Med förslag till förordning om ändrad Igdelse i vissa delar av förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker m. m
1919-02-25 · 57 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 53 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:208, Med förslag till förordning om ändrad Igdelse i vissa delar av förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
1
Nr 208.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad Igdelse i vissa delar av förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker
m. m.; given Stockholms slott den 25 februari 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels antaga bifogade förslag till förordning om ändrad lydelse i
vissa delar av förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning
av socker;
dels medgiva,
att vid sockerraffinaderi anställd förste kontrollör må av kontrollstyrelsen
beviljas kostnadsfri ledighet för den tid, styrelsen prövar
skäligt, dock högst en månad för tillverkningsår räknat och utan
rätt till reseersättning i anledning av det avbrott i tjänstgöringen, som
förorsakas av sådan ledighet; samt
att vid sockerraffinaderi anställd kontrollör, som kan antagas
bliva inkallad till tjänstgöring under mer än 350 dagar av tillverkningsåret,
må av kontrollstyrelsen beviljas kostnadsfri ledighet, med
iakttagande att kontrollör, som kan antagas bliva inkallad till tjänstgöring
hela tillverkningsåret, må erhålla ledighet under högst 15 dagar
samt att annan kontrollör, varom nu är frårra, må medgivas ledighet
'' 7 O O
under högst så många dagar, att desamma jämte’ den tid, för vilken
tjänstgöring må antagas ej kunna beredas honom, uppgå till sammanlagt
15 dagar;
dels godkänna följande grunder för pensionering av förste kontrollörer
och kontrollörer vid sockerraffinaderierna att gälla tills vidare
intill dess annorlunda kan varda bestämt, nämligen:
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 180 höft. (Nr 208.)
1
2
Kungl. May. t a proposition Nr 208.
att förste kontrollör eller kontrollör, som uppnått eu ålder av minst
67 år och räknar minst 10 tjänstår vid kontrollen över sockertillverkningen,
är berättigad att från och med månaden näst efter den, då
hans anställning vid kontrollen upphör, komma i åtnjutande av pension;
att pensionens belopp avpassas efter tjänstårens antal och tjänstgöringens
beskaffenhet på det sätt, att för varje tjänstår såsom förste
kontrollör tillgodoräknas ett belopp av 90 kronor och för varje tjänstår
såsom kontrollör ett belopp av 60 kronor, med iakttagande att sådant
tillgodoräknande må äga rum för högst 30 tjänstår; samt
att varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande såsom förste
kontrollör eller kontrollör, räknas såsom helt tjänstår under förutsättning
att tjänstgöringen efter inkallelse omfattat minst nio månader av året,
att, därest tjänstgöringen omfattat mindre del av året, än nyss sagts,
endast den tid, varunder tjänstgöring verkligen ägt rum, tillgodoräknas
såsom tjänstetid för pension, samt att tjänstgöring såsom vikarie
för förste kontrollör icke grundlägger rätt till pension i sådan egenskap;
dels ock medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande pensionering
må bestridas av förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
3
•v *1^» v-x ■ i& *
Kung!. Maj:ts proposition Nr 208.
Förslag
till
Jöi-. «a , iu.) i.O . - i _jl * f J. ^ u. ••„;• AO . li.A j« at i... >
förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker.
Härigenom förordnas, att 7 §, 13 § 4 mom., 18 § 1 mom., 19,
20 och 21 §§, 22 § 2 mom., 25 § 2, 3, 4 och 6 mom., 28 § 1 och 2
mom., 29 § 2 mom., 30 § samt 37 § 1 mom. förordningen den 11
oktober 1907 angående beskattning av socker skola erhålla följande
ändrade lydelse:
7 §•
För allt obeskattat socker, som under transport mellan inrikes
orter förkommer, skall avsändaren betala vederbörlig skatt. Kan han
emellertid styrka, att godset genom skeppsbrott, uppbringning eller
annan olycka gått förlorat, må eftergift av skatten äga rum. Till Kungl.
Maj:t ställd ansökan härom, åtföljd av handlingar, innefattande erforderlig
utredning rörande förhållandet, ingives till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som inhämtar yttrande såvitt angår raffinaderi eller med
raffinaderi förenad råsockerfabrik, av vederbörande förste kontrollör
samt beträffande råsockerfabrik, som ej är förenad med raffinaderi
(fristående råsockerfabrik), av vederbörande kontrollör, som tillika är förman
(kontrollör-förmanj, samt därefter med eget utlåtande till Kungl. Maj:t
insänder handlingarna i ärendet.
13 §•
4. Vederbörande förste kontrollör eller kontrollör-förman eller deras
ställföreträdare äge rätt att använda fabrikens laboratorium för utförandet
av behövliga undersökningar.
18 §.
1. Då fabrik skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att, minst
tio dagar förrän rörelsen må börja, till Kungl. Maj:ts befallningshavande
ingiva skriftlig driftsanmälan med uppgift om
4
Kungl. Maj:ts proportion Nr 208.
a) dagen, då han ämnar börja rörelsen,
b) huruvida arbetet skall fortgå dag och natt eller endast om dagenr
c) antalet ingångar, som i allmänhet skola hållas öppna,
d) huruvida socker skall förvaras utom fabriksområdet, samt
e) ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänstemännen,
varjämte, därest fabriken ej står under kontroll, då anmälan göres,
vid densamma skall fogas intyg av förste kontrollör eller, såvitt angår
fristående råsockerfabrik, kontrollör-förman, att anordningarna vid fabriken
icke strida mot denna förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.
19 §.
Vid fristående råsockerfabrik skall inom eu vecka efter det centrifugering
av socker upphört allt socker vara inlagt på magasin under
kronans läs; och skall tillverkaren därefter ofördröjligen hos kontrollören-förmannen
göra anmälan om arbetets avslutande (slutanmälan).
Vid raffinaderi och med raffinaderi förenad råsockerfabrik göres
slutanmälan hos förste kontrollören, när allt skattepliktigt socker utlämnats
från fabriken.
Vederbörande kontrolltjänsteman åligger att lämna tillverkaren
bevis om gjord anmälan ävensom att, så fort ske kan, därom underrätta
Kungl. Maj:ts befallningshavande samt kontrollstyrelsen.
Vill — — — — tillståndsbevis.
20 §.
1. Om i annan fabrik än sådan, som omförmäles i 14 §, centrifugering
av socker ej företages inom sex helgfria dygn efter den i driftsanmälan
uppgivna tiden, åligger det tillverkaren att för hela den tid,
varunder arbete icke ägt rum, till Kungl. Maj:ts befallningshavande
inbetala det anställda kontrolltjänstemän vid fabriken tillkommande arvode,
vid äventyr, om betalning ej sker, att Kungl. Maj:ts befallningshavande
låter hos tillverkaren utmäta detsamma. Beror uppskov på
olyckshändelse eller annan omständighet, varöver tillverkaren ej kunnat
råda, må kontrollstyrelsen kunna på ansökning medgiva befrielse från
skyldighet, som stadgas i detta mom.
2. Har under den del av året, arbete i fabriken enligt anmälan
fortgått, icke vid fabriken tillverkats i medeltal femtusen kilogram socker
för varje helgfritt dygn, åligger det likaledes tillverkaren att till Kungl.
Maj:ts befallningshavande inbetala hela det anställda kontrolltjänstemän
vid fabriken tillkommande arvode, vid äventyr, om betalning ej sker,.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208. 5
att Kungl. Maj:ts befallningshavande låter hos tillverkaren utmäta detsamma.
21 §.
Tillverkare åligger att över tillverkningens gång föra sådan bok,
att därur med lätthet kan inhämtas, huru stor mängd råämnen använts
vid tillverkningen, huru mycket av särskilda fabrikater i fabriken vunnits,
samt huru mycket socker, sirap eller melass bortförts från fabriken,
ävensom i övrigt sådana upplysningar erhållas, som för upprättande av
en tillförlitlig statistik över sockerindustrien erfordras, däribland, vad
råsockerfabrik angår, huru stor ytvidd varit använd för odling av de
betor, som avverkats inom fabriken, och angående betornas sockerhalt.
I avseende å bokens anordning och förande vare tillverkare skyldig att
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar.
Nämnda bok skall, när helst så påfordras, hållas tillgänglig för vederbörande
förste kontrollör och kontrollör-förman.
22 §.
2. Därest tillverkare ej åtnöjes med av förste kontrollör eller
kontrollör-förman vid tillämpningen av denna förordning meddelad
föreskrift eller vidtagen åtgärd, äger han att hos kontrollstyrelsen däri
söka ändring.
25 §.
2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,
utövas den i 1 mom. avsedda kontrollen vid raffinaderier och sådana
råsockerfabriker, som äro förenade med raffinaderier, av förste kontrollörer
och kontrollörer samt vid fristående råsockerfabriker av dels
kontrollörer, av vilka en vid varje fabrik tillika är förman, dels ock
tillsyningsmän.
3. Förste kontrollörer, kontrollörer och tillsyningsmän förordnas
av kontrollstyrelsen.
4. Dagarvode utgår av statsmedel under tjänstetiden till förste
kontrollör med tolv kronor, till kontrollör, som tillika är förman, med
tio kronor och till annan kontrollör med åtta kronor, dock att, där
annan kontrollör än förste kontrollör under kalendermånad eller del
därav tjänstgjort längre tid än i medeltal åtta timmar om dagen, särskild
ersättning för överskjutande antal timmar utgår med en krona
för timme. Förste kontrollör och kontrollör-förman erhålla dessutom,
om resa förekommer, rese- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208-
i gällande resereglemente för varje gång, de inträda i tjänstgöring eller
från en till annan fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör eller
kontrollör-förman att verkställa förrättning under tid, då han ej är inkallad
till tjänstgöring, erhåller han dels reseersättning enligt fjärde
klassen i resereglemente!, dels ock dagarvode, förste kontrollör med
tolv och kontrollör-form an med tio kronor.
6. Då, enligt vad i 19 § sägs, slutanmälan blivit gjord, skola vid
fristående råsockerfabrik samtliga kontrollörer och vid annan fabrik
förste kontrollör och kontrollörer återkallas. Vid fristående råsockerfabrik
skall tillsynen överlämnas åt vederbörande tillsyningsman,
vilken i arvode av statsmedel erhåller tio kronor för varje dag, hans
verksamhet vid fabriken påkallats. Påkallas tillsyningsmannens åtgäi''d
för uttagning av socker under tillverkningsåret mer än sextio särskilda
dagar, skall ersättningen för de överskjutande dagarna gäldas av tillverkaren.
När tillsyningsmannens åtgärd påkallas för uttagning av socker
i mindre mängd än 5,000 kilogram eller för annat ändamål än antingen
uttagning av socker eller verkställande av sådan inventering, som i 30 §
sägs, skall ersättningen härför likaledes gäldas av tillverkaren.
28 §.
1. När socker skall uttagas från fabrik, göre tillverkaren hos
vederbörande förste kontrollör, kontrollör-förman eller tillsyningsman
anmälan därom, med angivande huruvida sockret skall utlämnas till fritt
bruk eller försändas till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller
tullkammare.
2. Utlämnas socker till fritt bruk, skall vederbörande förste kontrollör,
kontrollör-förman eller tillsyningsman utfärda vågsedel i två
exemplar, av vilka det ena överlämnas till tillverkaren och det andra,
försett med kvitto av tillverkaren eller hans ombud, bilägges kontrollhandlingarna.
29 §.
2. År tillverkaren ej nöjd med undersökning, som enligt 1 mom.
blivit i fabriken verkställd å sockerlösningar, sirap, sirapsblandningar
eller melass, tages därav prov, som, försett med vederbörande kontrolltjänstemans
och tillverkarens sigill, insändes till kontrollstyrelsen för
verkställande av ny undersökning, vars resultat blir avgörande.
30 §.
Inventering eller uppvägning av allt i fabrik eller magasin befintligt
socker skall årligen den 31 juli samt eljest, när kontrollstyrelsen
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
därom förordnar, verkställas i närvaro av vederbörande förste kontrollör,
kontrollör-förman eller tillsyningsman.
Befinnes — — — åtgärder.
37 §.
1. Underlåter tillverkare att, i enlighet med därom givna föreskrifter,
föra den bok, som omförmäles i 21 §, eller vägrar han förste kontrollör
eller kontrollör-förman tillgång till samma bok eller vederbörande kontrolltjänsteman
eller den, vilken äger anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där undersökning
må ske, eller till ritning och beskrivning över fabriken, straffes med
böter från och med etthundra till och med ettusen kronor.
•>'': i '' \
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1919; dock att
tillsättningen av förste kontrollörer och kontrollörer skall för det tillverkningsår,
som börjar den 1 augusti 1919, ske i enlighet med denna
förordning.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
februari 1919.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter:
Med anledning av en inom riksdagen väckt motion (1917 11:26)
anhöll riksdagen i skrivelse (nr 259) den 13 juni 1917, att genom
Kungl. Maj:ts försorg utredning måtte verkställas och, där utredningen
därtill föranledde, förslag för riksdagen framläggas:
1) angående inskränkning av antalet förste kontrollörer vid sockertillverkningen;
samt
2) angående beredande av mera stadigvarande anställning åt sådana
kontrollörer vid sockertillverkningen, som vore äldre i tjänst eller vore
för sin utkomst helt beroende av sitt arbete vid sockerkontrollen.
Genom remiss den 25 juni 1917 anbefallde Kungl. Maj:t kontrollstyrelsen
att verkställa den i riksdagens berörda skrivelse omförmälda
utredning samt inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
9
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 208.
Under den inom kontrollstyrelsen påbörjade utredningen i ämnet
befunnos emellertid spörsmålen om inskränkning i antalet förste kontrollörer
samt om beredande av mera stadigvarande anställning åt vissa
kontrollörer så intimt sammanhänga med frågorna om förste kontrollörernas
och kontrollörernas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden i
allmänhet och även i viss mån med ifrågavarande tjänstemäns avlöningsförhållanden,
att den anbefallda utredningen icke skulle kunna tillfyllestgörande
verkställas, med mindre jämväl nyss antydda frågor bleve utredda
och förslag i anledning av utredningen av styrelsen avgåves.
På grund härav beslöt Kungl. Maj:t den 5 juli 1918, etter hemställan
av kontrollstyrelsen, bemyndiga styrelsen,, utom annat, att såsom
sakkunniga för att inom styrelsen deltaga i utredning samt avgiva förslag
angående förste kontrollörernas och kontrollörernas vid sockerbeskattningen
anställnings-, tjänstgörings- och avlöningsförhållanden tillkalla
högst tre personer.
Jämlikt nämnda bemyndigande tillkallade kontrollstyrelsen för
ändamålet såsom sakkunniga förste kontrollören vid sockerfabriken i
Landskrona F. Eländer, förste kontrollören vid Tanto sockerfabrik i
Stockholm H. Kihlgren samt kontrollören vid sockerfabriken i Arlöv
N. Er. Nybergh.
Sedan kontrollstyrelsen med biträde av nämnda sakkunniga samt
efter överläggningar med en representant för länsstyrelsen i Malmö
slutfört den avsedda utredningen, har kontrollstyrelsen den 6 december
1918 till Kungl. Maj:t avgivit utlåtande angående indragning av förste
kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna samt om beredande av
mera stadigvarande anställning åt vissa kontrollörer vid sockertillverkningen
m. m.
På grund av remiss har länsstyrelsen i Malmö yttrat sig i ärendet,
varjämte överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Linköping, Kalmar,
Visby, Karlskrona, Kristianstad, Halmstad, Göteborg och Mariestad,
envar i vad dess verksamhetsområde angår, avgivit infordrade utlåtanden
i ämnet. Vidare har statskontoret, på grund av remiss, den 8 januari
1919 utlåtit sig i viss del av frågan.
Då resultatet av den sålunda verkställda utredningen torde böra
föranleda framläggande för riksdagen av förslag ej mindre i de uti
riksdagens omförmälda skrivelse angivna hänseendena än även i vissa
andra därmed sammanhängande, av koutrollstyrelsen i dess utlåtande
berörda frågor, anhåller jag nu att få redogöra för handlingarna i ärendet.
Jag kommer därvid att i anslutning till uppställningen i kontrollBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 180 käft. (Nr 208.) 2
Förste kontrollörsbef
ältning
arnas
tillkomst.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
styrelsens utlåtande under särskilda punkter behandla de båda huvudfrågor,
som närmast utgjort föremål för den verkställda utredningen,
nämligen spörsmålen om en inskränkning av antalet förste kontrollörer
vid sockertillverkningen och om beredande av fastare anställning åt
vissa kontrollörer vid nämnda tillverkning. Då emellertid sistnämnda
fråga till väsentlig del kan lösas utan medverkan från riksdagens sida,
kommer jag att under den andra punkten huvudsakligen uppehålla mig
vid en detalj i kontrollstyrelsens förslag, nämligen rörande överflvttning
från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen av befogenheten att utse kontrollörer
och tillsyningsmän vid ifrågavarande tillverkning. Därpå ämnar
jag särskilt för sig behandla de ändringar i avseende å kontrollpersonalens
avlöningsförhållanden m. m., som ansetts erforderliga, varefter
under en fjärde punkt ett av kontrollstyrelsen väckt förslag om
beredande av understöd åt ur tjänst avgången kontrollpersonal skall
bliva föremål för min framställning. Under varje särskild punkt ämnar
jag dels redogöra för vederbörande myndigheters yttranden i respektive
frågor, dels ock på vederbörliga ställen angiva min egen ståndpunkt i
saken. I ett sammanhang ämnar jag sedan göra den hemställan i ärendet
i dess helhet, vartill jag funnit anledning föreligga.
I. Inskränkning av antalet första kontrollörer vid sockertillverkningen.
Innan kontrollstyrelsen i sitt utlåtande närmare ingått på frågan
om inskränkning av antalet förste kontrollörer vid sockertillverkningen,
har styrelsen lämnat en redogörelse för ej mindre det väsentligaste av
de beträffande ifrågavarande befattningshavare nu gällande författningsbestämmelserna
än även det sätt, varpå kontrollarbetet vid sockerfabrikerna
är ordnat. I dessa avseenden yttrar kontrollstyrelsen:
Förste kontrollörsbefattningarna tillskapades samtidigt med konsumtionsskattesystemets
införande i vårt land. Dessförinnan hade kontrollen vid vitbetsockertillverkningen
utövats av kontrollörer (enligt 1873 och 1882 års författningar i ämnet
benämnda »uppsyningsman») under tillsyn av överkontrollörer. Förordningen om
beskattning av socker den 2 juni 1905 — enligt vilken förordning, i likhet med vad
närmast förut varit fallet, överinseendet över kontrollen skulle utövas av chefen för
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå och tillsynen över den vid fabrikerna
anställda kontrollpersonalen anförtros åt de överkontrollörer, som tjänstgjorde
vid kontrollen över brännvins- och maltdryckstillverkningen — föreskrev emellertid,
att för den omedelbara tillsynen vid varje fabrik skulle anställas en förste
kontrollör och till hans biträde nödigt antal kontrollörer.
11
Kungl. Maj ds proposition Nr 208.
,........ I sammanhang med den år 1907 beslutade omorganisationen av kontrollen
vid brännvins- och maltdryckstillverkningen genomfördes sedermera beträlfande
sockerkontrollen den förändringen, att de tjänsteåligganden vid sockerfabrikerna, som
dittills ålegat överkontrollörerna, överlämnades åt förste kontrollörerna under särskild
inspektion av en utav den centrala kontrollmyndighetens tjänstemän.
Förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker och ordningsstadgan
den 23 juli 1908 rörande sockerbeskattningen, sådana dessa författningar
lyda enligt sedermera däri beslutade ändringar, innehålla beträffande förste
kontrollörerna huvudsakligen följande.
Förste kontrollör utses av kontrollstyrelsen, vilken myndighet även har att
inkalla honom till tjänstgöring och bestämma den fabrik, över vilken han skall öva
tillsyn (förordningen 25 §, ordningsstadgan 27 §).
Sökande till befattning såsom förste kontrollör skall, såvida han ej förut
tjänstgjort i nämnda egenskap, vid ansökningen foga dels betyg över avlagd mogenhetsexamen
eller examen från tekniskt läroverk, dels ock intyg därom, att han äger
tillräckliga insikter i verkställande av analyser å socker, sirap och melass samt
nödig kunskap i gällande författningar och föreskrifter rörande beskattningen av
socker och tillsynen däröver (ordningsstadgan 26 §).
Förste kontrollör åligger:
att minst sex timmar varje dygn vara i fabriken närvarande och deltaga i
kontrollgöromålen,
att för varje dygn i dagboken anteckna, vilka tider han tjänstgjort,
att, då han avlägsnar sig från fabriken, där lämna underrättelse, var han
kan träffas,
att hava fillsvnen över de vid fabrikerna anställda kontrollörer och mellan
dem fördela tjänstgöringen,
att med ordning och noggrannhet föra föreskrivna journaler och längder,
att i mån av behov anbringa kronans lås dels för alla öppningar, som ej äro
ständigt bevakade eller försedda med gallerverk, dels ock för de i 1 § 3 inom. av
ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen omförmälda bryggor och ledningar, då
de ej användas, ävensom verkställa försegling eller plombering av befintliga reservutgångar,
att omsorgsfullt förvara nycklarna till läs, som sålunda anbringas eller som
användas vid-tillstängning av de inom eller utom fabriken befintliga magasin för socker,
att jämväl i övrigt omhänderhava och vid behov till kontrollörerna utlämna
de för fabrikerna avsedda kontrolleffekter, ävensom att förvara alla kontrollen rörande
handlingar,
att å sirap och melass, som skall från fabriken utlämnas, verkställa undersökning
för bestämmande av dess sockerhalt,
att kvittera förpassningar å obeskattat socker, som till fabriken ankommer
från annan fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare,
att utfärda förpassningar å obeskattat socker, som från fabriken utlämnas
för transport till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare,
att övervaka, att allt socker, som ej utföres från fabriken, upplägges under
kronans lås, samt
Gällande bestämmelser
angående
förste kontrollörerna.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
att tillse, att de för kontrollen i övrigt givna stadganden städse iakttagas
(ordningsstadgan 8 §).
