Sök i Ratio Lex

Angående omreglering av folkskolinspektionsområdena samt löneoch pensionsreglering m. m. för folkskolinspektörer

1919-03-11 · 63 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:232, Angående omreglering av folkskolinspektionsområdena samt löneoch pensionsreglering m. m. för folkskolinspektörer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omreglering av

folkskolinspektionsområdena samt löne- och pensionsreglering

m. m. för folkskolinspektörer; given Stockholms

slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen

dels besluta,

att avlöningen till folkskolinspektör skall från och med år 1920 utgöra

5,300 kronor, därav 3,500 kronor lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar,

vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500

kronor, dock att för folkskolinspektör, som av Kungl. Maj:t tillsatts genom

förordnande på viss tid, lönen skall minskas med 200 kronor;

att ortstillägg därjämte skall utgå med 400 kronor till folkskolinspektör,

vars inspektionsområde innefattar Stockholms stad, därest han är där bosatt,

samt med 500 kronor till folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen

är förlagt till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län

och som är där bosatt;

att arvodet till vikarierande folkskolinspektör skall, där Kungl. Maj:t

ej i särskilt fall annorlunda förordnar, utgå med 4,300 kronor för kalenderår

räknat;

att högsta pensionsunderlaget för folkskolinspektör skall utgöra 4,300

kronor; samt

att för expenser skall utgå till ordinarie och av Kungl. Maj:t förordnad

folkskolinspektör ävensom till å ledig befattning vikarierande folkskolinspektör

dels ersättning med 300 kronor för år, dels ock därutöver, så

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 204 höft. (Nr 232.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. MajUs Proposition AV 232.

länge riksdagen för ändamålet beviljar medel, tilläggsersättning med 300

kronor för år, dock att folkskolinspektör, som är tjänstledig, skall av honom

tillkommande ersättning och tilläggsersättning för expenser till sin

vikarie avstå 300 kronor för år räknat, såvida icke Kungl. Maj:t i särskilt

fall bestämmer, att han skall avstå högre belopp;

dels föreskriva, att för åtnjutande av de föreslagna avlöningsförmånerna

skola gälla de villkor och bestämmelser, som i sådant hänseende äro

stadgade i kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 255) angående avlöningsförmåner

åt folkskolinspektörer in. in., dock med följande ändringar och

tillägg:

att, därest statsanställd ordinarie befattningshavare i undervisningsväsendets

tjänst, vilken befordras till folkskolinspektör, i sin föregående

tjänst åtnjutit avlöning med högre belopp än folkskolinspektörs begynnelseavlöning,

honom skola omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg såsom

folkskolinspektör, att hans avlöning i sistnämnda befattning icke kommer

att understiga hans avlöning i den förra tjänsten eller, om avlöningen i

denna varit högre än folkskolinspektörs slutavlöning, befattningshavaren

genast skall erhålla den högsta för folkskolinspektör stadgade avlöningen,

varjämte, där sådan befattningshavare icke såsom folkskolinspektör erhåller

högre avlöning än han i sin föregående tjänst uppburit, honom skall tillgodoräknas

för uppflyttning i högre lönegrad såsom folkskolinspektör den

tid, varunder han innehaft den föregående befattningen, efter det han i

denna senast uppflyttades i högre lönegrad;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester må, efter därom i varje särskilt fall gjord ansökan, kunna

av skolöverstyrelsen medgivas folkskolinspektör intill högst en och en halv

månad årligen och å tid, då sådant av överstyrelsen prövas kunna ske utan

hinder för göromålens behöriga gång;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han

eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats

att uppehålla befattningen;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1920 tillträder befattning

som folkskolinspektör, skall vara pliktig att underkasta sig nyssnämnda

villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie folkskolinspektörer, vilka icke före den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

15 november 1919 anmäla, att de vilja underkasta sig de nya avlöningsbestämmelserna

och därvid fästade villkor och förbehåll, och som icke

lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills

“gällande föreskrifter tillkommande avlöningsförmåner;

dels bestämma, att ordinarie folkskolinspektör skall tillhöra folkskollärarnas

änke- och pupillkassa eller den anstalt för familjepensionering, som

kan komma att ersätta denna, varvid som delaktighetsbelopp skall gälla lönen

i högsta lönegraden; dock med rätt för den, som före tillträdet av inspektörsbefattningen

är delägare i nämnda kassa med högre delaktighetsbelopp

än det, som ”skulle tillkomma folkskolinspektör, att bibehållas vid det högre

delaktighetsbeloppet, under villkor att han erlägger dels den mot det högre

delaktighetsbeloppet svarande pensionsavgiften, dels därutöver en årlig tilllägo-savgift,

motsvarande det statsbidrag, som skulle utgå för skillnaden

mellan folkskolinspektörs delaktighetsbelopp och det högre belopp, med

vilket han är delaktig i kassan; .

dels för anställande i ett från 34 till 52 ökat antal inspektionsområden

av folkskolinspektörer med ovan angivna avlöningsförmåner och ersättning

för expenser samt för bestridande av arvoden åt vikarierande folkskolinspektörer

höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till avlöning

m. m. åt foikskolinspektörer med 188,000 kronor eller från 157,000 kronor

till 345,000 kronor;

dels till bestridande av tilläggsersättning för expenser åt tolkskolinspektörer

anvisa på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag, högst 15,600

kronor *

dels ock höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till resekostnadsersättning

åt folkskolinspektörer med 151,000 kronor eller från

149,000 kronor till 300,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars

1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde:

*2S&5: . Under . åttonde huvudtiteln i årets statsverksproposition har Kungl.

inspektörer; Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att beräkna en ökning av det

TrinS8 På ordinarie stat uPpförda förslagsanslaget till avlöning m. m. åt folkskoltionsområ-

inspektörer å 157,000 kronor med 245,000 kronor. Vidare har Kungl.

dena m. m. Maj:t likaledes på min hemställan föreslagit riksdagen att beräkna en ökning

av det på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till resekostnadsersättning

åt folkskolinspektörer å 149,000 kronor med 151,000 kronor.

I det vid statsverkspropositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 9 januari 1919 omförmälde jag, att den förstnämnda

ökningen vore föranledd av dels ifrågasatt omreglering av de nuva
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

rande inspektionsområdena och i sammanhang därmed ökning i folkskolinspektörernas

antal, dels ock ifrågasatt löne- och pensionsreglering för

nämnda inspektörer samt att den sistnämnda ökningen vore beroende av

det ökade antal inspektörer, som komine ätt föreslås.

Ytterligare meddelade jag, att dessa ärenden då tarvade ytterligare

beredning. Då sagda beredning nu avslutats, torde jag få på nytt anmäla

berörda ärenden, och anhåller jag då att först få till behandling upptaga

frågan om folkskolinspektörernas antal samt löne- och pensionsreglering

för nämnda inspektörer och att därefter få övergå till frågan om resekostnadsersättning

åt samma inspektörer.

Folkskolinspektörernas antal samt löne- och pensicnsreglering

för inspektörerna.

Med skrivelse den 31 augusti 1917 överlämnade folkskolöverstyrelsen

en av styrelsen för statens folkskolinspektörers förbund till Kungl.

Maj:t ställd framställning angående ny löne- och pensionsreglering för

statens folkskolinspektörer samt höjning av de till folkskolinspektör utgående

expensmedlen. Detta ärende remitterades till föneregleringskommittén,

och har sagda kommitté den 30 oktober 1918 avgivit utlåtande i

detsamma.

Vidare har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 9 oktober 1918 avgivit

nytt förslag dels till löne- och pensionsreglering för nämnda inspektörer,

dels till omreglering av de nuvarande inspektionsområdena och i sammanhang

därmed ökning i folkskolinspektörernas antal.

Innan jag närmare inlåter mig på dessa framställningar, torde jag

få i korthet redogöra för nu gällande bestämmelser rörande folkskolinspektionen.

Frågan angående omreglering av folkskolinspektionen förelädes först

1913 års riksdag (proposition nr 206). Det av Kungl. Maj:t då framlagda

förslaget i berörda avseende grundade sig på ett av folkundervisningskommittén

den 30 januari 1913 avgivet betänkande i ämnet jämte däröver

från vederbörande myndigheter infordrade yttranden. I skrivelse den 30

maj 1913 angående regleringen av utgifterna under riksstat ens åttonde huvudtitel

anmälde riksdagen, att riksdagen av vissa angivna skäl, däribland

att det på grund av propositionens sena avlämnande icke varit möjligt för

riksdagen att ägna propositionen en tillräckligt ingående prövning, icke

bifallit Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

Till 1914 års senare riksdag avlät Kungl. Maj:t ånyo framställning i

ämnet. I anledning av denna framställning har 1914 års senare riksdag,

bland annat,

dels beslutat, att till fo-lkskolinspektör skulle från och med år 1915

utgå lön i tre lönegrader å 1) 2,700 kronor, 2) 3,050 kronor, 3) 3,400

kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,300 kronor, 1,450 kronor

och 1,600 kronor och därjämte till folkskolinspektör, vars inspektionsområde

innefattade Stockholms stad, därest han vore där bosatt, samt till

folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen vore förlagt till

Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län och som där vore bosatt,

ortstillägg å 500 kronor; och skulle därvid iakttagas, att så länge från

landsting ersättning utginge till folkskolinspektör i denna hans egenskap,

avlöningen av statsmedel skulle minskas med ett nämnda ersättning motsvarande

belopp och i följd därav såsom pensionsunderlag tjäna lönen i

vederbörande lönegrad, samt

att till folkskolinspektör skulle utgå ersättning för expenser med 300

kronor;

dels medgivit, att folkskolinspektörsbefattning finge av Kungl. Maj:t

tillsättas medelst konstitutorial eller genom förordnande för viss tid, dock

att i sistnämnda fall den del av avlöningen, som motsvarade lönen, skulle

minskas med 100 kronor;

dels godkänt vissa villkor och bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande

avlöningsförmåner;

dels föreskrivit, att en var, som med eller efter ingången av år 1915

tillträder befattning som folkskolinspektör, skulle vara pliktig att underkasta

sig sagda villkor och bestämmelser;

dels bestämt, att ordinarie folkskolinspektör skulle tillhöra folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, varvid som delaktighetsbelopp skulle gälla lönen

i högsta lönegraden; dock med rätt för den, som före tillträdet av inspektörsbefattningen

vore delägare i nämnda kassa med högre delaktighetsbelopp

än det, som skulle tillkomma folkskolinspektör, att bibehållas vid det högre

delaktighetsbeloppet, under villkor att han erlade dels den mot det högre

delaktighetsbeloppet svarande pensionsavgiften, dels därutöver en årlig tillläggsavgift,

motsvarande det statsbidrag, som skulle utgå för skillnaden

mellan folkskolinspektörs delaktighetsbelopp och det högre belopp, med

vilket han vore delaktig i kassan;

dels ock för anställande i 34 inspektionsområden av folkskolinspektörer

med nyssberörda avlöningsförmåner och ersättning för expenser samt för

beredande av ersättning till vikarie för sjuk sådan inspektör, beräknad efter

högst 3,000 kronor för år, med uteslutande ur riksstaten av det däri å

ordinarie stat uppförda anslaget till arvoden åt folkskolinspektörer å 60,900

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 232.

kronor, å samma stat uppfört ett förslagsanslag med titel: Till avlöning

m. m. åt folkskolinspektörer, å 157,000 kronor.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t

kungörelse i ämnet den 9 oktober 1914 (nr 255). I sagda kungörelse föreskrevs,

bland annat, att arvode åt vikarie för folkskolinspektör skulle, där

Kung]. Maj:t ej i särskilda fall annorlunda förordnade, utgå med 3,000

kronor för kalenderår räknat. I detta sammanhang torde böra erinras, att

resekostnads- och traktamentsersättning utgår till folkskolinspektör enligt

bestämmelserna för fjärde klassen i gällande resereglemente.

Vidare förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse nyssnämnda dag

(nr 260) angående inspektion av folkskoleväsendet i stad, som ej deltager

i landsting, bland annat, att sådan stad, vilken anställt särskild folkskolinspektör

för ledningen av sitt folkskoleväsen, skulle på ansökan av stadens

skolstyrelse och efter folskolöverstyrelsens hörande kunna av Kungl. Maj:t,

på villkor som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskriva, tills vidare

befrias från inspektion av sitt folkskoleväsen genom statens folkskolinspektör,

dock att sådan befrielse icke skulle gälla granskningen och vitsordandet

av skolstyrelsens ansökningar om statsbidrag.

Ytterligare förordnade Kungl. Maj:t genom beslut samma dag, att riket

skulle från° och med den 1 januari 1915 med avseende å inspektion av

folkskoleväsendet vara indelat i 34 särskilt angivna inspektionsområden

samt att folkskolinspektör skulle hava sin bostad å plats inom inspektionsområdet,

som, med fästat avseende å kommunikationsförhållandena och övriga

för inspektionsverksamhetens främjande betydelsefulla omständigheter, skulle

bestämmas av folkskolöverstyrelsen efter förslag av inspektören, och skulle

därvid beträffande Gottlands och Södertörns inspektionsområde iakttagas,

att inspektören skulle vara bosatt på Gottiand.

Slutligen utfärdade Kungl. Maj:t den 15 december 1914 instruktion

för folkskolinspektörer (Svensk författningssamling nr 489).

I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav 1917

.års riksdag, att tillfällig löneförbättring till statens folkskolinspektörer finge

under år 1918 utgå till av Kungl. Maj:t konstituerad eller förordnad folkskolinspektör

eller° till vikarie å sådan inspektörstjänst, vars ordinarie innehavare

förordnats att med avstående från de med inspektörstjänsten förenade

löneförmånerna bestrida annan befattning i statens tjänst, med 7(10

kronor i första och andra lönegraden samt med 600 kronor i tredje lönegraden

samt till annan vikarierande folkskolinspektör med 400 kronor, varjämte

riksdagen beslöt, att den tillfälliga löneförbättringen skulle utgå till

ordinarie folkskolinspektör i samma ordning som lönen och till vikarierande

folkskolinspektör i samma ordning som denne tillkommande arvode samt

i övrigt enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kunde finna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Omfattningen

av inspektörernas

nuvarande

arbete.

Kungl. Maj-.ls Proposition Nr 232.

gott meddela. För bestridande av kostnaderna för omförmälda löneförbättring

anvisade riksdagen på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag

av 24,600 kronor.

Beträffande tillfällig löneförbättring åt statens folkskolinspektörer för

år 1919 har 1918 års riksdag fattat enahanda beslut.

Jag övergår nu till förberörda framställningar. Dessa avse, såsom

förut nämnts, dels ökning i folkskolinspektörernas antal och omreglering

av inspektionsområdena, dels ny lönereglering för folkskolinspektörerna.

A. Ökning av folkskolinspektörernas antal och omreglering

av inspektionsområdena.

1. Ökning av folkskolinspektörernas antal.

Det nuvarande antalet folkskolinspektörer utgör, såsom i det föregående

omförmälts, 34. I sin förutnämnda skrivelse den 9 oktober 1918 bär folkskolöverstyrelsen

föreslagit ökning av detta antal. Överstyrelsen erinrar

därvid först om innebörden och omfattningen av det arbete, som för närvarande

åligger inspektörerna.

Ser man först på uppgifternas kvalitativa innebörd, framstår det med styrka, att

det är stora krav, som ställas pa en folkskolinspektör. Visserligen skall hans verksamhet

framför allt vara av kontrollerande och rådgivande natur, men det är uppenbart,

att han ^ i mycket måste bliva den ledande i fråga om skolväsendet inom sitt inspektionsområde,

även om det aldrig får förbises, att denna ledning städse bör ske genom

förtroendefullt samarbete med lärarpersonal och lokala skolmyndigheter. I förhållande

till lärarna inom området torde en inspektör i väsentliga avseenden få samma ställning

som en rektor till lärarna vid den läroanstalt, som denne har att leda. I båda fallen

fordras för ett framgångsrikt fullgörande av uppdraget icke blott genom studier och

tjänstgöring förvärvade insikter och erfarenheter utan framför allt vissa rent personliga

egenskaper. Detta har ock fått uttryck i folkskolinspektörsinstruktionen, där i fråga

om de synpunkter, som skola vara bestämmande, då förord vid inspektörsutnämning.

skall till Kungl. Maj:t avgivas, användas i det hela taget samma uttryck som i fråga om

förord vid tillsättning av rektorsbefattning vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk.

Det heter nämligen, att folkskolöverstyrelsen skall förorda den, vilken med hänsyn till

insikter, erfarenhet och övriga för en folkskolinspektör företrädesvis erforderliga egenskaper

finnes lämpligast för befattningen. Insikter, erfarenhet och vissa rent personliga

egenskaper fordras icke blott med hänsyn till inspektörernas verksamhet i förhållande

till lärarpersoualen. De krävas ej mindre, om han skall kunna rätt lösa sina

uppgifter i förhållande till de lokala skolmyndigheterna. I väsentlig grad kommer det

att bero just på folkskolinspektören, hans auktoritet, insikter, skicklighet och takt,

om skolväsendet i de olika skoldistrikten skall präglas av en på samma gång sund och

lugn utveckling. Slutligen må framhållas, att överstyrelsen ? sin verksamhet i stor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Eungl. May.ts Proposition Nr 232. ®

utsträckning måste lita till inspektörernas hjälp, och att det därför i åtskilliga avseenden

maste bliva beroende av inspektörerna, om vid denna verksamhet tillbörlig hänsyn

kan komma att tagas till olika bygders och orters lokala förhållanden och behov Aven

för det arbete med folkskoleväsendet., som uttores av domkapitlen och lansstyrelserna,

måste folkskolinspektörerua få stor betydelse, då detta arbete i de flesta tall kommer

att grunda si>r på av inspektörerna avgivna framställningar och yttranden.

Till den betydelsefulla kvalitativa innebörden av folkskolinspektörernas verksamhet

kommer, att de arbetsuppgifter, som tillkomma en folkskoliuspektör, äro till sin omfattning

synnerligen betydande. Den tid, som upptages av inspektionsresor, kan pa

grundval av tillgängliga uppgifter beräknas till i medeltal omkring 170 dagar årligen

för varje inspektör. Härtill kommer em<dlertid ett mycket omfattande och mångskiftande

administrativt arbete. Eu inspektör har att granska och vitsorda alla rekvisitioner

av statsbidrag för olika folkundervisningsäiidamal inom inspektionsområdet Vidare

har han att utföra en tidsödande granskning av de statistiska uppgifterna tran

skoldistrikten. Hans omdöme och godkännande fordras ock i fråga om byggnadstomter

och byggnadsföretag för folkskoländamal. Till folkskolöverstyrelsen och vederbörande

domkapitel skall han inlämna uppgifter och redogörelser av olika slag, och hall bär ock

att svara på ett flertal remisser tran Kungl. Maj:t och från olika myndigheter ävensom

att gå skolstyrelser, lärare och lärjungars målsmän till banda med rad och upplysningar.

sällan måste han taga del i skolrådssamn,anträden och kyrkostämmor. Därtill kommer,

att en verksamhet, som i så stor utsträckning är förenad med resor, ofta under

svåra föiliållanden, måste i fysiskt hänseende ställa mycket stora fordringar pa sin

utövare.

a. Behovet av ett större antal inspektörer.

Överstyrelsen yttrar sig därefter angående behovet av ett större antal

inspektörer.

Redan vid uppgörande av nu gällande indelning yppade sig tvivelsmal, huruvida

det antal inspektörer, som nu tinnes, vore tillräckligt för att inspektörerna tillkommande

uppgifter skulle kuuna ordentligt medhinnas. , .. . .

I sitt över folkundervisningskoniinitténs betänkande om folkskolinspektionen

den 3 mars 1914 avgivna utlåtande yttrade Överstyrelsen angående rikets indelning

i inspektionsområden bland annat följande: »Aven överstyrelsen skulle fauna

det synnerligen fördelaktigt, om mindre områden än de av kommittén föreslagna kumle

erhållas. Härigenom skulle iuspektörerna säkerligen lättare bliva i stånd att fylla sin

uppgift såväl att öva kontroll som att giva råd och ledning. Överstyrelsen huller därför

med hänsyn särskilt tagen till folkmängdens tillväxt och skolväsendets allmänna

utveckling det ligga i sakens natur, ait det antal områden, som nu föreslagits, icke

kan innebära en slutgiltig lösning. Å andra sidan vill dock överstyrelsen instämma

med folkundervisningskommittéii däruti, att, enligt vad erfarenheten givit vid handen,

även med det nu framlagda förslaget eu verksam inspektion kan åstadkommas.» Av

detta utlåtande framgå otvetydigt, att, om än överstyrelsen ansåg sig kunna vänta en

någorlunda effektiv inspektion med det av kommittén föreslagna antalet inspektörer,

överstyrelsen dock hel>t velat föreslå ett större antal.

liihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sam!. 204 höft. (Nr 232.) 2

Föregående

uttal anden i

ämnet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Inspektörernas

befattning

med fortsättningeskolorna.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

Frågail om ökning av inspektörernas antal hade överstyrelsen anledning att beröra

redan i sitt den 15 juni 1916 avgivna utlåtande angående folkundervisningskomnnttens

betänkande om fortsättningsskolan. Därvid yttrade överstyrelsen sig nämligen

i förevarande angelägenhet pa följande sätt: »Den erfarenhet, som vunnits under den

korta tid, folkskolinspektionen i sill förändrade gestaltning varit i verksamhet, är visserligeu

för litet omfattande för att överstyrelsen skall hava kunnat bilda si» en bestämd

uppfattning om möjligheten för inspektörerna att fylla de många och betydelsefulla

uppgifter, som enligt deras instruktion åligga dem, men redan nu är det dock

klart for överstyrelsen, att inspektionsområdenas jämförelsevis stora omfattning i detta

hänseende lägger betydande hinder i vägen. Svårigheterna för inspektörerna att hinna

med allt, som tillhör dem, hava givetvis blivit än större på grund av den utveckling

Pa_folkskoleväsendets område, som för närvarande är att iakttaga, en utveckling, som i ej

oväsentlig grad har siu orsak just i den genomförda förändringen i folkskolinspektionen

men också i de nya grunderna för statsbidrag till folk- och småskolor. Skola nu inspektörerna

kunna göra siu tillböiliga insats i den omdaning av fortsättningsskoleväsendet,

som ifragasättes, synes det överstyrelsen vara nödvändigt, att de, om de ej skola tvingas

att åsidosätta andra viktiga uppgifter, erhålla någon minskning i sina områden. Något

bestämt förslag i fråga om ökningen av antalet inspektionsområden anser sig överstyrelsen

för närvarande icke böra framlägga.»

, I det departementschefsyttrande, som åtföljde Kungl. Maj:ts proposition till 1918

ars riksdag angående uppätande av praktiska ungdomsskolor, har föredragande departementschefen

också haft anledning att uttala sig om folkskolinspektörernas antal. Efter

att hava förordat, att inspektionen av de nya fortsättningsskolorna skulle i huvudsak utföras

av folkskolinspektörerna, yttrar han nämligen: »Om sålunda några särskilda fortsättningsskolinspektörer

icke behöva tillsättas utan ifrågavarande inspektion bör kunna

överlämnas åt folkskolinspektörerna, bör detta dock icke fattas så, att några ökade arbetskrafter

på området alls icke skulle behövas. Blir fortsättningsskolan obligatorisk

och erhåller den den utbredning och utveckling, som är att hoppas, kommer tydligen

inspektionen att kräva ett ganska omfattande arbete, om den verkligen skall'' kunna

göra sin insats i den väntade utvecklingen. Såsom folkskolöverstyrelsen framhållit, har

erfarenheten visat, att det antal inspektörer, som fastställdes vid folkskolinspektionens

omorganisation är 1914, snarare var för litet än för stort. Det är endast med ett intensivt

utnyttjande av tid och krafter, som folkskolinspektörerna kunna medhinna det

arbete, som nu påvilar dem. Den ökning i detta aibete, som fortsättuingsskolans väntade

utveckling måste medföra, gör det därför erforderligt, att inspektörernas antal

något ökas, sa att de nu fastställda områdena kunna göras mindre och arbetet därför

lättare medhinnas. I annat fall synes mig hela den betydelsefulla uppgift, som tillkommer

folkskolinspektionen, kunna äventyras.»

