Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökning slag en och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen

1919-03-14 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:215, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökning slag en och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 215.

1

Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökning slag en och lag

om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen; given Stockholms

slott den 14 mars 1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av

65 och 67 §§ utsökningslagen och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 187 Käft. (Nr 215.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§ utsökningslagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

65 §.

Från utmätning skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder för

gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga

arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor,

eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll,

högst trehundra kronor. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall från

utmätning undantagas av det förråd, som i huset finnes, vad till underhåll för en

månad tarvas, eller, där tillräckligt förråd ej finnes, av penningar, som gäldenären

innehar eller äger innestående i bank eller annan penninginrättning, så mycket

som erfordras för anskaffande av det felande. Lös pant må ej undantagas från

utmätning för den gäld, varför pantsättningen skett.

67 §■

Gäldenär.? innestående avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning

eller innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är

berättigad att avlöningen eller pensionen lyfta; och skall, ändå att avlöningen

eller pensionen är förfallen, därav från utmätning undantagas vad som erfordras

till nödigt underhåll åt gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn

till nästa förfallodag. Är avlöningen eller pensionen lyftad, skall av penningar,

som gäldenären innehar eller äger innestående i bank eller annan penninginrättning,

undantagas motsvarande belopp.

Är i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må utmätas,

eller är av Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnat, att därifrån

utgående pension eller livränta ej må tagas i mät; lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1919.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 30 § konkurslagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

30 §.

Gäldenär skall, där han sig ej annorledes försörja kan, av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn under

två månader från den dag, offentlig stämning given är. Kan ej inom nämnda tid

bouppteckningen med ed fästas och boet till gode män överlämnas; njute gäldenären,

till dess sådant skett, underhåll som sagt är. Gäldenären värde ock tilldelat

vad som erfordras för resa ock uppehälle, då han, efter kallelse, har att inställa

sig vid rätten till förhör, eller annorstädes till avgivande av upplysningar

rörande konkursboet, dock ej mer, om han vistas utom rättens domsaga, än som

tarvades, om han därinom, å ort där han sist vistades, sig uppehölle. I övrigt

äge han från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder

för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga

arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor,

eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll,

högst trehundra kronor.

Kommer tvist upp i anledning av vad nu stadgat är; pröve rätten vad

gäldenären bestås må med avseende såväl å hans behov och boets ställning, som

å hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet att gode männen tillhandagå.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1919.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 31 januari 1919.

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Peteksson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde följande:

»Genom proposition den 8 november 1918 framlades för samma

års urtima riksdag förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§

utsökningslagen, lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel

1 avlöning, pension eller livränta, lag om ändrad lydelse av 2 kap. 9 §

strafflagen och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen. Riksdagen

antog förslagen till lag om tillägg till lagen den 14 juni 1917 om införsel

i avlöning, pension eller livränta och lag om ändrad lydelse av

2 kap. 9 § strafflagen, varemot de båda övriga lagförslagen om ändringar

i utsökningslagen och konkurslagen icke vunno riksdagens bifall.

Vad som föranledde dessa förslags fall var frågan om det belopp,

intill vilket gäldenär skulle äga att från exekution undantaga nödiga

arbetsredskap eller andra nödiga lösören. I propositionen föreslogs, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

5

den i detta avseende nu gällande värdegränsen av etthundrafemtio kronor

måtte så väl vid utmätning som konkurs höjas till femhundra kronor.

