Sök i Ratio Lex

Angående förhöjning under år 1919 av vissa f. d. befattningshavare vid postverket tillkommande understöd

1919-03-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:191, Angående förhöjning under år 1919 av vissa f. d. befattningshavare vid postverket tillkommande understöd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 191.

1

Nr 191.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående förhöjning

under år 1919 av vissa f. d. befattningshavare

vid postverket tillkommande understöd; given Stockholms

slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att till sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare, som

frånträtt sina befattningar före 1918 års ingång och vilka åtnjuta understöd

för sin återstående livstid av det å postverkets stat för driftkostnader

upptagna förslagsanslaget till understöd m. m. åt personer,

som äro eller varit anställda vid postverket eller anlitats i dess ärenden,

må under år 1919 av postmedel utbetalas förhöjning med 35 procent

av vederbörande tillkommande understöd.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 165 käft. (Nr 191—192.) 981 l» 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 191

Utdrag av ''protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I skrivelse den 8 oktober 1918 har generalpoststyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föranstalta, att sådana f. d. poststationsföreståndare

och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års

ingång och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det å

postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till understöd

m. m. åt personer, som äro eller varit anställda vid postverket

eller anlitats i dess ärenden, må erhålla dyrtidstillägg å dem tillerkänt

understöd med 35 % för år att utgå från och med år 1918.

I fråga om rätt till krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst gälla de av 1918 års lagtima och urtima

riksdagar antagna bestämmelserna, vilka innehållas uti de i ämnet

utfärdade kungörelserna av den 22 mars 1918 och den 3 december 1918

(svensk författningssamling nr 139 och nr 934).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 191.

3

Krigstidstillägg tillkommer enligt § 1 i förstnämnda författning f. d.

befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater

samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder

icke inbegripna — vilka vid ingången av år 1918 voro berättigade till

pension eller därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och

riksdag till siffran bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade

grunder. Jämväl det extra krigstidstillägget enligt den senare

författningen utgår till sålunda avsedda befattningshavare.

De nu avsedda understöden utgå, som nyss antytts, från det i

postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till understöd

m. m. åt personer, som äro eller varit anställda vid postverket

eller anlitats i dess ärenden. De närmare bestämmelserna för understöden

äro meddelade genom särskilda kungl. brev den 20 juni 1913

och den 28 juni 1918, sedan frågan om förenämnda anslags användande

blivit i samband med framläggande av förslag till postverkets stater

för driftkostnader underställd riksdagens prövning. Genom brevet den

20 juni 1913 har förordnats, att, då poststationsföreståndare, som varit

medelst personligt kontrakt anställd, eller lantbrevbärare avgått från

sin befattning efter att hava tjänstgjort minst 25 år, från berörda

anslag må, därest den avgångne befinnes vara i behov av understöd,

till honom utbetalas årligt ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp,

dock högst vad som motsvarar två tredjedelar av det arvode, som till

honom senast utgått från postverket. Tillika har generalpoststyrelsen

berättigats att, i den mån anslaget i fråga icke tages i anspråk för

utbetalande av dylikt ålderdomsunderstöd, i vissa fall därifrån utbetala

gratifikationer, varom emellertid i förevarande sammanhang ej är fråga.

Genom brevet den 28 juni 1918 har förordnats, att, utan hinder av

föreskrifterna i brevet den 20 juni 1913, poststationsföreståndare och lantbrevbärare

med kortare tjänstetid än 25 år må undantagsvis och särskilt

när vederbörande därjämte antingen före eller efter sin tjänstetid

såsom poststationsföreståndare eller lantbrevbärare tjänstgjort i annan

egenskap vid postverket kunna tilldelas understöd i enlighet med de i

sistnämnda brev stadgade grunder.

Beträffande frågan, huruvida de i generalpoststyrelsens skrivelse

omförmälda befattningshavare kunna anses berättigade till krigstidstilllägg,

har generalpoststyrelsen framhållit, att Kungl. Maj:ts i regeringsrätten

den 4 december 1917 givna utslag på de besvär, förra poststationsföreståndaren

Josefina Sofia Anderson anfört över generalpoststyrelsens

den 4 ''september 1917 meddelade beslut ifråga om krigstidshjälp,

torde få anses prejudicerande. Nämnda klagande, som järn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 191.

