Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen

1919-03-14 · 45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:219, Angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungh Maj:ts proposition Nr 219.

1

Nr 219.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig

löneförbättring åt viss personal vid marinen; given

Stockholms slott den 14 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjö försvar särenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1920 åt viss

personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln på extra stat för

år 1920 ett förslagsanslag av 1,275,000 kronor;

b) godkänna de vid detta protokoll såsom Bil. A fogade grunder

för den tillfälliga löneförbättringens utgående;

c) dels besluta, att beträffande annan personal än marinläkare av

2. graden samt mariningenjörs- och marinläkarstipendiater skola för

åtnjutande av den tillfälliga löneförbättringen gälla följande villkor och

bestämmelser, nämligen

att med beställning eller befattning, för vilken löneförbättring utgår,

ej må förenas annan till den civila förvaltningen hörande tjänst å rikets

stat än gymnastiklärarbefattning eller annan tjänst å riksdagens stat; samt

att med sådan beställning eller befattning ej heller må förenas

vare sig annan till den militära förvaltningen hörande befattning eller

gymnastiklärarbefattning eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller

befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag som helst, såframt ej, vad angår beställningseller

befattningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl. Maj:t

och, vad angår innehavare av annan beställning eller befattning, den,

som äger tillsätta beställningen eller befattningen, uppå därom gjord

framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 191 höft. (Nr 219.) 751 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid försvarsväsendet,

finner tjänsten, uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tillsvidare bibehållas;

dels förklara, att en var, som under år 1920 tillträder beställning

eller befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för den

tillfälliga löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara pliktig

underkasta sig samma villkor och bestämmelser, ävensom att förutvarande

innehavare av dylika beställningar eller befattningar, vilka icke

före viss av Kungl. Maj:t fastställd tid anmäla, att de vilja underkasta

nyssnämnda villkor och bestämmelser och som icke lagligen kunna

därtill förbindas, icke skola för år 1920 eller någon del därav uppbära

tillfällig löneförbättring;

d) medgiva, att från det på extra stat för år 1919 under femte

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring för

viss personal vid marinen må för år 1919 till nedan angivna befattningshavare

utgå tillfällig löneförbättring med följande belopp, för helt år

räknat, nämligen

till

samt till chefen för

»

»

stammen tillhörande flaggman

kustartilleriet..............................................................................

flottans resp. kustartilleriets stam tillhörande kommendörer

och överstar ävensom till marinöverintendenten

och marinöverläkaren, utöver det belopp av

800 kronor, som enligt fastställda grunder tillkommer

dem såsom tillfällig löneförbättring för år 1919, ytterligare

.................................................................................

den officer med kommendörs lön, som innehar chefsbefattning

i marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarbefattning

eller befattningen såsom

högste befälhavare över kustflottan och åtnjuter för

sådant fall utgående särskilt arvode, utöver det belopp

av 650 kronor, som enligt fastställda grunder

tillkommer honom såsom tillfällig löneförbättring för

år 1919, ytterligare ...............................................................

marinöverdirektören, utöver den honom enligt fastställda

grunder för år 1919 tillkommande löneförbättring

av 650 kronor, ytterligare..........................................

biträdande stationsingenjör.................................................

poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona

A. Mårtensson.................................................

1,500 kronor

400

550

850

1,000

800

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

allt med iakttagande i tillämpliga delar av de för den tillfälliga löneförbättringens

åtnjutande gällande särskilda föreskrifter;.

e) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för år 1920 utgå till

marindirektören av 1. graden i flottan Carl Eric Richson med enahanda

belopp som till marindirektör av 1. graden på stat och till sergeanten

över stat vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist med enahanda belopp

som till tyghantverkare vid armén.

GUSTAF.

Etik Palmstierna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll härefter

att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan angående tillfällig löneförbättring

under år 1920 för viss personal vid marinen samt anförde

därvid följande.

Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt

1918 års lagtima riksdag, att viss personal vid marinen skulle under

åren 1918 och 1919 komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring

enligt vissa av riksdagen godkända grunder. För bestridande av därmed

förenade kostnader anvisade riksdagen dels å tilläggsstat för år

1918 ett förslagsanslag av 1,330,000 kronor, dels ock å extra stat för

år 1919 ett förslagsanslag av 1,275,000 kronor.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 20 juni

1918 dels kungörelse angående grunder för tillfällig löneförbättring

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

under åren 1918 och 1919 för viss personal vid marinen, dels ock kungörelse

angående villkor och bestämmelser för den tillfälliga löneförbättringens

åtnjutande. (Svensk författningssamling nr 409 och 410).

Jämlikt den 14 juni 1918 av Kungl. Maj:t givet bemyndigande

hava särskilda sakkunniga tillkallats för att inom sjöförsvarsdepartementet

biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag

rörande definitiv lönereglering för marinens personal. Då emellertid

förslag härutinnan icke kan föreläggas innevarande års riksdag, torde

tillfällig löneförbättring böra utgå jämväl under år 1920. I enlighet

härmed har Kungl. Maj:t under punkten 74 av femte huvudtiteln i årets

statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition

angående beviljande av anslag till tillfällig löneförbättring lör viss

personal vid marinen, Kungl. Maj:t kunde komma att till riksdagen avlåta,

bland de extra förslagsanslagen å femte huvudtiteln för år 1920

beräkna ett belopp av 1,275,000 kronor.

Med skrivelse den 24 januari 1919 hava nu förenämnda sakkunniga,

i vilkas uppdrag ingått bland annat att framlägga förslag till den tillfälliga

löneförbättring för vissa personalgrupper, som — utöver vad

som genom beslut vid 1918 års lagtima riksdag medgivits för åren

1918 och 1919 — tilläventyrs kunde befinnas erforderlig, överlämnat förslag

till grunder för tillfällig löneförbättring under år 1920 för viss personal

vid marinen. De sakkunniga hava därvid framhållit, att, då nu

gällande, genom kungl. kungörelsen den 20 juni 1918 meddelade bestämmelser

rörande tillfällig löneförbättring för personal vid marinen icke

ägt tillämpning fullt ett år, de sakkunniga givetvis icke kunnat i förevarande

sammanhang ifrågasätta någon mera ingripande förändring i

dessa bestämmelser. Det uppgjorda förslaget till grunder för tillfällig

löneförbättring under år 1920 innebure följaktligen endast smärre jämkningar

i de nu gällande grunderna.

Över de sakkunnigas förslag har marinförvaltningen den 17 februari

1919 avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört, att förvaltningen,

som ej haft tillfälle att inhämta lokalmyndigheternas yttranden i ärendet,

icke hade något att erinra mot förslaget, men att ämbetsverket ville

ånyo framhålla vad det i utlåtande den 8 april 1918 yttrat i avseende

å grunderna för en definitiv lönereglering.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för de olikheter, som det

av de sakkunniga framlagda förslaget företer vid jämförelse med förut
-

Förslag

av 1918 års

sakkunniga.

Utlåtande av

marin -

förvaltningen.

Förslagets

do talj er.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Flaggman

(chefen för

kustartilleriet).

1917 års sakkunnigas

ståndpunkt i

frågan.

Kungi, Maj:ts proposition Nr 219.

nämnda kungörelse den 20 juni 1918 och vilka icke äro föranledda av

att löneförbättringen avser olika år eller eljest äro av rent formell

natur.

Enligt de för åren 1918 och 1919 fastställda grunderna för den

tillfälliga löneförbättringen vid marinen utgår sådan förmån icke till

personal i flaggmans tjänsteställning (chefen för kustartilleriet). Ej

heller har tillfällig löneförbättring beviljats arméns personal i generals

tjänsteställning med undantag för generalfältläkaren.

De sakkunniga, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29

juni 1917 voro tillkallade för utarbetande av förslag rörande tillfällig

löneförbättring från och med år 1918 för viss personal vid armén och

marinen, uttalade sig i sitt betänkande den 5 mars 1918, i samband

med angivande av riktlinjerna för en blivande definitiv lönereglering

för de militära beställningshavarna, även i fråga om avlöningen till

generalspersoner och flaggmän. I sådant avseende erinrade de sakkunniga,

att av de civila befattningshavare, med vilka generalspersoner och

flaggmän väl närmast vore att jämföra, endast ett fåtal fått sina avlöningar

reglerade under de senare åren; för de flesta utginge avlöningarna

enligt grunder, som fastställts år 1907 eller tidigare. En jämförelse

mellan de sålunda bestämda avlöningarna och de löneförmåner,

som tillkomme generalspersoner och flaggmän, syntes ådagalägga, att

de senare vore i avlöningshänseende ungefär jämnställda med förenämnda

civila befattningshavare.

Inom de sakkunniga hade visserligen röster höjts för att i förevarande

sammanhang borde avgivas förslag till en definitiv lönereglering

även för generalspersoner och flaggmän, att läggas till grund för en

tillfällig löneförbättring, och hade därvid särskilt av de officerare, vilka

efter vederbörligt förordnande haft att deltaga i de sakkunnigas överläggningar,

uttalats, att avlöningen för ifrågavarande beställningar borde

beräknas åtminstone till det för landshövdingar lägst utgående kontanta

lönebeloppet eller 13,000 kronor. Av skäl, som nyss anförts, och då

det syntes lämpligast, att en definitiv lönereglering för såväl nämnda

civila befattningshavare som generalspersoner och flaggmän komme till

stånd i ett sammanhang, både de sakkunniga stannat vid att icke för

det dåvarande upptaga berörda spörsmål till prövning.

I enlighet med den ståndpunkt, som 1917 års sakkunniga sålunda

intogo till frågan om en definitiv lönereglering för generalspersoner och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. * 7

flaggman, hemställde de sakkunniga icke heller om tillfällig löneförbättring

åt sådana beställningshavare.

I det utlåtande över de sakkunnigas förslag, som infordrades från

marinförvaltuingen, uttalade emellertid detta ämbetsverk ett beklagande,

att de sakkunniga ansett sig böra lämna flaggmansgraden utan löneförbättring

då liksom vid flera föregående löneregleringar för övrig militär

personal. I det protokoll, som vidfogats betänkandet, vore så vägande

skäl anförda för att denna fåtaliga personalkategori borde medtagas vid

den tillfälliga löneförbättringen, att det syntes ämbetsverket anmärkningsvärt,

att de sakkunniga likväl ansett sig kunna underlåta att avgiva

förslag härom allenast på det skäl, att de civila befattningshavare,

med vilka de sakkunniga ansett sig böra jämnställa dem, kunde komma

att få vänta på sin lönereglering. Tvärtom torde så mycket mer alla

skäl tala för att de militära löneskalorna bleve uppbyggda i ett sammanhang,

som generalspersoner och flaggmän varit i stort sett uteslutna

från löneförbättringar vid samtliga regleringar ända sedan år 1875.

Uppenbart torde åtminstone vara — anförde marinförvaltningen — att

till följd av penningvärdets fall denna personals avlöningsförmåner i

sak högst väsentligt reducerats och icke längre kunde tillnärmelsevis

förslå för de behov, som de ursprungligen varit avsedda att fylla. Under

sådana förhållanden kunde det icke anses rättvist, än mindre billigt,

att låta dessa befattningshavare allt fortfarande vänta på avlöningsförbättring.

Det överensstämde med visshet icke heller med statsintresset

att låta samtliga avlöningar utom de högsta komma i åtnjutande av

förhöjningar, motsvarande penningvärdets fall. Då det visat sig, att

konkurrensen med de privata företagen gjort sig gällande jämväl i avseende

å personalen vid marinen och armén, syntes det ligga i öppen

dag, att ett bibehållande vid försvaret av den personal, som kunde vara

skickad och vuxen att uppbära det ansvar och fylla de värv, som vore

pålagda försvarets främste målsmän både i fred och i krig, måste förutsätta

sådan slutavlöning, att den kunde vara för denna personal eftersträvansvärd

såsom ekonomiskt slutmål. Statsmakterna syntes också

hava riktigt uppfattat detta statsintresse, då de för år 1918 i motsats

mot det föregående beviljat krigstidstillägg jämväl för de högst avlönade

funktionärerna.

Marinförvaltningen hade förut framhållit, hurusom de säregna militära

tjänstgöringsförhållandena, från vilka generalspersoner och flaggmän

ingalunda vore undantagna, medförde ekonomiska uppoffringar för den

militära personalen utan motsvarighet för den civila, samt att till följd

Myndigheternas

yttranden

över

1917 års sakkunnigas

förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 219.

Kungl. Maj:ts

proposition nr

362 till 1918

års lagtima

riksdag.

härav en jämförelse med de civila befattningshavarna icke kunde utfalla

i allt riktigt. För marinförvaltningen stode det klart, att försvarets

främste målsmän icke kunde på en väl avmätt löneskala ställas lägre

än rikets landshövdingar. Då det emellertid nu gällde allenast en tillfällig

löneförbättring, ansåge sig ämbetsverket kunna inskränka sig till

att för sådant ändamål föreslå ett belopp av 1,200 kronor för marinens

flaggmän och generalsperson. Härmed skulle deras sammanlagda avlöning

kunna anses komma att ungefärligen motsvara den kontanta avlöning,

som i allmänhet tillkomme landshövding.

