbelopp belöpte sig till
1,400,004 kronor, att såsom räntefritt lån utbetalas i mån av behov med
en tredjedel under första byggnadsåret, en tredjedel under andra byggnadsåret
och återstoden, sedan byggnaderna fullbordats, samt på i övrigt
de villkor, som i § 7 av det mellan universitetet och landstinget gällande
kontrakt av den 14 juli och den 19 september 1900 för däri omhandlade
lån närmare stadgades, allt under villkor, dels att bestämmelserna i nyssnämnda
kontrakt mellan universitetet och landstinget skulle även med avseende
å sjukvården i nu blivande byggnader i alla delar tillämpas utom
beträffande antalet av landstinget förbehållna sjukplatser, vilket antal borde
ökas i proportion till det genom nybyggnaden ökade totala antalet platser
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
eller till 250 platser å sjukhuset, varav 15 platser å kurhusavdelningen,
dels ock att ifrågavarande kontrakts giltighetstid förlängdes till och med
utgången av fyrtionde året efter det de nya byggnaderna blivit färdiga
och tagna i bruk; samt
att utfästa sig att, därest brist i ifrågavarande anslag skulle uppstå,
bidraga till täckande av denna brist efter samma grunder, som gällde för
det nu beviljade bidragets utgående till omförmälda byggnadsföretag.
Genom beslut den 14 december 1917 förklarade Kungl. Maj:t, att
Kungl. Maj:t funnit landstinget genom åren 1910 och 1917 fattade beslut
hava vederbörligen iklätt sig fullgörandet av de utav riksdagen år 1917
uppställda villkoren för utgående av då beviljat tilläggsanslag å 771,666
kronor och att förty hinder ej mötte för ifrågavarande byggnadsföretags
igångsättande, med skyldighet för universitetet att tid efter annan
hos Kungl. Maj:t göra anmälan om huru byggnadsföretaget fortskrede och
huru omkostnaderna* för detsamma överensstämde med beräkningarna. Tilllika
bemyndigades det större akademiska konsistoriet i Uppsala att med
landstinget träffa erforderliga avtal i enlighet med de av landstinget åren
1916 och 1917 uppställda villkoren för då av landstinget beviljade anslags
utgående; och förklarade Kungl. Maj:t sig vilja, när framdeles behov uppstode
att anlita det av riksdagen på extra stat för år 1918 anvisade anslagsbeloppet,
250,000 kronor, på av vederbörande universitetsmyndighet
gjord framställning besluta härom.
Jag har ansett mig böra så pass vidlyftigt, som nu skett, redogöra för
tillkomsten av de utav staten och landstinget beviljade anslagen till nyoch
ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala, på det att de av mig
i förbigående redan berörda frågorna om ändring i vissa delar av de uppställda
villkoren för dessa anslag, till vilka frågor jag nu närmast övergår,,
må bliva fullt begripliga.
I en till det större akademiska konsistoriet i Uppsala ingiven skrift anförde
kominitterade för nu ifrågavarande byggnadsföretag, bland annat, följande:
Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut av den 14 december 1917 beslöto kommitterade
den 10 maj 1918 infordra entreprenadanbud å byggnadsarbetena, alternativt å grunden
och å byggnadsarbetena i sin helhet; och inkommo inom den utsatta tiden fyra anbud,
nämligen
l:o) från byggmästaren P. P. Fredriksson i Gävle å kronor 929,119: — för grundläggningsarbetena
samt kronor 4,392,831:— för byggnadsarbetet i dess helhet;
2:o) från aktiebolaget Skånska Cementgjuteriet, Stockholm, å kronor 1,026,000: —
för grundläggningsarbetena;
3:o) från Nya Asfaltaktiebolaget, Stockholm, å kronor 1,056,000:— för grundläggningsarbetena
; samt
13
Kung], Maj:ts Proposition Nr 188.
