Sök i Ratio Lex

Angående tillägg till gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner

1919-03-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:236, Angående tillägg till gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 236.

1

Jir 236.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillägg till

gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner;

given Stockholms slott den 14 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till tillägg till gällande grunder för

förvaltningen av kronans jordbruksdomäner.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 208 höft. (Nr 236.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 236.

Förslag

till

tillägg till gällande grunder för förvaltningen av kronans

jordbruksdomäner.

Såsom tillägg till de i kungörelse den 4 juni 1908 innefattade

gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner förordnas

som följer:

Arrendator skall tillförbindas att efter uppsägning avstå fastigheten

eller del därav, där Kungl. Maj:t det påfordrar för områdets användande

till sådant eget hem, för vars förvärvande egnahemslån kan utgå. Avträdes

område enligt vad nu är sagt, njute arrendatorn skadestånd.

Utgör området endast en del av fastigheten, njute han ock skälig nedsättning

i arrendeavgiften samt vare, om ej minskningen i fastighetens

ägor är av allenast ringa betydelse, berättigad att uppsäga arrendet;

dock må ej uppsägning ske efter det ett år förflutit från det området

avträddes.

Skadestånd så ock nedsättning i arrendeavgift, som nyss nämnts,

bestämmes i brist på åsämjande av tre ojäviga skiljemän. 1 fråga om

sättet för utseende av skiljemän ävensom rörande talan mot deras beslut

skola bestämmelserna i 2 kap. 8 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom lända till efterrättelse.

Yad sålunda stadgats träder i tillämpning den 1 juli 1919.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 236.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

I skrivelse nr 362 den 12 juni 1918 har riksdagen med anledning

av en inom riksdagen väckt motion och under åberopande av jordbruksutskottets

utlåtande nr 28 anhållit, att Kungl. Magt täcktes för

1919 års riksdag framlägga förslag till sådana ändrade lagbestämmelser,

att de hinder, som för närvarande möta mot att under löpande arrendetid

från kronoegendom upplåta lägenheter, undanröjas.

Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 20 juni 1918

domänstyrelsen att inkomma med förslag till de ändringar i gällande

bestämmelser angående förvaltningen av kronans domäner samt angående

upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar ävensom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 236.

eventuellt andra författningar, vilka kunde finnas erforderliga för genomförande

av den av riksdagen åsyftade förändringen, under förutsättning

att det hinder däremot, som nu förefunnes i föreskrifterna i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom, bleve undanröjt.

Till åtlydnad härav har domänstyrelsen avgivit yttrande den 30

september 1918 och därvid till en början erinrat, att kungörelsen den

10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen av

kronans jordbruksdomäner under moment 26 innehållit följande stadgande:

»Arrendator vare förbunden att, där sådant för allmännyttigt

ändamål å kronans vägnar fordras, avstå arrenderad kronoegendom tillhörig

mark ävensom inkomstgivande lägenhet mot åtnjutande av minskning

i arrendeavgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas»,

att detta stadgande uteslutits ur nu gällande bestämmelser i ämnet,

samt att styrelsen under förarbetena till dessa bestämmelser i skrivelse

den 2L oktober 1907 uttalat, bland annat, att det vore så långt ifrån,

att ett upphävande av punkt 26 i 1882 års författning vore lämpligt,

att tvärtom räckvidden av däri förekommande stadgande om skyldighet

för arrendator att under viss förutsättning avstå egendomen tillhörande

mark ävensom inkomstgivande lägenhet före arrendeperiodens utgång

syntes böra utsträckas. Stadgandet hade nämligen tolkats så, att kronan

ej ansett sig under några förhållanden kunna mot arrendatorns

bestridande före arrendeperiodens utgång åtkomma under arrendet inbegripen

jord, där denna ansetts utgöra en huvudsaklig del av vad arrendet

omfattat. En följd härav hade blivit, att kronan i många fall, där

kronan sett sig nödsakad att ingå på arrendatorers ohemula ersättningsanspråk,

blivit i hög grad uppskörtad, i andra åter sett sig tvungen

att antingen vända sina blickar åt mindre lämpliga håll eller ock invänta

arrendeperiodens understundom ganska avlägsna utgång. Skyldighet

syntes jämväl böra åläggas arrendator att under pågående arrendeperiod

avstå egendomen tillhörig mark till egna hem. Olägenheten

av nuvarande förhållanden, då kronan, där försäljning av ett till eget

hem avsatt område ej kommit till stånd före arrendeavtalets träffande,

nödgades att på nära nog hur dåliga villkor som helst utarrendera området

för sig, på det att det måtte kunna på eu tidpunkt, ej så avlägsen

som den då arrendet för huvudegendomen upphörde, för sitt ändamål

— försäljning till eget hem — disponeras, läge ju i öppen dag.