Beträffande arméns generalspersoner hemställde arméförvaltningen,

att även till dessa beställningshavare tillfällig löneförbättring måtte få

utgå med 1,200 kronor.

Vid frågans behandling inför Kungl. Maj:t, i samband med avlåtande

av proposition till 1918 års lagtima riksdag (nr 362) angående tillfällig

löneförbättring under åren 1918 och 1919 åt viss personal vid marinen,

framhöll jag, med avseende å den av marinförvaltningen liksom förut

hos de sakkunniga framförda jämförelsen mellan generalspersoner (flaggmän)

och landshövdingar, till en början, att sistnämnda befattningshavare

fått sina löneförmåner i huvudsak reglerade jämlikt nådigt brev den 28

november 1871 och sedermera fastställda genom beslut vid 1884 års riksdag.

Därvid tillerkändes landshövdingarna, förutom bostadsförmån, kontant

avlöning att utgå med i allmänhet 13,000 kronor och i vissa fall än högre

belopp. Landshövdingarnas löneförmåner sattes sålunda högre än den

avlöning, som ungefär samtidigt bestämdes för generalspersoner och

flaggmän. Å andra sidan borde, vad anginge övriga chefsplatser inom

den civila förvaltningen, erinras, att enligt gällande bestämmelser avlöningen

till generaldirektör såsom regel utginge med 11,000 kronor. Visserligen

hade under de senare åren en del undantag härifrån gjorts, varvid

högre avlöning tillerkänts dylika befattningshavare, men för flertalet

generaldirektörer — exempelvis cheferna för statskontoret, byggnadsstyrelsen,

generaltullstyrelsen och domänstyrelsen *) — liksom även för

generalkrigskommissarien vore avlöningen alltjämt begränsad till nämnda

belopp, 11,000 kronor.

Vad av marinförvaltningen anförts såsom motivering för förslaget

att tillerkänna generalspersoner och flaggmän tillfällig löneförbättring

funne departementschefen visserligen i och för sig äga ett visst berättigande,

men med ungefär lika fog syntes de av marinförvaltningen anförda

förhållandena kunna åberopas såsom motiv för löneförbättring åt

1 Avlöningen till domänstyrelsens chef har från och med år 1919 höjts till 15,000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

9

innehavare av åtskilliga chefsplatser inom den civila förvaltningen. Det

ville under dessa förhållanden synas, som om de sakkunniga haft goda

skäl för sin mening, att en definitiv lönereglering för såväl chefer inom

den civila förvaltningen som generalspersoner och flaggmän borde komma

till stånd i ett sammanhang och sålunda frågan om en löneförbättring

för generalspersoner och flaggmän icke för det dåvarande upptagas

till avgörande.

I enahanda riktning uttalade sig chefen för lantförsvarsdepartementet

vid avlåtande till riksdagen av proposition (nr 361) angående tillfällig

löneförbättring under åren 1918 och 1919 åt viss personal vid armén.

Något förslag rörande löneförbättring för generalspersoner och flaggmän

upptogs sålunda icke i de till riksdagen avlåtna propositionerna i

ämnet. I särskilda inom båda kamrarna väckta motioner påyrkades dock,

att tillfällig löneförbättring måtte tillerkännas nämnda beställningshavare

med 1,200 kronor för år.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition framställdes emellertid i

särskilda inom riksdagens båda kamrar väckta motioner förslag om, att

tillfällig löneförbättring måtte tillerkännas generalspersoner och flaggmän

med 1,200 kronor för år.

I utlåtande den 31 maj 1918 (nr 182) rörande den tillfälliga löneförbättringen

för viss personal vid marinen yttrade statsutskottet, att

utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka det i motionerna framlagda

förslaget. Utskottet åberopade härvid sitt samma dag avgivna utlåtande

(nr 181) angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén,

däri utskottet förklarat sig dela den av såväl de sakkunniga som departementschefen

uttalade uppfattningen, att löneförmånerna för cheferna

inom den civila förvaltningen och för generalspersoner och flaggmän

borde i ett sammanhang regleras.

Riksdagens beslut i denna punkt utföll i enlighet med utskottets avstyrkande

hemställan.

Frågan om beredande av förbättrade avlöningsförhållanden för såväl

cheferna inom den civila förvaltningen som för generalspersoner och

flaggman upptogs sedermera i samband med Kungl. Maj:ts beslut den

16 september 1918, då uppdrag lämnades 1902 års löneregleringskommitté

att verkställa utredning beträffande tillfällig lönereglering för befattningshavare

vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk, hovrätterna

och andra grenar av den civila statsförvaltningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 191 käft. (Nr 219.) 751 in 2

Motioner

i ämnet vid

1918 års lagtima

riksdag.

Statsutskottets

utlåtande.

Riksdagens

beslut.

Förslag av

1902 års löneregleringskommitté

rörande förbättrande

av

avlöningsförhållandena

för

cheferna inom

den civila förvaltningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.

Till statsrådsprotokollet för nämnda dag’ anförde nämligen chefen

för finansdepartementet beträffande de personalgrupper, som den ifrågasatta

löneregleringen borde avse, bland annat följande.

Enligt den från och med år 1919 gällande tillfälliga löneregleringen

för kommunikationsverken skulle byråchefer i dessa verk under vissa

förhållanden komma i åtnjutande av högre avlöningsförmåner än som

tillkomme en del chefer för centrala ämbetsverk. Detta torde nödvändiggöra,

att en utredning komme till stånd, huruvida icke någon löneförbättring

borde tillerkännas ej blott de centrala ämbetsverkens chefer

utan även andra befattningshavare, vilkas avlöningsförmåner vore fastställda

till samma eller högre belopp än dem, som utginge å nämnda

chefsbefattningar.

Det borde erinras, att även för de högsta beställningshavarna inom

militärväsendet en löneförbättring blivit på visst sätt ställd i utsikt, i

det att statsutskottet år 1918, vid behandling av väckta motioner om

tillfällig löneförbättring för generalspersoner och flaggmän, förklarat sig

dela »den av såväl de sakkunniga som departementschefen uttalade uppfattningen,

att löneförmånerna för cheferna inom den civila förvaltningen

och för generalspersoner och flaggmän böra i ett sammanhang regleras».

Med anledning av ovanberörda, den 16 september 1918 meddelade

uppdrag avgav löneregleringskommittén den 20 november 1918 betänkande

och förslag rörande tillfällig lönereglering för befattningshavare

vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk, hovrätterna m. m. I detta

betänkande angav löneregleringskommittén till en början, vilka särskilda

grupper av befattningshavare enligt kommitténs mening borde inbegripas

i det förslag, som det ålåge kommittén att framlägga.

I sådant avseende erinrade löneregleringskommittén, hurusom enligt

chefens för finansdepartementet berörda uttalande utredning borde åstadkommas,

huruvida icke någon löneförbättring borde tillerkännas ej blott

de centrala ämbetsverkens chefer utan även andra befattningshavare,

vilkas avlöningsförmåner vore fastställda till samma eller högre belopp

än dem, som utginge å nämnda chefsbefattningar. Sådana befattningshavare

vore statsråd, justitieråd, regeringsråd, landshövdingar m. fl., och

komme löneregleringskommittén att närmare yttra sig rörande den löneförbättring,

som syntes böra för dem ifrågakomma. Då emellertid löneregleringskommitténs

uppdrag endast avsåge befattningshavare vid den

civila statsförvaltningen, tillhörde det givetvis icke kommittén att avgiva

något förslag angående löneförbättring till de högsta beställningshavarna

inom militärväsendet, generalspersoner och flaggmän, liksom det ej heller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition Nr 219.

syntes ankomma på kommittén att föreslå några avlöningstillägg för, bland

andra, kommunikationsverkens chefer, vilkas avlöningar icke undergått

någon ändring vid de år 1918 för dessa verk åvägabragta löneregleringarna.

Beträffande de belopp, som i särskilda fall borde utgå såsom löneförbättring

för befattningshavare inom den civila förvaltningen, fann sig

kommittén böra i första hand taga hänsyn till de tillfälliga löneregleringar,

som från och med år 1919 genomförts för personalen vid de affärsdrivande

verken. I enlighet härmed föreslog kommittén för de inom centralförvaltningen

anställda manliga befattningshavarna inom de tre normalgraderna

följande löneförbättringsbelopp, nämligen:

för befattningshavare i tredje normalgraden (byråchefer m. fl.)

l, 000 kronor eller 12,3 procent å nuvarande begynnelseavlöningen, 8,100

kronor,

för befattningshavare i andra normalgraden (sekreterare, kamrerare

m. fl.) likaledes 1,000 kronor eller 17,2 procent å nuvarande begynnelseavlöningen,

5,800 kronor, samt

för befattningshavare i första normalgraden (notarier, bokhållare,

revisorer m. fl.) 900 kronor eller 22,5 procent å nuvarande begynnelseavlöningen,

4,000 kronor.

Vad beträffade befattningshavare med högre avlöning än den för

tredje normalgraden gällande, kunde visserligen, yttrade kommittén, starka

skäl anses föreligga att för åtskilliga av dessa befattningshavare föreslå

avlöningsreglering efter helt andra grunder än dem kommittén eljest

funnit sig böra tillämpa i sitt föreliggande utlåtande. Under nu givna

förutsättningar måste emellertid kommittén inskränka sig till att'' för

samtliga ifrågavarande befattningshavare föreslå en löneförbättring att

utgå med procentuellt ungefär enahanda belopp, som ifrågasatts för tredje

normalgraden. I sådana fall, då avlöningen för dylika högre befattningshavare

icke överstege 10,000 kronor, borde sålunda löneförbättringen

bestämmas till 1,200 kronor; där avlöningen utgjorde 11,000—13,000

kronor, syntes löneförbättringen böra utgå med 1,500 kronor, och för

högre avlöningar än 13,000 kronor borde löneförbättringsbeloppet sättas

till 2,000 kronor.

Enligt vad sålunda anförts, skulle den löneförbättring, som av kommittén

ansåges böra tillkomma de vid centralförvaltningen anställda befattningshavarna

med avlöning i någon av de tre normalgraderna eller

med högre avlöning än den för tredje normalgraden bestämda, i nedan

angivna fall utgå med följande belopp:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj:ts proposition Nr 219.

Nuvarande avlöning

(begynnelsea visning).

Kronor

Löneförbättring.

Kronor Procent

15,000 och högre .....................

11,000—13,000 ........................

9,000—10,000 ......................

8,100 (tredje normalgraden)

5,800 (andra x> )

4,000 (första » )

2,000

Högst 13,3

1,500

11,5—13,6

1,200

12,0—13,3

1,000

12,3

1,000

17,2

900

22,5

Vid tillämpning av dessa regler föreslog kommittén för nedan angivna

befattningshavare med högre avlöning än den för tredje normalgraden

gällande följande löneförbättringsbelopp:

överdirektör i kontrollstyrelsen, riksarkivarie,

riksbibliotekarie m. fl.............

marinöverkommissarie................................

expeditionschef, överdirektör i fångvårdsstyrelsen

m. fl...............................

statssekreterare, justitiekansler, generaldirektörer

i ett flertal verk, generalkrigskommissarie

....................................

president, överdirektör och souschef i

domänstyrelsen .......................................

justitieråd, regeringsråd.............................

landshövdingar i 22 län

generaldirektör i medicinalstyrelsen och

domänstyrelsen..........................................

landshövding i Malmöhus län..............

landshövding i Göteborgs och Bohus län

. ----~— uunciuig iui utJii i loneregie
ringskommitténs

uppdrag avsedda personalen ännu icke slutbehandlats,

vadan proposition i ämnet först senare kunde föreläggas riksdagen —- föreslagit riksdagen att under de särskilda huvudtitlarna på tilläggsstat

för år 1919 och på extra stat för år 1920 beräkna för ändamålet erforderliga

medel. På sätt av löneregleringskommittén ifrågasatts, är nämligen

avsett, att löneförbättringen skall komma vederbörande befattningshavare

till godo redan från början av år 1919.

d 9,000 kr.

avlön.

1,200

kr.

9,500 »

»

1,200

»

10,000 »

»

1,200

»

11,000 »

»

1,500

»

12,000 »

»

1,500

»

13,000 »

»

1,500

»

13,000 »

»

2,000

»

15,000 »

B

2,000

)>

15.500 »

))

2,000

17,000 »

))

2,000

»

riksdag har Kungl.

Maj:t

—

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 219.

13

Beträffande förenämnda fråga hava nu 1918 års sakkunniga anfört

följ ande.

