Sök i Ratio Lex

Angående lönetursberäkning för docenter vid statsuniversiteten samt Stockholms och Göteborgs högskolor

1919-02-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:207, Angående lönetursberäkning för docenter vid statsuniversiteten samt Stockholms och Göteborgs högskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 207.

1

Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönetursberäkning

för docenter vid statsuniversiteten samt Stockholms

och Göteborgs högskolor; given Stockholms slott den 21

februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att,

med ändring i viss del av motsvarande, av riksdagen i sammanhang

med löne- och pensionsreglering för lärarpersonalerna vid rikets allmänna

läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna antagna,

nu gällande bestämmelser, förklara, att samtliga docenter inom teologiska

och filosofiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund

ävensom samtliga docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor inom

läroområde, motsvarande teologisk och filosofisk fakultet vid universiteten,

må, så vitt de genom avlagda examina och genomgånget provår vunnit

behörighet till anställning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet

eller folkskolcseminarium, äga att för åtnjutande av ålderstillägg såsom

lärare vid sådan läroanstalt räkna sig till godo den tid, dock ej utöver

tre år, de vid något av nämnda universitet eller högskolor med nit och

skicklighet deltagit i undervisning av den omfattning, som, utan avseende

å huruvida docent varit innehavare av docentstipendium eller icke, av

Kungl. Maj:t bestämmes.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 179 käft. (Nr 207.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 207.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Viss lönetursberäkning

för docenter

vid ståtsuniversiteten

samt Stockholms

och

Göteborgs

högskolor.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde följande:

Docentinstitutionen vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet är föremål för den proposition, som i enlighet med min hemställan

av Kungl. Maj:t den 21 februari 1919 avläts till riksdagen. Till

grund för denna proposition låg närmast ett den 31 oktober 1918 avgivet

betänkande och förslag av sakkunniga, som tillkallats jämlikt mig den 8

februari 1918 givet bemyndigande och åt vilka i första hand anförtrotts

att utreda vissa med docentinstitutionen sammanhängande frågor. De

sakkunnigas tillkallande föranleddes i sin fur av särskilda av docentföreningarna

vid universiteten i Uppsala och Lund under år 1913 gjorda

framställningar, berörande ett stort antal docentinstitutionen angående

frågor.

En av dessa frågor, avseende docents lönetursrätt vid övergång till de

allmänna läroverken m. fl. läroanstalter, blev ej upptagen till närmare skärskådande

i de sakkunnigas ovannämnda betänkande. Frågan har emellertid,

såsom jag strax skall omförmäla, i annan ordning varit föremål för

de sakkunnigas uppmärksamhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maf.ts Proposition Nr 207.

I Kungl. Maj:ts proposition (nr 260) till 1918 års lagtima riksdag

angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna

läroverken m. fl. undervisningsanstalter förekommo bland andra föreslagna

villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner såsom ordinarie

befattningshavare vid nämnda läroverk, högre lärarinneseminariet

och folkskoleseminarierna åtskilliga, som gällde rätt till ålderstillägg, och

bland dem en föreskrift av följande innehåll:

att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878

omförmälda docenter vid universiteten ävensom de i kungl. kungörelsen

den 23 november 1906 omnämnda docenter vid Stockholms och Göteborgs

högskolor må äga att, efter vunnen befordran vid de allmänna läroverken

— respektive högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium — för åtnjutande

av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, dock ej utöver tre år, de vid

universitet eller någon av omförmälda högskolor med nit och skicklighet deltagit

i undervisning av den omfattning, som, utan avseende å huruvida docent

varit innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl. Maj:t bestämmes.

Detta sålunda föreslagna villkor blev godtaget av riksdagen.

Vid anmälan den 22 juli 1918 av riksdagens beslut i anledning av

berörda proposition anbefallde Kungl. Maj:t de sakkunniga att inkomma

med förslag till bestämmelser i avseende å arten och omfattningen av den

undervisning vid universitet eller någon av högskolorna, som docent må

anses böra meddela för att komma i åtnjutande av nyss omförmälda rätt

till ålderstilläggsberäkning vid övergång till ovannämnda läroanstalter. I

anledning därav hava de sakkunniga i skrivelse den 30 augusti 1918 avgivit

utlåtande och förslag, innebärande en sammanfattning av de bestämmelser

i avseende å docenters lönetursberäkning, som de sakkunniga ansett

böra meddelas.