4:o) från firman Hesselman och Bergström, Stockholm, å kronor 1,115,000: —
lör grundläggningsarbetena samt kronor 4,290,000: — för byggnadsarbetet i övrigt.
Vid de under 2:o), 3:o) och 4:o) upptagna anbuden voro dessutom fastade åtskilliga
villkor och förbehåll.
Efter anmodan avgav byggnadsarbetenas arkitekt skriftligt yttrande över samtliga
anbud. Häri framhölls, att för erhållande av den totala kostnaden enligt de båda
fullständiga anbuden måste till vartdera läggas dåvarande kostnaderna för målning,
värmeledning och sanitära anordningar, belysnings- och kraftanläggning, hissar, kontrollantarvode,
byggnadsritningar m. m. och planeringsarbeten med tillhopa 1,910,000
kronor. Den verkliga byggnadskostnaden skulle alltså enligt byggmästaren Fredrikssons
anbud komma att utgöra 6,514,831 kronor och enligt firman Hesselman och
Bergströms anbud 7,315,000 kronor.
Vid sammanträde den 13 september 1918 antogo byggnadskommitterade, som
efter inhämtade upplysningar funno sig icke kunna reflektera å byggmästaren Fredrikssons
anbud, för sin del det av Nya Asfaltaktiebolaget avgivna anbudet under förutsättning,
att för byggnadsarbetets utförande av bolaget ställdes borgen eller annan
säkerhet, som av kommitterade kunde godkännas. Jämlikt det härovan omförmälda,
av landstinget uppställda villkor blev entreprenadanbudets antagande underställt det i
september 1918 sammanträdande lagtima landstingets prövning; och fattade landstinget
härvid det beslut att med hänsyn till de oberäkneliga utgifter, som ett antagande av
det föreslagna entreprenadanbudet kunde för landstinget medföra, icke lämna sitt medgivande
till byggnadsarbetets igångsättande.
Med hänsyn till vikten av att ifrågavarande för såväl universitetet som länets
invånare så ytterst önskvärda och trängande byggnadsföretag snarast möjligt kunde
komma till stånd, och dä byggnadskommitterade icke velat lämna någon möjlighet
oförsökt att undanrödja de hinder, som därför mötte, hava kommitterade vid sammanträde
den 12 oktober 1918 överlagt om möjligheten att i vad anginge landstingets
bidrag till täckande av bvggnadskostnaderna undanrödja den oberäknelighet,
som av landstinget framhållits såsom skäl för dess vägran att lämna medgivande till
arbetenas igångsättande. Ett sådant syftemål hava kommitterade ansett kunna vinnas,
därest riksdagen ville ikläda sig ansvar för det belopp, varmed byggnadskostnaderna
kunde komma att överskrida ett visst- för landstingets del antaget maximibelopp. Vid
nytt sammanträde innevarande dag hava landstingets delegerade i byggnadskommittén
upplyst, att grundad anledning förelåge att förvänta, det landstinget vore villigt åtaga
sig eu kostnad för ifrågavarande bygge intill tre millioner kronor. Detta belopp motsvarade
i det närmaste landstingets andel i kostnaderna för bygget i förhållande till
dess och statens förut lämnade bidrag till byggnadsarbetet, sådana dessa kostnader av
byggnadsarbetets arkitekt beräknats enligt ovan förut omförmälda av firman Hesselman
och Bergström ingivna anbud med tillägg av övriga för hela byggnadsföretaget
ytterligare erforderliga kostnader eller tillhopa 7,315,000 kronor. Härvid borde landstinget
emellertid tillförsäkras rätt att, därest blivande byggnadskostnader uppginge till
lägre belopp än nyssnämnda summa, åtnjuta den minskning i dess bidrag, som motsvarade
förhållandet mellan statens och landstingets tillförene anvisade bidrag till
byggnadsarbetet.
