Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en mellan Sverige och Norge avslutad konvention rörande flyttlapparnas rätt till renbetning

1919-03-11 · 214 sidor, varav 185 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 185 av 214 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:201, Angående godkännande av en mellan Sverige och Norge avslutad konvention rörande flyttlapparnas rätt till renbetning

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

en mellan Sverige och Norge avslutad konvention rörande

flyttlapparnas rätt till renbetning; given Stockholms slott

den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

utrikesdepartementsärenden för den 11 mars 1919 samt med överlämnande

av en den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge avslutad konvention

angående flyttlapparnas rätt till renbetning jämte tillhörande kartbilagor

vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av samma

konvention.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Joh. Hellner.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 173 höft. (Nr 201.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

KONVENTION

MELLAN

SVERIGE OCH NORGE

ANGÅENDE

FLYTTLAPPARNAS RÄTT TILL

RENBETNING

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Konvention

mellan Sverige och Norge angående flyttlappnnias

rätt till reiibetuing.

Sedan genom en den 8 april 1913

avslutad konvention, som ratificerats i

Sverige den 9 och i Norge den 15 maj

samma år, överenskommits bland annat

följande:

»I anslutning till art. 3 av konventionen

den 26 oktober 1905 angående

flyttlapparnas rätt till renbete m. m.

öppnas förhandlingar mellan Sverige

och Norge om revision av de mellan

rikena härutinnan gällande bestämmelser,

i syfte att för längre tid framåt

fastställa en för bägge rikena tillfredsställande

ordning; och förbinda sig de

höga fördragsslutande parterna att inom

en månad efter ratificerandet av detta

avtal utse tre delegerade från vardera

sidan att efter överläggning sinsemellan

till sina regeringar avgiva förslag till

de bestämmelser, som böra i ämnet

bliva gällande»,

1—186090.

Konvention

mellem Norge og Sverige nngaaonde flytlappencs

ad g mig til renbeitning.

Efteråt det ved konvention av 8 april

1913, ratifisert i Norge 15 mai og i

Sverige 9 mai samme aar, var blit bestemt

blandt andet folgende:

»I henhold til art. 3 i konventionen

av 26 oktober 1905 om flytlappenes

ret til renbeite m. m. aapnes forhandlinger

mellem Norge og Sverige om revision

av de mellem rikene herom gjseldende

bestemmelser i det oierned åt

fastssette for en lsengere fremtid en for

begge riker tilfredsstillende ordning; og

de hoie kontraherende parter forpligter

sig til inden en maaned efter ratifikationen

av nasrvaerende avtale åt utse

tre delegerte fra hver side til efter förhandling

sig imellem til sine regjeringer

åt avgi förslag til de bestemmelser,

som bor bli gjeldende i emnet»,

og der fra begge sider var blit opneevnt

delegerte, som — efter med begge

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

och delegerade från ömse sidor blivit

utsedda, vilka — efter att med bägge

regeringarnas samtycke bava låtit anställa

omfattande lokala undersökningar

och efter slutförande av sina inbördes

förhandlingar — till sina regeringar avgivit

ett förslag till överenskommelse om

bestämmelser angående svenska flyttlappars

rätt till renbetning i Norge och

norska flyttlappars rätt till renbetning i

Sverige,

hava Hans Maj:t Konungen av Sverige

och Hans Maj:t Konungen av Norge

beslutit att ingå en konvention i ämnet

samt för sådant ändamål till Sine fullmäktige

utsett:

Hans Maj:t Konungen av Sverige:

Sin envoyé extraordinaire och ministre

plénipotentiaire hos Hans Maj :t Konungen

av Norge friherre Sten Gustaf Fredrik

Troil Kamel,

Hans Maj:t Konungen av Norge:

Sin utrikesminister Nils Claus fhlen.

Efter att hava meddelat varandra sina

fullmakter, som befunnits i god och behörig

form, hava dessa fullmäktige överenskommit

om följande konvention:

regjeringers samtykke åt ha lätt anstille

omfattande lokale undersokelser o g efter

åt ha forhandlet sig imellem — har avgit

til sine regjeringer et förslag til

overenskomst om bestemmelser angaaende

svenske flytlappers adgang til

renbeitning i Norge og norske flytlappers

adgang til renbeitning i Sverige,

har Hans Majestät Norges Konge og

Hans Majestät Kongen av Sverige besluttet

åt indgaa eu konvention i emnet

og i det oiemed opnsevnt til sine befuldmaegtigede:
-

Hans Majestät Norges Konge:

Sin utenriksminister Nils Claus liden,

Hans Majestät Kongen Av Sverige:

Sin envoyé extraordinaire og ministre

plénipotentiaire hos Hans Maj it Norges

Konge friherre Sten Gustaf Fredrik

Troil Ramel.

Efter åt ha utvekslet sine fuldmagter,

som blev fundet i god og behörig

form, er disse befuldmmgtigede kommet

overens om folgende konvention:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

FÖRSTA AVDELNINGEN.

Svenska lappars rätt till renbetning

i Norge.

I. Troms fylke och vissa angränsande

trakter.

Betesområdet i fylket.

1 §•

I Troms fylke må betning av svenska

renar äga rum allenast inom ett område

med följande gränser:

en rät linje från riksröset n:r 302 till

Mandalselvens översta källsjö, därifrån

nämnda älv till det ställe, där den skäres

av gränsen för det sammanhängande

vegetationsfria området (impedimentområdet)

omkring Mandalen, sagda gräns

i dess sträckning på västra sidan av

Mandalen till Kjerringdalselven, denna

älv och Mandalselven till dess utlopp

i Kaafjorden, vidare Kaafjorden,

Lyngenfjorden, Ulfsfjorden, Grötsundet,

Tromsösundet och Balsfjorden till Höleelvens

mynning, vidare denna älv och

Storvandet till sjöns södra ända och

därifrån en rät linje till Lillevandets

norra ända, denna sjö och bäcken, som

därifrån rinner till Svenshorgelven, denna

älv, Fjeldfröskvandet till dess östligaste

bukt en kilometer söder om gården

Österli, lägsta sträckningen i Österliskaret

FÖRSTE AVDELING.

Svenske lappers adgang til renbeitning

i Norge.

I. Troms fylke og visse tilgrsensende

trakter.

Beiteomraadet i fylket.

§ I
I

Troms fylke maa svensk renbeitning

alene foregaa i et omraade med folgende

gramse!'':

En ret linje fra riksros nr. 302 til

Mandalselvens överste kildesjo, derfra

nsevnte elv til det sted, hvor denne

skjseres av grmnsen for det sammenhmngende

vegetationsfrie omraade (impedimentomraadet)

omkring Mandalen,

naevnte grcense paa vestsiden

av Mandalen indtil Kjerringdalselven,

denne elv og Mandalselven indtil

utlopet i Kaaf jorden, videre Kaaf jorden,

Lyngenfjorden, Ulfsfjorden, Grotsundet,

Tromsosundet og Balsfjorden

indtil Holeelvens munding, videre denne

elv og Storvandet til dettes sondre

ende og derfra en ret linje til Lillevandets

nordre ende, dette vand og baskken,

som derfra länder ut i Svensborgelven,

denne elv, Fjeldfröskvandet til

dets ostligste bugt en kilometer sondenfor

gaarden Osterli, laveste sänkning i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

till Skarbsekkens utflöde i Tamokelven,

denna älv till Maalselven, denna älv

till Andselvens mynning, denna älv

och Andsvandet till dettas västra ända,

landsvägen till gården Sseterli och vidare

den bäck, som rinner förbi samma

gård, fram till Tömmerelven, denna

älv„ Reisvandet, Reisenfjorden till Sköelvens

mynning, sagda älv och Skövandet,

därifrån Salangseidets lägsta

sträckning till Rörelvens sammanflöde

med Grönlielven, sistnämnda älv, Rörvandet

(Röyrbakvatnet), Löksebotnelven,

Löksefjorden, Salangen och Sagfjorden

till Sagelvens mynning, vidare den nya

landsvägen över Lavangseidet till Aa vid

Lavangen, denna fjord, Astafjorden,

Gratangen och Gratangsbotn till Storelvens

mynning, denna älv och Mellemvaselven

till Storvandet (Övrevand),

denna sjö till dess sydöstra bukt, därifrån

en rät linje till en punkt på gränsen

mellan Nordlands och Troms fylken,

belägen två kilometer väster om Rocmes

topp, nämnda fylkesgräns till riksgränsen

vid riksröset n:r 268 samt riksgränsen

till riksröset n:r 302.

Trakter, som skola begagnas i samband

med vissa delar av betesområdet i fylket.

2 §•

I samband med det i 1 § beskrivna

betesområde skola, på sätt i 4 § när
-

Österliskaret til Skarbsekkens utlop i

Tamokelven, denne elv til Maalselven,

denne elv til Andselvens munding,

denne elv og Andsvandet til dettes

vestre ende, landeveien til gaarden Sseterli

og videre den bäsk, som rinder förbi

nsevnte gaard, frem til Tömmerelven,

denne elv, Reisvandet, Reisenf jorden til

Skoelvens munding, denne elv og Skovandet,

derfra Salangseidets laveste

sinkning til Rörelvens sammenlop med

Grönlielven, denne elv, Rorvandet (Royrbakvatnet),

Loksebotnelven, Loksefjorden,

Salangen og Sagfjorden til Sagelvens

munding, videre den nye landevei over

Lavangseidet til Aa ved Lavangen, denne

fjord, Astafjorden, Gratangen og Gratangsbotn

til Storelvens munding, denne

elv og Melleinvaselven til Storvandet (Övrevand),

dette vand til dets sydostre bugt,

derfra en ret linje til et punkt i grsensen

mellem Nordland og Troms fylker, beliggende

to kilometer vest for Rocmes top,

nsevnte fylkesgrsense til riksgrsensen ved

riksros nr. 268 samt riksgrsensen til

riksros nr. 302.

Trakter, som skal benyttes i förbindelse

med visse deler av beiteomraadet i fylket.

§ 2.

I förbindelse med det i § 1 beskrevne

beiteomraade skal benyttes til renbeit
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

in are bestämmes, följande trakter begagnas

till renbetning:

a) en trakt i Ankenes härad i Nordlands

fylke med följande gränser:

gränsen mellan Nordlands och Troms

fylken från riksröset n:r 268 till en punkt

belägen en kilometer öster om Grsesvatnets

östra strand, därifrån en rät

linje till Bukkefjellets högsta topp (1,146),

en linje rakt i söder tvärs över Bukkedalen

till fjällstupet på dalens södra

sida, fjällstupet väster- och söderut förbi

Storebalaks topp (763) till Lillebalaks topp

(572), därifrån en rät linje över sydvästra

ändan av Nedre Jernvand till Haugfjellets

stup, därifrån detta fjällstup mot väster

samt Store Haugfjellets och Raubergets

stup mot väster och söder och vidare

Trangdalsfjellets västra, södra och östra

stup fram till den strax i nordväst om

Norddalsbron belägna sjön (433), därifrån

en rät linje till norra ändan av

den mellan Björnefjells station och Björnefjellet

belägna sjön (464), denna sjö till

dess sydöstra ända, vidare en rät linje

till den punkt på riksgränsen, där denna

skäres av den bäck som från väster infaller

i Vassijaure samt riksgränsen till

riksröset n:r 268;

b) en trakt i Ankenes härad med följande

gränser:

räta linjer från en punkt på gränsen

mellan Nordlands och Troms fylken, belägen

två kilometer väster om Rocmes

topp, till Örnfjellets högsta topp (676),

ning nedenfor anferte trakter paa saadan

maate, som nsermere angives i § 4:

a. En trakt i Ankenes herred i Nordland

fylke med felgende gränser:

Grsensen niellera Nordland og Troms

fvlker fra riksres nr. 268 til et punkt

beliggende eu kilometer ©stentor Grsesvatnets

©stre strand, derfra eu ret linje

til Bukkefjellets heieste top (1146), en

linje ret mot syd tvers over Bukkedalen

til fjeldstupet paa dalens sendre side,

fjeldstupet vest- og sydover förbi Storebalaks

top (763) til Lillebalaks top (572),

derfra en ret linje over Nedre Jern vands

sydvestra ende til Haugfjellets stup, derfra

dette fj eldstup mot vest og Store Haugfjellets

og Raubergets stup mot vest og

syd og videre Trangdalsfjellets vestre,

sen dre og ©stre stup frem til vandet

(433) straks nordvest for Norddalsbroen,

derfra en ret linje til nordre ende av

vandet (464) niellera Bjernefjell station

og Bjernefjellet, dette vand til dets sydöstra

ende, videre en ret linje til det

punkt paa riksgrsensen, hvor denne

skjaeres av den brak, som fra vest rinder

ut i Vassijaure, samt riksgraansen til

riksres nr. 268.

b. En trakt i Ankenes herred med

felgende gränser:

Rette linjer fra et punkt i gr sen sen

niellera Nordland og Troms fylker, beliggende

to kilometer vest for Rocmes

top, til Örnfjellets heieste top (676), over

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

över Lasigasvatnet till utloppet för den

tjärn, som ligger omedelbart öster om

nämnda sjö, och till en punkt på omförmälda

fylkesgräns, belägen eu kilometer

väster om Graesvatnets västra strand,

samt fylkesgränsen till ovannämnda punkt

två kilometer väster om Rocmes topp;

c) en trakt i Karesuando socken i

Sverige, här benämnd Peldsa, med följande

gränser:

en rät linje från riksröset n:r 293 till

Nirjijokks och Kummajokis sammanflöde,

därifrån sistnämnda älv och Kummajärvi

till riksröset n:r 289 samt vidare

riksgränsen till riksröset n:r 293;

d) en trakt i Karesuando socken, här

benämnd norra Salmijärvi, med följande

gränser:

Rostojaure från riksröset n:r 287 till

utloppet av den från Åmakvardo kommande

bäcken, därifrån räta linjer till

den med höjdsiffran 809,4 betecknade

fjälltoppen, till den punkt, där den från

sjön med höjdsiffran 883,3 rinnande

bäcken utfaller i Jukkijoki, och till Salmijokis

östligaste krök, vidare sistnämnda

älv samt Ala Salmijärvi och Yli Salmijärvi

till riksröset n:r 285 samt därifrån

riksgränsen till riksröset n:r 287;

e) en trakt i Karesuando socken, här

benämnd södra Salmijärvi, med följande

gränser:

Yli Salmijärvi och Ala Salmijärvi från

riksröset n:r 285 samt Salmijoki till dess

sammanflöde med Korvijoki, denna älv,

Lseigasvatnet til utlopet av det tjern,

som ligger umiddelbart ostenfor na;vide

vand, og til et punkt i nsevnte fylkesgramse,

beliggende en kilometer vesten - for Graesvatnets vestre strand, samt

fylkesgraensen til ovennaevnte punkt to

kilometer vest for Rocmes top.

c. En trakt i Karesuando sogn i

Sverige, her benaevnt Peldsa, med folgende

gränser:

En ret linje fra riksros nr. 293 til

Nirjijokks og Kummajokis sammenlop,

derfra sidstnaevnte el v og Kummajärvi

til riksros nr. 289 og videre riksgraensen

til riksros nr. 293.

d. En trakt i Karesuando sogn, her

benaevnt Norra Salmijärvi, med folgende

gränser:

Rostojaure fra riksros nr. 287 til utlopet

av bsekken fra Åmakvardo, derfra

rette linjer til den med hoidetallet 809,4

avmerkede fjeldtop, til det sted, hvor

baekken fra den med hoidetallet 883,3

betegnede indsjo falder ut i Jukkijoki,

og til Salmijokis ostligste krok, videre

sidstnaevnte elv samt Ala Salmijärvi og

Yli Salmijärvi til riksros nr. 285 og

derfra riksgraensen til riksros nr. 287.

e. En trakt i Karesuando sogn, her

benaevnt Södra Salmijärvi, med folgende

gränser:

Yli Salmijärvi og Ala Salmijärvi fra

riksros nr. 285 og Salmijoki til denne

elvs sammenlop med Korvijoki, denne

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sinnukkaloinpolo och Korvijärvi till riksröset

n:r 284 samt därifrån riksgränsen

till riksröset n:r 285;

f) en trakt i Jukkasjärvi socken i

Sverige, här benämnd Torneträsk, med

följande gränser:

en rät linje från riksröset n:r 277 till

Tnoptijokks utflöde i Torneträsk, denna

sjö till Pålnovikens innersta bukt och därifrån

en rät linje till riksröset n:r 272 samt

vidare riksgränsen till riksröset n:r 277;

g) en trakt i Jukkasjärvi socken,

här benämnd Njuorajaure, med följande

gränser:

en rät linje från riksröset n:r 272 till

Pålnovikens innersta bukt, vidare Torneträsk,

Njuorajokk, VuolleNjuorajaure och

Paijeb Njuorajaure till riksgränsen två

kilometer söder om riksröset n:r 267 och

därifrån riksgränsen till riksröset n:r272.

Från vilka lappbyar inflyttning kan försiggå.

3 §•

Patt att inflytta med renar i de i 1 och

2 §§ beskrivna områden tillkommer allenast

lappar från Könkämä, Lainiovuoma,

Sarivuoma och Talma lappbyar.

Renantal, Betestid. Renbetesdistrikt.

4 §■

I förenämnda betesområden må ej inkomma

mera än sammanlagt 39,000 renar,

häri icke inbegripna kalvar, som födas

under inflyttningsåret. Av detta antal

elv, Sinnukkaloinpolo og Korvijärvi til

riksros nr. 284 og derfra riksgrsensen til

riksros nr. 285.

f. En trakt i Jukkasjärvi sogn i

Sverige, her benaivnt Torneträsk, med

folgende gränser:

En ret linje fra riksros nr. 277 til

Tnoptijokks utlop i Torneträsk, denne

sjo til Pålnovikens inderste bugt og derfra

en ret linje til riksros nr. 272 samt

videre riksgrtensen til riksros nr. 277.

g. En trakt i Jukkasjärvi sogn, her

benasvnt Njuorajaure, med folgende

gränser:

En ret linje fra riksros nr. 272 til

Pålnovikens inderste bugt, videre Torneträsk,

Njuorajokk, Vuolle Njuorajaure

og Paijeb Njuorajaure til riksgroensen

to kilometer sondenfor riksros nr. 267 og

derfra riksgrmnsen til riksros nr. 272.

Fra hvilke lappebyer indflytning kan

foregaa.

§ 3.

Adgang til åt indflytte med ren i de

i 1 og 2 nsevnte omraader tilkommer

alene lapper fra Könkämä, Lainiovuoma,

Sarivuoma og Talma lappebyer.

Renantal. Beitetid. Renbeitedistrikter.

§ 4.

1 ovennaivnte beiteomraader man ikke

komme ind flere end ialt 39 000 ren,

heri ikke medregnet kalver, som fodes i

indflytningsaaret. Av dette antal er

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

beräknas 4,200 kunna finna bete i de i

2 § c)—g) omförmälda områden i Sverige.

Av nämnda 39,000 renar må 16,000

beta i de i 1 § och 2 § a) be
skrivna

områden under tiden från och

med den 1 maj till och med den 14

juni. De övriga 23,000 må icke inkomma

före den 15 juni. Samtliga renarna

skola vara bortförda från norskt område

före utgången av september.

5 §•

De i 1 § samt 2 § a) och b) beskrivna

betesområden indelas i följande renbetesdistrikt

med de gränser som nedan

omförmälas. I varje särskilt distrikt må

icke inkomma flera renar än i förevarande

. § angives.

A. För vårtiden, vilken, där ej annat

särskilt stadgas, räknas från

och med den 1 maj till och med

den 14 juni (vårdistrikt).

Helligskogen.

Gränser: En rät linje från riksröset

n:r 302 till Mandalselvens översta källsjö,

därifrån nämnda älv till det ställe,

där den skäres av gränsen för det sammanhängande

vegetationsfria området

(impedimentområdet) omkring Mandalen,

sagda gräns i dess sträckning på västra

sidan av Mandalen till Kjerringdalselven,

denna älv och Mandalselven

till dess utlopp i Kaafjorden, vidare

denna fjord och Lyngenfjorden till Skibotnelvens

mynning, nämnda älv till

4 200 beregnet åt kunne Ande beite i de

i § 2 litr. c—g ntevnte omraader i Sverige.

Av ovennaavnte 39 000 ren kan 16 000

komme ind i de i § 1 og § 2 litr. a

beskrevne omraader i tiden fra og med

1 mai til og med 14 juni. De ovrige

23 000 ren maa ikke komme ind för

den 15 juni. Samtlige ren maa vsere

bortfort fra norsk omraade for utgången

av september.

§ 5.

De i § 1 og § 2 litr. a og b beskrevne

omraader inddeles i folgende

renbeitedistrikter med gränser som nedenfor

angives. I hvert distrikt maa

ikke indkomme flere ren end i denne §

anfores.

A. For vaartiden, som, hvor ikke

andet angives, regnes fra og med

1 mai til og med 14 juni (vaardistrikter).

Helligskojen.

Gränser: En ret linje fra riksros nr.

302 til Mandalselvens överste kildesjo,

derfra nsevnte elv til det sted, hvor

den skjseres av grmnsen for det sammenhsengende

vegetationsfrie omraade

(impedimentomraadet) omkring Mandalen,

nrnvnte grrnnse paa vestsiden av

Mandalen indtil Kjerringdalselven, denne

elv og Mandalselven indtil utlopet i

Kaafjorden, videre denne fjord og Lyngenfjorden

til Skibotnelvens munding,

denne elv til mundingen av Didnojokka,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

mynningen av Didnojolika, denna älv

till dess utlopp ur Didnojavrre, därifrån

en rät linje till riksröset n:r 301 samt

riksgränsen till riksröset n:r 302.

Högsta renantal: 1,700.

Rieppe.

Gränser: En rät linje från riksröset

n:r 301 till Didnojokkas utlopp ur Didnoj

avrre, Didnojokka, Skibotnelven till

Lavkkajokkas (Loakkajoklias) mynning,

sistnämnda älv och Lavkaj avrre (Loakkajavrre)

till dess sydvästra ända, därifrån

räta linjer till Reppovarres högsta topp,

Salorassas högsta topp och över Goallaroaivves

topp till riksgränsen samt denna

gräns till riksröset n:r 301.

Högsta renantal: 700.

Horsnesfjellet.

Gränser: Räta linjer från Nuorttavuovddevarres

(Nuortavuovddes) högsta

topp till Falsnesfjellets högsta topp och

till den punkt vid Storfjordens strand,

där rågången mellan gårdarna n:r 46

Falsnes och n:r 47 Bentsjord stöter till

fjorden, vidare denna fjord till rågången

mellan gårdarna n:r 51 Berg och n:r 52

Hatten samt därifrån räta linjer till

Hattefjellets högsta topp och Nuorttavuovddevarres

högsta topp.

Högsta renantal: 150.

Markusfjellet.

Gränser: Räta linjer från riksgränsen

vid Goallaroaivve till Salorassas högsta

topp, Reppovarres högsta topp, sydvästra

ändan av Lavkkajavrre (Loakkajavrre),

2—185000

denne elv til dens utlop av Didnoj avrre,

derfra en ret linje til riksros nr. 301 og

riksgraensen til riksros nr. 302.

Hoieste renantal: 1 700.

Rieppe.

Grcenser: En ret linje fra riks ros nr.

301 til Didnojokkas utlop av Didnojavrre,

Didnoj okka, Skibotnelven til Lavkkajokkas

(Loakkajokkas) munding, denne

elv og Lavkkajavrre (Loakkajavrre) til

dettes sydvestre ende, derfra rette linjer

til Reppovarres hoieste top, Salorassas

hoieste top og over Goallaroaivves top

til riksgraensen samt riksgraensen til riksros

nr. 301.

Hoieste renantal: 700.

Horsnesfjellet.

Grcenser: Rette linjer fra Nuorttavuovddevarres

(Nuortavuovddes) hoieste top til

Falsnesfjellets hoieste top og til Storfjorden

ved eiendomsgraensen mellem g.

nr. 46 Falsnes og g. nr. 47 Bentsjord,

videre denne fjord til eiendomsgraensen

mellem g. nr. 51 Berg og g. nr. 52

Hatten og derfra rette linjer til Hattefjellets

hoieste top og til Nuorttavuovddevarres

hoieste top.

Hoieste renantal: 150.

Markusfjellet.

Grcenser: Rette linjer fra riksgraensen

ved Goallaroaivve til Salorassas hoieste

top, Reppovarres hoieste top, Lavkkajavrres

(Loakkajavrres) sydvestre ende, de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

högsta topparna på Vesegasvarre, Nuortavuovddevarre

och Hattefjellet samt

den punkt vid Storfjordens strand, där

rågången mellan gårdarna n:r 51 Berg

och n:r 52 Hatten stöter till densamma,

Storfjorden till mynningen av Storfjordelven

(Lvngselven, Signalelven), denna

älv och Paraselven till den nedersta av

de två sjöar, från vilka sistnämnda älv

kommer, därifrån en rät linje till riksröset

n:r 293 på Gapovarre samt riksgränsen

till Goallaroaivve.

Högsta renantal: 500.

Lyngsäalen.

Gränser: Storfjorden från mynningen

av Storfjordelven till Lyngenfjorden,

denna fjord till landsvägen över Lyngseidet,

denna väg till Kjoselvens krök,

Kjoselven, Kjosen, Ulfsfjorden, Sörfjorden

till en punkt på stranden under

Skarvknausen en kilometer söder om

gården Holmebugt, därifrån eu rät linje

till Balgesvarres högsta topp, vidare

gränsen mellan Sörfjords och Lyngens

härader till Biellogaisses högsta topp,

därifrån räta linjer till Davgelmkkes

topp och övre ändan av rågången mellan

gårdarna Sommersset och Mselen,

nämnda rågång ned till Storfjordelven

och denna älv till Storfjorden.

Högsta renantal: 350.

Rendalen.

Gränser: Lyngenf jorden norrut från

landsvägen över Lyngseidet, Ulfsfjorden,

Kjosen, Kjoselven till dess krök vid

heieste topper paa Vesegasvarre, Nuorttavuovddevarre

og Hattefjellet samt Storfjordens

strand ved eiendomsgraensen

mellem g. nr. 51 Berg og g. nr. 52

Hatten, Storfjorden til mundingen av

Storfjordelven (Lyngselven, Signalelven),

denne elv og Paraselven til det nederste

av de to vand, hvorfra Paraselven kommer,

derfra en ret linje til riksros nr.

293 paa Gapovarre og riksgraensen til

Goallaroaivve.

Heieste renantal: 500.

Lyngsäalen.

Grcenser: Storfjorden fra mundingen

av Storfjordelven til Lyngenf jorden, denne

fjord til landeveien over Lyngseidet,

denne vei til Kjoselvens krok, Kjoselven,

Kjosen, Ulfsfjorden, Serfjorden til et

punkt paa stranden under Skarvknausen

en kilometer sendenfor gaarden Holmebugt,

derfra en ret linje til Balgesvarres

heieste top, videre grmnsen mellem Sorfjord

og Lyngen herreder til Biellogaisses

heieste top, derfra rette linjer til

Davgelaakkes top og evre ende av eiendomsgraensen

mellem gaardene Sommersset

og Mselen, denne grsense ned til Storfjordelven

og denne elv til Storfjorden.

Heieste renantal: 350.

Rendalen.

Grcenser: Lyngenf jorden nordover fra

landeveien over Lyngseidet, Ulfsfjorden,

Kjosen, Kjoselven til dens krok ved oven
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

ovannämnda landsväg och denna väg

till Lyngenfjorden.

Högsta renantal: 150.

Laksélvdalen.

Gränser: Rågången mellan gårdarna

Sommersset och Mselen från den punkt,

där denna stöter till Storfjordelven, fram

till dess ändpunkt, därifrån räta linjer till

Davgelsekkes topp och Biellogaisses högsta

topp, vidare gränsen mellan Sörfjords

och Lyngens härader till Balgesvarres högsta

topp, därifrån en rät linje till en punkt

vid Sörfjordens strand under Skarvknausen

en kilometer söder om gården

Holmebugt, vidare Sörf jorden och Sjövasbotn,

därifrån en rät linje till Laksvandets

östra ända, nämnda sjö, Laksvandselven,

Balsfjorden till Nordkjoselvens mynning,

denna älv till dess krök mellan- gårdarna

Elvekroknes och Övergaard, därifrån

en rät linje till Balsfjordelvens

källbäck vid Övergaard, denna bäck,

Balsfjord el ven och Storfjordelven till rågången

mellan Sommersset och Mselen.

Högsta renantal: 200.

Andersdalen.

Gränser: Gränsen mellan Balsfjords

och Sörfjords härader från den punkt,

där denna gräns skäres av en rät linje

mellan Sjövasbotn och Laksvandets östra

ända, fram till Björnskartinden, därifrån

eu rät linje till Divrrevarrebsekkens utlopp

i Björnskarelven, denna älv till en punkt

rakt väster om gården Storslaatten, därifrån

en rät linje till Ram fjordens nord
-

nsevnte landevei og denne vei til Lyngenfj

orden.

It fleste renantal: 150.

Laksélvdalen.

Grcenser: Eiendomsgrsensen niellera

gaardene Sommersset og Maelen fra Storfjordelven

til dens endepunkt, derfra

rette linjer til Davgelsekkes top og Biellogaisses

hoieste top, videre grsensen niellera

Sarf jord og Lyngen herreder til Balgesvarres

hoieste top, derfra en ret linje til

et punkt paa Sarf jordens strand under

Skarvknausen en kilometer sondenforgaarden

Holmebugt, videre Sorfjorden og Sjovasbötn,

derfra en ret linje til Laksvandets

ostre ende, dette vand, Laksvandselven,

Balsfjorden til Nordkjoselvens

munding, denne elv til kroken

mellem gaardene Elvekroknes og Övergaard,

derfra en ret linje til Balsfjordelvens

tillop ved Övergaard, denne bsek,

Balsfjordelven og Storfjordelven til eiendomsgrsensen

mellem Sommersset og

Maelen.

It meste renantal: 200.

Andersdalen.

Grcenser: Grsensen mellem Balsfjord

og Sarf jord herreder fra det punkt, hvor

denne grsense skjseres av en ret linje

mellem Sjovasbotn og Laksvandets ostre

ende, til Björnskartinden, derfra en ret

linje til Divrrevarrebsekkens munding i

Björnskarelven, denne elv til et punkt

ret i vest for gaarden Storslaatten, derfra

eu ret linje til Ramfjordens nord
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

ligaste bukt, nämnda fjord, Balsfjorden

till Laksvandselvens mynning, denna älv

och Laksvandet samt den räta linjen mellan

Laksvandets östra ända och Sjövasbotn

fram till omförmälda häradsgräns.

Högsta renantal: 250.

Tromsdalen.

Gränser: Ulfsfjorden från Breivikelvens

mynning, Grötsundet, Tromsösundet,

Balsfjorden, Ramfjorden till dess nordligaste

bukt, därifrån en rät linje till en

punkt i Björnskarelven rakt väster om

gården Storslaatten, nämnda älv och

Breivikelven till Ulfsfjorden.

Högsta renantal: 500.

Tamok.

Gränser: Paraselven från den punkt,

där denna skäres av en rät linje mellan toppen

av Paras och Vasdalstindens högsta

topp, fram till dess sammanflöde med

Storfjordelven, denna älv till Balsfjordelvens

mynning, sistnämnda älv och dess

källbäck till Övergaard på Balsfjordeidet,

därifrån en rät linje till Nordkjoselvens

krok mellan Övergaard och Elvekroknes,

nämnda älv till Tamokvandet och

denna sjö till dess södra ända, därifrån

en linje rakt i söder till Tamokelven,

denna älv till Rostaelven, denna älv

genom Lille Rostavand till Tverelvens

mynning, sistnämnda älv till den punkt,

där den skäres av en rät linje från

Vasdalstindens högsta topp över högsta

toppen på Gallagaibbe (fjället mellan

Dopparcacca och översta delen av Tver
-

ligste bugt, denne fjord, Balsfjorden til

Laksvandselvens munding, denne elv og

Laksvandet samt den rette linje niellera

Laksvandets ostre ende og Sjovasbotn

indtil ovennsevnte herredsgrsense.

Hsieste renantal: 250.

Tromsdalen.

Gränser: Ulfsfjorden fra Breivikelvens

munding, G rotsundet, Tromsosundet,

Balsfjorden, Ramfjorden til dennes nordligste

bugt, derfra eu ret linje til et

punkt ved Björnskarelven ret i vest for

gaarden Storslaatten, denne elv og Breivikelven

til Ulfsfjorden.

Hsieste renantal: 500.

Tamok.

Grcenser: Paraselven fra det punkt,

hvor den skjseres av en ret linje mellem

toppen av Paras og Vasdalstindens hoieste

top, til dens sammenlop med Storfjordelven,

denne elv til Balsfjordelvens

munding, denne elv og dens tillop til

Övergaard paa Balsfjordeidet, derfra en

ret linje til kroken i Nordkjoselven mellem

Övergaard og Elvekroknes, denne

elv til Tamokvandet og dette vand til

dets sondre ende, derfra en linje ret

mot syd til Tamokelven, denne elv til

Rostaelven, denne elv gjennem Lille

Rostavand til Tverelvens munding, denne

elv til det punkt, hvor den skjseres av

en ret linje fra Vasdalstindens hoieste

top over hoieste top paa Gallagaibbe

(fjellet mellem Dopparcacca og Tverelvdalens

överste del), videre denne rette

S

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

elvdalen), vidare denna räta linje till

Vasdalstindens högsta topp och därifrån

ovannämnda räta linje mellan denna

topp och toppen av Paras i dess sträckning

till Paraselven.

Högsta renantal: 150.

Dödesfjellet.

Gränser: Store Rostavand från riksgränsen

till Rostaelvens utflöde, därifrån

räta linjer till vattendelaren i Aslakcacca,

högsta toppen (den trigonometriska

punkten) på mellersta Likkavarre och

södra ändan av det i 12 § b) omförmälda

gärdet i Rostadalen, detta gärde

till Rostaelven, denna älv genom Lille

Rostavand till älvens sammanflöde med

Divielven, denna älv till Skakterelvens

mynning, denna älv och Cuolmnjavrre

till sjöns sydöstra ända, därifrån en rät

linje till riksröset n:r 285 samtriksgränsen

till Store Rostavand.

Högsta renantal: 950.

Sarivoma.

Gränser: Sarivuomejokka från riksgränsen

till Doarrojokkas (Multojokkas)

mynning, sistnämnda älv till sträckningen

för det i 12 § c) omförmälda gärde som

svenska staten äger uppföra från Gaiecaluokta

till Skakterklyftan, nämnda gärdes

sträckning till Gaiccaluokta, denna

vik, Altevandet, Astoj olika och Leinavarnlet

till riksgränsen samt denna gräns

till Sarivuomejokka.

Högsta renantal: 2,000.

linje til Vasdalstindens hoieste top og

derfra o ve nn anm te rette linje mellem

denne top og toppen av Paras indtil

Paraselven.

Hoieste renantal: 150.

Dödesfjellet.

Grcenser: Store Rostavand fra riksgrsensen

til Rostaelvens utlop, derfra

rette linjer til vandskillet i Aslakcacca,

hoieste top (det trigonometriske punkt)

paa midtre Likkavarre og söndra ende

av det i § 12 litr. b omhandlede gjserde

i Rostadalen, dette gjaerde til Rostaelven,

denne elv gjennem Lille Rosta vand til

elvens sammenlop med Divielven, denne

elv til Skakterelvens munding, denne elv

og Cuolmajavrre til vandets sydostre

ende, derfra en ret linje til riksros nr.

285 og riksgrsensen til Store Rostavand.

Hoieste renantal: 950.

Sarivoma.

Grcenser: Sarivuomejokka fra riksgraensen

til Doarrojokkas (Multojokkas) munding,

denne elv til linjen for det i § 12

litr. c omhandlede gjaerde, som den

svenske stat har adgang til åt opfore

fra Gaiccaluokta til Skakterkloften, denne

gjserdelinje til Gaiccaluokta, denne bugt,

Altevandet, Astojokka og Leinavandet

til riksgrsensen samt riksgraansen til

Sarivuomejokka.

Håle ste renantal: 2 000.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Anavasdalen.

Vårtiden räknas i fråga om detta

distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: En rät linje från riksröset

n:r 285 till Öuolmajavrres sydöstra ända,

denna sjö och Skakterelven till dess utlopp

i Divielven, denna älv till Kuelvens

mynning, denna älv till Langfjelltindens

topp, därifrån räta linjer till

Öoardaj avrres södra ända, Gsevletgaisses

(Maddanipas) högsta topp, den lilla sjö

omkring tre kilometer väster om Anavandene,

från vilken en bäck mot nordost

nedrinner i Maddajokka, och Gaibajavrres

(Gaibbejavrres) norra ända, vidare

denna sjö, Gaibajokka(Gaibbejokka)

och Vuomajavrre (Vuobmasjavrre) till

dess östra ända, därifrån en rät linje

till Doarrojokkas (Multojokkas) översta

källsjö, vidare Doarro jokka till dess

sammanflöde med Sarivuomejokka, denna

älv till riksgränsen samt riksgränsen till

riksröset n:r 285.

Högsta renantal: 3,000.

Dessutom må de renar, som anmälts

till sommardistriktet Dividalen men icke

till vårdistriktet Anavasdalen, införas i

sistnämnda distrikt från och med den 15

juni.

Alappen.

Vårtiden räknas i fråga om detta

distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: Divielven från Kuelvens

mynning till dess sammanflöde med

Rostaelven, vidare Maalselven till Kir
-

Anavasdalen.

Vaartiden regnes for dette distrikts

vedkommende til og med 23 juni.

Gränser: En ret linje fra riksros

nr. 285 til Cuolmajavrres sydostre ende,

dette vand og Skakterelven til dens utlop

i Divielven, denne elv til Kuelvens

munding, denne elv til Langfjelltindens

top, derfra rette linjer til Coardajavrres

sondre ende, Gsevletgaisses (Maddanipas)

hoieste top, det lille vand omkring

tre kilometer vestenfor Anavandene,

hvorfra en bark länder mot nordost ned

til Maddajokka, og Gaibaj avrres (Gaibbejavrres)

nordre ende, videre dette vand,

Gaibajokka (Gaibbejokka) og Vuomajavrre

(Vuobmasjavrre) til dets ostre

ende, derfra en ret linje til Doarrojokkas

(Multojokkas) överste kildesjo, videre

Doarrojokka til dens sammenlop med

Sarivuomejokka, denne elv til riksgrmnsen

og riksgrsensen til riksros nr.

285.

Hoieste renantal: 3000.

Desuten kan de ren, som er anmeldt

til sommerdistriktet Dividalen, men ikke

til vaardistriktet Anavasdalen, komme

ind i sidstnasvnte distrikt fra og med 15

juni.

Alappen.

Vaartiden regnes for dette distrikts

vedkommende til og med 23 juni.

Grcenser: Divielven fra Kuelvens

munding til dens sammenlop med Rostaelven,

videre Maalselven til Kirkes
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

keselvens mynning, denna älv och dess

tillflöde från passet mellan Gaevletgaisse

(Maddanipa) och Kirkestinden

fram till samma tillflödes källa, därifrån

räta linjer till Gmvletgaisses högsta

topp, Coardajavrres södra ända och Langfjelltindens

topp samt vidare Kuelven

till dess utlopp i Divielven.

Högsta renantal: 450.

Kistefjellet.

Vårtiden räknas i fråga om detta

distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)

från den punkt, där denna älv skäres

av det i 12 § c) omförmälda gärde,

fram till dess översta källsjö, därifrån

en rät linje till Vuomajavrres östra ända,

denna sjö, Gaibajokka och Gaibajavrre

till dess norra ända, därifrån räta linjer

till den lilla sjö omkring tre kilometer

väster om Anavandene, från vilken

en bäck mot nordost nedrinner i

Maddajokka, till Gasvletgaisses (Maddanipas)

högsta topp • och till källan för

Kirkeselvens tillflöde från passet mellan

nämnda fjälltopp och Kirkestinden, därifrån

räta linjer till Jiednjaskuppejavrre

Njirpicokkas topp och Fonnelvens källa,

denna älv till dess utflöde i Paavemoelven,

denna älv till Malmelvens mynning,

denna älv till dess källa, därifrån

räta linjer till Bangklettens (Duolljegaisses)

högsta topp (Bangsbotten), samma

fjälls sydligaste topp och skärningspunkten

mellan Skindskarelven och

elvens munding, denne elv og dens tillop

til utspringet i skaret mellem Gsevletgaisse

(Maddanipa) og Kirkestinden, derfra

rette linjer til Gasvletgaisses hoieste

top, Coardajavrres son dre ende og

Langfjelltindens top samt videre Kuelven

til dens utlop i Divielven.

Hoieste renantal: 450.

Kistefjellet.

Vaartiden regnes for dette distrikts

vedkommende til og med 23 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)

fra det punkt, hvor denne elv skjseres

av det i § 12 litr. c omhandlede gjasrde,

frem til dens överste kildesjo, derfra en ret

linje til Vuomajavrres ostre ende, dette

vand, Gaibajokka og Gaibajavrre til

dettes nordre ende, derfra rette linjer til

det lille vand omkring tre kilometer

vestenfor Anavandene, hvorfra en baek

rinder mot nordost ned til Maddajokka,

til Gaevletgaisses (Maddanipas) hoieste top

og til utspringet av Kirkeselvens tillop

i skaret mellem nasvnte fjelltop og Kirkestinden,

derfra rette linjer til Jiednjaskuppejavrre,

Njirpicokkas top og Fonnelvens

utspring, denne elv til dens

utlop i Paavemoelven, denne elv til

Malmelvens munding, denne elv til dens

utspring, derfra rette linjer til Bangklettens

(Duolljegaisses) hoieste top

(Bangsbotten), dette fjells sydligste top

og skjaeringspunktet mellem Skindskarelven

og skoggramsen, videre naevnte elv

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

skogsgränsen, vidare nämnda älv och

Straumsli-Tverelven till dess utlopp i

Barduelven, denna elv, Altevandet och

Gaiccaluokta samt sträckningen för ovannämnda

gärde fram till Doarrojokka.

Högsta renantal: 500.

Dessutom må de renar, som anmälts

till sommardistriktet Altevand men icke

till vårdistriktet Kistefjellet, införas i

sistnämnda distrikt från och med den

15 juni.

Istinderne.

Vårtiden räknas i fråga om detta distrikt

till och med den 23 juni.

Gränser: Kirkeselvens tillflöde från

passet mellan Gsevletgaisse (Maddanipa)

och Kirkestinden fram till Kirkeselven,

denna älv till dess utflöde i Maalselven,

denna älv till Barduelvens mynning,

denna älv till Straumsli-Tverelvens

mynning, denna älv till Skindskarelvens

mynning, denna älv till skogsgränsen,

därifrån räta linjer till Bangklettens

(Duolljegaisses) sydligaste topp, samma

fjälls högsta topp (Bangsbotten) och

Malmelvens källa, denna älv till dess

utflöde i Paavemoelven, denna älv till

Fonnelvens mynning, denna älv till dess

källa, därifrån räta linjer till Njirpicokkas

topp, Jiednjaskuppejavrre och källan för

Kirkeselvens tillflöde från passet mellan

Garvletgaisse och Kirkestinden.

Högsta renantal: 800.

og Straumsli-Tverelven til dens utlop

i Barduelven, denne elv, Altevandet og

Gaiccaluokta samt linjen for ovennsevnte

gjmrde from til Doarrojokka.

Heieste renantal: 500.

Desuten kan de ren, som er anmeldt

til sommerdistriktet Altevand, men ikke

til vaardistriktet Kistefjellet, kom me ind

i sidstnmvnte distrikt fra og med 15

juni.

Istinderne.

Vaartiden regnes for dette distrikts

vedkommende til og med 23 juni.

Grcenser: Kirkeselvens tillop fra skaret

niellera Garvletgaisse (Maddanipa) og

Kirkestinden indtil Kirkeselven, denne

elv til dens utlop i Maalselven, denne elv

til Barduelvens munding, denne elv til

Straumsli-Tverelvens munding, denne

elv til Skindskarelvens munding, denne

elv til skoggramsen, derfra rette linjer

til Bangklettens (Duolljegaisses) sydligste

top, samme fjells hoieste top (Bangsbotten)

og Malmelvens utspring, denne

elv til dens utlop i Paavemoelven, denne

elv til Fonnelvens munding, denne elv

til dens utspring, derfra rette linjer til

Njirpicokkas top, Jiednjaskuppejavrre

og utspringet av Kirkeselvens tillop i

skaret mellem Gasvletgaisse og Kirkestinden.

Heieste renantal: 800.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Hjerttinden.

Gränser: Barduelven från Kobbrygelvens

: (Saterelvens) mynning till dess

sammanflöde med Maalselven, denna älv

till Andselvens mynning, denna älv och

Andsvandet till dess västra ända, landsvägen

till gården Söder]i och vidare den

bäck, som rinner förbi samma gård, fram

till Tömmerelven, denna älv, Beisvandet,

Reisenfj ord en till Sköelvens mynning,

sagda älv och Skövandet, därifrån Salangseidets

lägsta sträckning till Rörelvens

sammanflöde med Grönlielven, sistnämnda

älv, Rörvandet (Böyrbakvatnet),

Löksebotnelven, Löksefjorden, Salangen

och Sagfj orden till Salangselvens mynning,

denna älv genom Nedrevandet och Övrevandet

till gården Brandvoll, vidare landsvägen

till bron över Kobbrygelven i närheten

av gården Lian och denna älv till

dess sammanflöde med Barduelven.

Högsta renantal: 800.

Jevnavandet.

Gränser: Leinavandet från riksgränsen

till Astoj okka, denna älv och Altevandet

till mynningen av den bäck, som flyter

genom dalen mellan Salvasskarfjellet och

Kofjellet, nämnda bäck till skogsgränsen,

sagda gräns till riksröset n:r 275 och

riksgränsen till Leinavandet.

Högsta renantal: 900.

Liveltsharet.

Gränser: Sördalselven från Tverelvens

mynning väster om gården Tonset till

dess sammanflöde med Barduelven, denna

3—180090

- Hjerttinden.

Gränser: Barduelven fra Kohbrygelvens

(Saterelvens) munding til sammenlopet

med Maalselven, denne elv til

Andselvens munding, denne elv og

Andsvandet til dettes vestre ende, landeveien

til gaarden Säteri i og videre den

back, som rinder förbi navnte gaard,

frem til Tömmerelven, denne elv, Reisvandet,

Reisenfj orden til Sköelvens munding,

denne elv og Skövandet, derfra Salangseidets

laveste sänkning til Rorelvens

sammenlop med Grönlielven, denne elv,

Rörvandet (Royrbakvatnet), Loksebotnelven,

Loksefjorden, Salangen og Sagfj

orden til Salangselvens munding, denne

elv gjennem Nedrevandet og Gvrevandet

til gaarden Brandvoll, videre landeveien

til broen over Kobbrygelven i närheten

av gaarden Lian og denne elv til dens

sammenlop med Barduelven.

llmeste renantal: 800.

Jevnavandet.

Gränser: Leinavandet fra riksgränsen

til Astoj okka, denne elv og Altevandet

til mundingen av den bak, som rinder

gjennem dalen mellem Salvasskarfjellet

og Kofjellet, denne balk til skoggransen,

denne skoggranse til riksros nr. 275 og

riksgränsen til Leinavandet.

llmeste renantal: 900.

Liveltsharet.

Gränser: Sördalselven fra Tverelvens

munding vestenfor gaarden Tonset til

dens sammenlop med Barduelven, denne

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

älv till Kobbrygelvens mynning, denna

älv till bron i närheten av gården

Lian, vidare landsvägen till gården

Brandvoll, därifrån Salangselven till

mynningen av Budalselven, denna älv

till mynningen av Doggejolika, denna

älv till vattendelaren vid dess källa

samt därifrån räta linjer till Sneliasttens

högsta topp, Melhusklettens högsta topp

och Tverelvens utlopp i Sördalselven.

Högsta renantal: 400.

Snörlien.

Gränser: Salangselven från gården

Nordre Lund genom Övrevandet och

Nedrevandet till Sagfjorden, denna fjord

till Sagelvens mynning, vidare den nya

landsvägen över Lavangseidet till Aa vid

Lavangen, denna fjord till Spanselvens

mynning, denna älv till Bakdalsbaekkens

mynning, denna bäck till Trosens sydöstligaste

topp (liöjdsiffran 837 på kartbladet

Salangen) och därifrån eu rät

linje till Salangselven vid gården Nordre

Lund.

Högsta renantal: 550.

Stormyrbotn.

Gränser: Riksgränsen från riksröset

n:r 268 till fjällbranterna på Stordalens

västra sida, dessa branter till Röddalselven

omkring en kilometer ovanför dess

mynning, denna älv till dess utflöde i Stordalselven,

denna älv till dess sammanflöde

med Budalselven, vidare Salangselven

till gården Nordre Lund, därifrån

en rät linje till Trosens sydöstligaste

elv til Kobbrygelvens munding, denne

elv til broen i nserheten av gaarden Lian,

videre landeveien til gaarden Brandvoll,

derfra Salangselven til Budalselvens

munding, denne elv til Doggej okkas

munding, denne elv til vandskillet

ved elvens utspring samt derfra rette

linjer til Sneliasttens hoieste top, Melhusklettens

hoieste top og Tverelvens

munding i Sordalselven.

Haieste renantal: 400.

Snarlien.

Gränser: Salangselven fra gaarden

Nordre Lund gjennem Övrevandet og

Nedrevandet til Sagfjorden, denne fjord

til Sagelvens munding, videre den nye

landevei over Lavangseidet til Aa ved Lavangen,

denne fjord til Spanselvens munding,

denne elv til Bakdalsbaskkéns munding,

denne både til Trosens sydostligs te

top (hoidepunkt 837 paa kartbladet Salangen)

og derfra en ret linje til Salangselven

ved gaarden Nordre Lund.

Hoieste renantal: 550.

Stormyrbotn.

Grcenser: Riksgraensen fra riks ros nr.

268 til stupene paa vestsiden av Stordalen,

disse stup til Roddalselven ca.

en kilometer ovenfor dens munding,

denne elv til dens utlop i Stordalselven,

denne elv til dens sammenlop med Budalselven,

videre Salangselven til gaarden

Nordi’e Lund, derfra en ret linje

til Trosens svdostligste top (hoidepunkt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

topp (höjdpunkten 837 på kartbladet

Salangen), vidare Bakdalsbmkken till

dess utflöde i Spanselven, denna älv till

Middagselvens (Jalgisaiddebmkkens) mynning,

denna älv till vattendelaren på

Fjordbotneidet, vidare den bäck som

nedrinner i Gratangsbotn, denna senare

till Storelvens mynning, denna älv och

Mellemvaselven till Storvandet (Övrevand),

denna sjö till dess sydöstra bukt,

därifrån en rät linje till en punkt på

gränsen mellan Nordlands och Troms

fylken belägen två kilometer väster om

Rocmes topp samt nämnda fylkesgräns

till riksröset n:r 268.

Högsta renantal: 300.

Gratangen.

Gränser: Den bäck, som från Fjordbotneidet

nedrinner i Gratangsbotn, från

bäckens mynning till vattendelaren på

Fjordbotneidet, vidare Middagselven till

dess utflöde i Spanselven, denna älv till

dess utflöde i Lavangen, denna fjord,

Astafjorden, Gratangen och Gratangsbotn

till mynningen av ovannämnda bäck

från Fjordbotneidet.

Högsta renantal: 400.

Harj ang eu.

Gränser: Gränsen mellan Nordlands

och Troms fylken från riksröset n:r 268

till eu punkt belägen en kilometer öster

om Graesvatnets östra strand, därifrån

en rät linje till Bukkefjellets högsta topp

(1,146), en linje rakt i söder tvärs

över Bukkedalen till fjällstupet på da
-

837 paa kartbladet Salangen), videre

Bakdalsbmkken til dens munding i Spanselven,

denne el v til Middagselvens (Jalggisaiddebfekkens)

munding, denne elv til

vandskillet paa Fjordbotneidet, videre

baekken ned til Gratangsbotn, denne

fjordbotn til Storelvens munding, denne

elv og Mellemvaselven til Storvandet

(Ovrevand), dette vand til dets sydostre

bugt, derfra en ret linje til et punkt i

greensen mellem Nordland og Troms fylker,

beliggende to kilometer vest for

Rocmes top, og naevnte fylkesgnense til

riksros nr. 268.

Heieste renantal: 300.

Gratangen.

Gränser: Blek ken, som fra Fjordbotneidet

länder ned til Gratangsbotn, fra

dens munding til vandskillet paa Fjordbotneidet,

videre Middagselven til dens

munding i Spanselven, denne elv til

dens munding i Lavangen, denne fjord,

Astafjorden, Gratangen og Gratangsbotn

til mundingen av ovenmevnte bäsk fra

Fjordbotneidet.

H(fleste renantal: 400.

Harjangen.

Gränser: Gramsen mellem Nordland

og Troms fylker fra riksros nr. 268 til

et punkt beliggende en kilometer ostenfor

Gnesvatnets ostre strand, derfra en

ret linje til Bukkefjellets hoieste top

(1 146), en linje ret mot syd tvers over

Bukkedalen til fjellstupet paa dalens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

lens södra sida, fjällstupet väster- och

söderut förbi Storebalaks topp (763) till

Lillebalaks topp (572), därifrån en rät

linje över sydvästra ändan av Nedre

Jern vand till Haugfjellets stup, därifrån

detta fjällstup mot väster samt Stora

Haugfjellets och Raubergets stup mot

väster oöh söder och vidare Trangdalsfjellets

västra, södra och östra stup fram

till den strax i nordväst om Norddalsbron

belägna sjön (433), därifrån en rät linje

till norra ändan av den mellan Björnefjells

station och Björnefjellet belägna

sjön (464), denna sjö till dess sydöstra

ända, vidare en rät linje till den punkt

på riksgränsen, där denna skäres av den

bäck som från väster infaller i Vassijaure,

samt riksgränsen till riksröset n:r 268.

Högsta renantal: 300.

B. För sommartiden, vilken, där

ej annat särskilt stadgas, räknas

från och med den 15 juni till och

med den 30 september (sommardistrikt).

Nordn esset.

Gränser: En rät linje från riksröset

n:r 302 till Mandalselvens översta källsjö,

därifrån nämnda älv till det ställe,

där den skäres av gränsen för det sammanhängande

vegetationsfria området

(impedimentområdet) omkring Mandalen,

sagda gräns i dess sträckning på västra

sidan av Mandalen till Kjerringdalselven,

sistnämnda älv och Mandalselven

till dess utlopp i Kaafjorden, vidare

son dre side, fjellstupet vest- og sydover

förbi Storebalaks top (763) til Lillebalaks

top (572), derfra en ret linje over Nedre

Jernvands sydvestre ende til Haugfjellets

stup, derfra dette fjellstup mot vest og

Store Haugfjellets og Raubergets stup mot

vest og syd og videre Trangdalsfjellets

vestre, sondre og ostre stup frem til

vandet (433) straks nordvest for Norddalsbroen,

derfra en ret linje til nordre

ende av vandet (464) mellem Bjornefjell

station og Björnefjellet, dette vand til

dets sydostre ende, videre en ret linje

til det punkt paa riksgrsensen, hvor

denne skjseres av den bak, som fra vest

rinder ut i Vassijaure, samt riksgrsensen

til riksros nr. 268.

Ileieste renantal: 300.

B. For sommertiden, som, hvor ikke

andet angives, regnes fra og med

15 juni til og med 30 september

(so mm er distrikter).

Nordnesset.

Grcenser: Fn ret linje fra riksros nr. 302

til Mandalselvens överste kildesjo, derfra

nsevnte elv til det sted, hvor den skjseres

av gi’sensen for det sammenhaengendevegetationsfrie

omraade (impedimentomraadet)

omkring Mandalen, nsevnte grsense paa

vestsiden av Mandalen indtil Kjerringdalselven,

sidstnsevnte elv og Mandalselven

indtil utlopet i Kaaf jorden, videre

denne fjord og Lyngenfjorden til Ski
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

denna fjord och Lyngenfjorden till Skibotnelvens

mynning, nämnda älv och

Galggojavrre till denna sjös södra ända,

därifrån en linje rakt i söder till riksgränsen

samt riksgränsen till riksröset

n:r 302.

Högsta renantal: 2,600.

Falsnesfjellet.

Gränser: En linje rakt mot norr från

riksgränsen till Galggojavrres södra ända,

denna sjö och Skibotnelven till dess utflöde

i Lyngenf jorden, denna fjord och

Storfjorden till rågången mellan gårdarna

n:r 51 Berg och n:r 52 Hatten, därifrån

räta linjer till högsta topparna på Hattefjellet,

Nuorttavuovddevärre och Vesegasvarre,

till Lavkkajavrres sydvästra ända

och vidare till högsta topparna på Reppovarre

och Salorassa samt över Goallaroaivves

topp till riksgränsen och vidare

denna gräns till ovannämnda punkt rakt

söder om Galggojavrres södra ända.

Högsta renantal: 900.

M arbus fj diet.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet

Markusfjellet.

Högsta renantal: 1,600.

Lyngsdalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet

Lyngsdalen.

Högsta renantal: 1,200.

Rendalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet

Rendalen.

Högsta renantal: 550.

botnelvens munding, denne elv og Galggojavrre

til dette vands sondre ende,

derfra en linje ret mot syd til riksgraensen

og riksgrasnsen til riksros nr.

302.

Hoieste renantal: 2 600.

Falsnesfjellet.

Gränser: En linje ret mot nord fra

riksgrsensen til Galggojavrres son dre

ende, dette vand og Skibotnelven til dens

munding i Lyngenf jorden, denne fjord

og Storfjorden til eiendomsgraensen mellem

g. nr. 51 Berg og g. nr. 52 Hatten,

derfra rette linjer til de hoieste topper

paa Hattefjellet, Nuorttavuovddevarre og

Vesegasvarre, til Lavkkajavrres sydvestre

ende og videre til de hoieste topper paa

Reppovarre og Salorassa samt over

Goallaroaiwes top til riksgrasnsen og

riksgraensen til ovennaevnte punkt ret

syd for Galggojavrres son dre ende.

Hoieste renantal: 900.

Markusfjellet.

Grcenser: Samme gramse!'' som for

vaardistriktet Markusfjellet.

Hoieste renantal: 1 600.

Lyngsdalen.

Grcenser: Samme graenser som for

vaai''distriktet Lyngsdalen.

Hoieste renantal: 1 200.

Rendalen.

Grcenser: Samme graenser som for

vaardistriktet Rendalen.

Hoieste renantal: 550.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lakselvdalen.

Gränser: S^mma gränser som för vårdistriktet

Lakselvdalen.

Högsta renantal: 1,050.

Stormheimen.

Gränser: Sjövasbotn, Sörfjorden och

Ulfsfjorden till Breivikelvens mynning,

denna älv och Björnskarelven till Divrrevarrebmkkens

mynning, därifrån en rät

linje till Björnskartinden, vidare gränsen

mellan Sörfjords och Balsfjords härader

till den punkt, där denna gräns skäres

av en rät linje mellan Laksvandets östra

ända och Sjövasbotn, samt nämnda linje

till Sjövasbotn.

Högsta renantal: 650.

Andersdalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet

Andersdalen.

Högsta renantal: 1,000.

Tromsdalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet

Tromsdalen.

Högsta renantal: 1,800.

Rosta.

Gränser: Eu rät linje från riksröset

n:r 293 på Gapovgrre till den nedersta

av de två sjöar, från vilka Paraselven

kommer, nämnda älv till den punkt,

där den skäres av en rät linje mellan

toppen av Paras och Vasdalstindens

högsta topp, denna linje till sistnämnda

fjälltopp, därifrån en rät linje över

Gallagaibbes högsta topp till Tverelven,

Lakselvdalen.

Gränser: Samme gram ser som for

vaardistriktet Lakselvdalen.

Heieste renantal: 1 050.

Stormheimen.

Gränser: Sjövasbotn, Sorfjorden og

Ulfsf jorden til Breivikelvens munding,

denne elv og Björnskarelven til Divrrevarrebaekkens

munding, derfra en ret

linje til Björnskartinden, videre graensen

mellem Sorfjord og Balsfjord herreder

til det punkt, hvor denne gramse skjaeres

av eu ret linje mellem Laksvandets

ostre ende og Sjövasbotn, samt denne

linje til Sjövasbotn.

Heieste renantal: 650.

Andersdalen.

Gramser: Samme gränser som for

vaardistriktet Andersdalen.

Hoieste renantal: 1 000.

Tromsdalen.

Gränser: Samme gränser som for

vaardistriktet Tromsdalen.

Hoieste renantal: 1 800.

Rosta.

Gränser: En ret linje fra riksros nr.

293 paa Gapovarre til det nederste av

de to vand, livorfra Paraselven kommer,

denne elv til det punkt, hvor den skjaeres

av eu ret linje mellem toppen av Paras

og Vasdalstindens hoieste top, denne

linje til sidstnaevnte top, derfra en ret

linje over Gallagaibbes hoieste top til

Tverelven, denne elv til dens munding i

opaginerad Kontrollera mot PDF

denna älv till dess utflöde i Rostaelven,

denna älv till det i 12 § b) omförmälda

gärdet i Rostadalen, nämnda gärde till

dess södra ända, därifrån räta linjer

till högsta toppen (den trigonometriska

punkten) på mellersta Likkavarre, vattendelaren

i Aslakcacca och Rostaelvens

utflöde ur Store Rostavand, denna sjö

till riksgränsen och denna gräns till

riksröset n:r 293.

Distriktet skall tillsammans med trakten

Peldsa utgöra ett gemensamt betesområde.

Betet har beräknats förslå, i

distriktet till 1,600 renar och i Peldsa

till 400 renar, i följd varav sammanlagda

högsta renantalet för det gemensamma

området _ utgör 2,000.

Tamok.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet

Tamok.

Högsta renantal: 1,500.

Marknes.

Gränser: Tamokvandet, Nordkjoselven

till dess utflöde i Nordkjosen, Nordkjosen

och Balsfjorden till Höleelvens mynning,

vidare denna älv och Storvandet till

sjöns södra ända och därifrån en rät

linje till Lillevandets norra ända, degna

sjö och bäcken, som därifrån rinner till

Svensborgelven, denna älv, Fjeldfröskvandet

till dess östligaste bukt eu kilometer

söder om gården Österli, lägsta

sträckningen i Österliskaret till Skarbaekkens

utflöde i Tamokälveu, denna älv

till en punkt rakt söder om Tamokvan
-

Rostaelven, denne elv til det i § 12 litr. b

omhandlede gjaerde i Rostadalen, dette

gjaerde til dets sondre ende, derfra rette

linjer til lioieste top (det trigonometriske

punkt) paa midtre Likkavarre, vandskillet

i Aslakcacca og Rostaelvens utlep av

Store Rostavand, dette vand til riksgraensen

og riksgraensen til riksros

nr. 293.

Distriktet utgjor i förbindelse med

trakten Peldsa et faelles beiteomraade.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne

yde beite til 1 600 ren og den svenske

trakt Peldsa til 400 ren, hvorfor det

samlede hmeste renantal for det faelles

omraade er 2 000.

Tamok.

Grcenser: Samme gränser som for

vaardistriktet Tamok.

Ilmeste renantal: 1 500.

Marknes.

Grcenser: Tamokvandet, Nordkjos
elven

til dens utlep i Nordkjosen, Nordkjosen

og Balsfjorden indtil Holeelvens

munding, videre denne elv og Storvandet

til dettes sondre ende og derfra en ret

linje til Lillevandets nordre ende, dette

vand og baekken, som derfra rinder ut

i Svensborgelven, denne elv, Fjeldfroskvandet

til dets ostligste bugt en kilometer

sondenfor gaarden 0sterli, laveste

saenkning i 0sterliskaret til Skarbaekkens

utlop i Tamokelven, denne elv til et

punkt ret i syd for Tamokvandets sondre

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

dets södra ända och därifrån en rät

linje till Tamokvandets södra ända.

Högsta renantal: 600.

Dödesfjellet.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet

Dödesfjellet.

Distriktet skall tillsammans med trakten

norra Salmijärvi utgöra ett gemensamt

betesområde. Betet har beräknats

förslå, i distriktet till 2,500 renar och i

norra Salmijärvi till 300 renar, i följd

varav sammanlagda högsta renantalet för

det gemensamma området utgör 2,800.

Divldalen.

Sommartiden räknas i fråga om detta

distrikt från och med den 24 juni.

Gränser: en rät linje från riksröset

n:r 285 till Cuolmajavrres sydöstra ända,

denna sjö och Skakterelven till dess utlopp

i Divielven, denna älv till dess

sainmanflöde med Rostaelven, vidare

Maalselven till Kirkeselvens mynning,

denna älv och dess tillflöde från passet

mellan Gmvletgaisse (Maddanipa) och

Kirkestinden fram till samma tillflödes

källa, därifrån räta linjer till Grnvletgaisses

högsta topp, den lilla sjö omkring

tre kilometer väster om Anavandene,

från vilken en bäck mot nordost

nedrinner i Maddaj olika, och Gaibajavrres

norra ända, vidare denna sjö,

Gaibajokka och Vuomajavrre till dess

östra ända, därifrån en rät linje till

Doarrojokkas (Multojokkas) översta källsjö,

vidare Doarrojokka till dess sam
-

ende og derfra eu rot linje til Tamokvandets

sondre ende.

Hsieste renantal: 600.

Dödesfjellet.

Gränser: Samme gränser som for

vaardistriktet Dödesfjellet.

Distriktet utgjor i förbindelse med

trakten Norra Salmijärvi et fädles beiteomraade.

Renbeitedistriktet er beregnet

åt kunne yde beite til 2 500 ren og den

svenske trakt Norra ''Salmijärvi til 300

ren, hvorfor det samlede Jwieste renantal

for det faelles omraade er 2 800.

Divldalen.

Sommertiden regnes for dette distrikts

vedkommende fra og med 24 juni.

Grcenser: En ret linje fra riksros nr.

285 til Cuolmajavrres sydostre ende,

dette vand og Skakterelven til dens utlop

i Divielven, denne elv til dens sammenlop

med Bostaelven, vide re Maalselven

til Kirkeselvens munding, denne

elv og dens tillop til utspringet i skaret

mellem Gmvletgaisse (Maddanipa) og

Kirkestinden, derfra rette linjer til Gmvletgaisses

hmeste top, det lille vand omkring

tre kilometer vestenfor Anavandene,

hvorfra en blek länder mot nordost

ned til Maddajokka, og Gaibajavrres

nordre ende, videre dette vand, Gaibajokka

og Vuomajavrre til dets ostre

ende, derfra en ret linje til Doarrojokkas

(Multojokkas) överste kildesjo, videre

Doarrojokka til dens sammenlop med

Sarivuomejokka, denne elv til riks
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

manflöde med Sarivuomejolika, denna

älv till riksgränsen samt riksgränsen till

riksröset n:r 285.

Distriktet skall tillsammans med trakten

södra Salmijärvi utgöra ett gemensamt

betesområde. Betet har beräknats

förslå, i distriktet till 5,200 renar och

i södra Salmijärvi till 300 renar, i följd

varav sammanlagda högsta renantalet för

det gemensamma området utgör 5,500.

Altevand.

Sommartiden räknas i fråga om detta

distrikt från och med den 24 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka) från

den punkt, där denna älv skäres av det

i 12 § c) omförmälda gärde, fram till

dess översta källsjö, därifrån en rät

linje till Yuomajavrres östra ända,

denna sjö, Gaibajokka och Gaibajavrre

till dess norra ända, därifrån räta linjer

till den lilla sjö omkring tre kilometer

väster om Anavandene, från vilken

en bäck mot nordost nedrinner i

Maddajokka, till Gaevletgaisses (Maddanipas)

högsta topp och till källan för

Kirkeselvens tillflöde från passet mellan

nämnda fjälltopp och Kirkestinden,

vidare detta tillflöde fram till Kirkeselven,

denna älv fram till dess utflöde

i Maalselven, denna älv till Barduelvens

mynning, denna älv, Altevandet och

Gaiccaluokta samt sträckningen för ovannämnda

gärde fram till Doarrojokka.

Högsta renantal: 4,200.

4—lsaono

graensen og riksgraensen til riksras nr.

285.

Distriktet utgjor i förbindelse med

trakten Södra Salmijärvi et faelles beiteomraade.

Renbeitedistriktet er beregnet

åt kunne yde beite for 5 200 ren og

den svenske trakt Södra Salmijärvi till

300 ren, hvorfor det samlede heieste

renantal for det faelles omraade er 5 500.

Altevand.

Sommertiden regnes for dette distrikts

vedkommende fra og med 24 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)

fra det punkt, hvor denne elv skjaeres

av det i § 12 litr. c omhandlede gjaerde,

frem til dens överste kildesjo, derfra eu

ret linje til Yuomajavrres ostre ende,

dette vand, Gaibajokka og Gaibajavrre

til dettes nordre ende, derfra rette linjer

til det lille vand omkring tre kilometer

vestenfor Anavandene, hvorfra en bäsk

länder mot nordost ned til Maddajokka,

til Gasvletgaisses (Maddanipas) heieste

top og til utspringet av Kirkeselvens

tillop i skåret mellem naevnte fjelltop

og Kirkestinden, videre dette tillop indtil

Kirkeselven, denne elv til dens utlop

i Maalselven, denne elv til Barduelvens

munding, denne elv, Altevandet og

Gaiccaluokta samt linjen for ovennaevnte

gjserde frem til Doarrojokka.

Heieste renantal: 4 200.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Hjerttinden.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet

Hjerttinden.

Högsta renantal: 1,300.

Salvasskaret.

Gränser: Leinavandet från riksgränsen

till Astoj olika, denna älv, Altevandet och

Barduelven till dess sammanflöde med

Sördalselven, denna älv till riksröset n:r

272 och riksgränsen till Leinavandet.

Distriktet skall tillsammans med trakten

Tometräsk utgöra ett gemensamt

betesområde. Betet har beräknats förslå,

i distriktet till 3,900 renar och i Torneträsk

till 2,500 renar, i följd varav

sammanlagda högsta renantalet för det

gemensamma området utgör 6,400.

Liveltskaret.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet

Liveltskaret.

Högsta renantal: 400.

Snörken.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet

Snörken.

Högsta renantal: 550.

Stor dalen.

Gränser: Sördalselven från riksröset

n:r 272 till Tverelvens mynning väster

om gården Tonset, därifrån räta linjer

till högsta topparna av Melhuskletten

och Snehaetten samt till vattendelaren

vid Doggejokkas källa, denna älv till

dess sammanflöde med Budalselven,

denna älv till dess sammanflöde med

Hjerttinden.

Grcenser: Samme gränser som for

vaardistriktet Hjerttinden.

H(fleste renantal: 1 300.

Salvasskaret.

Grcenser: Leinavandet fra riksgraensen

til Astoj olika, denne elv, Altevandet og

Barduelven til dens sammenlop med

Sördalselven, denne elv til riksros nr.

272 og riksgraensen til Leinavandet.

Distriktet utgjor i förbindelse med

trakten Torneträsk et faelles beiteom
raade.

Benbeitedistriktet er beregnet åt

kunne yde beite til 3 900 ren og den

svenske trakt Torneträsk til 2 500 ren,

hvorfor det samlede heieste renantal for

det faelles omraade er 6 400.

Liveltskaret.

Grcenser: Samme graenser som for

vaardistriktet Liveltskaret.

Hoieste renantal: 400.

Snörken.

Grcenser: Samme graenser som for

vaardistriktet Snörken.

Heieste renantal: 550.

Stordalen.

Grcenser: Sördalselven fra riksros nr.