Riksdagens andra särskilda utskott, som behandlade detta ärende, ansåg

dels att den föreslagna höjningen vore alltför stor, dels ock att, så vitt

gällde utmätning, värdegränsen borde bestämmas olika efter arten av

den fordran, varför utmätningen ägde rum. Sålunda hemställde utskottet,

att den nuvarande värdegränsen av etthundrafemtio kronor måtte

bibehållas, så vitt gällde utmätning för underhållsbidrag, utskylder och

allmänna avgifter eller skadestånd på grund av brottslig gärning, samt

att värdegränsen måtte sättas till trehundra kronor, så vitt gällde utmätning

för annan fordran. Intill sistnämnda belopp skulle enligt utskottets

hemställan gäldenär jämväl äga att vid konkurs undantaga nödiga

lösören. Första kammaren antog utskottets förslag, varemot andra kammaren

biföll vid utskottsbetänkandet fogade reservationer, däri yrkats

bifall till propositionen i dessa delar. I det förslag till sammanjämkning,

som utskottet avgav i anledning av kamrarnas olika beslut, bestämdes

maximivärdet av ifrågavarande lösören till tvåhundra kronor,

så vitt gällde utmätning för här ovan särskilt angivna fordringar, samt

till fyrahundra kronor, så vitt gällde utmätning för annan fordran. Sistnämnda

belopp skulle enligt sammanjämkningsmemorialet jämväl utgöra

maximivärdet av den egendom, som finge undantagas vid konkurs. Samman

jämkningsförslaget antogs av första kammaren, men då andra kammaren

avslog detsamma, förföll frågan.

Vid sammanjämkningsförslagets behandling inom andra kammaren

uttalades önskvärdheten av att Eders Kungl. Maj:t måtte redan till 1919

års riksdag framlägga nytt förslag till lagstiftning i ämnet. Det synes

även mig önskligt, att denna fråga snart må vinna sin lösning. Det

framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen

innefattade ändringar av utsökningslagen jämväl i andra hänseenden.

Jämväl dessa frågor, varom ej yppats någon meningsskiljaktighet

inom riksdagen, stå till följd av förslagets fall ännu olösta.

Särskilt synes det mig angeläget, att det skydd för lönemedel, som avsågs

med den föreslagna ändringen av 67 § i nyssnämnda lag, snarast

varder genom lag fastställt. Jag anser det därför böra tagas nytt regeringsinitiativ

för åstadkommande av lagstiftning i nu berörda avseenden.

Såsom ovan nämnts, hemställde utskottet, att det utmätningsfria

beloppet borde sättas lägre, där utmätning ägde rum för underhållsbidrag,

utskylder och allmänna avgifter eller skadestånd på grund av

brottslig gärning, än där utmätning ägde rum för annan fordran. I

likhet med andra kammaren anser jag eu sådan anordning icke vara

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

att förorda. Från mera principiell ståndpunkt må erinras, att bestämmelserna

om gäldenärens skyddande vid exekution äro givna icke allenast

i gäldenärens utan jämväl i samhällets intresse. Kräver detta intresse,

att lösören intill visst värde fredas från exekution, synes detta böra

gälla utan undantag. Ett motsatt förfarande innebär givetvis en inkonsekvens

från nyss angivna ståndpunkt. Vad angår utskylder och

allmänna avgifter äro dessa ej heller av den ömmande natur, att av

sådan grund bör göras undantag till deras förmån. Detsamma är för

övrigt också fallet i fråga om vissa slag av underhållsbidrag, t. ex. till

föräldrar eller vuxna barn. Såsom förutsättning för underhållsskyldighet

i dessa fall gäller nämligen, att den underhållspliktige skall hava förmåga

att lämna underhåll. Det synes rimligt, att detta förhållande jämväl beaktas

på exekutionens stadium, så att gäldenären ej berövas oumbärliga

lösören. Härtill kommer, att såväl underhållsbidrag som utskylder och

allmänna avgifter redan erhållit en privilegierad ställning genom den

rätt till införsel eller exekution i ej förfallen lön, som till deras gäldande

är medgiven.

Den inom riksdagen uttalade farhågan att vid genomförande av

den i propositionen föreslagna höjningen av det exekutionsfria avdraget

skulle försvåras utkrävandet av utskylder hos mera lösa folkelement torde

ej böra tillmätas allt för stor betydelse. Ty hit hänförliga personer äga

utöver sina gång- och sängkläder, vilka oavsett värdet äro fritagna från

exekution, mei''endels ingen nämnvärd lösegendom. Redan den nuvarande

värdegränsen av etthundrafemtio kronor torde i allmänhet för dem utgöra

ett tillräckligt skydd.