Såsom löneregleringskommittén uttalat, både det icke tillhört densamma

att avgiva något förslag rörande löneförbättring för de högsta

beställningshavarna inom försvarsväsendet, och hade denna fråga icke

heller i annan ordning hittills varit föremål för utredning. På grund

av statsutskottets ovanberörda jfltrande i utlåtande den 31 maj 1918

samt det av chefen för finansdepartementet gjorda uttalandet den 16

september 1918 syntes emellertid berörda spörsmål nu böra upptagas till

bedömande, i syfte att 1919 års riksdag måtte komma i tillfälle att i

ett samband pröva avlöningsförhållandena för cheferna inom den civila

förvaltningen och för innehavarna av de officersbeställningar vid försvarsväsendet,

som vore avsedda för generaler och flaggmän. De sakkunniga

hade därför, i enlighet med sitt uppdrag, funnit sig nu böra till behandling

företaga frågan om löneförbättring för sistnämnda beställniugshavare.

Inom 1917 års militära avlöningssakkunniga hade, såsom ovan

nämnts, blivit ifrågasatt huruvida icke vid en definitiv lönereglering avlöningen

för generalspersoner och flaggmän borde beräknas till det för

landshövdingar hittills lägst utgående kontanta beloppet eller 13,000

kronor, och hade marinförvaltningen föreslagit i utlåtande över de sakkunnigas

förslag, att såsom tillfällig löneförbättring måtte få till nämnda

beställningshavare utgå ett belopp av 1,200 kronor.

Marinförvaltningen hade även i sitt den 14 oktober 1918 avgivna

förslag till beräknande av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel

för år 1920 förklarat sig icke kunna underlåta att på de skäl, som anförts

i dess ovannämnda utlåtande, upprepa sitt förslag, att jämväl flaggmän

och chefen för kustartilleriet måtte komma i åtnjutande av tillfällig

löneförbättning å 1,200 kronor.

Vid övervägande av detta spörsmål hade de sakkunniga stannat vid

den meningen, att under nuvarande förhållanden, då fråga förelåge om

tillfällig lönereglering för de civila ämbetsverkens chefer m. fl. högre

civila ämbetsmän, bland dem landshövdingarna, jämförelsen mellan förevarande

militära beställningshavare och landshövdingarna icke torde kunna

upprätthållas. De sakkunniga hade i stället, vad anginge beställningarna

för marinens flaggman (chefen för kustartilleriet), ansett sig böra hemställa,

att för innehavarna av dessa beställningar måtte få utgå en tillfällig

löneförbättring av 1,500 kronor för år eller samma belopp, som av 1902

års löneregleringskommittö föreslagits att såsom regel tilldelas de chefer

för civila ämbetsverk m. 11. civila befattningshavare, vilkas avlöning ut
-

1918 års

sakkunniga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.

gjorde lägst 11,000 och högst 13,000 kronor. Innehavarna av ifrågavarande

officersbeställningar skulle alltså erhålla samma löneförbättring

som flertalet generaldirektörer, generalkrigskommissarien, presidenter, justitieråd

och regeringsråd m. fl.

. Av de 6 beställningshavare, om vilka här vore fråga, hade 5 sin

förläggningsort i Stockholm och åtnjöte på grund därav inkvarteringsbidrag

med 300 kronor högre belopp, än som tillkomme den återstående.

Totalavlöningen utgjorde sålunda för de förstnämnda 12,055

kronor och för den sistnämnda 11,755 kronor. I överensstämmelse med

de grunder, som enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag nu gällde

rörande tillfällig löneförbättring för viss personal vid marinen, torde

emellertid någon åtskillnad i avseende å löneförbättringens belopp icke

böra göras mellan nämnda båda grupper av beställningshavare.

Vid bifall till de sakkunnigas förslag komme sammanlagda avlöningen

för marinens flaggmän (chefen för kustartilleriet) att uppgå till

respektive 13,555 kronor och 13,255 kronor. I procent av den hittills

utgående avlöningen komme löneförbättringsbeloppet, 1,500 kronor, att

utgöra respektive 12.4 och 12.8 procent.

Den årliga kostnaden för beredande av ifrågavarande tillfälliga

löneförbättring komme att utgöra 6x1,500 kronor eller 9,000 kronor.

Såsom ovan anförts, vore det avsett, att den tillfälliga löneförbättringen

för befattningshavare vid statens civila verk skulle utgå redan från

början av år 1919. I överensstämmelse härmed borde motsvarande, av

de sakkunniga nu föreslagna förmån för ifrågavarande officerare tillerkännas

vederbörande redan från nyssnämnda tidpunkt. I) § 1 av det uppgjorda

förslaget till grunder för tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen

för år 1920 hade bland personal, som skulle komma i åtnjutande av dylik

löneförbättring, upptagits flaggmän (chefen för kustartilleriet). Vad åter

anginge år 1919, syntes i sammanhang med avlåtande till riksdagen av

förslag rörande tillfällig löneförbättring för år 1920 åt viss personal vid

marinen böra särskilt utverkas riksdagens medgivande, att från det på

extra stat för år 1919 under riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslag

till tillfälliga löneförbättring för viss personal vid marinen

finge för år 1919 till stammen tillhörande flaggmän (chefen för kustartilleriet)

utgå tillfällig löneförbättring till belopp av 1,500 kronor för

helt år räknat, med iakttagande i tillämpliga delar av de särskilda föreskrifter,

som enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle lända till

efterrättelse beträffande den då beviljade tillfälliga löneförbättringen under

åren 1918 och 1919 för viss personal vid marinen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 219.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om löneförbättring

åt generalspersoner och flaggman ansetts böra lösas i samband

med frågan om förbättrade avlöningsförhållanden för cheferna inom

den civila förvaltningen. Sedan 1902 års löneregleringskommitté den

20 november 1918 avgivit förslag rörande tillfällig löneförbättring för

bland andra flertalet av nämnda chefer, har Kungl. Maj:t denna dag

besluta avlåtande av proposition i ämnet till riksdagen i överensstämmelse

med det av löneregleringskommittén framställda förslaget. Vid

sådant förhållande torde framställning till riksdagen nu jämväl böra

göras om beredande av tillfällig löneförbättring för flaggmän samt chefen

för kustartilleriet.

Det belopp, varmed den tillfälliga löneförbättringen åt flaggmän

och chefen för kustartilleriet skulle utgå, har av de sakkunniga föreslagits

till 1,500 kronor för år räknat eller samma belopp, som 1902

års löneregleringskommitté ansett böra i regel utgå till chefer för civila

ämbetsverk m. fl. civila befattningshavare, vilkas avlöning utgör lägst

11,000 och högst 13,000 kronor. Då Kungl. Maj:t uti sin nyssnämnda

proposition anslutit sig till löneregleringskommitténs sålunda framställda

förslag, finner jag mig böra tillstyrka, att den tillfälliga löneförbättringen

jämväl för flaggmän och chefen för kustartilleriet bestämmes till 1,500

kronor.

Av skäl, som de sakkunniga anfört, torde den sålunda föreslagna

tillfälliga löneförbättringen få utgå redan för innevarande år.

I anslutning till vad de sakkunniga föreslagit beträffande flaggmän

(chefen för kustartilleriet), hava de sakkunniga funnit sig böra taga under

övervägande, huruvida icke den löneförbättring, som genom beslut av

1918 års lagtima riksdag medgivits för kommendörer (överstar), borde i

någon mån höjas, och hava de sakkunniga därvid anfört följande.

Enligt nämnda riksdagsbeslut utgår under åren 1918 och 1919 till

kommendör (överste) en tillfällig löneförbättring av 800 kronor för år

räknat.

1917 års militära avlöningssakkunniga, vilka vid angivande av riktlinjerna

för eu blivande definitiv lönereglering yttrat sig om alla officerare

och underofficerare, med undantag av allenast generalspersoner och

flaggmän, och således även om kommendörer (överstar), hade i avseende

å dessa stannat vid att föreslå avlöningen sålunda:

lön........................................................ 7,000 kronor

dagavlöning å 8 kronor ........................ 2,920 »

Summa 9,920 kronor.

Departements
chefen.

Kommen
dörer
(överstar).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Vid beräkning av den tillfälliga löneförbättringen hade de sakkunniga

utgått från skillnaden mellan nyssnämnda 9,920 kronor och den avlöning,

som för närvarande enligt stat tillkomme kommendör (överste)

med förläggning å annan ort än Stockholm, eller 9,090 kronor (lön 6,000

kronor, inkvarteringsbidrag 900 kronor samt dagavlöning å 6 kronor

2,190 kronor); med avrundning av skillnadsbeloppet, 830 kronor, nedåt

till närmast lägre 50-tal kronor hade, såsom förut är nämnt, den tillfälliga

löneförbättringen upptagits till ett belopp av 800 kronor.

I sitt betänkande den 5 mars 1918 hade de sakkunniga anställt vissa

jämförelser mellan de av dem ifrågasatta avlöningsbeloppen för officerare

i olika tjänstegrader och de avlöningar, vilka enligt de år 1907 och

senare beslutade löneregleringarna utginge till sådana tjänstemän inom

de centrala ämbetsverken eller hos länsstyrelserna, som med hänsyn till

arbetsuppgifter och chefsställning kunde sägas vara i huvudsak likställda

med innehavarna av de olika officersbeställningarna.

Vad kommendörerna (överstarna) beträffade hade de sakkunniga anfört,

att de med den tänkta nya avlöningen skulle bliva ungefär likställda

med de chefer för centrala ämbetsverk, som erhållit ställning och benämning

av överdirektör med den högre av de för sådana befattningshavare

fastställda avlöningarna, 10,000 kronor.

Därest nu i enlighet med 1902 års löneregleringskommittés förslag

avlöningen för nyssnämnda överdirektörer komme att från och med år

1919 höjas med 1,200 kronor eller till 11,200 kronor, vore det uppenbart,

att den av 1917 års militära avlöningssakkunniga anställda jämförelsen

icke vidare kunde tillämpas. De sakkunniga ville icke heller

ifrågasätta, att den tillfälliga löneförbättringen för kommendörer (överstar)

skulle ökas i den omfattning, att dessa beställningshavare även efter

genomförandet av den tillfälliga löneregleringen för de civila verkens

chefer bleve i avlöningshänseende ungefär likställda med de högst avlönade

överdirektörerna. En viss höjning av det nu fastställda löneförbättringsbeloppet

för kommendörer (överstar), eller 800 kronor, syntes

emellertid vara ofrånkomlig. Därvid borde även tillses, att kommendörerna

(överstarna) insattes på en lämplig plats i löneskalan för officerspersonalen.

Då de sakkunniga nu funnit sig böra förorda, att från och med år

1919 flaggmän (chefen för kustartilleriet) erhålla en tillfällig löneförbättring,

som uppbringade deras avlöning till 13,255 (resp. 13,555) kronor,

samt enligt de för åren 1918 och 1919 fastställda grunderna för löneförbättringen

kommendörs (överstes) sammanlagda avlöning utgjorde

allenast 9,890 (resp. 10,190) kronor, syntes genom höjning av det nu
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung). Maj:ts proposition Nr 219.

17

varande löneförbättringsbeloppet för kommendörer (överstar) en utjämning

böra ske. Jämfördes de nuvarande, enligt stat utgående avlöningarna

i de båda högsta militära tjänstegraderna, utgjorde skillnaden

2,665 kronor. Om för flaggmansbeställningarna inedgåves en löneförbättring

av 1,500 kronor och ett så lågt löneförbättringsbelopp som 800

kronor bibehölles för kommendörs- (överste-) beställningarna, skulle nämnda

skillnad, såsom framginge av nyss anförda siffror, komma att ökas till

3,365 kronor. Vid sådant förhållande ville de sakkunniga föreslå, att den

tillfälliga löneförbättringen för kommendörerna (överstarna) upptoges med

samma belopp, 1,200 kronor, som enligt föreliggande förslag av 1902

års löneregleringskommitté skulle utgå såsom avlöningstillägg till civila

befattningshavare med en begynnelseavlöning av 9,000—10,000 kronor.

Därigenom komme skillnaden i avlöning för flaggmans- och kommendörs-

(överste-) beställningarna att bliva 2,965 kronor.

Genom en sådan höjning av löneförbättringen för kommendörerna

(överstarna) komme vidare proportionen mellan avlöningarna för kommendörer

(överstar) och kommendörkaptener av 1. graden (överstelöjtnanter)

att bliva bättre avvägd än med de för närvarande gällande bestämmelserna,

enligt vilka en alltför ringa skillnad i lönehänseende rådde

i fråga om personalen i nämnda båda grader. Detta förhållande belystes

av följande sammanställning:

Avlöning enligt

stat.

Avlöning med

inräknande av

redan medgiven

löneförbättring.

Avlöning enligt

de sakkunnigas

förslag.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kommendör (överste).......................................

9,090

6,925

9,890

8,025

10,290

8,025

Kommendörkapten av 1. graden (överstelöjtnant)...

Skillnad

2,165

1,865

2,265

I § 1 av det uppgjorda förslaget till grunder för tillfällig löneförbättring

åt viss personal vid marinen för år 1920 hade, i överensstämmelse

med vad sålunda blivit anfört, löneförbättringen för kommendörer

(överstar) upptagits till ett från 800 kronor till 1,200 kronor förhöjt

belopp.