272 til Tverelvens munding vestenfor

gaarden Tonset, derfra rette linjer til

de hoieste topper paa Melhuskletten og

Snehaetten samt til vandskillet ved

Doggejokkas utspring, denne elv til

sammenlopet med Budalselven, denne

elv til dens sammenlop med Stordals
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Stordalselven, vidare Salangselven till

gården Nordre Lund, därifrån en rät

linje till Trosens sydöstligaste topp

(höjdpunkten 837 på kartbladet Salangen),

vidare Bakdalsbsekken till dess

utflöde i Spanselven, denna älv till

Middagselvens mynning, denna älv till

vattendelaren på Fj ordbotneidet, vidare

den bäck som nedrinner i Gratangsbotn,

denna senare till Storelvens mynning,

denna älv och Mellemvaselven till Storvandet

(Ovrevand), denna sjö till dess

sydöstra bukt, därifrån en rät linje till eu

punkt på gränsen mellan Nordlands och

.Troms fylken, belägen två kilometer väster

om Roemes topp, vidare räta linjer till

Örnfjellets högsta topp (676), över Lseigasvatnet

till utloppet för den tjärn, som

ligger omedelbart öster om nämnda sjö,

och till en punkt på omförmälda fylkesgräns,

belägen en kilometer väster om

Graasvatnets västra strand, vidare fylkesgränsen

till eu punkt, belägen en kilometer

öster om Grsesvatnets östra strand,

därifrån en rät linje till Bukkefjellets

högsta topp (1,146), en linje rakt i söder

tvärs över Bukkedalen till fjällstupet

på dalens södra sida, fjällstupet västerocli

söderut förbi Storebalaks topp (763)

till Lillebalaks topp (572), därifrån eu

rät linje över sydvästra ändan av nedre

•Jernvand till Haugfjellets stup, därifrån

detta fjällstup mot väster samt Store

Haugfjellets och Raubergets stup mot

väster och söder och vidare Trangdals
-

elven, videre Salangselven til gaarden

Nordre Lund, derfra en ret linje til

Trosens sydostligste top (hoidepunkt 837

paa kartbladet Salangen), videre Bakdalsbaekken

til dens munding i Spanselven,

denne elv til Middagselvens munding,

denne elv til vandskillet paa

Fj ordbotneidet, videre baekken ned til

Gratangsbotn, denne fjordbotn til Storelvens

munding, denne elv og Mellemvaselven

til Storvandet (Gvrevand), dette

vand til dets sydostre bugt, derfra en ret

linje til et punkt i graensen niellera Nordland

og Troms fylker, beliggende to kilometer

vest for Roemes top, videre rette

linjer til Grnfjellets hoieste top (676),

over Laaigasvatnet til utlopet av det

tjern, som ligger umiddelbart ostenfor

nsevnte vand, og til et punkt i ovennsevnte

fylkesgraense, beliggende en kilometer

vestenfor Grsesvatnets vestre

strand, videre fylkesgraansen til et punkt,

beliggende en kilometer ostenfor Graasvatnets

ostre strand, derfra en ret linje

til Bukkefjellets hoieste top (1146), en

linje ret mot syd tvers over Bukkedalen

til fjeilstupet paa dalens sondre side,

fjell stupet vest- og sydover förbi Storebalaks

top (763) til Lillebalaks top (572),

derfra en ret linje over Nedre Jern vands

sydvestra ende til Haugfjellets stup,

derfra dette fjellstup mot vest og Store

Haugfjellets og Raubergets stup mot

vest og syd og videre Trangdalsfjellets

vestre, sondre og ostre stup frem til

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

fjellets västra, södra och östra stup fram

till den strax i nordväst om Norddalsbron

belägna sjön (433), därifrån en rät

linje till norra ändan av den mellan

Björnefjells station och Björnefjellet belägna

sjön (464), denna sjö till dess sydöstra

ända, vidare en rät linje till den

punkt på riksgränsen, där denna skäres

av den bäck som från väster infaller i

Vassijaure, samt riksgränsen till riksröset

n:r 272.

Distriktet skall tillsammans med trakten

Njuorajaure utgöra ett gemensamt

betesområde. Betet har beräknats förslå,

i distriktet till 1,700 renar och i Njuorajaure

till 700 renar, i följd varav sammanlagda

högsta renantalet för det gemensamma

området utgör 2,400. De

renar, som betat i vårdistriktet Gratangen,

må inkomma i sommardistriktet

Stordalen redan den 10 juni.

6 §•

I de i 5 § nämnda renbetesdistrikt

må under tiden från och med den 1 maj

till och med den 30 september ej andra

lappar än svenska äga rätt att låta renar

beta i vidare män än som kan erfordras

under tillåten genomflyttning.

Rent åkning ar.

7 §•

Minst vart tredje år skall landshövdingen,

så framt ej väderleksförhållanden

lägga hinder i vägen, låta verkställa

vandet (433) straks nordvest for Norddalsbroen,

derfra en ret linje til nordre

ende av vandet (464) mellem Bjornefjell

station og Björnefjellet, dette vand

til dets sydostre ende, videre en ret

linje til det punkt paa riksgrsensen,

hvor denne skjseres av den baek, som

fra vest rinder ut i Vassijaure, samt

riksgrsensen til riksros nr. 272.

Distriktet utgjor i förbindelse med trakten

Njuorajaure et fselles beiteomraade.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne

yde beite til 1 700 ren og den svenske

trakt Njuorajaure til 700 ren, hvorfor

det samlede lwieste renantal for det fselles

omraade er 2 400. De ren, som bar

beitet i vaardistriktet Gratangen, kan

komme ind i sommerdistriktet Stordalen

allerede den 10 juni.

§ 6.

1 de i § 5 nsevnte renbeitedistrikter

har ikke andre lapper end svenske adgang

til åt la ren beite i tiden fra og med

1 mai til og med 30 september, uten

forsaavidt fornodent er under tillatt

gjennemflytning.

Rentcellinger.

§ 7.

Mindst hvert tredie aar, saafremt veirforholdene

ikke hindrer det, skal landshövdingen

la företa betryggende tselling

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

tillförlitlig räkning av alla renar inom

de områden som upptagas av de nuvarande

lappbyarna Könkämä, Lainiovuoma,

Sarivuoma och Talma.

Om utgången av räkningen skall

landshövdingen snarast möjligt lämna

fylkesmannen meddelande.

8 §•

För tillsyn därå, att större antal renar

än som är tillåtet icke inkommer i

Norge, äger fylkesmannen befogenhet att

låta vid inflyttningen över riksgränsen

eller senare under flyttningen på norsk

mark verkställa räkning av svenska

renar, där sådan kan utan väsentlig

olägenhet för lapparna hållas.

Renarnas ägare och vaktare äro på

anfordran pliktiga att lämna nödigt biträde

vid räkningen.

Flyttningsvägar.

9 §•

Flyttning med renar till och från följande

renbetesdistrikt skall försiggå längs

vissa flyttningsvägar Dessa äro här nedan

beskrivna, varvid bokstäver och

siffror hänföra sig till motsvarande beteckningar

å två vid denna konvention

fogade kartor (bilagorna n:r 4 och 6).

Där fylkesmannen så prövar erforderligt,

må han efter överenskommelse med

landshövdingen närmare bestämma flyttningsvägs

sträckning samt låta utmärka

eller uppröja densamma.

av alle ren inden de omraader, som utgjor

de nuvmrende lappebyer Könkämä,

Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma.

Om taellingens resultater skal han snarest

mulig meddele fylkesmanden opgave.

§ 8.

Til kontrol med, åt ikke flere ren

end tillatt kommer ind i Norge, har fylkesmanden

adgang til ved indflytningen

over riksgrsensen eller senere under flytningen

paa norsk grund åt la företa

tselling av de svenske ren, naar saadan

kan foretages uten vaesentlig ulempe for

lapperne.

Renens eiere og vogtere er paa forlangende

pligtige til åt yde förnöden bistånd

ved tasllingen.

Flytteveier.

§ 9.

Flytning med ren til og fra folgende

renbeitedistrikter skal foregaa efter bestemte

flytteveier. Disse er her nedenfor

beskrevne. Bokstaver og siffrer refererer

sig til tilsvarende betegnelser paa

to karter, som folger naervasrende konvention

(bilag nr. 4 og 6).

Hvor fylkesmanden finder det paakrsevet,

skal han efter overenskomst med

landshövdingen bestemme flytteveienes

neermere beliggenhet og la dem opmerke

eller oprydde.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

A. Vårdistrikt.

Helligskogen.

Ingen bestämd flyttningsväg.

Horsnesfjellet.

Från det i 85 § beskrivna östra områdets

gräns ned i Juovagge (C, 25 c).

Lyngsdalen.

Från östra områdets gräns antingen i

Gaskasuorgge (D1) eller i Sördalen (D11)

genom endera av nämnda dalar, vidare

genom Kitdalen uppe i liden ovanför

gårdarna Grönlien, Heggemoen och 01- derlund samt genom skogen längs Kirkenesaasen

till gården Kirkenes, dock

med rätt att taga viloplats på Kitdalselvens

norra sida nära mynningen (D1,

35, 36 eller D11, 35, 36), över Storfjordelven,

över mon öster om gården Mselen,

vidare upp i liden mellan nämnda gård

och gården Gjedsten fram till hron över

Gievdnejokka (47, 50), därifrån i liden

ovanför gårdarna till »fjällakseln» ovanför

gården San dö ren, ned till mynningen

av älven från Langdalen (Stallovagge),

utefter stranden förbi Elvevollen, upp

i liden mellan nämnda gård och gården

Skrevollen samt ovanför gårdarna

till Stendalselven (älven som utfaller

vid Seines), över fjällplatån öster om

Ritavarre och Njallavarre fram till

Lyngsdalen omkring två kilometer ovanför

gårdarna (51, 52, 62, 57), därifrån

antingen till Ungajokka, över Unga
-

A. Vaardistrikter.

Helligskogen.

Ingen bestemt flyttevei.

Horsnesfjellet.

Fra det i § 85 heskrevne ostre ornraades

gramse ned i Juovagge (C, 25 c).

Lyngsdalen.

Fra det ostre omraades grsense enten

i Gaskasuorgge (D1) eller i Sördalen

(D11) gjennem den ene eller den anden

av disse daler, videre gjennem Kitdalen

oppe i lien ovenfor gaardene

Granlien, Heggemoen og Olderlund o g

gjennem skogen långs Kirkenesaasen til

gaarden Kirkenes, dog med adgang

til åt ta hvileplads paa Kitdalselvens

nordside naer mundingen (DT, 35, 36

eller D11, 35, 36), over Storfjord
elven,

over moen ostenfor gaarden Malen,

videre op i lien mellem gaardene

Mselen og Gjedsten frem til broen over

Gievdnejokka (47, 50), derfra i lien

ovenfor gaardene til fjellakslen ovenfor

gaarden Sandoren, ned til mundingen av

elven fra Ijangdalen (Stallovagge), efter

stranden förbi Elvevollen, op i lien mellem

denne gaard og gaarden Skrevollen

samt ovenfor gaardene til Stendalselven

(elven som falder ut ved Seines),

over fjellplataaet ostenom Ritavarre og

Njallavarre frem til Lyngsdalen omtrent

to kilometer ovenfor gaardene (51, 52,

62, 57), derfra enten til Ungajokka,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

cacca till Kvalvikdalen och Goalssevagge

(58) eller längs Lyngsdalen och

fjordstranden till Pollens innersta del,

efter landsvägen förbi Mellemjord och

upp genom Kvalvikdalen till Goalssevagge

(55, 55 a, 58), därifrån genom

Goalssevagge, över vattendelaren till Röddalen,

genom denna dal till Kjosen och

längs stranden ut till Jövikhalvön (59).

Rendalen.

Samma väg som ovan nämnda väg

till distriktet Lyngsdalen fram till Lyngsdalen

(57) [nämligen från östra områdets

gräns antingen i Gaskasuorgge (D1)

eller i Sördalen (Dn) genom endera av

nämnda dalar, vidare genom Kitdalen

uppe i liden ovanför gårdarna Grönlien,

Heggemoen och Olderlnnd samt genom

skogen längs Kirkenesaasen till gården

Kirkenes, dock med rätt att taga viloplats

på Kitdalselvens norra sida nära

mynningen (DT, 35, 36 eller Dn, 35, 36),

över St.orfjordelven, över mon öster om

gården Måleri, vidare upp i liden mellan

nämnda gård och gården Gjedsten

fram till bron över Gievdnejokka (47,

50), därifrån i liden ovanför gårdarna

till »fjällakseln» ovanför gården Sandören,

ned till mynningen av älven från

Langdalen (Stallovagge), utefter stranden

förbi Elvevollen, upp i liden mellan

nämnda gård och gården Skrevollen

samt ovanför gårdarna till Stendalselven

(älven som utfaller vid Seines),

över fjällplatån öster om Ritavarre oeli

over Ungacacca til Kvalvikdalen o g

Goalssevagge (58) eller långs Lyngsdalen

og fjordstranden til bunden av Pollen,

efter landeveien förbi Mellemjord og op

gjennem Kvalvikdalen til Goalssevagge

(55, 55 a, 58), derfra gjennem Goalssevagge,

over vandskillet til Roddalen,

gjennem denne dal til Kjosen og långs

stranden ut til Jovikhalvoen (59).

Rendalen.

Samme vei som ovennsevnte vei til

distriktet Lyngsdalen indtil Lyngsdalen

(57), [nemlig fra det ostre omraades

gramse enten i Gaskasuorgge (D1) eller

i Sördalen (DTI) gjennem den ene eller

den anden av disse daler, videre gjennem

Kitdalen oppe i lien o venfor gaardene

Gronlien, Heggemoen og Olderlund

og gjennem skogen långs Kirkenesaasen

til gaarden Kirkenes, dog

med adgang til åt ta hvileplads paa

Kitdalselvens nordside nasr mundingen

(D1, 35, 36 eller Dn, 35, 36), over

Storfjordelven, over moen ostenfor gaarden

Mselen, videx-e op i lien mellem

gaardene Mselen og Gjedsten frem ti!

broen over Gievdnejokka (47, 50), derfra

i lien ovenfor gaardene til fjellakslen

ovenfor gaarden Sandoren, ned

til mundingen av elven fi''a Langdalen

(Stallovagge), efter stimnden förbi Elvevollen,

op i lien mellem denne gaard og

gaarden Ski*evollen samt ovenfor gaardene

til Stendalse]ven (elven som faktor

ut ved Seines), over fjellplataaet ostenom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Njallavarre fram till Lyngsdalen omkring

två kilometer ovanför gårdarna

(51, 52, 62, 57)]; från Lyngsdalen antingen

till Ungajokka, över Lngacacca

till Kval vikdalen, över Kvalvikelven,

upp på Goalssevarres östra sluttning och

ned till Lyngseidet på dess högsta punkt

(58, 56) eller längs Lyngsdalen och fjordstranden

till Pollens innersta del samt

efter landsvägen till Lyngseidet (55, 55 a,

56), vidare längs landsvägen till Kjosen,

denna fjords norra strand, förbi Storsteinnes

i liden nordost om gårdarna,

upp längs Storsteinneselven och förbi

Troldvandet till Jaegervandet (64, 65,

67, 68).

Ldkselvdalen.

a. Samma väg som ovan nämnda väg

till distriktet Lyngsdalen fram till bron

över Gievdnejokka (50) [nämligen från

östra områdets gräns antingen i Gaskasuorgge

(D1) eller i Sördalen (Dn) genom

endera av nämnda dalar, vidare genom

Kitdalen uppe i liden ovanför gårdarna

Grönlien, Heggemoen och Olderlund samt

genom skogen längs Kirkenesaasen till

gården Kirkenes, dock med rätt att taga

viloplats på Kitdalselvens norra sida

nära mynningen (D1, 35, 36 eller D11,

35, 36), över Storfjordelven, över mon

öster om gården Maelen, vidare upp i

liden mellan nämnda gård och gården

Gjedsten fram till bron över Gievdnejokka

(47, 50)]; därifrån genom Gievdne
-

Ritavarre og Njallavarre frem til Lyngsdalen

omtrent to kilometer ovenfor gaardene

(51, 52, 62, 57)]; fra Lyngsdalen

enten til Ungajokka, over Ungacacca

til Kvalvikdalen, over Kvalvikelven,

op paa Goalssevarres ostre skraaning

og ned til Lyngseidet paa dettes

hoieste punkt (58, 56) eller långs Lyngsdalen

og fjordstranden til hunden av Pollen

og efter landeveien til Lyngseidet (55,

55 a, 56), videre efter landeveien til

Kjosen, denne fjords nordre strand, förbi

Storsteinnes i lien nordost om gaardene,

op långs Storsteinneselven og förbi

Troldvandet til Jaegervandet (64, 65, 67,

68).

Ldkselvdalen.

a. Samme vei som ovennaevnte vei

til distriktet Lyngsdalen indtil broen over

Gievdnejokka (50), [nemlig fra det ostre

omraades graense enten i Gaskasuorgge

(D1) eller i Sördalen (D11) gjennem den

ene eller den anden av disse daler, videre

gjennem Kitdalen oppe i lien ovenfor

gaardene Gronlien, Heggemoen og

Olderlund og gjennem skogen långs

Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes,

dog med adgang til åt ta hvileplads

paa Kitdalselvens nordside naer mundingen

(D[, 35, 36 eller D11, 35, 36),

over Storfjordelven, over moen ostenfor

gaarden Maelen, videre op i lien mellem

gaardene Maelen og Gjedsten frem til

broen over Gievdnejokka (47, 50)]; der
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

33.

vagge och Gukkesvagge till Vela i dalens

mynning (60, 61, 73);

b. från östra områdets gräns i Parasdalen

(E) längs västra fjällsluttningen

i nämnda dal, genom Mortensdalen till

Otertindens norra sluttning, över Balsfjordeidet,

genom Tverdalen (94, 95, 96,

97, 98, 99), till Lago och till Lakselvdalens

östra sida (111, 112).

Andersdalen.

a. Från östra områdets gräns i Parasdalen

(E) längs västra fjällsluttningen

i nämnda dal, genom Mortensdalen till

Otertindens norra sluttning, över Balsfjordeidet,

genom Tverdalen (94, 95, 96,

97, 98, 99), till Lago, ned till Balsfjordens

strand vid Indre Tomasjord,

längs stranden till Lavangsdalens mynning

(111, 113, 131), upp genomnämnda

dal till Smalavagges mynning och genom

Anderskjseften till Andersdalen (119,

120, 132, 133);

b. från östra områdets gräns i Parasdalen

(E) längs västra fjällsluttningen i

nämnda dal, genom Postdalen, öster om

Övergaard och förbi Storvandet till Lago

(94, 103, 104, 106, 108, 110, 111) samt

vidare den under a här ovan upptagna

vägen till Andersdalen.

Tromsdalen.

De här ovan under distriktet Andersdalen

upptagna vägarna a och b från

östra områdets gräns till Smalavagge i

Lavangsdalen (120) [nämligen a. från

5—18501)0

fra gjennem Gievdnevagge og Gukkesvagge

til Vela i dalens munding (60,

61, 73).

b. Fra det ostre omraades gramse i

Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden

av dalen, gjennem Mortensdalen til

Otertindens nordre skraaning, over Balsfjordeidet,

gjennem Tverdalen (94, 95,

96, 97, 98, 99), til Lago og til Lakselvdalens

ostside (111, 112).

Andersdalen.

a. Fra det ostre omraades gramse i

Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden

av dalen, gjennem Mortensdalen

til Otertindens nordre skraaning, over

Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen (94,

95, 96, 97, 98, 99), til Lago, ned til

Balsfjordens strand ved Indre Tomasjord,

långs stranden til Lavangsdalens

munding (111, 113, 131), op gjennem

denne dal til mundingen av Smalavagge

og gjennem Anderskjseften til Andersdalen

(119, 120, 132, 133).

b. Fra det ostre omraades gramse i

Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden

av dalen, gjennem Postdalen, ostenom

Övergaard og förbi Storvandet til

Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111)

og videre ovennaevnte vei a til Andersdalen.

Tromsdalen.

De ovenfor under distriktet Andersdalen

naevnte veier a og b fra det ostre

omraades gramse indtil Smalavagge i

Lavangsdalen (120), [nemlig a. fra det

opaginerad Kontrollera mot PDF

»34

östra områdets gräns i Parasdalen (E)

längs västra fjällsluttningen i nämnda

dal, genom Mortensdalen till Otertindens

norra sluttning, över Balsfjordeidet, genom

Tverdalen (94, 95, 96, 97, 98, 99),

till Lago, ned till Balsfjordens strand

vid Indre Tomasjord, längs stranden

till Lavangsdalens mynning (111, 113,

131) och upp genom nämnda dal till

Smalavagges mynning (119, 120); b. från

östra områdets gräns i Parasdalen (E)

längs västra fjällsluttningen i nämnda

dal, genom Postdalen, öster om Övergaard

och förbi Storvandet till Lago (94, 103,

104, 106, 108, 110, 111), ned till Balsfjordens

strand vid Indre Tomasjord,

längs stranden till Lavangsdalens mynning

(111, 113, 131), upp genom nämnda

dal till Smalavagges mynning (119,

120)]; vidare genom Lavangsdalen till

Ramfjorden (121, 123), snett över

Fagerfjellets »aksel», ned på Breivikeidet

vid gården Storslaatten (124),

över Breivikeidet och genom Goatterocce

till Tönsviksdalen (Goattevuobme) (125,

126).

Dödesfjellet.

Från östra områdets gräns vid Dödesvandet

(G) ned i Ulebergskaret (240).

Alappen.

a. Från östra områdets gräns vid Dödesvandet

(G) genom Ulebergskaret, över

Divielven vid Uleberg och över Lang
-

ostre omraades grsense i Parasdalen (E)

langsmed fjellet paa vestsiden av dalen,

gjennem Mortensdalen til Otertindens

nordre skraaning, over Balsfjordeidet,

gjennem Tverdalen (94, 95, 96, 97,98,99),

til Lago, ned til Balsfjordens strand ved

Indre Tomasjord, långs stranden til Lavangsdalens

munding (111, 113, 131)

og op gjennem denne dal til mundingen

av Smalavagge (119, 120); b. fra det ostre

omraades grsense i Parasdalen (E) langsmed

fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem

Postdalen, ostenom Övergaard og

förbi Storvandet til Lago (94, 103, 104,

106, 108, 110, 111), ned til Balsfjordens

strand ved Indre Tomasjord, långs stranden

til Lavangsdalens munding (111,

113, 131), op gjennem denne dal til

mundingen av Smalavagge (119, 120)];

videre gjennem Lavangsdalen til Ramfjorden

(121, 123), paa skraa over Fagerfjellets

aksel, ned paa Breivikeidet ved

gaarden Storslaatten (124), over eidet

og gjennem Goatterocce til Tonsvikdalen

(Goattevuobme) (125, 126).

Dedesfjellet.

Fra det ostre omraades grsense ved

Dodesvandet (G) ned i Ulebergskaret

(240).

Alappen.

a. Fra det ostre omraades grsense

ved Dodesvandet (G) gjennem Ulebergskaret,

over Divielven ved Uleberg og

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

fjellet till Skjeggefjellet (240, 240 a, 241,

243).

Denna väg må ej användas av andra

lappar än sådana som tillhöra Lainiovuoma

lappby.

b. Från östra områdets gräns i Lseddovagge

(H) genom nämnda dal, Guovddelasvagge

och Beinelvdalen till

Skjeggefjellet (243 a, 243).

Istinderne.

a. Från östra områdets gräns i Lseddovagge

(H) genom denna dal och Rsgvelvdalen

(Rebisvuobme), ovan skogsgränsen

norr om Storfjellet och Alappen,

ned genom liderna (275, 276, 277, 278,

295) samt antingen över Kirkeselven vid

Björnstad och vidare upp på Kletten

(Gsergesvarddo) (296) eller över nämnda

älv vid Brunes och vidare uppför Iselvdalen,

där elven passeras vid Iselvmoen,

upp på Kletten (297, 298, 299);

b. från östra områdets gräns vid

Dödesvandet (G) genom Ulebergskaret,

över Divielven vid Uleberg, över Langfjellet

och Skjeggefjellet (240, 240 a,

241, 243), norr om Ruten, över Rsevelven

omkring en kilometer ovanför

Kristianamo, ovan skogsgränsen norr

om Storfjellet och Alappen, ned genom

liderna (246, 276, 277, 278, 295) samt

antingen över Kirkeselven vid Björnstad

och vidare upp på Kletten (Gsergesvarddo)

(296) eller över nämnda älv vid Brunes

och vidare uppför Iselvdalen, där älven

over J^angfjellet til Skjeggefjellet (240,

240 a, 241, 243).

Denne vei kan alene anvendes av lapper

fra Lainiovuoma lappeby.

b. Fra det ostre omraades gramse i

Laeddovagge (H) gjennem denne dal,

Guovddelasvagge og Beinelvdalen til

Skjeggefjellet (243 a, 243).

Istinderne.

a. Fra det ostre omraades grsense i

Laeddovagge (H) gjennem denne dal og

Rasvelvdalen (Rebisvuobme), ovenfor

skoggrsensen nordenom Storfjellet og

Alappen, ned gjennem lierne (275, 276,

277, 278, 295) og enten over Kirkeselven

ved Bjornstad og videre op paa Kletten

(Gsergesvarddo) (296). eller over elven

ved Brunes og videre opover Iselvdalen,

hvor elven passeres ved Iselvmoen, op

paa Kletten (297, 298, 299).

b. Fra det ostre omraades grsense

ved Dödesvandet (G) gjennem Ulebergskaret,

over Divielven ved Uleberg, over

Langfjellet og Skjeggefjellet (240, 240 a,

241, 243), nordenom Ruten, over Raevelven

ca. en kilometer ovenfor Kristianamo,

ovenfor skoggrsensen nordenom Storfjellet

og Alappen, ned gjennem lierne

(246, 276, 277, 278, 295) og enten over

Kirkeselven ved Bjornstad og videre op

paa Kletten (Gsergesvarddo) (296) eller

over elven ved Brunes og videre opover

Iselvdalen, hvor elven passeres ved Is
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

passeras vid Iselvmoen, upp på Kletten

(297, 298, 299).

Denna väg må ej användas av andra

lappar än sådana som tillhöra Lainiovuoma

lappby.

C. Från östra områdets gräns vid

Jiednjaskuppejavrre (J) genom -Iselvdalen

på västra sidan älven till Vakkerfjellet

(Duolbbaoalgge, Rundskarfjellet)

och Kletten (Geergesvarddo) (366, 367,

299);

d. från östra områdets gräns i Gutturvagge

(K) förbi Paavemoen samt genom

Grönhaugskaret och Klokkerdalen

ned i Kjervelvdalen (de tre sistnämnda

dalarna i förening: Gmlovagge) (371,303).

Hjerttinden.

a. Från östra områdets gräns i Skindskaret

(L) över denna dal, genom

Lapskaret (längs Lapskartangen, över

Galggocacca och genom Galgordda) till

Ridogiedde (på Bangmoen nära landsvägen

i närheten av gården Movinkel)

(384 a, 412 a), över mon till landsvägen

(412), som följes till Jora-Tverelven, över

denna älv samt vidare efter den uppröjda

flyttningsvägen öster och norrom gårdarna

Kjöllhaugen och Fosshaugen (385), ned

till Fosshaug bro (386), över denna och

antingen efter landsvägen till Ssetermoen

(389, 388, 388 a, 393) eller väster om

landsvägen förbi gårdarna Steindal, Asplund

och Steinsrud till Hundtorpmyren,

Sseterelven och Stetermoen (389, 389 a,

elvmoen, op paa Kletten (297, 298,

299).

Denne vei kan alene anvendes av

lapper foa Lainiovuoma lappeby.

C. Fra det ostre omraades grtense

ved Jiednjaskuppejavrre (J) gjennem Iselvdalen

paa vestsiden av elven til Yakkerfjellet

(Duolbbaoalgge, Rundskarfjellet)

og Kletten (Gtergesvarddo) (366,

367, 299).

d. Fra det ostre omraades graense i

Gutturvagge (K) förbi Paavemoen og

gjennem Grönhaugskaret og Klokkerdalen

ned i Kjervelvdalen (de tre sidstnsevnte

skar og daler tilsammen: Gaelovagge)

(371, 303).

Hjerttinden.

a. Fra det ostre omraades grsense i

Skindskaret (L) over denne dal, gjennem

Lapskaret (långs Lapskartangen,

over Galggocacca og gjennem Galgordda)

til Ridogiedde (paa Bangmoen

naer landeveien i naerheten av gaarden

Movinkel) (384 a, 412 a), over moen til

landeveien (412), som folges til JoraTverelven,

over denne elv og videre efter

den opryddede flyttevei ostenom ognordenom

gaardene Kjöllhaugen og Fosshaugen

(385), ned til Fosshaug bro (386), over

denne og enten efter landeveien til Saetermoen

(389, 388, 388 a, 393) eller vestenom

landeveien förbi gaardene Steindal, Asplund

og Steinsrud til Hundtorpmyren,

Sseterelven og Ssetermoen (389, 389 a,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

388 a, 393), vidare över Kobbrygvägen,

uppför kullarna (394) till den stora myren

söder om Högdabaakken (bäcken från

Langvandet), längs nämnda myr, över

Högdabsekken nära Langvandet, upp genom

Alroliderna (liderna mellan Store

Ala och Orta [Guivegvarre]), genom

Alamoske (398), över Grönfjellet till

Skoelven, som passeras vid Rundhaugen

(399), förbi Fossmosseteren, mellan Vakkerlaatfjellet

och Överlifjellet (310, 311)

till Matvandet (294), öster och norr om

Matfjellet (293, 264), över Tömmerelven

och upp på Raisavarddo (265, 266, 267

eller 268);

b. antingen samma väg som den här

ovan under a beskrivna vägen fram till

kullarna mellan Kobbrygvägen och den

stora myren söder om Högdabaikken (394)

samt därifrån västerut mellan Lervasfjell

och Langvandet och förbi dettas

västra ända upp på Orrefjell (395, 397,

397 a) eller den under a nämnda vägen

till Alamoske (398) och därifrån över

fjället till Stenvand (400).

Liveltskaret.

a. Från östra områdets gräns i Vasskaret

(M) till Straumsli-Tverelven, längs

denna älv och i en båge mellan Barduelven

och gården Straumsliens inmark upp till

och över bron ovanför Straumslien(409a),

därifrån snett upp genom liden till flyttningsvägen

på Rubben och vidare efter

denna väg ned till Sördalselven, över

denna älv vid Sördalsbron (424 a, 426),

388 a, 393), videre over Kobbrygveien,

opover haugene (394) til den store myr

sondenfor Hogdabsekken (baekken fra

Langvandet), långs denne myr, over

Hogdabsekken nser Langvandet, op gjennem

Alrolierne (liene mellem Store Ala

og Orta (Guivegvarre)), gjennem Alamoske

(398), over Grönfjellet til Skoelven,

som passeres ved Rundhaugen

(399), förbi Fossmosteteren, mellem Vakkerlaatfjellet

og 0verlifjellet (310, 311)

til Matvandet (294), ostenom og nordenom

Matfjellet (293, 264), over Tömmerelven

og op paa Raisavarddo (265, 266, 267

eller 268).

b. Enten samme vei som den ovenfor

under a nsevnte vei til haugene mellem

Kobbrygveien og den store myr sondenfor

Hogdabsekken (394) og derfra vestover

mellem Lervasfjell og Langvandet og

förbi dettes vestre ende op paa Orrefjell

(395, 397, 397 a) eller den under a

naevnte vei til Alamoske (398) og derfra

over fjellet til Stenvand. (400).

Liveltskaret.

a. Fra det ostre omraades grsense i

Vasskaret (M) til Straumsli-Tverelven,

långs denne elv og i en bue mellem

Barduelven og gaarden Straumsliens

indmark op til og over broen ovenfor

Straumslien (409 a), derfra paa skrän op

igjennem lien til flytteveien paa Rubben

og videre efter denne vei ned til Sordalselven,

over denne elv ved Sordalsbroen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

efter landsvägen till närheten av Öylund

(431), därifrån upp i liden, efter liderna

och höjderna på nordöstra sidan av

Björnefjell, till Suivenjunne (norra ändan

av Björnefjell) och vidare till Ivobbrygskaret

(431 a, 432);

b. samma väg som den här ovan under

a beskrivna vägen fram till Sördalsbron

(426), därifrån över en mo på västra

sidan av Sördalselven och vidare norr

om Tverelven upp i Melhusskaret, över

Erigascacca till Liveltskaret, genom detta

samt väster och norr om Lifjellet till

Kobbrygskaret (440, 442, 443, 444, 433,

432);

C. från östra områdets gräns i Salvasskaret

(N) antingen genom skogen

till den gamla hron över Dittielven och

därifrån till fjälls eller omedelbart upp

mot fjället och över Dittielven på den

nya, i 10 § g) omförmälda bron vid

skogsgränsen, vidare runt Rubbens norra

ända till Sördalsbron (419, 422 eller 421

b, 422; 424 a, 426), därifrån vidare till

Kobbrygskaret efter endera av de under

a och b här ovan upptagna vägarna.

Snörlcen.

a. Samma väg som den här ovan

under distriktet Liveltskaret nämnda

vägen a fram till Kobbrygskaret (432)

[nämligen från östra områdets gräns i Vasskaret

(M) till Straumsli-Tverelven, längs

denna älv och i en båge mellan Barduelven

och gården Straumsliens inmark upp till

och över bron ovanför Straumslien (409 a),

(424 a, 426), efter landeveien til i naerheten

av Oylund (431), derfra op i lien,

efter bene og haugene paa Bjornefjellets

nordostside, til Suivenjunne (nordenden

av Björnefjell) og videre til Kobbrygskaret

(431 a, 432).

b. Samme vei som den ovenfor under

a nsevnte vei indtil Sordalsbroen (426),

derfra over en mo paa vestsiden av

Sördalselven og videre nordenom Tverelven

op i Melhusskaret, over Erigascacca

til Liveltskaret, gjennem dette og vestenom

og nordenom Lifjellet til Kobbrygskaret

(440, 442, 443, 444, 433, 432).

C. Fra det ostre omraades gramse i

Salvasskaret (N) enten i skogen til den

gamle bro over Dittielven og derfra tilfjells

eller straks tilfjells og over Dittielven

paa den nye i § 10 litr. g nsevnte

bro ved skoggraensen, videre rundt nordenden

av Rubben til Sordalsbroen (419,

422 eller 421 b, 422; 424 a, 426), derfra

videre til Kobbrygskaret efter en av de

ovenfor under a og b naevnte veier.

Snorken.

a. Samme vei som den ovenfor under

distriktet Liveltskaret naevnte vei a indtil

Kobbrygskaret (432), [nemlig fra det

ostre omraades gramse i Vasskaret (M) til

Straumsli-Tverelven, långs denne elv og

i en bue mellem Barduelven og gaarden

Straumsliens indmark op til og over

broen ovenfor Straumslien (409 a), derfra

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

därifrån snett upp genom liden till flyttningsvägen

på Rubben och vidare efter

denna väg ned till Sördalselven, över

denna älv vid Sördalsbron (424 a, 426),

efter landsvägen till närheten av Öylund

(431), därifrån upp mot liden, efter liden]

a och höjderna på nordöstra sidan

av Björnefjell, till Suivenjlinne (norra

ändan av Björnefjell) och vidare till Kobbrygskaret

(431 a, 432)]; därifrån över

Lifjellets norra ända och den rakt upp

från gården Livelta liggande höjden

Eldhushaugen, norr om Livelta, över

landsvägen och rakt ned till Salangselven,

som passeras strax ovanför Ivlubbfossen

(434, 438), uppför liden strax söder

om inmarken på gården Höyland

och över Snörken till Sagvasbotn (439,

448);

b. den här ovan under a nämnda

vägen fram till Sördalsbron (426), därifrån

över en mo på västra sidan av Sördalselven

och vidare norr om Tverelven,

genom Melhusskaret och Jörenskaret (440,

442, 443, 450, 450 a, 450 b), ned till

landsvägen i Salangsdalen, ett kort stycke

längs landsvägen, över Salangselven vid

Sörflaten, upp i liden mellan Sörflaten

och Solbakken, vidare upp i Solliskaret

samt över fjället till Sagvasbotn (451

a, 451, 453 a, 448);

C. samma väg som den här ovan under

distriktet Liveltskaret nämnda vägen

C fram till Sördalsbron (426) [nämligen

från östra områdets gräns i Salvasskaret

paa skraa op gjennem lien til flytteveien

paa Rubben og videre efter denne

vei ned til Sördalselven, over denne elv

ved Sordalsbroen (424 a, 426), efter landeveien

til i merheten av Oylund (431),

derfra op i lien, efter bene og haugene

paa Bjornefjells nordostside, til Suivenjunne

(nordenden av Björnefjell) og

videre til Kobbrygskaret (431 a, 432)];

derfra over Lifjellets nordre ende og

den ret op for gaarden Livelta liggende

höide Eldhushaugen, nordenom Livelta,

over landeveien og ret ned til Salangselven,

som passeres like ovenfor Klubbfossen

(434, 438), op gjennem lien like

sondenfor indmarken paa gaarden Hoyland

og over Snorken til Sagvasbotn

(439, 448).

b. Samme vei som den ovenfor under

a nasvnte vei indtil Sordalsbroen (426),

derfra over en mo paa vestsiden av

Sördalselven og videre nordenom Tverelven,

gjennem Melhusskaret og Jorenskaret

(440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b),

ned til landeveien i Salangsdalen, et kort

stykke efter landeveien, over Salangselven

ved Sörflaten, op i lien mellem

Sörflaten og Solbakken, videre op i Solliskaret

og over fj diet til Sagvasbotn

(451 a, 451, 453 a, 448).

C. Samme vei som den ovenfor under

distriktet Liveltskaret nsevnte vei C indtil

Sordalsbroen (426), [nemlig fra det ostre

omraades graanse i Salvasskaret (N) enten

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

(N) antingen genom skogen till den gamla

bron över Dittielven och därifrån till

fjälls eller omedelbart upp mot fjället

och över Dittielven på den nya, i 10 §

g) omförmälda bron vid skogsgränsen,

vidare runt Rubbens norra ända till

Sördalsbron (419, 422 eller 421 b, 422;

424 a, 426)]; därifrån endera av ovannämnda

vägar a och b till Sagvasbotn.

Stormyrbotn.

Genom Stordalen från riksgränsen (P)

på östra sidan Stordalselven till ett stycke

ovanför Röddalselvens (Raudalselvens,

Sisjokkas) mynning (495), över Stordalselven

upp under och längs fjällbranten

på Rödberget (Rauberget) till närheten av

Röddalselven, längs denna älvpå dess södra

sida, söder eller norr om Rödvandet

(Rauvandet), över Siscacca till södra

ändan av Stormyrbotn och ned genom

denna dal längs endera sidan av älven

(496, 499, 500, 501).

Gratangen.

Samma väg som den här ovan upptagna

vägen till distriktet Stormyrbotn

fram till Stormyrbotn (501) [nämligen

genom Stordalen från riksgränsen

(P) på östra sidan Stordalselven

till ett stycke ovanför Röddalselvens

mynning (495), över Stordalselven upp

under och längs fjällbranten på Rödberget

(Rauberget) till närheten av Röddalselven,

längs denna älv på dess södra sida, söder

eller norr om Rödvandet, över Siscacca

till södra ändan av Stormyrbotn och

i skogen til den gamle bro over Dittielven

og derfra tilfjells eller straks tilfjells

og over Dittielven paa den nye i

§ 10 litr. g nsevnte bro ved skoggramsen,

videre rundt nordenden av Rubben til

Sordalsbroen (419, 422 eller 421 b, 422;

424 a, 426)]; derfra enten den ene eller

den anden av ovennaevnte veier a og b

til Sagvasbotn.

Stormyrbotn.

Gjennem Stordalen fra riksgrasnsen (P)

paa ostsiden av Stordalselven til et stykke

ovenfor Röddalselvens (Raudalselvens,

Sisjokkas) munding (495), over Stordalselven

op under og långs flaaget paa Rodberget

(Rauberget) til nser Röddalselven,

långs denne elv paa dens sondre side,

sondenom eller nordenom Rödvandet

(Rauvandet), over Siscacca til sondre

ende av Stormyrbotn og ned gjennem

denne dal paa den ene eller anden side

av elven (496, 499, 500, 501).

Gratangen.

Samme vei som ovenomhandlede vei

til distriktet Stormyrbotn frem til Stormyrbotn

(501), [nemlig gjennem Stordalen

fra riksgrmnsen (P) paa ostsiden

av Stordalselven til et stykke ovenfor

Röddalselvens munding (495), over

Stordalselven op under og långs flaaget

paa Rodberget (Rauberget) til nmr Roddalselven,

långs denne elv paa dens

sondre side, sondenom eller nordenom

Rödvandet, over Siscacca til sondre

ende av Stormyrbotn og ned gjennem

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

ned genom denna dal längs endera

sidan av älven (496, 499, 500, 501)];

därifrån genom Suobdeggaska till Fjordbotneidet

(Jalggisaidde) och över Aidevarre

(Ritavarre) till dalen ovanför

gården Lotternes (502).

Denna väg användes jämväl vid återflyttningen

till Stormyrbotn.

Harj ang en.

Ingen bestämd flyttningsväg.

B. Sommardistrikt.

Nordnesset.

Sommar- och höstflyttning.

Från östra områdets gräns vid Rovvejokka

(A) öster eller väster om Agjek

till Larsbergdalen (Liikavuomi) och därifrån

ovanför skogsgränsen ut på Nordnesset

(10, 11, 11 a, 12).

Falsnesfjellet.

Sommar- oc''h höstflyttning,

a. Från östra områdets gräns vid

Lavkkajokka (B) upp genom Vesegasvagge

till Nuortavagge, vidare genom

Kvitliskaret, ned i Skibotndalen samt

på västra sidan av Skibotnelven till Kielvskaret

och därifrån till Falsnesfjellet

(23 a, 23 b, 23 c, 24);

I). från östra områdets gräns (C) ned

i Juovagge (25 c).

Lyngsdalen.

Sommar- och höstflyttning,

a. Från östra områdets gräns i Sördalen

(Dn) genom nämnda dal, vidare

genom Kitdalen uppe i liden ovanför

6—185000

denne dal paa den ene eller anden

side av elven (496, 499, 500, 501)];

derfra gjennem Suobdeggaska til Fjordbotneidet

(Jalggisaidde) og over Aidevarre

(Ritavarre) til dalen ovenfor gaarden

Lotternes (502).

Denne vei anvendes ogsaa ved tilbakeflytning

til Stormyrbotn.

Harjangen.

Ingen bestemt flyttevei.

B. Sommerdistrikter.

Nordnesset.

Sommer- og hostflytning.

Fra det estre omraades gnense ved

Rovvejokka (A) ostenom eller vestenom

Agjek til Larsbergdalen (Liikavuomi)

og derfra ovenfor skoggrsensen ut paa

Nordnesset (10, 11, 11a, 12).

Falsnesfjellet.

Sommer- og hostflytning.

a. Fra det ostre omraades grsense

ved Lavkkajokka (B) op gjennem Vesegasvagge

til Nuortavagge, videre gjennem

Kvitliskaret, ned i Skibotndalen og

paa vestre side av Skibotnelven til Kielvskaret

og derfra till Falsnesfjellet

(23 a, 23 b, 23 c, 24).

b. Fra det ostre omraades gramse

(C) ned i Juovagge (25 c).

Lyngsdalen.

Sommer- og hostflytning.

a. Fra det ostre omraades grsense i

Sordalen (D11) gjennem denne dal, videre

gjennem Kitdalen oppe i lien oven
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

gårdarna Grönlien, Heggemoen och 01- derlund samt genom skogen längs Kirkenesaasen

till gården Kirkenes (36),

över Storfjordelven, över mon öster om

gården Mselen, vidare upp i liden mellan

nämnda gård och gården Gj edsten fram

till bron över Gievdnejokka (47, 50),

därifrån i liden ovanför gårdarna till

»fjällakseln» ovanför gården Sandören,

ned till mynningen av älven från Langdalen

(Stallovagge), utefter stranden förbi

Elvevollen, upp i liden mellan nämnda

gård och gården Skrevollen samt ovanför

gårdarna till Stendalselven (älven som

utfaller vid Seines), över fjällplatån öster

om Ritavarre och Njailavarre fram till

Lyngsdalen omkring två kilometer ovanför

gårdarna (Öl, 52, 62, 57), till Ungajokka,

över Ungacacca till Kval vikdalen,

genom Goalssevagge, över vattendelaren

till Röddalen, genom denna dal till Kjosen

och längs stranden ut till Jövikhalvön

(58, 59);

b. den under a nämnda sommar- och

höstvägen till bron över Gievdnej okka

(50), därifrån genom Gievdnevagge på

älvens norra sida, över Stallovagge till

Skogsbergdalen (kartans Stendalen) och

därifrån fram till nyssnämnda väg a i

Stendalen (dalen vid Seines) (60, 61, 62).

Rendalen.

Sommar- och höstflyttning.

Samma vägar som de här ovan under

distriktet Lyngsdalen upptagna sommaroch

höstvägarna fram till Kvalvikdalen

for gaardene Gronlien, Heggemoen o g

Olderlund o g gjennem skogen långs

Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes (36),

over Storfjordelven, over moen ostenfor

gaarden Mselen, videre op i lien mellem

gaardene Mselen og Gjedsten frem til

broen over Gievdnejokka (47, 50), derfra

i lien ovenfor gaardene til fjellakslen

ovenfor gaarden Sandoren, ned til inundingen

av elven fra Langdalen (Stallovagge),

efter stranden förbi Elvevollen,

op i lien mellem denne gaard og Skrevollen

samt ovenfor gaardene til Stendalselven

(elven som falder ut ved Seines),

over fjellplataaet ostenom Ritavarre og

Njailavarre frem til Lyngsdalen omtrent

to kilometer ovenfor gaardene (51, 52,

62, 57), til Ungajokka, over Unga
cacca

til Kvalvikdalen, gjennem Goalssevagge,

over vandskillet til Roddalen,

gjennem denne dal til Kjosen og långs

stranden ut til Jovikhalvoen (58, 59).

b. Den under a nsevnte sommer- og

hostvei indtil broen over Gievdnejokka

(50), derfra gjennem Gievdnevagge paa

nordsiden av elven, over Stallovagge til

Skogsbergdalen (kartets Stendalen) og

derfra til samme vei a i Stendalen

(dalen ved Seines) (60, 61, 62).

Rendalen.

Sommer- og hostflytning.

Samme veier som de ovenfor under

distriktet Lyngsdalen nsevnte sommerog

hostveier indtil Kvalvikdalen (58)

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

(58) [nämligen a. från östra områdets

gräns i Sördalen (D11) genom nämnda

dal, vidare genom Kitdalen uppe i liden

ovanför gårdarna Grönlien, Heggemoen

och Olderlund samt genom skogen längs

Kirkenesaasen till gården Kirkenes (36),

över Stork] ordelven, över mon öster om

gården Mselen, vidare upp i liden mellan

nämnda gård och gården Gjedsten fram

till bron över Gievdnejokka (47, 50),

därifrån i liden ovanför gårdarna till

»fjällakseln» ovanför gården Sandören,

ned till mynningen av älven från Langdalen

(Stallovagge), utefter stranden

förbi Elvevollen, upp i liden mellan nämnda

gård och gården Skrevollen samt

ovanför gårdarna till Stendalselven (älven

som utfaller vid Seines), över fjällplatån

öster om Ritavarre och Njallavarre

fram till Lyngsdalen omkring två

kilometer ovanför gårdarna (51, 52, 62,

57), till Ungajokka och över Ungacacca

till Kvalvikdalen (58); b. från bron över

Gievdnejokka (50) på ovannämnda sommar-

och höstväg a genom Gievdnevagge

på älvens norra sida, över Stallovagge

till Skogsbergdalen (kartans Stendalen)

och därifrån fram till samma väg

a i Stendalen (dalen vid Seines) (60,

61, 62)]; från Kvalvikdalen upp på

Goalssevarres östra sluttning, ned till

Lyngseidet på dess högsta punkt (56),

upp över Rottenvikaksla, över Rottenvikelven

och fram till Fastdalen (63),

genom denna dal och antingen ge
-

[nemlig a. fra det ostre omraades grsense

i Sördalen (DTI) gjennem denne dal, videre

gjennem Kitdalen oppe i lien ovenfor

gaardene Gronlien, Heggemoen og

Olderlund og gjennem skogen långs

Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes (36),

over Storfjordelven, over moen ostenfor

gaarden Mtelen, videre op i lien mellem

gaardene Mselen og Gjedsten frem til

broen over Gievdnejokka (47, 50), derfra

i lien ovenfor gaardene til fjellakslen

ovenfor gaarden Sandoren, ned til mundingen

av elven fra Langdalen (Stallovagge),

efter stranden förbi Elvevollen,

op i lien mellem denne gaard og Skrevollen

samt ovenfor gaardene til Stendalselven

(elven som falder ut ved Seines),

over fj ellplataaet ostenom Ritavarre

og Njallavarre frem til Lyngsdalen

omtrent to kilometer ovenfor gaardene

(51, 52, 62, 57), til Ungajokka

og over Ungacacca til Kvalvikdalen (58);

b. fra broen over Gievdnejokka (50)

paa ovennsevnte sommer- og hostvei a

gjennem Gievdnevagge paa nordsiden

av elven, over Stallovagge til Skogsbergdalen

(kartets Stendalen) og derfra

til samme vei a i Stendalen (dalen ved

Seines) (60, 61, 62)]; fra Kvalvikdalen

op paa Goalssevarres ostre skraaning, ned

til Lyngseidet paa dettes hoieste punkt

(56), op over Rottenvikaksla, over Rottenvikelven

og frem til Fastdalen (63), gjennem

denne dal og enten gjennem Tyttebserdalen

og förbi Storsteinnes i lien

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

nom Tyttebasrdalen och förbi Storsteinnes

i liden nordost om gårdarna,

upp längs Storsteinneselven och förbi

Troldvandet till mynningen av Garjelvagge

(Stortindelvens dalgång) (64, 65,

67, 68) eller direkt genom Garjelvagge

till denna dals mynning (63, 68), vidare

i liden öster om Jmgervandet till Botnelven,

som passeras omkring 1.5 kilometer

från mynningen, i liden ovanför gårdarna

vid Sörlenangens östra strand till

Hesjebugten (Hesjeberget), över »fjällakseln»

till Nordlenangen, där älven som

utfaller i nämnda fjord passeras antingen

omkring två kilometer från mynningen

(69, 71) eller uppe i dalen omkring fyra

kilometer från mynningen (69, 70, 71),

vidare efter fjällsidan öster om Nordlenangen

till Straumen samt därifrån

upp i fjällen (72).

Lakselvdalen.

Sommarflyttning.

a. Från östra områdets gräns i Parasdalen

(E) längs västra fjällsluttningen i

nämnda dal, genom Mortensdalen, över

Balsfjordeidet, genom Tverdalen på dess

södra sida (94, 95, 96, 98, 99) och till

Lago (111) samt antingen till Lakselvdalens

östra sida (112) och vidare till

Gukkesvagges mynning (73) och över

nedre delen av Lakselvdalen (74, 75)

eller över Kirstifjellet till Stoksedalen

(113, 114);

b. från ‘ östra områdets gräns i Parasdalen

(E) längs västra fjällsluttningen i

nordost om gaardene, op långs Storsteinneselven

og förbi Troldvandet til mundingen

av Garjelvagge (Stortindelvens dal)

(64, 65, 67, 68) eller direkte gjennem

Garjelvagge til denne dals munding (63,

68), videre i lien ostenom Jaegervandet til

Botnelven, som passeres ca. 1,5 kilometer

fra mundingen, i lien ovenfor gaardene

långs Sörlenangens ostre strand til Hesjebugten

(Hesjeberget), over fjellakslen til

Nordlenangen, hvor elven som falder ut

i fjordbunden passeres enten ca. to kilometer

fra mundingen (69, 71) eller oppe

i dalen ca. fire kilometer fra mundingen

(69, 70, 71), videre efter fjellsiden ostenom

Nordlenangen utöver til Straumen

samt derfra tilfjells (72).

Lakselvdalen.

Sommerflytning.

a. Fra det ostre omraades gramse i

Parasdalen (E) langsmed fjellet paa

vestsiden av dalen, gjennem Mortensdalen,

over Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen

paa dennes sondre side (94, 95,

96, 98, 99) og til Lago (111) samt enten

til Lakselvdalens ostside (112) og videre

til Gukkesvagges munding (73) og over

nedre delen av Lakselvdalen (74, 75)

eller over Kirstifjellet til Stoksedalen

(113, 114).

b. Fra det ostre omraades gramse i

Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vest
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

nämnda dal, genom Postdalen, öster om

Övergaard och förbi Storvandet till Lago

(94, 103, 104, 106, 108, 110, 111) samt

antingen till Lakselvdalens östra sida

(112) och vidare till Gukkesvagges mynning

(73) och över nedre delen av Lakselvdalen

(74, 75) eller över Kirstifjellet

till Stoksedalen (113, 114).

Höstflyttning.

Den här ovan under b upptagna sommarvägen,

dock att även må användas

väg från Övergaard över Vidjikfjellets

norra sluttning och genom Mortensdalen

till Postdalens östra ända (108, 95, 94),

varjämte vid flyttning från Övergaard

genom Postdalen må begagnas viloplats

på Vidjikfjellets sydvästra sluttning (106,

105, 104).

Stormheimen.

Sommarflyttning.

Samma väg som den här ovan under

distriktet Lyngsdalen upptagna sommaroch

höstvägen a till bron över Gievdnejokka

(50) [nämligen från östra områdets

gräns i Sördalen (Du) genom nämnda

dal, vidare genom Kitdalen uppe i liden

ovanför gårdarna Grönlien, Heggemoen

och Olderlund samt genom skogen längs

Kirkenesaasen till gården Kirkenes (36),

över Storfjordelven, över mon öster om

gården Mselen, vidare upp i liden mellan

nämnda gård och gården Gjedsten fram

till bron över Gievdnejokka (47, 50)];

därifrån genom Gievdnevagge och Gukkesvagge

(60, 61, 73), över nedre delen

siden av dalen, gjennem Postdalen, ostenom

Övergaard o g förbi Storvandet til

Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111)

og enten til Lakselvdalens ostside (112)

og videre till Gukkesvagges munding

(73) og over nedre delen av Lakselvdalen

(74, 75) eller over Kirstifjellet til

Stoksedalen (113, 114).

Hostflytning.

Den ovenfor under b nsevnte sommervei,

dog saaledes åt der fra 0vergaard

ogsaa kan flyttes over Vidjikfjellets

nordskraaninger og gjennem Mortensdalen

til Postdalens ostre ende (108, 95,

94), hvorhos der under flytning fra Overgaard

gjennem Postdalen kan tages

livileplads i Vidjikfjellets sydvestre skraaning

(106, 105, 104).

Stormheimen.

Sommerflytning.

Samme vei som den ovenfor under

distriktet Lyngsdalen naevnte sommerog

hostvei a indtil broen over Gievdnejokka

(50), [nemlig fra det ostre omraades

gramse i Sördalen (D11) gjennem

denne dal, videre gjennem Kitdalen oppe

i lien ovenfor gaardene Granlien, Heggemoen

og Olderlund og gjennem skogen

långs Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes

(36), over Storfjordelven, over moen ostenfor

gaarden Maden, videre op i lien

mellem gaardene Meelen og Gjedsten frem

til broen over Gievdnejokka (47, 50)];

derfra gjennem Gievdnevagge og Gukkesvagge

(60, 61, 73), over Lakselv
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

av Lakselvdalen, över strömmen mellan

Sjövasbotn och Sörfjorden (74, 75, 76,

77), förbi gården Stordalen och över

Skagjavagge (78, 79), längs liden förbi

Sjursnes och upp genom Lavangsdalen

till Nakkevuobme (82, 83).

Höstflyttning.

Samma väg som under sommarflyttningen,

dock med det undantag att renarna

söder om gården Stordalen föras

över Sörfjorden (78, 76).

Vidare må användas följande bivägar:

a. Från Nakkejavrre genom Cuonjavagge

och Skagjavagge (82, 81, 80, 79);

b. från Vela i Gukkesvagges mynning

genom Rievsatvagge till Gievdnevagge

(73, 60).

Andersdalen.

Sommarflyttning.

a. Från östra områdets gräns i Parasdalen

(E) längs västra fjällsluttningen i

nämnda dal, genom Mortensdalen, över

Balsfjordeidet, genom Tverdalen på dess

södra sida (94, 95, 96, 98, 99), till Lago

(111), över Kirstifjellet till Stoksedalen

(113, 114), under eller ovan fjällbranten

ovanför Yttre Tomas jord, tillGattelasvagge

(114 a, 115 eller direkt till 115), genom

sagda dal och över fjällpasset till Laksvandeidet,

som passeras öster om Laksvandet

(116, 117), ovanför skogsgränsen

på Örnestindens sydvästra »aksel», genom

Lavangsdalen till Smalavagges myn
-

dalens nedre^del, over strommen mellem

Sjovasbotn og Sörfjorden (74, 75, 76,

77), förbi gaarden Stordalen og over

Skagjavagge (78, 79), langsmed lien

förbi Sjursnes og op gjennem Lavangsdalen

til Nakkevuobme (82, 83).

Hostflytning.

Samme vei som under sommerflytningen,

dog saaledes åt renen sondenfor

gaarden Stordalen skal fores over Sorfjorden

(78, 76).

Endvidere kan folgende biveier anvendes:
a.

Fra Nakkejavrre gjennem Öuonjavagge

og Skagjavagge (82, 81, 80, 79).

b. Fra Vela i Gukkesvagges munding

gjennem Rievsatvagge til Gievdnevagge

(73, 60).

Andersdalen.

Sommerflytning.

a. Fra det ostre omraades grsense i

Parasdalen (E) langsmed fjelletpaa vestsiden

av dalen, gjennem Mortensdalen,

over Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen

paa dennes sondre side (94, 95, 96, 98,

99), til Lago (111), over Kirstifjellet til

Stoksedalen (113, 114), under eller ovenfor

bergskraanten ovenfor Yttre Tomasjord,

til Gattelasvagge (114 a, 115 eller

direkte til 115), gjennem denne dal og

over fjellpasset til Laksvandeidet, som

passeres ostenom Laksvandet (116, 117),

ovenfor skoggraensen paa 0rnestindens

sydvestra aksel, gjennem Lavangsdalen

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

ning (118, 119, 120) och genom Anderskjseften

till Andersdalen (132, 133);

b. från östra områdets gräns i Parasdalen

(E) längs västra fjällsluttningen

i nämnda dal, genom Postdalen, öster

om Övergaard och förbi Storvandet till

Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111)

samt vidare den här ovan under a upptagna

sommarvägen fram till Andersdalen.

Höstflyttning.

Från Tverbotndalen genom Andersdalen

och Anderskjmften till Lavangsdalen

(134, 132, 120), genom sistnämnda

dal, ovanför skogsgränsen påÖrnestindens

sydvästra »aksel» till Laksvandeidet, som

passeras öster om Laksvandet (119, 118,

117, 116), över fjällpasset till Gattelasvagge,

genom denna dal och ovan fjällbranten

ovanför Yttre Tomasjord till Stoksedalen

och över Kirstifjellet till Lago

(115, 114, 113, 111), förbi Storvandet,

öster om Övergaard, genom Postdalen och

längs västra fjällsluttningen i Parasdalen

till östra områdets gräns (110, 108,

106, 104, 103, 94, E). -

Dock må tillika användas väg från

Övergaard över Vidjikfjellets norra sluttning

och genom Mortensdalen till Postdalens

östra ända (108, 95, 94), varjämte

vid flyttning från Övergaard genom Postdalen

må begagnas viloplats på Vidjikfjellets

sydvästra sluttning (106, 105,

104).

til Smalavagges munding (118, 119, 120)

og gjennem Anderskjseften til Andersdalen

(132, 133).

b. Fra det ostre omraades grsense i

Parasdalen (E) langsmed fjellet paa

vestsiden av dalen, gjennem Postdalen,

ostenom Övergaard og förbi Storvandet

til Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111)

og videre den ovenfor under a nsevnte

sommervei til Andersdalen.

Hostflytning.

Fra Tverbotndalen gjennem Andersdalen

og Anderskjseften til Lavangsdalen

(134, 132, 120), gjennem sidstnsevnte

dal, ovenfor skoggrsensen paa Örnestindens

sydvestra aksel til Laksvandeidet,

som passeres ostenom Laksvandet (119,

118, 117, 116), over fjeldpasset til Gattelasvagge,

gjennem denne dal ogovenom

fjellskrsenten ovenfor Yttre Tomasjord

til Stoksedalen og over Kirstifjellet til

Lago (115, 114, 113, 111), förbi Storvandet,

ostenom Övergaard, gjennem

Postdalen og langsmed fjellet paa Parasdalens

vestside til det ostre omraades

grsense (110, 108, 106, 104, 103, 94, E).

Dog kan der fra Övergaard tillike flyttes

over Vidjikfjellets nordskraaninger

og gjennem Mortensdalen til Postdalens

ostre ende (108, 95, 94), hvorhos der

under flytning fra Övergaard gjennem

Postdalen kan tages hvileplads i Vidjikfjellets

sydvestra skraaning (106, 105,

104).

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Tromsdalen.

S om marf lyftning.

Samma vägar som de här ovan under

distriktet Andersdalen upptagna sommarvägarna

a och b från det östra områdets

gräns till Smalavagge i Lavangsdalen

(120) [nämligen a. från östra områdets

gräns i Parasdalen (E) längs västra

fjällsluttningen i nämnda dal, genom

Mortensdalen, över Balsfjordeidet, genom

Tverdalen på dess södra sida (94, 95,

96, 98, 99), till Lago (111), över Kirstifjellet

till Stoksedalen (113,114), under eller

ovan fjällbranten ovanför Yttre Tomasjord,

till Gattelasvagge (114 a, 115 eller

direkt till 115), genom sagda dal och över

fjällpasset till Laksvandeidet, som passeras

öster om Laksvandet (116, 117),

ovanför skogsgränsen på Ornestindens

sydvästra »aksel» och genom Lavangsdalen

till Smalavagges mynning (118,

119, 120); b. från östra områdets gräns i

Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen

i nämnda dal, genom Postdalen, öster

om Övergaard och förbi Storvandet till

Lago (94,103,104,106,108,110,111) samt

vidare sistnämnda under a upptagna sommarväg

fram till Smalavagges mynning

(120)]; vidare genom Lavangsdalen och

antingen längs fjordstranden i Ramfjordhög

till Björkeneselven (121, 123, 123 a)

eller över Saltdalen, ned till och längs

fjordstranden till Björkeneselven (121,

122, 123, 123 a), vidare längs denna älv

till skogsgränsen på Fagerfjellet, snett

Tromsdalen.

So in merflytning.

Samme veier som de ovenfor under

distriktet Andersdalen mevnte sommerveier

a og b foa det ostre omraades

gramse til Smalavagge i Lavangsdalen

(120), [nemlig a. fra det ostre omraades

grsense i Parasdalen (E) langsmed fjellet

paa vestsiden av dalen, gjennem Mortensdalen,

over Balsfjordeidet, gjennem

Tverdalen paa dennes sondre side (94, 95,

96, 98, 99), til Lago (111), over Kirstifjellet

til Stoksedalen (113, 114), under

eller ovenfor bergskramten ovenfor Yttre

Tomasjord, til Gattelasvagge (114 a, 115

eller direkte til 115), gjennem denne

dal og over fjellpasset til Laksvandeidet,

som passeres ostenom Laksvandet (116,

117), ovenfor skoggrmnsen paa Ornestindens

sydvestre aksel og gjennem Lavangsdalen

til Smalavagges munding (118, 119,

120); b. fra det ostre omraades grsense i

Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden

av dalen, gjennem Postdalen, ostenom

Övergaard og förbi Storvandet til

Lago (94, 103,-104, 106, 108, 110, 111)

og videre den ovenfor under a nsevnte

sommervei indtil Smalavagges munding

(120)]; videre gjennem Lavangsdalen og

enten långs fjordstranden i Ramfjordbotn

til Björkeneselven (121, 123, 123 a) eller

over Saltdalen, ned til og långs fjordstranden

til Björkeneselven (121, 122,

123, 123 a), videre långs denne elv til

skoggramsen paa Fagerfjellet, paa skraa

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

över Fagerfjellets »aksel», ned på Breivikeidet

vid gården Storslaatten (124), över

Breivikeidet och genom Goatterocce till

Tönsvikdalen (Goattevuobme) (125, 126).

Höstflyttning.

a. Från Tönsvikdalen genom Goatterocce

och över Breivikeidet till gården

Storslaatten (126, 125, 124);

b. från Tromsdalen norr om Tromsdalstind

och över Breivikeidet till gården

Storslaatten (129, 127, 124);

C. från dalen mellan Möllendalsakslen

och Tromsdalstind över Breivikeidet

till gården Storslaatten (128, 127,

124).

Från gården Storslaatten fortsätta de

under a, b och C upptagna vägarna antingen

snett över Fagerfjellets »aksel»

ned till skogsgränsen vid Björkeneselven

längs denna älv till fjordstranden söder

om gården Fagerelven och vidare

till Saltdalen (123 a, 123, 122, 121),

med rätt att använda viloplats i Björnskaret

(124 a) eller genom Björnskaret

och Öuonjavagge till Saltdalen (124 a,

81, 80, 122, 121); från sistnämnda dal

genom Lavangsdalen (120) och vidare de

här ovan under distriktet Andersdalen

upptagna höstvägarna till östra områdets

gräns [nämligen ovanför skogsgränsen

på Ornestindens sydvästra »aksel» till

Laksvandeidet, som passeras öster om

Laksvandet (119, 118, 117, 116), över

fjällpasset till G attelasvagge, genom denna

dal och ovan fjällbranten ovanför Yttre

7—185090

over Fagerfjellets aksel, ned paa Breivikeidet

ved gaarden Storslaatten (124),

over eidet og gjennem Goatterocce til

Tönsvikdalen (Goattevuobme) (125, 126).

Hostflytning.

a. Fra Tönsvikdalen gjennem Goatterocce

og over Breivikeidet til gaarden

Storslaatten (126, 125, 124).

b. Fra Tromsdalen nordenom Tromsdalstind

og over Breivikeidet til gaarden

Storslaatten (129, 127, 124).

C. Fra dalen mellem Mollendalsakslen

og Tromsdalstind over Breivikeidet til

gaarden Storslaatten (128, 127, 124).

Fra Storslaatten fortssetter de under

a, b og C anforte veier enten paa skraa

over Fagerfjellets aksel ned til skoggrsensen

ved Björkeneselven, långs denne

elv til fjordstranden sondenfor gaarden

Fagerelven og videre til Saltdalen (123 a,

123, 122, 121), med ret til åt ta hvileplads

i Bjomskaret (124 a), eller gjennem

B j omskaret og Öuonjavagge til

Saltdalen (124 a, 81, 80, 122, 121); fra

Saltdalen gjennem Lavangsdalen (120)

og videre de ovenfor under distriktet

Andersdalen ngevnte hostveier til det

ostre omraades grsense, [nemlig ovenfor

skoggramsen paa Grnestindens sydvestre

aksel til Laksvandeidet, som passeres

ostenom Laksvandet (119, 118, 117, 116),

over fjellpasset til Gattelasvagge, gjennem

denne dal og ovenom fjellskrmnten

ovenfor Yttre Toinasjord til Stoksedaleu

og over Kirstifjellet til Lago (115, 114,

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Tomas jord till Stoksedalen och över Kirstifjellet

till Lago (115, 114, 113, 111),

förbi Storvandet, öster om Övergaard,

genom Postdalen och längs västra fjällsluttningen

i Parasdalen till östra områdets

gräns (110, 108, 106, 104, 103, 94,

E). Dock må tillika användas väg från

Övergaard över Vidjikfjellets norra sluttning

och genom Mortensdalen till Postdalens

östra ända (108, 95, 94), varjämte

vid flyttning från Övergaard genom

Postdalen må begagnas viloplats

på Vidjikfjellets sydvästra sluttning (106,

105, 104)].

Tamok.

Sommarflyttning.

Från östra områdets gräns i Parasdalen

(E) längs västra fjällsluttningen i

nämnda dal (94) och vidare antingen genom

Postdalen eller genom Mortensdalen.

Höstflyttning.

a. Samma väg som nyssnämnda sommarväg,

dock att för flyttningen jämväl

må användas väg över Vidjikfjellets

norra sluttning till Mortensdalen;

b. från Tamokdalen på Melkefjellets

norra sluttning till östra områdets gräns

i Vasdalen (Caccevagge) (175 a, Fn).

Marknes.

Sommarflyttning.

Från östra områdets gräns i Vasdalen

(Caccevagge) (F1 eller F11) till Tamokdalen,

efter denna dal i liden ovanför

113, 111), förbi Storvandet, ostenom

Övergaard, gjennem Postdalen og langsmed

fjell et paa Parasdalens vestside til

det ostre omraades graense (110, 108,

106, 104, 103, 94, E). Dog kan der fra

Övergaard tillike flyttes over Vidjikfjellets

nordskraaninger og gjennem

Mortensdalen til Postdalens ostre ende

(108, 95, 94), hvorhos der under flytning

fra Övergaard gjennem Postdalen

kan tages hvileplads i Vidjikfjellets sydvestre

skraaning (106, 105, 104)].

Tamok.

Sommerflytning.

Fra det ostre omraades gramse i Parasdalen

(E) langsmed fjellet paa vestsiden

av dalen (94) og videre enten gjennem

Postdalen eller gjennem Mortensdalen.

Hostflytning.

a. Samme vei som ovennaevnte sommervei,

dog saaledes åt der tillike kan

flyttes over Vidjikfjellets nordskraaninger

til Mortensdalen.

b. Fra Tamokdalen i Melkefjellets

nordskraaning til det ostre omraades

graense i Vasdalen (Caccevagge) (175 a,

F11).

Marknes.

Sommerflytning.

Fra det ostre omraades graense i Vasdalen

(Caccevagge) (F1 eller F11) til Tamokdalen,

efter denne dal i lien ovenfor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

gårdarna Höiset och Olsröd till Vitkovagge

(Yitgarvagge) (172, 173), därifrån

antingen genom Vitkovagge och Finskaret

(138) ned i Marknesdalen (139, 139 a)

eller ned i Kjusakdalen (Gj usakvagge)

(138 a) eller från Vitkovagge vidare ned

genom Tamokdalen och runt om Hattavarre

samt längs Svendsborgdalens östra

sida till Marknesdalen (175, 139, 139 a).

Höstflyttning.

a. Från Finskaret genom Kjusakdalen

och Stallovagge och väster om Tamokvandet

till östra områdets gräns i Vasdalen

(138, 138 a, 158, 157, 156, 172,

F1 eller Fn);

b. från Marknesdalen genom Svensborgdalen

på dess östra sida, runt Hattavarre

till Tamokdalen, över denna dal

och efter Melkefjellets norra sluttning

till östra områdets gräns i Vasdalen

(139 a, 139, 175, 175 a, Fn).

Dödesfjettet.

Sommar- och höstflyttning.

Från östra områdets gräns vid Dödesvandet

(G) ned i Ulebergskaret (240).

Div i dal en.

Sommar- och höstflyttning.

Från östra områdets gräns i Laddovagge

(H) genom nämnda dal och antingen

genom Guovddelasvagge och Beinelvdalen

till Skjeggefjellet (243 a, 243)

eller ned i Ravelvdalen (Rebisvuobme)

(275).

gaardene Helsot og Ölsred til Vitkovagge

(Vitgarvagge) (172, 173), derfra

enten gjennem Vitkovagge og Finskaret

(138) ned i Marknesdalen (139, 139 a)

eller ned i Kjusakdalen (Gjusakvagge)

(138 a) etter fra Vitkovagge videre ned

gjennem Tamokdalen og rundt om Hattavarre

samt gjennem Svensborgdalen

paa dens estre side til Marknesdalen

(175, 139, 139 a).

Hestflytning.

a. Fra Finskaret gjennem Kjusakdalen

og Stallovagge og vestenom Tamokvandet

til det ostre omraades gramse i

Vasdalen (138, 138 a, 158, 157, 156,

172, F1 eller Fn).

b. Fra Marknesdalen gjennem Svensborgdalen

paa dens ostre side, rundt

Hattavarre til Tamokdalen, over denne

dal og efter Melkefjellets nordskraaninger

til det ostre omraades gramse i Vas^

dalen (139 a, 139, 175, 175 a, Fir).

Dedesfjettet.

Sommer- og hostflytning.

Fra det ostre omraades granse ved

Dodesvandet (G) ned i Ulebergskaret

(240).

Dividalen.

Sommer- og hestflytning.

Fra det ostre omraades granse i Laddovagge

(H) gjennem denne dal og enten

gjennem Guovddelasvagge og Beinelvdalen

til Skjeggefjellet (243 a, 243) eller

ned i Ravelvdalen (Rebisvuobme) (275).

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Ältevand.

Sommar- och höstflyttning.

Från östra områdets gräns i Cunovagge

(I) genom denna dal till Gaergesbatta

ovanför Jensvollsaetrene, över

Sarvesoalgge och genom Iselvdalen på

västra sidan älven till Yakkerfjellet (366,

367).

Hjerttinden.

Sommarflyttning,

a. Från östra områdets gräns i Skindskaret

(L) över denna dal, genom Lapskaret

(längs Lapskartangen,över Galggocacca

och genom Galgordda) till Ridogiedde

(på Bangmoen nära landsvägen

i närheten av gården Movinkel) (384 a

412 a), över mon till landsvägen (412)

som följes till Jora-Tverelven, över

denna älv samt vidare efter den uppröjda

flyttningsvägen öster och norr om

gårdarna Kjöllhaugen och Fosshaugen

(385), ned till Fosshaug bro (386), över

denna och väster om landsvägen förbi

gårdarna Steindal, Asplund och Steinsrud

till Hundtorpmyren, Smterelven och

Smtermoen (389, 389 a, 388 a, 393),

vidare över Kobbrygvägen, uppför kullarna

(394) till den stora myren söder

om Högdabmkkén (bäcken från Langvandet),

längs nämnda myr, över Högdabsekken

nära Langvandet, upp genom

Alroliderna (liderna mellan Store Ala

och Orta [Guivegvarre]), genom Alamoske

(398), över Grönfjellet till Skoelven,

som passeras vid Rundhaugen

Ältevand.

Sommer- og hostflytning.

Fra det ostre omraades gramse i Öunovagge

(I) gjennem denne dal til Gsergesbatta

ovenfor Jensvollsaetrene, over

Sarvesoalgge og gjennem Iselvdalen paa

vestsiden av elven til Yakkerfjellet (366,

367).

Hjerttinden.