Riksdagen uttalar i sin skrivelse om de praktiska ungdomsskolorna sin anslutning

7 . 1 propositionen föreslagits beträffande fortsättuingsskolans inspektion och har

därvid icke haft någon erinran att göra i anledning av departementschefens ovan autorda

yttrande.

I de yttranden, som nu anförts, har ökningen av inspektörernas antal motiverats

med det ökade arbete, som den av arets riksdag beslutade fortsättningsskolreformen

maste komma att tillföra folkskolinspektörerna. Det är tydligt, att man just i detta

har att söka det viktigaste skälet till den nu ifrågasatta ökningeu.

Ytligen bär iråu tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande den 1 juli

1919 stadgats en övergångstid intill utgången av år 1924. Yad som emellertid under

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung}. MajUs Proposition Nr 232.

alla förhållanden redan så fort som möjligt bör sättas i gång är det upplysningsarbete,

som enligt vad föredragande departementschefen framhållit är en av de viktigaste förutsättningarna

för att den beslutade reformens innebörd skall kunna av såväl de unga

och deras målsmän som de lokala skolmyndigheterna rätt uppfattas och för att arbetet

med reformens genomförande snarast möjligt kan komma att taga fart. Det är klart,

att folkskolinspektorerna i väsentlig grad måste tagas i anspråk för denna upplysningsverksamhet.

Man har också anledning att antaga, att på många orter arbetet på de

nya skolornas organisation med det snaraste skall komma i gång. Det är härutinnan

att märka, att stadgande numera föreligger, att arbetet med planläggningen av de nya

fortsättningsskolorna i samtliga skoldistrikt skall vara igångsatt senast år 1922. Vid

detta arbete kommer tvdligtvis folkskolinspektöreruas medverkan i stor utsträckning

att påfordras. Det skall plauläggas, vilka typer av fortsättningsskolor som på olika

platser böra upprättas, och det skall sörjas för att lämpliga lärare för dessa finnas att

tillgå. Reglementen med tillhörande undervisningsplaner skola uppgöras. Vid allt

detta måste inspektörerna komma att medverka både som initiativtagare och som rådgivare.

Särskilt uppmärksamhet måste inspektörerna ägna just åt de första fortsättningsskolorna

enligt den nya ordningen. Det är nämligen på beskaffenheten av dessa,

som allmänhetens förtroende för den betydelsefulla reformen kommer att bero. Och sedan

de nya skolorna kommit till stånd, uppstår för inspektörerna ett i väsentlig grad ökat

arbete med skolornas inspektion, med granskning av statsbidragsrekvisitioner in. m.

Det är dock icke blott arbetet med de nya fortsättningsskolorna, som kräver den

ifrågasatta ökningen. Den påkallas också med hänsyn till inspektörernas befattning

med folkskolorna. Redan i sitt förut omnämuda yttrande deri 15 juni 1916 kunde överstyrelsen

vitsorda, att deu dittills vunna erfarenheten givit vid handen, att inspektionsområdenas

jämförelsevis stora omfattning lagt betydande hinder i vägen för iuspektörerna

att i alla hänseenden fylla de många och betydelsefulla uppgifter, som enligt

deras instruktion åligga dem. Det är uppenbart, att dessa svårigheter skola växa med

den alljämt fortgående utvecklingen av folkskoleväsendet, som tager sig uttryck i ett

för varje år ökat antal skolor, läraravdelningar och undervisningsavdeluingar.

Det är emellertid icke blott själva inspektiousarbetet, som lägger beslag på inspektörernas

lid och krafter. Den pågående reformverksamheten på folkundervisningens

område har bland aunat medfört tillkallande av kommittéer och sakkunniga för olika

uppgifter, och över de av dessa avgivna betänkandena hava sedan folkskoliuspektörerna

i. många fall blivit anbefallda att avgiva utlåtanden. Inspektörernas arbete härutinnan,

vilket tydligen är både maktpåliggande och tidskrävande, har tagit en omfattning, som

man vid den nya ordningens införande icke kunde förutse. Även i andra avseenden

hava inspektörerna i betydligt ökad grad blivit anlitade för avgivande av yttranden i

frågor, som angå folkundervisningen och därmed sammanhängande spörsmål.

Det samarbete mellan folkskolöverstyrelsen och folkskolinspektörerna, som ständigt

måste äga ram, bär medfört, att inspektörerna dels av överstyrelsen tagits i anspiåk

för att biträda med särskilda utredningsarbeten, dels haft att till överstyrelsen

inkomma med uppgifter och upplysningar av olika slag.

Även i andra avseenden har inspektörernas mera administrativa verksamhet alltmer

tillväxt. Detta framgår bland annat av åtskilliga på senare till tillkomna författningsbestämmelser

beträffande folkskoleväsendet. Sä skall hädanefter inspektör yttra

sig, då det är fråga om att låta lärare, som uppnått 60 års ålder, kvarstå i tjänst,

och jämväl den nya ordning för disciplinära åtgärder mot folkskollärare, som tillkommit

Inspektörernas

befattniag

med folkskolorna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kurtgl. Maj:Is Proposition Nr 232.

genom den nya lydelsen av § 32 i folkskolestadgan, kräver medverkan av folkskolinspektörerna.

Även de förändringar i folkskolestadgan, som genomförts i samband

med frägan om eu förbättrad rättslig ställning för småskollärarkåren, komma att i

olika avseenden tillföra inspektörerna ökat arbete. Enligt vad av riksdagen uttalats

skall från och med nästa år folkskolinspektörs godkännande fordras, för att lärare

skall med sin tjänst få förena annan avlönad befattning.

Särskilt omfattande och tidskrävande är arbetet med granskningen av statsbidragsrekvisitioner,

och detta arbete tillväxer uppenbarligen år för år redan på grund av

folkuu<lervisningsväs°ndets ständigt fortgående utveckling. Men det ökas järnväg genom

särskilda nya författningsbestämmelser, som tillföra inspektörerna nya uppgifter.

Så skedde redan i samband med införandet av de nva grunder för statsbidrag till avlönande

av lärare vid folk- och småskolor, som fastställdes av riksdagen år 1914. Då

stadgades nämligen bland annat, att folkskolinspektör skulle särskilt pröva hehövligheten

av nyinrättad lärartjänst, innan statsbidrag finge utgå till densamma. Ännu flera

nya uppgifter komma att påvila inspektörerna frän och med nästa år, då de ändrade grunder

och villkor för statsbidragens utgående, vilka bestämts i samband med den nva löneregleringen

för lärare vid folk- och småskolor, skola tillämpas. Så skall folkskolinspektörs

godkännande särskilt fordras, för att statsbidrag skall få utgå till tjänstlediga

lärares avlöning och till avlöning åt lärare, som uppnått sådan ålder, att han är skyldig

att avgå från sin befattning, och det skall bero på inspektöi ens särskilda prövning,

om statsbidrag till vikarie får utgå i det fall, att till vikarie antagits redan pensionerad

lärare.

överstyrelsen kan i detta sammanhang icke underlåta att även erinra därom, att

den nya bo-tällsordningen för lärare vid folk- och småskolor jämväl kommer att medföra

ökat arbete för inspektörerna. De måste nämligen vid sin granskning av statsbidiagsrekvisitionerna

särskilt uppmärksamma, huruvida hoställsordningens olika bestämmelser

äro iakttagna, varjämte det skall åligga inspektörerna att å tjäustebostäderna

hälla av- och tillträdessyner.

Det är tydligt, att med den väsentliga ökning i statsbidragets storlek, som kommer

att äga rum, statens intresse av att villkoren för dessa bidrags åtjutande äro

uppfyllda och att det med dem avsedda syftet på bästa sätt främjas, måste bliva synnerligen

stort. Det ansvarsfulla och maktpåliggande uppdraget att tillse, att statens

intresse härutinnan i de särskilda skoldistiikten verkligen tillgodoses, tillkommer närmast

folkskolinspektörerna. Under nästa år komma ju att till folk- och smäskollärares

avlöning utgå över 40,000.000 kronor, eu summa, som sedan kommer att med folkmängdens

tillväxt ökas. Läggas så härtill de väsentligt höjda bidragen till fortsättningsskolor

och högre folkskolor, vidare bidragen till skolväsendet i finnbygden, till

undervisning i slöjd och huslig ekonomi och till undervisning och uppfostran av vanartade

och i sedligt avseende försummade barn och slutligen bidragen till folk- Och

skolbibliotek, så kommer man till det resultatet, att sammanlagda beloppet av de statsbidrag,

angående vilka kontrollen närmast skall åligga folkskolinspektörerna, för år

1919 uppgår till över 43,000 000 kronor.

Då staten sålunda funnit det nödigt att an«lå så betydande belopp åt olika allmänna

uppfostrings- och undervisning-ändamål. måste det också vara för stat*-n synnerligen

angeläget att så långt som möjligt tillse, att samhället för de beviljade medlen

erhåller den valuta, som med dem avses. Skolväsendets tillstånd och utveckling å de

skilda orterna kommer givetvis att framgent som hittills i första hand bliva beroende

av det intresse och det arbete, som däråt äguas av de lokala skolmyndigheterna och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition AV 232.

av lärarkåren. Detta hindrar dock icke, att staten har en synnerligen viktig uppgift,

då det gäller att sörja för att de gjorda uppoffringarna måtte för vart folk lämna

det utbyte, som åsyftas. Att statsmakterna till fullo insett vikten av denna uppgift

framgår med tydlighet bland annat av de genomgripande^ reformer på folkundervisningens

område, som under de senare åren genomförts, såsom tolKskolöverstyielsens

upprättande, folkskoleseminariernas reformering och folkskolinspektiom-ns omläggning.

Vad angår den statliga tillsynen av folkundervisningsväsendet å de olika orterna i

landet måste uppenbarligen den största insatsen, såsom ovan antytts, komma att göras

just åt folkskolinspektörerna. De skola städse vara redo att sta de lokala skolmyndigheterna

ävensom lärarna till hjälp med råd och anvisningar i fråga om skolväsendets

organisation och verksamhet. Men det är också deras ofrånkomliga plikt att, a

statens falnar kontrollera, att inom skoldistrikten, åt vilka statsunderstödet utgar,

gällande föifattningar angående skolväsendet verkligen iakttagas och att av skoldistrikten

allt, som rimligen kan begära», också göres, för att skorna komma att motsvara

de anspråk, som staten genom sin lagstiftning ställt pa dent. Med hänsyn till

folkskolinspektörernas betydelsefulla uppgift i fråga om användningen av de störa anslag

av statsmedel, som utgå för olika folkbildniugsåndamål, skulle det uppenbarligen

vara en missriktad sparsamhet, om man av kostnadshänsyn icke ansade sig höra tillsätta

folkskolinspektörer till det antal, som eifordras, för att de områden, inom vilka

de skola utöva sin verksamhet, icke måtte bliva större än att inspektörerna kunna

ordentligt medhinna alla de mångskiftande uppgifter, som åligga dem.

b. Den erforderliga ökningen i inspektörernas antal.

[ betraktande av alla de olika nu berörda omständigheter, som måste

tillerkännas inflytande, då det gäller att fastställa inspektörernas antal,

finner folkskölöverstyrelsen uppenbart, att den ökning i detta antal, som

enligt överstyrelsens mening med det snaraste bör företagas, icke kan tilltagas

allt för knappt. Överstyrelsen har beräknat, att sammanlagt omkring

ett 50-tal inspektörer äro behövliga. Härom yttrar överstyrelsen:

Redan de nya fortsättningsskolorua betinga uppenbarligen en icke oväsentlig ökning.

Därtill komma så alla de andra ovan angivna synpunkterna, som måfte beaktas.

Dessutom måste ännu ytterligare en omständighet förtjäna särskild uppmärksamhet.

Man måste taga lärdom av den erfarenhet, som vunnits beträffande den ar 19L4

genomförda indelningen i inspektionsområden. Då tilltogs från början antalet områden

så knappt, att folkskolinspektörerna, såsom departementschefen yttrar i sitt bär

ovan återgivna uttalande, endast med ett intensivt utnyttjande av tid och krafter

kunnat medhinna det arbete, som nu påvilar dem. Och för varje år, som gatt, hava

givetvis svårigheterna att göra detta blivit allt större, något som överstyrelsen genom

sin erfarenhet är i tillfälle att vitsorda. Följden har blivit, att frågan om ökning i

inspektörernas antal, Sven om fortsätta ngsskolreformen icke blivit beslutad, redan ntt

efter blott fem år trängt sig fram på dagordningen. Det ligger emellertid i öppen

dag, att en alltför ofta återkommande förändring i inspektionsomrädesindelningeii måste

medföra avsevärda olägenheter, framför allt för skoldistrikten. Det betyder nämligen,

att på grund av tillkomsten av nya inspektionsområden och den därav följande alt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

manna förskjutningen av områdesgränserna skolväsendet inom stora delar av landet

måste komma att ställas under nja inspektörer, just då de där förut tjänstgörande

natt och jamt hunnit bliva förtrogna med förhållandena och hunnit sätta i gån<r organisationsarbete

pa olika platser. Att täta ombyten av folkskolinspektörer så långt

som möjligt böra undvikas torde ej tarva någon närmare motivering.

Inför nu senast anförda omständighet synes det överstyrelsen vara nödvändigt

att mau denna gång bestämmer sig för ett så stort antal områden, att den nya indelningen

måtte kunna äga bestånd en mera avsevärd tid framåt. Då överstyrelsen

sålunda tagit i övervägande alla olika på frågan inverkande förhållanden, har överstyrelsen

kommit till den bestämda uppfattningen, att för ett tillbörligt tillgodoseende

av inspektionsverksamheten icke blott för tillfället utan även för en god tid framåt

man måste räkna med en utökning av inspektionsområdenas antal till omkring ett

50-tal. ®

2. Omreglering av inspektionsområdena.

a. Synpunkter för den nya indelningen av riket uti inspektionsområden.

\ icl upprättande av sitt förslag till omreglering av inspektionsområdena

har överstyrelsen tagit hänsyn till ett flertal olika faktorer. Härom

har överstyrelsen lämnat följande redogörelse:

, Enligt överstyrelsens erfarenhet är det knappast möjligt att genomföra eu tillfredsställande

indelning av landet i inspektionsområden på det sättet, att man först

namställer ett bestämt antal områden, vilket sedan vid indelningens praktiska genomförande

skall ovillkorligen fastkällas. Visserligen måste man bestämma sig för det

ungefärliga antal man anser sig böra räkna med, men det slutgiltiga antalet kan, så

långt överstyrelsen kunnat finna, svårligen erhållas på annat sätt äu genom eu grundlig

undersökning av huru indelningen lämpligen i verkligheten bör gestalta sig. Vid en

sådan indelning måste nämligen — såsom ock skedde både då folkundervisningskomnutten

ar^ 1913 uppgjorde sitt förslag till indelning och vid de däri av folkskolöverstyrelsen

ar 1914 föreslagna förändringarna — hänsyn tagas till en hel mängd olika

faatorer: arealen, folkmäugdstätheten, kommunikationernas beskaffenhet, skolväsendets

mer eller mindre efterblivna tillstånd, antalet skoldistrikt, skolor, lärare och lärjungar

förekomsten av särskilda kommunala inspektörer. Överstyrelsen har därför för att

kunna föreslå ett bestämt antal områden funnit det nödvändigt att redan nu göra upp

ett i detalj utarbetat förslag till ny indelning av landet i inspektionsområden. Det

ar uppenbart, att det nu uppgjorda förslaget, även om antalet inspektörer blir det av

ovemyrelsen förordade, icke kan vara slutgiltigt från överstyrelsens sida, utan att det

maste sta överstyrelsen Öppet att efter ett eventuellt beslut av riksdagen föreslå

mindre förändringar, som möjligen kunna befinnas vara av nöden. Det uppgjorda

iorslaget linnés såsom bilaga fogat till överstyrelsens förevarande framställning.

... . bilagan hava därjämte angivits olika faktorer, som överstyrelsen tagit hänsyn

till vid förslagets uppgörande, så långt dessa kuunat angivas genom siffror. Som synes

aro dessa faktorer: areal, folkmängd, antalet skoldistrikt, antalet skolor, antalet skolbarn,

antalet undervisningsavdelningar och antalet läraravdelningar, och hava dessa

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. NajUs Proposition Nr 232.

faktorer angivits dels med inräknande av skoldistrikt, som hava egna lokalinspektörer,

dels med inräknande av dessa distrikt. Talen avse samtliga år 1917 utom i fråga

om areal, där uppgiften gäller den 31 december 1916. Siffrorna angående arealen

hava hämtats ur statistisk årsbok för år 1917 och angiva areal land. Folkmängdssiffrorna

äro beräknade efter Sveriges officiella statistik beträffande folkmängden inom

administrativa områden den 31 december 1917. Uppgifterna i fråga om skolväsendet

hava erhållits från ecklesiastikdepartementets statistiska avdelning och avse förhållandena

den 30 juni 1917. Om samtliga uppgifter gäller det, att blott själva materialet

kunnat erhållas utifrån men att detta material sedan inom överstyrelsen måst göras

till föremål för eu omfattande bearbetning med vidlyftiga beräkningar.

Även andra faktorer, vilka icke såsom de nyss angivna kunnat uttryckas i siffror,

hava såsom förut framhållits fått öva inflytande på det av överstyrelsen framlagda

förslaget till indelning i inspektionsområden. Särskilt galler detta om folkskoleväsendets

olika tillstånd inom olika delar av landet samt om kommunikationsledernas sträckning

och samfärdsmedlens olika beskaffenhet.

överstyrelsen har vidare berett de nu anställda folkskolinspektörerna tillfälle att

framlägga sina synpunkter och önskemål beträffande den nya indelningen i vad den

skulle komma att beröra de områden, där de för närvarande äro anställda. Överstyrelsen

har, i den män det så varit möjligt, tagit hänsyn till vad sålunda från inspektörerna

framkommit.

För vinnande av åskådlighet har dels uppgjorts en särskild översiktstabell över

de nya områdena, dels å en karta de olika områdena angivits. Dessutom har för att

möjliggöra jämförelse med nuvarande områden tillagts en översiktstabell över de nuvarande

områdena, innehållande i fråga om dessa motsvarande uppgifter till dem, som

återfinnas i översiktstabellen över de nu föreslagna områdena.

överstyrelsen vill vidare särskilt fästa uppmärksamheten därpå, att i de nu gjorda

beräkningarna hava upptagits antalet undervisningsav delningar och läraravdelmugar

för vart och ett av områdena, under det att i de beräkningar, som gjordes vid uppförande

av nu gällande områdesindelning, i stället förekommer antalet lärare. Denna

förändring har sin grund i den nya uppställningen av folkskolestatistiken, vilken upptager

de nya benämningarna undervisningsavdelning och läraravdelning. Undervisningsavdelning

benämnes en avdelning barn, som, oavsett om de tillhöra en eller fFra

årsklasser, på samma timmar hava sin huvudsakliga undervisning av en och samma

lärare. Till eu läraravdelning räknas alla de barn, vilkas undervisning tager eu lärare

med full tjänstgöring i anspråk, vare sig de undervisas samtidigt eller på skilda tider.

Att upptaga antalet för båda dessa olika slag av avdelningar synes överstyrelsen vara

till fördel, enär därigenom möjliggöres en noggrannare uppskattning av.inspektionsarbetets

omfattning, än om man blott erhölle uppgift å antalet lärare. Överstyrelsen

har ansett sig iiven böra intaga uppgift å antalet skolbarn i de olika områdena. Jämväl

denna uppgift lämnar nämligen eu värdefull vägledning vid ifrågavarande uppskattning

av arbetsbördan.

Såsom överstyrelsen upprepade gånger framhållit, är det ett flertal olika faktorer,

som alla var för sig böra fn öva tillbörligt inflytande, då det gäller att avväga

de olika områdenas inbördes storlek. För att dock fa eu bestämd utgångspunkt bär

överstyrelsen vid sina beräkningar närmast tagit hänsyn till antalet läraravdfluingar.

En av folkskolinspektörernas fiämsta uppgifter måste givetvis som hittills bliva att

genom besök i de olika skolorna taga kännedom om det där av lärarna bedrivna ar
-

Lärara vdulningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 232.

betet samt därvid lämna lärarna erforderliga råd och anvisningar. Det är givetvis

önskvärt, att in-pektören kunde få tillfälle att besöka varje lärare åtminstone eu gång

om året. Detta mal kommer nog icke, även om den av överstyrelsen föreslagna indelningen

genomföres, att näs i samtliga inspektionsområden. Inspekiionsbesöken böra

nämligen, om de skola erhålla åsyftad betydelse, icke bliva alltför korta. Givetvis

kan man icke för dem angiva någon bestämd längd, som i varje fall skulle iakttagas.

Da det t. ex. gäller en lärare, som inspektören ej förut besökt, kan ju besöket behöva

göras längre än då det är fråga om en lärare, som han mycket väl känner till. Dock

synes det överstyrelsen vara oriktigt att gå ut ifrån att inspektören skulle å samma

dag besöka mer än två å tre lärare. Da mau nu besinnar, att inspektören visst icke

kau använda alla dagar, han kan ägna åt resor, för in<pektionsbesök, utan att åtskillig

tid måste åtgå för själva resorna samt för besiktning av tomter och byggnader, för

besök vid sammanträden och stämmor ävensom för inhämtande av upplysningar, som

erfordras för granskning av statsbidragsrekvisitioner eller för avgivande av infordrade

yttranden, så synes det ö\erstyrel-eu nödvändigt att, om varje läraravdelning skall

hinna att årligen besökas, som det normala utgå ifrån att ett inspektionsområde ej bör,

skoldistrikt med egna lokaliuspektörer frånräknade, innehålla mera än omkring 400

läraravdeluingar. Såsom redan framhållits kan detta tal blott betraktas soin ett .-lags

utgångspunkt för att underlätta jämförelsen de olika områdena emellan. Den lämnade

översikten vi-ar, att detta tal icke i någon större utsträckning kunnat fastbållas. Därtill

hava de övriga faktorer, som måst öva inflytande, varit alltför betydande. Som

synes har lalet i fråga huvudsakligen kommit att tillämpas i fråga om Mälarlandskapen.

Det synes också med hänsyn till såväl skolförhållauden som folk in ängd stäthet

och kommunikationsväsen vara lämpligt att taga just denna del av landet till utgångspunkt.

Bland annat, som motiverar att man så gör, må särskilt påpekas, att inom Mälarlandskapen

antalet läraravdeluingar och antalet uudervisningsavdelniugar temligen

nära sammanfälla med varandra. Detta innebär uppenbarligen, att inom nämnda landskap

halvtidsläsuiug icke förekommer i större utsträckning.

Undervis- Det är tydligt, att vid indelningen i inspektionsområden stark hänsyn måste tagas

ningsavdel- till just antalet uudervisningsavdeluingar. Det kunde ju med fog ifrågasättas, att detta

Tlm?Är antal finge bliva den huvudsakliga utgångspunkten, då ju undervisuingsavdelningen

kau sägas bilda den enhet, som ytterst utgör föremål för iuspektionsverk-amheten. Det

bar emellertid synts överstyrelsen lämpligast att icke låta någon av de nämnda faktorerna,

antalet läraravdelningar och antalet uudervisningsavdeiningar, vara uteslutande

avgörande utan att i stället låta dem båda utöva inflytande på det sättet, att i de

fall, då antalet undervisuingsavdeluiugar betydligt överstiger antalet läraravdelningar,

alltså da balvtidsläsuing i större utsträckning förekommer, antalet läraravdeluingar får

bli lägre men antalet undervisniugsavdelningar högre än där heltidsläsniug är mera

allmänt geuomförd.

