Angående höjning av underhåll och pensioner m. m. till indelt manskap vid armén och flottan
1919-03-07 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:204, Angående höjning av underhåll och pensioner m. m. till indelt manskap vid armén och flottan
Dokumentets text
Kungl May.ts Proposition Nr 204.
1
Nr 204.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående höjning av
underhåll och pensioner m. m. till indelt manskap vid
armén och flottan; given Stockholms slott den 7 mars
1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels medgiva,
att indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår, som avskedats
före den 1 januari 1910 och som styrker sig vara i behövande
omständigheter, må från och med den 1 januari 1919 komma i åtnjutande
av gratial från Vadstena krigsmanshuskassa enligt samma grunder,
som gälla beträffande sådant manskap, som avskedats efter nämnda
tidpunkt,
att gratial från Vadstena krigsmanshuskassa och pensioner genom
flottaus pensionskassa till avskedade båtsmän (marinsoldat) må från och
med den 1 januari 1919 utgå med 200 kronor för varje underhållseller
pensionstagare vid fyllda 67 år, samt
att från Vadstena krigsmanshuskassa enligt gällande bestämmelser
utgående korprals- och vicekorpralstillägg må från och med den 1
januari 1919 höjas till 60 kronor respektive 30 kronor för år räknat;
dels att till förhöjning i gratialen åt avskedat manskap vid armén
under tionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1919 anvisa etf förslagsanslag
av 340,000 kronor;
dels att till förhöjning i pensionerna åt avskedade båtsmän under
tionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 16,000 kronor;
dels att under tionde huvudtiteln av riksstaten för år 1920 uppföra
ett nytt ordinarie anslag, benämnt »Ytterligare förhöjning i gratialen åt
avskedat manskap, förslagsanslagx>, och under detta anslag anvisa ett belopp
av 365,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 176 liiift. (Nr 204.)
848 19 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
dels ock att höja det under riksstatens tionde huvudtitel upptagna
ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,
kronor 270,000: —
» 18,000: —
kronor 288,000: —
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
nu . .
med
till.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
3
Utdrag av protokollet över lantför svar sär enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 7 mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning inom lantförsvars-, sjöförsvars- och
finansdepartementen anhöll chefen för förstnämnda departement, statsrådet
Nilson, att få underställa Kungl. Maj:ts prövning ett av särskilda
sakkunniga den 17 februari 1919 avgivet betänkande i fråga om tilldelande
av underhåll och pensioner till indelt manskap vid armén och
flottan samt yttrade därvid följande:
»Med anledning av riksdagens därom gjorda framställning uppdrog
chefen för lantförsvarsdepartementet, jämlikt den 13 augusti 1917 erhållet
bemyndigande, åt ledamöterna av riksdagens andra kammare,
regementsläkaren C. F. Vahlquist och redaktören O. F. Bogren samt
t. f. krigsrådet J. G. L. C. Stenberg att såsom sakkunniga skyndsam
-
4
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 204.
14u gällande
bestämmelser.
mast möjligt verkställa utredning, huruvida och under vilka villkor det
skulle kunna medgivas indelt manskap med minst 20 men under 25
tjänstår, som avskedats före den 1 januari 1910 och vore i behövande
omständigheter, att likställas med sådant manskap, avskedat efter sistnämnda
tidpunkt.
Vidare uppdrogs med anledning av riksdagens därom gjorda framställning
genom kuugl. brev den 30 augusti 1918 åt nämnda sakkunniga
att vid fullgörandet av berörda uppdrag jämväl utreda, huruvida
och under vilka villkor underhåll och pensioner till avskedat indelt
manskap vid armén och flottan skulle kunna utgå med ett belopp av
200 kronor årligen till varje underhålls- och pensionsberättigad vid
fyllda 67 år.
Under fortgången av de sakkunnigas arbete hava till dem jämväl
överlämnats tre särskilda från indelta soldater till Kungl. Maj:t ingivna
framställningar i fråga om det indelta manskapets ekonomiska förhållanden
efter avskedet.
De sakkunniga hava nu med skrivelse den 17 februari 1919 överlämnat
betänkande och förslag rörande de till dem hänskjutna frågorna.
över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av arméförvaltningens
civila departement, marinförvaltningen, statskontoret och
direktionen över flottans pensionskassa.
Jag övergår nu till att närmare redogöra för det av de sakkunniga
framställda förslaget ävensom för de däröver avgivna yttrandena.
I. Tilldelande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa till indelt
manskap med minst 20 men under 25 tjänstår, som avskedats före den
1 januari 1910 och är i behövande omständigheter.
För erhållande av gratial från Vadstena krigsmanshuskassa
erfordrades före år 1910 en tjänstetid av minst 25 år.
Genom kungl. kungörelse den 6 augusti 1909 angående ändrade
bestämmelser i fråga om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
vilken kungörelse trädde i kraft den 1 januari 1910, förordnades
emellertid, att avsked finge meddelas indelt manskap efter uppnådda
20 tjänstår med rätt att anmälas till underhåll på expektans i Vadstena
krigsmanshuskassas tredje klass, så snart den avskedade uppnått
50 års ålder.
Enligt nyssnämnda kungörelse ävensom kungörelsen den 6 november
1914 angående förhöjning i gratial från Vadstena krigsmanshus
-
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 204.
5
kassa utgår underhållet till efter den 1 januari 1910 avskedat indelt
manskap med minst 20 men under 25 tjänstår med följande årliga
belopp, nämligen
till den, som fyllt 50 men ej 60 levnadsår, med 36 kronor i krigsmanshuskassans
tredje klass jämte 25 kronor underhållsförhöjning
eller med tillhopa 61 kronor,
till den, som fyllt 60 levnadsår, med 100 kronor;
till den, som är född år 1848, med 110 kronor;
till den, som är född år 1847, med 125 kronor, samt
till den, som är född tidigare än den 1 januari 1847, med 200
kronor.
Korpraler och vicekorpraler erhålla härutöver ett årligt tillägg av
24 kronor respektive 12 kronor.
Som begravningshjälp efter avliden underhållstagare utgår till den
avlidnes rättsinnehavare ett belopp av 30 kronor.
Uti § 5 av lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i
anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
stadgas, att vid bestämmande av årsinkomst enligt § 7 i sistnämnda
lag hänsyn icke skall tagas till bland annat underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa.
Den genom kungörelsen den 6 augusti 1909 vidtagna sänkningen
av tjänståldern för erhållande av rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
har av en del f. d. indelta soldater, avskedade före den
1 januari 1910 och med en tjänstålder av mellan 20 och 25 år, missuppfattats
och antagits gälla även dem. På grund härav har årligen
ett flertal framställningar om tilldelande av underhåll åt dylika f. d.
indelta soldater gjorts hos arméförvaltningen. Då dessa ansökningar
icke kunnat av ämbetsverket bifallas, hava en del f. d. soldater,
som befunnit sig i särskilt behövande omständigheter, vänt sig till enskilda
riksdagsmän med anhållan, att dessa måtte genom framställningar
till riksdagen söka skaffa dem hjälp i deras nödställda belägenhet.
I åtskilliga fall har också riksdagen under de senaste åren på
framställning av enskilda motionärer beviljat understöd åt f. d. indelta
soldater med en tjänstålder av mellan 20 och 25 år, då de visat sig
vara i behövande omständigheter.
Då jämväl vid 1917 års riksdag åtskilliga motioner inom riksdagen
väckts om understöd åt behövande f. d. indelta soldater med
sistnämnda tjänstålder, hemställde herr C. F. Vahlquist uti en inom
andra kammaren avgiven motion, att riksdagen måtte i skrivelse hos
1917 års
riksdags
skrivelse.
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
De sakkunnigas
förslag.
Kungl. Maj:t begära utredning angående utsträckning i viss närmare
angiven omfattning av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Uti sin skrivelse den 12 juni 1917 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens tionde huvudtitel anförde riksdagen, att den
för sin del funnit motionärens framställning synnerligen behjärtansvärd.
Såsom motionären framhållit, syntes det emellertid i sakens dåvarande
läge icke vara möjligt att angiva den erforderliga ökningen av det
ifrågavarande anslaget. Arméförvaltningens civila departement hade
också i avgivet yttrande framhållit, hurusom tiden icke medgivit en
tillförlitlig beräkning av nämnda anslagsökning. Det hade under sådana
förhållanden synts riksdagen vara nödigt, att den i motionen
upptagna frågan gjordes till föremål för särskild utredning, vilken
lämpligast borde utföras genom Kungl. Maj:ts försorg. Riksdagen
hade alltså, behjärtande de f. d. indelta soldaternas i de flesta fall
säkert mycket bekymmersamma ställning, ansett sig böra bifalla motionärens
framställning. På grund av vad sålunda förekommit anhölle
riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte snarast låta utreda, huruvida och
under vilka villkor det skulle kunna medgivas indelt manskap
med minst 20 men under 25 tjänstår, som avskedats före den 1 januari
1910 och vore i behövande omständigheter, att likställas med sådant
manskap avskedat efter sistnämnda tidpunkt och sålunda komma
i åtnjutande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa enligt de
närmare bestämmelser, vilka funnes angivna i 1914 års senare riksdags
beslut och Kungl. Maj:ts på grund därav utfärdade kungörelse den 6
november 1914, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
De sakkunniga, vilka, såsom förut nämnts, erhållit i uppdrag att
verkställa den av riksdagen sålunda begärda utredningen, hava härom
anfört i huvudsak följande:
Då de f. d. indelta soldater, vilka i riksdagens skrivelse avsåges,
avgått ur tjänsten med en tjänstålder, som understege den, vilken
vid deras antagande i eller avsked ur tjänsten varit föreskriven för
rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, förelåge ingen
rättslig grund för dem till underhåll från sagda kassa. Å andra sidan
syntes dock hänsyn böra tagas till, att de tjänat staten under en rätt
avsevärd tid, och att, om än tjänstgöringen i allmänhet endast omfattat
en mindre del av varje år, de dock hela den tid, de genom kontrakt
varit bundna vid sina regementen, haft skyldighet att, när helst så
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
7
påfordrats på grund av krig eller mobilisering, rycka in i tjänst.