Påpekas må jämväl, att den föreslagna uppdelningen med hänsyn

till fordringens art är stridande så väl mot den gällande rättens ståndpunkt

som mot vad av riksdagen ansetts böra gälla vid skyddande av

avlöning och förråd från utmätning. I dessa fall syntes nämligen icke

lämpligt att göra någon sådan uppdelning. Det är vidare tydligt att,

såsom inom riksdagen också framhållits, densamma är ägnad att medföra

vissa praktiska svårigheter, särskilt i det fall, där utmätning samtidigt

äger rum för en privilegierad och en vanlig fordran. Uppdelningen

i fråga låter sig också svårligen genomföras i fråga om lösörens

undantagande vid konkurs. Utskottet har ävenledes här övergivit sin

ståndpunkt och antagit en enhetlig värdegräns. Bestämmer man denna

i överensstämmelse med utskottet till det högre beloppet — vilket torde

vara önskligt för att ej gäldenären må komma i sämre ställning vid

konkurs än vid utmätning för vanlig fordran — kan detta å andra

sidan medföra den mindre lämpliga följden, att gäldenären vid utmät
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

7

ning för en privilegierad fordran låter försätta sig i konkurs för att

därigenom få behålla lösören till det högre värdet.

Det förtjänar slutligen att framhållas, att i den utländska lagstiftningen

icke heller i allmänhet gjorts någon skillnad mellan olika arter av

fordringar, såvitt rör lösörens undantagande från utmätning. Även den

nya norska lagen om ’tvangsfulbyrdelse’ tillåter icke, att det egentliga

lösöreboet tillgripes för betalning av något slag av fordran. Däremot få

väl enligt samma lag för gäldenärens förvärvsverksamhet erforderliga

föremål utmätas för utskyld»’ och skadestånd på grund av brottslig gärning.

Härvid är emellertid att märka, att dessa föremål enligt huvudregeln

i samma lag äro fredade från exekution intill ett värde av sexhundra

kronor.

Under förhandlingarna i riksdagen uttalades den uppfattningen,

att jämväl en annan synpunkt borde komma under övervägande vid lagstiftningen

i ämnet. Det ifrågasattes sålunda, att man borde bestämma

det exekutionsfria beloppet högre för familjeförsörjare än för andra personer

eller åtminstone vid utmätningen taga hänsyn till, huruvida

gäldenären vore familjeförsörjare eller icke. Givetvis är nu nämnda synpunkt

värd all uppmärksamhet. En gäldenär, som är familjeförsörjare,

bör i allmänhet åtnjuta ett mera vidsträckt skydd än en gäldenär, som

saknar familj. I detta avseende vill jag till en början erinra, att enligt

så väl gällande rätt som de tidigare förslagen lösören ingalunda utan

vidare äro intill angivet värde fredade emot exekution. En förutsättning

härför är jämväl, att de skola vara nödiga. Väl har inom riksdagen

uppgivits, att utmätningsmännen i praxis ofta åsidosatt sistnämnda begränsning

och låtit gäldenären behålla egendom intill maximivärdet, oavsett

om densamma kunde anses nödig. Detta är emellertid, såsom jag

också hade tillfälle att framhålla vid ärendets behandling i riksdagen,

en uppenbart oriktig tolkning av gällande lagbestämmelser. Tolkningen

ifråga får emellertid, där den förekommit, i viss mån sin förklaring

därav, att det exekutionsfria beloppet är så lågt, att utmätningsmännen

ofta saknat anledning att vid sidan av begränsningen i värde fästa

avseende vid den ytterligare inskränkning, som uttrycket ’nödiga’ innebär.

Nu är i allmänhet gäldenärens behov att få behålla lösören väsentligt

större, där han har familj än där han saknar sådan. I följd härav

är också i regel gäldenären enligt lag berättigad att i det förra fallet

undantaga lösören i större omfattning än i det senare. I viss mån är

sålunda omförmälda synpunkt beaktad redan genom den avfattning, som

de tidigare förslagen i anslutning till gällande rätt innehöllo.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 215.

Emellertid torde ej möta avgörande betänkligheter mot att i än

högre grad tillgodose ifrågavarande önskemål och detta genom uttryckligt

fastställande av en högre värdegräns för familjeförsörjare än för

andra personer. Att en dylik skillnad i vissa fall kan komma att

te sig mindre befogad måste dock medgivas. Försörjningsskyldigheten

kan vara av väsentligt olika omfattning och art. En jämförelsevis obetydlig

sådan borde knappast medföra en mera utsträckt utmätningsfrihet

än som av andra grunder kan synas önskvärd. Särskilt torde det

förhållandet att gäldenären har eget hushåll mången gång böra beaktas

i lika grad som försörjningsskyldighet. I likhet med familjeförsörjare

hava personer, vilka hava eget hushåll, merendels ett mera påtagligt behov

av att få undantaga lösören i ej allt för ringa omfattning. Det vill

därför synas, som om den kategori personer, som bör hava en förmånligare

ställning i förevarande avseende, bör avse familjeförsörjare samt

personer, vilka eljest hava eget hushåll.