Av enahanda skäl, som ovan åberopats till stöd för att flaggmän

(chefen för kustartilleriet) borde redan från och med 1919 års början

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 191 käft. (Nr 219.) 75i 19 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.

Departements
chefen.

Tjänstårsberäkning:

i rissa fall.

komma i åtnjutande av den föreslagna löneförbättringen, syntes beträffande

kommendörer (överstar) den nu ifrågasatta höjningen i för dem

redan beslutad löneförbättring böra utgå från början av år 1919. Detsamma

borde tydligen även gälla i fråga om sådana civilmilitära beställningshavare

(marinöverintendenten och marinöverläkaren), som enligt

fastställda grunder skulle åtnjuta löneförbättring med samma belopp som

kommendör (överste).

I sammanhang med avlåtande till riksdagen av förslag rörande

tillfällig löneförbättring för år 1920 torde sålunda böra särskilt utverkas

riksdagens medgivande, att från det på extra stat för år 1919 under

riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring

för viss personal vid marinen finge för år 1919 till kommendörer

(överstar) vid flottans eller kustartilleriets stam ävensom till marinöverintendenten

och marinöverläkaren utöver det belopp av 800 kronor,

som enligt fastställda grunder tillkomme dem såsom tillfällig löneförbättring

för nämnda år, utgå ytterligare löneförbättring till belopp

av 400 kronor för helt år räknat, med iakttagande av de för den tillfälliga

löneförbättringens åtnjutande gällande särskilda föreskrifter.

Uti den förut denna dag beslutade propositionen till riksdagen angående

tillfällig lönereglering för vissa ordinarie befattningshavare inom

den civila statsförvaltningen har, i enlighet med 1902 års löneregleringskommittés

hemställan, föreslagits, att överdirektörer och med dem likställda

måtte från och med innevarande år komma i åtnjutande av en

tillfällig löneförbättring av 1,200 kronor. Då, såsom förut nämnts,

kommendörer (överstar) ansetts böra i avlöningshänseende närmast jämställas

med nyssnämnda befattningshavare, torde den till dem ävensom

till marinöverintendenten och marinöverläkaren för närvarande utgående

tillfälliga löneförbättringen böra i enlighet med de sakkunnigas förslag

höjas från 800 kronor till 1,200 kronor för år räknat.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga hemställt, torde den

sålunda föreslagna förhöjda löneförbättringen böra utgå redan från och

med innevarande år.

Med den lydelse § 1 mom. 6 uti kungörelsen den 20 juni 1918

äger, gäller generellt, att vid tjänstårsberäkning i sådana fall, då den

tillfälliga löneförbättringens belopp är beroende av visst antal tjänstår,

hänsyn icke får tagas vare sig till den tid, varunder vederbörande löntagare

efter avsked från beställning på stat med bibehållen befordringsrätt

såsom lönlös kvarstått i flottans eller kustartilleriets stam, intill

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. May.ts proposition Nr 219.

dess beställning på stat ånyo vnnnits, eller till tid, varunder beställningshavare

åtnjutit tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner.

De sakkunniga hava ansett detta moment böra i vissa avseenden

fullständigas till sitt innehåll.

Enligt vad de sakkunniga erfarit, hade det inträffat, att vissa militära

beställningshavare, i samband med erhållande av tjänstledighet

med skyldighet att frånträda sina avlöningsförmåner från anslag under

femte huvudtiteln, förordnats att uppehålla annan statstjänst (exempelvis

vid svensk beskickning i utlandet) eller fullgöra annat offentligt uppdrag

mot ersättning av särskilt anvisade medel (exempelvis vid någon

av kristidskommissionerna). För sådana fall hade det synts de sakkunniga

rättvist, att — i likhet med vad som inom den civila statsförvaltningen

allmänt gällde beträffande åldertillägg — vederbörande militära

beställningshavare vid återinträde i tjänsten finge i fråga om rätt till

löneförbättring tillgodoräkna sig även den tid, varunder han åtnjutit

ledighet från den militära beställningen. Hade däremot någon under

tid, då han efter erhållet avsked med bibehållen befordringsrätt kvarstått

över stat bestritt tjänst eller fullgjort uppdrag av ovan angiven natur,

syntes skäl icke föreligga till någon avvikelse från det nu gällande

allmänna stadgandet.

I enlighet med vad sålunda anförts, hade de sakkunniga funnit sig

böra föreslå ett tillägg till ifrågavarande stadgande, såvitt det avsåge

avdrag vid tjänstårsberäkning av tid, varunder tjänstledighet åtnjutits

med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner, av innehåll, att den

tjänstledige icke finge i förevarande hänseende föras till last den tid,

under vilken han på grund av förordnande bestritt annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag.

I den nuvarande lydelsen av förevarande moment saknades vidare

erforderlig ledning för hur tjänstårsberäkningen skulle ske i visst fall,

då officer eller underofficer, som haft avsked från beställning på stat

och med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i flottans

eller kustartilleriets stam, ånyo tillträdde beställning på stat. Det kunde

då understundom inträffa, att någon beställning i den grad, som vederbörande

innehade vid avskedet, icke genast vore ledig och att han till

följd därav måste till eu början åtnöjas med beställning i lägre grad.

Det hade synts de sakkunniga vara med övriga principer för

tjänstårsberäkningen mest överensstämmande och i övrigt följdriktigast,

att i sådana fall vederbörande finge vid beräkning av tjänstår i den

De

sakkunniga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements
chefen.

Övergångfrån

reserven

till beställning

på stat.

Departements
chefen.

Innehavare

av viss

chefsbefattning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

lägre beställningen tillgodoräkna sig, utöver vad eljest vore medgivet,

jämväl den tjänstetid, han före avskedet uppnått i högre beställning.

Ett i överenstämmelse härmed avfattat stadgande hade av de sakkunniga

införts i § 1 mom. 6.

Mot vad de sakkunniga i nu avhandlade hänseenden föreslagit har

jag icke någon erinran att framställa.

Uti § 1 mom. 8 av kungörelsen den 20 juni 1918 angående grunder

för tillfällig löneförbättring under åren 1918 och 1919 för viss personal

vid marinen stadgas följande:

»Officer eller underofficer, som från reserven övergått till beställning på stat

“ä !I * * lV ..(leu tid>. varunder lian tillhört reserven, såsom tjänstår för erhållande av

löneförbättring tillgodoräkna sig så stor del, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt

fall bestämmes.»

Ifrågavarande stadgande torde böra utvidgas så, att det kommer

att omfatta jämväl officer eller underofficer, som från reservstat övergått

till beställning på aktiv stat.

I § 2 av kungörelsen den 20 juni 1918 stadgas, bland annat, att

tillfällig löneförbättring till den officer med kommendörs lön, som innehar

chefsbefattning i marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarbefattning

eller befattningen såsom inspektör av flottans övningar till

sjöss och åtnjuter för sådant fall utgående särskilt arvode, skall utgå

med ett årligt belopp av 650 kronor.

I avseende å detta stadgande hava de sakunniga anfört följande.

Anledningen till att icke nyssnämnda befattningshavare liksom övriga

kommendörer tillerkänts löneförbättring med 800 kronor hade varit den,

att han i sådant fall skulle hava erhållit sammanlagt högre avlöning än

flaggman.

Vid bifall till de sakkunnigas förslag om tillerkännande av löneförbättring

åt flaggman med 1,500 kronor och om höjning av kommendörs

löneförbättring till 1,200 kronor förelåge ej längre dylik anledning

att låta löneförbättringen till ovannämnde officer med kommendörs lön

utgå med lägre belopp än till övriga kommendörer eller med 1,200

kronor.

I överensstämmelse med vad sålunda blivit anfört, hade i det uppgjorda

förslaget till grunder för tillfällig löneförbättring åt viss personal

vid marinen för år 1920 icke intagits någon särskild föreskrift rörande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition Nr 219.

21

löneförbättring till ifrågavarande officer med kommendörs lön. Till

följd därav komme det allmänna stadgandet, att löneförbättringen till

kommendör skulle utgå med 1,200 kronor, att även å honom äga tilllämpning.

Den sålunda ifrågasatta förhöjningen av löneförbättringens belopp

syntes emellertid böra tillgodokomma nämnda befattningshavare, liksom

ovan föreslagits för övriga kommendörer, redan från början av år 1919,

och syntes sålunda, i sammanhang med avlåtande till riksdagen av förslag

rörande tillfällig löneförbättring för år 1920, riksdagens medgivande

särskilt böra utverkas,

att från det på extra stat för år 1919 under riksstatens femte huvudtitel

uppförda förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring för viss personal

vid marinen finge för år 1919 till den officer med kommendörs

lön, som innehade chefsbefattning i marinförvaltningen eller marinstaben,

stationsbefälhavarbefattning eller befattningen såsom inspektör av flottans

övningar till sjöss (högste befälhavare över kustflottan) och åtnjöte för

sådant fall utgående särskilt arvode, utöver det belopp av 650 kronor,

som enligt fastställda grunder tillkomme honom såsom tillfällig löneförbättring

för nämnda år, utgå ytterligare löneförbättring till belopp av

550 kronor för helt år räknat, med iakttagande av de för den tillfälliga

löneförbättringens åtnjutande gällande särskilda föreskrifter.

Vad de sakkunniga sålunda anfört ifråga om tillfällig löneförbättring

till den officer med kommendörs lön, som innehar chefsbefattning i

marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarbefattning eller

befattningen såsom inspektör av flottans övningar till sjöss och åtnjuter för

sådant fall utgående särskilt arvode, och som endast är en konsekvens

av i det föregående framställt förslag beträffande sådan löneförbättring

åt flaggmän och kommendörer, har ej föranlett annan erinran från min

sida, än att vad som yttrats om inspektören av flottans övningar till

sjöss i stället gäller högste befälhavaren över kustflottan. Enligt numera

utfärdade bestämmelser är nämligen sistnämnda befattning från

och med ingången av år 1919 permanent, och har innehavaren av densamma

fått å sig överflyttade de åligganden, vilka dittills ankommit på

bemälde inspektör. I

I § 4 av kungörelsen den 20 juni 1918 har, i enlighet med förslag

av 1917 års militära avlöningssakkunniga, för åren 1918 och 1919 såsom

löneförbättring åt marinöverdirektören upptagits ett belopp av 650 kronor.

Departements
chefen.

Marinörer
direktören.

s. 22 Kontrollera mot PDF

1917 års

sakkunniga.

1918 års

sakkunniga.

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Beträffande de skäl, som förelegat för löneförbättringens bestämmande

till detta belopp, erinrade nämnda sakkunniga, att de av mariningenjör

kårens befattningshavare, som tillhörde den s. k. egentliga

mariningenjörsdetaljen, nämligen marinöverdirektören, marindirektörer

och mariningenjörer av 1. och 2. graden samt extra mariningenjörer,

så till vida avlönades enligt de för militär personal gällande grunderna,

att dagavlöningen och inkvarteringsbidragen för befattningshavare inom

de olika tjänsteklasserna utginge med samma belopp som för officerare

av motsvarande tjänstegrad, medan däremot lönen satts något högre.

Då ifrågavarande löntagare således icke torde utan vidare kunna vid en

definitiv lönereglering inpassas i det föreslagna lönesystemet, hade de

sakkunniga ansett, att vid bestämmande av den tillfälliga löneförbättringen

för denna personal lämpligast borde användas en procentuell

beräkning. Med avseende å de höga avlöningar, som betingades vid

liknande verksamhet i enskild tjänst, syntes denna beräkning böra göras

något förmånligare än vad i åtskilliga andra fall förordats, nämligen så

till vida, att till grund för beräkningen lades avlöningen i dess helhet

(för annan ort än Stockholm och Göteborg) och ej allenast det belopp,

som motsvarade avlöningen för officer i motsvarande tjänstegrad. Om

i enlighet härmed beräkningen för marinöverdirektören, som tillhörde

kommendörs tjänsteklass, gjordes efter 9 procent, vilken procentsats

ungefär motsvarade den föreslagna löneförbättringen för kommendör,

skulle löneförbättringen för marinöverdirektören komma att utgöra

= ^ avrundat tal) 950 kronor.

Då emellertid marinöverdirektören enligt denna beräkning skulle

sammanlagt erhålla högre avlöning än flaggman, ansågo de sakkunniga

att en minskning borde göras i den tillfälliga löneförbättringens belopp.

På det att flaggmans avlöning icke skulle överskridas, borde den tillfälliga

löneförbättringen för marinöverdirektören bestämmas till 650 kronor.

I detta ämne hava de sakkunniga nu anfört följande.

På sätt förut anförts, hade de sakkunniga i sitt förevarande förslag

upptagit tillfällig löneförbättring för flaggman (chefen för kustartilleriet)

för år 1920 till ett belopp av 1,500 kronor för helt år räknat ävensom

hemställt om avlåtande till riksdagen av framställning därom, att nämnda

förmån måtte beredas vederbörande redan från och med år 1919. Likaså

hade de sakkunniga föreslagit, att löneförbättringen för kommendör

(överste) och vissa jämnställda befattningshavare måtte, likaledes från

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung1. Maj ds proposition Nr 219.

och med år 1919 räknat, få utgå med ett från 800 kronor till 1,200

kronor förhöjt årligt belopp.