Genom eu sådan anordning kommer man också, enligt vad överstyrelsen vid sina

undersökningar funnit, alt få en lämplig fördelning även med hänsyn till en annan

faktor, som givetvis måste tagas med i betraktande, nämligen antalet skolbarn.

Skolbarn. Vid en indelning sådan som den, varom här är fråga, måste man uppenbarligen

så långt det är möjligt taga hänsyn också till de förändringar i fråga om skolväsendet,

som kunna väntas inom den närmaste framtiden. En vägledning i detta avseende

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

lämnar det rådande förhållandet mellan antalet läraravdelningar och antalet undervisningsavdelningar.

Om det senare betydlig överstiger det förra, bör man ja kunna

vänta betydande förändringar i den riktningen, att halvtid-däsande skolor komma att

förvandlas till lieltidsläsaude, vilket i många fall måste innebära, att antalet läraravdeluingar

kommer att ökas. Men även barnantalet lämnar en god fingervisning i fråga

om uppkomsten av nya läraravdelniugar. Om barnantalet är jämförelsevis stort i förhållande

till det förefintliga antalet sådana avdelningar, finnes ju utsikt till att nya

avdelningar rätt snart måste komma att upprättas. Det är givet, att om nya läraravdelningar

skola bildas, så måste inspektören komma att tagas i anspråk vid anskaffandet

av lärare för dessa. Men barnantalet lämnar också vägledning på det sättet, att

man måste antaga, att i sådana fall, där barnantalet är jämförelsevis litet och antalet

undervisningsavdelningar i förhållande därtill stort, heltidsläsning bör i manga fall

kunna ersätta halvtidsläsning, utan att nya lärarkrafter därför behöva anställas.

Den lämnade översiktstabellen torde vara ägnad att lämna åskådningsmaterial

till vad som nu anförts.

Tager man t. ex. först i betraktande det område, som i förslaget betecknats som

det tjugofjärde inspektionsområdet och som uppvisar den största skillnaden mellan antalet

undervisningsavdelningar och antalet läraravdelniugar, nämligen 266, finner man

vid en beräkning, att barnantalet i medeltal skulle bliva för undervisningsavdelniug

20,2 och för läraravdelning 36,8. Ett annat område, där också tydligen halvtidsläsnin<r

förekommer i mycket stor utsträckning, är det tjugoåttonde. Där blir medeltalet

för undervisningsavdeluing 18.3 och för läraravdelning 33,2. Vänder man sig sedan

till ett område, där skillnaden i antal mellan undervisningsavdelningar och läranivdelningar

är nästan utjämnad, exempelvis det, som skulle omfatta sydvästra Skane, sa

visar det sig, att motsvarande medeltal — skoldistrikt med särskilda lokalinspektörer

frånräknade — bliva 28,9 och 29,8. Det är tydligt, att man i de båda förstnämnda

områdena måste vänta sig en utveckling just i den riktningen, att läraravdelningarnas

antal visserligen kommer att ökas men också att undervisningsavdelningarnas antal

kommer att ”väsentligen minskas. Det inspektionsområde, som skulle huvudsakligen

utgöras av Blekinge, visar — Karlskrona frånräknat —- ett medeltal barn för läraravdeluing

av 38,i, under det att medeltalet i hela riket utgör 30,7. Det är uppenbart,

att man i nämnda inspektionsområde kan vänta sig en ganska stark ökning i antalet

läraravdelningar. c

Vad antalet skolor beträffar, så visar sig detta, såsom av tabellen framgar, sta

i ganska nära förhållande till antalet skolbarn.

I väsentligt mindre mån än till de nämnda faktorerna har det varit möjligt att

vid indelningen taga hänsyn till skoldistriktens antal. Av rent historiska grunder

ställer det sig ju så, att i vissa delar av landet skoldistrikten äro mycket små, såsom

på Gottland, °i Skåne och Västergötland, i andra delar däremot hava de betydande

storlek, såsom i de norrländska landskapen. Det har därför icke kunnat undgås, att

antalet skoldistrikt inom de olika områdena blivit mycket olika vid den nu föreslagna

indelningen, liksom fallet är vid den indelning, som för närvarande gäller.

Slutligen angivas å tabellen de föreslagna områdenas areal och folkmängd. Det

ligger i öppen dag, att mellan dessa bada faKtorer ett motsatsförhållande maste komma

att äga rum, i det att ju större arealen av ett område är, desto mindre måste dess

folkmängd bliva, det vill med andra ord säga, att i glest befolkade 1 Täkter omradena

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 204 höft. (Nr 232.) 3

Översikts
tabell.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Kommunika
tioner.

Inspektionsområdenas

förhållande

till den administrativa

indelningen.

18 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.

måste få eu stor areal men en jämförelsevis mindre folkmängd, varav följer, att också

antalet skolor och skolbarn där kommer att bliva mindre.

I tabellen bär gjorts skillnad mellan skoldistrikt med och skoldistrikt utan särskild

lokalinspektör. Överstyrelsen finner det nämligen riktigt, att vid den nya indelningen

liksom vid den, som för närvarande gäller, huvudsakligen tages i betraktande

sådana skoldistrikt, där icke särskild kommunal inspektör blivit av distriktet anställd.

I distrikt med sådan inspektör blir ju själva inspektionsverksamheten för statens

inspektör betydligt mindre omfattande, och han kommer där icke heller att i någon

större utsträckning tagas i anspråk för skolväsendets organisation. Hans huvudsakliga

verksamhet kommer där att avse granskning av statsbidragsrekvisitioner. Men även

detta arbete är ju både ansvarsfullt och tidskrävande, varför givetvis vid indelningen

tillbörlig hänsyn bör tagas jämväl till arbetet med de skoldistrikt, det nu gäller.

En viktig synpunkt vid fastställandet av ett inspektionsområdes omfattning måste

vara sträckningen av de kommunikationsleder och beskaffenheten av de samfärdsmedel,

som inom detsamma komma att stå inspektören till buds. Härvidlag komma i första

rummet järnvägarna i betraktande. Ju lättare järnvägsförbindelserna äro, desto mindre

tid erfordras för själva resorna, och desto större antal avdelningar kan därför hinna

inspekteras. Men även sjöförbindelser och landsvägsförbindelser måste tagas i betraktande.

Kommunikationerna måste komma att öva inflytande, då det är fråga om att

fastslå det antal skolor och avdelningar, som ett område bör innehålla. Ju svårare

kommunikationerna äro, desto mindre måste detta antal bliva. Vidare bliva kommunikationerna

också i hög grad bestämmande, då det gäller områdenas lämpliga avgräusning

i förhållande till varandra. Man måste nämligen så långt ske kan tillse,

att områdesindelningen blir sådan, att varje områdes olika delar bliva i kommunikationsbänseende

i möjligaste mån lätt tillgängliga för inspektören. Särskilt denna omständighet

har gjort, att områdena icke kunnat i överstyrelsens förslag bliva så överensstämmande

med varandra i fråga om antal skolor, skolbarn, undervisnings- och läraravdelningar,

som annars varit önskligt.

Eu annan synpunkt, som övat inflytande vid förslagets uppgörande, har varit önskemålet

att låta inspektionsområdena följa den förefintliga administrativa indelningen.

Helt naturligt har icke i något fall ett skoldistrikt delats på två områden. Särskilt

beträffande de delar av landet, där skoldistrikten äro större, hava på grund härav

svårigheter mött att få områdena likställda i fråga om antal skolor in. m. Ävenledes

har överstyrelsen i sitt förslag undvikit att dela ett pastorat på två områden. Vidare

har det varit en strävan att förlägga områdena på sådant sätt, att de ej måtte komma

att tillhöra flera län eller stift. Att i detta avseende ordna det så, att varje inspektör

skulle få med blott ett domkapitel och en länsstyrelse att göra har lika litet nu som

vid den för närvarande rådande indelningen låtit sig göra. Svårigheterna i förevarande

hänseende hava visat sig denna gång vara ännu större. Det har emellertid

lyckats överstyrelsen att få indelningen sådan, att intet område skulle komma att tillhöra

mera än två stift. Det har dock icke lyckats lika bra i förhållande till länsindelningen,

i det att fyra områden kommit att tillhöra tre län.

Ätt inspektionsområdenas gränser i så många fall icke kunnat sammanfälla med

stifts- och^ länsgräuserna beror tydligen därpå, att stifts- och länsindelningen är så

ojämn i fråga om både areal och folkmängd. Hade detta ej varit fallet, hade det ju

kunnat ligga mycket nära till hands att genomföra eu inspektionsområdesindelning på

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 232.

det sättet, att exempelvis ett stift komme att omfatta fyra inspektionsområden och ett

län två sådana. Nu har det varit nödvändigt, att. i ett fall föreslå ett inspektionsområde

med större omfattning än det län, soin skulle vara dess huvudsakliga beståndsdel.

Detta gäller om det område, som bland annat skulle innefatta Gottland. I ett par

andra fall, nämligen i fråga om Uppsala och Blekinge län, hava inspektionsområden

och län kommit att i det närmaste sammanfalla. Vad däremot vårt nordligaste län

angår, har överstyrelsen funnit det nödigt att föreslå dess uppdelning på ej mindre

än fyra inspektionsområden.

b. Antalet behövliga inspektionsområden.

Angående det resultat, till vilket överstyrelsens undersökning rörande

det behövliga antalet inspektionsområden lett fram, yttrar överstyrelsen:

Som synes av bilagorna har överstyrelsen vid sina undersökningar stannat vid

ett antal av 52 inspektionsområden. _ ..... ., „

Överstyrelsen hade gärna önskat, att antalet 50 ej hade behövt överskridas. Det

bär emellertid visat sig, att om tillbörlig hänsyn skulle tagas till alla de olika faktorer,

som i det föregående angivits, det ej vore möjligt att komma till just detta

antal. Särskilt har undersökningen ådagalagt, att man i sadant fall i ännu betydligt

större utsträckning skulle komma att bryta mot de fastställda administrativa gränserna

och att man skulle få åtskilliga områden, som vore synnerligen olämpliga med hänsyn

till kommunikationerna. Det är tydligt, att olämpliga kommunikationsförhållanden, pa

samma gång de utgöra ett hinder för ett ordentligt utnyttjande av inspektörens tid

och krafter, måste medföra ökning i resekostnader. Den besparing, som skulle vinnas

crenom en liten minskning i områdenas antal, komme därför enligt överstyrelsens mening

säkerligen att i väsentlig mån uppvägas genom de högre resekostnaderna.

I överstyrelsens förslag augives icke nagra namn pa de särskilda omradena, utan

i stället användes blott beteckning med nummer. Det är dock icke överstyrelsens

mening, att en sådan beteckning i verkligheten skulle gälla även sedau den nya områdesindelningen

blivit definitivt fastställd. Tvärt om finner överstyrelsen det nödvändigt,

att även framgent särskilda namn på områdena komma till användning.

Vid övervägande av alla de olika omständigheter, som enligt överstyrelsens förmenande

böra tagas i betraktande vid uppgörande av en ny indelning av landet i

inspektionsområden, har överstyrelsen sålunda kommit till den slutsatsen, att det vore

lämpligast med en indelning i 52 områden i huvudsaklig anslutning till det av överstyrelsen

framlagda förslaget.

Överstyrelsen får därför förorda en ökning i folkskolinspektörernas antal med 18

eller från 34 till 52.

Når 1914 års senare riksdag fattade beslut angående folkskolinspektionens

omreglering enligt Kungl. Maj-.ts på folkundervisningskommitténs förutnämnda

betänkande grundade förslag och beviljade medel för anställande

av folkskolinspektörer inom 34 inspektionsområden, var det givetvis icke

Inspektions
områdenas
beteckning.

Överstyrelsens

förslag.

Departe
mentschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

möjligt att med bestämdhet förutse, huruvida nyssnämnda antal inspektörer

skulle bliva tillräckligt. Anledning fanns till tveksamhet i sagda

avseende, och sådan tveksamhet hade även kommit till uttryck från olika

håll. Sålunda hade vissa myndigheter, som yttrat sig över folkundervisningskommitténs

förslag, anmärkt, att inspektörsområdena, särskilt vissa

av dem, tilltagits allt för stora, för att en tillfredsställande inspektion

skulle kunna bliva möjlig, och då frågan om folkskolinspektionens omläggning

under år 1913 första gången förelädes riksdagen, yttrade dåvarande

departementschefen, att det icke torde kunna förnekas, att särskilt

i fråga om vissa distrikt fog förelåge för de från åtskilliga håll framställda

anmärkningarna mot distriktens allt för stora omfattning. Ur flera

synpunkter ansåge departementschefen önskvärt, att inspektionsområdena

bleve flera och sålunda mindre än folkundervisningskommittén föreslagit,

men då kommitténs förslag som helhet betraktat i allt fall innebure"en

högst betydande, förbättring av inspektionen, syntes man böra avvakta

reformens verkningar, innan man ginge vidare. När sedermera folkskolöverstyrelsen

den 3 mars 1914 på grund av remiss yttrade sig över förberörda

betänkande, anförde överstyrelsen, att det enligt överstyrelsens mening

skulle varit synnerligen fördelaktigt, om mindre områden kunnat erhållas,

samt att det läge i sakens natur, att det antal områden, som då föreslagits,

icke kunde innebära en slutgiltig lösning. Även 1914 års senare

riksdag hyste tvivelsmål i nu nämnda avseende. I sin skrivelse i ämnet

den 11 augusti 1914 (nr 135) förklarade riksdagen sig för sin del icke

vilja underlåta att framhålla, att vissa inspektionsområden syntes tilltagna

väl stora.

I nu berörda avseende vidtog emellertid riksdagen ingen ändring.

Inspektionsområdena fastställdes, såsom förut nämnts, till 34, vadan inspektörernas

antal sålunda också blev 34. Givetvis var det vid den tidpunkten

också riktigast att härutinnan gå försiktigt fram och, såsom departementschefen

uttryckte sig år 1913, avvakta reformens verkningar.

De gångna årens erfarenhet har emellertid med fullständig tydlighet

ådagalagt, att de nuvarande inspektionsområdena äro alldeles för omfattande,

för att inspektörerna skola kunna motsvara alla de krav, som måste

ställas på dem. Sagda erfarenhet har dock sin grund icke blott däri, att

nämnda områden blivit från början för stort tilltagna. Den är också i

mycket hög grad en följd av den hastiga och starka utveckling inom

folkskoleväsendet, som under de senaste åren ägt rum. För sin väsentliga

uppgift, den rådgivande och ledande verksamheten i pedagogiskt

avseende, hava inspektörerna kommit att tagas i anspråk till en utsträckning,

som knappast kunnat väntas, detta särskilt vid skolväsendets omor
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

ganisation i olika skoldistrikt, Deras administrativa åligganden hava

år efter år allt mera ökats — på grund av riksdagens beslut i vissa

frågor och därav följande nya författningar hava inspektörerna alltjämt

erhållit nya uppgifter, somliga i hög grad tidskrävande —

deras kontrollerande verksamhet, särskilt i fråga om statsbidragsrekvisitionerna,

har erhållit större omfattning, och esomoftast måste från dem

infordras uppgifter, yttranden och utredningar, som taga en icke oväsentlig

del av deras tid. Jag hänvisar i dessa avseenden till den av folkskolöverstyrelsen

avgivna utförligare utredning, som i det föregående återgivits.

Till det nu nämnda kommer under den närmaste framtiden ytterligare

en betydande ökning i inspektörernas arbetsuppgifter, i samma mån

som de av 1918 års riksdag beslutade obligatoriska fortsättningsskolorna

komma att sättas i gång. Redan i mitt anförande till det statsrådsprotokoll

över ecklesiastikärenden, som åtföljde Kungl. Maj:ts proposition (nr 96)

till 1918 års riksdag angående upprättande av praktiska ungdomsskolor,

fäste jag uppmärksamheten härpå, då jag yttrade att, om fortsättningsskolan

bleve obligatorisk och erhölle den utbredning och utveckling, som

vore att hoppas, inspektionen av densamma tydligen komme att kräva ett

ganska omfattande arbete, om den verkligen skulle kunna göra sin insats

i den väntade utveckligen. Jag uttalade samtidigt såsom min mening,

att, även om icke några särskilda fortsättningsskolinspektörer behövde tillsättas,

utan inspektionen av fortsättningsskolorna kunde överlämnas åt folkskolinspektörerna,

detta dock icke borde fattas så, att ökade arbetskrafter

på området icke skulle behövas. För den, som har en närmare kännedom

om de mångfaldiga och olikartade göromål, som under nuvarande förhållanden

och för framtiden måste åligga en folkskolinspektör, är det uppenbart,

att dessa göromål omöjligen kunna väntas bliva i fortsättningen

med omsorg utförda, om icke en väsentlig minskning av inspektionsområdenas

storlek och en motsvarande ökning av inspektörernas antal kommer

till stånd.

Beträffande det antal inspektörer, som nu är behövligt, har folkskolöverstyrelsen

verkställt utredning och i sammanhang därmed undersökt,

huru inspektionsområdena lämpligen böra regleras. Överstyrelsen har därvid

tagit hänsyn dels till sådana faktorer, som kunna angivas genom

siffror, nämligen areal, folkmängd, antalet skoldistrikt, skolor, skolbarn, undervisningsavdelningar

och läraravdelningar, dels ock till folkskoleväsendets

olika tillstånd inom olika delar av landet, kommunikationsleder och samfärdsmedel

samt landets administrativa indelning. Jag torde här höra

bringa i erinran vad överstyrelsen meddelat rörande begreppen undervisningsavdelning

och läraravdelning. Fn undervisningsavdelning omfattar

sålunda det antal årsklasser och barn i en skola, som undervisas tillsam
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.

mans på samma tid, och en läraravdelning det antal undervisuingsavdelningar,

som komma på en och samma lärare. En halvtidsläsande skola

har således två undervisningsavdelningar men blott en läraravdelning.

Enär inspektörernas huvuduppgift är den pedagogiska, har överstyrelsen

i första hand utgått från det antal läraravdelningar, som lämpligen

skulle kunna tilldelas en inspektör, utan att dock försumma de övriga

synpunkter, som böra inverka vid bestämmandet av inspektionsområdenas

antal. Eftersom sådana skoldistrikt, som hava egna kommunala inspektörer,

förutsättas kräva jämförelsevis ringa arbete för statens inspektörer,

hava emellertid dessa skoldistrikt icke medtagits vid beräknandet av det

antal läraravdelningar inom ett inspektionsområde, som varit bestämmande

för överstyrelsens förslag.

Med tanke på önskvärdheten av att inspektören kunde besöka varje

lärare en gång om året har överstyrelsen ansett, att ett inspektionsområde

icke borde innehålla mer än omkring 400 läraravdelningar. I det av överstyrelsen

upprättade förslaget till rikets uppdelning i inspektionsområden

har dock detta tal icke kunnat fasthållas i någon större utsträckning.

Hänsyn till övriga förutnämnda faktorer har nämligen tvingat till modifikationer

på olika sätt, såsom framgår av den vid överstyrelsens framställning

fogade översiktstabellen över de föreslagna inspektionsområdena,

vilken tabell såsom bilaga torde få fogas jämväl till detta protokoll. Den

verkställda undersökningen har lett till ett antal av 52 inspektionsområden,

varför överstyrelsen förordat en ökning av inspektörernas antal från

34 till 52.

Jag har tagit under allvarligt övervägande, huruvida icke någon nedsättning

skulle kunna göras i detta antal. Vid en ingående granskning

av överstyrelsens framställning har jag dock icke kunnat finna skäl till

sådan anmärkning, som skulle föranleda minskning av sagda antal. Överstyrelsen

har visserligen uttalat såsom önskvärt, att inspektionsområdena

icke tilltoges större än att inspektören kunde besöka varje lärare en gång

om året, men vid upprättande av sitt förslag till rikets indelning i inspektionsområden

har överstyrelsen uppenbarligen själv avstått från förverkligandet

av detta önskemål. Beräknar man nämligen, såsom överstyrelsen

gjort, att en inspektör kan i medeltal ägna 170 dagar om året åt

tjänsteresor och att han i regel icke lämpligen kan besöka mer än två

lärare på samma dag samt att en del resdagar måste avses för andra

honom åliggande uppgifter än inspektionsbesök hos lärarna, finner man

lätt, att i ett normalområde med omkring 400 lärare, sådant som överstyrelsen

tagit till utgångspunkt för sina beräkningar, ungefär ett och ett hälft

år i medeltal eller kanske ännu mera kommer att förflyta mellan inspek
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

tionsbesöken hos varje lärare, och detta under förutsättning att inspektören

endast har folkskolorna att taga befattning med. Kommer så härtill

en betydande faktor, som överstyrelsen visserligen haft för ögonen men

helt naturligt på grund av ännu bristande material icke kunnat siffermässigt

införa i sina beräkningar, nämligen de nya fortsättningsskolorna, vilka,

såsom jag förut framhållit, komma att av inspektören kräva ett synnerligen

maktpåliggande och omfattande arbete, torde det tryggt kunna sägas,

att det, även med de nu föreslagna inspektionsområdenas storlek, i allmänhet

kommer att förflytta inemot två år mellan inspektionerna av samma

läraravdelning i folkskolan. Men att nu göra inspektionsområdena så

stora, att inspektionsfrekvensen bleve ännu mindre än den nyss nämnda,

kan jag så mycket mindre anse tillrådligt, som lärarpersonalen i det följande

utan tvivel kommer att hava större behov av inspektörens råd och

anvisningar, då det nu gäller att, i den mån omständigheterna medgiva,

lägga om undervisningen i riktning av större tidsenlighet och bättre tillgodoseende

av det praktiska livets krav.

Såsom jag redan nämnt, har överstyrelsen i förevarande avseende utgått

från ett normalområde med omkring 400 läraravdelningar, utan att detta

tal dock kunnat fasthållas i någon större utsträckning, enär hänsyn måst

tagas även till andra faktorer, såsom areal, antal skoldistrikt, skolor, skolbarn

och undervisningsavdelningar, kommunikationer in. in. Dessa faktorer

hava medfört ganska starka skiftningar med avseende på inspektionsområdenas

omfattning. Så hava exempelvis läraravdelningarna i ett Sinålandsområde

blivit endast 332, medan undervisningsavdelningarna i detta

område uppgår till icke mindre än 538. I de skånska inspektionsområdena

hava läraravdelningarna upptagits till omkring 500, beroende tydligen

på den stora folktätheten och de goda kommunikationerna; å andra

sidan hava läraravdelningarna i de vidsträckta områdena inom Norrlands

glest befolkade trakter med svåra kommunikationsförhållanden fått gå ned

under 300. Jag har emellertid icke kunnat finna annat än att det inflytande

överstyrelsen låtit nu nämnda faktorer utöva på förslaget till

inspektionsområden varit i stort sett tillbörligt, vilket givetvis icke utesluter,

att mindre jämkningar kunna visa sig lämpliga vid en slutlig prövning.

Denna prövning torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t.

Vare sig jag betraktar frågan med hänsyn till den utgångspunkt

överstyrelsen valt för sina beräkningar eller jag tager hänsyn till dessa

beräkningar i deras helhet, har jag sålunda funnit ådagalagt, att någon

anledning icke föreligger till ökning av de föreslagna inspektionsområdenas

storlek och därmed icke heller till nedprutning av de föreslagna inspektörernas

antal.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

Folkskolinspektörsförbundets

framställning

år 1917.

Folkskoluverst

vrelsen

år 1917.

B. Löne- och pensionsreglering för folkskolinspektörerna.

I skrivelse den 23 augusti 1917 har styrelsen för statens folkskolinspektörers

förbund hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga

förslag dels om en löne- och pensionsreglering för statens folkskolinspektörer

i huvudsaklig överensstämmelse med vissa i skrivelsen angivna

grunder, dels om höjning till 600 kronor av de till folkskolinspektör utgående

expensmedlen.