Under åberopande av vad sålunda utretts få kommitterade, som äro om beslutet
eniga, härmed föreslå konsistoriet att hemställa hos Kungl. Maj:t dels om vidtagande
av erforderliga åtgärder för att det utav 1917 års riksdag för statsanslags beviljande
fastställda villkoret, att landstinget, därest brist i anslaget skulle uppstå, skall bidraga
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
till täckandet av denna brist efter samma grunder, som gällde för det till byggnadsföretaget
då beviljade bidragets utgående, måtte ändras därhän, att landstingets andel
i eventuell brist i byggnadsanslaget må begränsas till ett belopp, som tillhopa med av
landstinget förut beviljade anslag ej må överskrida tre millioner kronor, mot villkor
att landstinget i stället må frånträda sin hittills förbehållna rätt att slutligt besluta
om antagande av entreprenadanbud å byggnadsarbetenas utförande samt angående tiden
för desammas igångsättande, samt dels att Kungl. Maj:t måtte å urtima landsting inhämta
landstingets samtycke härtill ävensom avlåta proposition härom till 1919 års
riksdag.
I eu av universitetskanslern med eget utlåtande av den 4 november
1918 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse gjorde det större akademiska
konsistoriet framställning i enlighet med kommitterades förslag, varefter
Kungl. Maj:t den 8 november 1918 på föredragning av statsrådet och chefen
för civildepartementet förordnade, att Uppsala läns landsting skulle
sammankallas till urtima möte för handläggning av de sålunda väckta frågorna
om ändring i vissa delar av de uppställda villkoren för de beviljade
anslagen till ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
I en till ecklesiastikdepartementet den 9 november 1918 inkommen
ny skrivelse i ämnet framhöll universitetskanslern ytterligare det oavvisliga
och trängande behovet av att byggnadsarbetena snarast möjligt igångsattes.
Med anledning av Kungl. Maj:ts nyssberörda beslut den 8 november
1918 har nu länsstyrelsen i Uppsala med skrivelse den 5 februari
1919 till Kungl. Maj: t överlämnat utdrag ur protokoll vid landstingets urtima
möte den 28 januari 1919, utvisande att landstinget beslutit att —
därest det av 1917 års riksdag för statsanslags beviljande till ny-och ombyggnad
vid akademiska sjukhuset fastställda villkoret, att landstinget, för
den händelse brist i anslaget uppstode, skulle bidraga till täckande av
denna brist efter samma grunder, som gällde för det till byggnadsföretaget
då beviljade bidragets utgående, ändrades därhän, att landstingets
andel i eventuell brist i byggnadsanslaget skulle begränsas till ett belopp,
som tillhopa med av landstinget förut beviljade anslag ej skulle överskrida
3,000,000 kronor — frånträda sin såsom villkor för de åren 1916
och 1917 till samma byggnadsföretag beviljade anslags utgående förbehållna
rätt att slutligt besluta om antagande av entreprenadanbud å byggnadsarbetenas
utförande samt angående tiden för desammas igångsättande;
och hade landstinget på följande sätt sammanfattat sina åren 1912, 1916,
1917 och 1918 i ärendet fattade beslut:
Landstinget hade beslutit:
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
att, med godkännande av den framlagda planen för det akademiska sjukhusets
utvidgning, för sålunda blivande nybyggnader och ändringsarbeten bevilja ett sammanlagt
belopp av 1,400,004 kronor, att såsom räntefritt lån utbetalas i mån av behov
med en tredjedel under forsta byggnadsåret, en tredjedel under andra året och återstoden
sedan byggnaderna fullbordats, samt å i övrigt de villkor, som i § 7 av det
