Sök i Ratio Lex

Med förslag om ändring av § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29 november 1915

1919-03-14 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:248, Med förslag om ändring av § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29 november 1915

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maf.ts Proposition Nr 248.

1

Nr 248.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om

ändring av § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29

november 1915; given Stockholms slott den 14 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Knngl. Maj:t härmed inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till kungörelse angående

ändrad lydelse av § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29 november

1915; och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av riksdagens svar, företaga

den slutliga prövningen av samma förslag och meddela det beslut,

som därav föranledes.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte. 1

Bihang till riksdagens protokoll 1919.

1 samt. 219 käft. (Nr 248.) 1101 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 248.

Förslag1

till

Kungörelse

angående ändrad lydelse av § 10 inom. 1 i telefonreglementet

den 29 november 1915.

Härigenom förordnas, att § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29

november 1915 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ io.

1. För fortlöpande abonnemang å huvudapparat erlägges dels inträdesavgift

med 25 kronor, dels anläggningsavgift med 200 kronor vid

station, för vilken jämlikt § 11 frikrets finnes fastställd, och med 100

kronor vid annan station, dels ock årlig abonnemangsavgift enligt vad

i mom. 2 stadgas.

För abonnemang å huvudapparat av särskild typ samt å huvudapparat

att uppsättas ombord å fartyg eller utomhus liksom ock för

tillfälligt abonnemang å huvudapparat fastställer telegrafstyrelsen särskilda

avgifter, och äger styrelsen jämväl bestämma, under vilka villkor

abonnentapparat • må av abonnenten upplåtas till begagnande av andra.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 maj 1919.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 248.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén, ’

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Jämlikt § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29 november 1915

i dess ursprungliga lydelse skulle för fortlöpande abonnemang å huvudapparat

erläggas inträdesavgift med 15 kronor samt därjämte viss årlig

abonnemangsavgift enligt taxa, vars storlek var beroende dels av huruvida

telegrafverket eller abonnenterna hade att vidkännas kostnaderna

för lokal och betjäning vid stationen, dels ock av antalet avgiftsfria

samtal, som utväxlades från den abonnerade apparaten.

På anmodan av mig avgav telegrafstyrelsen den 11 januari 1918

yttrande och förslag i fråga om möjligheten att genom höjning av avgifterna

för abonnemang å rikstelefon och för inländska telefonsamtal

bereda statsverket ökade inkomster i förhållande till de stegrade materialoch

arbetspris, med vilka man då hade att räkna. Styrelsen föreslog

Telegrafstyrelsen

den

u/i 1918.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 248.

därvid, att inträdesavgiften måtte höjas till 25 kronor eller det belopp,

vartill flvttningsavgiften på grund av ökade omkostnader måste av styrelsen

höjas. Vidare framlade styrelsen förslag i fråga om höjning av

abonnemangsavgifterna samt de enligt telefonreglementet utgående samtalsavgifterna.

Samtliga sålunda föreslagna höjningar avsåge att kompensera

den ökning i omkostnaderna för telefonrörelsens drift, som framkallats

av de avsevärt stegrade material- och arbetsprisen. Av den utredning,

telegrafstyrelsen verkställt, framginge emellertid, att varje ny

abonnentanläggning för telegrafverket medförde en merkostnad mot vad

anläggningen betingat två till tre år tidigare av i genomsnitt ej mindre

än 200 kronor vid stationer, där telegrafverket vidkändes kostnaden för

lednings anordnande inom visst avstånd från stationen, samt med 100

kronor beträffande abonnemang vid stationer, där dylik s. k. frikrets ej

förekomme och således abonnenterna själva hade att vidkännas kostnaden

för hela ledningen mellan stationen och abonnentapparaten.