1. Behovet av ny lönereglering''.

I skrivelsen erinras till en början om de grundsatser, som varit bestämmande

vid fastställandet av nu gällande avlöningsförmåner för folkskolinspektörerna,

likaså om den lönereglering, som vid tidpunkten för

skrivelsens avlämnande föreslagits för lärarpersonalerna vid de allmänna

läroverken och folkskoleseminarierna.

Härefter anföres i skrivelsen följande:

Att en effektiv lönereglering för de lärarkårer, om vilka i skrivelsen talats, vore

av oavvisligt behov påkallad syntes vara höjt över allt tvivel. Men enligt den uppfattning,

som gjort sig gällande bland statens folkskoliuspektörer, och åt vilken styrelsen

för nämnda inspektöiers förbund nu ville giva uttryck, vore det icke mindre

behövligt, att en dylik lönereglering komme till stånd jämväl för folkskolinspektörerna.

Visserligen fastställdes de nuvarande avlöningsbeloppen för inspektörerna så sent som

år 1914, men då dessa lönesatser bestämdes efter mönstret av löner, vilka måste betraktas

som låga, och då så gott som omedelbart efter löneregleringen en allmän

oerhörd pris>tegring inträdde, syntes det vara i enlighet med rättvisans och billighetens

krav, att eu ny lönereglering genomfördes, som, så vitt görligt vore, motsvarade

de ändrade tidsförhållandena.

Inspektörsförbundets framställning blev, såsom förut nämnts, av folkskolöverstyrelsen

med eget utlåtande den 31 augusti 1917 överlämnad till

Kungl. Maj:t. I sagda utlåtande uttalar överstyrelsen såsom sin mening,

att ny lönereglering för folkskolinspektörerna vore redan då av behovet

påkallad, och anför härom:

Med hänsyn därtill att de för olika grupper av lärare stadgade löner, vilka fått

tjäna till utgångspunkt, da folkskolinspektörernas avlöning år 1914 bestämdes, numera

allmänt erkänts som alldeles otillräckliga, och framställningar till 1917 års riksdag

för den skull gjorts om beredande under år 1918 av tillfällig löneförbättring åt olika

lärarkårer, faun sig överstyrelsen föranlåten att i skrivelse den 3 mars 1917 göra

hemställan om tillfällig lönefötbättring även åt folkskoliuspektörerna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

Redan i sagda skrivelse hade överstyrelsen anledning betona, att den avlöning,

som år 1914 fastställdes för folkskolinspektörerua, måste anses som jämförelsevis lag,

enär de löner, som dä tinno tjäna som mönster, voro avvägda med hänsyn till förhållanden,

vilka läge flera ar tillbaka i tiden. Särskilt hänvisade överstyrelsen till de

löner, som närmast tagits till föredöme, nämligen läroverks- och semiuarieadjunkternas

löner, vilka blivit reglerade så långt tillbaka som år 1904. Sedan Kungl. Magt, i

enlighet med överstyrelsens hemställan, hos liksdagen gjort framställning om tillfällig

löneförbättring jämväl åt folskolinspektörerna och sådan i samband med beslut om

liknande förbättring åt lärare vid olika slag av läroanstalter av riksdagen beslutats,

torde det få anses vara av statsmakterna erkänt, att folkskolinspektöreruas löner lika väl

som lönerna för lärare vid statens och kommunernas skolor böra snarast möjligt bliva

föremål för en definitiv reglering. Överstyrelsen bar därför ansett sig, samtidigt som

överstyrelsen gör framställningar om definitiv lönereglering för lärare vid folkskolesemininarier,

småskoleseminarier, folkskolor och småskolor samt högre folkskolor, jämväl

böra hemställa om dylik reglering för statens folkskolinspektörer.

I sin förberörda skrivelse den 9 oktober 1918 erinrar folkskolöverstyrelsen

om vad överstyrelsen i sitt nyssnämnda utlåtande år 1917 anfört

och fortsätter därefter i fråga om behovet av lönereglering för ifrågavarande

befattningshavare:

Då Kungl. Maj:t icke fann sig böra framlägga förslag om sådan lönereglering,

på samma gång som förslag gjordes om reglering av lärarlönerna, syne-; det överstyrelsen,

att ifrågavarande reglering icke bör längre uppskjutas. Inspektörerna komma

ändock att få sina löner reglerade ett år senare än de tjänstemän, med vilka de i

lönehänseende äro närmast att likställa.

Redan i det nu anförda torde föreligga tillräckliga skäl för att beslut om lönereglering

för folkskolinspektörerna fattas vid 1919 års riksdag. Någon ytterligare utredning

om behovet av att lösningen av frågan om förbättrade löner för ifrågavarande

befattningshavare icke ytterligare uppskjutes torde knappast vara erforderliga. Tydligen

lida de lika väl som andra löntagare under den rådande dvrtidens tryck. Givetvis

kännes det särskilt svårt för dem, då de få nöja sig med en jämförelsevis blygsam

tillfällig löneförbättring, under det att de befattningshavare, med vilka de av statsmakterna

jämställts i lönehänseende, fått sin ekonomiska ställning mera definitivt ordnad.

Därtill kommer, att den rese- och traktamentsersättning, som för närvarande utgår

till inspektörerna, under nu rådande förhållanden är alldeles otillräcklig, och då de ju

av sin tjänstgöring tvingas att tillbringa större delen av sin tid på resor, blir deras

ekonomiska belägenhet därigenom ännu mera bekymmersam. Det är att befara, att,

därest icke inspektörernas avlöning och ersättning i övrigt med det snaraste förbättras,

svårigheter skola möta att för ifrågavarande viktiga befattningar förvärva personer

med de förutsättningar, som erfordras.

2. Avlöningsbelopp och pensionsunderlag.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår, såsom förut nämnts, till folkskolinspektör

lön i tre lönegrader ål) 2,700 kronor, 2) 3,050 kronor, 3) 3,400

kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,300 kronor, 1,450 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 101!). 1 sand. 204 haft. (Nr 232). 4

Folkskolöverstyrelsen

år 1918.

Nuvarande

bestämmelser.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Iospektöis
förbundet.

Folkokolurerstvrelaen

år 1917.

26 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

och 1,600 kronor. Tjänstepension erhålla inspektörerna enligt lag den 11 oktober

1909 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vadan pensionsunderlaget

alltså utgöres av lönen.

Styrelsen för inspektörsförbundet erinrar, dels att för de tjänstemannakategorier,

från vilka goda inspektörskandidater företrädesvis vore att

påräkna, så gott som undantagslöst avsevärda löneförhöjningar beslutats

eller ställts i utsikt, dels att icke så få bland de kommunala folkskolinspektörerna

dåinera åtnjöte löneförmåner, som väsentligt överstege ej

allenast vad statsinspektörerna för det dåvarande uppbure, utan ock vad

som föreslagits för seininarielärarna.

Utan att angiva några bestämda belopp uttalar styrelsen det önskemålet,

att en blivande löne- och pensionsreglering för statens folkskolinspektörer

måtte bliva sådan, att löne- och pensionsbeloppen icke komme

att understiga de belopp, som i sådant hänseende komme att fastställas

för de manliga ämneslärarna vid folkskoleseminarierna.

Då det gäller att avväga de lönebelopp, som vid en lönereglering skola

fastställas, måste man, enligt folkskolöverstyrelsens mening, givetvis taga

hänsyn till betydelsen och omfattningen av den verksamhet, som åligger

vederbörande befattningshavare, överstyrelsen har därför erinrat om innebörden

och omfattningen av sagda verksamhet och därvid anfört i huvudsak

detsamma, som i det föregående återfinnes å sid. 8 och 9. Vidare

finner överstyrelsen ett annat krav stå i nära sammanhang med nämnda

synpunkter, nämligen att man så avväger lönebeloppen, att därigenom

skapas förutsättningar för en lämplig rekrytering av kåren i fråga, överstyrelsen

yttrar härom i sitt förutnämnda utlåtande bland annat:

Från både den ena och den andra synpunkten läge det nära till hands att söka

vinna ledning genom eu jämförelse med avlöningsförhållandena för andra tjänstemannakårer.

Så skedde då nu gällande löner för folkskolinspektörerna fastställdes; då togs

hänsyn till de avlöningsförmåner, som voro bestämda för de tjänstemannagrupper, från

vilka man kunde vänta att förvärva sökande till inspektörstjänster. Närmast var det

då seminarie- och läroverkslärarnas löner, som fingo tjäna till mönster.

Den överensstämmelse mellan ifrågavarande lärares och folkskolinspektörernas

löner, som sålunda bragtes till stånd, fick vara bestämmande jämväl i fråga om de

belopp, som fastställdes för den vid 1917 års riksdag åt inspektörerna beviljade tillfälliga

löneförbättringen. Huru angelägen man var att vidmakthålla denna överensstämmelse

framginge därav, att riksdagen, som ansåg sig böra gå något utöver vad

Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om tillfällig löneförbättring åt seminarie- och läroverksadjunkter,

beslutade en motsvarande förhöjning i de för folkskolinspektörerna

föreslagna beloppen. Då det blott var fråga om en provisorisk anordning, var det

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

KungL Maj:ts Proposition Nr 232.

helt naturligt, att man sökte så nära som möjligt ansluta sig till gällande förhållanden

för att icke föregripa den definitiva regleringen.

Det vore uppenbart — säger överstyrelsen vidare -— att det, i betraktande av

nu angivna omständigheter, förefunnes stark anledning att, såsom styrelsen för inspektörsförbundet

i sin framställning gjort, fortfarande som mönster för folkskolinspektörernas

löner använda de löner, som ifrågasatts för ämneslärarna vid folkskoleseminarierna.

Det syntes emellertid överstyrelsen, som om man med hänsyn till det

ändrade läge, vari seminariernas lönefråga för det dåvarande befunne sig, knappast

kunde.hålla så starkt fast vid den då rådande överensstämmelsen.

Överstyrelsen syftade härvidlag närmast därpå, att från såväl lärarlönenämnden

som överstyrelsen då förelåge förslag om helt ändrade grunder för avlöningen åt ämneslärarna

vid folkskoleseminarierna, ett förslag som vunnit starkt understöd i de över

lärarlönenämudens betänkande avgivna utlåtandena. Detta förslag ginge ut på att

folkskoleseminariernas ämneslärare borde, för att folkskoleseminarierna skulle i tävlan

med de allmänna läroverken kunna förvärva de lärare, de i egenskap av fackutbildningsanstalter

behövde, tillerkännas lika höga löner som de allmänna läroverkens

lektorer.

Samma synpunkter syntes icke kunna anföras beträffande folkskolinspektöreruas

löner. Erfarenheten kunde icke sägas hava ådagalagt, att det närmast vore under

konkurrens med de allmänna läroverken, som folkskolinspektörskåren blivit rekryterad

under de år, som gått, sedan en ny ordning för densamma blivit genomförd. Överstyrelsen

hade emellertid med det nu anförda icke velat säga, att man icke skulle vid

fastställandet av folkskolinspektörernas löner taga hänsyn till önskvärdheten av att

som inspektörer kunna förvärva för inspektörsuppdraget lämpliga lärare vid seminarierna

och de allmänna läroverken.

Huru stor ökningen av inspektörernas nuvarande lön jämte tillfällig löneförbättring

borde vara, syntes överstyrelsen knappast kunna avgöras efter rent objektiva

grunder. Överstyrelsen hade för sin del ansett en ökning av 500 kronor såsom skälig

och ville därför föreslå, att avlöningen i första lönegraden skulle utgöra 5,200 kronor.

Till nämnda grundlön skulle vidare komma tvä ålderstillägg å 500 kronor efter

respektive fem och tio års tjänstgöring. Lönegraderna skulle alltså bliva 5,200, 5,700

och 6,200 kronor.

1 fråga om avlöningens uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar

borde, enligt överstyrelsens mening, anordningen med olika belopp för

tjänstgöringspenningarna i de särskilda lönegraderna enligt överstyrelsens

förmenande icke längre bibehållas, överstyrelsen anför härom:

1 andra fall, då avlöningen utginge i blott tre lönegrader, vore tjänstgöringspenningarna

fastställda till ett och samma belopp i samtliga lönegrader. Så vore till

exempel förhållandet beträffande de för andra gradens tjänstemän i de centrala ämbetsverken

och för yrkesinspektörerna fastställda tjänstgöringspenningarna. Då folkskolinspektörerna

skulle hava blott tre lönegrader, syntes tjänstgöringspenningarna för

dem böra fastställas till samma belopp i alla tre lönegraderna. Med hänsyn till vad

i sådant avseende gällde för andra gradens tjänstemän och för yrkesinspektörer funne

sig överstyrelsen böra förorda, att folkskolinspektörs tjänstgöringspenningar måtte fastställas

ti f l 1,700 kronor i samtliga lönegrader. Hel pension skulle då för honom

komma att utgöra 4,500 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Löneregle
ringskom
mittén.

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 232.

Den i det föregående förordade avlöningen skulle utgå till ordinarie

folkskolinspektör. För inspektör, som tillsattes av Kungl. Maj:t genom

förordnande, borde enligt överstyrelsens mening, liksom för närvarande

den del av avlöningen, som motsvarade lönen, minskas med ett belopp,

motsvarande ordinarie folkskolinspektörs avgift för egen pensionering, och

syntes detta belopp skäligen böra sättas till 200 kronor.

Löneregleringskommittén har i sitt förenämnda utlåtande den 30 oktober

1918 för lolkskolinspektörerna föreslagit en begynnelseavlöning av

5,300 kronor, varav 3,500 kronor skulle utgöra lön och 1,800 kronor

tjänstgöringspenningar, samt därutöver två ålderstillägg till lönen, vartdera

å 500 kronor. Till stöd för detta sitt förslag anför kommittén:

Då fråga år 1914 förelåg om lönereglering för statens folkskolinspektörer, hade

under ärendets förberedande behandling vissa jämförelser uppdragits mellan folkskolinspektörerna

och andra befattningshavare med en i stort sett motsvarande utbildning.

De lönebelopp, som då föreslogos och jämväl av riksdagen godkändes, voro beräknade

med hänsyn till avlöningsförmånerna för tjänstemannakårer, från vilka antingen folkskolinspektörerna

för det dåvarande i allmänhet rekryterades eller man kunde vänta

att förvärva lämpliga personer för inspektörsbanan. Närmast torde till grund för bestämmandet

av inspektörernas avlöningsförmåner hava legat de lönesatser, som då tillkommo

manliga adjunkter vid de allmänna läroverken och vid folkskoleseminarierna.

Denna överensstämmelse mellan bemälda lärares och folkskolinspektörernas avlöningar

var ävenledes bestämmande vid fastställande av den tillfälliga löneförbättring, som av

1917 och 1918 års riksdagar, på sätt i det föregående erinrats, beviljats inspektörerna.

Manliga läroverks- och seminarieadjunkter åtnjöto år 1914 en avlöning av 3,000

kronor, vartill kunde komma fyra ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, efter respektive

5, 10, 15 och 20 år. Då folkskolinspektörs avlöning bestämdes till 4 000 kronor,

vartill kunde komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, motsvarade sålunda

inspektörs begynnelseavlöning den avlöning, som en adjunkt efter intjänande av två

ålderstillägg kunde hava uppnått, varjämte inspektörs slutavlöning var till beloppet

lika med den slutavlöning, som tillkom läroverks- eller seminarieadjunkt.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har nu 1918 års riksdag

för manlig läroverksadjunkt ävensom för manlig adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarium

fastställt en avlöning av 4,300 kronor, därav 2,700 kronor lön och

1,600 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen,

vart och ett å 500 kronor. Ämneslärarbefattningarna vid folkskoleseminarierna hava

vidare av samma års riksdag ansetts böra förvandlas till lektorstjänster med eu avlöning

av, vad angår manlig lektor 5,800 kronor, därav 3,900 kronor lön och 1,900

kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera

å 500 kronor.

Pa sätt av den förut lämnade redogörelsen framgår, göres av styrelsen för statens

folkskolinspektörers förbund den uppfattningen gällande, att löne- och pensionsbeloppen

för inspektörerna icke borde understiga de belopp, som komme att fastställas för de

manliga ämneslärarna vid folkskoleseminarierna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.

Kommittén — som finner billigt, att folkskolinsppktöretnas avlöningsförhållanden

regleras, såsom senast här förut skett, med hänsyn tagen till de avlöningsbelopp, vilka

utgå till lärarpersonal vid omförmälda läroanstalter — anser sig dock icke kunna

förorda det önskemål, som sålunda från inspektörernas sida framställts. Enligt kommitténs

mening har folkskolöverstyrelsen rätt, då den — med tanken fästad på det

av densamma då förordade och av riksdagen sedermera godtagna förslaget om förvandling

av adjunktstjänsterna vid folkskoleseminarierna till lektorsbefattningar —-säger

sig anse, att med hänsyn till det ändrade läge, vari seminariernas lönefråga befunne

sig, man dåmera knappast kunde hålla så starkt fast vid den nu rådande överensstämmelsen.

Kommittén håller för sin del före, att vid bestämmande av de avlöningsbelopp,

som skäligen må böra tillerkännas statens folkskolinspektörer, man bör söka i möjligaste

måu bibehålla den relation, som hittills i avlöningshänseende förefuuuits mellan

dessa inspektörer och adjunkter vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier.

Utgår man sålunda därifrån, att för närvarande — frånsett tillfällig löneförbättring

— folkskolinspektörs begynnelseavlöning är till beloppet lika med den avlöning,

som läroverks- eller semiuarieadjunkt efter intjänande av två ålderstillägg åtnjuter,

skulle, med hänsyn tagen till de av 1918 års riksdag för adjunkter vid de allmänna

läroverken och adjunkter å övergångsstat vid folkskoleseminarierna beslutade

avlöningsförmåner, begynnelseavlöningen för folkskolinspektör böra sättas till 5,300

kronor. A v detta belopp torde 3.500 kronor böra utgöra lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenuingar,

varjämte till lönen skulle kunna komma två ålderstillägg, vartdera

å 500 kronor, efter respektive fem och tio år. Slutavlöningen för folkskolinspektör

skulle vid bifall härtill motsvara den avlöning, som lektor vid högre allmänt läroverk

eller folkskoleseminarium efter intjänande av ett ålderstillägg kan hava uppnått.

Godkännes detta förslag, skulle enligt sedvanliga regler högsta pensionsunderlaget

för folkskolinspektör komma att utgöra 4,500 kronor. Nu har emellertid 1918

års riksdag i samband med lönereglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken

och folkskoleseminarierna fastställt, att för manlig lektor högsta pensionsunderlaget

skall utgöra 4,600 kronor och för manlig adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarium

ävensom för manlig adjunkt vid allmänt läroverk 4.000 kronor. I

betraktande härav synes kommittén skäligt, att för folkskolinspektör högsta pensionsunderlaget

begränsas till 4.300 kronor.

För folkskoliuspektör, som av Kung! Maj:t tillsättes genom förordnande på viss

tid, föreslår folkskolöverstyrelsen själva lönens minskning med ett belopp, motsvarande

ordinarie folkskolinspektörs avgift för egen pensionering, vilket belopp enligt överstyrelsens

mening borde bestämmas till 200 kronor (i stället för nuvarande beloppet

100 kronor).

Mot förslaget i detta hänsende har kommittén ansett sig icke böra göra någon

erinran.

I nu förevarande avseende har folkskolöverstyrelsen i sin skrivelse

den 9 oktober 1918 frångått sitt förutnämnda år 1917 framställda förslag.

Under de ändrade förhållanden, som inträtt genom 1918 års riksdags

beslut angående ny lönereglering för vissa lärargrupper, har överstyrelsen

ansett, att begynnelseavlöningen för folkskolinspektörerna borde bestämmas till

Folkskolöverstyrelsen

år 1918.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. May.ts Proposition AV 232.

5.800 kronor, varav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar,

samt att därtill borde komma två ålderstillägg till lönen, vartdera

å 500 kronor.

Som skäl för denna sin ändrade ståndpunkt i frågan åberopar överstyrelsen

först riksdagens beslut rörande avlöningen för folkskolseminariernas

åmneslärare:

Redan i sin framställning den 31 augusti 1917 betonade överstyrelsen, att starka

skäl kunde åberopas för att den rådande likställigheten i avlöningsförhållanden mellan

seminariernas ämneslärare och folkskolinspektörerna alltjämt måtte bibehållas. Överstyrelsen

kunde emellertid icke underlåta att framhålla, att frågan om en sådan likställighet

måste anses i viss mån komma i ett annat läge, därest ämneslärarna vid

seminarierna, såsom lärarlönenämnden föreslagit och överstyrelsen livligt förordat,

bleve i avlöuingsbänseeude likställda icke med de allmänna läroverkens adjunkter

utan med dessas lektorer. Det skäl, som anförts för en sådan förändring i seminarielärarnas

ställning, nämligen att seminarierna eljest icke skulle i tävlan med de allmänna

läroverken kunna förvärva de lärare, de i egenskap av fackutbildningsanstalter

behöva, kunde — framhöll överstyrelsen — icke göras gällande beträffande folkskolinspektörernas

löner. Erfarenheten kunde nämligen icke sägas hava ådagalagt, att

det närmast vore under konkurrens med de allmänna läroverken, som folkskolinspektörskåren

blivit rekryterad under de år, som gått, sedan en ny ordning för densamma

blivit genomförd. Vad sålunda anförts får emellertid icke tydas så, att man vid fastställandet

av inspektörernas avlöning icke skulle taga hänsyn till möjligheten att som

inspektörer kunna förvärva för inspektörsuppdraget lämpliga personer med den utbildning

och den erfarenhet, som är att finna hos de vid seminarierna och de allmänna

läroverken anställda lärarna. Tvärt om anser överstyrelsen, att det skulle vara

till skada för folkundervisningen, om ej denna möjlighet bleve i tillräcklig grad tillgodosedd.

Eu svårighet för överstyrelsen, då det gällde att föregående år föreslå bestämda

lönebelopp för folkskolinspektörerna, låg däri, att man då ej kunde veta, vilka

belopp, som skulle fastställas för seminariernas ämneslärare. Principen, att seminariernas

ämneslärare skulle bliva lektorer, var då ännu icke av Konung och riksdag godtagen,

och vilka lönebelopp som i den väntade löneregleringen för ifrågavarande lärare skulle

bestämmas kände man icke. Från lärarlönenämnden förelåg visserligen ett förslag i

avseende på lönernas belopp, men det var allmänt erkänt, att dessa belopp voro alltför

låga. Överstyrelsen hade också för sin del uttalat sig för högre belopp, men hela

löneregleringsfrågan för lärarna var, då överstyrelsen framställde sitt föregående förslag

angående folkskolinspektörernas avlöning, för närmare utredning överlämnad till

löneregleringskommittéu, vars betänkande i ämuet dock ännu icke förelåg. Då det i

alla fall var nödvändigt för överstyrelsen att föreslå bestämda belopp, kunde överstyrelsen

blott uttala som en förhoppning, att dessa måtte befinnas vara så avvägda, att

de komme att stå i lämpligt förhållande till de löner, som kunde bliva fastställda för

seminariernas lärare.

I det avseende, som nu berörts, ligger saken helt annorlunda. På grund

av den utav 1918 riksdag beslutade löneregleringen hava ämneslärartjänsterna vid

seminarierna blivit förvandlade till lektorat, och för dessa tjänster har fastställts

en avlöning i tre lönegrader med 5,800 kronor i första, 6.300 kronor i andra och

6.800 kronor i tredje lönegraden. Då så är förhållandet, ligger det tydligen när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3i

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

mast till hands att taga i övervägande, om ej dessa avlöuingsbelopp skulle lämpligen

kunna bestämmas även för folkskolinspektörerna. Om så skedde, skulle uppenbarligen

rekryteringsfrågan från den nyss angivna synpunkten vara bäst tillgodosedd.