I de sakkunnigas nyssnämnda skrivelse med däröver avgivna, i det

följande omförmälda yttranden kan man särskilja tre olika spörsmål nämligen:

angående 1) arten och omfattningen av vederbörandes undervisning,

2) de kategorier av docenter, vilka böra inbegripas under ifrågavarande

lönetursbestämmelser, samt 3) det antal år docenterna böra äga tillgodoräkna

sig för åtnjutande av ålderstillägg vid övergång till allmänt läroverk,

högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium.

Vad det sistnämnda spörsmålet angår var antalet lönetursår, som

medgavs genom ovannämnda cirkulär åren 1877 och 1878 samt kungörelse

år 1906, fem, gällande blott vid övergång till de allmänna läroverken

(elementarläroverken). 1 sammanhang med den lönereglering för de allmänna

läroverkens personal, som trädde i kraft med ingången av år 1904,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 207.

blev antalet av nyssnämnda lönetursår nedsatt till tre. Vid den år 1918

beslutade löneregleringen för de allmänna läroverken bibehölls detta antal

år, liksom vid lönetursrättens utvidgande till att gälla även vid övergång

till högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna antalet år, som får

beräknas, bestämdes till tre.

Från olika håll har nu ifrågasatts, att detta antal skulle ökas till fem,

till och med till sex. För min del finner jag ej skäl att nu, då de nya

löneregleringarna för de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet

och folkskoleseminarierna med därtill hörande villkor och bestämmelser

knappast hunnit träda i kraft, föreslå någon ändring i berörda avseende.

Av nyssnämnda, under 1) och 2) upptagna spörsmål lärer det, som

angår arten och omfattningen av vederbörandes undervisning, fortfarande

såsom hittills böra ankomma på Iiungl. Maj:ts prövning. Härom

torde jag i sinom tid få göra framställning, lämpligen i sammanhang med

anmälan av riksdagens beslut rörande de omfattande frågor i avseende å

docentinstitutionen, som på sätt nämnts redan förelagts riksdagen. Den

del av de sakkunnigas förslag, som jag ansett nu böra leda till proposition

till riksdagen, utgör det återstående av de tre spörsmålen, nämligen

det, som angår, vilka kategorier av docenter böra inbegripas under ifrågavarande

lönetursbestämmelser. Vid min framställning i ämnet skall jag

dock ej lämna frågan om undervisningens art och omfattning alldeles åsido.

Till 1877 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning angående rätt

till lönetursberäkning vid elementarläroverk för innehavare av docentstipendier

vid universiteten. Sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts framställning,

utfärdade Kungl. Maj:t ovan omförmälda cirkulär den 1 juni 1877,

varigenom förordnades, att docent, som vid eller efter ingången av år

1878 tillträder docentstipendium, må, i händelse han övergår i elementarläroverkets

tjänst, för bestämmande av lönegrad räkna sig till godo högst

fem år av den tid han deltagit i undervisningen vid universitetet.

Förutnämnda cirkulär den 18 maj 1878 utfärdades, sedan årets riksdag

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag medgivit, att av de docenter, som

vid 1879 års början eller därefter bleve anställda vid universitetens teologiska

eller filosofiska fakulteter, men icke innehade docentstipendium,

ett antal av intill tjugu i Uppsala och intill tio i Lund finge, i händelse

de överginge i elementarläroverkets tjänst, för bestämmande av lönegrad

räkna sig till godo högst fem år av den tid, de efter början av år 1879

deltagit i undervisningen vid universitetet under de villkor och närmare bestämmelser,

som av Kungl. Maj:t för undfående och bibehållande av dylik

förmån för docent bleve bestämda. Genom cirkuläret förordnade Kungl.

