Angående statsbidrag till kostnader för laga skiften å byn Laisvik samt hemmanen Hällbacken nr 1 och Lövnäs nr 1 eller Kappen i Norrbottens län
1919-03-11 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:198, Angående statsbidrag till kostnader för laga skiften å byn Laisvik samt hemmanen Hällbacken nr 1 och Lövnäs nr 1 eller Kappen i Norrbottens län
Dokumentets text
Kungl. Maj ds proposition Nr 198.
1
Nr 198.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
kostnader för laga skiften å byn Laisvik samt hemmanen
Hällbacken nr 1 och Lövnäs nr 1 eller Kappen i Norrbottens
län; given Stockholms slott den 11 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att — förutom det understöd till utflyttningar, som enligt därom
meddelade föreskrifter kan komma att utgå av allmänna medel, — må
från förslagsanslaget till skiften och avvittringar till gäldande av kostnaderna
för följande laga skiften i Arjeplogs socken av Norrbottens län,
nämligen å dels byn Laisvik dels ock hemmanen Hällbacken nr 1 och
Lövnäs nr 1 eller Rappen, av Kungl. Maj:t anvisas bidrag med 1 krona
33 öre för varje hektar inrösningsjord och 1 krona för varje hektar
annan mark, som ingått i skiftet, att mellan skiftesdelägarna fördelas
eftersom de äro skyldiga att deltaga i skifteskostnaderna, dock att bidrag
beträffande Lövnäs nr 1 eller Rappen endast må utgå till delägarna
däri Karl Wilh. Landström, Alvar Wilh. Landström och Lars Petter
Landström samt att i varje fall bidrag icke utgår till bolag eller till
delägare, som icke är mantalsskriven inom vederbörande skifteslag.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 170 höft. (Nr 198.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:
Enär de med laga skiften förenade kostnader befunnits vara alltför
betungande för skiftesdelägarna i vissa delar av landet, hava, såsom
jag förut haft tillfälle erinra, under senare år åtskilliga åtgärder vidtagits
av statsmakterna för att bereda lindring i angivna hänseende.
Bland dessa åtgärder har varit medgivande av statsbidrag till
skifteskostnaderna. Dylikt statsbidrag har medgivits dels av 1909 års
riksdag beträffande sådana laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando
socknar, som därefter kunde varda avslutade och fastställda, dels av
1910 års riksdag beträffande tre byar inom Jukkasjärvi socken, för vilka
laga skiften redan förut fastställts, nämligen Parakkavaara, Junosuando
masugnsby och Svappavaara, dels av 1914 års senare riksdag beträffande
Ljungdalens by i Storsjö socken av Jämtlands län, dels ock av 1916
3
Kungl. Maj;ts proposition Nr 198.
års riksdag beträffande Killinge by i Gällivare socken av Norrbottens
län. I de tre sistnämnda fallen, vid vilka skifteskostnaderna helt eller
till stor del skulle ersättas efter den före år 1910 gällande dyrare lantmäteritaxan,
har bidraget bestämts att utgå med — förutom understöd
till utflyttningar enligt därom meddelade föreskrifter — 1 krona 33 öre
för varje hektar inrösningsjord och 1 krona för varje hektar annan
mark, som ingått i skiftet. Vidare har bestämts, att bidragssumman
skulle fördelas mellan delägarna efter samma grund som skifteskostnaderna
samt att bidrag icke skulle utgå till bolag eller sådan enskild
ägare eller innehavare av i skiftet ingående fastighet, vilken icke vore
mantalsskriven inom socknen, resp. i vissa fall byn.
Jag tillåter mig vidare erinra, att Kungl. Maj:t till innevarande
års riksdag avlåtit proposition angående statsbidrag till kostnaderna för
laga skifte i Mässlingens by i Storsjö socken av Jämtlands län att utgå
efter samma beräkningsgrunder som för Ljungdalens by.