För bestämmande av löneförbättringen för nämnda båda kategorier

av beställningshavare hade det av 1902 års löneregleringskommitté

framlagda förslaget rörande tillfällig lönereglering för befattningshavare

vid den civila förvaltningen tjänat de sakkunniga till ledning. Då sålunda

löneregleringskommittén föreslagit, att avlöningstillägg måtte få

utgå till belopp av 1,500 kronor för befattningshavare med avlöningar

från och med 11,000 kronor till och med 13,000 kronor och med 1,200

kronor för befattningshavare med avlöningar från och med 9,000 kronor

till och med 10,000 kronor, hade de sakkunniga ansett sig böra i förevarande

sammanhang likställa flaggmännen (chefen för kustartilleriet),

vilkas avlöning enligt stat utgör 11,755 (12,055) kronor, med civila

befattningshavare i den förra av nyssnämnda grupper och kommendörer

(överstar), som enligt stat åtnjöte en avlöning av 9,090 (9,390) kronor,

med civila befattningshavare i den senare gruppen.

I enlighet med de grundsatser, som sålunda av de sakkunniga

tillämpats i fråga om löneförbättring för marinens högsta militära beställningshavare,

och då avlöningen för marinöverdirektören, vars tjänstgöringsort

vore Stockholm, enligt stat utgjordes av: fast arvode 8,000

kronor, dagavlöning å 6 kronor = 2,190 kronor, samt inkvarteringsbidrag

(enligt för Stockholm gällande tariff) 1,200 kronor eller tillhopa

11,390 kronor, hade de sakkunniga funnit löneförbättringen för sistnämnda

beställningshavare böra bestämmas till 1,500 kronor.

I § 4 av det uppgjorda förslaget till grunder för tillfällig löneförbättring

under år 1920 för viss personal vid marinen hade nämnda

belopp uppförts såsom löneförbättring för marinöverdirektören.

Av enahanda skäl, som de sakkunniga åberopat till stöd för sitt

förslag, att den förhöjda löneförbättring, som ifrågasatts för kommendör

(överste) och vissa andra befattningshavare, måtte få utgå redan från

och med år 1919, hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att marinöverdirektören

måtte för år 1919, utöver den honom enligt fastställda

grunder tillkommande löneförbättring av 650 kronor, tillerkännas ytterligare

sådan till belopp av 850 kronor för helt år räknat.

I fråga om villkoren för åtnjutande av nämnda ytterligare förmån

ävensom rörande sättet för bestridande av den därmed förenade kostnaden

torde böra lända till efterrättelse enahanda föreskrifter, som enligt

de sakkunnigas förslag skulle gälla beträffande den för kommendörer

(överstar) och vissa andra befattningshavare ifrågasatta förhöjningen för

år 1919.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departementschefen.

Biträdande

stations
ingenjör.

Departements
chefen.

Poliskommissarien

Tid flottans

station i

Karlskrona.

19X7 års sakkunniga.

Kungl. 3Iaj:ts proposition Nr 219.

Såsom de sakkunniga anfört, har den tillfälliga löneförbättringen

för marinöverdirektören under åren 1918 och 1919 blivit begränsad till 650

kronor, på det att flaggmans avlöning icke skulle överskridas. Därest

i det föregående framställt förslag om löneförbättring för flaggmän och

kommendörer vinner bifall, torde i enlighet med de sakkunnigas förslag

avlöningsförbättring efter enahanda grunder, eller med 1,500 kronor,

böra beredas marinöverdirektören. Då löneförbättringen för nyssnämnda

befattningshavare är avsedd att tillgodokomma dem redan från och med

år 1919, torde, på sätt de sakkunniga hemställt, därav betingad fyllnad

i den marinöverdirektören för samma år tillerkända löneförbättringen böra

tillerkännas honom.

Å staten för mariningenjörkåren har från och med år 1919 uppförts

en beställningsliavare, benämnd biträdande stationsingenjör. Avlöningen

å ifrågavarande beställnmg har upptagits till samma belopp,

som utgår till miningenjör in. fl. å samma stat uppförda s. k. specialingenjörer,

nämligen lön 4,500 kronor och tjänstgöringspenningar 500

kronor samt därjämte fyra ålderstillägg, varje å 500 kronor, efter resp.

5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjänstgöring. På grund härav hava

de sakkunniga ansett jämväl tillfällig löneförbättring böra tillkomma biträdande

stationsingenjör med samma belopp, som i sådant avseende utginge

till övriga nämnda beställningshavare, eller 1,000 kronor för år

räknat; och hava de sakkunniga i § 4 i det uppgjorda förslaget till

grunder för tillfällig löneförbättring under år 1920 för viss personal vid

marinen infört stadgande härom.

Som löneförbättring med enahanda belopp syntes böra utgå jämväl

för år 1919, hava de sakkunniga hemställt om utverkande av riksdagens

medgivande därtill, att från det på extra stat för år 1919 under riksstatens

femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring

för viss personal vid marinen Ange för år 1919, till biträdande

stationsingenjör utgå tillfällig löneförbättring till belopp av 1,000 kronor

för helt år räknat, med iakttagande i tillämpliga delar av de för den

tillfälliga löneförbättringens åtnjutande gällande särskilda föreskrifter.

Jag biträder vad de sakkunniga sålunda föreslagit.

Beträffande flottans poliskår föreslogo 1917 års militära avlöningssakkunniga

tillfällig löneförbättring för all till kåren hörande personal,

och upptogs därvid i enlighet med ett av marinförvaltningen i skrivelser

den 14 december 1916 och den 5 mars 1917 framställt förslag beloppet

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

• års lagtima

riksdag.

Motion vid

1918 års

lagtima

riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

av ifrågavarande förmån till 500 kronor för poliskommissarien vid flottans

station i Karlskrona, likaledes 500 kronor för överkonstapel (hit

även hänförlig den överkonstapel, som vid Stockholms station tillika

tjänstgör såsom poliskommissarie), samt 450 kronor för konstapel.

Vad de sakkunniga i denna del hemställt godkändes av Kungl. Kungi. M^ts

Maj:t och förelädes 1918 års lagtima riksdag i förut omförmälda propo- 362P till 1918

sition (nr 362).

I en inom andra kammaren väckt motion föreslogs emellertid, dels

att de för överkonstapel och konstapel vid flottans poliskår ifrågasatta

löneförbättringsbeloppen måtte höjas med 600 kronor och alltså upptagas

med resp. 1,100 kronor och 1,050 kronor, dels ock att från erhållande

av tillfällig löneförbättring måtte uteslutas poliskommissarien

i Karlskrona och den överkonstapel i Stockholm, som tillika tjänstgör

såsom poliskommissarie. Till stöd för sistnämnda förslag anfördes i

huvudsak följande.

Befattningen som kommissarie i Karlskrona skulle enligt riksdagens

tidigare beslut indragas, då nuvarande innehavaren inom en nära framtid

avginge med pension. Befattningen innehades nämligen närmast

som en bisyssla av poliskommissarien vid Karlskrona stads poliskår, och

denne vore sålunda under alla omständigheter förhindrad att ingå på

det med löneregleringen förknippade villkor att icke utöva annan befattning.

Under dessa förhållanden syntes det riktigaste vara att icke heller

ställa en dylik fordran på ifrågavarande befattningshavare, utan i stället

avslå förslaget om löneförhöjning.

Detsamma gällde i viss mån motsvarande befattningshavande vid

flottans poliskår i Stockholm. Tidigare hade väbeln vid flottans station

i Stockholm som bisyssla utövat chefskapet över varvspolisen, men sedan

en överkonstapel förordnats att tillika tjänstgöra som poliskommissarie,

hade han helt ägnat sig åt kommissarietjänsten och utförde icke längre

överkonstapeltjänst. Detta torde emellertid icke hava varit riksdagens

avsikt, och det syntes därför riktigast, att någon förhöjning icke beviljades

åt den överkonstapel, som fullgjorde kommissarietjänst.

I sitt ovanberörda utlåtande den 31 maj 1918 (nr 182) anförde

statsutskottet, att utskottet funnit den tillfälliga löneförbättringens belopp

böra ökas med 300 kronor för överkonstapel och konstapel utöver

vad av Kungl. Maj:t föreslagits.

Vidkommande det motionsvis väckta förslaget om uteslutande av

poliskommissarie och överkonstapel, tillika tjänstgörande som kommisBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 191 käft. (Nr 219.) 75119 ‘1

Stats
utskottets
utlåtande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition Nr 219.

sarie, från erhållande av tillfällig löneförbättring hade utskottet ansett

detta förslag kunna i så måtto biträdas, att ingen löneförbättring tillerkändes

innehavaren av den å staten för flottans poliskår uppförda

poliskommissariebefattningen. Denna befattning torde, såsom närmare

framginge av motionen och av 1915 års riksdags uttalande i ärendet,

vara avsedd att indragas och upprätthölles för närvarande endast såsom

en bisyssla. Däremot borde enligt utskottets mening tillfällig löneförbättring

med 800 kronor utgå till överkonstapel, som tillika tjänstgjorde

såsom poliskommissarie, under förutsättning att befattningens innehavare

i enlighet med vad 1915 års riksdag likaledes uttalat, på samma gång

han tjänstgjorde såsom poliskommissarie även fullgjorde överkonstapels

åligganden.

RibesiuSrS Riksdagen biträdde utskottets hemställan, och i enlighet härmed

esut'' upptogs i § 4 av kungörelsen den 20 juni 1918 löneförbättringen för

personalen vid flottans poliskår sålunda:

överkonstapel ...................................................... 800 kronor

konstapel............................................................. 750 »

Skrift av polismm

issarien

A. Mårtensson.

I en till Kungl. Maj:t ställd och av varvschefen vid flottans station

i Karlskrona med underdånig skrivelse den 30 september 1918 överlämnad

skrift av den 26 augusti 1918 har poliskommissarien vid nämnda

station A. Mårtensson hemställt om vidtagande av åtgärder, i syfte att

tillfällig löneförbättring måtte honom beredas.

I ansökningen har poliskommissarien Mårtensson till en början anställt

en jämförelse mellan de avlöningsförmåner, som från och med år

1918 tillkomme de olika beställningshavarna vid flottans poliskår, och

Beställningshavare

Arvode

Kronor

Inkvar-

terings-

bidrag

Kronor

Löneför-

bättring

Kronor

2 ålders- tillägg

tillhopa

Kronor

Begyn-

nelse-

avlöning

Kronor

Slut-

avlöning

Kronor

Poliskommissarie i Karlskrona.........

1,900

400

1,900

2,300

Överkonstapel i Stockholm, tillika

tjänstgörande såsom poliskommis-

sarie .......................................

2,400

300

800

200

3,500

3,700

Överkonstapel i Stockholm...............

1,800

300

800

200

2,900

3,100

Överkonstapel i Karlskrona ............

1,800

240

800

200

2,840

3,040

Konstapel i Stockholm

1,400

240

750

200

2,390

2,590

Konstapel i Karlskrona ..................

1,400

180

750

200

2,330

2,530

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

I anslutning härtill har poliskommissarien Mårtensson i huvudsak

anfört följande.

Av sifferuppgifterna framginge, att sökanden bland poliskarens personal

vore sämst avlönad, ett förhållande som även ställde honom i

ogynnsamt läge vid den procentuella beräkningen av krigstidstillägg.

Särskilt anmärkningsvärt vore, att motsvarande befattningshavare vid

Stockholms station -— den överkonstapel, som hade att fullgöra poliskommissaries

åliggande — åtnjöte så väsentligt högre avlöning, ehuru

han icke fullgjorde mera arbete än sökanden och kanske knappast så

mycket.

Det kunde framhållas, att även sökanden i Karlskrona fullgjorde

motsvarande åligganden för överkonstapel. Sålunda måste sökanden i

regel själv verkställa alla spaningar och utredningar, vartill överkonstapel

vid andra poliskårer användes.

Den vid 1918 års riksdag väckta motionen om avslag å propositionen

rörande löneförbättring, såvitt den anginge sökanden, grundade

sig, bland annat, på det påståendet, att sökandens tjänst vid flottan vore

en bisyssla. Detta påstående stode icke i överensstämmelse med faktiska

förhållandet.

Såsom bisyssla kunde betraktas allenast en syssla, som innehavaren

kunde sköta, när han funne för gott och när hans tid så medgåve.