Maj:t, att utöver de med stipendier försedda docenter vid universiteten —

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 207.

enligt ingressen till cirkuläret sexton i Uppsala och tolv i Lund — av

riksdagen angivna tjugu docenter i Uppsala och tio i Lund, i den ordning

de vid vartdera universitetet efter utnämningsdagen sinsemellan intoge,

skulle, så vitt de genom avlagda examina och fullgörande av det för blivande

elementarlärare genom författningarna stadgade provår vunnit behörighet

till anställning vid offentligt elementarläroverk, äga att för bestämmande

av lönegrad vid sådant läroverk räkna sig till godo högst fem

år av den tid, under vilken de styrkt sig hava, vare sig genom föreläsningars

hållande eller genom biträde vid ledning av övningarna i något

vid universitetet inrättat seminarium eller på annat däremot svarande sätt,

med goda vitsord deltagit i undervisningen vid universitetet; och skulle

vid denna beräkning varje lästermin anses lika med ett hälft år.

Närmare bestämmelser rörande ifrågavarande lönetursberäkning och

särskilt undervisningens beskaffenhet och omfång äro meddelade genom

Kungl. Majrts brev den 6 februari 1885 och den 23 september 1887.

Jag bör slutligen omförmäla innehållet i förutnämnda kungörelse den

23 november 1906. Sedan riksdagen bifallit en av Kungl. Maj:t i ämnet

gjord framställning, medgavs genom denna kungörelse, att de docenter vid

Stockholms och Göteborgs högskolor, vilka uppbära ersättning till belopp

ungefärligen motsvarande docentstipendium vid universiteten, så ock därutöver

ett antal av högst fem docenter vid vardera högskolan i den ordning

de vid högskolan sinsemellan intaga efter den dag, var och ens förordnande

blivit av kanslern stadfäst, må, så vitt de vunnit behörighet till

anställning vid allmänt läroverk, äga att efter befordran vid de allmänna

läroverken för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid,

dock ej utöver tre år, de vid vederbörande högskola med nit och skicklighet

deltagit i undervisning av den art och till den omfattning, som i fråga

om enahanda förmån fordras för vederbörande docenter vid universiteten.

Ur de sakkunnigas ovan omförmälda utlåtande den 30 augusti 1918

skall jag nu anföra vad de yttra rörande förevarande spörsmål.

Det kan med skäl ifrågasättas, säga de sakkunniga, om anledning förefinnes

bibehålla det i kungl. brevet den 18 maj 1878 fastställda antalet ostipendierade docenter,

som högst må äga åtnjuta förmånen i fråga, 20 i Uppsala, 10 i Lund, vartill

sedermera i kungörelse den 23 november 1906 kommit ytterligare högst 5 vid vardera

av Stockholms och Göteborgs högskolor.

I allt fall ter sig den fastställda proportionen mellan antalet vid de olika högskolorna

skäligen godtyckligt vald. På grundvalen av senaste statskalenderns uppgifter

kan antalet ostipendierade docenter inom här ifrågavarande två fakulteter beräknas

utgöra i Uppsala 43, i Lund 30. Av dessa innehava i Uppsala 2, i Lund 4

lekiorstjäust vid läroverk. Med frånräknande av dessa återstå vid universiteten 41,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 207.

respektive 26 ostipendierade docenter. Inom motsvarande läroområde vid Stockholms

högskola finnas anställda 24 docenter, varav dock en är innehavare av lektorsbefattning

vid läroverk. Vid Göteborgs högskola uppgår hela antalet docenter till 11, varav på samma

sätt 4 äro ordinarie befattningshavare i läroverkens tjänst (lektorer). Om de återstående

231), respektive 7 docenterna torde emellertid få antagas, att några åtnjnta docentstipendium

eller däremot svarande ersättning. Att under dylika betingelser föreskriva,

att i Uppsala intill 20, i Lund intill 10 och vid de båda högskolorna intill 5

ostipendierade docenter må komma i åtnjutande på stadgade villkor av rätt till lönetursberäkning

vid övergång till allmänt läroverk synes icke vara rimligt med hänsyn

till det antal, som faktiskt vid de olika läroanstalterna härvid kan ifrågakomma. I

varje fall kunna statsuniversiteten med all rätt göra gällande, att de numera intaga

en ogynnsammare ställning än särskilt Göteborgs högskolas lärare i samma situation.

Och alldeles särskilt är detta fallet med Lunds universitet.