Jag har nu att för Kungl. Maj:t anmäla ytterligare tre ärenden,
avseende beviljande av dylikt statsbidrag åt dels åboarna i byn Laisvik,
dels delägarna i hemmanet “/e* mantal Hällbacken nr 1 dels ock vissa
delägare i hemmanet Lövnäs nr 1 eller Rappen, alla i Arjeplogs socken
av Norrbottens län.
Vad först angår laga skiftet inom Laisviks by om 3V«i mantal har Lauviiu by.
länsstyrelsen i nämnda län med utlåtande den 9 juni 1917 överlämnat
en av samtliga åtta hemmansägare i byn gjord framställning om utbekommande
av statsunderstöd till så stort belopp som möjligt för
gäldandet av kostnaderna för pågående laga skifte å byn. Till stöd
för denna sin anhållan framhålla byamännen bland annat följande. Byn
vore belägen långt ovanför odlingsgränsen. För sin existens vore byamännen
i hög grad beroende av utkomsten av skogen. Emellertid vore
skogen här i sin helhet av mindre växtkraft än å nedanför odlingsgränsen
belägna trakter och då avverkningsrätten till densamma under
en lång följd av år varit försåld till ett trävarubolag, som kårt åtgått
skogen, ägde de, då de numera åter kommit i besittning av densamma,
icke tillgång till större säljbar skog för avsalu för täckande av med
laga skiftet förenade kostnader. Under skiftets lopp hade vidare prisen
å alla nödvändiga livsförnödenheter, som till största delen måste inköpas,
stigit till dubbla beloppet av de vanliga.
1 fråga om skifteslaget inhämtas vidare av handlingarna i ärendet,
att byn är belägen vid en vik av Hornavan mer än två mil ovanför
kulturgränsen. Genom länsstyrelsens avvittringsutslag den 1 februari
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
1893 erhöll byn ett skogsområde av 747.2087 hektar, som, sedan V*
härav eller 186.8022 hektar avdragits till allmänning, blev utbrutet i tre
skiften. Skifteslagets ägor, varå laga skifte påbörjades den 1 juli 1912,
bestå av 4.205 hektar åker, 186.445 hektar äng, 11.246 hektar odlingsmark,
^ 1,590.306 hektar avrösningsjord och 765.378 hektar impediment
eller tillhopa 2,557.5 80 hektar.
Länsstyrelsen har bifogat yttranden i ärendet av vederbörande
länsman och kommunalnämndsordförande — vilka vitsordat, att sökandena
vore i behov av största möjliga bidrag till skifteskostnaderna — ävensom
av vederbörande lantmätare, förste lantmätare och jägmästare. För
egen del har länsstyrelsen tillstyrkt bifall till ansökningen i den omfattning,
förste lantmätaren förordat.
I sitt den 13 april 1917 avgivna yttrande bär denne anfört i
huvudsak följande.
Då statsmakterna redan förut i stor utsträckning lämnat kraftiga bidrag till
laga skiftens utförande inom stora delar av Norrbottens läns lappmarker, syntes
förevarande ansökan rättvisligen böra vinna nödigt beaktande, helst byn läge långt
ovanför odlingsgränsen och byamännen syntes vara i stort och trängande behov av
största möjliga statsbidrag till gäldande av kostnaderna för laga skiftet i byn.
Härtill komme, att då kronan ägde stora skogsvidder i de trakter ovan
odlingsgränsen, där Laisviks by vore belägen, det för det allmänna syntes nödvändigt,
och förmånligt, att en bofast, helst jordbrukande, befolkning funnes och utökades
inom dessa trakter för att staten så småningom där skulle kunna få tillgång till
nödig och för skogsutdrivning lämpad arbetskraft samt för att övrig arbetskraft,
kunde finnas behövlig för skogsutdrivning m. m., måtte kunna få vid lämpliga
tillfällen bekomma bostad och bidrag i produkter, som erfordrades för arbetspersonalens
levnadsbehov och hästarnas utfodring.