Den tjänst, sökanden beklädde vid flottans poliskår, fordrade daglig

tjänstgöring, även sön- och helgdagar, då andra tjänstemän i regel vore

fria. Tjänstens innehavare hade icke rätt att lämna stationen utan särskilt

tillstånd. Varje förmiddag, söckendagar, ålåge honom att förrätta

kontorstjänst. Dessutom upptoges hans tid av förhör, protokolls firning,

uppsättande av rapporter, undersökningar och spaningar, inspektion såväl

natt som dag, även sön- och helgdagar, besvär med polispersonalen

in. m. Särskilt hade sökanden att verkställa undersökningar angående

stölder å varvet, och ovanligt många personer hade i anledning av hans

rapporter årligen blivit lagförda. En tjänst med så många trägna och

bundna göromål syntes icke kunna betecknas såsom bisyssla.

Vad därefter anginge yttrandet i motionen, att poliskommissariebefattningen

i Karlskrona borde indragas, finge det anses orätt, att sökanden

skulle lida härför under den tid tjänsten av honom upprätthölles.

Sökanden, som vore berättigad kvarstå i tjänsten till (55 års ålder, uppnådde

först år 1918 60 års ålder.

Proportionen emellan sökandens och övriga polismäns vid flottan

avlöning vore orättvis, även om hänsyn toges därtill, att sökanden

samtidigt vore kommissarie vid Karlskrona stads poliskår. Att dessa

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Majds proposition Nr 219.

befattningar vore förenade i en person, kunde endast vara till fördel för

kronan, enär polisundersökningar ute i staden angående kronans angelägenheter

lättast kunde av sökanden utföras, utan att handräckning för

varje gång behövde begäras hos stadens polismyndighet. Under den tid, sökanden

innehaft båda befattningarna, hade detta icke varit till någon

olägenhet för kronan, ty stadsmyndigheterna hade städse ansett, att han

i första rummet skulle tjäna flottan. Befattningen vid stadens poliskår

inskränkte sig huvudsakligen till besvär med polispersonalen och avgivande

av rapporter i ärenden, för vilka särskild undersökning ej vore

erforderlig. Alla undersökningar utfördes nämligen genom stadsfiskalen

och detektiva polisen.

Med åberopande av det sålunda anförda hemställde sökanden, att

Kungl. Maj:t täcktes till 1919 års riksdag avlåta proposition om lönereglering

för honom såsom poliskommissarie vid flottans station i

Karlskrona, i syfte att sökanden finge skälig ersättning för sitt arbete

i kronans tjänst. Härvid borde avlöningen bestämmas lika med den,

som utginge till motsvarande befattningshavare vid Stockholms station,

eller i det närmaste lika, om nu denne senares arbete nödvändigt skulle

värdesättas högre. I varje fall borde löneförbättringsbeloppet icke sättas

lägre än 1,000 kronor årligen.

Löneregleringen syntes böra beräknas från 1918 års början, då övriga

polismän vid flottan kommit i åtnjutande av löneförbättring, och

syntes saken, vad den gångna tiden anginge, lämpligen kunna regleras

genom personligt lönetillägg.

Varvschefen

vid flottans

station i

Karlskrona.

I sitt yttrande över ansökningen har varvschefen i Karlskrona anfört

följande.

Mårtensson hade alltsedan den 27 oktober 1886 tjänstgjort såsom

poliskommissarie vid flottans station i Karlskrona. Under denna sin

snart 32-åriga tjänstetid hade han städse fullgjort sina tjänsteåligganden

med nit och skicklighet samt visat mycket god omdömesförmåga, lugn

och fasthet vid utövandet av sin grannlaga befattning, varigenom

han på ett förtjänstfullt sätt bidragit till åstadkommande av den goda

anda, plikttrohet och disciplin, som förefunnes hos stationens polispersonal.

Visserligen förenade sökanden befattningen såsom poliskommissarie

vid flottan med likartad befattning i Karlskrona stads tjänst, men

denna förening av befattningar hade visat sig icke vara till nackdel

utan till fördel för kronan, enär densamma underlättat samarbete mellan

flottans och stadens poliskårer vid de ofta förekommande fall, då sådant

samarbete varit och vore nödvändigt. Då poliskommissariebefattningen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung]. Maj:ts proposition Nr 21!).

vid stationen vore krävande och de med densamma förenade göromålen

år efter år ökats och alltjämt ökades, syntes befattningen icke kunna

betraktas såsom en bisyssla till tjänsten såsom poliskommissarie i Karlskrona

stads poliskår, och ansåge varvschefen därför, att de med ifrågavarande

statsbefattning förenade avlöningsförmånerna av sammanlagt

2,300 kronor numera måste anses alltför knappt tillmätta.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 18 oktober 1918 förklarat,

att sökandens avlöningsförmåner, vilka senast reglerats vid 1902 års

riksdag, måste synas för knappt tilltagna, jämförda med dem, som åtnjötes

av hans underlydande av poliskårens till Karlskrona station hörande

personal. Av dessa senare uppbure exempelvis poliskonstapel

sammanlagt, förutom ålderstillägg, 2,330 kronor, medan sökandens arvode

uppginge till, förutom ålderstillägg, allenast 1,900 kronor. I enlighet

härmed och jämväl med åberopande av ämbetsverkets ovan omnämnda,

i ämnet den 14 december 1916 och 5 mars 1917 avgivna förslag, ansåge

marinförvaltningen, att poliskommissarien borde erhålla tillfällig

löneförbättring med samma belopp som överkonstapel. På de av sökanden

och av varvschefen anförda skäl syntes den omständigheten, att

sökanden bestrede tjänst hos Karlskrona stad, icke i förevarande fall få

utgöra hinder för löneförbättringens åtnjutande.

Marinförvaltningen hemställde alltså, det täcktes Kungl. Maj:t

föreslå riksdagen .att i så måtto bifalla ansökningen, att sökanden av

det förslagsanslag för tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen,

som torde komma att beviljas för år 1920, tillerkändes ett årligt

lönetillägg av 800 kronor att utgå utan hinder därav, att sökanden tillika

bestrede syssla vid Karlskrona stads poliskår.

Genom nådigt beslut den 8 november 1918 har Kungl. Maj:t förordnat,

att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till arméns och

marinens avlöningssakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet

av de sakkunnigas uppdrag.

I anledning därav hava de sakkunniga anfört följande.

De skäl, som av poliskommissarien Mårtensson och av vederbörande

marinmyndigheter åberopats till stöd för ett förnyat upptagande av frågan

om tillfällig löneförbättring för poliskommissarien vid flottans station

i Karlskrona, hade de sakkunniga funnit vara välgrundade. Det

torde kunna antagas, att dessa skäl icke varit kända, när frågan behandlades

vid 1918 års lagtima riksdag. Därvid torde hänsyn icke

kunnat tagas bland annat till vad numera blivit upplyst därom, att den

Marinförralt
ningen.

1918 års

sakkunniga.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

ifrågavarande beställninghavarens arbetstid till större delen toges i anspråk

av hans anställning i statens tjänst och att hans syssla vid Karlskrona

stads polis vore relativt mindre krävande.

De sakkunniga ansåge sig jämväl böra anmärka, att, därest löneförbättring

medgåves innehavaren av poliskommissariebeställningen vid

flottans station i Karlskrona, såsom villkor för löneförbättringen givetvis

skulle gälla det allmänna stadgandet, att med beställningen icke finge

förenas tjänst å kommuns stat, såframt ej densamma vid prövning i

vederbörlig ordning befunnes ej inverka hinder ligt för tjänstgöringen

vid försvarsväsendet.

Vad beträffade storleken av den löneförbättring, som här kunde

böra ifrågakomma, ansåge de sakkunniga i likhet med marinförvalt.

ningen, att densamma skäligen borde sättas till 800 kronor för år eller

enahanda belopp, som redan för åren 1918 och 1919 fastställts för den

överkonstapel vid Stockholms station, som tillika tjänstgjorde såsom

poliskommissarie, och övriga överkonstaplar vid flottans poliskår.

Poliskommissariens i Karlskrona sammanlagda avlöningsförmåner

skulle, med inräknande av tillfällig löneförbättring å nyss angivna belopp,

komma att uppgå till 2,700 kronor såsom begynnelseavlöning och 3,100

kronor såsom slutavlöning, således respektive 800 och 600 kronor

mindre än motsvarande avlöningsbelopp för nyssnämnde överkonstapel

vid Stockholms station, med vilken poliskommissarien anhållit att få bliva

likställd.

I § 4 i det uppgjorda förslaget till grunder för tillfällig löneförbättring

under år 1920 för viss personal vid marinen hade de sakkunniga

uppfört ett löneförbättringsbelopp av 800 kronor för poliskommissarie vid

flottans station i Karlskrona.

Vad anginge poliskommissarie Mårtenssons anhållan, att löneförbättring

måtte beredas honom redan från början av år 1918 och att frågan

härom måtte ordnas genom äskande hos riksdagen av särskilt personligt

lönetillägg åt Mårtensson för de år, som komme att förflyta, innan tillfällig

löneförbättring bleve upptagen för hans innehavande beställning,

funne sig de sakkunniga allenast på det sätt kunna tillstyrka framställningen

i denna del, att de sakkunniga, i likhet med vad som föreslagits

beträffande vissa andra beställningshavare, hemställde om utverkande av

riksdagens medgivande därtill, att från det på extra stat för år 1919

under riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till tillfällig

löneförbättring för viss personal vid marinen finge för år 1919 till

Mårtensson utgå tillfällig löneförbättring till belopp av 800 kronor för

år räknat, med iakttagande i tillämpliga delar av de särskilda föreskrifter,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

som enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle lända till efterrättelse

beträffande den då beviljade tillfälliga löneförbättringen under

åren 1918 och 1919 för viss personal vid marinen.

Frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt poliskommissarien

vid flottans station i Karlskrona har med hänsyn till den nu

förebragta utredningen om arten och omfattningen av bemälde befatt.

ningshavares tjänståligganden ävensom om hans verksamhet vid Karlskrona

stads polis onekligen kommit i ett annat läge än då den näst

lidet år förelåg till prövning. Såsom de sakkunniga framhållit, har

nämligen nu blivit upplyst, att ifrågavarande befattningshavares arbetstid

till större delen tages i anspråk av hans anställning i statens tjänst,

under det att hans syssla vid Karlskrona stads polis efter allt att döma

är av betydligt mindre krävande beskaffenhet. I övrigt torde också

böra beaktas, att varvschefen i sitt yttrande lämnat ett gott vitsord beträffande

det sätt, på vilket befattningens nuvarande innehavare, poliskommissarien

Mårtensson, under lång tid förvaltat sin syssla. Ej heller

må förbises att varvschefen funnit förenandet av berörda bägge befattningar

så mycket mindre hinderligt för statstjänsten, som denna förening

av tjänster tvärtom underlättat samarbetet mellan flottans och

stadens poliskårer.

Med hänsyn till de skäl, som sålunda och i övrigt förebragts, anser

jag i likhet med myndigheterna välgrundad anledning föreligga att tillfällig

löneförbättring beredes ifrågavarande befattningshavare. Givetvis

bör därvid jämväl beträffande honom såsom villkor för löneförbättringen

gälla stadgandet, att med beställningen icke må förenas tjänst å kommuns

stat, så framt ej densamma vid prövning i vederbörlig ordning

befinnes ej inverka hinderligt för tjänstgöringen vid försvarsväsendet.

I avseende å beloppet av löneförbättringen ansluter jag mig till de

sakkunnigas förslag att den bestämmes till 800 kronor för år.

.lag tillstyrker likaledes i enlighet med de sakkunniga, att denna

löneförbättring må utgå jämväl för år 1919.

Beträffande frågan om tillfällig löneförbättring åt personal, vars

kontanta avlöning utgår endast i form av arvode, uttalade 1917 års

militära avlöningssakkunniga, att löneförbättring borde tillkomma allenast

innehavare av befattningar, som toge innehavarens hela arbetstid i anspråk

och för vilka avlöningen utgjordes av endast arvode eller av arvode

jämte andra naturaförmåner än kost. Vad angår storleken av den tillfälliga

löneförbättringen till arvodestagare, föreslogo nämnda sakkunniga,

Departements
chefen.

Arvodes
tagare.

1917 års

sakkunniga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Kungl. Maj:ts

proposition

nr 362 till

1918 års lagtima

riksdag.

Riksdagen.

Nuvarande

bestämmelser.

1918 års

sakkunniga.

att densamma i regel skulle beräknas efter 20 procent av de enligt

Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i stat uppförda arvodesbeloppen,

dock med bortseende i förekommande fall från ålderstillägg och med

avrundning till närmast lägre med 25 delbart antal kronor. Beträffande

sjörullföringspersonalen ansågo emellertid de sakkunniga, med hänsyn

till omfattningen av denna personals göromål, en något högre löneförbättring

vara nödvändig.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit i fråga om löneförbättringens

belopp lades till grund för Kungl. Maj:ts i proposition (nr 362) till

1918 års lagtima riksdag avlåtna'' förslag. Därvid ansågos emellertid

musikledarna vid flottans stationer, för vinnande av större likställighet

med motsvarande personal vid armén, böra komma i åtnjutande av

löneförbättring enligt en gynnsammare beräkningsgrund, än av de sakkunniga

ifrågasatts.

Kungl. Maj:ts framställning i den del, varom nu är fråga, föranledde

icke någon erinran från riksdagens sida.

