Angående förhöjd tillläggspension åt läroverksadjunkten J. H. Hjorth
1919-03-11 · 7 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:245, Angående förhöjd tillläggspension åt läroverksadjunkten J. H. Hjorth
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 245.
1 ‘
Nr 245.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjd tillläggspension
åt läroverksadjunkten J. H. Hjorth; given
Stockholms slott den 11 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj.t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att adjunkten vid Kungsholmens realskola i Stockholm Johan Hjalmar
Hjorth må, efter erhållet avsked från adjunktsbefattningen, under sin återstående
livstid uppbära utöver den pension, vartill han enligt gällande bestämmelser
är berättigad, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till sådant belopp, att sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till 3,100
kronor för år.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 216 käft. (Nr 245.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr S45-.
Ang. förhöjd
tilläggspension
åt läroverksadjunkten
J. H.
Hjorth.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉn,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HellNER,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilsson,
friherre Palmstiernä,
Eydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén yttrade härefter:
Hos Kungl. Maj:t anhöll på sin tid adjunkten vid Kungsholmens
realskola i Stockholm J. H. Hjorth, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen
göra framställning om rätt för Hjorth att vid avskedstagandet från adjunktstjänsten
få vid beräkning av pensionsbeloppet räkna sig till godo 10 år
av sin tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm.
Av de ifrågavarande ansökning åtföljande handlingarna inhämtades
rörande Hjorths examens- och tjänstemeriter m. in., bland annat, att Hjorth,
som är född den 10 november 1852, avlagt filosofie kandidatexamen den 28
januari 1881 och filosofie licentiatexamen den 29 maj 1885, att han genomgått
vederbörlig provårskurs, att han den 13 november 1889 avlagt
opaginerad Kontrollera mot PDF
.3
Kungl. Maj:t Proposition Nr 245.
undervisningsprov såsom för sökt adjunkts- eller kollegabefattniug, varigenom
han för tiden från och med år 1890 förvärvat den rätt att kunna
räkna lönetur för tjänstgöring vid enskilt läroverk, som var medgiven
genom kungörelsen den 29 maj 1874 angående rättighet för lärare vid
enskilda läroverk att, efter vunnen befordran till tjänst vid statens
elementarläroverk, få beräkna sig till godo den tid de tjänstgjort vid enskilt
läroverk, att han från och med höstterminen 1887 till och med vårterminen
1903 med. mycket, goda vitsord och med tjänstgöring motsvarande
eu adjunkts tjänstgjort vid. Beskowska skolan i Stockholm, å vilken skolas
lärare 1874 års kungörelse enligt beslut av Kungl. Maj:t ägde tillämpning,
att han den 12 november 19Q''2 utnämnts till kollega (adjunkt) vid allmänna
läroverket på Kungsholmen i Stockholm (Kungsholmens realskola),
där han sedermera från och med höstterminen 1903 med utmärkta vitsord
tjänstgjort, samt att han utgivit ett trettiotal läroböcker och andra skrifter
i undervisningens tjänst, nämligen dels texteditioner (varav en del i samarbete
med annan person), dels ock läroböcker, bland vilka en tysk grammatik,
som vunnit ampelt erkännande av kritiken och vidsträckt användning
vid statens läroverk ävensom vid universiteten.
I ärendet avgåvos respektive, den 31 oktober och den 14 november
1916 dägtecknäde utlåtanden av läroverksöverstyrelsen och statskontoret,
Läroverksöverstyrelsen, som tillstyrkte den i ämnet gjorda ansökningen, anförde.
därvid bland annat, att överstyrelsen såsom skäl, varför Hjortks ansökning
borde upptagas till beaktande, ville framhålla hans framstående egenskaper såsom
-lärare och hans för undervisningen gagneliga författarverksamhet.
Statskontoret anförde i sitt utlåtande, bland annat:
• Då, så vitt handlingarna utvisade, sökanden syntes vid uppnående den 10
november 1917 av den ålder av 65 år, då skyldighet för honom inträdde att från
tjänsten avgå, komma att innehava endast 14 för pension beräkneliga tjånstår,
borde sökanden, som enligt läroverksöverstyrelsens beslut den 31 december 1912
ägde åtnjuta avlöning i högsta lönegraden och sålunda uppbure, förutom tjänstgöringspenningar,
en lön å 3,400 kronor, vilket belopp alltså utgjorde pensionsunderlag
för honom, kunna vid erhållande av avsked efter uppnådd ålder av 65
år. förklaras, berättigad åtnjuta pension, motsvarande 14/ss av pensionsunderlaget
''eller alltså 1,360''kronor.
