Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning

1919-03-11 · 43 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:202, Med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

1

Nr 202.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag innefattande

bestämmelser i anledning av konventionen den 5

februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas

rätt till renbetning; given Stockholms slott den

11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag innefattande bestämmelser

i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige

och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Östen Undén.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 174 käft. (Nr 202.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majzts proposition nr 202.

Förslag

till

Lag

innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919

mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om norska lappars rätt till renbetning här i riket.

Vilka lappar betesrätt tillkommer. Betesområden.

1 §•

Man eller kvinna av lappsk härkomst, som driver renskötsel i Norge,

äge rätt att låta renar, som där hållas, beta jämväl här i riket efter ty

här nedan sägs.

2 §•

Lappar från Troms fylke och den del av Nordlands fylkes fastland som

ligger norr om Rombaken och Ofo tf jorden skola äga rätt att låta renar

till ett sammanlagt antal av tvåtusen beta i de områden i Norrbottens län

där betesrätt tillkommer lappar från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma

och Talma lappbyar.

3 §•

Lappar från Nordlands fylke skola, äga rätt att låta renar beta i

de områden i Norrbottens och Västerbottens län där lappar från Rautasvu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

3

orna och Kalasvuoma lappbyar samt från Gellivare, Jokkmokks, Arjeplogs,

Sorsele, Tärna och Vilhelmina socknar hava betesrätt.

4 §.

Lappar från Nord-Tröndelags fylke skola äga rättighet att inflytta

med renar eller, utan att själva inflytta, låta renar beta å den del av

Blåsjö renbetesfjäll i Jämtlands län som begränsas i öster och söder av

rågångarna för hemmanen Stora Blåsjö och Jorm samt i väster av riksgränsen.

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar.

5 §•

Norsk lapp som vill låta renar beta här i riket skall, utom i fall som

avses i 4 §, samtidigt med renarna inflytta i riket och, så länge renarna

uppehålla sig här, kvarstanna hos dem, med mindre sjukdom eller viktiga

angelägenheter föranleda hans frånvaro.

Hurusom i vissa fall norsk lapp äger att låta sina renar under

annan lapps Amrd beta här i riket, därom stadgas i 6 och 11 §§.

Vilka renar lapp kan medföra.

6 §■

Norsk lapp som med renar inflyttar hit till riket må medföra

— förutom sina egna, sin makes, sina omyndiga barns och medföljande

tjänares renar — allenast renar tillhörande:

a) lapp som plägar inflytta i riket men på grund av omständigheterna

något år är förhindrad att företaga sådan flyttning;

b) lapp som har plägat inflytta i riket men på grund av ålder,

sjukdom eller fattigdom därmed upphört;

c) omyndigt barn av lapp, som i a) eller b) sägs;

d) oskiftat dödsbo efter lapp som har plägat inflytta i riket, och må

sådan rätt gälla endast under en tid av fem år från dödsfallet.

Vad i denna § stadgas äge icke tillämpning å lapp som inflyttar

till den i 4 § omförmälda delen av Blåsjö renbetesfjäll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. May.ts proposition nr 202.

Betestid.

7 §•

Renar som omförmälas i 2 och 3 §§ må icke införas i riket före

den 1 oktober och skola vara bortförda från svenskt område före utgången

av april.

Renar som avses i 4 § må ej inkomma tidigare än den 1 maj och

skola vara bortförda från svenskt område före utgången av november.

Renräkning.

B §.

Då enligt lagen om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige

renräkning äger rum inom de områden där betesrätt tillkommer lappar

från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma lappbyar, skola de

norska renar, som finnas inom områdena vid tiden för räkningen, ingå i

densamma. Renarnas ägare och vaktare vare pliktiga att på anfordran

lämna nödigt biträde vid räkningen.

Lapparnas anmälningar.

9 §•

Norsk lapp som vill begagna sig av rättigheten att med renar inflytta

hit till riket skall före juli månads utgång hos den norske lappfogden

göra anmälan härom. Anmälningen skall innehålla uppgift om:

a) den anmäldes jämte medföljande husfolks och renvaktares namn

och ålder;

b) de andra personer, för vilka den anmälde har renar i sin vård;

c) det antal renar som skall medföras för en var i anmälningen avsedd

person;

d) de renmärken var och en av dem använder, dock att, när uppgift

härom en gång är lämnad, senare anmälningar allenast behöva innefatta

uppgift om ändringar; samt

e) den lappby, inom vars område betningen skall försiggå, eller, där

inom lappbys område finnas sådana skadeersättningsområden som omförmälas

i lagen om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, det

skadeersättningsområde där betningen skall äga rum.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 202.

5

I avseende å inflyttning till den i 4 § omförmälda delen av Blåsjö

renbetesfjäll äge anmälan ej rum.

10 §.

Gör lapp anmälan så sent, att den icke kan upptagas på den förteckning

över de anmälda lapparna som fylkesmannen enligt förenämnda

konvention har att tillsända Konungens befallningshavande, äge han icke

rätt att under året inflytta med renar eller låta sina renar åtfölja inflyttande

norsk lapp.

Norska renar under svenska lappars vård.

11 §.

Lapp som driver renskötsel i Troms fylke eller i den del av Nordlands

fylkes fastland som ligger norr om Rombaken och Ofotfjorden skall

äga rätt att låta sina renar införas hit till riket under bevakning av

svensk lapp som plägar inflytta i Troms fylke.

Den som vill begagna sig av sådan rättighet har att före juli

månads utgång därom göra anmälan hos den norske lappfogden, med uppgift

om sitt eget och den svenske lappens namn, den lappby den senare

tillhör, antalet renar som skall medföras och renarnas märken. Göres

anmälan så sent, att den icke kan upptagas på förteckning som fylkesmannen

enligt konventionen har att tillställa Konungens befallningshavande,

må renarna ej under året införas hit till riket.

Hänvisning till annan betestrakt.

12 §. ''

Efter överenskommelse med fylkesmannen må Konungens befallningshavande

hänvisa norsk lapp som anmält sig till viss trakt att med

de anmälda renarna flytta till annan trakt inom länet.

Verkställighet av domar och förlikningar rörande skada av renar.

13 §.

Hava norska lappar här i riket blivit genom dom förpliktade att

utgiva ersättning för skada av renar och att ersätta målsägande för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

kostnad eller förlorad arbetsförtjänst skall, på framställning av målsägande^

Konungens befallningshavande, för vinnande av sådan verkställighet

i Norge, som enligt konventionen skall äga rum, till fylkesmannen

översända domen.

14 §.

Vad i 13 § är stadgat i avseende å verkställighet av dom äge

jämväl tillämpning i fråga om verkställighet av skriftlig förlikning eller

skriftligen avfattad skiljedom som medför förpliktelse för norska lappar

att utgiva ersättning i anledning av att skada vållats av renar.

15 §.

Har förlikning eller skiljedom som avses i 14 § blivit till Konungens

befallningshavande överlämnad för verkställighet, men finner Konungens

befallningshavande att förlikningen eller skiljedomen icke med tillräcklig

tydlighet utmärker vilka parterna äro eller var och när skadan inträffat

eller eljes lämnar rum för tvekan om dess rätta innebörd, skall Konungens

befallningshavande söka tillse att bristerna avhjälpas innan handlingen

översändes till fylkesmannen.

Visar det sig omöjligt att på tillfredsställande sätt avhjälpa bristerna,

skall Konungens befallningshavande vägra att översända handlingen till

fylkesmannen och därom underrätta målsäganden.

Lapparnas rätt till jakt och fiske.

16 §.

Norska lappar som i enlighet med denna lag låta sina renar heta

här i riket skola under sin vistelse härstädes äga rätt till jakt och fiske

i enlighet med de bestämmelser som gälla eller komma att gälla för

svenska lappar; dock må jakten eller fisket ej bedrivas annorledes än till

husbehov under vistelsen i riket.

Inom Karesuando och Jukkasjärvi socknar må de norska lapparnas

rätt till husbehovsfiske icke inskränkas genom upplåtelse av fiskerätt,

med mindre upplåtelsen skett i fredningssyfte i enlighet med föreskrifter,

som härom kunna varda meddelade.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 202.

7

Ofredande av renar.

17 §.

Den som med uppsåt eller av grovt vållande förorsakar, att norska

renar genom hundar eller på annat otillbörligt sätt ofredas på tillåtna

uppehållsställen, skall ersätta skadan. Har skadan vållats av hund, skall

den ersättas, ändå att den icke förorsakats genom någons uppsåt eller

vållande.

Bofastas hundar.