Sommerflytning.

a. Fra det ostre omraades graense i

Skindskaret (L) over denne dal, gjennem

Lapskaret (långs Lapskartangen,

over Galggocacca og gjennem Galgordda)

til Ridogiedde (paa Bangmoen

naer landeveien i naerheten av gaarden

Movinkel) (384 a, 412 a), over moen til

landeveien (412), som folges til JoraTverelven,

over denne elv og videre efter

den opryddede flyttevei ostenom og

nordenom gaardene Kjöllhaugen og Fosshaugen

(385), ned til Fosshaug bro (386),

over denne og vestenom landeveien förbi

gaardene Steindal, Asplund og Steinsrud

til Hundtorpmyren, Saeterelven og Saetermoen

(389, 389 a., 388 a, 393), videre

over Kobbrygveien, opover haugene

(394) til den store myr sondenfor Hogdabaekken

(baekken fra Langvandet),

långs denne myr, over Hogdabaekken

naer Langvandet, op gjennem Alrolierne

(lierne mellem Store Ala og Orta (Guivegvarre)),

gjennem Alamoske (398), over

Grönfjellet til Skoelven, som passeres

ved Rundhaugen (399), förbi Fossmosae
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

(399), förbi Fossmosaeteren och mellan

Vakkerlaatfjellet och Överlifjellet (310,

311) till Matvandet (294);

b. antingen samma väg som den här

ovan under a omnämnda sommarvägen

till kullarna mellan Kobbrygvägen och

den stora myren söder om Högdabaekken

(394) samt därifrån väster ut till Lervasfjell

(396) eller den under a omförmälda

sommarvägen till Alamoske (398) och

därifrån över fjället till Sten vand (400).

Höstflyttning.

a. Från Matvandet (294) mellan Vakkerlaatfjellet

och Överlifjellet, förbi Fossmosaeteren

(311, 310), över Skoelven vid

Rundhaugen (39 9), över Grönfj ellet, genom

Alamoske (398), ned genom Alroliderna,

över Högdabaekken nära Langvandet,

längs den stora myren söder om nämnda

bäck, ned för kullarna (394) till Kobbrygvägen,

över denna väg till Saetermoen

(393) och därifrån antingen efter landsvägen

till Fosshaug bro (388 a, 388,

389, 386) eller väster om landsvägen

till Saeterelven och Hundtorpmyren samt

förbi gårdarna Steinsrud, Asplund och

Steindal till Fosshaug bro (388 a, 389 a,

389, 386); vidare efter den uppröjda

flyttningsvägen norr och öster om gårdarna

Fosshaugen och Kjöllhaugen, över

Jora-Tverelven, längs landsvägen fram

till mon vid Ridogiedde, över denna mo,

genom Lapskaret samt över Skindskaret

till östra områdets gräns i denna dal;

teren og mellem Yakkerlaatfj ellet og Överlifjellet

(310, 311) til Matvandet (294).

b. Enten samme vei som den ovenfor

under a naevnte sonnnervei til haugene

mellem Kobbrygveien og den store

myr sondenfor Högdabaekken (394) og

derfra vestover til Lervasfjell (396) eller

den under a naevnte sommervei til Alamoske

(398) og derfra over fj ellet til

Stenvand (400).

Hostflytning.

a. Fra Matvandet (294) mellem Vakkerlaatfjellet

og Överlifjellet, förbi Fossmosseteren

(311, 310), over Skoelven ved

Rundhaugen (399), over Gronfjellet,

gjennem Alamoske (398), ned gjennem

Alrolierne, over Högdabaekken naer Langvandet,

långs den store myr sondenfor

naevnte back, ned over haugene (394) til

Kobbryggveien, over denne vei til Saetermoen

(393) og derfra enten efter landeveien

til Fosshaug bro (388 a, 388, 389,

386) eller vestenom landeveien til Saeterelven

og Hundtorpmyren samt förbi

gaardene Steinsrud, Asplund og Steindal

til Fosshaug bro (388 a, 389 a,

389, 386); videre efter den opryddede

flyttevei nordenom og ostenom gaardene

Fosshaugen og Kjöllhaugen, over JoraTverelven,

långs landeveien frem til moen

ved Ridogiedde, over denne mo, gjennem

Lapskaret og over Skindskaret til det

ostre omraades graense i denne dal.

b. Fra Stenvand (400) over fj ellet

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

b. från Stenvand (400) över fjället

till Alamoske (398), där denna väg förenar

sig med den under a nämnda höstvägen

.

Liveltskaret.

Sommarflyttning.

a. Från östra områdets gräns i Sal
vasskaret

(N) upp mot fjället och över

Dittielven på den nya bron vid skogsgränsen,

vidare runt Rubbens norra ända

till Sördalsbron (421 b, 422, 424 a, 426),

därifrån över en mo på västra sidan av

Sördalselven och vidare norr om Tverelven

upp i Melhusskaret, över Erigascacca

till Liveltskaret, genom detta samt

väster och norr om Lifjellet till Kobbrygskaret

(440, 442, 443, 444, 433,

432);

b. samma väg som den under a upptagna

sommai''vägen fram till Sördalsbron

(426), därifrån över en mo på

västra sidan av Sördalselven, vidare norr

om Tverelven samt genom Melhusskaret

och Jörenskaret (Unna Muorravaggas,

Aleb Muorravagge) (440, 442, 443, 450,

450 a, 450 b);

C. från östra områdets gräns i Vasskaret

(M) til Straumsli-Tverelven, längs denna

älv och i en båge mellan Barduelven och

gården Straumsliens inmark upp till och

över bron ovanför Straumslien (409 a),

därifrån snett upp genom liden till flyttningsvägen

på Rubben och vidare efter

denna väg ned till Sördalselven, över

denna älv vid Sördalsbron (424 a, 426)

til Alamoske (398), hvor den steter til

den under a naevnte hestvei.

Liveltskaret.

Somm er flytning.

a. Fra det estre omraades grsense i

Salvasskaret (N) op paa fjellet og over

Dittielven paa den nye bro ved skoggraensen,

videre rundt nordenden av Rubben

til Serdalsbroen (421 1), 422, 424 a,

426), derfra over eu mo paa vestsiden

av Serdalselven og videre nordenom

Tverelven op i Melhusskaret, over Erigascacca

til Liveltskaret, gjennem dette

og vestenom og nordenom Lifjellet til

Kobbryggskaret (440, 442, 443, 444, 433,

432).

b. Samme vei som den under a omliandlede

sommervei indtil Serdalsbroen

(426), derfra over eu mo paa vestsiden

av Serdalselven, videre nordenom Tverelven

og gjennem Melhusskaret og Jerenskaret

(Unna Muorravaggas, Aleb

Muorravagge), (440, 442, 443, 450, 450 a,

450 b).

C. Fra det estre omraades gramse i

Vasskaret (M) til Straumsli-Tverelven,

långs denne elv og i eu bue mellem Barduelven

og gaarden Straumsliens indmark

op til og over broen ovenfor

Straumslien (409 a), derfra paa skraa

op igjennem lien til flytteveien paa

Rubben og videre efter denne vei ned

til Sördalselven, over denne elv ved Sor
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

samt därifrån vidare endera av nyssnämnda

sommarvägar a och b; dock må

vägsträckan fram till Sördalsbron såsom

sommarväg användas endast de år kamning

icke försiggått i distriktet Liveltskaret

samt överflyttning vid Astoj okka

icke kan ske.

Höstflyttning.

a. Antingen från Kobbrygskaret norr

och väster om Lifjellet till Liveltskaret

och över Erigascacca till Melhusskaret

(432, 433, 444, 443) eller från Jörenskaret

genom Melhusskaret (450 b, 450 a,

450, 443), vidare norr om Tverelven, över

en mo på västra sidan av Sördalselven till

Sördalsbron och därifrån ovannämnda

sommarväg a till östra områdets gräns

i Salvasskaret;

b. från Kobbrygskaret efter höjderna

och liderna på nordöstra sidan av Bj örnefjell

till landsvägen i närheten av Öylund

och efter sagda landsväg till Sördalsbron

(432, 431 a, 431, 426) samt vidare ovannämnda

sommarväg a till östra områdets

gräns i Salvasskaret.

Snörlien.

Sommarflyttning.

a. Samma väg som den här ovan

upptagna sommarvägen a till distriktet

Liveltskaret fram till Sördalsbron (426)

[nämligen från östra områdets gräns i

Salvasskaret (N) upp mot fjället och över

Dittielven på den nya bron vid skogsgränsen,

vidare runt Rubbens norra ända

till Sördalsbron (421 b, 422, 424 a, 426)];

dalsbroen (424 a, 426) og derfra videre

en av de ovenfor omhandlede sommerveier

a og b; dog maa veistrmkningen

til Sordalsbroen alene da anvendes som

sbmmervei, naar kalvningen ikke har

foregaat i distriktet Liveltskaret og overflvtning

ved Astoj okka ikke kan ske.

Hostflytning.

a. Enten fra Kobbrygskaret nordenom

og vestenom Lifjellet til Liveltskaret og

over Erigascacca til Melhusskaret (432,

433, 444, 443) eller fra .loren,skaret gjennem

Melhusskaret (450 b, 450 a, 450,

443), videre nordenom Tverelven, over

en mo paa vestsiden av Sördalselven til

Sordalsbroen og derfra ovenomhandlede

sommervei a til det ostre omraades

gramse i Salvasskaret.

b. Era Kobbrygskaret efter haugene

og bene paa Bjornefjellets nordostside

til landeveien i nserheten av bly]lind og

efter denne landevei til Sordalsbroen

(432, 431 a, 431, 426) og videre ovenomhandlede

sommervei a til det ostre omraades

graense i Salvasskaret.

Snerken.

Sommerflytning.

a. Samme vei som den ovenfor under

distriktet Liveltskaret nasvnte sommervei

a indtil Sordalsbroen (426), [nemlig

fra det ostre omraades gramse i Salvasskaret

(N) op paa fjellet og over Dittielven

paa den nye bro ved skoggnensen,

videre rundt nordenden av Rubben til

Sordalsbroen (421 b, 422, 424 a, 426)];

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

därifrån över en mo på västra sidan av

Sördalselven och vidare norr om Tverelven,

genom Melhusskaret och Jörenskaret

(440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b), ned

till landsvägen i Salangsdalen, ett kort

stycke längs landsvägen, över Salangselven

vid Sörflaten, upp i liden mellan

Sörflaten och Solbakken, vidare upp i

Solliskaret samt över fjället till Sagvasbotn

(451a, 451, 453 a, 448);

b. samma väg som den här ovan

upptagna vårvägen a till distriktet Liveltskaret

fram till Sördalsbron (426)

[nämligen från östra områdets gräns i

Yasskaret (M) till Straumsli-Tverelven,

längs denna älv och i en båge mellan Barduelven

och gården Straumliens inmark

upp till och över bron ovanför Straumslien

(409 a), därifrån snett upp genom liden till

flyttningsvägen på Rubben och vidare

efter denna väg ned till Sördalselven,

över denna älv vid Sördalsbron (424 a,

426)]; därifrån ovannämnda sommarväg

a till Sagvasbotn; dock må vägsträckan

fram till Sördalsbron såsom sommarväg

användas endast de år kalvning icke försiggått

i distriktet Snörken samt överflyttning

vid Astojokka icke kan ske.

Höstflyttning.

Antingen från Sagvasbotn (448) över

fjället till Solliskaret, genom denna dal

samt ned för liden mellan Sörflaten och

Solbakken till Salangselven vid Sörflaten

(453 a, 451, 451 a) eller från Solöybotn

(452) över fjället till Salangselven vid

derfra over en mo paa vestsiden av Sordalselven

og videre nordenom Tverelven,

gjennem Melhusskaret og .Törenskaret

(440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b), ned

til landeveien i Salangsdalen, et kort

stykke efter landeveien, over Salangselven

ved Sörflaten, op i lien mellem Sorflaten

og Solbakken, videre op i Solliskaret

og over fjellet til Sagvasbotn (451

a, 451, 453 a, 448).

b. Samme vei som ovenomhandlede

vaarvei a til distriktet Liveltskaret indtil

Sordalsbroen (426), [nemlig fra det

ostre omraades grsense i Yasskaret (M)

til Straumsli-Tverelven, långs denne

og i en bue mellem Barduelven og gaarden

Straumsliens indmark op til og over

broen ovenfor Straumslien (409 a), derfra

paa skraa op igjennem lien til flytteveien

paa Rubben og videre efter denne

vei ned til Sördalselven, over denne elv

ved Sordalsbroen (424 a, 426)]; derfra

ovennsevnte sommervei a til Sagvasbotn;

dog maa veistrsekningen til Sordalsbroen

alene da anvendes som sommervei,

naar kalvningen ikke har foregaat

i distriktet Snorken og overflytning

ved Astojokka ikke kan ske.

Hostflytning.

Enten fra Sagvasbotn (448) over fjellet

til Solliskaret, gjennem dette skar

og ned gjennem lien mellem Sorflaten

og Solbakken til Salangselven ved

Sörflaten (453 a, 451, 451 a) eller fra

Soloybotn (452) over fjellet til Salangs
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sörf laten (451, 451 a), därifrån den här

ovan under a upptagna sommarvägen

till östra områdets gräns i Salvasskaret.

Stordalen.

Sommarflyttning.

a. Genom Budalen från riksgränsen vid

Vuoidascacca (O), runt Storklettens norra

ända (489), upp i Stordalen till ett stycke

ovanför Röddalselvens mynning (495),

över Stordalselven upp under och längs

fjällbranten på Rödberget (Rauberget) till

närheten av Röddalselven, längs denna älv

på dess södra sida, söder eller norr om

Rödvandet, över Siscacca till södra ändan

av Stormyrbotn och ned genom

denna dal på dess östra sida (utanför

inmarken på den obebodda gården Högstad)

(496, 499, 500, 501);

b. genom Stordalen från riksgränsen

(P) på östra sidan Stordalselven till ett

stycke ovanför Röddalselvens mynning

(495) samt därifrån den under a upptagna

vägen till Stormyrbotn och ned

genom denna dal;

C. från riksgränsen söder om Bössefjellene

(Reure) (Q) söder om Nmvertind

(Bsessecokka) och Naeverfjell (Baesek),

väster om sistnämnda fjäll ned i

Bukkedalen, upp genom denna dal, över

Bratbakken och genom Röddalen (Raudalen)

till Rödvandets (Rauvandets) västra

ända och därifrån den under a upptagna

vägen till Stormyrbotn och ned

genom denna dal.

8—isriono

elven ved Sorflaten (451, 451 a), derfra

den ovenfor ombandlede sommervei

a til det ostre omraades gramse i Salvasskaret.

Stordalen.

S omm er flytning.

a. Gjennem Budalen fra riksgrsensen

ved Vuoidascacca (O), rundt Storklettens

nordre ende (489), op i Stordalen

til et stykke ovenfor Röddalselvens munding

(495), over Stordalselven op under

og långs flaaget paa Rodberget (Rauberget)

til nfer Röddalselven, långs denne

elv paa dens sondre side, sondenom eller

nordenom Rödvandet, over Siscacca til

sondre ende av Stormyrbotn og ned

gjennem denne dal paa ostsiden (utenom

indmarken paa det ubebodde bruk

Hogstad) (496, 499, 500, 501).

b. Gjennem Stordalen fra riksgraensen

(P) paa ostsiden av Stordalselven til et

stykke ovenfor Röddalselvens munding

(495) og derfra den under a nsevnte

vei til Stormyrbotn og ned gjennem

denne dal.

C. Fra riksgrsensen sondenfor Bossefjellene

(Reure) (Q) sondenom Naevertind

(Basssecokka) og Naeverfjell (Bsesek),

vestenom sidstnaevnte fjell ned i Bukkedalen,

op gjennem denne dal, over Bratbakken

og gjennem Roddalen (Raudalen)

til Rödvandets (Rauvandets) vestre

ende og derfra den under a nmvnte vei

til Stormyrbotn og ned gjennem denne

dal.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Höstflyttning.

a. Från norra ändan av Stormyrbotn

(501) i liderna på endera sidan dalen

till dalens södra ända, över Siseacca, söder

eller norr om Rödvandet, längs Röddalselven

på dess södra sida, vidare längs

fjällbranten på och under Rödberget

(Rauberget) ned till och över Stordalselven

ett stycke ovanför Röddalselvens

mynning (500, 499, 496, 495), ned

genom Stordalen, runt Storklettens norra

ända (489) och upp genom Budalen

till riksgränsen vid Vuoidascacca (O);

b. samma väg som den här ovan upptagna

höstvägen a fram till Stordalselven

ett stycke ovanför Röddalselvens

mynning (495) och därifrån upp genom

Stordalen på Stordalselvens östra sida

till riksgränsen (P);

G. samma väg som den här ovan upptagna

höstvägen a fram till Rödvandets

västra ända (499), därifrån genom Röddalen,

över Bratbakken, ned genom Bukkedalen,

väster om Nmverfjell samt söder

om detta fjäll, Nsevertind och Bössefjellene

till riksgränsen (Q).

Åtgärder på flyttningsvägar.

10 §.

Norska staten förbinder sig att av

hänsyn till lapparnas flyttningar vidtaga

följande åtgärder:

a) att på flyttningsvägen genom Parasdalen

i Lyngens härad låta anbringa ett

ledningsgärde längs Gievdnejokkas södra

Hostflytning.

a. Fra nordre ende av Stormyrbotn

(501) i bene paa den ene eller anden

side av dalen til dalens sondre ende,

over Siseacca, sondenom eller nordenom

Rödvandet, långs Roddalselven paa

dens sondre side, hen under og långs

flaaget paa Rådberget (Rauberget) ned

til og over Stordalselven et stykke ovenfor

Röddalselvens munding (500, 499,

496, 495), ned gjennem Stordalen, rundt

Storklettens nordre ende (489) og op

gjennem Budalen til riksgrfensen ved

Vuoidascacca (O).

b. Samme vei som ovennmvnte hostvei

a indtil Stordalselven et stykke ovenfor

Röddalselvens munding (495) og derfra

op gjennem Stordalen paa Stordalselvens

ostre side til riksgrsensen (P).

C. Samme vei som ovennsevnte hostvei

a indtil Rödvandets vestre ende

(499), derfra gjennem Roddalen, over

Bratbakken, ned gjennem Bukkedalen,

vestenom Nseverfjell og sondenom dette

fjell, Nsevertind og Bossefjellene til riksgrasnsen

(Q).

Föranstaltning er paa flytteveier.

§ 10.

Den norske stat paatar sig åt trreffe

folgende foranstaltninger av hensyn til

lappenes flytninger:

a. Paa flytteveien gjennem Pa rasdalen

i Lyngen herred åt la anbringe et

ledningsgjserde långs Gievdnejokkas son
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

strand vid den plats, där renarna pläga

vada över älven;

b) att på flyttningsvägen över den i

Storfjorden inom Lyngens härad utfadlande

Gievdne jokka låta uppföra en bro

och för renarnas inledande å bron anbringa

ett gärde på bäckens södra strand

från bron fram till stängslet omkring den

invid liggande gårdens inmark;

c) att på flyttningsvägen över Sördalsälven

inom Bardu härad låta avlägsna

de tillfälliga gärden, som till skydd för

landsvägen blivit uppförda på bägge

sidorna av bron över älven;

d) att i enlighet med vederbörande

jordägares medgivande låta uppröja och

iståndsätta flyttningsvägen längs Rubben

i Bardu härad;

e) att i enlighet med jordägarens samtycke

låta uppröja och sätta i brukbart

skick flyttningsvägen i Bardu härad mellan

de å två vid denna konvention fogade

kartor (bilagorna n:r 4 och 6) angivna

punkterna 440 och 442 samt för

raidflyttningen uppföra en mindre bro

över Jorbmebäcken;

f) att i enlighet med vederbörande

jordägares, Henning Petersen, samtycke

och på villkor, som av honom angivits,

låta uppföra ett gärde på hans gård Lavangen

i mynningen av Lavangsdalen i

Balsfjords härad; samt

g) att på flyttningsvägen över Dittiskaret

i Bardu härad låta uppföra eu

bro över Dittielven vid skogsgränsen.

dre bred ved det sted, hvor renen pleier

åt vade o ver el ven.

b. Paa flytteveien o ver den i Storfjorden

i Lyngen herred utlopende luck

Gievdnejokka åt la opfore en bro og

anbringe et gjaerde paa denne bseks

son dre bred fra broen nedover til gjserdet

omkring den narrliggen de gaards

indmark, forat renen kan ledes ind paa

broen.

c. Paa flytteveien over Sordalselven

i Bardu herred åt la fjerne nogle midlertidige

gjserder, som er (flit opfort paa

begge sider av broen over elven til beskyttelse

for landeveien.

d. I henhold til grundeiernes samtykke

åt la oprydde og utbedre flytteveien

långs Rubben i Bardu herred.

e. I henhold til grundeierens samtykke

åt la oprydde og gjore brukbar

flytteveien i Bardu herred mellem de

paa kartbilagene nr. 4 og 6 avmerkede

punkter 440 og 442 og opfore en mindre

bro over Jorbmebsekken for raiddeflytning.

f. I henhold til grundeierens, Henning

Petersens, samtykke og paa de av

ham angivne vilkaar åt la anbringe et

gjrnrde paa hans eiendom Lavangen i

mun dingen av Lavangsdalen i Balsfjord

herred.

g. Paa flytteveien over Dittiskaret i

Bardu herred åt la opfore en bro over

Dittielven ved skoggram sen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

11 §•

Kostnaderna för verkställande av de

i 10 § a), d), e) och f) nämnda åtgärder

och för deras vidmakthållande skola

ersättas av svenska staten. Norska staten

vidkännes däremot själv kostnaderna

för de åtgärder, som avses i 10 § b) och

c), samt för dessa åtgärders vidmakthållande.

Kostnaderna för uppförande

och vidmakthållande av bron över Dittielven

gäldas till hälften av vartdera

riket.

Gärden till förebyggande av skada av renar.

12 §.

Svenska staten skall äga rätt att på

egen bekostnad låta på nedan nämnda

platser anbringa gärden, avsedda att

hindra renars vidare framkomst (spärrningsgärden):
a)

i Lyngens härad längs gränsen

för det i 85 § beskrivna östra området i

Troms fylke tvärs över Garanassuorgge,

ovanför den stora Norddalsslåttern (omkring

två kilometer ovanför Gaskasuorggebäckens

utlopp), och över Gaskasuorgge,

där denna dal är smalast, ett

litet stycke ovanför dess mynning;

b) i Maalselvens härad längs östra

områdets gräns tvärs över Tverelvdalen

och över Rostadalen;

c) i Bardu härad inom östra området

från Gaiccaluokta i Altevandet till en

§ 11.

Omkostningene ved de i § 10 under

litr. a, d, e og f naavnte foranstaltninger

og disses vedlikehold betales av den

svenske stat. Den norske stat betaler

omkostningene ved de i § 10 under

litr. b og c naavnte foranstaltninger og

disses vedlikehold. Omkostningene ved

opforelsen og vedlikeholdet av broen over

Dittielven betales med en halvdel av

hvert av de to riker.

Gjcerder til beskyttelse mot skade ved ren.

§ 12.

Det skal vaere tillatt for den svenske

stat paa egen bekostning åt la anbringe

paa nedennaevnte steder gjaerder for derved

åt hindre renens videre fremkomst

(spaarregj sarder):

a. I Lyngen herred långs gramsen

for det i § 85 beskrevne ostre omraade

i Troms fylke tvers over Garanassuorgge,

ovenfor den store Norddalsslaatten

(ca. to km. ovenfor Gaskasuorggebsekkens

utlop), og over Gaskasuorgge,

der hvor denne dal er smalest, et litet

stykke ovenfor dens munding.

b. I Maalselv herred långs det

ostre omraades gramse tvers over Tverelvdalen

og over Rostadalen.

c. I Bardu herred inden det ostre omraade

fra Gaiccaluokta i Altevandet til

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

punkt i närheten av Multojokkas krök,

därifrån under Dorrovarre och Nausti

till en punkt i närheten av Anavaselvens

krök, därifrån till Divielven och vidare

längs dennas västra strand till övre

Divifos, därifrån på älvens östra sida

längs Skakteraasen till Skakterklyftan;

detta gärde uppföres, i den mån av hänsyn

till terrängförhållandena lämpligen

kan ske, så, att så vitt möjligt lavmarkerna

i Sarivoma och övre delen av

Dividalen komma att ligga öster om

gärdet;

d) över passagen vid Staggonjunes i

Bardu härad;

e) över Öunovagge i Maalselvens härad

från ett framskjutande, brant, i sydväst

sig sträckande fjällstup på norra

sidan av Kirkestind, längs detta stup

till Öunojokka, där denna älv bildar

en större fors, och vidare i västlig riktning

upp längs fjällsidan till dess den

branta fjällväggen möter; gärdets längd

anslås till omkring 1,020 meter; samt

f) i Bardu härad i närheten av riksgränsen

vid Pålno.

13 §.

I enlighet med vederbörande jordägares

och nyttjanderättshavares samtycke

och de förras medgivande att avstå erforderlig

mark skall svenska staten vidare

äga att på egen bekostnad och på

de av de bofasta betingade villkor, bland

annat med hänsyn till sträckningen, låta

et punkt i naerheten av Multojokkas

krok, derfra under Dorrovarre og Nausti

til et punkt i nserheten av Anavaselvens

krok, derfra til Divielven og videre långs

dennes vestre bred til ovre Divifos, derfra

paa elvens ostside långs Skakteraasen

til Skakterkloften; dette gj Herde opfores,

forsaavidt det av hensyn til terrasngforholdene

hensigtsmasssig kan ske,

saaledes åt saavidt mulig lavmarkene

i Sarivoma og den ovre del av Dividalen

kommer til åt ligge ostenfor

gjserdet.

d. Over passagen ved Staggonjunes i

Bardu herred.

e. Over Öunovagge i Maalselv herred

fra et fremspringende brat sydvestgaaende

flaag paa nordre side av

Kirkestind, långs dette flaag til Cunojokka,

hvor denne elv danner en större

fos, og videre i vestlig retning op långs

fjellsiden, indtil den brätte fjellvseg

möter. Gjserdets lsengde er anslaat til

ca. 1020 meter.

f. I Bardu herred i nserheten av riksgrmnsen

ved Pålno.

§ 13.

I henhold til vedkommende grundeieres

og bruksberettigedes samtykke og de

forstes erklmring om avstaaelse av förnöden

grund skal det endvidere vmre

tillatt for den svenske stat paa egen

bekostning og paa de av de fastboende

stillede vilkaar, bl. a. med hensyn til

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

anbringa spärrningsgärden på nedannämnda

platser:

a) ovanför den för närvarande vanligen

begagnade betesmarken på gården

Odden i Lyngens härad;

b) ovanför den för närvarande vanligen

begagnade betesmarken på gården

Lien i Lyngens härad;

c) över Loppuskaret i Lyngens härad,

ovanför skogsgränsen;

d) ovanför gården Björnsund i Bardu

härad; samt

e) ovanför gårdarna Liland, Nordli

och Foslund i Bardu härad.

14 §.

För den händelse vederbörande jordägare

och nyttjanderättshavare lämna

sitt samtycke, möter från norska statens

sida ej hinder för att svenska staten på

egen bekostnad och på de villkor, som

kunna med rättsägarna överenskommas,

bland annat om sträckningen, låter anbringa

spärrningsgärden på nedannämnda

platser:

a) i Marknesdalen i Balsfjords härad;

b) i Lappe- eller Björkaasskaret i

Maalselvens härad; samt

c) i Sivertskaret i samma härad.

15 §.

Därest svenska staten ger tillkänna, att

den önskar låta uppföra ett gärde i det

pass, som leder till Didnovagge i Lyngens

härad, och vid undersökning framgår, att

pladsen, åt la anbringe spaerregjaerder

paa nedennaevnte steder:

a. Ovenfor den nu vanlig benyttede

havnegang paa gaarden Odden i Lvngen

herred.

b. Ovenfor den nu vanlig benyttede

havnegang paa gaarden Lien i Lvngen

herred.

c. Over Loppuskaret i Lyngen herred

ovenfor skoggramsen.

d. Ovenfor gaarden Bjornsund i Bardu

herred.

e. Ovenfor gaardene Liland, Nordli

og Foslund i Bardu herred.

§ 14.

Forsaavidt vedkommende grundeiere

og bruksberettigede gir sit samtykke, skal

der fra den norske stats side intet vaere

til hinder for, åt den svenske stat paa

egen bekostning og paa vilkaar, bl. a.

med hensyn til pladsen, hvorom enighet

med de private maatte opnaaes, lar anbringe

spaerregjaerder paa nedennaevnte

steder:

a. I Marknesdalen i Balsfjord herred.

b. I Lappe- eller Björkaasskaret i

Maalselv herred.

c. I Sivertskaret i samme herred.

§ 15.

Under forutsaetning av, åt det ved

senere undersokelse maatte godtgjores, åt

opforelse av et gjaerde i det pass, som

leder til Didnovagge i Lyngen herred,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

gärdet icke länder till skada för de bofasta,

men godvillig överenskommelse

med jordägarna ej kan träffas, skall norska

staten med tillämpning av gällande lag

söka genomdriva avträdandet av erforderlig

mark för ett sådant spärmingsgärde.

Gärdets uppförande ävensom ersättningen

för avträdd mark och kostnaderna

för värderingsförrättningen skola

betalas av svenska staten.

16 §.

Yad 15 § innehåller gäller även i fråga

om rätt för svenska staten att vidmakthålla

ett gärde, som finnes uppfört i

passet mellan Juovagge och Garanassuorgge

i Lyngens härad.

17 §•

I fråga om de i 12—16 §§ omförmälda

gärden gälle följande bestämmelser:

a) Samtliga gärdena skola uppföras

så, att de freda mot renar.

b) Renar må icke släppas genom gärdena.

Dock må flyttning med renar äga

rum genom gärdet mellan Gaiccaluokta

oöh Skakterklyftan ävensom genom gärdena

i Ounovagge samt i passet mellan

Juovagge och Garanassuorge. I fråga

om gärdet vid Pålno gäller över huvud

icke förbudet mot renars genomsläppande.

ikke vil värre til skade for de fastboende,

vil den norske stat, i mangel av

mindelig overenskomst med grundeierne,

med hjemmel i lovgivningen soke avstaat

förnöden grund til opforelse av

et spserregjserde, naar den svenske stat

maatte meddele, åt den onsker åt la

gjmrdet opfore.

I tilfmlde blir gjaerdet åt bekoste opfort

av den svenske stat, som likeledes

betaler erstatningen for den avstaaede

grund og utgiftene ved taksten.

§ 16.

Hvad der er bestemt i § 15, gjmlder

ogsaa med hensyn til adgang for den

svenske stat til åt vedlikeholde et gjmrde,

som i sin tid er opfort i passet mellem

Juovagge og Garanassuorgge i Lyngen

herred.

§ 17.

Om de i §§ 12—16 nsevnte spmrregjserder

skal folgende gjtelde:

a. Samtlige gjmrder skal opfores saaledes,

åt de freder mot ren.

b. Ren maa ikke slippes gjennem

gjmrdene. Dog kan flytning med ren

foregaa gjennem gjserdet mellem Gaiccaluokta

og Skakterkleften og gjennem

gjmrdene i Cunovagge og i passet mellem

Juovagge og Garanassuorgge. Derhos

gjmlder forbudet mot åt slippe ren

gjennem gjmrdene overhovedet ikke Pålnogjserdet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

c) Svenska staten åligger att hålla

gärdena i försvarligt skick under den

tid konventionen gäller.

d) Sträckningen av de i 12 § a), b), c)

och d) nämnda gärdena skall närmare bestämmas

av fylkesmannen efter lokal

undersökning av därtill utsedda svenska

och norska tjänstemän.

Vid sträckningens bestämmande må

mindre avvikelser från beskrivningarna

i 12 § äga rum, där detta med hänsyn till

särskilda lokala förhållanden är att anse

såsom ändamålsenligt.

e) På samma sätt som föreskrives härovan

i d) skall bestämmas platsen för led

eller grindar, som skola anbringas å de i

12 § a), b), c) och d) omförmälda gärden,

och vilka tider sådana led eller grindar

skola hållas öppna. Leden eller grindarna

skola anbringas så, att de så litet som

möjligt försvåra kreatursbetning och begagnande

av slåtter på andra sidan gärdena

eller annan nödvändig genomfart.

f) Det närmare angivandet av sträckningen

för de i 12 § e) samt 13, 14 och

15 §§ omförmälda gärdena skall tillkomma

norske lappfogden efter samråd

med svenske lappfogden och vederbörande

bofaste.

g) Å de gärden, som omförmälas under

f) i denna § samt i 16 §, skola anbringas

sådana led eller grindar som äro av

nöden för de bofasta och, såvitt angår

gärdena i Cunovagge samt passet mellan

c. Den svenske stat pligter åt vedlikeholde

gjaerdene i försvarlig stånd i

konventionstiden.

d. De i § 12 under litr. a, b, c og d

naevnte gjaerders noiagtige plads skal

bestemmes av fylkesmanden efter undersokelse

paa stedet av dertil opnaevnte

norske og svenske tjenestemaend.

Ved bestemmelsen av gjaerdenes belägenhet

kan mindre avvikelser fra beskrivelsene

i § 12 tillätes, om saerlige

forhold paa stedet gjor dette bensigtsmaessigt.

e. Paa samme maate som anfört i

litr. d skal det bestemmes, bvor de i

§ 12 litr. a, b, c og d omhandlede gjaerder

skal forsynes med led eller grinder

og til hvilke tider disse skal holdes

aapne. Leddene eller grindene maa anbringes

saaledes, åt de mindst mulig vanskeliggjor

kreaturbeitning og utnyttelse

av slaatter paa den anden side av gjaerdet

eller anden nodvendig faerdsel.

f. De i § 12 litr. e og §§ 13, 14 og

15 naevnte gjaerders noiagtige plads skal

bestemmes av den norske lappefoged

efter samraad med vedkommende fastboende

og den svenske lappefoged.

g. I de förän i litr. f og i § 16 naevnte

gjaerder skal anbringes de led eller grinder,

som er fornodne for de fastboende og,

forsaavidt angaar gjaerdene i Öunovagge

og passet mellem Juovagge og

opaginerad Kontrollera mot PDF

Juovagge och Garanassuorgge, som erfordras

för genomflyttning med renar.

18 §.

Den som begagnar led eller grind å

något av de gärden, varom i 12—16 §§

är fråga, skall omedelbart efter begagnandet

stänga ledet eller grinden.

19 §.

Har ägare eller brukare av jord eller

någon av hans husfolk försummat att

stänga led eller grind, och hava i följd

därav renar kommit genom gärdet, vare

han icke berättigad till ersättning för

skada, som renarna därvid vållat.

20 §.

Tinglästa överenskommelser, enligt vilka

vissa bofasta i Troms fylke äro gent

emot norska staten förpliktade att underhålla

gärden till förebyggande av skada

av renar eller att tillhandahålla mark till

flyttningsväg för lappar, komma att av

norska staten vidmakthållas, såvitt de

avse område, där enligt denna konvention

svenska renar skola äga beta.

21 §•

Finner landshövdingen, att det till

förekommande av skada av renar är

önskvärt, att visst slåtterland eller viss

sätervall utanför det i 85 § beskrivna

9 —isr,090

Garanassuorge, som krseves for gjennemflytning

med ren.

§ 18.

Den, som benytter led eller grind i

noget av de i §§ 12-—16 nsevnte gjserder,

skal umiddelbart. efter benvttelsen

st fen ge leddet eller grinden.

§ 19.

Har eier eller bruker av jord eller

nogen av hans husfolk lätt led eller

grind staa näpen, og er ren som felge

derav kommet gjennem gjserdet og har

voldt skade paa hans mark, er han ikke

berettiget til erstatning for skaden.

§ 20.

De niellera det offentlige og visse

fastboende i Troms fylke i sin tid indgaaede

og senere tinglasste overenskomster,

hvorved de fastboende har forpligtet

sig til åt vedlikeholde gjrerder

til vfern mot skade ved ren eller til åt

avstaa grund til flyttevei for lapper, vil

den norske stat opretholde, forsaavidt

de angaar trakter, hvor svensk renbeitning

skal kunne foregaa ifelge nservferende

konvention.

§ 21.

Hinder landshövdingen, åt det til forebyggelse

av skade ved ren er önskelig,

åt bestemt slaatteland eller stetervold

utenfor det i § 85 beskrevne ostre

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

östra området inhägnas, må han därom

göra framställning hos fylkesmannen.

Denne sänder framställningen till den i

92 § omnämnda syneförman, som i förening

med två av honom tillkallade gode

män av den i 93 § omförmäla nämnd

verkställer syn på stället; och skola jordägaren

och den svenske lappfogden i god

tid underrättas om tid och plats för

förrättningen. Vid förrättningen skall

undersökas, huruvida markens inhägnande

kan medföra väsentligt intrång

för ägaren eller annan. Finnes så icke

vara fallet, skola förrättningsmännen

utlåta sig om var och på vad sätt

gärdet må uppföras; och skall därvid

iakttagas, att gärdet skall bestå av galvaniserad

järn- eller ståltråd på stolpar,

att dess höjd bör vara 1,25 meter,

såvida icke särskilda omständigheter påkalla

större höjd, samt att det bör vara

ägnat att freda även mot nötkreatur och

hästar. Vid förrättningen avgives tilllika

utlåtande rörande de kostnader uppförandet

av gärdet kan komma att betinga,

och bestämmes viss tid, ej kortare

än ett år, inom vilken gärdet

skall vara uppfört, efter det landshövdingen,

på sätt nedan nämnes, fattat

beslut i ämnet och detsamma meddelats

fylkesmannen.

Förrättningsmännen skola därjämte

uttala sig om, huruvida förhållandena

på platsen äro sådana, att snötryck, snöskred

eller dylikt kan förorsaka extra
-

omraade indgjaerdes, kan han derom

rette forestilling til fylkesmanden. Denne

sender forestillingen til den i £

92 naevnte takstbestyrer, som sammen

med to av ham tilsagte maend av

det i § 93 omhandlede utvalg företalbesigtelse.

Grundeieren og den svenske

lappefoged meddeles betimelig underretning

om tid og sted for forretningen.

Yed denne skal det undersokes,

hvorvidt markens indgjaerding

kan medfore vaesentlig ulempe for

grundeieren eller andre. Findes dette

ikke åt vivre tilfaelde, skal der avgives

sk jon o ver, hvor og hvorledes gjaerdet i

tilfaelde skal opfores. Derunder blir åt

iagtta, åt gjaerdet skal opfores av galvanisert

jern- eller staaltraad paa stolper,

åt det blir 1,25 meter hoit og under

saerlige forhold om fornodent hoiere

samt åt det ogsaa freder mot storfa; og

hest. Ved forretningen avgives endvidere

skjon over gjaerdets antagelige kostende.

Likesaa fastsaettes der en frist av mindst

et aar, inden hvilken gjaerdet skal vaere

opfort, efter åt landshövdingens nedennaevnte

bestemmelse er meddelt fylkesmanden.

Skjonnet skal desuten avgi uttalelsc

om, hvorvidt forholdene paa stedet er

saadanne, åt snetryk, sneskred eller 1ignende

kan forvolde ekstraordinaere utgifter

til gjaardets vedlikehold. Findes

saa åt vaere tilfaelde, skal skjonnet fastsaette

et vist belop, dog ikke over fem

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

ordinära kostnader för gärdets underhåll.

Prövas så vara fallet, skall såsom

bidrag till underhållet beräknas ett visst

belopp, dock icke över tjugufem procent

av det, vartill stängslets uppförande

skattats.

Lämnar landshövdingen inom sex månader

efter det han erhållit kännedom

om förrättningsmännens utlåtande, fylkesmannen

meddelande om att gärdets

uppförande påyrkas, och tillställer han

därjämte fylkesmannen det beräknade

beloppet för uppförandet och för underhållsbidrag

där sådant ifrågakommer,

skall fylkesmannen tillspörja jordägaren,

huruvida denne är villig att uppföra

gärdet mot beloppets utbekommande.

Förklarar jordägaren sig vara därtill

villig, har fylkesmannen att till honom

utbetala beloppet, i den mån gärdet

uppföres.

Fylkesmannen äger ock, i händelse omständigheterna

därtill giva anledning,

att, utan påkallande av åtagande från

jordägarens sida om gärdets uppförande,

till denne överlämna beloppet till

fritt förfogande.

Vill jordägaren icke åtaga sig gärdets

uppförande eller utan sådant åtagande

mottaga erbjudet kostnadsbelopp,

skall fylkesmannen ombesörja gärdets

uppförande; och skola de därmed förenade

utgifter gäldas av svenska staten.

Sedan gärdet är uppfört, tillfaller

det jordägaren.

og tyve procent av anlaegsbelopet, som

bidrag til vedlikeholdet.

Hvis landshövdingen inden seks maaneder

efter åt ha erholdt kundskap om

skjonnets avgivelse meddeler fylkesmanden,

åt gjaerdet onskes opfort, og tilstiller

han derhos fylkesmanden anlmgsbelopet

og eventuelt det ovennasvnte bidrag,

skal fylkesmanden sporre grundeieren,

om han er villig til åt opfore

gjserdet mot åt erholde skjonsbelopet og i

tilfadde naevnte bidrag. Erklagrer grundeieren

sig villig hertil, utbetaler fylkesmanden

belopet til ham, efterhvert som

gjaerdet opfores.

Efter omstaendigheterne kan fylkesmanden

dog frafalde kravet om gjaerdest

opforelse og stille belopet til fri raadighet

for grundeieren.

Er denne uvillig til åt opfore gjaerdet

eller til i tilfaelde åt motta belopet uten

pligt til åt opfore gjmrdet, skal fylkesmanden

besorge dets opforelse. De

hermed forbundne omkostninger skal

betales av den svenske stat.

Naar gjaerdet er opfort, tilfalder det

grundeieren.

Fra det tidspunkt, da gjserdet er eller

skulde ha vmret fuldfort, eller i tilfselde

fra det tidspunkt, da eieren maatte

ha mottat skjonsbelopet til fri ledighet,

har i konventionstiden eieren av

vedkommende slaatteland eller saitervold

og mulige bruksberettigede ikke krav paa

erstatning for skada ved ren paa slant
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Alltifrån deri tid, då gärdet fullbordats

eller borde vara fullbordat, eller då

ägaren mottagit kostnadsbeloppet till fritt

förfogande, vare, så länge konventionen

väller, ägare eller brukare av slåtterlandet

eller sätervallen icke berättigad till

ersättning för skada, som därå vållats

av renar, med mindre gärdet blivit uppfört

och hålles i försvarligt skick, men

renarna det oaktat kommit innanför detsamma.

Kostnaderna för förrättning, varom

här förmäles, skola betalas av svenska

staten.

II. Nordlands fylke.

Betesområden i fylket och vissa angränsande

svenska trakter. Renbetesdistrikt.

Renantal.

22 §.

I Nordlands fylke må svenska lappar

ej inflytta med renar till andra än de områden

som beskrivas i denna §. Dessa

områden skola vart för sig bilda särskilda

renbetesdistrikt. 1 distrikten

må icke inkomma flera svenska renar

än som för varje distrikt här upptagas.

Distrikten äro följande:

jBakvänd

(i Fauske och Saltdals härader).

Gränser: Laamitjern (strax norr om riksröset

n:r 238), bäcken till Eidevand, denna

sjö, bäcken till Laamivand, denna sjö,

telandet eller ssetervolden, medmindre

renen, saafremt gjaerdet er opfort, er

kommet indenfor dette, uagtet det har

vseret i försvarlig stånd.

Utgiftene ved skjonsforretningene betales

av svenske offentlige midler.

II. Nordland fylke.

Beiteomraadene i fylket oy i visse tilyrcensende

svenske trakter. Renbeitedistrikter.

Renantal.

§ 22.

I Nordland fylke maa svenske lapper

ikke indflvtte med ren i andre omraader

end de, som beskrives i denne §.

Hvert av disse skal utgjore et renbeitedistrikt.

I renbeitedistriktene maa ikke

komme ind flere svenske ren end i denne

§ an fores.

Renbeitedistriktene er folgende:

Balvand

(i Fauske og Saltdal herreder).

Gr censor: Laamitjern (straks nordenfor

riksros nr. 238), bsekken til Eidevand, dette

vand, bsekken till Laamivand, dette vand,

opaginerad Kontrollera mot PDF

(59

Laamielven, Langvandet, Sjönstaaelven,

Övrevand, Gjemgamströmmen,

Nedrevand, Finneidströmmen, Fauskeviken,

Skjerstadfjorden, Saltdalsfjorden,

Saltelven, Junkerdalselven, Graddiselven

till Njallavarreelvens mynning, sistnämnda

älv till riksgräns en samt denna

gräns till Laamitjern.

Högsta renantal: 4,450.

Lön sdal en

(i Saltdals och Mo härader).

Gränser: Dypenaaga från riksgränsen

till sammanflödet med Lönselven, därifrån

räta linjer över Kjemaavatnet till

höjdpunkten 1,222 på Ölfjellets nordöstra

brant, Ölfjellets högsta topp (1,754),

Skavlens högsta topp (1,475) och Stabursdalsfjellets

högsta topp (1,368) på

gränsen mellan Saltdalens och Mo härader,

vidare nämnda gräns till Lönselven,

denna älv till väsende] aren vid Stödi

(686), vidare Gubbeltaaen till dess sammanflöde

med Stokka och denna älv till

riksgränsen vid höjdpunkten 832 samt

riksgränsen till Dypenaaga.

Högsta renantal: 3,800.

Bolma

(i Mo härad).

Gränser: gränsen mellan Saltdals och

Mo härader från Lönselven till Bjellaaga,

sistnämnda älv till dess sammanflöde

med Randalselven, denna älv till Gubbeltaaens

mynning, denna älv till vattend

el aren vid Stödi (686) och vidare Löns
-

Laamielven, Langvandet, Sjonstaaelven,

Övrevand, Gjemgamströmmen, Nedrevand,

Finneidströmmen, Fauskeviken,

Skj erstadf jorden, Saltdalsfjorden, Saltelven,

Junkerdalselven, Graddiselven til

Njallavarreelvens munding, denne elv

til riksgramsen og riksgraensen til Laamitjern.

Hoieste ren antal: 4 450.

Lens dalen

(i Saltdal og Mo herreder).

Gränser: Dypenaaga fra riksgramsen

til sammenlopet med Lönselven, derfra

rette linjer over Kjemaavatnet til hoidepunktet

1 222 i Ölfjellets nordost™ styilning,

Ölfjellets hoieste top (1 754), Skavlens

hoieste top (1 475) og Stabursdalsfjellpts

hoieste top (l 368) i gramsen mellem

Saltdal og Mo herreder, denne

gramse til Lönselven, denne elv til vandskillet

ved Stodi (686), videre Gubbeltaaen

til dennes sammenlop med Stokka og

denne elv til riksgraensen ved hoidepunktet

832 samt riksgramsen til Dypenaaga.

Hoieste renantal: 3 800.

Bolma

(i Mo herred).

Gränser: Gramsen mellem Saltdal og

Mo herreder fra Lönselven til Bjellaaga,

denne elv til dens sammenlop med Randalselven,

denne elv ti! Gubbeltaaens

munding, denne elv til vandskillet ved

Stodi (686) og videre Lönselven til det

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

elven till den punkt, där älven skäres

av omförraälda häradsgräns.

Högsta renantal: 1,500.

Nosa

(i Mo härad).

Gränser: Stokka från riksgränsen vid

höjdpunkten 832 till sammanflödet med

Gubbeltaaen, denna älv till sammanflödet

med Randalselven, denna älv till riksgTänsen

och sagda gräns till Stokka.

Distriktet skall tillsammans med en

trakt i Arjeplogs socken i Sverige utgöra

ett gemensamt betesområde. Nämnda

trakt har följande gränser: Laisälvens

tillflöde från trakten av riksgränsen strax

norr om Nasafjäll, Laisälven till mynningen

av den bäck, som från sjöarna

väster om Skertasåive rinner in i nämnda

älv, denna bäck till utloppet av den

nordligaste av dessa sjöar, därifrån räta

linjer till Tjäulatjåkkos norra topp

och till Jullegatjåkkos mellersta topp

samt över Gabriåives topp till gränsen

mellan Norrbottens och Västerbottens

län, vidare denna gräns till riksgränsen

och riksgränsen till Laisälvens tillflöde

norr om Nasafjäll.

Betet har beräknats förslå, i distriktet

till 500 renar och i den svenska trakten

till 1,000 renar, i följd varav sammanlagda

högsta renantalet för det gemensamma

betesområdet utgör 1,500.

punkt, hvor el ven skjaeres av ovennaevnte

herredsgnense.

Hmeste renantal: 1 500.

Näsa

(i Mo herred).

Gränser: Stokka fra riksgramsen ved

hoidepunktet 832 til sammenlopet med

Gubbeltaaaen, denne elv til sammenlopet

med Kandalselven, denne elv til

riksgramsen og riksgraensen til Stokka.

Renbeitedi strikt et skal danne et faelles

beiteomraade med en trakt i Arjeplog

sogn i Sverige. Denne har folgende

gränser: Laisälvens tillop fra riksgraensen

straks nordenfor Nasafjäll, Laisälven til

muudingen av den baek, som fra vandene

vestenfor Skertasåive rinder ned i naevnte

elv, denne bäsk indtil utlopet av det

nordligste av naevnte vand, derfra rette

linjer til Tjäulatjåkkos nordre top og til

Jullegat jåkkos midterste top samt over

Gabriåives top til graensen mellem Norrbottens

og Västerbottens län, videre

denne gramse til riksgraensen og riksgraensen

til Laisälvens tillop nordenfor

Nasafjäll.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne

yde beite til 500 ren og den svenske

trakt til 1 000 ren, hvorfor det samlede

hmeste renantal for det faelles beiteomraade

er 1 500.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Andfjellet

(i Mo härad).

Gränser: Randalselven från riksgränsen

tillsammanflödet med Virvaselven, denna

älv, Virvandet och Boneselven till riksröset

n:r 224 samt riksgränsen till Randalselven.

Distriktet skall tillsammans med eu

trakt i Sorsele socken i Sverige utgöra ett

gemensamt betesområde. Nämnda trakt

har följande gränser: gränsen mellan

Norrbottens och Västerbottens län från

riksröset n:r 225 till Vindelälven, denna

älv fram till den punkt, där den i skarp

vinkel viker av mot sydost, därifrån

den bäck, som rinner förbi riksröset n:r

224, till riksgränsen samt riksgränsen

tram till riksröset n:r 225.

Betet har beräknats förslå, i distriktet

till 1,500 renar och i den svenska trakten

till 300 renar, i följd varav sammanlagda

högsta renantalet för det gemensamma

betesområdet utgör 1,800.

Kjerringfjellet

(i Mo härad).

Gränser: Boneselven frän riksröset

n:r 224 till Virvandet, denna sjö, Virvaselven

till dess sammanflöde med Randalselven,

denna älv till dess sammanflöde

med Messingaaga (östra), denna

älv till södra ändan av tjärnen vid Elivoldene,

därifrån räta linjer över Lille

Kjerringfjell till detta fjälls sydligaste

topp (1,013) och över Junkerfjellet till

Andfjellet

(i Mo herred).

Gränser: Randalselvtn fra riksgrsensen

til sammenlopet med Virvaselven,

denne elv, Virvandet og Boneselven til

riksros nr. 224 samt riksgrmnsen til

Randalselven.

Renbeitedistriktet skal danne et faelles

beiteomraade med en trakt i Sorsele sogn

i Sverige. Denne har folgende gränser:

Grsensen mellem Norrbottens og Västerbottens

län fra riksros nr. 225 til

Vindelälven, denne elv til det punkt,

hvor den i en skarp vinkel boier av

mot sydost, derfra brnkken, som rinder

förbi riksros nr. 224, til riksgrsensen samt

riksgramsen til riksros nr. 225.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne

yde beite til 1 500 ren og den svenske

trakt til 300 ren, hvorfor det samlede

haiestc renantal for det fmlles beiteomraade

er 1 800.

Kjerringfjellet

(i Mo herred).

Gränser: Boneselven fra riksros nr.

224 til Virvandet, dette vand, Virvaselven

til sammenlopet med Randalselven,

denne elv til sammenlopet

med Messingaaga (ostre), denne elv

til sondre ende av tjernet ved Elivoldene,

derfra rette linjer over Lille

Kjerringfjell til dette fjells sydligst*

top (1013) og over Junkerfjellet til

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

riksröset n:r 222 samt riksgränsen till

riksröset n:r 224.

Högsta renantal: 1,500.

Kalvandet

(i Mo härad).

Gränser: räta linjer från riksröset

n:r 222 över Junkerfjellet till Lille Kjerringfjells

sydligaste topp (1,013), Rismaalsfjellets

nordligaste topp (1,090), Österdalsknabbens

topp (1,120) och Plura

älv (510) vid Sprutfossen, nämnda älv

till Store Kalvandet, denna sjö, älven

mellan samma sjö och Lille Kalvandet,

denna sjö och Lille Urna älv till riksgränsen

samt sagda gräns till riksröset n:r

222.

Högsta renantal: 1,500.

Kobbervandet

(i Mo härad).

Gränser: räta linjer från eu punkt

vid Messingaaga (östra) fyra kilometer

från denna älvs utlopp i Ranenelven

till höjdpunkten 604 på Durmaalshaugen,

höjdpunkten 483 på Glösen, höjdpunkten

635 på Grönfjellets västra

sluttning, en punkt 1,200 meter rakt

söder om höjdpunkten 811 på samma

fjälls sydöstra sluttning, Rismaalsbaekkens

inflöde i Kobbervaselven, Österdalsknabbens

topp (1,120), Rismaalsfjellets

nordligaste topp (1,090), Lille Kjerringfjells

sydligaste topp (1,013) och

södra ändan av tjärnen vid Elivoldene,

riksros nr. 222 samt riksgrsensen til

riksros nr. 224.

Heieste renantal: 1 500.

Kalvandet

(i Mo herred).

Gränser: Rette linjer fra riksros nr.

222 over Junkerfjellet til Lille Kjerringfjells

sydligste top (1 013), Rismaalsfjellets

nordligste top (1 090), 0sterdalsknabbens

top (1 120) og Plura elv (510)

ved Sprutfossen, mevnte elv til Store

Kalvandet, dette vand, elven mellem

dette vand og Lille Kalvandet, dette

vand og Lille Urna elv til riksgrsensen

samt riksgrsensen til riksros nr. 222.

Hmeste renantal: 1 500.

Kobbervandet

(i Mo herred).

Grcenser: Rette linjer fra et punkt

ved Messingaaga (ostre) fire kilometer

fra dens utlop i Ranenelven til hoidepunktet

604 paa Durmaalshaugen, hoidepunktet

483 paa Glosen, hoidepunktet

635 paa Grönfjellets vestre skraaning,

et punkt 1 200 meter ret syd for hoidepunktet

811 paa samme fjells sydostre

skraaning, Rismaalsbsekkens munding i

Kobbervaselven, 0sterdalsknabbens top

(1 120), Rismaalsfjellets nordligste top

(1 090), Lille Kjerringfjells sydligste

top (1 013) og sondre ende av tjernet

ved Elivoldene, dette t jern og Messing
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

denna tjärn och Messingaaga till ovannämnda

punkt fyra kilometer från älvens

utlopp i Ranenelven.

Högsta renantal: 1,300.

Melkfjellet

(i Mo härad).

Gränser: Lille Urna älv från riksgränsen

till Lille Kalvandet, denna sjö,

älven från samma sjö fram till Store Kalvandet,

denna sjö, Pillra älv till Sprutfossen,

därifrån en rät linje till den punkt,

där bäcken i dalen mellan Klimpen och

Slagfjellet sammanflyter med den bäck,

som kommer från höjden 934 å Slagfjellet,

vidare en rät linje till östra ändan av

sjön (836) mellan Slagfjellet och Lapfjellet,

denna sjö, Saeterbaekken till sammanflödet

med bäcken från Östskaret,

denna bäck till södra ändan av tjärnen

i myren öster om Klubben, därifrån eu

rät linje till vatten delaren i dalen mellan

Klubben och Sauakslen, vidare den

mot söder rinnande bäcken till dess sammanflöde

med Glonkabaekken, räta linjer

till höjden 760 omkring två .kilometer

sydost om Umbugtens fjällstuga och till

den punkt på riksgränsen, där denna

skäres av Umbugtens östra strand, samt

riksgränsen till Lille Urna älv.

Högsta renantal: 1,800.

Mofjellet

(i Mo härad).

Gränser: bäcken från dalen mel
lan

Klubben och Sauakslen från dess

sammanflöde med Glonkabaekken till

aaga til ovennmvnte punkt lire kilometer

fra elvens utlop i Ranenelven.

IImeste renantal: 1 300.

Melkfjellet

(i Mo herred).

Gränser: Lille Urna elv fra riksgramsen

til Lille Kalvandet, dette vand

elven fra dette vand til Store Kalvandet,

dette vand, Pillra elv til Sprutfossen,

derfra eu ret linje til det punkt,

hvor baekken i dalen mellem Klimpen

og Slagfjellet loper sammen med baekken

fra hoiden 934 i Slagfjellet, videre

en ret linje til ostre ende av vandet

(836) mellem Slagfjellet og Lapfjellet,

dette vand, Saeterbaekken til sammenlopet

med baekken fra 0stskaret, denne

baek til sondre ende av tjernet i myren

ostenfor Klubben, derfra eu ret linje

til vandskillet i skaret mellem Klubben

og Sauakslen, videre baekken sydover til

dens sammenlop med Glonkabaekken,

rette linjer til hoiden 760 ca. to kilometer

sydost for Umbugten fjellstue og

til riksgramsen ved Umbugtens ostre

strand samt riksgramsen fil Lille Urna

elv.

Heieste renantal: 1 800.

Mofjellet

(i Mo herred).

Gränser: Baekken fra skaret mel
lem

Klubben og Sauakslen fra dens

sammenlop med Glonkabaekken til vaud
-

10— iSBOlin

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

vattendelaren i nämnda dal, därifrån en

rät linje till södra ändan av tjärnen i

myren öster om Klubben, denna tjärn

och bäcken i Östskaret till dess sammanflöde

med Umskarbsekken, denna bäck

till mynningen av bäcken från Fisktjern,

sistnämnda bäck och Fisktjern

till dess norra ända, därifrån eu rät

linje till eu punkt på Rödvandets södra

strand en kilometer väster om Tvervandselvens

mynning, nämnda strand

till Björndalens mynning, därifrån en

rät linje till den punkt, där bäcken från

Nordre Slöikvoldtjern utfaller i Selaaen,

denna älv till dess sammanflöde med

Tveraaen, därifrån räta linjer till höjden

495 på Vestre Mofjellets nordsluttning,

näset mellan de två västligaste

Smaavandene och över Kobberfjellet till

Akerselvens utflöde ur Store Akersvand,

denna sjös norra strand till bukten

nordost om Stornesodden samt därifrån

eu rät linje över Langkjönlien till Glonkabaskkens

sammanflöde med bäcken

från dalen mellan Klubben och Sauakslen.

. Högsta renantal: 1,500.

Spjeltfjelldalen

(i Hemnes och Hatfjelldals härader).

Gränser: Grmsvandet (Gräskejaure)

från riksgränsen till Oksfjellelvens mynning,

denna älv till Okstindbrmen, denna

jökels södra kant till gränsen mellan

Hemnes och Korgens härader, denna

häradsgräns till den fjälltopp (1,868),

skillet i nsevnte skar, derfra en ret

linje til sondre ende av tjernet i myren

©stentor Klubben, dette tjern og bakben

i Ostskaret til sammenlopet med

Umskarbmkken, denne bsek til mundingen

av baekken fra Fisktjern, denne bsek og

Fisktjern til dets nordre ende, derfra

en ret linje til et punkt ved Rödvandets

sondre strand en kilometer vestenfor

Tvervandselvens munding, denne strand

til Bjorndalens munding, derfra en ret

linje til det punkt, hvor baekken fra

Nordre Sloikvoldtjern falder ut i Selaaen,

denne elv til dens sammenlop med

Tveraaen, derfra rette linjer til fjellhumpen

495 i Vestre Mofjellets nordskraaning,

eidet, mellem de to vestligste

av Smaavandene og over Kobberfjellet

til Akerselvens utlop av Store Akersvand,

dette vands nordre strand til

bugten nordost om Stornesodden samt

derfra eu ret linje over Langkjönlien

til Glonkabmkkens sammenlop med bäcken

fra skaret mellem Klubben og Sauakslen.

Ilmeste renantal: 1 500.

Spj el tfjell dalen

(i Hemnes og Hatfjelldal herreder).

Grcenser: Gnesvandet (Gräskejaure) fra

riksgrsensen til Oksfjellelvens munding.

denne elv til Okstindbrmen, denne brses

sondre rand til grsensen mellem Hemnes og

Korgen herreder, denne herredsgrsense til

den fjeldtop (1 868), hvor den stöter sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

där den stöter tillsammans med gränsen

mellan Hatfjelldals och Hemnes

härader, denna häradsgräns till fjälltoppen

med höj dsiffran 1,751, därifrån

eu rät linje åt sydost till nedre ändan

av den längst mot öster framskjutande

jökeln, vidare den härifrån rinnande

häcken till dess sammanflöde med Spjeltfjellelven

omkring två kilometer söder

om Spjelthaugen, Spjeltfjellelven till

mynningen av Smaaskoglibaekken (bäcken

från höjden 782 på Stekvasakslen),

därifrån en rät linje till den punkt på

riksgränsen, där denna skäres av Tverelven

omkring två kilometer söder om

riksröset n:r 216, samt riksgränsen till

Graesvandet.

Distriktet skall tillsammans med en

trakt i Tärna socken i Sverige utgöra

ett gemensamt betesområde. Nämnda

trakt har följande gränser: Gräske
jaure

(Graesvandet) från riksgränsen till

sjöns östra ända, därifrån räta linjer

till topparna 1,137 och 1,069 på Mieskattjåkko,

en punkt fyra kilometer rakt

nordost om riksröset n:r 216, Snuotatjåkkos

nordostliga topp, toppen 1,554

på Båimåivc och fram till den punkt på

riksgränsen, där denna skäres av Tverelven

omkring två kilometer söder om

riksröset n:r 216, samt vidare riksgränsen

till Gräskejaure.

Betet har beräknats förslå, i distriktet

till 1,200 renar och i den svenska trakten

till 600 renar, i följd varav sam
-

men med gramsen niellera Hatfjelldal og

Hemnes herreder, denne herredsgraense til

fjelltoppen med lioidetallet 1 751, derfra

en ret linje mot sydost til nedre

rand av den laengst mot ost fremskytende

brae, videre baekken herfra til dens

sammenlop med Spjeltfjellelven ca. to

kilometer syd for Spjelthaugen, Spjeltfjellelven

til mundingen av Smaaskoglibaekken

(baekken fra hoiden 782 paa Stekvasakslen),

derfra eu ret linje til det

punkt '' paa riksgraensen, livor denne

skjaeres av Tverelven ca. to kilometer

sondenfor riksros nr. 216, samt riksgraensen

til Graesvandet.

Renbeitedistriktet skal danne et faelles

beiteomraade med en trakt i Tärna sogn

i Sverige. Denne har folgende ganser:

Gräskejaure (Graesvandet) fra riksgraensen

til vandets ostre ende, derfra

rette linjer til toppene 1137 og 1069

paa Mieskattjåkko, et punkt fire kilometer

ret nordost for riksros nr. 216,

Snuotatjåkkos nordostligste top, toppen

1554 paa Båimåive og det punkt

paa riksgraensen, hvor denne skjaeres av

Tverelven ca. to kilometer sondenfor

riksros nr. 216, samt videre riksgraensen

til Gräskejaure.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne

yde beite til 1 200 ren og den svenske

trakt til 600 ren, hvorfor det samlede

heieste renantal for det faelles beiteomraade

er 1 800.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

inanlagda högsta renantalet för det gemensamma

betesområdet utgör 1,800.

Rainesen

(i Hatfjelldals härad).

Gränser: Harvandet, Harvasbmkken

till dess sammanflöde med Tiplingelven,

denna älv samt Östre och Vestre Tiplingen

till Tiplingelvens inflöde i sistnämnda

sjö, därifrån eu rät linje till

västra Hundelvens utlopp ur det västra

av de Nedre Cevlarsvandene, denna sjö

och bäcken till den östra sjön (1,000)

samt sistnämnda sjö till dess östra ända,

därifrån en rät linje över Öevlarsfjellets

högsta topp (1,257) till nordvästra ändan

av sjön med höjdsiffran 1,075, denna

sjö, Ranserelven och Ranseren till riksgränsen

samt denna gräns till Harvandet.

Högsta renantal: 2,500.

FjellvaaJdind

(i Hatfjelldals härad).

Gränser: räta linjer från Harvasbmkkens

och Tiplingelvens sammanflöde till

punkten 1,153, Susenfjellets topp (1,208),

höjdpunkten 1,110 på Simskarfjellet och

spetsen av den mot öster framskjutande

vinkel, som gränsen mellan Hatfjelldals

och Vefsens härader bildar på Simskarfjellet,

vidare denna gräns mot söder

till Gilmeces topp (1,073), en linje rakt

mot öster till Simskarelven, denna älv,

Tiplingelven och Tiplingene till Harvasbaekkens

mynning.

Högsta renantal: 2,300.

Rainesen

(i Hatfjelldal herred).

Gränser: Harvandet, Harvasbaekken

til dens sammenlop med Tiplingelven,

denne elv samt 0stre og Vestre Tiplingen

til Tiplingelvens indlop i sidstnaevnte

vand, derfra en ret linje til

Vestre Hundelvens uti ep av det vestligste

av Nedre Cevlarsvandene, dette

vand og baakken til det ostligste av disse

vand (1 000) samt dette vand til dets

ostligste ende, derfra en ret linje over

Cevlarsfjellets hoieste top (1 257) til

nordvestra ende av vandet med hoidetallet

1 075, dette vand, Ranserelven og

Ranseren til riksgramsen samt riksgrsensen

til Harvandet.

Ha iest p renantal: 2 500.

FjellvaaJctind

(i Hatfjelldal herred).

Grcenser: Rette linjer fra Harvasbmkkens

sammenlop med Tiplingelven til

hoidepunktet 1 153, Susenfjellets top

(1 208), hoidepunktet 1 110 i Simskarfjellet

og spidsen av den mot ost fremskytende

vinkel, som gramsen mellem

Hatfjelldal og Vefsn herreder danner

paa dette fjell, videre denne herredsgraense

sydover til Gilmeces top (1 073),

eu linje ret mot ost til Simskarelven,

denne elv, Tiplingelven og Tiplingene

til Harvasbaekkens munding.

TImeste renantal: 2 300.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Store Kjukkelvandet

(i Hatfjelldals och Vefsens härader).

Gränser: Tiplingelven från dess inflöde

i Vestre Tiplingen till Simskarelvens

mynning, sistnämnda älv till eu

punkt rakt öster om Gilmeces topp

(1,073), därifrån en rät linje till sagda

topp, vidare gränsen mellan Hatfjelldals

och Yefsens härader till Kvigtinds

topp (1,703), därifrån räta linjer till

södra Maasskarfjells topp (1,546), Biseggens

topp (1,335), Rörskartinds topp

(1,456) och Nordre Bisegvands norra

ända, vidare Bisegvattendraget genom

Nordre och Södra Bisegvand till kröken

(735) väster om Lille Kjukkelen, därifrån

en rät linje till västligaste bukten

av Store Kjukkelvand, vidare en linje

genom sagda sjö norr om den stora

holmen i sjön fram till dess sydöstra

vik, därifrån eu rät linje till sjön med

höj dsiffran 886 i Viermadalen, därifrån

den älv, som från sydost infaller i

nämnda sjö, till dess källa i Store Börgefjell,

därifrån en rät linje till eu punkt

på gränsen mellan Nordlands och NordTröndelags

fylken eu kilometer sydväst

om fjälltoppen 1,326,vidare vattendelaren

över höjdpunkterna 1,194 och 1,168 samt

Llaafjellets topp (1,375) till Govlektinds

topp (1,327), därifrån räta linjer till nordvästra

ändan av den med höjdsiffran

1,075 betecknade sjön och över Öevlarsfjellets

högsta topp (1,257) till östra ändan

av det östra av de Nedre Cevlars
-

Store Kjukkelvandet

(i Hatfjelldal og Yefsn herreder).

Grcenser: Tiplingelven fra dens indlop

i Vestre Tiplingen til Simskarelvens munding,

denne elv til et punkt rot ostenfor

Gilmeces top (1 073), derfra en ret linje til

nsevnte top, videre gram sen mellem Hatfjelldal

og Yefsn lierreder til Kvigtinds top

(1 703), derfra rette linjer til det söndra

Maasskarfjells top (1 546), Biseggens

top (1 335), Rörskartinds top (1 456) og

Nordre Bisegvands nordre ende, videre

Bisegvasdraget gjennem Nordre og Söndra

Bisegvand til kroken (735) vest

for Lille Kjukkelen, derfra ret linje

til vestligste bugt i Store Kjukkelvand,

videre eu linje gjennem narvnte

vand nordenom den store holmen i vandet

fram til dets sydostligste bugt, derfra

eu ret linje til van det med hoidetallet

886 i Viermadalen, derfra den

elv, som fra sydost falder ut i vandet,

indtil dens utsprång i Store Borgefjell,

derfra eu ret linje til et punkt i gramsen

mellem Nordland og Nord-Trondelag

fylker eu kilometer sydvest för fjelltoppen

1 326, videre vandskillet over

hoidepunktene 1 194 og 1 168 samt

Flaafjellets top (1 375) til Govlektinds

top (1 327), derfra rette linjer til nordvestra

ende av det med hoidetallet 1 075

betegnede vand og over Cevlarsfjellets

hoieste top (1 257) til ostra ende av

det ostligste av Nedre Cevlarsvandene,

detta vand og bäcken til det vestligste

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

vandene, denna sjö och bäcken till den

västra sjön samt sistnämnda sjö till

Vestre Hundelvens utlopp och därifrån

en rät linje till Tiplingelvens inflöde i

Vestre Tiplingen.

Högsta renantal: 1,800.

Golverslcaret

(i Vefsens härad).

Gränser: räta linjer från Löipskartindens

(Golvertindens) högsta topp (1,677)

till toppen 1,364 på Golverfjellet, till höjdpunkten

1,073 i Bolkskaret, över Golvernasen

till Simskarelvens sammanflöde

med Bisegel ven (412), till Rörskartinds

topp (1,456), till Biseggens topp (1,335),

till södra Maasskarfjells topp (1,546) och

till Kvigtinds topp (1,703) samt vidare

mot norr gränsen mellan Hatfjelldals och

Vefsens härader till Löipskartindens

högsta topp (1,677).

Högsta renantal: 800.

23 §.

Såframt norsk renskötsel upptages i

Balvands renbetesdistrikt, skall mellan

rikena träffas överenskommelse om de

ändringar i konventionens bestämmelser

om behandling av frågor om skadeersättning,

som därav påkallas.

I de övriga renbetesdistrikt, som omförmälas

i 22 §, må, under den tid

svenska lappar äga där uppehålla sig

med renar, andra än sådana lappar ej

låta renar beta i vidare mån än som

erfordras under tillåten genomflyttning.

av disse vand samt dette vand til

Vestre Hundelvens uti ep og derfra eu

ret linje til Tiplingelvens indlop i Vestre

Tiplingen.

Heieste renantal: 1 800.

Golverskaret

(i Vefsn herred).

Gränser: Rette linjer fra Leipskar
tindens

(Golvertindens) hoieste top

(1 677) til toppen 1 364 paa Golverfjellet,

til hoidepunktet, 1 073 i Bolkskaret, over

Golvemasen til Simskarelvens sammenlop

med Bisegelven (412), til Rorskartinds

top (1 456), til Biseggens top

(1 335), til det sondre Maasskarfjells top

(1 546) og til Kvigtinds top (1 703)

samt videre nordover gram sen mellem

Hatfjelldal og Vefsn herreder til Loipskartindens

hoieste top (1 677).

IInies te renantal: 800.

§ 23.

Saafremt norsk rendrift optages i Balvand

renbeitedistrikt, skal der trseffes avtale

mellem de to riker om de sendringer

i konventionens bestemmelser om

behandling av sporsmaalet om skadeserstatning,

som saadan rendrift inaatte

gjere pank rmvet,.

I de ovrige i § 22 nrnvnte renbeitedistrikter

har ikke andre end svenske

lapper adgang til åt la ren beite i den

for disse tillatte tid, uten forsaavidt förnöden

er under tillatt gjennemflytning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Från vilka socknar i Sverige inflyttning

kan försiggå.

24 §.

X renbetesdistrikten Balvand, Lönsdalen,

Bolna och Näsa må allenast lappar

från Arjeplogs socken inflytta med

renar, i distrikten Andfjellet, Kjerringfjellet,

Kalvandet, Kobbervandet och

Melkfjellet allenast lappar från Sorsele

socken, i distrikten Mofjellet och Spjeltfjelldalen

allenast lappar från Tärna

socken samt i distrikten Rainesen, Fjellvaaktind,

Store Kjukkelvandet och Golverskaret

allenast lappar från Vilhelmina

socken.

Betestid.

25 §.

Renar, som anmälts skola beta i något

av renbetesdistrikten Fjellvaaktind, Store

Kjukkelvandet och Gol verskaret, må icke

inkomma i Norge före den 5 juli och

skola vara bortförda från norskt område

senast den 16 augusti.

