Angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen
1919-03-14 · 45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:219, Angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen
Dokumentets text
Kungh Maj:ts proposition Nr 219.
1
Nr 219.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig
löneförbättring åt viss personal vid marinen; given
Stockholms slott den 14 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjö försvar särenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1920 åt viss
personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln på extra stat för
år 1920 ett förslagsanslag av 1,275,000 kronor;
b) godkänna de vid detta protokoll såsom Bil. A fogade grunder
för den tillfälliga löneförbättringens utgående;
c) dels besluta, att beträffande annan personal än marinläkare av
2. graden samt mariningenjörs- och marinläkarstipendiater skola för
åtnjutande av den tillfälliga löneförbättringen gälla följande villkor och
bestämmelser, nämligen
att med beställning eller befattning, för vilken löneförbättring utgår,
ej må förenas annan till den civila förvaltningen hörande tjänst å rikets
stat än gymnastiklärarbefattning eller annan tjänst å riksdagens stat; samt
att med sådan beställning eller befattning ej heller må förenas
vare sig annan till den militära förvaltningen hörande befattning eller
gymnastiklärarbefattning eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller
befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag som helst, såframt ej, vad angår beställningseller
befattningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl. Maj:t
och, vad angår innehavare av annan beställning eller befattning, den,
som äger tillsätta beställningen eller befattningen, uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 191 höft. (Nr 219.) 751 19 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid försvarsväsendet,
finner tjänsten, uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tillsvidare bibehållas;
dels förklara, att en var, som under år 1920 tillträder beställning
eller befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för den
tillfälliga löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara pliktig
underkasta sig samma villkor och bestämmelser, ävensom att förutvarande
innehavare av dylika beställningar eller befattningar, vilka icke
före viss av Kungl. Maj:t fastställd tid anmäla, att de vilja underkasta
nyssnämnda villkor och bestämmelser och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, icke skola för år 1920 eller någon del därav uppbära
tillfällig löneförbättring;
d) medgiva, att från det på extra stat för år 1919 under femte
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring för
viss personal vid marinen må för år 1919 till nedan angivna befattningshavare
utgå tillfällig löneförbättring med följande belopp, för helt år
räknat, nämligen
till
samt till chefen för
»
»
stammen tillhörande flaggman
kustartilleriet..............................................................................
flottans resp. kustartilleriets stam tillhörande kommendörer
och överstar ävensom till marinöverintendenten
och marinöverläkaren, utöver det belopp av
800 kronor, som enligt fastställda grunder tillkommer
dem såsom tillfällig löneförbättring för år 1919, ytterligare
.................................................................................
den officer med kommendörs lön, som innehar chefsbefattning
i marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarbefattning
eller befattningen såsom
högste befälhavare över kustflottan och åtnjuter för
sådant fall utgående särskilt arvode, utöver det belopp
av 650 kronor, som enligt fastställda grunder
tillkommer honom såsom tillfällig löneförbättring för
år 1919, ytterligare ...............................................................
marinöverdirektören, utöver den honom enligt fastställda
grunder för år 1919 tillkommande löneförbättring
av 650 kronor, ytterligare..........................................
biträdande stationsingenjör.................................................
poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona
A. Mårtensson.................................................
1,500 kronor
400
550
850
1,000
800
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
allt med iakttagande i tillämpliga delar av de för den tillfälliga löneförbättringens
åtnjutande gällande särskilda föreskrifter;.
e) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för år 1920 utgå till
marindirektören av 1. graden i flottan Carl Eric Richson med enahanda
belopp som till marindirektör av 1. graden på stat och till sergeanten
över stat vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist med enahanda belopp
som till tyghantverkare vid armén.
GUSTAF.
Etik Palmstierna.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll härefter
att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan angående tillfällig löneförbättring
under år 1920 för viss personal vid marinen samt anförde
därvid följande.
Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt
1918 års lagtima riksdag, att viss personal vid marinen skulle under
åren 1918 och 1919 komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring
enligt vissa av riksdagen godkända grunder. För bestridande av därmed
förenade kostnader anvisade riksdagen dels å tilläggsstat för år
1918 ett förslagsanslag av 1,330,000 kronor, dels ock å extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag av 1,275,000 kronor.
I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 20 juni
1918 dels kungörelse angående grunder för tillfällig löneförbättring
5
Kungl. May.ts proposition Nr 219.
under åren 1918 och 1919 för viss personal vid marinen, dels ock kungörelse
angående villkor och bestämmelser för den tillfälliga löneförbättringens
åtnjutande. (Svensk författningssamling nr 409 och 410).
Jämlikt den 14 juni 1918 av Kungl. Maj:t givet bemyndigande
hava särskilda sakkunniga tillkallats för att inom sjöförsvarsdepartementet
biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag
rörande definitiv lönereglering för marinens personal. Då emellertid
förslag härutinnan icke kan föreläggas innevarande års riksdag, torde
tillfällig löneförbättring böra utgå jämväl under år 1920. I enlighet
härmed har Kungl. Maj:t under punkten 74 av femte huvudtiteln i årets
statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition
angående beviljande av anslag till tillfällig löneförbättring lör viss
personal vid marinen, Kungl. Maj:t kunde komma att till riksdagen avlåta,
bland de extra förslagsanslagen å femte huvudtiteln för år 1920
beräkna ett belopp av 1,275,000 kronor.
Med skrivelse den 24 januari 1919 hava nu förenämnda sakkunniga,
i vilkas uppdrag ingått bland annat att framlägga förslag till den tillfälliga
löneförbättring för vissa personalgrupper, som — utöver vad
som genom beslut vid 1918 års lagtima riksdag medgivits för åren
1918 och 1919 — tilläventyrs kunde befinnas erforderlig, överlämnat förslag
till grunder för tillfällig löneförbättring under år 1920 för viss personal
vid marinen. De sakkunniga hava därvid framhållit, att, då nu
gällande, genom kungl. kungörelsen den 20 juni 1918 meddelade bestämmelser
rörande tillfällig löneförbättring för personal vid marinen icke
ägt tillämpning fullt ett år, de sakkunniga givetvis icke kunnat i förevarande
sammanhang ifrågasätta någon mera ingripande förändring i
dessa bestämmelser. Det uppgjorda förslaget till grunder för tillfällig
löneförbättring under år 1920 innebure följaktligen endast smärre jämkningar
i de nu gällande grunderna.
Över de sakkunnigas förslag har marinförvaltningen den 17 februari
1919 avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört, att förvaltningen,
som ej haft tillfälle att inhämta lokalmyndigheternas yttranden i ärendet,
icke hade något att erinra mot förslaget, men att ämbetsverket ville
ånyo framhålla vad det i utlåtande den 8 april 1918 yttrat i avseende
å grunderna för en definitiv lönereglering.
Jag övergår nu till att närmare redogöra för de olikheter, som det
av de sakkunniga framlagda förslaget företer vid jämförelse med förut
-
Förslag
av 1918 års
sakkunniga.
Utlåtande av
marin -
förvaltningen.
Förslagets
do talj er.
6
Flaggman
(chefen för
kustartilleriet).
1917 års sakkunnigas
ståndpunkt i
frågan.
Kungi, Maj:ts proposition Nr 219.
nämnda kungörelse den 20 juni 1918 och vilka icke äro föranledda av
att löneförbättringen avser olika år eller eljest äro av rent formell
natur.
Enligt de för åren 1918 och 1919 fastställda grunderna för den
tillfälliga löneförbättringen vid marinen utgår sådan förmån icke till
personal i flaggmans tjänsteställning (chefen för kustartilleriet). Ej
heller har tillfällig löneförbättring beviljats arméns personal i generals
tjänsteställning med undantag för generalfältläkaren.
De sakkunniga, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29
juni 1917 voro tillkallade för utarbetande av förslag rörande tillfällig
löneförbättring från och med år 1918 för viss personal vid armén och
marinen, uttalade sig i sitt betänkande den 5 mars 1918, i samband
med angivande av riktlinjerna för en blivande definitiv lönereglering
för de militära beställningshavarna, även i fråga om avlöningen till
generalspersoner och flaggmän. I sådant avseende erinrade de sakkunniga,
att av de civila befattningshavare, med vilka generalspersoner och
flaggmän väl närmast vore att jämföra, endast ett fåtal fått sina avlöningar
reglerade under de senare åren; för de flesta utginge avlöningarna
enligt grunder, som fastställts år 1907 eller tidigare. En jämförelse
mellan de sålunda bestämda avlöningarna och de löneförmåner,
som tillkomme generalspersoner och flaggmän, syntes ådagalägga, att
de senare vore i avlöningshänseende ungefär jämnställda med förenämnda
civila befattningshavare.
Inom de sakkunniga hade visserligen röster höjts för att i förevarande
sammanhang borde avgivas förslag till en definitiv lönereglering
även för generalspersoner och flaggmän, att läggas till grund för en
tillfällig löneförbättring, och hade därvid särskilt av de officerare, vilka
efter vederbörligt förordnande haft att deltaga i de sakkunnigas överläggningar,
uttalats, att avlöningen för ifrågavarande beställningar borde
beräknas åtminstone till det för landshövdingar lägst utgående kontanta
lönebeloppet eller 13,000 kronor. Av skäl, som nyss anförts, och då
det syntes lämpligast, att en definitiv lönereglering för såväl nämnda
civila befattningshavare som generalspersoner och flaggmän komme till
stånd i ett sammanhang, både de sakkunniga stannat vid att icke för
det dåvarande upptaga berörda spörsmål till prövning.
I enlighet med den ståndpunkt, som 1917 års sakkunniga sålunda
intogo till frågan om en definitiv lönereglering för generalspersoner och
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. * 7
flaggman, hemställde de sakkunniga icke heller om tillfällig löneförbättring
åt sådana beställningshavare.
I det utlåtande över de sakkunnigas förslag, som infordrades från
marinförvaltuingen, uttalade emellertid detta ämbetsverk ett beklagande,
att de sakkunniga ansett sig böra lämna flaggmansgraden utan löneförbättring
då liksom vid flera föregående löneregleringar för övrig militär
personal. I det protokoll, som vidfogats betänkandet, vore så vägande
skäl anförda för att denna fåtaliga personalkategori borde medtagas vid
den tillfälliga löneförbättringen, att det syntes ämbetsverket anmärkningsvärt,
att de sakkunniga likväl ansett sig kunna underlåta att avgiva
förslag härom allenast på det skäl, att de civila befattningshavare,
med vilka de sakkunniga ansett sig böra jämnställa dem, kunde komma
att få vänta på sin lönereglering. Tvärtom torde så mycket mer alla
skäl tala för att de militära löneskalorna bleve uppbyggda i ett sammanhang,
som generalspersoner och flaggmän varit i stort sett uteslutna
från löneförbättringar vid samtliga regleringar ända sedan år 1875.
Uppenbart torde åtminstone vara — anförde marinförvaltningen — att
till följd av penningvärdets fall denna personals avlöningsförmåner i
sak högst väsentligt reducerats och icke längre kunde tillnärmelsevis
förslå för de behov, som de ursprungligen varit avsedda att fylla. Under
sådana förhållanden kunde det icke anses rättvist, än mindre billigt,
att låta dessa befattningshavare allt fortfarande vänta på avlöningsförbättring.
Det överensstämde med visshet icke heller med statsintresset
att låta samtliga avlöningar utom de högsta komma i åtnjutande av
förhöjningar, motsvarande penningvärdets fall. Då det visat sig, att
konkurrensen med de privata företagen gjort sig gällande jämväl i avseende
å personalen vid marinen och armén, syntes det ligga i öppen
dag, att ett bibehållande vid försvaret av den personal, som kunde vara
skickad och vuxen att uppbära det ansvar och fylla de värv, som vore
pålagda försvarets främste målsmän både i fred och i krig, måste förutsätta
sådan slutavlöning, att den kunde vara för denna personal eftersträvansvärd
såsom ekonomiskt slutmål. Statsmakterna syntes också
hava riktigt uppfattat detta statsintresse, då de för år 1918 i motsats
mot det föregående beviljat krigstidstillägg jämväl för de högst avlönade
funktionärerna.
Marinförvaltningen hade förut framhållit, hurusom de säregna militära
tjänstgöringsförhållandena, från vilka generalspersoner och flaggmän
ingalunda vore undantagna, medförde ekonomiska uppoffringar för den
militära personalen utan motsvarighet för den civila, samt att till följd
Myndigheternas
yttranden
över
1917 års sakkunnigas
förslag.
8
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 219.
Kungl. Maj:ts
proposition nr
362 till 1918
års lagtima
riksdag.
härav en jämförelse med de civila befattningshavarna icke kunde utfalla
i allt riktigt. För marinförvaltningen stode det klart, att försvarets
främste målsmän icke kunde på en väl avmätt löneskala ställas lägre
än rikets landshövdingar. Då det emellertid nu gällde allenast en tillfällig
löneförbättring, ansåge sig ämbetsverket kunna inskränka sig till
att för sådant ändamål föreslå ett belopp av 1,200 kronor för marinens
flaggmän och generalsperson. Härmed skulle deras sammanlagda avlöning
kunna anses komma att ungefärligen motsvara den kontanta avlöning,
som i allmänhet tillkomme landshövding.