Vidare förklarar överstyrelsen, att även andra synpunkter hava föranlett

överstyrelsens ändrade förslag rörande avlöningsbeloppen. Sådana

synpunkter äro hänsynen till avlöningsförhållandena särskilt för kommunala

folkskolinspektörer, folkskollärare i ledande ställning inom folkskoleväsendet

samt rektorer vid högre folkskolor och kommunala inellanskolor.

överstyrelsen yttrar härom:

Överstyrelsen måste vid övervägande jämväl av övriga synpunkter, som bär böra

tagas i betraktande, finna de angivna beloppen för lektorslönerna vara lämpliga även

för inspektörerna. Detta gäller nämligen också med hänsyn till inspektörskårens rekrytering

från andra båll än ovan antytts. Såsom överstyrelsen i sin nämnda framställning

den 31 augusti 1917 framhöll, gäller det tydligen framför allt att ordna det så,

att man för uppdraget kan erhålla personer, som äro skickade att intaga en ledande

ställning på folkskoleväsendets område. I betraktande härav synes det, såsom ock inspektörsförbundets

styrelse i sin skrivelse framhållit, vara lämpligt, att vid lönernas

fastställande göra eu jämförelse med de löner, som de kommunala folkskolinspektörerna

hava att uppbära. Med hänsyn till vad ovan blivit anfört om arten och omfattningen

av folkskolinspektörernas verksamhet torde man ingalunda kunna säga, att en

statsinspektörs uppgift, arbete och ställning skulle i någon mån stå tillbaka för vad

som i dessa avseenden tillkommer en kommunal inspektör. Tvärt om torde det vara

uppenbart, att i viktiga avseenden större anspråk ställas på den förre. Visserligen

kan man nog icke tänka på att för statsinspektörerna komma upp till så höga löner

som dem, vilka de kommunala folkskolinspektörerna i våra allra största städer åtnjuta,

men det må icke anses för mycket begärt, att de förra i ekonomiskt hänseende bleve

likställda med de medelstora städernas kommunala inspektörer. Lönerna tör dessa

sistnämnda äro emellertid för närvarande ganska olika. Enligt vad överstyrelsen inhämtat

växla dessa löner, oberäknat för närvarande utgående särskilda dyrtidstillägg,

mellan en begynnelselön av 4,500 kronor och en slutlön av 9,000 kronor.

Nu är det emellertid att märka, att dessa belopp icke kunna anses vara vägledande,

då det gäller eu lönereglering, som skall träda i kraft först år 1920. Det

är nämligen att vänta, att med anledning av den av 1918 års riksdag beslutade löneregleringen

för de kommunalt anställda lärarna, städerna skola redan år 1918 företaga

eu väsentlig höjning av de vid deras folkskoleväsen anställda befattningshavarnas

löner och då jämväl de lokala folkskolinspektörernas.

Enligt vad som meddelats överstyrelsen föreligger redan förslag i sådant avseende

från skolrådet i eu medelstor stad, som för stadens folkskolinspektör föreslagit

eu begynnelselön av 7,500 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor.

Det är givet, att vid bestämmande av de kommunala folkskolinspektörernas

löner de nya folkskollärarlönerna komma att öva inflytande. Dessa löner böra enligt

överstyrelsens förmenande tagas i betraktande även vid bestämmandet av lönerna för

statens folkskolinspektörer. Det torde icke av någon bestridas, att eu folkskolinspektörs

avlöning bör stå avsevärt över folkskolläraravlöniugen. Detta betingas av folkskolinspektörens

verksamhet, av hans ställning som chef inom folkskoleväsendet och

av hänsyn till kårens ändamålsenliga rekrytering. Jämförelse synes närmast böra göras

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Proposition AV 232.

jäst med folkskollärarlönerna i våra större och medelstora städer. Där utgår i regel

folkskollärarnas avlöning, liksom fallet är med folkskolinspektörernas, i form av kontanta

medel utan naturaförmåner, och det är på dylika orter, som folkskolinspektörernas

bostadsorter i regel äro förlagda. I dylika städer är folkskolornas åiliga undervisningstid

i regel nio månader. Då detta skrives, är visserligen icke känt, huru städernas

löneregleringar för folkskollärarna komma att gestalta sig. Så mycket torde

dock kunna antagas, att slutlönen i åtskilliga fäll måste komma att uppgå till minst

5.000 kronor. Den kontanta lönen skulle enligt riksdagens beslut inberäknad ersättning

för en månads övertidsläsning bliva 3.275 kronor, och därtill kommer så ersättning

för 3 rum och kök samt för nödigt bränsle därtill. Visserligen är detta en

slutlön, som uppnås först efter femton års tjänstgöring. Det synes emellertid vara

riktigt, att just med denna jämföra folkskolinspektörs begynnelseavlöning. Folkskollärarna

erhålla nämligen på grund av rådande lärarbrist ordinarie anställning jämförelsevis

tidigt, under det att eu person i regel först i medelåldern kan påräkna att

bliva folkskolinspektör. Han måste nämligen, särskilt om han har väsentligen folkskollärarmeriter

att bygga på, ha omfattande erfarenhet att åberopa och i allmänhet

hunnit på sitt område förvärva eu ledande ställning, i vilken han kan hava ådagalagt

sig vara i besittning av de egenskaper, som särskilt fordras av en folkskohuspektör.

Även om man i stället utgår från folkskollärarens tredje lönegrad, synes icke

en begyunelseavlöuiug av 5,800 kronor för eu folkskoliuspektör vara för högt tilltagen.

Jämförelsen bör nämligen enligt överstyrelsens förmenande icke göras med folk.-kollärare

i allmänhet utan såsom ovan antytts med folkskollärare, som erhållit en ledande

ställning, som blivit överlärare eller kommunal inspektör. Redan en överlärare erhåller

ju utöver den egentliga folkskollärarlöneu ett särskilt arvode. Då detta belopp

är mycket växlande på olika platser och ifi ågavaraude arvoden ännu icke hunnit bliva

anpassade efter den frän och med år 1919 i kraft trädande löneregleringen, kan överstyrelsen

icke angiva några bestämda siffror. Överstyrelsen vill blott erinra därom,

att överlärarna vid Stockholms folkskolor sedan flera är tillbaka uppbära ett särskilt

arvode av 2,200 till 2,600 kronor om året.

Såsom förut antytts, kunna skäl anses föreligga för att med avseende på arbetets

art och läggning också jämföra folkskolinspektörerna med skolornas rektorer, enär

jämväl folkskolinspektörerna äro att betrakta som skolchefer. Även för rektorer vid

olika slag av skolor har 1918 års riksdag reglerat avlöningen.

För rektor vid en fyrklassig högre folkskola bestämdes ett särskilt arvode av

800 kronor. Då ju rektor i detta fall i regel är ordinarie ämneslärare, blir hans

kontanta avlöning, om han är anställd vid en allmän högre folkskola, 3,600 kronor,

om han är i första, och 4,800 kronor, om han är i högsta lönegraden, och, om han har

anställning i en yrkesbestämd skola, 3.900 kronor i första och 5.100 kronor i högsta

lönegraden. För rektor vid kommunal mellauskola blir rektors sammanlagda kontanta

avlöning 4,300 kronor i första och 5,500 kronor i högsta lönegraden. Det är emellertid

att märka, att till denna kontanta avlöning skall i varje fall komma bostad.

Enligt av särskilda sakkunniga uppgjort förslag till boställsordning skulle sådan bostad

i regel innehålla minst fem rum och kök, varjämte rektor skulle erhålla för bostadens

uppvärmning erforderligt bränsle Erhållas icke dessa förmåner in natura, skulle motsvarande

ersättning etter ortens pris lämnas. Det torde icke vara orimligt, om man

anser de nu senast nämnda förmånerna vara så mycket värda, att sammanlagda avlöningen

för de ifrågavarande rektorerna, åtminstone för rektor vid yrkesbesbestämd

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 232.

högre folkskola eller kommunal mellanskola, kommer att i många fall uppgå till och

stundom överstiga avlöniugen för folkskolinspektör, om denne erhölle lönegraderna:

5,800, 6.300 och 6,800 kronor. Man bör emellertid komma ihåg, att de skolor, vilkas

ledning des-a rektorer skola hava om hand, icke omfatta mera än fyra klasser, så att

det antal lärare, för vilka en sådan rektor skall vara chef, ofta blir jämförelsevis

litet, varför hans huvudsakliga sysselsättning blir lärartjänstgöringen. Såsom av det

föregående framgår skulle en folkskolinspektör hava att utöva tillsynen och ledningen

av folkskoleväsendet inom ett område med i medeltal omkring 400 lärare.

Slutligen sammanfattar överstyrelsen sitt förslag och sin motivering

derför på följande sått:

Vid sin granskning av de olika synpunkter, som enligt vad överstyrelsen nu

anfört synas böra tagas i betraktande vid bestämmandet av beloppen lör folkskolinspektörernas

löner, har överstyrelsen alltså, så''Om redan angivits, kommit till den bestämda

uppfattningen, att samtliga dessa synpunkter bliva på tillbörligt sätt beaktade,

om des''a belopp få bliva desamma, som enligt senaste lönereglering fastställts för

seminariernas lektorer. Därigenom bibehalles den grundsats beträffande förhållandet

mellan de båda nämnda tjäu.stemannagruppernas avlöning, som kommit till uttryck vid

föregående beslut i fråga om folkskoliuspektöreruas avlöningsförhållanden, därigenom

skulle folkskolinspektörerna vidare erhålla en avlöniDg, sona i tillbörlig grad motsvarar

betydelsen och omfattningen av deras verk-amhet och som står i lämpligt förhållande till

de lönebelopp, som av Konung och riksdag bestämts för andra till den allmänna folkundervisningen

börande befattningshavare, därigenom skulle också slutligen skapas utsikter

till en god rekrytering av kåren.

Då det gäller att bedöma den höjning i folkskolinspektörernas avlöning, som

skulle bliva en följd av överstyrelsens förslag, bör tagas i betraktande, att med inräknande

av den tillfälliga löneförbättringen utgår för åren 1818 och 1919 till folkskolinspektör

4,700 kronor i första, 5.200 kronor i andra och 5,600 kiouor i tredje lönegraden,

vadan ökningen skulle bliva 1,100 kronor i de två lägsta och 1,200 kronor i

högsta lönegraden.

Då överstyrelsen sålunda ansett sig böra förorda likställighet i lönehänseende

mellan folkskolinspektör och seminarielektor, får detta givetvis icke förstas sä, att

över.-tyrelsen skulle anse överensstämmelse råda mellan nämnda befattningshavare i

fråga om utbildning eller verksamhet. Att en sådan överensstämmelse icke förefinnes

framgår otvetydigt av den föregående framställningen. Det är i väsentliga hänseenden

helt andra insikter och erfarenheter, som kiävas av eu folkskolinspektör än av

en lektor, och detta gäller även om vissa personliga egenskaper. Genom den motivering,

överstyrelsen i det föregående anfört, har överstyrelsen velat visa, att folkskolinspektör

både med hänsyn till arbetet och till rekryteringen bör erhålla en avlöning av

ungefär samma storlek som den, vilken tillerkänts lektor, och det är då givetvis ändamålsenligt

att stanna vid samma lönesatser, enär därigenom vinues den fördelen, att

inspektörs avlöning kommer att bestämmas i enlighet med en reglerad lönetyp, som

redan vunnit tillämpning på närbesläktade områden.

Genom likställigheten med lektorerna vinues också, att folkskolinspektörernas avlöning

framgent som hittills uppdelas på blott tre löuegrader. Eu sådan anordning

betingas av det förut angivna förhållandet, att folkskolinspekiörerna i regel först efter

en längre föregående verksamhet erhålla sina befattningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1219. 1 sand. 204 käft. (Nr 232.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 232.

överstyrelsen tillåter sig här framhålla, att de av överstyrelsen förordade lönerna

icke uppgå till fullt så stora belopp, som sedan flera år tillbaka tillerkänts en annan

grupp av statstjiinare, med vilken det med hänsyn till verksamhetens art synes fore''''aga

stärka skal att här göra en jämförelse, nämligen yrkesinspektörerna.

Den av överstyrelsen förordade överensstämmelsen med den för seminarielektor

stadgade avlöningen bör givetvis också gälla avlöningens uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar.

Detta innebär, att tjänstgöringspenningarna för folkskolinspektör

skulle utgöra 1,900 kronor i varje lönegrad.

Liksom för lektor bör emellertid högsta pensiousunderlaget icke utföra lönen i

högsta lönegraden utan ! stället fastställas till 4,600 kronor.

Den i det föregående förordade avlöningen skulle utgå till ordinarie folkskolinspektörer.

För inspektör, som tillsättes av Kungl. Maj:t genom förordnande, bör

liksom för närvarande den del av avlöningen, som motsvarar lönen, minskas med ett

belopp motsvarande ordinarie folkskolinspektörs avgift för egen pensionering, och synes

detta belopp skäligen böra sättas till 200 kronor. Alltså skulle sådan inspektörs be°ynnelseavlöning

komma att utgöra 5,600 kronor. °

3. Bidrag från landsting till folkskolinspektörs avlöning.

regering*- Löneregleringskommittén har erinrat om den nuvarande bestämmelsen,

kommittén, att, så länge från landsting ersättning utginge till folkskolinspektör i denna

lians egenskap, avlöningen av statsmedel skulle minskas med ett nämnda

ersättning motsvarande belopp och i följd därav såsom pensionsunderlag

tjäna lönen i vederbörande lönegrad, samt förordat, att, därest och så

länge sådan ersättning fortfarande utginge, avlöningen av statsmedel skulle

minskas med ett nämnda ersättning motsvarande belopp och i följd därav

såsom pensionsunderlag tjäna lönen i vederbörande lönegrad, dock hö^st

4,300 kronor. '' B

Folkskolöverstyrelsen

år 1918.

Härom anför överstyrelsen bland annat:

Detta stadgande har uppenbarligen tillkommit på grund därav, att, innan folkskolinspektörernas

löner ordentligt reglerats, vissa landsting lämnade avlöningstillägg.

Det var ju att vänta, att den här ovan återgivna bestämmelsen skulle få till följd, att

bidragen från landstingen skulle komma att indragas. Så har också skett. Enligt vad

överstyrelsen från inspektörerna inhämtat, erhåller numera icke någon av dem särskilt

avlöningstillägg från landsting. Vid sådant förhållande synes det överstyrelsen lämpligast,

att här ifrågavarande stadgande uteslutes ur avlöningsbestämmelserna.

4. Ortstillägg.

be^tammdMr ^ folkskolinspektör, vars inspektionsområde infattar Stockholms stad.

därest han där är bosatt, samt till folkskolinspektör, vars inspektionsområde

huvudsakligen är förlagt till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens

län och som där är bosatt, utgår för närvarande ortstillägg å 500 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj:ts Proposition Kr 232.

Folkskolöverstyrelsen har ansett, att dessa ortstillägg borde fortfarande

utgå.

O

Löneregleringskommittén har däremot föreslagit en nedsättning av

beloppen till 300 kronor och som skäl härför anfört:

Då fråga senast förelåg om reglering av avlöningsförhållandena för lärare vid de

allmänna läroverken och folkskoleseminarierna, hade såväl av den s. k. lärarlöuenämnden

i dess den 31 oktober 1914 avgivna betänkande som av vissa kårer och myndigheter

yrkats på ortstillägg med närmare angivna belopp åt lärare i Västerbottens och Norrbottens

län.

I sitt den 21 februari 1918 avgivna utlåtande över lärarlöuenämndens omförmälda

betänkande in. m. (delen LV av kommitténs tryckta betänkande]]) erinrade

kommittén i förevarande fråga, hurusom, enligt vad kommittén hade sig bekant, såväl

socialstyrelsen som en särskild kommission för det dåvarande vore sysselsatta med

undersökningar till utrönande, i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom

landet3 skilda delar kunde betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänare. När resultatet

av dessa undersökningar förelåge, komme tilläveutyrs frågan om ortstillägg

att upptagas till behandling för statens befattningshavare i gemen och således även

för de till undervisningsväsendet hörande.

Vid sådant förhållande hade kommittén — som visserligen ansett skäl kunna

åberopas till förmån för nämndens förslag —- icke funnit sig böra för det dåvarande

förorda, att rätt till ortstillägg infördes för ifrågavarande befattningshavare.

Kungl. Maj:ts i ämnet till 1918 års riksdag avlåtna proposition upptog ej heller

förslaget om ortstillägg åt vissa lärargrupper i de norrländska länen; och fastän inom

riksdagen motiomvis yrkanden framställdes om ortstillägg åt ifrågavarande befattningshavare,

godkände riksdagen Kungl. Maj:ts i överensstämmelse med kommitténs förslag

i denna punkt avfattade framställning.

Med nu anförda omständigheter för ögonen har kommittén icke kunnat underlåta

att ställa sig synnerligen tveksam inför frågan, huruvida de till vissa tolkskolinspektörer

nu utgående ortstilläggen böra vid en blivande lönertglering bibehållas. Då

emellertid ortstillägg ansetts vid andra av 1918 års riksdag beslutade löneregleringar

böra bibehållas, t. ex. i fråga om vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,

och dä dessutom det föreliggande spörsmålet blivit så pass sent som vid 1914

års senare riksdag behandlat, tiar kommittén icke ansett sig böra förorda den ifrågavarande

avlöningsformens indragning för vederbörande folkskolinspektörers vidkommande.

Det må dock erinras, dels att enligt hittills tillämpade regler ortstillägg till befattningshavare

i vissa norrländska län ansetts böra utgå med ett belopp, utgörande

hälften av vad i samma hänseende tillkommer motsvarande befattningshavare i Stockholm,

dels ock att för tjänstemän vid centrala ämbetsverk i Stockholm av andra och

första normalgraderna ortstillägget utgör allenast 400 respektive 300 kronor.

Såväl med hänsyn härtill som ock i betraktande av den avlöningsförhöjning, som

vid bifall till kommitténs förslag i allt fall skulle tillkomma folkskolinspektör, har

kommittén funnit — även med bibehållande av den vissa folkskoliuspekt.örer nu tillkommande

rätt till ortstillägg — skäl kunna anföras för en begränsning av dessa

ortstillägg till 300 kronor; och då i förevarande avseende någon skillnad hittills ej

ansetts böra förefinnas mellan folkskolinspektör, vars inspektionsområde innefattar

Folkskolöverstyrelsen

år 1017.

Lönc
reglerings
kommittén.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Foikskol•■verrtyrelsen

år 1916.

Nuvarande

*<es timme! ser.

Falkskoloveistyrelsen

år 1917.

36 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.

Stockholms stad och .som är där bosatt, samt folkskolinspektör, vars inspektionsområde

huvudsakligen är förlagt till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län och som

är där bosatt, har kommittén icke velat ifrågasätta någon ändring härutinnan, utan

torde ortsi illägget till en var av nämnda tolkskolinspektörer böra utgå med sagda

belopp, 300 kronor.

En av kommitténs ledamöter, Aug. Nilsson i Kabbarp, har i fråga

om ortstillägg till folkskolinspektörer hyst en från kommitténs flertal avvikande

mening och i sådant avseende anfört:

Att.tilldela vissa folkskolinspektörer ortstillägg finner jag ej vara av nu föreliggande

omständigheter tillräckligt motiverat.

Frågan om ortstillägg är ganska omtvistad och torde, även om man gärna accepterar

principen, ej kunna ordnas eller tillämpas på tillfredsställande sätt, förrän den

statistiska utredning, som i berörda hänseende pågätt och pågår, blivit framlagd.

Under nuvarande ovissa förhållanden och jämväl med hänsyn till storleken av

den löneförbättring, som kommittén i övrigt här föreslagit, bör efter min mening avlöningsformen

ortstillägg ej tillgripas, liksom sådant tillägg ej utgår enligt den av 1918

års lagtima riksdag beslutade lönereglering för lärarpersonalen, varur kåren av inspektörer

plägar rekryteras.

Vill man dock, trots dessa betänkligheter, tillerkänna inspektörerna i Stockholm

och de tre nordligaste länen ortstillägg — vilket då måste ske i anslutning till de så

kallade statskontors- och landstatstyperna — så tycks det mig uppenbart, att man får

stanna för de bolopp, som utgå antingen till första eller andra gradens tjänsteman,

eller något belopp däremellan, alltså för i Stockholm bosatt inspektör lägst 300 och

högst 400 kronor samt för inspektör, bosatt i något av de tre nordligaste länen, lägst

150 och högst 200 kronor. Det av kommittén föreslagna beloppet av 300 kronor för

alla dessa inspektörer synes mig mera godtyckligt valt.

Folkskolöverstyrelsen har i sin skrivelse den 9 oktober 1918 vidhållit

sitt förut gjorda förslag, att ortstilläggen måtte utgå med samma belopp

som hittills, eller med 500 kronor.

5. Vikariatsarvode.

Beträffande ersättning till vikarie för sjuk folkskolinspektör gäller för

närvarande, att sådan ersättning skall beräknas efter högst 3,000 kronor

för år. Härjämte har Kungl. Maj:t föreskrivit, att arvode åt vikarie för

folkskolinspektör skulle, där Kungl. Maj:t ej i särskilda fall annorlunda

förordnade, utgå med 3,000 kronor för kalenderår räknat.

Folkskolöverstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse år 1917 föreslagit

en höjning av vikariatsarvodet till 4,000 kronor ävensom bibehållande av

rätt för Kungl. Maj:t att i visst fall föreskriva högre arvode.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj:ts Proposition Kr 232.

Ifrågavarande bestämmelse har kommittén uppfattat så att, då till

vikarie för folkskolinspektör, som är tjänstledig på grund av sjukdom,

arvode skall utgå efter högst 3,000 (respektive 4,000) kronor för år, härvid

skola i första hand ifrågakomma den tjänstlediges tjänstgörings penningar

och att vad därutöver erfordras till uppbringande av arvodesbeloppet

till ”högst 3,000 (respektive 4,000) kronor efter år räknat skall utgå av

förslagsanslaget till avlöning m. m. åt folkskolinspektörer; i de fall, då

arvode åt vikarie för folkskolinspektör, som är tjänstledig av annan anledning

än styrkt sjukdom, skall utgå efter högst 3,000 (respektive 4,000)

kronor för kalenderår eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande. i varje

särskilt fall, efter högre belopp, förutsätter kommittén, att härvid skola

lända till efterrättelse den i vederbörande avlöningsvillkor lämnade föreskriften

i fråga om förpliktelse för den, som är tjänstledig av annan anledning

än styrkt sjukdom, att under tjänstledigheten avstå av sin avlöning

mera än tjänstgöringspenningarna.

Under uttalande härav finner sig kommittén kunna tillstyrka vad i

nämnda hänseende föreslagits.

I sin merberörda skrivelse år 1918 har folkskolöverstyrelsen hemställt,

att ifrågavarande arvode måtte fortfarande sättas till 1,000 kronor lägre

än ordinarie folkskolinspektörs begynnelseavlöning. Detta förslag innebär

alltså, att arvodet för vikarierande folkskolinspektör skulle fastställas till

4,800 kronor. Som skäl härför anför överstyrelsen:

överstyrelsen anser sig i detta sammanhang särskilt böra framhålla ett skäl för

att vikariearvodet icke sättes för lånt. Såsom framgår av vad överstyrelsen förut

anfört, krävas av en inspektör särskilda insikter och speciella personliga egenskaper.

Bä''ta tillfället att pröva, huruvida dessa hos en person äro för hauden, är tydligen,

om denne får någon tid tjänstgöra som inspektör. En möjlighet härtill erbjuder just

vikariatstjänstgöring, och det är därför av vikt ur rekryteringens synpunkt, att arvodet

för sådan tjänstgöring ej sättes lägre än att väl kvalificerade personer kunna utan

att behöva befara minskning i sina inkomster åtaga sig densamma.

6. Expenser.

Såsom förut nämnts bestämdes i samband med 1914 års lönereglering

för folkskolinspektörerna, att till folkskolinspektör skulle utgå ersättning

för expenser med 300 kronor. Ifrågavarande expensmedel vore avsedda

att täcka kostnader för expeditionsrum, telefon, skrivmaterialier, tryckning

av cirkulärskrivelser, renskrivningsarbete och dylikt.