Vidare tillkommer det förste kontrollör att, i den mån och till det antal
sådant erfordras, inkalla kontrollörer att tjänstgöra tillsvidare. Då så oundgängligen
erfordras, äger han dessutom att till tillfällig tjänstgöring inkalla nödigt antal
kontrollörer. Förste kontrollör är dock härutinnan bunden så tillvida, att utan
kontrollstyrelsens medgivande icke må i något fall samtidigt vara till tjänstgöring
inkallade vid fristående råsockerfabrik flera än fyra kontrollörer för tjänstgöring
tillsvidare och två kontrollörer för tillfällig tjänstgöring eller vid raffinaderi flera
än tio kontrollörer. Förste kontrollör äger att ..bevilja kontrollör tjänstledighet
samt, med viss inskränkning, förordna vikarie. Även då kontrollör av förfall är
hindrad att fullgöra sin befattning, äger förste kontrollör, där han så finner nödigt,
inkalla annan kontrollör (ordningsstadgan 29 §).
Då tillverkare gjort anmälan om arbetets avslutande, skall förste kontrollören
återkallas ur tjänstgöring. Vid råsockerfabrik, som ej är förenad med raffinaderi,
skall då tillsynen överlämnas åt en av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedd
tillsyningsman (förordningen 25 § 6 mom.).
Ersättning till förste kontrollör utgår i form av dagarvode under tjänstetiden
med tolv kronor. Om resa förekommer, erhåller han dessutom reseersättning
med femton kronor för varje gång, han inträder i tjänstgöring eller förflyttas från
en till annan fabrik. Förordnas förste kontrollör att verkställa förrättning under
tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring, erhåller han dels dagarvode med tolv
kronor, dels ock reseersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente (förordningen
25 § 4 inom.).
Kontrollarbetet
vid
sockerfabrikerna.
Angående kontrollarbetet vid sockerfabrikerna må anföras följande.
Kontrollarbetet vid ett raffinaderi omfattar
1) kontrollräkning av till fabriken ankommande socker,
2) kontrollerande av utlämningen till fritt bruk,
3) bevakning, att ej något socker obehörigen utföres ur fabriken,
4) kontroll av invägningen av socker i lådor och säckar inom fabriken.
Vikten av lösa toppar antecknas i samband med utlämningen till fritt bruk.
All utlämning verkställes av en eller flera s. k. utlämningskontrollörer. Dessa
skola i sina anteckningsböcker införa antalet kolli och nettovikten å det till fritt
bruk utlämnade sockret. Dessa anteckningsböcker, vilka innehålla primäruppgifterna
rörande utlämningen för dagen, kontrolleras nu på flera sätt och av olika
personer i avsikt att erhålla full visshet, att de blivit rätt förda.
Den förberedande kontrollen, varvid granskas, att varje post utlämnat socker
är rätt utförd och att summeringarna äro riktiga, utföres av annan härtill lämplig
kontrollör än den, som fört böckerna.
Sedan anteckningsböckerna undergått denna första granskning, genomses de
ånyo av förste kontrollören, vilken slutligen jämför, huruvida sammanlagda beloppet
av de olika böckernas summor överensstämmer med fabrikens för dagen avlämnade
anmälningssedel, å vilken finnes kvitterad den mängd socker, tillverkaren
mottagit till fritt bruk.
YTad härefter vidkommer råsockerfabrikerna, består kontrollarbetet vid dessa
i kontrollerande av invägning av råsocker samt dettas inläggning på och uttagning
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
från magasin. Invägningen och inläggningen (magasineringen) kan vid fabriker,
där magasinet är sammanbyggt med fabriken, övervakas av en och samma kontrollör,
men denne är då bunden vid sockerloftet, där invägningen sker, och kan
sålunda, med undantag av kortare besök i det närliggande maskinrummet, ej ägna
fabriken i övrigt eller fabriksområdet någon tillsyn. Vid utlastningen är förhållandet
detsamma.
Kontrollstyrelsen övergår härefter till irågan om en inskränkning
av antalet förste kontrollörer och erinrar till en början, hurusom detta
spörsmål vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Styrelsen
anför härom:
År 1912 väckte två ledamöter av riksdagens andra kammare en motion
(nr 152), däri hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vad mån en inskränkning
av de vid sockerbeskattningen anställda förste kontrollörernas antal skulle kunna
ske i syfte att minska omkostnaderna för kontrollen vid nämnda beskattning, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.
I motiveringen till nämnda motion förklarade motionärerna det kunna ifrågasättas,
huruvida den år 1907 genomförda omorganisationen beträffande kontrollen
över tillverkningsbeskattningen i riket i alla avseenden varit ägnad att åstadkomma
en kontroll, som på samma gång den gjorts tillräckligt effektiv att kunna
tillgodose statens berättigade intressen, å andra sidan icke blivit dyrare, än som
vore nödigt. Sålunda syntes det, enligt motionärernas förmenande, vara alldeles
överflödigt att anställa en förste kontrollör vid varje sockerfabrik. Vid råsockerfabrikerna,
vilka vore i verksamhet endast 2 å 3 månader under året, hade en
förste kontrollör så liten sysselsättning, att det måste betraktas såsom ett slöseri
med statens medel att avlöna en dylik tjänsteman vid varje sådan fabrik.
»En avsevärd besparing — fortsatte motionärerna — skulle här kunna göras,
om tillsynen över kontrollen vid dessa fabriker antingen uppdrogs åt förste kontrollörerna
vid närliggande raffinaderier, eller ock så, att flera inom ett begränsat område
liggande råsockerfabriker hade en gemensam förste kontrollör, vilken genom
att under tillverkningstiden regelbundet besöka de olika fabrikerna hade att övervaka
den nödiga kontrollen vid desamma. Enligt vårt förmenande skulle en dylik
anordning med lätthet kunna genomföras åtminstone i Skåne med dess goda kommunikationsförhållanden,
och som bekant, äro de flesta av våra sockerfabriker
belägna i denna provins.
Vid raffinaderierna brukar förste kontrollören antaga en av kontrollörerna
som sin assistent, vilken har att jämföra kontrollörernas dagliga uppgifter över
utlämnat socker med fabrikens uppgifter, och om de överensstämma, vilket i
regeln är fallet, införas de av förste kontrollören i härför avsedda rubriker i kontrolljournalen.
Införandet av dessa uppgifter kräver en tid av 10 å 20 minuter dagligen.
Dessutom har förste kontrollören att vid månadens slut uppgöra och till kontrollstyrelsen
insända ett sammandrag av nämnda uppgifter, vilket arbete torde taga en
tid av 1 å 2 timmar. Det torde väl med skäl kunna ifrågasättas, huruvida ej
Riksdagens
behandling av
frågan om inskränkning
av
antalet förste
kontrollörer
m. m.,
Motion vid
1912 ars
riksdag.
Bevillnings
utskottet
1912.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 20S.
detta obetydliga och enkla arbete i stället skulle kunna utföras av de tjänstgörande
kontrollörerna, vilket var förhållandet under den tid beskattningen beräknades,
efter mängden av avverkade betor och då kontrollen var lika viktig och maktpåliggande
som nu.
Genom en dylik anordning skulle man med så mycket större lätthet kunna
genomföra den inskränkning i förste kontrollörernas antal, vi med denna motion
åsyftat, och varigenom betydande besparingar i kontrollomkostnaderna skulle kunna
göras.»
Motionen hänvisades till bevillningsutskottet, vilket uti avgivet betänkande
(nr 19) i ämnet anförde följande:
»Om ifrågavarande tjänstemäns åligganden stadgas huvudsakligen i 8 § ordningsstadgan
rörande sockerbeskattningen den 23 juli 1908, där det bland annat
föreskrives, att förste kontrollör skall minst sex timmar varje dygn vara i fabriken
närvarande och deltaga i kontrollgöromålen.
Motionärernas tanke, att en och samma förste kontrollör skulle kunna i vissa
fall utöva kontrollen vid två eller flera sockerfabriker, förutsätter därför, antingen
att en inskränkning i nämnda minimitid är möjlig, eller ock att i förste kontrollörs
frånvaro från endera platsen någon av kontrollörerna får utöva dennes befogenhet
helt eller delvis. Kontrollstyrelsen, som avgivit infordrat utlåtande över motionen,
har beträffande frågarf, huruvida den stadgade minimitiden faktiskt behöver användas,
för att förste kontrollör utan biträde av medhjälpare skall kunna under nuvarande
förhållanden förrätta sina åligganden, framhållit, att förste kontrollören skall övervaka
och ansvara för kontrollen vid raffinaderiet, respektive råsockerfabriken, och
att han ingalunda är fri från detta ansvar genom en sex timmars vistelse vid
fabriken. Den förändring med avseende å den lokala kontrollen vid sockerfabrikerna,
som inträdde den 1 september 1908 och som innefattade, att den av överkontrollörerna
dittills utövade befattningen med sockerkontrollen upphörde och i
vissa avseenden överflyttades på förste kontrollören, har givetvis medfört, att dennes
åligganden vid fabriken blivit av annan omfattning och betydelse. A ena sidan
intager förste kontrollören gentemot fabriksledningen en mera självständig ställning
och är ofta nödsakad att utan att kunna åtspörja någon överordnad vidtaga erforderliga
dispositioner. A andra sidan är han såsom förman för kontrollpersonalen
vid sockerfabriken närmast ansvarig för kontrollens effektivitet och kan ju vänta
att när som helst under dagens lopp bliva rådfrågad av kontrollörerna. Allt detta
gäller såväl raffinaderi som råsockerbruk. Man torde således ej kunna bestämma
någon viss daglig arbetstid, som skulle vara erforderlig för utförande av en förste
kontrollörs åliggande. Gäller frågan själva expeditionsgöromålen, torde dessa vid
ett raffinaderi kräva i allmänhet två timmar och vid en råsockerfabrik omkring en
halv timme, men härvid är då att märka, att dessa expeditionsgöromål ej alltid låta
utföra sig i ett sammanhang, utan kan tillverkaren, både vid raffinaderier och råsockerfabriker,
när som helst under dagens lopp komma med begäran att få en förpassningsinlaga
eller dylikt behandlad.
En sammanslagning i kontrollavseende, sådan motionärerna åsyfta, finner
utskottet, i likhet med vad kontrollstyrelsen jämväl erinrat, redan med hänsyn till
göromålens omfattning icke .vara möjlig mellan en råsockerfabrik å ena samt ett
raffinaderi å andra sidan. Även två eller flera råsockerfabrikers sammanförande
15
Kungi. Maj:ts proposition Nr 208
under gemensam förste kontrollör synes ej kunna utan vidare äga rum. En sådan
åtgärd förutsätter nämligen, såsom redan antytts, med nödvändighet anställande vid
varje fabrik av någon av kontrollörerna som ställföreträdare för förste kontrollören.
I huvudsak måste dock enligt sakens natur denne alltfort själv bestrida sina åligganden
vid varje fabrik, och är en sammanslagning alltså genomförbar blott, där
kommunikationerna tillåta förste kontrollören att varje dygn vara under erforderlig
tid tillstädes å varje särskild plats, utan att tjänstgöringstiden obilligt utsträckes.
Kontrollstyrelsen har emellertid ej funnit kommunikationsförhållandena i något dylikt
fall medgiva ifrågasatt sammanslagning. Utskottet har från sakkunnigt håll förskaffat
sig detaljerad utredning i kommunikationshänseende rörande några till äventyrs
tänkbara fall av sammanslagning. Denna utredning ger vid handen, att strängt
taget blott i två fall motionärernas tanke- är praktisk utförbar, nämligen beträffande
dels råsockerfabrikerna i Staffanstorp och Svedala, dels råsockerfabrikerna i Hököpinge
och Trälleborg. Avståndet är i båda fallen 17 kilometer på järnväg, och
kostnaden för resa fram och åter 2 kronor 4 öre. Tåglägenheterna är o jämförelsevis
goda, och varje resa tager inemot två timmar i anspråk. Den besparing, som
vunnes genom indragning i anförda fall av två förste kontrollörer, bleve dock i
verkligheten skäligen ringa. Med en antagen tjänstgöringstid av nittio dagar utgör
deras sammanlagda avlöning efter 12 kronor om dagen 2,160 kronor för år. Härifrån
har man dock att avräkna dels den höjning i avlöningen åt de två återstående
förste kontrollörerna, som skulle betingas av deras ökade arbete samt resorna mellan
fabrikerna och eventuella kostnader för kost och logis å den plats, där de ej
vore bosatta, allt tillsammans ej gärna understigande 6 kronor om dagen för vardera,
vilket gör tillhopa 1,080 kronor om året, dels ock skäligt tillägg i avlöningen
åt förste kontrollörens ställföreträdare bland kontrollörerna.
Även om i ytterligare något fall dylik indragning skulle kunna ifrågakomma,
synes det alltså tydligt, att statens vinst av den föreslagna förändringen ej komme
att bliva nämnvärd och i varje fall ej stå i rimligt förhållande till risken av mindre
verksam kontroll i följd därav.
I detta sammanhang vill utskottet också erinra därom, att riksdagen 1907 vid
prövning av ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag om sådan omläggning av kontrollen
över brännvinstillverkningen, att kontrollör skulle kunna utöva tillsyn över mera än
ett bränneri, med avslag därå. funnit böra såsom grundprincip uppställas främst
fordran på en effektiv kontroll och i andra rummet hänsyn till vinnande av besparing.
(Riksdagens skrivelse nr 220 sid. 2).»
Med åberopande av vad sålunda anförts och under uttalande att utskottet
vore förvissat därom, att vederbörande i så måtto iakttoge behörig sparsamhet på
förevarande område, att ej flera kontrollörer förordnades, än som med effektiv tilllämpning
av bestämmelserna angående förste kontrollörs åligganden befunnes erforderliga
för utövande av fullt verksam kontroll, hemställde utskottet, att ifrågavarande
motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Vad utskottet sålunda hemställt bifölls av riksdagen.
Vid 1913 års riksdag väcktes emellertid en ny motion (nr 13b i andra
kammaren) i samma fråga. Under erinran om kontrollstyrelsens år 1912 avgivna
utlåtande, anförde motionären, att styrelsen däri visserligen medgivit, att själva
Riksdag!!
1912.
Motion vid
1913 åra
riksdag.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
expeditionsgöromålen för en förste kontrollör vid en råsockerfabrik endast krävde
en halv timme varje dag, men att styrelsen på samma gång framhållit en del
andra uppgifter och göromål, som skulle åligga förste kontrollören och som
motiverade bibehållandet av dessa tjänstebefattningar i samma utsträckning som
förut.
Yrad kontrollstyrelsen i detta avseende framhållit — yttrade motionären —
kunde möjligen äga sin tillämpning beträffande de vid raffinaderierna anställda förste
kontrollörerna, vid vilka fabriker den egentliga beskattningen ägde rum, men torde
i fråga om dessa tjänstemäns göromål vid råsockerfabrikerna vara åtskilligt överdrivet
och vilseledande.
Motionären förklarade sig hysa den uppfattningen, att de vid råsockerfabrikerna
anställda förste kontrollörernas göromål vore så obetydliga, att de utan minsta
olägenhet kunde till största delen överflyttas på och fördelas mellan de vid fabriken
tjänstgörande kontrollörerna, liksom förhållandet varit, innan den nuvarande beskaitningsformen
införts, samt att det vore tillräckligt att anställa en eller ett par
överkontrollörer eller inspektörer, som hade att under pågående kampanj övervaka
och leda kontrollgöromålen vid råsockerfabrikerna. Särskilt inom Malmöhus län,
där de flesta fabrikerna av detta slag vore belägna, skulle en dylik anordning med
lätthet kunna genomföras och därigenom även betydande besparingar i kontrollkostnaderna
vinnas.
Motionen slutade med en hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville låta utreda, på vad sätt en inskränkning
av de vid sockerbeskattningen i riket anställda förste kontrollörernas antal
skulle kunna ske, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning
kunde giva anledning.
Kontroll- Jämväl över denna motion inhämtades kontrollstyrelsens utlåtande. Gent
8ti9l36n
emot motionärens uppfattning angående möjligheten att utan olägenhet indraga vissa
förste kontrollörsbefättningar förklarade styrelsen sig »med det ansvar som åligger
styrelsen att utöva överinseendet över kontrollen» lika bestämt hävda sin motsatta
ståndpunkt, och hänvisade styrelsen därvid till sitt år 1912 avgivna yttrande i
frågan, varjämte styrelsen vidare anförde följande:
»Gentemot motionärens hänvisning på kontrollens anordning, innan den nuvarande
beskattningsformen infördes, torde vara tillräckligt att erinra, att nu gällande
beskattningsform givetvis kräver en vida mer komplicerad kontroll än vid en
materialbeskattning. Det enkla faktum att kostnaden för sockerkontrollen, som
för år 1907 uppgick till 340,000 kronor, för år 1911 uppgick till 312,000 kan ju
för övrigt ej anses vittna om något slöseri med statens medel. Under mellanliggande
tid har likväl en sockerfabrik tillkommit. Om det av kontrollstyrelsen föreskrivna
kontrollsystemet kunnat medföra en dylik minskning i kostnaden utan att kontrollens
effektivitet vedervågats, ligger däri ej någon anledning att mot styrelsens bestridande,
för att ytterligare nedpressa utgifterna, på en så viktig punkt, som nu ifrågasatts,
försvaga övervakandet av sockerfabrikerna. Kontrollstyrelsen skall för sin del ej
underlåta att efter vidare vunnen erfarenhet vidtaga alla de modifikationer i kontrollförfarandet,
som kunna befinnas lämpliga samt ägnade att medföra besparing.
Styrelsen måste emellertid alltjämt beteckna den nu ifrågasatta indragningen av
förste kontrollörsbefättningar vid råsockerfabrikerna såsom ej tillrådlig.»
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
Uti sitt i anledning av motionen avgivna betänkande (nr 47) hemställde
bevillningsutskottet, att densamma icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Denna hemställan motiverades därmed, att emot vad från den högsta kontrollmyndighetens
sida framhållits motionären icke kunde anses hava förebragt skäl,
som borde föranleda riksdagen att frånträda sin år 1912 intagna ståndpunkt i frågan.
I enlighet härmed blev motionen av riksdagen avslagen.
År 1917 återupptogs frågan inom riksdagen, denna gång i samband med eu
framställning om ändrade villkor för sockerkontrollörerna. I en inom andra kammaren
väckt motion (nr 26) yttrades, att ett av de mest vägande motiven emot
förberörda år 1912 väckta motion varit, att kontrollörerna icke intoge den självständiga
ställning, att kontrollen vid råsockerfabrikerna kunde anförtros åt dessa
tjänstemän, såvida de icke dagligen och stundligen övervakades av förste kontrollörerna.
Härefter fortsatte motionären:
»Kontrollstyrelsen, som särskilt anförde detta argument, synes mig därigenom
ha skattat väl mycket åt den uppfattningen, att en persons pålitlighet skall mätas
efter graden och avlöningen och icke efter karaktären hos den som utövar befattningen,
en tankegång som egentligen är ett slag i ansiktet på alla befattningshavare
i lägre tjänsteställning.
Giv dessa kontrollörer en fastare anställning och det skall säkerligen lyckas
framskapa den nödiga självständighet, som erfordras för en pålitlig kontroll.
Vad som synes mig vara avgörande för bedömandet av indragningen av
förste kontrollörerna vid rå sockerfabrikerna är frågan, huruvida kontrollarbetet vid
eu råsockerfabrik är av så krävande art, att icke en person med vanlig kontrollörsutbildning
kan utföra detsamma. Skulle så verkligen vara förhållandet, bortfaller
ju därigenom möjligheten för den tänkta ändringen.
Emellertid synes den saken böra närmare utredas. Före den nu tillämpade
beskattningsmetoden, då hela sockerskatten uttogs direkt vid råsockerfabrikerna,
skötte ju, som bekant, kontrollörerna på egen hand journalerna m. m. och överkontrollören
inspekterade dessa en gång i månaden. Nu när den egentliga beskattningen
kontrolleras vid raffinaderierna har kontrollarbetet även vid en råsockerfabrik
ansetts så krävande, att det ej kan nöjaktigt utföras utan dagligt övervakande
av en förste kontrollör.
Det har meddelats mig, att liera förste kontrollörer som anställts vid råsockerfabrikerna
rekryterats från kontrollörkåren och att dessa i allmänhet icke ägt
större kompetens än vad som i regeln kräves av kontrollörerna; de ha erhållit sina
upphöjda befattningar genom dispens. Detta sakförhållande synes mig giva stöd
för mitt antagande, att kontrollen vid råsockerfabrikerna kan ordnas på ett vida
billigare sätt än det nu tillämpade utan att kontrollsäkerheten därigenom äventyras.