mellan universitetet och landstinget gällande kontrakt av den 14 juli och den 19 september
1900 för däri omhandlade lån närmare stadgades; skolande kostnaden för landstinget
bestridas genom upptagande å lämplig tid, senast under år 1922, av lån att
genom årliga avbetalningar gäldas under loppet av högst 40 år; allt under villkor dels
att bestämmelserna i nyssnämnda kontrakt mellan universitetet och landstinget skulle
även med avseende å sjukvården i nu blivande byggnader i alla delar tillämpas utom
beträffande antalet av landstinget förbehållna sjukplatser, vilket antal borde ökas i proportion
till det genom nybyggnaden ökade totala antalet platser eller till 250 platser
å sjukhuset, varav 15 platser på kurhusavdelningen, dels ock att ifrågavarande kontrakts
giltighetstid förlängdes till och med utgången av fyrtionde året efter det de
nya byggnaderna blivit färdiga och tagna i bruk;
att utfästa sig att, därest brist uti ifrågavarande anslag skulle uppstå, bidraga
till täckande av denna brist efter samma grunder, som gällde för det beviljade bidragets
utgående till omförmälda byggnadsföretag, dock att landstingets andel i eventuell
brist i byggnadsanslaget begränsadps till ett belopp, som tillhopa med av landstinget
beviljat anslag ej överskrede 3,000,000 kronor; och skulle landstinget tillförsäkras
rätt att med två av tinget utsedda ledamöter deltaga i den av universitetet utsedda
byggnadskommitténs förhandlingar och beslut;
att landstingets sålunda fattade beslut om upptagande av lån och iklädande sig
av förpliktelse i fråga om gäldande av eventuell brist i byggnadsanslaget skulle, jämlikt
§ 58 i gällande landstingsförordning, underställas Kungl. Maj:ts prövning och
stadfästelse; samt
att uppdraga åt sin förvaltningsnämnd, förstärkt av samma nämnds suppleanter,
att vidtaga alla för det beslutade länets, delvis eller i dess helhet, upptagande mot
billigaste ränta och på jämväl i övrigt mest förmånliga villkor erforderliga åtgärder.
Av nyss nämnda protokollsutdrag inhämtas tillika, att under ärendets
behandling inom landstinget fråga väckts om akademiska sjukhusets förläggning
till annan plats än den nuvarande men att detta förslag icke
vunnit landstingets bifall.
I sammanhang med det spörsmål, för vilket jag nu lämnat en utförlig
redogörelse, föreligger, såsom jag redan antytt, till behandling ett äskande
om anslag för år 1920 till ifrågavarande byggnadsföretag. Detta äskande, som
utgått från universitetets drätselnämnd och understötts av det större akademiska
konsistoriet, har till Kungl. Maj:t framburits av universitetskanslern,
vilken i skrivelse av den 15 augusti 1918 hemställt om avlåtande av proposition
till riksdagen om anvisande för år 1920 av ett belopp å 500,000
kronor av redan beviljade anslag till akademiska sjukhusets om- och tillbyggnad.
Vid den tidpunkt, då denna framställning gjordes, beräknades,
att byggnadsarbetena skulle igångsättas redan under är 1918, . och detta
åberopades jämväl såsom ett motiv för anslagsäskandet.
16
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
Vad beträffar frågan om ändring av ett utav de villkor, som riksdagen
år 1917 uppställde för det då beviljade ytterligare anslaget till nyoch
ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala, må till en början
framhållas att, såsom redan i det föregående angivits, denna fråga uppkommit
i syfte att påskynda nämnda byggnadsföretags igångsättande. Jag
tillåter mig att med några ord sammanfatta vad handlingarna i detta hänseende
innehålla.