Det måste därför synas billigt, att de, vilka tjänat staten så lång tid,
som erkänsla bärför av staten bereddes någon bjälp på ålderdomen utöver
vad som tillkomme alla och en var annan svensk medborgare,
åtminstone i sådana fall, då fattigdom och sjukdom botade att försätta
soldaterna i verklig nöd. Med all sannolikhet både också åtskilliga av
dessa soldater på grund av sjuklighet med därav uppkommen oförmåga
att uppfylla militärtjänstens krav nödgats lämna tjänsten, innan de
kunnat förvärva det minimiantal tjänstår, som före år 1910 varit föreskrivet
som villkor för att bliva berättigad till underhåll på expektans
från Vadstena krigsmanshuskassa. Till denna sjuklighet hade nog i
ej så få fall den krävande militärtjänsten i sin mån bidragit, även om
sjukligheten vid avskedstagandet icke varit i så hög grad utvecklad,
att soldaterna på grund härav ansetts kunna vara berättigade till underhåll
från nämnda kassa enligt då gällande bestämmelser.
Denna billighetssynpunkt framträdde så mycket kraftigare, som
efter den 1 januari 1910 indelta soldater med minst 20 men under 25
tjänstår ägde rätt att, så snart de uppnått 50 års ålder, anmälas till
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, ehuru dessa indelta soldater
numera ej i samma utsträckning användes till vapentjänst som
deras äldre redan avskedade kamrater, utan i huvudsak användes i den
inre tjänsten som dagkorpraler, kökspersonal och bevakningsmanskap
vid lägerplatser eller förråd, en i och för sig ansvarsfull, men dock betydligt
mindre kroppsansträngande tjänstgöring. Visserligen komme
dessa f. d. indelta soldater liksom svenska medborgare i allmänhet i
åtnjutande av de fördelar, lagen om allmän pensionsförsäkring av den
30 juni 1913 beredde, men denna lag bleve fullt genomförd först från
och med år 1964, och under övergångstiden utginge pensionerna i
synnerhet för män av den ålder vid lagens ikraftträdande som den, de
f. d. indelta soldaterna uppnått, med så låga belopp, att någon avsevärd
lättnad genom denna lags tillämpning ej kunde beredas dem i
deras ofta nödställda belägenhet.
Ehuru alltså någon författningsenlig rätt till underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa icke förelåge för f. d. indelta soldater med
minst 20 men under 25 tjänstår, avskedade före den 1 januari 1910,
men det ovedersägligen vore med rättvisa och billighet förenat, att
staten toge hand om dessa sina tjänare, när nöden så verkligen krävde,
funne de sakkunniga skäligt föreslå, att underhåll måtte tillkomma sådana
av dessa soldater, som visade sig vara i verkligt behövande omständigheter.
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
Vid de särskilda tillfällen, då riksdagen beviljat underhåll åt enskilda
f. d. indelta soldater, hade dessa alltid medgivits minst samma
förmåner, som tillkomme dem, som uppfyllt för underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa föreskrivna villkor. De sakkunniga ansåge
därför, att det underhåll, som skulle tilldelas nu ifrågavarande f. d. indelta
manskap, borde utgå efter samma grunder, som vore fastställda
för de efter den 1 januari 1910 avskedade indelta soldater med lika
tjänstgöringstid. Underhållet skulle alltså komma att utgå med följande
belopp, nämligen
till den, som fyllt 50 men ej 60 år.................... kronor 61: —
» » » x> 60 år .......................................... » 100: —-
» » » vore född år 1848 ......................... » 110: —
» » » » » » 1847 ........................... » 125: —
> » » x> x> före den 1 januari 1847 5 200: —
Utöver det vanliga underhållet borde till korpraler och vicekorpraler,
vilka uppfyllt i kungl. brevet den 6 maj 1881 föreskrivna villkor,
utgå korprals- och vice korpralstillägg med föreskrivna belopp. Därjämte
borde jämväl till avliden underhållstagares rättsinnehavare utgå
begravningshjälp med därför bestämt belopp.
För bedömandet av, vilka kostnader det av de sakkunniga framlagda
förslaget skulle medföra för statsverket, hade de sakkunniga sökt
förskaffa sig kännedom om antalet av det f. d. indelta manskap, som
förslaget omfattade. Av verkställda utredningar hade framgått, att
antalet, som vore i livet den 1 januari 1918, utgjorde 1,068, därav 53
korpraler och 28 vicekorpraler. Av dessa 1,068 f. d. indelta soldater
vore 2 över 90 år, 17 mellan 80 och 90 år, 75 mellan 70 och 80 år,
236 mellan 60 och 70 år, 724 mellan 50 och 60 år och endast 14
under 50 år. Den yngste vore född år 1870. Vidare hade framgått,
att 172 vore allmänt okända och 82 utflyttade till Amerika. Av dessa
båda kategorier hade de sakkunniga emellertid vid beräkningen av
antalet blivande underhållstagare endast ansett sig böra medtaga det
antal av de som allmänt okända upptagna, vilket enligt den vid kostnadsberäkningarna
använda dödlighetstabellen kunde antagas vara i
livet.
Med ledning av de sålunda erhållna uppgifterna hade de sakkunniga
låtit genom byråchefen i pensionsstyrelsen K. Dickman beräkna
kostnaderna för genomförande av det uppgjorda förslaget. Av denna
beräkning framginge, att kostnaderna skulle utgöra:
9
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 204.
År
Kr.
År
Kr.
1919 ..................
.................... 100,800
1942 .................
.................. 36,600
1920 .................
................ 102,500
1943 ....................
................. 32,800
1921 ................
.................... 104,500
1944 ...................
.................. 29,000
1922 ...............
.................... 105,300
1945 ....................
.................. 25,300
1923 ................
................... 104,900
1946 ....................
.................. 21,700
1924 ..................
.................... 103,400
1947 .................
.................. 18,500
1925 .................
.................... 101,400
1948 ..................
................. 15,600
1926 ..............
................... 98.400
1949 ...................
.................. 12,900
1927 ..................
.................... 95,200
1950 ...................
.................. 10,600
1928 ..................
.................... 91,800
1951 ...................
................ 8,800
1929 .................
................... 88,300
1952 ..................
7,000
1930 ..................
................ 84,600
1953 ................
................. 5,600
1931 ..................
................... 80,900
1954 ....................
................. 4,200
1932 ..................
................... 77,100
1955 ..................
3,000
1933 .................
................. 73,300
1956 ...................
2,200
1934 .................
.................... 69,400
1957 ..................
................. 1,500
1935 .................
.................. 65,400
1958 .....................
.................. 1,100
1936 ................
.................... 61,300
1959 ....................
................. 800
1937 ..................
..................... 57,200
1960 .....................
.................. 500
1938 ..................
................. 53,000
1961 ....................
.................. 400
1939 ..................
.................... 48,900
1962 ....................
.................. 300
1940 .................
.................. 44,700
1963 ....................
.............. 200
1941 ..................
.................. 40,700
1964 ...................
.................. 100
Ovannämnda belopp utgjorde årliga kostnaden för tilldelande av
underhåll åt och begravningshjälp efter samtliga före den 1 januari
1910 avskedade indelta soldater med minst 20 men under 25 tjänstår
enligt de bestämmelser, vilka funnes angivna i kungörelsen den 6 november
1914. Emellertid hade de sakkunniga föreslagit, att dylika
förmåner endast borde tilldelas sådana av dessa indelta soldater, vilka
visade sig verkligen vara i behov av understöd. Ovan angivna belopp
utgjorde därför maximikostnaden för förslagets genomförande. Enär
det emellertid ej varit möjligt att med någon säkerhet beräkna, huru
stort antal av de nu ifrågavarande avskedade indelta soldaterna, som
befunne sig i behövande omständigheter, men, så vitt av de infordrade
uppgifterna framginge, dessa soldater endast i undantagsfall ej befunne
sig i dylika omständigheter, ansåge sig de sakkunniga, när det gällde
beräkna erforderliga medel för kostnadernas bestridande, böra upptaga
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 176 käft. (Nr 204.) 848 to 2
Arméförval tningens
civila
departements
yttrande.
Stats
kontorets
yttrande.
10 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 204.
hela det belopp, vartill kostnaderna enligt byråchefen Dickmans beräkningar
skulle kunna komma att årligen uppgå.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga,
dels att indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår, som
avskedats före den 1 januari 1910, måtte förklaras berättigat till underhåll
från Vadstena krigsmansbuskassa i likhet med sådant manskap avskedat
efter nämnda tidpunkt under villkor, att underhåll ej tilldelades
annan än den, som styrkte sig vara i behövande omständigheter,
dels ock att det sålunda föreslagna underhållet måtte få utgå från
och med den 1 januari 1919.
Arméförvaltningens civila departement har uti sitt i ärendet avgivna
yttrande tillstyrkt bifall till de sakkunnigas förslag. Frågor,
huruvida de underhållssökande kunde anses hava styrkt sig vara i behövande
omständigheter, ansåge departementet lämpligen böra överlämnas
till dess avgörande i samband med prövningen av underhållsärendena
i övrigt.
Statskontoret har på de skäl, som av de sakkunniga åberopats och
anförts, ansett sig kunna tillstyrka bifall till deras förslag, att indelt
manskap vid armén med minst 20 men under 25 tjänstår, som avskedats
före den 1 januari 1910, måtte förklaras berättigat till underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa i likhet med sådant manskap avskedat
efter nämnda tidpunkt under villkor likväl, att underhåll ej tilldelades
annan än den, som styrkte sig vara i behövande omständigheter. Till
förmån för detta förslag kunde ytterligare anföras, att därigenom skulle
i avseende å tjänstålder för erhållande av underhåll åvägabringas
likställighet mellan det indelta manskapet vid armén och motsvarande
manskap vid marinen, vilket senare sedan gammalt varit berättigat till
pension efter 20 års tjänst. Det syntes emellertid kunna ifrågasättas,
huruvida icke för vinnande av ytterligare likställighet mellan dessa
båda grupper underhållet från krigsmanshuskassan i nu ifrågavarande
fall, där det gällde beviljande av underhåll åt f. d. indelt manskap, som
förut icke varit därtill berättigat, borde utgå först vid uppnådd levnadsålder
av 55 år, såsom gällde i avseende å pension till indelt manskap
vid marinen. Då statskontor-et antoge, att de sakkunniga icke avsett,
att behovet av understöd skulle styrkas vid varje tillfälle, då utbetalning
skulle ifrågakomma, utan att avsikten vore, att, sedan behovet en
gång styrkts, underhållsbrev skulle för vederbörande utfärdas att gälla
för framtiden utan ytterligare intyg om behövande omständigheter,
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
11
syntes det vara av vikt, att en noggrann utredning om vederbörandes
ekonomiska ställning förebringades, innan sådant brev utfärdades; detta
särskilt med hänsyn till erfarenheten av att det i allmänhet icke mötte
svårighet att erhålla intyg om behov av understöd.