Då den jordbrukande befolkningen i dessa trakter hade att strida med en
balg och hård natur och måste leva under störa försakelser i jämförelse med jordbrukarna
i längre ned belägna trakter av landet, syntes allt tala för, att staten
här borde tråda kraftigt emellan och befordra jordbruket för att uppmuntra där
bosatt befolkning att ägna sig åt jordbruk och vinnlägga sig därom.
Då Laisviks by icke vore i bättre belägenhet i något avseende än byarna
Masugnsbyn, Parakkavaara och Svappavaara i Jukkasjärvi socken, till vilka utgått
statsunderstöd för gäldande av kostnaderna för laga skiftet efter en beräkning av
1 krona 33 öre per hektar inrösningsjord och 1 krona per hektar avrösningsjord.
syntes Laisviks byamän rättvisligen böra i lika mån med dessa bekomma statsunderstöd.
I enlighet därmed skulle statsunderstödet belöpa sig till
för 201.896 hektar inägojord å kronor 1: 33 ... . kronor 268: 52
» 2,355.684 » annan mark å kronor 1: — . . » 2,355: 68
Summa för 2,557.580 hektar kronor 2,624: 20.
Enligt skifteshandlingarna och taxeringslängderna ägde bolag icke någon del
av skifteslagets jord.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
För att visa till vilka belopp samtliga kostnader per hektar räknat för laga
skiften i dessa trakter enligt nu gällande lantmäteritaxa belöpte sig hade förste
lantmätaren uppgjort en tablå över dessa kostnader för två under sista åren avslutade
skiften, av vilken tablå framginge bland annat, att om endast kostnaderna
till lantmätaren och godemännen toges i betraktande, dessa kostnader uppginge till
1 krona 64 öre per hektar.
Ett bidrag per hektar av 1 krona 33 öre per inägor och 1 krona för annan
mark skulle då motsvara 2/s av samtliga ersättningarna till lantmätare och godemän
för utförande av laga skifte.
Då även byamännen i Lövnäs eller Rappens skifteslag inlämnat en liknande
framställning som Laisviks byamän, och då förste lantmätaren antoge, att Kungl.
Maj:t och riksdagen, vid prövning av huruvida statsunderstöd borde beviljas åt
dessa byar eller ej, skulle vilja hava en utredning om, i vilka byar, belägna ovanför
odlingsgränsen i Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar, dels laga skifte
påginge, dels laga skifte ej ännu påbörjats, ävensom kostnaderna därför och vilka
belopp, som skulle erfordras för statsunderstöd för dessa laga skiftens utförande,
hade av honom utarbetats tvenne tablåer. Av den ena av dem framginge, att i
april 1917 inom nyssnämnda tre lappmarkssocknar ovanför odlingsgränsen 4 byar och
2 hemman, innefattande 23 brukningsdelar med en areal av 10,199 hektar, för vilka
statsunderstöd då ej ännu beviljats, varit under laga skifte samt att 10 byar och
17 hemman, innefattande 54 brukningsdelar med en areal av 44,994 hektar ej undergått
laga skifte.
Av den andra av dessa tablåer framginge, att efter beräkning av 1 krona
33 öre per hektar inrösningsjord och 1 krona per hektar annan mark statsunderstödet
för dessa byar och hemman skulle belöpa sig till 56,816 kronor 60 öre, sedan
arealerna för bolag tillhöriga hemman avdragits.