Beträffande dessa expensmedel anför inspektörsförbundets styrelse:

Löneregleringsk

o mmitt én.

1’olkskolSverstyrelsen

år 1918.

Nuvarande

bestämmelser,

Inspektörs
förbundet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.

. ■^>a Sr4Q<^ av c^eQ valdsamma prisstegringen och nödvändigheten för inspektörerna,

åtminstone i de större inspektionsområdena, att i rätt stor utsträckning anlita skrivhjälp

hade den nämnda ersättningen befunnits icke på långt när tillräcklig. Från 20

inspektörer hade inkommit meddelanden angående de årliga utgiftsbelopp, som för

andäraälet av dem använts. Av dessa meddelanden franuringe, att i medeltal omkring

tia kr0no°r ar**^en åtgätfc att täcka de kostnader, för vilka expensbidraget vore avsett

Under sadana förhållanden syntes en höjning av nämnda bidrag från 300 kronor till

det dubbla beloppet icke få anses oskälig.

överstyrelsen ^ ^ anförda skal tillstyrker folkskolöverstyrelsen, att berörda ersättning

år 1917. måtte få utgå med 600 kronor.

reglerings- Löneregleringskommittén har härom anfört följande:

kommittcn. Uppenbarligen maste orsaken till de ökade kostnaderna för expenser främst vara

att söka i de^ starka prisstegringarna på materialier av allehanda slag m. m. En

höjning av ifrågavarande belopp torde fördenskull under nuvarande förhållanden vara

befogad. Dock synes den ifrågasatta ökningen kunua begränsas till 200 krouor, och

torde anslag för sadant. ändamål böra såsom tilläggsanslag tills vidare utgå å extra

stat. Givetvis bär ersättning för expenser även utgå till den, som vikarierar å vakant

eller ledig inspektörstjänst.

överstyrelsen k olkskolöverstyrelsen har i sin skrivelse den 9 oktober 1918 ifråga - år 1918. satt, att ersättningen till expenser skulle höjas till 800 kronor förgår,

och som skäl härför anfört:

Då det nu utgående beloppet år 1914 bestämdes, både man tydligen svårt att

grunda detsamma pa nagra exakta beräkningar beträffande de kostnader, som därmed

skulle bestridas. Inspektörsförbundets styrelse hade gjort undersökning angående vad

som verkligen erfordrats lör täckande av de kostnader, för vilka expensauslaget är

avsett, och i detta avseende erhållit uppgifter från 20 inspektörer. Enligt dessa upp
£1™!*’

s'')m närmast avse år 1916, uppgingo de ifrågavarande kostnaderna i medeltal

till 625 kronor.

Det torde vara uppenbart, att med de prisförhållanden, som man numera bär att

räkna med, varken 300 eller 600 kronor kunna räcka till de olika ändamål, varom här

är fråga, hör förvarande av arkiv och för mottagande av besökande behöver inspektör

?!.sRJ?nera etk särskilt expeditionsrum med värme och belysning, och kostnaderna ensamt

härför torde väl i många fall uppgå till inemot 600 kronor. Härtill kommer, att telefouavgifterna,

blivit höjda och att priset på -papper och andra skrivmaterialier stigit i

hog grad. För att inspektörens viktigare uppgifter ej skola åsidosättas för rent mekaniska

göromål, är det av vikt, att han för ren-krivningsarbete och vissa slag av granskningsarbeten

kan anlita biträde, men även ersättningen för dylikt arbete har på senare

tid betydligt ökats.

_PeL-kan ^ar nara till hands att göra en jämförelse med huru det i förevarande

hänseende ställer sig för rektorer vid folkskoleseminarier och allmänna läroverk

samt för kommunala inspektörer. Dessa förfoga i regel över särskilt tjänsterum med

varme och belysning, deras utgifter för telefon, skrivmaterialier och dylikt tillgodoses

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kung1. Maj.is Proposition Nr 232.

från läroanstaltens eller skoldistriktets stat, och ersättning åt skrivbiträde bestrides

från andra anslag än dem, som utgå till befattningshavarens avlöning. Till belysning

må här nämnas, att anslag för skrivbiträde utgår i fråga om folkskoleseminarium med

150 kronor för år vid enkelseminarium och med 250 kronor vid dubbelspminarium; vid

de allmänna läroverk, för vilka sådant anslag utgår, nämligen de högre läroverken

och de större realskolorna, växlar det mellan 250 och 800 kronor. Det är emellertid

att märka, att det är ifrågasatt, att en höjning skall ske av sagda anslag, vilka dock

skola täcka blott en mindre del av de kostnader, som motsvara folkskolinspektörs

expensutgifter. Av 1918 års riksdag har nämligen begärts utredning beträffande denna

angelägenhet.

Vad angår yrkesinspektionen, med vars förhållanden det ju också kan vara belysande

att göra eu jämförelse, är motsvarande angelägenhet, efter vad överstyrelsen

inhämtat, så ordnad, att till de olika inspektionsdistriktens expeditioner från ett särskilt

anslag, som disponeras av socialstyrelsen, utgå medel, som täcka sådana kostnader, som

skola bestridas av folkskolinspektörs expensanslag, så att vederbörande tjänstemän icke

själva behöva göra några utgifter för dylika ändamål.

I betraktande av de förhållanden, överstyrelsen nu berört, har överstyrelsen

kommit till den övertygelsen, att folkskolinspektörs ersättning för expenser, därest den

verkligen skall motsvara de kostnader, den skall täcka, och därest folkskolinspektör

icke skall komma att på sin avlöning vidkännas avdrag, som icke drabba andra tjänstemän,

icke kan sättas till lägre belopp än 800 kronor. Överstyrelsen anser sig därför

böra förorda, att ersättningen i fråga från och med år 1920 måtte utgå med nämnda

förhöjda belopp.

Folkskolöverstyrelsen bär vidare ansett eu bestämmelse om medel till

ersättning för expenser åt vikarierande folkskolinspektör vara behövlig och

föreslagit, att sådana medel skulle beredas därigenom, att den tjänstledige

inspektören av sina expensmedel avstode eu viss del. (Iverstyrelsen yttrar

härom:

Det har under den gångna tiden inträffat, att villrådighet gjort sig gällande i

fråga om vikarierande inspektörs rätt att uppbära expensersättning. Då anslaget på

grund av sin natur synes böra tillhöra befattningen, torde vara klart, att vikarie å

ledig befattning bör äga att erhålla ifrågavarande ersättning. Likaledes synes expensanslaget

i det fall, att befattningens innehavare med avstående av egna löneförmåner

förordnats att bestrida annan befattning i statens tjänst, böra utgå till den, som förordnats

att uppehålla inspektörsbefattningen. Åt annan vikarie för tjänstledig inspektör

torde icke något särskilt expensanslag behöva utgå. Sådan vikarie bör givetvis äga

tillgång till inspektörsexpeditionens lokal med därtill hörande telefon, journaler, liggare

och arkiv. För vissa nödiga utgifter, såsom för skrivmaterialier, för renskrivning eller

dylikt, behöva visserligen medel stå till vikariens förfogande. Men då motsvarande

utgifter inbesparas på innehavarens expensanslag, torde sagda medel lämpligen utgå

frän detta. Tjänstinnehavaren skulle alltså förpliktas att avstå viss del av sina expensmedel

åt vikarien, och vill överstyrelsen såsom lämpligt belopp i detta hänseende

föreslå 300 kronor för år räknat.

I anslutning till vad överstyrelsen nu senast anfört synes det överstyrelsen, att

frågan om ersättning för expenser åt vikarierande inspektör lämpligen löses på det

sättet, att vikarie, som uppehåller ledig inspektörsbefattning, skall uppbära samma

s. 40 Kontrollera mot PDF

Nuvarande

bestämmelser.

40 Kung!. MajUs Proposition Nr 232.

expensersättning som ordinarie folkskolinspektör och att folkskolinspektör, som är

tjänstledig, skall av honom tillkommande ersättning för expenser till sin vikarie avstå

300 kronor för år räknat, så vida icke Kungl. Maj:t i särskilt fall bestämmer, att

han skall avstå högre belopp.

7. Avlöningsvillkor.

Nu gällande villkor och bestämmelser för åtnjutande av folkskolinspektörs

avlöningsförmåner äro enligt kungörelsen den 9 oktober 1914

(nr 255) angående avlöning åt folkskolinspektörer m. m. följande:

att folkskolinspektör skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden samt reglering av tjänstgöringsområde eller förflyttning

till annat område, som vid en möjligen inträdande förändring i folkskolinspektionens

organisation eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende

vara pliktig att, med bibehållande av den avlöning han innehar, i enlighet med

nya eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromålen;

att med ordinarie befattning såsom folkskolinspektör icke må förenas annan tjänst

å rikets, riksdagen eller kommuns stat;

att med folkskoliuspektörsbefattning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj

försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej folkskolöverstyrelsen,

uppå därom gjord framkallning och efter prövning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjän-tebefattning ej må anses inverka hederligt för tjänstgöringen såsom

folkskolinspektör, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare

bibehållas;

att tjänstgöringspeuningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen

tjänstgjort, men skola för den tid, han varit från tjänstgöringen befriad, utgå

till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hiudras att förrätta sin befattning, äger uppbära hela lönen

eller den del av avlöningen, som anses motsvara lönen, jämte ortstillägg, då sådant utgår,

men att den, som uudfär ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgörings
}>enningar

avstå så mycket av lönen eller den del av avlöningen, som anses motsvara

önen, eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit sig

från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna

styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte tagen,

den del av hans avlöning, som icke av folkskolöverstyrelsen prövas böra användas till

befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej folkskolöverstyrelsen

finner skäligt lata honom uppbära något därav;

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Ku)igl. ilaj:ts Proposition Nr 232.

att uppflyttning från lägre till hö^re lönegrad må äga ram efter förloppet av

fem år, under villkor att tjänstinuehavaren under mera än fyra femtedelar av den

tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda uppflyttning, med gott vitsord bestritt

sin egen befattning, vare sig såsom ordinarie innehavare eller på grund av förordnande,

eller ock, på grund av förordnande, bestritt annan statens tjänst eller fullgjort annat

offentligt uppdrag, under iakttagande av att vid uppflyttning till högre lönegrad den

högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det,

varunder deD stadgade tjämtald jrn blivit uppnådd; skolande i fråga om tjänstursberäkning

för uppflyttning till högre lönegrad gälla, dels att i tjänst varande statens folkskolinspektör,

vilken innehaft sin befattning såsom huvudsyssla, må vid övergång till den

nya lönestaten äga tillgodoräkna sig den tid, under vilken han innehaft förordnande

såsom statens folkskoliuspektör, dels oek att, därest ordinarie adjunkt vid

minarium eller allmänt läroverk, vilken befordras till folkskolinspektör, redan intjänat

högre avlöning än folkskolinspektörs begynnelseavlöning, honom skola omedelbart tillgodoföras

sä mänga ålderstillägg som folkskolinspektör, att hans avlöning i sistnämnda

befattning blir lika hög som dmi avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt, varjämte,

där adjunkt vid befordran till folkskolinspektör icke erhåller högre avlöning äu den,

han som adjunkt uppburit, honom tillgodoräknas för uppflyttning till närmast högre

lönegrad såsom folkskolinspektör den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen,

efter det han i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,

redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar honom till pension,

icke må tillträda samma förhöjning;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall

själva lönen eller del av avlöningen, som anses motsvara lönen, ävensom ortstilllägg,

där sådant tillhör befattningen, skola utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till

pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare

av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat; samt

att den, som tillträder de nya avlöningsförmånerna, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,

som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

1 sitt utlåtande år 1917 ifrågasatte folkskolöverstyrelsen icke några

egentliga ändringar i nyssnämnda villkor. Överstyrelsen erinrade visserligen

om avlöningsvillkoren för adjunkt vid folkskoleseminarium eller allmänt

läroverk, vilken befordrades till folkskolinspektör, och tänkte sig möjligheten

av en ändring i dessa villkor, men då överstyrelsen icke ägde

kännedom om de blivande lönerna för ämneslärare vid berörda läroanstalter,

kunde överstyrelsen icke avgiva något förslag i nämnda avseende.

Löneregleringskommittén fann de nu gällande avlöningsvillkoren i stort

sett kunna äga giltighet även efter ny lönereglering. Endast i ett par

hänseenden ansåg kommittén sig böra göra vissa erinringar.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 204 höft. (Nr 232.)

Folkskolöverstyrelsen

år 1917.

Lönereg
lerings
kommittén
-

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.

Beträffande avlöningsvillkoren för sådan adjunkt vid folkskoleseminavium

eller allmänt läroverk, som befordras till folkskolinspektör, erinrar

kommittén om nu gällande, i det föregående återgivna bestämmelser och

vttrar därom:

j

Det var framför allt med hänsyn till seminarieadjuukter, vilka skulle vilja övergå

till inspektörsbefattning, som en bestämmelse av angivna innebörd befanns av förhållandena

påkallad. Enär emellertid läroverksadjunkter varit fullkomligt jämställda med

seminarieadjunkter i fråga om såväl kompetens som avlöningsförmåner, ansågs ett medgivande

av nämnda art böra omfatta även dem.

Då nu adjunktsbefattningarna vid folkskoleseminarierna skola förvandlas till lektorat

och då vidare sagda bestämmelse väl näppeligen torde hava någon egentlig betydelse

för läroverksadjunkter, vilka endast i särskilda undantagsfall kunna tänkas vilja

övergå till inspektörstjänstgöring, torde det kunna ifrågasättas, huruvida en bestämmelse

av angivna innebörd bör bibehållas. Vid det förhållande emellertid, att vid

folkskoleseminarierna tills vidare torde komma att finnas ad junkter å övergångsstat och

dessa ad junkter äro i avseende å kompetens och avlöningsförmåner likställda med läroverksadjunkter,

har kommittén icke ansett sig böra förorda bestämmelsens upphävande.

Den torde dock böra erhålla en förändrad avfattning av ungefärligen följande

innehåll: Därest ordinarie manlig adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarium

eller ordinarie manlig adjunkt vid allmänt läroverk vid befordran till folkskolinspektör

redan intjänat det sista ålderstillägget såsom adjunkt, skall honom omedelbart tillgodoföras

ett ålderstillägg såsom folkskolinspektör; skolande, därest adjunkt vid befordran

till folkskolinspektör icke erhåller högre avlöning än den, han som adjunkt uppburit,

honom tillgodoräknas för uppflyttning till närmast högre lönegrad såsom folkskolinspektör

den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna

befattning senast uppflyttades i högre lönegrad.

I avseende å avlöningsvillkoren anser kommittén det vidare böra föreskrivas,

i likhet med vad riksdagen i en hel del fall vid senare löneregleringar

beslutat, att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid förehållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken

han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma

förhöjning.

loiiukoi- I sin merberörda skrivelse den 9 oktober 1918 uttalar folkskoiöver
.

werstyreisen styre]sen fortfarande såsom sin mening, att nu gällande villkor och bestämmelser

för löneförmånernas åtnjutande torde i de flesta avseenden kunna

bibehållas oförändrade. Men i ett par punkter anser överstyrelsen sig

böra framställa särskilda förslag. Sålunda anser överstyrelsen nu, att en

bestämmelse motsvarande den, som nu gäller för adjunkt vid folkskoleseminarium

eller allmänt läroverk, som befordras till folkskolinspektör, bör

fortfarande finnas samt att den bör utsträckas att gälla även för vissa andra

fall. Härom yttrar överstyrelsen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

Överstyrelsen anser, att eu motsvarande bestämmelse allt fortfarande bör finnas.

Då folkskolinspektörerna med den av överstyrelsen föreslagna avlöningen skulle jämställas

med seminariernas och de allmänna läroverkens lektorer, följer tydligen, att

bestämmelsen i stället skulle tillämpas på lektor. Det synes emellertid överstyrelsen

föreligga skäl för att stadgandet far något större räckvidd. Då rätt att räkna föregående

ordinarie tjänstgöring för uppflyttning i högre lönegrad vid allmänt läroverk

och folkskoleseminarium tillkommer lektor vid högre teknisk skola, torde det vara

riktigast, att även sådan befattningshavare finge liknande förmån, om han erhölle

eu folkskolinspektörstjänst. Även skulle det ju kunna tänkas, att exempelvis en ledamot

av skolöverstyrelsen eller en setninarierektor överginge till inspektörsbefattning,

fastän han i sin föregående tjänst hade rätt till högre avlöning än den slutavlöning,

som folkskoliuspektör skulle erhålla. Det vore givetvis orimligt, om denna i sådant

fall skulle som folkskolinspektör börja i lägsta lönegraden. Överstyrelsen vill med

hänsyn till vad nu anförts förorda, att stadgandet i fråga erhåller följande lydelse:

Statsanställd ordinarie befattningshavare i undervisningsväsendets tjänst, vilken befordras

till folkskolinspektör, äger, därest han i sin föregående tjänst åtnjutit avlöning med

högre belopp än folkskolinspektörs begynueNeavlöning, att såsom folkskolinspektör

omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg, att hans avlöning icke kommer att

understiga hans avlöning i deu förra tjänsten eller, om avlöningen i denna varit högre

än folkskolinspektörs slutavlöning, genast erhålla den högsta för folkskoliuspektör stadgade

avlöningen, varjämte, där sådan befattuipgshavare icke såsom folkskoliuspektör

erhäller högre avlöning äu han i sill föregående tjänst uppburit, honom skall tillgodoräknas

för uppflyttning i högre löuegrad såsom folkskolinspektör den tid, varunder

han innehaft den föregående befattningen, efter det han i deuna senast uppflyttades i

högre 1 megrad.

Enligt överstyrelsens förmenande föreligga starka skäl för att den nu nämnda

förmånen bleve utsträckt att nälla jämväl kommunal folkskolinspektör, som erhölle befattning

som statens folkskolinspektör. Det skulle obestridligen vara till stor fördel

för folkskolinspektionen, om man för densamma kunde förvärva personer med den särskilda

erfarenhet, vilken måste vara tilifiuuandes hos den, som haft tillsynen och ledningen

av folkskoleväsendet inom ett stort skoldistrikt om hand. Utsikten därtill är

tydligen ringa, därest, såsom även med de av överstyrelsen för statens inspektörer förordade

lönerna ofta bleve fallet, eu dylik övergång bleve förenad med en allt för stor

löneminskning.

Vidare förmäler överstyrelsen i sin sistberörda skrivelse, att överstyrelsen

i samband med frågan om de närmare villkor och bestämmelser,

som skola gälla för avlöningens åtnjutande, haft att till behandling upptaga

ett spörsmål, som bragts under överstyrelsens prövning på grund av

en från styrelsen för statens folkskolinspektörers förbund till överstyrelsen

ingiven och till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse, vari hemställes, att

överstyrelsen måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning därom, att ratt

till åtnjutande av semester måtte tillerkännas statens folkskolinspektörer.

Som motivering för sin hemställan hänvisar överstyrelsen i främsta rummet

till det omfattande och krävande arbete, som inspektörerna ha att utföra,

ett arbete, som består dels i synnerligen ansträngande inspektionsresor

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

under större delen av året, dels i trägen expeditionsverksamhet under årets

alla månader. Överstyrelsen har inhämtat yttrande i frågan från övriga inspektörer

och meddelar, att 27 inspektörer avgivit sådant yttrande samt

att alla dessa med få undantag vitsordat behovet av semesterledighet. Av

sagda yttranden återgiver överstyrelsen, bland andra, följande:

En inspektör uppgiver, att inom hans inspektionsområde arbetet för närvarande

och långt framåt vore så omfattande, att Sven med den största arbetsförmåga hos inspektören

ej den minsta tid under någon del av året gåves till vila eller ro vare sig

helgdag eller vardag. En annan inspektör talar om det ihärdiga och stränga arbetet,

som utan någon årlig ledighet för inspektörerna omsider måste leda till deras överansträngning.

Enligt en tredje inspektör verkade de många resorna i längden tröttande,

och besöken i skolorna, där det givetvis gällde att hålla uppmärksamheten spänd, likaså.

De dagar, då man icke vore ute på resor, hade man en mycket omfattande expedition.

För att medhinna denna såge sig nämnde inspektör nödsakad att i regel ta större eller

mindre del av söndagen till hjälp. Under julferierna finge man icke någon ledighet,

och under sommarferierna vore förhållandet likartat.

Aven av ett annat skäl är det, säger överstyrelsen, för inspektörerna i

hög grad önskligt, att de måtte komma i åtnjutande av den förmån, som en

årlig semester innebär. Under en synnerligen lång tid av året, nämligen

då skolorna äro i gång, måste inspektören vara ute på tjänsteresor, skild

från hemmet och familjen. Och även under den korta tid av sommaren,

då skolorna allmänt ha ferier, blir det föga tid och tillfälle för honom att

ägna sig åt sin familj. Att detta innebär en uppoffring både för honom

och familjen säger sig själft.

Den fråga det här gäller bör emellertid enligt styrelsens mening ses

ej blott ur synpunkten av vad som är behövligt och önskligt för inspektörerna

själva och deras familjer, utan jämväl och framför allt ur synpunkten

av de uppgifter inspektörerna hava att fylla och den sak de ha

att tjäna, med ett ord ur skolväsendets synpunkt. Det gäller då att överväga,

huruvida och i vad mån en årligen återkommande semesterledighet

för inspektörerna låter sig förena med skolväsendets välförstådda intresse.

Härom yttrar överstyrelsen:

I avseende härpå torde först böra erinras därom, att ett ansträngande och jäktande

arbete utan behövlig vila är ägnat att skada ej allenast den arbetande personen

utan ock den sak hans verksamhet avser. En uttröttad arbetare utför i regel icke

något gott verk. Har hau däremot fått tid till nödig vila, kan han sedan med stärkta

krafter och ökad arbetshåg och följaktligen även med bättre arbetsresultat gripa sig

an med föreliggande uppgifter. Ur denna synpunkt vågar styrelsen hålla före, att en

årlig semester för folkskolinspektörerna skulle långt ifrån att skada tvärtom vara till

avsev&t gagn för den sak de ha att främja.

Aven på ett annat sätt skulle en regelbunden semester för inspektörerna bli ifill

nytta för skolan. Av största vikt är, att inspektörerna på det område, där de verka,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Mnj:ts Proposition Nr 232.

söka att följa med sin tid. Skola de kunna råda andra i fräsra om på dagordningen

stående pedagogiska spörsmål, måste de själva grundligt känna till dem. Men detta är icke

möjligt, om de icke alltjämt arbeta på sin fortsatta utbildning. Den nyare pedagogiska

litteraturen får följaktligen icke vara främmande för dem. Och utvecklingen på skolans

område inom andra länder böra de söka att följa med. Men huru skida de kunna

gorå detta, om de ständigt äro bundna av tjänsteresor eller expeditionella göromål?

En årlig fritid, då de vore fullt lediga från tjänstegöromål, skulle därför även ur denna

synpunkt kunna gagna skolväsendet.

Vidare erinrar styrelsen, att de allra flesta ämbete- och tjänstemän

äga rätt till årlig semester. Och detta gäller icke blott de i statens tjänst

anställda utan också dem, som anställts i kommunal eller enskild tjänst.

Särskilt förtjänar att beaktas, säger överstyrelsen, att alla inom undervisningsväsendet

anställda — lärare och lärarinnor, kommunala folkskolinspektörer in. fl. — med

få undantag äga förmånen av en i de flesta fall ganska lång årlig ledighet, en ledighet,

som åtminstone vad lärare och lärarinnor beträffar, sammanfaller med respektive

skolors ferier. De enda i skolans tjänst anställda, som utgöra undantag från denna

allmänna regel, äro, så vitt styrelsen har sig bekant, statens folkskolinspektörer samt

rektorerna vid vissa läroanstalter, såsom de allmänna läroverken och statens folkskoleseminarier.