Då de föreslagna höjningarna av telefonavgifterna ej vore avsedda att

motväga de ökade anläggningskostnaderna för nya abonnemang, vilka

kostnader ej heller i ens nämnvärd mån täcktes av den föreslagna ökningen

av inträdesavgiften, då vidare det syntes motbjudande att pålägga

de dåvarande abonnenterna så väsentligt höjda avgifter, att därmed

skulle kunna täckas merutgifterna för nya abonnentanläggningars

anordnande, och då slutligen genom knappheten på materiel svårigheter

förefunnes att kunna utföra anläggningar åt det stora antalet nya abonnenter,

funnes enligt styrelsens förmenande, så framt man ej ville helt

och hållet vägra att mottaga nya abonnenter eller företaga en synnerligen

sträng ransonering av telefonabonnemangen, ingen annan lämplig

utväg än att för nya abonnemang föreskriva en ganska väsentlig anläggningsavgift

utöver den stadgade inträdesavgiften. Denna anläggningsavgift

borde erhålla provisorisk karaktär och åter upphävas, så

snart normalare prislägen åter inträdde. Styrelsen föreslog därför för

varje nytt fortlöpande abonnemang å huvudapparat en anläggningsavgift

av 200 kronor för abonnent vid station med frikrets och 100 kronor

för abonnent vid station utan frikrets. Samtliga de föreslagna förhöjningarna

av telefon avgifterna beräknades av styrelsen skola medföra en

inkomstökning för år 1919 av 9,250,000 kronor, därav omkring 1,500,000

kronor beräknades härröra av de nya anläggningsavgifterna.

Kungi Maj:t Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 8 februari 1918

aen ,2 1918. yttrade jag, att jag funne de av telegrafstyrelsen framlagda förslagen

till taxeförhöjningar i allmänhet väl avvägda, men att jag ej kunde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 248.

biträda styrelsens förslag i fråga om anläggningsavgiften för nya abonnemang.

En anläggningsavgift till det av styrelsen föreslagna beloppet

komma, framhöll jag, att verka nära nog prohibitiv!; till skada särskilt

för avlägsna orter i vissa delar av landet. De av styrelsen framhållna

svårigheter, som på grund av knappheten å materiel för det dåvarande

vållades genom det starka tilloppet av abonnenter, borde enligt min

mening mötas på annat sätt, exempelvis genom att för viss rayon och

viss tid vägra mottaga nya abonnenter eller tills vidare avvisa redan

anmälda abonnemang, varvid tiden för anmälningarna väl i allmänhet

bleve avgörande. Då telegrafstyrelsens beräkningar av den ökade inkomst,

som av övriga avgiftshöjningar skulle inträda, syntes vara gjorda

med synnerligen stor försiktighet och då för år 1919 någon nedgång

av materialprisen borde emotses, ansåg jag, att även med frånseende av

den inkomstökning av 1,500,000 kronor, som den nya anläggningsavgiften

beräknats medföra, telegrafverkets överskott för år 1919 skulle

kunna uppskattas till ungefär samma belopp, som styrelsen uppnått med

anläggningsavgifternas upptagande.

I enlighet med vad jag sålunda anfört medtogos ej heller de ifrågasatta

nya anläggningsavgifterna i det förslag till kungörelser om ändringar

i vissa delar av bland annat telefonreglementet, som Kungl. Maj:t på

min hemställan genom proposition nr 77 underställde riksdagens yttrande.

I skrivelse den 19 juni 1918, nr 432, anförde riksdagen, att riksdagen

ansett de rådande exceptionella förhållandena utgöra tvingande

skäl för vidtagande av åtgärder i den riktning, som Kungl. Maj:t föreslagit,

men att riksdagen med anledning av i ämnet väckta motioner

ävensom vad i övrigt vid ärendets behandling förekommit beträffande

telefonreglementet funnit sig föranlåten att förorda vissa avvikelser från

propositionen. Med hänsyn dels till att dessa jämkningar komme att

medföra viss, om än ej större, nedsättning i de i propositionen beräknade

inkomsterna av telegrafverket, och dels till den ökning i driftkostnaderna

för telegrafverket, som föranleddes av riksdagens beslut angående krigstidstillägg

och krigstidshjälp för år 1918 åt befattningshavare i statens

tjänst, ansåge riksdagen, att den av telegrafstyrelsen förordade utvägen

att genom anläggningsavgifter för nya abonnenter bereda telegrafverket

en inkomstökning icke borde alldeles lämnas obeaktad.