Renar, som anmälts skola beta i något

av de övriga renbetesdistrikten, må

icke inkomma i Norge före den 1 juli

och skola vara bortförda från norskt

område före utgången av augusti.

Fra hvilke sogn i Sverige indflytning kan

for eg aa.

§ 24.

I renbeitedistriktene Balvand, Lonsdalen,

Bolna og Näsa kan alene lapper

fra Arjeplog sogn flytte ind med ren,

i renbeitedistriktene Andfjellet, Ivjer
Ä^ellet,

Kalvandet, Iiobbervandet og

jellet alene lapper fra Sorsele sogn

og i renbeitedistriktene Mofjellet og

Spjeltfjelldalen alene lapper fra Tärna

sogn samt i renbeitedistriktene Rainesen,

Fjellvaaktind, Store Kjukkelvandet og

Golverskaret alene lapper fra Vilhelmina

sogn.

Beitetid.

§ 25.

Ren, som er anmeldt til beitning i

nogen av renbeitedistriktene Fjellvaaktind,

Store Kjukkelvandet og Golverskaret,

maa ikke komme ind i Norge for

den 5 juli og maa va*re fort bort fra

norsk omraade senest den 16 august.

Ren, som er anmeldt til beitning i

nogen av de ovrige renbeitedistrikter,

maa ikke komme ind i Norge for den

1 juli og maa vane fort bort fra norsk

omraade for utgången av august maaned.

opaginerad Kontrollera mot PDF

S. k. bygsel i vissa renbetesdistrikt.

26 §.

I den mån s. k. bygsel kontrakt, varigenom

vissa lappar från Arjeplogs, Sorsele

och Tärna socknar erhållit medgivande

att låta sina renar beta inom

vissa områden i Helgeland, förfalla genom

sådan lapps död eller genom uppsägning

av kontrakt eller av annan anledning,

skola under den tid koiyj^itionen

gäller, utöver dess föreskrifter,

följande särskilda bestämmelser lända

till efterrättelse:

a) Fylkesmannen skall för de svenska

lappar som landshövdingen bestämmer

utfärda bygselkontrakt, innefattande rätt

att låta renar under juli och augusti

månader beta i renbetesdistrikten Kolna,

Näsa, Andfjellet, Kjerringfjellet, Kalvandet,

Kobbervandet, Melkfjellet, Mofjellet

och Spjeltfjelldalen.

b) Inom vart och ett av ifrågavarande

renbetesdistrikt kunna eu eller flera

lappar erhålla bygselkontrakt, dock icke

så många att det för distriktet i 22 §

bestämda högsta renantal överskrides.

c) Skulle antalet renar, tillhörande de

lappar, vilka sålunda erhållit upplåtelse

inom visst distrikt, överstiga det för

distriktet fastställda högsta renantalet,

skall landshövdingen bestämma huru

många renar varje lapp må låta beta

inom distriktet.

Bygsel i visse r enbeitedistrikt er.

§ 26.

Efterhvert som de bygselkontrakter,

hvorved visse lapper fra Arjeplog, Sorsele

og Tärna sogn maatte ha faat adgang til

åt la sine ren beite i visse omraader i

Helgeland, bortfalder ved den bygselberettigedes

död eller opsigelse av kontrakten

eller av anden grund, skal i

den tid konventionen bestaar foruten

dennes bestemmelser gjaelde folgende

smrskilte forskrifter:

a. Fylkesmanden skal gi de svenske

lapper, som landshövdingen utser, bygselkontrakt

paa adgang til åt la sine

ren beite i juli og august maaneder i

renbeitedistriktene Bolna, Näsa, Andfj

ellet, Kj emu gfj ellet, Kalvandet, Kobbervandet,

Melkfjellet, Mofjellet og Spjeltfjelldalen.

b. I hvert av de mevnte renbeitedistrikter

kan en eller flere lapper gives

bygselkontrakt. Dog maa der ikke gives

kontrakt til saa mange lapper, åt det

for renbeitedistriktet i § 22 fastsatte

hoieste renantal överskrides.

c. Skulde antallet av de saaledes

beiteberettigede lappers ren komme til

åt overstige det for renbeitedistriktet

fastsatte hoieste renantal, skal landshövdingen

bestemme, hvor mange ren

enhver av lappene kan före paa beite

i distriktet.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

d) Bygselkontrakt skall gälla under

hela den tid förevarande konvention

äger giltighet. Kontraktet kan dock

när som helst av lappen uppsägas. Sker

sådan uppsägning, skall kontrakt upprättas

med annan lapp. Så skall ock

ske, därest lapp, som erhållit upplåtelse,

dör eller upphör med renskötsel.

Änka efter lapp, som innehaft bygselkontrakt,

äger njuta det tillgodo så

länge hon lever ogift. Samma rätt tillkommer

arvingarna efter sådan lapp

eller efter hans änka så länge dödsboet

är oskiftat, dock icke längre än fem år

från dödsfallet.

e) Efter överenskommelse med landshövdingen

må fylkesmannen häva bygselkontrakt,

om lappens förhållande gör sådant

önskvärt.

f) Lapp, som erhållit bygselkontrakt

skall erlägga dels en gång för alla en

avgift av trettio kronor, dels ock en

årlig utskyld av tjugufem öre för varje

fullt fem tiotal renar, som han för året

anmält.

g) Finnes i något av ifrågavarande

renbetesdistrikt endast en lapp, som erhållit

bygselkontrakt, skall så anses som

vore han förman inom distriktet. Finnas

endast två sådana lappar, bestämmer

landshövdingen för varje år, vilken

av dem skall anses såsom förman och

andre förman.

d. Enhver bygselkontrakt skal vaere

gjmldende for hele den tid, hvori konventionen

har gyldighet. Dog kan

saadan kontrakt naarsomhelst opsiges

av den beiteberettigede lap. Sker

dette, skal kontrakt oprettes med anden

lap. Dette gjaelder ogsaa, naar den

bygselberettigede lap dor eller ophorer

med rendrift.

0nsker bygselberettiget laps enke åt

benytte sin mands kontrakt, har hun

hertil adgang, saalamge hun lever ugift.

Samme adgang har arvingene efter

bygselberettiget lap og efter hans enke,

saalamge dodsboet ikke er skiftet, dog

ikke laengere end fem aar fra dodsfaldet.

e. Efter avtale med landshövdingen

kan fylkesmanden haeve bygselkontrakt,

hvis indehavers forhold gjor saadant

önskelig.

f. Lap, som faar bygselkontrakt, skal

er begge en avgift av treti kröner en gång

for alle og en aarlig avgift av fem og

tyve ore for hvert fulde femtital ren,

som han anmelder for aaret.

g. Skulde der i noget av heromhandlede

renbeitedistrikter alene vaere en

lap, som har bygselkontrakt, skal han

anses som renbeitedistriktets formand.

Er der blot to saadanne lapper, bestemmer

landshövdingen for hvert aar, hvem

av dem skal vaere formand og nsestf

orm and.

U—/Sfi ooo

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

27 §.

Från den tid då denna konvention

träder i kraft skola dess bestämmelser,

med undantag av de i 26 § a)—f) intagna,

i tillämpliga delar gälla även i

fråga om de svenska lappar, som då innehava

bygselkontrakt; och skall varje

bygselområde utgöra ett renbetesdistrikt.

I de bygselkontrakt som kunna komma

att upprättas före konventionens

ikraftträdande skola upptagas de i 22 §

angivna gränser och renantal för varje

område.

28 §.

Skulle under de första tre åren, efter

det kontrakt angående nuvarande bygselområdet

Kobbervandet och Silbotnet

förfallit, renar från renbetesdistriktet

Kobbervandet i juli eller augusti månad

inkomma på mark, som ligger utanför

distriktet men inom gränserna för sagda

bygselområde, skola de i 175—-177 §§

innefattade föreskrifterna om renars omhändertagande

och försäljning genom offentlig

myndighets försorg samt bestämmelserna

i 179 och 180 §§ om avgift

för renars uppehåll å otillåtet område

ej äga tilllämpning, varemot övriga stadganden

i fråga om renar, som olovligen

uppehålla sig i det främmande riket,

skola tillämpas.

Detsamma gäller, därest under de första

tre åren efter det kontrakt angående

§ 27.

Fra det tidspunkt, da nyrvyrende

konvention tryr i kraft, skal dens bestemmelser,

utenfor de i § 26 litr. a—f

indeholdte, i förnöden utstrykning ha

anvendelse paa de svenske lapper, som

da maatte ha bygselkontrakt. Hvert

bygselomraade skal danne et renbeitedistrikt.

I de bygselkontrakter, som maatte bli

oprettet inden konventionens ikrafttryden,

skal optages de gränser og renantal

for vedkommende omraader, som er

nyvnt i § 22.

§ 28.

Hvis der i de förste tre aar, efteråt

kontrakt paa det nuvyrende bygselomraade

Kobbervandet og Silbotnet er bortfaldt,

maatte komme ren fra renbeitedistriktet

Kobbervandet i juli eller august

maaned ind paa mark, som ligger utenfor

renbeitedistriktet, men indenfor grynsene

for nyvnte bygselomraade, skal de

i §§ 175—177 indeholdte forskrifter

om besiddelsestagelse og realisation av

ren ved offentlig tjenestemand samt bestemmelsene

i §§ 179 og 180 om betaling

av visse belop for renens ophold

paa utillatt omraade ikke ha anvendelse,

hvorimot de ovrige forskrifter om ren,

som uberettiget opholder sig i det fremmede

rike, skal anvendes.

Det samme gjylder, saafremt i de

förste tre aar, efteråt kontrakt paa det

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

nuvarande bygselområdet Saufjellet och

Melkfjellet förfallit, renar från renbetesdistriktet

Melkfjellet i juli eller augusti

månad inkomma på det utanför distriktet

belägna Slagfjell.

S. k. inderster (sprutare) i bygselområdet

Grundvand.

29 §.

Skulle nuvarande eller blivande norsk

innehavare av bygselområdet Grundvand

i Mo och Hemnes härader vilja mottaga

svenska lappar såsom s. k. inderster

(sprutare) i området, skall hinder därför

ej möta, så framt det låter förena

sig med bestämmelse om renantal, som

kan bliva bestämt för området.

Flyttningsvägar.

30 §.

I de delar av Nordlands fylke, inom

vilka svenska lappar äga flytta med renar,

skola de, i den mån vissa flyttningsvägar

hittills plägat användas under

flyttningen, för framtiden följa dessa.

Gärden till förebyggande av skada av

renar.

31 §•

Svenska staten skall äga rätt att på

egen bekostnad låta på nedan nämnda

platser anbringa spärrningsgärden:

nuvasrende bygselomraade Saufjellet og

Melkfjellet er bortfaldt, ren fra renbeitedistriktet

Melkfjellet i juli eller august

maaned maatte komme ind paa det

utenfor distriktet liggende Slagfjell.

Inderster i bygselomraadet Grundvand.

§ 29.

Der skal intet vyre til hinder for, åt

norsk indehaver av bvgsel paa omraadet

Grundvand i Mo og Hemnes herreder,

om han saa onsker, indtar svenske

lapper som inderster, forsaavidt det

maatte vane förenlig med det renantal,

som maatte bli vedtat for omraadet.

Flytteveier.

§ 30.

I de del er av Nordland fylke, hvor

svenske lapper har adgang til åt indflytte

med ren, skal de i den utstrykning,

hvori visse flytteveier hittil har

vyret anvendt, benytte disse under flytningene.

Gjcerder til beskyttelse mot skade ved ren.

§ 31.

Det skal vann tillatt for den svenske

stat paa egen bekostning åt la anbringe

spaerregjunder paa nedennyvnte steder:

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

a) i Ankenes härad tvärs över Skamdalsbakkan

och

b) i samma härad tvärs över Norddalen

omkring en kilometer väster om

Stationsholmen.

Svenska staten åligger att hålla gärdena

i försvarligt skick under den tid

konventionen gäller.

Det närmare angivandet av sträckningen

för gärdena tillkommer norske

lappfogden efter . samråd med svenske

lappfogden och vederbörande bofaste.

Gärdena skola uppföras så, att de

freda mot renar.

Renar må icke släppas genom gärdena.

Å gärdena skola anbringas sådana

led eller grindar, som äro av nöden för

de bofaste. Platsen för led eller grindar

skall bestämmas på samma sätt som

nyss är sagt i fråga om angivandet av

sträckningen för gärdena.

Den som begagnar led eller grind å

något av gärdena skall omedelbart ombesörja

dess tillstängande.

Vad i 19 § är stadgat skall äga tilllämpning

å ifrågavarande gärden.

Övergångsbestämmelser för en del av Hatfjelldals

härad.

32 §.

I den del av Hatfjelldals härad, som

ligger mellan linjer, dragna i norr från

riksröset n:r 213 över högsta punkten

a. I Ankenes herred tvers over Skamdalsbakkan

o g

b. i samme herred tvers over Norddalen

ca. en kilometer vestenfor Stationsholmen.

Den svenske stat pligter åt vedlikeholde

gjserdene i försvarlig stånd i konventionstiden.

Gjserdenes noiagtige plads skal bestemmes

av den norske lappefoged efter

samraad med vedkommende fastboende

og den svenske lappefoged.

Gjserdene skal opfores saaledes, åt de

freder mot ren.

Ren man ikke slippes gjennem gjserdene.

I gjserdene skal anbringes de led eller

grinder, som er fornodne for de fastboende.

Hvor gjserdene skal forsynes med

led eller grinder, skal bestemmes paa

samme maate som ovenfor fastsat med

hensvn til pladsen for gjserdene.

Den, som benytter led eller grind i

noget av gjserdene, skal umiddelbart efter

benyttelsen stsenge leddet eller grinden.

Hvad der er bestemt i § 19, skal ha

tilsvarende anvendelse paa disse gjserder.

Overgangsbestemmelser for en del av Hatfjelldal

herred.

§ 32.

I den del av Hatfjelldal herred, som

ligger mellern linjer trukket i nord fra

riksros nr. 213 over hoieste punkt paa

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

på Jofjell, längs den bäck, som därifrån

löper ut i Favnvandet, genom denna sjö

och vattendraget därifrån till Varnvandet

och genom denna sjö samt i söder

från riksröset n:r 209 genom Skarmodalselven

och Unkervandet, skola lappar

tillhörande Vapstens lappby i Västerbottens

län vara berättigade att under

juli och augusti månader åren 1923,

1924 och 1925 låta renar beta inom ett

avstånd av femton kilometer från riksgränsen.

33 §.

Det i 32 § omförmälda område skall

utgöra ett renbetesdistrikt.

34 §.

I fråga om den i 32 § avsedda renbetningen

skola nu gällande lagbestämmelser

rörande de lappar, som med renar

flytta mellan Sverige och Norge, äga

tillämpning.

35 §.

Komma under något av åren 1923,

1924 och 1925 renar tillhörande Vapstens

lappby å annan tid än juli eller

augusti månad in i det i 33 § omförmälda

renbetesdistrikt, skall vederbörande

tjänsteman i Norge därom underrätta

landshövdingen eller den svenske lappfogden.

Varda ej renarna genom deras

försorg utdrivna ur Norge, skall sådan

utdrivning ombesörjas av den norske

Jofjell, långs den bäsk, som derfra loper

ut i Favnvandet, gjennem dette vand og

vasdraget derfra til Varnvandet samt

gjennem dette vand, og i syd fra riksros

nr. 209 gjennem Skarmodalselven og

Unkervandet, skal lapper tilhorende Vapstens

lappeby i Västerbottens län ha

adgang til åt la sine ren beite i maanederne

juli og august i aarene 1923,

1924 og 1925 inden en avstand fra riksgraensen

av femten kilometer.

§ 33.

Det i § 32 nsevnte omraade skal utgjore

et renbeitedistrikt.

§ 34.

Med hen syn til den i § 32 nasvnte renbeitning

skal gjmlde de bestemmelser,

som indeholdes i loven angaaende lappene

av 2 juni. 1883 med senere aendringer

og tillaeg.

§ 35.

Kommer ren tilhorende Vapstens lappeby

ind i det i § 33 mevnte renbeitedistrikt

i noget av aarene 1923, 1924 eller

1925 utenfor juli eller august maaneder,

skal vedkommende tjenestemand i

Norge derom underrede landshövdingen

eller den svenske lappefoged. Blir ikke

renen ved deres forfoining utdrevet av

Norge, skal utdrivning foretages ved den

norske lappefogeds forfoining og skal

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

lappfogden; och skola kostnaderna härför

ersättas av svenska staten.

Vållas under renarnas olovliga uppehåll

i distriktet skada, skall den ersättas

i enlighet med de för Nordlands

fylke tillämpliga föreskrifterna i nu gällande

lag; och varde frågor om sådan

skadeersättning behandlade enligt samma

lag.

Rätt att låta renar överskrida riksgränsen.

36 §.

Svenska lappar, som tillhöra nedannämnda

lappbyar och som under sommaren

söka bete för sina renar på svenska

sidan om riksgränsen, skola i enlighet

med vad här nedan sägs hava rättighet

att låta renarna under juli och

augusti månader överskrida gränsen och

uppehålla sig inom nedan angivna områden

i Norge; dock må varje lappbys

renar överskrida gränsen allenast på den

sträcka, där densamma berör denna

lappbys svenska område.

a. Rautasvuoma och Kalasvuoma

lappbyar i Jukkasjärvi socken samt Norrkaitums

lappby i Gellivare socken inom

ett område med följande gränser:

En linje som på en kilometers avstånd

följer Ofotbanan på dess södra sida

från riksgränsen till Norddalsbron, därifrån

fjällstupet mot Norddalen och

Hunddalen fram till den från fjället

omkostningene herved erstattes av den

svenske stat.

Voldes skade under ovennsevnte rens

utillatte ophold i renbeitedistriktet, skal

den erstattes efter de i ovennaevnte lov

av 2 juni 1883 for Nordland fylke gjaeldende

forskrifter og skal behandlingen

av saadant erstatningskrav Ande sted

efter samme lov.

A dg ang til åt la ren overskride riksgrcensen.

§ 36.

De svenske lapper i nedennmvnte lappebyer,

som om sommeren söker beite

for sine ren paa den svenske side av

riksgränsen, skal ha adgang til paa nedenanforte

vilkaar åt la sine ren i juli

og august maaneder overskride riksgramsen

og opholde sig i de nedenfor

beskrevne omraader i Norge, idet hver

lappebys ren dog alene tillätes åt overskride

riksgraensen, hvor denne berorer

lappebyens omraade i Sverige:

a. Rautasvuoma og Kalasvuoma

lappebyer i Jukkasjärvi sogn og Norrkaitum

lappeby i Gellivare sogn i et

omraade med folgende gränser:

En linje, som paa en kilometers avstand

folger Ofotbanen paa dens sondre side

fra riksgraensen til Norddalsbroen, derfra

fjellstupet mot Norddalen og Hunddalen

indtil den fra fjellet Brandten

kommende baek, derfra rette linjer mel
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Brandten kommande bäcken, därifrån

räta linjer mellan följande fjälltoppar

och höjdpunkter: Sildviktind

(1,357), Blaaisen (1,485), 1,246, 1,435,

Yombtind (1,497) och höjdpunkten 1,262

på Saelkacokka, vidare runt Skamdalsbotn

efter höjdpunkterna 1,083, 1,231,

1,012 och 1,270, därifrån en rät linje

till toppen 1,247 på Tverdalsfjell, dock

med sådan jämkning i gränsen att den

följer det i 31 § a) omförmäld a gärde

som är avsett att uppföras tvärs över

Skamdalsbakkan, vidare räta linjer till

Stortind (1,537), Losifjell (1,213) och

norra ändan av det i 31 § b) omförmälda

gärde som är avsett att uppföras

tvärs över Norddalen'', därifrån

nämnda gärde och en rät linje från dess

södra ända till Saelkacokka (1,732), därifrån

räta linjer till Tverfjell (1,064),

norra ändan av Middagsvatnet, västra

ändan av Kjelvatnet och norra ändan

av Langvatnet (Guovddelasjavrre); dock

må renar från Norrkaitums lappby uppehålla

sig allenast i områdets sydliga

del.

b. Mellanbyns och Sörkaitums lappbyar

i Gellivare socken samt Sirkas och

Tuorpons lappbyar i Jokkmokks socken

i ett område med följande gränser:

Räta linjer från Langvatnets (Guovddelasjavrres)

norra ända till höjden 1,045

norr om Baugevatnets västra ända,

Mannfjellets mellersta topp (1,039) och

lem folgende fjelltopper og hoidepunkter:

Sildviktind (1 357), Blaaisen (1 485),

1 246, 1 435, Yombtind (1 497) og lioidepunktet

1 262 paa Sadkacokka, videre

rundt Skaindalsbotn efter hoidepunktene

1 083, 1 231, 1 012 og 1 270, derfra

en ret linje til toppen 1 247 paa Tverdalsfjellet,

dog med den knipning i

gramsen, åt den folger det i § 31 litr. a

nsevnte gjasrde, som forutssettes opfort

tvers over Skamdalsbakkan, videre i

rette linjer til Stortind (1 537), Losifjell

(1 213) og nordre ende av det

i § 31 litr. b naivnte gjserde, som forutsaettes

opfort tvers over Norddalen,

derfra nsevnte gjaerde og en ret linje

fra dettes son dre ende til Saelkacokka

(1 732), derfra rette linjer til

Tverfjell (1 064), nordre ende av Middagsvatnet,

Kjelvatnets vestre ende og

Langvatnets (Guovddelasjavrres) nordre

ende; dog skal ren fra Norrkaitum lappeby

alene kunne opholde sig i omraadets

sydlige del.

b. Mellanbyn og Sorkaitum lappebyer

i Gellivare sogn og Sirkas og Tuorpon

lappebyer i Jokkmokk sogn i et omraade

med folgende gränser:

Rette linjer fra Langvatnets (Guovddelasjavrres)

nordre ende til hoiden 1 045

nord for Baugevatnets vestre ende, Mannfjellets

midtre top (1 039) og hoidepunktet

725 i samme fjells sondre skraaning,

derfra fjellstupet rundt Storvatnet ind
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

höjdpunkten 725 å samma fjälls södra

sluttning, därifrån fjällstupet runt Storvatnet

fram till höjdpunkten 778 på

Eidryggen, därifrån räta linjer till

Björnefjell (1,051), utloppet för Oierregjavras,

höjden 600 väster om Steingjerdevatnet,

norra ändan av den med

höjdsiffran 540 betecknade sjön öster

om Gallocokka, Helligakslas topp 937,

västra ändan av Heggvatnet, höjden 408

mellan Hellemobotn och Hevstenj avrre,

Hevnefjellets högsta topp (1,114), Borticokkas

topp (1,171), toppen 1,027 på

Slsettocorro, västra ändan av Varreviejekajavrre,

Langvatnets västra ända,

Storskogvatnets östra ända, Litle Vaerivatnets

östra ända, Löytavatnets västra

ända, över näset mellan Sisvatnet och

Rundvatnet till Blaamanden (1,571) och

till Laamivatnets västra ända samt därifrån

efter Laamivatnet, Eidevatnet och

Laamitjern till riksgränsen.

c. Semisjaur-Njargs lappby i Arjeplogs

socken i ett område med följande

gränser:

Njallavarreelven från riksgränsen till

barrskogsgränsen, sistnämnda gräns till

den punkt där Graddiselven kröker mot

väster, vidare räta linjer till en hög fors

i Ytterbaekken strax ovan skogsgränsen,

till Litlfjellets topp (740), till Övre Viskisvatnets

sydöstra ända samt över Viskisnasen

och den med höjdsiffran 1,029

betecknade toppen till Dypenaaga ävensom

denna älv till riksgränsen.

til hoidepunktet 778 paa Eidryggen,

derfra rette linjer til Björnefjell (1 051),

utlopet av Öierregjavras, hoiden 600

vestenfor Steingjerdevatnet, nordre ende

av vandet med hoidetallet 540 ostenfor

Gallocokka, Helligakslas top (937), vestre

ende av Heggvatnet, hoiden 408 mellem

Hellemobotn og Hevstenj avrre,

Hevnefjellets hoieste top (1 114), Borticokkas

top (1 171), toppen 1 027 paa

Slaettocorro, vestre ende av Varreviejekaj

avrre, Langvatnets vestre ende, Storskogvatnets

ostre ende, Litle Va; riva tnets

ostre ende, Löytavatnets vestre ende,

over eidet mellem Sisvatnet og Rundvatnet

til Blaamanden (1 571) og til

Laamivatnets vestre ende samt derfra

efter Laamivatnet, Eidevatnet og Laamitjern

til riksgraensen.

c. Semisjaur-Njarg lappeby i Arjeplog

sogn i et omraade med folgende

gränser:

Njallavarreelven fra riksgraensen til

barskoggraensen, barskoggraensen til

Graddiselven, hvor denne boier mot vest,

videre rette linjer til en hoi fos i Ytterbaekken

like ovenfor skoggraensen, til

Litlfjellets top (740), til Övre Viskisvatnets

sydostre ende og over Viskisnasen

og den med hoidetallet 1 029 betegnede

top til Dypenaaga samt denne elv til

riksgraensen.

cl. Vilhelmina södra lappeby i Vilhelmina

sogn i et omraade med folgende

grasnser:

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

d. Vilhelmina södra lappby i Vilhelmina

socken i ett område med följande

gränser:

Ranseren, Ranserelven till nordvästra

ändan av den med höj dsiffran 1,075 betecknade

sjön, en rät linje till toppen

av Govlektind (1,327), vidare vattendelaren

över Flaafjell (1,375) samt höjdpunkterna

1,168, 1,194, 1,326 och 1,340,

därifrån en rät linje till sjön med höjdsiffran

1,067 samt vidare denna sjös

avlopp till riksgränsen.

e. Frostvikens norra lappby i Frostvikens

socken i ett område med följande

gränser:

det under d) nämnda områdets sydgräns

från riksgränsen till gränsen mellan

Nordlands och Nord-Tröndelags fylken,

vidare nämnda fylkesgräns till en punkt

en kilometer sydväst om fjälltoppen

1,326 och därifrån en rät linje till norra

ändan av sjön med höj dsiffran 966 överst

i Sipmekdalen samt Sipmekelven och

Sipmeksjöarna till riksgränsen.

37 §.

Beträffande utövningen av den i 36 §

omförmälda rättighet skola gälla följande

särskilda bestämmelser:

a) Lapp må ej inflytta i det norska

betesområdet, dock skola nödiga vaktare

åtfölja renarna med rätt att å området

uppslå vakttält.

b) Renarna skola vaktas med sådan

omsorg, att de icke vålla skada och att

12— tSt>09<)

Ranseren, Ranserelven til nordvestre

ende av det med hoidetallet 1 075 betegnede

vand, en ret linje til toppen av

Govlektind (1 327), videre vandskillet

over Flaafjell (1 375) samt hoidepunkterne

1 168, 1 194, 1 326 og 1 340, derfra

en ret linje til vandet med hoidetallet

1 067 samt videre bsekken fra dette

vand til riksgrsensen.

e. Frostvikens norra lappeby i Frostviken

sogn i et omraade med folgende

gränser:

Det under litr. d mevnte omraades

sydgrsense fra riksgrmnsen til gramse n

mellem Nordland og Nord-Trondelag fylker,

videre denne fylkesgrsense til et

punkt en kilometer sydvest for fjelltoppen

1 326 og derfra en ret linje til

nordre ende av vandet med hoidetallet

966 överst i Sipmekdalen samt Sipmekelven

og Sipmeksjoene til riksgrmnsen.

§ 37.

Paa den i § 36 omhandlede renbeitning

skal folgende smrskilte bestemmelser

ha anvendelse:

a. Lappene maa ikke flytte iiul i

omraadet. Dog skal de fornodne vogtere

folge renen og ha adgang til åt

opslaa vagttelt i omraadet.

b. Renen skal vogtes med saadan

omsorg, åt den ikke gjor skade og åt

opaginerad Kontrollera mot PDF

DO

sammanblandning med norska renar så

vitt möjligt förebygges. Uppstår sammanblandning,

skola de svenska lapparna

efter anmaning biträda vid utskiljning

av de norska renarna.

De svenska lapparna skola, innan deras

renar lämna området, föranstalta om utskiljande

av norska renar, som kunna

hava sammanblandats med de svenska

renarna, samt i god tid lämna de norska

renägarna meddelande om tid och plats

för skilj ningen.

Hava norska renar medföljt svenska

renar till Sverige, skola de svenska lapparna

medverka till utskiljande av de

norska renarna, där sådant påkallas av

renägaren. Intill dess skiljning ägt rum

skola renarna omsorgsfullt vårdas av de

svenska lapparna.

c) Skada, som vållas av de svenska lapparna

eller renarna, skall ersättas; och

skola i avseende å behandling av frågor

om ersättning för sådan skada bestämmelserna

i 186 § lända till efterrättelse.

III. Gemensamma bestämmelser för

Troms och Nordlands fylken.

Lapparnas anmälningar. Förmän och

andre förmän.

38 §.

Lapp, som vill begagna sig av rättigheten

att med renare inflytta i Norge,

skall före januari månads utgång anmäla

detta för den svenske lappfogden. An
-

sammenblanding med norske ren saavidt

mulig hindres. Sker sammenblanding,

skal de svenske lapper paa forlangende

yde bistånd til, åt de norske

ren kan faaes utskilt.

Inden de svenske ren förlåter omraadet,

skal de svenske lapper derhos sarge

for, åt de norske ren, som maatte vaere

kommet blandt deres ren, blir utskilt,

og itide varsle de norske reneiere om

tid og sted for utskilningen.

Har norske ren fulgt med svenske ren

til Sverige, skal de svenske lapper paa

forlangende av eieren yde bistånd til,

åt de norske ren kan faaes utskilt. Indtil

utsilning Under sted, skal de svenske

lapper omsorgsfvildt vogte de norske ren.

c. Skade, som voldes av de svenske

lapper eller ren, skal erstattes. Behandlingen

av krav paa erstatning för saadan

skade skal i förnöden utsträckning

foregaa overensstemmende med de i § 186

indeholdte forskrifter.

III. Fselles bestemmelser for Troms

og Nordland fylker.

Lappenes anmeldelser. Formcend og

noest formcend.

§ 38.

De lapper, som vil gjore bruk av sin

adgang til åt flytte med ren til Norge,

skal inden utlopet av januar maaned

anmelde dette for den svenske lappe
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

målningen skall dessutom innehålla uppgift

om:

a) den anmäldes jämte medföljande

husfolks och renvaktares namn och ålder

ävensom den lappby han tillhör;

b) de andra personer, för vilka den anmälde

har renar i sin vård;

c) det antal renar, som skall medföras

för envar i anmälningen avsedd

person;

d) de renmärken var och en av dem

använder, dock att, när uppgift härom

en gång är lämnad, senare anmälningar

allenast behöva omfatta uppgift om ändringar;

samt

e) det renbetesdistrikt, inom vilket betningen

skall försiggå.

I anmälan, som avser Troms fylke,

häri inbegripna de i 2 § nämnda delar

av Ankenes härad, skall lämnas uppgift

huruvida betningen skall försiggå allenast

i sommardistrikt eller även i vårdistrikt

samt i senare fallet angivas de

särskilda distriktens namn och vilket antal

renar skall beta i varje distrikt.

Vilka ytterligare uppgifter skola lämnas

av lapp, som vill hålla mjölkande

getter inom östra området i Troms fylke,

stadgas i 80 §.

39 §.

För varje renbetesdistrikt skola de

lappar, som anmält sig att dit flytta, före

utgången av februari månad bland sig

utse eu förman och en andre förman.

foged. Anmeldelsen skal derhos indeliolde

opgave over:

a. Anmelderens og medfolgende husfolks

og renvogteres navne og ålder

og hvilken lappeby han tilhorer;

b. for hvilke andre personer anmelderen

har ren til bevogtning;

c. det antal ren, som agtes medfört

for hver enkelt persons vedkommende;

d. de renmerker, hver av dem benytter;

er saadan opgave engång git, behover

ved senere anmeldelser alene mulige

amdringer åt opgives;

e. det renbeitedistrikt, hvor beitningen

skal foregaa.

I anmeldelser, som gjselder Troms

fylke, heri indbefattet de i § 2 naevnte

deler av Ankenes herred, skal der

meddeles opgave om, hvorvidt renbeitningen

skal foregaa alene i sommerdistrikt

eller ogsaa i vaardistrikt. I sidste

tilfaelde opgives de smrskilte distrikters

navne og antallet av de ren, som skal

beite i hvert av dem.

Hvilken opgave derhos skal avgives

av lap, som vil holde melkegjet i det

ostre omraade i Troms fylke, bestemmes

i § 80.

§ 39.

For hvert renbeitedistrikt skal de

dertil anmeldte lapper inden utgången

av februar maaned av sin midte vaelgo

eu formand og en nmstformand.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

För Troms fylke skola förmän och

andre förmän väljas särskilt för vårdistrikten

och särskilt för sommardistrikten.

Därest ett vårdistrikt och ett sommardistrikt

hava samma gränser och till

det senare icke anmälts andra lappar

än till det förra, skola allenast en förman

och en andre förman väljas.

40 §.

Den svenske lappfogden skall tillse

att val av förmän och andre förmän

företagas i rätt tid och ordning.

För de valda skall utfärdas förordnande

av landshövdingen.

41 §.

Före mitten av mars månad skall landshövdingen

tillsända fylkesmannen förteckning

över de anmälda lapparna med de i

38 § nämnda uppgifter och tillika meddela,

vilka som utsetts till förmän och andre

förmän. Förteckningen skall åtföljas av

den svenska lappfogdens intyg att, såvitt

han är i stånd att därom uttala sig,

de uppgivna renantalen äro riktiga och

å förteckningen ej upptagas andra renar

än sådana som lapparna äga rätt att

låta beta i Norge.

Nödigt utdrag av förteckningen skall

överlämnas, av landshövdingen till förmännen

och andre förmännen samt av

fylkesmannen till norske lappfogden och

länsmännen eller dem som eljes förordnats

till syneförmän (takstbestyrere).

For Troms fylke skal formaend og nsestformaend

vaelges särskilt for vaardistriktene

og särskilt for sommerdistriktene.

Naar et vaardistrikt og et sommerdistrikt

har samme gränser og der til det

sidste ikke er anmeldt andre lapper end

til det förste, skal der alene v felges en

formand og en naestformand.

§ 40.

Den svenske lappefoged skal paase,

åt valgene paa formaend og naestformaend

foregaar i rette tid og paa rette maate.

For de valgte utfaerdiger landshövdingen

beskikkelse.

§ 41.

Inden midten av mars maaned skal

landshövdingen sende fylkesmanden fortegnelse

over de anmeldte lapper med

de i § 38 naevnte opgaver og underretning

om, hvem der er beskikket til formaend

og naestformaend. Fortegnelsen

skal vaere ledsaget av den svenske

lappefogeds bevidnelse om, åt de opgivne

renantal er rigtige og åt der ikke er

opfort andre ren end saadanne, som

lappene har adgang til åt la beite i

Norge, dette dog alene i den utstrykning

hvori lappefogden er istand til åt uttale

sig derom.

Av fortegnelsen skal fornodne utdrag

sendes av landshövdingen til formaendene

og naestformaendene og av fylkesmanden

til den norske lappefoged, lens
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

42 §.

Gör lapp anmälan så sent, att den

icke kan upptagas på landshövdingens

förteckning, har han icke rätt att under

året inflytta med renar eller låta sina

renar åtfölja inflyttande lapp.

Hänvisning till annat renbetesdistrikt.

43 §.

Efter överenskommelse med landshövdingen

må fylkesmannen hänvisa lapp,

som anmält sig till visst renbetesdistrikt,

att med de anmälda renarna flytta till

annat distrikt inom fylket. Beslut om

sådan hänvisning skall genom landshövdingen

i god tid meddelas lappen.

Denna bestämmelse skall dock icke äga

tillämpning å lapp, som erhållit bygselkontrakt.

Förmannens och andre förmannens befogenhet

och skyldigheter.

44 §.

Förmannen har befogenhet att meddela

lapparna i renbetesdistriktet de föreskrifter

och av dem kräva den medverkan,

som han finner vara av nöden för fullgörande

av de förpliktelser, som enligt

denna konvention åligga honom.

Det tillkommer honom dessutom att i

maendene og mulige andre takstbestyrere.

§ 42.

Avgir lap anmeldelse saa sent, åt den

ikke kan medtages paa landshövdingens

fortegnelse, har han ikke adgang til i

det paagjaeldende aar åt flytte ind med

sine ren eller la dem medfolge indflyttende

lap.

Henvisning til andet renbeitedistrikt.

§ 43.

Efter overenskomst med landshövdingen

kan fylkesmanden henvise anmeldt

lap med de anmeldte ren til et andet

renbeitedistrikt inden fylket. Bestemmelse

om saadan henvisning maa gjennem

landshövdingen i betimelig tid meddeles

vedkommende lap.

Naervaerende förskrift har ikke anvendelse

paa lap, som har bygselkontrakt.

Formandens og ncestformandens myndighet

og pligter.

§ 44.

Formanden har myndighet til åt gi

renbeitedistriktets lapper de paalaeg og

av dem kraeve den bistånd, som han

maatte Ande förnöden, for åt han skal

kunne vareta de ham i naervaerende

konvention paalagte pligter.

Det tilkommer derhos formanden med

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

frågor rörande ersättning för skada av

renar föra talan för lapparna i distriktet

och därvid jämväl ingå förlikning

i fråga om skadeersättning och kostnader.

45 §.

Förmannen åligger:

a) att infinna sig i sitt renbetesdistrikt

senast samtidigt med de lappar,

som först inflytta, eller, om han är förman

i sommardistrikt och några till

detta anmälda lappar redan under våren

befinna sig där, senast samtidigt med

dem som först inflytta under sommaren;

b) att kvarstanna i distriktet till dess

lapparna flyttat därifrån;

c) att omedelbart vid ankomsten till

distriktet och sist inom åtta dagar uppvisa

sitt förordnande för den eller de

syneförmän, inom vilkas tjänstgöringsområde

distriktet är beläget, och underrätta

dem om var han tagit boplats

inom distriktet;

d) att inom distrikt, där fylkesmannen

finner sådant vara av nöden, hos länsmannen,

för vidare kungörande, uppgiva

en eller flera lämpligt belägna platser

inom distriktet, där vaktmanskap skall

vara förlagt för att mottaga anmälan

om kringströvande och skadegörande renar;
e)

att omedelbart underrätta syneförmannen

eller, om flera syneförmän fin
-

hensyn til ansvar for skade ved ren åt

handle paa vegne av renbeitedistriktets

tapper og til derunder ogsaa åt indgaa

forlik om erlaeggelse av erstatning og

omkostninger.

§ 45.

Det paaligger formanden

a. åt indfinde sig i sit renbeitedistrikt

senest til samme tid som de dit först

ankommende lapper eller, om han er

formand i sommerdistrikt og nogen av

de til dette anmeldte lapper allerede fra

vaaren av opholder sig der, senest samtidig

med de lapper, som först indflytter

fra sommeren av,

7 I

b. åt förbli i distriktet, indtil lappene

bär fraflyttet dette,

c. straks ved sin ankomst til distriktet

og senest inden otte dager åt forevise

sin beskikkelse for den eller de

takstbestyrere, inden hvis bestillingskreds

renbeitedistriktet er beliggende, og åt underrede

takstbestyreren eller takstbestyrerne

om, hvor han har tat ophold i

distriktet,

d. i de renbeitedistrikter, hvor fylkesmanden

finder det paakraevet, åt opgi

til lensmanden for videre bekjendtgjorelse

et eller flere bekvemt beliggende

steder i renbeitedistriktet, hvor der skal

vane stationert renvogtere, til hvem melding

om omstreifende og slradegjorende

ren kan ske,

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

nas, dessa, när han byter boplats och

när han lämnar distriktet;

f) att såvitt möjligt städse hålla sig

underrättad om delgivningar;

g) att hålla sig underrättad om de

till distriktet hörande lapparnas boplatser;
h)

att söka skaffa sig kännedom om

huruvida lappar eller renar olovligen

uppehålla sig inom distriktet eller huruvida

större antal renar än enligt denna

konvention är medgivet inkommit och i

så fall därom göra anmälan;

i) att söka utreda genom vilkens eller

vilkas renar uppgiven skada blivit vållad;

j) att infinna sig vid syneförrättningar

och rättegångar om ersättning samt

lämna norske lappfogden den medverkan,

som denne skäligen kan å tjänstens vägnar

kräva;

k) att tillse- det gällande bestämmelser

om bevakning och renbetning efterlevas

och hos länsmannen eller tillsyningsväsendet

anmäla överträdelser, ävensom

att vidtaga sådana åtgärder som

äro av nöden för uppehållande av försvarlig

och välordnad renskötsel samt

förebyggande av skada och intrång för

de bofasta, såsom att ombesörja att renvaktare

utsändas eller utsättas på bestämda

platser, att bortlupna renar återhämtas

samt att, där vissa flyttningsvägar

äro föreskrivna, dessa följas; samt

l) att i övrigt fullgöra vad enligt

denna konvention åligger honom.

e. straks åt underrette takstbestyreren

eller takstbestyrerne, naar han skifter

opholdssted inden distriktet og naar han

förlåter dette,

f. saavidt rimlig til enhver tid åt

bolde sig underrettet om forkyndelser,

g. åt bolde sig underrettet om de til

distriktet horende lappers opholdssteder,

h. åt seke oplyst, om der i renbeitedistri

litet er lapper og ren uten beret-,

tigelse og om der er indkommet flere

ren end efter nmrvserende konvention

tillatt samt i tilfrelde åt anmelde saadant,

i. åt seke oplyst, ved hvis ren opgiven

skade er voldt,

j. åt indfinde sig ved takstforretninger

og erstatningsseksmaal og åt yde

lappefogden den bistånd, som denne paa

t j enestens vegne med feie kan kras ve,

k. åt paase, åt de gjreldende bestemmelser

om renvogtning og renbeitning

overholdes, og hos lensmanden eller lappeopsynet

åt anmelde overtraedelser samt

åt trseffe saadanne forfeininger, som er

paakrrevet til fremme av försvarlig og

velordnet rendrift og til forebyggelse av

skade og ulempe for de fastboende, saasom

åt tilse, åt vogtere utsendes og

stationeres paa bestemte steder, åt bortlopne

ren tilbakefores og åt de fastsatte

flytteveier folges,

l. åt iovrig företa det, som efter nrervaerende

konvention paaligger barn.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

46 §.

När förmannen är förhindrad att

tjänstgöra, träder andre förmannen i

hans ställe.

Förmannen kan därjämte för särskilda

tillfällen uppdraga åt andre förmannen

att tjänstgöra såsom förman.

Skulle i något fall, då andre förmannen

tjänstgjort såsom förman eller såsom

sådan behandlats, befogenhet därtill,

efter vad nu är sagt, ej hava tillkommit

honom, må sådant likväl ej

rubba giltigheten av vad han gör och

låter.

De skyldigheter, som i 45 § d), f), h),

i), j), k) och 1) äro stadgade beträffande

förman, skola åligga andre förman allenast

när han tjänstgör såsom förman,

men i övrigt äge sagda § tillämpning

jämväl å andre förman.

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar.

47 §.

Lapp, som anmält sig till inflyttning

i Norge, skall samtidigt med renarna

inflytta till detta rike och det

renbetesdistrikt, dit han anmält sig, samt

stanna i distriktet så länge renarna beta

där, med mindre sjukdom eller viktiga

angelägenheter föranleda hans frånvaro.

Avser anmälan ett distrikt som tillsammans

med angränsande svensk trakt skall

utgöra ett gemensamt betesområde, vare

§ 46.

Naestf ormanden skal g jure tjeneste

som formand, naar denne er forhindret

fra åt utföre tjenesten.

Formanden kan derhos for enkelte

tilfselder överdra til nsestformanden åt

gjore tjeneste som formand.

Åt nsestformanden er blit behandlet

eller har gjort tjeneste som formand i

noget tilfselde, hvor han ikke efter foranstaaende

hadde befoielse dertil, har dog

ikke nogen indflydelse paa forfoiningens

gyldighed.

De i § 45 litr. d, f, h, i, j, k og 1

indeholdte paabud gjselder nsestformanden,

alene naar han gjor tjeneste som

formand. Iovrig har nsevnte § anvendelse

ogsaa paa nsestformanden.

Lappenes pligt til åt felge sine ren.

§ 47.

Lap, som har anmeldt sig til indflytning

i Norge, skal samtidig med renen

indflytte i dette rike og i det renbeitedistrikt,

hvortil han har anmeldt sig, og

förbli der, saa lsenge renen beiter der,

forsaavidt ikke sygdom eller presserende

forretninger nodvendiggjor hans fravser.

Gjaelder anmeldelsen et renbeitedistrikt,

som sammen med tilgrsensende svensk

trakt skal utgjore et fsedes beiteomraade,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

den anmälde pliktig att, på sätt nu är sagt,

uppehålla sig inom den svenska eller den

norska delen av betesområdet.

Flyttning.

48 §.

Flyttning med renar skall försiggå

utan onödigt uppehåll.

Å sedvanlig viloplats, som inom bebodd

trakt förekommer å flyttningsväg,

må lapparna kvarstanna med renar intill

två dygn. Efter den 15 juni må

dock uppehåll på viloplats i furuskog

eller i dess närhet icke göras längre än

ett dygn.

49 §.

För skada, som renar vålla å flyttningsväg,

utgår ej ersättning i vidare

mån än såvitt den förorsakats därigenom

att lapparna onödigtvis låtit renarna

sprida sig.

50 §.

Skulle betes-, väderleks- eller snöförhållanden

eller mörker göra det nödvändigt

att avvika från flyttningsväg,

åligger det lapparna att taga väg där

minsta skada förorsakas.

51 §•

Lapparna må icke hindras från att

begagna sig av tillåten flyttningsväg.

Stänges sådan väg, skall den på fylkesmannens

föranstaltande åter öppnas.

13—185000

er den anmeldte pligtig til paa nysnsevnte

maate åt opholde sig inden den norske

eller den svenske del av beiteomraadet.

Flytning.

§ 48.

Flytning med ren skal foregaa uten

unodig ophold.

Paa vanlig hvileplads, som i bebodd

trakt findes paa flyttevei, kan lappene

raste med renen indtil to dogm Efter

15 juni maa dog ophold paa hvileplads

i eller i nserheten av furuskog ikke vsere

av lfengere varighet end et dogm

§ 49.

For skade, som ren volder paa flyttevei,

skal erstatning ikke erliegges, medmindre

skaden er voldt ved, åt lappene

uten nodvendighet har lätt renen spre

sig.

§ 50.

Naar beite-, veir- eller sneforhold eller

morke maatte g jure det nodvendig åt

fravike flyttevei, skal lappene ta vei

der, hvor mindst skade voldes.

§ 51.

Lappene maa ikke hindres i benyttelsen

av tillatt flyttevei.

Stsenges saadan vei, skal fylkesmanden

foranledige den igjen aapnet.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Finnes stängsel uppfört över flyttningsväg,

skall därå anordnas led, som

lätt kan öppnas och har för flyttningen

tillräcklig bredd.

Tvist om anbringande av led och om

dess bredd skall avgöras av fylkesmannen,

sedan han lämnat landshövdingen

tillfälle att yttra sig.

Det åligger lappar, som öppnat led,

att, sedan de betjänat sig av ledet,

stänga detsamma.

52 §.

Begär ägare eller brukare av mark,

varöver flyttningsväg framgår, att vägen

skall omläggas, och anskaffar han annan

tjänlig flyttningsväg, mä fylkesmannen

efter inhämtande av landshövdingens

yttrande medgiva den begärda omläggningen,

om den icke är till väsentlig

olägenhet för lapparna.

Efter överenskommelse med landshövdingen

äge fylkesmannen ock utan sådan

ansökning föreskriva omläggning av

flyttningsväg, när omläggningen finnes

synnerligen önskvärd och icke är till

väsentlig olägenhet för lapparna. Ägare

av mark, varöver den nya vägen skall

framgå, vare i ty fall pliktig att till staten

avstå den för omläggningen behövliga

marken mot ersättning av norska

statskassan. Ersättningens belopp bestämmes

i brist av överenskommelse genom

uppskattning, som omförmäles i § 3

av norska lagen n:r 14 av den 27 juli

Er stängsel opfort over flyttevei, skal

der anbringes led, som let kan aapnes

og har den for flytningen tilstraekkelige

bredde.

Tvist om leddets anbringelse og bredde

avgjores av fylkesmanden, efter åt han

har git landshövdingen anledning til åt

uttale sig.

Det paaligger de lapper, som har aapnet

led, efter avbenyttelsen av leddet

åt lukke det.

§ 52.

Begjserer grundens eier eller bruker

flyttevei omlagt og skaffer anden tjenlig

flyttevei, kan fylkesmanden efter åt ha

indhentet landshövdingens uttalelse tilläte

omlaegningen, naar denne ikke er

til vfesentlig ulempe for lappene.

Fylkesmanden kan efter overenskomst

med landshövdingen ogsaa liten saadan

begjaering beslutte flyttevei omlagt,

naar omliegningen er sserlig önskelig og

ikke til väsentlig uleiligliet for lappene.

Grundens eier er pligtig til åt avstaa

til staten den for omlsegningen fornodne

grund mot erstatning av den norske

statskasse. Erstatningens storrelse bestemmes

i mangel av overenskomst ved

saadant skjon, som omhandles i- lov nr.

14 av 27 juli 1896 om tvungen avstaaelse

av grund til gaardsvei in. v., dens § 3.

s. 99 Kontrollera mot PDF

1896 om tvångsavträdande av mark till

gårdsväg m. m.

53 §.

Då lapparna begagna sig av renar för

förflyttande av sina tillhörigheter (flytta

med raid), skall, ändå att sådant sker

utan samband med hjordens flyttning,

frihet från ersättningsskyldighet i enlighet

med 4 9 § äga rum, så framt lapparna

draga fram å tillåten renflyttningsväg

eller å annan väg, som plägar användas

för raidflyttning.

Vad i 51 och 52 §§ stadgas gälle ock

i fråga om raidväg, som ej sammanfaller

med renflyttningsväg.

Bevakning av renar.

54 §.

Lapparna skola under flyttningen till

och från Norge samt under vistelsen där

hålla renarna under bevakning, så att

de ej vålla skada eller komma in i

annat renbetesdistrikt än där flyttningsvägen

framgår eller på område där

svensk renbetning över huvud är tilllåten.

Under flyttning skola renarna dag

och natt följas av bevakningsmanskap.

Vid uppehåll, som under flyttning göres

på vilo- eller betesplats, skola renarna

jämväl städse åtföljas av vaktare,

som hava att tillse, att hjorden ej

onödigtvis sprides.

99

§ 53.

Naar lappene bruker ren for flytning

av sine eiendele (flytter med raidde),

skal de, selv om dette sker uten förbindelse

med hjordens flytning, overensstemmende

med § 49 vmre fri for

erstatningspligt, saafremt de felger tillatt

flyttevei eller anden vei, som pleier anvendes

for raiddeflytning.

Hvad der er bestemt i §§ 51 og 52,

skal ogsaa gjgelde for raiddevei, som ikke

falder sammen med renflyttevei.

Bevogtning av renen.

§ 54.

Lappene skal under flytningen til og

fra Norge og under opholdet der holde

renen under bevogtning, saa den ikke

volder skade eller kommer ind i andet

renbeitedistrikt end det, hvorigjennem

flytteveien gaar, eller ind paa omraade,

hvor svensk renbeitning overhovedet er

forbudt. ,

Under flytning skal renen dag og nät

felges av mandskap for renens bevogtning.

Under ophold underveis paa hvileeller

beiteplads skal renen likeledes

stedse felges av vogtere, som har åt

paase, åt hjorden ikke unedig sprer sig.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Så vitt möjligt skola renvaktarna tillse,

att renar ej under flyttningen lämnas

efter. Sker det ändock, skall anmälan

genast göras hos förmannen, som

snarast möjligt har att vidtaga åtgärder

för deras insamlande och återförande till

hjorden.

Vid flyttning nedanför skogsgränsen

i bebodd trakt skola renarna alltid hålllas

samlade.

Under flyttning om våren må renarna

ej släppas förr än efter hjordens framkomst

till den betestrakt lapparna ämna

först begagna.

55 §.

Under uppehåll i renbetesdistrikt skall

alltid tillräckligt antal vaktare vara

i verksamhet. Bevakningen verkställes

antingen genom vallning och ofta upprepad

sammandrivning av hjorden eller

genom utsättande av fasta vaktposter

på därtill lämpliga platser samt utsändande

och avlösning av vaktmanskap,

som följer hjordens rörelser. Senast

den 5 augusti skola lapparna, med hänsyn

till den förestående höstflyttningen,

i alla händelser börja att med korta

mellanrum sammandriva renarna i hjordar.

56 §.

Efter överenskommelse med landshövdingen

kan fylkesmannen fastställa närmare

regler för bevakningen i renbetesdistrikten.

Saavidt mulig skal renvogterne paase,

åt der ikke blir efterlatt ren under flytningen.

Sker dette allikevel, skal det

straks meldes til formanden, som snarest

mulig har åt traeffe foranstaltninger til

åt faa de efterlatte ren indsamlet og tilbakefort

til hjorden.

Ved flytning nedenfor skoggraensen i

bebygget trakt skal renen altid holdes

samlet.

Under flytning om vaaren maa renen

ikke slippes, foren d hjorden er kommet

frem til den beitetrakt, som lappene

först skal benvtte.

§ 55.

Under opholdet i renbeitedistriktet

skal et tilstraekkeligt antal renvogtere

altid vaere i virksomhet. Bevogtningen

skal foregaa ved gjutning og jevnlig

sammendrivning av hjorden eller ved

utsaettelse av fäste vagtposter paa dertil

egnede steder i förbindelse med utsendelse

og avlösning av vagtmandskap,

som folger renens bevaegelser. Senest

den 5 angust skal lappene i ethvert

tilfaelde, av hensyn til den forestaaende

hostflytning, begynde jevnlig åt drive

renen sammen i hjord.

§ 56.

Efter overenskomst med landshövdingen

kan fylkesmanden fastsaette naermere

regler for bevogtningen i renbeitedistriktene.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Lapparnas rätt till skogsfångst.

57 §.

Inom renbetesdistrikt, dit lapparna lagligen

inflytta med renar, äga de, i överensstämmelse

med vad här nedan stadgas,

att för eget behov taga lövträd,

buskar, självtorkade barrträd, nedfallna

kvistar och grenar, stubbar samt torra

vindfällen, i den mån sådant virke erfordras

till något av följande ändamål:

a) bränsle,

b) kåtor (gammer),

c) bodar och ställningar för förvaring

av lösören och matvaror,

d) tältstänger, bohag och redskap, samt

e) gärden för mjölkning, märkning

och skiljning av renar (ringgärden).

58 §.

Efter förslag av statens skogsförvaltning

kan fylkesmannen för viss begränsad

tid förbjuda, att växande lövträd eller

buskar av björk eller al tagas på områden,

där avverkning uppenbarligen

kan medföra fara för skogens bevarande

eller föryngring. Dock skall vid meddelande

av sådant förbud iakttagas, att

utnyttjande av tillåtet betesområde ej

må därigenom i väsentlig mån försvåras.

Innan beslut i ämnet meddelas, skall

tillfälle lämnas landshövdingen att härom

avgiva yttrande.

Lappenes adgang til åt ta trävirke.

§ 57.

I de renbeitedistrikter, hvor lappene

lovlig flytter ind med ren, kan de overensstemmende

med nedenstaaende forskrifter

ta til eget bruk lavtrser, busker,

selvtorrede bartrmr, nedfaldne kvister og

grener, stubber og lort vindfald i den

utstrykning, saadant virke er nadvendig

for dem, til

a. braendsel,

b. gammer (kaater),

c. bödel- (bur) og stillinger for opbevaring

av läsare og matvarer,

d. teltstaenger, bohave og redskaper og

e. gjyrder for nickning, merkning og

utsilning av ren (ringgjserder).

§ 58.

Efter förslag av det offentliga skogvysen

kan fylkesmanden for begrynset tidsrum

forby, åt voksende lavtner, bjarkebusker

og olderbusker tages paa omraader,

hvor aavirkning oiensynlig kan medfare

fare for skogens bevarelse eller foryngelse.

Dog maa ved saadant förbud iagttages,

åt ikke utnyttelsen av tillatt beiteomraade

derigjennem vanskeliggjares i

vsesentlig grad. Herom skal landshavdingen

gives anledning til åt uttale sig,

far beslutning fattes.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

59 §.

Växande lövträd samt buskar av björk

eller al må ej tagas annorledes än efter

anvisning. Dock må även utan anvisning

sådant virke tagas

a) till bohag och redskap;

b) till bränsle, tältstänger och ställningar,

som erfordras under vila vid

vallning av renar, under vila och nödtvunget,

kortvarigt uppehåll vid flyttning,

så ock under uppehåll å ny boplats,

dock att i sistnämnda fall anvisning

skall begäras sist å tredje dagen

från ankomsten;

c) till sådana smärre reparationer av

ringgärden som påkallas av oförutsedda

omständigheter och ej kunna uppskjutas;

d) då anvisning ej skett å därför bestämd

tid och senast inom tio dagar

sedan begäran därom tillhandakom den,

som skall meddela anvisningen.

Avverkning utan anvisning må likväl

ej äga rum, därest å platsen finnes för

ändamålet användbart virke av självtorkade

träd, nedfallna kvistar och grenar,

avverkningsbara stubbar, torra vindfällen

eller buskar av eu eller vide. I

fall som avses i b) vare avverkning utan

anvisning ej heller tillåten, där vilan

eller uppehållet äger rum på eller i närheten

av någon boplats eller bevakningsplats,

som av de ifrågavarande lapparna

regelbundet begagnas.

§ 59.

Voksende lovtrser, bjorkebusker og olderbusker

maa kun tages efter utvisning.

Dog kan saadant trävirke tages

uten utvisning

a. til bohave og redskaper,

b. til bändsel, teltstsenger og stillinger

ved rast under rengj Betning og

ved rast og nodtvungne ophold av

kort varighet under flytning samt endvidere

under ophold paa ny liggeplads

(tilholdssted), dog saaledes åt i sidstnsevnte

tilfselde utvisning skal begjseres

senest tredje dag efter ankomsten,

c. til mindre reparationer av ringgjserder,

naar saadanne paa grund av

uforutsete omstsendigheter maa ske uten

ophold, og

d. saafremt utvisning ikke er foretat

til den bestemte tid og senest ti

dage, efteråt begjsering derom er mottat

av den, som skal företa utvisningen.

Aavirkning uten utvisning maa dog

ikke foi''egaa, hvis der paa stedet findes

for oiemedet tjenligt virke av selvtorrede

trser, nedfaldne kvister og grener,

hugstbare stubber, tort vindfald

eller ener- og vidjebusker. I de i litr.

b nsevnte tilfselder er aavirkning uten

utvisning heller ikke tillatt, naar rasten

eller ophcldet Under sted paa eller i nserheten

av nogen liggeplads (tilholdssted)

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

60 §.

Förmannen skall före utgången av

augusti månad å lapparnas vägnar begära

anvisande av det virke av växande

lövträd samt björk- och albuskar, som

under nästkommande år erfordras till

nya ringgärden, kåtor och förvaringsbodar.

Har begäran om anvisning icke

framställts inom nämnda tid, må anvisande

av dylikt virke för användning

nästföljande år ej äga rum, med mindre

förhållandena göra det nödvändigt för

lapparna att erhålla virket och dess anvisande

tillstyrkes av den norske lappfogden.

I de fall då anvisning enligt 59 § eljes

är av nöden, kan vederbörande

lapp eller förmannen på hans vägnar

när som helst begära anvisande av det

erforderliga virket. Sådan begäran bör

så vitt möjligt avse allt det virke sökanden

under året behöver få sig anvisat.

61 §■

Anvisning begäres beträffande staten

tillhörig skog hos vederbörande skogsbetjänt

och beträffande skog i enskild

ägo hos ägaren eller hans ställföreträdare.

eller noget bevogtningssted, som jevnlig

av vedkommende lapper benyttes som

saadant.

§ 60.

Formanden skal for utgången av august

maaned paa lappenes vegne begjsere

utvist det for det kommende aar

nodvendige trävirke av voksende lovtrser,

bjorkebusker og olderbusker til nye

ringgjserder, gammer og opbevaringsbur.

Er begjmringen ikke fremsat inden

denne tid, kan utvisning av saadant

trävirke til bruk i det efterfolgende aar

alene ske, naar forholdene gjor det nodvendig

for lappene åt erholde tra;virket

og det er anbefalt av den norske lappefoged.

I de tilfaelder, hvor utvisning efter

§ 59 forovrig er förnöden, kan vedkommende

lap eller formanden paa hans

vegne naarsomhelst begjsere utvist det

nodvendige trävirke. Saadan begjsering

bor saavidt mulig omfatte utvisning av

alt, hvad rekvirenten behover samme

aar.

§ 61.

Utvisning i statens skog begjmres hos

vedkommende skogbetjent og i privat

skog hos eieren eller hans stedfortrmder.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Begäran om anvisning skall innehålla

uppgift om den tid, då sökanden

önskar att förrättningen skall äga rum,

och den plats, där han önskar få virket

anvisat, samt om virkesmängden och

om det ändamål, vartill virket skall användas.

62 §.

Anvisningen meddelas å statens skogav

skogsbete änten och å enskild skog

av ägaren eller, om denne så önskar,

av skogsbete änt som kan hava blivit

förordnad att tillhandagå med biträde

av denna art. Förrättningen skall äga

rum på tid och plats, som skogsbeteänten

eller skogsägaren bestämmer; dock

skall den företagas snarast möjligt och

senast tio dagar efter det begäran därom

tillhandakom skogsbeteänten eller

ägaren. Sökanden skall i god tid underrättas

om tid och plats för förrättningen.

Uppstår vid anvisning, som meddelas

av skogsägaren, meningsskiljaktighet mellan

parterna, äger sökanden påfordra,

att anvisningen gives av skogsbetjänt,

som fylkesmannen därtill förordnat.

För anvisnings meddelande erlägges

icke betalning.

63 §.

Den som sökt anvisning bar att personligen

eller genom ombud inställa sig

på utsatt tid och plats.

Begj mringen skal indeholde oplysning

om den tid, da rekvirenten onsker, åt

forretningen skal foregaa, og om det sted,

hvor han onsker åt faa virket utvist,

samt om msengden av virket og hvortil

dette skal benyttes.

§ 62.

Utvisningen foretages, forsaavidt angaar

statens skog, av skogbetjenten og,

forsaavidt angaar privat skog, av skogeieren

eller, hvis denne saa onsker, av

en skogbetjent, saafremt det offentlige

maatte ha ansat saadan i dette oiemed.

Utvisningen skal Ande sted til tid og

sted, som skogbetjenten eller skogeieren

bestemmer. Dog maa den foretages snarest

mulig og senest ti dager efter begj

mringens mottagelse. Om tid og sted

for utvisningen blir rekvirenten åt meddele

betimelig underretning.

Opstaar der ved utvisning, som foretages

av skogeieren, uenighet mellem

partene, kan rekvirenten forlange utvisningen

foretat av den offentlige skogbetjent,

som fylkesmanden har bemyndiget

dertil.

For före tagelse av utvisning erlmgges

ikke betaling.

§ 63.

Den, som har begjmrt utvisning, pligter

personlig eller ved stedfortrmder åt

mete til berammet tid og sted.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Utebliver sökanden, åligger det honom

att ersätta skogsbete änten eller ägaren

dennes resekostnad. Förrättningen utsättes

i ty fall att äga rum å annan

dag, ej tidigare än att sökanden kan

inkallas och komma tillstädes; och äger

sökanden under tiden ej rätt till avverkning,

varom fråga är.

64 §.

Beträffande anvisning skola följande

bestämmelser lända till efterrättelse:

a) Vid anvisningens meddelande skall

hänsyn tagas till skogens bevarande

och föryngring.

b) Anvisningen skall avse plats, som

är för lapparna bekväm.

c) Växande lövträd samt björk- och

albuskar må ej anvisas, om i närheten

finnes för ändamålet användbart virke

av självtorkade träd, nedfallna kvistar

och grenar, avverkningsbara stubbar,

torra vindfällen eller buskar av en eller

vide. Av växande träd skola i första

hand anvisas sådana som äro oväxtliga

eller överåriga.

d) Anvisning må ej verkställas så, att

den leder till kalavverkning. Detta gäller

dock ej platser, där ringgärden skola

uppföras.

65 §.

Vid avverkning, som må äga rum

utan anvisning, skola följande bestämmelser

iakttagas:

14—IXBOOO

Undlater rekvirenten åt la mete, skal

han betale utgiftene ved den av skogbetjenten

eller eieren foretagne reise.

Forretningen omberammes med fornodent

varsel. Rekvirenten er uberettiget til

aavirkning, indtil utvisning har fundet

sted.

§ 64.

For utvisning gjadder folgende bestemmelser:
a.

Utvisningen skal ske under hensyn

til skogens bevarelse og foryngelse.

b. Utvisningen skal gives paa bekvemt

sted for lappene.

c. Voksende lovtrser, bjorkebusker og

olderbusker maa ikke utvises, hvis der i

nserheten findes for oiemedet tj enligt

virke av selvtorrede traer, nedfaldne

kvister og grener, hugstbare stubber, fort

vindfald eller ener- og vidjebusker. Av

voksende trser skal först og fremst utvises

uveksterlige og utvoksede.

d. Utvisningen maa ikke ske saaledes,

åt den forer til snauhugst. Dette gjselder

dog ikke tomter, hvor ringgj sarder

skal opfores.

§ 65.

Ved den aavirkning, som er tillatt

uten utvisning, gjselder folgende bestemmelser:
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

a) Avverkningen må ej bedrivas på

sådant sätt, att fara för skogens bevarande

eller föryngring uppstår. Denna

föreskrift skall särskilt iakttagas i skogsbandet,

varmed förstås det nedanför

skogsgränsen belägna skogsbältet, med

en bredd av etthundra meter där skogen

är tät och större bredd upp till tvåhundra

meter där den är glesare.

b) Av växande träd skola i främsta

rummet avverkas sådana som äro oväxtliga

eller överåriga.

c) Kalavverkning må ej i något fall

äga rum.

66 §.

Vid fällning av lövträd må höjden av

den kvarlämnade stubben ej överstiga

femton centimeter från översta rotgrenen,

med mindre skare gör det nödvändigt

att kvarlämna någon större del av stammen.

Huggytan skall såvitt möjligt

göras sned och jämn. Stubbens bark

och näver samt rot och stubbskott skola

lämnas oskadade.

. 67 §.

Lövträd, som ej inom en månad skola

begagnas till bränsle, skola randbarkas

omedelbart efter fällandet och uppläggas

så, att de torka.

68 §.

Lapparna må icke syra, bark- eller

näverfläka eller på annat sätt skada

a. Aavirkningen maa ikke u teves paa

saadan maate, åt skogens bevarelse eller

foryngelse ssettes i fare. Dette paabud

skal särskilt iagttages i skogbaandet,

hvorved förstaas det nedenfor skoggrsensen

liggende skogbselte, med en

bredde av et hundrede meter, hvor

skogen er tmt, og större bredde, optil

tohundrede meter, hvor den er tyndere.

b. Av voksende tran'' skal först og

fremst aavirkes uveksterlige og utvoksede.

c. Snauhugst maa ikke i noget tilfaslde

Ande sted.

§ 66.

Yed fadd ning av lovtrser skal hoiden

av den gjenstaaende stubbe ikke vsere

over femten cm., regnet fra överste rotgren,

medmindre skare gjor det nodvendig

åt ssette igjen en större del av

stammen. Avhugget skal saavidt mulig

gjores skraat og jsevnt. Stubbens bark

og ruever samt rot- og stubbeskud maa

ikke skades.

§ 67.

Lovtrser, som ikke inden en maaned

skal benyttes til brsendsel, skal slinnes

(barkes) umiddelbart efter faddningen og

ltegges op slik, åt de torker.

§ 68.

Lappene maa ikke syre, bark- eller

nseverflmkke eller paa anden maate be
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

växande träd och buskar, med mindre

de äro anvisade till avverkning och senare

användas så som avsetts vid anvisningen.

Utan hinder av detta förbud

kan dock bark av vide tagas till garfning

av skinn.

Där träd, som anvisats till avverkning,

ej lämna erforderlig tillgång till

bark för garfning eller näver för beläggning

av kåta, äro lapparna berättigade

att därutöver erhålla den utsyning,

som är för ändamålet nödvändig,

men vare de pliktiga att efter avbarkningen

insamla och tillgodogöra sig

träden till bränsle eller virke för annat

husbehov.

69 §.

För virke, som tages i statens skog,

erlägges ej någon betalning.

För virke, som tages i enskild skog,

utgår däremot betalning; dock må självtorkade

och vindfällda lövträd, nedfallna

kvistar och grenar, stubbar samt

en- och videbuskar tagas utan betalning.

Lapparna skola i god tid före flyttningen

från renbetesdistriktet för skogens

ägare uppgiva myckenheten av

taget virke, för vilket betalning skall

utgå, och med honom träffa uppgörelse.

70 §.

Kan överenskommelse ej träffas om

betalning, som enligt 69 § bör utgå,

skadige voksende tran.’ eller busker, medmindre

disse er utvist og senere anvendes

som forutsat ved utvisningen.

Uten hinder av dette förbud kan dog

barken av vidjer tages til garfning av

skind.

Forsaavidt bark til garfning eller

nafver til tagning av gammer ikke erholdes

i tilstrsekkelig mrnngde av trser,

som utvises i andet oiemed, har lappene

ret til särskilt utvisning til fyldestgjorelse

av behovet. Lappene er dog

forpligtet til efter avbarkningen åt

indsamle og utnytte trajrne til brmndsel

eller virke for andet husbehov.

§ 69.

For trävirke i statens skog er 1 fegges

ingen betaling.

Derimot betales for trävirke i privat

skog. Dog kan selvtorrede og vindfseldte

lovtrmr, nedfaldne kvister og grener,

stubber samt ener- og vidjebusker tages

uten betaling.

I betimelig tid inden flytningen fra

renbeitedistriktet skal lappene opgi for

skogeieren, hvad de har tat av trävirke,

som skal betales, og med ham istandbringe

opgjor.

§ 70.

I mangel av mindelig overenskomst

om betaling efter § 69 bestemmes denne

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

skall ersättningen bestämmas efter värdering

av länsmannen eller den, som

fylkesmannen förordnar i hans ställe, och

två gode män.

Länsmannen eller den av fylkesmannen

förordnade syneförmannen utser gode

männen bland de personer, som enligt

denna konvention skola tillkallas för

värdering av skada, som vållas av renar.

Syneförmannen och gode männen

åtnjuta samma gottgörelse som är bestämd

för värdering av sådan skada.

Syneförmannen har att inkalla gode

männen och parterna. De senare skola

åtnjuta samma kallelsetid som är bestämd

i avseende å inställelse inför förlikningskommissionen.

Vid synen avgöres ock, huruvida endera

parten eller bägge skola betala förrättningskostnaden.

Värderingen och beslutet om förrättningskostnaderna

må icke överklagas.

71 §.

De belopp, som enligt skriftlig överenskommelse

eller på grund av värdering

enligt 70 § skola av lapparna erläggas

i ersättning för virke, så ock

kostnader för värdering enligt sagda §

skola, så framt de ej erlagts till den

därtill berättigade, betalas i enlighet

med föreskrifterna i 129 §.

Detsamma gäller ifråga om ersättning,

som lapp har att utgiva enligt 63 §.

ved skjon av lensmanden eller den

fylkesmanden bemyndiger dertil og to

msend.

Bestyreren opnsevner nuendene blandt

de personer, som iföl ge nservserende

konvention skal tilkaldes for taksering

av skade voldt av ren. Bestyreren og

mmndene har samme godtgjorelse som

bestemt for takstforretninger i anledning

av saadan skade.

Bestyreren tilsiger msendene og indkalder

partene med varsel som for forlikskommissionen

bestemt.

Skjonnet bestemmer ogsaa, hvilken av

partene, den ene eller begge, skal betala

omkostningene.

Skjonnet og bestemmelsen om omkostningene

er ikke gjenstand for overskjon

eller paaanke.

§ 71.

De belop, som lappene skal betale

for trävirke efter skriftlig overenskomst

eller efter skjon i henhold til § 70

og for omkostninger efter samme §,

skal, hvis de ikke er erlagt til den

berettigede, betales paa samme maate

som i § 129 bestemt.

Det samme gjadder de utgifter, som

skal betales efter § 63.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

72 §.

Virke, som lappar lagligen på sina

boplatser använt till gärden, kåtor, tältstänger

eller liknande varaktigt bruk,

eller som av dem hoplagts till framtida

användning, må icke utan deras

samtycke av jordens ägare eller brukare

bortföras eller göras obrukbart för dem.

Sker det ändock, äga lapparna rätt att

i stället utan anvisning taga även växande

lövträd samt buskar av björk och al.

73 §.

Skulle i något särskilt fall fylkesmannen

finna, att utnyttjandet av fast viloplats

eller boplats uppenbarligen medför

fara för skogens bevarande eller

föryngring, kan han förbjuda platsens

vidare begagnande. Dock må det ej ske,

om flyttning på tillåten flyttningsväg

eller utnyttjande av tillåtet betesområde

skulle därigenom i väsentlig grad försvåras;

och skall landshövdingen erhålla

tillfälle att härom uttala sig, innan beslut

meddelas.