18 §•

I Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker skola, under den

tid norska lappar jämlikt denna lag där uppehålla sig med renar, den

bofasta befolkningens hundar å den ort där renarna uppehålla sig hållas

bundna eller vara försedda med klubba. Konungens befallningshavande

äge dock för vissa trakter eller särskilda fall medgiva befrielse från

denna föreskrift, där det finnes kunna ske utan att det med densamma

avsedda ändamål förfelas. Under det flyttning med renar förbi gård

försiggår, skola alla därvarande hundar hållas bundna eller instängda.

Bestämmelser om storleken av klubba ävensom närmare föreskrifter

i övrigt i avseende å klubbuingen givas av Konungens befallningshavande.

19 §.

Hund som bar till vana att jaga renar på tillåtet uppehållsställe

skall, så framt den icke hålles bunden, instängd eller klubbad under det

norska renar på tillåten tid uppehålla sig i trakten, dödas genom vederbörande

polismyndighets försorg.

Skada i följd av smittosam rensjukdom.

20 §.

Varda norska renar införda i riket i strid med förbud som, till

förekommande av rensjukdoms spridande, meddelas av Konungen, skall

den som infört renarna ersätta skada som vållats genom smittas överförande

till renar eller boskap här i riket.

Har, i enlighet med vad därom kan varda stadgat, Konungens befallningshavande

meddelat föreskrift om smittade norska renars åter
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

förande till hemlandet inom viss förelagd tid, och varder efter utgången

av den tid smitta från renarna överförd till renar eller boskap här i

riket, skall den som infört renarna ock ersätta skada som sålunda uppstår.

Dom, varigenom någon förpliktas att ersätta skada som i denna §

avses, skall, på framställning av målsägande!!, av Konungens befallningshavande

översändas till fylkesmannen för vinnande av sådan verkställighet

i Norge som enligt konventionen skall äga rum.

Tillämpning A norska lappar av svenska bestämmelser rörande renbetning.

21 §•

1 den mån ej annat stadgas i denna lag, skola de bestämmelser

som här gälla eller kunna komma att gälla i avseende å svenska lappars

renbetning i tillämpliga delar lända till efterrättelse även i fråga om

norska lappar.

2 KAP.

Om norska renar, som olovligen uppehålla sig i riket.

Bestämmelsernas tillämplighet.

22 §.

Bestämmelserna i detta kapitel skola lända till efterrättelse,

a) därest renar, tillhörande någon som är bosatt i Norge, uppehålla

sig här i riket å område, där det under varje tid av året är förbjudet

att låta norska renar uppehålla sig, eller

b) därest renar, tillhörande någon som är bosatt i Norge, uppehålla

6ig här i riket å område, där det visserligen är tillåtet att lata norska renar

uppehålla sig under viss tid av året men icke vid den tidpunkt, varom

i det föreliggande fallet är fråga, eller

c) där under tiden från och med oktober till och med april lappar

från annan norsk trakt än Troms fylke eller den del av Nordlands fylkes

fastland som ligger norr om Rombaken och Ofotfjorden företaga inflyttning

med renar i Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma eller Talma lappbys

område.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 202.

9

Underrättelse till norsk myndighet.

23 §.

Uppehålla sig norska renar olovligen inom svenskt område, skall

lappfogden eller landsfiskalen, så snart sådant kommer till hans kännedom,

om förhållandet samt om renarnas uppehållsort och ungefärliga antal

avlåta underrättelse till den som i Norge är förordnad att mottaga sådan

underrättelse eller, om icke någon veterligen blivit därtill förordnad, till

norske lappfogden i det distrikt som gränsar till den svenske lappfogdens

eller landsfiskalens tjänstgöringsområde. Underrättelsen skall meddelas

genom telegram eller, där detta ej låter sig göra, i brev. Kan den lämpligen

meddelas i telefon, skall det oek ske.

Samtidigt med den underrättelse som nu är nämnd skall till vederbörande

fylkesman avlåtas telegrafiskt meddelande av enahanda innehåll,

varjämte, där så hekvämligen kan ske, norsk lapp skall underrättas om

förhållandet.

Renanias avhämtande eller utdrivande.

24 §.

Renarnas ägare är, då han erhåller kännedom om att de olovligen

uppehålla sig här i riket, pliktig att ofördröjligen låta i enlighet med

vad här nedan i 25 § föreskrives avhämta och utdriva dem, antingen till

Norge eller till sådant område här i riket, där de lagligen må uppehålla

sig vid ifrågavarande tidpunkt.

Vederbörande tjänsteman, så ock lappar eller bofasta å den trakt,

där renarna olovligen uppehålla sig, må taga renarna under bevakning

eller utdriva dem.

25 §.

Skola renar avhämtas eller bortdrivas från något område, där svenska

renar pläga finnas eller veterligen för tillfället uppehålla sig, må medtagas

allenast djur, försedda med märken, som begagnas av norska renägare,

ävensom omärkta kalvar, som följa honrenar med sådana märkeii.

Innan bortförandet äger rum, skola de renar, som alltså böra

kvarlämnas, utskiljas från de övriga i närvaro av vederbörande tjänsteman

eller lappar från trakten; dock må de norska renarna strax bortföras,

om tjänstemannen eller lapp från trakten förklarar, att bland dem

icke finnas renar, som böra kvarlämnas.

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 sand. 174 käft. (Nr 202.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majits proposition nr 202.

Därest de norska renarna äro sammanblandade med renar från

trakten och stå under bevakning av därvarande lappar, skola dessa

samla djuren och lämna den som vill avhämta de norska renarna tillfälle

att utskilja dem han har rätt att bortföra.

Omhändertagande och försäljning av renarna.

26 §.

Har meddelande enligt 23 § avlåtits, och uppehålla sig de renar som

meddelandet avser ännu fjorton dagar därefter å otillåtet område, utan

att någon infunnit sig för att bortföra dem, må Konungens befallningshavande

förordna, att renarna skola av lappfogden, landsfiskalen eller lapptillsyningsmannen

omhändertagas, om så erfordras genom nedskjutning,

samt levande eller döda försäljas, på sätt efter omständigheterna prövas

lämpligt.

Sådant förordnande må ock meddelas, där någon inställt sig för renarnas

bortförande, men de likväl finnas kvar då tre veckor förflutit

från det meddelande enligt 23 § är avsänt, och detta är att tillräkna den

som inställt sig för deras avhämtande.

27 §.

Vid omhändertagande och försäljning som i 26 § avses skall tjänsteman

som därmed har befattning upprätta förteckning över de sålda renarna,

utvisande dessas ungefärliga ålder samt kön och öronmärken.

Av märkena skola tagas noggranna avklipp.

28 §.

Vad som återstår av försäljningssumman, efter avdrag av det som

enligt 30, 33 och 36 §§ skall gäldas ävensom av kostnaderna för omhändertagandet

och försäljningen, skall genom Konungens befallningshavande

tillställas renarnas ägare. Är ägaren okänd och giver han sig ej

tillkänna inom ett år från försäljningen, skall beloppet tillfalla norska

statskassan.

29 §.

Därest renarnas ägare före försäljning varom i 26 § sägs anmäler

sig hos tjänsteman som därmed har befattning, skola renarna utlämnas

till honom, såframt han förbinder sig att omedelbart bortföra dem från

området och prövas vara i stånd därtill.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

11

Betesavgift m. m.

30 §.

För renarnas uppehåll å otillåtet område skall erläggas en betesavgift

för varje ren, kalvar under ett års ålder ej inbegripna. Denna avgift

utgör för första dagen av uppehållet tjugu öre och för varje följande

dag tio öre.

Avgiften tillfaller kronan och skall, enligt bestämmelser som givas

av Konungen, användas till åtgärder, som stå i samband med renskötseln.

31 §•

Det tillkommer Konungens befallningshavande att efter inhämtande

av tillförlitliga upplysningar bestämma för huru många dagar och renar

den i 30 § nämnda avgift skall utgå. Finnes att renarnas bortdrivande

blivit utan ägarens vållande uppehållet, har Konungens befallningshavande

att vid avgiftens beräknande taga den hänsyn till förhållandet som

finnes skälig.

Konungens befallningshavandes beslut må ej meddelas förr än

tjugu dagar förflutit från det underrättelse enligt 23 § avsändes.

I fall då till böter enligt 46 § a) dömes, skall betesavgift ej ifrågakomma.

32 §.

Varda renar avhämtade utan iakttagande av vad i 25 § är sagt, må

Konungens befallningshavande efter inhämtande av upplysningar bestämma

en särskild avgift till belopp från tjugufem till femhundra kronor; dock

må sådant ej ifrågakomma, med mindre någon anledning föreligger till

antagande att i den bortförda hjorden funnits svenska renar.

33 §.