Riksdagen framhöll därvid, att de abonnenter, som själva hade att

bestrida utgifterna för hela ledningen mellan stationen och abonnentapparaten,

fått på grund av prisstegringen vidkännas eu faktisk anläggningskostnad

utöver vad som tidigare varit fallet. Det syntes under

Riksdagens

skrivelse den

10/G 1918.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t

den 28/s 1918.

Telegrafstyrelsen

den

‘Va 1919.

6 Kungl. Majds Proposition Nr 24S.

sådana omständigheter icke vara mer än skäligt, att abonnenterna vid

stationer, där telegrafverket utan särskild ersättning anordnade ledning

inom den s. k. fri kretsen, finge vidkännas en anläggningsavgift, som svarade

mot den ökade kostnaden för telegrafverket för sådant abonnemang

i jämförelse med abonnemang vid station, där frikretsområde ej förekomme.

Om sålunda abonnenter vid stationer med frikrets pålades en

anläggningsavgift av LOO kronor, skulle de i allmänhet icke komma i

sämre ställning än abonnenter, som själva finge vidkännas kostnaderna

för hela ledningen men som alltså icke skulle hava att erlägga någon

anläggningsavgift till telegrafverket. En efter nu angivna grunder bestämd

engångsavgift komme tydligen icke att verka mera prohibilivt än

kostnadsökningarna för ledningarnas framdragande i avseende å abonnenter

vid stationer utan frikrets. Riksdagen erinrade vidare, att telegrafstyrelsen

avsett att pålägga anläggningsavgift jämväl å sådana abonnemang,

beträffande vilka vissa undantagsbestämmelser gällde.

Enligt riksdagens uppfattning vore en urgallring av nytillträdande

abonnenter genom införande av en anläggningsavgift att föredraga framför

den i propositionen förordade anordningen, som syntes komma att

leda därhän, att telegrafstyrelsen skulle bliva nödsakad att tillämpa ett

slags ransonering av telefonabonnemangen i riket, vars genomförande

efter rättvisa grunder syntes stöta på hart när oöverkomliga svårigheter.

Riksdagen hade alltså jämväl i sist berörda förhållande funnit ett stöd

för sin åsikt om lämpligheten att beträffande abonnenter vid stationer

med frikrets införa en provisorisk anläggningsavgift.

I enlighet med riksdagens sålunda gjorda uttalande utfärdade Kungl.

Maj:t den 28 juni 1918 bland annat kungörelse angående ändrad lydelse

i vissa delar av telefonreglementet (sv. förf.-saml. nr 432).

Enligt § 10 mom. 1 i dess sålunda ändrade lydelse skall för fortlöpande

abonnemang å huvudapparat erläggas, förutom viss årlig abonnemangsavgift,

dels inträdesavgift med 25 kronor, dels ock anläggningsavgift

med 100 kronor vid station, för vilken frikrets finnes fastställd.

I skrivelse den 11 mars 1919 har telegrafstyrelsen åter gjort framställning

i fråga om anläggningsavgift för nya telefonabonnemang.

Styrelsen anför därvid till eu början följande:

»I skrivelse den 24 september 1918 med förslag i fråga om erforderliga anslag

till utgifter för kapitalökning att upptagas å tilläggsstat för år 1919 framhöll

telegrafstyrelsen, att man vid beräkning av anslag för fortsatt utveckling av

statens telefon- och telegrafväsende under år 1919 lämpligen kunde utgå från den

faktiska förbrukningen av sådana medel under föregående år och därav sluta till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 248. 7

storleken av det belopp, som borde bliva erforderligt för samma ändamål under

år 1919.