I likhet med de sakkunniga anser även jag det vara med billigheten
överensstämmande, att det avskedade indelta manskap, varom här är
fråga och som befinner sig i behövande omständigheter, såsom erkänsla
för den långa tid de tjänat vid armén, komma i åtnjutande av något
understöd av statsmedel utöver de förmåner, som tillkomma dem enligt
bestämmelserna om allmän folkpensionering. På grund härav och under
hänvisning till 1917 års riksdags i ärendet gjorda uttalande, finner jag
mig böra tillstyrka, att indelt manskap med minst 20 men under 25
tjänstår, som avskedats före den 1 januari 1910 och som styrker sig
vara i behövande omständigheter, förklaras från och med den 1 januari
innevarande år berättigat till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Beträffande de grunder, efter vilka underhållen böra utgå, ävensom
i fråga om underhållsbeloppens storlek ansluter jag mig till de sakkunnigas
av arméförvaltningens civila departement förordade förslag. Att,
såsom statskontoret ifrågasatt, för vinnande av likställighet mellan ifrågavarande
indelta manskap och motsvarande manskap vid marinen låta
underhållet till det förra utgå först vid en uppnådd levnadsålder av
55 år, synes mig så mycket mindre påkallat, som därigenom den av
riksdagen och de sakkunniga åsyftade likställigheten med arméns efter
1909 års utgång avskedade indelta manskap skulle uppgivas.
Frågor rörande beviljande av understöd, varom här är fråga, torde
lämpligen böra överlämnas till arméförvaltningens civila departements
prövning och avgörande. Att understöd därvid icke bör tillerkännas
annan än den, om vars ekonomiska ställning en noggrann utredning
blivit förebragt, torde få anses självfallet.
II. Förhöjning till 200 kronor vid fyllda 07 år av underhåll från Yadstena
krigsmanshuskassa och pensioner genom flottans pensionskassa till
allt avskedat underhålls- och pensionsberättigat indelt
manskap vid armén och flottan.
På grund av 1914 års senare riksdags beslut i fråga om höjning
av underhåll och pensioner till avskedat manskap vid armén och flottan
utfärdade Kungl. Maj:t genom kungörelser den 30 oktober och den 6
Departe
mentschefen.
Nuvarande
bestämmelser.
12
Kung!. Maj:t$ Proposition Nr 204.
De nuvarande
underhållen ''
och pensionerna
och lagen
om allmän
pensionsförsäkring.
november 1914, den förra beträffande båtsmän och marinsoldater samt
den senare beträffande arméns manskap, bestämmelser angående vissa
höjningar från och med den 1 januari 1915 i dittills fastställda pensioner
åt f. d. båtsmän och marinsoldater genom flottans pensionskassa och
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa till arméns manskap.
Enligt dessa bestämmelser skola nämnda underhåll och pensioner
utgå med följande belopp, nämligen:
med 100 kronor till nuvarande och blivande underhålls- eller pensionstagare,
vilka uppnått en ålder av 60 år;
med 200 kronor till underhålls- eller pensionstagare, som är född
tidigare än den 1 januari 1847;
med 125 kronor till underhålls- eller pensionstagare, som är född
under år 1847; samt
med 110 kronor till underhålls- eller pensionstagare, som är född
under år 1848.
Avsikten med fastställande av dessa olika underhålls- eller pensionsbelopp
för avskedat indelt manskap med över 60 levnadsår var att, efter
ikraftträdandet den 1 januari 1914 av lagen om allmän pensionsförsäkring
den 30 juni 1913, i möjligaste mån bereda alla från Vadstena krigsmanshuskassa
underhållsberättigade soldater eller genom flottans pensionskassa
pensionerade båtsmän och marinsoldater lika stor ekonomisk
hjälp vid viss ålder. De förmåner nämnda lag bereder svenska medborgare
visade sig nämligen komma att få ett stort inflytande på frågan
om fastställandet av det understödsbelopp, som staten skäligen syntes
böra lämna avskedat manskap vid armén och flottan.
Enligt lagen om allmän pensionsförsäkring utgår dels en avgiftspension,
vilken var och en genom erläggande av föreskrivna årliga avgifter
tillförsäkrar sig, dels ock, då varaktig oförmåga till arbete föreligger,
ett pensionstillägg av allmänna medel. Detta pensionstillägg utgöres
dels av ett bestämt belopp, beroende av pensionstagarens årsinkomst
utöver all pension enligt pensionsförsäkringslagen, dels av en
förhöjning med ett belopp, beroende av summan utav de pensionsavgifter,
vilka pensionstagaren erlagt. Den förra delen av pensionstillägget utgör
för pensionstagare, som ej åtnjuter någon inkomst eller vars årsinkomst
ej överstiger 50 kronor, 150 kronor för man.
För de indelta soldaterna eller för båtsmännen, vilka i allmänhet
redan nått en rätt hög ålder och på grund därav endast komma att
erlägga ett fåtal årsavgifter, enär skyldighet att erlägga dylika upphör med
66. levnadsåret, är det således huvudsakligen pensionstillägget, som kan
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
13
få någon egentlig ekonomisk betydelse. Då pensionstillägg endast kan
tillkomma den, som erlagt vissa pensionsavgifter och således även äger
rätt till avgiftspension, men ändamålet med pensionsförsäkringslagen
är att bereda hjälp åt alla behövande arbetsinvalider, hava personer,
som fyllt 15 år, men av olika anledningar befriats från erläggande av
pensionsavgifter, tilldelats rätt till understöd till samma belopp och enligt
samma grunder, som gälla för pensionstillägg.
Enligt § 37 i lagen om allmän pensionsförsäkring voro alla personer,
vilka den 1 januari 1914 fyllt 67 år och alltså voro födda före den 1
januari 1847, undantagna från de förmåner, lagen avsåg att bereda.
Vidare var under de fem första åren av lagens tillämpning, åren 1914
—1918, genom särskilda övergångsbestämmelser en inskränkning fastställd
i rätten till pensionstillägg eller understöd, så att dylika utgingo för
dessa år till därtill berättigade med endast respektive 50, 60, .70, 80 och 90
procent av beloppet, eller med respektive 75, 90,105, 120 och 135 kronor.
Med anledning härav bestämdes genom kungörelserna den 30 oktober
och den 6 november 1914 pensioner genom flottans pensionskassa
till båtsmän och marinsoldater samt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
till olika belopp allt efter de förmåner, vilka de avskedade
båtsmännen eller soldaterna kunde beräknas i varje fall få uppbära från
folkpensioneringen, så att pensionen eller underhållet tillsammans med
bidraget enligt sagda lag skulle bliva tillräckligt för att skydda båtsmännen
eller soldaterna från att lida nöd på ålderns dagar.
Underhållet eller pensionen för de därtill berättigade, vilka voro
födda före den 1 januari 1847 och alltså helt uteslutna från de förmåner,
pensionsförsäkringslagen beredde, sattes till 200 kronor.* För de
underhålls- eller pensionstagare, vilka voro födda under år 1847 och
enligt nämnda lags övergångsbestämmelser alltså kunde erhålla i högsta
pensionstillägg eller understöd 75 kronor, sattes underhållet från krigsmanshuskassan
eller pensionen genom flottans pensionskassa till 125
kronor. För dem, vilka voro födda år 1848 och alltså kunde erhålla
högst 90 kronor i pensionstillägg eller understöd från folkpensioneringen,
sattes underhållet eller pensionen till 110 kronor. För de underhållseller
pensionstagare, vilka voro födda åren 1849—1851 och alltså från
folkpensioneringen kunde erhålla högst respektive 105, 120 och 135
kronor, fastställdes däremot ej någon ökning av det belopp, 100 kronor,
vartill underhållet eller pensionen höjts vid 60 års ålder, enär underhållet
eller pensionen tillsammans med oavkortat pensionstillägg eller
understöd i varje fall skulle uppgå till minst 200 kronor.
14
Riksdagens
skrivelse den
21 juni 1918.
Ds sakkunnigas
förslag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
På grund av 1915 års riksdags beslut hava emellertid bestämmelserna
i ovannämnda § 37 av lagen om allmän pensionsförsäkring erhållit
ändrad lydelse enligt lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1.913. Uti § 3 mom. 2 av förstnämnda
lag stadgas nämligen, att även den, som vid 1914 års ingång fyllt 67
år, äger rätt till understöd eller ökning därav till 50 procent av i lagen
om allmän pensionsförsäkring eljest stadgat belopp.
Rätt till delaktighet av de förmåner, lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring ursprungligen erbjöd, har således genom denna
ändring blivit betydligt utsträckt, vilket haft till påföljd, att förut angivna
skäl bortfallit för tilldelande av ett högre underhåll ur Vadstena
krigsmanshuskassa eller högre pension genom flottans pensionskassa åt
sådana underhållsberättigade soldater eller båtsmän, vilka varit födda
före år 1847.
Uti sin skrivelse den 21 juni 1918 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens tionde huvudtitel anmälde riksdagen, att uti
eu inom riksdagen väckt motion hemställts om avlåtande av skrivelse
till Kungl. Magt med begäran om utredning, huruvida och under vilka
villkor underhåll och pensioner till avskedat indelt manskap vid armén
och flottan måtte kunna utgå med 200 kronor årligen till varje underhålls-
och pensionsberättigad vid fyllda 67 år.