Generalpost
styrelsen.

likt kungl. brev den 29 maj 1914 uppbar ett årligt understöd av

300 kronor att utgå av förenämnda anslag till understöd m. in. åt

personer, som äro eller varit anställda vid postverket eller anlitats

i dess ärenden, både bos generalpoststyrelsen anhållit om utbekommande

av krigstidshjälp enligt kungörelsen den 19 juni 1917 angående

krigstidshjalp under år 1917 åt vissa f.-d. befattningshavare i

statens tjänst. Genom överklagade beslutet fann generalpoststyrelsen,

enär f. d. poststationsföreståndare icke vore att hänföra till sådana

f. d. befattningshavare, som kunde komma i åtnjutande av krigstidshjälp,

ansökningen icke kunna föranleda någon styrelsens åtgärd, och

fann Kungl. Maj:t icke skäl göra ändring i detta generalpoststyrelsens

beslut. På grund härav har generalpoststyrelsen ansett förenämnda

kungörelse av den 22 mars 1918, vars ovan anförda § 1 har samma

innehåll som motsvarande stadgande i kungörelsen den 19 juni 1917,

icke kunna åberopas som stöd för utbetalande åt nyssnämnda f. d. befattningshavare

av krigstidstillägg å dem tillerkända understöd.

I sin förevarande framställning anför geueralpoststyrelsen bland

annat följande:

»Understöd av nu ifrågavarande slag tilldelas endast den, som befinnes

vara i behov av understöd. Ändamålet med understödet är således uppenbarligen

det att skydda eller bidraga att skydda vederbörande mot direkt nöd under

ålderdomen. Så som prisen å alla förnödenheter under de senast gångna åren

sprungit i höjden, är det uppenbart, att de understöd, som beviljats på grundval

av arvoden, vilkas storlek i huvudsak varit bestämd före ifrågavarande prisstegring,

numera äro för sitt ändamål alldeles otillräckliga.

Generalpoststyrelsen får i detta sammanhang framhålla, att, sedan reglering

av lantpoststationsföreståndarnes avlöningsförhållanden vidtagits med tillämpning

från 1918 års början, de poststationsföreståndare, som avgått från sin befattning

efter att hava kommit i åtnjutande av sålunda reglerad avlöning och tillerkänts

understöd, beräknat därpå, komma i en betydligt gynnsammare ställning med

avseende på understödsbeloppens storlek än de avgångna poststationsföreståndare,

vilkas understöd tillmätts efter tillförene utgående arvoden. Även lantbrevbärares

ersättningar hava på senaste tiden i regel ökats avsevärt.

Generalpoststyrelsen måste för den skull finna det överensstämmande med

billighet och rättvisa, att något dyrtidstillägg till ifrågavarande understöd tillerkännes

sådan f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare, som frånträtt

sin befattning före 1918 års ingång, på det att understöden må komma att någorlunda

motsvara sin uppgift; och har generalpoststyrelsen i sådant hänseende

tänkt sig ett tillägg med exempelvis 35 %, som sålunda skulle utgå till samtliga

ifrågavarande understödstagare, av vilka flera hos generalpoststyrelsen gjort

framställning om ökning av imderstödsbeloppen. De ifrågavarande understöden

uppgå för närvarande till 21,825 kronor för år, vadan kostnaden för ifrågasatta

ökning skulle uppgå till allenast 7,638 kronor 75 öre för år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 191.

5

Generalpoststyrelsen anser, att, därest dyrtidstillägg på nu föreslaget sätt

beviljas, desamma med hänsyn till dyrtidens svåra tryck under hela år 1918 må,

så vitt möjligt, få utgå från nämnda års början.»

Infordrat yttrande har den 18 februari 1919 avgivits av de sak- Sakkunniga,

kunniga för verkställande av utredning och avgivande av förslag till

bestämmelser rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1919

till befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens tjänst ävensom

vissa andra pensionärer.