Byggnadsarbetena, vilka, såsom nyss nämnts, avsetts att taga sin
början under år 1918, måste då uppskjutas på den grund att Uppsala
läns landsting — som förbehållit sig viss prövningsrätt i fråga om antagande
av entreprenadanbud å arbetenas utförande samt angående tiden
för desammas igångsättande — i september 1918 avvisade ett av vederbörande
byggnadskommitterade för egen del godkänt entreprenadanbud
beträffande grundläggningsarbetena, detta med hänsyn till de oberäkneliga
utgifter, som anbudets antagande syntes kunna medföra för landstinget:
landstinget hade tidigare utfäst sig att, därest brist i byggnadsanslaget
skulle uppstå, efter vissa grunder bidraga till täckande av denna
brist. Det av 1917 års riksdag uppställda villkor, varom nu är fråga,
avsåg just en utfästelse från landstingets sida av den innebörd, jag nyss
antydde. Med anledning av landstingets vägran att medgiva byggnadsarbetenas
igångsättande uppstod hos byggnadskommitterade tanken på att
söka utverka sådan ändring av nyssnämnda villkor, att landstingets bidragsskyldighet
beträffande täckandet av eventuell brist begränsades till ett visst
högsta belopp. I gengäld skulle landstinget frånträda sina anspråk på att
få deltaga i prövningen av entreprenadanbud å byggnadsarbetena samt av
beslut om arbetenas igångsättande. Härigenom skulle byggnadskommitterade
få frihet att utan ytterligare uppskov låta påbörja byggnadsföretaget.
Landstinget har för sin del godkänt byggnadskommitterades förslag.
Då alltså den föreliggande framställningen egentligen grundar sig på
vederbörandes önskan att påskynda byggnadsarbetena, inställer sig i första
hand frågan, huruvida ett dylikt påskyndande är så angeläget, att det
över huvud taget kan anses berättigat att i anledning därav framställa
några ökade anspråk på statens mellankomst. Svaret på denna fråga kan
emellertid icke utfalla på mer än ett sätt. Vikten av att ifrågavarande
såväl för universitetet och den medicinska undervisningen som för länets
innevånare trängande byggnadsföretag snarast möjligt kommer till stånd
har vid många föregående tillfällen så kraftigt understrukits från olika
håll, att något vidare ordande därom från min sida icke nu torde vara
behövligt. Jag inskränker mig att hänvisa till dels vederbörande departementschefs
yttrande i ämnet under punkten 54 av bilagan åttonde huvud
-
17
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
titeln till 1917 års statsverksproposition, dels ock 1917 års riksdags av mig
förut återgivna uttalande i skrivelse nr 203. Det lider icke något tvivel,
att det ytterligare uppskov med byggnadsarbetena, som nu vållats genom
landstingets vägran att godkänna det av byggnadskommitterade antagna
entreprenadanbudet, är i högsta måtto beklagligt. Det nu framlagda förslaget,
att staten skulle träda emellan och genom att medgiva en bestämd
begränsning av landstingets andel i eventuell brist i byggnadsanslaget undanröja
själva förutsättningen för landstingets nyssnämnda vägran, synes
mig därför böra understödjas, såvida eljest de grunder, på vilka detta förslag
vilar, kunna anses godtagbara. Det gäller då att undersöka, huru
härmed förhåller sig.
Ursprungligen beräknades, som ovan nämnts, sammanlagda kostnaderna
för byggnadsföretaget till 1,868,000 kronor, varav 100,000 kronor
beräknades för lös inredning och inventarieutrustning. Av de på själva
byggnaderna belöpande kostnaderna skulle 100,000 kronor bestridas av
medel från Regnellska donationsfonden. Till täckande av återstoden,
1,668,000 kronor, beviljades av landstinget 750,000 kronor och av riksdagen
918,000 kronor. Storleken av dessa sistnämnda bidrag lades år 1917
till grund för fördelning mellan staten och landstinget av det tilläggsanslag
för själva byggnaderna, som då ansågs erforderligt. Beloppet härav,
1.381.670 kronor, fördelades nämligen i proportionen 918/750 med den
större delen på staten och den mindre delen på landstinget. Det tillskott,
som samtidigt beräknades vara behövligt för lös inredning och inventarieutrustning,
utgörande 15,000 kronor, fördelades däremot — liksom tidigare
det för ändamålet ursprungligen beräknade beloppet, 100,000 kronor
—- med tre fjärdedelar på staten och en fjärdedel på landstinget. Med
anledning av riksdagens uttalade mening åtog sig landstinget år 1917 att,
därest än ytterligare medel skulle erfordras, bidraga med anslag efter
samma grunder, som tillämpats för fastställande av storleken av statens
och landstingets då beviljade bidrag.