Riksdagen hade ansett det med motionen avsedda syftet behjärtansvärt
och rättvist. Då genom numera utfärdad lag underhållstagare,
vilka vid 1914 års ingång fyllt 67 år, tillerkänts understöd med 50
procent ‘av i allmänna pensionsförsäkringslagen stadgat belopp, torde
anledning icke förefinnas att jämlikt 1914 års bestämmelser låta underhållstagare,
födda år 1847 och senare, vid 67 års ålder komma i åtnjutande
av ett mindre underhåll än det, som utginge till dem, vilka
vore födda före år 1847. Det syntes därför vara önskvärt, att en utredning,
på sätt i motionen blivit ifrågasatt, snarast möjligt komme
till stånd.
Riksdagen anhölle därför, att Kungl. Maj:t måtte låta. utreda,
huruvida och under vilka villkor underhåll och pensioner till avskedat
indelt manskap vid armén och flottan kunde utgå med ett belopp av
200 kronor årligen till varje underhålls- och pensionsberättigad vid
fyllda 67 år.
De sakkunniga, vilka, såsom förut nämnts, erhållit i uppdrag att verkställa
den av riksdagen sålunda begärda utredningen, hava anfört, att då
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
det motiv, som föranlett stadgandena i kungörelserna den 30 oktober och
den 6 november 1914 angående högre pensioner genom flottans pensionskassa
och högre underhåll i Vadstena krigsmanshuskassa, bortfallit
genom den av 1915 års riksdag beslutade ändringen i lagen den 30 juni
1913 angående allmän pensionsförsäkring, de sakkunniga funne det
vara med rättvisa och billighet förenat, att de underhållstagare i Vadstena
krigsmanshuskassa och genom flottans pensionskassa pensionerade båtsmän,
vilka vore födda efter 1847 års ingång, bleve berättigade att vid
67 års ålder uppbära samma belopp i underhåll eller pension som sina
före nämnda dag födda kamrater, eller 200 kronor för år räknat. Denna
höjning av underhålls- och pensionsbeloppen hade enligt de sakkunnigas
mening bort vidtagas samtidigt med att ovannämnda ändring gjordes
i 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring. Då så emellertid ej skett,
funne de sakkunniga det så mycket angelägnare, att rättelse snarast
möjligt komme till stånd.
För bedömande av vilka kostnader förslagets genomförande skulle
medföra för statsverket hade de sakkunniga sökt förskaffa sig kännedom
om antalet av och födelseåren för det arméns och flottans avskedade
eller i tjänst varande manskap, som skulle kunna komma i åtnjutande
av den föreslagna förhöjningen i underhållet eller pensionen. Av inhämtade
upplysningar hade framgått, att vid 1918 års ingång 7,704
man, födda år 1847 eller senare, uppbure underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
och att av dessa underhållstagare 353 man vore födda
år 1847 och 376 man år 1848. Avskedade på expektans vore 365 man
med rätt att vid fyllda 50 års ålder komma i åtnjutande av underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa. Fortfarande i tjänst kvarstode vid
nämnda tidpunkt 2,489 man, av vilka ej mindre än 1,148 redan uppnått
25 tjänstår och alltså vore berättigade att vid avskedet omedelbart
komma i åtnjutande av underhåll.
Vidare både framgått, att vid 1918 års ingång 459 f. d. båtsmän,
födda 1847 eller senare, uppbure pensioner genom flottans pensionskassa,
samt att av dessa pensionstagare 30 man vore födda år 1847 och 33
man år 1848. I tjänst kvarstode vid samma tidpunkt 23 båtsmän. Antalet
avskedade båtsmän, vilka enligt gällande bestämmelser vore till
pensions erhållande berättigade men ännu ej blivit därtill anmälda, utgjorde
47 man.
Med ledning av de sålunda erhållna uppgifterna hade de sakkunniga
låtit genom byråchefen Dickman beräkna de kostnader, som genomförandet
av de sakkunnigas förslag skullo medföra för varje år från
och med år 1919. Av denna beräkning framginge, att en höjning av
16
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
underhållsbeloppen från Vadstena JcrigsmanshusJcassa till 200 kronor vid
fyllda 67 år för såväl det enligt nu gällande bestämmelser underbållsberättigade
f. d. eller i tjänst varande indelta manskapet som för det
f. d. indelta manskap, vilket avgått ur tjänst före den 1 januari 1910
med minst 20 men under 25 tjänstår, skulle medföra en ökning i
Vadstena krigsmansbuskassas utgifter med följande årliga belopp:
För år
Kr.
1919 ...................
.................. 182,400
1920 ....................
................... 214,900
1921 ...................
................... 245,300
1922 ....................
................... 277,000
1923 ....................
................... 310,600
1924 ....................
.................... 343,200
1925 ....................
.................. 375,100
1926 ...................
................... 402,400
1927 ...................
................... 425,700
1928 ....................
443,800
1929 ....................
.................... 456,800
1930 ...................
.................... 464,700
1931
467,300
1932
.................. 464,500
1933 ...................
.................... 456,900
1934 ..................
.................... 446,200
1935 ..................
.................... 431,200
1936 ..................
.................... 412,300
1937 ...................
.................... 393,200
1938 ...................
.................. 374,300
1939 .................
.................... 355,500
1940 ..................
................... 336,400
1941 ...................
................... 317,200
1942 ..................
................... 298,400
1943 ...................
................... 279,900
1944
.................... 261,600
1945 ............
.................... 245,000
1946 ..................
.................... 229,800
1947 ...................
.................... 217,700
1948 ...................
.................... 206,200
1949 ...................
................... 194,200
1950 ................
................... 182,300
För år
Kr.
1951 ....................
.................. 170,000
1952 ...................
................... 156,900
1953 ....................
................... 142,500
1954 ....................
.................. 125,800
1955 ....................
................... 108,400
1956 ....................
................... 92,200
1957 ....................
................... 81,500
1958 ....................
...... 73,100
1959 ....................
................... 65,500
1960 ....................
................... 57,000
1961 ....................
.................. 49,100
1962 ....................
................... 42,000
1963 ....................
.................. 35,600
1964 ....................
.................. 29,900
1965 ....................
................... 24,800
1966 ....................
................... 20,400
1967 ...................
................... 16,600
1968 ....................
.................... 13,300
1969 ....................
...... 10,500
1970 ...................
.................... 8,300
1971 ....................
.................... 6,400
1972 ....................
4,800
1973 ...................
3,500
1974 ....................
.................... 2,600
1975 ....................
2,000
1976 ....................
.................... 1,500
1977 ...................
................... 1,100
1978 ...................
.................... 800
1979 ....................
.................... 500
1980 ...................
.................... 300
1981 ...................
.................... 200
1982 ...................
.................... 100
17
Kungl. May.ts Proposition Nr 204.
Kostnaderna för höjning av den till avskedade båtsmän utgående
pensionen genom flottans pensionskassa till 200 kronor vid 67 år skulle
belöpa sig till följande belopp: •
År
Kr.
År
Kr.
1919..........
.............. .......
..... 16,000
1940 .......................
................. 12,200
1920 .............
.......................
..... 18,500
1941......................
.................. 10,700
1921.............
..... 20,800
1942 ......................
................. 9,300
1922 .............
..... 22,800
1943 .......................
................. 8,000
1923 ...........
..... 24,800
1944 ......................
................. 6,700
1924 ..........
..... 26,400
1945 .......................
................. 5,600
1925 .............
.......................
..... 27,600
1946 .......................
.................. 4,600
1926 .............
......................
..... 28,400
1947 .......................
................. 3,800
1927 ...........
..... 28,800
1948 ......................
................. 3,100
1928 ............
..... 29,000
1949 ....................
.................. 2,500
1929 ............
..... 28,800
1950 .....................
.................. 2,000
1930 .............
..... 28,400
1951.......................
................. 1,500
1931............
..... 27,600
1952 .......................
‘................ 1,100
1932 .............
..... 26,400
1953 .......................
................. 800
1933 ............
..... 24,800
1954 .......................
................. 700
1934 ............
..... 23,000
1955 .......................
................. 600
1935 .............
..... 21,100
1956 .....................
............... 500
1936 .............
.... 19,100
1957 .......................
................. 400
1937 .............
..... 17,200
1958 ......................
.................. 300
1938 ............
......................
..... 15,400
1959 ......................
................. 200
1939 .............
..... 13,700
1960 ......................
.................. 100
På grund av vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga,
dels att underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa och pensioner
genom flottans pensionskassa till avskedade båtsmän måtte få utgå
med 200 kronor för varje underhålls- eller pensionstagare vid fyllda
67 år;
dels ock att nämnda underhåll och pensioner måtte få utgå från och
med den 1 januari 1919.
Arméförvaltningens civila departement har erinrat, att departementet
uti den 16 mars 1918 i anledning av den inom riksdagen i ämnet väckta
motionen avgivet yttrande anfört, att departementet, som till fullo
gillade de av motionären anförda skäl, ansåge det med motionen avsedda
syftet behjärtansvärt och rättvist. Det syntes nämligen uppenBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 176 käft. (Nr 204.) sis 19 3
Arméförvaltningens
civila
departements
yttrande.
Marinförvalt
ningens
yttrande.
Direktionens
över flottans
pensionskassa
yttrande.
18 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
bart, att, sedan genom lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
underhållstagare, vilka vid 1914 års ingång fyllt 67 år, tillerkänts understöd
med 50 procent av i nämnda lag om allmän pensionsförsäkring
stadgat belopp, någon anledning ej förefunnes att i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 6 november 1914 låta underhållstagare,
födda år 1847 och senare, vid 67 års ålder komma i åtnjutande av ett
mindre underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa än det, som utginge
till sådana, födda före år 1847. På grund härav både departementet
funnit det önskvärt, att den i motionen omförmälda anhållan om utredning
måtte bliva beslutad.
Sedan nu ifrågavarande utredning blivit av de sakkunniga verkställd
och förslag i enlighet med motionens syfte av dem avgivits, ansåge
departementet skäl ej föreligga att frångå sin i ovan omlörmälda yttrande
uttalade åsikt, utan funne sig böra instämma i de sakkunnigas
hemställan, att underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa måtte från
och med den 1 januari 1919 utgå med ett belopp av 200 kronor årligen
till varje underhållsberättigad vid fyllda 67 år.