Från denna utgångspunkt beräknade telegrafstyrelsen, att det, oavsett anslag

för sådana kopparledningar, till vilka koppar vid ovannämnda skrivelses avlåtande

icke med säkerhet kunde påräknas, skulle erfordras 29,000,000 kronor,

varav 5,000,000 kronor för avbetalning till aktiebolaget Stockliolmstelefon och

2,000,000 kronor till kopparledningar, för vilka koppar med säkerhet kunde erhållas.

Därjämte begärdes 10,000,000 kronor för oförutsedda kopparledningar,

vilka skulle byggas, om en del av de telegrafstyrelsen tillhöriga i Amerika liggande

kopparpartierna skulle inkomma till Sverige.

Av ovannämnda till sammanlagt 39,000,000 kronor uppgående anslag beräknades

10,787,176 kronor vara disponibla, varför det för år 1919 ytterligare

erforderliga anslaget skulle i runt tal uppgå till 28,000,000 kronor.

I bilagan till Kung! Maj ds proposition till riksdagen med förslag till

tilläggsstat för år 1919 har chefen för civildepartementet förklarat, att av statsfinansiella

skäl en betydande nedsättning av det av telegrafstyrelsen begärda

anslaget till telegraf- och telefonledningar måste äga rum, varför ett anslag av

allenast 15,000,000 kronor borde begäras å tilläggsstat för år 1919, vilket gentemot

telegrafstyrelsens förslag innebure en nedsättning med sammanlagt 13,000,000

kronor. I enlighet härmed har också Kungl. Maj:t föreslagit 1919 års riksdag

aft för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende på tilläggsstat

för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.

Om vid 1919 års riksdag till ifrågavarande ändamål anvisas medel endast i

den utsträckning, Kungl. Magt sålunda föreslagit, skulle detta innebära, att till

telegrafstyrelsens förfogande funnes för detta ändamål endast omkring 25,000,000

kronor, av vilket belopp 5,000,000 kronor erfordras till avbetalning till aktiebobolaget

Stockliolmstelefon. För utvidgning av telefonnätet i landet skulle således

återstå 20,000,000 kronor. Fn synnerligen svårlöst fråga framställer sig då, nämligen

huru detta otillräckliga anslag skall användas, för att allmänheten skall

bliva så litet som möjligt lidande av bristen på medel för nya anläggningar.

Att helt och hållet inställa eller åtminstone betydligt inskränka byggandet

av riksledningar av koppar kan utan tvivel betraktas såsom ett rätt effektivt

alternativ, enär dylika anläggningar i allmänhet sluka den största delen av de

tillgängliga medlen. Men då, såsom numera är att förvänta, den av styrelsen

inköpta kopparn kommer att under året liemforslas, kan styrelsen för sin del ej

tillstyrka denna utväg. Kopparn är redan betalad, och det vore då stridande

mot all sund ekonomi att låta koppartråden ligga oanvänd och räntelös endast

därför att erforderliga anslag icke lämnats för uppläggande av de mer än välbehövliga

ledningar, för vilka den inköpts. Omkring 10,000,000 kronor äro redan

utbetalade för denna koppar och ligga nu i förlagskapitalet. I realiteten är det

således endast fråga om att flytta över denna summa från det icke räntebärande

förlagskapitalet till det i riksnätet bundna kapitalet och dymedelst få avkastning

av detsamna.

Oavsett denna ekonomiska synpunkt skulle för övrigt ett uppskjutande av

byggandet av dessa ledningar från affärsvärlden, som har den största känningen

av nuvarande överbelastning å riksnätet, mötas av ett fullkomligt oförstående,

och det berättigade ropet efter nya riksledningar komme att bliva ännu mera

kraftigt, sedan bristen på material blivit övervunnen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 248.