I utlåtande den 22 januari 1918 har lantmäteristyrelsen anfört
föl j ande:
»I samband med den allmänna avvittringen inom Tärna socken i Västerbottens
län och inom övre delarna av Sorsele, Stensele, Vilhelmina och Dorotea socknar i
samma län samt vid pågående efteravvittring å kronoöverloppsmarkerna nedom
odlingsgränsen i Norrbottens län verkställes, i händelse av delägarnas begäran och
godkännande, åbodelning mellan de olika brukningsdelarna beträffande såväl inägor
som skogsmark på statens bekostnad, och bestrides härvid av statsmedel jämväl
ersättning till gode män samt kostnaderna för hantlangning. Dessa åbodelningar
erhålla samma natur som laga skifte. Nu berörda förhållande vad angår Västerbottens
län har i viss män framstått såsom en följd därav, att allmänna avvittringen
inom länets lappmark i allmänhet endast omfattat trakten nedom odlingsgränsen.
Hå har däremot icke skett i Norrbottens län, utan har den allmänna avvittringen
inom detta län utsträckts även till trakterna ovan nämnda gräns. Emellertid gäller,
att förutsättningarna för jordbruk och skogsbruk icke kunna anses vara bättre
ovan odlingsgränsen inom Norrbottens län än inom motsvarande trakter inom Västerbottens
län. Vid sådant förhållande torde vara givet, att befolkningens ekonomiska
bärkraft inom berörda trakter inom de båda länen kan antagas vara på det hela
taget lika och i allt fall icke större inom Norrbottens än inom Västerbottens län.
Nu berörda förhållanden låta statsbidrag till skiftena ovan odlingsgränsen i Norrbottens
län framstå såsom en gärd av billighet och rättvisa. Att befolkningen inom
Hällbacken
nr 1.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
trakterna ovan odlingsgränsen i sistnämnda län i allmänhet hava ytterst svårt att
utgöra kostnaderna för laga skiften, är sedan längre tid tillbaka känt. Statsbidrag
till dessa skiften anser lantmäteristyrelsen därför ofta vara av behovet påkallat,
och finner styrelsen så vara fallet beträffande ifrågavarande by.
Med hänsyn till den stegring i arbetspriserna, som under senaste åren skett,
torde jordägarnas direkta kostnader för skiftet böra beräknas till 2 kronor 50 öre
för hektar, eller för 2,558 hektar till 6,395 kronor, vartill emellertid komma de
kostnader, delägarna måste underkasta sig för att få gagn av skiftet.
I likhet med förste lantmätaren finner lantmäteristyrelsen, att Laisviks by
närmast bör jämföras med byarna Masugnsbyn, Parakkavaara och Svappavaara i
Jukkasjärvi socken. För dessa byar bestämdes statsbidraget till 1 krona 33 öre
för hektar inrösningsjord och 1 krona för hektar annan mark, som ingått i skiftet.
Här föreligger emellertid den skillnaden, att skiftena å sistnämnda tre byar verkställts
efter 1881 års taxa, under det arvodet till lantmätaren för skiftet å Laisviks
by utgår efter 1909 års lantmäteritaxa, som är ungefär en tredjedel lägre än 1881
års taxa. Uti detta förhållande framträder givetvis en anledning att för Laisviks
by begränsa statsbidraget till vad som enligt kungörelsen den 25 november 1910 i
allmänhet gäller inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar eller 1 krona för varje
hektar inrösningsjord och 75 öre för varje hektar annan mark, som ingått i skiftet.
Då emellertid jämlikt lag den 5 juni 1909 i skifte ej må intagas mera än inom
Jukkasjärvi socken hälften och inom Karesuando socken en tredjedel av skifteslagets
hela areal enligt avvittringshandlingarna men beträffande Laisvik all skifteslagets
mark ingått i skiftet, varigenom kostnaderna givetvis bliva större, samt jämväl
med hänsyn till den inträffade dyrtiden finner sig lantmäteristyrelsen böra i likhet
med länsstyrelsen och förste lantmätaren i Norrbottens län tillstyrka statsbidrag
att utgå med 1 krona 33 öre för hektar inrösningsjord och 1 krona för hektar
annan mark.