Marinförvaltningen har uti sitt i ärendet avgivna yttrande förklarat
sig icke hava något att erinra mot de sakkunnigas förslag.
Direktionen över flottans pensionskassa har i likhet med de sakkunniga
funnit med rättvisa och billighet förenat, att genom flottans
pensionskassa pensionerade båtsmän, vilka äro födda efter 1847 års
ingång, bliva berättigade att vid 67 års ålder uppbära samma belopp i
pension som sina före den 1 januari 1847 födda kamrater eller 200
kronor för år.
Samma pensioneringsbestämmelser, som gällde för båtsmännen,
gällde emellertid även för marinsoldaterna, fastän dessa icke upptagits
i de sakkunnigas förslag. Det syntes direktionen därför riktigast, att
de förmåner, som förslaget avsåge att bereda båtsmännen, jämväl tillkomme
marinsoldaterna. Endast en pensionerad marinsoldat funnes,
som vore född senare än den 31 december 1846 och som följaktligen
icke redan åtnjöte årlig pension av 200 kronor. Då flera marinsoldater
för framtiden icke funnes att pensionera, kunde för någon ytterligare
marinsoldat nu ifrågasatt förhöjning i pension icke ifrågakomma.
Den föreslagna höjningen i pensioner till ifrågavarande avskedade
båtsmän oah marinsoldat för år 1919 skulle draga en kostnad av 16,312
kronor. Med hänsyn till avgång genom dödsfall bland pensionärerna
Kungl. Maj ds Proposition Nr 204. 19
i fråga syntes emellertid det av de sakkunniga beräknade beloppet av
16,000 kronor för pensioneringen ensamt av båtsmännen kunna anses för
ändamålet tillräckligt.
Statskontoret har uti sitt i ärendet avgivna yttrande anfört, att de
sakkunniga ansett den föreslagna förhöjningen vara en nödvändig konsekvens
av den år 1915 företagna ändringen i lagen om allmän pensionsförsäkring.
Genom nämnda ändring hade visserligen de grunder,
varpå 1914 års underhålls- och pensionsreglering för det indelta manskapet
byggts, rubbats, och därigenom hade några ålderstigna f. d. indelta
kommit att få det något bättre ställt på ålderdomen än som vid
nämnda reglering beräknats. Den omständigheten, att dessa vid nämnda
lagändring icke undantagits från åtnjutande av den utsträckta förmån,
som genom lagändringen medgivits de enligt pensionsförsäkringslagens
mening överåriga, syntes emellertid statskontoret knappast kunna innebära
giltig anledning till en allmän förhöjning av underhåll och pensioner
för allt f. d. indelt manskap, som uppnått eller uppnådde
67 års ålder. På grund härav och då, såsom av de sakkunnigas betänkande
framginge, kostnaden för en sådan förhöjning skulle uppgå
till mycket avsevärda belopp, funne sig statskontoret icke kunna förorda
förslaget i denna del.
Åven om, såsom statskontoret framhållit, den av de sakkunniga
föreslagna förhöjningen av underhållen och pensionerna till det indelta
manskap, varom här är fråga, icke kan anses vara en nödvändig konsekveus
av den år 1915 företagna ändringen i lagen om allmän pensionsförsäkring,
anser jag dock starka billighetsskäl tala för en dylik förhöjning.
På grund härav och under åberopande av riksdagens förut
nämnda i ärendet gjorda uttalande, finner jag mig böra tillstyrka bifall
till de sakkunnigas förslag, att gratial från Vadstena krigsmanshuskassa
och pensioner genom flottans pensionskassa till avskedade båtsmän må
från och med innevarande år utgå med 200 kronor till varje underhållseller
pensionstagare vid fyllda 67 år.
I enlighet med vad direktionen över flottans pensionskassa hemställt,
torde den av direktionen omförmälde marinsoldaten jämväl böra komma
i åtnjutande av den sålunda föreslagna pensionsförhöjningen.
Stats
kontorets
yttrande.
Departe
mentschefen.
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
III. Höjning av korprals- och vicekorpralstilläggen till underhållstagare
från Vadstena krigsmansliuskasssu
Nuvarande Ursprungligen utgick ej högre underhåll från Vadstena krigsmans
bestämmeisei.
huskässa. till korpraler och vicekorpraler än till vanliga soldater.
Genom kungl. brev den 21 april 1852 bestämdes emellertid, att
korpraler skulle äga uppbära underhåll i klassen närmast över den, de
enligt gällande bestämmelser eljest skulle tillhöra. Genom kungl. brev
den 6 maj 1881 infördes tillägg i underhållet även för vice korpraler,
varjämte korpralstillägget höjdes. Sålunda föreskrevs, att från och med
år 1882 korpraler av infanteriet och deras vederlikar av arméns övriga
truppslag, vilka i berörda egenskap berömligt tjänstgjort minst två år
före avskedet skulle erhålla en tillökning av 24 kronor utöver det vanliga
för avskedade soldater till 24 kronor bestämda underhållsbeloppet,
och att vicekorpraler, vilka undfått avsked efter 1878 års ingång och
i sådan egenskap berömligt tjänstgjort minst två år före avskedet, skulle
erhålla en förhöjning av 12 kronor utöver det vanliga soldatunderhållet.
Någon ändring i förenämnda bestämmelser har sedermera icke vidtagits.
Korprals- och vicekorpralstilläggen utgå alltså fortfarande med
24 kronor respektive 12 kronor.
Framställning Uti en till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet ställd
soldater6vid s^r^t av den 5 februari 1918 gjorde indelta soldater vid Hallands regeHaiiands
mente framställning om vidtagande av vissa förbättringar i det indelta
regemente, manskapets ekonomiska förhållanden efter avskedet. Därvid hemställdes
bland annat, att de nuvarande korprals- och vicekorpralstilläggen måtte
höjas till 60 kronor respektive 30 kronor.
De sak- De sakkunniga, till vilka förenämnda framställning överlämnats, hava
''förslag18 harom anfört följande:
Då korprals- och vicekorpralstilläggen genom brevet den 6 maj
1881 bestämts till sina nuvarande belopp, hade korpralstillägget uppgått
till samma belopp som det vanliga soldatunderhållet och vice korpralstillägget
till hälften av detta. Denna proportion hade emellertid genom
sedermera vidtagna höjningar av underhållet ändrats. För närvarande
utginge nämligen underhållet till indelt manskap med 61 kronor vid
fyllda 50 levnadsår eller vid den levnadsålder, då underhåll på grund
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
21
av uppnådda vissa tjänstår enligt de år 1882 gällande bestämmelser
kunde tilldelas avskedat indelt manskap. Utgående från att korpralstillägg
och vice korpralstillägg fortfarande borde stå i samma förhållande
till underhållens belopp som det, vilket bestämmelserna i kungl. brevet
den 6 maj 1881 inneburit, ansåge de sakkunniga det vara med rättvisa
och billighet förenat, att ifrågavarande tillägg höjdes till de belopp,
som begärts i framställningen från de indelta vid Hallands regemente,
eller korpralstillägget till 60 kronor och vicekorpralstillägget till 30
kronor. Dessa belopp utgjorde nämligen i avrundade tal de, till vilka
man skulle komma med användande av den ovan anförda jämförelseberäkningen.
Enligt inhämtade upplysningar utgjorde den 1 januari 1918 hela
antalet underhållstagare, vilka vore berättigade till korpralstillägg 1,433
man och antalet av dem, vilka vore berättigade till vicekorpralstillägg,
204 man. Av det på expektans avskedade manskapet hade 9 respektive
18 man uppfyllt de för erhållande av korprals- eller vicekorpralstillägg
fastställda villkor. Av det i tjänst varande indelta manskapet
hade 119 man uppfyllt villkoren för erhållande av korpralstillägg och
114 man för erhållande av vicekorpralstillägg. Därest de sakkunnigas
förslag om rätt för det före den 1 januari 1910 avskedade indelta manskapet
med minst 20 men under 25 tjänstår att i fråga om underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa under vissa villkor likställas med dylikt
manskap, avskedat efter nämnda tidpunkt, vunne fastställelse, skulle
bland dessa avskedade indelta soldater 60 man vara berättigade till
korpralstillägg och 29 man till vicekorpralstillägg.
Med ledning av de sålunda erhållna uppgifterna hade byråchefen
Dickman beräknat, att kostnaderna för genomförande av de sakkunnigas
förslag i förevarande hänseende skulle för statsverket medföra följande
kostnader, nämligen:
För år.
Kr.
För år.
Kr.
1919 ...
...... 61,000
1928 ....................
.................. 40,300
1920 ...
...... 59,000
1929 .....................
.................... 37,600
1921 ...
...... 57,100
1930 ....................
................... 34,900
1922 ...
...... 55,000
1931.....................
.................... 32,400
1923 ...
...... 52,800
1932 ....................
.................. 30,100
1924 ...
...... 50,700
1933 ....................
.................... 27,900
1925 ...
...... 48,300
1934 .....................
.................... 25,800
1926 ...
..... 45,900
1935 .....................
................... 23,700
1927 ...
....... 43,100
1936 ....................
.................. 21,800
Arméförvaltningens
civila
departements
yttrande.
22 Kungl. Maj-:ts Proposition Nr 204.
För år.
Kr.
För år.
K .
1937 ..................
....... 19,900
1952 .....
.... 2,800
1938 ................
...... 18,100
1953 ........
.... 2,300
1939 ...................
....... 16,400
1954 ........
1,900
1940 ................
....... 14''800
1955 ........
.... l''600
1941...................
....... 13,100
1956 .......
. .. 1,400
1942 ..................
....... 11,700
1957 .......
.... 1,200
1943 ...................
...... 10,400
1958 ........
... 1,000
1944 ..................
..... 9,200
1959 ........
800
1945 ..................
....... 8,100
1960 .......
600
1946 ...................
...... 7,200
1961........
500
1947 ...................
....... 6,200
1962 ........
400
1948 ...................
....... 5,400
1963 ........
300
1949 ...................
....... 4,600
1964 ........
200
1950 .........
3,900
1965 .......
200
1951 ..................
....... 3''300
1966 ........