Enligt § 5 av kungörelsen angående grunder för tillfällig löneförbättring

under åren 1918 och 1919 för viss personal vid marinen

äga på grund härav nedan angivna arvodestagare, där befattningen icke

innehaves av officer eller underofficer vid flottans eller kustartilleriets

stam, under år 1919 uppbära tillfällig löneförbättring med följande belopp

för helt år räknat:

sj öru 11 fö ringsbefäl havare........................................... med 912 kronor 50 öre

sjörullföringsbiträde..................................................................... med 730 kronor

bibliotekarie vid marinstaben................................................ » 350 »

musikdirektör (musikledare) vid flottans stationer........... » 800 »

Vid avgivande av föreliggande förslag hava de sakkunniga anfört,

att de ansåge anledning icke föreligga att för år 1920 föreslå någon

ändring i de sålunda fastställda beloppen annat än beträffande bibliotekarien

vid marinstaben. Den nu till denne utgående löneförbättringen

hade bestämts enligt ovannämnda, för såväl arméns som marinens personal

tillämpade huvudregel, d. v. s. till 20 procent på det i stat fastställda

arvodet, med viss avrundning nedåt. De sakkunniga hade emellertid

funnit den löneförbättring, som sålunda tillerkänts nämnde befattningshavare

— liksom den enligt samma grunder bestämda löneförbättringen

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition Nr 219.

för ett flertal arvodestagare vid armén — vara väl knappt tillmätt. På

grund därav och i anslutning till vad av 1902 års löneregleringskommitté

i dess ovanberörda betänkande föreslagits beträffande en del jämförliga

arvodestagare vid den civila förvaltningen, hade de sakkunniga — i

överensstämmelse med vad de föreslagit beträffande motsvarande personal

vid armén med arvoden av 3,000 kronor eller därunder — ansett sig

böra hemställa, att den tillfälliga löneförbättringen för bibliotekarien vid

marinstaben måtte för år 1920 beräknas efter 25 procent i stället för 20

procent av det till 1,800 kronor uppgående arvodet enligt stat, eller

alltså till 450 kronor för helt år räknat.

I den förut denna dag beslutade propositionen angående tillfällig

lönereglering för vissa ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen

har, i enlighet med 1902 års löneregleringskommittés hemställan,

föreslagits, att till en del med bibliotekarien vid marinstaben

jämförliga civila arvodestagare skall utgå tillfällig löneförbättring med

25 procent av arvodena enligt stat. Vid sådant förhållande finner jag

mig böra tillstyrka, att ifrågavarande bibliotekarie kommer i åtnjutande

av tillfällig löneförbättring efter enahanda beräkningsgrund.

I likhet med vad som av riksdagen medgivits för åren 1918 och

1919, torde enligt de sakkunnigas mening jämväl för år 1920 riksdagens

medgivande böra inhämtas därtill, att tillfällig löneförbättring må utgå

till marindirektören av l:a graden i flottan Carl Eric Richson med enahanda

belopp som till marindirektör av 1. graden på stat och till sergeanten

över stat vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist med enahanda

belopp som till tyghantverkare vid armén.

Med erinran att den tillfälliga löneförbättringens belopp för tyghantverkare

skulle enligt den förut i dag beslutade propositionen rörande

viss personal vid armén utgöra 850 kronor, biträder jag förevarande

förslag.

De sakkunniga hava ansett, att för åtnjutande av tillfällig löneförbättring

under år 1920 borde, i likhet med vad som föreskrivits beträffande

motsvarande förmån under åren 1918 och 1919, beträffande annan personal

än marinläkare av 2. graden samt mariningenjörs- och marinläkarstipendiater

stadgas följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att med beställning eller befattning, för vilken löneförbättring utginge,

icke finge förenas annan till den civila förvaltningen hörande tjänst å

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 191 käft. (Nr 219.) 7Bi i# 5

Departements
chefen.

Två särskilda

befattningshavare.

Departements
chefen.

Avlönings
villkor.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kutigl. May.ts proposition Nr 219.

Departements
chefen.

Kostnads
beräkning.

De sakkunniga.

rikets stat än gymnastiklärarbefattning eller annan tjänst å riksdagens

stat; samt

att med sådan beställning eller befattning ej keller finge förenas vare

sig annan till den militära förvaltningen körande befattning eller gymnastiklärarbefattning

eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller bkvit registrerat såsom aktiebolag, eller

befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag som helst, såframt ej, vad anginge beställningseller

befattningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl. Maj:t

ock, vad anginge innehavare av annan beställning eller befattning, den

som ägde tillsätta beställningen eller befattningen, uppå därom gjord

framställning ock efter prövning, att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller

befattning ej kunde anses inverka hederligt för tjänstgöringen vid försvarsväsendet,

funne tjänsten, uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tillsvidare bibehållas.

Tillika borde förklaras, att en var, som under år 1920 tillträdde

beställning eller befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser

för den tillfälliga löneförbättringens åtnjutande skulle gälla, skulle vara

pliktig underkasta sig samma villkor och bestämmelser^ ävensom att

förutvarande innehavare av dylika beställningar eller befattningar, vilka

icke före viss av Kungl. Maj:t fastställd tid anmälde, att de ville underkasta

sig nyssnämnda villkor och bestämmelser och som icke lagligen

kunde därtill förbindas, icke skulle för år 1920 eller någon del därav

uppbära tillfällig löneförbättring.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit i avseende å villkor och bestämmelser

för den tillfälliga löneförbättringen har icke givit mig anledning

till erinran.

Såsom förut nämnts, är till tillfällig löneförbättring för viss personal

vid marinen å extra stat för år 1919 under riksstatens femte huvudtitel

uppfört ett förslagsanslag av 1,275,000 kronor.

De sakkunniga hava ansett, att de smärre jämkningar i grunderna

för den tillfälliga löneförbättringen, som av de sakkunniga föreslagits, icke

syntes påkalla vare sig någon framställning till riksdagen om anvisande

på tilläggsstat för år 1919 av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål

eller någon ändring i anslagsberäkningen, såvitt anginge år 1920.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

35

Nyssnämnda belopp, 1,275,000 kronor, borde därför äskas att såsom förslagsanslag

utgå även på extra stat för år 1920.

De sakkunnigas förslag i förevarande avseende finner jag mig böra

tillstyrka.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) till beredande av tillfällig löneförbättring under år 1920 åt viss

personal vid marinen bevilja under femte huvudtiteln på extra stat för

år 1920 ett förslagsanslag av 1,275,000 kronor;

b) godkänna de vid detta protokoll såsom Bil. A fogade grunder

för den tillfälliga löneförbättringens utgående;

c) dels besluta, att beträffande annan personal än marinläkare av

2. graden samt mariningenjörs- och marinläkarstipendiater skola för åtnjutande

av den tillfälliga löneförbättringen gälla följande villkor och

bestämmelser, nämligen

att med beställning eller befattning, för vilken löneförbättring utgår,

ej må förenas annan till den civila förvaltningen hörande tjänst

å rikets stat än gymnastiklärarbefattning eller annan tjänst å riksdagens

stat; samt

att med sådan beställning eller befattning ej heller må förenas vare

sig annan till den militära förvaltningen hörande befattning eller gymnastiklärarbefattning

eller tjänst å kommuns stat eller uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller

befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag som helst, såframt ej, vad angår beställningseller

befattningshavare, som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl. Maj:t

och, vad angår innehavare av annan beställning eller befattning, den,

som äger tillsätta beställningen eller befattningen, uppå därom gjord

framställning och efter prövning, att ifrågavarande tjänst, uppdrag eller

befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid försvarsväsendet,

finner tjänsten, uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tillsvidare bibehållas;

dels förklara, att en var, som under år 1920 tillträder beställning

eller befattning, å vilken omförmälda villkor och bestämmelser för den

tillfälliga löneförbättringens åtnjutande skola gälla, skall vara pliktig

underkasta sig samma villkor och bestämmelser, ävensom att förutvarande

innehavare av dylika beställningar eller befattningar, vilka icke

Departements
chefen.

Samman
fattning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

före viss av Kungl. Maj:t fastställd tid anmäla, att de vilja underkasta

sig nyssnämnda villkor och bestämmelser och som icke lagligen kunna

därtill förbindas, icke skola för år 1920 eller någon del därav uppbära

tillfällig löneförbättring;

d) medgiva, att från det på extra stat för år 1919 under femte

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring för viss

personal vid marinen må för år 1919 till nedan angivna befattningshavare

utgå tillfällig löneförbättring med följande belopp, för helt år

räknat, nämligen

till stammen tillhörande flaggmän samt till chefen för kustartilleriet.

..................................................................................... 1,500 kronor

» flottans resp. kustartilleriets stam tillhörande kommendörer

och överstar ävensom till marinöverintendenten

och marinöverläkaren, utöver det belopp av 800 kronor,

som enligt fastställda grunder tillkommer dem

såsom tillfällig löneförbättring för år 1919, ytterligare

» den officer med kommendörs lön, som innehar chefsbefattning

i marinförvaltningen eller marinstaben, stationsbefälhavarebefattning

eller befattningen såsom

högste befälhavare över kustflottan och åtnjuter för

sådant fall utgående särskilt arvode, utöver det belopp

av 650 kronor, som enligt fastställda grunder tillkommer

honom såsom tillfällig löneförbättring för år

1919, ytterligare......................................................................

» marinöverdirektören, utöver den honom enligt fastställda

grunder för år 1919 tillkommande löneförbättring

av 650 kronor, ytterligare..........................................

» biträdande stationsingenjör.................................................... 1,000 ))

» poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona

A. Mårtensson ......................................................................... 800 »

allt med iakttagande i tillämpliga delar av de för den tillfälliga

löneförbättringens åtnjutande gällande särskilda föreskrifter;

e) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för år 1920 utgå till

marindirektören av 1. graden i flottan Carl Eric Richson med enahanda

belopp som till marin direktör av 1. graden på stat och till sergeanten

över stat vid kustartilleriet Anders Gustaf Sjöqvist med enahanda belopp

som till tyghantverkare vid armén.

400 »

550 »

850 »

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall, och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Ridderstad.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Klingl. Maj:ts proposition Nr 219.

Bil. A.

Grunder

för

tillfällig löneförbättring under år 1920 för viss personal vid marinen.*)

§ L

1. Flottans och kustartilleriets stam tillhörande officerare och underofficerare

ävensom underofficerskorpraler med lön i 1. lönegraden för

manskap äga med de undantag och enligt de särskilda bestämmelser,

som nedan stadgas, uppbära tillfällig löneförbättring för år 1920 för den

beställning, i vilken lön på stat åtnjutes, med följande belopp för helt

år räknat:

flaggman och chefen för kustartilleriet ......................

kommendör och överste....................................................

kommendörkapten av 1. graden och överstelöjtnant

kommendörkapten av 2. graden och major

kapten av 1. klassen, som vid årets början uppnått

följande antal tjänstår:

minst 3 och mindre än 6 ....................................

minst 6 och mindre än 9 ...................................

minst 9........................................................................

kapten av 2. klassen, som vid årets början uppnått

följande antal tjänstår:

mindre än 3..............................................................

minst 3 och mindre än 6 ....................................

minst 6 och mindre än 9 ..................................

minst 9......................................................................

löjtnant, som vid årets början uppnått följande antal

tjänstår:

minst 3 och mindre än 6 ...................................

minst 6 och mindre än 9 ....................................

minst 9..........................................

med kronor 1,500: —

» )) 1,200: —

» » 1,100: —

» » 750: —

» )) 50: —

» » 550: —

» » 1,050: —

» » 550: —

» 1,050: —

» » 1,550: —

» » 2,050: —

» t> 400: -

» y> 800: —

» » 1,200: —

*) Avvikelserna från nu gällande grunder äro utmärkta med kursiv stil.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219,

39

underlöjtnant (fänrik), som vid årets början uppnått

följande antal tjänstår:

mindre än 3.............................................................

minst 3.......................................................................

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden), som vid

årets början uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3...............................................................

minst 3 och mindre än 6 ...................................

minst 6 och mindre än 9 .................................

minst 9 och mindre än 12....................................

minst 12 ...................................................................

underofficer av 2. graden, som vid årets början uppnått

följande antal tjänstår:

mindre än 3...............................................................

minst 3 och mindre än 6 ..................................

minst 6 och mindre än 9 ..................................

minst 9 och mindre än 12....................................

minst 12 .....................................................................

underofficer av 3. graden, som vid årets början uppnått

följande antal tjänstår:

minst 3 och mindre än 6 ....................................

minst 6 och mindre än 9 ...................................

minst 9........................................................................

underofficerskorpral, som vid årets början uppnått

följande antal tjänstår:

mindre än 3.............................................................

minst 3 och mindre än 6 ..................................

minst 6 och mindre än 9 ....................................

minst 9......................................................................

med kronor

» »

» »

» »

» »

» »

» »

» »

)) B

» »

)) »

)) ))

» »

)) »

» »

» ))

» ))

)> »

» ))

100: —

400: —

300: —

500: —

700: —

900: —

1,100: —

75: —

275: —

475: —

675: —

875: —

200: —

400: —

600: —

125: —

325: —

525: —

725: —

2. I de fall, då löneförbättringens belopp enligt mom. 1 är beroende

på antalet tjänstår, skall, med iakttagande av vad nedan i denna § sägs,

såsom tjänstår beräknas:

för underlöjtnant (fänrik): tiden från utnämningen till officer, vare

sig beställning på stat erhållits genast vid utnämningen eller senare;

för löjtnant, kapten eller underofficer: den tid, varunder en var på

grund av fullmakt eller konstitutorial innehaft beställning på stat inom

sin tjänstegrad, oavsett huruvida beställningen, vad kaptener angår, tillhört

1. eller 2. löneklassen; samt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majds proposition Nr 219.

för underofficerskorpral: den tid, varunder han innehaft lön i 1. lönegraden

för manskap.