De sakkunniga anföra bland annat:

»I de sakkunnigas den 18 februari 1919 till chefen för finansdepartementet

avgivna betänkande och förslag rörande krigstidstillägg under år 1919 åt, bland

andra, f. d. befattningshavare i statens tjänst med flera pensionärer, hava de

sakkunniga utgått från att bestämmelserna om de personalgrupper, som skulle

komma i åtnjutande av dyrtidsbidrag enligt de allmänna bestämmelserna om

krigstidstillägg, skulle i huvudsak bliva av samma innebörd som de, vilka i

ämnet gällt för år 1918. Vid sådant förhållande komma, om de sakkunnigas

förslag varder genomfört, de personer, som avses i generalpoststyrelsens framställning,

icke att erhålla understöd på grund av berörda bestämmelser.

Emellertid anse de sakkunniga goda skäl vara anförda för vidtagande

av åtgärder för att höja de år 1919 utgående understöden till ifrågavarande

f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare med hänsyn till den rådande

dyrticlen. Beträffande storleken av det tillägg, som må böra beviljas, anse de

sakkunniga intet vara att erinra mot styrelsens förslag om en höjning i de utgående

understöden med 35 procent. Särskilt anslag för detta ändamål synes

icke erfordras, enär kostnaden för höjningen lärer böra belasta samma anslag,

därifrån själva understöden utgå.»

Såsom av det anförda framgår, hava de f. d. poststationsförestån- Departement».

dåre och lantbrevbärare, varom nu är fråga, kommit att med avseende chofonå

rätt till krigstidstillägg intaga en undantagsställning från flertalet

övriga f. d. befattningshavare i statens tjänst, i det att bestämmelserna

angående krigstidshjälp under åren 1917 och 1918 åt dylika f. d. befattningshavare,

enligt vad framgår av Kungl. Maj:ts i regeringsrätten

givna utslag, ej äro å dem tillämpliga. Ej heller skulle enligt de sakkunnigas

förslag rörande krigstidstillägg under år 1919, varutinnan ändring

i nu omförmälda hänseende ej lärer ifrågasättas, krigstidstillägg

för detta år komma att till dem utgå.

Generalpoststyrelsens nu föreliggande förslag avser att bereda vissa

av ifrågavarande f. d. befattningshavare, nämligen dem, som frånträtt

sina befattningar före 1918 års ingång, skäligt tillägg å dem tillerkända

understöd. Anledningen till att framställningen sålunda begränsats, är

att lantpoststationsföreståndarnas avlöningsförhållanden reglerats från

och med år 1918, varjämte lantbrevbärares ersättning på senaste tiden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 191.

i regel ökats avsevärt, till följd varav dylika befattningshavare, som

avgått från sina befattningar efter 1917 års utgång, kommit i en betydligt

gynnsammare ställning med avseende å understödsbeloppens

storlek än de, som avgått före samma tid.

I likhet med generalposl styrelsen och de i ärendet hörda sakkunniga

anser jag billigheten påkalla, att de f. d. befattningshavare, som

i framställningen avses, beredas skäligt tillägg å dem tillerkända understöd,

vilka uppenbarligen numera på grund av penningvärdets fall

äro för sitt ändamål otillräckliga. Mot storleken av den i sådant avseende

föreslagna ökningen med 35 procent finner jag icke anledning

till erinran. Ifråga om tiden, för vilken den ifrågasatta höjningen bör

utgå, anser jag i likhet med de sakkunniga tillägget icke böra göras

retroaktivt för längre tid tillbaka än från början av innevarande år,

och torde detsamma för närvarande böra till beloppet bestämmas allenast

för samma år.

Vid bifall till vad jag här ovan förordat behöver särskilt anslag

för ändamålet ej äskas, då kostnaden för förhöjningen bör belasta samma

anslag, varifrån själva understöden utgå.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att till sådana f. d. poststationsföreståndare och

lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före

1918 års ingång och vilka åtnjuta understöd för sin

återstående livstid av det å postverkets stat för driftkostnader

upptagna förslagsanslaget till understöd

m. m. åt personer, som äro eller varit anställda vid

postverket eller anlitats i dess ärenden, må under år

1919 av postmedel utbetalas förhöjning med 35 procent

av vederbörande tillkommande understöd.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1919:108 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd. s. 3 i texten