Förutom betesavgift som i 30 § är nämnd skall gäldas ersättningför

de av renarnas olovliga uppehåll föranledda utgifter, såsom för meddelande

av underrättelse enligt 23 § samt för arbete med samlande,

bevakning, utskiljande och utdrivande av renarna. Beloppet av sådan

ersättning varde, där ej överenskommelse därom träffas, bestämt av

Konungens befallningshavande på grundval av vederbörande tjänstemans

uppgifter och verifikationer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Ersättning för renars utdrivande skall ej utgå, om Konungens befallningshavande

finner utdrivningen hava skett under sådana förhållanden,

att renarnas omedelbara återvändande kunnat antagas vara övervägande

sannolikt.

34 §.

Innan beslut fattas rörande erläggande av avgift som nämnes i

30 § och ersättning enligt 33 §, skall Konungens befallningshavande såvitt

möjligt utreda vem renarna tillhöra. Beslutet skall dock, utan angivande

av namn å renägarna, endast innehålla förpliktande för »vederbörande

lappar» att erlägga avgiften och ersättningen.

35 §.

Belopp som enligt 30, 32 eller 33 § blivit av Konungens befallningshavande

fastställt till betalning skall uppbäras av landsfiskalen.

Skadeersättning,

36 §.

Skada som under renarnas uppehåll här i riket vållas av renarna

eller av lappar som åtföljt dem skall ock ersättas.

37 §.

Vill någon fordra ersättning för skada som av renarna vållats,

skall han därom göra anmälan hos landsfiskalen i orten. Denne har

att i förening med två nämndemän, som av honom utses, besiktiga

den uppgivna skadan. Den norske lappfogden äger att själv eller

genom ombud tillstädeskomma vid förrättningen och föra talan för

vederbörande lappar, med rätt jämväl att därvid ingå förlikning. Anmäler

sig lapp själv såsom sakägare, må han ock föra talan. Landsfiskalen

har att i god tid, om möjligt genom telegram eller telefon, underrätta

lappfogden om tid och plats för förrättningen. Kan det antagas,

att uppgiven skada helt eller delvis förorsakats av svenska renar, skall

jämväl vederbörande svenske lappordningsman inkallas.

Vid början av förrättningen skall landsfiskalen erinra nämndemännen

om deras förpliktelser och ansvar samt i protokollet göra anteckning

om att sådan erinran ägt rum. Landsfiskalen skall såvitt

möjligt inhämta och i protokollet intaga upplysning om de omständigheter

som kunna inverka på ersättningsfrågan, såsom tiden och sättet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

13

för skadans uppkomst, dess omfattning, platsens belägenhet och beskaffenhet

samt sannolika antalet av de renar som vållat skadan.

Vid skadans värderande skall tagas i betraktande markens beskaffenhet

och fruktbarhet samt huruvida hemdjur medverkat till skadan.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att uppskatta skadan; och

skola de till protokollet på heder och samvete avgiva förklaring att uppskattningen

skett efter bästa förstånd och övertygelse.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att såvitt möjligt utreda,

vem skadegörande renar tillhöra. Finna de, att såväl svenska som norska

renar medverkat till skadan, skola de, med uttalande härom, värdera

allenast den skada som kan anses vållad av de norska renarna.

Beslut, varigenom skadeersättning av norska lappar tillerkännes

målsägande^ skall, utan angivande.av namn å viss renägare, innehålla

förpliktande för »vederbörande norska lappar» att ersätta skadan.

År ej lappfogden eller annan, som han satt i sitt ställe, tillstädes

vid förrättningen, skall avskrift av protokollet ofördröjligen genom landsfiskalens

föranstaltande tillställas honom.

Är målsäganden eller lappfogden eller lapp som fört talan vid

förrättningen missnöjd med denna, stånde honom fritt att sist ä nittionde

dagen från förrättningen anhängiggöra saken vid domstol.

Landsfiskalen och nämndemännen njute ersättning enligt gällande

resereglemente. Ersättningen skall, i händelse skada anses vållad av

norska renar, gäldas på samma sätt som skadeersättningen, men eljest

betalas av målsäganden.

Tjänstemans underrättande om tillämnat ersättningsanspråk.

38 §.

Den som ämnar fordra ersättning för utgifter som omförmälas i

33 § eller för skada som avses i 36 § skall, så snart ske kan, om sin

avsikt underrätta lappfogden eller landsfiskalen, med mindre han vet meddelande

redan vara avlåtet enligt 23 §. Försummas det, må ej ersättning

bestämmas att utgå för utgifter som gjorts innan meddelande avlåtes

eller för skada som därförinnan inträffat.

Verkställighet.

39 §.

I händelse belopp, som enligt 30, 32, 33 eller 36 § skall betalas

i anledning av renarnas olovliga uppehåll här i riket, icke ome
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. MajUs proposition nr 202.

delbart erlägges till landsfiskalen eller målsägande, skall Konungens befallningshavande,

för vinnande av sådan verkställighet i Norge som enligt

konventionen skall äga rum, till fylkesmannen översända beslut rörande

beloppet med tillhörande uppgifter och verifikationer.

TJtdrivning av övertaliga renar.

40 §.

Finnes antalet norska renar inom de områden här i riket, där betesrätt

tillkommer svenska lappar från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma

och Talma lappbyar, överstiga tvåtusen etthundra, äge Konungens befallningshavande

lämna den norske lappfogden tillfälle att inom fjorton

dagar efter erhållen del av meddelandet föranstalta, att så stort antal

som överstiger två tusen utdrives till Norge. Varda de ej utdrivna

inom nämnda tid, må utdrivningen verkställas genom vederbörande myndighets

försorg.

3 KAP.

Bestämmelser som hava avseende å svenska lappars renbetning i Norge.

Anmälningar. Förmansval. Förslag å synemän.

41 §.

På Konungen ankommer att meddela de bestämmelser som med

anledning av konventionen erfordras i fråga om:

a) lapparnas anmälningar om inflyttning till Norge;

b) förmän och andre förmän i renbetesdistrikten i Norge; samt

c) upprättande från lapparnas sida av förslag å synemän för uppskattning

av skada som i Troms fylke vållas av renar.

Förfarandet med norska renar som inkomma i svensk renhjord.

42 §.

Hava norska renar blivit å norskt område sammanblandade med

svenska renar och åtföljt dessa hit till riket, skola de omsorgsfullt vårdas

av de svenska renarnas ägare. Påfordrar den norske renägaren djurens

utlämnande, skola de, utan kostnad för honom, utskiljas på föranstaltande

av den svenske lappfogden; och skola de svenska renägarna härtill med
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

verka. Varda renarna ej sålunda utskilda, skola de svenska renägarna

vid nästa flyttning över gränsen och i varje fall sist inom ett år från

det djuren inkommit i riket föra dem tillbaka till Norge samt utlämna

dem till den norske lapp som först påträffas och är villig att mottaga dem.

Bestämmelserna i 2 kap. äge ej tillämpning i fråga om renar som

avses i denna §.

Indrivning av skadeersättning m. m.

43 §.

Då Konungens befallningshavande, på framställning av vederbörande

fylkesman, förskottsvis av allmänna medel utbetalt belopp, som lappar

på grund av konventionen äro pliktiga att utgiva, skall beloppet genom

Konungens befallningshavandes försorg indrivas hos lapparna. Finner

Konungens befallningshavande med billighet överensstämma att beloppet

helt eller delvis stannar å statskassan, äge han därom besluta; dock må

det ej ske där fråga är om böter, ej heller i fråga om belopp som skall

gäldas för virke eller för skogsbetjänts eller virkesägares inställelse för

virkes anvisande eller för virkes värderande eller för skada av getter och

kostnader i anledning därav eller för verkställande av påbjuden åtgärd i

anledning av smittosam rensjukdom eller för skada genom smittas överförande

från renar.

44 §.

Skall jämlikt 43 § indrivning äga rum av belopp som lappar i

ett eller flera renbetesdistrikt i Norge i följd av beslut vid syneförrättning

eller dom eller skiljedom eller förlikning hava att gälda, skall beloppet,

jämte de kostnader som enligt uppgift av fylkesmannen lapparna äro

skyldiga att erlägga till, norska statskassan, av Konungens befallningshavande

fördelas mellan lapparna efter det antal renar, varmed envar av

dem anmält sig skola inflytta till Norge det år skadan inträffade. Indrivningen

må ske på enahanda sätt som är föreskrivet om skatter.

Lapp som utbetalt vad av honom utkrävts vare, där han tilltror

sig visa att skadan vållats av renar, tillhörande allenast vissa av de anmälda

lapparna,° berättigad att väcka talan om återgäldande av vad han

erlagt; dock må sådan talan ej anhängiggöras senare än sex månader

från det beloppet erlades.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kunal. Maj:U proposition nr 202.

45 §.

Saknas tillgång till gäldande av böter, som skola indrivas enligt

43 §, varde de förvandlade enligt allmänna strafflagen.