Vid varje råsockerfabrik finnes redan nu anställd en tillsyningsman, som i
regeln är kontrollör; denna sköter journalen och undertecknar förpassningshandlingarna
under årets nio månader. Jag kan icke förstå varför icke samma person
skulle kunna utföra denna gärning även under kampanjen. Uttogs till detta uppdrag
den mest erfarna kontrollören, skulle han tvivelsutan kunna tjänstgöra såsom
förman för övriga kontrollörer, samtidigt som han fullgjorde sitt uppdrag såsom
kontrollör. Kostnaden härför skulle kunna inskränka sig till att denna kontrollör
under kampanjen erhölle exempelvis en krona mera i dagsarvode än de övriga
liihant/ till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 180 höft. (Nr 208.) 9
Bevillnings
utskottet
tam
-
Riksdagen
1913.
Motion vid
1917 års
riksdag
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
kontrollörerna. Genom denna anordning kunde det arvode av 12 kronor om dagen,
som nu utgår till förste kontrollören, besparas statsverket.
Mot tanken att raffinaderiernas förste kontrollörer skulle med sin tjänst
kunna förena ett visst övervakande av råsockerkontrollen vid andra fabriker anförde
kontrollstyrelsen 1912 såsom ett bärande skäl, att kommunikationsförhållandena
inom Skåne omöjliggjorde densamma; icke i något fall kunde sammanslagningen
ske, försäkrade styrelsen. Dåvarande bevillningsutskottet lät »sakligt» utreda,
särskilt kommunikationsspörsmålet, och konstaterade, att det skulle kunna ske vid
Staffanstorp—Svedala, Hököpinge och Trälleborg. Det ligger bra nära till hands
att till utskottets då anförda exempel lägga Skivarp och Köpingebro råsockerfabriker
med anslutning till Ystads raffinaderi. För övrigt förefaller det var och
en, som något närmare känner avstånden i Skåne och den tillgång på järnvägskommunikationer,
som där finnes, att kommunikationshindren lättare i detta fall
äro överkomliga än de rent obotfärdiga hindren, som då restes i vägen för ordnandet
av råsockerkontrollen på antytt sätt. .
Även om en inspektionsresa skulle föranleda, att raffinaderiets förste kontrollör
för en dag skulle vara borta från raffinaderiet, bör väl den saken utan
olägenhet kunna ordnas utan åsidosättande av kontrolisäkerheten. Jag har sökt
göra mig underrättad om huru det i verkligheten gestaltar sig och därvid erfarit,
att förste kontrollören kunnat vara borta från sin tjänst både en och två dagar
utan att någon annan ställföreträdare varit inkallad för honom. Vid sådana tillfällen
har kontrollören i huvudvakten skött förste kontrollörens åligganden. Kan denna
anordning träffas då förste kontrollör av sjukdom eller annan anledning utebliver från
sin tjänst, bör det kunna ske även om bemälde tjänsteman fullgör ett tjänsteuppdrag
å annan ort. Denna sak kan så mycket lättare ordnas, om de äldre och mera
meriterade kontrollörerna medgåves en något fastare anställning.»
I fortsättningen av motionens motivering beröres uteslutande frågan om eu
dylik fastare anställning. Härtill får kontrollstyrelsen tillfälle att återkomma i det
följande. I motionen, såvitt den avser det nu föreliggande spörsmålet, hemställes,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj: t ville
låta utreda, huruvida och i vad mån förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna
kunde indragas.
Kontroiisty- Även över denna motion inhämtades kontrollstyrelsens yttrande. Styrelsen
relsen 1917. förklarade därvid sig icke hava något att erinra mot att den ifrågasatta utredningen
företoges.
Riksdagens Det är nu senast omliandlade motion, som ligger till grund för riksdagens
skrivelse förutnämnda skrivelse, nr 259, den 13 juni 1917. I denna skrivelse har riksdagen
1!n7- anfört, bland annat, att, efter det den högsta kontrollmyndigheten funnit frågan
om en inskränkning av antalet förste kontrollörer i varje fall förtjäna att undersökas,
hade riksdagen jämväl ansett sig sakna anledning att motsätta sig en sådan
undersökning, företagen utan några förutsatta direktiv beträffande vare sig sättet
för eller möjligheten över huvud taget av inskränkningar i hithörande avseende.
Dock ville riksdagen såsom en oeftergivlig hållpunkt för utredningen betona, att
hänsyn i främsta rummet skulle tagas till fordran på effektiv kontroll och i andra
rummet till vinnande av besparing.
Kontroll
sfyrcUen.
Kontrollstyrelsen uttalar sig därefter för egen del angående eu
inskränkning av antalet förste kontrollörer vid sockertillverkningen samt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 20S. 19
förklarar, att en dylik inskränkning kan tänkas ske på något av
följande sätt:
1) alla förste kontrollörsbefattningar såväl vid raffinaderierna som
vid råsockerbruken indragas;
2) alla dylika befattningar vid de fristående råsockerfabrikerna
indragas;
3) vissa förste kontrollörstjänster göras gemensamma för två eller
flera fabriker
antingen så att ett eller flera fristående råsockerbruk komma att
i kontrollavseende lyda under förste kontrollören vid ett raffinaderi,
eller så att två eller flera dylika råsockerfabriker för sig erhålla
en gemensam förste kontrollör.
Vidkommande den första av nyssnämnda utvägar yttrar kontrollstyrelsen,
att densamma aldrig torde hava varit på allvar ifrågasatt, samt
erinrar, att i ovanberörda år 11)17 väckta motion, som närmast föranlett
riksdagens nu föreliggande framställning, motionären uttryckligen
inskränkt sitt förslag till att avse indragning i större eller mindre omfattning
av förste kontrollörsbefattningarna vid råsocker/abrikerna. Under
alla omständigheter har kontrollstyrelsen, med hänsyn till beskaffenheten
av det arbete, som vid raffinaderierna åligger förste kontrollören,
och på grund av nödvändigheten att därstädes upprätthålla den mest
effektiva kontroll ansett det vara alldeles uteslutet att tänka sig någon indragning
av ifrågavarande befattningar vid dessa fabriker. Någon ytterligare
utredning härom har styrelsen därför ansett icke vara erforderlig.
Vad angår den andra av ovan angivna möjligheter, indragning av
förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna1) — vilken åtgärd,
enligt vad i det föregående angivits, ifrågasatts uti de vid 1913 och
1917 årens riksdagar i ämnet väckta motionerna — anför kontrollstyrelsen
följande:
Ifrågavarande förslag synes vara grundat huvudsakligen eller uteslutande
därpå, att genom dess förverkligande staten skulle kunna inbespara (hela eller)
större delen av det dagarvode, som för närvarande utgår till förste kontrollörerna
vid råsockerfabrikerna. En särskild anledning att taga förslaget under allvarligt
övervägande ligger emellertid även däri, att stora svårigheter på senare tid yppat
sig att erhålla tillräckligt antal kompetenta sökande till ifrågavarande förste kontrollörsbefattningar.
l) Med råsockerfabrik avses i det följande, dör annat ej angives, fristående råsoekerlalirik.
Indragning
av förste
kontrollörsbefattningarna
vid
såväl raffinaderierna
som
råsockexf
abrikerna.
Indragning
av förste
kontrollörsbefattningarna
vid rAsockerfabrikema.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
Enligt motionärens åsikt skulle förste kontrollörens åligganden vid räsockerfabrikerna
anförtros åt någon av de därstädes tjänstgörande kontrollörerna och
borde detta uppdrag lämnas åt den »mest erfarne» kontrollören. Denne skulle enligt
förslagsställarens mening tvivelsutan kunna tjänstgöra såsom förman för övriga
kontrollörer samtidigt som han fullgjorde sitt uppdrag såsom kontrollör, och kostnaden
härför skulle kunna inskränka sig till att denne kontrollör under kampanjen
erhölle exempelvis en krona mera i dagarvode än övriga kontrollörer.
En sådan anordning synes kontrollstyrelsen mycket lämplig, därest det kali
visas, att de göromål, som för närvarande åligga förste kontrollören, icke till följd
av en sådan förändring skulle komma att utföras på ett mindre tillfredsställande
sätt.
I detta hänseende har motionären gjort gällande, att kontrollarbetet vid eu
råsockerfabrik ej är av så krävande art, att icke en person med vanlig kontrollörsutbiidmng
kan utföra detsamma. Till stöd härför har till en början åberopats
den omständigheten, att före införandet av den nu tillämpade beskattningsmetoden
kontrollörerna på egen hand skötte journalerna m. m. och att inspektion av vederbörande
överkontrollör förrättades endast en gång i månaden. Till bemötande av
detta skäl har kontrollstyrelsen vid föregående tillfällen anfört, att nu gällande
beskattnmgsform krävde en mer komplicerad kontroll än som erfordrades vid
materialbeskattning.
Vidare har motionären hänvisat till det förhållandet, att under tiden mellan
kampanjerna tillsynen över råsockerfabrikerna i regel uppdrages åt kontrollörer i
egenskap av tillsyningsman, och motionären förmenar, att samma personer skulle
kunna sköta journalerna och underteckna förpassningsinlagorna även under själva
kampanjen. Häremot har gjorts den invändningen, att förste kontrollörens uppgift
under kampanjen icke inskränkte sig till nyssnämnda, i själva verket ej alltför
invecklade göromål. Det väsentliga i förste kontrollörens arbete läge icke i samlandet
av en massa sifferuppgifter — ehuruväl det vore av stor vikt att ordna
och leda arbetet så, att absolut tillförlitliga primäruppgifter erhölles — utan fastmer
i att tillse, att intet socker undandroges statens beskattning. Han måste därför
göra ett omsorgsfullt urval vid inkallandet av kontrollörer samt på ett lämpligt
sätt fördela arbetet; han skulle över huvud intaga en förmans ställning till de
övriga kontrollörerna. Såsom en allmän regel gällde emellertid — har man vidare
sagt — att på eu förman bordo ställas högre anspråk än på dem, över vilka han
skulle hava ledningen. Denna regel vore tillämplig även på förevarande område.
Den, som i egenskap av förman skulle hava större ansvar och vidsträcktare skyldigheter
än de övriga kontrollörerna vid en sockerfabrik, han måste också uppfylla
strängare fordringar än dessa. Han måste äga förmåga att förstå och överskåda
kontrollarbetet såväl i dess helhet som beträffande detaljerna i detsamma,
och han borde även äga en viss inblick i själva fabriksarbetet. Tillika fordrades eu
god omdömesförmåga, snabbhet i uppfattningen och vana vid självständigt arbete
samt initiativkraft. Allt detta vore egenskaper, som man icke kunde förutsätta,
att kontrollörer i gemen skulle vara i besittning av. Slutligen tillkomme såsom
en särskild fordran kunskap i verkställandet av siraps- och melassundersökningar
ävensom kunskap i gällande författningar på området. Med hänsyn till sålunda
anförda omständigheter har man gjort gällande, att i spetsen för kontrollarbetet
måste stå en person, som hade högre utbildning eller eljest skaffat sig större kun
-
21
Kungi. Maj.ts proposition Nr 208.
skaper än ''kontrollörer i allmänhet och som tillika genom föregående verksamhet
visat sig lämplig för befattningen i fråga. Häremot strede icke — har man sagt
•— att, på sätt motionären påpekat, i något fall en kontrollör förordnats till förste
kontrollör utan hinder av att han icke uppfyllt de formella fordringarna därför:
ty uppenbarligen vore det icke uteslutet, att bland de dugligaste kontrollörerna
funnes eu eller annan, som reellt sett vore i besittning av de egenskaper, som
måste fordras hos en förste kontrollör.
Ytterligare har framhållits, att förenandet på en hand av förste kontrollörens
och en kontrollörs åligganden redan i och för sig skulle vara olämpligt. Först
och främst medförde kontrollören-förmannens beröring med tillverkaren, att han
ofta kunde behöva vara tillgänglig, obunden av annat arbete, något som lätt skulle
komma i strid med hans egentliga kontrollörsuppgifter. Likaledes förutsatte hans
övervakande verksamhet och den erforderliga överblicken över kontrollarbetet i
dess helhet, att han kunde fritt röra sig i fabriken, vid risk att kontrollens effektivitet
eljest slappades. Slutligen syntes det kunna ifrågasättas, huruvida kontrollören-förmannen
skulle kunna ådagalägga tillräcklig självständighet i övervakandet
av sina medkontrollörer. Det kunde befaras, att han åtminstone i vissa fall komme
att fä vidkännas svårigheter att upprätthålla sin auktoritet såsom förman.
Sin egen ställning till det föreliggande förslaget utvecklar kontrollstyrelsen
på följande sätt:
De skål, som anförts mot detta förslag, kunna icke frånkännas en viss betydelse.
Kontrollstyrelsen kan dock ej finna annat än att svårigheterna överdrivits.
Yad angår frågan om den kompetens, som erfordras för att vid råsockerfabrik
fullgöra de åligganden, som nu tillkomma förste kontrollören därstädes, torde
det visserligen vara riktigt, att icke vilken kontrollör som helst är lämplig härtill.
De krav, som oundgängligen måste ställas på förmannen för kontrollpersonalen,
torde dock icke nödvändiggöra uppsättandet av några särskilda formella kompetensvillkor
och lära icke vara större, än att det blir möjligt att bland kontrollörerna finna
ett tillräckligt antal för ändamålet lämpliga personer. Undantag måste därvid eventuellt
göras beträffande den nu fordrade kunskapen i verkställandet av kemiska
analyser. Om kravet härpå i ett eller annat fall måste eftergivas, torde detta
dock icke behöva möta några betänkligheter. Vid råsockerfabrikerna förekomma
nämligen dylika undersökningar i så ringa omfattning, att de utan svårighet kunna
överflyttas till kontrollstyrelsens laboratorium.
I detta sammanhang må erinras, att förste kontrollörsbefattningarna vid ej
mindre än fyra råsockerfabriker för närvarande äro besatta med personer, vilka ej
äro formellt kompetenta därtill. Denna anordning, vilken nödvändiggjorts av blåsten
på lämpliga sökande till förste kontrollörstjänsterna, grundar sig på Kungl. Maj:ts
den 18 september samt den 4 och den 8 oktober 1918 meddelade beslut, enligt
vilka Kungl. Maj:t på därom av kontrollstyrelsen gjorda framställningar bemyndigat
styrelsen att till förste kontrollörer vid råsockerfabiikerna i liket tills vidare
under tillverkningsåret 1918—1919 förordna vid sockertillverkningen anställda kontrollörer,
oavsett att de icke på sätt är föreskrivet i 26 § 1 inom. av ordningsstadgan
rörande sockerbeskattningen avlagt mogenhetsexamen eller examen från
tekniskt läroverk. Kontrollstyrelsen är i tillfälle att meddela, att — långt ifrån
Kontroll
styrelsen.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
att några olägenheter ur kontrollens synpunkt skulle hava uppkommit av det sålunda
tillämpade förfaringssättet — ifrågavarande förste kontrollörer fullgjort sina
åligganden på ett i allo tillfredsställande sätt.
Vidkommande anmärkningen, att förmannen för kontroll personalen måste
kunna fritt röra sig i fabriken och att denna omständighet skulle kunna medföra
svårigheter för en kontrollör-förman att bestrida sina egentliga kontrollörsgöromål,
är det ju visserligen riktigt, att den kontrollör, som har vakthållning å sockerloftet,
icke utan vidare kan lämna sin plats. Vid de tillfällen, då den tilltänäte kontrollören-förmannen
är placerad å nämnda post och han på grund av sitt förmanskap
nödgas att för någon stund avlägsna sig därifrån, står ju emellertid den möjligheten
öppen att låta någon av de övriga vid fabriken tjänstgörande kontrollörerna
tillfälligtvis övertaga vakthållningen å löftet.
Vad angår invändningen, att kontrollören-förmannen icke skulle kunna upprätthålla
erforderlig disciplin bland kontrollpersonalen, torde faran härför icke böra
överskattas.
Kontrollörerna skola enligt av kontrollstyrelsen meddelade särskilda föreskrifter
rörande kontrollen i sockerfabrikerna tjänstgöra i medeltal 8 timmar om
dagen. På grund därav att någon viss duglig tjänstgöring icke är föreskriven, har
den anordningen allmänt vedertagits, att kontrollörerna vissa dagar tjänstgöra längre
tid än 8 timmar men i stället äro helt lediga under vissa periodiskt återkommande
fridagar. Om t. ex. en kontrollör under 2 dagar tjänstgjort sammanlagt 24 timmar,
kan han erhålla fridag den tredje dagen, då medeltalet av tjänstgöringstiden under
de tre dagarna i allt fäll blir 8 timmar. Dagarvode utgår i ett dylikt fäll naturligen
för 3 dagar. Denna anordning skulle måhända kunna anföras såsom ett skäl
mot förslaget om förmanskapets uppdragande åt en av kontrollörerna, ty — så kan
man fråga — hur skall förfäras, då förmännen-kontrollören har fridag? Ett dylikt
inkast torde dock icke vara av någon mera vägande beskaffenhet. Då kontrollörenförmannen
vare sig på grund av att han har fridag eller av annan anledning är
frånvarande från fabriken, kan nämligen någon av de övriga kontrollörerna vid
fabriken inträda såsom hans ställföreträdare och övertaga såväl övervakandet av
kontrollarbetet som ock bestridandet av sådana till förmanskapet hörande göromål,
som ej tåla uppskov. Redan under nuvarande förhållanden torde en motsvarande
anordning icke vara sällsynt vid sådana tillfällen, då vederbörande förste kontrollör
av en eller annan anledning är hindrad att infinna sig till tjänstgöring.
Kontrollstyrelsen anser således, att de åligganden, som tillkomma förste kontrollören
vid råsockerfabrik, utan alltför stora olägenheter kunna överflyttas på
någon av de vid fabriken tjänstgörande kontrollörerna, vilken skulle utöva förmanskap
för kontrollpersonalen därstädes. Huruvida härtill skall utses någon av de
redan förut vid fabriken anställda kontrollörerna eller om för ändamålet någon
raffinaderikontrollör skall inkallas till tjänstgöring vid råsockerbruket, torde böra
avgöras allt efter omständigheterna i det enskilda fallet.
Det skulle kunna ifrågasättas att i sammanhang med en dylik förändring i
en eller annan form återinföra en periodisk inspektion av kontrollen vid råsockerfabrikerna.
liknande den inspektion, som, på sätt ovan omförmälts, före tillverkningsåret
1908—1909 utövades av vederbörande överkontrollörer. Kontrollstyrelsen
anser emellertid en sådan anordning vara obehövlig. Styrelsen har ytterligare
styrkts i denna sin uppfattning genom de under innevarande tillverkningsår vunna
23
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 208.
erfarenheterna beträffande det sätt, varpå de efter vederbörlig dispens till förste
kontrollörer förordnade kontrollörerna skött sina åligganden. Styrelsen vill även
erinra, att råsockerfabrikerna givetvis i allt fall komma att för framtiden liksom
hittills vara underkastade inspektion av vederbörande överingenjör i kontrollstyrelsen,
som enligt föreskrift i den för stvrelsen gällande instruktion har till uppgift, bland
annat, att årligen inspektera sockerfabrikerna.
Beträffande det tredje ovan angivna alternativet för vinnande av
inskränkning i förste kontrollörernas antal — vilket alternativ avsåg
en sammanslagning i kontrollhänseende av två eller flera fabriker under
en gemensam förste kontrollör — yttrar kontrollst yreisen:
Kontrollstyrelsen har låtit noggrant utreda möjligheten att praktiskt genomföra
denna tanke. Då emellertid styrelsen, på sätt i det föregående omförmälts,
kommit till den slutsatsen, att förste kontrollörstjänsterna vid råsockerbruken kunna
helt och hållet indragas, torde det icke vara erforderligt att här närmare ingå på
frågan om anordnande av förste kontrollörsbefattningar gemensamma för flera fabriker.
Styrelsen vill endast tillkännagiva, att den i sistberörda hänseende verkställda utredningen
givit vid handen, att förste kontrollör vid raffinaderi icke skulle kunna
samtidigt tjänstgöra i nämnda egenskap även vid råsockerfabrik, att tillsynen vid
två råsockerfabriker i vissa särskilda fall skulle kunna handhavas av en gemensam
förste kontrollör, att emellertid under nu rådande kommunikationsförhållanden en
sådan anordning endast undantagsvis läte sig genomföras, att varje sammanslagning
i kontrollhänseende av två råsockerfabriker skulle medföra en besparing för statsverket
av allenast omkring 300 kronor årligen, samt att inga andra fördelar men
däremot vissa olägenheter skulle följa av förevarande förslags förverkligande.
Kontrollstyrelsens föreliggande förslag angående indragning av
förste kontrollör.''!^fattningarna vid råsockerfabrikerna har vunnit understöd
av en bland de av styrelsen tillkallade sakkunniga. De båda övriga
sakkunniga hava däremot förklarat sig icke kunna biträda förslaget.
Någon närmare motivering härför har icke andragits i vidare mån än
att båda dessa sakkunniga åberopat risken av ett försvagande av kontrollens
effektivitet, varjämte den ene av dem uttalat sin förvissning,
att förslagets förverkligande skulle öka kontrollens hindrande inflytande
på industriens befogade rörelsefrihet.