Åt sistnämnda kategori av ämbetsmän torde dock rätten till semester snart

nog komma att tillerkännas, att döma av de uttalanden, som med avseende härpå gjorts

i 1918 års proposition angående löne- och peusionsreglering för läroverks-och semir.arielärare

m. fl. Då så är och då förmånen av semester under de senaste åren tillerkänts

allt flera ämhets- och tjänstemän, är det tydligt, att folkskolinspektörernas uteslutande

även för framtiden från denna förmån skulle för inånga bland dem kännas tungt och

te sig obilligt.

Beträffande semestertidens längd förordar överstyrelsen, att eventuell

semester för folkskolinspektörerna måtte omfatta minst en månad, helst en

och en halv månad.

Folkskolöverstyrelsen finner den sålunda gjorda framställningen förtjänt

av synnerligt beaktande. Som skäl härför anför överstyrelsen:

Att frågan om semester för folkskolinspektörerna icke blev löst, da den nya ordningen

för folkskolinspektionen år 1914 fastställdes, torde väl närmast berott därpå,

att folkskolinspektörerna sedan gammalt icke varit tillerkända förmånen av sällan ledighet

och att man ville låta erfarenheten utvisa, huruvida någon ändring i detta hänseende

efter den genomförda omregleringen bleve nödvändig. Den redogörelse, som i

det föregående lämnats för omfattningen av folkskolinspektörernas arbete och för de

ökade arbetsuppgifter, som kunna väntas med det snaraste tillkomma, torde nogsamt

ådagalägga, att inspektörerna lika väl som alla andra befattningshavare i statens tjänst

måste anses vara i verkligt behov att erhålla någon tids ledighet årligen för vederkvickelse

och vila. Den tanken bär möjligtvis funnits, att inspektörerna skulle ändock

kunna få erforderlig vila under sommaren, då skolorna hava ferier. Erfarenheten har

emellertid visat, att så icke kan bliva fallet. För det första falla ferierna så olika i

de olika skolorna i ett inspektionsområde, att inspektionsresor behövas även under sommaren.

Men ett betydligt större hinder för att inspektörerna skulle under nämnda

s. 46 Kontrollera mot PDF

Nuvarande

beslammelser.

46 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

tid kunna känna sig jämförelsevis lediga från arbete, ligger i de många göromål av

administrativ natur, för vilka i det föregående redogörelse lämnats. Eu stor del av

dessa måste nämligen skötas under sommaren, då tiden icke fullt så mycket upptages

av inspektionsresor. Därtill kommer, att inspektören under alla omständigheter rnäste

bliva bunden vid sin bostad för att kunna besvara alla de förfrågningar, som genom

post eller telefon komma till hans expedition.

Om inspektören finge någon tids semester, komme denna tid antagligen, såsom

ock i inspektörsförbundets skrivelse frambålles, att blott i ringa mån kunna ägnas åt

fullständig vila. För att kunna fylla sin uppgift i en ledande ställning på undervisningsväsendets

område bör inspektören tydligen äga tillfälle att genom studier vidga sina

insikter eller att genom en resa utanför området taga kännedom om folkskoleväsendet

på andra orter. Särskilt kräves detta nu, då så många viktiga uppfostrings- och uudervisniugsspörsmål

tränga sig fram på dagordningen. Men det blir då också nödigt för

honom att kunna fä någon ro för de mångskiftande dagliga göromål, som följa med

inspektörsbefättuingen.

I fråga om bestämmelserna rörande semesterledighet för folkskolinspektör

yttrar överstyrelsen:

Av inspektörsförbundets skrivelse framgår, att det stora flertalet bland inspektörerna

anse behov av semester för inspektörerna föreligga men också, att ett par inspektörer

intagit en annan ståndpunkt Det är självfallet, att semesterledighet skall

komma i fråga, endast då inspektör själv så ömkar. Sådan ledighet bör å andra sidan

icke tillkomma inspektörerna såsom en rättighet, på vilken de under alla omständigheter

skulle kunna göra anspråk. För inspektör bör tydligen liksom för andra tjänstemän

gälla, att semester får åtnjutas endast under förutsättning att sådant kan ske

utan hinder för göromålens behöriga gång. Om möjlighet till semesterledighet tillerkännes

inspektörerna, bör därför den ordningen genomföras, att ansökan om sådan

lediuhet skall insändas till folkskolöverstyrelsen, som skall pröva, huruvida ledigheten

med hänsyn till tjänstens tillbörliga skötande bör medgivas. Vad angår den tid, som

semesterledigheten skall kunna omfatta, synes det överstyrelsen vara riktigast, med

hänsyn till vad som gäller för åtskilliga andra befattningshavare med den avlöning,

som här ovau förordats, att semester må kunna av folkskoliuspektör åtnjutas under

högst en och en halv månad årligen. Att inspektör icke under semesterledighet bör

avstå något av sin avlöning till vikarie torde vara självfallet.

8. Familjepenslonering.

Vad beträffar familj epensioneringen för folkskolinspektör gäller för

närvarande, att ordinarie folkskolinspektör skall tillhöra folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, varvid som delaktighetsbelopp skall gälla lönen i

högsta lönegraden, dock med rätt för den, som före tillträdet av inspektörsbefattningen

är delaktig i nämnda kassa med högre delaktighetsbelopp

än det, som skulle tillkomma folkskolinspektör, att bibehållas vid det högre

delaktighetsbeloppet, under villkor att han erlägger dels den mot det högre

delaktighetsbeloppet svarande pensionsavgiften, dels därutöver en årlig till
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

läggsavgift, motsvarande det statsbidrag, som skulle utgå för skillnaden

mellan folkskolinspektörs delaktighetsbelopp och det högre belopp, med

vilket han är delaktig i kassan.

I nu anförda bestämmelse syntes överstyrelsen icke någon ändring Foikskoiöverbehöva

vidtagas. De avlöningsbelopp, överstyrelsen förut förordat, skulle trTfm’

medföra en höjning av delaktighetsbeloppet i änke- och pupillkassan. Denna

höjning måste tydligen också medföra en ökning i det statsbidrag till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, som på grund av folkskolinspektörernas

delaktighet i nämnda kassa utginge. Angående storleken av det belopp,

som i detta avseende skulle erfordras, om en lönereglering genomfördes,

syntes det tillkomma direktionen över nämnda kassa att verkställa beräkning.

Löneregleringskommittén anser sig böra förorda bibehållandet av den L6nenuvarande

bestämmelsen i fråga om familjepensionering för folkskol- kommittén".

inspektör.

I sin skrivelse år

förslag.

1918 vidhåller folkskolöverstyrelsen ovannämnda Foikskoiöver

styrelser!

år 1918.

9. Kostnadsberäkning.

1 sin skrivelse den 9 oktober 1918 har överstyrelsen till sist sökt

angiva de ökade kostnader, som skulle följa av ökningen i inspektörernas

antal och av löneregleringen.

Att exakt angiva dessa kostnader, säger överstyrelsen, är givetvis

omöjligt. Man vet icke på förhand, huru många inspektörer som år 1920

äro ordinarie och huru många som äro tillsatta på förordnande, ej heller

huru många, som skulle befinna sig i de olika lönegraderna. Därtill kommer,

att man icke kan förutse, i vilken utsträckning vikarierande inspektörer

komma att behöva anställas, överstyrelsen har emellertid gjort vissa

beräkningar för att kunna någorlunda noggrant angiva beloppet av det

anslag, som erfordras. Om dessa beräkningar yttrar överstyrelsen:

Då man kan utgå ifrån att de 18 nya inspektörer, som skulle tillkomma för år

1920, till att börja med tillsättas genom förordnande, skulle avlöningen för var och

en av dessa utgöra 5.600 kronor. Samma avlöning synes kunna beräknas för 3 andra

inspektörer. Övriga 31 inspektörer skulle då antagas vara ordinarie, och av dem skulle,

så långt man för närvarande kan döma, 3 befinna sig i första, 18 i andra och 10 i

tredje lönegraden. Avlöningen för de 52 inspektörerna skulle alltså beräknas uppgå

till 316,400 kronor. Därtill skulle komma särskilda ortstillägg till 10 inspektörer med

s. 48 Kontrollera mot PDF

l>eparte
ments
riiffon.

Behovet av

ny lönereglering.

Avlöningsbelopp

och

pensionsunflcrlag.

48 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

sammanlagt 5.000 kronor. Om varje inspektör erhölle semester under en och en halv

månad, skulle till semestervikarier utgå sammanlagt 6 V2 årsarvoden eller 31,200 kronor.

Huru mycket som därutöver skulle erfordras till arvoden åt vikarier är givetvis

omöjligt att nu angiva. Det synes emellertid överstyrelsen vara tillräckligt, om man

beräknar, att tillsammans med arvodena åt semestervikarier skulle erfordras tillhopa 8

ursarvoden för vikarier. Den nyssnämnda summan, 31,200 kronor, skulle då ökas

till 38,400 kronor. Efter 800 kronor för år skulle ersättningen för expenser till 52

inspektörer utgöra 41,600 kronor. Hela kostnaden skulle enligt de gjorda beiäkningarua

bliva 401,400 kronor eller avrundat 402,000 kronor. Dä anslaget till avlöning

m. m. till folkskoliuspektörer i riksstaten för ar 1019 är upptaget till 157.000 kronor,

skulle alltså deu av ökningen i inspektörernas antal och av löneregleringen förorsakade

höjningen bliva 245,000 kronor. I verkligheten skulle dock höjningen icke bliva eå

så stor som den nyss augivna. För år 1919 utgår nämligen utöver det ordinarie anslaget

å extra stat ett förslagsanslag, högst, av 24 600 kronor till beredande av tillfällig

lönetöibättring åt folkskolinsnektöreina. Den verkliga höjningen från år 1919

till ar 1920 skulle alltså bliva 220,400 kronor.

Beträffande ny löne- och pensionsreglering för statens folkskolinspektörer

förelägga, såsom i det föregående omförmälts, utom en hemställan i ämnet

från styrelsen för statens folkskolinspektörers förbund tre olika förslag, avgivna

av folkskolöverstyrelsen den 31 augusti 1917, av löneregleringskommittén

den 30 oktober 1918 och av folkskolöverstyrelsen den 9 oktober 1918.

Behovet av en sådan löne- och pensionsreglering synes vara uppenbart

och icke tarva någon särskild motivering.

\ ad angår de avlöningsbelopp och därav följande pensionsunderlag, som

böra fastställas för ifrågavarande tjänstinnehavare, har styrelsen för inspektörsförbundet

hemställt, att löne- och pensionsbeloppen icke måtte komma att understiga

de belopp, som koinme att fastställas för manliga ämneslärare vid

folkskoleseminarierna. Folkskolöverstyrelsen föreslog år 1917 för ordinarie

folkskolinspektör en avlöning i tre lönegrader å respektive 5,200, 5,700

och 6,200 kronor, varav 1,700 kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar

i alla löuegrader, samt såsom högsta pensionsunderlag 4,500 kronor. Löneregleringskommittén

har för samma tjänstinnehavare föreslagit en avlöning

i tre lönegrader å respektive 5,300, 5,800 och 6,300 kronor, varav 1,800

kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar i samtliga lönegrader, samt såsom

högsta pensionsunderlag 4,300 kronor. Slutligen harfolkskolöverstyrelsen

år 1918 föreslagit en avlöning i tre lönegrader å respektive 5,800, 6,300

och 6,800 kronor, varav 1,900 kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar i

alla lönegrader, och såsom högsta pensionsunderlag 4,600 kronor. Anledningen

till att överstyrelsen frångått sitt förslag år 1917 och år 1918 föreslagit

högre belopp är, såsom förut nämnts, det ändrade läge, i vilket frågan

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232. 49

kommit genom 1918 års lagtima riksdags beslut angående ny lönereglering

för vissa lärargrupper.

I fråga om avlöningen har folkskolöverstyrelsen enligt min uppfattning

anfört tungt vägande skäl för sitt senast avgivna förslag, som avser

att jämställa folkskolinspektörerna med seminariernas lektorer. Så

maktpåliggande och svåra äro de arbetsuppgifter, som i våra dagar —

och detta gäller givetvis icke minst i och med genomförandet av fjolårets

stora skolreform — påvila folkskolinspektörerna såsom skolchefer, att det

måste bli förenat med avsevärda svårigheter att för lägre lönebelopp förvärva

för uppdraget fullt lämpliga personer. Erfarenheten har givit vid

handen, att för inspektörsuppdraget hågade och väl kvalificerade krafter

i främsta rummet måst sökas inom följande grupper: seminarielärare,

rektorer vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor, kommunala

folkskolinspektörer och överlärare vid folkskolor. Beträffande seminarielärarna

har man i främsta rummet att tänka på lektorerna. För dessa

äro, såsom redan nämnts, lönegraderna 5,800, 6,300 och 6,800 kronor.

Vad angår rektorer vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor

har folkskolöverstyrelsen erinrat om att deras avlöning numera, om

naturaförmånerna inräknas, komma att i många fall uppgå till och stundom

överstiga nyssnämnda belopp. Beträffande den under år 1919 utgående

avlöningen åt kommunala folkskolinspektörer och överlärare har ordföranden

i styrelsen för statens folkskolinspektörers förbund insänt uppgifter,

i fråga om kommunala folkskolinspektörer från 21 städer och i

fråga om överlärare från 14 städer och 2 andra samhällen. Enligt dessa

uppgifter utgår begynnelseavlöningen för kommunal folkskolinspektör, dyrtidstillägg

oberäknat, endast i två städer med mindre belopp än 6,000

kronor. I 18 städer växlar den mellan 6,000 och 9,000 kronor. Slutavlöningen,

dyrtidstillägg oberäknat, växlar mellan 7,000 och 7,500 kronor

i 5 städer, mellan 8,000 och 8,900 kronor i 6 städer och mellan 9,000

och 9,500 kronor i 9 städer. Slutavlöningen för överlärare, dyrtidstillägg

oberäknat, uppgår till 6,300 kronor i Göteborg och överstiger 6,300 kronor

i 6 städer, nämligen Härnösand, Trollhättan, Malmö, Visby, Stockholm

och Euleå.

Folkskolöverstyrelsen har sålunda, som jag nyss uttalade, anfört vägande

skäl för sitt här berörda förslag. Då jag icke dess mindre i min

framställning till riksdagen anser mig böra frångå detsamma, beror detta

i främsta rummet på statsfinansiella hänsyn. Den omorganisation av och

lönereglering för folkskolinspektionen, som här föreslås, kräver förhållandevis

stora belopp, och då därtill kommer att lönereglingskoinmittén

med sin stora sakkunskap på hithörande områden varit fullt enig med

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 204 höft. (Nr 232.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bidrag från

landsting.

OrtttiUigg.

Kurtgl. Maj:(s Proposition Pr 232.

avseende å de av kommittén föreslagna lönebeloppen, har jag ansett mig

böra stanna vid att förorda kommitténs förslag. Skulle kommande tiders

erfarenhet giva vid handen, att val kvalificerade inspektörer ej stå att erhålla

utan ytterligare höjningar av lönebeloppen, så torde framställningar

i detta syfte ej utebliva. Jag förordar alltså, att avlöningen för ordinarie

folkskolinspektör sättes till 5,300 kronor, därav 1,800 kronor böra utgöra

tjänstgöringspenningar. Därtill böra komma två ålderstillägg till lönen, vartdera

å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 tjänstår. Högsta pensionsunderlaget

bör, på sätt löneregleringskommittén föreslagit, utgöra 4,300

kronor.

För inspektör, som tillsättes av Kungl. Maj:t genom förordnande, torde

den del av avlöningen, som motsvarar lönen, höra minskas med 200 kronor

och begynnelseavlöningen således bliva 5,100 kronor.

Rörande den nu gällande bestämmelsen, att så länge ersättning till

folkskolinspektör utgår från landsting, inspektörens avlöning av statsmedel

skall minskas med ett ersättningen motsvarande belopp, har folkskolöverstyrelsen

upplyst, att sådan ersättning numera icke utgår till någon enda

inspektör. Under sådana omständigheter kan tydligen nämnda stadgande

nu uteslutas från avlöningsbestämmelserna.

Vad beträffar ortstillägget, som för närvarande utgår med 500 kronor

till inspektör, vars inspektionsområde innefattar Stockholms stad och som

är där bosatt, samt till inspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen

är förlagt till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län och som°är

där bosatt, har löneregleringskommittén ifrågasatt, att sagda tillägg skulle

nedsättas till 300 kronor. Kommittén har därvid erinrat, dels att 1918

års riksdag icke bifallit motionsvis gjorda yrkanden angående ortstil lägg

åt vissa lärargrupper inom de norrländska länen, dels att ortstillägg utgår

till tjänstemän vid centrala ämbetsverk i Stockholm av första oclf andra

normalgraderna med 300, respektive 400 kronor samt till befattningshavare

i vissa norrländska län med hälften av det belopp, som tillkommer

motsvarande befattningshavare i Stockholm.

Vtid angår ortstillägget för den inspektör, till vars område Stockholm

hör, ansluter jag mig till löneregleringskominitténs förslag, dock med den

jämkning, att ortstillägget bör bestämmas till 400 kronor eller samma belopp,

varmed prtstillägg utgår till andra gradens tjänstemän i Stockholm.

Däremot kan jag icke finna skäl till någon nedprutning av det nu utgående

ortstillägget för inspektörerna i de tre nordligaste länen. Den jämförelse,

löneregleringskommittén gjort såväl med vissa lärargrupper som med vissa

statens befattningshavare av första och andra graden i dessa län, ärnäm
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Klingl. Maj:ts Proposition Nr 232.

ligen enligt min mening ganska missvisande. Sålunda hava t. ex. länsstyrelsernas

tjänstemän sin tjänstgöring förlagd till vederbörande stad, och

enahanda är förhållandet med t. ex. läroverkslärarna, under det att en folkskolinspektör

måste större delen av året och särskilt under vintern vistas på

resor under högst ogynnsamma förhållanden, även ekonomiskt sett. Särskilt

resorna i lappmarkerna kräva av inspektören bland annat en kostsam utrustning,

för så vitt han skall undgå att duka under för de svårigheter, som där

möta honom. Och enahanda är förhållandet i Jämtlands län. Billigheten

kräver, att inspektören erhåller tillbörlig kompensation för de merkostnader,

som vållas honom på grund av nyssnämnda förhållanden. Redan nu

är det förenat med svårigheter att för de fysiskt och psykiskt ansträngande

befattningarna i nordligaste Sverige få lika väl kvalificerade sökande

som för motsvarande tjänster i sydligare belägna delar av landet. En

nedsättning av nu utgående ortstillägg kan jag därför ej tillråda, utan

hemställer, att detsamma även framdeles må utgå med 500 kronor.

Ersättning till vikarie för sjuk folkskolinspektör beräknas nu efter

högst 3,000 kronor för år. Härjämte har Kungl. Maj:t föreskrivit, att arvode

åt vikarie för folkskolinspektör skall, där Kungl. Maj:t ej i särskilt

fall annorlunda förordnar, utgå med 3,000 kronor för kalenderår räknat.

Högre arvode än 3,000 kronor för år har hittills utgått endast i två fall.

I dessa båda fall har den tjänstledige inspektören varit förordnad att uppehålla

annan befattning i statens tjänst och under tiden avstått samtliga

sina avlöningsförmåner såsom inspektör. Nu har folkskolöverstyrelsen

först föreslagit en höjning av vikariatsarvodet till 4,000 kronor ävensom

bibehållande av rätt för Kungl. Maj:t att i visst fall föreskriva högre arvode,

och löneregleringskommittén har, under uttalande av sin uppfattning

rörande nämnda bestämmelse, tillstyrkt bifall till detta förslag. Sedermera

har folkskolöverstyrelsen i sammanhang med sitt förslag om högre

avlöningsbelopp åt folkskolinspektör med hänsyn till önskvärdheten, att

väl kvalificerade personer, som överstyrelsen ansåge böra prövas i inspektörstjänst,

skulle kunna åtaga sig vikariat utan att behöva riskera minskning

i sina inkomster, föreslagit vikariatsarvodet, till 4,800 kronor. Jag

uppskattar till fullo de skäl, överstyrelsen anfört för sitt senast angivna

förslag, men hyser den uppfattningen, att det av överstyrelsen åsyftade

ändamålet kan vinnas även med ett något lägre vikariatsarvode. för min

del anser jag, att man i berörda avseende kan stanna vid ett belopp av

4,300 kronor. Kungl. Maj:ts rätt att i visst fall medgiva högre arvode

torde emellertid böra bibehållas.

Vikariftts
nrvoiJe.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

Krattning för

expenser.

För närvarande erhåller folkskolinspektör ersättning för expenser med

300 kronor om året. Styrelsen för inspektörsförbundet har gjort framställning

om ersättningens höjande med 300 kronor. Löneregleringskommittén

har ansett en höjning av beloppet befogad men ifrågasatt, att höjningen

skulle begränsas till 200 kronor. Folkskolöverstyrelsen har däremot

i sin senaste skrivelse i ärendet hemställt om beloppets höjning till

800 kronor. Av skäl, som överstyrelsen anfört, finner även jag en°höjning

av ersättningen för expenser påkallad, och synes mig sagda höjning

skäligen böra bestämmas till 300 kronor. Då inspektörernas ökade kostnader

för expenser äro en följd av de under senare år inträdda prisstegringarna

och således möjligen endast av tillfällig beskaffenhet, ansluter

jag mig till löneregleringskommitténs mening, att anslag för bestridande

av nyssnämnda förhöjning bör uppföras på extra stat.

.1 f''råga om ersättning för expenser till vikarierande folkskolinspektör

vill jag förorda folkskolöverstyrelsens förslag.

''yiHkår25 * fråga om de nu gällande avlönings vill koren hava vissa ändringar

föreslagits. Sålunda har löneregleringskornmittén ansett, att bestämmelsen

angående uppflyttning i högre lönegrad för sådan adjunkt vid folkskoleseminarium

eller allmänt läroverk, som befordras till folkskolinspektör,

borde erhålla en väsentligen formell omredigering, varvid det dock skulle

angivas, att bestämmelsen avsåge endast manlig ordinarie adjunkt. Folkskolöverstyrelsen

bär däremot, med tanke på att bestämmelsen borde kunna

tillämpas även på lektor vid folkskoleseminarium, allmänt läroverk och

teknisk läroanstalt, seminarierektor och ledamot av skolöverstyrelsen, velat

utsträcka densamma till att gälla för statsanställd ordinarie befattningshavare

i statens tjänst i allmänhet och med hänsyn därtill föreslagit

den ändrade lydelse, som återfinnes å sid. 43. Då en sådan ändring av

ifrågavarande bestämmelse som den av överstyrelsen angivna synes °mi<:

vara motiverad, biträder jag detta överstyrelsens förslag.

Vidare har löneregleringskornmittén såsom nytt avlöningsvillkor föreslagit,

att löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av

löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder* vid vilken han enligt beåminelserna

i la^en angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är

skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning. Jagförordar

detta kommitténs förslag.

Slutligen har folkskolöverstyrelsen hemställt, att en bestämmelse om

semesterledighet för inspektörerna måtte intagas i avlöningsvillkoren. Mot

en sådan åtgärd talar visserligen den omständigheten, att inspektörerna

icke hava en författningsenligt bestämd daglig tjänstgöringstid, men folk
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

skolöverstyrelsen bär anfört så starka skäl för sitt förslag, att ett undantag

från den vanliga regeln i berörda avseende här synes vara på sin plats.