4 KAP.

Förseelser mot lagen.

Straffbestämmelser.

46 §.

Med böter straffes norsk lapp,

a) vilkens i''enar uppehålla sig här i riket å område, där det under

varje tid av året är förbjudet att låta norska renar uppehålla sig, eller

där det visserligen är tillåtet att låta norska renar uppehålla sig under

viss tid av året men icke vid den tidpunkt varom fråga är, eller där

norska renar visserligen vid ifrågavarande tidpunkt må uppehålla sig

men dit denne lapp icke har rätt att då låta renar inkomma;

b) som hit till riket inflyttat med andra renar än dem han enligt

6 § äger medföra eller eljes låter andra renar än sådana hit inkomma;

c) vilken hit till riket medför renar till ett antal, som med tio

procent överstiger det i hans anmälan upptagna, eller vilkens anmälan

i annat avseende visar sig vara oriktig eller ofullständig i fråga om något

förhållande, som äger betydelse;

d) som undandrager sig honom enligt 8 § åliggande förpliktelse

att biträda vid renräkning, eller visar försumlighet vid fullgörande av

sådan förpliktelse;

e) som underlåter att ställa sig till efterrättelse beslut, som på

grund av 12 § meddelats i fråga om hänvisning från en trakt till en

annan;

f) som åsidosätter den i 5 § stadgade skyldighet att åtfölja renarna;

eller

g) som stör renräkning eller skilj ning av renar.

47 §.

Med böter straffes envar, som

a) förorsakar att norska renar ofredas på sätt i 17 § sägs; eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

b) åsidosätter bestämmelse, som i 18 § meddelas i fråga om hundars

bindande, instängande eller förseende med klubba, eller föreskrift,

som givits på grund av nämnda §.

48 §.

Svensk lapp som i annat fall än då sådant enligt 11 § må äga

rgm till riket medför norska renar, straffes med böter.

49 §.

Den som anstiftar förseelse varom i 46, 47 eller 48 § är sagt eller

eljes gör sig skyldig till delaktighet i sådan förseelse, straffes ävenledes

med böter.

50 §.

Böter som i denna lag avses må sättas lägst till fem kronor och

högst till femhundra kronor.

Åtal.

Öl §.

Förseelse som avses i 46—49 §§ må åtalas allenast av allmän

åklagare, och må åtal ej anställas, med mindre Konungens befallningshavande

därom förordnar. Åtal för förseelse som avses i 47 § a) må ej

anställas utan efter angivelse av målsägande. Ej heller må åtal för förseelse

som avses i 46 § a) äga rum, där betesavgift enligt 31 § blivit

bestämd.

Verkställighet.

52 §.

Beslut, varigenom norsk lapp dömts att bota för förseelse varom i

46, 47 eller 49 § förmäles, skall genom Konungens befallningshavande

för verkställighet överlämnas till vederbörande fylkesman.

Bihang till riksdagens protokoll 1010. 1 samt. 174 käft. (Nr 202.)

.4

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts proposition nr 202.

53 §.

Böter som ådömts enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande skola de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923 och gäller så länge

omförmälda mellan Sverige och Norge avslutade konvention bibehåller

giltighet.

Intill utgången av 1922 skall förordningen den 6 juni 1883 rörande

de lappar som med renar flytta mellan konungarikena Sverige och

Norge fortfarande gälla.

Då denna lag träder i kraft, förfaller 43 § i lagen den 1 juli 1898

om de svenska lapparnas Tätt till renbete i Sverige, sådan denna lag

lyder enligt lag den 19 juni 1917.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

19

Utdrag ur protokollet över ;justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 21 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden Petersson,

SCHOTTE,

Pktrén,

Nii.son,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med hans excellens herr statsministern

.såsom tillförordnad chef för utrikesdepartementet samt chefen för civildepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren:

»Den 5 februari 1919 har mellan svenska och norska regeringarna

avslutats en konvention angående de svenska fly.ttlappärnas rätt till renbetning

i Norge och de norska lapparnas motsvarande rätt här i riket.

Denna konvention, som är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1923,

måste, i händelse av dess ratifikation, föranleda meddelande av åtskilliga

bestämmelser här i riket. Till en ej oväsentlig del äro dessa av beskaffenhet

att falla inom området för Konungens ekonomiska lagstiftning. I

den mån så är fallet torde frågan om deras utfärdande kunna anstå till

framemot tiden för konventionens ikraftträdande. Däremot lärer, innan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

ratifikation äger rum, böra tillses i vad mån för konventionens genomförande

erfordras stadganden av allmän lags natur.

I sådant syfte har inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag.

Däri innefattade bestämmelser äro sådana som ansetts vara av nöden för

fullgörande av de folkrättsliga förpliktelser, som enligt konventionen åligga

Sverige, eller utövande av de rättigheter, som jämlikt konventionen skola

tillkomma riket eller dess innebyggare.

I främsta rummet komma härvid i betraktande de lagbestämmelser,

som skola reglera de norska lapparnas i konventionen bestämda

rätt till renbetning i Sverige. De bestämmelser, som härutinnan ansetts

erforderliga, finnas i förevarande lagförslag intagna under dess första och

fjärde kapitel. De äro huvudsakligen hämtade från konventionen och

hava endast underkastats de jämkningar, som varit påkallade med hänsyn

till deras utbrytande ur det sammanhang, vari de där förekomma. Uppmärksammas

bör, att konventionen icke innefattar fullständiga bestämmelser för

reglerande av de förhållanden, som kunna föranledas av de norska lapparnas

renbetning här i riket. Enligt konventionen och därmed överensstämmande

föreskrift i förslaget skola nämligen, i den mån konventionen

ej innehåller annat, i tillämpliga delar lända till efterrättelse de

bestämmelser, som här i riket gälla eller kunna komma att gälla i avseende

å svenska lappars renbetning. Med hänsyn till nämnda föreskrift

kunna i åtskilliga viktiga hänseenden särskilda bestämmelser för de norska

lapparna ej ifrågakomma, utan skall deras ställning bero av nuvarande

eller blivande inre svensk lapplagstiftning. Detta gäller bland annat

beträffande spörsmålen om rätt till skogsfångst, om lapparnas skyldighet

att ersätta skada som vållas av renar, om behandlingen av fråga om ersättning

för dylik skada samt oni renarnas bevakning.

Vid sidan av de bestämmelser, som avse den tillåtna norska renbetningen

i Sverige, erfordras lagbestämmelser, som på konventionens

grundval reglera förfarandet med norska renar, som inkomma hit i riket

å tid eller ort, då enligt konventionen norsk renbetning ej må äga rum.

I detta viktiga spörsmål hava förut saknats föreskrifter, vilket lett till

väsentliga svårigheter och olägenheter. De härutinnan föreslagna bestämmelserna

innebära i huvudsak, att underrättelse om renarnas uppträdande

skall genom myndighet här i riket avlåtas till viss person, som

i Norge är satt att mottaga sådan underrättelse, eller i vissa fall till

förman i renbetesdistrikt, att renarna skola av ägaren avhämtas, likasom

det är tillåtet för enskilda eller myndighet här i riket att utdriva dem,

att om de ännu äro kvar då fjorton dagar förflutit från underrättelsens

avsändande, de må av offentlig myndighet omhändertagas, om så er
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

21

fordras genom nedskjutning, samt levande eller döda försäljas för ägarens

räkning, att för renarnas uppehåll här i riket skall erläggas en dagavgift

för varje ren av tjugo öre för första dagen och tio öre för en var

av de följande, att dessutom skall gäldas ersättning för de utgifter renarnas

olovliga uppehåll medfört för myndigheter eller andra ävensom

för skada, som av dem vållas, samt att de belopp, som sålunda gäldas,

skola av myndighet i Norge förskotteras av allmänna medel och sedermera

där återkrävas hos ägaren. Från vissa av dessa bestämmelser göras

emellertid undantag av större eller mindre omfattning.

Yad angår frågan om svenska lappars renbetning i Norge lärer

vara uppenbart, att i allmänhet svensk lagstiftning ej härutinnan kan

vinna tillämpning, utan att de rättsregler, som tarvas för konventionens

genomförande, böra ankomma på norsk lagstiftningsmyndighet. Vissa

med denna renbetning sammanhängande spörsmål äro dock av beskaffenhet

att kräva svenska lagbestämmelser. Detta gäller i fråga om en del

förberedande åtgärder för lapparnas inflyttning till Norge, nämligen deras

anmälningar för sådan inflyttning — i samband varmed påkallas åtgärder

för lapparnas och renarnas fördelande mellan särskilda renbetesdistrikt

i Norge — samt tillsättande av förmän, som inom distrikten skola

övervaka och företräda lapparna. Att bestämma de närmare detaljerna

rörande ordningen för anmälningar eller förmansval har emellertid, såsom

beroende på förhållanden av mera växlande art, ansetts lämpligen kunna

överlämnas åt Konungen ensam.