Lämnas således detta alternativ å sido, kommer att av ovannämnda 20,000,000

kronor för byggande av riksledningar tagas i anspråk ett belopp av 18,500 000

kronor och för annan utvidgning av rikstelefonnätet återstå endast 1,500,000

kronor. Det är tydligt, att detta belopp icke ens närmelsevis kan räcka till för

de arbeten, vilka därmed skulle bestridas, d. v. s. nätutvidgningar, nyalandsledningar,

nya riksledningar av järntråd, nya växelstationer, nya abonnentledningar

och utvidgning av telegrafnätet.

Under år 1918 nödgades styrelsen överskrida det för samma år till anläggning

av nya abonnentledningar anvisade anslaget, 4,100,000 kronor, med 2,400,000

kronor. Det torde vara uppenbart, att om för innevarande år till samma jämte

andra ändamål ej tinnes disponibelt större belopp än 1,500,000 kronor, anslaget

måste i ännu högre grad överskridas, så Anda icke några i lämplig mån prohibitiv

åtgärder för undvikande därav vidtagas.

Telegrafstyrelsen står således åter inför samma situation som föregående

året eller den förhatliga nödvändigheten att i första rummet ransonera tilloppet

av nya abonnenter. Det finnes härvid två vägar att gå: antingen skall telegrafstyrelsen

ransonera eller skall man låta, så att säga, allmänheten ransonera

sig själv.»

Telegrafstyrelsen förmäler vidare, att styrelsen, då frågan år 1918

var uppe, för att undvika det förra av dessa alternativ framlade sitt

förut om förmälda förslag om införande av en tillfällig anläggningsavgift

för nya abonnenter, och lämnar styrelsen en redogörelse för den

behandling, detta förslag år 1918 undergick hos statsmakterna. Styrelsen

anför därefter följande:

»Verkningarna av den införda anläggningsavgiften, som trädde i kraft den

1 juli 1918, kunna ej ännu överblickas, men tydligt är, att den ej haft den ringaste

inverkan på bildandet av nya växelstationer på landsbygden. Sådana växelstationer

avse icke, såsom man skulle kunna föreställa sig, i de flesta fall framdragande

av telefon till avlägsna orter, utan minst lika ofta gäller framställning

om nya växelstationer sådana på ett avstånd av ett fåtal kilometer från förutvarande

stationer. Ehuru abonnenterna på landsbygden få själva bekosta sina

egna ledningar, synes den numera oerhört ökade kostnaden för dessa ledningar

icke avskräcka vederbörande från teckning i stor skala av abonnemang å telefon

vid nya växelstationer. Likaså kan man konstatera en ofantlig ökning av abonnentantalet

vid redan befintliga växelstationer med mindre antal abonnenter. Sådana

småstationers tillväxt från ett eller annat tiotal abonnenter till 50 för att få fri

växling och frikrets är mycket vanlig. Man synes därför knappast behöva befara,

att en anläggningsavgift till det av telegrafstyrelsen ifrågasatta beloppet

.skulle komma att verka alltför prohibitivt till skada för särskilt avlägsna orter i

vissa delar av landet. Snarare skulle just inskränkande av de kapitalödande anläggningarna

av nya växelstationer i tätt bebyggda trakter av landet vara särskilt

lämpligt. Beträffande de mindre tätt bebyggda landsändarna är nämligen att

märka, att telefonverksamhetens utsträckande därstädes i allmänhet sker genom

inrättande av allmänna samtalsstationer, och för dessa skulle den föreslagna anläggningsavgiften

icke hava någon betydelse. Endast de enskilda personer, som

vilja ernå den bekvämligheten att hava tillgång till telefon hemma hos sig, skulle

komma att beröras därav.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 248.