100
På grund av vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga,
dels att de från Vadstena krigsmanshuskassa enligt gällande bestämmelser
utgående korprals- och vicekorpralstilläggen måtte höjas till
60 kronor respektive 30 kronor för år räknat,
dels ock att de sålunda föreslagna korprals- och vicekorpralstillläggen
måtte få utgå från och med den 1 januari 1919.
Arméförvaltningens civila departement har funnit de av de sakkunniga
anförda skälen för en höjning av korprals- och vicekorpralstilläggen
beaktansvärda och därför ansett sig böra tillstyrka bifall till
vad de sakkunniga härutinnan föreslagit. Vid utfärdandet av en eventuell
förordning härom syntes den nu gällande bestämmelsen i kungl.
brevet den 6 maj 1881, att sådant tillägg skulle tillkomma korpraler
och vicekorpraler, »vilka i berörda gemenskap berömligt tjänstgjort
minst två år före avskedet», lämpligen böra erhålla följande ändrade
lydelse: »vilka i berörda egenskap berömligt tjänstgjort minst de två
näst före avskedet gångna tjänståren.» Tvekan hade nämligen uppstått
rörande tolkningen av förenämnda bestämmelse i 1881 års brev, men
Kungl. Maj:t hade, i anledning av besvär, föranledda av nämnda tvekan,
genom beslut den 21 juni 1902 och den 17 mars 1903 förklarat klagandena,
vilka ej under de två näst före avskedet gångna tjänståren innehaft
beställning såsom korpral, ej kunna tillerkännas korpralstillägg.
23
Kungl. Maj:ts Proposition N:r 204.
Statskontoret har anfört, att det visserligen icke kunde förnekas,
att de nu utgående korprals- och vicekorpralstilläggen, som kvarstode
vid de år 1881 bestämda beloppen, förlorat i betydelse, sedan underhållet
i övrigt ökats. Men med hänsyn därtill att förhöjda sådana
tillägg kunde antagas framkalla anspråk på förhöjd pensionsförmån åt
motsvarande indelt manskap vid marinen, där dylika tillägg visserligen
icke förekomme men i stället pensioner i högre klass tillkomme f. d.
underbefäl, hölle statskontoret före, att förslaget om förhöjning av
korprals- och vicekorpralstilläggen icke borde bifallas.
Med hänsyn till den långa tid, som förflutit, sedan korprals- och
vicekorpralstilläggen bestämdes till sina nuvarande belopp, synes det mig
med billighet överensstämmande, att en höjning av dessa tillägg nu
vidtages. Att, såsom statskontoret framhållit, en dylik höjning kan
komma att framkalla anspråk på förhöjd pensionsförmån åt motsvarande
indelt manskap vid marinen, är visserligen icke uteslutet, men denna
omständighet synes mig icke böra tillmätas någon avgörande betydelse,
då en ökning av de synnerligen knappt tillmätta korprals- och vicekorpralstilläggen
i övrigt måste anses vara av förhållandena påkallad.
Jag finner mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att
nämnda tillägg från och med innevarande år höjas till 60 kronor respektive
30 kronor för år räknat.
I enlighet med vad arméförvaltningens civila departement föreslagit,
torde vid utfärdandet av bestämmelser rörande de sålunda föreslagna
högre tilläggen böra uttryckligen föreskrivas, att den för tilläggens
erhållande bestämda tjänstetiden av minst två år skall hava fullgjorts
omedelbart före avskedet.
IV. Höjning av begravningshjälpen.
Jämlikt gällande bestämmelser utgår, begravningshjälp efter såväl
underhållstagare i Vadstena krigsmanshuskassa som genom flottans pensionskassa
pensionerade båtsmän. Denna utgjorde tidigare 4 kronor
50 öre.
Uti ett den 9 december 1913 avgivet betänkande i fråga om böjning
av underhållen till avskedat manskap vid armén föreslogo år 1912
tillkallade sakkunniga en förhöjning av begravningshjälpen till 30 kronor.
Uti den 20 april 1914 avgivet betänkande framställde de sakkun
-
Stats
kontorets
yttrande.
Departe
mentschefen.
Nuvarande
bestämmelser.
Framställning
av indelta vid
Hallands
regemente.
De sakkunnigas
förslag.
24 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
niga enahanda förslag i fråga om begravningshjälpen efter flottans indelta
manskap.
Genom kungl. kungörelse den 6 november 1914 har också begravningshjälpen
efter avliden underhållstagare vid armén bestämts till 30
kronor och genom kungl. kungörelse den 30 oktober 1914 till samma
belopp efter avlidna pensionerade båtsmän.
Uti sin förenämnda framställning den 5 februari 1918 hemställde
indelta soldater vid Hallands regemente, att begravningshjälpen måtte
höjas till 100 kronor.
De sakkunniga hava beträffande den sålunda gjorda framställningen
anfört huvudsakligen följande:
Då 1912 års sakkunniga vid avgivande av förslag till förhöjningav
begravningshjälpen för arméns indelta manskap stannat vid eii förhöjning
från 4 kronor 50 öre till 30 kronor, hade detta varit med full
insikt om, att detta senare belopp ej kunde utgöra tillräcklig ersättning
för de kostnader, som vore av nöden för en underhållstagares nödtorftiga
bringande i jorden. Med hänsyn till det belopp, som utginge som
begravningshjälp från arméns pensionskassa efter en underofficer av
lägsta graden, eller 60 kronor, hade emellertid de sakkunniga ej då
kunnat gå längre än till 30 kronor, vilket ju likvisst betydde en''mer
än sexfaldig förhöjning av det förut utgående beloppet av begravningshjälp.
Sedan begravningshjälpen för arméns och flottans indelta manskap
år 1914 fastställts till detta belopp av 30 kronor, hade emellertid förhållandena
i så hög grad ändrats, att denna begravningshjälp numera
otvivelaktigt måste anses otillräcklig och erfordra en förhöjning.
Uti sitt den 8 juni 1916 avgivna förslag till förhöjning av pensionerna
för marinens värvade manskap hade förutnämnda sakkunniga
hemställt, att den till dylikt manskap utgående begravningshjälpen
måtte höjas till 75 kronor eller till samma belopp, som jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 ufginge i begravningshjälp efter värnpliktig
eller arméns och marinens fast anställda manskap vid dödsfall, förorsakat
inom två år av skada eller sjukdom ådragen under militärtjänstgöring.
Ett ytterligare stöd för detta förslag hade varit, att i kungl.
brev den 30 maj 1913 förordnats att, därest värnpliktig eller volontär
i nummer avlede under militärtjänstgöring, och begravningshjälp ej
skulle utgå enligt föreskrifterna i 1909 års förordning, ett belopp motsvarande
verkliga kostnaden för begravningen, dock högst 75 kronor,
25
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 204.
skulle antingen få disponeras av vederbörande truppförband, så framt
begravningen verkställdes genom dess försorg, eller ock på därom
framställd begäran utbetalas till den avlidnes anhöriga, så vida begravningen
ombesörjts av dem.
Genom kungl. brev den 26 september 1918 hade, på grund av framställningar
från såväl arméförvaltningen som chefen för fjärde arméfördelningen,
det belopp, varmed begravningshjälp enligt förenämnda kungl.
brev den 30 maj 1913 högst finge utgå, från och med den 1 september
1918 tillsvidare intill 1918 års utgång, höjts till 112 kronor 50 öre
och genom kungl. brev den 22 november 1918 hade förordnats, att
samma förhöjning av begravningshjälpen efter värnpliktig eller volontär
i nummer skulle utgå även under hela år 1919.
Då begravningshjälpen efter arméns och marinens värnpliktiga och
värvade manskap alltså utginge med betydligt högre belopp än det för
Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare och pensionerade båtsmän
bestämda, syntes de av 1912 års sakkunniga anförda skäl för, att
begravningshjälpen efter det indelta manskapet vid armén och flottan
skulle sättas till 30 kronor, på grund av ändrade tidsförhållanden ej
längre kunna anses vara avgörande. De sakkunniga hölle sålunda före,
att tillräckliga skäl numera ej förelåge att bestämma ett lägre belopp
i begravningshjälp till efterlevande efter det indelta manskapet vid armén
och flottan än det, som tilldelades efterlevande till i tjänsten avlidet
värvat manskap eller värnpliktiga.
Enligt lagen den 17 juni 1916 angående ersättning för olycksfall
i arbete skulle den begravningshjälp, som enligt nämnda lag utginge
efter försäkringstagare, utgöra en tiondedel av den avlidnes årliga arbetsinkomst,
dock ej under 60 kronor. Detta senare belopp hade alltså
ansetts vara det lägsta tänkbara att utgå som begravningshjälp. De
sakkunniga hade emellertid icke ansett sig kunna stanna vid detta minimibelopp.
Följdriktigast skulle visserligen kunna anses vara att föreslå
112 kronor 50 öre eller det belopp, varmed begravningshjälp efter värnpliktig
eller volontär i nummer för närvarande utginge. Då emellertid
detta belopp blivit fastställt att gälla endast tillsvidare med anledning
av rådande dyrtid, ansåge de sakkunniga, att begravningshjälpen efter
avlidet underhållsberättigat eller pensionerat indelt manskap skäligen
skulle kunna bestämmas till det av indelta soldater vid Hallands regemente
föreslagna beloppet eller 100 kronor.
Enligt av byråchefen Dickman verkställda beräkningar skulle kostnaderna
för den sålunda föreslagna höjningen av begravningshjälpen
efter arméns indelta manskap uppgå till följande belopp, nämligen
liiliang till riksdagens protokoll JO It). 1 samt. 176 käft. (Nr 204.) his is» 4
26
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
År Kr.
1919 .......................................... 37,600
1920 ........................................ 37,300
1921 ....................................... 36,900
1922 ......................................... 36,600
1923 ........................................ 36,200
1924 .......................................... 35,800
1925 ........................................ 35,400
1926 ....................................... 34,900
1927 ........................................ 34,700
1928 ............................. 34,300
1929 ......................................... 33,700
1930 ......................................... 33,300
1931 ........................................ 32,800
1932 ...................................... 32,200
1933 ....................................... 31,500
1934 .......................................... 30,900
1935 ........................................ 30,100
1936 ........................................ 29,300
1937 ....................................... 28,400
1938 .......................................... 27,500
1939 ......................................... 26,400
1940 ..................................... 25,400
1941 .................................... 24,300
1942 ........................................ 23,200
1943 ......................................... 21,800
1944 ....................................... 20,400
1945 ......................................... 19,200
1946 ........................................ 18,000
1947 .......................................... 16,900
1948 .......................................... 15,900
1949 ........................................ 14,900
1950 ......................................... 13,800
År Kr.