Enligt konventionen hava de svenska lapparna att upprätta förslag

å synemän för uppskattning av skada, som i Troms fylke och viss del

av Nordlands fylke vållats av deras renar. Även i detta fall torde

emellertid Konungen böra bemyndigas att giva närmare regler för tillvägagångssättet

vid förrättningen och avgörandet av de tvistigheter lapparna

emellan, som därvid kunna yppa sig.

Vidare erfordras lagbestämmelser angående indrivning här i riket

av medel, som det enligt konventionen åligger de svenska lapparna att

utgiva i Norge och som sedermera enligt konventionen likasom enligt

nu gällande lag skola av Konungens befallningshavande förskottsvis betalas

av allmänna medel. Vad särskilt angår ersättning för skada, som

av de svenska lapparnas renar vållas i Norge, och gottgörelse, som i samband

därmed skall utgå till målsägande och norska staten, föreskrives i

konventionen, att gemensam betalningsskyldighet skall åläggas lapparna i

de särskilda renbetesdistrikten. Vid sidan av den regel, som sålunda

gives i konventionen, torde i svensk lag böra införas föreskrift om att

vid indrivningen av ifrågavarande belopp dessa skola fördelas mellan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

de betalningsskvldiga lapparna efter det antal renar, varmed envar av

dem anmält sig skola inflytta till Norge det år skadan inträffade, varjämte

i överensstämmelse med nu gällande lagstiftning synes böra stadgas

att indrivningen må ske på enahanda sätt som är föreskrivet om

skatter. Därjämte synes, likaledes i överensstämmelse med vad för närvarande

gäller, böra införas en bestämmelse om rätt för lapp, som har

att deltaga i dylik lapparna åliggande betalningsskyldighet, att, där han

tilltror sig kunna visa att skadan vållats av renar, tillhörande allenast

vissa av de betalning ålagda lapparna, väcka talan om återgäldande av

vad han erlagt.

På grundvalen av vad konventionen innehåller om ansvarspåföljd

för åsidosättande av sådana föreskrifter, som beröras i lagförslaget, hava

i detta upptagits åtskilliga straffbestämmelser. Härförutom har ansetts

böra i förslaget inflyta föreskrift om straff för svensk lapp, som hit till

riket för vård medför norska renar i annat fall än då sådant särskilt

medgivits.

Vidkommande åtalsrätten har i överensstämmelse med konventionen

föreskrivits att åtal ej må anställas med mindre Konungens befallningshavande

därom förordnar.

Över lagförslaget hava yttranden inhämtats från Konungens befallningshavande

i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, vilka

jämväl haft att avgiva utlåtanden över konventionen; och hava dessa

myndigheter icke haft något att erinra mot förslaget.»

Föredraganden uppläste därefter ifrågavarande förslag till lag innefattande

bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919

mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning, av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Tvär Brynolf.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

23

Bilaga.

Förslag

till

Lag

innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919

mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om norska lappars rätt till renbetning här i riket.

Vilka lappar betesrätt tillkommer. Betesområden.

1 §•

Man eller kvinna av lappsk härkomst, som driver renskötsel i Norge,

äge rätt att låta renar, som där hållas, beta jämväl här i riket efter ty

här nedan sägs.

'' 2 §.

Lappar från Troms fylke och den del av Nordlands fylkes fastland som

ligger norr om Rombaken och Ofotfjorden skola äga rätt att låta renar

till ett sammanlagt antal av tvåtusen beta i de områden i Norrbottens län

där betesrätt tillkommer lappar från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma

och Talma lappbyar.

3 §.

Lappar från Nordlands fylke skola äga rätt att låta renar heta i

de områden i Norrbottens och Västerbottens län där lappar från Rautasvu
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

orna och Kalasvuoma lappbyar samt från Gellivare, Jokkmokks, Arjeplogs,

Sorsele, Tärna och Vilhelmina socknar hava betesrätt.

4 §•

Lappar från Nord-Tröndelags fylke skola äga rättighet att inflytta

med renar eller, utan att själva inflytta, låta renar beta å den del av

Blåsjö renbetesfjäll i Jämtlands län som begränsas i öster och söder av

rågångarna för hemmanen Stora Blåsjö och Jorm samt i väster av riksgränsen.

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar.

5 §•

Norsk lapp som vill låta renar beta här i riket skall, utom i fall som

avses i 4 §, samtidigt med renarna inflytta i riket och, så länge renarna

uppehålla sig här, kvarstanna hos dem, med mindre sjukdom eller viktiga

angelägenheter föranleda hans frånvaro.

Hurusom i vissa fall norsk lapp äger att låta sina renar under

annan lapps vård beta här i riket, därom stadgas i 6 och 11 §§.

Vilka renar lapp kan medföra.

6 §■

Norsk lapp som äger med renar inflytta hit till riket må medföra —

förutom sina egna, sin makes, sina omyndiga barns och medföljande tjänares

renar — allenast renar tillhörande:

a) lapp som plägar inflytta i riket men på grund av omständigheterna

något år är förhindrad att företaga sådan flyttning;

b) lapp som har plägat inflytta i riket men på grund av ålder,

sjukdom eller fattigdom därmed upphört;

c) omyndigt barn av lapp, som i a) eller h) sägs;

d) oskiftat dödsbo efter lapp som har plägat inflytta i riket, och må

sådan rätt gälla endast under en tid av fem år från dödsfallet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Betestid.

25

7 §•

Renar som omförmälas i 2 och 3 §§ må icke införas i riket före

den 1 oktober och skola vara bortförda från svenskt område före utgången

av april.

Renar som avses i 4 § må ej inkomma tidigare än den 1 maj och

skola vara bortförda från svenskt område före utgången av november.

Renräkning.

8 §.

Då enligt lagen om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige

renräkning äger rum inom de områden där betesrätt tillkommer lappar

från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma lappbyar, skola

de norska renar, som finnas inom omradena vid tiden för räkningen,

ingå i densamma. Renarnas ägare och vaktare vare pliktiga att på anfordran

lämna nödigt biträde vid räkningen.

Lapparnas anmälningar.

9 §•

Norsk lapp som vill begagna sig av rättigheten att med renar inflytta

hit till riket skall före juli månads utgång hos den norske lappfogden

göra anmälan härom. Anmälningen skall innehålla uppgift om:

a) . den anmäldes jämte medföljande husfolks och renvaktares namn

och ålder;

b) de andra personer, för vilka den anmälde har renar i sin vård;

c) det antal renar som skall medföras för eu var i anmälningen avsedd

person;

d) de ren märken var och en av dem använder, dock att, när uppgift

härom en gång är lämnad, senare anmälningar allenast behöva innefatta

uppgift om ändringar; samt

e) den lappby, inom vars område betningen skall försiggå, eller, där

inom lappbys område finnas sådana skadeersättningsområden som omförmälas

i lagen om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, det

skadeersättningsområde diir betningen skall äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1010. I sand. 174 höft. (Nr 202.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

I avseende å inflyttning till den i 4 § omförmälda delen av Blåsjö

renbetesfjäll äge anmälan ej rum.

10 §.

Gör lapp anmälan så sent, att den icke kan upptagas på den

förteckning över de anmälda lapparna som fylkesmannen enligt förenämnda

konvention har att tillsända Konungens befallningshavande, äge han

icke rätt att under året inflytta med renar eller låta sina renar åtfölja

inflyttande norsk lapp.

Norska renar under svenska lappars vård.

11 §•

Lapp som driver renskötsel i Troms fylke eller i den del av Nordlands

fylkes fastland som ligger norr om Rombaken och Ofotfjorden skall

äga rätt att låta sina renar införas hit till riket under bevakning av

svensk lapp som plägar inflytta i Troms fylke.

Den som vill begagna sig av sådan rättighet har att före juli

månads utgång därom gorå anmälan hos den norske lappfogden, med uppgift

om sitt eget och den svenske lappens namn, den lappby den senare

tillhör, antalet renar som skall medföras och renarnas märken. Göres

anmälan så sent, att den icke kan upptagas på förteckning som fylkesmannen

enligt konventionen har att tillställa Konungens befallningshavande,

må renarna ej under året införas hit till riket.

Hänvisning till annan betestrakt.

12 §.

Efter överenskommelse med fylkesmannen må Konungens befallningshavande

hänvisa norsk lapp som anmält sig till viss trakt att med

de anmälda renarna flytta till annan trakt inom länet.

Verkställighet av domar och förlikningar rörande skada av renar.