74 §.

Lapparna må icke efter den 15 juni

hava boplats i furuskog.

§ 72.

Trävirke, som av lappene lovlig er

benyttet paa deres opholdssteder til

gjaerder, gammer, teltstaenger eller til

lignende vånge indretninger, eller som

av dem er sammenlagt til fremtidig anvendelse,

maa ikke av grundens eier eller

bruker bortfores eller gj ores utj enlig for

lappene uten disses samtykke. Overtraedes

dette förbud, kan lappene istedetfor

det borttagne eller utjenliggjorte

trävirke uten utvisning ta ogsaa vok''

sende lovtraer, bjorkebusker og olderbusker.

§ 73.

Naar fylkesmanden i sserskilte tilfaelder

finder, åt benyttelsen av lappenes fäste

hvilepladser eller liggepladser (tilholdssteder)

oiensynlig medforer fare for

skogens bevarelse eller foryngelse, kan

han forby deres videre benyttelse. Dog

skal dette ikke ske, hvis flytning paa

tillatt flyttevei eller utnyttelsen av tillatt

beiteomraade derigjennem vanskeliggjores

i vaesentlig grad. Landshövdingen

skal gives anledning til åt uttale

sig herom, for beslutning fattes.

§ 74.

Det er forbudt, lappene åt ha liggeplads

(tilholdssted) i furuskog efter den

15 juni.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

75 §.

I skog, som tillhör staten, må ringgärde

ej av lapparna uppföras å annan plats

än den som anvisats av vederbörande

skogsbete änt. I skog, som är i enskild

ägo, må sådant gärde ej uppföras å

annan plats än som anvisats av ägaren

eller hans ställföreträdare eller ock,

om ägaren så önskar, av skogsbetjänt,

som kan hava blivit för ändamålet

förordnad. Lapparna äge rätt att få

skogsbetjäntens beslut underställt norske

lappfogden. Denne äge ock bestämma

plats för ringgärde, när ägaren eller

hans ställföreträdare underlåter att i

fråga därom meddela besked eller lapparna

ej åtnöjas med anvisning, som

av honom meddelats.

Tomt för ringgärde må icke vara

större än etthundra meter i längd eller

bredd. Flera tomter må icke ligga omedelbart

intill varandra. Mellan varje

tomt skall finnas ett skogsbevuxet bälte

av minst etthundra meters bredd.

Fylkesmannen må efter överenskommelse

med landshövdingen föreskriva,

att i visst fall eller inom visst område

ringgärde skall helt eller delvis uppföras

av annat material än trävirke.

76 §.

Vid utövande av betesrätt, som tillkommer

de svenska lapparna enligt

36 §, må de å de för sådant fall avsedda

områden ej taga virke för annat

§ 75.

I statens skog kan lappene alene opfore

ringgjserder paa sted, som er dem

an vist av vedkommende skogbetjent, og

i privat skog alene paa sted, som er

dem anvist av eieren eller hans stedfortraeder,

eller, hvis eieren saa onsker,

av en skogbetjent, forsaavidt det offentlige

maatte ha ansat saadan i dette

oiemed. Lappene kan forlange skogbetjentens

avgjorelse beröm förelagt den

norske lappefoged. Denne har ogsaa

åt bestemme stedet for ringgjaerde, naar

eieren eller hans stedfortraeder undlater

åt meddele begjaert besked herom, eller

lappene ikke noier sig med den anvisning,

som er meddelt av ham.

Tomt for ringgjaerde maa ikke vaere

större end et hundrede meter i laengde

eller bredde. Flere tomter maa ikke ligge

umiddelbart til liverandre. Mellem hver

tomt skal der vaere et skogbevokset baelte

av mindst et hundrede meters bredde.

Fvlkesmanden kan efter overenskomst

med landshövdingen paaby, åt der i visse

tilfaelder eller inden visse omraader til

ringgjaerder helt eller delvis anvendes

andet materiale end traevirke.

§ 76.

Under den renbeitning, som omhandles

i § 36, maa de svenske lapper i vedkommende

omraader alene ta traevirke

til braendsel, stillinger for opbevaring av

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

ändamål än till bränsle, ställningar för

förvaring av lösören och matvaror samt

tältstänger till vakttält. Till bränsle

må allenast tagas självtorkade träd,

nedfallna kvistar och grenar, stubbar,

torra vindfällen samt buskar av en och

vide. Till tältstänger må endast användas

lövträd.

Bestämmelserna i 65, 66 och 67 §§,

68 § första stycket samt 69, 70, 71 och

72 §§ skola i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

Uppförande av gärden är förbjudet.

77 §.

Det åligger lapparna att vid handhavande

av eld iakttaga följande föreskrifter:
a)

Eld må icke uppgöras å sådan

plats eller under sådana omständigheter

att fara för skogseld föreligger.

h) Eld, som uppgjorts i skog och

mark, må ej övergivas, förrän den blivit

fullständigt släckt.

c) Uppkommer eld i markbetäckning

eller i skog, skola lapparna vidtaga alla

till buds stående åtgärder för eldens

släckning. Kunna de ej själva släcka

elden, skola de ofördröjligen tillkalla

nödig hjälp.

Därest bestämmelser med syfte att

förebygga skogseld varda av vederbörande

norska myndighet utfärdade beträffande

visst område, och undantag ej

läsare og matvarer og teltstaenger for

vagttelt. Til braendsel maa alene tages

selvtorrede trasr, nedfaldne kvister og

grener, stubber, torf vindfald og enerog

vidjebusker. Til teltstae tiger maa

alene anvendes lovtraer.

Bestemmelsene i §§ 65, 66, 67, 68

förste led, 69, 70, 71 og 72 har i förnöden

utsträckning tilsvarende anvendelse.

Opforelse av gj jord er er forbudt.

§ 77.

Lappene pligter under bruk av ild

åt iagtta folgende:

a. Hd maa ikke opgjores paa saadanne

steder eller under saadanne omstaendigheter,

åt fare for skogbrand opstaar.

b. Hd, som er opgjort i skog eller

mark, maa ikke forlates, forend den er

fuldstaendig slukket.

c. Er der opstaat ild i bunddaekket

eller i skogen, skal lappene gjore, hvad

der staar i deres magt for åt faa den

slukket. Kan de ikke selv slukke ilden,

skal de uopholdelig tilkalde förnöden

hjaelp.

Hvis der av vedkommende norske

myndigheter for noget omraade utfaerdiges

bestemmelser for åt hindre skogbrand,

kan disse bestemmelser anvendes

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

göres för norska lappar, må dessa bestämmelser

göras tillämpliga även å

svenska lappar inom området.

Lapparnas rätt till jakt och fiske.

78 §.

Under den tid av året, då de svenska

lapparna i enlighet med denna konvention

uppehålla sig med renar i Norge,

äro de berättigade att där lika med landets

egna medborgare och under iakttagande

av de bestämmelser, som gälla

eller komma att gälla för dessa, idka

jakt och fiske i statens allmänningar,

omatrikulerade skogar och högfjällsområden.

Jakten eller fisket må dock bedrivas

allenast till husbehov under vistelsen i

Norge.

För så vitt invånarna i visst härad,

bygd eller by, där allmänningen, skogen

eller högfjällssträckningen är belägen,

enligt lag äga jakt- eller fiskerätt, som

icke är medgiven landets övriga medborgare,

skola ock lapparna äga enahanda

rätt som de förstnämnda.

Skulle rätten till jakt eller fiske varda

beroende av lösande av jakt- eller fiskekort

eller erläggande av avgift, skall

dylik bestämmelse icke äga tillämpning

med avseende å lapparna.

Inom östra området av Troms fylke

må lapparnas rätt till husbehovsfiske

ogsaa paa svenske lapper inden omraadet,

forsaavidt bestemmelsen ikke undtar

norske lapper.

Lappenes adgang til jagt og fiske.

§ 78.

I den tid av aaret, da de svenske lapper

med hjemmel i nservserende konvention

opholder sig med ren i Norge, er de berettiget

til der åt drive jagt og fiske i

statens almenninger, umatrikulerte skoger

og hoifj eldsstraekninger like med landets

egne borgere under iagttagelse av

de for disse til enhver tid gjfeldende

bestemmelser.

Lappene maa dog alene drive jagt

og fiske til husbehov under opholdet i

Norge.

Forsaavidt lovgivningen gir de borgere,

som er bosat i det herred eller den bygd

eller gramd, hvor almenningen, skogen

eller hoifjeldsstrakningen er beliggende,

en jagt- eller fiskeret, som ikke tilstaas

landets ovrige borgere, har lappene ret

til åt drive jagt og fiske like med de

försina''vnte.

Skulde adgang til jagt eller fiske

vare betinget av lösning av kort eller

erlaggelse av avgift, har saadanne

bestemmelser ikke anvendelse paa lappene.

I det ostre omraade i Troms fylke

maa lappenes adgang til fiske til hus
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

icke inskränkas genom upplåtelse av

fiskerätt, så vida upplåtelsen ej skett i

fredningssyfte i enlighet med föreskrifter,

som härom kunna gälla eller varda

meddelade.

Förbud mot uppförande å norskt område

av byggnader och gärden.

79 §.

Svensk lapp må icke å norskt område

uppföra andra byggnader än kåtor (gammer)

eller bodar för förvaring av lösören

och matvaror, ej häller andra gärden

än sådana som äro nödvändiga för

mjölkning, märkning och skirning av

renar.

Förbud mot att å norskt område hålla

andra djur är renar och hundar.

80 §.

Svensk lapp må icke å norskt område

hålla andra djur än renar och hundar.

Dock skall lapp, som lagligen uppehåller

sig inom östra området i Troms

fylke och som icke har bekväm tillgång

till inköp av mjölk, äga rätt att hålla

mjölkande getter under följande villkor:

a) Rättigheten tillkomme allenast husbonde,

som åtföljes av barn under femton

år.

b) Husbonde må ej hålla mera än eu

get, om han medför ett barn under

15—-186000

behov ikke indskramkes ved bortforpagtning

av elv eller vand, medmindre

bortforpagtningen sker i fredningsoiemed

overensstemmende med de forskrifter,

som herom til enhver tid er gjseldende.

Förbud mot paa norsk grund åt opfere

bygninger og gjcerder.

§ 79.

Svenske lapper maa paa norsk grund

ikke opfore eller la opfore andre bygninger

end gammer (kaater) og boder

(bur) for ophevaring av läsare og matvarer

eller andre gjserder end saadanne,

som er nodvendige for melkning, merkning

og utskilning av ren.

Förbud mot paa norsk grund åt bolde

andre dyr end ren og hund.

§ 80.

Svenske lapper maa paa norsk grund

ikke holde andre dyr end ren og hund.

Dog skal det vmre dem tillatt under

deres lovlige ophold i Troms fylke åt

holde melkegjeter i det ostre omraade

paa nedennaavnte vilkaar, saafremt der

ikke er bekvem adgang til åt kjope

den fornodne melk:

a. Tillåtelsen gjadder alene fainilieforsorger,

som har barn under femton

aar, der medfolger paa flytningen.

b. Saadan familieforsorger maa alene

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

femton år och två getter, om han medför

flera barn under nämnda ålder.

c) Lapp, som vill begagna sig av

ifrågavarande rättighet, skall i sin anmälan

giva detta tillkänna samt angiva

antalet av de barn han medför

och deras ålder.

d) All skada, som vållas av getter,

skall ersättas av innehavaren. Äro flera

innehavare av getter boende å samma

plats, ansvare de, eu för alla och alla

för en, för skadan.

e) I avseende å behandlingen av frågor

om ersättning för skada, som vållas

av getter, skola i tillämpliga delar lända

till efterrättelse de föreskrifter, som enligt

denna konvention gälla beträffande

behandling av frågor om ersättning för

skada av renar. Vad konventionen innehåller

om förmans inkallande till syneförrättning

eller domstol i sak angående

skada av renar äge dock ej tillämpning,

utan skall i stället innehavaren eller,

där yrkande om skadeersättning framställes

mot flere, dessa inkallas''.

Vad konventionen innehåller om anställande

i visst fall av två besiktningar

å skada, som av renar vållats inom

Troms fylke, äge ej tillämpning.

f) Ersättningsbelopp jämte kostnader

skola betalas i enlighet med föreskrifterna

i 129 §.

ha en melkegjet, saafremt han har et

barn under femten aar, og to gjeter,

saafremt han har flere barn under denne

ålder.

c. Lap, som vil gjore bruk av denne

tillåtelse, maa i sin anmeldelse underrette

herom og oplyse, hvor mange barn

han har med sig og hvor gamle de er.

d. Al skade, som gjetene volder,

skal erstattes av besidderen. Opholder

flere besiddere av gjeter sig paa samme

sted, er de alle for en og en for alle ansvarlige

for skaden.

e. Med hensyn til krav paa erstatning

for skade voldt av gjeter, finder i

förnöden utstrykning de bestenunelser

tilsvarende anvendelse, som efter nservaerende

konvention gj sel der krav paa

erstatning for skade ved ren. Dog har

bestemmelsene om formandens indkaldelse

til takstforretning eller domstol

i sak angaaende skade ved ren ikke anvendelse,

idet i sak angaaende skade

voldt av gjet dennes besidder blir åt

indkalde. Rettes erstatningsansvaret mot

flere, indkaldes disse.

Heller ikke har konventionens bestämmelse

om to besigtelser i visse tilfselder

av skade voldt av ren i Troms fylke

anvendelse.

f. Erstatningsbelop og omkostninger

skal betales overensstemmende med forskriftene

i § 129.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Lapparnas skyldighet att ersätta skada,

vållad av renar.

81 §.

Lapparna skola ersätta den skada, som

deras renar inom renbetesdistrikt vålla

på:

a) åker och äng, sätervall, hjortronland

och skog;

b) slåtterland (häri inbegripna utängsslåtter,

myrslåtter, fjällslätter), som är

inhägnat eller år efter annat varit till

höfångst brukat och därtill brukas samt

genom hässjor, stackstänger, diken, röjning

eller på annat sätt tydligt framträder

såsom slåtterland;

c) avbärgad gröda på åker, äng eller

sätervall eller på slåtterland som nämnts

under b), däribland hö i såtar, stackar

eller hässjor;

d) betesmark, om ägaren eller brukaren

genom skadan kommit i saknad av

erforderligt bete för de i marken betande

hemdjuren.

82 §.

För Troms fylke gälla följande inskränkningar

i den i 81 § d) stadgade

regeln om ersättning för skada å betesmark:
a)

För skada, vållad före den 15 juni

utgår ej ersättning.

Efter nämnda dag utgår ersättning

allenast för skada, som vållats

Lappenes erstatningsansvar for skade voldt

av ren.

§ 81.

Lappene skal erstatte den skade, som

deres ren volder i renbeitedistrikt paa

a. åker og eng, ssetervold, multebserland

og skog,

b. slaatteland (herunder indbefattet

utengslaatter, myrslaatter, fj ellslaatter

m. v.), som er indhegnet eller som aar

om andet har vaeret brukt og brukes til

slaat og ved hesje- eller stakstmnger,

grofter, Tydning eller paa anden maate

tydelig tilkjendegir sig som slaat,

c. avskaaren avi ing paa åker, eng,

ssetervold og paa slaatteland som under

litr. b nsevnt, deribland! ho i saate,

stak eller hesje,

d. havnegang, forsaavidt eieren eller

brukeren derved kommer til åt savne

förnöden! beite for det i havnegangen

beitende bofm.

§ 82.

For Troms fylke gjores folgende indskramkninger

i den i § 81 litr. d givne

regel om erstatning for skade paa havnegang:
a.

Skade voldt for 15 juni erstattes

ikke.

Efter mevnte tid erstattes alene skade,

som er voldt

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

1>) under tiden från och med den 15

till och med den 23 juni inom ett avstånd

av en halv kilometer från de invid

gården varande, i ett sammanhang belägna,

regelbundet gödslade inägorna;

c) under tiden från och med den 24

till och med den 30 juni inom ett avstånd

av en kilometer från omförmälda

inägor, dock att ersättning ej ifrågakommer

där skadan vållats inom ett

avstånd av trehundra meter nedanför

den naturliga skogsgränsen;

d) under tiden från och med den 1

till och med den 7 juli inom ett avstånd

av tre kilometer från sagda inägor.

e) Skada, som vållats efter den 7 juli,

skall ersättas utan hänsyn till det avstånd

från inägorna eller sätervallen, inom

vilket den förekommit, dock med det

undantag, att betesbrist för kreatur, som

hållas på säter, vars byggnader äro belägna

på längre avstånd från huvudgårdens

inägor än sex kilometer, skall ersättas

endast om skadan vållats inom

ett avstånd av två kilometer från sätervallen.

f) I sommardistrikten Dividalen och

Altevand skola bestämmelserna i e) äga

tillämpning redan från och med den 24

juni.

83 §.

De i 82 § stadgade inskränkningar i

rätten till ersättning för skada å betesmark

inom Troms fylke utesluta icke

b. i tidsrummet fra og med 15 til

og med 23 juni indenfor en avstand

av en halv km. regnet fra den ved gaarden

liggende sammenhaengende og regelmaessig

gjodslede indmark,

c. i tidsrummet fra og med 24 til

og med 30 juni indenfor en avstand

av en km. regnet fra naevnte indmark,

idet skaden dog ikke erstattes, naar den

er voldt indenfor en avstand av trehundrede

meter nedenfor den naturlige

skoggraanse,

d. i tidsrummet fra og med 1 til og

med 7 juli indenfor en avstand av tre

km. fra naevnte indmark.

e. Skade, som voldes efter 7 juli,

erstattes uten hensyn til, i hvilken avstand

fra indm arken eller saetervolden den

er voldt, dog med den undtagelse, åt

manglen paa förnöden t beite for bola'',

som er paa säter, hvis huse ligger fjernerne

end seks km. fra gaardens indmark,

alene erstattes, saafremt skaden er voldt

indenfor en avstand av to km. fra

saetervolden.

f. I sommerdistriktene Dividalen og

Altevand skal dog hestemmelsene i litr.

e ha anvendelse allerede fra og med 24

juni.

§ 83.

De i § 82 indeholdet indskraenkninger

i retten til åt erholde erstatning for skade

paa havnegang i Troms fylke utelukker

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

ersättning, så framt betesrätten av lapparna

begagnats sålunda, att någon jordbrukare

särskilt därigenom i väsentlig

mån betungats, i vilket fall skadan skall

ersättas utan hänsyn till tid eller avstånd.

84 §.

Lapparna vare ej pliktiga att ersätta

skada, som renarna inom ett i 85 § beskrivet

östligt område i Troms fylke vålla

på åker och äng, sätervall, hjortronland,

lövskog, slåtterland, avbärgad gröda eller

betesmark, med mindre skadan beror

av sådant rättsstridigt förhållande från

lapps sida som att han nedrivit gärde eller

hässja. Ej häller skall ersättning gäldas

för skada, som renarna före den 15

juni inom sagda område vålla i barrskog,

utan så är att skadan beror av

rättsstridigt förhållande, som nyss är

nämnt.

85 §.

Gränserna för det i 84 § avsedda östra

området äro följande:

En rät linje från riksröset n:r 302 till

Mandalselvens översta källsjö, därifrån

eu rät linje till den nedre av Gjsesaesjokkas

två källsjöar, nämnda bäck,Rovvejokka,

Skibotnelven och Lavkkajokka

(Loakkajokka) till Lavkkajavrres (Loakkajavrres)

sydvästra ända, därifrån

räta linjer till Vesegasvarres topp och

Nuortavuovddevarres topp, vidare en rät

linje i riktning mot Hattefjellets högsta

dog ikke erstatning, naar beiteadgangen

av lappene er benyttet saaledes, åt nogen

gaardbruker särskilt derved er blit

bebyrdet i vsesentlig grad, idet skaden

isaafald erstattes liten hensyn til tidspunkt

eller avstand.

§ 84.

Lappene er ikke pligtige til åt erstatte

skade, som renen indenfor det i §

85 beskrevne ostre omraade i Troms fylke

maatte volde paa åker, eng, ssetervold,

multebasrland, lövskog, slaatteland, avskaaren

avling eller havnegang, medmindre

skaden skyldes saadant retsstridigt

forhold fra laps side, som åt han

har revet ned gjasrde eller hesje. Heller

ikke skal erstattes skade voldt i

nsevnte omraade av ren paa bai’skog

for 15 juni, medmindre den skyldes saadant

retsstridigt forhold som nys nämd.

§ 85.

Graensene for det i § 84 naevnte ostre

omraade er folgende:

En ret linje fra riksros nr. 302 til

Mandalselvens överste kildesjo, derfra

en ret linje til den nedre av Gjaesaesjokkas

to kildesjoer, na:vide back, Rowejokka,

Skibotnelven og Lavkkajokka

(Loakkajokka) til Lavkkajavrres (Loakkajavrres)

sydvestra ende, derfra rette

linjer til Vesegasvarres top og Nuorttavuovddevarres

top, vidare en ret linje

mot Hattefjellets hoieste top indtil et

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

topp fram till en punkt sex kilometer

från gården Hatten, vidare räta linjer

tvärs över Garanassuorgge, vars bäck skäres

omkring två kilometer ovaniör sammanflödet

med bäcken från Gaskasuorgge,

till norra ändan av Gaskasuorggegaisse,

över Gaskasuorgge till nordvästra toppen

på Moskogaisse, tvärs över Sördalen

i sydvästlig riktning till den branta

bergväggen på dalens västra sida samt

över topparna av Mandfjeliet och Markusfjellet

till eu punkt vid Yttre Markuselven

2,3 kilometer ovanför dess utflöde

i Storfjord el ven, därefter Yttre

Markuselven till dess utlopp i Storfjordelven,

vidare räta linjer till toppen

av Paras, toppen av Vasdalstinden,

vattendelaren i Öaccevagge och Lemetfjellets

topp, därifrån efter höj dryggen

på Tamokfjdiet till mynningen av den

bäck, som från Melkefjellet utfaller i Vasdalselven

omkring 2,5 kilometer öster

om gården Höjsset, därifrån denna bäck

till dess källa, vidare räta linjer till

Tverelvdalsfjellets topp, till Mikkelifjellets

västra topp, tvärs över Rostadalen

till toppen på västra Likkavarre, tvärs

över Sördalen till fjälltoppen omkring

två kilometer norr om Biellojokkas utlopp

i Dödesvand samt över Sörlifjellet

till Kuelvens utloiJp i Divielven, vidare

Kuelven till Langfjelltindens topp, därifrån

räta linjer till Coardajavrres södra

ända, Gsevletgaisses (Maddanipas) högsta

topp, Jiednjaskuppejavrre, Njirpicokkas

punkt seks kilometer fra gaarden Hatten,

videre rette linjer tvers over Garanassuorgge,

hvis blek skjmres ca. to kilometer

ovenfor sammenlopet med bäcken

fra Gaskasuorgge, til nordenden av

Gaskasuorggegaisse, over Gaskasuorgge

til nordvest^ top av Moskogaisse,

tvers over Sördalen i sydvestlig retning

til den brätte bergvägg paa dalens vestside

samt over toppene av Mandfjeliet

og Markusfjellet til et punkt ved Yttre

Markuselven 2,3 kilometer ovenfor dens

utlop i Storfjordelven, derefter Yttre

Markuselven til utlopet i Storfjordelven,

videre rette ,linjer til toppen av Paras,

toppen av Vasdalstinden, vandskillet i

Caccevagge og Lemetfjcllets top, derfra

efter Tamokfjellets ryg til mundingen av

den bäsk, som fra Melkefjellet falder ut

i Vasdalselven ca. 2,5 kilometer osten for

gaarden Hoiset, derfra denne brok til dens

utspringa videre rette linjer til Tverelvdalsfjellets

top, til Mikkelifjellets vestre

top, tvers over Rostadalen til Vestre

Likkavarres top, tvers over Sördalen til

fjelltoppen ca. to kilometer nord for

Biellojokkas utlop i Dodesvandet samt

over Sörlifjellet til Kuelvens utlop i

Divielven, videre Kuelven til Langfjelltindens

top, derfra rette linjer til

Coarddajavrres sondre ende, Gmvletgaisses

(Maddanipas) hoieste top, Jiednjaskuppejavrre,

Njirpicokkas top, Bangklettens

(Duolljegaisses) nordligste top,

samme fjells sydligste top og skjserings
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

topp, Baugklettens (Duolljegaisses) nordligaste

topp, samma fjälls sydligaste topp

samt skärningspunkten mellan Skindskarelven

och skogsgränsen, vidare nämnda

älv till Vasskarelvens inflöde däri och

denna älv till dess källsjö, därifrån

räta linjer till toppen av Basevarddo

(Grönfjellet). och till den punkt, där

bäcken från Dabmokvagge faller ut i

Barduelven, vidare denna älv till Salvasskarelvens

mynning, denna älv till

skogsgränsen, denna gräns runt Rubben

till JSdnamnjoaskejokka och denna älv

till Sördalselven, vidare räta linjer till

Spikaloabme, fjälltoppen mellan Sauskaret

och Isdalen (Calkkutvagge), vattendelaren

i Jo-Snekkerskaret och riksröset

n:r 270 samt därifrån riksgränsen till

riksröset n:r 302.

86 §.

Vad i 84 § är stadgat utgör ej hinder

för norska staten eller enskilda att begagna

och genom ingärdning eller bevakning

skydda nu befintliga lägenheter

och rättigheter inom området eller lägenheter

och rättigheter, som framdeles kunna

komma till stånd.

87 §.

För skada, som inom ett renbetesdistrikt

vållats av renar, skola de lappar,

som anmält sig till distriktet, anses

gemensamt ansvariga.

punktet mellem Skindskarelven og skoggrsensen,

videre nsevnte elv til Vasskarelvens

utlop i denne og denne elv til

denS kildesjo, derfra rette linjer til

Basevarddos (Gronfjellets) top og til det

punkt, hvor bäcken fra Dabmokvagge

falder ut i Barduelven, videre denne elv

til Salvasskarelvens munding, denne elv

til skoggrmnsen, denne skoggramse rundt

Rubben indtil JSdnamnjoaskejokka og

denne elv til Sördalselven, videre rette

linjer til Spikaloabme, fjelltoppen mellem

Sauskaret og Isdalen (Calkkutvagge),

vandskillet i Jo-Snekkerskaret og riksros

nr. 270 samt derfra riksgrtensen til riksros

nr. 302.

§ 86.

Bestemmelsen i § 84 er ikke til hinder

for, åt den norske stat og private til

enhver tid utnytter og beskytter ved

indhegning eller vagthold saavel nu bestaaende

bruk og bruksrettigheter av

enhver art som saadanne, som senere

maatte bli optat.

§ 87.

For skade, som voldes av ren inden

et renbeitedistrikt, skal de til dette anmeldte

tapper vaere ansvarlige i fadlesskap.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

88 §.

Vad i 87 § är stadgat äge ej tilllämpning

i avseende å skada, som under

maj eller juni vållats:

a) inom ett till renbetesdistriktet Tamok

hörande område med följande gränser:

Storfjordelven (Lyngselven) från

Balsfjordelvens utlopp däri och Paraselven

till gränsen för östra området,

vidare denna gräns till Lemetfjellets

topp, därifrån en rät linje till början

av den bäck, som från samma fjäll nedrinner

i Postdalselven, denna bäck till

Postdalselven, denna älv till Nordkjoselven

och denna älv till dess krök mellan

Elvekroknes och Övergaard samt därifrån

gränsen mellan renbetesdistrikten

Lakselvdalen och Tamok fram till Balsfjordelvens

utlopp i Storfjordelven;

b) inom ett område i renbetesdistriktet

Markusfjellet med följande gränser:

Storfjorden från Storfjordelvens mynning

till gränsen för vårdistriktet Horsnesfjellet,

denna gräns fram till gränsen

för östra området, denna gräns till skogsgränsen

på södra sidan Sördalen, därifrån

eu rät linje till Storfjordelven vid

Borrinjargga och denna älv till dess

mynning.

För skada, som under ifrågavarande

tid vållats inom det i a) avsedda område,

skola, i stället för de lappar som

anmält sig till renbetesdistriktet Tamok,

de lappar som anmält sig till distrikten

§ 88.

Bestemmelsen i § 87 skal ikke ha anvendelse

med liensyn til skade, som

i mai eller juni voldes

a. inden en til renbeitedistriktet Tamok

horende trakt med folgende gränser:

Storfjordelven (Lyngselven) fra Balsfjordelvens

munding og Paraselven til

graensen for det ostre omraade, videre

denne gramse til Lemetfjellets top,

derfra en ret linje til begyndeisen av den

bäsk, som fra dette fjell loper ut i Postdalselven,

denne beck til Postdalselven,

denne el v til Nordkjoselven og denne

elv til dens krok mellem Elvekroknes

og Övergaard samt derfra gramse u

mellem renbeitedistriktene Lakselvdalen

og Tamok indtil Balsfjordelvens munding

i Storfjordelven;

b. inden en trakt i renbeitedistriktet

Markusfjellet med folgende gramser:

Storfjorden fra Storfjordelvens munding

til gramse» for vaardistriktet Horsnesfjellet,

denne graense til det ostre omraades

gramse, denne gramse til skoggram - sen paa sondre side av Sördalen, derfra

en ret linje til Storfjordelven ved Borrinjargga

og denne elv til dens munding.

For skade, som i naevnte tid voldes

inden den i litr. a beskrevne trakt, skal

istedetfor de lapper, som har anmeldt

sig til renbeitedistriktet Tamok, de lapper

i faelleskap vaere ansvarlige, som har

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Lakselvdalen, Andersdalen och Tromsdalen

anses gemensamt ansvariga; och skall

förmannen i distriktet Lakselvdalen hava

att i avseende å ersättning för skadan

företräda dem alla, på sätt eljes tillkommer

förman i distrikt, inom vilket

skada inträffat.

För skada, som under samma tid vållats

inom det område, varom förmäles

under b), skall gemensam ansvarighet

åligga de lappar som anmält sig till

distrikten Lyngsdalen, Rendalen, Lakselvdalen

och Stormheimen, do ck att lapparna

i sistnämnda distrikt ej skola taga

del i ansvarighet för skada, som vållats

före den 15 juni; och skola samtliga de

ansvariga lapparna företrädas av förmannen

i distriktet Lyngsdalen.

89 §.

Har under tiden från och med den

1 maj till och med den 14 juni skada

av renar vållats inom den del av renbetesdistriktet,

Salvasskaret, dit under

nämnda tid inflyttning med renar ej må

äga rum, skola de lappar som anmälts

till distrikten Liveltskaret och Snörken

gemensamt ansvara för skadan och i

fråga om sådan ansvarighet företrädas

av förmannen i distriktet Liveltskaret.

90 §.

För skada, som under tiden från och

med den 1 maj till och med den 14 juni

16—1850U0

anmeldt sig til renbeitedistriktene Lakselvdalen,

Andersdalen og Tromsdalen.

Formanden i renbeitedistriktet Lakselvdalen

skal med hensyn til erstatningskrav

for saadan skade gjore tjeneste

som formand for alle de anforte lapper

paa samme maate som en formand

i et renbeitedistrikt, hvor skade er voldt.

For skade, som i samme tid voldes

inden den i litr. b beskrevne trakt, skal

de lapper i feellesskap vmre ansvarlige,

som har anmeldt sig til renbeitedistriktene

Lyngsdalen, Rendalen, Lakselvdalen

og Stormheimen, idet lappene

i sidstnmvnte distrikt dog ikke skal delta

i ansvaret for skade voldt for 15 juni. Formanden

i renbeitedistriktet Lyngsdalen

skal paa samme maate som nys nrnvnt

gjore tjeneste som formand for de anforte

lapper.

§ 89.

For skade, som i tiden fra og med

1 mai til og med 14 juni er voldt av

ren i den del av renbeitedistriktet Salvasskaret,

hvor i naevnte tid indflytning

med ren ikke maa finde sted, skal de

lapper, som er anmeldt til distriktene

Liveltskaret og Snorken, svare i fsellesskap,

og som formand med hensyn til

erstatningskrav for saadan skade skal

formanden i Liveltskaret gjore tjeneste.

§ 90.

For skade, som i tiden fra og med

1 mai til og med 14 juni er voldt av

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

vållats av renar i den del av renbetesdistriktet

Stordalen, dit under nämnda

tid inflyttning med renar ej må äga

rum, skola de lappar som anmälts till

distrikten Stormyrbotn och Gratangen

vara gemensamt ansvariga; och skola

de i fråga om sådan ansvarighet företrädas

av förmannen i distriktet Stormyrbotn.

91 §.

Vad i 87—90 §§ är stadgat om gemensam

ansvarighet för skada av renar

utgör ej hinder för de ansvariga eller

vissa av dem att, i den mån de förmå

visa att skadan vållats av renar, tillhörande

en eller flera särskilda lappar,

vid svensk domstol föra talan om skyldighet

för sådana renägare att slutligen

vidkännas skadeersättningen.

Synemän och syneförrättning.

92 §.

Vill någon fordra ersättning för skada,

som vållats av renar, göre han ansökan

om syneförrättning (takstforretning).

Ansökningen göres skriftligen eller

muntligen hos länsmannen eller, om annan

blivit av fylkesmannen förordnad till

syneförman (takstbestyrer), hos denne.

Göres framställningen muntligen, skall

syneförmannen uppteckna dess innehåll.

ren i den del av renbeitedistriktet Stordalen,

hvor i nsevnte tid indflytning

med ren ikke maa finde sted, skal de

lapper, som er anmeldt til distriktene

Stormyrbotn og Gratangen, svare i fmllesskap,

og som formand med hensyn

til erstatningskrav for saadan skade

skal formanden i Stormyrbotn g jure

tjeneste.

§ 91.

Bestemme^ene i foranstaaende§§87—

90 om faallesansvar for skade ved ren

skal ikke vsere til hinder for, åt de

fsellesan svarlige lapper eller enkelte av

dem ved svensk domstol helt eller delvis

indtaler den erlagte eller skyldige

erstatning hos den eller de lapper, som

de maatte kunne godtgjere er eiere av

de skadegjärende ren.

Takstmcend og takstforretning.

§ 92.

Den, som vil kraeve erstatning for skade

voldt av ren, maa begjsere takstforretning

avholdt. Begja?ringen fremsaettes, skriftlig

eller mundtlig, for lensmanden eller

anden av fylkesmanden ansat takstbestyrer.

Fremsasttes den mundtlig, skal

takstbestyreren nedtegne den.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Syneförmannen bör tillse, att ansökningen

innehåller upplysning om var

och när skadan inträffat samt vari den

består.

93 §.

Förrättningen skall företagas snarast

möjligt å tid och plats, som syneförmannen

bestämmer. Att såsom synemän

taga del i förrättningen skola genom

syneförmannens försorg inkallas

två män av den i norska lagen den 28

augusti 1854 § 18 omförmälda nämnd

eller, om sådana icke skulle hinna komma

tillstädes å den för förrättningen

utsatta tiden, två av dem, som äro upptagna

å den allmänna listan över lagrättsmän.

Granne till målsäganden bör

såvitt möjligt ej tillkallas, ej häller

ägare av fastighet, varå syn å skada av

renar ofta plägar hållas. ^

De inkallade synemännen skola såvitt

möjligt tjänstgöra vid alla förrättningar,

som i omedelbar följd företagas å

samma trakt.

94 §.

Till förrättningen har syneförmannen

vidare att utfärda kallelse å lappförmannen.

I kallelsen skall syneansökningens

innehåll angivas och till lappförmannen

riktas uppmaning att överväga

lämpligheten av förlikning med

målsäganden eller av frågans hänskjutande

till skiljedom.

Takstbestyreren bor paase, åt begjseringen

indeholder ©plysning om, hvor

og naar .skaden er voldt o g hvori den

bestaar.

§ 93.

Takstforretningen skal avholdes snarest

mulig. Takstbestyreren bestemmer

tid og sted for forretningen og tilsiger

til åt delta i denne to msend av det i

lov av 28 august 1854 § 18 omhandlede

utvalg eller, hvis saadanne msend

ikke kan faaes tilstede til den fastsatte

tid, av det almindelige lagrettes-(retsvidne-)mandtal.

Dog bor skadelidtes

naboer saavidt mulig ikke tilsiges. Det

samme gjaelder personer, paa hvis eiendom

renskadetakster ofte pleier holdes.

De tilsagte msend skal saavidt mulig

gjore tjeneste ved alle de forretninger,

som maatte avholdes i umiddelbar rsekkefolge

i samme trakt.

§ 94.

Takstbestyreren indkalder formanden

til forretningen. I indkaldelsen skal

indtages indholdet av takstbegj seringen

og en henstillen til formanden om åt

soke forlik indgaat med skadelidte eller

åt henskyte saken under voldgift.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kallelsen skall delgivas lappförmannen

och avskrift av densamma tillställas

målsäganden.

95 §.

Skulle lappförmannen, ehuru kallelse

lagligen delgivits, utebliva från förrättningen,

må denna ej därav uppehållas.

I sådant fall böra syneförmannen och

synemännen ägna synnerlig uppmärksamhet

åt att den frånvarandes rätt

tillgodoses.

96 §.

Envar, som tillstädeskonuner vid syneförrättning,

är pliktig att avgiva förklaring

om allt som är honom bekant

och kan tjäna till upplysning i saken.

För innehållet av sin förklaring står han

till ansvar så som om den vore avgiven

inför rätta.

97 §.

Vid början av förrättningen skall syneförmannen

erinra synemännen om deras

förpliktelser och ansvar samt i protokollet

göra anteckning att sådan erinran

ägt rum.

Syneförmannen skall så vitt möjligt

inhämta och i protokollet intaga upplysning

om de omständigheter, som enligt

denna konvention kunna inverka på ersättningsfrågan,

såsom tiden och sättet

för skadans uppkomst, dess omfattning,

platsens belägenhet och beskaffenhet samt

Indkaldelsen skal forkyndes for formanden

o g gj enpart av indkaldelsen

sendes skadelidte.

§ 95.

Naar lovlig forkyndelse har fundetsted,

blir takstforretningen åt avholde, selv

om formanden ikke möter. I dette

tilfselde bor takstbestyreren og takstmsendene

ha sin opmerksomhet sirlig

henvendt paa, åt den fravmrende ikke

forurettes.

§ 96.

Enhver, som er tilstede, hvor takstforretning

holdes, er pligtig til åt gi

förklaring om alt, som er ham bekjendt

og som kan tjene til oplysning

i saken. Vedkommende staar for indholdet

av sin förklaring til ansvar, som

om den var avgit for retten.

§ 97.

Takstbestyreren skal ved forretningens

begyndelse foreholde takstmsendene deres

pligter og ansvar og protokollere, åt saa

er skeet.

Takstbestyreren skal saavidt mulig

indhente og inäta i protokollen oplysninger

om de omstsendigheter, som efter

naervaerende konvention har indflydelse

paa erstatningssporsmaalet, saasom om

naar skaden antages voldt, om skadens

oprindelse og omfång, stedets belägenhet

og beskaffenhet og om- det

opaginerad Kontrollera mot PDF

sannolika antalet av de renar, som vållat

skadan. Finnes anledning till antagande

att skadan helt eller delvis förövats av

renar, som ej tillhöra renbetesdistriktet,

skall syneförmannen under förrättningen

söka åvägabringa upplysning om förhållandet

och vem dessa renar tillhöra. När

fråga är om skada å bete, skall göras anteckning

rörande omfattningen och beskaffenheten

av gårdens betesmark ävensom

antalet hemdjur å gården.

98 §. •

Vid skadans värderande skall tagas i

betraktande markens beskaffenhet och

fruktbarhet, grödans godhet ävensom

huruvida hemdjur medverkat till skadap.

I fråga om skada å bete skall noga

tagas hänsyn till de förhållanden, som

enligt denna konvention hava inflytande

på fråga om ersättningsskyldigheten, så

att den omständigheten att renar uppehållit

sig å betesmarken icke i och för

sig betraktas såsom medförande förpliktelse

att gälda skadeersättning.

99 §.

Värderingen verkställes av syneförmannen

och synemännen. De skola

till protokollet på heder och samvete

avgiva förklaring att värderingen skett

efter bästa förstånd och övertygelse.

antagelige antal av de skadegj ärende

ren. Er der grund til åt anta, åt skaden

helt eller delvis er voldt av ren, som

ikke tilhorer renbeitedistriktet, skal takstbestyreren

under forretningen soke oplyst

dette forhold og hvem der eier de

fremmede ren. Naar skaden er voldt

paa havnegang, skal der gives oplysning

om utstrsekningen og beskaffenheten

av gaardens havnegang samt om anfallet

av gaardens kreaturer.

§ 98.

Ved skadetaksten skal tages i betragtning

markens beskaffenhet og frugtbarhet

og avlingens godhet og hvorvidt

bofee maatte ha bidraget til skaden.

Gjselder skaden havnegang, skal der

tages noie hensyn til de omständigheter,

som efter nmrvaerende konvention

har indflydelse paa erstatningssporsmaalet,

saa åt den omständighet, åt ren

har opholdt sig i havnegangen, i og for

sig ikke betragtes som medforende förpligtelse

til betale skadeserstatning.

§ 99.

Taksten avgives av takstbestyreren og

takstmsendene. De skal til protokollen

avgi erklsering paa sere og samvittighet

om, åt taksten er saf efter overbevisning

og bedste skjon.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

100 §.

Finna syneförmannen och synemännen

att skada, som enligt denna konvention

bör ersättas, är för handen, skall förrättningen

avslutas med beslut, innefattande

åläggande för lapparna i renbetesdistriktet

eller, i de i 88—90 §§ omförmäla

fall, lapparna i där nämnda renbetesdistrikt

att gemensamt betala målsäganden

det belopp, vartill skadan skattats

och ifrågakominande kostnader.

101 §.

Yppas meningsskiljaktighet i fråga,

som skall avgöras av syneförmannen och

synemännen, gälle flertalets mening.

Förekomma tre olika meningar, gälle

den som syneförmannen omfattar.

102 §.

Träffas innan syneförmannen lämnar

platsen förlikning eller överenskommelse

om skiljedom, skall avtalet intagas i protokollet

och förses med parternas och

syneförmannens underskrift.

103 §.

Syneförmannen skall delgiva lappförmannen

och målsäganden förrättningens

utgång, såvitt möjligt före förrättningens

avslutande, och i protokollet anteckna

om sådant skett.

104 §.

Då syneförrättningen godkänts av parterna

eller tiden för dess överklagande

§ 100.

Finder taksthestyreren og takstmsendene,

åt der er voldt skade, som efter

naervserende konvention skal erstattes,

skal takstforretningen avsluttes med

beslutning om, åt lappene i renbeitedistriktet

eller i de i §§ 88—90 nsevnte

tilfselder lappene i de der anforte renbeitedistrikter

tilpligtes i fsellesskap åt

betale skadelidte det belop, hvortil skaden

er taksert, og i tilfelde omkostningene.

§ 101.

Er der meningsforskjel ved nogen avgjorelse

under takstforretningen, gjor

flertallet utslaget. Er der ikke flertal

for nogen av meningene, er takstbestyrerens

stemme avgjorende.

§ 102.

Indgaar partene, inden takstbestyreren

förlåter stedet, forlik eller avtale om

voldgift, blir forliket eller avtalen åt indfore

i protokollen med partenes og bestyrerens

underskrifter.

§ 103.

Taksthestyreren skal la takstforretningens

utfald forkynde for formanden

og for skadelidte, om mulig inden forretningens

avslutning. Det skal tilfores

protokollen, hvorvidt saa er skeet.

§ 104.

Naar takstforretningen er vedtat av

partene eller fristen for begjsering om

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

gått till ända utan att klagomål anförts,

har syneförmannen att till fylkesmannen

översända handlingarna jämte förrättningsprotokollet

tillika med uppgift angående

de kostnader, för vilka norska

statskassan svarar.

105 §.

Beträffande Troms fylke skola från

förestående stadganden om syneförmän

och syneförrättning följande avvikelser

äga rum.

a) För uppskattning av skada, som

vållats av renar, skola i varje härad,

där svenska lappar hava rätt att låta

renar beta, finnas särskilda synemän.

Antalet av dessa bestämmes av fylkesmannen

och må ej sättas högre än med

hänsyn till förhållandena är nödvändigt.

Fylkesmannen äger dock förordna, att

synemän icke skola utses för alla härad

utan att synemännen inom ett härad

skola tjänstgöra även i ett eller flera

andra.

Inom de delar av Ankenes härad i

Nordlands fylke, som omförmälas i 2 §,

skall uppskattning verkställas av de synemän

från Troms fylke, som dåvarande

fylkesman bestämmer.

b) Före juni månads utgång skola

häradsfullmäktige (formandskapet) upprätta

förslag å synemän till det antal

som av fylkesmannen bestämts för häradet.

dens provelse ved domstol eller om'' anke

er utlopet, uten åt saadan begjsering er

indkommet, sender takstbestyreren forretningen

til fylkesmanden med opgave

over de omkostninger, som er paafort

det offentlige.

§ 105.

For Troms fylke kommer ovenstaaende

bestemmelser om takstmsend og takstforretning

alene til anvendelse med

nedennsevnte avvikelser:

a. Til åt taksere skade voldt av ren

skal der i de herreder, hvor svenske

lapper har adgang til åt la ren

beite, va:re et utvalg av saa mange sserskilte

takstmsend, som fylkesmanden bestemmer.

Antallet maa ikke v a: re större

end efter omstamdighetene paakrsevet.

Fylkesmanden har dog adgang til åt

bestemme, åt saadant utvalg ikke skal

oprettes for alle de naevnte herreder,

men åt det for et herred oprettede utvalg

skal gjore tjeneste ogsaa i et eller

flere av de andre herreder.

For de deler av Ankenes herred i

Nordland fylke, som nsevnes i § 2,

skal det utvalg i Troms fylke gjore tjeneste,

som dettes fvlkesmand bestemmer.

b. Inden juni maaneds utgång skal

formandskapet istandbringe förslag paa

et saa stort antal takstmsend som av

fylkesmanden fastsat for herredet.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Å förslag må ej upptagas annan än

den som fyllt tjugufem år, är vederhäftig

och valbar vid kommunala val,

har erforderlig kunskap i norska språket

och är förtrogen med jordbruk.

Ägare av fastighet, varå syn å skada

av renar ofta plägar hållas, bör såvitt

möjligt icke upptagas å förslag.

c) Så snart ske kan och senast före

den 15 juli skola häradsfullmäktige översända

förslaget till fvlkesmannen, som

skyndsamt befordrar det till landshövdingen.

Denne lämnar vederbörande

lappar tillfälle att taga del av förslaget

och att å sin sida avgiva förslag

å personer, som enligt vad förut

sagts äro behöriga att vara synemän,

till högst det av fylkesmannen bestämda

antal.

Före utgången av januari månad återsänder

landshövdingen till fylkesmannen

häradsfullmäktiges förslag och meddelar

samtidigt vilka personer blivit å

lapparnas sida föreslagna.

d) Fylkesmannen förordnar därefter

synemän. Den, som föreslagits av såväl

häradsfullmäktige som lapparna, skall,

så framt han är behörig, förordnas.

Före utgången av mars månad tillställer

fylkesmannen såväl häradsfullmäktige,

syneförmannen och domaren som

landshövdingen förteckning över de utsedde

synemännen.

e) Synemännen skola tjänstgöra un
-

I forslaget maa alene medtages personer,

som har fyldt fem og tyve aar,

er vederhseftige og valgbare ved kommunale

valg, har tilstraskkelig kjendskap

til det norske sprog og er fortrolige med

jordbruk.

Personer, paa hvis eiendom renskadetakster

ofte pleier avholdes, bor saavidt

rimlig ikke medtages.

c. Snarest mulig og senest inden 15

juli sender formandskapet forslaget til

fylkesmanden, som snarest sender det til

landshövdingen, for åt denne kan gi

vedkommende lapper adgang til åt bli

k j en dt med forslaget og til åt avgi förslag

paa et lignende eller mindre antal

maend, hvilke i tilfadde maa ha de förän

rnevnte egenskaper.

Inden utgången av januar maaned

sender landshövdingen formandskapets

förslag tilbake til fylkesmanden og meddeler

lappenes förslag.

d. Fylkesmanden bestemmer derpaa,

hvilke personer skal vane takstmaend.

Dog skal altid medtages de personer,

som er foreslaat baade av formandskapet

og av lappene, forsaavidt de

besidder de foreskrevne egenskaper.

Inden utgången av mars maaned tilstiller

fylkesmanden saavel formandskapet,

takstbestyreren ög underdommeren som

landshövdingen fortegnelse over de rnamd,

han har valgt til takstmaend.

e. Takstmaendene har åt gjoretjeneste

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

der tre år, räknade från den 1 maj det

år varunder de förordnats.

f) Är fråga om skada på åker, äng,

sätervall, slåtterland eller betesmark och

påkallas syneförrättning före den 7 juli,

skall för skadans bedömande hållas dels

en första besiktning och dels eu senare

besiktning med värdering.

Den första besiktningen skall äga rum

så snart som möjligt. Den senare må

ej företagas förr än från den föregående

förflutit en tid av tre veckor eller, om

den första förrättningen ägt rum i juli

månad, fjorton dagar; dock skall den

ej i något fall hållas senare än den 21

juli.

Har syneförrättningen påkallats senare

än den 6 juli, eller angår den allenast

skada å annat än åker, äng, sätervall,

slåtterland eller betesmark, anställes

endast en besiktning, varvid värdering

ock äger rum. Denna förrättning

skall företagas snarast möjligt.

g) Då syneförmannen mottagit framställning

om syneförrättning, skall han

bestämma tid för den eller de förrättningar

för besiktning och värdering, som

skola äga rum. Han har därjämte att inkalla

två av de avfylkesmannen förordnade

synemännen att besiktiga och värdera

skadan. Synemännen inkallas turvis i den

ordning, vari de finnas uppförda på

fylkesmannens förteckning. Dock förbigås

synemän, som av jäv eller laga förfall

är hindrad eller som är granne till måls
17—186090
-

i tre aar, regnet fra 1 mai i det aar,

hvori de er valgt.

f. Er der sporsmaal om skade paa

åker, eng, saetervold, slaatteland eller havnegang

o g begjaeres takstforretning for

7 juli, skal den bestaa av to deler,

nemlig av den förste besigtelse og av

den fornyede besigtelse med takst.

Den förste besigtelse skal företages

snarest mulig. Den fornyede besigtelse

med takst maa ikke foretages, forend

der siden avholdelsen av den förste besigtelse

er hengaat tre uker eller, om

denne fandt sted i juli maaned, fjorten

dager. Dog maa den ikke i noget tilfaelde

holdes senere end 21 juli.

Er takstforretningen begjaert senere

end 6 juli eller angaar den alene skade

paa andet end åker, eng, saetervold,

slaatteland eller havnegang, foretages

kun en besigtelse med takst, der skal

Ande sted snarest mulig.

g. Naar takstbestyreren har mottat begjaering

om takstforretning, skal han bestemine,

naar den förste besigtelse og

naar den fornyede besigtelse med takst

eller i tilfaelde den udelte takstforretning

skal avholdes. Han tilsiger derhos to maend

av det av fylkesmanden bestemte utvalg

av takstmaend til åt besigte og taksere

skaden. Maendene tilsiges turvis i den

orden, hvori de er opfort paa fylkesinandens

fortegnelse. Dog forbigaaes den,

som har lovlig forfald, som er inhabil,

som er skadelidtes nabo eller som be
-

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

äganden eller som befinner sig så långt

från förrättningsstället, att hans deltagande

skulle medföra väsentligt större

kostnad än om en närmare boende synemän

tjänstgjorde. Den, som sålunda

blivit förbigången, skall i stället inkallas

vid närmast inträffande tillfälle, då sådan

anledning till hans förbigående som

nyss nämnts icke föreligger.

h) Yad i 95 § stadgas om syneförrättnings

företagande utan hinder av

lappförmans uteblivande äge tillämpning

i fråga om vardera av de besiktningar

som avses i f).

i) Vid den första besiktningen må

icke någondera parten anlita sakförare.

j) Den första besiktningen företages

av synemännen utan att syneförmannen

är tillstädes. I sammanhang med själva

besiktningen hava synemännen att av

målsäganden, vederbörande lapp eller

lappar ävensom andra tillstädesvarande

personer inhämta nödiga upplysningar

rörande skadan. Synemännen böra till

egen efterrättelse göra korta minnesanteckningar

rörande -gjorda iakttagelser

och erhållna upplysningar.

k) Därest under den första besiktningen

parterna ingå förlikning eller hänskjuta

frågan till skiljedom, skola synemännen

tillse, att förlikningen eller skiljeavtalet

avfattas skriftligen och förses med parternas

underskrift.

l) Förlikningen eller skiljedomen bör av

finder sig saa fjernt fra forretningsstedet,

åt vedkommendes deltagelse vilde

medfore väsentlig större omkostninger

end om en nsermere boende tilsiges. Den,

som saaledes maatte bli forbigaat, tilsiges

istedet ved förste anledning, naar

der ikke föreligger nogen saadan grund

som naevnt til vedkommendes forbigaaelse.

h. Hvad § 95 bestemmer om takstforretningens

avholdelse, selv om formanden

ikke möter, har anvendelse paa

hver av de i litr. f nsevnte besigtelser.

i. Ingen av partene har adgang til

åt möte med sakforer under den förste

besigtelse.

j. Den förste besigtelse foretages av

takstmsendene uten taksbestyrerens nservser.

Takstmsendene skal, foruten åt besigte

skaden, hos skadelidte, vedkommende

lap eller lapper og andre tilstedevserende

indhente fornodne oplysninger

vedkommende skaden. Takstmsendene

bor til stötte for sin erindring

kortelig nedtegne sine iagttagelser og de

erholdte oplysninger.

k. Indgaar partene under den förste

besigtelse forlik eller voldgir de kravet,

bor takstmsendene paase, åt forliket eller

voldgiftsavgjorelsen blir avfattet skriftlig

og forsynet med partenes underskrift.

l. Forliket eller voldgiftsavgjorelsen

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

målsäganden ofördröjligen insändas till

syneförmannen. Denne har att översända

handlingen till fylkesmannen. Innan

så sker skall han söka avhjälpa

formfel i handlingen, där sådant förekommer.

in) Den senare besiktningen med

värdering av skadan skall under ledning

av syneförmannen företagas av

samma synemän som verkställt den

första besiktningeri.

Skulle endera synemannen eller bägge

vara hindrade av förfall, bör besiktningen

uppskjutas någon kort tid, såframt detta

kan leda till förfallets upphörande. I

motsatt fall utses annan eller andra

synemän.

n) Vid början av den senare besiktningen

skall syneförmannen erinra

synemännen om deras förpliktelser och

ansvar samt i protokollet gorå anteckning

att sådan erinran ägt rum. Likaså

antecknas i protokollet tiden för den

första besiktningen.

Syneförrättnings överklagande vid

domstol.

106 §.

Målsäganden eller lappförmannen kan

hos domstol överklaga syneförrättning,

såvitt angår skadans uppskattande eller

prövningen av bevis rörande de omständigheter,

varå rätten till ersättning

grundas.

maa skadelidte uopholdelig sende til

takstbestyreren, som skal indsende dokumentet

til fylkesmanden. Inden saa sker,

skal takstbestyreren soke avhjulpet formelle

mangler ved forliket eller avgjorelsen.

m. Den fornyede besigtelse med takst

foretages av de samme takstmmnd og av

takstbestyreren, under dennes ledelse.

Skulde en av takstmaendene eller begge

ha faat forfald, bor den fornyede besigtelse

utsaettes en kort tid, saafremt

det derved kan opnaaes, åt forfaldet.

ophorer. I motsat fald maa der tilsiges

en anden eller andre takstmaend.

n. Takstbestyreren skal ved den fornyede

besigtelses begyndelse foreholde

takstmamdene deres pligter og ansvar og

protokollere, åt saa er skeet. Likesaa

protokolleres tidspunktet for den förste

besigtelse.

Takst forretning ens provelse.

§ 106.

Skadelidte og formanden kan begjaere

takstforretningen provet av domstol, forsaavidt

angaar forretningens taksering

av skaden eller dens bedommelse av beviset

for de omstaendigheter, som betinger

adgangen til erstatning.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Påstår part tillika, att syneförrättningen

lider av formfel eller att dess

utgång helt eller delvis beror på oriktig

tillämpning av denna konventions bestämmelser

rörande lapparnas ersättningsskyldighet

eller eljes på felaktig

rättstillämpning, och vill han att på sådan

grund förrättningen skall helt eller

delvis upphävas, skall yrkande härom

framställas i sammanhang med förstnämnda

klagan och avgöras av samma

domstol.

107 §.

Tiden för klagomåls anförande vare

fjorton dagar, räknade från dendagförrättningsmannens

och synemännens beslut

blev parten delgivet, sistnämnda

dag ej medräknad.

Klagomål framställes, skriftligen eller

muntligen, hos syneförmannen. Muntligt

klagomål skall av honom upptecknas

och underskrivas.

Har klagomål före klagotidens utgång

i skriftlig avfattning avlämnats å sådan

post-, telegraf- eller telefonstation, som

det åligger att vidare befordra framställningen,

skall det anses hava anförts

inom laga tid.

Klagomål skall angiva vad därmed

åsyftas och, därest det gäller formfel

eller felaktig rättstillämpning, vari

felet består. Är skriftligt klagomål härutinnan

bristfälligt avfattat, skall syneförmannen

söka avhjälpa bristen.

Hvis nogen av partene tillike mener,

åt takstforretningen lider av formelle

feil eller åt dens utfald helt eller delvis

skyldes feilagtig forstaaelse av nservaerende

konventions bestemmelse om lappenes

erstatningspligt eller anden feilagtig retsanvendelse,

og paastaar han av denne

grund forretningen helt eller delvis ophsevet

eller förändret, maa han i begjseringen

medta denne anke, som blir åt

avgjore av samme domstol, som skal

pro ve takstforretningen iovrig.

§ 107.

Fristen for begj seringens fremssettelse

er fjorten dage, regnet fra den dag da

takstforretningen blev forkyndt for vedkommende,

denne dag ikke medregnet.

Begjseringen maa fremssettes skriftlig

eller mundtlig for takstbestyreren. Fremssettes

den mundtlig, skal takstbestyreren

nedtegne og underskrive den.

Uet er nok, åt den skriftlige begjsering

för fristens utlob er avgit til den

post-, telegraf- eller telefonstation, som

skal bringe skriftet videre.

I begjseringen maa angives, hvad det

er vedkommende er misfornoiet med, og

i tilfselde hvori den angivelige formfeil

eller retsfeil ved takstforretningen bestaar.

Mangler skriftlig begj se ring saadan

angivelse, skal takstbestyreren soke

manglen avhjulpet.

Takstbestyreren sender snarest mulig

begjseringen og takstforretningen med

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Syneförmannen har att ofördröjligen

till fylkesmannen översända klagoskriften

och protokollet över syneförrättningen

jämte andra till ärendet hörande handlingar,

där sådana finnas.

108 §.

Domstolens prövning av klagomålet

skall så vitt möjligt äga rum det år,

då syneförrättningen företogs.

109 §.

Domstolen består av underdomaren i

orten och två meddomsmän. I Nordlands

fylke skola meddomsmännen uttagas

bland de för häradet valda meddomsmännen

i brottmål, och varde därvid

de för sådana mål gällande grunder

tillämpade. I Troms fylke utses meddomsmännen

i tur bland de i 105 § a)

omförmälda synemännen för det härad

där skadan vållats och ett av de angränsande

häraden, på sådant sätt att

en meddomsmän tages från vartdera

häradet. På samma sätt uttagas två

ställföreträdare för meddomsmännen.

110 §.

I övrigt skola i tillämpliga delar gälla

de för behandling av publika meddomsrättssaker

gällande föreskrifter, sådana de

för närvarande finnas upptagna i norska

lagen om rättegång i brottmål (loven

om rettergangsmaaten i straffesaker) den

1 juli 1887 med däri sedermera gjorda

mulige andre dokumenter til fylkesmanden.

§ 108.

Domstolens provelse av takstforretningen

skal saavidt mulig Ande sted det

samme aar, hvori denne blev avholdt.

§ 109.

Domstolen bestaar av vedkommende

underdommer og to domsmsend. Por

Nordland fylke uttar dommeren disse

blandt de for vedkommende herred valgte

domsmmnd i straffesaker overensstemmende

med de herom til enhver tid

gjreldende bestemmelser. For Troms

fylke uttar han domsmasnd efter tur blandt

de i § 105 litr. a omhandlede takstmaend

for det herred, hvor skaden er

skeet, og et av naboherredene, saaledes

åt en domsmand tages fra hvert herred.

Paa samme maate uttages to varamsend.

§ no.

Forovrig kommer i den utsträckning,

som er mulig og förnöden, til anvendelse de

om offentliga meddomsretssakers behandling

gjmldende forskrifter, saaledes som de

nu lyder i loven om rettergangsmaaten i

straffesaker av 1 juli 1887 med acndringslover,

dog med folgende avvikelser:

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

ändringar, dock under iakttagande av

följande avvikelser:

a) Finner fylkesmannen att klagomål

icke anförts inom laga tid, liar han att

underrätta klaganden om att dennes

talan av sådan anledning icke kan upptagas.

Fylkesmannens beslut härom får

icke överklagas.

Detsamma gäller, om fylkesmannen finner

att målsägandes klagan av annan

anledning icke bör bliva föremål för

prövning av domstol. I sistnämnda fall

äger dock målsäganden att mot förmannen

föra talan om ersättning enligt

de för rättegång i tvistemål gällande

bestämmelser, dock att behandling vid

förlikningskommissionen ej erfordras.

b) Föreläggande av åklagarmyndigheten

meddelas icke.

c) Särskilt beslut om åtals anställande

(tilltalebeslutning) utfärdas icke. Fylkesmannen

förordnar sakförare för målsäganden.

Målet anhängiggöres å målsägandens

vägnar mot förman eller andre

förman som tjänstgjorde på den

tid, då skadan inträffade, eller, så framt

ingen av dem lever, mot den förman

som tjänstgör vid tiden för målets anhängiggörande.

Den utsedde sakföraren utfärdar ofördröjligen

stämning och låter denna jämte

övriga handlingar i målet tillställas domaren,

varvid han tillika avgiver förslag

i fråga om ort och tid för målets

upptagande. *

a. Finder fylkesmanden, åt begjseringen

iklte er fremsat i rette tid, underretter

han vedkommende part om, åt

sak av denne grund ikke vil bli fremmet.

Fylkesmandens avgjorelse er andelig.

Det samme gjselder, om fylkesmanden

finder, åt skadelidtes begjmring av anden

grund ikke bor foranledige provelse

ved domstol. I sidste tilfaelde har dog

skadelidte adgang til åt reise erstatningssak

mot formanden overensstemmende

med de for borgerlige retstvister

gjseldende forskrifter. Behandling ved

forlikskommissionen er unodvendig.

b. Foreheg bortfalder.

c. Tiltalebeslutning utfaerdiges ikke.

Fylkesmanden opnaevner en sakforer til åt

före saken. Denne blir åt an begge i

skadelidtes navn mot den paa skadetiden

tjenstgjärende formand eller i tilfaelde

naestformand eller, saafremt disse

er dode, mot den, som gjor tjeneste som

forinand paa den tid, da saken anlaegges.

Den opnmvnte sakforer uttar snarest

mulig stevning, som lian tilstiller dommeren

med sakens ovrige dokumenter og

med uttalelse om, naar og hvor saken

antages åt burde foretages.

Har formanden sakforer, sender dommeren

denne dokumentene, som inden

en av dommeren saf frist skal tilbakesendes

med angivelse av de bevis, som

fra formandens side agtes fort og med

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Har förmannen sakförare, översänder

domaren handlingarna till denne; och

skall sakföraren inom tid som av domaren

utsattes återställa handlingarna

med angivande av de bevis som å förmannens

sida skola åberopas och med

förslag angående tid och ort för målets

upptagande av rätten. Har förmannen

icke sakförare, skall domaren — efter

samråd med förmannen om detta anses

lämpligt och utan svårighet kan ske —

undersöka huruvida ytterligare utredning

bör åvägabringas i målet.

Domaren utsätter därefter tid och ort

för målets behandling och sänder stämningen

med påskrift härom ävensom

övriga handlingar i målet till målsägandens

sakförare med uppgift å vittnen,

vilkas avhörande påkallas av förmannens

sakförare eller domaren.

Målsägandens sakförare föranstaltar

därefter att stämningen delgives förmannen

samt underrättar dennes sakförare

om tid och ort för målets handläggning,

varjämte han låter instämma

alla vittnen, jämväl dem som påkallas

av förmannens sakförare eller domaren,

och åvägabringar annan utredning.

d) När någon första gången tjänstgör

såsom meddomsman, skall domaren

erinra honom om de plikter som åligga

en meddomsman och mottaga hans försäkran

att han såväl i förevarande mål

som i alla mål, i vilkas avgörande han

framdeles kan komma att deltaga, skall

uttalelse om, hvor og naar saken antages

åt burde företages. Har formanden

ikke sakforer, undersöker dommeren —

om saa er önskelig og bekvemmelig kan

ske, efter samraad med formanden, ■

hvorvidt andre eller flere bevis bor fores

under saken.

Dommeren bestemmer derpaa tid og

sted for sakens foretagelse og tilstiller

skadelidtes sakforer stevningen med paategning

herom og sakens ovrige dokumenter

tillikemed opgave over de vidner,

som formandens sakforer eller dommeren

maatte onske.

Skadelidtes sakforer besorger stevningen

forkyndt for formanden og underretter

dennes sakforer om tid og sted

for sakens foretagelse og indstevner

alle vidner, ogsaa de av formandens

sakforer eller dommeren opgivne, samt

tilveiebringer mulige andre oplysninger.

d. Förste gång nogen gjor tjeneste

som domsmand, skal dommeren foreholde

ham de pligter, som paahviler en domsmand,

og ta imot hans forsikring om,

åt han saavel i denne sak som i alle

fremtidige saker vil gi vel agt paa alt,

som forliandles i retten, og åt han vil

donime saaledes, som han vet sandest

og rettest åt vrere efter loven og sakens

bevisligheter.

e. Uteblir formanden ved sakens foretagelse,

blir saken dog åt fremme,

saafreint han har faat lovlig forkyndelse

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

giva Doga akt på allt som förekommer

inför rätten och döma så som han vet

vara sannt och rätt enligt lagen och

omständigheterna i målet.

e) Utebliver förmannen, då målet skall

företagas till behandling, skall målet dock

handläggas, så framt stämningen lagligen

delgivits honom och han icke styrker

laga förfall.

Kommer förmannen tillstädes genom

sakförare, skall målet alltid upptagas

till behandling, så framt icke rätten

finner förmannens personliga inställelse

nödvändig.

f) Den i lagen om rättegång i brottmål

den 1 juli 1887, § 322 jämförd

med § 366, intagna bestämmelsen angående

frågor till svaranden beträffande

hans levnadsomständigheter äger icke

tillämpning.

g) Målsägan den kan avhöras men må

icke med ed bekräfta sin utsago.

h) Bestämmelserna i §§ 373 och 377

i nämnda lag äga icke tillämpning.

i) Fel vid syneförrättning kommer ej

i betraktande, med mindre domstolen

finner sannolikt, att felet haft inverkan

på det beslut som meddelats vid

förrättningen.

j) Fällande dom skall innefatta åläggande

för lapparna i renbetesdistriktet

eller, i de i 88 — 90 §§ omförmälda fall,

lapparna i där nämnda renbetesdistrikt

att gemensamt gälda ersättningsbeloppet

och ifrågakommande kostnader.

og ikke har godtgjort, åt uteblivelsen

skyldes lovlig forfald.

Meter sakferer for formanden, blir

saken altid åt fremme, naar retten ikke

finder formandens naervaer nedvendig.

f. Bestemmelsen i lov om retter
gangsmaaten

i straffesaker av 1 juli 1887,

dens § 322 jfr. § 366, angaaende

spersmaal til tiltalte om hans personalia

finder ikke anvendelse.

g. Skadelidte kan avheres, dog uten

edfaestelse.

h. Bestemmelsene i ovennsevnte lovs

§§ 373 og 377 finder ikke anvendelse.

i. Feil ved takstforretningen kommer

ikke i betragtning, medmindre domstolen

finder det sandsynlig, åt den har

vane t bestemmende for forretningens resultat.

j. Fasldende dom skal lyde paa, åt

lappene i renbeitedistriktet eller i de i

§§ 88—90 naevnte tilfselder lappene i de

der anforte renbeitedistrikter dommes til

i frellesskap åt betale skadelidte erstatningsbelopet

og i tilfaelde omkostningene.

pr k. Dommen skal forkyndes formanden

i retten. Kan ikke dette ske, skal

saksokerens sakforer besorge faeldende

dom forkyndt for formanden.

Efter foi''kyndelsen sender saksokerens

sakforer dommen og sakens dokumenter

til fylkesmanden med opgave over sakens,

deri takstforretningens, samtlig^ omkostninger.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

k) Domen skall delgivas förmannen

under rättens sammanträde. Kan det

ej ske, och är domen fällande, skall

målsägandens sakförare ombesörja, att

den delgives förmannen.

Sedan domen delgivits förmannen,

skall målsägandens sakförare till fylkesmannen

översända domen och handlingarna

i målet jämte uppgift om samtliga

kostnader, däri inberäknade kostnaderna

vid syneförrättningen.

in §•

Menar målsägande eller förman att

vid syneförrättning förekommit formfel

eller att synemännens beslut helt eller

delvis grundats å oriktig tillämpning av

denna konventions bestämmelser om lapparnas

ersättningsskyldighet eller eljes

å felaktig rättstillämpning, och vill han

allenast av sådan anledning överklaga förrättningen,

skall klagomålet avgöras av

domaren ensam. Klagomålet anföres inom

samma tid och i den ordning som i 107 §

sägs hos syneförmannen; och har denne

att översända klagoskriften till domaren.

Innan domaren meddelar beslut i målet,

skall han lämna klagandens motpart

underrättelse om klagomålet och förelägga

honom viss tid för avgivande av

svaromål. Domaren tillkommer att bestämma

huruvida tillfälle bör beredas

parterna att vidare yttra sig i målet.

På domaren ankommer att i övrigt inhämta

de upplysningar, som han finner

18 —185000

§ in.

Hvis skadelidte eller formanden blot

anker over, åt takstforretningen lider

av formelle feil eller åt dens utfald

helt eller delvis skyldes feilagtig anvendelse

av nmrvserende konventions

bestemmelser om lappenes erstatningspligt

eller anden feilagtig retsanvendelse,

blir saadan anke åt avgjore

av dommeren alene. Anken maa inden

saadan frist og paa saadan maate som

förän i § 107 nsevnt fremssettes for

takstbestyreren, der skal oversende den

til dommeren. Forinden dommeren trreffer

sin avgjarelse, skal han underrede

motparten om anken og gi ham en passende

frist til imotegaaelse. Det er

overlatt til dommeren, hvorvidt han vil gi

partene yderligere adgang til uttalelser.

Dommeren har iovrig åt indhente de

oplysninger, som han finder fornodne

for sakens avgjorelse. Med hensyn til

virkningen av feil ved takstforretningen

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

nödiga för målets avgörande. I fråga

om verkan av fel vid syneförrättningen

gäller vad ovan under 110 § i) föreskrivits.

Domaren föranstaltar, att hans beslut

delgives parterna.

Klagan över dom.

112 §.

Domstolens beslut får ej överklagas;

dock är klagan tillåten, så vitt den avser

att rättstillämpningen är felaktig

eller att formfel förekommit vid sakens

behandling inför domstolen eller i själva

domen, eller att domstolen oriktigt bedömt

klagan över fel vid syneförrättningen.

113 §.

Tiden för klagomåls anförande vare

fjorton dagar, räknade från den dag

domen blev parten delgiven, sistnämnda

dag ej medräknad.

Klagomål fram ställes, skriftligen eller

muntligen, hos syneförmannen eller domaren.

Denne har att uppteckna och

underskriva klagomål, som anförts muntligen.

Har klagomål före klagotidens utgång

i skriftlig avfattning avlämnats å sådan

post-, telegraf- eller telefonstation som

det åligger att vidare befordra framställningen,

skall det anses hava anförts

inom laga tid.

gjaelder ovennaevnte förskrift i § 110

litr. i.

Dommeren lar sin avgjorelse forkynde

for partene.

Anke.

§ 112.

Domstolens prevelse av takstforretningen

er endelig. Dog kan partene erklsere

anke mot dommen under paaberop

av urigtig retsanvendelse eller av formelle

feil ved dommen eller ved saksbehandlingen

eller av urigtig avgjorelse

fra domstolens side av anke over feil ved

takstf orretningen.

§ 113.

Ankefristen er fjorten dage, regnet fra

dommens forkyndelsesdag, denne ikke

m edregnet.

Anken maa erklseres, skriftlig eller

mundtlig, for takstbestyreren eller dommeren,

livilke, om anken er mundtlig,

skal nedtegne og underskrive den.

Det er nok, åt den skriftlige begjsering

for fristens utlop er avgit til den post-,

telegraf- eller telefonstation, som skal

bringe den videre.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Klagomål skall angiva det förmenta

fel, varpå klagan grundas. Är klagoskrift

härutinnan bristfällig, skall syneförmannen

eller domaren söka avhjälpa

bristen.

114 §.