Beträffande arméns generalspersoner hemställde arméförvaltningen,
att även till dessa beställningshavare tillfällig löneförbättring måtte få
utgå med 1,200 kronor.
Vid frågans behandling inför Kungl. Maj:t, i samband med avlåtande
av proposition till 1918 års lagtima riksdag (nr 362) angående tillfällig
löneförbättring under åren 1918 och 1919 åt viss personal vid marinen,
framhöll jag, med avseende å den av marinförvaltningen liksom förut
hos de sakkunniga framförda jämförelsen mellan generalspersoner (flaggmän)
och landshövdingar, till en början, att sistnämnda befattningshavare
fått sina löneförmåner i huvudsak reglerade jämlikt nådigt brev den 28
november 1871 och sedermera fastställda genom beslut vid 1884 års riksdag.
Därvid tillerkändes landshövdingarna, förutom bostadsförmån, kontant
avlöning att utgå med i allmänhet 13,000 kronor och i vissa fall än högre
belopp. Landshövdingarnas löneförmåner sattes sålunda högre än den
avlöning, som ungefär samtidigt bestämdes för generalspersoner och
flaggmän. Å andra sidan borde, vad anginge övriga chefsplatser inom
den civila förvaltningen, erinras, att enligt gällande bestämmelser avlöningen
till generaldirektör såsom regel utginge med 11,000 kronor. Visserligen
hade under de senare åren en del undantag härifrån gjorts, varvid
högre avlöning tillerkänts dylika befattningshavare, men för flertalet
generaldirektörer — exempelvis cheferna för statskontoret, byggnadsstyrelsen,
generaltullstyrelsen och domänstyrelsen *) — liksom även för
generalkrigskommissarien vore avlöningen alltjämt begränsad till nämnda
belopp, 11,000 kronor.
Vad av marinförvaltningen anförts såsom motivering för förslaget
att tillerkänna generalspersoner och flaggmän tillfällig löneförbättring
funne departementschefen visserligen i och för sig äga ett visst berättigande,
men med ungefär lika fog syntes de av marinförvaltningen anförda
förhållandena kunna åberopas såsom motiv för löneförbättring åt
1 Avlöningen till domänstyrelsens chef har från och med år 1919 höjts till 15,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
9
innehavare av åtskilliga chefsplatser inom den civila förvaltningen. Det
ville under dessa förhållanden synas, som om de sakkunniga haft goda
skäl för sin mening, att en definitiv lönereglering för såväl chefer inom
den civila förvaltningen som generalspersoner och flaggmän borde komma
till stånd i ett sammanhang och sålunda frågan om en löneförbättring
för generalspersoner och flaggmän icke för det dåvarande upptagas
till avgörande.
I enahanda riktning uttalade sig chefen för lantförsvarsdepartementet
vid avlåtande till riksdagen av proposition (nr 361) angående tillfällig
löneförbättring under åren 1918 och 1919 åt viss personal vid armén.
Något förslag rörande löneförbättring för generalspersoner och flaggmän
upptogs sålunda icke i de till riksdagen avlåtna propositionerna i
ämnet. I särskilda inom båda kamrarna väckta motioner påyrkades dock,
att tillfällig löneförbättring måtte tillerkännas nämnda beställningshavare
med 1,200 kronor för år.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition framställdes emellertid i
särskilda inom riksdagens båda kamrar väckta motioner förslag om, att
tillfällig löneförbättring måtte tillerkännas generalspersoner och flaggmän
med 1,200 kronor för år.
I utlåtande den 31 maj 1918 (nr 182) rörande den tillfälliga löneförbättringen
för viss personal vid marinen yttrade statsutskottet, att
utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka det i motionerna framlagda
förslaget. Utskottet åberopade härvid sitt samma dag avgivna utlåtande
(nr 181) angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén,
däri utskottet förklarat sig dela den av såväl de sakkunniga som departementschefen
uttalade uppfattningen, att löneförmånerna för cheferna
inom den civila förvaltningen och för generalspersoner och flaggmän
borde i ett sammanhang regleras.
Riksdagens beslut i denna punkt utföll i enlighet med utskottets avstyrkande
hemställan.
Frågan om beredande av förbättrade avlöningsförhållanden för såväl
cheferna inom den civila förvaltningen som för generalspersoner och
flaggman upptogs sedermera i samband med Kungl. Maj:ts beslut den
16 september 1918, då uppdrag lämnades 1902 års löneregleringskommitté
att verkställa utredning beträffande tillfällig lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk, hovrätterna
och andra grenar av den civila statsförvaltningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 191 käft. (Nr 219.) 751 in 2
Motioner
i ämnet vid
1918 års lagtima
riksdag.
Statsutskottets
utlåtande.
Riksdagens
beslut.
Förslag av
1902 års löneregleringskommitté
rörande förbättrande
av
avlöningsförhållandena
för
cheferna inom
den civila förvaltningen.
10
Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.
Till statsrådsprotokollet för nämnda dag’ anförde nämligen chefen
för finansdepartementet beträffande de personalgrupper, som den ifrågasatta
löneregleringen borde avse, bland annat följande.
Enligt den från och med år 1919 gällande tillfälliga löneregleringen
för kommunikationsverken skulle byråchefer i dessa verk under vissa
förhållanden komma i åtnjutande av högre avlöningsförmåner än som
tillkomme en del chefer för centrala ämbetsverk. Detta torde nödvändiggöra,
att en utredning komme till stånd, huruvida icke någon löneförbättring
borde tillerkännas ej blott de centrala ämbetsverkens chefer
utan även andra befattningshavare, vilkas avlöningsförmåner vore fastställda
till samma eller högre belopp än dem, som utginge å nämnda
chefsbefattningar.
Det borde erinras, att även för de högsta beställningshavarna inom
militärväsendet en löneförbättring blivit på visst sätt ställd i utsikt, i
det att statsutskottet år 1918, vid behandling av väckta motioner om
tillfällig löneförbättring för generalspersoner och flaggmän, förklarat sig
dela »den av såväl de sakkunniga som departementschefen uttalade uppfattningen,
att löneförmånerna för cheferna inom den civila förvaltningen
och för generalspersoner och flaggmän böra i ett sammanhang regleras».
Med anledning av ovanberörda, den 16 september 1918 meddelade
uppdrag avgav löneregleringskommittén den 20 november 1918 betänkande
och förslag rörande tillfällig lönereglering för befattningshavare
vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk, hovrätterna m. m. I detta
betänkande angav löneregleringskommittén till en början, vilka särskilda
grupper av befattningshavare enligt kommitténs mening borde inbegripas
i det förslag, som det ålåge kommittén att framlägga.
I sådant avseende erinrade löneregleringskommittén, hurusom enligt
chefens för finansdepartementet berörda uttalande utredning borde åstadkommas,
huruvida icke någon löneförbättring borde tillerkännas ej blott
de centrala ämbetsverkens chefer utan även andra befattningshavare,
vilkas avlöningsförmåner vore fastställda till samma eller högre belopp
än dem, som utginge å nämnda chefsbefattningar. Sådana befattningshavare
vore statsråd, justitieråd, regeringsråd, landshövdingar m. fl., och
komme löneregleringskommittén att närmare yttra sig rörande den löneförbättring,
som syntes böra för dem ifrågakomma. Då emellertid löneregleringskommitténs
uppdrag endast avsåge befattningshavare vid den
civila statsförvaltningen, tillhörde det givetvis icke kommittén att avgiva
något förslag angående löneförbättring till de högsta beställningshavarna
inom militärväsendet, generalspersoner och flaggmän, liksom det ej heller
11
Kungl. Maj. ts proposition Nr 219.
syntes ankomma på kommittén att föreslå några avlöningstillägg för, bland
andra, kommunikationsverkens chefer, vilkas avlöningar icke undergått
någon ändring vid de år 1918 för dessa verk åvägabragta löneregleringarna.
Beträffande de belopp, som i särskilda fall borde utgå såsom löneförbättring
för befattningshavare inom den civila förvaltningen, fann sig
kommittén böra i första hand taga hänsyn till de tillfälliga löneregleringar,
som från och med år 1919 genomförts för personalen vid de affärsdrivande
verken. I enlighet härmed föreslog kommittén för de inom centralförvaltningen
anställda manliga befattningshavarna inom de tre normalgraderna
följande löneförbättringsbelopp, nämligen:
för befattningshavare i tredje normalgraden (byråchefer m. fl.)
l, 000 kronor eller 12,3 procent å nuvarande begynnelseavlöningen, 8,100
kronor,
för befattningshavare i andra normalgraden (sekreterare, kamrerare
m. fl.) likaledes 1,000 kronor eller 17,2 procent å nuvarande begynnelseavlöningen,
5,800 kronor, samt
för befattningshavare i första normalgraden (notarier, bokhållare,
revisorer m. fl.) 900 kronor eller 22,5 procent å nuvarande begynnelseavlöningen,
4,000 kronor.
Vad beträffade befattningshavare med högre avlöning än den för
tredje normalgraden gällande, kunde visserligen, yttrade kommittén, starka
skäl anses föreligga att för åtskilliga av dessa befattningshavare föreslå
avlöningsreglering efter helt andra grunder än dem kommittén eljest
funnit sig böra tillämpa i sitt föreliggande utlåtande. Under nu givna
förutsättningar måste emellertid kommittén inskränka sig till att'' för
samtliga ifrågavarande befattningshavare föreslå en löneförbättring att
utgå med procentuellt ungefär enahanda belopp, som ifrågasatts för tredje
normalgraden. I sådana fall, då avlöningen för dylika högre befattningshavare
icke överstege 10,000 kronor, borde sålunda löneförbättringen
bestämmas till 1,200 kronor; där avlöningen utgjorde 11,000—13,000
kronor, syntes löneförbättringen böra utgå med 1,500 kronor, och för
högre avlöningar än 13,000 kronor borde löneförbättringsbeloppet sättas
till 2,000 kronor.
Enligt vad sålunda anförts, skulle den löneförbättring, som av kommittén
ansåges böra tillkomma de vid centralförvaltningen anställda befattningshavarna
med avlöning i någon av de tre normalgraderna eller
med högre avlöning än den för tredje normalgraden bestämda, i nedan
angivna fall utgå med följande belopp:
12
Kung1. Maj:ts proposition Nr 219.
Nuvarande avlöning
(begynnelsea visning).
Kronor
Löneförbättring.
Kronor Procent
15,000 och högre .....................
11,000—13,000 ........................
9,000—10,000 ......................
8,100 (tredje normalgraden)
5,800 (andra x> )
4,000 (första » )
2,000
Högst 13,3
1,500
11,5—13,6
1,200
12,0—13,3
1,000
12,3
1,000
17,2
900
22,5
Vid tillämpning av dessa regler föreslog kommittén för nedan angivna
befattningshavare med högre avlöning än den för tredje normalgraden
gällande följande löneförbättringsbelopp:
överdirektör i kontrollstyrelsen, riksarkivarie,
riksbibliotekarie m. fl.............
marinöverkommissarie................................
expeditionschef, överdirektör i fångvårdsstyrelsen
m. fl...............................
statssekreterare, justitiekansler, generaldirektörer
i ett flertal verk, generalkrigskommissarie
....................................
president, överdirektör och souschef i
domänstyrelsen .......................................
justitieråd, regeringsråd.............................
landshövdingar i 22 län
generaldirektör i medicinalstyrelsen och
domänstyrelsen..........................................
landshövding i Malmöhus län..............
landshövding i Göteborgs och Bohus län
. ----~— uunciuig iui utJii i loneregie
ringskommitténs
uppdrag avsedda personalen ännu icke slutbehandlats,
vadan proposition i ämnet först senare kunde föreläggas riksdagen —- föreslagit riksdagen att under de särskilda huvudtitlarna på tilläggsstat
för år 1919 och på extra stat för år 1920 beräkna för ändamålet erforderliga
medel. På sätt av löneregleringskommittén ifrågasatts, är nämligen
avsett, att löneförbättringen skall komma vederbörande befattningshavare
till godo redan från början av år 1919.
d 9,000 kr.
avlön.
1,200
kr.
9,500 »
»
1,200
»
10,000 »
»
1,200
»
11,000 »
»
1,500
»
12,000 »
»
1,500
»
13,000 »
»
1,500
»
13,000 »
»
2,000
»
15,000 »
B
2,000
)>
15.500 »
))
2,000
17,000 »
))
2,000
»
riksdag har Kungl.
Maj:t
—
Kungl. Maj.is proposition Nr 219.
13
Beträffande förenämnda fråga hava nu 1918 års sakkunniga anfört
följ ande.