1951 ....................................... 12,600
1952 ........................................ 11,400
1953 ....................................... 10,200
1954 ......................................... 9,500
1955 ........................................ 8,700
1956 .......................................... 8,000
1957 ........................................ 7,400
1958 ......................................... 6,800
1959 ..............5........................... 6,200
1960 ...................................... 5,600
1961 ......................................... 5,000
1962 .......................................... 4,500
1963 .......................................... 4,000
1964 .......................................... 3,600
1965 ......................................... 3,100
1966 ........................................ 2,700
1967 .......................................... 2,300
1968 ........................................ 2,000
1969 ....................................... 1,500
1970 ........................................ 1,300
1971 .................................. 1,100
1972 .......................................... 900
1973 ...................................... 600
1974 ......................................... 400
1975 ......................................... 400
1976 ........................................ 300
1977 ......................................... 200
1978 .......................................... 200
1979 ......................................... 100
1980 .......................................... 100
1981 ........................................ 100
1982 .......................................... 100
Kostnaderna för höjningen av begravningshjälpen efter genom
flottans pensionskassa pensionerade båtsmän skulle uppgå till följande
belopp, nämligen
27
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
År
Kr.
1919...........................
................... 4,800
1920 ...........................
................... 4,600
1921.........................
................... 4,400
1922 .........................
.................. 4,200
1923 .........................
.................. 4,100
1924 .........................
................. 3,900
1925 .........................
................... 3,700
1926 ..........................
................... 3,500
1927 ..........................
................... 3,300
1928 ..........................
................... 3,100
1929 .........................
................... 2,800
1930 ........................
................... 2,700
1931.......................
............... 2,500
1932 .........................
............... 2^400
1933 ........................
................... 2,200
1934 ..........................
................... 2,000
1935 ........................
.................. 1,900
1936 .........................
................... 1,800
1937 ...........................
.................. 1,600
1938 ........................
................. 1,500
1939 .........................
................. 1,300
År Kr.
1940 ............................................ 1,200
1941 ............................................ 1,100
1942 ............................................. 1,000
1943 ............................................. 900
1944 ............................................. 800
1945 ............................................. 700
1946 ............................................. 600
1947 ........................................... 500
1948 ......................................... 400
1949 ............................................ 300
1950 ............................................ 300
1951 ............................................. 300
1952 ............................................. 200
1953 ............................................. 100
1954 ........................................... 10()
1955 ............................................ 100
1956 ........................................... 100
1957 ............................................ 100
1958 ........................................... 100
1959 ........................................... 100
1960 ............................................. 100
På grund av vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga,
dels att såsom begravningshjälp efter såväl underhållstagare i Vadstena
krigsmanshuskassa som genom flottans pensionskassa pensionerade
båtsmän måtte utbetalas ett belopp av 100 kronor,
dels ock att den sålunda föreslagna begravningshjälpen måtte få
utgå från och med den 1 januari 1919.
Arméförvaltningens civila departement bar, under åberopande av
vad de sakkunniga i ämnet anfört, funnit sig böra tillstyrka bifall till
det framställda förslaget.
Marinförvaltningen bar förklarat sig icke hava något att mot de
sakkunnigas förslag erinra.
Direktionen över flottans pensionskassa har ansett den nuvarande
begravningshjälpen otvivelaktigt vara för låg och därför funnit sig
böra tillstyrka de sakkunnigas förslag. I enlighet med vad förut an
-
Arméförvalt*
ningens civila
departements
yttrande.
Marinförvalt
ningens
yttrande.
Direktionens
över flottans
pensionskassa
yttrande.
Stats
kontorets
yttrande.
Departe
mentschefen.
De sakkunnigas
förslag.
28 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
förts, borde begravningshjälp med föreslaget belopp utgå jämväl efter
den förut omförmälde marinsoldaten.
Statskontoret har anfört, att då begravningshjälpen så nyligen som
år 1914 höjts från 4 kronor 50 öre till 30 kronor, ämbetsverket icke
ansåge sig kunna tillstyrka, att denna hjälp nu åter höjdes och bestämdes
till ett så jämförelsevis högt belopp som 100 kronor, vilket
icke kunde anses stå i skäligt förhållande till underhålls- eller pensionsbeloppen.
Att den efter underhållstagare i Vadstena krigsmanshuskassa och
pensionerade båtsmän för närvarande utgående begravningshjälpen är
i och för sig otillräcklig, vill jag visserligen icke bestrida. Däremot
kan jag icke dela de sakkunnigas uppfattning, att en höjning av densamma
påkallas med hänsyn därtill, att begravningshjälpen efter arméns
och marinens fast anställda manskap ävensom efter värnpliktiga utgår
med väsentligt högre belopp. Ifrågavarande båda kategorier manskap
kunna nämligen icke med varandra likställas. Man måste nämligen
ihågkomma, att det indelta manskapets anställning i statens tjänst i
huvudsak vilat på ett avtal mellan detta och vederbörande rust- och
rotehållare och att det indelta manskapet av dessa senare uppburit den
huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring vid armén eller flottan.
Av samma skäl, som de till ifrågavarande manskap utgående underhåll
och pensioner endast äro att anse såsom ett bidrag till dess livsuppehälle,
av samma skäl bör jämväl begravningshjälpen betraktas blott
såsom ett bidrag för täckande av förekommande begravningskostnader.
Vid sådant förhållande och med hänsyn till att begravningshjälpen så
nyligen som år 1914 höjts till sitt nuvarande belopp, anser jag mig
icke kunna tillstyrka, att en höjning av densamma nu åter företages.
V. Kostnaderna och sättet för deras bestridande.
Uti det föregående hava redan angivits de kostnader, som ett
genomförande av de sakkunnigas särskilda förslag skulle medföra för
statsverket. Eu av de sakkunniga gjord sammanställning giver vid
handen, att dessa kostnader skulle uppgå till sammanlagt följande belopp,
nämligen:
År.
1919
1920
1921
1922
1923
1924
1925
1926
1927
1928
1929
1930
1931
1932
1933
1934
1935
1936
1937
1938
1939
1940
1941
1942
1943
1944
1945
1946
1947
1948
1949
1950
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 204.
29
för armén
Kr.
År.
Kr.
381,800
1951....................
.................. 194,700
413,700
1952 .....................
...................178,100
443,800
1953.....................
..................... 160,600
473,900
1954.....................
...................141,400
504,500
1955.....................
.....................121,700
533,100
1956.....................
103,800
560,200
1957 ....................
..................... 91,600
581,600
1958.....................
..................... 82,000
598,700
1959 .....................
.................... 73,300
610,200
1960.....................
.................... 63,700
616,400
1961.....................
.................... 55,000
617,500
1962 .....................
................... 47,200
613,400
1963 .....................
................... 40,100
603,900
1964 ..................
................... 33,800
589,600
1965 ....................
................... 28,100
572,300
1966 .....................
................... 23,200
550,400
1967 :..................
18,900
524,700
1968 .....................
.................... 15,300
498,700
1969.....................
.................... 12,000
472,900
1970.....................
................... 9,600
447,200
1971
.................... 7,500
421,300
1972.....................
.................... 5,700
395,300
1973.....................
.................... 4,100
369,900
1974.....................
3,000
344,900
1975 .....................
.................... 2,400
320,200
1976
1,800
297,600
1977 .....................
1,300
276,700
1978
1,000
259,300
1979 .....................
.................... 600
243,100
1980
400
226,600
1981
300
210,600
1982 .....................
.................... 200
30
Kungl. May.ts Proposition Nr 204.
för flottan
År.
Kr.
År.
Kr.
1919
................... 20,800
1940......................
.................. 13,400
1920.....................
................... 23,100
1941.....................
11,800
1921
................... 25,200
1942.....................
.................. 10,300
1922......................
.................. 27.000
1943.....................
.................. 8,900
1923.....................
.................. 28''900
1944......................
................... 7,500
1924......................
.................. 30,300
1945......................
................... 6,300
1925......................
.................. 31,300
1946.....................
................... 5,200
1926......................
.................... 31,900
1947 ......................
................ 4,300
1927 ......................
................... 32,100
1948.....................
................... 3,500
1928 .....................
................... 32,100
1949 ...................
................... 2,800
1929...................
................... 31,600
1950......................
................... 2,300
1930.....................
................... 31,100
1951
................... 1,800
1931.....................
................... 30,100
1952......................
.................. 1,300
1932.....................
................... 28,800
1953....................
................. 900
1933......................
.................... 27,000
1954.....................
................... 800
1934......................
.................... 25,000
1955....................
................. 700
1935......................
.................... 23,000
1956 .....................
................... 600
1936......................
.................... 20,900
1957 .....................
................... 500
1937......................
.................... 18,800
1958......................
................... 400
1938......................
.................... 16,900
1959......................
.................... 300
1939......................
15,000
1960......................
................... 200
Beträffande sättet för bestridande av kostnaderna för de föreslagna
böjningarna åt f. d. indelt manskap vid armén hava de sakkunniga anfört,
att då Vadstena krigsmanshuskassas kapitaltillgångar jämlikt 1914
års senare riksdags beslut skulle genom årlig amortering användas
till gäldande delvis av kostnaderna för de av sagda riksdag beslutade
förbättringarna i underhållen från krigsmanskuskassan, och då jämväl
kassans årliga inkomster vore fullt tagna i anspråk för gäldande av de
för närvarande utgående underhållen, kunde något bidrag från kassan
ej beräknas för bestridande av kostnaderna för genomförande av de
sakkunnigas förslag. Icke heller invalidhusfonden kunde tagas i anspråk
för ändamålet. Enligt kungl. brev den 18 december 1849 finge
nämligen fondens kapital ej minskas, för att fonden skulle kunna tillmötesgå
de krav på pensioner eller understöd, som kunde uppstå, där
-
Kungi. Maj.is Proposition Nr 204.