Att en förändring i nu ifrågavarande stadgande är av omständigheterna påkallad

torde därför icke kunna bestridas.

Vid företagen närmare prövning av hithörande förhållanden hava vi kommit till

den uppfattningen, att gällande restriktioner i fråga om antalet för närvarande icke

äga större praktisk betydelse. Dels är antalet provårsutbildade docenter, vilka icke i

annan egenskap åtnjuta lönetursrätt, efter vad undersökningar giva vid handen mycket

begränsat, dels har det icke allt för ofta inträffat, att ostipendierade docenter meddelat

för lönetursrätt stadgad undervisning. Uteslutet är visserligen icke, att, därest i överensstämmelse

med vart förslag, skillnaden i ifrågavarande hänseende mellan stipendierad

och ostipendierad docent bortfaller, antalet kan komma att stiga. Emellertid lär

det väl å andra sidan knappast kunna antagas, att eu ifrågasatt höjning av docentstipendierna

genomföres utan att samtidigt en ökning av stipendiat åliggande undervisningsskyldighet

bestämmes, och kan väl en sådan, efter vår uppfattning välgrundad

åtgärd antagas komma att motverka den tänkbara ökningen av antalet undervisande,

icke stipendierade docenter.

Bortsett från den sannolika påföljden av nämnda förändringar i nu bestående

förhållanden synas oss de förefintliga inskränkningarna i antalet lönetursberättigade

docenter lämpligen böra helt avlägsnas. Objektivt sett äro som förut framhållits de i

bestämmelserna förekommande siffrorna föga tillfredsställande. Och att nu fastställa

nagra andra, som med det från år till år växlande docentantalet kunna förväntas

under någon längre tid rättvisligen motsvara de faktiska förhållandena, torde icke vara

möjligt. Då man på grundvalen av nu föreliggaude erfarenheter är berättigad göra

gällande, att frågan om maximiantalet ur stats finansiell synpunkt icke äger någon som

helst betydelse och då det därjämte endast måste sägas vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att en var, som fullgjort stadgade villkor, jämväl skall komma i

åtnjutande av däremot svarande fördelar, hava vi icke tvekat att i bifogat förslag till

bestämmelser borttaga ifrågavarande stadgande. Beträffande slutligen den efter vårt

förmenande väsentligen viktigare frågan om undervisningens art och omfattning synes

det oss uppenbart, att, likasom hittills, endast offentligt tillkännagiven undervisning,

och sålunda icke enskild sådan, är av beskaffenhet att kunna ifrågakomma. Undervisningen

synes böra utgöras av föreläsningar, ledande av seminarieövningar eller full
-

. *) Ö.V dessa äro emellertid: 1 lärare vid skogshögskolan, 1 prosektor vid högskolan, 1 byråchef i

pensiohsstyrelsen, . 1 professor vid tekniska högskolan, 1 statsgeolog, 1 professor vid riksmuseum, vadan

rimligen hänsyn till dessa 6 icke i detta sammanhang synes böra tagas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 207.

görande av annat härmed likartat av fakultet eller sektion meddelat uppdrag. Däremot

torde biträde vid seminarieövningar knappast vara av natur att kunna utan vidare

jämställas med den undervisning, som i övrigt avses.

Dessa fordringar överensstämma med de krav, som de sakkunniga ämna föreslå

rörande arten av stipendierad docents undervisningsskyldighet.

Såsom förut nämnts anse vi billigt, att även i fråga om undervisningens omfattning

likställighet i förevarande avseende stadgas mellan stipendierad och ostipendierad

docent. Med en sådan formulering erfordras icke någon förändring i hithörande stadgande^

även om docents tjänstgöringsskyldighet i samband med förestående reglering

av docentinstitutionens förhallanden skulle komma att undergå ändring.

Anledning torde för övrigt saknas att uttryckligen föreskriva, att koncentrationen

icke får starkare genomföras än till en timma för dag. Som bekant anordnas seminarieövningar

i regel med två timmar i följd, och denna undervisningsform har i

betydande utsträckning överlämnats åt docenter. Även i fråga om ledande av praktiska

övningar inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen skulle ett bibehållande

av nämnda stadgande kunna komma att leda till orättvisor.