Såsom löneregleringskommittén uttalat, både det icke tillhört densamma
att avgiva något förslag rörande löneförbättring för de högsta
beställningshavarna inom försvarsväsendet, och hade denna fråga icke
heller i annan ordning hittills varit föremål för utredning. På grund
av statsutskottets ovanberörda jfltrande i utlåtande den 31 maj 1918
samt det av chefen för finansdepartementet gjorda uttalandet den 16
september 1918 syntes emellertid berörda spörsmål nu böra upptagas till
bedömande, i syfte att 1919 års riksdag måtte komma i tillfälle att i
ett samband pröva avlöningsförhållandena för cheferna inom den civila
förvaltningen och för innehavarna av de officersbeställningar vid försvarsväsendet,
som vore avsedda för generaler och flaggmän. De sakkunniga
hade därför, i enlighet med sitt uppdrag, funnit sig nu böra till behandling
företaga frågan om löneförbättring för sistnämnda beställniugshavare.
Inom 1917 års militära avlöningssakkunniga hade, såsom ovan
nämnts, blivit ifrågasatt huruvida icke vid en definitiv lönereglering avlöningen
för generalspersoner och flaggmän borde beräknas till det för
landshövdingar hittills lägst utgående kontanta beloppet eller 13,000
kronor, och hade marinförvaltningen föreslagit i utlåtande över de sakkunnigas
förslag, att såsom tillfällig löneförbättring måtte få till nämnda
beställningshavare utgå ett belopp av 1,200 kronor.
Marinförvaltningen hade även i sitt den 14 oktober 1918 avgivna
förslag till beräknande av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel
för år 1920 förklarat sig icke kunna underlåta att på de skäl, som anförts
i dess ovannämnda utlåtande, upprepa sitt förslag, att jämväl flaggmän
och chefen för kustartilleriet måtte komma i åtnjutande av tillfällig
löneförbättning å 1,200 kronor.
Vid övervägande av detta spörsmål hade de sakkunniga stannat vid
den meningen, att under nuvarande förhållanden, då fråga förelåge om
tillfällig lönereglering för de civila ämbetsverkens chefer m. fl. högre
civila ämbetsmän, bland dem landshövdingarna, jämförelsen mellan förevarande
militära beställningshavare och landshövdingarna icke torde kunna
upprätthållas. De sakkunniga hade i stället, vad anginge beställningarna
för marinens flaggman (chefen för kustartilleriet), ansett sig böra hemställa,
att för innehavarna av dessa beställningar måtte få utgå en tillfällig
löneförbättring av 1,500 kronor för år eller samma belopp, som av 1902
års löneregleringskommittö föreslagits att såsom regel tilldelas de chefer
för civila ämbetsverk m. 11. civila befattningshavare, vilkas avlöning ut
-
1918 års
sakkunniga.
14
Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.
gjorde lägst 11,000 och högst 13,000 kronor. Innehavarna av ifrågavarande
officersbeställningar skulle alltså erhålla samma löneförbättring
som flertalet generaldirektörer, generalkrigskommissarien, presidenter, justitieråd
och regeringsråd m. fl.
. Av de 6 beställningshavare, om vilka här vore fråga, hade 5 sin
förläggningsort i Stockholm och åtnjöte på grund därav inkvarteringsbidrag
med 300 kronor högre belopp, än som tillkomme den återstående.
Totalavlöningen utgjorde sålunda för de förstnämnda 12,055
kronor och för den sistnämnda 11,755 kronor. I överensstämmelse med
de grunder, som enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag nu gällde
rörande tillfällig löneförbättring för viss personal vid marinen, torde
emellertid någon åtskillnad i avseende å löneförbättringens belopp icke
böra göras mellan nämnda båda grupper av beställningshavare.
Vid bifall till de sakkunnigas förslag komme sammanlagda avlöningen
för marinens flaggmän (chefen för kustartilleriet) att uppgå till
respektive 13,555 kronor och 13,255 kronor. I procent av den hittills
utgående avlöningen komme löneförbättringsbeloppet, 1,500 kronor, att
utgöra respektive 12.4 och 12.8 procent.
Den årliga kostnaden för beredande av ifrågavarande tillfälliga
löneförbättring komme att utgöra 6x1,500 kronor eller 9,000 kronor.
Såsom ovan anförts, vore det avsett, att den tillfälliga löneförbättringen
för befattningshavare vid statens civila verk skulle utgå redan från
början av år 1919. I överensstämmelse härmed borde motsvarande, av
de sakkunniga nu föreslagna förmån för ifrågavarande officerare tillerkännas
vederbörande redan från nyssnämnda tidpunkt. I) § 1 av det uppgjorda
förslaget till grunder för tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen
för år 1920 hade bland personal, som skulle komma i åtnjutande av dylik
löneförbättring, upptagits flaggmän (chefen för kustartilleriet). Vad åter
anginge år 1919, syntes i sammanhang med avlåtande till riksdagen av
förslag rörande tillfällig löneförbättring för år 1920 åt viss personal vid
marinen böra särskilt utverkas riksdagens medgivande, att från det på
extra stat för år 1919 under riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslag
till tillfälliga löneförbättring för viss personal vid marinen
finge för år 1919 till stammen tillhörande flaggmän (chefen för kustartilleriet)
utgå tillfällig löneförbättring till belopp av 1,500 kronor för
helt år räknat, med iakttagande i tillämpliga delar av de särskilda föreskrifter,
som enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle lända till
efterrättelse beträffande den då beviljade tillfälliga löneförbättringen under
åren 1918 och 1919 för viss personal vid marinen.
15
Kung!.. Maj:ts proposition Nr 219.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om löneförbättring
åt generalspersoner och flaggman ansetts böra lösas i samband
med frågan om förbättrade avlöningsförhållanden för cheferna inom
den civila förvaltningen. Sedan 1902 års löneregleringskommitté den
20 november 1918 avgivit förslag rörande tillfällig löneförbättring för
bland andra flertalet av nämnda chefer, har Kungl. Maj:t denna dag
besluta avlåtande av proposition i ämnet till riksdagen i överensstämmelse
med det av löneregleringskommittén framställda förslaget. Vid
sådant förhållande torde framställning till riksdagen nu jämväl böra
göras om beredande av tillfällig löneförbättring för flaggmän samt chefen
för kustartilleriet.
Det belopp, varmed den tillfälliga löneförbättringen åt flaggmän
och chefen för kustartilleriet skulle utgå, har av de sakkunniga föreslagits
till 1,500 kronor för år räknat eller samma belopp, som 1902
års löneregleringskommitté ansett böra i regel utgå till chefer för civila
ämbetsverk m. fl. civila befattningshavare, vilkas avlöning utgör lägst
11,000 och högst 13,000 kronor. Då Kungl. Maj:t uti sin nyssnämnda
proposition anslutit sig till löneregleringskommitténs sålunda framställda
förslag, finner jag mig böra tillstyrka, att den tillfälliga löneförbättringen
jämväl för flaggmän och chefen för kustartilleriet bestämmes till 1,500
kronor.
Av skäl, som de sakkunniga anfört, torde den sålunda föreslagna
tillfälliga löneförbättringen få utgå redan för innevarande år.
I anslutning till vad de sakkunniga föreslagit beträffande flaggmän
(chefen för kustartilleriet), hava de sakkunniga funnit sig böra taga under
övervägande, huruvida icke den löneförbättring, som genom beslut av
1918 års lagtima riksdag medgivits för kommendörer (överstar), borde i
någon mån höjas, och hava de sakkunniga därvid anfört följande.
Enligt nämnda riksdagsbeslut utgår under åren 1918 och 1919 till
kommendör (överste) en tillfällig löneförbättring av 800 kronor för år
räknat.
1917 års militära avlöningssakkunniga, vilka vid angivande av riktlinjerna
för eu blivande definitiv lönereglering yttrat sig om alla officerare
och underofficerare, med undantag av allenast generalspersoner och
flaggmän, och således även om kommendörer (överstar), hade i avseende
å dessa stannat vid att föreslå avlöningen sålunda:
lön........................................................ 7,000 kronor
dagavlöning å 8 kronor ........................ 2,920 »
Summa 9,920 kronor.
Departements
chefen.
Kommen
dörer
(överstar).
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
Vid beräkning av den tillfälliga löneförbättringen hade de sakkunniga
utgått från skillnaden mellan nyssnämnda 9,920 kronor och den avlöning,
som för närvarande enligt stat tillkomme kommendör (överste)
med förläggning å annan ort än Stockholm, eller 9,090 kronor (lön 6,000
kronor, inkvarteringsbidrag 900 kronor samt dagavlöning å 6 kronor
2,190 kronor); med avrundning av skillnadsbeloppet, 830 kronor, nedåt
till närmast lägre 50-tal kronor hade, såsom förut är nämnt, den tillfälliga
löneförbättringen upptagits till ett belopp av 800 kronor.
I sitt betänkande den 5 mars 1918 hade de sakkunniga anställt vissa
jämförelser mellan de av dem ifrågasatta avlöningsbeloppen för officerare
i olika tjänstegrader och de avlöningar, vilka enligt de år 1907 och
senare beslutade löneregleringarna utginge till sådana tjänstemän inom
de centrala ämbetsverken eller hos länsstyrelserna, som med hänsyn till
arbetsuppgifter och chefsställning kunde sägas vara i huvudsak likställda
med innehavarna av de olika officersbeställningarna.
Vad kommendörerna (överstarna) beträffade hade de sakkunniga anfört,
att de med den tänkta nya avlöningen skulle bliva ungefär likställda
med de chefer för centrala ämbetsverk, som erhållit ställning och benämning
av överdirektör med den högre av de för sådana befattningshavare
fastställda avlöningarna, 10,000 kronor.
Därest nu i enlighet med 1902 års löneregleringskommittés förslag
avlöningen för nyssnämnda överdirektörer komme att från och med år
1919 höjas med 1,200 kronor eller till 11,200 kronor, vore det uppenbart,
att den av 1917 års militära avlöningssakkunniga anställda jämförelsen
icke vidare kunde tillämpas. De sakkunniga ville icke heller
ifrågasätta, att den tillfälliga löneförbättringen för kommendörer (överstar)
skulle ökas i den omfattning, att dessa beställningshavare även efter
genomförandet av den tillfälliga löneregleringen för de civila verkens
chefer bleve i avlöningshänseende ungefär likställda med de högst avlönade
överdirektörerna. En viss höjning av det nu fastställda löneförbättringsbeloppet
för kommendörer (överstar), eller 800 kronor, syntes
emellertid vara ofrånkomlig. Därvid borde även tillses, att kommendörerna
(överstarna) insattes på en lämplig plats i löneskalan för officerspersonalen.
Då de sakkunniga nu funnit sig böra förorda, att från och med år
1919 flaggmän (chefen för kustartilleriet) erhålla en tillfällig löneförbättring,
som uppbringade deras avlöning till 13,255 (resp. 13,555) kronor,
samt enligt de för åren 1918 och 1919 fastställda grunderna för löneförbättringen
kommendörs (överstes) sammanlagda avlöning utgjorde
allenast 9,890 (resp. 10,190) kronor, syntes genom höjning av det nu
-
Kung). Maj:ts proposition Nr 219.
17
varande löneförbättringsbeloppet för kommendörer (överstar) en utjämning
böra ske. Jämfördes de nuvarande, enligt stat utgående avlöningarna
i de båda högsta militära tjänstegraderna, utgjorde skillnaden
2,665 kronor. Om för flaggmansbeställningarna inedgåves en löneförbättring
av 1,500 kronor och ett så lågt löneförbättringsbelopp som 800
kronor bibehölles för kommendörs- (överste-) beställningarna, skulle nämnda
skillnad, såsom framginge av nyss anförda siffror, komma att ökas till
3,365 kronor. Vid sådant förhållande ville de sakkunniga föreslå, att den
tillfälliga löneförbättringen för kommendörerna (överstarna) upptoges med
samma belopp, 1,200 kronor, som enligt föreliggande förslag av 1902
års löneregleringskommitté skulle utgå såsom avlöningstillägg till civila
befattningshavare med en begynnelseavlöning av 9,000—10,000 kronor.
Därigenom komme skillnaden i avlöning för flaggmans- och kommendörs-
(överste-) beställningarna att bliva 2,965 kronor.
Genom en sådan höjning av löneförbättringen för kommendörerna
(överstarna) komme vidare proportionen mellan avlöningarna för kommendörer
(överstar) och kommendörkaptener av 1. graden (överstelöjtnanter)
att bliva bättre avvägd än med de för närvarande gällande bestämmelserna,
enligt vilka en alltför ringa skillnad i lönehänseende rådde
i fråga om personalen i nämnda båda grader. Detta förhållande belystes
av följande sammanställning:
Avlöning enligt
stat.
Avlöning med
inräknande av
redan medgiven
löneförbättring.
Avlöning enligt
de sakkunnigas
förslag.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kommendör (överste).......................................
9,090
6,925
9,890
8,025
10,290
8,025
Kommendörkapten av 1. graden (överstelöjtnant)...