Såsom statskontoret framhållit vid föregående tillfällen, då förslag framställts
att medgiva tjänstårsberäkning för pension för tid, som icke tillbragts i
statstjänst, måste det''anses betänkligt att sålunda avvika från en av den civila
pensionslagens huvudgrunder; och av sådan anledning kunde statskontoret för
sin del icke förorda en framställning till riksdagen i den form, som bär vore
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 2å5.
föreslagen. Emellertid miste förenämnda pensionsbelopp betraktas såsom icke
tillfredsställande; och därför skulle statskontoret vilja, med hänsyn till vad
handlingarna innehölle om sökandens framstående verksamhet såsom lärare och
pedagogisk författare, föreslå, att framställning till riksdagen gjordes om medgivande
därtill, att sökanden, efter erhållet avsked, finge under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension till sådant belopp,
att detsamma jämte honom författningsenligt tillkommande pension uppginge
till 2,500 kronor.
I överensstämmelse med det av statskontoret sålunda avgivna förslaget
avlät Kungl. Maj:t därefter den 20 januari 1917 proposition (nr 53)
i ämnet till 1917 års riksdag.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
nämnda dag anförde dåvarande departementschefen rörande denna sak,
bland annat:
Jag anser fullgoda skäl tala för att söka skaffa Hjorth en högre pension
än gällande bestämmelser tillförsäkra honom. Jag stöder mig därvid framför
allt pa vad statskontoret i ämnet anfört. Den pension, som författningsenligt
skulle tillkomma Hjorth, synes med hänsyn till Hjorths ställning och förtjänster
oskäligt låg. I avseende å tilläggspensionens belopp instämmer jag med statskontoret.
Ifrågavarande av Kungl. Maj:t i ämnet avlåtna proposition blev av
riksdagen bifallen.
Efter framställning av Hjorth medgav Kungl. Maj:t genom beslut den
22 juni 1917 och den 7 maj 1918, att Hjorth finge tillsvidare kvarstå
vid sin tjänst i förra fallet intill utgången av juni 1918 och i senare
fallet intill utgången av juni 1919.
I en av läroverksöverstyrelsen med utlåtande av den 6 februari 1919
jämte yttranden av vederbörande rektor och intyg av läkare till Kungl.
Maj:t överlämnad ansökning anhöll därefter Hjorth att få i tjänsten kvarstå
till den 1 juli 1920.
Genom beslut den 28 februari 1919 fann Kungl, Maj:t emellertid ej
skäl bifalla denna ansökning.
Hos Kungl. Maj:t har nu Hjorth anhållit om viss förhöjning i den
honom av 1917 års riksdag beviljade tilläggspensionen och yttrar i sådant
hänseende, bland annat:
Enligt riksdagens beslut skulle jag redan den 10 november 1917 ha varit
berättigad att uppbära en pension av 2,500 kronor, det vill säga 11 In pension
(— 1.360 kronor) jämte tillägg av 1,140 kronor. Emellertid har jag från och med
5
Kungl. May.ts Proposition Nr 245.
den 1 januari 1919 kommit att tillköra en grupp löntagare med en normalpension
av 4,000 kronor ock kar genom mig av Kungl. Maj:t två gånger keviljad
förläugd tjänstgöringsrätt vunnit ytterligare två tjänstår. Då vidare den nya lönestat,
jag nu tillkör, för full pensions erhållande ej kräver mer än 33 tjänstår
mot förutvarande 35, skulle min pension nu kelöpa sig till 3,079 kronor, det vill
säga 16/33 av full pension jämte det av riksdagen keviljade tilläggsbeloppet 1.140
kronor. Med åberopande av såväl överstyrelsens som statskontorets ock dåvarande
departementschefens ovan anförda uttalanden i den framställning, som låg
till grund för 1917 års riksdags beslut, ävensom av den omständigheten, att det
nuvarande låga penningvärdet väl aldrig ånyo kommer att nå sin förra höjd,
vågar jag härmed anhålla, att Kungl. Maj:t ville till riksdagen hemställa, att det
nämnda tilläggsbeloppet av billighetsskäl måtte procentuellt få beräknas till 1,344
kronor och således min pension utgå med 3,280 kronor.
Läroverksöverstyrelsen, som den 24 februari 1919 avgivit utlåtande
i anledning av berörda ansökning, anför därvid bland annat:
Redan i sitt utlåtande den 6 februari 1919 angående sökandens då föreliggande
ansökan om kvarstående i tjänst uttalade överstyrelsen, att det kunde
sättas i fråga, huruvida det icke vore skäligt, att den tilläggspension, som 1917
års riksdag på grund av proposition beviljat sökanden, bleve höjd med hänsyn
till den löne- och pensionsreglering för läroverkslärarna, som trätt i kraft från
och med år 1919. överstyrelsen instämmer således i vad sökanden i detta avseende
anfört och skulle anse önskvärt, att en dylik höjning kunde komma till
stånd.
Däremot kan överstyrelsen icke dela sökandens mening i fråga om grunderna
för beräkning av den sålunda ifrågasatta höjningen. Riksdagen har nämligen
icke, såsom sökanden synes mena, beviljat honom tilläggspension till visst
belopp utan en tilläggspension till sådant belopp, att den tillsammans med den
honom författningsenligt tillkommande pension uppgår till ett årligt belopp av
2,500 kronor. Den fasta punkten i riksdagens beslut är således icke tilläggspensionen
utan totalpensionen. Huru stor del av denna, som kommer på den
författningsenligt utgående pensionen och på tilläggspensionen, det kommer att
bero på huru länge sökanden erhåller tillstånd att kvarstå i tjänst och huru
många tjänstär han följaktligen kommer att kunna räkna sig till godo vid avskedstagandet.