13 §.3

Hava norska lappar här i riket blivit genom dom förpliktade att

utgiva ersättning för skada av renar och att ersätta målsägande för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 202.

27

kostnad eller förlorad arbetsförtjänst skall, på framställning av målsägande^

Konungens befällningshavande, för vinnande av sådan verkställighet

i Norge som enligt konventionen skall äga rum, till fylkesmannen

översända domen.

14 §.

Vad i 13 § är stadgat i avseende å verkställighet av dom äge

jämväl tillämpning i fråga om verkställighet av skriftlig förlikning eller

skriftligen avfattad skiljedom som medför förpliktelse för norska lappar

att utgiva ersättning i anledning av att skada vållats av renar.

15 §.

Har förlikning eller skiljedom som avses i 14 § blivit till Konungens

befallningshavande överlämnad för verkställighet, men finner Konungens

befallningshavande att förlikningen eller skiljedomen icke med tillräcklig

tydlighet utmärker vilka parterna äro eller var och när skadan inträffat

eller eljes lämnar rum för tvekan om dess rätta innebörd, skall Konungens

befallningshavande söka tillse att bristerna avhjälpas innan handlingen

översändes till fylkesmannen.

Visar det sig omöjligt att på tillfredsställande sätt avhjälpa bristerna

skall Konungens befallningshavande vägra att översända handlingen till

fylkesmannen och därom underrätta målsäganden.

Lapparnas rätt till jakt och fiske.

16 §.

Norska lappar som i enlighet med denna lag låta sina renar beta

här i riket skola under sin vistelse härstädes äga rätt till jakt och fiske

i enlighet med de bestämmelser sorti gälla eller komma att gälla för

svenska lappar; dock må jakten eller fisket ej bedrivas annorledes än

till husbehov under vistelsen i riket.

Inom Karesuando och Jukkasjärvi socknar må de norska lapparnas

rätt till husbehovsfiske icke inskränkas genom upplåtelse av fiskerätt,

med mindre upplåtelsen skett i fredningssyfte i enlighet med föreskrifter,

som härom kunna varda meddelade.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Ofredande av renar.

17 §.

Den som med uppsåt eller av grovt vållande förorsakar, att norska

renar genom hundar eller på annat otillbörligt sätt ofredas på tillåtna

uppehållsställen, skall ersätta skadan. Har skadan vållats av hund,

skall den ersättas, ändå att den icke förorsakats genom någons uppsåt

eller vållande.

Bofastas hundar.

18 §.

I Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker skola, under den

tid norska lappar jämlikt denna lag där uppehålla sig med renar, den

bofasta befolkningens hundar å den ort där renarna uppehålla sig hållas

bundna eller vara försedda med klubba. Konungens befallningshavande

äge dock för vissa trakter eller särskilda fall medgiva befrielse från

denna föreskrift, där det finnes kunna ske utan att det med densamma

avsedda ändamål förfelas. Under det flyttning med renar förbi gård

försiggår, skola alla därvarande hundar hållas bundna eller instängda.

Bestämmelser om storleken av klubba ävensom närmare föreskrifter

i övrigt i avseende å klubbningen givas av Konungens befallningshavande.

19 §.

Hund som har till vana att jaga renar på tillåtet uppehållsställe

skall, så framt den icke hålles bunden, instängd eller klubbad under det

norska renar på tillåten tid uppehålla sig i trakten, dödas genom vederbörande

polismyndighets försorg.

Skada i följd smittosam rensjukdom.

•20 §.

Varda norska renar införda i riket i strid med förbud som, till

förekommande av rensjukdoms spridande, meddelas av Konungen, skall

den som infört renarna ersätta skada som vållats genom smittas överförande

till renar eller boskap här i riket.

Har, i enlighet med vad därom kan varda stadgat, Konungens befallningshavande

meddelat föreskrift om smittade norska renars åter
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

29

förande till hemlandet, och varder, efter det föreskriften meddelats, smitta

från renarna överförd till renar eller boskap här i riket, skall den som

infört renarna oek ersätta skada som sålunda uppstår.

Dom, varigenom någon förpliktas att ersätta skada som i denna §

avses, skall, på framställning av målsäganden, av Konungens befallningshavande

översändas till fylkesmannen för vinnande av sådan verkställighet

i Norge som enligt konventionen skall äga rum.

Tillämpning å norska lappar av svenska bestämmelser rörande renbetning.

21 §.

I den mån ej annat stadgas i denna lag, skola de bestämmelser

som här gälla eller kunna komma att gälla i avseende å svenska lappars

renbetning i tillämpliga delar lända till efterrättelse även i fråga om

norska lappar.

2 KAP.

Om norska renar, som olovligen uppehålla sig i riket.

Bestämmelsernas tillämplighet.

22 §.

Bestämmelserna i detta kapitel skola lända till efterrättelse,

a) därest renar, tillhörande någon som är bosatt i Norge, uppehålla

sig här i riket å område, där det under varje tid av året är förbjudet

att låta norska renar uppehålla sig, eller

b) därest renar, tillhörande någon som är bosatt i Norge, uppehålla

sig här i riket å område, där det visserligen är tillåtet att låta norska renar

uppehålla sig under viss tid av året men icke vid den tidpunkt, varom

i det föreliggande fallet är fråga, eller

c) där under tiden från och med oktober till och med april lappar

från annan norsk trakt än Troms fylke eller den del av Nordlands fylkes

fastland som ligger norr om Rombaken och Ofotfjorden företaga inflyttning

med renar i Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma eller Tal ma lappbys

område.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Underrättelse till norsk myndighet.

23 §.

Uppehålla sig norska renar olovligen inom svenskt område, skall

lappfogden eller landsfiskalen, så snart sådant kommer till hans kännedom,

om förhållandet samt om renarnas uppehållsort och ungefärliga antal

avlåta underrättelse till den som i Norge är förordnad att mottaga sådan

underrättelse eller, om icke någon veterligen blivit därtill förordnad, till

norske lappfogden i det distrikt som gränsar till den svenske lappfogdens

eller landsfiskalens tjänstgöringsområde. Underrättelsen skall meddelas

genom telegram eller, där detta ej låter sig göra, i brev. Kan den lämpligen

meddelas i telefon, skall det ock ske.

Samtidigt med den underrättelse som nu är nämnd skall till vederbörande

fylkesman avlåtas telegrafiskt meddelande av enahanda innehåll,

varjämte, där så bekvämligen kan ske, norsk lapp skall underrättas om

förhållandet.

Renarnas avhämtande eller utdrivande.

24 §.

Renarnas ägare är, då han erhåller kännedom om att de olovligen

uppehålla sig här i riket, pliktig att ofördröjligen låta i enlighet med

vad här nedan i 25 § föreskrives avhämta och utdriva dem, antingen till

Norge eller till sådant område här i riket, där de lagligen må uppehålla

sig vid ifrågavarande tidpunkt.

Vederbörande tjänsteman, så oek lappar eller bofasta å den trakt,

där renarna olovligen uppehålla sig, må taga renarna under bevakning

eller utdriva dem.

25 §.

Skola renar avhämtas eller bortdrivas från något område, där svenska

renar pläga finnas eller veterligen för tillfället uppehålla sig, må medtagas

allenast djur, försedda med märken, som begagnas av norska renägare,

ävensom omärkta kalvar, som följa honrenar med sådana märken.

Innan bortförandet äger rum, skola de renar, som alltså böra

kvarlämnas, utskiljas från de övriga i närvaro av vederbörande tjänsteman

eller lappar från trakten; dock må de norska renarna strax bortföras,

om tjänstemannen eller lapp från trakten förklarar, att bland dem

icke finnas renar, som böra kvarlämnas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

31

Därest de norska renarna äro sammanblandade med renar från

trakten och stå under bevakning av därvarande lappar, skola dessa

samla djuren och lämna den som vill avhämta de norska renarna tillfälle

att utskilja dem han har rätt att bortföra.

Omhändertagande och försäljning av renarna.

26 §.

Har meddelande enligt 23 § avlåtits, och uppehålla sig de renar som

meddelandet avser ännu fjorton dagar därefter å otillåtet område, utan

att någon infunnit sig för att bortföra dem, må Konungens befallningshavande

förordna, att renarna skola av lappfogden, landsfiskalen eller lapptillsyningsman

omhändertagas, om så erfordras genom nedskjutning,

samt levande eller döda försäljas, på sätt efter omständigheterna prövas

lämpligt.

Sådant förordnande må ock meddelas, där någon inställt sig för renarnas

bortförande, men de likväl finnas kvar då tre veckor förflutit

från det meddelande enligt 23 § är avsänt, och detta är att tillräkna den

som inställt sig för deras avhämtande.

27 §.