Skillnad
2,165
1,865
2,265
I § 1 av det uppgjorda förslaget till grunder för tillfällig löneförbättring
åt viss personal vid marinen för år 1920 hade, i överensstämmelse
med vad sålunda blivit anfört, löneförbättringen för kommendörer
(överstar) upptagits till ett från 800 kronor till 1,200 kronor förhöjt
belopp.
Av enahanda skäl, som ovan åberopats till stöd för att flaggmän
(chefen för kustartilleriet) borde redan från och med 1919 års början
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 191 käft. (Nr 219.) 75i 19 3
18
Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.
Departements
chefen.
Tjänstårsberäkning:
i rissa fall.
komma i åtnjutande av den föreslagna löneförbättringen, syntes beträffande
kommendörer (överstar) den nu ifrågasatta höjningen i för dem
redan beslutad löneförbättring böra utgå från början av år 1919. Detsamma
borde tydligen även gälla i fråga om sådana civilmilitära beställningshavare
(marinöverintendenten och marinöverläkaren), som enligt
fastställda grunder skulle åtnjuta löneförbättring med samma belopp som
kommendör (överste).
I sammanhang med avlåtande till riksdagen av förslag rörande
tillfällig löneförbättring för år 1920 torde sålunda böra särskilt utverkas
riksdagens medgivande, att från det på extra stat för år 1919 under
riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring
för viss personal vid marinen finge för år 1919 till kommendörer
(överstar) vid flottans eller kustartilleriets stam ävensom till marinöverintendenten
och marinöverläkaren utöver det belopp av 800 kronor,
som enligt fastställda grunder tillkomme dem såsom tillfällig löneförbättring
för nämnda år, utgå ytterligare löneförbättring till belopp
av 400 kronor för helt år räknat, med iakttagande av de för den tillfälliga
löneförbättringens åtnjutande gällande särskilda föreskrifter.
Uti den förut denna dag beslutade propositionen till riksdagen angående
tillfällig lönereglering för vissa ordinarie befattningshavare inom
den civila statsförvaltningen har, i enlighet med 1902 års löneregleringskommittés
hemställan, föreslagits, att överdirektörer och med dem likställda
måtte från och med innevarande år komma i åtnjutande av en
tillfällig löneförbättring av 1,200 kronor. Då, såsom förut nämnts,
kommendörer (överstar) ansetts böra i avlöningshänseende närmast jämställas
med nyssnämnda befattningshavare, torde den till dem ävensom
till marinöverintendenten och marinöverläkaren för närvarande utgående
tillfälliga löneförbättringen böra i enlighet med de sakkunnigas förslag
höjas från 800 kronor till 1,200 kronor för år räknat.
I överensstämmelse med vad de sakkunniga hemställt, torde den
sålunda föreslagna förhöjda löneförbättringen böra utgå redan från och
med innevarande år.
Med den lydelse § 1 mom. 6 uti kungörelsen den 20 juni 1918
äger, gäller generellt, att vid tjänstårsberäkning i sådana fall, då den
tillfälliga löneförbättringens belopp är beroende av visst antal tjänstår,
hänsyn icke får tagas vare sig till den tid, varunder vederbörande löntagare
efter avsked från beställning på stat med bibehållen befordringsrätt
såsom lönlös kvarstått i flottans eller kustartilleriets stam, intill
19
Kung!. May.ts proposition Nr 219.
dess beställning på stat ånyo vnnnits, eller till tid, varunder beställningshavare
åtnjutit tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner.
De sakkunniga hava ansett detta moment böra i vissa avseenden
fullständigas till sitt innehåll.
Enligt vad de sakkunniga erfarit, hade det inträffat, att vissa militära
beställningshavare, i samband med erhållande av tjänstledighet
med skyldighet att frånträda sina avlöningsförmåner från anslag under
femte huvudtiteln, förordnats att uppehålla annan statstjänst (exempelvis
vid svensk beskickning i utlandet) eller fullgöra annat offentligt uppdrag
mot ersättning av särskilt anvisade medel (exempelvis vid någon
av kristidskommissionerna). För sådana fall hade det synts de sakkunniga
rättvist, att — i likhet med vad som inom den civila statsförvaltningen
allmänt gällde beträffande åldertillägg — vederbörande militära
beställningshavare vid återinträde i tjänsten finge i fråga om rätt till
löneförbättring tillgodoräkna sig även den tid, varunder han åtnjutit
ledighet från den militära beställningen. Hade däremot någon under
tid, då han efter erhållet avsked med bibehållen befordringsrätt kvarstått
över stat bestritt tjänst eller fullgjort uppdrag av ovan angiven natur,
syntes skäl icke föreligga till någon avvikelse från det nu gällande
allmänna stadgandet.
I enlighet med vad sålunda anförts, hade de sakkunniga funnit sig
böra föreslå ett tillägg till ifrågavarande stadgande, såvitt det avsåge
avdrag vid tjänstårsberäkning av tid, varunder tjänstledighet åtnjutits
med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner, av innehåll, att den
tjänstledige icke finge i förevarande hänseende föras till last den tid,
under vilken han på grund av förordnande bestritt annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag.
I den nuvarande lydelsen av förevarande moment saknades vidare
erforderlig ledning för hur tjänstårsberäkningen skulle ske i visst fall,
då officer eller underofficer, som haft avsked från beställning på stat
och med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i flottans
eller kustartilleriets stam, ånyo tillträdde beställning på stat. Det kunde
då understundom inträffa, att någon beställning i den grad, som vederbörande
innehade vid avskedet, icke genast vore ledig och att han till
följd därav måste till eu början åtnöjas med beställning i lägre grad.
Det hade synts de sakkunniga vara med övriga principer för
tjänstårsberäkningen mest överensstämmande och i övrigt följdriktigast,
att i sådana fall vederbörande finge vid beräkning av tjänstår i den
De
sakkunniga.
20
Departements
chefen.
Övergångfrån
reserven
till beställning
på stat.
Departements
chefen.
Innehavare
av viss
chefsbefattning.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
lägre beställningen tillgodoräkna sig, utöver vad eljest vore medgivet,
jämväl den tjänstetid, han före avskedet uppnått i högre beställning.
Ett i överenstämmelse härmed avfattat stadgande hade av de sakkunniga
införts i § 1 mom. 6.
Mot vad de sakkunniga i nu avhandlade hänseenden föreslagit har
jag icke någon erinran att framställa.
Uti § 1 mom. 8 av kungörelsen den 20 juni 1918 angående grunder
för tillfällig löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss personal
vid marinen stadgas följande:
»Officer eller underofficer, som från reserven övergått till beställning på stat
“ä !I * * lV ..(leu tid>. varunder lian tillhört reserven, såsom tjänstår för erhållande av
löneförbättring tillgodoräkna sig så stor del, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt
fall bestämmes.»
Ifrågavarande stadgande torde böra utvidgas så, att det kommer
att omfatta jämväl officer eller underofficer, som från reservstat övergått
till beställning på aktiv stat.
I § 2 av kungörelsen den 20 juni 1918 stadgas, bland annat, att
tillfällig löneförbättring till den officer med kommendörs lön, som innehar
chefsbefattning i marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarbefattning
eller befattningen såsom inspektör av flottans övningar till
sjöss och åtnjuter för sådant fall utgående särskilt arvode, skall utgå
med ett årligt belopp av 650 kronor.
I avseende å detta stadgande hava de sakunniga anfört följande.
Anledningen till att icke nyssnämnda befattningshavare liksom övriga
kommendörer tillerkänts löneförbättring med 800 kronor hade varit den,
att han i sådant fall skulle hava erhållit sammanlagt högre avlöning än
flaggman.
Vid bifall till de sakkunnigas förslag om tillerkännande av löneförbättring
åt flaggman med 1,500 kronor och om höjning av kommendörs
löneförbättring till 1,200 kronor förelåge ej längre dylik anledning
att låta löneförbättringen till ovannämnde officer med kommendörs lön
utgå med lägre belopp än till övriga kommendörer eller med 1,200
kronor.
I överensstämmelse med vad sålunda blivit anfört, hade i det uppgjorda
förslaget till grunder för tillfällig löneförbättring åt viss personal
vid marinen för år 1920 icke intagits någon särskild föreskrift rörande
Kung1. Maj:ts proposition Nr 219.
21
löneförbättring till ifrågavarande officer med kommendörs lön. Till
följd därav komme det allmänna stadgandet, att löneförbättringen till
kommendör skulle utgå med 1,200 kronor, att även å honom äga tilllämpning.
Den sålunda ifrågasatta förhöjningen av löneförbättringens belopp
syntes emellertid böra tillgodokomma nämnda befattningshavare, liksom
ovan föreslagits för övriga kommendörer, redan från början av år 1919,
och syntes sålunda, i sammanhang med avlåtande till riksdagen av förslag
rörande tillfällig löneförbättring för år 1920, riksdagens medgivande
särskilt böra utverkas,
att från det på extra stat för år 1919 under riksstatens femte huvudtitel
uppförda förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring för viss personal
vid marinen finge för år 1919 till den officer med kommendörs
lön, som innehade chefsbefattning i marinförvaltningen eller marinstaben,
stationsbefälhavarbefattning eller befattningen såsom inspektör av flottans
övningar till sjöss (högste befälhavare över kustflottan) och åtnjöte för
sådant fall utgående särskilt arvode, utöver det belopp av 650 kronor,
som enligt fastställda grunder tillkomme honom såsom tillfällig löneförbättring
för nämnda år, utgå ytterligare löneförbättring till belopp av
550 kronor för helt år räknat, med iakttagande av de för den tillfälliga
löneförbättringens åtnjutande gällande särskilda föreskrifter.
Vad de sakkunniga sålunda anfört ifråga om tillfällig löneförbättring
till den officer med kommendörs lön, som innehar chefsbefattning i
marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarbefattning eller
befattningen såsom inspektör av flottans övningar till sjöss och åtnjuter för
sådant fall utgående särskilt arvode, och som endast är en konsekvens
av i det föregående framställt förslag beträffande sådan löneförbättring
åt flaggmän och kommendörer, har ej föranlett annan erinran från min
sida, än att vad som yttrats om inspektören av flottans övningar till
sjöss i stället gäller högste befälhavaren över kustflottan. Enligt numera
utfärdade bestämmelser är nämligen sistnämnda befattning från
och med ingången av år 1919 permanent, och har innehavaren av densamma
fått å sig överflyttade de åligganden, vilka dittills ankommit på
bemälde inspektör. I
I § 4 av kungörelsen den 20 juni 1918 har, i enlighet med förslag
av 1917 års militära avlöningssakkunniga, för åren 1918 och 1919 såsom
löneförbättring åt marinöverdirektören upptagits ett belopp av 650 kronor.
Departements
chefen.
Marinörer
direktören.
1917 års
sakkunniga.
1918 års
sakkunniga.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
Beträffande de skäl, som förelegat för löneförbättringens bestämmande
till detta belopp, erinrade nämnda sakkunniga, att de av mariningenjör
kårens befattningshavare, som tillhörde den s. k. egentliga
mariningenjörsdetaljen, nämligen marinöverdirektören, marindirektörer
och mariningenjörer av 1. och 2. graden samt extra mariningenjörer,
så till vida avlönades enligt de för militär personal gällande grunderna,
att dagavlöningen och inkvarteringsbidragen för befattningshavare inom
de olika tjänsteklasserna utginge med samma belopp som för officerare
av motsvarande tjänstegrad, medan däremot lönen satts något högre.
Då ifrågavarande löntagare således icke torde utan vidare kunna vid en
definitiv lönereglering inpassas i det föreslagna lönesystemet, hade de
sakkunniga ansett, att vid bestämmande av den tillfälliga löneförbättringen
för denna personal lämpligast borde användas en procentuell
beräkning. Med avseende å de höga avlöningar, som betingades vid
liknande verksamhet i enskild tjänst, syntes denna beräkning böra göras
något förmånligare än vad i åtskilliga andra fall förordats, nämligen så
till vida, att till grund för beräkningen lades avlöningen i dess helhet
(för annan ort än Stockholm och Göteborg) och ej allenast det belopp,
som motsvarade avlöningen för officer i motsvarande tjänstegrad. Om
i enlighet härmed beräkningen för marinöverdirektören, som tillhörde
kommendörs tjänsteklass, gjordes efter 9 procent, vilken procentsats
ungefär motsvarade den föreslagna löneförbättringen för kommendör,
skulle löneförbättringen för marinöverdirektören komma att utgöra
= ^ avrundat tal) 950 kronor.
Då emellertid marinöverdirektören enligt denna beräkning skulle
sammanlagt erhålla högre avlöning än flaggman, ansågo de sakkunniga
att en minskning borde göras i den tillfälliga löneförbättringens belopp.
På det att flaggmans avlöning icke skulle överskridas, borde den tillfälliga
löneförbättringen för marinöverdirektören bestämmas till 650 kronor.
I detta ämne hava de sakkunniga nu anfört följande.