I fråga om vad som bör förstås med eget hushåll torde det allmänna

språkbruket lämna tillräcklig ledning, vadan nämnvärda missförstånd

knappast torde vara att befara. För att en person skall kunna

sägas hava eget hushåll är givetvis ej tillräckligt, att han hyr rum med

egna möbler; han måste också i bostaden intaga sina huvudsakligaste

måltider. Vanligen, ehuru ej nödvändigtvis, förestås hushållet av annan

person än gäldenären själv.

Beträffande den utländska lagstiftningens ställning till spörsmålet

om en särställning i exekutivt hänseende för familjeförsörjare må nämnas,

att denna lagstiftning ofta medgiver gäldenären rätt att vid exekution

få behålla nödiga lösören utan begränsning i värde. Särskilt är detta

fallet med avseende å det egentliga lösöreboet, varemot stundom finnas

stadgade vissa värdebegränsningar i fråga om de för gäldenärens förvärvsverksamhet

erforderliga föremål. I några lagstiftningar har tagits

särskild hänsyn till familjeförsörjningssynpunkten, bland annat genom

uppställandet av en högre värdegräns för familjeförsörjare än för andra

personer.

Vad slutligen angår den värdegräns, som bör bestämmas för de

båda olika kategorierna, torde det i de tidigare förslagen angivna beloppet

av femhundra kronor icke vara för högt för familjeförsörjare och

därmed likställda. För övriga personer anser jag mig böra föreslå ett

belopp av trehundra kronor.

I enlighet med den uppfattning jag nu uttalat har jag låtit omarbeta

de tidigare förslagen; och torde med hänsyn till de sålunda vid
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 215. 9

tågna ändringarna de nya förslagen böra remitteras till lagrådet för

granskning».

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande förslag till

lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen, och

lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen; och hemställde departementschefen,

att lagrådets utlåtande över nämnda förslag, som voro

av den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet

Adil Wifvesson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 1H7 käft. (Nr 215 )

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ ntsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§ utsökningslagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

65 §.

Från utmätning skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder för gäldenären,

hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga arbetsredskap

eller andra nödiga lösören till ett värde av högst trehundra kronor, eller,

där gäldenären är familjeförsörjare eller eljest har eget hushåll, högs t femhundra

kronor. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall från utmätning

undantagas av det förråd, som i huset finnes, vad till underhåll för en månad

tarvas, eller, där tillräckligt förråd ej finnes, av penningar, som gäldenären innehar

eller äger innestående i bank eller annan penniDginrättning, så mycket som

erfordras för anskaffande av det felande. Lös pant «må ej undantagas från utmätning

för den gäld, varför pantsättningen skett.

67 §.

Gräldenärs innestående avlöning för tjänst eller annan arbetsanställningfeller

innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är berättigad

att avlöningen eller pensionen lyfta; och skall, ändå att avlöningen eller

pensionen är förfallen, därav från utmätning undantagas vad som erfordras till

nödigt underhåll åt gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn

till nästa förfallodag, x±.r avlöningen eller pensionen lyftad, skall av penniDgar,

som gäldenären innehar eller äger innestående i bank eller annan penninginrättning,

undantagas motsvarande belopp.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

År i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må utmätas,

eller är av Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordna!, att därifrån

utgående pension eller livränta ej må tagas i mät; lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1919.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 30 § konkurslagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

30 §.

Gäldenär skall, där han sig ej annorledes försörja kan, av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn under

två månader från den dag, offentlig stämning given är. Kan ej inom nämnda tid

bouppteckningen med ed fästas och boet till gode män överlämnas; niute gäldenären,

till dess sådant skett, underhåll som sagt är. Gäldenären värde ock tilldelat

vad som erfordras för resa och uppehälle, då han, efter kallelse, har att inställa

sig vid rätten till förhör, eller annorstädes till avgivande av upplysningar

rörande konkursboet, dock ej mer, om han vistas utom rättens domsaga, än som

tarvades, om han därinom, å ort där han sist vistades, sig uppehölle. I övrigt

äge han från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder

för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga arbetsredskap

eller andra nödiga lösören till ett värde av högst trehundra kronor,

eller, där han är familjeförsörjare eller eljest har eget hushåll, högst femhundra

kronor.