Vid omhändertagande och försäljning som i 26 § avses skall tjänsteman

som därmed har befattning upprätta förteckning över de sålda renarna,

utvisande dessas ungefärliga ålder samt kön och öronmärken.

Av märkena skola tagas noggranna avklipp.

28 §.

Vad som återstår av försäljningssumman, efter avdrag av det som

enligt 30, 33 och 36 §§ skall gäldas ävensom av kostnaderna för omhändertagandet

och försäljningen, skall genom Konungens befallningshavande

tillställas renarnas ägare. Är ägaren okänd och giver han sig ej

tillkänna inom ett år från försäljningen, skall beloppet tillfalla norska

statskassan.

29 §.

Därest renarnas ägare före försäljning varom i 26 § sägs anmäler

sig hos tjänsteman som därmed har befattning, skola renarna utlämnas

till honom, såframt han förbinder sig att omedelbart bortföra dem från

området och prövas vara i stånd därtill.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Betesavgift m. m.

30 §.

För renarnas uppehåll å otillåtet område skall erläggas eu betesavgift

för varje ren, kalvar under ett års ålder ej inbegripna. Denna avgift

utgör för första dagen av uppehållet tjugu öre och för varje följande

dag tio öre.

Avgiften tillfaller kronan och skall, enligt bestämmelser som givas

av Konungen, användas till åtgärder, som stå i samband med renskötseln.

31 §.

Det tillkommer Konungens befallningshavande att efter inhämtande

av tillförlitliga upplysningar bestämma för huru många dagar och renar

den i 30 § nämnda avgift skall utgå. Finnes att renarnas bortdrivande

blivit utan ägarens vållande uppehållet, har Konungens befallningshavande

. att vid avgiftens beräknande taga den hänsyn till förhållandet som

finnes skälig.

Konungens befallningshavandes beslut må ej meddelas .förr än

tjugu dagar förflutit från det underrättelse enligt 23 § avsändes.

I fall då till böter enligt 46 § a) dömes, skall betesavgift ej ifrågakomma.

32 §.

Varda renar avhämtade utan iakttagande av vad i 25 § är sagt, må

Konungens befallningshavande efter inhämtande av upplysningar bestämma

en särskild avgift till belopp från tjugufem till femhundra kronor; dock

må sådant ej ifrågakomma, med mindre någon anledning föreligger till

antagande att i den bortförda hjorden funnits svenska renar.

33 §.

Förutom betesavgift som i 30 § är nämnd skall gäldas ersättning

för de av renarnas olovliga uppehåll föranledda utgifter, såsom för meddelande

av underrättelse enligt 23 § samt för arbete med samlande,

bevakning, utskiljande och utdrivande av renarna. Beloppet av sådan

ersättning värde, där ej överenskommelse därom träffas, bestämt av

Konungens befallningshavande på grundval av vederbörande tjänstemans

uppgifter och verifikationer.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Ersättning för renars utdrivande skall ej utgå, om Konungens befallningshavande

finner utdrivningen hava skett under sådana förhållanden,

att renarnas omedelbara återvändande kunnat antagas vara övervägande

sannolikt.

34 §.

Innan beslut fattas rörande erläggande av avgift som nämnes i

30 § och ersättning enligt 33 §, skall Konungens befallningshavande såvitt

möjligt utreda vem renarna tillhöra. Beslutet skall dock, utan angivande

av namn å renägarna, endast innehålla förpliktande för »vederbörande

lappar» att erlägga avgiften och ersättningen.

35 §.

Belopp som enligt 30, 32 eller 33 § blivit av Konungens befallningshavande

fastställt till betalning skall uppbäras av landsfiskalen.

Skadeersättning.

36 §.

Skada som under renarnas uppehåll här i riket vållas av renarna

eller av lappar som åtföljt dem skall ock ersättas.

37 §.

Vill någon fordra ersättning för skada som av renarna vållats,

skall han därom göra anmälan hos landsfiskalen i orten. Denne har

att i förening med två nämndemän, som av honom utses, besiktiga

den uppgivna skadan. Den norske lappfogden äger att själv eller

genom ombud tillstädeskomma vid förrättningen och föra talan för

vederbörande lappar, med rätt jämväl att därvid ingå förlikning. Anmäler

sig lapp själv såsom sakägare, må han ock föra talan. Landsfiskalen

har att i god tid, om möjligt genom telegram eller telefon, underrätta

lappfogden om tid och plats för förrättningen. Kan det antagas,

att uppgiven skada helt eller delvis förorsakats av svenska renar, skall

jämväl vederbörande svenske lappordningsman inkallas.

Vid början av förrättningen skall landsfiskalen erinra nämndemännen

om deras förpliktelser och ansvar samt i protokollet göra anteckning

om att sådan erinran ägt rum. Landsfiskalen skall såvitt

möjligt inhämta och i protokollet intaga upplysning om de omständigheter

som kunna inverka på ersättningsfrågan, såsom tiden och sättet

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 174 höft. (År 2027) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 202.

för skadans uppkomst, dess omfattning, platsens belägenhet och beskaffenhet

samt sannolika antalet av de renar som vållat skadan.

Vid skadans värderande skall tagas i betraktande markens beskaffenhet

och fruktbarhet samt huruvida hemdjur medverkat till skadan.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att uppskatta skadan; och

skola de till protokollet på heder och samvete avgiva förklaring att uppskattningen

skett efter bästa förstånd och övertygelse.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att såvitt möjligt utreda,

vem skadegörande renar tillhöra. Finna de, att såväl svenska som norska

renar medverkat till skadan, skola de, med uttalande härom, värdera

allenast den skada som kan anses vållad av de norska renarna.

Beslut, varigenom skadeersättning av norska lappar tillerkännes

målsäganden, skall, utan angivande av namn å viss renägare, innehålla

förpliktande för »vederbörande norska lappar» att ersätta skadan.

Är ej lappfogden eller annan, som han satt i sitt ställe, tillstädes

vid förrättningen, skall avskrift av protokollet ofördröjligen genom landsfiskalens

föranstaltande tillställas honom.

Är målsäganden eller lappfogden eller lapp som fört talan vid

förrättningen missnöjd med denna, stånde honom fritt att sist å nittionde

dagen från förrättningen anhängiggöra saken vid domstol.

Landsfiskalen och nämndemännen njute ersättning enligt gällande

resereglemente. Ersättningen skall, i händelse skada anses vållad av

norska renar, gäldas på samma sätt som skadeersättningen, men eljest

betalas av målsäganden.

Tjänstemans underrättande om tillämnat ersättningsanspråk.

38 §.

Den som ämnar fordra ersättning för utgifter som omförmälas i

33 § eller för skada som avses i 36 § skall, så snart ske kan, om sin

avsikt underrätta lappfogden eller landsfiskalen, med mindre han vet meddelande

redan vara avlåtet enligt 23 §. Försummas det, må ej ersättning

bestämmas att utgå för utgifter som gjorts innan meddelande avlåtes

eller för skada som därförinnan inträffat.

Verkställighet.

39 §.

I händelse belopp, som enligt 30, 32, 33 eller 36 § skall betalas

i anledning av renarnas olovliga uppehåll här i riket, icke ome
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition nr 202.

35

delbart erlägges till landsfiskalen eller målsägande, skall Konungens

befallningshavande, för vinnande av sådan verkställighet i Norge som

enligt konventionen skall äga rum, till fylkesmannen översända beslut

rörande beloppet med tillhörande uppgifter och verifikationer.

Utdrivning av övertaliga renar.

40 §.

Finnes antalet norska renar inom de områden här i riket, där betesrätt

tillkommer svenska lappar från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma

och Talma lappbyar, överstiga tvåtusen etthundra, äge Konungens beningshavande

lämna den norske lappfogden tillfälle att inom fjorton dagar

efter erhållen del av meddelandet föranstalta, att så stort antal som överskrider

tvåtusen utdrives till Norge. Varda de ej utdrivna inom nämnda

tid, må utdrivningen verkställas genom vederbörande myndighets försorg.

3 KAP.

Bestämmelser som hava avseende å svenska lappars renbetning i Norge.

Anmälningar. Förmansval. Förslag å synemän.

41 §•

På Konungen ankommer att meddela de bestämmelser som med

anledning av konventionen erfordras i fråga om:

a) lapparnas anmälningar om inflyttning till Norge;

b) tillsättande av förmän och andre förmän i renbetesdistrikten i

Norge; samt

c) upprättande från lapparnas sida av förslag å synemän för uppskattning

av skada som i Troms fylke vållas av renar.

Förfarandet med norska renar som inkomma i svensk renhjord.

42 §.