På sätt förut anförts, hade de sakkunniga i sitt förevarande förslag
upptagit tillfällig löneförbättring för flaggman (chefen för kustartilleriet)
för år 1920 till ett belopp av 1,500 kronor för helt år räknat ävensom
hemställt om avlåtande till riksdagen av framställning därom, att nämnda
förmån måtte beredas vederbörande redan från och med år 1919. Likaså
hade de sakkunniga föreslagit, att löneförbättringen för kommendör
(överste) och vissa jämnställda befattningshavare måtte, likaledes från
23
Kung1. Maj ds proposition Nr 219.
och med år 1919 räknat, få utgå med ett från 800 kronor till 1,200
kronor förhöjt årligt belopp.
För bestämmande av löneförbättringen för nämnda båda kategorier
av beställningshavare hade det av 1902 års löneregleringskommitté
framlagda förslaget rörande tillfällig lönereglering för befattningshavare
vid den civila förvaltningen tjänat de sakkunniga till ledning. Då sålunda
löneregleringskommittén föreslagit, att avlöningstillägg måtte få
utgå till belopp av 1,500 kronor för befattningshavare med avlöningar
från och med 11,000 kronor till och med 13,000 kronor och med 1,200
kronor för befattningshavare med avlöningar från och med 9,000 kronor
till och med 10,000 kronor, hade de sakkunniga ansett sig böra i förevarande
sammanhang likställa flaggmännen (chefen för kustartilleriet),
vilkas avlöning enligt stat utgör 11,755 (12,055) kronor, med civila
befattningshavare i den förra av nyssnämnda grupper och kommendörer
(överstar), som enligt stat åtnjöte en avlöning av 9,090 (9,390) kronor,
med civila befattningshavare i den senare gruppen.
I enlighet med de grundsatser, som sålunda av de sakkunniga
tillämpats i fråga om löneförbättring för marinens högsta militära beställningshavare,
och då avlöningen för marinöverdirektören, vars tjänstgöringsort
vore Stockholm, enligt stat utgjordes av: fast arvode 8,000
kronor, dagavlöning å 6 kronor = 2,190 kronor, samt inkvarteringsbidrag
(enligt för Stockholm gällande tariff) 1,200 kronor eller tillhopa
11,390 kronor, hade de sakkunniga funnit löneförbättringen för sistnämnda
beställningshavare böra bestämmas till 1,500 kronor.
I § 4 av det uppgjorda förslaget till grunder för tillfällig löneförbättring
under år 1920 för viss personal vid marinen hade nämnda
belopp uppförts såsom löneförbättring för marinöverdirektören.
Av enahanda skäl, som de sakkunniga åberopat till stöd för sitt
förslag, att den förhöjda löneförbättring, som ifrågasatts för kommendör
(överste) och vissa andra befattningshavare, måtte få utgå redan från
och med år 1919, hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att marinöverdirektören
måtte för år 1919, utöver den honom enligt fastställda
grunder tillkommande löneförbättring av 650 kronor, tillerkännas ytterligare
sådan till belopp av 850 kronor för helt år räknat.
I fråga om villkoren för åtnjutande av nämnda ytterligare förmån
ävensom rörande sättet för bestridande av den därmed förenade kostnaden
torde böra lända till efterrättelse enahanda föreskrifter, som enligt
de sakkunnigas förslag skulle gälla beträffande den för kommendörer
(överstar) och vissa andra befattningshavare ifrågasatta förhöjningen för
år 1919.
24
Departementschefen.
Biträdande
stations
ingenjör.
Departements
chefen.
Poliskommissarien
Tid flottans
station i
Karlskrona.
19X7 års sakkunniga.
Kungl. 3Iaj:ts proposition Nr 219.
Såsom de sakkunniga anfört, har den tillfälliga löneförbättringen
för marinöverdirektören under åren 1918 och 1919 blivit begränsad till 650
kronor, på det att flaggmans avlöning icke skulle överskridas. Därest
i det föregående framställt förslag om löneförbättring för flaggmän och
kommendörer vinner bifall, torde i enlighet med de sakkunnigas förslag
avlöningsförbättring efter enahanda grunder, eller med 1,500 kronor,
böra beredas marinöverdirektören. Då löneförbättringen för nyssnämnda
befattningshavare är avsedd att tillgodokomma dem redan från och med
år 1919, torde, på sätt de sakkunniga hemställt, därav betingad fyllnad
i den marinöverdirektören för samma år tillerkända löneförbättringen böra
tillerkännas honom.
Å staten för mariningenjörkåren har från och med år 1919 uppförts
en beställningsliavare, benämnd biträdande stationsingenjör. Avlöningen
å ifrågavarande beställnmg har upptagits till samma belopp,
som utgår till miningenjör in. fl. å samma stat uppförda s. k. specialingenjörer,
nämligen lön 4,500 kronor och tjänstgöringspenningar 500
kronor samt därjämte fyra ålderstillägg, varje å 500 kronor, efter resp.
5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjänstgöring. På grund härav hava
de sakkunniga ansett jämväl tillfällig löneförbättring böra tillkomma biträdande
stationsingenjör med samma belopp, som i sådant avseende utginge
till övriga nämnda beställningshavare, eller 1,000 kronor för år
räknat; och hava de sakkunniga i § 4 i det uppgjorda förslaget till
grunder för tillfällig löneförbättring under år 1920 för viss personal vid
marinen infört stadgande härom.
Som löneförbättring med enahanda belopp syntes böra utgå jämväl
för år 1919, hava de sakkunniga hemställt om utverkande av riksdagens
medgivande därtill, att från det på extra stat för år 1919 under riksstatens
femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring
för viss personal vid marinen Ange för år 1919, till biträdande
stationsingenjör utgå tillfällig löneförbättring till belopp av 1,000 kronor
för helt år räknat, med iakttagande i tillämpliga delar av de för den
tillfälliga löneförbättringens åtnjutande gällande särskilda föreskrifter.
Jag biträder vad de sakkunniga sålunda föreslagit.
Beträffande flottans poliskår föreslogo 1917 års militära avlöningssakkunniga
tillfällig löneförbättring för all till kåren hörande personal,
och upptogs därvid i enlighet med ett av marinförvaltningen i skrivelser
den 14 december 1916 och den 5 mars 1917 framställt förslag beloppet
25
• års lagtima
riksdag.
Motion vid
1918 års
lagtima
riksdag.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
av ifrågavarande förmån till 500 kronor för poliskommissarien vid flottans
station i Karlskrona, likaledes 500 kronor för överkonstapel (hit
även hänförlig den överkonstapel, som vid Stockholms station tillika
tjänstgör såsom poliskommissarie), samt 450 kronor för konstapel.
Vad de sakkunniga i denna del hemställt godkändes av Kungl. Kungi. M^ts
Maj:t och förelädes 1918 års lagtima riksdag i förut omförmälda propo- 362P till 1918
sition (nr 362).
I en inom andra kammaren väckt motion föreslogs emellertid, dels
att de för överkonstapel och konstapel vid flottans poliskår ifrågasatta
löneförbättringsbeloppen måtte höjas med 600 kronor och alltså upptagas
med resp. 1,100 kronor och 1,050 kronor, dels ock att från erhållande
av tillfällig löneförbättring måtte uteslutas poliskommissarien
i Karlskrona och den överkonstapel i Stockholm, som tillika tjänstgör
såsom poliskommissarie. Till stöd för sistnämnda förslag anfördes i
huvudsak följande.
Befattningen som kommissarie i Karlskrona skulle enligt riksdagens
tidigare beslut indragas, då nuvarande innehavaren inom en nära framtid
avginge med pension. Befattningen innehades nämligen närmast
som en bisyssla av poliskommissarien vid Karlskrona stads poliskår, och
denne vore sålunda under alla omständigheter förhindrad att ingå på
det med löneregleringen förknippade villkor att icke utöva annan befattning.
Under dessa förhållanden syntes det riktigaste vara att icke heller
ställa en dylik fordran på ifrågavarande befattningshavare, utan i stället
avslå förslaget om löneförhöjning.
Detsamma gällde i viss mån motsvarande befattningshavande vid
flottans poliskår i Stockholm. Tidigare hade väbeln vid flottans station
i Stockholm som bisyssla utövat chefskapet över varvspolisen, men sedan
en överkonstapel förordnats att tillika tjänstgöra som poliskommissarie,
hade han helt ägnat sig åt kommissarietjänsten och utförde icke längre
överkonstapeltjänst. Detta torde emellertid icke hava varit riksdagens
avsikt, och det syntes därför riktigast, att någon förhöjning icke beviljades
åt den överkonstapel, som fullgjorde kommissarietjänst.
I sitt ovanberörda utlåtande den 31 maj 1918 (nr 182) anförde
statsutskottet, att utskottet funnit den tillfälliga löneförbättringens belopp
böra ökas med 300 kronor för överkonstapel och konstapel utöver
vad av Kungl. Maj:t föreslagits.
Vidkommande det motionsvis väckta förslaget om uteslutande av
poliskommissarie och överkonstapel, tillika tjänstgörande som kommisBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 191 käft. (Nr 219.) 75119 ‘1
Stats
utskottets
utlåtande.
26
Kungl. Maj.ts proposition Nr 219.
sarie, från erhållande av tillfällig löneförbättring hade utskottet ansett
detta förslag kunna i så måtto biträdas, att ingen löneförbättring tillerkändes
innehavaren av den å staten för flottans poliskår uppförda
poliskommissariebefattningen. Denna befattning torde, såsom närmare
framginge av motionen och av 1915 års riksdags uttalande i ärendet,
vara avsedd att indragas och upprätthölles för närvarande endast såsom
en bisyssla. Däremot borde enligt utskottets mening tillfällig löneförbättring
med 800 kronor utgå till överkonstapel, som tillika tjänstgjorde
såsom poliskommissarie, under förutsättning att befattningens innehavare
i enlighet med vad 1915 års riksdag likaledes uttalat, på samma gång
han tjänstgjorde såsom poliskommissarie även fullgjorde överkonstapels
åligganden.
RibesiuSrS Riksdagen biträdde utskottets hemställan, och i enlighet härmed
esut'' upptogs i § 4 av kungörelsen den 20 juni 1918 löneförbättringen för
personalen vid flottans poliskår sålunda:
överkonstapel ...................................................... 800 kronor
konstapel............................................................. 750 »
Skrift av polismm
issarien
A. Mårtensson.
I en till Kungl. Maj:t ställd och av varvschefen vid flottans station
i Karlskrona med underdånig skrivelse den 30 september 1918 överlämnad
skrift av den 26 augusti 1918 har poliskommissarien vid nämnda
station A. Mårtensson hemställt om vidtagande av åtgärder, i syfte att
tillfällig löneförbättring måtte honom beredas.
I ansökningen har poliskommissarien Mårtensson till en början anställt
en jämförelse mellan de avlöningsförmåner, som från och med år
1918 tillkomme de olika beställningshavarna vid flottans poliskår, och
Beställningshavare
Arvode
Kronor
Inkvar-
terings-
bidrag
Kronor
Löneför-
bättring
Kronor
2 ålders- tillägg
tillhopa
Kronor
Begyn-
nelse-
avlöning
Kronor
Slut-
avlöning
Kronor
Poliskommissarie i Karlskrona.........
1,900
400
1,900
2,300
Överkonstapel i Stockholm, tillika
tjänstgörande såsom poliskommis-
sarie .......................................
2,400
300
800
200
3,500
3,700
Överkonstapel i Stockholm...............
1,800
300
800
200
2,900
3,100
Överkonstapel i Karlskrona ............
1,800
240
800
200
2,840
3,040
Konstapel i Stockholm
1,400
240
750
200
2,390
2,590
Konstapel i Karlskrona ..................
1,400
180
750
200
2,330
2,530
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
I anslutning härtill har poliskommissarien Mårtensson i huvudsak
anfört följande.
Av sifferuppgifterna framginge, att sökanden bland poliskarens personal
vore sämst avlönad, ett förhållande som även ställde honom i
ogynnsamt läge vid den procentuella beräkningen av krigstidstillägg.
Särskilt anmärkningsvärt vore, att motsvarande befattningshavare vid
Stockholms station -— den överkonstapel, som hade att fullgöra poliskommissaries
åliggande — åtnjöte så väsentligt högre avlöning, ehuru
han icke fullgjorde mera arbete än sökanden och kanske knappast så
mycket.
Det kunde framhållas, att även sökanden i Karlskrona fullgjorde
motsvarande åligganden för överkonstapel. Sålunda måste sökanden i
regel själv verkställa alla spaningar och utredningar, vartill överkonstapel
vid andra poliskårer användes.
Den vid 1918 års riksdag väckta motionen om avslag å propositionen
rörande löneförbättring, såvitt den anginge sökanden, grundade
sig, bland annat, på det påståendet, att sökandens tjänst vid flottan vore
en bisyssla. Detta påstående stode icke i överensstämmelse med faktiska
förhållandet.
Såsom bisyssla kunde betraktas allenast en syssla, som innehavaren
kunde sköta, när han funne för gott och när hans tid så medgåve.