Om alltså, å ena sidan, arrendatorn ej borde få förhindra, att fastigheten

helt eller delvis frånginge honom på annan än den i arrendekontraktet

bestämda tid, borde, å andra sidan, han erhålla ersättning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj.ts proposition Nr 236. 5

därför med skäligt belopp samt rätt att, därest han så önskade, uppsäga

arrendeavtalet. Det belopp, vartill ersättningen borde uppgå, syntes

lämpligen böra bestämmas av ojävige skiljemän med parterna förbehållen

rätt att draga tvisten under domstols prövning. Fara för

missbruk från kronans sida, därest åt kronan gåves rättighet att påfordra

ett dylikt avstående, när helst sådant funnes lämpligt, syntes

under nyss angivna förbehåll till arrendators förmån ej föreligga. Med

tillämpning av 2 kapitlet 8 och 26 §§ i arrendelagen syntes därför åt

ifrågavarande punkt böra givas följande lydelse: »Arrendator vare förbunden

att, där sådant å kronans vägnar fordras, avstå arrenderade

egendomen eller del därav eller inkomstgivande lägenhet; njute dock

för den förlust honom tillskyndas skadestånd, som, i brist på åsämjande

därutinnan, bestämmes i enlighet med ojävige skiljemäns beslut;

äge ock, där avståendet omfattar allenast lägenhet, rätt att uppsäga avtalet.

I fråga om sättet för utseende av skiljemän ävensom rörande

talan mot deras beslut skola bestämmelserna i 8 § av 2:dra kapitlet i

lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 lända till

efterrättelse.»

Vid avgivandet av sitt berörda utlåtande den 21 oktober 1907 hade

styrelsen utgått från den ståndpunkten, att kronans arrendatorer borde

tillförbindas att, när helst sådant från kronans sida påfordrades, avstå

arrenderad egendom eller del därav, och författningsförslaget hade formulerats

i enlighet därmed. Den nu åsyftade förändringen avsåge

emellertid endast att inrymma rätt för kronan att påkalla dylikt avstående,

då sådant ansåges erforderligt för egnahemsrörelsens främjande.

Med hänsyn härtill finge styrelsen nu hemställa, att i kungörelsen den

4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans

jordbruksdomäner måtte införas ett stadgande av följande lydelse:

»Arrendator vare förbunden att, där sådant för upplåtelse enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande av mark till egna hem å kronans vägnar

fordras, avstå arrenderade egendomen eller del därav eller inkomstgivande

lägenhet; njute dock för den förlust honom tillskyndas skadestånd,

som i brist på åsämjande därutinnan bestämmes i enlighet med

ojävige skiljemäns beslut; äge ock, där avståendet omfattar allenast del

av egendomen eller inkomstgivande lägenhet, rätt att uppsäga avtalet.

I fråga om sättet för utseende av skiljemän ävensom rörande talan mot

deras beslut skola bestämmelserna i 8 § av 2:dra kapitlet i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 lända till efterrättelse.

»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 236.

Chefen för justitiedepartementet har den 28 nästlidne februaranmält

förberörda riksdagsskrivelse nr 362 den 12 juni 1918 och däri

vid framlagt ett lagförslag, vilket åsyftar att undanröja det hinder mot

att under löpande arrendetid för egnahemsändamål taga i anspråk utarrenderad

egendom eller del därav, vilket nyttjanderättslagens nuvarande

bestämmelser utgöra. Bemälde departementschef har därvid lämnat

en utförlig redogörelse för frågans historik och innebörd, till vilken

jag nu tillåter mig hänvisa. Sedan utlåtande över detta lagförslag

numera inkommit från lagrådet, har Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat

att i proposition föreslå riksdagen att antaga lag, innefattande

ändring i 2 kap. 3 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast

egendom. Den föreslagna nya bestämmelsen är av följande lydelse:

»Vad i 2 kap. 3 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till

fast egendom stadgas utgöre ej hinder att vid upplåtelse av jord på

arrende för kronans räkning arrendatorn tillförbindes att efter uppsägning

avstå fastigheten eller del därav, där Konungen det påfordrar för

områdets användande till sådant eget hem, för vars förvärvande egnahemslån

kan utgå. Avträdes område enligt vad nu är sagt, njute arrendatorn

skadestånd. Utgör området endast en del av fastigheten, njute

han ock skälig nedsättning i arrendeavgiften samt vare, om ej minskningen

i fastighetens ägor är av allenast ringa betydelse, berättigad

att uppsäga arrendet; dock må ej uppsägning ske efter det ett år förflutit

från det området avträddes.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919.»

Det återstår nu att genom införande av föreskrift i de av 1908

års riksdag antagna och genom kungörelse den 4 juni samma år stadgade

grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner bereda

tillfälle att begagna den möjlighet i nu förevarande hänseende, som

skulle öppnas genom bifall till den sålunda föreslagna lagen. Jag har

i dylikt syfte låtit inom jordbruksdepartementet utarbeta förslag till

tillägg till sagda grunder, avsett att träda i tillämpning samtidigt med

ovan berörd a lag.

Departementschefen uppläste härefter det sålunda utarbetade förslaget

samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

antaga detsamma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds proposition Nr 236.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan blev av Hans Maj:t Konungen bifallen; och

skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga . . .

till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:324 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillägg till gällande grunder för - förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. s. 7 i texten
  2. JoU 1919:104 Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående tillägg j till gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. s. 1 i texten