31
est vårt land skulle invecklas i krig. Fondens inkomster vore dessutom
fullt disponerade för det årliga bidraget till Vadstena krigsmanshuskassa
och för gratifikationer samt svärds- och svärdsmedaljpensioner.
Vid nu angivna förhållanden syntes ingen annan utväg förefinnas att
anskaffa de för ifrågavarande förslags genomförande erforderliga medlen
än att för ändamålet medel anvisades under riksstatens tionde huvudtitel.
Då vid föregående utvidgningar av rätten till underhåll eller förhöjningar
av underhållsbeloppen härför erforderliga anslagsmedel anvisats
å det å riksstatens tionde huvudtitel uppförda ordinarie anslaget
»förhöjningar i gratialen åt avskedat manskap», syntes detta lämpligen
böra göras även i nu ifrågavarande fall. Detta anslag borde därför
för ändamålet höjas för åren från och med år 1919 med de i ovannämnda
sammanställning angivna belopp.
Beträffande bestridandet av kostnaderna för den föreslagna höjningen
av pensionerna genom flottans pensionskassa till avskedade
båtsmän, kunde något bidrag härtill ej påräknas från flottans pensionskassa,
då denna kassa, sedan statsverket, enligt 1876 års riksdags beslut,
övertagit pensioneringen av flottans manskap, uteslutande vore en pensionskassa
för officerare och underofficerare med deras vederlikar. Av
skäl, som förut anförts, kunde ej heller bidrag för ändamålet påräknas
från invalidhusfonden. Med hänsyn härtill syntes ej heller här någon
annan utväg förefinnas att anskaffa de för den föreslagna höjningen av
båtsmännens pensioner erforderliga medlen än att höja det å riksstatens
tionde huvudtitel uppförda anslaget »till pensionering av flottans gemenskap»
för de kommande åren med de i ovanintagna sammanställning
angivna belopp.
I enlighet med vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga
dels att, till bestridande av kostnaderna för de föreslagna ökade
underhållen, korprals- och vicekorpralstilläggen samt begravningshjälpen
åt Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare å tilläggsstat för år
1919 måtte uppföras till »förhöjningar i gratialen åt avskedat manskap»
381,800 kronor och att det å ordinarie stat under tionde huvudtiteln
uppförda anslaget till »förhöjningar i gratialen åt avskedat manskap»
måtte höjas för år 1920 med 413,700 kronor;
dels att, till bestridande av kostnaderna för den föreslagna ökade
pensionen och höjda begravningshjälpen till avskedade båtsmän, å tillläggsstat
för år 1919 måtte uppföras »till pensionering av flottans gemenskap»
20,800 kronor, och att det å ordinarie stat under tionde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget »till pensionering av flottans gemenskap»
måtte höjas för år 1920 med 23,100 kronor.
32
Arméförvaltningens
civila
departements
yttrande.
Marinförvaltningens
yttrande.
Stats
kontorets
yttrande.
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
Vad de sakkunniga sålunda hemställt har arméförvaltningens civila
departement funnit sig böra tillstyrka.
Departementet har i detta sammanhang ansett sig böra hänvisa till
ett av departementet den 27 februari 1919 framlagt förslag angående
bildandet genom Västmanlands läns knektelegomedelskassa och Jämtlands
roteringskassa av en fond, benämnd »indelningsverkets besparingsfond»,
varav räntorna skulle tagas i anspråk för understöd åt f. d. indelt
manskap vid armén, så länge behovet därutav i någon mån fortfore.
För den händelse nämnda förslag skulle redan innevarande år
komma till förverkligande, kunde de av de sakkunniga föreslagna anslagen
och anslagsförhöjningarna för åren 1919 och 1920 minskas med
de belopp, som motsvarade bidragen från nämnda fond.
Marinförvaltningen har förklarat sig icke hava något att mot de
sakkunnigas förslag erinra.
I likhet med de sakkunniga har statskontoret ansett, att medel till
bestridande av de kostnader, som föranleddes av förslagets genomförande
helt eller delvis, borde beredas genom anslag under riksstatens tionde
huvudtitel. Men då dessa kostnader icke kunde exakt beräknas för
vart år, syntes förslagsanslag böra för ändamålet anvisas. Vad beträffade
ökade förmåner åt indelt manskap vid flottan, om dylika ifrågakomma,
torde medel därtill lämpligen kunna, såsom de sakkunniga
föreslagit, beredas genom höjning av förslagsanslaget till pensionering
av flottans gemenskap. Anslaget till förhöjning av gratialen åt avskedat
manskap vid armén däremot vore ett bestämt anslag, som för ändamålet
anvisats att utgå jämte ett förslagsvis beräknat belopp av Vadstena
krigsmanhuskassas medel. Vid sådant förhållande ville det synas
statskontoret, att för beredande av de förmåner åt f. d. indelt manskap
vid armén, som i anledning av förevarande förslag kunde komma att
beviljas, borde anvisas ett särskilt förslagsanslag under tionde huvudtiteln.
Mot de av de sakkunniga uppgjorda kostnadsberäkningarna har jag
i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna-icke något att erinra.
Då, såsom förut nämnts, någon höjning av den för närvarande utgående
begravningshjälpen icke skulle äga rum, komma emellertid de av de
sakkunniga för de särskilda åren beräknade sammanlagda kostnaderna
att minskas med de å sid. 26 och 27 angivna belopp.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
33
Då av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att några
medel för bestridande av de föreslagna böjningarna av underhållen och
pensionerna icke kunna påräknas från vare sig Vadstena krigsmanshuskassa,
invalidhusfonden eller flottans pensionskassa, torde i enlighet
med de sakkunnigas förslag erforderliga medel böra äskas under riksstadens
tionde huvudtitel.
Med avseende å det av arméförvaltningens civila departement framställda
förslaget om bildandet genom Västmanlands läns knektelegomedelskassa
och Jämtlands roteringskassa av en fond, varav räntorna
skulle tagas i anspråk för understöd åt f. d. indelt manskap vid armén,
är detta för närvarande utställt till yttrande av statskontoret. Då ärendet
alltså ännu icke föreligger i det skick, att det kan underställas
Kungl. Maj:ts prövning, kan jag givetvis icke nu närmare yttra mig
angående detsamma. Därest det framställda förslaget skulle vinna
bifall, torde emellertid en avsevärd nedsättning av de för armén nu
beräknade anslagsbeloppen kunna ske. Räntorna å den tillämnade
fonden beräknas nämligen uppgå till minst 100,000 kronor.
Såsom av den ovan intagna sammanställningen framgår, skulle
enligt de sakkunnigas förslag för arméns vidkommande erfordras 381,800
kronor under innevarande år och 413,700 kronor under år 1920. Uti
dessa belopp ingå 37,600 kronor respektive 37,300 kronor för höjning
av begravningshjälpen. Frånräknas dessa belopp, skulle alltså erfordras
344,200 kronor för år 1919 och 376,400 kronor för år 1920. Då av
de sakkunnigas betänkande framgår, att de beräknade beloppen äro att
anse såsom maximibelopp, torde desamma lämpligen kunna avrundas
till 340,000 kronor respektive 365,000 kronor. Det förra beloppet torde
böra såsom förslagsanslag äskas å tilläggsstat för innevarande år. Det
senare beloppet torde av skäl, som statskontoret anfört, böra å riksstaten
för år 1920 uppföras såsom ett särskilt ordinarie anslag under
benämning »Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap,
förslagsanslag».
För flottans vidkommande skulle enligt de sakkunnigas beräkning,
efter avdrag av de för begravningshjälpens höjande upptagna beloppen,
erfordras 16,000 kronor under innevarande år och 18,500 kronor under
år 1920. Det förra beloppet torde böra såsom förslagsanslag äskas å
tilläggsstat för innevarande år. Det senare beloppet, avrundat till
18,000 kronor, torde däremot böra inräknas uti det å riksstaten upptagna
ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap.
Detta anslag, för närvarande 270,000 kronor, torde alltså böra höjas
till 288,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 176 käft. (Nr 204.) 81819 5
34
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 204.
Jag tillåter mig erinra, att erforderliga medel för ifrågavarande
ändamål beräknats under punkterna 9 och 11 av tionde huvudtiteln i
det för riksdagen framlagda förslaget till tilläggsstat till riksstaten för
år 1919 samt under punkterna 17 och 20 av tionde huvudtiteln i det
för riksdagen framlagda förslaget till riksstat för år 1920.
VI. Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
dels medgiva,
att indelt manskap, med minst 20 men under 25 tjänstår, som avskedats
före den 1 januari 1910 och som styrker sig vara i behövande
omständigheter, må från och med den 1 januari 1919 komma i åtnjutande
av gratial från Vadstena krigsmanshuskassa enligt samma grunder,
som gälla beträffande sådant manskap, som avskedats efter nämnda tidpunkt;
att
gratial från Vadstena krigsmanshuskassa och pensioner genom
flottans pensionskassa till avskedade båtsmän (marinsoldat) må från och
med den 1 januari 1919 utgå med 200 kronor för varje underhållseller
pensionstagare vid fyllda 67 år; samt
att från Vadstena krigsmanshuskassa enligt gällande bestämmelser
utgående korprals- och vicekorpralstillägg må från och med den 1 januari
1919 höjas till 60 kronor respektive 30 kronor för år räknat;
dels att till förhöjning i gratialen åt avskedat manskap vid armén
under tionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 340,000 kronor;
dels att till förhöjning i pensionerna åt avskedade båtsmän under
tionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1919 anvisa ett förslagsanslagav
16,000 kronor;
dels att under tionde huvudtiteln av riksstaten för år 1920 uppföra
ett nytt ordinarie anslag, benämnt »Ytterlig are förhöjning i gratialen åt
avskedat manskap, förslagsanslag», och under detta anslag anvisa ett belopp
av 365,000 kronor;
dels ock att höja det under riksstatens tionde huvudtitel upptagna
ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,
nu ...................................... kronor 270,000: —
med .......................................................................................... »_18,000: —
till .......................................................................................... kronor 288,000: —
Kung1. May.ts Proposition Nr 204.
35
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Fritz Dahlbom.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.