Den tjänst, sökanden beklädde vid flottans poliskår, fordrade daglig
tjänstgöring, även sön- och helgdagar, då andra tjänstemän i regel vore
fria. Tjänstens innehavare hade icke rätt att lämna stationen utan särskilt
tillstånd. Varje förmiddag, söckendagar, ålåge honom att förrätta
kontorstjänst. Dessutom upptoges hans tid av förhör, protokolls firning,
uppsättande av rapporter, undersökningar och spaningar, inspektion såväl
natt som dag, även sön- och helgdagar, besvär med polispersonalen
in. m. Särskilt hade sökanden att verkställa undersökningar angående
stölder å varvet, och ovanligt många personer hade i anledning av hans
rapporter årligen blivit lagförda. En tjänst med så många trägna och
bundna göromål syntes icke kunna betecknas såsom bisyssla.
Vad därefter anginge yttrandet i motionen, att poliskommissariebefattningen
i Karlskrona borde indragas, finge det anses orätt, att sökanden
skulle lida härför under den tid tjänsten av honom upprätthölles.
Sökanden, som vore berättigad kvarstå i tjänsten till (55 års ålder, uppnådde
först år 1918 60 års ålder.
Proportionen emellan sökandens och övriga polismäns vid flottan
avlöning vore orättvis, även om hänsyn toges därtill, att sökanden
samtidigt vore kommissarie vid Karlskrona stads poliskår. Att dessa
28
Kung!. Majds proposition Nr 219.
befattningar vore förenade i en person, kunde endast vara till fördel för
kronan, enär polisundersökningar ute i staden angående kronans angelägenheter
lättast kunde av sökanden utföras, utan att handräckning för
varje gång behövde begäras hos stadens polismyndighet. Under den tid, sökanden
innehaft båda befattningarna, hade detta icke varit till någon
olägenhet för kronan, ty stadsmyndigheterna hade städse ansett, att han
i första rummet skulle tjäna flottan. Befattningen vid stadens poliskår
inskränkte sig huvudsakligen till besvär med polispersonalen och avgivande
av rapporter i ärenden, för vilka särskild undersökning ej vore
erforderlig. Alla undersökningar utfördes nämligen genom stadsfiskalen
och detektiva polisen.
Med åberopande av det sålunda anförda hemställde sökanden, att
Kungl. Maj:t täcktes till 1919 års riksdag avlåta proposition om lönereglering
för honom såsom poliskommissarie vid flottans station i
Karlskrona, i syfte att sökanden finge skälig ersättning för sitt arbete
i kronans tjänst. Härvid borde avlöningen bestämmas lika med den,
som utginge till motsvarande befattningshavare vid Stockholms station,
eller i det närmaste lika, om nu denne senares arbete nödvändigt skulle
värdesättas högre. I varje fall borde löneförbättringsbeloppet icke sättas
lägre än 1,000 kronor årligen.
Löneregleringen syntes böra beräknas från 1918 års början, då övriga
polismän vid flottan kommit i åtnjutande av löneförbättring, och
syntes saken, vad den gångna tiden anginge, lämpligen kunna regleras
genom personligt lönetillägg.
Varvschefen
vid flottans
station i
Karlskrona.
I sitt yttrande över ansökningen har varvschefen i Karlskrona anfört
följande.
Mårtensson hade alltsedan den 27 oktober 1886 tjänstgjort såsom
poliskommissarie vid flottans station i Karlskrona. Under denna sin
snart 32-åriga tjänstetid hade han städse fullgjort sina tjänsteåligganden
med nit och skicklighet samt visat mycket god omdömesförmåga, lugn
och fasthet vid utövandet av sin grannlaga befattning, varigenom
han på ett förtjänstfullt sätt bidragit till åstadkommande av den goda
anda, plikttrohet och disciplin, som förefunnes hos stationens polispersonal.
Visserligen förenade sökanden befattningen såsom poliskommissarie
vid flottan med likartad befattning i Karlskrona stads tjänst, men
denna förening av befattningar hade visat sig icke vara till nackdel
utan till fördel för kronan, enär densamma underlättat samarbete mellan
flottans och stadens poliskårer vid de ofta förekommande fall, då sådant
samarbete varit och vore nödvändigt. Då poliskommissariebefattningen
29
Kung]. Maj:ts proposition Nr 21!).
vid stationen vore krävande och de med densamma förenade göromålen
år efter år ökats och alltjämt ökades, syntes befattningen icke kunna
betraktas såsom en bisyssla till tjänsten såsom poliskommissarie i Karlskrona
stads poliskår, och ansåge varvschefen därför, att de med ifrågavarande
statsbefattning förenade avlöningsförmånerna av sammanlagt
2,300 kronor numera måste anses alltför knappt tillmätta.
Marinförvaltningen har i utlåtande den 18 oktober 1918 förklarat,
att sökandens avlöningsförmåner, vilka senast reglerats vid 1902 års
riksdag, måste synas för knappt tilltagna, jämförda med dem, som åtnjötes
av hans underlydande av poliskårens till Karlskrona station hörande
personal. Av dessa senare uppbure exempelvis poliskonstapel
sammanlagt, förutom ålderstillägg, 2,330 kronor, medan sökandens arvode
uppginge till, förutom ålderstillägg, allenast 1,900 kronor. I enlighet
härmed och jämväl med åberopande av ämbetsverkets ovan omnämnda,
i ämnet den 14 december 1916 och 5 mars 1917 avgivna förslag, ansåge
marinförvaltningen, att poliskommissarien borde erhålla tillfällig
löneförbättring med samma belopp som överkonstapel. På de av sökanden
och av varvschefen anförda skäl syntes den omständigheten, att
sökanden bestrede tjänst hos Karlskrona stad, icke i förevarande fall få
utgöra hinder för löneförbättringens åtnjutande.
Marinförvaltningen hemställde alltså, det täcktes Kungl. Maj:t
föreslå riksdagen .att i så måtto bifalla ansökningen, att sökanden av
det förslagsanslag för tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen,
som torde komma att beviljas för år 1920, tillerkändes ett årligt
lönetillägg av 800 kronor att utgå utan hinder därav, att sökanden tillika
bestrede syssla vid Karlskrona stads poliskår.
Genom nådigt beslut den 8 november 1918 har Kungl. Maj:t förordnat,
att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till arméns och
marinens avlöningssakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet
av de sakkunnigas uppdrag.
I anledning därav hava de sakkunniga anfört följande.
De skäl, som av poliskommissarien Mårtensson och av vederbörande
marinmyndigheter åberopats till stöd för ett förnyat upptagande av frågan
om tillfällig löneförbättring för poliskommissarien vid flottans station
i Karlskrona, hade de sakkunniga funnit vara välgrundade. Det
torde kunna antagas, att dessa skäl icke varit kända, när frågan behandlades
vid 1918 års lagtima riksdag. Därvid torde hänsyn icke
kunnat tagas bland annat till vad numera blivit upplyst därom, att den
Marinförralt
ningen.
1918 års
sakkunniga.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
ifrågavarande beställninghavarens arbetstid till större delen toges i anspråk
av hans anställning i statens tjänst och att hans syssla vid Karlskrona
stads polis vore relativt mindre krävande.
De sakkunniga ansåge sig jämväl böra anmärka, att, därest löneförbättring
medgåves innehavaren av poliskommissariebeställningen vid
flottans station i Karlskrona, såsom villkor för löneförbättringen givetvis
skulle gälla det allmänna stadgandet, att med beställningen icke finge
förenas tjänst å kommuns stat, såframt ej densamma vid prövning i
vederbörlig ordning befunnes ej inverka hinder ligt för tjänstgöringen
vid försvarsväsendet.
Vad beträffade storleken av den löneförbättring, som här kunde
böra ifrågakomma, ansåge de sakkunniga i likhet med marinförvalt.
ningen, att densamma skäligen borde sättas till 800 kronor för år eller
enahanda belopp, som redan för åren 1918 och 1919 fastställts för den
överkonstapel vid Stockholms station, som tillika tjänstgjorde såsom
poliskommissarie, och övriga överkonstaplar vid flottans poliskår.
Poliskommissariens i Karlskrona sammanlagda avlöningsförmåner
skulle, med inräknande av tillfällig löneförbättring å nyss angivna belopp,
komma att uppgå till 2,700 kronor såsom begynnelseavlöning och 3,100
kronor såsom slutavlöning, således respektive 800 och 600 kronor
mindre än motsvarande avlöningsbelopp för nyssnämnde överkonstapel
vid Stockholms station, med vilken poliskommissarien anhållit att få bliva
likställd.
I § 4 i det uppgjorda förslaget till grunder för tillfällig löneförbättring
under år 1920 för viss personal vid marinen hade de sakkunniga
uppfört ett löneförbättringsbelopp av 800 kronor för poliskommissarie vid
flottans station i Karlskrona.
Vad anginge poliskommissarie Mårtenssons anhållan, att löneförbättring
måtte beredas honom redan från början av år 1918 och att frågan
härom måtte ordnas genom äskande hos riksdagen av särskilt personligt
lönetillägg åt Mårtensson för de år, som komme att förflyta, innan tillfällig
löneförbättring bleve upptagen för hans innehavande beställning,
funne sig de sakkunniga allenast på det sätt kunna tillstyrka framställningen
i denna del, att de sakkunniga, i likhet med vad som föreslagits
beträffande vissa andra beställningshavare, hemställde om utverkande av
riksdagens medgivande därtill, att från det på extra stat för år 1919
under riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till tillfällig
löneförbättring för viss personal vid marinen finge för år 1919 till
Mårtensson utgå tillfällig löneförbättring till belopp av 800 kronor för
år räknat, med iakttagande i tillämpliga delar av de särskilda föreskrifter,
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
som enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle lända till efterrättelse
beträffande den då beviljade tillfälliga löneförbättringen under
åren 1918 och 1919 för viss personal vid marinen.
Frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt poliskommissarien
vid flottans station i Karlskrona har med hänsyn till den nu
förebragta utredningen om arten och omfattningen av bemälde befatt.
ningshavares tjänståligganden ävensom om hans verksamhet vid Karlskrona
stads polis onekligen kommit i ett annat läge än då den näst
lidet år förelåg till prövning. Såsom de sakkunniga framhållit, har
nämligen nu blivit upplyst, att ifrågavarande befattningshavares arbetstid
till större delen tages i anspråk av hans anställning i statens tjänst,
under det att hans syssla vid Karlskrona stads polis efter allt att döma
är av betydligt mindre krävande beskaffenhet. I övrigt torde också
böra beaktas, att varvschefen i sitt yttrande lämnat ett gott vitsord beträffande
det sätt, på vilket befattningens nuvarande innehavare, poliskommissarien
Mårtensson, under lång tid förvaltat sin syssla. Ej heller
må förbises att varvschefen funnit förenandet av berörda bägge befattningar
så mycket mindre hinderligt för statstjänsten, som denna förening
av tjänster tvärtom underlättat samarbetet mellan flottans och
stadens poliskårer.
Med hänsyn till de skäl, som sålunda och i övrigt förebragts, anser
jag i likhet med myndigheterna välgrundad anledning föreligga att tillfällig
löneförbättring beredes ifrågavarande befattningshavare. Givetvis
bör därvid jämväl beträffande honom såsom villkor för löneförbättringen
gälla stadgandet, att med beställningen icke må förenas tjänst å kommuns
stat, så framt ej densamma vid prövning i vederbörlig ordning
befinnes ej inverka hinderligt för tjänstgöringen vid försvarsväsendet.
I avseende å beloppet av löneförbättringen ansluter jag mig till de
sakkunnigas förslag att den bestämmes till 800 kronor för år.
.lag tillstyrker likaledes i enlighet med de sakkunniga, att denna
löneförbättring må utgå jämväl för år 1919.
Beträffande frågan om tillfällig löneförbättring åt personal, vars
kontanta avlöning utgår endast i form av arvode, uttalade 1917 års
militära avlöningssakkunniga, att löneförbättring borde tillkomma allenast
innehavare av befattningar, som toge innehavarens hela arbetstid i anspråk
och för vilka avlöningen utgjordes av endast arvode eller av arvode
jämte andra naturaförmåner än kost. Vad angår storleken av den tillfälliga
löneförbättringen till arvodestagare, föreslogo nämnda sakkunniga,
Departements
chefen.
Arvodes
tagare.
1917 års
sakkunniga.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
Kungl. Maj:ts
proposition
nr 362 till
1918 års lagtima
riksdag.
Riksdagen.
Nuvarande
bestämmelser.
1918 års
sakkunniga.
att densamma i regel skulle beräknas efter 20 procent av de enligt
Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i stat uppförda arvodesbeloppen,
dock med bortseende i förekommande fall från ålderstillägg och med
avrundning till närmast lägre med 25 delbart antal kronor. Beträffande
sjörullföringspersonalen ansågo emellertid de sakkunniga, med hänsyn
till omfattningen av denna personals göromål, en något högre löneförbättring
vara nödvändig.