Har klagomål mottagits av syneförmannen,

har han att översända detsamma

till domaren. Denne befordrar

det jämte de till saken hörande handlingar

till högsta domstolens avdelning

för besvärsmål (höiesterets kjseremaalsutvalg)

och underrättar samtidigt klagandens

motpart om klagomålet.

115 §.

Har klagomål anförts, må domen ej

verkställas.

116 §.

- Hos högsta domstolens avdelning för

besvärsmål avgöres klagomålet slutgiltigt.

117 §.

Felaktig rättstillämpning eller formfel

kommer icke i betraktande, med

mindre besvärsavdelningen finner sannolikt

att felet haft inverkan på sakens

utgång.

118 §.

I övrigt skola tillämpas de för besvär

i brottmål gällande föreskrifter, sådana

de nu finnas upptagna i §§ 410, 411

och 412, andra stycket, av lagen den 1

juli 1887, jämförd med lagen av den

22 maj 1902.

Begj seringen inaa angi, hvori den formentlige

feil bestaar. Mangler skriftlig

begjsering saadan angivelse, skal takstbestyreren

eller dommeren seke manglen

avhjulpet.

§ 114.

Har takstbestyreren mottat erklseringen,

sender han den til dommeren. Denne

indsender den med fornedne dokumenter

til Höiesterets Kj serem aalsutvalg og

underretter samtidig den anden part om

anken.

§ 115.

Anken har opsaettende virkning.

§ 116.

Höiesterets Kjseremaalsutvalg avgjor

anken med endelig virkning.

§ 117.

Urigtig retsanvendelse eller formelle

feil kommer ikke i betragtning, medmindre

Kjseremaalsutvalget floder det

sandsynlig, åt feilen har vseret bestemmende

for dommen.

§ 118.

Forovrig kommer til anvendelse de om

kjseremaal i straffesaker gjseldende forskrifter,

saaledes som de nu lyder i loven

av 1 juli 1887 (jfr. lov av 22 mai 1902)

§§ 410, 411 og 412 andet led.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

119 §.

Förestående stadganden äga motsvarande

tillämpning i fall då någon vill

överklaga domarens beslut i anledning

av klagomål över fel vid syneförrättning.

Delgivning.

120 §.

Där meddelande skall delgivas förmannen,

varde delgivningen verkställd å

den plats som enligt 45 § c) eller e)

blivit av honom anmäld såsom boplats.

Uppgiver förmannen såsom delgivningsort

annan plats än boplatsen, skall

delgivning ske å den sålunda uppgivna

platsen, med mindre denna är belägen

på större avstånd från syneförmannens

bostad än boplatsen.

Meddelande kan ock i varje fall delgivas

förmannen där han anträffas.

121 §.

Underlåter förmannen att underrätta

syneförmannen om sin boplats eller att

uppgiva annan delgivningsort, och äger

syneförmannen icke ändock kännedom

om förmannens vistelseort i renbetesdistriktet,

vare delgivning obehövlig.

När fråga är om inkallelse till syneförrättning,

vare delgivning ock obehövlig,

i händelse förmannen och andre

förmannen flyttat från distriktet utan

att anvisa någon, som i deras ställe äger

§ 119.

Foranstaaende forskrifter tiar tilsvarende

anvendelse likeoverfor dommerens

avgjerelse av anke over feil ved takstforretningen.

Forkyndelser.

§ 120.

Forkyndelser for formanden skal foregaa

paa det av ham i henhold til § 45

litr. c og e opgivne opholdssted.

Saafremt formanden opgir noget andet

sted end sit opholdssted som forkyndelsessted,

bor det benyttes som saadant,

forsaavidt det ikke ligger fjernere fra

takstbestyrerens bopsel end opholdsstedet.

Forovrig kan forkyndelse for formanden

foretages paa hvilketsomhelst sted,

hvor han maatte paatraeffes.

§ 121.

Undlater form anden åt underrette

takstbestyreren om sit opholdssted eller

åt opgi andet forkyndelsested, er forkyfldelse

ufornoden, saafremt takstbestyreren

ikke allikevel kjender formandens opholdssted

i renbeitedistriktet.

Det samme gjaelder, forsaavidt angaar

indkaldelse til takstforretning, naar formanden

og nsestformanden har fraflyttet

sit renbeitedistrikt uten åt ha anvist nogen,

som i deres sted kan motta forkyn
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

mottaga delgivning, så ock i det fall

att icke någondera av dem ännu infunnit

sig i distriktet.

122 §.

Delgivning verkställes av en stämningsman

(stevnevidne) sålunda, att avskrift

av den handling, som skall delgivas,

överlämnas till den, som delgivningen

avser, eller, om han ej träffas, till

annan lapp, tillhörande renbetesdistriktet.

Anträffas ej någon sådan lapp, skall

handlingen kvarlämnas på delgivningsorten

i tält eller kåta eller på lämpligt

sätt anslås.

123 §.

Då förmannen kallas till syneförrättning

eller domstolssammanträde, skall kallelsen

delgivas senast fyrtioåtta timmar före

förrättningen eller sammanträdet, om

avståndet från hans boplats till platsen

för förrättningen eller sammanträdet

icke överstiger tjugu kilometer. Är avståndet

längre, utsträckes delgivningstiden

med sex timmar för varje nymil

eller del därav.

124 §.

Skall stämning till domstol delgivas

i

förmannen eller andre förmannen då

icke någondera av dem vistas inom renbetesdistrikt

eller borde uppehålla sig där,

sändes stämningen genom fylkesmannen

till landshövdingen, som föranstaltar

att den delgives på sätt som är

delse, eller naar ikke nogen av dem

endnu har indlundet sig i renbeitedistriktet.

§ 122.

Forkyndelse foretages av et stevnevidne

paa den maate, åt gj enpart av

dokumentet overleveres den, hvem det

gjselder, eller i hans fravser nogen anden

lap tilhorende renbeitedistriktet. Paatraeffes

ingen saadan lap, nedlasgges dokumentet

paa forkyndelsesstedet i telt

eller gamme (kaate) eller opslaaes paa

formaalstj enlig maate.

§ 123.

Naar formanden skal indkaldes til

takstforretning eller rettergang, forkyndes

indkaldelsen for ham senest otte og

firti timer för forretningens eller retsmotets

avholdelse, saafremt avstanden

fra hans opholdssted til forretnings- eller

retsstedet ikke er over tyve kilometer.

Er avstanden lamgere, forlsenges varselsfristen

med seks timer för hver tikilometer

eller del derav.

§ 124.

Skal stevning til saksbehandling ved

domstol forkyndes for formanden eller

nsestformanden paa et tidspunkt, da ingen

av dem opholder sig og heller ikke pligter

åt opholde sig i renbeitedistrikt, sendes

stevningen gjennem fylkesmanden til

landshövdingen, som lar den forkyndepaa

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

stadgat om delgivning av stämning till

svensk domstol. I detta fall skall delgivningen

verkställas minst två månader

före sakens behandling vid domstolen.

På enahanda sätt verkställes i nyssnämnda

fall delgivning av beslut vid

syneförrättning, dom eller annat avgörande.

Arvoden åt syneförmän m. fl.

125 §.

För kallelse av synemän samt för ledning

av syneförrättning ävensom utskrift

och bestyrkande av syneprotokoll utgår

till syneförmän samma gottgörelse som

är eller kan bliva bestämd såsom ersättning

åt länsman för motsvarande

bestyr med annan taxeringsförrättning

(skj önsforretning).

För delgivning erlägges den gottgörelse

som är eller kan bliva bestämd

för delgivning i brottmål.

Till synemän utgår enahanda gottgörelse

som är eller kan bliva bestämd

för sådan synemän i tvistemål som tages

ur den för ändamålet inom tingslaget

utsedda allmänna nämnd. Meddomsman

tillkommer samma gottgörelse

som utgår eller kan komma att utgå till

meddomsman i brottmål.

Till skiljeman utgår samma gottgörelse

som till synemän. Äro parterna ej

överens om vilkendera skall gottgöra

skiljemannen, äger han rätt att avgöra

detta.

den maate, som er foreskrevet for forkyndelser

til svensk domstol. Varselsfristen

er i dette tilfselde to maaneder.

I lignende tilfaelder foretages paa samme

maate forkyndelser av takstforretninger,

dommer, kjendelser eller andre avgj

or el ser.

Takstbestyrernes m. fl.’s godtgjerelser.

§ 125.

Taktsbestyreren tilkommer for tilsigelse

av takstmaend og for bestyrelse og

beskrivelse av takstforretning den til enhver

tid for lensmaends bestyrelse av

skjonsforretning, beskrivelse (utskrift med

bekraeftning) og tilsigelse fastsatte betaling

og godtgjorelse.

For forkyndelser erlaegges den for forkyndelse

i straffesak til enhver tid bestemte

betaling eller godtgjorelse.

Takstmaend og domsmaend tilkommer

den til enhver tid henholdsvis for skjonsmaend

i borgerlig retstvist, naar de tages av

det saedvanlige utvalg indenfor tinglaget,

og for domsmamd i straffesak fastsatte

betaling eller godtgjorelse.

Voldgiftsmaend tilkommer samme godtgjorelse

som takstmaend. Er partene

ikke enige om, hvem der skal betale voldgiftsmandens

godtgjorelse, avgjores dette

av ham.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Förrättnings- och rättegångskostnader.

126 §.

Varda lapparna i renbetesdistrikt genom

beslut vid syneförrättning eller dom

förpliktade att betala ersättning för

skada, som vållats av renar, skola de

ock förpliktas att gemensamt gälda de

kostnader som syneförrättningen eller

rättegången medfört för norska statskassan.

Beloppet av dessa kostnader

skall icke angivas i beslutet eller domen

men varde sedermera uträknat av fylkesmannen

på grundval av syneförmannens,

domarens och den offentlige sakförarens

uppgifter.

127 §.

Har endera parten av den andra

fordrat ersättning för kostnader eller

för förlorad arbetsförtjänst i anledning

av syneförrättningen eller rättegången,

skall frågan prövas i beslutet vid syneförrättningen

eller i domen.

128 §.

Lapparna skola i beslutet eller domen

helt eller delvis befrias från att betala

ersättning, som avses i 126 eller 127 §,

om billighetsskäl tala härför, såsom att förmannen

inom skälig tid erbjudit tillfredsställande

förlikning, eller att domstolen,

i fall då syn överklagats av förmannen,

väsentligen nedsätter det vid synen bestämda

ersättningsbeloppet eller, om

Omkostning er.

§ 126.

Naar et renbeitedistrikts lapper ved

takstforretningsbeslutning eller dom tilpligtes

åt betale erstatning for skade ved

ren, skal de samtidig paalmgges i fsellesskap

åt betale de omkostninger, som

takstforretningen og domstolsbehandlingen

maatte ha paafort den norske statskasse.

Storrelsen av disse omkostninger

angives ikke i beslutningen eller dommen,

men utregnes senere av fylkesmanden paa

grundlag av takstbestyrerens, dommerens

og den offentlig antagne sakförare opgaver.

§ 127.

Paastaar den ene part sig tilkjendt

erstatning hos den anden for sine

omkostninger eller for sit tap av fortjeneste,

foranlediget ved takstforretningen

eller domstolsbehandlingen, avgjores

paastanden i takstforretningen og dommen.

§ 128.

Lappene skal i takstforretningen og

dommen helt eller delvis fritages for

åt betale omkostninger eller tap av fortjeneste

som nsevnt i §§ 126 og 127, naar

billighet findes åt fåle derför, saasom naar

der i betimelig tid av formanden er gjort et

fyhlestgjorende forlikstilbud eller naar

domstolsbehandlingen er begjajrt av formanden

og dom men vaesentlig nedssetter

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

klagan förts av målsägande^ icke höjer

sagda belopp. Varda genom beslutet

eller domen lapparna allenast delvis befriade

från skyldighet att betala kostnaderna

till norska statskassan, skall till

vägledning för fylkesmannen angivas,

huru stor bråkdel befrielsen omfattar.

Förskottsbetalning av allmänna medel.

129 §.

Hava lapparna i något renbetesdistrikt

blivit genom laga kraft ägande beslut

vid syneförrättning eller genom dom,

som vunnit laga kraft, förpliktade att

utgiva ersättning för skada av renar

och att ersätta målsägande för kostnad

eller förlorad arbetsförtjänst, skall

på framställning av fylkesmannen ersättningen

jämte samtliga de kostnader

lapparna enligt uppgift av fylkesmannen

hava att erlägga till norska staten

förskottsvis genom landshövdingen utbetalas

av svenska allmänna medel.

130 §.

Vad i 129 § är stadgat gälle även i

fråga om ersättningsbelopp, som lappar

på grund av skriftlig förlikning eller

skriftligen avfattad skiljedom hava att

erlägga i anledning av att skada vållats

takstforretningens an stött el se av erstatningsbelopet

eller naar saadan behandling

er begjaert av skadelidte og dommen ikke

forboier belopet. Fritar takstforretningen

eller dommen lappene alene delvis for

åt betale omkostningene til det offentlige,

skal det til veiledning for fylkesmanden

angives, bvor stor brokdel fri tagelsen

omfatter.

Forskudsbetaling av offentliga midler.

§ 129.

Erstatningsbelop, som et renbeitedistrikts

lapper ved endelig takstforretning

eller dom maatte bli paalagt åt betale

for skade ved ren og for skadelidtes omkostninger

og tap av fortjeneste, skal

tillikemed de omkostninger, som de pläter

åt erstatte den norske statskassa efter

opgave fra fylkesmanden, paa dennes begjaering

utbetales forskudsvis av svenske

offentlige midler ved forfoining av landshövdingen.

§ 130.

Hvad der i § 129 er sagt, gjaelder ogsaa

erstatningsbelop i anledning av skade

ved ren ifolge skriftligt forlik eller skriftlig

voldgiftsavgjorelse.

av renar.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Skulle förlikning eller skiljedom i

något fall icke omfatta de kostnader

»om i saken drabbat norska statskassan

och som lapparna äro skyldiga att ersätta,

skola dessa .kostnader ändock i

enlighet med uppgift av fylkesmannen

utbetalas på sätt i 129 § är nämnt.

131 §.

Finner fylkesmannen, att i 130 § avsedd

förlikning eller skiljedom, som överlämnats

till honom för verkställighet, icke

med tillräcklig tydlighet utmärker vilka

parterna äro eller var och när skadan

inträffat eller eljes lämnar rum för

tvekan om dess rätta innebörd, skall han

söka tillse, att bristerna avhjälpas innan

han översänder handlingen till landshövdingen

med begäran om utbetalning.

Visar det sig omöjligt att på tillfredsställande

sätt avhjälpa bristerna, skall

fylkesmannen vägra att översända handlingen

till landshövdingen och därom

underrätta målsäganden.

132 §.

Vad som i enlighet med 129 eller 130 §

blivit av allmänna medel erlagt skall

genom landshövdingens försorg återkrävas

hos den eller de ersättningspliktige,

så framt icke i något fall landshövdingen

finner med billighet överensstämma, att

utgilten helt eller delvis stannar å svenska

statskassan.

Selv om noget forlik eller nogen voldgiftsavgjorelse

ikke omfatter de omkostninger,

som er paafort den norske statskasse

o g som lappene pligter åt erstatte

efter opgave av fylkesmanden, skal

de dog bétales paa samme maate som

i § 129 nämd:.

§ 131.

Naar saadant forlik eller saadan voldgiftsavgjorelse

som i § 130 nmvnt indkommer

til fylkesmanden og han finder,

åt dokumentet mangler tilfredsstillende

©plysning om, hvem partene er, eller om

hvor eller naar skaden er skeet, eller

efterlåta- tvil om, hvorledes det skal

förstaas, skal han soke manglene avhjulpet,

forinden han sender det til

landshövdingen med begjmring om betaling.

Har det ikke vaeret mulig åt

faa manglene tilfredsstillende avhjulpet,

skal fylkesmanden nrngte åt oversende

dokumentet til landshövdingen og herom

underrede skadelidte.

§ 132.

Belop, som overensstemmende med §

129 eller § 130 blir betalt av svenske olfentlige

midler, skal ved landshövdingens

forfoining indkneves hos den eller de

erstatningspligtige, saafremt ikke landshövdingen

i noget tilfselde maatte findc,

åt billighet taler for, åt belopet hell

eller delvis gaar til endelig utgift for

den svenske statskasse.

19—18501)0

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Ändring av distriktsgränser.

133 §.

Efter överenskommelse med landshövdingen

må fylkesmannen föreskriva

sådana mindre ändringar i. gränserna

mellan särskilda renbetesdistrikt som

kunna visa sig vara önskvärda.

ANDRA AVDELNINGEN.

Norska lappars rätt till renbetning

i Sverige.

Från vilka norska områden renar må föras

på bete i Sverige. Betesområden.

134 §.

Lappar från Troms fylke och den del

av Nordlands fylkes fastland som ligger

norr om Rombaken och Ofo tf jorden

skola äga rätt att låta renar till ett sammanlagt

antal av 2,000 beta i de områden

i Sverige där betesrätt tillkommer lappar

från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma

och Talma lappbyar.

135 §.

Lappar från Nordlands fylke skola äga

rätt att låta renar beta i de områden

i Norrbottens och Västerbottens län där

lappar från Rautasvuoma och Kalasvuoma

lappbyar samt från Gellivare,

Jokkmokks, Arjeplogs, Sorsele, Tärna

och Vilhelmina socknar hava betesrätt.

ändring av distriktsgrcenser.

§ 133.

Efter overenskomst med landshövdingen

kan fylkesm anden bestemme saadanne

mindre amdringer i gramsene mellem

de enkelte renbeitedistrikter, som viser

sig åt va;re onskelige.

ANDEN AVDELING.

Norske lappers adgang til renbeitning

i Sverige.

Fra hvilke norske omraader renbeitning >

Sverige katt foregaa. Beiteomraadene.

§ 134.

Lapper fra Troms fylke og den del

av Nordland fylkes fastland, som ligger

nordenfor Rombaken og Ofotfjorden,

skal ha adgang til åt la ren til et samlet

antal av 2 000 beite i de omraader

i Sverige, hvor lapper fra Könkämä.

Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma lappebyer

har beiteadgang for sine ren.

§ 135.

Lapper fra Nordland fylke skal ha

adgang til åt la ren beite i de omraader

i Norrbottens og Västerbottens

län, hvor tapper fra Rautasvuoma og

Kalasvuoma lappebyer og fra Gellivare,

Jokkmokk, Arjeplog, Sorsele, Tärna og

Vilhelmina sogn har beiteadgang.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

136 §.

Lappar från Nord-Tröndelags fylke

skola äga rättighet att inflytta med renar

eller, utan att själva inflytta, låta renar

beta å den del av Blåsjö renbetesfjäll i

Jämtlands län som begränsas i öster

och söder av de fastställda rågångarna

för hemmanen Stora Blåsjö och Jorm

samt i väster av riksgränsen.

Betestid.

137 §.

Renar, som omförmälas i 134 och

135 §§, må icke inkomma i Sverige före

den 1 oktober och skola vara bortförda

från svenskt område före utgången av

april.

138 §.

Renar, som avses i 136 §, må icke inkomma

i Sverige före den 1 maj och

skola vara bortförda från svenskt område

före utgången av november.

Renräkning.

139 §.

Då enligt 7 § renräkning äger rum

inom de områden, där betesrätt tillkommer

lappar från Könkämä, Lainiovuoma,

Sarivuoma och Talma lappbyar, skola

de norska renar, som finnas inom områdena

vid tiden för räkningen, ingå i

densamma. Renarnas ägare och vaktare

vare pliktiga att på anfordran lämna

nödigt biträde vid räkningen.

§ 136.

Lapper fra Nord-Trondelag fylke skal

ha adgang til åt indflytte med ren eller

uten selv åt flytte ind åt la ren beite

i den del av Blåsjö renbetesfjäll i Jämtlands

län, som begramses i ost og syd av

de fastsatte gränser for hemmanen Stora

Blåsjö og Jorm og i vest av riksgraensen.

Beitetid.

§ 137.

De i §§ 134 og 135 omhandlede ren man

ikke indkomme i Sverige for 1 oktober

og värre fort ut senest inden utlopp

av april maaned.

§ 138.

De i § 136 omhandlede ren in aa ikke

komme ind i Sverige for 1 mai og

maa vasre fort ut senest inden utgången

av november maaned.

Rentcelling.

§ 139.

Naar rentselling overensstemmende

med § 7 Under sted i de omraader, hvor

lapper fra Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma

og Talma lappebyer har adgang

til åt la ren beite, skal de norske ren,

som paa tadlingstiden findes i omraadene,

medtages ved tmllingen. Renens eiere og

vogtere er paa forlangende pligtige til

åt yde förnöden bistånd ved taellingen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Lapparnas anmälningar. Förmän och

andre förmän.

140 §.

Lapp, som vill begagna sig av rättigheten

att med renar inflytta i Sverige, skall

före juli månads utgång hos norske lappfogden

göra anmälan härom. Anmälningen

skall dessutom innehålla uppgift om:

a) den anmäldes jämte medföljande

husfolks och renvaktares namn och ålder;

b) de andra personer, för vilka den

anmälde har renar i sin vård;

c) det antal renar, som skall medföras

för en var i anmälningen avsedd person;

d) de renmärken var och en av dem

använder, dock att, när uppgift härom

en gång är lämnad, senare anmälningar

allenast behöva innefatta uppgift om

ändringar; samt

e) den lappby, inom vars område betningen

skall försiggå, eller, där fråga är

om trakt som ingår i distriktsindelning,

distriktet (skadeersättningsoinrådet).

I avseende å inflyttning till den i 13G §

omförmälda delen av Blåsjö renbetesfjäll

äge anmälan ej rum.

141 §.

Där svenska regeringen anser nödigt

att lappar, som inflytta till viss trakt i

Sverige, utse förman och andre förman,

äger den hos norska regeringen påkalla

utfärdande av bestämmelser i sådant

hänseende.

Anmeldelser. Formcend og ncestformcend.

§ 140.

De lapper, som vil g jure bruk av sin

adgang til åt indflytte med ren i Sverige,

skal inden utlopet av juli maaned

anmelde dette for den norske lappefoged.

Anmeldelsen skal desuten indeholde opgave

over:

a. Anmelderens og medfolgende husfolks

og renvogteres navn og ålder;

b. for hvilke andre personer anmelderen

har ren til bevogtning;

c. det antal ren, som agtes medfört

for hver enkelt persons vedkommende;

d. de renmerker hver av dem benytter;

er opgave herom en gång git,

behover ved senere anmeldelser alene

mulige mndringer opgives;

e. den lappeby eller, hvor det gjaelder

trakt, som indgaar under distriktsinddeling,

det distrikt (skadeserstatningsomraade),

hvor beitningen skal foregaa.

For indflytning til den i § 136 nmvnte

del av Blåsjö renbetesfjäll er anmeldelse

ufornoden.

§ 141.

Hvis den svenske regjering finder det

paakraevet, åt de lapper, som flytter til

en viss trakt i Sverige, vaslger formand

og nsestformand, har den adgang til

hos den norske regjering åt begjsere utfmrdiget

bestemmelser i saa henseende.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

142 §.

Före utgången av augusti månad har

fylkesmannen att tillsända landshövdingen

förteckning över de anmälda lapparna

med de i 140 § nämnda uppgifter samt,

där förman och andre förman utsetts,

tillika meddela deras namn. Förteckningen

skall åtföljas av norske lappfogdens

intyg att, såvitt han är i stånd att

därom uttala sig, å förteckningen ej

upptagas andra renar än sådana som

lapparna äga rätt att låta beta i Sverige

samt, beträffande lappar som inflytta

från Troms fylke, att de uppgivna renantalen

äro riktiga.

Nödigt utdrag av förteckningen skall

överlämnas, av fylkesmannen till förmannen

och andre förmannen, där sådana

utsetts, samt av landshövdingen till

svenske lappfogden och landsfiskalerna.

143 §.

Gör lapp anmälan så sent, att den

icke kan upptagas på fylkesmannens

förteckning, har han icke rätt att under

året inflytta med renar eller låta sina

renar åtfölja inflyttande norsk lapp.

§ 142.

Inden utgången av august maaned

skal fylkesmanden sende landshövdingen

fortegnelse over de anmeldte lapper

med de i § 140 naevnte opgaver og,

naar formand og naestformand er valgt,

underretning oin disses navne. Fortegnelsen

skal vaere ledsaget av den

norske lappefogeds bevidnelse om, åt

der ikke er opfort andre ren paa

fortegnelsen end saadanne, som lappene

har adgang til åt la beite i

Sverige, og, forsaavidt angaar Troms

fylke, åt de opgivne renantal er rigtige,

dette dog alene i den utstrykning, hvori

lappefogden er istand til åt uttale sig

derom.

Av fortegnelsen skal fornodne utdrag

sendes av fylkesmanden til formaendene

og naestformsendene, naar saadanne er

valgt, og av landshövdingen til den

svenske lappefoged og landsfiskalene.

§ 143.

Avgir lap anmeldelse saa sent, åt den

ikke kan medtages paa fylkesmandens

fortegnelse, har han ikke adgang til i det

paagjagldende aar åt flytte ind med sine

ren eller la dem medfolge indflyttende

norsk lap.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Hänvisning till annan betestrakt.

144 §.

Efter överenskommelse med fylkesmannen

må landshövdingen hänvisa lapp,

som anmält sig till viss trakt, att med de

anmälda renarna flytta till annan trakt

inom länet. Beslut om sådan hänvisning

skall genom fylkesmannen i god tid

meddelas lappen.

Förmannens och andre förmannens befogenhet

och skyldigheter.

145 §.

Förmannen har befogenhet att meddela

de lappar som stå under hans tillsyn de

föreskrifter och av dem kräva den medverkan

som han finner vara av nöden för

fullgörande av de förpliktelser som enligt

denna konvention åligga honom.

Där inom distrikt (skadeersättningsområde)

fråga uppstår om skada av renar,

tillkommer det förman att föra

talan för de norska lapparna och därvid

jämväl ingå förlikning i fråga om

skadeersättning och kostnader.

146 §.

Förmannen åligger:

a) att infinna sig i den svenska betestrakten

senast samtidigt med de norska

lappar, som först inflytta, och kvarstanna

inom trakten till dess lapparna flyttat

därifrån;

b) att hålla sig underrättad om de till

trakten hörande lapparnas boplatser;

Henvisning til anden beitetrakt.

§ 144.

Efter overenskomst med fylkesmanden

kan landshövdingen henvise lap, som har

anmeldt sig til en viss trakt, med de

anmeldte ren til eu anden trakt i länet.

Bestemmelse om saadan henvisning maa

gjennem fylkesmanden i betimelig tid

meddeles vedkommende lap.

Formandens og ncestformandens myndighet

og pligter.

§ 145.

Formänden har myndighet til åt gi

de lapper, som staar under hans tilsyn,

de paalrng og av dem krm ve den bistånd,

som han maatte Ande förnöden, for åt

han skal kunne vareta sine pligter ifolge

nservaerende konvention.

Naar der i renbeitedistrikt (skadeserstatningsomraade)

opstaar sporsmaal om

skade ved ren, tilkommer det formanden

åt handle paa de norske lappers vegne

og derunder ogsaa åt indgaa forlik om erke

ggelse av erstatning og omkostninger.

§ 146.

Det paaligger formanden

a. åt indfinde sig i den svenske

beitetrakt senest til samme tid som de

dit först indflyttende norske lapper og

åt förbli der, indtil de har flyttet derfra,

b. åt holde sig underrettet om de til

trakten horende lappers opholdssteder;

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

c) att, när inom trakten skada vållats

av renar och anledning finnes till antagande

att dessa helt eller delvis varit

norska, söka utreda vem som är ägare

till dessa renar;

d) att lämna svenske lappfogden den

medverkan som denne skäligen kan å

tjänstens vägnar kräva;

e) att tillse det gällande bestämmelser

om bevakning och renbetning efterlevas

och hos landsfiskalen eller tillsyningsväsendet

anmäla överträdelser

ävensom att vidtaga sådana åtgärder

som äro av nöden för uppehållande av

försvarlig och välordnad renskötsel samt

förebyggande av skada och intrång för

de bofasta, såsom att utsända renvaktare

och låta återhämta bortlupna renar;

samt

f) att i övrigt fullgöra vad som enligt

denna konvention åligger honom.

147 §.

När förmannen är förhindrad att tjänstgöra,

träder andre förmannen i hans

ställe.

Förmannen kan därjämte för särskilda

tillfällen uppdraga åt andre förmannen

att tjänstgöra såsom förman.

Skulle i något fall, då andre förmannen

tjänstgjort såsom förman eller såsom

sådan behandlats, befogenhet därtill,

efter vad nu är sagt, ej hava tillkommit

honom, må sådant likväl ej rubba

giltigheten av vad han gör och låter.

c. naar skade ved ren er voldt i trakten

og der fin des grund til åt tro, åt

renen helt eller delvis har vieret norsk,

da åt soke oplyst, hvem der eier disse

ren,

d. åt yde lappefogden den bistånd,

som denne paa tjenestens vegne med

foie kan krrnve,

e. åt paase, åt de gjmldende bestemmelser

om renvogtning og renbeitning

overholdes og hos landsfiskalen eller

lappeopsynet åt anmelde overtrsedelser,

samt åt trseffe saadanne förfela inger,

som er paakrrevet til fremme av försvarlig

og velordnet rendrift og til forebvggelse

av skade og ulempe for de

fastboende, saasom åt utsende renvogtere

og la hente bortkomne ren,

f. åt iovrig företa det, som efter nservserende

konvention paaligger ham.

§ 147.

Neestformanden skal gjore tjeneste

som formand, naar formanden er forhindret

fra åt utföre tj enesten.

Formanden kan derhos for enkelte

tilfselder överdra til neestformanden åt

gjore tjeneste som formand.

Åt neestformanden er blit behandlet

eller har gjort tjeneste som formand i noget

tilfadde, hvor han ikke efter foranstaaende

hadde befoielse dertil, har dog

ikke nogen indfiydelse paa forfeiningen*

gyldighet.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

De skyldigheter, som i 146 § c), d),

e) och f) äro stadgade beträffande förman,

skola åligga andre förman, allenast

när han tjänstgör såsom förman, men i

övrigt äge sagda § tillämpning jämväl

å andre förman.

Lapparnas skyldighet att åtfölja små

renar.

148 §.

Lapp, som anmält sig till inflyttning

i Sverige, skall samtidigt med renarna

inflytta till nämnda rike och så länge

renarna där uppehålla sig tvärstanna hos

dem, med mindre sjukdom eller viktiga

angelägenheter föranleda hans frånvaro.

149 §.

Lapp, som driver renskötsel i Troms

fylke eller i den del av Nordlands fylkes

fastland som ligger norr om Rombaken

och Ofotfjorden, skall äga rätt att låta

sina renar införas i Sverige under bevakning

av svensk lapp, som plägar inflytta

i Troms fylke.

Den som vill begagna sig av sådan

rättighet har att före juli månads utgång

därom göra anmälan hos norske

lappfogden med uppgift om sitt eget

och den svenske lappens namn, den

lappby den senare tillhör, antalet renar

som skall medföras och renarnas märken.

Vad i 142 § stadgas i fråga om

anmälan som där avses skall i tillämp
-

De i § 146 litr. e, d, e og f indeholdte

paabud gjaelder naestformanden, alene

naar han gjor tjeneste som formand.

Iovrig har nagvnte § anvendelse ogsaa

paa naestformanden.

Lappenes pligt til åt felge sine

ren.

§ 148.

Lap, som har anmeldt sig til indflytning

i Sverige, skal flytte ind i dette

rike samtidig med renen og förbli der.

saalaange renen beiter der, forsaavidt ikke

sygdom eller vigtige foiTetninger krsever

hans fravaer.

§ 149.

Lap, som har rendrift i Troms fylke

eller i den del av Nordland fylkes fastland,

som ligger nordenfor Rombaken

og Ofotfjorden, skal ha adgang til åt

la sine ren fores til Sverige under bevogtning

av svensk lap, som pleier åt

flytte ind i Troms fylke.

Den som vil benytte sig av saadan

adgang, skal inden juli maaneds utgång

anmelde dette for den norske lappefoged

med oplysning om sit eget og den svenske

laps navn, den lappeby, som den

svenske lap tilhorer, an tall et av ren,

som skal med föres, og om renernes oremerker.

Det som i § 142 er bestemt

om anmeldelse skal ha tilsvarende an
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

liga delar gälla beträffande anmälan enligt

förevarande §. Göres anmälan så

sent att den icke kan upptagas på fylkesmannens

förteckning, må renarna ej under

året införas i Sverige.

Förskottsbetalning av allmänna medel.

150 §.

Bestämmelserna i 129—132 §§, dock

med undantag av vad 129 och 130 §§,

jämförda med 126 §, andra punkten, innehåller

om kostnaders utbetalande i enlighet

med uppgift av fylkesmannen, skola

äga motsvarande tillämpning, när fråga är

om uttagande av ersättningsbelopp, som

norska lappar i Sverige genom laga kraft

ägande beslut eller skriftlig förlikning

eller skriftligen avfattad skiljedom förpliktats

utgiva för skada, som vållats av

renar, eller för kostnad eller förlorad

arbetsförtjänst.

Lapparnas rätt till jakt, och fiske.

151 §.

Norska lappar, som i enlighet med

denna konvention låta sina renar beta i

Sverige, skola under sin vistelse därstädes

äga rätt till jakt och fiske i enlighet

med bestämmelser, som där gälla

eller komma att gälla för svenska lappar;

dock må jakten eller fisket bedrivas alle
20—tnaoffi)
-

vendelse for anmeldelse efter naarvmrende

§. Avgir lap anmeldelse saa sent,

åt den ikke kan medtas paa fylkesmandens

fortegnelse, har han ikke adgang

til i det paagjaddende aar åt la

renen fores ind i Sverige.

Forskudsbetaling av offentlige midler.

§ 150.

Bestemmelsene i §§ 129—132, dog

med undtagelse av, hvad §§ 129 og 130

jfr. § 126 andet led indeholder om

omkostningers erstatning efter opgave

av fylkesmanden, skal ha tilsvarende

anvendelse, naar der er sporsmaal om

betalin g av erstatningsbelop, som norske

lapper i Sverige ifolge endelig avgjorelse

eller skriftlig avfattet förlik

eller voldsgiftsdom er pligtige til åt

betale for skade, som deres ren har

voldt, eller for omkostninger eller for

tap av arbeidsfortjeneste.

Lappenes adgang til jagt og fiske.

§ 151.

Norske lapper, som med hjemmel i

nmrvaerende konvention lar sine ren beite

i Sverige, er berettiget til under sit opliold

der åt drive jagt og fiske overensstemmende

med de bestemmelser, som

der gjadder eller kommer til åt gjmlde

for svenske tapper. Dog maa jagten ol
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

näst till husbehov under vistelsen i

Sverige.

Inom Karesuando och Jukkasjärvi

socknar må de norska lapparnas rätt till

husbehovsfiske icke inskränkas genom

upplåtelse av fiskerätt, så vida upplåtelsen

ej skett i fredningssyfte i enlighet

med föreskrifter, som härom kunna

gälla eller varda meddelade.

Tillämpning å norska lappar av svenska

bestämmelser rörande renbetning.

152 §.

Beträffande norska lappar i Sverige

skola, i den mån ej annat stadgas i förevarande

konvention, i tillämpliga delar

lända till efterrättelse de bestämmelser

som där gälla eller kunna komma att

gälla i avseende å svenska lappars renbetning.

TREDJE AVDELNINGEN.

Gemensamma bestämmelser för

svensk renbetning i Norge och

norsk renbetning i Sverige.

Vilka lappar hava rått till renbetning i

det främmande riket.

153 §.

Rättighet att i enlighet med denna konvention

låta svenska renar beta i Norge

tillkommer allenast nomadiserande lapp.

Såsom nomadiserande lapp anses alle
-

ler fisket ikke drives anderledes end til

husbehov under opholdet i Sverige.

I Karesuando og Jukkasjärvi sogn

maa de norske lappers ret til fiske til

husbehov ikke indskraenkes ved bortforpagtning

av fiskeret, medmindre bortforpagtningen

sker i fredningsoiemed

overensstemmende med de forskrifter,

som herom til enhver tid er gjseldende.

Svenske bestemmelser angaaende renbeitning

anvendes paa norske tapper.

§ 152.

Forsaavidt ikke andet er bestemt i

nservferende konvention, kommer i den

utstickning, som er rimlig och förnöden,

til anvendelse paa de norske lapper i

Sverige de bestemmelser, som der til

enhver tid maatte vsere gjseldende for

svenske lappers renbeitning.

TREDIE AVDELING.

Bestemmelser faelles for svensk

renbeitning i Norge og norsk renbeitning

i Sverige.

Hvilke lapper har adgang til renbeitning

i det fremmede rike.

§ 153.

Adgang til overensstemmende med

nservserende konvention åt la svenske

ren beite i Norge har alene nomadiserende

lap.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

näst person av lappsk härkomst, som på

stadigvarande sätt personligen följer och

bevakar sina renar och icke samtidigt

brukar hemman eller nybygge eller biträder

vid bruket av sådan fastighet.

Dock skall lapp från Västerbottens län

eller Frostvikens norra lappby i Jämtlands

län, ändå att han vid sidan av

renskötseln driver jordbruk eller biträder

därvid, äga rätt att låta sina renar

beta i de för dem avsedda områden i

Norge, under förutsättning att han personligen

följer och bevakar renarna under

den tid sådan betning äger rum.

Rättighet att låta norska renar beta i

Sverige tillkommer allenast person av

lappsk härkomst, som i Norge driver

renskötsel.

Hurusom i vissa fall lapp äger att

låta sina renar under annan lapps vård

beta i det främmande riket, därom stadgas

i 149 och 154 §§.

Vilka renar lapp kan medföra till det

främmande riket.

154 §.

Lapp, som äger från sitt hemland inflytta

med renar till det andra riket,

må medföra — förutom sina egna, sin

makes, sina omyndiga barns och medföljande

tjänares renar — allenast renar

tillhörande:

a) lapp, som plägar från hemlandet

flytta till det andra riket, men på grund

Som nomadiserende lap ansees alene

den person av lappisk herkomst, som

til stadighet personlig folger og bevogter

sine ren og som ikke samtidig bruker,

hvad der i svensk lovgivning betegnes

som hemman eller nybygge, eller bistaar

dermed.

Dog skal lapper fra Västerbottens län

og Frostvikens norra lappeby i Jämtlands

län ha adgang til åt la sine ren

beite i de för dem bestemte omraader i

Norge, selv om de ved siden av rendriften

driver jordbruk eller bistaar dermed,

forutsat åt de personlig folger og

bevogter sine ren i den tid, saadan

betning foregaar.

Adgang til åt la norske ren beite i

Sverige har alene person av lappisk herkomst,

som i Norge bär rendrift.

Laps adgang til i visse tilfselder åt

la sine ren beite i det fremmede rike

under bevogtning av anden lap er omhandlet

i § 149 og § 154.

Hvilke ren lapp ene kan ta med sig til

det fremmede rike.

§ 154.

Lap, som har adgang til åt flytte med

ren fra sit hjemlaud til det andet rike,

kan ta med sig, foruten sine egne,

sin mgtefmlles, sine umyndige barns og

medfolgende tjeneres ren, alene ren tilhorende
a.

lap, som pleier fra sit hjemland åt

flytte til det andet rike, men som paa

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

av omständigheterna något år är förhindrad

att företaga sådan flyttning;

b) lapp, som har plägat flytta till det

andra riket, men på grund av ålder,

sjukdom eller fattigdom därmed upphört;

c) omyndigt barn av lapp, som i a)

eller b) sägs;

d) oskiftat dödsbo efter lapp, som har

plägat flytta till det andra riket, och

må sådan rätt gälla endast under en

tid av fem år från dödsfallet.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande

tillämpning vid renbetning, som

avses i 36 §.

Bofastas hundar.

155 §.

Den, som med uppsåt eller av grovt

vållande förorsakar, att renar genom

hundar eller på annat otillbörligt sätt

ofredas på tillåtna uppehållsställen,

skall ersätta skadan. Har skadan vållats

av hund, skall den ersättas, även om

den icke förorsakats genom någons uppsåt

eller vållande.

156 §.

I Norrbottens och Västerbottens läns

lappmarker, så ock i renbetesdistrikt i

Norge skola, under den tid dfft främmande

rikets lappar jämlikt denna konvention

där uppehålla sig med renar,

den bofasta befolkningens hundar å den

grund av omstrendighetene et enkelt aar er

forhindret fra åt företa saadan flytning.

b. lap, som har pleiet åt företa flytning

til det andet rike, men paa grund

av ålder, sygdom eller fattigdom er

ophort dermed,

c. umyndigt barn av lap som n se vilt

under litr. a og b,

d. uskiftet dödsbo efter lap, som har

pleiet åt flytte til det andet rike; retten

til åt medta saadanne ren gjselder kun

i fem aar fra dodsfaldet.

Foranstaaende bestemmelser skal ha

tilsvarende anvendelse ved den i § 36

omhandlede renbeitning.

De fastboendes hunder.

§ 155.

Den som med forsset eller av grov uagtsomhet

volder, åt ren ved hund eller paa

anden utilborlig maate ufredes paa sina

tillatte opholdssteder, skal erstatte skaden.

Er skaden vol dt ved hund, erstattes

den, selv om den ikke er voldt ved

nogens forsset eller uagtsomhet.

§ 156.

I renbeitedistrikter i Norge og i Norrbottens

og Västerbottens läns lappmarker

skal de fastboende paa det sted, hvor

renen opholder sig, bolde sine hunder

bundne eller klubbede i den tid av aaret.

da det fremmede rikes lapper i henhold til

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

ort där renarna uppehålla sig hållas

bundna eller vara försedda med klubba.

Landshövdingen eller fylkesmannen äge

dock för vissa trakter eller särskilda fall

medgiva befrielse från denna föreskrift,

där det finnes kunna ske utan att det

med densamma avsedda ändamål förfelas.

Under det flyttning med renar förbi

gård försiggår, skola alla därvarande

hundar hållas bundna eller instängda.

Bestämmelser om storleken av klubba

ävensom närmare föreskrifter i övrigt i

avseende på klubbningen givas, i Sverige

av landshövdingen och i Norge av fylkesmannen.

157 §.

Hund, som bär till vana att jaga renar

på tillåtet uppehållsställe, skall, så

framt den icke hålles bunden, instängd

eller klubbad under det renarna på tilllåten

tid uppehålla sig i trakten, dödas

genom vederbörande polismyndighets försorg.

Den som påträffar hund jagande ren

a tillåtet uppehållsställe må omhändertaga

hunden eller, så framt detta visar sig

omöjligt, genast döda densamma. I vartdera

fallet skall underrättelse meddelas, i

Sverige landsfiskalen och i Norge länsmannen.

Omhändertagen hund skall

återlämnas till ägaren mot att denne

betalar ersättning för de utgifter omhändertagandet

medfört. Är ägaren

okänd, skall hunden överlämnas, i Sverige

naervaerende konvention opholder sig der

med ren. Fylkesmanden eller landshövdingen

kan dog for visse trakter eller

tilfadder tilstede fritagelse herfor, naar

det kan ske, uten åt det med paabudet

tilsigtede oiemed forfeiles. Mens flytning

med ren foregaar förbi eu gaard, skal alle

dens hunder holdes bundne eller indestamgte.

De nasrmere förskrifter om klubbens

storrelse og klubningen forovrig gives i

Norge av fylkesmanden og i Sverige av

landshövdingen.

§ 157.

Hund, som har den vane åt jage ren

paa dennes tillatte opholdssted, skal,

saafremt den ikke under renens tillatte

ophold i trakten holdes bunden, indestrnngt

eller klubbet, av politiet foranstaltes

draept.

Den, som paatrseffer hund, der er

ifserd med åt jage ren paa dennes tillatte

opholdssted, kan ta hunden i besiddelse

eller, saafremt dette ikke er rimlig, paa

stedet drsepe den. I begge tidsålder

skal i Norge lensmanden og i Sverige

landsfiskalen meddeles förnöden underretning.

Hund, som er tat i besiddelse,

skal tilbakeleveres eieren mot, åt denne

erstatter besidderen de utgifter, besiddelsestagelsen

har medfört. Kjendes ikke

eieren, blir hunden åt avlevere i

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

till landsfiskalen, som har att förfara i

enlighet med föreskrifterna om intaget

hemdjur, och i Norge till länsmannen

att behandlas såsom hittegods. Anmäler

sig ägaren icke, skall hunden dödas.

Smittosam sjukdom bland renar.

158 §.

Farsotartad sjukdom bland renar skall

anses vara för handen,

a) när under loppet av en månad eller

kortare tid minst tio renar i en hjord

dött av renpest, rensjuka eller mjältbrand,

eller

b) när slubbo (renens smittosamma

klövsjukdom) eller annan smittosam

sjukdom av vad slag som helst uppträder

bland renar på sådant sätt, att

?nedicinalstyrelsen i Sverige och veterinärdirektören

i Norge äro överens om

att sjukdomen är farsotartad eller bör

behandlas såsom sådan.

159 §.

Där inom ett område i Sverige, varifrån

enligt denna konvention renar må inkomma

i Norge, yppas farsotartad sjukdom

bland svenska renar eller sjukdom,

som kan misstänkas vara farsotartad,

har landshövdingen att ofördröjligen

genom medicinalstyrelsen meddela den

norske veterinärdirektören underrättelse

Norge til lensmanden, som behandler

den som hittegods, og i Sverige til landsfiskalen,

som behandler den overenssteminende

med gjaeldende bestemmelser

om indsat bofae. Melder eieren sig ikke.

skal hunden draepes.

Smitsom sygdom blandt ren.

§ 158.

Farsotartet sygdom blandt ren skal

ansees åt foreligge,

a. naar der av renpest, rensyke eller

miltbrand inden en renhjord har indtruffet

mindst ti dodsfald i lopet av eu

maaned eller kortere tid, eller

b. naar slubbo (renens smitsomme

klovsyge) eller en hvilkensomhelst anden

smitsom sygdom optraer blandt ren paa

en saadan maate, åt den norske veterinaerdirektor

og den svenske medicinalstyrelse

er enige om, åt sygdommen

er farsotartet eller bor behandles som

saadan.

§ 159.

Naar der i et omraade i Norge, hvorfra

ren i henhold til naervaerende konvention

har adgang til åt komme ind i

Sverige, optraer farsotartet sygdom blandt

norske ren eller sygdom, som kan mistaenkes

for åt vaere farsotartet, skal fylkesmanden

uopholdelig gjennem veterinaerdirektoren

underrede den svenske medi
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

om förhållandet med uppgift om antalet

kända sjukdomsfall och dödsfall ävensom

iakttagna sjukdomssymptom.

Fylkesmannen åligger motsvarande förpliktelse

att genom veterinärdirektören

meddela medicinalstyrelsen underrättelse

om sjukdom bland norska renar inom

område i Norge, varifrån enligt konventionen

renar må inkomma i Sverige.

160 §.

Därest inom något område i det ena riket

yppas farsotartad sjukdom bland renar,

som enligt konventionen må komma in

i det andra riket, må i Sverige Kungl.

Maj:t och i Norge vederbörande regeringsdepartement

meddela förbud mot

att renar från sagda område komma in

i riket.

Sådant förbud må dock ej meddelas,

med mindre renarnas uppehåll i riket

kan antagas medföra fara för smittans

överförande till renar eller boskap därstädes

och denna fara finnes ej kunna

förebyggas genom bestämmelser, som

utfärdas enligt första stycket i 164 §.

161 §.

Där bland boskap i ett område inom

det ena riket yppas sjukdom, som enligt

medicinalstyrelsens och veterinärdirektörens

sammanstämmande mening är farsotartad

och kan befaras bliva med flyt
-

cinalstyrelse om forholdet med opgave

over antal kjendte sygdomstilfaelder og

dodsfald samt de iagttagne sygdomstegn.

Landshövdingen har tilsvarende pligt

til gjennem medicinalstyrelsen åt gi den

norske ve ter i mer direktor underretning

om sygdom blandt svenske ren i omraade

i Sverige, hvorfra ren i henhold

til konventionen har adgang til åt komme

ind i Norge.

§ 160.

Naar der i et omraade i det ene rike

optraer farsotartet sygdom blandt ren,

som i henhold til konventionen har

adgang til åt komme ind i det andel

rike, kan i Norge vedkommende regjeringsdepartement

og i Sverige kongen

utfserdige förbud mot, åt ren fra omraadet

kommer ind i riket.

Saadant förbud skal dog alene utfmrdiges,

hvis renens opliold i riket antages

åt medfore fare for smittens overforelse

til ren eller bofa) dersteds, og denne

fare derhos ikke findes åt kunne avvmrges

ved utfmrdigelse av bestemmelser

efter § 164, förste led.

§ 161.

Naar der i et omraade i det ene rike

blandt bola) opriau’ en sygdom, som

efter den norske veterinamdirektors og

den svenske medicinalstyrelses samstemmige

mening er farsotartet og kan be
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

tande renar överförd till det andra riket,

må i Sverige Kungl. Maj:t och i Norge

vederbörande regeringsdepartement meddela

förbud mot att renar från området

komma in i riket.

162 §.

Förbud, som meddelats enligt 160 eller

161 §, skall upphävas, när fara för smittans

spridning upphört.

163 §.

Där under renars uppehåll i främmande

rike minst tio djur i samma

hjord under loppet av eu månad eller

kortare tid avlidit under enahanda sjukdomssymptom,

skall renarnas ägare eller

vaktare hos länsmannen, landsfiskalen

eller lapptillsyningsväsendet göra anmälan

om förhållandet.

Landshövdingar och fylkesmän skola

meddela varandra underrättelse om sådana

anmälningar.

164 §.

Har under renars uppehåll i det främmande

riket yppats fall av renpest, rensjuka

eller mjältbrand eller utbrutit sjukdom,

som enligt 158 § b) är att anse såsom

farsotartad, må i Sverige landshövdingen

efter inhämtande av yttrande

från medicinalstyrelsen och i Norge

fylkesmannen efter veterinärdirektörens

hörande meddela föreskrift om isolering

av hjord, vari sjukdomsfall före
-

frygtes åt ville bli överfört til det andel

rike ved flytren, kan i Norge vedkommende

regjeringsdepartement og i Sverige

kongen utfserdige förbud mot, åt

ren fra omraadet kommer ind i riket.

§ 162.

Förbud, som er utfå.''rdiget efter § 160

eller § 161, skal ophmves, naar fare for

smittens utbredelse er ophort.

§ 163.

Naar ren fra det ene rike opholder

sig i det andet rike, skal renens eiere

eller dens vogtere gjore anmeldelse til

lensmanden, landsfiskalen eller lappeopsynet

i dette rike, hvis der inden en

renhjord har indtruffet mindst ti dodsfald

i lopet av en maaned eller kortere

tid under ensartede sygdomstegn.

Fylkesmmndene og landshovdingene

skal underrette hverandre om saadanne

anmeldelser.

§ 164.

Har der under rens ophold i det fremmede

rike indtruffet tilfmlde av renpest,

rensyke eller miltbrand eller er der utbrutt

sygdom, som efter § 158 litr. b er åt

anse som farsotartet, kan i Norge fylkesmanden

efter åt ha indhentet veterinmrdirelctorens

uttalelse og i Sverige landshövdingen

efter åt ha indhentet medicinalstyrelsens

uttalelse utfärd ige paabud

om isolering av hjord, hvori sygdoms
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

kommit, eller om sådan hjords förflyttande

tillsvidare till annat lämpligt uppehållsställe

samt om nedgrävning, uppbrännande

eller tillintetgörande på annat

sätt av döda djur och smittförande

föremål. Kostnad för verkställande av

föreskrift, som nu är sagd, skall gäldas

av renägaren.

Skulle sådana föreskrifter åsidosättas

eller visa sig otillräckliga för sjukdomens

bekämpande och förebyggande av dess

spridning till renar eller boskap i det

land, där de smittade renarna uppehålla

sig, och är sjukdomen att anse såsom

farsotartad, må i Sverige landshövdingen

och i Norge fylkesmannen föreskriva, att

smittade renhjordar skola föras tillbaka

till hemlandet.

165 §.

Uppehålla sig renar i det främmande

riket i strid med förbud, som meddelats

enligt 160 eller 161 §, eller har föreskrift

om renars hemförande meddelats enligt

164 §, skall renarnas ägare eller myndighet

i deras hemland snarast möjligt föra

renarna ur riket. Tjänsteman i det rike,

där renarna uppehålla sig, må ock, om

så befinnes nödigt, föranstalta om deras

utdrivning.

166 §.

I fall, som avses i 165 §, skall ersättning

gäldas för den skada som, efter

21—isr,0H0

tilfselder har förekommet, eller om dens

midlertidige flytning til et andet tjenligt

opholdssted og om nedgrävning, opbraending

eller tilintetgjorelse paa anden

maade av dode dyr og smitteforende

gjenstande. Omkostningene ved ivaerksaettelsen

av saadanne paabud skal basres

av reneierne.

Hvis disse paabud tilsidessettes eller

viser sig utilstraekkelige til åt hindre

sygdommens bekjsempelse og utbredelse

til ren eller bofa; i det land, hvor de

smittede ren opholder sig, og sygdommen

derhos er åt anse som farsotartet,

kan i Norge fylkesmanden og i Sverige

landshövdingen paaby, åt vedkommende

renhjorder skal fores tilbake til hjemlandet.

§ 165.

Opholder renen sig i det fremmede

rike i strid med förbud utfasrdiget i

henhold til § 160 eller § 161 eller ei

der i henhold til § 164 utfmrdigel

paabud om, åt ren skal fores tilbake til

hjemlandet, skal reneierne eller myndighetene

i renens hjemland snarest mulig

före renen ut av riket. Ogsaa offentlig

tjenestemand i det rike, hvor renen opholder

sig, kan om fornodent företa utdrivning

av hjordene.

§ 166.

I de i § 165 najvnte tilfselder skal erstatning

ydes for den skade, som efter

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

det förbudet eller föreskriften meddelats,

vållats av renarna genom smittas överförande

till r,enar eller boskap. Där utdrivning

ombesörjts av tjänsteman, skall

kostnaden därför ock ersättas.

167 §.

Belopp, som skall gäldas enligt 164

§ första stycket eller 166 §, skall betalas

i den ordning, som i 129 § stadgas

för där avsedda belopp. .

Renar, som olovligen uppehålla sig i det

främmande riket.

168 §.

Bestämmelserna i 170—190 §§ skola

lända till efterrättelse,

a) därest renar, tillhörande någon som

är bosatt i det ena riket, uppehålla sig

i det andra riket å område, där det

under varje tid av året är förbjudet att

låta renar från det främmande riket

uppehålla sig, eller

b) därest renar, tillhörande någon som

är bosatt i det ena riket, uppehålla sig

i det andra riket å område, där det

visserligen är tillåtet att låta renar från

det främmande riket uppehålla sig under

viss tid av året men icke vid den tidpunkt,

varom i det föreliggande fallet

är fråga, eller

c) där svenska renar inkomma i Norge

på område, där det visserligen är tillåtet

att på den tid, varom fråga är,

låta renar från Sverige uppehålla sig,

forbudets eller forskriftens utfserdigelse er

voldt av renen ved overforelse av smitte

til ren eller bofae, og for utgiftene ved

den av tjenestemanden ivferksatte utdrivning.

§ 167.

De belop, som blir åt erlmgge efter

§ 164, förste led, eller § 166 skal betales

paa samme maate som i § 129

bestemt for de der nsevnte belop.

Ren, som uberettiget opholder sig i det

fremmede rike.

§ 168.

Bestemmelsene i §§ 170—-190 kommer

til anvendelse,

a. naar ren tilhorende nogen, som er

bosat i det ene rike, opholder sig i det

andet rike paa omraade, hvor det til

enhver tid av aaret er forbudt åt la ren

fra det fremmede rike opholde sig, eller

b. naar ren tilhorende nogen, som er

bosat i det ene rike, opholder sig i det

andet rike paa omraade, hvor det vistnok

er tillatt åt la ren fra det fremmede

rike opholde sig til en bestemt tid av

aaret, men ikke paa det tidspunkt dette

sker, eller

c. naar svenske ren kommer ind i

Norge paa omraade, hvor det vistnok paa

vedkommende tidspunkt er tillatt åt la

ren fra Sverige opholde sig, men hvor

renens eier da ikke har adgang til åt

la sine ren komme ind, eller

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

men dit de ifrågavarande renarnas ägare

icke har rätt att då låta sina renar inkomma,

eller

d) där under tid, då lappar från

Troms fylke och den del av Nordlands

fylkes fastland som ligger norr om Rombaken

och Ofotfjorden äga med renar

inflytta i Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma

eller Talina lappbys område, lapp

från annat fylke företager inflyttning med

renar i något av nämnda svenska områden.

169 §.

Från bestämmelserna i 168 § göras

följande avvikelser:

1. I fall, som avses i 168 § b):

Betesavgift, som omnämnes i 179 §,

erlägges icke, därest renar inkomma under

tiden från och med den 15 juni till

och med den 30 september i renbetesdistriktet

Sarivoma eller under tiden från

och med den 1 maj till och och med

den 14 juni i distriktet Rosta eller i de

delar av distrikten Falsnesfjellet, Salvasskaret

och Stordalen, där under sistnämnda

tid renbetning ej må äga rum.

2. I fall, som avses i 168 § c):

Föreskrifterna om renars avhämtande

eller utdrivning samt bestämmelserna

om omhändertagande och försäljning av

renar tillämpas icke:

a) om renarna, utan att deras ägare

inflyttar, från Sverige omedelbart inkommit

på ett område, där jämlikt 36 §

d. naar paa en tid, da lapper fra

Troms fylke og den del av Nordland

fylkes fastland, som ligger nordenfor

Rombaken og Of otf jorden, har adgang

til åt indflytte med ren i Könkämä,

Lainiovuoma, Sarivuoma eller Talma

lappebyers omraadér, lap fra andet fylke

indflytter med ren i noget av disse svenske

omraadér.

§ 169.

Fra bestemmelsene i § 168 gjselder

folgende avvikelser:

1. I de tilfselder, som omhandles i

§ 168 litr b:

De i § 179 omhandlede belop erlsegges

ikke, saafremt renen kommer ind i

tidsrummet fra og med 15 juni til og

med 30 september i renbeitedistriktet

Sarivoma eller i tidsrummet fra og med

1 mai til og med 14 juni i renbeitedistriktet

Rosta eller i de deler av distriktene

Falsnesfjellet, Salvasskaret og

Stordalen, hvor renbeitning ikke man

Ande sted i sidstnsevnte tidsrum.

2. I de tilfselder, som omhan dles i

§ 168 litr. c:

Forskriftene om avhentning og utdrivning

av renen og forskriftene om

besiddelsestagelse og realisation av renen

anvendes ikke,

a. saafremt renen, uten åt dens eier

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

svenska renar då lagligen uppehålla

sig;

b) om i ett renbetesdistrikt, där svensk

lapp lagligen uppehåller sig med renar,

andra renar, som ej åtföljas av inflyttande

lapp och vilkas antal understiger

etthundra, inkomma antingen omedelbart

från Sverige eller från ett område i

Norge, dit svenska lappar då jämlikt

36 § äga låta sina renar inkomma.

Föreskrifterna i 170—190 §§ skola

överhuvud icke äga tillämpning å svenska

renar:

a) om renarna medtagits av svensk

lapp, som då har rätt att låta renar

uppehålla sig i området;

b) om renarna tillhöra svensk lapp,

som då har rätt att efter anmälan inflytta

i området men icke gjort sådan

anmälan;

c) om renarna inkommit från ett renbetesdistrikt

i Norge, varest deras ägare

lagligen uppehåller sig med sina renar;

d) om renarna inkommit från ett område

i Norge, dit svenska lappar då

jämlikt 36 § hava rätt att låta sina renar

inkomma, till ett annat sådant område.

170 §.

Vederbörande tjänsteman i det rike,

där renar olovligen uppehålla sig, skall,

så snart han erhåller kännedom om för
-

flytter ind, er kommet umiddelbart fra

Sverige ind i et omraade, hvor svenske

ren da efter § 36 lovlig opholder sig,

eller

b. saafremt ren, som ikke folges av

en indflyttende lap, i et antal av under

ethundrede er kommet ind i et renbeitedistrikt,

hvor svensk lap da lovlig opholder

sig med sine ren, enten umiddelbart

fra Sverige eller fra et omraade i

Norge, hvor svenske lapper da efter § 36

har adgang til åt la sine ren komme ind.

Forskriftene i §§ 170—190 anvendes

overhovedet ikke paa svenske ren,

a. saafremt renen er medtat av svensk

lap, som da har adgang til åt la sine

ren opholde sig i omraadet, eller

b. saafremt renen til horer svensk lap,

som da har adgang til åt flytte ind i

omraadet efter anmeldelse, men har undlatt

saadan, eller

c. saafremt renen er kommet fra et

renbeitedistrikt i Norge, hvor eieren

lovlig opholder sig med sine ren, eller

d. saafremt renen er kommet fra et

omraade i Norge, hvor svenske lapper

da efter § 36 har adgang til åt la sine

ren komme ind, til et andet saadant

omraade.

§ 170.

Vedkommende tjensteman! i det rike,

hvor renen ulovlig opholder sig, skal,

saasnart han blir vidende heroin, un
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

hållandet, därom underrätta den som i

det andra riket är satt att mottaga sådan

underrättelse; och varde därvid renarnas

uppehållsort samt ungefärliga

antal uppgivna. Underrättelsen skall

meddelas genom telegram eller, där detta

ej låter sig göra, i brev. Kan underrättelsen

lämpligen meddelas i telefon,

skall det ock ske.

Samtidigt med den underrättelse som

nu är nämnd skall från Sverige till

vederbörande fylkesman och från Norge

till vederbörande landshövding avlåtas

telegrafiskt meddelande av enahanda

innehåll, varjämte, där så bekvämligen

kan ske, lapp från det främmande riket

skall underrättas om förhållandet.

171 §.

Inom vartdera riket skola, i den mån

finnes lämpligt, vissa personer förordnas

att emottaga sådan underrättelse som i

170 § avses. Förordnandet skall för varje

person innefatta bemyndigande att från

visst i förordnandet angivet område i

det främmande riket mottaga underrättelse,

att renar från den förordnades

hemland olovligen där uppehålla sig.

Vid valet av sådana personer skall

lagas i betraktande, att underrättelse

må kunna tillställas dem så bekvämt

och skyndsamt som omständigheterna

medgiva. Landshövdingar och fylkesmän

skola meddela varandra de förordnades

derrette den tjenstemand i det andet

rike, som er bemyndiget til åt motta

saadan underretning, om forholdet og

om renens opholdssted og antagelige

antal. Underretningen skal meddeles i

telegram eller, naar dette ikke lar sig

gjore, i brev. Kan underretningen bekvemmelig

gives i telefon, skal ogsaa

saa ske.

Samtidig med n se väte underretning

skal der ogsaa sendes telegrafisk underretning

av samme indhold, fra Sverige

til vedkommende fylkesmand og fra Norge

til vedkommende landshövding, hvorhos

lap fra det fremmede rike skal underrettes

om forholdet, forsaavidt dette bekvemmelig

kan ske.

§ 171.

luden hvert av rikene skal i den utstrykning,

hvori det findes hensigtsmsessigt,

visse personer vyre bemyndiget til åt

motta saadan underretning som nyvnt

i § 170. Bemyndigelsen skal for hver

person omfatte et bestemt omraade i det

fremmede rike, fra hvilket underretning

kan sendes ham om, åt ren fra hans

hjemland ulovlig opholder sig der.

Ved val get av disse personer skal det

liaves for oie, åt underretningen kan

naa frem paa en saa bekvem og hurtig

maate, som omstamdiglietene tillåter.

Fylkesmyndene og landshovdingene skal

meddele hverandre de bemyndigede per
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

namn och adress samt det område i

det främmande riket förordnande avser.

Har ej förordnande, som nu är sagt,

givits och meddelande därom avlåtits,

tillkommer det vederbörande lappfogde

att mottaga underrättelse från den del

av det främmande riket som gränsar till

hans t jänstgöringsområde.

172 §.

Därest under tid då renbetning lagligen

äger rum i ett renbetesdistrikt

renar inkomma å angränsande område,

där svensk renbetning över huvud icke

eller icke vid den tid varom fråga är

må äga rum, skall, i stället för underrättelse

som är föreskriven i 170 §,

meddelande avlåtas till förmannen i

distriktet eller, där flera distrikt gränsa

till det område där renarna uppehålla

sig och det ej är känt varifrån renarna

inkommit, till förmannen i något av dessa

distrikt, varjämte, om så finnes ändamålsenligt,

även andra svenska lappar skola

»nderrättas. Förmannen skall inom

fyrtioåtta timmar därefter låta sätta i

verket renarnas bortdrivande till område

i Norge, där de må beta, eller till

Sverige.

Prövas förmannen icke utan väsentlig

tidsspillan eller kostnad kunna underrättas,

skall underrättelse meddelas i enlighet

med 170 §.

soners navne og adresse samt det omraade

bemyndigelsen gjadder.

Er saadan bemyndigelse ikke git og

meddelt til det andet rike, tilligger det

vedkommende lappefoged åt motta underretninger

fra den del av det fremmede

rike, som gränser til hans tjenestedistrikt.

§ 172.

Saafremt i den tid renbeitning lovlig

finder sted i et renbeitedistrikt ren opholder

sig i tilgrmnsende omraade, hvor

svensk renbeitning overhovedet ikke eller

ikke paa den tid, hvorom der er sporsmaal,

kan foregaa, skal istedetfor den

underretning, som er foreskrevet i § 170,

underretning meddeles formanden i distriktet

eller, naar flere distrikter gränser

til det omraade, hvor renen uberettiget

opholder sig, og det ikke vites,

hvorfra den er kommet, til formanden

i et av disse distrikter, hvorhos, om

saa findes formaalstjenlig, ogsaa andre

svenske lapper skal underrettes. Formanden

skal inden otte og firti timer

derefter la ivmrksmtte utdrivning til

omraade i Norge, hvor renen kan beite,

eller til Sverige.

Antages formanden ikke liten vsesentlig

tidsspilde eller utgift åt kunne underrettes,

blir underretning åt meddele

overensstemmende med § 170.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

173 §.

Renarnas ägare är, då han erhåller

kännedom om att de olovligen uppehålla

sig i det främmande riket, pliktig

att ofördröjligen låta i enlighet med vad

här nedan i 174 § föreskrives avhämta

och utdriva dem, antingen till deras

hemland eller till sådant område i det

främmande riket, där de lagligen må

uppehålla sig vid ifrågavarande tidpunkt.

Vederbörande tjänsteman, så oek lappar

eller bofasta å den trakt, där renarna

olovligen uppehålla sig, må taga

renarna under bevakning eller utdriva

dem.

174 §.

Skola renar avhämtas eller bortdrivas

från något område, där renar tillhörande

landets egna medborgare pläga finnas

eller veterligen för tillfället uppehålla

sig, må medtagas allenast djur, försedda

med märken, som begagnas av renägare

i det främmande landet, ävensom

omärkta kalvar, som följa honrenar med

sådana märken.

Innan bortförandet äger rum, skola

de renar, som alltså böra kvarlämnas,

utskiljas från de övriga i närvaro

av vederbörande tjänsteman eller

lappar från trakten; dock må de

främmande renarna strax bortföras, om

tjänstemannen eller lapp från trakten

§ 173.

Renens eier er, naar han blir vidende

om, åt renen ulovlig opholder sig i det

fremmede rike, pligtig til uten ophold

åt la den avhente og utdrive overensstemmende

med forskriftene i § 174,

enten til renens hjemland eller til et omraade

i det fremmede rike, hvor den paa

vedkommende tidspunkt lovlig kan opholde

sig.

Vedkommende tjenestemand og lapper

eller fastboende i det omraade, hvor

renen ulovlig opholder sig, kan ta renen

under bevogtning eller utdrive den.

§ 174.

Ved avhentning og utdrivning av ren

fra omraade, hvor ren tilhorende landets

egne borgere pleier åt vfere eller i

det foreliggende tilfmlde vitterlig opholder

sig, maa kun medtages ren, som

er forsynet med merker, som benyttes

av reneiere i det fremmede rike, og

umerkede kalver, som häger sinder med

saadant merke.

In den renen fores ut av omraadet,

skal den ren, som saaledes skal lates

tilbake, utskilles fra de ovrige i nservser

av vedkommende tjenestemand eller

lap fra omraadet. Dog kan den fremmede

ren stråks fores bort, saafremt

tjenestemanden eller lap fra omraadet

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

förklarar, att bland dem icke finnas renar,

som böra kvarlämnas.

Därest ■ de främmande renarna äro

sammanblandade med renar från trakten

och stå under bevakning av dåvarande

lappar, skola dessa samla djuren

och lämna den som vill avhämta de

främmande renarna tillfälle att utskilja

dem han har rätt att bortföra.

175 §.

Har meddelande enligt 170 eller 172 §

avlåtits, och uppehålla sig de renar som

meddelandet avser ännu fjorton dagar

därefter å otillåtet område, utan att

någon infunnit sig för att bortföra dem,

må i Sverige landshövdingen och i Norge

fylkesmannen förordna, att renarna skola

av tjänsteman i landet omhändertagas,

om så erfordras genom nedskjutning,

samt levande eller döda försäljas på sätt

efter omständigheterna prövas lämpligt.

Sådant förordnande må ock meddelas,

där någon inställt sig för renarnas bortförande

men de likväl finnas kvar då

tre veckor förflutit från det meddelande

enligt 170 eller 172 § är avsänt och detta

är att tillräkna den som inställt sig för

deras avhämtande.

176 §.

Vid omhändertagande och försäljning,

som i 175 § avses, skall tjänsteman som

erklserer, åt der ikke findes ren, som

skal lates tilbake.

Saafremt den fremmede ren er sammenblandet

med ren fra omraadet og er

under bevogtning av dervserende lapper,

skal disse samle dyrene og gi den, som

vil avhente den fremmede ren, anledning

til åt utskille den ren, som han har ret

til åt bortföre.

§ 175.

Opholder renen sig fremdelespaautillatt

omraade fjorten dager, efteråt den i §§ 170

eller 172 naevnte underretning er sendt,

liten åt nogen har indfundet sig for åt avhente

den, kan i Norge fylkesmanden og i

Sverige landshövdingen bestemme, åt renen

skal av vedkommende tjenestemand

tages i besiddelse, om förnöden! ved nedskytning,

og realiseres i levende eller

drsept tilstand paa hensigtsrntessig maate.

Saadan bestemmelse kan ogsaa gives,

selv om nogen har indfundet sig for åt

avhente renen, naar den fremdeles findes

der tre uker, efter åt den i §§ 170 eller

172 omliandlede underretning er avsendt,

og dette an tages åt maatte tilregnes den,

som har indfundet sig for åt hente

renen.

§ 176.

Ved besiddelsestagelse og realisation

efter § 175 skal vedkommende tjeneste
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

därmed har befattning upprätta förteckning

över de sålda renarna, utvisande

dessas ungefärliga ålder samt kön och

öronmärken. Av märkena skola tagas

noggranna avklipp.

177 §.

Vad som återstår av försäljningssumman,

efter avdrag av det som enligt

179, 182 och 184 §§ skall gäldas

ävensom av kostnaderna för omhändertagandet

och försäljningen, skall tillställas

renarnas ägare, om försäljningen

sker i Norge genom fylkesmannen, och

om den äger rum i Sverige genom landshövdingen.

Är ägaren okänd och giver

han sig ej tillkänna inom ett år från

försäljningen, skall beloppet tillfalla

statskassan i renarnas hemland och användas

till åtgärder, som äga samband

med renskötseln.

178 §.

Därest renarnas ägare före försäljning

varom i 175 § sägs anmäler sig hos

vederbörande tjänsteman, skola renarna

utlämnas till honom, såframt han förhinder

sig att omedelbart bortföra dem

från området och prövas vara i stånd

därtill.

179 §.

Föi'' renarnas uppehåll a otillåtet område

skall erläggas en betesavgift för

varje ren, kalvar under ett års ålder ej

22—185000

mand opta fortegnelse over de solgte

ren, med opgave over deres omtrentlige

ålder, deres kjon og oremerker. Av

merkene tages noiagtige avklip.

§ 177.

Det tiloversblevne av realisationsutbvttet

efter fradrag av hvad der skal betales

ifolge §§ 179, 182 og 184 samt av

utgiftene ved besiddelsestagelsen og realisationen,

skal tilstilles renens eier, saafremt

salget er skeet i Norge, av fylkesmanden,

og saafremt salget er skeet i

Sverige, av landshövdingen. Er eieren

ukjendt og ikke melder sig inden et

aar efter realisationen, tilfalder belopet

statskassen i renens hjemland og anvendes

til foranstaltninger, som staar i

förbindelse med rendriften.

§ 178.

Melder renens eier sig inden realisation

efter § 175 hos vedkommende tjenestemand,

skal renen paa begjaning utleveres

hain, saafremt han forpligter sig

til straks åt bortföre den fra forbudt

omraade og han antages åt vmre istand

hertil.

§ 179.

For renens ophold paa utillatt omraade

erlsegges for hver ren, kalver under

et aar ikke medregnet, ty ve ore for

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

inbegripna. Denna avgift utgör för

första dagen av uppehållet tjugu öre

och för varje följande dag tio öre.