Vilken inverkan den redan genomförda anläggningsavgiften käft å abonnentökningen

kan såsom förut nämnts ännu icke överblickas. Antalet anmälningar

per månad bär nämligen icke bokförts och antalet tillkomna abonnenter kan icke

utgöra något mått på den motsvarande ökningen, enär en avsevärd mängd abonnenter

väntat länge på inkoppling. Till belysande av dessa förhållanden kan

emellertid meddelas, att antalet abonnenter, som den 1 juli 1918 väntade på inkoppling,

var omkring 500, under det att samma antal den 1 december 1918 var

omkring 4,000. . , ..

Möjligheten att anordna nya abonnentledningar i tillräcklig mängd har vant

starkt begränsad och delvis hindrad av brist på nödvändiga materialier. Likaså

hava kostnaderna växt oerhört.

Lokalnätens utveckling är framför allt beroende av tillgång på vaxelbord,

apparater och kablar. För växelbord och apparater har brist varit och är fortfarande

rådande beträffande vissa isoleringsmaterialier, särskilt sådana, i vilka

gummi ingår. Let har därför varit nödvändigt att för mötande av abonnentökningen

ersätta vissa delar i växelborden med mindrevärdigt surrogat. Så har till

exempel ebonit i de i stationerna ingående jacklisterna måst ersättas med trä.

Som dessa jacklister äro den största och viktigaste delen av de medelstora och

de stora stationerna, är det föga önskvärt, att detta mindrevärdiga material allt

för mycket kommer till användning. Len förut anförda apparatbristen pa omkring

4,000 apparater har icke minskats utan snarare ökats sedan den 1 december 1918.

Lenna brist kan knappast avverkas nog hastigt, emedan vissa materialier ej kunna

erhållas i tillräckligt stora mängder. Möjligheten att inom landet erhålla kablar

motsvarar ej på långt när behovet av detta oundgängliga material, ehuru allt

gjorts för att öka tillverkningsförmågan hos de verk, som kunna leverera kablar.

I sin ovannämnda skrivelse den 11 januari 1918 har telegrafstyrelsen påvisat,

att anläggningskostnaderna redan då stegrats i avsevärd grad. Sålunda

beräknades, att varje abonnentanläggning, som då utfördes, medförde för telegrafverket

i genomsnitt omkring 200 ä 100 kronor — allt efter som fri ledning åtföljde

abonnemanget eller ej — större kapitalutgift än förut. Letta förhållande

har icke i någon mån förbättrats under det gångna året. Förutom eu någorlunda

jämn stegring å de flesta materialier hava särskilt stolpar och arbetslöner visat

en stor kostnadsökning. Merkostnaden för en abonnentanläggning överstiger

därför numera ganska väsentligt de nyssnämnda värdena, och^ om också en del

material i den närmare framtiden skulle kunna anskaffas till något billigare pris

än hittills, kommer likväl den ökning i arbetskostnad, som måste kvarsta, till dess

penningevärdet åter blivit någorlunda normalt, att hindra en snar nedgång i

priserna på fabrikat och installationsarbete. Man måste därför räkna med ytterligare

förhöjda kostnader för år 1919.

Betraktar man förenämnda tre omständigheter — kapitalbristen, svårigheten

att anskaffa vissa viktiga materialier och den ökade anläggningskostnaden —

i ett sammanhang, synes det, som skulle ett något sa när hjälpligt botemedel

kunna finnas genom att nu återupptaga telegrafstyrelsens förslag om fastställande

av en provisorisk anläggningsavgift av 200 respektive 100 kronor för varje nytt

huvudabonnemang. Att såsom nu sker med den fastställda anläggningsavgiften

av 100 kronor för varje apparat inom frikrets bokföra dessa avgifter såsom vanliga

telefoninkomster medför den olägenheten, att denna tillfälliga avgift okär de

verkliga telefoninkomsterna och därigenom kommer dessa att synas större an de

i verkligheten äro. Len tillfälliga anläggningsavgiften borde i stället utgöra eu

Bihang till riksdagens protokoll It) 19. 1 sand. 219 höft. (hr 248.) 1101 19 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departe
mentschefen.