Genom bifall till föreliggande framställning bör emellertid enligt lantmäteristyrelsens
mening icke anses avgjort, att statsbidrag skall utgå för alla under
handläggning varande eller ännu icke påbörjade laga skiften ovan odlingsgränsen
inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar, utan bör denna fråga givetvis
bliva beroende på prövning i varje särskilt fall. Uteslutet är icke heller, att den
allmänna reglering, som inom närmaste tiden torde komma att ske i fråga om fördelningen
mellan staten och jordägarna av skifteskostnaderna, kan komma att
reducera ej mindre de fall, då särskilda bidrag böra lämnas, än även beloppet av
det bidrag, som i varje fall lämpligen bör bestämmas.»
Statskontoret bar i utlåtande den 26 februari 1919 anfört, att då
av handlingarna syntes framgå, att ifrågavarande skifte vore ekonomiskt
lämpligt och fördelaktigt, statskontoret med hänsyn härtill och till vad
i övrigt i ärendet förekommit icke hade något att erinra mot bifall till
framställningen i enlighet med lantmäteristyrelsens hemställan, helst
det ifrågasatta statsbidraget syntes komma att stanna vid ett jämförelsevis
lågt belopp.
Vad angår laga skiftet å hemmanet u/o4 mantal Hällbacken nr 1
har länsstyrelsen i Norrbottens län med utlåtande den 31 maj 1918
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
överlämnat en av samtliga fyra skiftesdelägare gjord framställning om
erhållande av statsbidrag till högsta möjliga belopp för gäldande av
kostnaderna för det år 1915 avslutade och år 1916 fastställda laga
skiftet å ifrågavarande hemman. Som skäl härför anföra sökandena,
att kostnaderna för skiftet varit så stora, att de ej ensamma mäktade
betala desamma. I den trakt, de bodde, vore det svårt att skaffa sig
extra arbetsförtjänster och på grund av utgående betydande ståndskogslikvid
kunde inkomst från skogen ej heller på lång tid beräknas. Genom
den efter skiftets avslutande inträffade dyrtiden hade deras ekonomiska
belägenhet blivit än svårare.
Av handlingarna inhämtas, att hemmanet är beläget vid Laisälven,
ungefär 5 mil västnordväst om Arjeplogs kyrkoplats, dit delägarna
äro hänvisade för att erhålla sina livsförnödenheter. Bristen
på kommunikationer gör sig emellertid starkt kännbar och vållar dem
stora umbäranden och försakelser. Endast ringa förutsättningar finnas
till extra arbetsförtjänster, vilka kunna bringa lättnad i deras kamp
mot en karg och hård natur. Då flottleden efter Laisälven ännu ej
reglerats, hava timmerdrivningarna varit av mindre omfång. Tjärbränning
har ej ägt rum i nämnvärd utsträckning till följd av de dryga
transportkostnaderna till avsättningsorten. Delägarna äro således för
sin utkomst så gott som uteslutande hänvisade till jordbruket. På
grund av hemmanets belägenhet långt ovan odlingsgränsen och traktens
frostländighet är detta emellertid föga lönande.
Enligt skifteshandlingarna bestå hemmanets ägor av 101.091 hektar
inägor, 765.8 43 hektar avrösningsjord och 46.7 21 hektar impediment,
eller tillhopa 913.655 hektar.
Kostnaderna för det verkställda laga skiftet hava belöpt sig till
för reseersättning, arvode och kartlösen åt förrättningsmannen och godemännen
1,918 kronor, för utflyttning — utöver statsanslaget härtill —
1,438 kronor samt för hantlangning 500 kronor, eller tillhopa 3,856
kronor, förutom utgående ståndskogslikvid till belopp av 6,103 kronor.
I sitt utlåtande har länsstyrelsen, under åberopande av bifogade
intyg från vederbörande landsfiskal och kommunalnämndsordförande,
— varav framgår, att skiftesdelägarna fortfarande häfta i skuld för det
verkställda laga skiftet och äro i stort behov av största möjliga statsbidrag
till kostnaderna för detsamma —-, samt infordrade yttranden från
vederbörande lantmätare, förste lantmätare och revirförvaltare, tillstyrkt
bifall till ansökningen i den omfattning, förste lantmätaren förordat
densamma.