Har det olovliga uppehållet ägt rum

å Troms fylkes fastland, däri inbegripna

de i 2 § omförmälda delar av

Ankenes härad, under tiden från och

med den 1 maj till och med den 30

september, och tillhöra renarna svensk

lapp, som har rätt till betning inom

fylket, utgör avgiften allenast tio öre

för första dagen och fem öre för varje

följande dag; och skall, så framt underrättelse

enligt 172 § meddelats förman,

avgiften löpa först från den dag detta

skett.

Avgift, som i denna § avses, tillfaller

statskassan i det främmande riket och

skall användas till åtgärder, som stå i

samband med renskötseln.

ISO §.

Det tillkommer i Sverige landshövdingen

och i Norge fylkesmannen att efter

inhämtande av tillförlitliga upplysningar

bestämma för huru många dagar och

renar den i 179 § nämnda avgift skall

utgå. Finnes att renarnas bortdrivande

blivit utan ägarens vållande uppehållet,

har landshövdingen eller fylkesmannen

att vid avgiftens beräknande taga den

hänsyn till förhållandet, som finnes skälig.

Landshövdingens eller fylkesmannens

beslut må ej meddelas förr än tjugu

den dag, paa hvilken det ulovlige forhold

indtraadte, og ti ore for hver felgen

de dag.

Har det ulovlige ophold fundet sted

kulen Troms fylkes fastland, heri indbefattet

de deler av .Ankenes herred,

som omhandles i § 2, i lepet av tidsrummet

fra og med 1 mai til og med 30

september, og tilherer renen svensk lap,

som har beiteadgang i fylket, nedsaettes

belepene til henholdsvis ti og fem ere,

hvorhos de, saafremt underretning efter

§ 172 er meddelt formand, först beregnes

fra dette tidspunkt.

Belopene tilfalder statskassen i det

fremmede rike. De skal anvendes til

foranstaltninger, som staar i förbindelse

med rendriften.

§ 180.

Det tilkommer i Norge fylkesmanden

og i Sverige landshövdingen efter indhentede

trovmrdige oplysninger åt bestemme,

for hvor mange dage og ren

de i § 179 nsevnte belop skal betales.

Antages det, åt renens utdrivning er

blit ophöldt uten skyld fra eierens side,

har fylkesmanden eller landshövdingen

ved beregningen åt ta det hensvn hertil,

som findes rimelig.

Fylkesmandens eller landshövdingens

bestemmelse skal ikke fattes,for tyve dage

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

dagar förflutit från det underrättelse enligt

170 eller 172 § avsändes.

I fall då böter enligt 192 § a) utgå,

skall betesavgift ej ifrågakomma.

181 §.

Varda renar avhämtade utan iakttagande

av vad i 174 § är sagt, kan i

Sverige landshövdingen och i Norge

fylkesmannen efter inhämtande av upplysningar

bestämma eu särskild avgift

till belopp från tjugufem till femhundra

kronor; dock må sådant ej ifrågakomma,

med mindre någon anledning föreligger

till antagande att i den bortförda hjorden

funnits renar från det främmande riket.

182 §.

Förutom betesavgift, som i 179 § är

nämnd, skall gäldas ersättning för de av

renarnas olovliga uppehåll föranledda utgifter,

såsom för meddelande av underrättelse

enligt 170 eller 172 § samt för arbete

med samlande, bevakning-, utskiljande

och bortdrivande av renarna. Beloppet

av sådan ersättning varde, där ej överenskommelse

därom träffas, bestämt, i

Sverige av landshövdingen och i Norge

av fylkesmannen på grundval av vederbörande

tjänstemans uppgifter och verifikationer.

183 §.

Innan landshövdingen eller fylkesmanuen

fattar beslut rörande erläggande av

er hengaat, siden underretning efter §

170 eller § 172 er avsendt.

Saafremt böter efter § 192 litr. a

i kugges, bortfalder betaling efter § 179.

§ 181.

Blir renen avhentet uten iagttagelse

av forskriften i § 174, kan i Norge fylkesmanden

og i Sverige landshövdingen

efter indhentede oplysninger bestemme,

åt der särskilt skal betales et belop fra

fem og tyve til femhundrede kröner. Dog

man dette ikke ske, medmindre der föreligger

nogen anledning til åt anta, åt

der i den bortforte hjord fandtes ren

fra det fremmede rike.

§ 182.

Fonden det i § 179 nsevnte belop

skal der betales erstatning for de ved

renens ulovlige ophold voldte utgifter,

saasom for meddelelse av underretning

i henhold till § 170 eller § 172 og

for arbeidet med samling, bevogtning,

utskilning og utdrifning av renen. I

mangel av overenskomst skal i Norge fylkesmanden

og i Sverige landshövdingen

bestemme erstatningens storrelse paa

grundlag av vedkommende tjenestemands

legitimerte opgaver.

§ 183.

Forinden fylkesmanden eller landshövdingen

fader bestemmelse om de i § 179

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

avgift, som nämnes i 179 §, och ersättning

enligt 182 §, skall han såvitt möjligt

utreda vem renarna tillhöra.

Beslut skall dock, utan angivande av

namn å renägarna, endast innehålla förpliktande

för »vederbörande lappar» att

erlägga avgiften och ersättningen.

184 §.

Skada, som under renarnas uppehåll

i det främmande riket vållas av renarna

eller av lappar som åtföljt dem, skall

ock ersättas.

185 §.

Vill någon fordra ersättning för utgifter,

som omförmälas i 182 §, eller för

sådan skada av renar som avses i 184

§ och är ej, efter vad han har sig bekant,

meddelande redan avlåtet efter ty

i 170 eller 172 § sägs, skall han, så

snart ske kan, om förhållandet underrätta

vederbörande tjänsteman i hemlandet.

Försummas det, må ej ersättning

utgå för utgifter som gjorts, innan

meddelande avlåtes, eller för skada, som

därförinnan inträffat.

Ersättning enligt 182 § för utdrivning

utgår ej heller, om landshövdingen eller

fvlkesmannen finner utdrivningen hava

skett under sådana förhållanden, att

renarnas omedelbara återvändande kunnat

antagas vara övervägande sannolikt.

naevnte belop og erstatning efter § 182,

skal de saavidt mulig tilveiebringe oplysning

om, hvem renen tilhorer.

Bestemmelsen skal liten åt angi navn

paa reneierne alene gaa ut paa, åt »vedkommende

lapper» tilpligtes åt erlsegge

belopet og erstatningen.

§ 184.

Endvidere skal erstattes skade, som

under renens ophold i det fremmede rike

voldes av renen eller lapper, som har

fulgt den.

§ 185.

Vil nogen fordre erstatning for utgifter

efter § 182 eller for skade av ren efter

§ 184 og underretning efter § 170 eller

§ 172 ham bekjendt ikke allerede er sendt,

skal han snarest mulig meddele forholdet

til vedko mm ende tjenestemand i sit

hjemland. Forsommes dette, bortfålder

erstatning for utgifter og skade, som er

voldt, for meddelelse sendtes.

Endvidere bortfalder adgang til erstatning

for utgifter til utdrivning efter §

182, naar fylkesmanden eller landshövdingen

finder, åt utdrivningen er foretat

under forhold, hvor renens umiddelbare

tilhakevenden maatte antages overveiende

sandsynlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

m

186 §.

Beträffande behandling av frågor om

ersättning enligt 184 § för skada, som av

renar vållats i Norge, skola de om synemän

och syneförrättning samt syneförrättnings

överklagande vid domstol och klagan

över dom intagna bestämmelser,

som icke särskilt gälla Troms fylke, så

ock föreskrifterna om förrättnings- och

rättegångskostnader samt om gottgörelse

åt synemän m. d. äga tillämpning, dock

med följande tillägg och avvikelser:

a) Den svenske lappfogden äger att själv

eller genom ombud tillstädeskomma vid

syneförrättning och föra talan för vederbörande

lappar, med rätt jämväl att

därvid ingå förlikning. Anmäler sig

lapp själv såsom sakägare, må han ock

föra talan. Syneförmannen underrättar i

god tid, om möjligt genom telegram eller

telefon, lappfogden om tid och plats för

förrättningen. Är skadan vållad inom renbetesdistrikt,

där norsk renbetning lagligen

försiggår, och kan det antagas,

att den helt eller delvis förorsakats

av norska renar, skall, förutom lappfogden,

jämväl den norske förmannen

underrättas om tid och plats för förrättningen,

så framt detta kan ske utan att

densamma därigenom i väsentlig mån

försenas.

b) Syneförmannen och synemännen

hava att under förrättningen såvitt möjligt

utreda vem renarna tillhöra. Finna

§ 186.

Med liensyn til krav paa erstatning

efter § 184 for skade voldt av ren i Norge

anvendes de om takstmamd, takstforretning

og takstforretningens provelse og

om anke indeholdte bestemmelser, som

ikke särskilt gjselder Troms fylke, saavelsom

bestemmelsene om takstbestyrernes

in. fl.’s godtgjerelser og omkostninger,

dog med nedenmevnte tillfeg og

avvikelser:

a. Den svenske lappefoged er berettiget

til selv eller ved stedfortneder åt

möte ved forretningen og vareta vedkommende

lappers tarv og til derunder ogsaa

åt indgaa forlik. Hvis disse eller nogen

av dem meter, er de ogsaa selv berettiget

til åt tale sin sak. Om tid og sted

for takstforretningens avholdelse underretter

takstbestyreren lappefogden i

betimelig tid, om mulig ved telegram

eller telefon. Er skaden voldt inden et

renbeitedistrikt, hvor norsk renbeitning

lovlig foregaar, og antages den helt eller

delvis åt skyldes norske ren, skal foruten

lappefogden ogsaa den norske formand

underrettes om tid og sted för

forretningens avholdelse, saafremt dette

kan ske liten vmsentlig forsinkelse av

forretningen.

b. Takstbestyreren og takstmamdene

skal under forretningen saavidt mulig

bringe paa det rene, hvem renen tilhorer.

Hinder de, åt saavel norske som

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

de att såväl norska som svenska renar

vållat skadan, skola de, med uttalande

härom, värdera allenast den skada, som

kan anses vållad av de svenska renarna.

c) Beslut, varigenom ersättning tillerkännes

målsägande för skada, som vållats

av svenska renar skall, utan angivande

av namn å viss renägare, innehålla

förpliktande för »vederbörande svenska

lappar» att gälda skadan jämte kostnader.

d) Är ej lappfogden eller annan, som

han satt i sitt ställe, tillstädes vid

förrättningen, skall avskrift av protokollet

ofördröjligen genom syneförmannens

föranstaltande tillställas honom.

e) Målsäganden eller lappfogden så

ock lapp, som fört talan vid svneförrättningen,

äger överklaga förrättningen eller

domen. Målet skall under alla omständigheter

anhängiggöras mot lappfogden.

f) Lappfogden skall till domstolen instämmas

genom rekommenderat brev

eller telegram och åtnjuta stämningstid

av en månad.

g) Fällande dom skall erhålla sådan

avfattning som i c) är föreskriven för

beslut vid syneförrättning.

187 §.

Vill någon för skada, som av renar

vållats i Sverige, fordra ersättning enligt

184 §, skall han härom göra anmälan

hos landsfiskalen i orten. Denne

har att i förening med två nämnde
-

svenske ren har voldt skad eu, skal de

angi dette, men alene taksere den skade,

som ansees voldt av de svenske ren.

c. Beslutning, hvorved skadelidte tilkjendes

erstatning for skade voldt av

svenske ren, skal lyde paa, åt »vedkommende

svenske lapper», hvis navne ikke

skal nsevnes i beslutningen, tilpligtes

åt betale skadelidte takstbelopet med

omkostninger.

d. Er ikke lappefogden eller stedfortra?der

tilstede ved takstforretningen,

skal takstbestyreren uopholdelig tilstille

lappefogden utskrift.

e. Skadelidte, lappefogdea og lap, som

ved takstforretningen selv har tält sin

sak, kan begjsere forretningen provet

ved meddomsretten eller erkltere anke.

Saken blir i alle tilfadder åt an begge1

mot lappefogden.

f. Lappefogden skal indstevnes til

saksbehandlingen ved rekommanderet

brev eller ved telegram og gives en

frist av mindst en maaned.

g. Ffeldende dom skal gives saadan

form som bestemt i litr. c for takstforretning.

§ 187.

Yil nogen fordre erstatning efter § 184

for skade, som er voldt av ren i Sverige,

skal han anmelde dette for landsfiskalen

i distriktet. Denne skal sammen

med to av ham opnsevnte nämnde
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

män, som av honom utses, besiktiga

den uppgivna skadan. Den norske lappfogden

äger att själv eller genom ombud

tillstädeskomma vid förrättningen och

föra talan för vederbörande lappar,

med rätt jämväl att därvid ingå förlikning.

Anmäler sig lapp själv såsom

sakägare, må han ock föra talan. Landsfiskalen

underrättar i god tid, om möjligt

genom telegram eller telefon, lappfogden

om tid och plats för förrättningen.

Kan det antagas, att uppgiven skada helt

eller delvis förorsakats av svenska renar,

skall jämväl vederbörande svenske ordningsman

inkallas.

Vid början av förrättningen skall

landsfiskalen erinra nämndemännen om

deras förpliktelser och ansvar samt i

protokollet göra anteckning om att sådan

erinran ägt rum. Landsfiskalen

skall såvitt möjligt inhämta och i protokollet

intaga upplysning om de omständigheter,

som kunna inverka på

ersättningsfrågan, såsom tiden och sättet

för skadans uppkomst, dess omfattning,

platsens belägenhet och beskaffenhet

samt sannolika antalet av de renar, som

vållat skadan.

Vid skadans värderande skall tagas

i betraktande markens beskaffenhet och

fruktbarhet samt huruvida hemdjur medverkat

till skadan.

Landsfiskalen och nämndemännen hava

att uppskatta skadan; och skola de till

män besigte den opgivne skade. Den

norske lappefoged er berettiget til sel v

eller ved stedfortrmder åt mete ved forretningen

og vareta vedkommende lappers

tarv og til derunder ogsaa åt indgaa

forlik. Melder lap sig som rette

vedkommende, er han ogsaa selv berettiget

til åt tale sin sak. Om tid og

sted for takstforretningens avholdelse

underretter landsfiskalen lappefogden i

betimelig tid, om mulig ved telegram

eller telefon. Kan det antages, åt en

opgit skade helt eller delvis er voldt av

svenske ren, skal derhos vedkommende

svenske ordningsmand tilkaldes.

Yed forretningens begyndelse skal

landsfiskalen foreholde nämndemändene

deres pligter og ansvar og protokollere,

åt saa er skeet. Landsfiskalen skal saavidt

mulig indhente og inäta i protokollen

oplysninger om de omstsendigheter,

som har indflydelse paa erstatningssporsmaalet,

saasom om naar skaden

antages voldt, om skadens oprindelse

og omfång, stedets beliggenhet og

beskaffenhet og om det antagelige antal

av de skadegjärende ren.

Yed skadetaksten skal tages i betragtning

markens beskaffenhet og frugtbarhet

og hvorvidt höfsa maatte ha bidrat

til skad en.

Landsfiskalen og nämndemändene skal

taksere skaden og til protokollen avgi

erklmring paa a*re og samvittighet

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

protokollet på heder och samvete avgiva

förklaring, att uppskattningen skett

efter bästa förstånd och övertygelse.

Landsfiskalen och nämndemännen hava

att såvitt möjligt utreda vem skadegörande

renar tillhöra. Pinna de, att såväl

svenska som norska renar medverkat

till skadan, skola de, med uttalande härom,

värdera allenast den skada, som kan

anses vållad av de norska renarna.

Beslut, varigenom skadeersättning av

norska lappar tillerkännes målsäganden,

skall, utan angivande av namn å viss

renägare, innehålla förpliktande för »vederbörande

norska lappar» att ersätta

skadan.

Är ej lappfogden eller annan, som

han satt i sitt ställe, tillstädes vid förrättningen,

skall avskrift av protokollet

ofördröjligen genom landsfiskalens föranstaltande

tillställas honom.

År målsäganden eller lappfogden eller

lapp, som fört talan vid förrättningen,

missnöjd med denna, stånde honom fritt

att sist å nittionde dagen från förrättningen

anhängiggöra saken vid domstol.

Landsfiskalen och nämndemännen Hjelte

ersättning enligt gällande resereglemente.

Ersättningen skall, i händelse

skada anses vållad av norska renar,

gäldas på samma sätt som skadeersättningen,

men eljest betalas av målsäganden.

om, åt taksten er sat efter overbevisning

og bedste sk jon.

Landsfiskalen og nämndemändene skal

under forretningen saavidt mulig bringa

paa det rene, hvem de skadegjorende

ren tilhorer. Finder de, åt saavel svenske

som norske ren har medvirket til skaden,

skal de angå dette, men alene taksere den

skade, som er voldt av de norske ren.

Landsfiskalens og nämndemändenes

beslutning, hvorved skadelidte tilkjendes

erstatning, skal lyde paa, åt »vedkommende

norske lapper», hvis navne ikke

skal naevnes i beslutningen, tilpligtes

åt betale skadelidte takstbelopet.

Er ikke lappefogden eller stedfortrseder

tilstede ved takstforretningen, skal landsfiskalen

uopholdelig tilstille lappefogden

utskrift.

Er skadelidte eller lappefogden eller

lap, som ved takstforretningen selv har

tält sin sak, misfornoiet med forretningen,

kan de senest den nittionde dag efter

forretningens avholdelse indbringe saken

for domstol.

Landsfiskalen og nämndemändene tilkommer

godtgjorelse efter reisereglementet.

Godtgjorelsene skal, saafremt

skaden findes åt vmre voldt av norske

ren, betales paa samme maate som skadeserstatningen,

men ellers av skadelidte.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

: , 188 §.

I händelse belopp, som enligt någon av

179, 181, 182 och 184 §§ skall betalas i

anledning av norska renars olovliga uppehåll

i Sverige, icke omedelbart erlägges

till vederbörande tjänsteman eller målsägande,

skall landshövdingen till fylkesmannen

översända beslut rörande beloppet

med tillhörande uppgifter och

verifikationer, och skall genom fylkesinannens

föranstaltande beloppet utbetalas

av norska allmänna medel.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande

tillämpning där belopp, som skall

betalas i anledning av svenska renars

olovliga uppehåll i Norge, icke omedelbart

erlägges till vederbörande tjänsteman

eller målsägande.

■ Belopp, som sålunda utbetalts, skall

återkrävas hos renägaren, så framt icke

i något fall landshövdingen eller fylkesmannen

finner med billighet överensstämma,

att utgiften helt eller delvis

stannar å statskassan.

189 §.

Föreskrifterna i 170—188 §§ äga ej tilllämpning

i fråga om renar, som i hemlandet

sammanblandats med renar från

andra riket och åtfölja dessa, när de

återvända över riksgränsen.

Ägare av renar, som sålunda uppehålla

sig i det främmande riket, må påfordra

att djuren utlämnas till honom; och

23—I8r>o»o

§ 188.

Forsaavidt de belop, som i benböld

til nogen av §§ 179, 181, 182 og

184 skal betales i anledning av svenske

rens ulovlige ophold i Norge, ikke er

betalt umiddelbart til vedkommendetjenestemand

eller berettigede, skal fvlkesmanden

sende bestemmelser og legitimerte

opgaver herom til landshövdingen. Belopene

skal ved dennes forfoining utbetales

av svenske offentlige midler.

Hvad saaledes er bestemt, skal ha

tilsvarende anvendelse, naar belop, som

skal betales i anledning av norske rens

ulovlige ophold i Sverige, ikke umiddelbart

betales til tjenestemand eller vedkom

mende berettigede.

De saaledes utbetalte belop skal indkrseves

hos renens eier, saafremt ikke

fylkesmanden eller landshövdingen i noget

tilfselde finder, åt billighet taler for, åt

belopene helt eller delvis gaar til endelig

utgift av offentlige midler.

i

§ 189.

Bestemmelsene i §§ 170—188 kommer

ikke til anvendelse paa ren, som i sit

hjemland er blit sammenblandet med

ren tfa det andet rike og som folger

disse, naar de vender tilbake over riksgrsensen.

Eieren av ren, som saaledes opholder

sig i det fremmede rike, kan förhänge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

skall i ty fall vederbörande lappfogde

utan kostnad för ägaren föranstalta om

deras utskiljande. Varder yrkande härom

ej framställt, och hava renarna åtföljt

lappar, som äga betesrätt i renarnas

hemland, åligger det sagda lappar att

omsorgsfullt bevaka de medföljande renarna

till nästa flyttning över gränsen

samt då medföra djuren och utlämna

dem till den av hemlandets renägande

lappar som först påträffas och är villig

att mottaga dem.

190 §.

För det fall att renar, tillhörande

svensk lapp som äger betesrätt inom

Troms fylke, under tiden från och med

den 1 maj till och med den 30 september

uppehålla sig inom fylkets fastland

å område, där svensk renbetning förut

varit tillåten men enligt denna konvention

förbjudes, skola följande övergångsbestämmelser

gälla:

a) Avgift för betningen ifrågakommer

ej under de första fem åren efter konventionens

ikraftträdande och utgår under

nästföljande fem år först sedan

fyrtioåtta timmar förflutit från det underrättelse

enligt 170 eller 172 § avsänts.

b) Bestämmelserna angående omhändertagande

och försäljning av renar

skola icke tillämpas under de första fem

åren från konventionens ikraftträdande.

åt dyrene skal utlevereres barn. Vedkommende

lappefoged skal da liten omkostninger

for eieren la avholde utsilning.

Hvis saadant forlangende ikke

fremsaettes og renen er fulgt med tapper,

som har beiteadgang i renens hjemland,

er disse lapper forpligtet til omhyggelig

åt vogte de medtagne ren til

naeste flytning over riksgrsensen og da åt

medbringe dyrene og utlevere dem til

den av hjemlandets reneieude lapper,

som först paatradfes og er villig til åt

motta dem.

§ 190.

Folgende overgangsbestemmelser skal

gjrelde, naar ren tilhorende svensk lap,

som har beiteadgang inden Troms fylke,

i lopet av tidsrummet fra og med 1

mai til og med 30 september opholder

sig inden fylkets fastland paa omraade,

hvor svensk renbeitning hittil har vaeret

tillatt, men hvor saadan nu er fbrbudt:
a.

De i § 179 omhandlede belop erlaegges

ikke i de förste fem aar efter

konventionens ikrafttrseden og skal i de

derpaa folgende fem aar först beregnes,

efter åt der er hengaat otte og firti timer,

siden underretning efter § 170 eller

§ 172 er avsendt.

b. Bestemmelsene om besiddelsestagelse

og realisation av ren anvendes ikke

i de förste fem aar efter konventionens

ikrafttrseden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

171*

191 §.

Skulle, under tid då svensk renbetning

lagligen äger rum, antalet renar i ett renbetesdistrikt

i Norge med etthundra

överstiga det högsta antal, som enligt

denna konvention må beta inom distriktet,

och är ej sådant fall för handen

att renarna jämlikt 173 § må utdrivas,

äge fylkesmannen förelägga förmannen

att inom åtta dagar efter erhållen

del av beslutet föranstalta, att så

stort antal som överstiger det tillåtna

uldrives ur distriktet antingen till Sverige

eller till sådant område i Norge,

där renar vid ifrågavarande tidpunkt

lagligen må uppehålla sig. Åsidosättes

sådant föreläggande, må utdrivningen

verkställas genom norsk myndighets försorg.

Varder det tillåtna antalets överskridande

ådagalagt vid renräkning varom

i 8 § förmäles, vare föreläggande

som nu är sagt ej erforderligt, utan må

renarna omedelbart genom norsk myndighets

försorg utdrivas.

Finnes antalet norska renar inom de

områden i Sverige, där betesrätt tillkommer

svenska lappar från Könkämä,

Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma lappbyar,

överstiga 2,100, äge landshövdingen

lämna den norske lappfogden tillfälle

att inom fjorton dagar efter erhållen

del av meddelandet föranstalta, att

så stort antal som överskrider 2,000 ut
-

§ 191.

Hvis i den tid, da svensk renbeitniug

lovlig finder sted, antallet av ren i et renbeitedistrikt

i Norge överstiger det efter

naervserende konvention tillatte hoieste

antal med ethundrede, kan fylkesmanden,

saafremt der ikke er adgang til utdrivning

efter § 173, paalsegge distriktets

formand inden otte dage efter paalseggets

mottagelse åt la det antal ren, som

överstiger det for distriktet tillatte, utdrive

av dette, enten til Sverige eller

til omraade i Norge, hvor renen paa

vedkommende tidspunkt lovlig kan opholde

sig. Undlater formanden åt efterkomme

paaltegget, kan norsk tjenestemand

ivaerkssette utdrivningen.

Er overskridelsen av renantallet godtgjort

ved rentselling efter § 8, er paalaeg

til formanden om utdrivning ufornoden,

og kan da saadan umiddelbart

ivaerksfettes av den norske tjenestemand.

Findes antallet av norske ren i de

omraader i Sverige, hvor heiteadgang

tilkommer svenske lapper fra Könkämä,

Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma lappebyer,

åt overstige 2 100, kan landshövdingen

gi den norske lappefoged anledning

til inden fjorten dager efter meddelelsens

mottagelse åt foranstalte utdrevet

til Norge det antal ren, som överstiger

2000. Blir renen ikke inden naevnte

tid utdrevet, kan utdrivning ivanksahtes

av svensk myndighet.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

drives till Norge. Varda de ej utdrivna

inom nämnda tid, må utdrivningen

verkställas genom svensk myndighets

försorg.

Har utdrivningen verkställts av myndighet,

skola utgifterna därför ersättas

av det rike varifrån renarna kommit.

Med avseende å ersättningens betalning

och återkrävande av renägaren

skola bestämmelserna i 188 § äga tilllämpning.

Straffbestämmelser. Åtal. Delgivning.

Verkställighet.

192 §.

Där icke enligt allmän strafflag högre

straff skall ådömas, straffes med böter

lapp,

a) vilkens renar uppehålla sig i det

främmande riket å område, där det under

varje tid av året är förbjudet att låta

renar från hans hemland uppehålla sig,

eller där det visserligen är tillåtet att

låta renar från lappens hemland uppehålla

sig under viss tid av året men icke

vid den tidpunkt varom fråga är, eller

där renar från lappens hemland visserligen

vid ifrågavarande tidpunkt må

uppehålla sig men dit denne lapp icke

bär rätt att då låta renar inkomma;

b) som till det främmande riket inflyttat

med andra renar än dem han

enligt 154 § äger medföra eller eljes låter

andra än sådana renar dit inkomma;

Er utdrivningen ivserksat av tjenstemand,

skal utgiftene ved utdrivningen

erstattes av det rike, hvorfra renen er

kommet.

Med hensyn til erstatningens betaling

og indkraavning hos reneieren skal

bestemmelsene i § 188 ha anvendelse.

Straffebestemmelser. Paatale. Forkyndelse.

Fuldbyrdelse.

§ 192.

Forsaavidt dike den almindelige lovgivning

medforer bolero sträf, straffes

med böter lap,

a. hvis ren opholder sig i det fremmede

rike paa omraade, hvor det til enhver

tid av aaret er forbudt åt la ren fra

hans hjemland opholde sig, eller hvor det

vistnok er tillåta åt la ren fra dette opholde

sig en bestemt tid av aaret, men

ikke paa det tidspunkt dette sker, eller

hvor vistnok ren fra hans hjemland paa

dette tidspunkt kan opholde sig, men

hvor han da ikke har adgang for sine

ren,

b. som flytter ind i det fremmede rike

med andre ren end dem, han efter §

154 har adgang til åt ta med sig, eller

forovrig lar andre end saadanne ren komme

ind der,

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

c) vilken till det främmande riket medför

renar till ett antal, som med tio

procent överstiger det i hans anmälan

upptagna, eller vilkens anmälan i annat

avseende visar sig vara oriktig eller ofullständig

i fråga om något förhållande,

som äger betydelse;

d) som, efter att hava förordnats till

förman eller andre förman, underlåter

att tjänstgöra i sådan egenskap eller i

något avseende åsidosätter honom åliggande

tjänsteplikt eller visar försumlighet

vid dess utförande;

e) som underlåter att efterkomma föreskrift,

vilken i enlighet med 44 eller 145 §

meddelats honom av förmannen, eller

eljes undandrager sig medverkan, som

jämlikt nämnda §§ påkallats, eller ock

visar försumlighet vid efterkommande

av sådan föreskrift eller lämnande av

dylik medverkan;

f) som undandrager sig honom enligt

8 eller 139 § åliggande förpliktelse att

biträda vid renräkning, eller visar försumlighet

vid fullgörande av sådan förpliktelse;
g)

som underlåter att ställa sig till

efterrättelse beslut, som på grund av 43

eller 144 § meddelats i fråga om hänvisning

från ett renbetesdistrikt till ett

annat eller från eu trakt till eu annan

;

h) som utan giltig anledning underlåter

att följa föreskriven flyttningsväg,

där den går fram över eller invid åker,

e. som flytter ind i det fremmede rike

med et antal ren, som med ti procent

överstiger det i hans anmeldelse opgivne,

eller hvis anmeldelse i anden henseende

viser sig åt vaere urigtig eller

ufuldstaendig angaaende et forhold av betydning,

d. som uagtet beskikket som formand

eller naestformand undlater åt gjore

tjeneste som saadan eller åt utföre nogen

ham paahvilende tjenestepligt eller

viser forsommelighet ved utforelsen av

saadan pligt,

e. som undlater åt efterkomme eller

er forsommelig ved utforelsen av noget

ham av formanden med hjemmel av §

44 eller § 145 git paalaeg eller undlater

eller er forsommelig med åt yde bistånd,

som krrnves i henhold til de nmvnte §§,

f. som undlater eller er forsommelig

med åt yde bistånd ved rentselling, som

kraeves efter § 8 eller § 139,

g. som undlater åt efterkomme nogen

med hjemmel av § 43 eller § 144 git

bestemmelse om henvisning til andet

distrikt eller anden trakt,

h. som uten gyldig grund undlater åt

folge fastsat flyttevei, hvor der er åker,

eng, slaatte, saetervold eller havnegang,

i sidste tilfaelde dog alene, saafremt

skade derved er voldt, hvad enten den

kan krseves erstattet eller ikke,

i. som undlater åt efterkomme paabudet

i § 47 eller § 148 om åt folge

renen,

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

äng, slåtter, sätervall eller betesmark, i

sistnämnda fall dock endast såvida därigenom

uppkommer skada, vare sig denna

är av beskaffenhet att föranleda ersättningsskyldighet

eller icke;

i) som åsidosätter den i 47 eller 148 §

stadgade skyldighet att åtfölja renarna;

j) vilken åsidosätter föreskrift, som

48, 50 eller 51 § innehåller i fråga

om lappars skyldigheter under flyttning;
k)

som åsidosätter förpliktelse, vilken

enligt 54 eller 55 § åligger honom i avseende

å bevakning av renar eller som

enligt 56 § kan varda föreskriven, eller

visar försumlighet vid fullgörande av

sådan förpliktelse;

l) som stör renräkning eller skiljning

av renar;

m) som, vid utövande av rätt att låta

renar överskrida riksgränsen, i strid med

37 § inflyttar i Norge med renar eller

åsidosätter de i samma § givna föreskrifter

om renars bevakande och om

skiljning av renar;

n) som överskrider sin rätt till skogsfångst.

enligt 57—76 §§ eller verkställer

avverkning utan anvisning, där sådan

är föreskriven, eller i övrigt åsidosätter

bestämmelse i någon av nämnda §§ eller

föreskrift, som enligt 58, 73 eller 75 §

meddelas av fylkesmannen;

o) som åsidosätter någon av de föreskrifter

i fråga om handhavande av eld,

j. som undlater åt efterkomme noget

i §§ 48, 50 eller 51 om flytning indeholdt

paabud eller overtrseder noget der

nsevnt förbud,

k. som undlater åt efterkomme noget

i §§ 54 eller 55 om bevogtning av ren

indeholdt paabud eller nogen med hjemmel

av § 56 fastsat förskrift eller viser

forsommelighet ved efterkommelsen derav,

l. som forstyrrer taxling eller utskilning

av ren,

m. som under bruken av sin adgang

til åt la ren overskride riksgrmnsen fl ytter

ind med renen i strid med § 37

eller som undlater åt efterkomme paabudene

i naevnte § om bevogtning og

utsilning av ren,

n. som överskrider sin adgang efter

§§ 57—76 til åt ta trävirke eller tar

trävirke uten utvisning, hvor saadan er

foreskrevet, eller forevrig undlater åt

efterkomme eller overtrseder noget i

nsevnte §§ indeholdt eller med hjemmel

av §§ 58, 73 eller 75 av fylkesmanden

git paabud, förbud eller förskrift,

o. som undlater åt efterkomme noget

i § 77 om bruk av ild indeholdt paabud

eller overtrreder noget der git förbud

eller nogen med hjemmel derav utfserdiget

bestemmelse,

p. som överskrider sin adgang efter

§ 78 til jagt eller fiske,

q. som overtrmder noget i § 79 inde
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

som meddelats i 77 § eller på grund av

stadgande i samma § varda utfärdade;

p) som överskrider sin rätt till jakt

eller fiske enligt 78 §;

q) som överträder det i 79 § meddelade

förbud mot vissa byggnaders och

gärdens uppförande eller de i 80 § givna

föreskrifter rörande rätt att hålla

andra djur än renar och hundar;

r) som imderlåter att, på sätt i 157 §

stadgas, meddela underrättelse om omhändertagande

eller dödande av hund

eller avlämna hund, som omhändertagits;

eller

s) som i fråga om sjukdom bland renar

åsidosätter förpliktelse, som enligt 163

eller 165 § åligger honom eller på grund

av 164 § kan varda föreskriven.

193 §.

Har lapps husfolk eller tjänare begått

förseelse, som avses i 192 § n), varde

jämväl husbonden dömd att bota, där

ej omständigheterna göra sannolikt, att

förseelsen ägt rum mot hans vilja.

194 §.

Med böter straffes envar, som

a) åsidosätter den skyldighet i avseende

å tillstängande av led eller grind,

varom i 18 eller 31 § stadgas;

b) hindrar lapp från att begagna sig

av tillåten flyttningsväg;

holdt förbud mot åt opfore bygninger

og gj »order eller forskrifterne i § 80 om

adgangen til åt holde andre dyr end ren

og hund,

r. som undlater åt meddele den i §

157 foreskrevne underretning om, åt

hund er tat i besiddelse eller draept,

eller åt avlevere hund, som er tat i besiddelse,

s. som undlater åt efterkomme noget

i § 163 eller i § 165 om sygdom blandt

ren indeholdt eller med hjemmel av §

164 utfserdiget paabud.

§ 193.

Har laps husfolk eller tjenere begaat

nogen i § 192 litr. n nsevnt förseelse,

blir ogsaa husbonden åt straffe med

böter, naar ikke omstaendighetene gjor

det sandsynligt, åt förseelsen er begaat

mot hans vilje.

§ 194.

Med böter straffes den, som

a. undlater åt efterkomme det i § 18

eller § 31 indeholdte paabud om stångning

av led eller grind,

b. hindrer lap i åt benytte tillåta

flyttevei,

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

c) förorsakar att renar ofredas på sätt

i 155 § sägs; eller

d) åsidosätter bestämmelse, som i 156 §

meddelas i fråga om hundars bindande,

instängande eller förseende med klubba,

eller föreskrift, som givits på grund av

nämnda §.

195 §.

Den, som anstiftar förseelse, varom i

192 eller 194 § är sagt, eller eljes gör sig

skyldig till delaktighet i sådan förseelse,

straffes ävenledes med böter, där ej i fall

som avses i 192 § högre straff skall ådömas.

196 §.

Förseelse, som avses i 192—195 §§,

må åtalas allenast av allmän åklagare,

och må åtal ej anställas, med mindre i

Sverige landshövdingen därom förordnar

och i Norge fylkesmannen framställer begäran''om

åtal. Åtal för förseelse, som

avses i 194 § c), må ej anställas utan efter

anmälan av målsägande eller förman.

Ej heller må. åtal för förseelse, som

avses i 192 § a), äga rum, där betesavgift

enligt 180 § blivit bestämd.

197 §.

Böter, som genom laga kraft ägande

beslut i ettdera riket ådömts lapp för

förseelse, varom i 192—195 §§ sägs, eller

som i Norge blivit för sådan förseelse i

laga ordning godkända till erläggande,

c. ufreder ren paa saadan maate som

i § 155 nsevnt,

d. undlater åt efterkomme noget i §

156 indeholdt paabud eller nogen med

hjemmel av samme § utfserdiget förskrift

om åt binde, indestamge eller

klubbe hunder.

§ 195.

Paa samme maate som nsevnt i §§ 192

og 194 straffes den, som bevirker eller

medvirker til, åt nogen der omhandlet

förseelse begaas.

§ 196.

De i §§ 192—195 nsevnte förseelser

paatales alene av den offentlige paatalemyndighet,

i Norge efter begjsering avfylkesmanden

og i Sverige efter ordre av

landshövdingen. Dog kan saadan förseelse

som nsevnt i § 194 litr. c alene

paatales efter begjsering av fornsermede

eller vedkommende formand.

Adgang til straffeforfolgning för förseelse

omhandlet i § 192 litr. a bortfalder,

saafremt der fattes saadan bestemmelse

som nsevnt i § 180.

§ 197.

Böter, som i noget av rikene er idom t

lap for nogen i §§ 192—195 nsevnt förseelse

eller som i Norge for saadan förseelse

er vedtat, skal betales av offentlige

midler i den skyldiges lijemland

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

skola av myndighet i den felandes

hemland utbetalas av allmänna medel

i'' enlighet med vad i 129 eller 150 §

är stadgat i fråga om förskottsbetalning

i där avsedda fall.

Bötesstraffet skall därefter i lappens

hemland verkställas i den ordning som

i allmänhet där gäller för verkställighet

av sådant straff.

198 §.

Skall i brottmål, som anhängiggjorts

i ettdera riket, handling delgivas lapp,

vilken är medborgare i det andra riket

och där uppehåller sig, skall delgivningen

verkställas genom föranstaltande i

Sverige av landshövdingen och i Norge

av fylkesmannen och äga rum i den ordning,

som i allmänhet gäller för delgivning

i det rike, där den verkställes.

Tjänstemäns skyldighet att övervaka konventionens

iakttagande.

199 §.

Det åligger vederbörande ämbets- och

tjänstemän att tillse:

a) att icke andra lappar än sådana,

som äga rätt därtill, flytta med renar in

i det andra riket eller eljes låta renar

beta därstädes;

b) att vederbörande lappar icke låta

flera eller andra renar komma in i det

21—1S6000

overensstemmende med forskriftene i

§§ 129 o g 150 om forskudsbetaling.

Fuldbyrdelsen av dommen eller forelsegget

skal derpaa Ande sted i lappens

hjemland overensstemmende med de der

gj ad den de regler.

§ 198.

Forkyndelse i straffesak mot lap, som

tilhorer og opholder sig i det fremmede

rike, skal ved forfoining i Norge av fylkesmanden

og i Sverige av landshövdingen

foregaa paa den maate, som i almindelighet

er foreskrevet for forkyndelser i

straffesaker i vedkommende rike.

Tjenestemcends pligt til åt paase konventionen

overholdt.

§ 199.

Det paaligger vedkommende offentlige

tjenestemaend åt paase,

a. åt ikke andre lapper end de, som

har ret dertil, flytter med ren eller

lar saadanne komme ind i det andel

rike,

b. åt vedkommende lapper ikke lar

komme ind i det andet rike flere eller

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

andra riket än dera som de äga rätt att

låta där beta.

Å andra sidan skola vederbörande

ämbets- och tjänstemän, särskilt landshövdingar

och fylkesmän, tillse, att lapparna

ej förnärmas i utövande av dem

tillagda rättigheter.

Den allmänna lagstiftningens

tillämpning.

200 §.

De i vartdera riket i allmänhet gällande

lagar och förordningar skola, med

de av bestämmelserna i denna konvention

föranledda ändringar och tillägg,

äga tillämpning i fråga om de främmande

lapparna under deras uppehåll

i liket.

Kartbilagor.

201 §.

Såsom bilagor till denna konvention

fogas vid densamma följande kartor:

1. Karta i skala 1 : 200,000 över en

del av Troms fylke med angränsande

områden i Nordlands fylke och i Sverige,

å vilken karta inlagts gränserna dels

för det i 1 § omförmälda betesområdet

i Troms fylke och de i 2 § omnämnda

trakter i Ankenes härad i Nordlands

fylke samt i Karesuando och Jukkasjärvi

andre ren end de, som de har adgang

til åt la beite der.

Ve dkommende offentlige tj en est em ten d,

saerlig fylkesmaendene og landshevdingene,

skal paase, åt lappene ikke kraenkes i

utovelsen av sine rettigheter.

Den almi ndelige lovgivnings anvendelse.

§ 200.

De i hvert rike i almindelighet gjseldende

lover og ovrige bestemmelser kommer,

med de i naervaerende konvention

omhandlede amdringer og tilfeielser, til

anvendelse paa de fremmede lapper under

deres ophold i riket.

Kartbilag.

§ 201.

Som bilag til naervaerende konvention

vedligger felgende karter:

1. Kart i maalestokken 1 : 200 000

over en del av Troms fylke med tilstotende

stråk i Nordland fylke og i

Sverige, hvorpaa er avlagt graensene

for det i § 1 omhandlede beiteomraade

i Troms fylke og for de i § 2 omhandlede

trakter i Ankenes herred i Nordland

fylke og i Karesuando og Jukkas
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

socknar i Sverige som skola begagnas

i samband med vissa delar av betesområdet

i Troins fylke och dels för

det i 85 § beskrivna östra området i

Troms fylke.

2. Karta i skala 1 : 100,000, sammansatt

av blad N 8 Salangen och blad

N 9 Narvik av Topografisk kart over

Norge, å vilken karta inlagts gränserna

för det i 1 § omförmälda betesområdet

i Troms fylke och för de i 2 § a) och

b) omnämnda trakter,i Ankenes härad

1 Nordlands fylke, i den mån dessa gränser

falla inom det av kartbladen omfattade

område.

Denna bilaga är att anse såsom en

supplerande specialkarta till kartbilagan

n:r 1 och har i fall av bristande överensstämmelse

vitsord.

3. Karta i skala 1: 200,000, sammansatt

av bladen n:r 1 Kostojaure, n:r 4

Torneträsk och n:r 3 Sjangeli av generalstabens

karta över norra Sverige, å

vilken karta inlagts gränserna för de i

2 § c)—g) omnämnda trakter i Karesuando

och Jukkasjärvi socknar.

Denna bilaga är att anse såsom en

supplerande specialkarta till kartbilagan

u:r 1 och har i fall av bristande överensstämmelse

vitsord.

4. Karta i skala 1 : 200,000 över en

del av Troms fylke med angränsande

trakter i Nordlands fylke och i Sverige,

å vilken karta inlagts gränserna för de

järvi sogn i Sverige, som skal benyttes

i förbindelse med visse deler av beiteomraadet

i Troms fylke, samt for det i

§ 85 beskrevne ostre omraade i Troms

fylke.

2. Kart i maalestokken 1 : 100 000,

sammensat av blad N 8 Salangen og

N 9 Narvik av Topografisk kart over

Norge, hvorpaa er avlagt gramsene for

det i § 1 omhandlede beiteomraade i

Troms fylke og for de i § 2 under a

og b omhandlede trakter i Ankenes herred

i Noi''dland fylke, forsaavidt disse

gränser falder indenfor disse kartblades

ramme.

Dette kartbilag er åt betragte som et

supplerende specialkart til kartbilag nr. 1

og har i tilfeelde av uoverensstemmelser

forrangen fremfor dette.

3. Kart i maalestokken 1 : 200 000,

sammensat av bladene nr. 1 Rostojaure,

nr. 4 Torneträsk og nr. 3 Sjangeli av

Generalstabens karta över Norra Sverige,

hvorpaa er avlagt gransene for de i

§ 2 under c—g omhandlede trakter i

Karesuando og Jukkasjärvi sogn.

Dette kartbilag er åt betragte som et

supplerende specialkart til kartbilag nr. 1

og har i tilfselde av uoverensstemmelser

forrangen fremfor dette.

4. Kart i maalestokken 1 : 200 000

over en del av Troms fylke med tilstotende

stråk i Nordland fylke og i

Sverige, hvorpaa er avlagt gramsene

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

i 5 § A omförmälda vårdistrikt i Troms

fylke och de i 9 § A beskrivna vårflyttningsvägar

samt gränserna för det i 85 §

beskrivna östra området i Troms fylke.

5. Karta i skala 1 : 100,000, sammansatt

av förenämnda kartblad N 8 Salangen

och N 9 Narvik, å vilken karta

inlagts gränserna för de i 5 § A omförmälda

vårdistrikt, i den mån dessa

gränser falla inom det av kartbladen omfattade

område.

Denna bilaga är att anse såsom en

supplerande specialkarta till kartbilagan

n:r 4 och har i fall av bristande överensstämmelse

vitsord.

6. Karta i skala 1 : 200,000 över en

del av Troms fylke med angränsande

trakter i Nordlands fylke och i Sverige,

å vilken karta inlagts gränserna för de

i 5 § B omförmälda sommardistrikt i

Troms fylke, de i 9 § B beskrivna

sommar- och höstflyttningsvägar samt

gränserna för det i 85 § beskrivna östra

området i Troms fylke och för de i 2 §

c)—g) omförmälda trakter i Karesuando

och Jukkasjärvi socknar.

7. Karta i skala 1 : 100,000, sammansatt

av förenämnda kai-tblad N 8

Salangen och N 9 Narvik, å vilken karta

inlagts gränserna för de i 5 § B omförmälda

sommardistrikt, i den mån dessa

gränser falla inom det av kartbladen

omfattade område.

Denna bilaga är att anse såsom en

for de i § 5 A omhandlede vaardistrikter

i Troms fylke og de i § 9 A beskrevne

vaarflytteveier samt grasnsene

for det i § 85 beskrevne ostre omraade

i Troms fylke.

5. Kart i maalestokken 1 : 100 000,

sammensat av ovennasvnte kartblader N 8

Salangen og N 9 Narvik, hvorpaa er avlagt

grasnsene for de i § 5 A omhandlede

vaardistrikter, forsaavidt de falder

indenfor disse kartbladers ramme.

Dette kartbilag er åt betragte som et

supplerende specialkart til kartbilag nr. 4

og har i tilfaelde av uoverensstemmelse

forrangen fremfor dette.

6. Kart i maalestokken 1 : 200 000

over en del av Troms fylke med tilstotende

stråk i Nordland fylke og i Sverige,

hvorpaa er avlagt grasnsene for

de i § 5 B omhandlede sommerdistrikter

i Troms fylke og de i § 9 B beskrevne

sommer- og hostflytteveier samt gransene

for det i § 85 beskrevne ostre

omraade i Troms fylke og for de i § 2

under c—g omhandlede trakter i Karesuando

og Jukkasjärvi sogn.

7. Kart i maalestokken 1 : 100 000,

sammensat av ovennasvnte kartblader N 8

Salangen og N 9 Narvik, hvorpaa er avlagt

grasnsene for de i § 5 B omhandlede

sommerdistrikter, forsaavidt de falder

indenfor disse kartbladers ramme.

Dette kartbilag er åt betragte som et

supplerende speeialkart til kartbilag nr. fl

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

supplerande specialkarta till kartbilagan

n:r 6 och har i fall av bristande överensstämmelse

vitsord.

8. Karta i skala 1 : 100,000 över delar

av Nordlands fylke och angränsande

trakter i Troms och Nord-Tröndelags fylke-!]

samt i Sverige, sammansatt av följande

blad av Topografisk kart over Norge:

L 9 Lödingen, M 9 Ofoten, N 9 Narvik,

L 10 Hamaröy, M 10 Tysfjord, N 10

Skjomen, Lll Nordfold, M 11 Hellemobotn,

L 12 Sörfold, M 12 Riddoalgge,

L 13 Saltdalen, M 13 Sulitelma, K 14

Beiardalen, L 14 Junkerdalen, K 15

Dunderlandsdalen, L 15 Näsa, K 16 Um
•bugten,

L 16 Virvand, K 17 Krutfjeld,

J 18 Hatfjelldalen, K 18 Skarmodalen,

.T 19 Börgefjeld og K 19 Ranseren.

o

A denna kartbilaga, som består av

tre särskilda delar, a), b) och c), hava

inlagts gränserna för de i 22 § omförmälda

renbetesdistrikt i Nordlands fylke

och de i samma § omnämnda svenska

trakter, som skola begagnas i samband

med vissa angränsande renbetesdistrikt

i Norge, samt för de i 36 § avsedda

områden i Nordlands fylke och i Grongs

härad i Nord-Tröndelags fylke, i vilka

vissa svenska lappar skola äga rätt att

låta renar inkomma.

9. Karta i skala 1 : 200,000, sammansatt

av bladen n:r 25 Nasafjäll och

n:r 32 Tärna av generalstabens karta

över norra Sverige, å vilken karta inlagts

gränserna för de i 22 § omför
-

og har i tilfselde av uoverensstemmelse

forrangen fremfor dette.

8. Kart i maalestokken 1 : 100 000

over deler av Nordland fylke med tilstetende

strök i Troms og Nord-Trondelag

fylker og i Sverige, sammensat av

felgende kläde av Topografisk kart over

Norge: L 9 Lodingen, M 9 Ofoten, N 9 Narvik,

L 10 Hamaroy, M 10 Tysfjord, N 10

Skjomen, Lll Nordfold, Mil Hellemobotn,

L 12 Sorfold, M 12 Riddoalgge,

L 13 Saltdalen, M 13 Sulitelma, K 14

Beiardalen, L 14 Junkerdalen, K 15 Dunderlandsdalen,

L 15 Näsa, K 16 Umbugten,

L 16 Virvand, K 17 Krutfjeld, J 18

Hatfjelldalen, K 18 Skarmodalen, J 19

Börgefjeld og K 19 Ranseren.

Paa dette kartbilag, som er delt i tre

deler (a, b og c), er avlagt gramsene

for de i § 22 omhandlede renbeitedistrikter

i Nordland fylke og de i samme paragraf

omhandlede svenske trakter, som

skal benyttes i förening med visse tilstotende

renbeitedistrikter i Norge, samt

for de i § 36 omhandlede omraader i

Nordland fylke og i Grong herred i

Nord-Trondelag fylke, hvor visse svenske

lapper skal ha adgang til åt la ren

komme ind.

9. Kart i maalestokken 1 : 200 000,

sammensat av bladeue nr. 25 Nasafjäll

og nr. 32 Tärna av Generalstabens karta

över norra Sverige, hvorpaa er avlagt

gramsene för de i § 22 omhandlede

trakter i Sverige, som skal benyttes i

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

mälda trakter i Sverige, som skola begagnas

i samband med vissa angränsande

renbetesdistrikt i Norge.

Denna bilaga är att anse såsom en

supplerande specialkarta till kartbilagan

n:r 8 och har i fall av bristande överensstämmelse

vitsord.

I händelse av bristande överensstämmelse

mellan den i förevarande konvention

innefattade beskrivning av gränser

och dessa gränsers inläggning å förenämnda

kartbilagor, skall beskrivningen

äga vitsord.

Detsamma gäller vid bristande överensstämmelse

mellan beskrivningen av

flyttningsvägarna och dessas inläggning

å kartorna, i ty att inläggningen avser

allenast att antyda vägarnas sträckning.

Konventionens ikraftträdande och tiden för

dess giltighet m. m.

202 §.

Denna konvention träder i kraft den

1 januari 1923 och gäller till och med

den 31 december 1952. Därest densamma

icke minst tre år före sistnämnda

dag blivit av ettdera riket uppsagd, skall

den gälla ytterligare tio år; och skall den

allt framgent anses förlängd för en tidrymd

av tio år, om den icke minst tre

förening med visse tilstotende renbeiledistrikter

i Noi’ge.

Dette kartbilag er åt betragte som et

supplerende specialkart til kartbilag nr. 8

og har i tilfaelde av uoverensstemmelse

forrangen fremfor dette.

I tilfaelde av uoverensstemmelse mellem

den i naervaerende konvention givne

beskrivelse av gränser og disse gramsers

avlaegning paa ovennaevnte kartbilag

skal beskrivelsen vaere den avgj

oren de.

Det samme gjaelder i tilfaelde av

uoverensstemmelse mellem beskrivelsen*

av flytteveiene og disses avlaegning paa

kartene, idet avlaegningen alene tilsigter

åt antyde, hvor veiene gaar.

Konventionens ikraf ttroeden og varig het

in. in.

§ 202.

Naervaerende konvention traer i kraft

den 1 januar 1923 og förblir gjaeldende

til og med den 31 december 1952. Saafremt

den ikke senest tre aar for sidstnaevnte

dag er blit opsagt av noget av

rikene, skal den fremdeles vaere gjaeldende

for ti aar og saa fremdeles for ti aar

ad gången, hvis den ikke opsiges tre aar

opaginerad Kontrollera mot PDF

lfa

år före utgången av nästföregående tioårsperiod

uppsagts.

Då konventionen upphört att gälla,

skola första kodicillen eller tillägget till

gränstraktaten den 7/18 oktober 1751

och artikel 1 i konventionen den 26 oktober

1905 angående flyttlapparnas rätt

till renbete m. in. åter träda i tillämpning.

Svenska förordningen den 6 juni 1883

rörande de lappar, som med renar Hytta

emellan konungarikena Sverige och Norge,

samt norska lagen den 2 juni samma år

angaaende lappene i kongerikene Norge

og Sverige skola, med i dessa författningar

sedermera gjorda ändringar och

tillägg, gälla intill utgången av år 1922.

Den tvist, som i enlighet med kompromiss

mellan de båda rikena av den

29 mars 1909 anhängiggjorts vid skiljedomstol,

nedlägges.

203 §.

De fördragsslutande parterna äro överens

om det förklarande, att vad konventionen

innehåller i fråga om rättigheter

och förpliktelser, som för ettdera

rikets lappar skola gälla inom det andra

riket, icke må å någondera sidan åberopas

till stöd för yrkande i fråga om

den rättsliga ställning, som hör tillkomma

lapparna, när konventionen upphört att

gälla. Vad särskilt angår bestämmelserna

i 26 § skola dessa icke prejudi
-

for den forkengede konventionstids utlop.

Naar konventionen er bortfaldt, gjaelder

igjen förste kodicil og tillaeg til

grsensetraktaten av 7/18 oktober 1751

og artikel 1 i konventionen av 26 oktober

1905 angaaende tiytlappenes ret

til renbeite m. m.

Den norske lov av 2 juni 1883 angaaende

lappene i kongerikene Norge

og Sverige og den svenske förordning

av 6 juni 1883 angaaende de lapper,

som flytter med ren mellem kongerikene

Sverige og Norge, med senere amdringer

og tillaeg skal va;re gjeldende indtil

utgången av aaret 1922.

Den i henhold til kompromis mellem

de to riker av 29 mars 1909 indledede

voldgiftssak Ineves.

§ 203.

De kontraherende parter er enige om åt

erkkere, åt det som konventionen indeholder

om de rettigheter og förpligtelse!-, som

for det ene rikes lapper skall gjelde i det

andet rike, ikke paa nogen av sidene

maa paaberopes til stötte for paastande

om den retslige stilling, som bor tilkomine

lappene, naar konventionen bär

ophort åt gjselde. Hvad särskilt angaar

bestemmelsene i § 26, skal disse

ikke prejudicera sporsmaalet om de

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

derå spörsmålet om de svenska lapparnas

rättsliga ställning i där avsedda

områden.

204 §.

Denna konvention skall så snart ske

kan ratificeras och ratifikationerna utväxlas

i Stockholm senast fyra månader

efter undertecknandets datum.

Utfärdat i Kristiania, i två exemplar,

den 5 februari 1919.

svenske lappers retslige stilling i der

nsevnte omraader.

§ 204.

Denne konvention skal, saasnart ske

kan, ratifiseres o g ratifikationsdokumenterne

utveksles i Stockholm senest fire

maaneder efter undertegningens datum.

Utfmrdiget i Kristiania, i to eksemplarer,

den 5 februar 1919.

FREDRIK RAMEL.

(L. S.)

IHLEN.

(L. S.) ''

opaginerad Kontrollera mot PDF

jhb

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sida.

Konventionen av den 8 april 1913 angående förhandlingars inledande........ 1, 2

Fullmäktige för renbeteskonventionens avslutande................. 2

Första avdelningen.

Svenska lappars rätt till renbetning i Norge.

I. Troms fylke och vissa angränsande trakter.

Betesområdet i fylke! 1 §.......................... 3, 4

Trakter, som skola begagnas i samband med vissa delar av betesområdet i fylke! 2 § . 4-—7

Från vilka lappbyar inflyttning kan försiggå. 3 §................. 7

Renantal. Betestid. Renbetesdistrikt. 4 §................... 7, 8

De särskilda renbetesdistrikten. 5 §:

A. Vårdistrikten............................. 8—20

B. Sommardistrikten........................... 20—28

Renbetesdistriktens förbehållande åt svenska lappar. 0 §.............. 28

Renräkningar. 7 och 8 §§.......................... 28, 29

Flyttningsvägar. 9 §............................. 29—58

Vägar till vårdistrikten.......................... 30—-41

» » sommardistrikten........................ 41—58

Åtgärder på flyttningsvägar. 10 och 11 §§................... 58-—60

Gärden till förebyggande av skada av renar. 12—21 §§.............. 60—68

It. Nordlands fylke.

Betesområden i fylket och vissa angränsande svenska trakter. Renbetesdistrikt. Renantal. 22

och 23 §§........ .................... 68 — 78

Från vilka socknar i Sverige inflyttning kan försiggå. 24 §............ 79

Betestid. 25 §............................... 79

S. k. bygsel i vissa renbetesdistrikt. 26—28 §§................. 80—83

S. k. inderster (sprintare) i bygselområdet Grundvand. 29 §........... 83

Flyttningsvägar. 30 § . ........ 83

25—isr,oi)<).

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Sida.

Gärden till förebyggande av skada av renar. 31 § ................ 83, 8

övergångsbestämmelser för en del av Hatfjelldals härad 32—35 §§......... 84—86

Rätt att låta renar överskrida riksgränsen. 36 och 37 §§.............. 86—09

III. Gemensamma bestämmelser för Troms och Nordlands fylken.

Lapparnas anmälningar. Förmän och andre förmän. 38—42 §§ . ........ 90—93

Hänvisning till annat renbetesdistrikt. 43 §................... 93

Förmannens och andre förmannens befogenhet och skyldigheter. 44 — 46 §§...... 93—96

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar. 47 §................. 96, 97

Flyttning. 48—53 §§ ............................ 97—99

Bevakning av renar. 54—56 §§........................ 99, 100

Lapparnas rätt till skogsfångst. 57—77 §§.................... 101—112

Lapparnas rätt till jakt och fiske. 78 §..................... 112, 113

Förbud mot uppförande å norskt område av byggnader och gärden. 79 §....... 113

Förbud mot att å norskt område hålla andra djur än renar och hundar. 80 §..... 113, 114

Lapparnas skyldighet att ersätta skada, vållad av renar. 81—91 §§......... 115—122

Synemän och syneförrättning. 92—105 §§.................... 122—131

Syneförrättnings överklagande vid domstol. 106—111 §§.............. 131—138

Klagan över dom. 112—119 §§........................ 138—140

Delgivning. 120—124 §§........................... 140—142

Arvoden åt syneförmän m. fl. 125 §...................... 142

Förrättnings- och rättegångskostnader. 126—128 §§................ 143, 144

Förskottsbetalning av allmänna medel. 129—132 §§................ 144, 145

Ändring av distriktsgränser. 133 §....................... 146

Andra avdelningen.

forska lappars rätt till renbetning i Sverige.

Från vilka norska områden renar må föras på bete i Sverige. Betesområden. 134—136 §§ 146, 147

Betestid. 137 och 138 §§........................... 147

Renräkning. 139 §.............................. 147

Lapparnas anmälningar. Förmän och andre förmän. 140—143 §§......... 148, 149

Hänvisning till annan betestrakt. 144 §..................... 150

Förmannens och andre förmannens befogenhet och skyldigheter. 145—147 §§..... 150—152

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar. 148 och 149 §§............ 152, 153

Förskottsbetalning av allmänna medel. 150 §................... 153

Lapparnas rätt till jakt och fiske. 151 §.................... 153, 154

Tillämpning å norska lappar av svenska bestämmelser rörande renbetning. 152 § . . . . 154

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Sida.

Tredje avdelningen.

Gemensamma bestämmelser för svensk renbetning i Norge och norsk renbetning

i Sverige.

Vilka lappar hava rätt till renbetning i det främmande riket. 153 §......... 154, 155

Vilka renar lapp kan medföra till det främmande riket. 154 g........... 155, 150

Bofastas hundar. 155—157 §§ ....................... 15g_150

Smittosam sjukdom bland renar. 158—167 §§.................. 158_igg

Renar, som olovligen uppehålla sig i det främmande riket. 168—191 §§....... 162_180

Straffbestämmelser. Åtal. Delgivning. Verkställighet. 192—198 §§........ 180_185

ljänstemäns skyldighet att övervaka konventionens iakttagande. 199 §........ 185, 186

Den allmänna lagstiftningens tillämpning. 200 §................. 186

Kartbilagor. 201 §.............................. 18g_190

Konventionens ikraftträdande och tiden för dess giltighet m. m. 202 §....... 190, 191

Konventionen ej prejudicierande för lapparnas rättsliga ställning efter konventionstidens

utgång. 203 §.............................. 191) 192

Konventionens ratificerande. 204 §...................... 192

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

1

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 11 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för justitiedepartementet

och chefen för civildepartementet anförde hans excellens

herr ministern för utrikes ärendena:

Den 8 april 1913 avslöts mellan Sverige och Norge en konvention,

i enlighet varmed mellan de båda rikena skulle öppnas förhandlingar

om revision av de rörande flyttlapparnas rätt till renbete gällande bestämmelser,

i syfte att för längre tid framåt fastställa en för bägge

rikena tillfredsställande ordning; och skulle för ändamålet från vardera

sidan utses delegerade att efter överläggning sins emellan till sina regeringar

avgiva förslag i ämnet.

Sedan delegerade för båda landen förordnats, hava dessa efter ingående

utredningar enats om ett förslag till konvention mellan Sverige

och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbete, vilket jämte tillhörande

kartbilagor med skrivelser den 31 januari 1919 överlämnats till

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sarnl. 173 käft. (Nr 201.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts proposition nr 201.

de svenska och norska regeringarna. Såsom protokollet över utrikesdepartementsärenden

den 4 februari 1919 omförm äler, har detta förslag

vunnit Kungl. Maj:ts godkännande. Förslaget har därefter den 5 i samma

månad blivit genom regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknat

att såsom konvention gälla mellan Sverige och Norge under förutsättning

av ratifikation senast fyra månader efter sistnämnda dag.

Med hänsyn till arten av vissa i konventionen ingående bestämmelser

och ämnets vikt i det hela synes emellertid, innan ratifikation ifrågakommer,

konventionen böra underställas riksdagens prövning och godkännande.

Den fråga som genom förevarande konvention vunnit en lösning

har såsom bekant sedan länge varit föremål för uppmärksamhet från

svensk och norsk sida och föranlett upprepade förhandlingar mellan de

båda rikena. I ovannämnda skrivelser, varmed bemälda delegerade överlämnat

sitt förslag till'' konvention, hava de framlagt en redogörelse för

renbetesfrågans utveckling och innehållet i nämnda, sedermera såsom konvention

antagna förslag. Till ärendets belysande tillåter jag mig åberopa

den av dem lämnade framställningen, vilken är av följande lydelse:

»De svenska och norska flyttlapparnas rätt att med sina renar överskrida

gränsen mellan rikena grundas som bekant å den s. k. första kodicillen till gränstraktaten

av den 7/is oktober 1751. I § 10 av denna överenskommelse heter det

nämligen att alldenstund lapparna behöva bägge rikenas land, skall det efter gammal

sedvana vara dem tiliåtet att höst och vår flytta med sina renhjordar över

gränsen in uti det andra riket och betjäna sig av land och vatten till underhåll

av deras djur och dem själva.

Genom art. 1 i konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttlapparnas

rätt till renbete in. m. har blivit fastslaget att nämnda kodicill icke må av någotdera

riket ensidigt uppsägas, utan hava bägge rikena, under åberopande av humanitära

skäl, förpliktat sig att allt framgent tillåta att vartdera rikets flyttlappar

må, i den utsträckning som av ålder ägt rum, åtnjuta de rättigheter i det andra

riket som omhandlas i kodicillen.

Nämnda, i kodicillen förekommande stadgande har icke varit till fyllest för

reglering av de rättsförhållanden, till vilka lapparnas inflyttning med renhjordar

ger upphov. Kodicillen innehåller visserligen därutöver åtskilliga bestämmelser

om lapparnas rättigheter och skyldigheter under vistelsen i det främmande riket.

Men dessa bestämmelser äro efter nutida måttstock föga tillfredsställande. Under

den tid som förflutit från kodicillens tillkomst hava förhållandena i de trakter dit

lapparna plägat inflytta undergått betydande förändringar. Särskilt hava vissa

hithörande norska trakter, som på 1700-talet voro så gott som obebodda, numera

utvecklat sig till jordbrukstrakter med stark bosättning.

Ett närmare avvägande av rättsförhållandet mellan lapparna och de bofasta

måste uppenbarligen under sådana omständigheter visa sig nödvändigt. Också har

sedan länge en mera detaljerad reglering av förhållandet varit genomförd. Efter

omfattande och långvariga förhandlingar — påbörjade redan under 1840-talet —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

åvägabraktes år 1883 i form av gemensam lagstiftning för de då förenade rikena

en utförlig överenskommelse om lapparnas rättigheter och skyldigheter under uppehållet

i främmande rike. Denna överenskommelse antogs emellertid allenast för

en tid av femton år, under vilken tid kodicillen ej skulle äga giltighet. Genom

särskilda överenskommelser blev dock nämnda femtonårsperiod tid efter annan

förlängd. Sålunda bestämdes genom omförmälda konvention den 26 oktober 1905

att 1883 års lagstiftning, med vissa genom konventionen däri gjorda ändringar,

skulle äga giltighet till utgången av år 1917; och enligt bestämmelser i en sedermera

under år 1907 tillkommen överenskommelse skall nämnda förhållande fortfara

till juli 1920, då kodicillen träder i kraft, därest ej ny överenskommelse

därförinnan ingåtts.

I 1905 års konvention hade, i samband med den överenskomna förlängningen

av giltighetstiden för 1883 års lagstiftning, bestämts att svenska lappar icke skulle

få med sina renar överflytta till Norge tidigare än den 15 juni, med mindre ovanliga

väderleksförhållanden nödvändiggjorde tidigare inflyttning. Denna bestämmelse

kom emellertid, så vitt angår Troms fylke, icke att träda i tillämpning, i

ty att enligt särskild överenskommelse mellan rikena dess ikraftträdande uppsköts.

I konventionen hade överenskommits, att Sverige skulle äga till en skiljedomstol

hänskjuta frågan om och i vilken utsträckning det kunde vara nödvändigt för de

svenska lapparna att, oberoende av ovanliga väderleksförhållanden, företaga sådan

inflyttning under tiden mellan den 1 maj och den 15 juni. Sedan från svensk sida väckts

fråga om bibehållande av den 1 maj såsom begynnelsetermin för inflyttningen

samt med anledning härav åtskilliga gemensamma undersökningar och förhandlingar

pågått under åren 1907 och 1908, beslöt svenska regeringen i början av år 1909

begagna sig av rättigheten att påkalla skiljedom i ämnet. Efter närmare förhandlingar

härom blev den 29 mars 1909 överenskommet att till en skiljedomstol hänskjuta

frågan om och i vilken utsträckning det vore nödvändigt för de svenska

lapparna från Karesuando, Jukkasjärvi, Vilhelmina, Sorsele eller Tärna socknar att,

oberoende av ovanliga väderleksförhållanden, företaga flyttningen till Norge före den

15 juni samt om och i vilken utsträckning till följd härav rätt till tidigare inflyttning

skulle vara lapparna tillerkänd under den period, under vilken enligt särskilda

överenskommelser 1883 års lag skulle fortfarande gälla. Skiljedomstolen fattade

den 16 december 1909 beslut om tillsättande av en undersökningskommission, bestående

av svenska, norska och finska sakkunniga. Denna kommission skulle genom

lokala undersökningar i Karesuando och Jukkasjärvi socknar samt delar av Kajala

socken införskaffa utredning om vissa närmare angivna spörsmål rörande dåvarande

tillgång på renbete m. in. samt, efter arbetets fullbordande, till skiljedomstolen

avgiva berättelse om sina iakttagelser och sin uppfattning rörande förhållandena,

och skulle under tiden skiljedomsförfarandet vila. Efter att under åren

1910 och 1911 hava utfört de anbefallda undersökningarna avgav kommissionen

år 1912 en synnerligen omfattande berättelse om sin verksamhet jämte utlåtande

rörande de av skiljedomstolen avfattade spörsmålen. Innan skiljedomstolen åter

sammanträdde upptogs emellertid av de båda regeringarna fråga om inledande av

förhandlingar rörande ny, fullständig reglering av den svensk-norska renbetesfrågan,

avsedd att vid utlöpande av 1883 års lagstiftning träda i dennas ställe; och

aen 8 april 1913 avslöts härom en konvention, som sedermera ratificerades, i

Sverige den 9 och i Norge den 15 maj samma år. Enligt denna konvention

skulle, i syfte att för längre tid framåt fastställa en för bägge rikena tillfreds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 201.

ställande ordning, öppnas förhandlingar om revision av gällande bestämmelser om

flyttlapparnas rättigheter, för vilket ändamål delegerade skulle från vardera sidan

utses, att, efter överläggning sins emellan, till sina regeringar avgiva förslag i

ämnet. Under tiden skulle skiljedomsförfarandet vila och de lappar från Karesuando

och Jukkasjärvi socknar som hittills flyttat till Troms fylke äga inflytta

redan den 1 mai.

De i enlighet med konventionen utsedda delegerade höllo sitt första sammanträde

i Stockholm i oktober och november 1913 och enades därvid om att hos

sina regeringar göra framställning om tillsättande av en kommission av svenska,

norska och finska sakkunniga för utförand av lokala undersökningar om renbetesförhållanden

inom Troms fylke. Denna hemställan bifölls, varefter, i enlighet

med program och instruktion som utarbetades av de delegerade, den utsedda

kommissionen under åren 1914 och 1915 verkställde de beslutade undersökningarna.

På grund av undersökningsmaterialets synnerligen omfattande beskaffenhet kunde

emellertid kommissionen ej förr än på våren 1917 avgiva det anbefallda utlåtandet,

och först sommaren samma år förelåg detsamma i sin helhet färdigtryckt.

De delegerades förhandlingar, som fortsattes vid sammanträden i Kristiania under

februari 1914, i Stockholm under februari 1915 och i Kristiania under oktober

samma år, i Köpenhamn under juni och september 1916 samt i Stockholm under

december samma år, hade under denna tid huvudsakligen kunnat avse endast vissa

spörsmål rörande andra trakter än Troms fylke. Förhandlingarna återupptogos

därefter vid sammanträden i Göteborg under juli, augusti och september 1917, i

Kristiania i februari och mars, i Stockholm i april, i Larvik i juni och juli, i

Köpenhamn i september, i Stockholm i oktober och november samt i Kristiania i

december, allt 1918. Förhandlingarna avslutades den 21 sistlidna december i

Kristiania, sedan enighet uppnåtts om ett förslag till överenskommelse. För förslagets

huvudgrunder lämnas här en kortfattad redogörelse.

Därvid må till en början framhållas, att den ifrågasatta överenskommelsen

icke är avsedd att gälla för obegränsad tid utan, i likhet med den år 1883 tillkomna,

allenast för en viss period. Den föreslagna konventionen skulle sålunda

gälla trettio år men, om den ej uppsäges viss tid före periodens utgång,

anses förlängd på tio år och så allt framgent, om den icke under en sådan tioårsperiod

uppsäges. Då konventionen upphör att gälla, skola kodicillen och art. I

i 1905 års konvention åter träda i tillämpning.

Den viktigaste och på samma gång ömtåligaste delen av det föreliggande

ämnet är den som rör de svenska renarnas uppehåll i Troms fylke. Inom stora

delar av detta har jordbruket tagit betydande uppsving och medfört en bosättning,

som alltjämt synes vara stadd i stark utveckling, A andra sidan förekommer

inom fylket svensk renbetning i stor omfattning. Sådan betning äger rum

alltifrån början av maj till slutet av september, alltså under den för jordbruket

viktigaste delen av året. Ehuru renhjordarna under större delen av nämnda tid

i allmänhet icke uppehålla sig nere i dalgångarna, där jordbruk ifrågakommer,

utan å de för odling otillgängliga fjällen, kunna, enligt vad erfarenheten visar,

konflikter med jordbruket ej undvikas, i det renarna under vårtiden, då marken

i fjällen är snöbetäckt, söka sin föda i gårdarnas omedelbara närhet och även

längre fram under kallt och dåligt väder vilja strömma ned mot skogklädda trakter

för att där söka skydd. Ur norsk synpunkt har det därför varit ett önskemål

att i största möjliga mån minska bördan av den svenska renbetningen inom fylket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 201.