Kommer tvist upp i anledning av vad nu stadgat är; pröve rätten vad

gäldenären bestås må med avseende såväl å hans behov och boets ställning, som

å hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet att gode männen tilhandagå.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1919.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

13

Vidrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen den

3 mars 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Kegeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

31 januari 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsfonnen omföimälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till

lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen och

lag cm ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsrådet Holdo Edling.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen.

Justitieråden Gullstrand och von Seth samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga

yttrade:

Det är icke uteslutet, att eu person kan vara familjeförsörjare utan

att hava eget hushåll. Uttrycket i 65 § »är familjeförsörjare eller eljest

har eget hushåll» är således icke fullt exakt och torde böra underkastas

någon jämkning. Bäst överensstämmande med paragrafens avfattning i

övrigt vore väl också, om åt bestämmelsen om undantagande av andra

nödiga lösören än gång- och sängkläder gåves den lydelsen, att ifrågavarande

egendom skall undantagas till ett värde av högst femhundra

kronor eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har

eget hushåll, högst trehundra kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

I övrigt föranleder förslaget, om det över huvud taget anses erforderligt

att fastställa olika maximibelopp för olika fall, icke någon anmärkning.

Justitierådet Wedberg anförde:

Annan grund lärer icke kunna åberopas för den särställning förslaget

bereder familjeförsörjare och den, som har eget hushåll, än att

behovet vore för dem i allmänhet större än för annan gäldenär. Såsom

departementschefen framhållit, är emellertid ett stadgande om gäldenärs

rätt att vid utmätning undantaga nödiga lösören intill ett visst högsta

värde naturligtvis icke så att förstå, som skulle lösören till sagda värde

vara utan vidare fredade från utmätning. Det är gäldenärens behov

som avgör, om och i vad mån möjligheten att undantaga egendom må

komma honom till godo. Uppenbart är nu, att behovet mången gång

kan vara minst lika omfattande och behjärtansvärt när gäldenären saknar

som när han äger familj eller eget hushåll. Det i proposition till 1918

års urtima riksdag framlagda förslaget hade sålunda enligt min mening

det företräde framför det nu remitterade, att därigenom öppnades större

utsikter att vinna ett för varje särskilt fall rättvist och billigt avgörande.

Departementschefen har uttalat sig om vad som bör förstås med

eget hushåll, men icke lämnat någon anvisning om rätta förståndet av

uttrycket familjeförsörjare. Betydelsen av sistnämnda uttryck är dock

ingalunda klar, i vilket avseende må hänvisas till vad lagrådet yttrat

vid granskning av förslaget till lag om fri rättegång.

Det remitterade förslaget, om än mindre gott än det av Kungl.

Maj:t tidigare framlagda, innebär emellertid en förbättring av gällande

lag och synes mig även vara att föredraga framför de av vederbörande

riksdagsutskott förordade. Jag anser mig därför icke böra avstyrka, att

förslaget, med den jämkning, varom lagrådets övriga ledamöter hemställt,

förelägges riksdagen till antagande.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Förslaget föranledde ej annan erinran av lagrådet än att, om avfattningen

av 65 § utsökningslagen jämkades, på sätt lagrådet hemställt

vid granskningen av förslaget till lag om ändrad lydelse av 65 och 67

§§ i nämnda lag, motsvarande jämkning borde företagas i nu förevarande

förslag.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 14 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

utlåtande över de genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 januari

1919 till lagrådet remitterade förslag till lag om ändrad lydelse av 65

och 67 §§ utsökDingslagen och lag om ändrad lydelse av 30 § konkurslagen.

Efter att hava redogjort för lagrådets utlåtande anförde departementschefen:
»Lagrådet

har hemställt om en jämkning i den föreslagna avfattningen

av 65 § utsökningslagen och 30 § konkurslagen. Denna jämkning

har av mig vidtagits.»

Departementschefen uppläste härefter de sålunda jämkade förslagen

till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen och lag om

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung}. Maj:ts proposition nr 215.

ändrad lydelse av 30 § konkurslagen; och hemställde departementschefen,

att förslagen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Adil Wifvesson.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & SS ner.

190738

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:181 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökning slag en och lag om ändrad lyd s. 6 i texten
  2. 1LU 1919:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsölcningslagen och lag om ändrad lydelse av 30 § kon s. 1 i texten