Vad de sakkunniga sålunda föreslagit i fråga om löneförbättringens
belopp lades till grund för Kungl. Maj:ts i proposition (nr 362) till
1918 års lagtima riksdag avlåtna'' förslag. Därvid ansågos emellertid
musikledarna vid flottans stationer, för vinnande av större likställighet
med motsvarande personal vid armén, böra komma i åtnjutande av
löneförbättring enligt en gynnsammare beräkningsgrund, än av de sakkunniga
ifrågasatts.
Kungl. Maj:ts framställning i den del, varom nu är fråga, föranledde
icke någon erinran från riksdagens sida.
Enligt § 5 av kungörelsen angående grunder för tillfällig löneförbättring
under åren 1918 och 1919 för viss personal vid marinen
äga på grund härav nedan angivna arvodestagare, där befattningen icke
innehaves av officer eller underofficer vid flottans eller kustartilleriets
stam, under år 1919 uppbära tillfällig löneförbättring med följande belopp
för helt år räknat:
sj öru 11 fö ringsbefäl havare........................................... med 912 kronor 50 öre
sjörullföringsbiträde..................................................................... med 730 kronor
bibliotekarie vid marinstaben................................................ » 350 »
musikdirektör (musikledare) vid flottans stationer........... » 800 »
Vid avgivande av föreliggande förslag hava de sakkunniga anfört,
att de ansåge anledning icke föreligga att för år 1920 föreslå någon
ändring i de sålunda fastställda beloppen annat än beträffande bibliotekarien
vid marinstaben. Den nu till denne utgående löneförbättringen
hade bestämts enligt ovannämnda, för såväl arméns som marinens personal
tillämpade huvudregel, d. v. s. till 20 procent på det i stat fastställda
arvodet, med viss avrundning nedåt. De sakkunniga hade emellertid
funnit den löneförbättring, som sålunda tillerkänts nämnde befattningshavare
— liksom den enligt samma grunder bestämda löneförbättringen
33
Kungl. Maj. ts proposition Nr 219.
för ett flertal arvodestagare vid armén — vara väl knappt tillmätt. På
grund därav och i anslutning till vad av 1902 års löneregleringskommitté
i dess ovanberörda betänkande föreslagits beträffande en del jämförliga
arvodestagare vid den civila förvaltningen, hade de sakkunniga — i
överensstämmelse med vad de föreslagit beträffande motsvarande personal
vid armén med arvoden av 3,000 kronor eller därunder — ansett sig
böra hemställa, att den tillfälliga löneförbättringen för bibliotekarien vid
marinstaben måtte för år 1920 beräknas efter 25 procent i stället för 20
procent av det till 1,800 kronor uppgående arvodet enligt stat, eller
alltså till 450 kronor för helt år räknat.
I den förut denna dag beslutade propositionen angående tillfällig
lönereglering för vissa ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen
har, i enlighet med 1902 års löneregleringskommittés hemställan,
föreslagits, att till en del med bibliotekarien vid marinstaben
jämförliga civila arvodestagare skall utgå tillfällig löneförbättring med
25 procent av arvodena enligt stat. Vid sådant förhållande finner jag
mig böra tillstyrka, att ifrågavarande bibliotekarie kommer i åtnjutande
av tillfällig löneförbättring efter enahanda beräkningsgrund.
I likhet med vad som av riksdagen medgivits för åren 1918 och
1919, torde enligt de sakkunnigas mening jämväl för år 1920 riksdagens
medgivande böra inhämtas därtill, att tillfällig löneförbättring må utgå
till marindirektören av l:a graden i flottan Carl Eric Richson med enahanda
belopp som till marindirektör av 1. graden på stat och till sergeanten
över stat vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist med enahanda
belopp som till tyghantverkare vid armén.
Med erinran att den tillfälliga löneförbättringens belopp för tyghantverkare
skulle enligt den förut i dag beslutade propositionen rörande
viss personal vid armén utgöra 850 kronor, biträder jag förevarande
förslag.
De sakkunniga hava ansett, att för åtnjutande av tillfällig löneförbättring
under år 1920 borde, i likhet med vad som föreskrivits beträffande
motsvarande förmån under åren 1918 och 1919, beträffande annan personal
än marinläkare av 2. graden samt mariningenjörs- och marinläkarstipendiater
stadgas följande villkor och bestämmelser, nämligen:
att med beställning eller befattning, för vilken löneförbättring utginge,
icke finge förenas annan till den civila förvaltningen hörande tjänst å
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 191 käft. (Nr 219.) 7Bi i# 5
Departements
chefen.
Två särskilda
befattningshavare.
Departements
chefen.
Avlönings
villkor.
34
Kutigl. May.ts proposition Nr 219.
Departements
chefen.
Kostnads
beräkning.
De sakkunniga.
rikets stat än gymnastiklärarbefattning eller annan tjänst å riksdagens
stat; samt
att med sådan beställning eller befattning ej keller finge förenas vare
sig annan till den militära förvaltningen körande befattning eller gymnastiklärarbefattning
eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller bkvit registrerat såsom aktiebolag, eller
befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag som helst, såframt ej, vad anginge beställningseller
befattningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl. Maj:t
ock, vad anginge innehavare av annan beställning eller befattning, den
som ägde tillsätta beställningen eller befattningen, uppå därom gjord
framställning ock efter prövning, att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller
befattning ej kunde anses inverka hederligt för tjänstgöringen vid försvarsväsendet,
funne tjänsten, uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tillsvidare bibehållas.
Tillika borde förklaras, att en var, som under år 1920 tillträdde
beställning eller befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser
för den tillfälliga löneförbättringens åtnjutande skulle gälla, skulle vara
pliktig underkasta sig samma villkor och bestämmelser^ ävensom att
förutvarande innehavare av dylika beställningar eller befattningar, vilka
icke före viss av Kungl. Maj:t fastställd tid anmälde, att de ville underkasta
sig nyssnämnda villkor och bestämmelser och som icke lagligen
kunde därtill förbindas, icke skulle för år 1920 eller någon del därav
uppbära tillfällig löneförbättring.
Vad de sakkunniga sålunda föreslagit i avseende å villkor och bestämmelser
för den tillfälliga löneförbättringen har icke givit mig anledning
till erinran.
Såsom förut nämnts, är till tillfällig löneförbättring för viss personal
vid marinen å extra stat för år 1919 under riksstatens femte huvudtitel
uppfört ett förslagsanslag av 1,275,000 kronor.
De sakkunniga hava ansett, att de smärre jämkningar i grunderna
för den tillfälliga löneförbättringen, som av de sakkunniga föreslagits, icke
syntes påkalla vare sig någon framställning till riksdagen om anvisande
på tilläggsstat för år 1919 av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål
eller någon ändring i anslagsberäkningen, såvitt anginge år 1920.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
35
Nyssnämnda belopp, 1,275,000 kronor, borde därför äskas att såsom förslagsanslag
utgå även på extra stat för år 1920.
De sakkunnigas förslag i förevarande avseende finner jag mig böra
tillstyrka.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1920 åt viss
personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln på extra stat för
år 1920 ett förslagsanslag av 1,275,000 kronor;
b) godkänna de vid detta protokoll såsom Bil. A fogade grunder
för den tillfälliga löneförbättringens utgående;
c) dels besluta, att beträffande annan personal än marinläkare av
2. graden samt mariningenjörs- och marinläkarstipendiater skola för åtnjutande
av den tillfälliga löneförbättringen gälla följande villkor och
bestämmelser, nämligen
att med beställning eller befattning, för vilken löneförbättring utgår,
ej må förenas annan till den civila förvaltningen hörande tjänst
å rikets stat än gymnastiklärarbefattning eller annan tjänst å riksdagens
stat; samt
att med sådan beställning eller befattning ej heller må förenas vare
sig annan till den militära förvaltningen hörande befattning eller gymnastiklärarbefattning
eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller
befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag som helst, såframt ej, vad angår beställningseller
befattningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl. Maj:t
och, vad angår innehavare av annan beställning eller befattning, den,
som äger tillsätta beställningen eller befattningen, uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller
befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid försvarsväsendet,
finner tjänsten, uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tillsvidare bibehållas;
dels förklara, att en var, som under år 1920 tillträder beställning
eller befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för den
tillfälliga löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara pliktig
underkasta sig samma villkor och bestämmelser, ävensom att förutvarande
innehavare av dylika beställningar eller befattningar, vilka icke
Departements
chefen.
Samman
fattning.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
före viss av Kungl. Maj:t fastställd tid anmäla, att de vilja underkasta
sig nyssnämnda villkor och bestämmelser och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, icke skola för år 1920 eller någon del därav uppbära
tillfällig löneförbättring;
d) medgiva, att från det på extra stat för år 1919 under femte
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring för viss
personal vid marinen må för år 1919 till nedan angivna befattningshavare
utgå tillfällig löneförbättring med följande belopp, för helt år
räknat, nämligen
till stammen tillhörande flaggmän samt till chefen för kustartilleriet.
..................................................................................... 1,500 kronor
» flottans resp. kustartilleriets stam tillhörande kommendörer
och överstar ävensom till marinöverintendenten
och marinöverläkaren, utöver det belopp av 800 kronor,
som enligt fastställda grunder tillkommer dem
såsom tillfällig löneförbättring för år 1919, ytterligare
» den officer med kommendörs lön, som innehar chefsbefattning
i marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarebefattning
eller befattningen såsom
högste befälhavare över kustflottan och åtnjuter för
sådant fall utgående särskilt arvode, utöver det belopp
av 650 kronor, som enligt fastställda grunder tillkommer
honom såsom tillfällig löneförbättring för år
1919, ytterligare......................................................................
» marinöverdirektören, utöver den honom enligt fastställda
grunder för år 1919 tillkommande löneförbättring
av 650 kronor, ytterligare..........................................
» biträdande stationsingenjör.................................................... 1,000 ))
» poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona
A. Mårtensson ......................................................................... 800 »
allt med iakttagande i tillämpliga delar av de för den tillfälliga
löneförbättringens åtnjutande gällande särskilda föreskrifter;
e) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för år 1920 utgå till
marindirektören av 1. graden i flottan Carl Eric Richson med enahanda
belopp som till marin direktör av 1. graden på stat och till sergeanten
över stat vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist med enahanda belopp
som till tyghantverkare vid armén.
400 »
550 »
850 »
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall, och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Ridderstad.
38
Klingl. Maj:ts proposition Nr 219.
Bil. A.
Grunder
för
tillfällig löneförbättring under år 1920 för viss personal vid marinen.*)
§ L
1. Flottans och kustartilleriets stam tillhörande officerare och underofficerare
ävensom underofficerskorpraler med lön i 1. lönegraden för
manskap äga med de undantag och enligt de särskilda bestämmelser,
som nedan stadgas, uppbära tillfällig löneförbättring för år 1920 för den
beställning, i vilken lön på stat åtnjutes, med följande belopp för helt
år räknat:
flaggman och chefen för kustartilleriet ......................
kommendör och överste....................................................
kommendörkapten av 1. graden och överstelöjtnant
kommendörkapten av 2. graden och major
kapten av 1. klassen, som vid årets början uppnått
följande antal tjänstår:
minst 3 och mindre än 6 ....................................
minst 6 och mindre än 9 ...................................
minst 9........................................................................
kapten av 2. klassen, som vid årets början uppnått
följande antal tjänstår:
mindre än 3..............................................................
minst 3 och mindre än 6 ....................................
minst 6 och mindre än 9 ..................................
minst 9......................................................................
löjtnant, som vid årets början uppnått följande antal
tjänstår:
minst 3 och mindre än 6 ...................................
minst 6 och mindre än 9 ....................................
minst 9..........................................
med kronor 1,500: —
» )) 1,200: —
» » 1,100: —
» » 750: —
» )) 50: —
» » 550: —
» » 1,050: —
» » 550: —
» 1,050: —
» » 1,550: —
» » 2,050: —
» t> 400: -
» y> 800: —
» » 1,200: —
*) Avvikelserna från nu gällande grunder äro utmärkta med kursiv stil.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219,
39
underlöjtnant (fänrik), som vid årets början uppnått
följande antal tjänstår:
mindre än 3.............................................................
minst 3.......................................................................
flaggunderofficer (underofficer av 1. graden), som vid
årets början uppnått följande antal tjänstår:
mindre än 3...............................................................
minst 3 och mindre än 6 ...................................
minst 6 och mindre än 9 .................................
minst 9 och mindre än 12....................................
minst 12 ...................................................................
underofficer av 2. graden, som vid årets början uppnått
följande antal tjänstår:
mindre än 3...............................................................
minst 3 och mindre än 6 ..................................
minst 6 och mindre än 9 ..................................
minst 9 och mindre än 12....................................
minst 12 .....................................................................
underofficer av 3. graden, som vid årets början uppnått
följande antal tjänstår:
minst 3 och mindre än 6 ....................................
minst 6 och mindre än 9 ...................................
minst 9........................................................................
underofficerskorpral, som vid årets början uppnått
följande antal tjänstår:
mindre än 3.............................................................
minst 3 och mindre än 6 ..................................
minst 6 och mindre än 9 ....................................
minst 9......................................................................
med kronor
» »
» »
» »
» »
» »
» »
» »
)) B
» »
)) »
)) ))
» »
)) »
» »
» ))
» ))
)> »
» ))
100: —
400: —
300: —
500: —
700: —
900: —
1,100: —
75: —
275: —
475: —
675: —
875: —
200: —
400: —
600: —
125: —
325: —
525: —
725: —
2. I de fall, då löneförbättringens belopp enligt mom. 1 är beroende
på antalet tjänstår, skall, med iakttagande av vad nedan i denna § sägs,
såsom tjänstår beräknas:
för underlöjtnant (fänrik): tiden från utnämningen till officer, vare
sig beställning på stat erhållits genast vid utnämningen eller senare;
för löjtnant, kapten eller underofficer: den tid, varunder en var på
grund av fullmakt eller konstitutorial innehaft beställning på stat inom
sin tjänstegrad, oavsett huruvida beställningen, vad kaptener angår, tillhört
1. eller 2. löneklassen; samt
40
Kungl. Majds proposition Nr 219.
för underofficerskorpral: den tid, varunder han innehaft lön i 1. lönegraden
för manskap.