Nu hava emellertid genom ovannämnda nya löne- och pensionsreglering för
lärarpersonalen vid de allmänna läroverken pensionsförhållandena för nämnda
personal i två avseenden undergått förändringar, som synas böra inverka på nu
föreliggande fråga. Full adjunktspension har höjts från 3,400 kronor till 4,000
kronor; för att sökandens totalpension skall komma i samma förhållande till nuvarande
full adjunktspension, vari den genom beslutet om tilläggspension blev
ställd till dåvarande full adjunktspension, synes dess belopp alltså böra multipliceras
med 40/34. Dessutom har den tjänstålder, som erfordras för erhållande
av full pension, sänkts från 35 till 33 år; för att även i detta avseende komma
6
Departements
chefen.
Kungl. Maj-M Proposition Nr 245.
■i. samma ställning till nuvarande förhållanden, som för dåvarande förhållanden
följer av beslutet om tilläggspension, synes totalpensionens belopp böra multipliceras
jämväl med S:>/3s. Om man således multiplicerar 2,500 kronor med f|,
kommer man till ett belopp av 3,119 kronor 43 öre, vilket lämpligen torde kunna
avrundas uppåt till 3,200 kronor.
På grund av vad sålunda anförts får överstyrelsen hemställa, det täcktes
Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att med ändring av tidigare i ärendet fattat beslut
medgiva, att till sökanden må från Och med månaden näst efter den, under
vilken han efter erhållet avsked avgår från sin tjänst, under hans återstående livstid
utgå eu tilläggspension till sådant belopp, att den tillsammans med den honom
författningsenligt tillkommande pension må utgöra ett årligt belopp av 3,200
kronor.
1 ärenden av det slag, varom här är fråga, plägar yttrande infordras
från statskontoret. Emellertid anser jag önskvärt, att förslag i ämnet avlåtes
till innevarande års riksdag, enär Hjorth redan instundande sommar kommer
att avgå från sin adjunktsbefattning vid Kungsholmens realskola i Stockholm.
Med hänsyn härtill och då det torde vara erforderligt att, för att
dylikt förslag inom propositionstidens utgång skall hinna avlåtas till den
nu samlade riksdagen, avstå från att inhämta statskontorets mening, hemställer
jag, att ärendet måtte i befintligt skick upptagas till prövning. Yad
angår själva saken vill jag till eu början erinra därom, att full pension för
läroverksadjunkt i högsta lönegraden intill den 1 januari 1919 utgått med
3,400 kronor och från och med sistnämnda dag höjts till 4,000 kronor.
Den pension, vartill Hjorth förut förklarats berättigad, utgör, såsom
jag nämnt, endast 2,500 kronor. Det är enligt min mening uppenbart,
att nämnda pension måste, särskilt under nuvarande förhållanden, anses
vara allt för ringa, då det gäller en person, som under många år utövat
en synnerligen förtjänstfull och mycket ansvarsfylld verksamhet i det allmännas
tjänst. Jag anser därför en höjning av sistnämnda pensionsbelopp
vara synnerligen önskvärd, och jag finner skäl härtill ej blott i de framstående
egenskaper Hjorth ådagalagt såsom lärare och läroboksförfattare
utan ock däri, att Hjorth genom erhållet tillstånd att kvarstå vid sin tjänst
till utgången av juni 1919 blivit delaktig av den från och med den 1 januari
samma år gällande nya löneregleringen för lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken in. fl. läroanstalter och därigenom från och med nämnda dag
kommit i åtnjutande av de för läroverkens lärare utgående högre löneförmånerna.
I fråga om beloppet av pensionsförhöj ningen finner jag mig emellertid
icke kunna biträda vare sig Hjorths framställning eller läroverksöverstyrelsens
förslag i ämnet, utan anser högre förhöjning icke böra ifråga
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 845. T
komina än vad som svarar mot skillnaden mellan de före och efter den 1
januari 1919 till läroverksadjunkt i högsta lönegraden utgående pensionsbeloppen,
eller 600 kronor. Vid bifall härtill skulle Hjorth efter erhållet
avsked från sin adjunktstjänst komma i åtnjutande av en pension å tillhopa
3,100 kronor.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit tillstyrker jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att adjunkten vid Kungsholmens realskola i Stockholm
Johan Hjalmar Hjorth må, efter erhållet avsked
från adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid
uppbära utöver den pension, vartill han enligt gällande
bestämmelser är berättigad, eu tilläggspension från allmänna
indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda
pensionsbeloppet uppgår till 3,100 kronor
för år.
__________Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
täcktes Hans Maj:t Konungen på hemställan av
statsrådets övriga ledamöter gilla; och skulle proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.