Dennes yttrande är till större delen likalydande med det av honom
8
Lövnäs nr 1
eller Bappcn.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 198.
avgivna yttrande i anledning av ovanberörda framställning från Laisviks
byamän. Med enahanda beräkningsgrund för det eventuellt utgående
statsbidraget skulle detsamma för ifrågavarande skifte belöpa sig till:
för 101.091 hektar inägor efter 1 krona 33 öre till 134 kronor 45 öre
och för 812.5 6 4 hektar annan mark efter 1 krona till 812 kronor 56
öre eller tillhopa till 947 kronor 1 öre.
Därest detta belopp skulle beviljas Hällbackens hemmansägare såsom
bidrag till gäldande av med laga skiftet förenade kostnader, skulle
detsamma utgöra 49 procent av kostnaderna till lantmätaren och gode
männen.
Till följd av remiss har lantmäteristyrelsen den 28 september 1918
avgivit utlåtande i ärendet. Yttrandet är i tillämpliga delar av enahanda
lydelse med härovan återgivna yttrande av styrelsen i anledningav
framställningen i samma ämne från åboarna i byn Laisvik.
Statskontoret har i avgivet utlåtande den 26 februari 1919 åberopat
sitt yttrande över sistnämnda framställning.
Vad slutligen vidkommer laga skiftet å hemmanet 1U mantal Lövnäs
nr 1 eller Rappen har länsstyrelsen i Norrbottens län med utlåtande
den 9 juni 1917 överlämnat en av K. W. Landström, A. W. Landström
och L. P. Landström såsom delägare i detta skifte gjord framställning
om utbekommande i största möjliga omfattning av statsbidrag till gäldande
av kostaderna för det inom byn pågående skiftet. Sökandena, vilka äga
hälften av hemmanet, hava till stöd för sin anhållan anfört, att det vore
för dem omöjligt att ensamma betala de på dem belöpande kostnaderna
för skiftet, enär de redan före skiftet haft undergrävd ekonomi och
skiftet genom byns särskilt stora ägovidd i jämförelse med skatten bleve
ännu dyrare än i vanliga fall.
Ifrågavarande hemman är beläget omkring 2 V2 mil ovanför odlingsgränsen
på en udde i södra delen av sjön Rappen. Marken är visserligen
stenbunden och naturen till synes karg, men goda myrar finnas
dock, vilka äro lämpliga till odling. Den redan odlade marken lämnar
merendels goda skördar.
Byns ägor bestå av 4.30 2 hektar åker, 187.195 hektar äng, 24.6 6 0
hektar odlingsmark, 5.40 8 hektar röjningsmark till äng, 1,941.133 hektar
skogsmark eller avrösningsjord och 531.344 hektar impediment, eller
tillhopa 2,694.042 hektar.
Länsstyrelsen har, med bifogande av införskaffade yttranden i
ärendet från vederbörande kronolänsman och kommunalnämndsordförande
— vilka vitsorda sökandenas uppgifter angående deras bekymmersamma
9
Kungl. Maj.ts proposition Nr 198.
ekonomiska omständigheter —, lantmätare, förste lantmätare och jägmästare
tillstyrkt bifall till framställningen i den omfattning, förste
lantmätaren förordat.
Denne har, under hänvisning till det av honom avgivna yttrandet
över förberörda framställning av Laisviks byamän, tillstyrkt statsbidragefter
enahanda beräkningsgrunder som för nämnda by.