Två av kontrollstyrelsens ledamöter hava i förevarande fråga tillkännagivit
skiljaktiga meningar.
Till styrelsens protokoll för den 0 december 1918 yttrade föredraganden
i ärendet, ledamoten Arnell:
Då jag deltagit i de föregående yttranden, som kontrollstyrelsen avgivit angående
motionärens förslag (motion nr 152 1912 och nr 131 1913) att inskriinka
antalet förste kontrollörsbefattningar, och icke funnit anledning frångå vad i dessa
Gemensamma
förste
kontrollörer
för flera
fabriker.
Kontrollstyrelsans
sakkunniga.
It ds tv vatio ner
inom kontrollstyr
elsen.
24
Kunyl. Majits proposition Nr 208.
yttranden anförts mot förslaget, så vill jag, då motion i samma syfte väckts för
tredje gången och då kontrollstyrelsen nu ansett sig böra tillstyrka densamma, anmäla
min från kontrollstyrelsen avvikande mening och i samband därmed göra
följande erinringar.
Kontrollstyrelsen föreslår, att förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna
skola indragas och att i stället en av kontrollörerna skall, jämte det
att han tjänstgör som kontrollör, vara förman för de övriga och fullgöra förste
kontrollörens åligganden.
Styrelsen finner visserligen, att det kan vara förenat med eu viss olägenhet,
att förmännen-kontrollören — när han är i tjänstgöring som kontrollör — icke
utan vidare kan lämna sin post, och styrelsen erkänner, att hans egenskap av förman
kan under vissa omständigheter nödvändiggöra hans närvaro å annat ställe
i fabriken.
Då kontrollstyrelsen tror sig kunna undanröja dessa olägenheter genom att
förmännen-kontrollören, då han måste av någon anledning lämna sin post, tillkallar
någon av de övriga vid fabriken tjänstgörande kontrollörerna att tillfälligtvis övertaga
hans post, så visar detta, att varken kontrollstyrelsen eller den av de avstyrelsen
tillkallade sakkunniga, som närmast representerat kontrollörskåren, och
vilken är den som vid sakkunnigas sammanträde yrkat på ifrågavarande reform,
äro fällt förtrogna med det sätt, varpå kontrollen vid eu råsockerfabrik fungerar.
Bemälde sakkunnige har för övrigt själv aldrig tjänstgjort vid råsockerfabrik.
Nu är det emellertid så, att de kontrollörer, som äro i tjänstgöring vare sig
på löftet eller vid utlastning eller vid bevakningen av eentrifugrummet, icke kunna,
utan att i hög grad äventyra kontrollens effektivitet, lämna sin post så länge
deras skift varar.
Någon annan än de, som äro i tur att uppehålla den ena eller den andra
posten, kan förmännen-kontrollören icke anlita att tillfälligtvis övertaga hans post,
utan att den ifrågavarande kontrollörens post tillfälligtvis blir obesatt. Någon av
de övriga vid fabriken anställda kontrollörerna kan han icke räkna på, då dessa
hava fritid, och den vilja de nog använda på annat sätt än att stå till reds för att
avlösa förmannen. En del resa under fritiden till sina närbelägna hem, en del
kunna vara upptagna av andra enskilda angelägenheter. Kontrollörsbefattningarna
vid en råsockerfabrik äro ju av så tillfällig beskaffenhet, att man ej kan fordra även
person, som anställts där som kontrollör, att han under tjänstgöringsperioden
skall avstå från att under fritid sköta sina enskilda angelägenheter.
Enligt min bestämda uppfattning, vilken även hävdats i kontrollstyrelsens föregående
utlåtanden, kan det ej vara förenligt med en god kontroll, att den, som
närmast har att svara för kontrollen, skall hava någon skyldighet till bunden tjänstgöring
som kontrollör.
Skall det sålunda vara en förman, bör han endast vara förman, och blir
då ersättandet av förste kontrollörerna med förmän endast en titel- och kompetensfråga.
Nu har erfarenheten visat, att man i många fall utan olägenhet kunnat giva
efter på de i förordningen stipulerade kompetensfordringarna, men kan jag däri
icke finna någon anledning att nu sätta ned fordringarna. Det är givetvis bra.
särskilt ur disciplinär synpunkt, om de kunna hållas uppe, och Kungl. Maj:t kan
ju gent emot dugliga, erfarna och pålitliga kontrollörer utan risk pruta av på
kompetens villkoren.
25
. Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
Beträffande den föreslagna anordningen med förmännen-kontrollören och de
betänkligheter, kontrollstyrelsen förut uttalat, att disciplinen skulle slappas, så anser
kontrollstyrelsen nu, att faran härför icke torde böra överskattas.
Gent emot denna kontrollstyrelsens nuvarande optimistiska uppfattning är
jag i tillfälle att anföra några uttalanden från kontrollörerna själva vid några råsockerfabriker.
När jag under innevarande kampanj började mina inspektionsresor i södra
Sverige, ville jag med stöd av den befogenhet, som 10 § i instruktionen för kontrollstyrelsen
den 17 december 1909 lämnar ledamot, begagna tillfället att få en uppfattning
av kontrollörernas ställning till det föreliggande förslaget, och kvarlämnadc
jag vid min avresa från de olika fabrikerna till eu av kontrollörerna följande skriftligt
uppsatta frågor med begäran, att kontrollörerna skulle skriftligen meddela mig
sina åsikter. Frågorna lydde sålunda:
»Har Ni funnit nuvarande anordningen av kontrollen med en förste kontrollör
och visst antal kontrollörer olämplig; och skulle Ni anse det i något avseende
bättre, om en av kontrollörerna, jämte det han skulle tjänstgöra som sådan, förordnades
som förman med skyldighet att fullgöra förste kontrollörs åligganden?»
Från 14 av de 15 råsockerfabriker, jag besökt, hava svar ingått, och äro
svaren från 13 av dessa fabriker, representerade av 64 kontrollörer, liktydiga med
ett tydligt nej till de framställda frågorna. Vid den 14:e fabriken, Jordberga, med
4 kontrollörer, framhålla kontrollörerna, att förste kontrollörstjänsten utan olägenhet
kan bestridas av en såsom förman därtill förordnad kontrollör, men ligger häri
ej något direkt svar på de framställda frågorna.
Sedan av svaren vissa motiveringar återgivits, anlorde ledamoten
Arnell vidare, att kontrollörernas samstämmiga uttalande mot det av
kon troll styrel sen framlagda förslaget vore rätt märkligt, då man betänkte,
att förslagets genomförande ju alltid komme att medföra eu rent ekonomisk
fördel för den, som bieve förordnad till förman, och uttalade till
sist, i nu ifrågavarande ämne, följande:
Skulle kontrollstyrelsens förslag, att en förmankontrollör borde ersätta förste
kontrollörerna genomföras, anser jag mig för min del, om kontrollens effektivitet
ej skall äventyras, böra yrka på tillsättandet av en kontrollör till vid varje fabrik,
och har jag därför icke anledning yttra mig något om den besparing, som enligt
kontrollstyrelsens utredning skulle åstadkommas genom förste kontrollörsbefattningens
indragande vid råsockerfabrikerna.
Den andra reservanten inom kontrollstyrelsen, ledamoten Lagergren,
bär med åberopande av ledamoten Arnells uttalande ej tilltrott sig att,
för vinnande av en ringa och kanske oviss besparing, tillråda förslaget
att ersätta förste kontrollörerna vid råsockerfabrikerna med kontrollörer
såsom förmän.
Chefen för kontrollstyrelsen, överdirektör Zethelius har, med anledning
av vad i ledamoten Arnells omförmälda reservation anförts, gjort
följande särskilda uttalande vid ärendets behandling inom styrelsen:
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sant!. 180 höft. (Nr 208.) 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kon rollstyr
elsen s
ch ef.
''änsstyrelsen
i Visby.
2<> Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
Överingenjör Arnell har uppenbarligen tillmätt stor betydelse åt den av honom
föranstaltade enquéten bland råsockerkontrollörerna. Häremot vill jag framhålla,
att denna enquéte icke har direkt avseende på förevarande spörsmål utan går helt
och hållet på sidan om saken. De till kontrollörerna framställda frågorna avse.
huruvida kontrollörerna funnit den nuvarande anordningen av kontrollen olämplig
och huruvida de skulle anse det i något avseende bättre, om en av kontrollörerna
förordnades till förman med skyldighet att fullgöra förste kontrollörs åligganden.
penna formulering av frågorna tyder på en missuppfattning av orsakerna till och
innebörden av den utav kontrollstyrelsen nu föreslagna anordningen. Varken i de
av vederbörande motionär eller av riksdagen uti ämnet gjorda uttalandena eller i
det utav kontrollstyrelsen nyss beslutade utlåtandet förekommer nämligen någon
antydan om att den nuvarande anordningen av kontrollen ansetts olämplig eller att
den ifrågavarande omorganisationen av kontrollen skulle leda till en i och för sig
bättre kontroll. På sätt av styrelsens utlåtande nogsamt framgår, har ju frågan
om indragning av förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna ursprungligen
uppkommit av ekonomiska skäl, d. v. s. i syfte att åstadkomma eu besparing
för statsverket. En annan omständighet, som för kontrollstyrelsen varit av tungt
vägande betydelse vid styrelsens ståndpunktstagande till berörda förslag, är den i
utlåtandet omförmälda svårigheten att erhålla kompetenta sökande till ifrågavarande
förste kontrollörsbefattningar. Då kontrollstyrelsen på grundval av den utredning,
som förekommer i utlåtandet, funnit den föreslagna ändrade anordningen möjlig att
genomföra, har styrelsen av nyss angivna orsaker — det ekonomiska skälet och
svårigheten att erhålla lämpliga och kompetenta förste kontrollörer — ansett sig
höra biträda förslaget. Vad som i förevarande avseende haft betydelse är, huruvida
detta förslag är ägnat att tillgodose behöriga anspråk i fråga om en fullt effektiv
kontroll; och denna fråga har styrelsen funnit sig kunna besvara jakande.
Vad angår reservantens invändningar mot det i utlåtandet framställda förslaget,
att kontrollören-förmannen skulle i vissa fall anlita någon av de övriga vid
fabriken Ijänstgörande kontrollörerna såsom sin ställföreträdare, vill jag erinra om.
att i 1''3 § 4 mom. av förordningen angående beskattning av socker förutsättes, att
förste kontrollör kan äga en ställföreträdare, varmed helt visst åsyftats person,
som tillika har anställning såsom kontrollör vid vederbörande fabrik. Vidare
stadgas i 20 § 1 mom. av de utav kontrollstyrelsen meddelade särskilda föreskrifter
rörande kontrollen i sockerfabrikerna, att, om förste kontrollören avlägsnar sig från
fabriken under dagen, medan arbete där pågår, han bör uppdraga åt någon av de
tjänstgörande kontrollörerna att under tiden vara ställföreträdare. Detta stadgande
motsvarar det förfaringssätt, som ansetts böra ifrågakomma, då kontrollör-förman
av en eller annan anledning nödgas lämna sin post.
Av de i ärendet hörda myndigheter, vilkas verksamhetsområden
beröras av föreliggande förslag, hava länsstyrelserna i Visby, Karlskrona,
Kristianstad och Halmstad avstyrkt förslaget.
Länsstyrelsen i Visby yttrar följande:
Vid Roma sockerfabrik, den enda i Gottlands län befintliga, är kontrollen
så anordnad, att fem kontrollörer tjänstgöra i olika vakter, så att alltid två äro
samtidigt sysselsatta, den ene vid den inre och den andre vid den yttre bevakningen.
Ett ersättande av förste kontrollören med en av kontrollörerna i egenskap
27
Kutig!. Majds proposition Nr 208.
av kontrollörs förman komme att medföra antingen, att denne bleve av den egentliga
bevakningstjänsten för mycket bunden för att lämpligen kunna utöva den hittills
på förste kontrollören ankommande allmänna tillsynen och redovisningen, eller
ock att under förutsättning, att tjänstgöringen skulle hållas vid i medeltal 8 timmar
i dygnet, ytterligare en kontrollör behövde anställas Den genom den föreslagna
omorganisationen vunna besparingen bleve i så fall obetydlig.
Kungl. Maj:ts befallningshavande anser sig därför sakna anledning tillstyrka
densamma.
Länsstyrelsen i Karlskrona autor:
Enär i Blekinge län endast tinnes en råsockerfabrik i Karlshamn, där råsockertillverkningen
bedrives ett par månader under året, kan förslagets innebörd
endast i ringa grad härav bedömas. Vid nämnda fabrik användas för varje tillverkningsdygn
fem kontrollörer med tjänstgöring tvenne samtidigt under de tvä
dagskiftena och endast en under nattskiftet. Att samtidigt någon av dessa kontrollörer
skulle kunna tjänstgöra som kontrollörsförman och fullgöra de åligganden,
som hittills ålegat förste kontrollören, torde väl näppeligen från effektiv kontrollsynpunkt
vara lämpligt, fastän det å andra sidan ej kan förnekas, att det arbete,
som nu utföres av förste kontrollören, kräver rätt kort arbetstid, och hans avlöning
därför blir alltför hög i förhållande till det utförda arbetet.
Länsstyrelsen i Kristianstad uttalar s;g sålunda:
Såvitt länsstyrelsen kan finna, kan den i fråga om indragning av förste
kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna, lämnade utredningen näppeligen,
gentemot vad kontrollstyrelsens tekniske ledamot härom anfört, anses giva vid
handen annat än att genomförandet av kontrollstyrelsens förslag i denna del skulle
menligt inverka på kontrollen vid råsockerfabrikerna.
Länsstyrelsen finner sig fördenskull ej kunna tillstyrka bifall till kontrollstyrelsens
ifrågavarande förslag.
Länsstyrelsen i Halmstad anför:
Då den besparing, som för statsverket skulle uppkomma genom indragning
av förste kontrollörsbefattningar na vid råsockerfabrikerna, synes vara skäligen obetydlig
och icke kunna uppväga de olägenheter, som kunna tänkas uppkomma genom
den mindre effektiva kontroll, som vid fabrikerna nödvändigt skulle bliva följden
av den föreslagna indragningen i det nuvarande kontrollsystemet, finner länsstyrelsen
föreliggande förslag icke böra vinna godkännande.
Länsstyrelserna i Linköping och Kalmar hava däremot icke hatt
något att erinra mot förslaget, och länsstyrelsen i Malmö har tillstyrkt
detsamma med följande motivering:
Vad angår frågan om indragning av förste kontrollörsbefattningarna vid råsockerfabrikerna
samt inrättande i stället av kontrollörsförmän, vågar Kungl. Maj:ts
befallningshavande, utan att vala sakkunnig i fråga om kontrolltekniken, likaväl
ifrågasätta, huruvida icke de tekniskt sakkunniga något överdrivit farhågorna beträffande
bristande effektivitet i kontrollavseende. Man får ju komma ihåg att
under normala förhållanden med riklig tillgång på raffinadsocker och det är ju
Länsstyrelsen
i Karlskrona.
Länsstyrelsen
i Kristianstad.
Länsstyrelsen
i Halmstad.
Länsstyrelsen
i Malmö.
28
Departe
mentsjhefen.
Kunyl. Maj:ts proposition AV 2(J8.
för normala förhållanden som förevarande lagstiftning är avsedd — något egentligt
intresse icke kan förefinnas att obehörigen bortföra råsocker vare sig från tillverkarens
sida eller från den vid sockerfabriken anställda personalens. För att
vara tillräckligt effektiv synes kontrollen vid råsockerfabrikerna således knappast
behöva vara tekniskt lika fullkomlig vid dessa fabriker som vid raffinaderierna.
Men härmed rnå nu förhålla sig huru som helst, och hur obetydlig den egentliga
besparingen genom den föreslagna ändringen än må te sig, tillåter sig Kungl. Maj:ts
befallningshavande likväl i underdånighet förorda förslaget i denna del. Det är
nämligen obestridligt, dels att svårigheter möta vid rekryteringen av förste kontrollöi
sbefattningarna vid rasockerfabrikerna med fullt kompetenta sökande, dels
ock att kompetensen utan fara kan efterlåtas. Vid sådana förhållanden synes det
enda naturliga vara att jämväl i författningen efterlåta kompetensen samt antaga
vanliga kontrollörer att övertaga ledningen av kontrollen vid dessa fabriker.
Frågan om indragning av förste kontrollörs befattningarna vid råsockerfabrikerna
synes hava mött betänkligheter särskilt från kontrollteknisk
synpunkt. Jag kan emellertid icke finna annat än att det här i
främsta rummet gäller en ren kompetensfråga. Såvida kontrollen vid
råsockerfabrikerna kan anses bliva lika god, om förmanskapet för kontrollörerna
vid råsockerfabrik uppdrages åt en person med vanlig kontrollörsutbildning,
som om detsamma omhänderhaves av en person med
förste kontrollörs utbildning, måste därmed ock vara klart, att indragningen
kan ske. Nu lärer icke från något håll kunna med fog påstås,
att icke förste kontrollörskompetensen kan efterlåtas vid råsockerfabrikerna,
vilket ock i stor omfattning redan praktiserats på grund av brist
på sökande till förste kontrollörsbefattningarna vid dessa fabriker.
Vid sådant förhållande synes mig uppenbart, att kompetensfordringarna
icke heller i författningen böra uppehållas, och det kan icke anses annat
än lämpligt, att kompetensskillnaden framgår genom olika benämningar:
förste kontrollör vid raffinaderi och förman vid råsockerfabrik.
För det fall att kontrollören-förmannen icke besitter tillräckliga
insikter i verkställandet av analyser å melass finner jag lika med kontrollstyrelsen
föreskrift böra meddelas därom, att undersökningen skall
verkställas genom styrelsens försorg. Emellertid håller jag före, att
bestämmelser härom närmast höra hemma i ordningsstadgan rörande
sockerbeskattningen. Jag har fördenskull i det av mig förordade förslaget
till ändringar i förordningen angående beskattningen av socker
upptagit 29 § med samma lydelse som den hittills haft, med iakttagande
dock av en utav förste kontrollörsbefattningarnas indragning
vid de fristående råsockerfabrikerna föranledd redaktionell jämkning.
Jag förutsätter emellertid härvid, att i ordningsstadgan införes förslagsvis
följande bestämmelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuni/l Maj.ts proposition Nr 208.
2b
9 §.
2. Prövar kontrollstyrelsen, att kontrollör-förman icke besitter tillräckliga
insikter i verkställandet av analyser å melass äger kontrollstyrelsen föreskriva, att
erforderliga prov skola försedda med kontrolltjänstemannens och tillverkarens sigill
insändas till kontrollstyrelsen för verkställande av undersökning.
3. Närmare bestämmelser — — — — kontrollstyrelsen.
Betänkligheterna mot indragningen hava emellertid väsentligen
mött därutinnan, att förmannen för kontrollörerna skulle hava att utöver
förmanskapets utövande tillika fullgöra vanlig kontrollörstjänst. Ingen
lärer emellertid vilja göra gällande, att enbart förmanskapets utövande vid
råsockerfabriker skulle giva ens tillnärmelsevis full sysselsättning för eu
person. Redan detta förhållande synes kräva, att förmannen vid sidan
av förmanskapet gives annan sysselsättning. Hans prestige såsom förman,
om han eljest är lämplig för befattningen, torde icke i något avseende
lida därpå, att han har full sysselsättning, delvis likartad med
övriga kontrollörers.
Huruvida och i vad män en befattning vid kontrollen å varje råsockerfabrik
kan genom den ifrågasatta anordningen helt inbesparas,
får ju bero på förhållandena vid de olika råsockerfabrikerna. Jag
kan emellertid icke undgå att dela den mening, som under frågans
förberedelse framkommit, nämligen att kontrollen vid råsockerfabrikerna
kan göras fullt tillfredsställande utan att behöva bliva tekniskt lika fullkomlig
som vid raffinaderierna. Intresset att från råsockerfabrik bortföra
socker måste givetvis vara mindre än som bör antagas vara förhållandet
vid raffinaderi, och detta torde gälla både i fråga om tillverkaren
och beträffande andra personer, som äga befattning med fabrikationen.
II. Beredande av fastare anställning åt vissa kontrollörer vid
sockertillverkningen. 1
1 fråga om beredande av fastare anställning åt vissa kontrollörer
yttrades i förevarande motion (II: 26) vid 1917 års riksdag följande:
Hela kontrollväsendet har ju ursprungligen ansetts vara förbehållet åt militärer
i tjänst eller före detta sådana, och kan i viss mån ge en antydning om
verkningen av den mycket omtalade civilanställningen. En titt på anställmngslistorna
giver vid handen, att ännu äro fördettingarna i majoritet. Emellertid har
omläggningen av sockerkontrollen i högst väsentlig grad förändrat förhållandena.
Motionen vid
VJ17 ars
riksdag.
Riksdagen
1917.
KontroUsty
rebell.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 20S.
särskilt inom denna gren av kontrollen. Av omständigheternas makt ha allt liera
och flera vunnit anställning, vilkas hela utkomst för sig och familjen vilar uteslutande
på deras kontrollverksamhet.
Det är uppenbart, att särskilt denna grupp av kontrollörerna mera kännbart
beröres av eventuella rubbningar i arbetets dagliga utförande, än de av deras kamrater,
som genom pensioner eller andra inkomster kunna täcka den genom tvångsledighet
uteblivna inkomsten.