Kung1. Majds Proposition Nr 248.

kompensation för de nuvarande oskäligt uppdrivna anläggningskostnaderna och

därför bokföras så, att den även i någon mån minskade det i anläggningarna

bundna kapitalet och således även lindrade kapitalbristen. I annat fall blir det

i anläggningen nedlagda kapitalet större än det borde vara, vilket kommer att

föi* all framtid belasta affären. För att vinna detta mål måste emellertid dessa

avgifter bokföras icke såsom telefoninkomster i vanlig bemärkelse utan såsom

kapitaltillskott, varigenom den bokförda anläggningskostnaden och således behovet

av anslag för kapitalökning nedsättas med motsvarande belopp. Genom en sådan

åtgärd skulle man delvis undgå att dragas med ett allt för högt anläggningskapital

i framtiden och för det närvarande göra en besparing i anslagsmedel, som

kan beräknas till betydande belopp.

Ökningen i abonnentantal var under år 1917 24,493 huvudapparater, motsvarande

inalles 29,315 sam talsapparater. Under år 1918 torde ökningen hava

varit något mindre, frånsett det från aktiebolaget Stockliolmstelefon inköpta

nätet. Till och med november månad var apparatökningen 21,335 mot 25,662

under samma tid år 1917. Härvid är att märka, att antalet nytillkomna abonnenter

i allmänhet är 25 ä 30 % större än den absoluta ökningen. Finge

apparatökningen fortgå obehindrat under samma villkor, som nu gälla, kan man

beräkna antalet nytill trädande abonnenter under år 1919 till minst 20,000 huvudapparater.

En sådan ökning kan likväl omöjligen tillgodoses med det tillgängliga

anslaget, 1,500,000 kronor, även om alla andra behov för telefon-och telegrafväsendets

utveckling lämnades å sido. En effektiv ransonering måste således

företagas. Om man beräknar, att en så kraftig äntå ggningsa vgift, som de föreslagna

beloppen innebära, skulle nedsätta tillströmningen till hälften av den

normala, skulle man först kunna bespara hela kostnaden för anläggning av de uteblivna

abonnentstationerna — 10,000 till antalet. Detta skulle minska bristen i

anslag för kapitalökning med omkring 4,250,000 kronor. Vidare skulle såsom

direkt inkomst att användas till kapitalökning inflyta omkring 1,500,000 kronor.

Härav skulle under nuvarande villkor och med beräkning av 20,000 nya apparater

influtit 1,000,000 kronor, varför den direkta inkomstökningen kan sättas till 500,000

kronor.

I dessa beräkningar har ingen hänsyn tagits till abonnentökningen i det

från aktiebolaget Stockholmstelefon inköpta nätet. Enär förhållandena blivit i

detta nät sa avsevärt förändrade genom taxeomläggningen, är det nämligen synnerligen

svårt att beräkna dess blivande abonnentökning. Såväl kapitalbesparingen

som den direkta inkomstökningen bliva emellertid ökade, enär samma bestämmelser

skulle komma att tillämpas även beträffande detta nät.»

I enlighet med de sålunda angivna grunderna har telegrafstyrelsen

utarbetat förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av § 10 mom. 1

i telefonreglementet, och har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t vid

bifall till vad styrelsen föreslagit måtte utfärda kungörelse i enlighet med

det sålunda framlagda förslaget.