De sakkunniga sluta sin skrivelse med följande hemställan i de spörsmål

densamma avser:

att ifrågavarande bestämmelser med upphävande av stadgandena i kungl. breven

den 1 juni 1877, den 18 maj 1878, den 6 februari 1885, den 23 september 1887 och

den 23 november 1906 må erhålla följande lydelse:

Docenter inom teologisk eller filosofisk fakultet vid Uppsala eller Lunds universitet

må, såvitt de genom avlagda examina och genomgånget provår vunnit behörighet

till anställning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium,

äga att efter vunnen befordran vid sådan läroanstalt för åtnjutande av

ålderstillägg räkna sig till godo högst tre år av den tid, under vilken de styrkt sig

med goda vitsord hava antingen fullgjort dem såsom innehavare av docentstipendium

åliggande undervisning eller bestritt undervisning, till art och omfattning motsvarande

den, som för innehavare av docenstipendium minst är stadgad.

Docenter vid Stockholms högskola inom läroområde, motsvarande teologisk och

filosofisk fakultet, ävensom docenter vid Göteborgs högskola må ock, såvitt de vunnit

behörighet till anställning vid läroanstalt, som ovan sägs, äga rätt att, på sätt här

stadgas, tillgodoräkna sig högst tre år av den tid, under vilken de styrkt sig hava

med goda vitsord bestritt undervisning, till art och omfattning motsvarande den, som

för innehavare av docentstipendium vid universitet minst är stadgad.

Vid beräkning, som här sägs, skall varje lästermin anses lika med ett hälft år.

I anledning av de sakkunnigas omförmälda förslag yttrade sig först

läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen i ett den 17 september

1918 gemensamt avgivet utlåtande, överstyrelserna hemställde däri om

bifall till de sakkunnigas förslag.

co o

Efter remiss inhämtade kanslern för rikets universitet härefter yttranden

över de sakkunnigas förslag från de större konsistorierna samt

teologiska och filosofiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund

ävensom från styrelserna och lärarråden vid Stockholms och Göteborgs högskolor.

Dessa yttranden överlämnade kanslern till Kungl. Maj:t med utlåtande

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. May.ts Proposition Nr 207.

den 14 november 1918. Såväl kanslern som de av honom hörda myndigheterna

tillstyrkte de sakkunnigas förslag i den del, som jag närmast gjort till föremål

för denna min framställning, nämligen beträffande de kategorier av

docenter, vilka böra inbegripas, under ifrågavarande lönetursbestärnmelser.

Det synes mig icke lida något tvivel, att de sakkunniga anfört synnerligen

goda skål för sitt i förevarande avseende framställda förslag,

vilket av alla hörda myndigheter biträtts. Jag tillstyrker därför, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att, med ändring i viss del av motsvarande, av riksdagen

i sammanhang med löne- och pensionsreglering

för lärarpersonalerna vid rikets allmänna läroverk, högre

lärarinneseminariet och folkskolseminarierna antagna, nu

gällande bestämmelser, förklara, att samtliga docenter

inom teologiska och filosofiska fakulteterna vid universiteten

i Uppsala och Lund ävensom samtliga docenter

vid Stockholms och Göteborgs högskolor inom läroområde,

motsvarande teologisk och filosofisk fakultet vid

universiteten, må, så vitt de genom avlagda examina

och genomgånget provår vunnit behörighet till anställning

vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet

eller folkskolseminarium, äga att för åtnjutande av

ålderstillägg såsom lärare vid sådan läroanstalt räkna

sig till godo den tid, dock ej utöver tre år, de vid

något av nämnda universitet eller högskolor med nit och

skicklighet deltagit i undervisning av den omfattning,

som, utan avseende å huruvida docent varit innehavare av

docentstipendium eller icke, av Kungl. Maj:t bestämmes.

Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt

behagade Hans Maj:t Konungen, på hemställan av

statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Stockholm 1919, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

190566

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:139 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönetursberäkning för docenter vid statsuniversiteten samt Stockholms och Göteborgs h a1 i texten
  2. SU 1919:89 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönetursberäkning för docenter vid statsuniversiteten samt Stockholms och Göteborgs Högskolor. s. 3 i texten