Vid inträffad arbetsminskning har kontrolledningen under senare tid fördelat
det tillgängliga arbetet mellan samtliga kontrollörer. Denna åtgärd, som jag förmodar
tillkommit uti bästa avsikt, kan dock leda till synnerligen obehagliga konsekvenser
just för dem, som icke äga någon annan inkomst än den deras kontrollverksamhet
giver dem.
Föranledes arbetslösheten därav, att vid råsockerfabrik anställd förste kontrollör
efter kampanjens slut skall beredas sysselsättning vid raffinaderi såsom
kontrollör på de förutvarande kontrollörernas bekostnad, då måste jag säga, att
det föreligger grundad anledning till misstämning över den sålunda påtvungna
arbetsledigheten, och talande skäl föreligga för vidtagande av åtgärder, varigenom
tryggare anställningsvillkor kunna givas de till tjänståren äldsta kontrollörerna,
vilka med gott vitsord fullgjort dem åliggande tjänst.
Riktigast synes det mig, om ett visst antal kontrollörer uppfördes på stat;
emellertid hav ett sådant yrkande näppeligen utsikt att nu vinna riksdagens bifall.
Jag inskränker mig därför till en framställning om huruvida det icke skulle kunna
ordnas så, att'' de äldre kontrollörerna kunde i så måtto beredas,en fastare anställning,
att de vid inträffande indragningar ägde företrädesrätt till arbetsanställning.
Motionären hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville låta undersöka, huruvida icke vid
varje sockerraffinaderi ett visst antal kontrollörer kunde beredas en
fastare anställning, varigenom särskilt de, som under en följd av år
med gott vitsord utfört sin tjänst och som saknade annan inkomst än
den de åtnjöte av sin kontrollverksamhet, vid inträffad indragning av
kontrollpersonal måtte äga företräde till arbete.
Riksdagen anförde uti sin till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i
ämnet, att riksdagen, utan. att hava velat i frågans förevarande läge
taga ställning till densamma, funnit de framförda synpunkterna vara av
den beskaffenhet, att en utredning av hithörande förhållanden kunde
vara motiverad.
Den av kontrollstyrelsen i berörda hänseende verkställda utredningen
— vars närmare innehåll jag av anledning, som jag strax skall
nämna, här förbigår — har givit till resultat, att de framkomna önskemålen
om beredande av en fastare anställning i mening av årstjänstgöring
för ett visst antal kontrollörer vid varje raffinaderi böra i möj
ligaste mån tillmötesgås. Styrelsen har föreslagit, att för detta ända
mål skulle tillämpas följande principer;
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
Kontrollör skall förordnas av kontrollstyrelsen, som tillika bestämmer hans
tjänstgöringsställe och den ordning, vari han skall inkallas till tjänstgöring.
För sistnämnda ändamål skall för varje fabrik uppgöras en turlista, å vilken
kontrollörerna uppföras i ordning efter tjänsteålder. Dessa turlistor skola lända
till efterrättelse vid kontrollörernas inkallande, sä att den, som står högre på turlistan,
inkallas före den, som står lägre på listan; vid återkallelser iakttages den
motsatta ordningen.
Härav blir en följd, att vid varje raffinaderi de i tjänsten äldsta kontrollörerna
komma att vara inkallade till tjänstgöring under hela året. Dessa, som
alltså få en mera stadigvarande anställning, komma att till antalet bliva så många,
som erfordras för samtidig tjänstgöring under de tider av året, då behovet av
kontrollpersonal vid raffinaderiet är som minst.
Till kontrollör vid raffinaderierna i Arlöv och Landskrona skall för framtiden
som regel endast utses person, som förut tjänstgjort såsom förste kontrollör
eller kontrollör vid råsockerfabrik, med företräde för den, som under längre tid
varit anställd i kontrollens tjänst.
Det av kontrollstyrelsen sålunda framlagda förslaget kan till va- Departesentliga
delar förverkligas genom vidtagande av vissa ändringar i den inentschefen.
av Kungl. Maj:t den 23 juli 1908 utfärdade ordningsstadgau rörande
sockerbeskattningen. Endast i en punkt påkallas riksdagens medverkan
för förslagets genomförande. Jag syftar härmed på ifrågasatt överflyttande
från länsstyrelserna till kontrollstyrelsea av befogenheten att
förordna kontrollörer. Detta spörsmål torde böra nu upptagas till prövning,
medan däremot frågan om de erforderliga ändringarna i berörda
ordningsstadga torde böra bliva föremål för närmare behandling, först
sedan det visat sig, huruvida förslaget om en inskränkning av antalet
förste kontrollörer vinner riksdagens bifall. Det är av denna anledningjag
icke ansett nödigt att för närvarande lämna någon närmare redogörelse
för den tämligen vidlyftiga utredning, som ligger till grund för
kontrollstyrelsens förslag angående fastare anställning för en del av
kontrollpersonalen ävensom till omreglering av kontrollörernas tjänstgöringsförhållanden.
I avseende å denua utredning tillåter jag mig hänvisa
till sid. 23—30 i styrelsens tryckta utlåtande.
Under förevarande punkt ämnar jag således taga ställning allenast
till frågan om
Kontrollörstjänsternas tillsättning.
Enligt 25 § 3 mom. av förordningen angående beskattning av socker valland:
utses kontrollörer av Kungl. Maj:ts befallningshavande. Närmare före- ht-stommeher■.
skrifter rörande tillsättning av kontrollörsbefättningarna återfinnas i 28 §
av ordningsstadgan rörande sockerbeskattniugen.
32
Kungi. Maj:ts proposition Nr 208.
Kontrollörerna
vid
brännvinsoch
maltdryckstillverkningee.
Jämlikt sistnämnda författningsrnm skall ansökning- till kontrollörsbefattning
före den 1 juli inlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Inom län med en eller två sockerfabriker skola ansökningshandlingarna
ofördröjligen efter ansökningstidens utgång överlämnas till vederbörande
förste kontrollör, vilken det åligger att före den 15 juli till
Kungl. Maj ts befallningshavande avgiva skriftligt förslag till kontrollörsförordnande.
Inom län med flera än två sockerfabriker skall efter ansökningstidens
utgång genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg förteckning
över inkomna ansökningar skyndsamt tillställas envar av förste
kontrollörerna inom länet, vilka samtidigt därmed kallas att under förra
hälften av juli månad å dag, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande
tillika utsattes, sammanträda inför befallningshavanden för avgivande
av förslag rörande tillsättande av kontrollörer. Förslag skola, med ledning
av ansökningshandlingarna, skriftligen uppgöras och därefter vid
sammanträdet överlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshavande. Förste
kontrollör, som är förhindrad att efter kallelse infinna sig, skall till
befallningshavanden insända motsvarande förslag. Finnes å de ingivna
förslagen samma sökande upptagen såsom förordad av två eller flera
förste kontrollörer och varder han till kontrollör utsedd, bestämmer
Kungl. Maj.ts befallningshavande tillika, under vilken förste kontrollör
han i första hand bör tjänstgöra.
Vad den utnämnande myndigheten angår, må erinras, att jämväl
de vid brännvins- och maltdryckstillverkningen anställda kontrollörerna
sedan gammalt förordnats av Kungl. Maj:ts befallningshavande men att
— enligt vad motiven till den år 1907 genomförda omorganisationen
av kontrollen över tillverkningsavgifterna utvisa den tanken varit
uppe att överflytta utseendet och förordnandet av sistnämnda kontrollörer
från länsstyrelserna till den centrala kontrollmyndigheten. På
sätt framgår av det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 79 till 1907 års
riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den
5 februari 1907, yttrade vederbörande departementschef i nyssberörda
hänseende, att det ''kanhända varit mest i konsekvens med vad han då
föreslagit i fråga om den centrala kontrollmyndighetens befattning med
kontrollörsdistrikten att överflytta utseendet och förordnandet av kontrollörerna
från länsstyrelserna till nämnda centralmyndighet. Departementschefen
hade emellertid ej velat föreslå denua förändring, enär det
med avseende på den större personalkännedom, som länsstyrelserna besutte,
syntes vara mest ändamålsenligt att fortfarande låta dem tillsätta
kontrollörerna efter förslag av vederbörande överkontrollör.
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
Kontrollstyrelsen, vilken, såsom jag redan nämnt, förordat, att
rätten att utse kontrollörer vid sockertillverkningen måtte överflyttas på
styrelsen, har — efter en erinran om ej mindre de i ämnet nu gällande
bestämmelserna än även nyssberörda uttalande i kungl. propositionen
nr 79/L907 — till stöd för sitt berörda förslag andragit följande:
Enligt kontrollstyrelsens mening måste den nu rådande anordningen av flera
skäl anses olämplig. Först ock främst lärer det väl icke kunna bestridas, att det
är ur principiell synpunkt oegentligt, att den myndighet, kontrollstyrelsen, som
ytterst bär ansvaret för sockerkontrollen, icke äger något inflytande på valet av
de personer, som. närmast skola utöva denna kontroll. Hänsynen till länsstyrelsernas
»större personalkännedom» torde icke utgöra tillräcklig anledning att låta nyssnämnda
principiella oegentlighet vidare kvarstå, i all synnerhet som denna personalkännedom
åtminstone numera icke lärer vara tillräckligt omfattande för att kunna
anses innebära avsevärt större garantier för en god rekrytering av kontrollörskåren,
än om utnämningsrätten läge i kontrollstyrelsens hand.
Härtill kommer, att även praktiska skäl tala för en överflyttning av utnämningsrätten
till sistnämnda myndighet. För att tillmötesgå önskemålen om beredande
av en fastare anställning för vissa kontrollörer har kontroll styrelsen föreslagit,
att styrelsen skulle tilldelas viss bestämmanderätt rörande kontrollörernas indelning
och tjänstgöring. Det är styrelsens bestämda uppfattning, att hithörande
frågor skulle låta sig lösas efter mera enhetliga och lämpliga principer, om även
utnämningsrätten tillhörde styrelsen.
Slutligen torde böra i detta sammanhang erinras om det uttalande i förevarande
ämne, som förekommer i löneregleringskommitténs den 8 juni 1917 avgivna
yttrande över gjorda framställningar om rätt till viss kostnadsfri ledighet för kontrollörerna
vid sockerraffinaderierna i riket. Kommittén, som i nämnda yttrande
förordat bemyndigande för kontrollstyrelsen att bevilja ifrågavarande kontrollörer
viss kostnadsfri ledighet för tillverkningsår, har samtidigt förklarat, att, därest vad
kommittén förordat vunne statsmakternas bifall, det syntes vara naturligast, att
förordnandet av kontrollörer överflyttades till kontrollstyrelsen. Tillika har kommittén
yttrat, att det ville förefalla kommittén, att vissa enhetliga synpunkter
lättare skulle kunna tillgodoses, därest det tillkomme kontroll styrelsen att förordna
kontrollörerna.
Kontrollstyrelsen framhåller vidare, att den omständigheten, att
kontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen skulle komma
att allt fortfarande utses av länsstyrelserna, icke torde böra stå hindrande
i vägen för det nu framlagda förslaget. Frågan om eu motsvarande
ändring i avseende å sistnämnda kontrollpersonal sjmtes, enligt
styrelsens mening, lämpligen böra upptagas till behandling framdeles i
sammanhang med en mera allmän revision av brännvins- och maltdryckstillverknings
förordningarna.
Härefter yttrar styrelsen:
Vid bifall till vad kontrollstyrelsen nu föreslagit torde det få anses lämplig^
Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 samt. ISO höft. (Nr 2(>8.) 5
Kontroll
styrelsen.
Länsstyrelsen
i Malmö.
Departe
mentschefen.
34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
att motsvarande ändring vidtages beträffande tillsyningsmännen såväl vid fristående
råsockerfabriker som vid allmänna sockernederlag, så att även dylika befattningshavare
hädanefter skola utses av kontrollstyrelsen. Ehuruväl några särskilda praktiska
olägenheter icke äro förknippade med den nuvarande ordningen, enligt vilken
tillsyningsmännen skola förordnas av länsstyrelserna, torde det vara att föredraga,
att frågan om kontroll tjänstemännens tillsättning nu löses efter enhetliga principer
och att länsstyrelserna alltså helt befrias från sin befattning i berörda avseende.
Ingen av de i ärendet hörda myndigheterna har haft något att
erinra mot förevarande förslag. Länsstyrelserna i Kristianstad och
Malmö hava särskilt understrukit sin fulla anslutning till detsamma.
Den sistnämnda myndigheten yttrar:
Det är så långt ifrån att länsstyrelsen vill motsätta sig kontrollstyrelsens
förslag i denna del, att länsstyrelsen tvärtom anhåller att bliva befriad från utseendet
av kontrollörer vid sockertillverkningen. Det har nämligen visat sig fullkomligt
ohållbart att låta kontrollörernas antagande bero av en myndighet, som
numera icke äger någon som helst makt att tillse, att de antagna kontrollörerna
också bliva i rätt ordning inkallade till tjänstgöring. Skulle länsstyrelsen bibehållas
vid sin befogenhet att tillsätta kontrollörer, måste med nödvändighet krävas
en återgång till den förutvarande befogenheten att inkalla kontrollörerna till tjänstgöring.
Om så skedde, bleve det för länsstyrelsen möjligt att genomföra rättvisa
befordringsprinciper bland de utsedda kontrollörerna, men eljest icke.
Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, torde det numera
icke råda mer än en mening om det olämpliga i att utnämnings- .
rätten beträffande kontrollörerna vid sockerbeskattningen är skild från
den myndighet, som har högsta inseendet över kontrollen. Det synes
ock vara otvivelaktigt, att överlåtandet till kontrollstyrelsen av befogenheten
att utse kontrollörer är ägnat att befrämja tillämpningen av enhetliga
grunder vid fördelningen av ifrågavarande befattningshavares
tjänstgöring. Härmed är man helt visst inne på den säkraste vägen
till åstadkommande av ordning och reda i kontrollörernas tjänstgöringsförhållanden
och till beredande för dem av en fastare och tryggare
ställning. Jag tillstyrker därför kontrollstyrelsens förslag i nu behandlade
del.
Att med rätten att utse kontrollörer jämväl bör följa rätt för
kontrollstyrelsen att utse tillsyningsmän vid råsockerfabriker och allmänna
sockernederlag är uppenbart.
III. Kontrollpersonalens avlöning m. m.
Ett bifall till förslaget om indragning av förste kontrollörsbefattningarna
vid råsockerfabrikerna torde icke nödvändiggöra annan ändring
35
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 208.
i kontrollpersoualens avlöningsförhållanden än en höjning av dagarvodet
för de kontrollörer vid sagda fabriker, åt vilka förmanskapet uppdrages.
Under förevarande punkt ämnar jag emellertid till behandling upptaga
ej blott denna fråga utan även ett par andra spörsmål, som i
viss mån sammanhänga med kontrollpersonalens avlöningsförhållanden.
Dessa andra frågor avse vissa framkomna förslag om rätt till rese- och
traktamentsersättning för förste kontrollörer och kontrollörer-förmän
samt om rätt till kostnadsfri ledighet för kontrollpersonalen vid raffinaderierna.
1. I fråga om beredande av tilläggsarvode åt kontrollör-förman
har kontroll styrelsen anfört följande:
Att den kontrollör vid varje råsockerfabrik, som kommer att övertaga flertalet
av de uppgifter, vilka nu åligga vederbörande förste kontrollör, härför bör tillerkännas
särskild gottgörelse, är uppenbart. 1 motionen vid 1917 års riksdag har
i sådant avseende föreslagits, att för denna kontrollör dagarvodet, vilket för närvarande
utgör 8 kronor, skulle höjas med en krona. En dylik förhöjning synes kontrollstyrelsen
väl lågt tilltagen. Då emellertid den bland de av styrelsen tillkallade
sakkunniga, som närmast representerat kontrollörskåren, förklarat sig för sin del icke
vilja ifrågasätta högre belopp än det, som i motionen föreslagits, har styrelsen saknat
anledning att tillstyrka någon ändring härutinnan. Dagarvodet för kontrollör-forman
vid råsockerfabrik torde alltså, åtminstone tills vidare, böra bestämmas till 9 kronor.
För att lämna en föreställning om den ekonomiska innebörden av föreliggande
förslag vill kontroll styrelsen nämna, att under tillverkningsåret 1917—1918 det antal
dagar, varför arvode utgick till förste kontrollörerna vid samtliga råsockerfabriker,
utgjorde tillhopa 1,335. Dagarvodena belöpte sig alltså till sammanlagt (1,335 x
12=) 16,020 kronor. Därest under sagda år förste kontrollörerna varit ersatta av
kontrollörer-förmän med en extra ersättning av en krona per dag, skulle för statsverkets
räkning hava inbesparats (16,020—1,335=) 14,685 kronor.
En av de inom kontrollstyrelsen tillkallade sakkunniga har uttalat
den meningen, att det föreslagna arvodet för kontrollör-förman inom
kort skulle visa sig vara för lågt tilltaget.
Styrelsens ledamot Arnell, för vars avvikande mening beträffande
förslaget om förste kontrollörsbefattningarnas indragning jag förut redogjort
anför, att han funnit allmänna meningen bland kontrollörerna vara
den, att denna gottgörelse är alltför liten.
Av do i ärendet hörda myndigheterna hava endast länsstyrelserna i
Karlskrona och Malmö samt statskontoret uttryckligen berört nu ifrågavarande
spörsmål.
Länsstyrelsen i Karlskrona har anfört, att, därest förste kontrollorstjänsterna
vid råsockerfabrikerna indroges, kontrollören-lörmannen, som
Tilläggsarvode
åt kontrollör-förman.
Kontroll.
styrelsen.
Kontrollstyrelsens
sakkunniga.
Reservant
inom kontrollstyrelsen.
Länsstyrelsen
i Karlskrona.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
faktiskt skulle bestrida både en förste kontrollörs göromål och en kontrollörsbefattning,
syntes böra åtnjuta förste kontrollörs avlöning.
Länsstyrelsen i Malmö bär, utan att angiva något belopp, förklarat,
att dagarvodet för kontrollören-förmannen borde sättas högre än vad
kontrollstyrelsen föreslagit.
Statskontoret har yttrat:
Då det av kontrollstyrelsen för kontrollören-förmannen föreslagna dagarvodet,
nio kronor, med blott en krona överstiger det till övriga kontrollörer utgående dagarvodet,
anser statskontoret för sin del, med hänsyn till den på förmannen lagda
ökade arbetsbörda och hans egenskap av befäl över de andra kontrollörerna vid
fabriken, den föreslagna arvodesökningen alltför låg och får därför hemställa, att
dagarvodet för ifrågavarande befattningshavare må utgå med tio kronor.
För min del ansluter jag mig i föreliggande fråga till statskontorets
uppfattning och förordar alltså, att kontrollör-förmannens dagarvode
bestämmes till tio kronor.
imi nilur8lB 2. ^ På sätt förut erinrats, är förste kontrollör enligt 25 § 4 mom.
kontrollör och av förordningen angående beskattning av socker berättigad att, om resa
KförmanP" förekommeL uppbära ersättning med 15 kronor för varje gång han inträder
i tjänstgöring eller från en till annan fabrik förflyttas. Ehuruväl
förslaget om indragning av förste kontrollörsbefattningama vid råsockerfabrikerna
icke i och för sig betingar någon ändring i sättet för beräknandet
av ifrågavarande reseersättning, har kontrollstyrelsen dock ansett,
att en dylik åtgärd nu borde tagas i övervägande.
I avseende å tillkomsten av berörda ersättningsbestämmelser vill
jag erinra om följande.
1902 års kommitté för utredning av vissa frågor rörande sockerbeskattningen
föreslog, att i överensstämmelse med vad förut varit fallet
reseersättning skulle utgå till såväl förste kontrollör som övriga kontrollörer
med 10 kronor för varje gång han inträdde i tjänstgöring eller
förflyttades från en till annan fabrik. Dåvarande chefen för finansdepartementet
ansåg emellertid, att en dylik ersättning, såvitt angick kontrollörerna,
syntes obehövlig, enär antagligen kontrollörsbefattningen
endast komme att sökas av personer boende i närheten av den fabrik,
där de skulle komma att tjänstgöra, eller åtminstone inom samma län,
där fabriken vore belägen. Däremot vore, enligt departementschefens
förmenande, nämnda ersättning i vad rörde förste kontrollörerna alldeles
för låg, enär det säkerligen i många fall bleve omöjligt att till dessa
befattningar erhålla personer, som bodde i fabrikens närhet. Ersättning
Länsstyrelsen
i Malmö.
Statskontoret.
Departe
mentschefen.
Reseersätt
ninn
åt fnt*otn
37
Kungl. Maj.is proposition Nr 208.
syntes därför böra till förste kontrollör utgå efter resereglemeutet och
Lämpligen bära beräknas efter fjärde klassen i reglementet. Denna åsikt
biträddes av Kungl. Maj:t, och ett i enlighet härmed avfattat förslag
framlades för 1905 års riksdag (proposition nr 76).
I motsats härtill ansåg riksdagen, att det ej skulle möta svårighet
att erhålla till förste kontrollör lämplig person, boende inom det län,
där fabriken vore belägen, eller i dess närhet, särskilt då, såsom riksdagen
beslutit, Kungl. Majrts befallningshavaude erhölle i uppdrag att
utse nämnda tjänstemän. Då härtill komme —.yttrade riksdagen
att den förste kontrollörerna tillerkända dagavlöningen syntes vara ganska
riklig, hade riksdagen ansett, att reseersättning åt förste kontrollörerna
borde fastställas i enlighet med kommitténs förslag.