Inspektörens arbete är, såsom överstyrelsen påvisat, av den beskaffenhet,

att det sällan lämnar honom någon ledighet, och jag har förvissat mig

om riktigheten av överstyrelsens framställning härutinnan. Det egentliga

inspektionsarbetet pågår, så länge skolorna inom inspektionsområdet äro i

verksamhet, och, då skolornas ferier falla på olika tider inom olika skoldistrikt,

blir den tid, då inspektören är befriad från nämnda inspektionsarbete,

mycket kort; i allmänhet inskränker den sig till omkring en månad eller

sex veckor under sommaren och tre veckor vid jul och nyår. Under

skolornas lästid är inspektören visserligen icke alla dagar stadd på resa,

men då han under vissa kortare perioder håller sig hemma, är det för

utförande av vissa administrativa göromål, för avfattande av promemorior

till skolråd och av yttranden på grund av remisser eller annan anledning,

för granskning av statsbidragsrekvisitioner m. in. dylikt, som ovillkorligen

måste uträttas, och är han då av sådana göromål fullt upptagen. Under

nyssnämnda korta tid på sommaren, då inga skolor pågå, måste han vara

sysselsatt med granskning av lärarpersonalens och skolrådens statistiska

uppgifter, återsändande av dem, som äro felaktiga, och förnyad granskning

av dem, sedan de återkommit, vilken granskning kräver i det

närmaste en månads träget arbete, vidare med inspektion av folkbibliotek

och skolköksundervisning, besiktning av skollokaler, besök vid skolrådssammanträden,

utarbetandet av sin årsberättelse in. in., och under julferierna

har han att granska alla de rekvisitioner av statsbidrag för

undervisning i manlig och kvinnlig slöjd, huslig ekonomi, folkbibliotek

och fortsättningsskolor, som då hopa sig. Aret igenom har han att sköta

eu vidlyftig tjänstekorrespondens. Såväl under resor som eljest är han

upptagen av sin tjänst dagen igenom. Någon till vissa timmar begränsad

arbetsdag kan han på grund av arbetets natur icke påräkna.

Nu kan invändas, att någon lättnad i arbetet kommer att beredas inspektören

under förutsättning av bifall till mitt i det föregånde gjorda

förslag rörande omreglering av inspektionsområdena. Dessa äro emellertid

även i det nu framlagda förslaget så pass tilltagna, att, i den mån de nya

ibrtsättningsskolorna komma till stånd, arbetet får en sådan omfattning,

att det icke lämnar honom erforderlig ledighet för att han skall kunna

på ett tillfredsställande sätt följa med strävandena å skolans område.

Därest icke inspektören till skada för skolan skall stanna i sin personliga

utveckling eller ock i förtid utslitas, lärer semesterledighet böra beredas

honom, så vitt detta låter sig göra. Jag delar emellertid folkskolöverstyrelsens

uppfattning, att sådan ledighet icke bör tillerkännas inspektö
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Famiijepen

spoliering

Kostnads
beräkning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

renta såsom en rättighet, på vilken de under alla omständigheter skulle

kunna göra anspråk, utan att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i

varje särskilt fall pröva, huruvida sådan ledighet kan medgivas utan hinder

för göromålens behöriga gång. Tiden för ledigheten torde böra bestämmas

till högst en och en halv månad årligen. Givetvis bör dylik ledighet icke

medföra någon minskning i inspektörens avlöningsförmåner.

Med avseeende på familjepensionering tillhör ordinarie folkskolinspektör

folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Gällande bestämmelser i fråga om

hans delaktighetsbelopp i nämnda kassa äro i det föregående angivna å

sid. 46 och 47. Någon ändring i dessa bestämmelser är icke ifrågasatt.

Till frågan om höjning av statsbidraget till folkskollärarnas änke- och

pupillkassa till följd av den nu förordade löne- och pensionsregleringen

för folkskolinspektörerna samt ökningen av dessas antal torde jag senare

få tillfälle att återkomma i annat sammanhang.

Enligt överstyrelsens beräkningar skulle hela kostnaden för genomförande

av överstyrelsens förslag uppgå till 401,400 kronor. De avvikelser

från sagda förslag, som jag förordat, skulle föranleda minskning

av nyssnämnda summa med 26,000 (52 X 500 kronor för inspektörernas

avlöning, 100 kronor för ortstillägg till den statens folkskolinspektör, vars

inspektionsområde innefattar Stockholms stad, 4,000 (8 X 500) kronor för

semestervikarier och 10,400 (52 X 200) kronor för expenser, eller med tillhopa

40,500 kronor, vadan hela kostnaden enligt mitt förslag skulle uppgå till

360,900 kronor. Av detta belopp skulle 15,600 kronor avses för höjning

av expensersättningen till inspektörerna och uppföras på extra stat. Återstoden,

345,300 kronor, utgör således det belopp, till vilket det nuvarande

anslaget bör höjas. Beloppet torde emellertid böra avrundas till 345,000

kronor. Det nuvarande anslaget, 157,000 kronor, behöver alltså ökas med

188,000 kronor. Då emellertid ett förslagsanslag av 24,600 kronor för

tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörer är uppfört i 1919 års riksstat,

inskränker sig den verkliga ökningen till 163,400 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

55

Resekostnadsersättning åt folkskolinspektörerna.

I framställningar den 30 september 1916 och den 31 augusti 1917

har folkskolöverstyrelsen på anförda skäl hos Kungl. Maj:t hemställt om

åtgärders vidtagande för att folkskolinspektörerna måtte erhålla resekostnads-

och traktamentsersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente

i stället för som nu är bestämt efter fjärde klassen.

I sin skrivelse den 31 augusti 1918 angående anslag till folkundervisningen

under budgetåret 1920 har överstyrelsen, under hänvisning till

att resekostnadsersättningens belopp måste i väsentlig grad bliva beroende

av antalet inspektörer och att frågan om detta belopps storlek alltså stode

i samband med utredningen om ökningen i inspektörernas antal, hemställt,

att Kungl. Maj:t i avbidan på närmare förslag från överstyrelsen måtte

vid uppgörande av statsverkspropositionen till 1919 års riksdag beräkna

en höjning av det på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till resekostnadsersättning

åt folkskolinspektörer med 151,000 kronor eller från 149,000

kronor till 300,000 kronor.

Beträffande nämnda resekostnadsersättning yttrar folkskolöverstyrelsen

i sin merberörda skrivelse den 9 oktober 1918:

Vid de beräkningar av det behövliga anslasrsbeloppet för resekostnadsersättning

åt folkskolinspektörer har överstyrelsen gått ut ifrån att inspektörernas antal skulle

vara 52, att förrättningsdagarnas antal för varje inspektör kunde i medeltal uppskattas

till 170 om året samt att rese- och traktamentsersättning skulle utgå efter tredje klassen

i nu gällande resereglemente med den provisoriska höjning av traktamentsersättningen

till 14 kronor om dagen, som av senaste riksdag medgivits, varjämte hänsyn

tagits till nu gällande hiljettpriser ävensom till vad som för ifrågavarande ändamål

verkligen åtgått för år 1917.

Aven om man fasthåller vid de nämnda utgångspunkterna, måste givetvis beräkningarna

angående kostnaderna för inspektörernas resor under år 1920 under nuvarande

förhållanden ställa sig synnerligen osäkra. Härtill kommer ytterligare en viktig

omständighet. Efter vad överstyrelsen har sig känt, hava särskilda sakkunniga tillkallats

för att framlägga förslag till resereglementets omarbetning. Man torde därför

kunna förvänta, att under år 1920 andra grunder för rese- och traktamentsersättningen

än de, som nu gälla, komma att tillämpas.

överstyrelsen vill uttala den bestämda förhoppningen, att vid sagda frågas ordnande

ersättningen för folkskolinspektörerna måtte bliva så tillmätt, att den kan fullt

täcka de utgifter, för vilka den är avsedd, så att inspektörerna icke måtte behöva såsom

för närvarande tillgripa sin avlöning för att bestrida en del av resekostnaderna.

Inspektörernas verksamhet är sådan, att de måste tillbringa en mycket stor del av året på

resor, om de skola med framgång kunna fullgöra sitt uppdrag. Det måste därför vara

synnerligen angeläget, att frågan om folkskolinspektörernas resekostnadsersättning

snarast möjligt ordnas på ett tillfredsställande sätt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

mentaehefén. ^ör närvarande utgår resekostnads- och traktamentsersättning åt folkskolinspektörerna

efter fjärde klassen i gällande resereglemente. När frågan

rörande omreglering av folkskolinspektionen behandlades av 1914 års senare

riksdag, yttrade riksdagen i sin skrivelse i ämnet, nr 135, att, om än vissa

skäl kunde anföras för en uppflyttning av inspektörerna till högre klass i - resereglemente^ någon tids erfarenhet dock borde avvaktas, innan någon

rubbning i sagda avseende skedde. Sådan erfarenhet har nu vunnits, och

denna har tydligt givit vid handen, att inspektörerna icke kunnat få sina

utgifter för resekostnader och vivre täckta genom den nuvarande ersättningen.

Från inspektörerna framföres en samfäld klagan, att de nuvarande

reseersättningarna, särskilt med avseende på dagtraktamentena, ej förslå

till bekostande av de ej minst å landsbygden oerhört stegrade reseutgifterna,

och det kan ej vara rimligt att av personer, som tillbringa hälften

av året på resor, påfordra personliga tillskott för resekostnadernas bestridande.

Det torde därför böra anses billigt, att resekostnads- och traktamentsersättning

får utgå till dem på sätt folkskolöverstyrelsen upprepade

gånger ifrågasatt. Under förutsättning härav skulle det för ändamålet på

ordinarie stat uppförda förslagsanslaget böra höjas med 151,000 kronor eller

från 149,000 kronor till 300,000 kronor.

Hemställan. På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

föreslå riksdagen

dels besluta,

att avlöningen till folkskolinspektör skall från och

med år 1920 utgöra 5,300 kronor, därav 3,500 kronor

lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar, vartill

kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å

500 kronor, dock att för folkskolinspektör, som av

Kungl. Maj:t tillsatts genom förordnande på viss tid,

lönen skall minskas med 200 kronor;

att ortstillägg därjämte skall utgå med 400 kronor

till folkskolinspektör, vars inspektionsområde innefattar

Stockholms stad, därest han är där bosatt, samt med

500 kronor till folkskolinspektör, vars inspektionsområde

huvudsakligen är förlagt till Jämtlands, Västerbottens

eller Norrbottens län och som är där bosatt;

att arvodet till vikarierande folkskolinspektör skall,

där Kungl. Maj:t ej i särskilt fall annorlunda förordnar,

utgå med 4,300 kronor för kalenderår räknat;

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

att högsta pensionsunderlaget för folkskolinspektör

skall utgöra 4,300 kronor; samt

att för expenser skall utgå till ordinarie och av

Kungl. Maj:t förordnad folkskolinspektör ävensom till

å ledig befattning vikarierande folkskolinspektör dels

ersättning med 300 kronor för år, dels ock därutöver,

så länge riksdagen för ändamålet beviljar medel, tillläggsersättning

med 300 kronor för år, dock att folkskolinspektör,

som är tjänstledig, skall av honom tillkommande

ersättning och tilläggsersättning för expenser

till sin vikarie avstå 300 kronor för år räknat, så vida

icke Kungl. Maj:t i särskilt fall bestämmer, att han skall

avstå högre belopp;

dels föreskriva, att för åtnjutande av de föreslagna

avlöningsförmånerna skola gälla de villkor och bestämmelser,

som i sådant hänseende äro stadgade i kungörelsen

den 9 oktober 1914 (nr 255) angående avlöningsförmåner

åt folkskolinspektörer m. m., dock med följande

ändringar och tillägg:

att, därest statsanställd ordinarie befattningshavare

i undervisningsväsendets tjänst, vilken befordras till folkskolinspektör,

i sin föregående tjänst åtnjutit avlöning

med högre belopp än folkskolinspektörs begynnelseavlöning,

honom skola omedelbart tillgodoföras så många

ålderstillägg såsom folkskolinspektör, att hans avlöning

i sistnämnda befattning icke kommer att understiga hans

avlöning i den förra tjänsten eller, om avlöningen i

denna varit högre än folkskolinspektörs slutavlöning, befattningshavaren

genast skall erhålla den högsta för folkskolinspektör

stadgade avlöningen, varjämte, där sådan

befattningshavare icke såsom folkskolinspektör erhåller

högre avlöning än han i sin föregående tjänst uppburit,

honom skall tillgodoräknas för uppflyttning i högre lönegrad

såsom folkskolinspektör den tid, varunder han innehaft

den föregående befattningen, efter det han i denna

senast uppflyttades i högre lönegrad;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den

levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 204 höft. (Nr 232.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.is Proposition Nr 232.

skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma

förhöjning;

att semester må, efter därom i varje särskilt fall

gjord ansökan, kunna av skolöverstyrelsen medgivas folkskolinspektör

intill högst en och en halv månad årligen

och å tid, då sådant av överstyrelsen prövas kunna ske

utan hinder för göromålens behöriga gång;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för

den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit

semester, men för den tid, han eljest varit från

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats

att uppehålla befattningen;

dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år

1920 tillträder befattning som folkskolinspektör, skall

vara pliktig att underkasta sig nyssnämnda villkor och

bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie folkskolinspektörer,

vilka icke före den 15 november 1919 anmäla, att de

vilja underkasta sig de nya avlöningsbestämmelserna

och därvid fästa de villkor och förbehåll, och som icke

lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna

vid dem enligt dittills gällande föreskrifter tillkommande

avlöningsförmåner;

dels bestämma, att ordinarie folkskolinspektör skall

tillhöra folkskollärarnas änke- och pupillkassa eller den

anstalt för familjepensionering, som kan komma att ersätta

denna, varvid som delaktighetsbelopp skall gälla

lönen i högsta lönegraden; dock med rätt för den, som

före tillträdet av inspektörsbefattningen är delägare i

nämnda kassa med högre delaktighetsbelopp än det,

som skulle tillkomma folkskolinspektör, att bibehållas

vid det högre delaktighetsbeloppet, under villkor att han

erlägger dels den mot det högre delaktighetsbeloppet

svarande pensionsavgiften, dels därutöver en årlig tillläggsavgift,

motsvarande det statsbidrag, som skulle utgå

för skillnaden mellan folkskolinspektörs delaktighetsbelopp

och det högre belopp, med vilket han är delaktig

i kassan;

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

dels för anställande i ett från 34 till 52 ökat antal

inspektionsområden av folkskolinspektörer med ovan angivna

avlöningsförmåner och ersättning för expenser samt

för bestridande av arvoden åt vikarierande folkskolinspektörer

höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget

till avlöning m. in. åt folkskolinspektörer med 188,000

kronor eller från 157,000 kronor till 345,000 kronor;

dels till bestridande av tilläggsersättning för expenser

åt folkskolinspektörer anvisa på extra stat för

år 1920 ett förslagsanslag, högst 15,600 kronor;

dels ock höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget

till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer

med 151,000 kronor eller från 149,000 kronor till 300,000

kronor.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan biföll Hans Maj:t Konungen; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

ävlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 232.

Över
de

föreslagna nya folk
-

1.

2.

3.

4.

5.

7.

Inspektions-

område.

Stift, vilka

området

tillhör.

Län, vilka

området

tillhör.

Uppgifter angående inspektionsområden,

distrikt med särskilda lokalinspektörer

Areal land

i hektar.

Folkmängd.

Antal

skol-

distrikt.

Antal

skolor.

Antal

skolbarn.

N:

3 1............

Ups. Str.

Sth.

152,605

498,199

33

182

40,874

7>

2.............

Ups.

Sth. Ups.

—

—

—

—

—

»

3.............

»

Sth. Ups. Vstm.

506,519

134,201

89

348

15,094

7>

4.............

Str.

Sml.

—

—

—

—

—

Tf

5.............

Str. Lkp.

Sml. Östg. Vstm.

445,976

128,484

39

322

15,396

t

6.............

Lkp.

Östg. Kim.

414,117

139,305

52

287

16,234

7.............

$

Östg.

361,528

130,308

81

288

15,455

8.............

Lkp. Vxö.

Östg. Kim.

—

—

—

—

—

»

9.............

» »

Östg. Jkp. Kim.

—

—

—

—

—

10.............

Vxö. Sk.

Jkp.

468,703

115,686

55

257

13,980

11............

Vxö.

Jkp. Krb.

—

—

—

—

—

12.............

»

Krb.

—

—

—

—

—

13.............

»

Kim.

534,225

122,741

69

328

15,359

14.............

Str. Vby.

Sth. Sml. GU.

449,521

103,913

104

285

11,584

>

15.............

Lnd.

Blk.

271,504

135,563

35

291

18,492

16.............

»

Blk. Krst.

355,001

128,919

67

364

17,059

»

17.............

»

Kret. Mlh.

221,800

176,036

84

423

22,065

»

18.............

»

$ »

245,033

128,755

107

440

16,874

»

19.............

Mlh.

164,964

250,669

115

408

31,684

20.............

Lnd. Gbg.

Krst. HU.

348,746

118,369

56

340

15,385

21.............

Gbg.

Hll. Älvb.

—

—

—

—

—

22............

Gbg.

178,865

302,953

45

272

32,752

23............

»

»

221,938

99,237

44

281

14,244

)

24.............

Gbg. Kst.

Gbg. Älvb.

—

—

—

—

—

25.............

Gbg. Sk.

Älvb. Skb.

—

—

—

—

—

*

26.............

» »

» »

492,317

114,068

97

291

13,563

27.............

Sk.

Skb.

—

—

—

—

—

»

28.............

»

—

—

—

—

—

>

29.............

Kst.

Älvb. Vrml.

—

—

—

—

—

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majts Proposition Nr 232.

61

Sikt av Bilaga.

skolinspektionsområdena.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

där skol- finnas.

Uppgifter angående inspektioiÄ&mrådena med frånräknande

med särskilda lokalinspektörer.

av skoldistrikt

Antal

under-

visningg-

avdel-

ningar.

Antal

lärar-

avdel-

ningar.

Areal land

i hektar.

Folkmängd.

Antal

skol-

distrikt.

Antal

skolor.

Antal skol- barn.

Antal

under-

visnings-

avdel-

ningar.

Antal

lärar-

avdel-

ningar.

1,398

1,387

139,415

85,036

32

161

9,596

357

347

1.

_

—

481,532

98,409

65

339

11,571

443

401

2.

534

503

504,981

106,342

88

346

13,086

464

433

3.

_

_

402,420

100,387

64

295

12,250

448

402

4.

563

511

437,533

97,984

38

307

11,718

444

392

5-

704

503

404,232

81,151

50

265

10,058

514

318

6.

644

471

355,457

104,378

80

282

12,954

558

385

7.

_

_

496,168

98,728

36

278

11,946

562

374

8.

_

_

517,012

90,386

62

292

10,782

563

354

9.

615

455

463,975

86,888

54

250

10,988

515

355

10.

_

_

553,922

86,410

56

293

11,051

538

332

11.

_

_

549,945

102,882

52

312

12,500

561

371

12.

579

434

533,441

106,063

68

326

13,730

523

378

1 3.

418

402

447,488

89,434

103

283

10,098

371

355

14.

566

503

270,475

107,466

34

286

15,780

477

414

15.

578

529

353,534

116,377

66

360

15,886

536

488

1 3

744

730

217,616

113,211

81

393

15,140

616

501

17.

576

539

243,954

117,127

106

438

15,597

536

499

18.

1,048

1,033

157,838

104,098

112

366

14,453

500

485

19.

568

498

347,255

99,413

55

332

13,219

499

429

20.

_

_

358,167

103,676

79

307

13,508

584

408

21.

1,159

1,038

173,644

105,959

44

256

13,693

568

454

22.

628

378

219,267

85,599

43

274

12,708

577

327

2 3.

_

—

436,858

83,924

49

297

11,932

590

324

24.

_

_

278,799

109,352

79

240

12,774

573

386

25.

685

423

482,679

86,669

96

286

10,600

579

319

2 6.

_

_

314,523

97,116

89

243

11,044

495

336

27.

_

—

364,822

108,444

97

307

11,980

571

370

28.

—

—

547,943

| 84,371

40

296

9,835

583

347

2 9.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 232.

Över
de

föreslagna nya folk
-

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Inspektions-

område.

Stift, vilka

området

tillhör.

Län, vilka

området

tillhör.

Uppgifter angående inspektionsområden,

distrikt med särskilda lokalinspektörer

Areal land

i hektar.

Folkmängd.

Antal

skol-

distrikt.

Antal

skolor.

Antal

skolbarn.

N:o 30............

Kst.

Vrml.

534,011

116,114

36

331

14,249

» 31..........

»

Vrml. Örb.

—

—

__

_

_

» 32............

Str. Kst.

Örb.

388,401

137,571

41

311

16,156

» 33.............

Vstå.

Örb. Vstm.

—

—

_

_

_

» 34............

Ups. Vstå.

Vstm.

485,015

126,721

53

338

15,426

» 35.............

Vstå.

Kpb.

—

—

—

_

_

» 36.............

>

»

334,471

99,519

22

267

12,591

» 37.............

Ups. Vstå.

Kpb. Gvb.

—

—

—

—

_

» 38.............

541,299

115,126

16

261

14,351

» 39.............

» >>

—

_

_

_

_

» 40.............

Ups.

Gvb.

—

_

_

» 41.............

Hsd.

Vstn.

—

_

» 42..........

5>

»

—

_

_

_

» 43.............

Hsd. Llå.

Vstn. Vbt.

—

_

_

__

» 44............

Hsd.

Jmtl.

2,509,354

76,330

39

277

9,526

» 45.......

»

Vstn. Jmtl.

—

_

_

» 46.............

Llå.

Vbt.

_

_

» 47.............

»

»

—

_

_

» 48.............

»

—

_

_

_

» 49.............

Nbt.

_

_

» 50.............

»

»

—

_

_

» 51............

»

—

_

_

» 52.............

»

»

—

—

—

—

—

Anm. Arealen avser år 1916, folkmängden den M/u 1917 och skolförhållanden den a>/6 1917.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 232.

63

sikt av

skolinspektionsområdena. (Forts.)

8.

9.

1°.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

där skol- finnas.

Uppgifter angående inspektionsområdena med frånräknande

med särskilda lokalinspektörer.

av skoldistrikt

Antal

under-

visnings-

avdel-

ningar.

Antal

lärar-

avdel-

ningar.

Areal land

i hektar.

Folkmängd.

Antal

skol-

distrikt.

Antal

skolor.

Antal skol- barn.

Antal

under-

visnings-

avdel-

ningar.

Antal

lärar-

avdel-

ningar.

658

470

531,869

97,222

35

329

12,294

592

404

SO.

—

—

764,520

79,093

25

244

10,445

487

338

st.

566

536

386,239

102,904

40

306

12,611

458

428

32.

—

—

501,308

95,319

32

323

11,762

480

433

33.

541

518

478,694

98,150

50

329

12,329

448

425

34.

—

—

891,005

73,297

15

257

9,562

378

362

35.

481

447

333,214

87,306

21

261

11,574

446

412

86.

—

—

1,544,949

67,077

15

267

8,277

377

353

37.

544

501

535,371

78,444

15

247

10,278

413

371

38.

—

—

569,882

80,569

18

257

10,884

474

345

39.

—

'' —

761,843

76,420

22

262

9,790

487

327

40.

—

—

704,348

104,716

19

263

13,383

492

417

41.

—

—

584,804

88,914

28

275

11,976

498

358

42.

—

—

1,019,016

68,884

17

262

9,485

470

297

43.

465

343

2,508,504

63,714

38

275

8,663

434

312

44.

—

—

2,483,473

59,933

25

265

7,826

440

290

45.

—

—

2,000,271

63,322

13

260

9,523

475

324

46.

—

—

2,077,317

54,002

9

255

8,504

443

278

47.

—

—

1,352,497

49,144

6

196

7,430

339

238

48.

—

—

2,342,173

40,001

6

183

6,324

304

220

49.

—

—

2,212,334

47,942

5

187

7,102

325

279

50.

—

—

3,829,802

46,365

5

169

7,323

336

297

51.

—

—

1,481,700

42,977

u

217

6,684

322

264

52.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1919:95 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omreglering av folkskolinspektionsområdena samt löneoch pensionsreglering m. m. för folkskolinspektö s. 1 i texten