Såsom förut omförmälts, föranleddes de år 1918 i enlighet med riksdagens

uttalande vidtagna höjningarna av telefonavgifterna av de då

rådande exceptionella förhållandena, främst de i hög grad stegrade material
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 248.

prisen och arbetskostnaderna. Under det gångna året hava dessa kostnader

ytterligare ökats. Enligt vad telegrafstyrelsens utredning giver vid

handen, har sålunda merkostnaden för nya aboDnentanläggningar, vilken

redan år 1918 beräknades till 200 kronor för abonnent vid station med

frikrets och 100 kronor för abonnent vid station utan frikrets, till följd

av stegring i materialpriserna och i synnerhet arbetslönerna kommit att

väsentligen överstiga nämnda belopp. Oaktat en nedgång i materialprisen

torde vara att emotse, kan på grund av de höga arbetslönerna

någon ändring i förevarande kostnader ej vara att förvänta under

år 1919.

Enligt vad som kunnat utredas, synes den år 1918 utförda anläggningsavgiften

av 100 kronor för nya abonnenter vid station med frikrets

icke hava haft den alltför prohibitiva verkan, som man kunde hava haft

anledning att antaga. Så har inrättandet av nya växelstationer på landsbygden

fortgått i oförminskad utsträckning, och vid redan befintliga

växelstationer med mindre antal abonnenter har konstaterats en mycket

stark ökning av abonnentantalet. Samtidigt härmed är, på grund av

den rådande materialbristen, möjligheten att anordna nya abonnentanläggningar

i hög grad begränsad. Belysande härför är, att den 1 december

1918 omkring 4,000 nya abonnenter ännu ej kunnat erhålla

apparater, och detta förhållande har sedermera ytterligare försämrats.

Härtill kommer den förut omförmälda, under det senaste året ytterligare

stegrade merkostnaden för abonnentanläggningar, varjämte telegrafverket

med den gällande anläggningsavgiften saknar tillräckliga medel

för att kunna annat än i begränsad omfattning utföra sådana anläggningar.

De nu angivna förhållandena hava därför bibragt mig den övertygelsen,

att någon åtgärd måste vidtagas för att söka tillfälligtvis

minska tilloppet av nya abonnenter. Med hänsyn till den erfarenhet,

som vunnits av den nu utgående anläggningsavgiften, och till vad som

i övrigt förekommit i förevarande fråga har jag icke funnit mig böra

vidhålla förslaget att för viss rayon och viss tid vägra mottaga nya

abonnenter eller tills vidare avvisa redan anmälda abonnenter, utan torde

en begränsning av antalet nya abonnenter lämpligast böra kunna ske

genom en utsträckt tillämpning av anläggningsavgiften. I sådant avseende

har telegrafstyrelsen föreslagit, att anläggningsavgift skulle erläggas med

200 kronor av nytillträdande abonnent vid station med frikrets och med

100 kronor av dylik abonnent vid station utan frikrets. Mot de föreslagna

beloppen synes i betraktande av den ovan omförmälda ytterligare stegrade

kostnaden för nya abonnentanläggningar intet vara att erinra.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 248.

Styrelsens förslag, att de inflytande anläggningsavgifterna skola

bokföras icke såsom telefoninkomster i vanlig bemärkelse utan såsom

kapitaltillskott, synes även, på grund av vad till stöd därför anförts, böra

godtagas.

De av mig sålunda förordade nya anläggningsavgifterna synas lämpligen

böra tillämpas från och med den 1 maj 1919. Erinras må, att

nämnda anläggningsavgifter, liksom de år 1918 beslutade taxeförhöjningarna,

böra vara att anse såsom allenast provisoriska.

Det av telegrafstyrelsen upprättade förslaget till kungörelse angående

ändrad lydelse av § 10 mom. 1 i telefonreglementet har sålunda

av mig kunnat oförändrat godtagas; och får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t genom proposition måtte inhämta riksdagens yttrande över detta

förslag med förklarande tillika, att Kungl. Maj:t, efter mottagande av

riksdagens svar, ville företaga den slutliga prövningen av samma förslag

och meddela det beslut, som därav föranledes.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen. ’

Ur protokollet:

Nils Ådelgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1919:85 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändring av § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29 november 1915. s. 21 i texten