Vid 1907 års riksdag blev reseersättningen efter framställning av
Kungl. Maj:t höjd till sitt nuvarande belopp, 15 kronor, därvid avsikten
var att åstadkomma likställighet med kontrollörerna vid brännvinstillverkningen.
I förevarande ämne har kontrollstyrelsen nu yttrat:
De svårigheter, som, på sätt styrelsen i annat sammanhang meddelat, yppat
sig att erhålla lämpliga förste kontrollörer, hava understundom nödvändiggjort, att
därtill måst utses personer, som varit bosatta på långt avstånd från sina respektive
fabriker. Så t. ex. har det inträffat, att en kontrolltjänsteman i Ystad förordnats
till förste kontrollör i Mörbylånga; även förflyttningar mellan Stockholm och någon
av fabrikerna i Skåne eller omvänt hava förekommit. I sådana fall måste vederbörande
förste kontrollör bestrida en god del av resekostnaderna med egna medel.
Häri ligger enligt kontrollstyrelsens mening en uppenbar orättvisa.
Till stöd för sin uppfattning om möjligheten att erhålla till förste kontrollör
lämplig person, boende inom det län, där fabriken vore belägen, anförde riksdagen år
1905 den omständigheten, att Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle utse ifrågavarande
befattningshavare. Detta skäl gäller icke numera, sedan utnämningsrätten
redan år 1907 överflyttats till kontrollstyrelsen. Åven det andra av riksdagen anförda
skälet mot att förste kontrollörerna tillerkändes reseersättning enligt resereglementet,
nämligen rikligheten av deras dagavlöning, saknar numera beviskraft, alldenstund
dagarvodet alltjämt utgår med oförändrat belopp, i trots av den inträffade
enorma stegringen i levnadskostnaderna.
På grund av de helt ändrade förhållanden i förevarande hänseende,
som numera inträtt, har kontrollstyrelsen förordat, att förste kontrollör
vid inställelse till tjänstgöring eller då han förflyttades från en till annan
fabrik erhölle reseersättning enligt resereglementet, lämpligen enligt
fjärde klassen däri. Enahanda förmån borde beredas kontrollör-förman
vid råsockerfäbrik.
Det torde visserligen säger styrelsen — mera sällan behöva inträffa, att
till förman utses person, som ej är boende i närheten av den fabrik, där han är
Kontroll
styrelsen.
Statskontoret.
Departe
mentschefen.
Kostnadsfri
ledighet för
kontrollpersonalen
vid
raffinaderierna.
a. Förste kontrollörerna.
Proposition nr
21411916.
Förste kontrollörernas
skrivelse 1915.
38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
anställd, men därest särskilda omständigheter skulle nödvändiggöra en sådan anordning,
kräver billigheten, att förmannen ej är uti ifrågavarande hänseende sämre
ställd än förste kontrollör vid raffinaderi.
Mot nu ifrågavarande förslag har statskontoret förklarat sig icke
hava något att erinra.
Aven jag finner kontrollstyrelsens förslag väl grundat och
skänker det därför min fulla anslutning. Den ökade kostnad, som
av förevarande anledning skulle komma att drabba statsverket, lärer
bliva mycket oväsentlig.
3. Frågan om beredande av rätt till kostnadsfri ledighet för förste
kontrollörer och kontrollörer vid sockerraffinaderierna har av kontrollstyrelsen
i dess nu föreliggande utlåtande upptagits till behandling i
sammanhang med kontrollpersonalens avlöningsförhållanden. Styrelsen
bär emellertid därvid inskränkt sig till att — under erinran hurusom
tidigare gjorda framställningar i detta ärende vore beroende på Kungl.
Maj:ts prövning — kraftigt understryka önskvärdheten av att semesterfrågan
vunne en snar lösning i av styrelsen förordad riktning. Då även
jag finner denna fråga värd stort beaktande, ber jag nu att få anmäla
de av styrelsen åsyftade framställningarna i ämnet.
a. En av berörda framställningar avser rätt för förste kontrollörerna
vid raffinaderierna till viss kostnadsfri ledighet. Innan jag närmare
ingår härpå, torde jag få bringa i erinran den behandling, som
enahanda fråga erhöll vid 1916 års riksdag.
I en den 25 april 1916 avlåten proposition (nr 214) föreslog
Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att vid sockerraffinaderi anställd förste
kontrollör finge av kontrollstyrelsen, där så funnes lämpligen kunna ske,
beviljas ledighet under högst en månad för år med bibehållande av dagarvodet,
men utan rätt till reseersättning i anleduing av det avbrott i
tjänstgöringen, som av sådan ledighet förorsakades.
Denna Kungl. Maj:ts framställning var föranledd av eu utav kontrollstyrelsen
med skrivelse den 23 november 1915 överlämnad skrift, däri
förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna anhållit, att Kungl. Maj:t
måtte vidtaga åtgärder för att bereda dem någon tids årlig semester.
I nämnda skrift framhölls, hurusom på grund av arbetssättet vid raffinaderierna
förste kontrollörens tjänstgöringstid vore kontinuerlig varje dag under året
med skyldighet för honom att ordna och ansvara för kontroll tjänstgöringens lagenliga
effektivitet både natt och dag, såväl söndag som vardag. På grund av den år
1914 genomförda koncentration av sockerdriften vore det arbete, som förut ålegat tio
förste kontrollörer vid raffinaderier, dåmera fördelat på sex. Dessa hade i första
39
Kungl. May.ts proposition Nr 208.
hand ansvaret för en statsinkomst överstigande tjugu miljoner kronor. Det vore
sålunda för staten nyttigt, att dessa förste kontrollörer ständigt ägde full och oförtröttad
arbetskraft. Kontrollen vid raffinaderierna kunde endast nöjaktigt utföras
av en förste kontrollör, som vore fullt förtrogen med arbetssättet vid fabriken. Vid
sjukdomsfall eller vakans vore till förekommande av oregelbundenhet i kontrollarbetet
av betydelse att äga tillgång till kompetent ställföreträdare, som hade kännedom
om de lokala förhållandena; genom anordning av semester kunde en dylik ställföreträdare
i förväg inövas.
Kontrollstyrelsen både i sin skrivelse den 23 november 1915 erinrat, .huru- Kontrolhiysom
enligt 25 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning ^15''"
av socker, sådant samma mom. lydde enligt förordning den 12 maj 1911, förste
kontrollör under tjänstetiden erhölle dagarvode med 12 kronor och dessutom, om
resa förekomme, reseersättning med 15 kronor för varje gång han inträdde i tjänst
eller förflyttades från en till annan fabrik. De förste kontrollörerna tillhörande
åliggandena, däribland skyldighet att vara närvarande i fabriken minst sex timmar
varje dygn, funnes angivna i 8 § av den utav Kungl. Maj:t den 23 juli 1908 fastställda
ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen. Förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna
kvarstode i allmänhet i tjänst under hela tillverkningsåret (1 september-31
augusti1). Därigenom att den egentliga sockerbeskattningen ägde rum
vid raffinaderierna både förste kontrollörerna därstädes en avsevärt mer omfattande
bokföring och vore förmän för en betydligt större kontrollpersonal än vad fallet vore
med förste kontrollörerna vid råsockerbruken, vilka dessutom vore i tjänst allenast
två månader eller något mer varje år.
Beträffande arbetstiden för förste kontrollörerna — minst sex timmar — erinrade
kontrollstyrelsen, att bestämmelsen därom ingalunda innebure, att förste
kontrollör efter fullgjorda sex timmars tjänstgöring voro fri för återstående delen
av dygnet. Han finge vara beredd att påkallas när som helst under dagen, och
nattliga kontrollbesök förekomme emellanåt för tillsyn över vakthavande kontrollörer.
Utan tvivel vore det, framhöll kontrollstyrelsen, ett statsintresse av ej ringa
betydelse, att vid så krävande kontrollbefattningar som förste kontrollörernas vid
raffinaderierna tillfälle bereddes innehavarna att åtnjuta någon tids vila och frihet
från arbetet. Kunde detta ej ske utan uppoffring av dagarvodet, komme nogsamt
kontrolltjänstemannen i de flesta fall att föredraga att i det längsta söka uppehålla
sin tjänst även med utsikt att därigenom minska sin arbetsduglighet. Det dagliga
övervakandet av och deltagandet i kontrollen kunde visserligen tänkas ske utan att
giva anledning till formell anmärkning, men såväl tryggheten för staten som intresset
hos befattningshavaren bleve större, när en kostnadsfri avlösning under
någon del av året vore medgiven.
Kontrollstyrelsen fann sig sålunda böra understödja den av sökandena gjorda
framställningen och hemställde, att en föreskrift uti ifrågasatt riktning måtte erhålla
formen av ett bemyndigande för kontrollstyrelsen att, där så funnes lämpligen
kunna ske, meddela ledighet under högst en månad åt bemälde befattningshavare
med rätt för dem att under ledigheten bibehålla dagarvodet eller någon del
därav. Styrelsen ifrågasatte däremot ej, att reseersättning (15 kronor) skulle utgå
även när förste kontrollör vid raffinaderi efter åtnjuten semester återinträdde i
tjänstgöring.
l) Jämlik) förordning den 19 juni 1917 (Svensk författningssamling nr 331) skall numera
tillverkningsår räknas från och med den 1 augusti till och med den 31 juli.
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
Statskontoret. Uti infordrat utlåtande anförde statskontoret, att vad i ärendet förekommit
gåve stöd åt den meningen, att kostnadsfri ledighet under en månad om året
skäligen borde beredas åt ifrågavarande kontrollörer, dock endast där deras inkallelse
i tjänstgöring varade hela året, vilket, att döma av kontrollstyrelsens uppgift,
att dessa kontrollörer »i allmänhet» kvarstode under hela tillverkningsåret 1 september—31
augusti, icke syntes undantagslöst vara fallet.
Statskontoret tillstyrkte, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
det vid sockerraffinaderi anställd förste kontrollör, som vore oavbrutet hela
året inkallad till tjänstgöring, finge av kontrollstyrelsen, där så funnes lämpligen
kunna ske, beviljas ledighet under högst en månad för år med bibehållande av dagarvodet,
men utan rätt till reseersättning i anledning av det avbrott i tjänstgöringen,
som av sådan ledighet förorsakades.
Chefen för Enligt det ovanberörda proposition (nr 214/1916) bilagda utdrag av statsråds
ftnansdcparte-
protokoll över finansärenden den 25 april 1916 framhöll vederbörande departementsmeni9i6
* chef vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t, att de vid sockerraffinaderierna i
riket antända förste kontrollörerna, som av kontrollstyrelsen förordnades för tillverkningsår,
hade att utföra ett arbete av den art och omfattning, att de onekligen vore
i behov av någon tids sammanhängande vila under året.
På grund härav syntes det departementschefen skäligt, att på sätt kontrollstyrelsen
föreslagit låta dem efter nämnda styrelses beprövande under högst eu
månad av året komma i åtnjutande av ordinarie befattningshavares semester motsvarande
ledighet. Naturligtvis borde, såsom också statskontoret synts vilja framhålla,
sådan ledighet endast förekomma, därest vederbörande befattningshavare förut
under tillverkningsåret varit oavbrutet inkallad till tjänstgöring och anledning icke
förelåge till antagande, att hans tjänstgöring komme att upphöra före tillverkningsårets
utgång. Då emellertid kontrollstyrelsen skulle hava att pröva frågan om ledighets
beviljande, höll departementschefen före, att styrelsen därvid icke skulle
underlåta att tillse, att omförmälda förutsättningar för ledighetens åtnjutande vore
för handen.
I anledning av kontrollstyrelsens förslag framhöll departementschefen därjämte,
att vederbörande förste kontrollör syntes under alla omständigheter böra, i
överensstämmelse med vad som gällde för ordinarie befattningshavare under semester
och på sätt statskontoret jämväl hemställt, under ifrågavarande ledighet åtnjuta
oavkortat dagarvode.
Slutligen syntes det departementschefen fullt riktigt, att någon reseersättning
icke borde tillkomma förste kontrollören i anledning av det av ledigheten orsakade
avbrottet i tjänstgöringen.
Enligt departementschefens mening borde vikarie för förste kontrollör, som
sålunda åtnjöte ledighet, bliva, såvida annat ej föreskreves, jämlikt 25 § 4 mom.
sockel beskattningsförordningen berättigad att uppbära samma ersättning som den
tjänstledige, nämligen dagarvode med 12 kronor ävensom, där resa för inställelse
vid fabriken förekomme, reseersättning med 15 kronor. Denna vikariatskostnad borde
bestridas från ordinarie förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter. I
I avgivet utlåtande över den kungl. propositionen anförde bevillningsutskottet
följande:
BeviUningmt- På sätt av motiveringen framgår, skulle den avsedda semesteriedigheten till
skottet
1916. komma endast förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna och bland dem åt
-
41
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 208.
njutas av blott sådana, som förut under tillverkningsåret varit oavbrutet inkallade
i tjänstgöring och beträffande vilka anledning ej förelåge till antagande, att tjänstgöringen
komme att upphöra före tillverkningsårets utgång. Antalet förste kontrollörer,
som skulle här komma i fråga, har uppgivits vara endast ses, och har
årliga kostnaden för statsverket beräknats stanna vid ungefär 2,200 kronor.
Den sålunda ifrågasatta utgiften kan ju synas skäligen obetydlig. Huvudvikten
i förevarande ärende för emellertid anses ligga mindre i berörda omständighet än i
sakens principiella sida och de konsekvenser, ett bifall till propositionen synes kunna
medföra för statsförvaltningen i övrigt.
Enligt bestämmelserna i 25 § förordningen angående beskattning av socker
och i 26 § ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen tillsättas ifrågavarande befattningar
på förordnande för ett år åt gången, nämligen för varje begynnande tillverkningsår.
Om det ock enligt sakens natur ofta förekommer, att förordnandet
upprepas för samma person, är detta dock ej på något sätt förutsatt. Anställningsformen
är således synnerligen löslig, och dessa befattningshavare kunna icke jämföras
med statens ordinarie tjänstemän. Efter utskottets uppfattning skulle ett
bifall till propositionen innebära ett frånträdande av de grundsatser, riksdagen hittills
följt, då det gällt att bevilja semesterförmån åt personalen inom statens verk.
Ett tillmötesgående i föreliggande fall skulle därför helt visst bliva betraktat såsom
prejudicerande och framkalla krav på statsverket från annan personals sida. Följderna
härav kunna i detta sammanhang icke överskådas.
Utskottet avstyrkte bifall till den kungl. propositionen.
Vid ärendets behandling i riksdagens första kammare gjordes gent
emot utskottets principiella betänkligheter gällande, att ifrågavarande
förste kontrollörer visserligen vore förordnade allenast för ett år i sänder,
men att, då förordnandena plägade år efter år förnyas för samma personer,
det vore mer formellt än reellt, som dessa befattningshavare
hade en lösare anställning. Därjämte betonades, att den princip, på
vilken utskottet stött sitt förslag, vore bruten därmed att amanuenser
i centrala ämbetsverk medgåves semester utan avstående av någon del
av avlöningen.
Den kungl. propositionen blev emellertid ej bifallen av riksdagen.
Nu hava förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna i eD
av kontrollstyrelsen med eget utlåtande av den 24 oktober 1916
till Kungl. Maj:t överlämnad framställning — under erinran om
frågans behandling vid 1916 års riksdag samt med åberopande,
bland annat, av kontrollstyrelsens i förenämnda skrivelse den 23
november 1915 innefattade yttrande — ånyo bragt frågan inför Kungl.
Maj:t och hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att bereda dem
möjlighet att komma i åtnjutande av någon tids årlig semesterledighet
med bibehållet arvode. Därest hinder därför alltjämt skulle anses föreligga,
hava sökandena anhållit, att dylik ledighet, under viss kortare
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 180 höft. (Nr 208.) 6
Riksdagen
1916.
Kontrollstyrelsen
’*/•
1916
42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
tid, måtte kunna beviljas dem åtminstone i sådana fall, då genom läkarbetyg
kunde styrkas, att på grund av sjukdom eller eljest behov av
vila förelåge.
I nyssberörda utlåtande av den 24 oktober 1916 har kontrollstyrelsen
* erinrat om det av vederbörande departementschef till statsrådsprotokollet
den 25 april 1916 gjorda, i det föregående omnämnda uttalande, att
den kostnadsfria ledigheten endast borde förekomma, därest befattningshavareu
förut under tillverkningsåret varit oavbrutet inkallad till tjänstgöring
och anledning icke förelåge till antagande, att hans tjänstgöring
kumme att upphöra före tillverkningsårets utgång, men att, då kontrollstyrelsen
skulle hava att pröva frågan om ledighets beviljande, styrelsen
därvid icke torde underlåta att tillse, att omförmälda förutsättningar
för ledighetens åtnjutande vore för handen. Beträffande detta uttalande
har styl elsen meddelat, att vid förordandet av förste kontrollörernas förra
framställning styrelsens tankegång ock varit sådan, som departementschefen
förutsatt.
I avseende å vad vid frågans behandling år 1916 inom första
kammaren förekom framhåller kontrollstyrelsen följande:
I själva verket hade en talrik grupp extra tjänstemän inom statsförvaltningen
redan tillerkänts rätt till kostnadsfri ledighet, och hade detta skett med riksdagens
medgivande. Så vore förhållandet med de inom de centrala ämbetsverken anställda
amanuenser. Dessa tjänstemän hade samma lösliga anställning som förste kontrollörerna,
men deras funktioner vore givetvis av mindre betydelse än de, som
ålåge förste kontrollörerna, vilkas ansvarsfulla uppgift vid sockerbeskattningen och
chefskap över en talrik kontrolipersonal gåve dem en viktigare ställning.
Uti de av riksdagen för ämbetsverken fastställda avlöningsstater hade för
uppehållande av amanuensbefattning under sjukdom och semester m. in. beräknats
visst belopp för varje amanuens och hade sedermera föreskriften rörande viss tids
kostnadsfri ledighet för dessa extra tjänstemän erhållit formen av ett bemyndigande
från Kungl. Maj:t för vederbörande ämbetsverk att, där så funnes lämpligen kunna
ske. meddela dylik ledighet åt ifrågavarande tjänstemän med rätt för dem att under
ledigheten bibehålla arvodet.
Vidare ville kontrollstyrelsen vitsorda, att förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna
så till vida innehade en stadigvarande anställning, att de år efter år
erhölle förnyat förordnande och vore inkallade till tjänstgöring i allmänhet hela
tillverkningsåret.
Med bortseende från den av sökandena alternativt gjorda anhållan
och med förmälan, att ingen av sökandena från åren 1915 och 1916
åtnjöte pension, hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att vid sockerraffinaderi anställd förste kontrollör
finge av kontrollstyrelsen, där så funnes lämpligen kunna ske, beviljas
ledighet under högst en månad för år med bibehållande av dagarvodet,
43
Kungl. Maj: t a proposition Nr 208.
men utan rätt till reseersättning i anledning av det avbrott i tjänstgöringen,
som av sådan ledighet förorsakades.
Löneregleringskommittén har den 16 maj 1917 avgivit infordrat
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att kommittén för att erhålla en
utgångspunkt vid bedömande av den föreliggande frågan ansett sig böra
närmare skärskåda omfattningen och beskaffenheten av det arbete, som
ålåge de vid sockerraffinaderierna anställda förste kontrollörerna.
I detta avseende äro givetvis — säger kommittén — en del underrättelser
att vinna uti de bestämmelser, som äro meddelade i förordningen den 11
oktober 1907 angående beskattning av socker, i ordningsstadian den 23 juli
1908 rörande sockerbeskattningen, i de av kontrollstyrelsen meddelade särskilda
föreskrifter rörande kontrollen i sockerfabrikerna ävensom genom de i nu nämnda
författningar och föreskrifter senare vidtagna ändringar. I övrigt har kommittén
från kontrollstyrelsen erhållit upplysningar i ämnet.
Kommittén har då till en början inhämtat, att på ifrågavarande befattningshavare
måste i angivna hänseenden ställas vissa särskilda kvalifikationsfordringar,
vilka till en viss grad äro normerade genom särskilda kompetensvilikor. Frånsett
emellertid de specialinsikter, som krävas av dessa befattningshavare, har kommittén
i fråga om de övriga krav, som måste på dem ställas, bibringats dén uppfattningen,
att de måste framför allt äga en sådan grad av uppmärksamhet, ordning och samvetsgrannhet,
som motsvarar deras i dessa hänseenden ganska fordrande uppgift.
Deras förmanskap över en i flera fall stor kontrollpersonal gör ock vissa ytterligare
personliga egenskaper erforderliga.
Då härtill kommer, att dessa förste kontrollörer av sin verksamhet äro bundna
varje dag, både helg- och vardag, under den tid de äro inkallade till tjänstgöring,
i regel hela tillverkningsåret, måste deras arbete betecknas såsom jämväl ganska
ansträngande. Det torde även böra uppmärksammas, att deras omfattande bokföring
av dem fordrar en noggrannhet och pålägger dem ett ansvar, vilket så mycket
mindre bör förbises, som stora ekonomiska värden äro därav beroende.