3. För erhållande av löneförbättring enligt mom. 1 äger nedannämnda

personal tillgodoräkna sig tjänstår i lägre än innehavande grad

enligt följande grunder:

löjtnant, som varit underlöjtnant (fänrik) utöver 3 år: högst 3 år

av den överskjutande tiden;

kapten, som under sin föregående tjänstetid uppnått mer än 9 på

ovan angivet sätt beräknade tjänstår såsom löjtnant: högst 3 år av den

överskjutande tiden;

underofficer av 3. graden: den tid, varunder han innehaft lön i 1.

lönegraden för manskap;

underofficer av 2. graden, som före befordran till underofficer av

2. graden uppnått mer än 3 tjänstår i beställning med lön i 1. lönegraden

för manskap eller i beställning såsom underofficer av 3. graden:

högst 9 år av den överskjutande tiden;

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden), som under sin föregående

tjänstetid uppnått mer än 3 på ovan angivet sätt beräknade

tjänstår såsom underofficer av 2. graden: hela den överskjutande tiden.

4. Officer eller underofficer, som överflyttats från armén till marinen

eller från flottan till kustartilleriet (Karlskrona artillerikår) eller omvänt,

må, därest vid överflyttningen intet avbrott i anställningen ägt rum,

såsom tjänstår tillgodoräkna sig tiden för anställning i den förra beställningen,

med iakttagande av de i dessa grunder i övrigt givna bestämmelser

rörande sådan tjänstårsberäkning.

5. Vid beräkning enligt mom. 2 eller 3 av tjänstår i beställning med

lön i l:a lönegraden för manskap må underofficerskorpral och underofficer

av 3:e eller 2:a graden endast tillgodoräkna sig sådan tid, som i omedelbar

följd infallit närmast före hans befordran till underofficersbeställningen,

men oberoende av huruvida tjänstgöringen fullgjorts vid flottan eller

kustartilleriet.

6. Den tid, varunder officer eller underofficer, efter erhållet avsked,

med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i flottans eller

kustartilleriets stam, intill dess beställning på stat ånyo vunnits, får icke

inräknas vid tjänstårsberäkning enligt dessa grunder. Vad sålunda

stadgats, gäller jämväl beträffande tid, varunder officer eller underofficer

åtnjutit tjänstledighet med frånträdande av samtliga avlöningsförmåner,

dock att härvid icke md föras honom till last den tid, under vilken han

på grund av förordnande bestritt annan statens tjänst eller fullgjort annat

offentligt uppdrag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Officer eller underofficer, som, efter erhållet avsked, med bibehållen

befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i flottans eller kustartilleriets stam

och sedermera tillträder beställning på stat i lägre grad än den, han vid

avskedet innehade, äger vid beräkning av tjänstår i förstnämnda beställning,

utöver vad eljest är medgivet, tillgodoräkna sig föregående tjänstetid i högre

beställning.

7. 1 vad mån föregående tjänstetid må för erhållande av löneförbättring

tillgodoräknas av officer eller underofficer, som erhållit avsked

i annan ordning än i mom. 6 sägs och därefter vunnit förnyad anställning

med lön på stat, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning i varje

särskilt fall.

8. Officer eller underofficer, som från reservstat eller reserv övergått

till beställning på aktiv stat, må av den tid, varunder han tillhört reserven,

såsom tjänstår för erhållande av löneförbättring tillgodoräkna sig

så stor del, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes.

9. Därest efter 1918 års ingång innehavare av underofficersbeställning

befordrats eller befordras till officer med lön på stat, skall sådan

officer, utan hinder av vad i mom. 1 är stadgat, äga uppbära tillfällig

lönetörbättring med så stort belopp, att hans sammanlagda avlöning

såsom officer icke kommer att understiga den avlöning, som vid befordringstillfället

tillkommit honom å underofficersbeställningen, däri inräknat

den tillfälliga löneförbättringen.

10. Underofficer av stammen, som blivit förordnad att med månadslön

å varvsstat tjänstgöra å flottans varv, äger, sedan han åter tillträtt

avlöning å underofficerskårens stat, för erhållande av löneförbättring

tillgodoräkna sig den tid, anställningen vid varvet varat.

11. Underofficer av 2. graden, som under tjänstetid såsom underofficerskorpral

vid kustartilleriet uppflyttats till beställning i 1. lönegraden

för manskap efter kortare anställningstid än 72 månader, må

för erhållande av löneförbättring allenast tillgodoräkna sig högst 9 år

av den tid utöver 3 år, som förflutit efter eu tjänstetid vid kustartilleriet

av 72 månader och varunder han innehaft lön i 1. lönegraden för

manskap.

12. Underofficer av 2. graden vid kustartilleriet, som vid armén

eller Karlskrona artillerikår vunnit kompetens till underofficersbeställning

oeh i samband med kustartilleriets törsta uppsättande dit överflyttats,

och vilken efter sålunda vunnen kompetens varit under mer än G år anställd

vid något av arméns truppförband, vid Karlskrona artillerikår eller

vid kustartilleriet, må för erhållande av löneförhöjning tillgodoräkna sig

högst 9 år av den överskjutande tiden.

Bihang till riksdagens protokoll 1911). 1 samt. 191 haft. (Kr 219.) 751 19 G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

§ 2.

Följande flottans stam tillhörande militära beställningshavare äga,

med iakttagande i tillämpliga delar av övriga i dessa grunder givna bestämmelser,

uppbära tillfällig löneförbättring sålunda:

underofficer, som blivit förordnad att med månadslön å varvsstat

tjänstgöra å flottans varv, med enahanda belopp, som skolat tillkomma

honom, därest han fortfarande uppburit avlöning å underofficerskårens

stat,

kock eller hovmästare, korpral, som tillerkänts avlöning lika med

underofficer av 2. graden, med ett årligt belopp av 75 kronor, samt

kock eller hovmästare, korpral, som tillerkänts lön i 1. lönegraden

för manskap, med ett årligt belopp av 125 kronor.

§ 3.

Marinöverintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1.

och 2. graden samt marinunderintendent äga uppbära tillfällig löneförbättring

efter enahanda grunder, som gälla för flottans officerare inom

motsvarande tjänstegrad; skolande därvid iakttagas,

att tjänstår såsom marinunderintendent räknas från första utnämningen,

vare sig beställning på stat erhållits genast vid utnämningen

eller senare,

att marinintendent av 1. graden, som — utan att hava enligt allmänna

eller för vissa e. o. kammarskrivare vid flottans civilstat meddelade

särskilda bestämmelser erhållit utbildning för anställning vid

marinintendenturkåren — vid kårens uppsättande med 1904 års början

överflyttats till densamma från flottans civilstat eller flottans pensionskassa,

och vilken vid 1918 års ingång åtnjöt lön i 1. gradens 1. löneklass,

må, därest han vid tillträdet av lön i nämnda grad uppnått sammanlagt

mer än 15 tjänstår, räknat från första anställningen vid flottans

civilstat eller flottans pensionskassa, av den överskjutande tiden tillgodoräkna

sig högst 3 år såsom tjänstår för erhållande av löneförbättring,

samt

att i sådana fall, som omförmälas i § 1 mom. 6—8, de i dessa

moment givna bestämmelser skola beträffande personal vid marinintendenturkåren

äga motsvarande tillämpning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.

43

§

Följande flottans stam tillhörande civilmilitära beställningshavare

äga, med iakttagande i tillämpliga delar av övriga i dessa grunder givna

bestämmelser, uppbära tillfällig löneförbättring med följande belopp för

helt år räknat:

vid marinförvaltningen:

kemist.........................................

andre kemist...........................

med kronor 1,000: —

» » 500: —

vid mariningenjörkåren:

marinöverdirektören ..................................................... >>

marin direktör av 1. graden ........................................ »

» » 2. » ........................................ »

mariningenjör »1. » 1. löneklassen .............. »

» » 1. » 2. » ............... »

» » 2. » ........................................ »

extra mariningenjör......................................................... »

stationsingenjör, biträdande stationsingenjör, verkstadsingenjör,

miningenjör, torpedingenjör,

elektroingenjör, artilleriingenjör, kemist ......... »

mariningenjörsstipendiat ........................................... »

» 1,500: —

» 1,150: —

» 1,000: —

» 1,050: —

» 900: —

» 1,050: —

» 800: —

)» 1,000: —

» 300: —

vid marinläkarkåren:

marinöverläkaren med enahanda belopp som för kom
-

mendör (överste),

förste marinläkare .......................................................... »

marinläkare av 1. graden ........................................... • )>

» » 2. » ............................................. >»

marinläkarstipendiat ....................................................... »

)) 1,100: —

» 850: —

» 650: —

» 300: —

vid poliskåren:

poliskommissarie vid flottans station i Karlskrona ... » »

överkonstapel ............................................................... » »

konstapel............................................................................ » »

800: —

800: —

750: —

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219,

§ 5.

Nedan angivna arvodestagare äga, där befattningen icke inneliaves

av officer eller underofficer vid flottans eller kustartilleriets stam, uppbära

tillfällig löneförbättring med följande belopp för helt år räknat:

sjörullfö ringsbefälhavare............................................. med 912 kronor 50 öre

sjörullföringsbiträde .......................................................... med kronor 730: —

bibliotekarie vid marinstaben ........................................ » » 450: —

musikdirektör (musikledare) vid flottans stationer ... » » 800: —

§ 6.

För underofficerskorpral, som enligt gällande stater uppbär lönetillägg

efter viss tjänstetid, skall den tillfälliga löneförbättringen minskas

med ett belopp, motsvarande lönetillägget. Enahanda gäller kock eller

hovmästare, korpral, som tillerkänts lön i 1. lönegraden för manskap

och åtnjuter dylikt tillägg.

§ 7.

Den, som under loppet av år 1920 tillträtt eller avgått från beställning,

med vilken löneförbättring är förenad, eller övergått från en

till annan sådan beställning, äger å dylik beställning uppbära löneförbättring

för den del av året, varunder han innehaft densamma; skolande

därvid iakttagas, att då befordran sker till beställning, varå enligt

§§ 1 och 3 löneförbättring kan åtnjutas med olika belopp allt efter antalet

tjänstår, löneförbättringen i varje fall skall beräknas efter det belopp

för helt år, som skolat tillkomma beställningshavaren, därest han

vid årets början innehaft beställningen i fråga.

§ 8.

Löneförbättring enligt §§ 1, 3 och 4 tillkommer icke blott löntagare,

som på grund av fullmakt, konstitutorial eller förordnande innehar

egen beställning med lön på stat, utan jämväl den, som i stället

för avlöning å egen beställning på grund av särskilt förordnande äger

åtnjuta samtliga med annan beställning förenade avlöningsförmåner;

skolande i senare fallet vid förordnande å beställning, varå enligt §§ 1

och 3 löneförbättring kan åtnjutas med olika belopp allt efter antalet

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

tjänstår, iakttagas, att löneförbättringen i varje fall skall utgå med det

för beställningen fastställda lägsta belopp, som erfordras för att den

sammanlagda avlöningen under förordnandet skall motsvara minst den

sammanlagda avlöning, som tillkommit den förordnade å hans egen beställning,

den tillfälliga löneförbättringen däri inräknad.

§ 9.

Den tillfälliga löneförbättringen skall anses tillhöra lönen och utgå

i samma ordning som denna; där avlöningen endast utgår i form av

arvode eller stipendium, skall löneförbättringen anses tillhöra arvodet

eller stipendiet och utgå i samma ordning, som för sådan avlöning är

stadgad.

§ io.

Där i författningar eller eljest beträffande marinen tillhörande personal,

som icke åtnjuter avlöning på stat, finnes bestämt, att sådan personal

skall under den tid, vederbörande är inkallad i tjänstgöring, åtnjuta

enahanda avlöning och övriga förmåner, som enligt stat eller eljest

tillkomma personal med motsvarande anställning på stat eller vid stammen,

skall sådan bestämmelse icke gälla tillfällig löneförbättring enligt

förevarande grunder.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen. s. 12 i texten
  2. SU 1919:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt viss personal vid marinen. s. 12 i texten