Att helt avskaffa denna renbetning låter sig enligt svensk uppfattning icke göra,

då de svenska renar, cm vilka här är fråga — nämligen de som tillhöra lappar

i Karesuando socken samt Sarivuoma och Talma byalag i Jukkasjärvi socken —

icke inom svenska trakter kunna erhålla tillräckligt bete under nämnda månader

samt man därför å svensk sida anser sig nödsakad att i dessa lappars intresse

göra gällande vad kodicillen och 1905 års konvention innehålla om rätt till inflyttning

i Korge. Däremot har det å ömse sidor ansetts skäligt att söka utreda

storleken av den renstock som rationellt kan hållas inom det svenska betesområdet

under den tid, senhösten och vintern, då betningen måste vara inskränkt

till detta < ch på grundvalen härav bestämma antalet av de renar som må inkomma

i Troms fylke, klan utgick därvid frän den förutsättningen att, om utredningen

skulle visa, att den renmassa som för närvarande införes i fylket är

större än de svenska markerna i längden kunna bära, en minskning i renantalet

läge i båda rikenas intresse.

En hållpunkt för bedömandet av detta spörsmål erbjödo de undersökningar

som verkställts av fören8runda, år 1909 tillsatta kommissionen. Denna hade enligt

lämnad instruktion att undersöka, bland annat, för vilket antal renar inom varje

undersökt svensk trakt funnes bete såväl under våren — det för skiljedomsärendet

viktigaste spol smålet — som under höst och vinter. Kommissionen kom till

det resultatet att de undersökta trakterna varit och fortfarande vore väsentligen

överbelastade. .Renlaven, som å nämnda trakter bildar den huvudsakliga betestillgången

och som endast långsamt tillväxer, hade svårt medtagits genom alltför

stor betning. Det antal renar som utan risk för betesmarkernas ytterligare försämring

kunde beta å ifrågavarande trakter beräknades av kommissionen vara

högst väsentligt lägre än det nuvarande, varvid kommissionen emellertid framhöll

att, i händelse vissa av kommissionen ifrågasatta anordningar vidtoges, en väsentlig

förbättring av betestillgången voro att motse i framtiden.

Med utgångspunkt i kommissionens utlåtande har man under de nu slutförda

förhandlingai na enats om att föreslå antalet av de renar som över huvud

må inkomma i Troms fylke till 59,000, av vilka emellertid ett visst antal, uppgående

till 4,200, beräknats komma att beta i svenska gränsområden, som skulle

begagnas i samband med invidliggande norska trakter. Den tid av året varunder

nämnda 39,000 renar skola äga beta å norskt område skall, såsom 1905 års konvention

avser, bölja den 15 juni och sluta den 30 september. På grundval av

kommissionens utlåtande bär det emellertid befunnits ur den svenska renskötselns

synpunkt nödvändigt att låta en del av renarna inkomma redan från och med

den 1 maj. Antalet av dessa bär i förslaget satts till 16,000.

Den reduktion av r> nstocken i nu ifrågavarande trakter, som på grund

härav blir nödvändig, bär man å svensk sida tänkt sig kunna bringa till stånd

genom att, i överensstämmelse med önskningar hos en del av lappbefolkningen i

Karesuando och Jukkasjärvi, låta ett antal lappar och renar förflyttas från dessa

trakter till sydligare områden i Norrbottens läns lappmark, huvudsakligen inom

Jokkmokks och Arjeplogs socknar, där utrymme för dem visat sig stå till buds.

I anledning härav har, på sätt längre fram skall närmare omnämnas, överenskommits

att, föreslå rätt för lappar från Arjeplogs socken att under en del av

sommaren lata renar hela i ett angiänsande norskt område, där svensk renbetning

icke för närvarande förekommer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Vid reglerande av den betning som, efter vad nu nämnts, skulle få äga rum

inom Troms fylke, hava de delegerade haft att bygga på resultatet av de undersökningar

som företagits av den år 1913 tillsatta kommissionen. Dessa undersökningar

omfattade största delen av det område å Troms fylkes fastland som för

närvarande besökes av svenska lappar med renar. Däremot gällde undersökningarna

icke de till fylket hörande öarna Ringvasö, Kvalö och Senjen, å vilka

för närvarande svenska renar till avsevärt antal beta vår och sommar. Undersökningarna

hade till ändamål, bland annat, att beräkna huru stort antal renar

kunde finna bete inom undersökningsområdets olika delar. Med utgångspunkt i

kommissionens beräkning yppade sig flera möjligheter i fråga om förläggningen

av ett renantal om 39,000. En utväg, som redan på långt tidigare skeden varit

på tal och som under de nu förda förhandlingarna ansetts förtjänt av särskild

uppmärksamhet, var att låta renarna i största möjliga utsträckning förläggas till

de östligare delarna av fylket, där norska staten äger ett vidsträckt sammanhängande

landområde, inom vilket någon bosättning knappast kan sägas förekomma.

En dylik anordning, som tydligen ligger i norskt intresse, har på samma

gång ansetts vara till fördel för lapparna, så till vida som dessa inom ett sådant

område kunna erhålla en jämförelsevis gynnad ställning På denna uppfattning

bygger det föreliggande förslaget. Det har visserligen ej varit möjligt att låta

den svenska renbetningen i fylket inskränkas till nämnda, norska staten tillhöriga

område, men i den män sådant enligt kommissionens beräkningar låtit sig göra,

har man tänkt sig att i’enar skola förläggas till området. A andra sidan innebär

förslaget att lapparna skola vara fria från skyldighet att ersätta skada, som inom

detta område förorsakas av deras renar. Endast för viss skada, som tillkommit

genom lapps uppsåt! iga, rättsstridiga förfarande, och för skada, som av renarna

vållats å barrskog efter den 15 juni, skall ersättning utgå.

Beträffande placeringen av de renar som icke rymmas inom det ifrågavarande

östra området har, med hänsyn till innehållet i kommissionens utlåtande,

icke ens hela det återstående undersökningsområdet behövt tagas i anspråk för

svensk renbetning. Såväl öarna som vissa av de undersökta trakterna skola sålunda

frigöras. Svensk renbetning skulle alltså ej förekomma å vissa av de

halvöar fylket innehåller, nämligen Malangshalvön, Lenvikhalvön, Börriugen och

Gielas, ej heller i vissa inre delar av fylket såsom trakterna närmast norr om

Maalselven.

Betesområdet har indelats i ett stort antal renbetesdistrikt, särskilt för

våren och särskilt för sommaren; och för varje sådant distrikt har ett maximum

av renar fastställts på grundvalen av kommissionens uttalanden, dock att för de

bebodda distrikten längre västerut detta maximum kunnat sättas åtskilligt under

de tal kommissionen funnit motsvara betestillgången.

I avseende å den svenska renbetningen i Nordlands fylke innehåller förslaget

att sådan betning skall äga rum allenast under juli och augusti månader

samt för vissa trakter i fylkets sydligaste del under en angiven period av sex

veckor under sagda månader.

Vid bestämmandet av de områden, till vilka lapparna skola äga rätt att

inflytta med renar, har mau, utan att ingå på de delvis synnerligen invecklade

tvistefrågor av rättslig och historisk art som härutinnan föreligga, ansett sig

kunna föreslå att inflyttningsrätten skall i det hela omfatta de trakter dit inflyttning

för närvarande äger rum. Dock förekomma vissa avvikelser. Sålunda har,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung1. Maj:ts proposition nr 201.

såsom redan antytts, ett område i Saltdals och Mo härader —i förslaget benämnt

Lönsdalens renbetesdistrikt — dit inflyttning åtminstone i senare tid ej förekommit

och där någon bosättning ej heller äger rum, ansetts böra upplåtas till

betning av renar från Arjeplogs socken. I sydligaste delen av fylket — det s. k.

Söndre Helgeland — har från renbetning undantagits ett område inom Hatfjelldals

härad, motsvarande större delen av nuvarande Hatfjel 1 dalens distrikt och

norra delen av Susendalens distrikt. Detta område, som är föremål för en alltjämt

fortskridande uppodling och där renbetningen ger anledning till ofta återkommande

konflikter och skadeersättningskrav, har ansetts icke kunna med fördel

bibehållas såsom renbetestrakt utan böra under konventionstiden avstås, vad angår

Hatfjelldalens distrikt dock först år 1926, och har man härvid å svensk sida

tänkt sig att den påbjudna avspärrningen skall underlättas igenom stängsels uppförande

å därför lämpliga platser inom svenskt område. A andra sidan skola

inom det för bosättning olämpliga men för renbetning väl ägnade s. k. Börgefjellsområdet

inom Söndre Helgeland lapparnas nu begagnade betestrakter enligt

förslaget utökas åt väster.

Även för Nordlands fylke innebär förslaget fastställande av ett högsta renantal

för varje särskilt distrikt. Dessa maximalsiffror hava beräknats på grundvalen

av särskilt anställda undersökningar och inhämtade upplysningar. I vissa

av distrikten — huvudsakligen dem som äro belägna i Mo härad — skall, likasom

för närvarande, betesrätten tillkomma allenast lappar som erhållit s. k. bygsel,

vid vars meddelande svensk och norsk myndighet enligt förslaget skola på

angivet sätt samverka.

Förutom de trakter, i vilka inflyttning i fylket må äga rum, skola enligt

förslaget vissa områden stå öppna för betning i så måtto att lappar, som låta

renar beta på svenska sidan gränsen, under juli och augusti må utan inflyttning

låta renarna under bevakning av erforderligt manskap överskrida gränsen och

uppehålla sig på norsk sida inom vissa i förslaget angivna gränser, som dock

omfatta endast öde trakter längs riksgränsen. Dylika områden hava utlagts vid

så gott som samtliga de gränssträckor där inflyttningsrätt ej äger rum, utom i

den del av Hattjelldals härad som, enligt vad nyss nämnts, skulle fritagas från

renbetning.

I Nord-Tröndeiags, Sör-Tröndelags och Hedmarks fylken skall, i överensstämmelse

med vad som i det hela varit fallet sedan avslutandet av 1905 års

konvention, någon inflyttning ej äga rum. Enligt förslaget skall ej heller någon

rätt att utan inflyttning överskrida riksgränsen tillkomma lapparna; dock föreslås

att lappar från Frostvikens norra lappby i Jämtlands län skola under juli

och augusti äga rätt till sådan gränsbetning inom ett angivet område i Sipmekdalen

i Grongs härad av Nord-Tröndelags fylke.

Utöver nu i största korthet antydda bestämmelser om betesområden, renantal,

betestid och renbetesdistrikt innehåller förslaget även i övrigt utförliga

föreskrifter angående de svenska lapparnas rättsliga ställning i avseende å renbetningen

i Norge. Vissa av dem må här omnämnas.

Rättigheten att låta renar beta i Norge skall tillkomma allenast nomadiserande

lapp, varmed förstås person av lappsk härkomst, som på stadigvarande sätt

personligen följer och bevakar sina renar och icke samtidigt brukar hemman eller

nybygge eller biträder vid bruket av sådan fastighet. Lapp från Västerbottens

län eller från Frostvikens norra lappby i Jämtlands län skall dock, även om han

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

vid sidan av renskötseln driver jorlbruk eller biträder därvid, äga betesrätt,

om han personligen följer och bevakar sina renar under deras uppehåll i Norge

Sträckningen av de flyttningsvägar lapparna sk »la. följa i de delar av

Troms fylke som falla utanför det östra området har blivit beskriven och antydningsvis

utlagd på kartor, varjämte i övrigt åtskilliga regler angående flyttning

inom såväl Troms som Nordlands fylken intagits i förslaget.

I fråga om lapparnas skyldighet att ersätta skada, som vållas av renar,

hava upptagits bestämmelser, som, bortsett från den redan omnämnda regeln i

fråga om östra området av Troms fylke, i huvudsak ansluta sig till de nu gällande,

dock med vissa jämkningar beträffande skada å betesmark.

I avseende å behandligen av frågor om ersättning för skada hava utarbetats

regler, som i åtskilligt avvika från de nu gällande. Bland avvikelserna må

omnämnas bestämmelser, som lämna de i Troms fyLke inflyttande lapparna ett

visst inflytande å tillsättandet av synemän för värdering av skada, ävensom vissa

föreskrifter om anställande av dubbel besiktning av skada inom Troms fylke,

åsyftande att bereda största möjliga garanti för uppskattningens tillförlitlighet.

Vidare förekomma föreskrifter om lapparnas skyldighet att åtfölja sina

renar, om renarnas bevakning, om renräkning, om rätt till jakt och fiske, om förbud

mot uppförande å norskt område av byggnader och gärden eller att hålla

andra djur än renar och hundar samt, i vissa undantagsfall, getter.

I fråga om lapparnas rätt till skogsfångst under vistelsen i Norge hava

utarbetats detaljerade föreskrifter, som åsyfta att å ena sidan bereda erforderligt

skydd mot missbruk av skogen, å andra sidan tillgodose lapparnas bohov av

bränsle och virke.

Slutligen må i detta sammanhang omnämnas att i förslaget vissa åtgärder

förutsättas skola äga rum till underlättande av lapparnas flyttningar samt till

förebyggande av renarnas skadegörelse, särskilt i Troms fylke. Sålunda skola, i

de flesta fall på svenska statens bekostnad, vissa flyttningsvägar förses med broar

eller ledningsgärden eller eljest förbättras. Svenska staten berättigas att låta

uppföra åtskilliga spärrningsgärden, åsyftande att hindra renarnas framträngande.

Inom de i Troms fylke, utanför det östra området belägna betestrakterna skall

svensk myndighet under vissa förutsättningar äga påkalla uppförande på svenska

statens bekostnad av stängsel kring slåtterland och säter vallar, som äro utsatta

för skada av renar.

Bland förslagets bestämmelser om norska lappars rätt till renbetning i Sverige

märkes först en som särskilt gäller de i Troms fylke hemmahörande lapparna.

Dessa skola enligt förslaget under tiden från och med oktober till och med april

äga låta renar beta å de svenska områden, där betesrätt tillkommer svenska lappar

från Karesuando socken eller från Sarivuoma eller Talma lappbyar i Jukkasjärvi

socken. Sammanlagda antalet av de norska renar som här avses må dock ej

överstiga 2,000.

Från Nordlands fylke skola norska lappar under nyss nämnda tid av året

äga inflytta i de delar av Norrbottens och Västerbottens län där andra svenska

lappar än de nyssnämnda äga betesrätt. Något maximiantal för renarna har man,

med hänsyn till betesmarkernas stora utsträckning och den relativt ringa omfattningen

av den norska renskötsel som härvid kommer i betraktande, ej funnit

nödigt att stadga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Slutligen skola lappar från Nord-Tröndelags fylke äga under tiden från

och med den 1 maj till och med den 30 november låta renar — utan begränsning

till visst antal — beta å en angiven del av Blåsjö renbetesfjäll i Jämtlands

län, varemot norska lappar i övrigt icke skola äga rätt till renbetning inom nyssnämnda

län.

I avseende å de norska lapparnas rättigheter och skyldigheter i Sverige

har det ej ansetts nödigt att i förslaget upptaga lika utförliga bestämmelser som

beträffande de svenska lapparnas rättsförhållanden under vistelsen i Norge. Man

har härvidlag funnit det vara tillfyllest att i huvudsak hänvisa till de bestämmelser

som gälla eller komma att gälla för svenska lappar i avseende å deras

renbetning. Vissa detalj bestämmelser rörande de norska lapparna hava emellertid

influtit i förslaget, såsom om renräkning i vissa trakter, om anmälningar, som

förmäns och andra förmäns ställning, där tillsättning av sådana längre fram skulle

ifrågakomma, samt om rätt till jakt och fiske.

I en särskild avdelning av förslaget hava sammanförts åtskilliga bestämmelser,

som skola gälla såväl för svensk renbetning i Norge som för norsk renbetning

i Sverige.

Bland dessa märkas föreskrifter om bofastas hundar, om tjänstemäns skyldigheter

att övervaka konventionens iakttagande samt om den allmänna lagstiftningens

tillämplighet å lappar under deras vistelse i främmande rike.

Ett i denna avdelning behandlat ämne, som ej förut varit föremål för överenskommelse

mellan rikena, är spörsmålet om smittosamma sjukdomar bland renar.

Förslaget innehåller åtskilliga stadganden åsyftande att förebygga smittas spridande

från det ena riket till det andra, i vilket avseende föreslås att under vissa

omständigheter förbud mot renars införande skall kunna utfärdas eller föreskrift

meddelas om smittad renhjords isolering eller dess återförande till hemlandet.

Ett annat viktigt spörsmål, som i denna del av förslaget upptagits till behandling,

gäller förfarandet med renar från ettdera riket, som uppehålla sig i det

andra å tid eller ort då sådan renbetning ej enligt konventionen må äga rum.

Gällande lagstiftning innehåller ej några bestämmelser härom, och saknaden av

dylika har medfört väsentliga svårigheter och olägenheter. De föreslagna bestämmelserna

innebära i huvudsak: att underrättelse om renarnas uppträdande skall

genom myndighet i det rike där de uppehålla sig avlåtas till viss person, som i

det andra rike är satt att mottaga sådan underrättelse, eller i vissa fall till

förman i renbetesdistrikt, att renarna skola av ägaren avhämtas, likasom det är

tillåtet för enskilda eller myndighet i det främmande riket att utdriva dem, att

om de ännu äro kvar då fjorton dagar förflutit från underrättelsens avsändande,

de må av offentlig myndighet omhändertagas, om så erfordras genom

nedskjutning, samt, levande eller döda, försäljas för ägarens räkning, att för

renarnas uppehåll i det främmande riket skall erläggas en dagavgift för varje ren

av tjugu öre för första dagen och tio öre för en var av de följande, att dessutom

skall gäldas ersättning för de utgifter renarnas olovliga uppehåll i det främmande

riket medfört för myndigheter eller andra ävensom för skada, som av dem

vällas, samt att de belopp som sålunda gäldas skola av myndighet i renarnas

hemland förskotteras av allmänna medel och sedermera där återkrävas hos ägaren.

Från vissa av dessa bestämmelser göras emellertid undantag av större eller mindre

omfattning.

Förslaget innefattar vidare bestämmelser om bötesstraff för åsidosättande

Bihang till riksdagens protokoll 1011). 1 samt. 173 höft. (Nr 201.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

av förpliktelser, som enligt detsamma skulle åligga lappar eller andra, samt om

atal och verkställighet av straff.

Till sist innehåller förslaget en erinran att däri innefattade bestämmelser

om lapparnas rättigheter och förpliktelser icke må å någondera sidan åberopas

till stod för yrkande i fråga om den rättsliga ställning som bör tillkomma lapparna,

när konventionen upphör att gälla. De delegerade hava sökt att, med undvikande

av ett onödigt tillspetsande av vissa omtvistade och ömtåliga rättsfrågor, enas om

ett sådant ordnande av den i kodicillen och 1905 års konvention erkända betesrätten

som ur praktisk synpunkt kunde anses å ömse sidor antagligt; men de

hava under sådana förhållanden ansett det icke vara ur vägen att betona hurusom

dylika rättsfrågor icke på något sätt genom konventionen prejudicieras.

Föredraganden hänvisade i övrigt till den sammandragskarta över

ifrågavarande trakter, vilken såsom bilaga funnes fogad till detta protokoll,

samt meddelade vidare, att över delegerades förslag till konvention

infordrade utlåtanden avgivits av Kungl. Maj ds befallningshavande i

Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, vilka utlåtanden vore av

huvudsakligen följande innehåll:

Kungl, Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län hyste den förhoppningen

att de i konventionen intagna bestämmelserna skulle visa sig ägnade att

undanröja eller åtminstone till mindre proportioner reducera en del hittills förekommande

uppenbara olägenheter, om ock många tvistefrön alltjämt skulle och

enligt sakens natur måste kvarstå. Kungl. Maj:ts befallningshavande erinrade,

att enligt konventionen de områden i Norge som skulle fa användas av lapparna

från de fyra nordligaste lappbyarna inskränkts, varjämte antalet av de

renar som skulle fä medtagas till samma trakter begränsats, men antecknade å andra

sidan såsom en vinst att lapparna medgivits inflytta tidigare på året, än enligt

1905 års konvention skulle ifrågakomma, samt att inom ett östligt område

i Troms fylke medgivits så gott som fullständig frihet från skyldighet att ersätta

av renarna vållad skada. Det nedbringande av renstammen i nämnda lappbyar,

som konventionen förutsatte, hade ansetts kunna åstadkommas genom en överflyttning

av lappar och renar till sydligare delar av länets lappmark. Kungl.

Maj:ts befallningshavande ansåge en dylik dislokation genomförbar och hade fördenskull

ingen erinran att framställa mot den ifrågasatta anordningen i dess helhet.

Genom den fördelning av lapparna på de särskilda renbetesdistrikten i Norge,

som konventionen upptoge, skulle, enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes förmenande,

en ganska dryg arbetsbörda komma att påläggas länstyrelsen och dess

tjänstemän. Någon omöjlighet att genomföra och övervaka fördelningen funnes

m)ck icke, om än någon okad arbetskraft möjligen kom me att visa sig erforderlig.

Kungl. Maj:ts befallningshavande erinrade vidare om de nya regler som, i syfte

att åstadkomma riktigare bedömande av de skador som svenska renar vållade i

Norge, införts i konventionen och vilka Kungl. Mapts befallningshavande ansåge vara

en av densammas största förtjänster. Kungl. Maj:ts befallningshavande uttalade

slutligen, att konventionens bestämmelser i många stycken torde tillkommit genom

ömsesidiga eftergifter i anspråken och att det undandroge sig ett exakt bedömande,

huruvida olägenheter och fördelar helt uppvägde varandra. Det intryck Kungl.

-M.aj:ts befallningshavande fått av konventionen vore dock, att den för Norrbot
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Knuffl. Maj:ts proposition nr 201.

tens läns vidkommande kunde godtagas och i varje händelse såsom helhet sedd

torde innefatta det mesta som under för handen varande förhållanden kunde uppnås;

och tvekade Kungl. Majrts befallningshavande icke att tillstyrka konventionens

ratificerande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län ansåge, att konventionen

på ett övervägande lyckligt sätt löst en fråga av synnerligen invecklad och

ömtålig natur. Uppenbart vore att konventionens bestämmelser skulle komma att

ställa stora fordringar på lapparna samt framtvinga ett oavlåtligt aktgivande på

renarna och kräva synnerlig omtanke; och torde det vara att vänta att lapparna

till en början skulle få svårt att sätta sig in i alla de olika föreskrifterna, och

att särskilt vissa av dessa skulle synas lapparna i hög grad betungande. Ur

allmän synpunkt måste dock dessa föreskrifter komma att bliva till största

gagn, då genom dem åvägabraktes ordning och reda under flyttningarna och uppehållen

i Norge. Man torde därför även kunna hoppas, att lapparna själva med

tiden skulle inse, att dessa bestämmelser ytterst gagnade dem själva. Vad anginge

frågan om lapparnas skyldighet att ersätta skada, som-vållats av renar,

syntes de i konventionen meddelade bestämmelser rörande sättet och ordningen för

fastställande av ersättningsbeloppen väl ägnade att tillgodose lapparnas berättigade

anspråk på att ej oskäligt betungas. Konventionen innehölle emellertid även

bestämmelser, som vidkommande till länet hörande lappar kunde medföra vissa

olägenheter. I detta hänseende erinrade Kungl. Majrts befallningshavande om den

betydliga inskränkning som skett av tiden för uppehållet i Norge samt, framför

allt om upphävandet av den av lappar, tillhörande Vapstens lappby, sedan gammalt

begagnade rätten till bete inom viss del av Hatfjelldals härad. Kör närvarande^

vore antalet renar inom nämnda by jämförelsevis lågt, och utgjordes

de områden, som vore lappbyn anvisade, av för renskötseln synnerligen lämpliga

vidst! äkta fjälltrakter, varför det kunde synas av mindre betydelse, att lappbyn

för framtiden komrne att avstängas från tillträde till de inom Norge belägna delarna

av dessa fjälltrakter. . Det torde emellertid vara naturligt att denna bestämmelse

komme att vålla misstämning inom lappbyn. Även om, såsom meningen

voie, utefter gränsen mellan rikena a dessa trakter uppfördes erforderliga spärrningsgärden,

torde icke kunna undvikas, att lapparna nödgades tidtals vidtaga

särskilda bevakningsåtgärder för att förhindra renarna att samla sig tätt intill

stängslet eller att söka tränga sig igenom å ställen, där stängslet kunde hava

skadats. Ehuruväl med nuvarande renantal inom lappbyn behovet av tillträde till

trakterna närmast gränsen å norska sidan ej vore oavvisligt, samt olägenheterna

av en över kalfjället gående gräns för renarnas betesområden ej vore alltför kännbara,

vore det dock ej uteslutet att förhållandena i dessa hänseenden i framtiden

kuode undergå avsevärda förändringar. Kungl. Maj:ts befallningshavande kunde

därför icke undgå att erinra om att dessa bestämmelser framdeles kunde bliva nog

så tryckande. Då det emellertid läge i öppen dag, att vid ingåendet av eu sådan

överenskommelse som den förevarande icke alla fördelar kunde förbehållas ena

parten, utan att det måste ske ett visst utbyte parterna emellan, så att genom

eftergifter a vissa ställen bestämda förmåner kunde vinnas å andra, bleve det en

given följd att överenskommelsen även måste innehålla bestämmelser, som medförde

vissa olägenheter. Den nu avslutade konventionen torde emellertid, ansåge Kungl.

Majrts befallningshavande, bereda de svenska lapparna förmåner till sådan omfattning.

att de kunde anses uppväga de olägenheter den i vissa hänseenden medförde.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl Maj:ts proposition nr 201.

Kungl. Maj:ts befallningshavande tillstyrkte därför för sin del, att densamma

slutgiltigt antoges.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län erinrade till att börja med

om det yttrande som den 19 augusti 1905 av Kungl. Maj:ts befallningsliavande

avgivits i anledning av då föreliggande uppslag till intet nationell uppgörelse i

renbetesfrågan. Av anförda grunder både Kungl. Maj:ts befallningshavande då

ansett att riksgränsen borde fastställas såsom gräns för de svenska och norska

lapparnas renbetesrätt, med undantag allenast för den lapparna från Kalls

lappby tillkommande sed veneration till renbete i Norge. I detta yttrande, framhåller

nu Kungl. Maj:ts befallningshavande, syntes dock egentligen endast

hava avsetts rätten för svenska lappar att med sina renar företaga ordentliga

flyttningar in på norskt område. Man syntes däremot icke hava närmare

tänkt på rätten att vid renbete utmed riksgränsen låta renarna, utan avseende

på om de tillhörde det ena eller andra landds lappar, beta på ömse sidor

om denna gräns. Sistberörda rätt både emellertid lämnats oberörd genom den

överenskommelse - som är 1905 träffades med Norge. I viss mån vore förhållandena

vad beträffade renbete inom länet andra nu än år 1905. .Renantalet hade

ökats till det dubbla eller kanske mera. Detta gjorde naturligen en väsentlig

skillnad i fråga om behovet att utnyttja alla betesmöjligheter. Därtill komme,

att lapparnas renvård under den gangna tiden i allmänhet blivit mindre omsorgsfull.

Dessa förhållanden måste föranleda, alt Kungl. Maj:ts befallningshavande

nu hade eu något annan och med de närvarande förhållandena mera överensstämmande

syn på denna sak, än som i viss mån kom till synes i Kungl. Maj:ts

befällningshavandes ovannämnda yttrande av år 1905. Enligt nu gällande, i

kungl. förordningen den 6 juni 1883 intagna bestämmelser ägde lapparna rätt

att i de traktör, där de efter gammal sedvana plägat under vilken årstid som

hälst beta sina renar å fjällen ä ömse sidor om riksgränsen, utöva sådant bete i

samma utsträckning som ditintills. Ehuru ständiga tvister yppat sig med Norge

rörande omfattningen av de jämtländska lapparnas sed vane: ätt, vilken även

upprepade gånger blivit bestridd från norsk sida, så hade den dock taktiskt utövats,

lat vara endast för kortare tider av året. Denna sätt hade tillika medfört

möjlighet att till fullo utnyttja betet på den svenska sidan av gränsen, utan att

några andra krav på ersättning för renarnas övergång till norskt område kunnat

ifragasättas än gottgorelse för skada, som dessa där kunnat förorsaka pa bofastas

egendom. Enligt förevarande konvention skulle denna betesrätt pa ömse sidor av riksgränsen

prakti-kt taget så gott som helt och hållet upphöra för såväl de svenska som

norska lapparna. Jämtlamlslapparna skulle endast på ett jämförelsevis mycket

litet område äga rätt att låta renar under juli och augusti överskrida riksgränsen

och uppehålla sig i Norge. De norska lapparna hade tillförsäkrats inflyttningsrätt

å en del av Blåsjö renbetesfjäll. Vad särskilt anginge upplåtelsen av nämnda

område, så hade detsamma redan tidigare, med hänsyn till förhållandena gent

emot angränsande trakter i Norge, evakuerats från renbete av svt nska lappar,

vadan upplåtelsen därav icke förorsakade någon olägenhet för renbetet på den

svenska sidan. Det vore uppenbart, att ett absolut fastställande av riksgränsen

såsom en linje, vilken ej finge överskridas, måste för renskötseln i de närmast

gränsen belägna delarna av renbetesfjällen bliva av mycket stor betydelse. Om

icke särskilda åtgärder vidtoges, torde allt renbete där omöjliggöras. I viss män

kunde svårigheterna minskas och ökas, beroende på om bestämmelserna gåves

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

en rigorös och formell tillämpning eller om billighetssynpunkter även finge gorå

sig gällande. 1 sådant hänseende vore det en förmån att vissa bestämmanden

undandragits de lägre ortsmyndigheterna och lagts i landshövdingens, respektive

fylkesmannens hand. Utan tvivel komme genomförandet av konventionen att

kräva en vida omsorgsfullare renbevakning än den som för närvarande i allmänhet

utövades. Det torde emellertid bliva ogörligt att allenast lita till lapparnas egna

åtgöranden. På åtskilliga för reninvasion mera utsatta delar av gränsen torde

det, såsom de svenska renbetesdelegerade jämväl syntes förutsätta, bliva nödigt

att underhjälpa lapparnas besvär med att hålla sina renar inom gränsen

genom uppsättande av renstängsel, vilkas uppförande och underhåll emellertid

torde bliva ganska kostsamma. Vidare erinrade Kungl. Maj:ts befallningshavande

att genom den avstängning av gränsen som konventionen kornme att

föranleda ökades ännu mera behovet att genom inköp förvärva mark till utvidgning

av renbetesfjallen på de trakter, där dessa vore otillräckliga eller

så avgränsade i förhållande till i enskildas ägo befintliga egendomar, att betet

icke kunde rätt utnyttjas. Några uttalanden rörande detaljerna i konventionen

hade Kungl. Maj:ts befallningshavande icke ansett lämpligt att göra. Uppenbart

vore nämligen att konventionen måste utan några ändringar antagas eller^ förkastas.

Kungl. Maj:ts befallningshavande vore av den meningen att de svårigheter

som skulle komma att uppstå av ett genomförande av konventionen skulle

förminskas, om renarnas bevakning och skötsel kunde verksamt förbättras. Det

vore i detta hänseende av synnerlig vikt att den inre renbetesfrågan ordnades

på ett sådant sätt, att en förbättrad renvård därigenom kunde framkallas och

främjas. För Kungl. Maj:ts befallningshavande stode det klart att betydelsen

av den föreliggande internationella överenskommelsen icke så mycket läge däruti,

huru renbetesförhållandena till Norge ordnades såvitt rörde Jämtlands län, utan att

den måste ses i sin helhet, och att därvid den ojämförligt största vikten läge på

ordnandet av renbetesförhållandena till Norge för Norrbottens och Västerbottens

län. Då det emellertid även för Jämtlands län vore av vikt att dessa renbetes''

förhållanden icke längre förbleve i sitt närvarande ovissa och till ständiga tvister

föranledande tillstånd samt några för jämtlandslapparna gynnsammare bestämmelser

icke torde varit möjliga att uppnå, ville Kungl. Maj:ts befallningshavande,

i förhoppning att preciserade föreskrifter skulle leda till förbättring i sådant

hänseende, för sin del tillstyrka konventionens godkännande.

Föredraganden erinrade slutligen, att för konventionens genomförande

här i riket tarvades åtskilliga stadganden av allmän lags natur

samt att inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till lag upptagande

de bestämmelser som för sådant ändamål ansetts erforderliga,

vilket förslag torde komma att på föredragning av chefen för nämnda

departement föreläggas riksdagen för antagande.

Under åberopande av renbetesdelegerades ovan intagna redogörelse

och med uttalande att den mellan Sverige och Norge avslutade konventionen

syntes innefatta eu för riket antaglig lösning av en viktig och

ömtålig fråga, hemställde därefter föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

med överlämnande av konventionen jämte tillhörande kartor, genom

proposition äska riksdagens godkännande av densamma.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

O. Ramel.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

101403

opaginerad Kontrollera mot PDF

Te gnforklaring:

■f+++©+ +++ Riltsgroense med Gränser ds

Amtsgroense, lens gr oense

................Herredsgr oense

■ —i- Jern bane med Station

cMMonac Jerribanc under Arbeide

,==*= Offentlig Kjörevei

Ro dt i -t—Privat — » —

''- Hide- og FJellvei (LFinmarken ogsaa Vmteroei)

Blaat -*—— El» med Foss

® KJÖPSTAD

• LADESTED

a Fiskevcer, Strandsted, TietbebyggeLse

m Hovedkirlcer

+ Andre Kirkt-r

o Al anden Debyggelse

P EkserserpJads

? Grube, Skjcerp

X Fyr

a Trigonometrisk Punkt

• Stedsbetegnelse for Höidetal som

ikke refererer sig til andre. Tegn

_ Strek under* Kirkenavn (Gaardsnavn) angir åt

Kavitet ogsaa betegner vedkommcnde HerredsNaon

Tal paa Land og Indsjöer angir Höiden o.H.iMeter

Havet —Dy b den u.H.i ——

Tal i Parentes ved Foss er angir Faldhöiden

Ordforkortelser ni-A-''

Idb —

Fabrik

- cA - Coklta, ^FjelUopj

-gd

Gaard

- & = iTjåÅko (FjeTltop i Sverige og Finland)

Gr -

Grube

- (^ - Solösa (prat Jyelltop)

K

Kap el

0V = öcLuvve (avrundet Fjelltop)

R

Riks gr <ens er ö s

-tjV = DaAte j « — h— « —••— Vane (Fjell)

- KL *

Holme

- Jacovrej i Sverige og Finland 3avore, 3årm (Vand)

Sort

Sana to r vunt

- 3öVka.j - — » ---JoVW,3oVv (ETv)

Sr

Sceter

Om den bestemte Artikkel er tilföiet Ste ds nav ne t,

Vk

Verk

fovanlediger dette ingen Förändring i Forkor telsen.

T. h., Turisttid

Turisthytte

Av Hensyn til Pladsen er Artikkelen tildels slöifet.

h -

3Sett

Y^ovd.

sj

Sjo

sa.

Swxvd

*} -

(££jeVYC)

- T>''V

Noätv (Vorvxd)

KART

NOR

MED TILST0TENDE DELE AV

FINL

Värdi)

Vadsö

4 BLADE I MAALESTOK 1:600000

AV MAJOR K. GLEDITSCH

TEGNET AV IVAR REFSDAL

DET SYDVESTLIGE BLAD

FORLAGT AV H. ASCHEHOUG & CO. (W. NYGAARD)

KRISTIANIA

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ulöibraken

y f>k&nncL

typordkiitykiku

tystj

?? /^nöy:

” rdgar

wr /«f fcdtV}-

*ww.«-v ärv „ v &

- K5Hwv’*”''*s« ■ j Fund lh£h,y

V So,tf

kf''Ät ->-a9m»a ''V-V, *

«mÄra

lEpPSSÉ

tkholmsn

\ ''Varu/en o*

.692

"Raaddmato’

''Kaker^ccvtre T 102 2 Y

^CtfcTVO

sKefe**^ ihuffÄE

•duaxF''

*«* \Robx)1

650

Safeo^äkälcC*

tibofifei.J^tvn/rtp

■alSjr

°R*kltuÄ

rpaa^o^otxa^i

Z ty™ÖYA

,. öfT-nndy Kfoi

1596 , /

JCai/na/o*- ... 1553/

WJA/IM/Ö*-

R-255L

jh\

■1600

hxoVxis^tyxQtf)

ViddfgdiyJcu^Lcl

^.1959 r/

JftaAmxal^ofeJto

TBaafasT»^k-okA 1^36*

9p|^OTT^

.2076

>ka0.bj<>&&ö

G.awivVvfe^1

18te*/»u?fc

(S^ÖTXJV^

jKax)ux&-

M6 o^eggen

^a^tre

°f>«gn*ajukr>i#.

folio UO 772X1

;av

|V\M>Vusjv

j‘33‘2

Gynnel

Äaxvfteb^åårfeo

Ao^o/. *286 -''•

,Lygen.

.^Bogou

kakkaY^

oSkogsiue 1051

"®’®r®®iv6*v

fbtysiahd.

rörmn er näset

1477 N

■Swfe%''

RBf®???* f

1193 ''^n

ittLs;%2£i&''

trdvuoj

2093

* »X]cLöflXLÖ^å^A47

■tyaskashytten.

fertil 3 -Ap. - ■. .

?öV-yAyi^ ^rriaafc^

SW w I- 44

71. H0pon ; jS&V

'' ''''■“.ts«''*»« i,

TÖJ.&elnyteJL Mars)

’ mT”1 X^T^oEte

tf wRfctfA if(i

Krokvil

HJaalbi

>o

»Xoa/itvolo

oNotri,

loa®’''

/!//JV/ o

Iiemesfj.^

Pvrttvouojiio

ff>r&i>j%

JuKR&S
-

[ebneTtaise -stuen''

.Nordfotd

.Ä92i pi to!

v^a.-wv«

YiYJiosSQ^ccvtn

468 T*—

? CLxttOJ&5 0''TtA''

°aföas torp,

°Btaones

JJieriaiana-re^''

SafccLfc^A.^u>

A. Xaafyeu
-

t°r>

lau-re

SaJooroödi

+ o h&bxämabeAA,

%w,

■Heldal o V

Tj-äpitplklu)

■VottniJc 0

Bbaukvik

ty-xnä.

gtgreiä^!

[Kalixfors

‘t63~~$i[t

-Kcuilaeslusp (

Mobdc.

K0I.\jA

■CyHellöy^

Y y . ^

7/ Gj^reHmu

''stnMxusoy.

rr>°o.svbokk<

1512''

“ u"ir *;&

Ticrisi

tvjajt

■9» fin,> W '' ,0v»,“

ÄirCl^Ä

ti Jordbi» 2* 0 H

‘StadKÄ

,,)cvu.ri

iKoDi

Harlsdy

Isöyvter

Isöijf,

Osocer gzrh

V^Bätnym ^1,

Gaddei

''Jordfaj

/^SaWXe7Z<?>s0 ,5^

■-iö

j,oät)jav

ori a l

»''Kai,

•Kiama«^äM«:

KniW

Jtix^CLÖ

*v1’''L^i''<rpfiA.a,

t

a™ö

o<n/nu oketol» ''

/ lfo*7« 0 ^ oEégtnSpi ■

, Sotber Vuin«0^ tt*.«rt4....",

fpéhesV

Fjällåsen

“t 345 V

, Yi.Wvi \7^^Vvi\\;V: .v

''HfhHtng iy^-^gmrd,,, ‘

o^gåsélfoK

AnawaAj,

lojccvtre

Voskeri <

!F 4»'' , t

ar/c \

: . 2000

1 aa^.fcfel>jXfelu>

5 Sallat j

jS aAusterklöft: < i ''

ivJ>Jupbiko

si™

iksodbcckk. ■■ ‘--.d

jtaT»11

SvrVasl-v

HM

.„ yfQÄ. ''■ >

''ieÄsVåt)”/ %

yyer^Otk

^-Sacj**rtdkkf°.

Fcuuhi,

SÖinnTv^

Solz)

an;..

StoXo
sV\x6Wta
-

vudden

jRirrst
hytte
-

^.^WWfed650

erui:

JÄ52

Hs? ”S&teA

;,) p \.drx>^a

^taaMuLri^:- • •

te äSS

CKXef -te

TT E

3i«

Risbäkk

S^cmrrv^oTy

SXfiT».1»

^»FWi«Ä$o

S/''a.unja.ap<

Z 47-'' «

-C.xotto

M B»»* °^N

.]li4 ^5 {Olderftifi o

j. Visper;

•Doeriet

^ouL^e

<uobaYkår^e

vristhytte

xzcItuzh

2025

Linaälv''

V Furu lund

^l^pafc^SAi^

RognanL

y Hästbår

972'' <L

■dubber

balett

•e^avcvc

^ ^pytvih

lKobb,‘)

Malxn-y-»

Irckke

''‘^se^vi^n i+tijHP

-onds

Jtktsek.

(T. ''hytte)

^obruHitnet

JaJtonape

-Årstid
-

SÅ.eA^cx

■ KalbLs luoTcta.

ielAootn

:r^sfe/*e/i

''Urfhytte

°Breu>$;

Kuo6akabbo

öXm4kå.i

> FitWorde,

/ Fjällnä-s

tuox9/ieb c/

^törjorder) V V/

lnv;-Tr«i’7

.''•••* J25zrt;

;iL®nW V*. .; foj^ertfoT

c. 306 ''. :101 C. t/brdJ;

aut^nittj-- $ öalenZdmkah?.

1237**.’ tf Stuss

.ko 1415

■S^etsäk-W

Ab&or/^trc

ravUcm.)

''isthytte

ÉXt/me Vi

Yaxrrv»

Heiruni

''Sörabru

filning

arraä

B<*t>a,tn«t

,/\ __ 591

Lvx&Äu^N

TVfe / lodja i''Jri

itorffi

|Ue\-t^as4aa(j.o)

87{l'',Se/tJ&

£<*l&ct^" \

fsyrr’äls

r8tcuL>»

^PÄlCu-j

MaZejyctrk*

~5crr\xvs\dXVe\^

V xC^0)

^ola, -1514 $

*°erj)j

''aftstah

''tveka.

canot*

UoaijT1

JVautiji

retur

)Hduysoik yalSc

latun

Lauda tf.

''MmåÄ-WS^ oaxrl

v&fcV-.

rcerangen

^kedÅholCi) I

JVja,rka.Oi

OHHeri''\ °^aixdsf) bHnyen

aWr s^>r oaa^A, (2*1^

!Twristhytte\

J^oavtccvcre

'' .1302

»Wj^en.

><yznio''én

^jcUaaij!''

*X!u^A.e^r>

->^J> * 1466

u r a.u t''e

lWdru^a\

dRisöya

[Y\to\r

QjVor<f-jVe

?«

^netinS

OuJ&rUft

Iperstad

■;i (.1Z33

;-''^p C

''aur

Sotax**''

''orstenfjdJi.,

^•tm
-

''genisih

JöTTLEli

tyéästtZ

MelK

OLaaCO

ö

Kloxrfoss*

östrand

''686

•ijccwr

Ltdos^

östater,.

SpjxrtVsw11

lauTe

H/eroaTvctt,

l235 ''Htornidal

°v<x^''4i Vvx .

Östajisfi

ÄkkoLs^l

[jalaJcm

|jw^avfC5,

^ew^S) v

J Luxvre^oagre''

■fidceZii.

.-■’ froltoaie n

\ 484 T»/TlÅal*T>Tv .

*"*''*-558: • *"

Sjtr-iitnron VS-Ai*-.J

-Vt) a;

iCUOOYL

jtord-Sqiot

Rederi

Mortåg eV

«S*Ö7^

lfebnehwktxx

''dragon

mo u,ka

''I,a:Tvv<it5vt]7

j/ Qiltfien “St^

Fjellstuq

XSytoUtK

faun

>» f*

(>u( ds t

GifatJu

''lies .

.Labb as

oVillen

uTOiokk

• ^yfaJckui/c,

^A^otideri

■BjörkI

(Iden.

''?%***>

^-asoöthx),

''utter i

^•shtfkmerL Sx^/^f^estf

CWfaa/j* .... '' •

''''dosa Z/Ju

y^Österdal

rlleriJri

03cv.VA.Te

7^'' etei.-..::.

A>o.V-se;

vamjefro

Sund )r,

Fallna.

/U Ap d/öö/tg

andef

Sudd

Nånsin

-rnat*

ä:

''Oiulries

OOJlcLs

7oayp tfneft*u>.

\jtJ7J?ieid

''DCLipxr

ix^a-AArre

^rfjprdeJ

ippOTlld

Jtyfå/Ta?

1 Halfss tre

fa&ESl

Wlelkfiellet

^IcLttaxi.

A3rc

^Jr**%étK "o

Nelhriysj(trÄ^1 ^

eVA* "■»kevnibi

ÖODasj

täcke)

‘o</?<‘u /.y,

f <2^

9™*^* j> \ Jto

<''><;an(\o1v 331

vn

Juokkel.

''»0

81 MaolDahv

’glC«-rf

itsnattnet

ALiki,tvLf524 ,,

- .•T&?aa/nOe

^o.vnasc.l,.,

l-Vnvoj

>ftCA/»OAe

3JUj«Mx

^Vrsos

nias

.385. ,-:

h-> x

vmm/vvj

''p^kaX^Ai

''eretaen

{e7}nuit

• Sbtto^e \_

. 5 (OlT-iiXö T7 OA.tfl

’ 520

0 "UmanN?

Jeirtoitn

Iffhalseb J

.... VÖe

»scxVvcuA^e

^tfP^gen B''

.;

*15

Jplandn

SiS,,ie„

renen Öt

j oAvV

ökitötiSt

£&d--tÄ,xd''

oanad,}■&7 \

ocur

S a£tiA 1

JjvwnaU

3133 *

linnés

faur

Onden

<axroe,

BleTkiji

^ejnnieldat*

^•^VQLS^Ö-n.

Vihdalen?

JTeväxvÅ

Kx\>bra.u.TjoV^

»jaure

960

>Svcavnxis

trjefl

(lusta

Äkoassfoe

JHttvousVt.

lautstri

Caere

''lajlyBC

nTtoW^ot:

SMndsZfen

f ~~W^N

h>iken /V ''■ .

fsJfytfå

J*ÖS v. ir

sgy’^L

iWaJTzäy

^3^

lA c\^ c\\VT

1 vvwLstrräsk

Bjodiiicjsträijtfk,

^dneZ°

t»ien NyklebostP^

Hkjelvdt '' \..?d:i

.......■••*303

: fr^y °

■suotssyö''^

auTi

Skol^H

(gge/aur

’WtUnc

13651

typen

''Jlinrthekvaxe.

Ifdtnet

!Äber

lH<esk&iJi6ih

1*3 us s é\^ <&• s eu

Hoajfb

^ossyÖTv.

^oosberg

Pssdakn

►äk^ccuve.

0S^V

''tynas

TÖ SVATN

n^einffneeet

; 514 ‘

PJorkfor

^69 1000^

ty by lider,

e<i.ln

^avexe

V''3d*le,

>ocuve

.ojcuwc

jÖe9fet7?A?

/ Kask e r

PV

652 Wj

^31 taka/o <x*cä

^Tcrvdevft

JrsKrok/brs

~Jr \

V ''•"SS;

Tama K+ "V|

^cuiriasJtyöY?..

S^eVU)''

uddesvare''

^nnaoiK.

Slätt, zt

"Snes

tHkwit^orsen.

\ Strit,n

HiäholrK

SbaA^ebi

iLejaicrc

ofn eget

Vännäs

aae

<ak ka.

°Hestvikeli

ésF^a,

Tveä. Jotdi

''Jauknes0

T ^0^aALvrt

Öty*tford

■tysta:

-a-jauTe.

''caoi

-är tv ai* tv

reto..f

»3a.-U.Te

lejaure

itorfors Ati''äsk

,akseh>

''iponiotvre

963 Si

414/; ^°kVv3y

kaaeme
-

Skans)

oBahtxiiv,

45o" \36Ä<k#

''OTnmJrt

\a/tsnia,

kf \

oJioki

KVstn^

/B49>;

''utaJiotm

KctLloil \ l

''dijorden

Ity.dSv£Ktyd*fbt

^oBjorknäi

'' Sdo rb o ds lind.

‘irydate

^<*Tosi

"gejeutre

JfmarJcef,

O/Unet

, Ytteroik

t o1-‘^l> T — y v...

>eryet

itioniJc

St°rnioel

•nnberqetf

^ungträd)

^rtebrnjoerv*

^07''sn.äs

-S^äskafo

. . . •; 597 A-fc3rJ

•71072 L. V

v-Tjesjawre

^uotner

Visttr.

■ ö- aXodal

efe^rtfen ^V„ ^„.J A>;

''rundsel

''orknäs

r* 421

owaure

»3 u;L(i :

l- Bi-ri-inos

T)ata j&fukooAAkd

öv-Ä ;•;■•''

(äure

etoattTxe\

* “ifi

^OÅÅS30CVXT

r7t«,v

?w»A» y3^ • Å.

Ja0^kaAj

<VTX> sj''ÖTV>

'' .1275

Loa^tnel

Arvidsjaur''

jtv*äsViet

..J£o?sl

ty* *>;■*''Hops}

tyMifhe,

"sv&p

ty ar-do,

Stol*''

[véi3m

Hoityiark

''Mcne*

Afccnsträs)

''^^äbrun’^''

0 Hona, t

ieoatnet

tsJäeum\jQ[''

t/oen ty _

0\stTäs\

‘a-rÖLS^ö-n

Tapstsj Bn Ö,D

»orrbery

Wtytyfo»

-s^o rv 3

1-tACAJ

L^1-''''

WAnnosj-^

.KeVtSs.n t

LJ§-™ ♦

»Tnanc"!'' ♦

rVÖcSVv

2.TS _

fmgner

^aaso^

''•vbotnetf -

får tt''

''eskifte

''iertsun

tyty&dqjoricis
Sluss

fors \

^cutaJidejv

lrra?än

,<vnftSkä.TT>0

6^)4.ylvY^,

''Hjösrdh

Gr an (

■asket

i^UJjLp Gaasr»»''

°* afvisa

-revsket.

DKkAccrt

''ansjorv

^y>au>®*3

‘ör\> öVCke-''

Bastai

T EHR B

tvetr

''7.ÅV

ftyastuséZed

msyörv.

483 *>-

»fcoTfctåiL5«

\ 4«-

iasstUen

Gotojax

~£w- nP‘uiffi

m S6t“97iv\i

, 1337

^''••{Peerkk. Solstad +Vt

W* a; \ ; I

k r 1 u

■M\rt^sét\/tf0S

\Hedb,

k fers u nd

esf"* A*,

■fen*. »*rÅV5 *• to

!69 "IläJtoAÅ How,,

GTHteTuldrf„ss

l''7a.V\Lv tiskt

boyort

''taydfräsTc

''torjälftan

■ans, i

fMark %

£J?/C4 Kpatyiu

äc-a. 0 01

Källbi

''ndtr\

GfUoik

HaZnijtytneeety^

stpreKjukke

^9”u -vondet

rm»<ij

oJtniksei

tyÖKisund

Barka

''.isberri

''lund

224 jfo»

-^eia

[träsk

:näiffen

B.aktstf,

öJfiidrz,

S^Stv,

laoatn

in&en deist

ltyysto

lQ-3^°crvs

jZl339^kUk^1

Sandsele

Ullxsjaxcr''

^T^dalen ^

5alw^ bi;

Grasarvsjön

.LF.1VK’S-"''’>''rw/

*0/»

orifis

fallen

r^§*M«a»v

l.rheden

Hfutb,

K< -.wr *

t/Dp£rÖÄ>

Kåstra/i

länet

KcLske\

^Gtvotsyuv

411 ''

i^x>c^.rvet

\J0fl4.

fda/zöPj

i.aistr*åGViet,\

''tpärn*

«A«J

S(nedförS4

färJNtrt

''l?b>i /

oÄe/TKrölyA

tyll*tåg

.GvVuil;

k\

[räskholm

Järn

tykanjtfLk

%t^V21

träsk

''ffioen

-ddBLTtu^rshe.ry

tyvneVoatr»;

“a.Tnsio1''

» St<ino^

itmomakk

Kristiania .Meridian er 10° 43‘ 30“ ost Greenwich

KART 0VER N0RD-N0RGE

SYDVESTLIGE BLAD

/00 Kilometer

^OSKENSSÖYA

-3 A ^

“O” ■ i A», i -«sC \\\

176.

■r,,uuidsdd^ c>

''^eA/rna^^aUbiMS . Q^sthaslen

Tto.iij.Xjgi Xezaei ivj^“vn">

. - Reine K

''ni"..^.TV"73A

■iis^

••6»a7-»e/^

\ 1Butwlmene

i^Mosken

■*■-. ■“

L TfNj) ÖyXyty ty°**c‘

BNGELÖYK °«^

V-TOo.” M

TR0MS0 STIFT

,ntn„& tS„, Y

°Siraju,^SnestyBetfä*i''YXy\ÖJhuseh, }.

>

Ftodöyjyr T * ''*•. Sirines,

* ° -*&****-'' ojfcJSw

A''°e//Z/e,Vi»rÖy

I«roy .

»So>.(

Station

v Tr5 »uTL, ‘faS W-Ä

'' • ^ T V aa’-; i -to

ipWj-TTHir--». I ''-•sot ''"'' '' '' ^OSaUkr.f tfc... :.7ff...L^. Ä.fLji.T.r

’< . ^a-OXCLIlger x ~*

JfysÖy-tyJ^z .''-Heines ''XSn&faé^''''''

Bkäaj^ i. <tyrenni

.ÖXa*

L . dJ o„.

<%<

%VSk,rfJelM

" Vvv,y/(.<v;

''KlaJek.ro

^^•••. #-^48

T Vedoya.

orrtoce,'' pyj ''B

NORRBOTTEN LAN

■ty

1694

ctän^eb^åÄJlo

U TAR B EI D ET AV MAJOR K. GLEDiTSCH

TEGNET AV IVAR REFSDAL

FORLAGT AV H. ASCHEHOUG & C0. (W. NYGAARD1) 1917

. 4-A1578 ---

Tornetrdsk*s. FL-Nv V. . SiaqaAAvanna,

\\ ™ r

TarTa\kosVd/ , .... \

NV ■ Ylcao^oT-ov \ \

.*150- *-:5fi»ÅtÄw.««to s - 11 Ssdelsl ^ wifl^pst iM*»»

6r

,.. VGvo.7 l<aut„g0</e xy\ -tf* — £ vu^tyZZSty.J''- ^ . / Pä_^

ytoyByrJ färocer . ^ «*t*acyO ^p-otA 9o^fn 0,^£

( Hyr X

leriholman

o Gtocer Jern,

Sriksvqe

•KJefijVåer•-...

ttftytybänoy *2.25

‘fvcer 200 S23 Knåpig ''. . ••Soo °fpUan /fåj§tuZ*rt,rJZJ,rtyrr iR^k.ty,- •* ’’•.

.......«~*XY; Tr-V:;!,.....-n *

6t*Ö;

tytyhoirrieTi„

stött*

-dykeri

oVatoc

■.St9<xrv<pr

giK^typyismoen * Yiyso11 VJO69K/ / Jo\ 8t-6oLunv»Tl ''.

42 o TtyptätJj u ui l

(•aasocer''/

n ödesby,P

4 -^Teiöy y1 ''

^JöJentrOä

Kiötsöy

•ultra af '' • FiflA

C.f&jtyetejp *Vaiu, k„f,

Ao7«;

tytyrJce/

Sedvtp-f, > ■ ■

-Jos* ''*fcetbmr

\ JnévBeT

''),''0''>toFa,

-----i_

ret./ L ." Väntan. :

•y^A 33?y,^.; Ta"''*>> ;

! / ■••*’ ffOm

''Äanrf to» jU. L V /----^•S&Y’®?4*^* 0 Vt fc i A i, “77i<* . w*<S° ■66?1’

.Uto&unMy*. / #utj<><! ^ * ''< ^ ^

. 1502/ JW&rV 4 ''<n -r-y- v.

JbPVLw IT 1532"-)f‘"''^>.-.,iaSr(L.W tf 1498^- , '' ^4 ,. _. -ÅT, _

« C, / ''6"ZS6

■ ''''nvunä)rien T

HeU*lJK

WSS*''^ ''^*-r >c *.....■*•*•-. °^..T V*-. •?& ’:

T^#tT..:;.........-C^gS^.

^Vpiut

»09/*

Grodden, ^asoam ''v^Ä^

tyyngocer l rZ,‘ '' tyketyfåty

''''''°"dK“.A *> V°

Afor;

J*,-,

''»•eea.

Hdvcer- • KosögWjottji, 3q ^

■< & ''/»f

•S/rZa ,

VT9

''J''Steinan

^ ........-

3/^ÄJ

°ftavcer

. ^ ^207 ^v:''-.....*^^^^ 533 ''

1°) ost Kristiania Meridian

351

■ST/

A/s P. M. BYE & Co. (L. FEHR’S LITH. OFFICIN) KRISTIANIA

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kristiania Meridian

FL T

o v t: fu

(TROMSÖ STIFT)

MED TILSTOTENDE DELE AV SVERIGE, FINLAND OG RUSLAND

Utarbeidet i 4 Blade av

MAJOR K. GLEDITSGH

Sktbsfjbj-d

ygaarcL

AMNÖY

Jfreivik''

/■allé# oren

dCj^i-perv1

KoalsTiauseru''

t Grun/ifjord

Akkarfjard^

iqafjori

Jfaugnes

«l<arlsöjr

Ä166

.''“fTWna/ruj.-^''

*1230

Knitgen

Kvalen o

Jupanvik

hskeby

MoldoL

Iteirisoollen

%u>UZalȎ

A.J171

Skog eu j

Varteröy ®

Modin

Arildseng.

GgjuriJcMtesöy^-

| • y Hole°

F _• Ulojjbuyten

/ /

• • Ufoui^nd

^ a 1113

Kidstrqnd^

SQdetieooUei:

>03

\Stralunjord /

takkebi

i/t Gaiu\

fe)>1 rnelgaarden

>Storsl

■X enörigt

Weivaag

o Kardkjose idet

Olderskogen

Nordreisa L
-

3ame7y(

''''dryga#

MIJJ5

Sarnueh

489 -Finnes

Finrilando

Xjoseu

*,W- v''''

■•aIIK

iceQerxr

"Ers^orden. ’*

•S- KVALÖY: //,,,!

X(f>orniruil''iiy ..**846 ^ioiri

^ jtörsletta Tulle ny / jjfc

b •ensho hru-n o0 .,a JFtp*E}JWaJ

, Sl0Xvilti Arfjord/ Stnu„u*

0*10* .-• ’>qqtc„ „ -O

Ang statureit, *788

W 873

Tromsdalen

■■■M, I -b.iii.i ■ nb.,-.;

) 1668,

\)ce<}e*/BnA6t^ W

< dalen x0^

Polka.

-XSTdiuik

tfrnéfi

»rsteinnrs

ivensbyl

OoolW-3 JJrabt

q- y» Hekkingen, SL

ty ivx-Ayt Kille:

''(ingen

MÉ Y> 9^onv»3olAt3

īa- <fc *

, Vira Le l

linnés

yiteberg,

Uorsletta

Öytjordoatr

fbttui''

^ SoaLke^

‘taJckenes

Fervtqjqrden

Sju rs iieiJ

Trollviki

Okseoik

Langju

Skara-i

dulen

fcrriru

Körd/a

KoU,,,^

.Å1915

Ijhtdnarre

iKaafjordbotnu?

S^jh/vollen/

yp Skatbo Ilen

eimén

(Tfordjjord ?«7

Fjordbotn

Jooik

åldermes

\Stordalei

.»hT S?

MartinJuils W % T

i&flfingen 1 ,ra9 0 C I

«J/t Sk</}vik V***!,*: fry.

■stta* , Storsteunies

laJcselm

>AnkerHtd\

Robber X

ao au

Socwinieafc3

Fyr ''''c

Andenes? Au dt

^Kraftstation

7nGwbt^L^T

Xbotrc

Örnet

^nran

''svaör

tLii iberget

Sandne.v

Taaj-uel o mo

.aruD" Uöl

jL«fegag

•Sond*

feugn e i

(ko AÅS

.. ''"l-ll 1 I 1.1 .iföl''5

''Fiskene,y

ören Bålsfjord

ydijordbotn jfr

S-moTWoy^y

- aksetoslei

Köioik
-

Soanelo
-

Xeiknes

f eljehmes 1520,

Aei/cniko

S/airiFlfis

vatxxxBy

oJla/nsaa.

^ *<1340

o Stoj Jordan 1080

''bekinoen *•* "Sä

K Sieinaot

•HÅieivruw».

Tbrsli

Flakstad

o Sold

temming^jord

Saura.

^Stormige

''OgelsroV

öyo •'' / /j> k /’598

201 ''-Fu,ikalf'' rp .. ^

MAsaild*'' > / ImiOy

kthrime/y^''. ____ /'' ,

CHB®4 8S56iJ''4

: +St«rigiandet c ^

1 &>”tynJjne ° rMI-id

MikUbostad,o\zt, oKdstneshcdr»^ 4$'',

/ .•■■'' w
.

..............." ••■-. Xvalnes

0 rf

Si

•v v», a

,.,.,.*1075 T.- y,

'' Gnoxj^y

iMaalselvpn

OSou,

\Jrtae.y

"oderstad

lalxp-gyor-c

Sajidbakkt

ce/i-oj

Olsborl

. 640 . v

\\> er

krrdstraianeri

Rjörgja. o

larknes

SeUeooU

■ tra.urnefi

392 t

Skrot# & ik 0

Xernrni

Sköelo*

oFspenes

doyncer

o

Kröttöy

T -r. f,Gltoy '' 97

frnghohnn,,. ° (Tean,

tTK

kollien <l

Jern. 4

Vamsdåle ,

/ brokoli

Salt/‘vem’''

•1074..

y 3e?^ " J5

<>t JltcLuIi*n.

^olian^eiies

>tUen

''1442

,s^

Dt; 29ö

JftaMhkhulex.

irrig oar

«wrvp*n

(dukdal

/hamn

oLomk

''R.297

Grotarter ^ iFbpV^u:*''3

^ SUTvd

■Skoetolien o

Spikstäd

CRYT.ÖY

uröhli

S&näsöv

■Sitt.®,

irgnes

ögrbakkéii.;

,i Adeoik

faoikfdlen

dltöd(u)T> >

:'' Zo"

Gavial''

°Kptm,''

vt. *

b] Elgsnes

,abfcin^

qHaugit ?**Xv

Sluten

oY-adskinn

^4 Tinds
-

Adkeröy

jolbdhkt

ueterpg

llovden

öy/t Ayröyi

~i^*Zuiide

''-“il

^öarTtesbid

■PUn^Wrv1

aBrenisnes

•Lo^on 1238

^ oElveji S

819 \ W F a fy l'' i

? K ^ “Kd.- *1*™

’ S

- - År *

?s*m»

Afykvang^

LevrbceK^

j0y1cevcs

i&bakkéK

[t''inoT>uop\

GaaSbäl

■ //. ^XOödenej

•aVRSTAD ,

■0X0 *Vv

''ogstuo

JJeZhus,

5Baa£&^eif»eTi

Tsto*WoT

fl(9tt1TUAT) *

’«fcyaaj-4

''•ruidcmo

yJUékiie

■^aaagen

kroken

b''aumyoen

SohllTL

WSl&ttå

°Kemine.Ytad

WrEringlen

''-Strand So

StolU^zs

faktor.

jurnal

Dvtnfos»

5^oti3a4<uU:3.

{(Saarikosi

ty&rooll

Ragla

^KUlfotn

yKordznk 245

'' Söroik

''Grlvaay^

>°n m%

landsdai''

Straxct

''öhvted

Fornes

''jles-nes

ifsnns

*i3£

Soltid!

T<mkK*~f

» o. * 0 _ 2

Sandstrarij,

Jéavkat

;7cA H3g Stn^en

^myratlbi

V o »

® •

j- Rundenui}'')

jjsinslandS^x

u( oyNs

''Blokken

bitter stad

o o Guldhål

Martti

cliJllAW1

SUnrfb,

0 bekant

s^2S

45.H<*xro^*

"O dVtl<IAdlu30tU

19QB"

KS

rSödra%^;

Salmijärvi/

jytongJ

honkön.

8xiavt\

Ostron

Olaweil?

rjfrr.nöYA

AmsWtt^o^

^einbakgZ^ys^p

907 oFiskabÖl

reidei

aMagra

Sarivoma

täklcbostad

OVIOTTJOKD^

2^ ®^44k»

''taka?-åt

fristad

Fnimenei

laaBoj1

''eryokk
-

Hek kelstrand

.ema-y

Skjonme#t

»opparåsen

Björkliden

f3 i?areJt

SifdviK

Falsru

lundal

SaltoiJc

doAAiboAAo

tVnb-nT* ö

^oitteralB^ ‘

VaUe F oKdbleoik/ ''jfr

... * “Lay^aha *4 V*® d

>10 DoUrtinil ° °

......■ ■"'':.............* t ""Ä^

: , »si-. u,,t,„u-mi ^

*\A Kestnos"i"GGnderevd0t -rf J&° \'' °

1 ^^KorsnesK. // clW"* ^ ^ " ‘ ‘

fernk d \ 608 ^by> SKJ^stv..».. voA1*

4e^¥ W-» <aÄ^L^

^ /• >sp!.

. J{aukoyh7 ’y° •'' oStet/.iuis

’ s«\ A&isr,,‘fei*

°kaaiCa

sCTÉir l v

Sjursboirtun

1576

Fma1**u>v«uä

n^9''4,F''a'' il}

Stjertmes

rngsbaJt

Vadholjriei

Abisko

13?» o

JCto^ifci-a} .y,

‘S^ör.yatis
-

v SandalJc

''^J^Slo- ^ °-Raanvasbotn

ÄE:.:So/"mo-^S£o

5W8*^N i«» jgs&P*

liv GjeU.o’*'' Tiuk‘VieTi,v

/avmdal

Kaisepakte

Abisko^»

Turistkgtte\qJ

X Sjarp^

Capwilid

592-

jCauttafai

a Tranig

Sjungxt^akho

o Häng baki

Stiberg

Stenbacken AL -

M0SKENE;

''NE.STYJOUD^

Teöncl av

IVAR REFSDAL

Förlagt av

H.ASCHEHOUG & C<? (W.NYGAARD)

KRISTIANIA 191©

M aalesto k R 600000

100 Kilom eter

Te gnforklaring:

44++B+++4 Riksgrcense med Grtenserds

—t—♦—«f—f- Amtsgroense, Lensgrtense

■ ................Herredsgrcernse

■ ■■■ l Jern bane med Station

■ ■ ■ ■.»-■cjg Jernbana under Arbeide

1=--- Offentlig lyor ev ei

-------- Privat — •> —

Hide- og FjeHvei (L Finm arken, ogsaa. Vuntervei)

—i--EId med Foss (.Eloene blåa)

® KJÖPSTAD

• LAKESTEK

a Fiskevzer, Strandsted.Tietbebyggélse

eb Hovedkirker

+ Andre Iviiker

o Al anden. JSebgggelse

Ekserserplads

Grube, Skjcerp

Fyr

Trigonometrisk Punkt

Stedsbetegnelse för Möidetal som

ikke refererer sig til andre Tegn

Strek under Kirkentuon (Gaardsnavn) angir åt

Navnet ogsaa betegner oedkornmende Herreds Karm,

Tal paa Land og Inuti)öer angir Höiden o.H iMeter

—*•— Havet _Dybden iu 11. i ——

Tal i Parentes ved Fosser angir Faldhöiden

Gräns för renbete\cj/strikt I Nordlands fylke

(22 §) samt. / Troms fylke, för sommardistrikt

(5 § B) Och för vårdistrikt, där dessa

sammanfalla msd sommardistrikt (5 § M).

I sistnämnda fall har distriktets namn understrukits

med rott.

Man Gräns för vårdistrikt i Troms fylke, som ej

sammanfalla mod sommerdistrikt (5 § fl).

■ ■■ Gräns för trakter i Sverige, som skola begagnas

• / samband med Angränsande renbetesdistriki

i Norge (2 § c)—g), 5 § B. 22 §).

idon i Nordlands och Nord

ikon, i vilka svenska/ lappar

3H låta renar inkomma men

m4 äga rum (36 §).

ifra området / Troms fylke (85 §).

Fab - Fabrik

-gd «= Gaard

Griibe

Kap el

Riksgrfenserös

Holme

San - Sanatoruim

Sr - S meter

Vk - Verk

T.h = Turisthytte

fa -

- Yjori.

Sjö

Svuvd

Tvj - TSjÖTnvCSjerrC)

-o’, » "VoJcvv (Vocrväj

Gr

K

R

-hl

KART 0VER N0RD-N0RGE

N0RDVESTLIGE BLAD

En Del av Ankenes Herred i Nordlands Amt er endnu Ikke opmaalt. For dlsse

Partiers vedkommende maa Kartet kun betragtes som en Skitse.

Ordforkortelser m.v.

. ^4 - Co&ita (FjélUopj

- « 3^å^lio ([Fjelliop L Sverige og Finland)

- y6 - 3ouaaa (brat Ijelltop)

ov - Qnimve. (avrundet Fjelltop)

— tj4. = Davte j « —»— " —••— Ka^e (Fjell)

~’-g . Jcccrrre) i Sverige-og Finland 3ocwve, Jccrov (Vand)

— - 3öYCka.*j « —»— « —«— 3öVi\^, 3q\cv (E7t?)

Om den bestemte År tikkel er tilföiet Stedsnaonet,

foranlediger dette ingen Förändring i Forkortelsen.

Av Hensyn til Pläds eu er Artikkelen tildels slöifet.

StaomcuJen.

Flatvwr 165

Lyngöy

Torso ang

Urin lsholmen

Lo

553 *

>s. o ''°Hord-ikaret

oSdrsJcavet

A,,nS %>^^

. X "W> V-ANtrÖY f ■

y**#, _ ^i3

Maosocern KvaloyaFin#ulon -/^

211 s.Fuglöy

Mai

Fuglöy jtfitgWy jr.-''

Sbytöxfhallen -O''.*

YuéYoy- (dgUvhvg/ „

>»*'''' sveet t$f

tj ■ 561 .4°52

«4

Skoröy m i

oSpe/unen

an£s punden

Sandöy

203

Sandö oern

°Metoik

58

Loppekalvetl

. Hett et a i

A é P

Prynnilen § - Andjnés CX*

Va^eno''-:''»jgf''

Seqelvik? *''~8S2

^YOTaLefijortlg*

"t,

.p- jtiidOy''

Jtisöy

Fh

■ j&Steineund. Ypa^or^iL,-'' ''''

Skafäj, g qSkarsffi-rt1 %''■

, t/ - ''■ ^ ''V\ • • /stak .

X lyngöy \ \. .••'' ~^ésgordy\

133 Finrik RII^WJPSÖY / ^}UCINÖY ^0

Utvcer

Musocer °

Jnusvcer ° Merg o yjkaccröKM.^ JSob2

/ '' Kaarptk • 4 groi-ri _

Jlalkfferdé-SiuX / , // Mrnihrohen \ »

Vervésövtj ÄÖW««W (Sk-ulsfjord f( kordliellr ..'' ,

^iwhnen \ ^ ^ '' ''

tfaaöy z-,^ ,

(llauja.)

C - \ • Ba/iräsoik ö^tf^orujb oKraknes ..-

v ens

punden

VI

Fiissöy

nniesiiu l*Mc ?

Ohsen ekJu^nst

7,3 "WtW •

\ / ,too "••............"v;

207

Flalhoh

Gacut,

^ ^ .....

3-Ww®\

y 0s''s1’1

•''Ae^sfj rjl

„ q-. . .. ’ •*681 ^ 8t (Flb)o 350 / Vi.A . 577 va

w7 ä( ^

“® \ \ *>&**<

lovsw, plCLrsken-... ; 632^ z^A^^Ofeeiwnr W^auniai

Kjerring*^ *>0*^.. ^ Ta «. fföy''

„ , Atatow, \. y «»

Holme no oer- o 0 vt> a * /

VÄ | \ ,r.

oöya s.fi '' Vy'' * O i. ■ Grasnlyro jW*H6

o en. o Vu.sduxug ■ Horlenderne#^

. ...ÄSfi

■ ^laarrluuu,^ ---- :uw*5ei''

Grönår

V»

d

Mr.va/„”rja*<? *%-

^ v v

-B7ev)Tu„A,.n ^

1

95

iV

_ ,, ^ren

E hr X

arotö

0^

n , ^ ISO ''o

hADSELF3

«w^7* ... \ »x-f* ...w /V-i7.....

Myrlant'' \K ^ -?sikie*&t~ -VsraS*éaB» V *Ä^L,

flak^r ÄJ <^Äsa¥^1 X ''

***■* 281

Fla*-''STAD,

Va

Ska.-t.ikr ° *52-

nordlands amt

Firtimus,

vxiofun J

TR0MS0 STIFT

NORRBOTTEN LÄN

L. FEHR’S LITH. OFFICIN, KRISTIANIA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:179 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Norge avslutad konvention rörande pyttlapparnas a1 i texten
  2. 1LU 1919:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Norge avslutad konvention rörande flyttlapparnas rätt till renb s. 1 i texten