Farhågorna att även de för riksdagen år 1917 framlagda kostnadsberäkningarna
skulle visa sig vara för låga besannades snart. På grundval
av inkomna entreprenadanbud beräknades år 1918 totalkostnaden, frånsett
kostnaderna för lös inredning och inventarieutrustning, till 7,315,000
kronor. Då de för ändamålet tillgängliga medlen utgjorde sammanlagt
3.149.670 kronor (därav statsanslag 1,678,416 kronor, anslag av landstinget
1,371,254 kronor och bidrag från Regnellska fonden 100,000 kronor), skulle
en brist å 4,165,330 kronor hava uppstått, därest arbetet kommit till utförande
i enlighet med ifrågavarande år 1918 verkställda beräkningar.
Härulöver skulle eventuellt hava kommit att erfordras något ytterligare
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 162 höft. (Nr 188.) 3
18
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 188.
tillskott för lös inredning och inventarieutrustning. Enligt landstingets
gjorda åtagande skulle landstinget haft att såsom bidrag till täckande av
nyssberörda brist å 4,165,330 kronor anslå 1,872,900 kronor 18 öre; beträffande
återstående bristen, 2,292,429 kronor 82 öre, torde framställning
hava bort göras till riksdagen om beviljande av anslag till dess täckande.
Från de två sist nämnda summorna har man att utgå, då det gäller
att bedöma det nu väckta förslaget om begränsning av landstingets skyldighet
att bidraga till täckande av eventuell brist i byggnadsanslaget
— jag förutsätter, att landstingets beslut, i den del det efter vunnen laga
kraft kommer att underställas Kungl. Maj:t, vinner Kungl. Maj:ts godkännande.
Enligt detta förslag skulle landstingets andel uti ifrågavarande brist
begränsas till ett belopp, som tillhopa med av landstinget förut beviljade
anslag ej överskrede 3,000,000 kronor. Då de av landstinget redan beviljade
anslagen, på sätt i det föregående omförmälts, uppgå till sammanlagt
1,400,004 kronor, skulle det högsta belopp, som kunde från landstinget
ytterligare påräknas, utgöra 1,599,996 kronor. Detta belopp understiger
med 272,904 kronor 18 öre landstingets andel enligt nu gällande grunder
i den brist å anslagen för själva byggnadsarbetena, som skulle uppkomma,
därest kostnaderna för dessa arbeten uppginge till det senast beräknade
totalbeloppet, 7,315,000 kronor. Under sistnämnda förutsättning innebär
således förevarande förslag, att statens andel i bristen skulle ökas med
dels ett belopp av 272,904 kronor 18 öre, dels ock, eventuellt, den summa,
som kunde komma att erfordras för lös inredning och inventarieutrustning
utöver det för sådant ändamål redan beviljade beloppet av 115,000 kronor.
Emellertid är det blott ett antagande, att byggnadskostnaderna, om arbetet
igångsattes under år 1919, komma att bliva alldeles desamma som de, vilka
beräknades på grund av förenämnda år 1918 avgivna entreprenådanbud.
Skulle kostnadeima undergå någon minskning, kommer denna i första
rummet, intill en viss gräns, ensamt staten till godo; skulle däremot bristen
bliva större än nyss förutsatts, lärer det överskjutande beloppet i sin
helhet drabba statsverket.