Lantmäteristyrelsen har avgivit utlåtande i ärendet den 22 januari
1918 och därvid överlämnat införskaffad förteckning å delägarna i skiftet
jämte utdrag av taxeringslängder för Arjeplogs socken samt yttranden
av skiftesförrättningsmannen och vederbörande landsfiskal. Av dessa
framgår, att av skiftesdelägarna endast de tre sökandena äro i sådana
omständigheter att de icke hava utsikt att utan bidrag av allmänna
medel kunna betala kostnaderna för skiftet. Övriga delägare anses
däremot utan olägenhet kunna själva bekosta på dem belöpande andelar
av kostnaderna.
För egen del har lantmäteristyrelsen hänvisat till innehållet i sitt
yttrande över Laisviks byamäns motsvarande framställning och tillstyrkt
statsbidrag efter samma grunder, dock endast till de tre sökandena,
vilket skulle medföra en statsutgift å ungefär 1,400 kronor.
Statskontoret har i utlåtande den 26 februari 1919 hemställt, att
statsbidrag till kostnaderna för ifrågavarande skifte måtte utgå med det
av lantmäteristyrelsen förordade beloppet dock endast till dem av skiftesdelägarna,
som vore i verkligt behov därav.
Jämväl till ifrågavarande tre skifteslag synes mig bidrag av statsmedel
böra utgå, dock vad beträffar hemmanet Lövnäs eller Rappen
endast till de tre sökandena. I likhet med myndigheterna anser jag,
att bidraget bör till samtliga tre skifteslagen utgå efter den beräkningsgrund,
som tillämpats beträffande byarna Parakkavaara, Junosuando
masugnsby och Svappavaara i Jukkasjärvi socken nämligen med 1 krona
33 öre för hektar inrösningsjord och 1 krona för hektar annan mark,
som ingått i skiftet. Som lantmäteristyrelsen påpekar föreligger visserligen
för här ifrågavarande fall den skillnaden beträffande arvodet till
lantmätaren, att skiftena å nämnda tre byar i Jukkasjärvi socken verkställts
efter 1881 års lantmäteritaxa och för ifrågavarande skiften efter
1909 års taxa, vilken taxa är ungefär en tredjedel lägre. Att av detta
skäl bestämma statsbidraget lägre än nyss nämnts synes mig dock med
hänsyn till vad lantmäteristyrelsen anfört icke böra ifrågakomma. Bidraget
torde böra fördelas mellan de nu ifrågavarande skiftesdelägarna
eftersom dessa äro skyldiga att deltaga i skifteskostnaderna. Bidrag
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 170 käft. (Nr 198.) 2
Departements
chefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
bör ej utgå till bolag eller till delägare, som icke är mantalsskriven
inom vederbörande skifteslag.
Statsbidragen synas böra, i likhet med förut beviljade bidrag av
samma slag, utgå av det ordinarie förslagsanslaget till skiften och avvittringar.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att — förutom det understöd till utflyttningar, som enligt därom
meddelade föreskrifter kan komma att utgå av allmänna medel, — må
från förslagsanslaget till skiften och avvittringar till gäldande av kostnaderna
för följande laga skiften i Arjeplogs socken av Norrbottens
län, nämligen å dels byn Laisvik dels ock hemmanen Hällbacken nr 1
och Lövnäs nr 1 eller Rappen, av Kungl. Maj:t anvisas bidrag med
1 krona 33 öre för varje hektar inrösningsjord och 1 krona för varje
hektar annan mark, som ingått i skiftet, att mellan skiftesdelägarna
fördelas efter som de äro skyldiga att deltaga i skifteskostnaderna,
dock att bidrag beträffande Lövnäs nr 1 eller Rappen endast må utgå
till delägarna däri Karl Wilh. Landström, Alvar Wilh. Landström och
Lars Petter Landström samt att i varje fall bidrag icke utgår till bolag
eller till delägare, som icke är mantalsskriven inom vederbörande skifteslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bil. . . . vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Jok:s Thygesen.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsbidrag till kostnader för laga skiften å byn Laisvik samt hemmanen Hällbacken nr a1 i texten
- JoU 1919:41 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41 a1 i texten