Kommittén förklarar därefter, att densamma i betraktande sålunda
av arten och omfattningen av ifrågavarande befattningshavares arbete
samt med hänsyn till vad kontrollstyrelsen, på sätt i det föregående
återgivits, i detta avseende anfört, funne det ur nämnda synpunkt vara
med billighet förenligt, att någon tids kostnadsfri ledighet bereddes
dem; och beaktades tillika den synpunkten, att åtnjutande av en dylik
ledighet måste anses ägnat att bidraga till ett säkerställande av kontrollens
effektivitet under det befattningshavarna vore i tjänsteutövning,
syntes enligt kommitténs mening en dylik åtgärd hava än starkare
anspråk på att anses befogad, för att icke säga nödig.
Vidare yttrar kommittén:
Emellertid vill kommittén uttryckligen betona, att de skäl, som kunna anföras
till stöd för bifall till någon tids kostnadsfri ledighet åt ifrågavarande befatt
-
Lönt
rtgltrings
kommittén
-
44
Kungl. Majts ''proposition Nr 208.
ningshavare och vilka skäl kommittén på sätt nu anförts beaktat, ingalunda skulle
kunna med fog åberopas, därest fråga vore om beredande åt dem av andra sådana
förmåner, som pläga följa med en ordinarie beställning. Så mycket större anledning
anser sig kommittén hava att nu bestämt understryka detta, som, enligt vad
för kommittén tillgängliga handlingar giva vid handen, vissa tendenser från underordnad
kontrollpersonals sida framträtt, vilka avsett att ställa ökade anspråk på
staten jämväl i andra avseenden än det nu förevarande.
Ett bifall till den nu föreliggande framställningen torde, enligt kommitténs
mening, icke kunna anses prejudicerande för enahanda krav från andra befattningshavare
i en ställning, som kan erbjuda viss likhet med förste kontrollörernas vid
sockerraffinaderierna. De befattningshavare, om vilka i dylikt hänseende synes
kunna bliva fråga, torde närmast vara överkontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen,
men enligt vad kommittén inhämtat är omfattningen av deras
arbete icke sådan, att de med hänsyn därtill skulle kunna såsom stöd för en liknande
framställning som den nu föreliggande åberopa ett eventuellt bifall till ifrågavarande
förste kontrollörers begäran.
I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att kommittén icke i likhet
med kontrollstyrelsen ansett jämförelsen med amanuenserna i de centrala ämbetsverken
godtagbar i nu förevarande fall, men att det varit andra av en sådan jämförelse
oberoende och i det föregående angivna omständigheter, som föranlett kommittén
att förorda den föreliggande framställningen.
Sedan kommittén sålunda förklarat sig anse, att under de av chefen
för finansdepartementet angivna och av kontroll styrelsen i dess utlåtande
av den 24 oktober 1916 upptagna och biträdda förutsättningar någon
tids ledighet borde beredas ifrågavarande förste kontrollörer, ingår kommittén
på frågan, huru lång denna tid bör tillmätas. Kommittén uttalar
härom:
I berörda avseende finner kommittén skäligt, att vid beviljandet av kostnadsfri
ledighet hänsyn tages till längden av den tid, efter tillverkningsår räknat,
vederbörande tjänstgjort i sin innehavande befattning. För dem, som första eller
andra året tjänstgöra såsom första kontrollörer, torde lika lång ledighet ej böra
beviljas, som för dem, vilka varit i tjänstgöring en längre följd av år. I likhet
med kontrollstyrelsen anser kommittén, att maximitiden bör sättas till en månad.
Åt nämnda styrelse torda böra lämnas bemyndigande att bestämma uti ifrågavarande
avseende.
Slutligen anför kommittén:
Förste kontrollörernas nu förevarande framställning avser alternativt rätt
till ledighet »under viss kortare tid» i sådana fall, då genom läkarintyg kan styrkas,
att på grund av sjukdom eller eljest behov av vila föreligger. Kommittén anser,
att det förordade bemyndigandet för kontrollstyrelsen bör — utan avseende å, huruvida
i förekommande fall ledigheten kan anses motsvara semester eller behövas för
sjukdom eller av annat trängande skäl — avse rätt att meddela förste kontrollörer
vid sockerraffinaderi kostnadsfri ledighet för den tid styrelsen prövar skäligt, dock
högst en månad för tillverkningsår räknat och utan rätt till reseersättning i anledning
av det avbrott i tjänstgöringen, som förorsakas av sådan ledighet.
45
. Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
Med hänsyn till vad nu i ärendet förekommit anser jag, att
frågan om kostnadsfri ledighet för förste kontrollörerna vid soekerraffinaderierna
ånyo bör framläggas för riksdagen. I likhet med löneregleringskommittén
finner jag ifrågavarande befattningshavare böra utan
avstående av dagarvode komma i åtnjutande av någon tids årlig vila
från sitt synnerligen ansvarsfulla och maktpåliggande arbete. På grund
av den fullständiga utredning härutinnan, som nu föreligger, torde jag
icke behöva vidare uppehålla mig vid denna sida av saken.
För ledighetens beviljande böra gälla enahanda förutsättningar,
som i sådant avseende angåvos av dåvarande departementschefen vid
frågans behandling år 1916.
Vidkommande semestertidens längd ansluter jag mig till löneregleringskommitténs
mening, att kontrollstyrelsen bör erhålla bemyndigande
att bestämma härom, med iakttagande dels att maximitiden för ledigheten
begränsas till en månad, dels ock att hänsyn bör tagas till längden av
den tid, efter tillverkningsår räknat, vederbörande tjänstgjort i sin innehavande
befattning.
I fråga om ersättning åt vikarie för ledig förste kontrollör hänvisar
jag till det av mig förut (sid. 40) återgivna uttalandet i detta ämne till
vederbörande statsrådsprotokoll den 25 april 1916.
b. Jag övergår härefter till frågan om kostnadsfri ledighet för
kontrollörenia vid sockerraffinaderierna. Denna fråga har väckts av
nämnda befattningshavare själva, vilka i särskilda till kontrollstyrelsen
år 1916 ingivna skrivelser gjorde framställning därom, alt kontrollstyrelsen
ville utverka rättighet åt kontrollör, som medelst läkarbetyg
kunde styrka sig vara förhindrad sköta sin befattning, att under viss
tid, som kontrollstyrelsen syntes böra bestämma, åtnjuta tjänstledighet
med bibehållande av arvode.
Med skrivelse av den 6 december 1916 har kontrollstyrelsen
överlämnat nämnda framställningar till Kungl. Maj:t. Styrelsen har
därvid — efter erinran om sitt utlåtande av den 24 oktober 1916, däri
styrelsen tillstyrkt en liknande framställning från förste kontrollörerna
vid raffinaderierna och hemställt om bemyndigande för styrelsen att
bevilja intill en månads tjänstledighet åt förste kontrollör — förklarat
sig finna kontrollörernas framställningar lika behjärtansvärda
som den från förste kontrollörerna, samt föreslagit, att åt styrelsen
måtte utverkas samma bemyndigande gent emot kontrollörerna, dock
att den kostnadsfria ledigheten under ett år ej finge överstiga 15 dagar.
Till stöd för sitt förslag har styrelsen anfört, att extra ordinarie
Departe
mentschefen.
Kontroll!)
Terna.
Kontrollsty
rclsen
1916.
jjönereglcringsk
ommittén.
46 Kungl, Maj:ts proposition Nr 208.-
tjänstemän vid annat statens verk (järnvägarna) enligt reglementet åtnjöte
liknande förmån.
Slutligen har kontroll styrelsen omförmält, att, då antalet raftinadkontrollörer,
som kunde beräkna full årstjänstgöring, icke överstege 80,
kostnaden för staten skulle, med beräkning av gällande arvode 6 kronor
per dag, ej komma att överstiga 7,200 kronor. Beräknades dagarvodet
till 8 kronor, skulle kostnaden bliva högst 9,600 kronor, b
På grund av remiss har löneregleringskommittén avgivit utlåtande
i ämnet. Kommittén yttrar därvid följande:
Sockerkontrollörernas allmänna åligganden äro enligt gällande ordningsstadga
den 23 juli 1908 att i den ordning, förste kontrollören bestämmer, utöva tillsyn
vid fabriken samt att därvid med noggrannhet övervaka, att de för kontrollen givna
stadganden städse iakttagas. Deras speciella arbeten fordra inga särskilda fackkunskaper,
men de skola hava nödig kunskap i gällande författningar och föreskrifter
angående beskattningen av socker och tillsynen därvid. Av synnerlig vikt är
emellertid att till dessa befattningar erhålla fullt redbara och pålitliga personer.
Uppenbarligen skiljer sig kontrollörernas arbete i avseende å art och omfattning
väsentligt från de uppgifter, som äro anförtrodda förste kontrollörerna vid
sockerraffinaderierna. Kommittén anser det oaktat, att skäl, likartade med dem,
som tala för bifall till viss kostnadsfri ledighet åt sistnämnda befattningshavare —
i vilken fråga kommittén den 16 maj 1917 avgivit underdånigt utlåtande — även
göra sig i viss utsträckning gällande i fråga om dylik ledighet för kontrollörer vid
nämnda raffinaderier.
Beträffande tidslängden av den ledighet åt dessa kontrollörer, för vilken
kommittén sålunda funnit skäl föreligga, har kontrollstyrelsen, såsom nämnt, uttalat,
att ledigheten ej borde få beviljas för längre tid än högst 15 dagar för år.
Som bekant plåga emellertid ej samtliga kontrollörer vid raffinaderierna vara
inkallade till tjänstgöring under hela tillverkningsåret. Av upplysningar, som i
detta ämne meddelats kommittén från kontrollstyrelsen, har kommittén inhämtat,
bland annat, dels att under vart och ett av tillverkningsåren 1913 — 1914, 1914 —
1915 och 1915—1916 resp. sammanlagt 90, 108 och 103 kontrollörer varit inkallade
till tjänstgöring vid de sex nu i verksamhet varande raffinaderierna 2), dels ock att
av nämnda antal kontrollörer under tillverkningsåret 1913—1914 31 procent haft
tjänstgöring hela året, 39 procent minst 350 dagar (däri således inberäknade de,
som haft tjänstgöring hela året), 1914—15 25 procent haft tjänstgöring hela året,
33 procent minst 350 dagar, 1915—16 25 procent haft tjänstgöring hela året, 33
procent minst 350 dagar.
Vid övervägande av de sålunda beträffande olika tjänstgöringstid vunna
upplysningarna har kommittén ansett sig ej böra göra någon erinran mot vad kontrollstyrelsen
förordat i avseende å tidslängden för den kostnadsfria ledighet, som
av styrelsen må beviljas, — under förutsättning att följande grunder beaktas vid
sådan ledighets beviljande, nämligen:
’) Från och med tillverkningsåret 1917—1918 utgör dagarvodet för kontrollör 8 kronor.
2) Sedan slutet av tillverkningsåret 1916—1917 äro fem raffinaderier i verksamhet.
47
Kungl. Maj ts ''proposition Nr 208.
l:o) att kontrollör, vilken kan antagas bliva inkallad till tjänstgöring hela
tillverkningsåret, må erhålla ledighet under högst 15 dagar, samt
2:o) att kontrollör, som kan antagas bliva inkallad till tjänstgöring under
mer än 350 dagar av tillverkningsåret, men ej hela detta år, må medgivas ledighet
under högst så många dagar, att desamma jämte den tid, för vilken tjänstgöring
må antagas ej kunna beredas honom, uppgå till sammanlagt 15 dagar.
I förevarande sammanhang anser sig kommittén böra, i likhet med vad kommittén
i sitt åberopade utlåtande angående förste kontrollörerna vid sockerraffinaderierna
uttalat, betona, att de skäl, som kunna anföras till stöd för bifall till nu
föreliggande framställningar, ingalunda kunna få anses, därest fråga därom förelåge,
föranleda till beredande åt kontrollörerna vid sockerraffinaderierna av andra förmåner,
som i allmänhet äro förbundna med ordinarie beställning i statens tjänst.
Så mycket större anledning finner sig kommittén äga att i detta utlåtande understryka
denna omständighet, som enligt vad kommittén tillgängliga handlingar utvisa,
just från medlemmar av denna kontrollpersonal tendenser yppast, som synas gå ut
på ökade anspråk på statens bistånd även i andra hänseenden än nu förevarande.
Därest det av mig förut tillstyrkta förslaget om rätt till kostnadsfri
ledighet för förste kontrollörerna vid raffinaderierna vinner bifall,
synes mig konsekvensen bjuda, att motsvarande förmån beredes jämväl
de vid dylika fabriker anställda kontrollörer, som äro inkallade till
tjänstgöring under hela eller nära hela tillverkningsåret. Jag förbiser
ingalunda, att ifrågavarande båda slag av befattningshavare i många
avseenden intaga helt olika ställning; men det torde icke kunna bestridas,
att skäl, likartade med dem, som tala för det förstnämnda förslaget, i
viss utsträckning göra sig gällande även i fråga om kostnadsfri ledighet
åt raffinadkontrollärer.
Vad angår tidslängden av den ledighet, som bör beredas kontrollörerna,
giva de av löneregleringskommittén i sådant avseende förordade
grunderna icke anledning till någon erinran från min sida. Maximitiden
skulle således bliva 15 dagar, och denna tid skulle för de kontrollörer,
som kunde antagas icke bliva inkallade till tjänstgöring under
hela tillverkningsåret, minskas med lika mänga dagar som de, varunder
vederbörande väntades bliva utan tjänstgöring. De kontrolltjänstemän,
för vilka tjänstgöring icke kunde beredas under mer än 350 dagar,
skulle alltså icke bliva delaktiga av semester förmånen. 4
4. Innan jag övergår till nästa punkt i min framställning, torde
jag böra erinra, att kontrollstyrelsen i sitt utlåtande av den 6 december
1918 i sammanhang med fiågan om koutrollpersonalens avlöningsförhållanden
till behandling upptog jämväl två särskilda från Svenska
sockerfäbriksaktiebolaget och Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
Departe
mentschefen
-
Bestämmelsen
angående
ersättning för
kontrollpersonalen
tillhandahållen
kost m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kontroll
styrelsen.
• 48 Kungl. Maj ds proposition Nr 208.
till styrelsen ingivna framställningar rörande ändring'' av den i 25 § 5
mom. av förordningen angående beskattning av socker förekommande
bestämmelsen om rätt för kontrollpersonalen att efter vederbörlig framställning
och mot fastställt avdrag i dagarvodet få vid fabriken åtnjuta
bostad och kost. Dessa framställningar, vilka avstyrktes ej mindre av
kontrollstyrelsen än även sedermera av statskontoret, förklarades enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 18 innevarande februari 1919 icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
IV. Understöd åt ur tjänst avgången kontrollpersonal m. in.
Under denna rubrik bär kontrollstyrelsen i sitt utlåtande av den 6
december 1918 till en början yttrat följande beträffande åldersgränsen
för anställning vid sockerkontrollen:
I och för uppehållande av kontrollens effektivitet har kontrollstyrelsen år
1914 bestämt, att förste kontrollör vid uppgörande av förslag till kontrollörer icke
borde å förslaget uppföra personer, som fyllt 70 år. Med hänsyn till de krav, som
måste ställas på en kontrollörs vaksamhet och iakttagelseförmåga, skulle en sänkning
av nämnda åldersgräns till 67 år vara önskvärd. Genom en dylik åtgärd
skulle man även, på sätt kontrollstyrelsen förut angivit, bereda en möjlighet att
utan dröjsmål genomföra det av styrelsen framlagda förslaget angående fastare anställning
för kontrollörerna vid raffinaderierna. Det har för kontrollstyrelsen uppgivits,
att kontrollörerna själva ej skulle vara obenägna för en nedsättning av
åldersgränsen, dock under förutsättning att de vid avgången ur kontrollens tjänst
erhölle en avskedspremie i form av årligt understöd.
Styrelsen ingår därefter närmare på förslaget om beredande åt
kontrollörerna av en avskedspremie, vilket förslag styrelsen ansett vara
mycket beaktansvärt. Styrelsen anför:
Under hittillsvarande förhållanden hava kontrollörernas anställningsvillkor
varit så pass lösliga, att berättigade invändningar kunnat göras mot tanken att
tillerkänna dem några ekonomiska förmåner efter det anställningen upphört. Annorlunda
kommer det att bliva i händelse av bifall till kontrollstyrelsens föreliggande
förslag om fastare anställning för de äldre kontrollörerna. Det arbete, som skall
utföras av de kontrollörer vid raffinaderierna, vilka få årstjänstgöring, blir av så
stadigvarande natur, att det synes billigt, att ifrågavarande kontrolltjänstemän efter
uppnådd åldersgräns, i likhet med andra statstjänare, erhålla något bidrag till sitt
uppehälle. Behovet härav framträder naturligen särskilt i fråga om den under
senare år i antal tilltagande grupp av kontrollörer, vilkas hela utkomst vilar på
deras kontrollverksamhet. Det synes helt enkelt vara ett ofrånkomligt krav, att
dessa, sedan de under en längre följd av år haft stadigvarande anställning i kontrollens
tjänst, icke vid ett nödtvunget avskedstagande berövas alla sina existensmöjligheter
utan att de få i form av ett årligt understöd bibehålla åtminstone en
49
Kung!. Maj:ts proposition Nr 208.
mindre del av sina förutvarande löneförmåner. Kontrollstyrelsen anser emellertid,
att ett dylikt understöd bör tillgodokomma även den, som på grund av annan föregående
verksamhet, t. ex. i militär tjänst, åtnjuter pension av allmänna medel,
förutsatt att han under tillräckligt lång tid haft stadigvarande anställning vid sockerkontrollen.
På pensionsväsendets område saknas icke motsvarigheter till en sådan
dubbelpensionering. Så, t. ex., är ju en gymnastiklärare vid statens läroverk i
denna egenskap pensionsberättigad, oavsett huruvida motsvarande förmån tillkommer
honom exempelvis såsom f. d. officer. I avseende å sockerkontrollörs
avskedspremie vill kontrollstyrelsen dock ifrågasätta, huruvida icke densamma bör
minskas i sådana fall, då vederbörande i annan egenskap uppbär pension av allmänna
medel.
Då kontrollstyrelsen icke är en i hithörande frågor sakkunnig myndighet, vill
styrelsen emellertid icke närmare ingå på sättet för utformningen av föreliggande
förslag. Styrelsen vill endast uttala, att den anser såsom självfallet, att vid bestämmande
av avskedspremiens storlek hänsyn vidare tages till längden av vederbörande
kontrollörs föregående tjänstgöring vid kontrollen, samt att därvid, såvitt angår de
nuvarande kontrollörerna, dessa få tillgodoräkna den tid, de efter den 1 september
1906 haft stadigvarande anställning.
Från kontrollörshåll har föreslagits, att avskedspremien skulle utgå enligt
följande grunder, nämligen
efter minst
10
tjänstår
med 30 procent av
årsarvodet
»
»
15
» 35 » »
»
20
»
» 40 » »
»
25
» 50 » *
»
Då kontrollörsarvodet för helt år utgör 2,920 kronor, skulle avskedspremien
bliva respektive 876, 1,022, 1,168 och 1,460 kronor. Kontrollstyrelsen anser dessa
belopp mycket måttligt tilltagna.
Kontrollstyrelsen förklarar vidare, att i händelse kontrollörerna
erhölle den nu ifrågasatta understödsrätten, enahanda förmån torde böra
beredas förste kontrollörerna vid raffinaderierna. I stort sett vore
samma skäl, som kunde åberopas i det ena fallet, tillämpliga jämväl i
det andra.
Styrelsen berör därefter löneregleringskommitténs av mig förut
återgivna uttalande, att de skäl, som kunde anföras till stöd för bifall
till de föreliggande framställningarna om rätt till viss kostnadsfri ledighet
för kontrollörerna vid sockerraffinaderierna i riket, ingalunda kunde
få anses, därest fråga därom förelåge, föranleda till beredande åt
ifrågavarande befattningshavare av andra förmåner, som i allmänhet
vore förbundna med ordinarie anställning i statens tjänst. Styrelsen
yttrar häro m:
Kontrollstyrelsen har icke förbisett, att kommittén med detta uttalande torde
hava siktat på t. ex. ett sådant förslag som det av styrelsen nu framlagda angåBihang
till riksdagens protokoll li)It). 1 sand. 180 käft. (Nr 208.J 7
opaginerad Kontrollera mot PDF
Länsstyrelsen
i Kristianstad.
Statskontoret.
Kung!. Maj.ts -proposition Nr 208.
ende understöd åt ur tjänst avgången kontrollpersonal. Då emellertid, såsom i förevarande
fall, alldeles särskilda omständigheter tala till förmån för den av styrelsen
ifrågasatta anordningen, liar styrelsen icke känt sig bunden av kommitténs uttalande
utan ansett sig pliktig att framlägga de förslag, som äro bäst ägnade att främja
den av motionären vid 1917 års riksdag åsyftade och av styrelsen såsom lämplig
och rättvis befunna fastare anställningen för raffinadkontrollörerna.
Slutligen anför kontrollstyrelsen:
Den förut omförmälda nedsättningen av åldersgränsen för anställning vid
sockerkontrollen låter sig utan betänkligheter genomföras, såvida förslaget om en
avskedspremie vinner bilall. I motsatt fall åter torde det vara nödvändigt, att
åtminstone de äldre bland den nuvarande kontrollpersonalen vid avgången ur tjänst
tillerkännas något vederlag för att deras anställning vid kontrollen upphör tidigare,
än de haft anledning beräkna. Detta skulle kunna ske t. ex. i den formen, att ett
ekonomiskt understöd, analogt med den ovan föreslagna avskedspremien, tilldelades
dem efter avskedstagandet vid 67 års ålder, till dess de uppnått den nuvarande
åldersgränsen, 70 år.