Svaret på frågan, huruvida det föreliggande förslaget får anses godtagbart
eller ej, kan hämtas ur vad jag nu andragit. Ett bifall till förslaget
skulle visserligen medföra en proportionellt större ekonomisk risk
för staten än som beräknades enligt riksdagens beslut år 1917, men risken
synes dock icke vara så stor, att staten genom att undandraga sig densamma
bör medverka till att den viktiga sjukbusbyggnadsfrågans lösning
ytterligare förhalas; ett sådant förhalande skulle, som förut angivits, ur
många synpunkter vara ytterst beklagligt. I själva verket torde skäl finnas
för den förmodan, att de merkostnader, som av förevarande anledning
19
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
kunde komma att åsamkas staten, skulle inskränka .sig till jämförelsevis
mindre betydande belopp. Jag grundar denna min förmodan på att lättnader
i prisförhållandena redan kunna skönjas. Sjukhusbyggnadsföretaget i fråga
är ju icke avsett att fullbordas på ett år. Även om detsamma påbörjas
i år och arbets- och materialpriser då ännu hålla sig på en hög nivå, torde
man med ganska stor säkerhet beträffande vissa arbeten kunna räkna på
avsevärda prissänkningar, innan byggnadsföretaget hunnit avslutas. Förhållandena
äro således nu helt andra än under de senast förflutna åren,
då man i stället alltid måst vara beredd på nya och oberäkneliga kostnadsökningar.
På nu angivna grunder tillstyrker jag den gjorda framställningen om
utverkande av riksdagens medgivande därtill, att landstingets andel i eventuell
brist i nu ifrågavarande byggnadsanslag begränsas till ett belopp,
som jämte av landstinget redan beviljade anslag ej överstiger 3,000,000
kronor. Landstinget har redan, under förutsättning att berörda framställning
vinner bifall, beslutit frånträda sin tidigare förbehållna rätt att definitivt
besluta om antagande av entreprenadanbud å byggnadsarbetenas
utförande samt angående tiden för desammas igångsättande. Vid detta
beslut lärer landstinget få anses bundet, vadan något särskilt villkor icke
behöver, knytas vid det medgivande från riksdagens sida, som nu ifrågasatts.
Vidkommande härefter vederbörandes begäran, att för byggnadsföretaget
ett anslag av 500,000 kronor måtte anvisas för år 1920, synes mig
nämnda belopp kunna utan olägenhet något nedsättas, detta med hänsyn
till det inträffade uppskovet med arbetenas igångsättande. För min del
förordar jag, att på 1920 års stat äskas ett belopp av 350,000 kronor.
Jag erinrar, att av riksdagen för ifrågavarande byggnadsföretag redan anvisats
725,000 kronor samt att, frånsett landstingets bidrag på grund av
eventuellt uppkommande brist i de nu av stat och landsting beviljade
anslagen, för byggnadsföretaget kan, om detsamma igångsättes under år
1919, i mån av behov före utgången av år 1920 från landstinget påräknas
ett belopp av över 930,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
dels medgiva, att det av riksdagen år 1917 för beviljande
av ytterligare anslag å 771,666 kronor till nyoch
ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala
uppställda villkoret, att landstinget skulle utfästa sig
att, därest brist skulle uppstå i de för arbetets utfö
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 188.
rande beviljade anslagen, bidraga till täckande av denna
brist efter samma grunder, som gällde för det då beviljade
bidragets utgående till omförmälda byggnadsföretag,
må ändras därhän, att landstingets andel i eventuell
brist i byggnadsanslaget begränsas till ett belopp,
som tillhopa med av landstinget förut beviljade anslag
ej överskrider 3,000,000 kronor;
dels ock av de tidigare beviljade statsanslagen för
ifrågavarande ändamål, sammanlagt 1,764,666 kronor, anvisa
på extra stat för år 1920 såsom reservationsanslag
ett belopp av 350,000 kronor.
Till vad departementschefen sålunda hemställt behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
Stockholm 1919, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
190687
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:135 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj. ts dels i vissa punkter under åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen samt under samma huvudtitel av s. 2 i texten
- SU 1919:70 Utlåtande i anledning av Katigt. Maj ds proposition angående anslag till nyoch ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala m. m. s. 10 i texten