3. För erhållande av löneförbättring enligt mom. 1 äger nedannämnda
personal tillgodoräkna sig tjänstår i lägre än innehavande grad
enligt följande grunder:
löjtnant, som varit underlöjtnant (fänrik) utöver 3 år: högst 3 år
av den överskjutande tiden;
kapten, som under sin föregående tjänstetid uppnått mer än 9 på
ovan angivet sätt beräknade tjänstår såsom löjtnant: högst 3 år av den
överskjutande tiden;
underofficer av 3. graden: den tid, varunder han innehaft lön i 1.
lönegraden för manskap;
underofficer av 2. graden, som före befordran till underofficer av
2. graden uppnått mer än 3 tjänstår i beställning med lön i 1. lönegraden
för manskap eller i beställning såsom underofficer av 3. graden:
högst 9 år av den överskjutande tiden;
flaggunderofficer (underofficer av 1. graden), som under sin föregående
tjänstetid uppnått mer än 3 på ovan angivet sätt beräknade
tjänstår såsom underofficer av 2. graden: hela den överskjutande tiden.
4. Officer eller underofficer, som överflyttats från armén till marinen
eller från flottan till kustartilleriet (Karlskrona artillerikår) eller omvänt,
må, därest vid överflyttningen intet avbrott i anställningen ägt rum,
såsom tjänstår tillgodoräkna sig tiden för anställning i den förra beställningen,
med iakttagande av de i dessa grunder i övrigt givna bestämmelser
rörande sådan tjänstårsberäkning.
5. Vid beräkning enligt mom. 2 eller 3 av tjänstår i beställning med
lön i l:a lönegraden för manskap må underofficerskorpral och underofficer
av 3:e eller 2:a graden endast tillgodoräkna sig sådan tid, som i omedelbar
följd infallit närmast före hans befordran till underofficersbeställningen,
men oberoende av huruvida tjänstgöringen fullgjorts vid flottan eller
kustartilleriet.
6. Den tid, varunder officer eller underofficer, efter erhållet avsked,
med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i flottans eller
kustartilleriets stam, intill dess beställning på stat ånyo vunnits, får icke
inräknas vid tjänstårsberäkning enligt dessa grunder. Vad sålunda
stadgats, gäller jämväl beträffande tid, varunder officer eller underofficer
åtnjutit tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner,
dock att härvid icke md föras honom till last den tid, under vilken han
på grund av förordnande bestritt annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag.
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
Officer eller underofficer, som, efter erhållet avsked, med bibehållen
befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i flottans eller kustartilleriets stam
och sedermera tillträder beställning på stat i lägre grad än den, han vid
avskedet innehade, äger vid beräkning av tjänstår i förstnämnda beställning,
utöver vad eljest är medgivet, tillgodoräkna sig föregående tjänstetid i högre
beställning.
7. 1 vad mån föregående tjänstetid må för erhållande av löneförbättring
tillgodoräknas av officer eller underofficer, som erhållit avsked
i annan ordning än i mom. 6 sägs och därefter vunnit förnyad anställning
med lön på stat, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning i varje
särskilt fall.
8. Officer eller underofficer, som från reservstat eller reserv övergått
till beställning på aktiv stat, må av den tid, varunder han tillhört reserven,
såsom tjänstår för erhållande av löneförbättring tillgodoräkna sig
så stor del, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.
9. Därest efter 1918 års ingång innehavare av underofficersbeställning
befordrats eller befordras till officer med lön på stat, skall sådan
officer, utan hinder av vad i mom. 1 är stadgat, äga uppbära tillfällig
lönetörbättring med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning
såsom officer icke kommer att understiga den avlöning, som vid befordringstillfället
tillkommit honom å underofficersbeställningen, däri inräknat
den tillfälliga löneförbättringen.
10. Underofficer av stammen, som blivit förordnad att med månadslön
å varvsstat tjänstgöra å flottans varv, äger, sedan han åter tillträtt
avlöning å underofficerskårens stat, för erhållande av löneförbättring
tillgodoräkna sig den tid, anställningen vid varvet varat.
11. Underofficer av 2. graden, som under tjänstetid såsom underofficerskorpral
vid kustartilleriet uppflyttats till beställning i 1. lönegraden
för manskap efter kortare anställningstid än 72 månader, må
för erhållande av löneförbättring allenast tillgodoräkna sig högst 9 år
av den tid utöver 3 år, som förflutit efter eu tjänstetid vid kustartilleriet
av 72 månader och varunder han innehaft lön i 1. lönegraden för
manskap.
12. Underofficer av 2. graden vid kustartilleriet, som vid armén
eller Karlskrona artillerikår vunnit kompetens till underofficersbeställning
oeh i samband med kustartilleriets törsta uppsättande dit överflyttats,
och vilken efter sålunda vunnen kompetens varit under mer än G år anställd
vid något av arméns truppförband, vid Karlskrona artillerikår eller
vid kustartilleriet, må för erhållande av löneförhöjning tillgodoräkna sig
högst 9 år av den överskjutande tiden.
Bihang till riksdagens protokoll 1911). 1 samt. 191 haft. (Kr 219.) 751 19 G
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
§ 2.
Följande flottans stam tillhörande militära beställningshavare äga,
med iakttagande i tillämpliga delar av övriga i dessa grunder givna bestämmelser,
uppbära tillfällig löneförbättring sålunda:
underofficer, som blivit förordnad att med månadslön å varvsstat
tjänstgöra å flottans varv, med enahanda belopp, som skolat tillkomma
honom, därest han fortfarande uppburit avlöning å underofficerskårens
stat,
kock eller hovmästare, korpral, som tillerkänts avlöning lika med
underofficer av 2. graden, med ett årligt belopp av 75 kronor, samt
kock eller hovmästare, korpral, som tillerkänts lön i 1. lönegraden
för manskap, med ett årligt belopp av 125 kronor.
§ 3.
Marinöverintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1.
och 2. graden samt marinunderintendent äga uppbära tillfällig löneförbättring
efter enahanda grunder, som gälla för flottans officerare inom
motsvarande tjänstegrad; skolande därvid iakttagas,
att tjänstår såsom marinunderintendent räknas från första utnämningen,
vare sig beställning på stat erhållits genast vid utnämningen
eller senare,
att marinintendent av 1. graden, som — utan att hava enligt allmänna
eller för vissa e. o. kammarskrivare vid flottans civilstat meddelade
särskilda bestämmelser erhållit utbildning för anställning vid
marinintendenturkåren — vid kårens uppsättande med 1904 års början
överflyttats till densamma från flottans civilstat eller flottans pensionskassa,
och vilken vid 1918 års ingång åtnjöt lön i 1. gradens 1. löneklass,
må, därest han vid tillträdet av lön i nämnda grad uppnått sammanlagt
mer än 15 tjänstår, räknat från första anställningen vid flottans
civilstat eller flottans pensionskassa, av den överskjutande tiden tillgodoräkna
sig högst 3 år såsom tjänstår för erhållande av löneförbättring,
samt
att i sådana fall, som omförmälas i § 1 mom. 6—8, de i dessa
moment givna bestämmelser skola beträffande personal vid marinintendenturkåren
äga motsvarande tillämpning.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.
43
§
Följande flottans stam tillhörande civilmilitära beställningshavare
äga, med iakttagande i tillämpliga delar av övriga i dessa grunder givna
bestämmelser, uppbära tillfällig löneförbättring med följande belopp för
helt år räknat:
vid marinförvaltningen:
kemist.........................................
andre kemist...........................
med kronor 1,000: —
» » 500: —
vid mariningenjörkåren:
marinöverdirektören ..................................................... >>
marin direktör av 1. graden ........................................ »
» » 2. » ........................................ »
mariningenjör »1. » 1. löneklassen .............. »
» » 1. » 2. » ............... »
» » 2. » ........................................ »
extra mariningenjör......................................................... »
stationsingenjör, biträdande stationsingenjör, verkstadsingenjör,
miningenjör, torpedingenjör,
elektroingenjör, artilleriingenjör, kemist ......... »
mariningenjörsstipendiat ........................................... »
» 1,500: —
» 1,150: —
» 1,000: —
» 1,050: —
» 900: —
» 1,050: —
» 800: —
)» 1,000: —
» 300: —
vid marinläkarkåren:
marinöverläkaren med enahanda belopp som för kom
-
mendör (överste),
förste marinläkare .......................................................... »
marinläkare av 1. graden ........................................... • )>
» » 2. » ............................................. >»
marinläkarstipendiat ....................................................... »
)) 1,100: —
» 850: —
» 650: —
» 300: —
vid poliskåren:
poliskommissarie vid flottans station i Karlskrona ... » »
överkonstapel ............................................................... » »
konstapel............................................................................ » »
800: —
800: —
750: —
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219,
§ 5.
Nedan angivna arvodestagare äga, där befattningen icke inneliaves
av officer eller underofficer vid flottans eller kustartilleriets stam, uppbära
tillfällig löneförbättring med följande belopp för helt år räknat:
sjörullfö ringsbefälhavare............................................. med 912 kronor 50 öre
sjörullföringsbiträde .......................................................... med kronor 730: —
bibliotekarie vid marinstaben ........................................ » » 450: —
musikdirektör (musikledare) vid flottans stationer ... » » 800: —
§ 6.
För underofficerskorpral, som enligt gällande stater uppbär lönetillägg
efter viss tjänstetid, skall den tillfälliga löneförbättringen minskas
med ett belopp, motsvarande lönetillägget. Enahanda gäller kock eller
hovmästare, korpral, som tillerkänts lön i 1. lönegraden för manskap
och åtnjuter dylikt tillägg.
§ 7.
Den, som under loppet av år 1920 tillträtt eller avgått från beställning,
med vilken löneförbättring är förenad, eller övergått från en
till annan sådan beställning, äger å dylik beställning uppbära löneförbättring
för den del av året, varunder han innehaft densamma; skolande
därvid iakttagas, att då befordran sker till beställning, varå enligt
§§ 1 och 3 löneförbättring kan åtnjutas med olika belopp allt efter antalet
tjänstår, löneförbättringen i varje fall skall beräknas efter det belopp
för helt år, som skolat tillkomma beställningshavaren, därest han
vid årets början innehaft beställningen i fråga.
§ 8.
Löneförbättring enligt §§ 1, 3 och 4 tillkommer icke blott löntagare,
som på grund av fullmakt, konstitutorial eller förordnande innehar
egen beställning med lön på stat, utan jämväl den, som i stället
för avlöning å egen beställning på grund av särskilt förordnande äger
åtnjuta samtliga med annan beställning förenade avlöningsförmåner;
skolande i senare fallet vid förordnande å beställning, varå enligt §§ 1
och 3 löneförbättring kan åtnjutas med olika belopp allt efter antalet
45
Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.
tjänstår, iakttagas, att löneförbättringen i varje fall skall utgå med det
för beställningen fastställda lägsta belopp, som erfordras för att den
sammanlagda avlöningen under förordnandet skall motsvara minst den
sammanlagda avlöning, som tillkommit den förordnade å hans egen beställning,
den tillfälliga löneförbättringen däri inräknad.
§ 9.
Den tillfälliga löneförbättringen skall anses tillhöra lönen och utgå
i samma ordning som denna; där avlöningen endast utgår i form av
arvode eller stipendium, skall löneförbättringen anses tillhöra arvodet
eller stipendiet och utgå i samma ordning, som för sådan avlöning är
stadgad.
§ io.
Där i författningar eller eljest beträffande marinen tillhörande personal,
som icke åtnjuter avlöning på stat, finnes bestämt, att sådan personal
skall under den tid, vederbörande är inkallad i tjänstgöring, åtnjuta
enahanda avlöning och övriga förmåner, som enligt stat eller eljest
tillkomma personal med motsvarande anställning på stat eller vid stammen,
skall sådan bestämmelse icke gälla tillfällig löneförbättring enligt
förevarande grunder.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen. s. 12 i texten
- SU 1919:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen. s. 12 i texten