Rörande kontrollstyrelsens förslag i förevarande del liar länsstyrelsen
i Kristianstad yttrat följande:
Da det synes länsstyrelsen vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att därest vissa kontrollörer vid sockertillverkningen erhålla en sådan fastare anställning,
som föreliggande förslag avser, de ock böra i likhet med övriga statstjänare
komma i åtnjutande av understöd från statens sida efter det anställningen upphört,
får länsstyrelsen, som anser starka skäl föreligga för nedsättning av åldersgränsen
till 67 år, för sin del tillstyrka bifall till kontrollstyrelsens hemställan om vidtagande
av härför erforderliga åtgärder.
Statskontoret tiar i sitt förutberörda utlåtande av den 8 januari
1919 i understödsfrågan andi’agit följande:
Då, såsom kontrollstyrelsen framhållit, redan nu kontrollörer vid sockerraffinaderierna
till år från år stigande antal äro för sitt uppehälle helt beroende av sin
avlöning för kontrollverksamheten och då vid bifall till förevarande förslag en i
viss mån fastare anställning är avsedd att beredas denna personal, vill det synas
statskontoret, som om styrelsens förslag om beredande av pensionering för samma
personal endast skulle innebära ett fortsatt fullföljande av de åtgärder, som under
senare år med riksdagens medverkan vidtagits i syfte att bereda pension åt viss
icke ordinarie personal med jämförelsevis fast anställning i statens tjänst, såsom
exempelvis skett genom 1917 års riksdags beslut rörande pensioneringsgrunder för
vissa extra ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar, vid statens vattenfallsverk
och vid telegrafverket. I det förslag till det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering, som i betänkande II av den 3 november 1917 framlagts av
särskilt för ändamålet tillkallade sakkunniga inom finansdepartementet, hava de
sakkunniga under kap. IV angivit de särskilda bestämmelser, som, utöver de i kap. I
föreslagna grunderna för pensioneringen i allmänhet, ansetts erforderliga vid pensionering
av icke ordinarie innehavare av statstjänst. I sammanhang med behand
-
51
Kungl. Maj.ts proposition Nr 208-
lingen av berörda förslag, som ännu är på Kungl. Maj:ts prövning beroende, torde
därför enligt statskontorets mening böra tagas i övervägande, huruvida icke bland
de icke ordinarie innehavare av statstjänst, som skulle erhålla rätt till pension på
de av sakkunniga föreslagna villkor, jämväl böra upptagas förste kontrollörer och
kontrollörer vid sockerraffinaderierna.
Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes emellertid för genomförande av
dess förslag därom, att den ålder, då förnyat förordnande vid kontrollen icke
längre kan påräknas, skulle sänkas från nu i sådant avseende gällande 70 år till 67
år, erfordras en omedelbar åtgärd till beredande av rätt till pension åt vissa vid
sockerraffinaderierna nu anställda kontrollörer och förste kontrollörer. De bestämmelser,
som i anledning därav kunna anses påkallade, böra enligt statskontorets
mening erhålla karaktär av övergångsstadganden att gälla intill dess att pensioneringen
av denna personal kan varda på ovan antytt sätt för framtiden reglerad.
Såsom av kontrollstyrelsens förevarande utredning framgår, åtnjuter en vid
sockerraffinaderi anställd kontrollör ett årsarvode av 2,920 kronor (= dagarvode
av 8 kronor under 365 dagar). Vid tillämpning av den civila pensionslagens bestämmelser
om pensionsunderlags beräknande skulle pensionsunderlaget för innehavaren
av en sådan avlöning utgöra i avrundat belopp 1,950 kronor. Om man,
såsom synes rimligt, räknar med, att för hel pension skulle erfordras minst 30
tjänstår, skulle pensionen bliva vid 10 tjänstår 650 kronor, vid 15 tjänstår 980
kronor, vid 20 tjänstår 1,300 kronor, vid 25 tjänstår 1,630 kronor och vid 30
tjänstår 1,950 kronor. Enligt den civila pensionslagen förutsattes emellertid, att
pensionen delvis är grundad på egna avgifter. Då ifrågavarande kontrollpersonal
icke erlagt sådana avgifter, synes det riktigt, att pensionsbeloppen av sådan anledning
i någon mån reduceras. Pensionsavgifterna anses grundlägga Va av pensionen
enligt civila pensionslagen; och därför skulle det ju kunna anses riktigt,, att förenämnda
belopp i detta fall reducerades med V.;! men då vid tillämpning av en
sådan regel pensionsbeloppen synas bliva oskäligt låga och då denna regel icke
kommit till användning vid pensionering av den personal, som redan är i tjänst,
då den civila pensionslagen blivit å densamma tillämplig, vill det synas statskontoret,
som om pensionsbeloppen skäligen borde bestämmas efter ett pensionsunderlag av
1,800 kronor. Vid 10 tjänstår, som torde höra bestämmas såsom minimum av
tjänstetid för att överhuvudtaget alls erhålla pension, skulle pensionsbeloppet alltså
utgöra 600 kronor; och för varje ytterligare tjänstår därutöver skulle beloppet ökas
med 60 kronor, dock att — försåvitt detta kan hava någon som helst praktisk
betydelse i dessa övergångsbestämmelser för en personal, varav ingen, såvitt kontrollstyrelsens
utlåtande giver vid handen, haft förordnande såsom kontrolltjänstemän
före år 1906 — tjänstetid för pension icke skulle få tillgodoräknas för mer än
30 år.
Förste kontrollörs årsarvode utgör 4,380 kronor (dagarvode av 12 kronor
under 365 dagar) eller 150 procent av kontrollörs årsarvode. I konsekvens härmed
bör pensionen för en förste kontrollör med tjänstetid såsom sådan av 10 år vara
900 kronor och för varje år därutöver ökas med 90 kronor, så att beloppet vid 30
tjänstår såsom förste kontrollör uppgår till 2,700 kronor.
Om den, som avgår från anställning vid kontrollen, räknar tjänstår saväl
såsom kontrollör som i egenskap av förste kontrollör, synes pensionen för honom
byra bestämmas genom att tillgodoräkna honom 60 kronor för varje tjänstår såsom
52
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
kontrollör och 90 kronor för varje tjänstår såsom förste kontrollör, dock att tillfälligt
förordnande såsom vikarie å förste kontrollörs befattning ej må grunda
tjänstårsberäkning såsom förste kontrollör.
Såsom helt tjänstår torde få räknas varje år, varunder vederbörande innehaft
förordnande såsom kontrollör eller förste kontrollör, under förutsättning att
tjänstgöringen efter inkallelse omfattat minst nio månader av samma år. Därest
tjänstgöringen åter omfattat endast mindre del av året än nyss sagts, bör blott den
tid, varunder verklig tjänstgöring ägt rum. tillgodoräknas.
Åtskilliga av ifrågavarande kontrolltjänstemän åtnjuta emellertid, enligt vad
kontrollstyrelsen erinrat, pensioner för föregående verksamhet i statens tjänst, och
vid sådant förhållande uppstår frågan, om och i vilken mån denna omständighet
skäligen bör inverka på deras rätt till pension såsom kontroll tjänstemän. Enligt
den civila pensionslagen må i sådant fall av den civila pensionen uppbäras endast
Vs eller alltså vad som anses motsvara egna pensionsavgifterna, dock med den
väsentliga jämkning, att, där de båda pensionerna genom sådan reduktion skulle
tillsammans understiga 3,000 kronor, avdrag å den civila pensionen skall ske endast
i den män, som erfordras för att samma pension tillsammans med den andra pensionen
icke må överstiga 3,000 kronor. Att meddela en dylik bestämmelse beträffande
nu ifrågavarande pensioner synes emellertid icke böra ifrågakomma, enär
jämväl i gällande reglemente för arméns pensionskassa finnes föreskrift om visst
avdrag å militårpensionen i händelse att pensionstagaren åtnjuter dylik förmån
jämväl av andra allmänna medel än dem, som anslagits till pensionering av tjänstinnehavare
vid armén. För att avdrag å pensionsbeloppen icke må göras å båda
hållen, torde därför nu ifrågavarande pensioner böra få utgå oavkortade.
Pensioneringen av kontrollpersonalen synes böra handhavas av statskontoret
samt kostnaderna bestridas av anslaget till kontroll å tillverkningsavgifter.
partemenls
chefen.
Den nu väckta frågan om pensionering av kontrollpersonalen vid
raffinaderierna står i nära samband med det av kontrollstyrelsen framlagda
förslaget om beredande av fastare anställning åt vissa kontrollörer.
Till en början bär, såsom förut angivits, närmaste anledningen till
att pensioneringsfrågan just nu upptagits vant önskemålet om en sänkning
av åldersgränsen för anställning vid sockerkontrollen; och en sådan
åtgärd i sin tur har framstått såsom särskilt angelägen, emedan därigenom
skulle beredas möjlighet att utan dröjsmål genomföra kontrollstyrelsens
förslag rörande den fastare anställningen. För de principer,
varpå detta förslag grundar sig, har jag i det föregående (sid. 30) redogjort.
Därvid har jag uttalat den meningen, att kontrollstyrelsens förslag
om beredande av fastare anställning åt vissa kontrollörer —
vilket förslag för sitt genomförande icke påkallar några ändringar i
förordningen angående beskattning av socker — borde tagas under
närmare omprövning, först sedan det visat sig, huruvida förslaget
om en inskränkning av antalet förste kontrollörer vunne riksdagens bi
-
53
Kung1. Maj:ts proposition Nr 208.
fall. Anledningen härtill är, att utformningen av vissa detaljer i förstnämnda
förslag kommer att ställa sig olika allt efter som förslaget
om indragning av vissa förste kontrollörbefattningar godkännes eller
ej. Emellertid vill jag redan nu giva tillkänna, att enligt min åsikt
kontrollstyrelsens förslag till omreglering av kontrollörernas tjänstgöringsförhållanden,
vilket förslag i allt väsentligt tillstyrkts av samtliga
i ärendet hörda myndigheter, bör — låt vara, eventuellt, med jämkningar
i vissa punkter — genomföras, snarast möjligt, alldeles oavsett huru frågan
om förste kontrollörsinstitutionens upphörande vid råsockerfabrikerna utfaller.
Från denna utgångspunkt anser jag mig böra hemställa, att spörsmålet
om kontrollpersonalens vid raffinaderierna pensionering redan nu
förelägges riksdagen. Härvid förutsättes givetvis, att, innan slutliga bestämmelser
i detta ämne i sinom tid utfärdas av Kungl. Maj:t, ordningsstadgan*
rörande sockerbeskattningen blivit ändrad i sådan riktning, att
ifrågavarande kontrollpersonal erhållit den fastare anställning, varom
förslag föreligger.
På grund härav anhåller jag nu att få övergå till själva pensioneringsfrågan.
I detta avseende torde jag emellertid kunna fatta mig
kort, alldenstund statskontoret synes mig hava på ett uttömmande sätt
behandlat denna fråga.
Huruvida förste kontrollörer och kontrollörer vid sockerraffinaderierna
lämpligen böra upptagas bland de icke ordinarie innehavare av
statstjänst, som skulle erhålla rätt till pension på sådana villkor, som
föreslagits av de sakkunniga för utredning rörande det statsunderstödda
pensiousväsendets centralisering är en fråga, till vilken det icke torde
vara nödvändigt att nu taga definitiv ställning.
I avvaktan på slutlig behandling av nämnda sakkunnigas förslag
torde det emellertid, såsom även statskontoret framhållit, vara nödvändigt
att redan nu föreslå riksdagen godkänna vissa grunder för ifrågavarande
kontrollpersonals pensionering. I det föregående har uppvisats,
hurusom denna frågas lösning är en förutsättning för sänkning
av åldersgränsen för anställning vid sockerkontrollen från 70 år
till 67 år, och hurusom detta återigen är en nödvändig åtgärd för att
den från alla håll eftersträvade stabiliseringen av kontrollörernas anställningsvillkor
skall kunna snarast genomföras.
Vad angår grunderna för pensioneringen, biträder jag helt statskontorets
förslag härutinnan. I enlighet härmed skulle för pensionering
av förste kontrollörer och kontrollörer vid raffinaderierna fastställas
följande grunder att gälla tills vidare, intill dess annorlunda kan varda
bestämt, nämligen
54
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
att förste kontrollör eller kontrollör, som uppnått en ålder av
minst 67 år ock räknar minst tio tjänstår vid kontrollen över sockertillverkningen,
skall vara berättigad att från och med månaden näst efter den,
då hans anställning vid kontrollen upphör, komma i åtnjutande av pension;
att pensionens belopp skall avpassas efter tjänstårens antal och
tjänstgöringens beskaffenhet på det sätt, att för varje tjänstår såsom
förste kontrollör tillgodoräknas ett belopp av 90 kronor och för varje
tjänstår såsom kontrollör ett belopp av 60 kronor med iakttagande att
sådant tillgodoräknande må äga rum för högst 30 tjänstår;
att varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande såsom
förste kontrollör eller kontrollör, skall räknas såsom helt tjänstår under
förutsättning att tjänstgöringen efter inkallelse omfattat minst nio månader
av samma år. Därest tjänstgöringen omfattat mindre del av året
än nyss sagts, må endast den tid, varunder tjänstgöring verkligen ägt
rum, räknas till godo såsom tjänstetid för pension. Tjänstgöring såsom
vikarie för förste kontrollör skall icke grundlägga rätt till pension i
sådan egenskap.
Till förebyggande av varje missförstånd rörande bestämmelserna
om tjänstårsberäkningen torde jag få framhålla, att vid tillgodoräknande
av tjänstetid i det fall att tjänstgöringen omfattat mindre del av året
än nio månader tjänståret skall räknas till fulla tolv månader.
På sätt statskontoret anfört torde pensioneringen av kontrollpersonalen
böra handhavas av sagda ämbetsverk samt kostnaderna bestridas
av förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter. På grund av
pensionsbeloppens ringhet och fåtaligheten av den personal, det bär
gäller — för tillverkningsåret 1918 —1919 indelades till tjänstgöring
vid raffinaderierna sammanlagt 81 kontrollörer, av vilka en stor del endast
skulle inkallas till tjänstgöring för kortare tid *) — torde utgifterna för
pensioneringen komma att stanna vid jämförelsevis små belopp. Nyssnämnda
förslagsanslag torde därför icke av förevarande anledning behöva
undergå någon förhöjning.
Jag torde böra tillägga, att den tilltänkta nedsättningen av åldersgränsen
för anställning vid kontrollen kan komma till stånd utan någon
författningsändring. Den enda förefintliga bestämmelsen i fråga om
kontrollörernas ålder har, såsom förut angivits, meddelats av kontrollstyrelsen.
Emellertid lärer det vara lämpligt, att, därest pensionerings
-
'') Jfr löneregleringskomniittöns ovan (sid. 46) återgivna utredning rörande vissa kontrol.
lörers tjänstgöring tillverkningsåren 1913—1916.
Kungl. Maj;ts proposition Nr 208. 55
frågan vinner sin lösning i av mig förordad riktning, Kungl. Maj:t utfärdar
vederbörlig föreskrift därom, att person, som fyllt G7 år, icke må
förordnas till förste kontrollör eller kontrollör. Enär sådant förordnande
meddelas allenast för ett år i sänder, kommer till följd av nämnda föreskrift
icke någon förste kontrollör eller kontrollör att vara i tjänst efter
fyllda 68 år.
Beträffande det av kontrollstyrelsen antydda andra alternativet i
fråga om beredande av en avskedspremie åt vissa kontrollörer — enligt
vilket alternativ en dylik förmån skulle tillerkännas dem endast för
vissa år — torde jag med den ståndpunkt, jag nu intagit, icke behöva
yttra mig.
V. Sammanfattning och hemställan.
Det återstår mig nu att sammanfatta de förslag, jag i det föregående
tillstyrkt. -
Jag har till en början förordat, att förste kontrollörsbefattningarna
vid råsockerfabrikerna skulle indragas och att förste kontrollörernas
göromål vid vederbörande fabriker skulle överflyttas å därstädes förordnade
kontrollörer, vilka, benämnda kontrollörer-förmän, skulle erhålla
ett till tio kronor förhöjt dagarvode. Jag har även tillstyrkt, att befogenheten
att utse kontrollörer och tillsyningsmän vid sockerbeskattningen
skulle överflyttas från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen. Vidare
har jag anslutit mig till kontrollstyrelsens förslag, att förste kontrollörer
och kontrollörer-förmän skulle berättigas till ersättning enligt resereglementet
varje gång de inställde sig till tjänstgöring eller förflyttades från
en fabrik till en annan. Samtliga dessa förslag påkalla för sitt genomförande
vissa ändringar i förordningen angående bekattning av socker.
De erforderliga ändringarna avse 7 §, 13 § 4 mom., 18 § 1 inom., 19,
20 och 21 §§, 22 § 2 mom., 25 § 2, 3, 4 och 6 inom., 28 § 1 och 2
mom., 29 § 2 mom., 30 § samt 37 § 1 mom. i nämnda förordning.
Ett inom kontrollstyrelsen utarbetat förslag till ändrad lydelse av sagda
författningsrum åtföljde styrelsens utlåtande av den 6 december 1918,
och jag har vid granskning av detta förslag icke funnit något att däremot
erinra. Förslagets detaljer äro av den art, att de icke torde tarva
någon särskild motivering från min sida. Ifrågavarande ändringar i
sockerbeskattningsförordningen torde böra träda i kraft med ingången
av det tillverkningsår, som börjar den 1 augusti 1919, dock att tillsättningen
av förste kontrollörer och kontrollörer för sagda tillverkningsår
torde böra ske i enlighet med de föreslagna nya bestämmelserna.
56
Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.
Ytterligare har jag i det föregående givit tillkänna min anslutning,
under av löneregleringskommittén angivna förutsättningar, till väckta
förslag om utverkande hos riksdagen av rätt till viss kostnadsfri ledighet
för förste kontrollörer och kontrollörer vid sockerraffinaderierna. Slutligen
har jag tillstyrkt, att frågan om pensionering av sistnämnda två grupper
av befattningshavare tills vidare löses på av statskontoret föreslaget sätt,
för vilket ändamål framställning till riksdagen likaledes är av nöden.
Härefter uppläste departementschefen ett i enlighet med hans avgivna
yttrande avfattat förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar
av förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker
samt hemställde, det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga berörda av departementschefen nu upplästa förslag;
dels medgiva,
att vid sockerraffinaderi anställd förste kontrollör må av kontrollstyrelsen
beviljas kostnadsfri ledighet för den tid, styrelsen prövar skäligt,
dock högst en månad för tillverkningsår räknat och utan rätt till
reseersättning i anledning av det avbrott i tjänstgöringen, som förorsakas
av sådan ledighet; samt
att vid sockerraffinaderi anställd kontrollör, som kan antagas
bliva inkallad till tjänstgöring under mer än 350 dagar av tillverkningsåret,
må av kontrollstyrelsen beviljas kostnadsfri ledighet, med
iakttagande att kontrollör, som kan antagas bliva inkallad till tjänstgöring
hela tillverkningsåret, må erhålla ledighet under högst 15 dagar
samt att annan kontrollör, varom nu är fråga, må medgivas ledighet
under högst så många dagar, att desamma jämte den tid, för vilken
tjänstgöring må antagas ej kunna beredas honom, uppgå till sammanlagt
15 dagar;
dels godkänna följande grunder för pensionering av förste kontrollörer
och kontrollörer vid sockerraffinaderierna att gälla tills vidare,
intill dess annorlunda kan varda bestämt, nämligen:
att förste kontrollör eller kontrollör, som uppnått en ålder av minst
67 år och räknar minst tio tjänstår vid kontrollen över sockertillverkningen,
är berättigad att från och med månaden näst efter den, då hans
anställning vid kontrollen upphör, komma i åtnjutande av pension;
att pensionens belopp avpassas efter tjänstårens antal och tjänstgöringens
beskaffenhet på det sätt, att för varje tjänstår såsom förste
kontrollör tillgodoräknas ett belopp av 90 kronor och för varje tjänstår
såsom kontrollör ett belopp av 60 kronor, med iakttagande att sådant
tillgodoräknande må äga rum för högst 30 tjänstår; samt
57
Kung!. Maj:ts proposition Nr 208.
att varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande som förste
kontrollör eller kontrollör, räknas såsom helt tjänstår under förutsättning
att tjänstgöringen efter inkallelse omfattat minst nio månader av
året, att därest tjänstgöringen omfattat mindre del av året, än nyss
sagts, endast den tid, varunder tjänstgöring verkligen ägt rum, tillgodoräknas
såsom tjänstetid för pension, samt att tjänstgöring såsom vikarie
för förste kontrollör icke grundlägger rätt till pension i sådan egenskap;
dels och medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande pensionering
må bestridas av förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter.
Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter, lämna bifall; _ och
skulle proposition i ämnet avlåtas av lydelse, bilaga
litt, .... vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Herbert Wallin.
8
bihang till riksdagens protokoll 1010. 1 samt. 180 häft. (Nr 208.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:132 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 11 oktober 190 s. 1 i texten
- BevU 1919:31 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 11 oktober 1907 angående be s. 1 i texten