Hava norska renar blivit å norskt område sammanblandade med

svenska renar och åtföljt dessa hit till riket, skola de omsorgsfullt vårdas

av de svenska renarnas ägare. Påfordrar den norska renägaren djurens

utlämnande, skola de, utan kostnad för honom, utskiljas på föranstaltande

av den svenske lappfogden; och skola de svenska renägarna härtill med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o 6

Kun yl. Maj:ts proposition nr 202.

verka. Varda renarna ej sålunda utskilda, skola de svenska renägarna

inom ett år från det djuren inkommit i riket föra dem tillbaka till Norge

samt utlämna dem till den norske lapp som först påträffas och är villig

att mottaga dem.

Bestämmelserna i 2 kap. äge ej tillämpning i fråga om renar

som avses i denna §.

Indrivning av skadeersättning m. m.

43 §.

Dä Konungens befallningshavande, på framställning av vederbörande

fylkesman, förskottsvis av allmänna medel utbetalt belopp, som lappar

på grund av konventionen äro pliktiga att utgiva, skall beloppet genom

Konungens befallningshavandes försorg indrivas hos lapparna. Finner

Konungens befallningshavande med billighet överensstämma att beloppet

helt eller delvis stannar å statskassan, äge han därom besluta; dock må

det ej ske där fråga är om böter, ej heller i fråga om belopp som skall

gäldas för virke eller för skogsbetjänts eller virkesägares inställelse för

virkes anvisande eller för virkes värderande eller för skada av getter och

kostnader i anledning därav eller för verkställande av påbjuden åtgärd i

anledning av smittosam rensjukdom eller i fråga om ersättning för skada

genom smittas överförande från renar.

44 §.

Skall jämlikt 43 § indrivning äga rum av belopp som lappar i

ett eller flera renbetesdistrikt i Norge i följd av beslut vid syneförrättning

eller dom eller skiljedom eller förlikning hava att gälda, skall beloppet,

jämte de kostnader som enligt uppgift av fylkesmannen lapparna äro

skyldiga att erlägga till norska statskassan, av Konungens befallningshavande

fördelas mellan lapparna efter det antal renar, varmed envar av

dem anmält sig skola inflytta till Norge det år skadan inträffade. Indrivningen

må ske på enahanda sätt som är föreskrivet om skatter.

Lapp som utbetalt vad av honom utkrävts vare, där han tilltror

sig visa att skadan vållats av renar, tillhörande allenast vissa av de anmälda

lapparna, berättigad att väcka talan om återgäldande av vad han

erlagt; dock må sådan talan ej anhängiggöras senare än sex månader

från det beloppet erlades.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

45 §.

Saknas tillgång till gäldande av böter, som skola indrivas enligt 43 §,

värde de förvandlade enligt allmänna strafflagen.

4 KAP.

Förseelser mot lagen.

Straffbestämmelser.

46 §.

Med böter straffes norsk lapp,

a) vilkens renar uppehålla sig här i riket å område, där det under

varje tid av året är förbjudet att låta norska renar uppehålla sig, eller

där det visserligen är tillåtet att låta norska renar uppehålla sig under

viss tid av året men icke vid den tidpunkt varom fråga är, eller där

norska renar visserligen vid ifrågavarande tidpunkt må uppehålla sig

men dit denne lapp icke har rätt att då låta renar inkomma;

b) som hit till riket inflyttat med andra renar än dem, han enligt

6 § äger medföra eller eljes låter andi-a renar än sådana hit inkomma;

c) vilken hit till riket medför renar till ett antal, som med tio

procent överstiger det i hans anmälan upptagna, eller vilkens anmälan

i annat avseende visar sig vara oriktig eller ofullständig i fråga om något

förhållande, som äger betydelse;

d) som undandrager sig honom enligt 8 § åliggande förpliktelse

att biträda vid inräkning, eller visar försumlighet vid fullgörande av

sådan förpliktelse;

e) som underlåter att ställa sig till efterrättelse beslut, som på

grund av 12 § meddelats i fråga om hänvisning från en trakt till

eu annan;

f) som åsidosätter den i 5 § stadgade skyldighet att åtfölja renarna;

eller

g) som stör renräkning eller skiljning av renar.

47 §.

Med böter straffes envar, som

a) förorsakar att norska renar ofredas på sätt i 17 § sägs; eller

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

b) åsidosätter bestämmelse, som i 18 § meddelas i fråga om hundars

bindande, instängande eller förseende med klubba, eller föreskrift,

som givits på grund av nämnda §.

48 §.

Svensk lapp som i annat fall än då sådant enligt 11 § må äga

rum till riket medför norska renar, straffes med böter.

49 §.

Den som anstiftar förseelse varom i 46, 47 eller 48 § är sagt eller

eljes gör sig skyldig till delaktighet i sådan förseelse, straffes ävenledes

med böter.

50 §.

Böter som i denna lag avses må sättas lägst till fem kronor och

högst till femhundra kronor.

Åtal.

51 §•

Förseelse som avses i 46—49 §§ må åtalas allenast av allmän

åklagare, och må åtal ej anställas, med mindre Konungens befallningshavande

därom förordnar. Åtal för förseelse som avses i 47 -§ a) må ej

anställas utan efter angivelse av målsägande. Ej heller må åtal för förseelse

som avses i 46 § a) äga rum, där betesavgift enligt 31 § blivit

bestämd.

Verkställighet.

52 §.

Beslut, varigenom norsk lapp dömts att bota för förseelse varom i

46, 47 eller 49 § förmäles, skall genom Konungens befallningshavande

för verkställighet överlämnas till vederbörande fylkesman.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kmiql. Maj:ts proposition nr 202.

53 §.

Böter som ådömts enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande skola de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923 och gäller så länge

omförmälda mellan Sverige och Norge avslutade konvention bibehåller

giltighet.

Intill utgången av 1922 skall förordningen den 6 juni 1883 rörande

de lappar som med renar flytta mellan konungarikena Sverige och

Norge fortfarande gälla.

Då denna lag träder i kraft, förfaller 43 § i lagen den 1 juli 1898

om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, sådan denna lag

lyder enligt lag den 19 juni 1917.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd lördagen den

1 mars 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planti n g-G yll enbåga .

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

21 februari 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagradets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen

den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas

rätt till renbetning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av kanslirådet Lennart Berglöf.

Lagrådet yttrade:

Avfattningen av 6 § synes icke otvetydigt utmärka, att där givna

bestämmelser ej skola gälla i fråga om lappar, vilka begagna sig av

dem enligt 4 § tillkommande rätt att utan inflyttning låta renar beta å

viss del av Blåsjö renbetesfjäll. Särskilt med hänsyn till att åt straffbestämmelsen

i 46 § b) icke matte givas alltför vidsträckt tillämpning

lärer ett förtydligande av 6 § vara önskligt.

Enligt andra stycket av 20 § inträder ersättningsskyldighet,. om

smitta överföres efter det Konungens befallningshavande meddelat föreskrift

angående smittade norska renars återförande till hemlandet. Denna

bestämmelse är ej strängare än med konventionen låter sig förena. Billig
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

41

heten synes emellertid fordra, att såsom avgörande tidpunkt i ornförmälda

hänseende sättes ej redan meddelandet av föreskriften utan den

tid för återförandet, som Konungens befallningshavande icke lär underlåta

att i föreskriften angiva.

I 42 § stadgas, att norska renar, som åtföljt svenska renar hit

till riket, skola i visst fall av de svenska renägarna återföras till Norge

inom ett år från det djuren hit inkommit. Det kan måhända anmärkas,

att de norska renägarnas intresse synes bliva genom detta stadgande

mindre väl tillgodosett än genom motsvarande bestämmelse i konventionen,

vars 189 § ålägger de svenska lapparna att redan vid nästa flyttning

över gränsen medföra de norska renarna.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagms protokoll 1010. 1 samt. 174 Käft. (Nr 202.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Katigt. May.ts proposition nr 202.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Sciiotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för

utrikes ärendena samt chefen för civildepartementet anmälde tillförordnade

chefen för justitiedepartementet statsrådet Undén lagrådets den 1 mars

1919 avgivna utlåtande över det den 21 februari 1919 till lagrådet remitterade

förslaget till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen

den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas

rätt till renbetning.

Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt anförde

att i anledning av de utav lagrådet gjorda erinringarna 6, 20 och 42 §§

i lagförslaget blivit något jämkade ävensom att i förslaget vidtagits ett

par mindre ändringar av formell natur.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

43

Föredraganden uppläste därefter det sålunda jämkade förslaget till

lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari

1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till

renbetning samt hemställde — under erinran tillika att, såsom protokollet

för utrikesdepartementsärenden för denna dag utvisar, Kungl.

Maj:t beslutat äska riksdagens godkännande av nämnda konvention —

att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Adel Wifvesson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:180 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919 a1 i texten
  2. 1LU 1919:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige s. 6 i texten