Med förslag om ändring av § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29 november 1915
1919-03-14 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:248, Med förslag om ändring av § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29 november 1915
Dokumentets text
Kung1. Maf.ts Proposition Nr 248.
1
Nr 248.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om
ändring av § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29
november 1915; given Stockholms slott den 14 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Knngl. Maj:t härmed inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till kungörelse angående
ändrad lydelse av § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29 november
1915; och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av riksdagens svar, företaga
den slutliga prövningen av samma förslag och meddela det beslut,
som därav föranledes.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Axel Schotte. 1
Bihang till riksdagens protokoll 1919.
1 samt. 219 käft. (Nr 248.) 1101 19 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 248.
Förslag1
till
Kungörelse
angående ändrad lydelse av § 10 inom. 1 i telefonreglementet
den 29 november 1915.
Härigenom förordnas, att § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29
november 1915 skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ io.
1. För fortlöpande abonnemang å huvudapparat erlägges dels inträdesavgift
med 25 kronor, dels anläggningsavgift med 200 kronor vid
station, för vilken jämlikt § 11 frikrets finnes fastställd, och med 100
kronor vid annan station, dels ock årlig abonnemangsavgift enligt vad
i mom. 2 stadgas.
För abonnemang å huvudapparat av särskild typ samt å huvudapparat
att uppsättas ombord å fartyg eller utomhus liksom ock för
tillfälligt abonnemang å huvudapparat fastställer telegrafstyrelsen särskilda
avgifter, och äger styrelsen jämväl bestämma, under vilka villkor
abonnentapparat • må av abonnenten upplåtas till begagnande av andra.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 maj 1919.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 248.
3
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén, ’
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
Jämlikt § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29 november 1915
i dess ursprungliga lydelse skulle för fortlöpande abonnemang å huvudapparat
erläggas inträdesavgift med 15 kronor samt därjämte viss årlig
abonnemangsavgift enligt taxa, vars storlek var beroende dels av huruvida
telegrafverket eller abonnenterna hade att vidkännas kostnaderna
för lokal och betjäning vid stationen, dels ock av antalet avgiftsfria
samtal, som utväxlades från den abonnerade apparaten.
På anmodan av mig avgav telegrafstyrelsen den 11 januari 1918
yttrande och förslag i fråga om möjligheten att genom höjning av avgifterna
för abonnemang å rikstelefon och för inländska telefonsamtal
bereda statsverket ökade inkomster i förhållande till de stegrade materialoch
arbetspris, med vilka man då hade att räkna. Styrelsen föreslog
Telegrafstyrelsen
den
u/i 1918.
4
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 248.
därvid, att inträdesavgiften måtte höjas till 25 kronor eller det belopp,
vartill flvttningsavgiften på grund av ökade omkostnader måste av styrelsen
höjas. Vidare framlade styrelsen förslag i fråga om höjning av
abonnemangsavgifterna samt de enligt telefonreglementet utgående samtalsavgifterna.
Samtliga sålunda föreslagna höjningar avsåge att kompensera
den ökning i omkostnaderna för telefonrörelsens drift, som framkallats
av de avsevärt stegrade material- och arbetsprisen. Av den utredning,
telegrafstyrelsen verkställt, framginge emellertid, att varje ny
abonnentanläggning för telegrafverket medförde en merkostnad mot vad
anläggningen betingat två till tre år tidigare av i genomsnitt ej mindre
än 200 kronor vid stationer, där telegrafverket vidkändes kostnaden för
lednings anordnande inom visst avstånd från stationen, samt med 100
kronor beträffande abonnemang vid stationer, där dylik s. k. frikrets ej
förekomme och således abonnenterna själva hade att vidkännas kostnaden
för hela ledningen mellan stationen och abonnentapparaten.
Då de föreslagna höjningarna av telefonavgifterna ej vore avsedda att
motväga de ökade anläggningskostnaderna för nya abonnemang, vilka
kostnader ej heller i ens nämnvärd mån täcktes av den föreslagna ökningen
av inträdesavgiften, då vidare det syntes motbjudande att pålägga
de dåvarande abonnenterna så väsentligt höjda avgifter, att därmed
skulle kunna täckas merutgifterna för nya abonnentanläggningars
anordnande, och då slutligen genom knappheten på materiel svårigheter
förefunnes att kunna utföra anläggningar åt det stora antalet nya abonnenter,
funnes enligt styrelsens förmenande, så framt man ej ville helt
och hållet vägra att mottaga nya abonnenter eller företaga en synnerligen
sträng ransonering av telefonabonnemangen, ingen annan lämplig
utväg än att för nya abonnemang föreskriva en ganska väsentlig anläggningsavgift
utöver den stadgade inträdesavgiften. Denna anläggningsavgift
borde erhålla provisorisk karaktär och åter upphävas, så
snart normalare prislägen åter inträdde. Styrelsen föreslog därför för
varje nytt fortlöpande abonnemang å huvudapparat en anläggningsavgift
av 200 kronor för abonnent vid station med frikrets och 100 kronor
för abonnent vid station utan frikrets. Samtliga de föreslagna förhöjningarna
av telefon avgifterna beräknades av styrelsen skola medföra en
inkomstökning för år 1919 av 9,250,000 kronor, därav omkring 1,500,000
kronor beräknades härröra av de nya anläggningsavgifterna.
Kungi Maj:t Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 8 februari 1918
aen ,2 1918. yttrade jag, att jag funne de av telegrafstyrelsen framlagda förslagen
till taxeförhöjningar i allmänhet väl avvägda, men att jag ej kunde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 248.
biträda styrelsens förslag i fråga om anläggningsavgiften för nya abonnemang.
En anläggningsavgift till det av styrelsen föreslagna beloppet
komma, framhöll jag, att verka nära nog prohibitiv!; till skada särskilt
för avlägsna orter i vissa delar av landet. De av styrelsen framhållna
svårigheter, som på grund av knappheten å materiel för det dåvarande
vållades genom det starka tilloppet av abonnenter, borde enligt min
mening mötas på annat sätt, exempelvis genom att för viss rayon och
viss tid vägra mottaga nya abonnenter eller tills vidare avvisa redan
anmälda abonnemang, varvid tiden för anmälningarna väl i allmänhet
bleve avgörande. Då telegrafstyrelsens beräkningar av den ökade inkomst,
som av övriga avgiftshöjningar skulle inträda, syntes vara gjorda
med synnerligen stor försiktighet och då för år 1919 någon nedgång
av materialprisen borde emotses, ansåg jag, att även med frånseende av
den inkomstökning av 1,500,000 kronor, som den nya anläggningsavgiften
beräknats medföra, telegrafverkets överskott för år 1919 skulle
kunna uppskattas till ungefär samma belopp, som styrelsen uppnått med
anläggningsavgifternas upptagande.
I enlighet med vad jag sålunda anfört medtogos ej heller de ifrågasatta
nya anläggningsavgifterna i det förslag till kungörelser om ändringar
i vissa delar av bland annat telefonreglementet, som Kungl. Maj:t på
min hemställan genom proposition nr 77 underställde riksdagens yttrande.
I skrivelse den 19 juni 1918, nr 432, anförde riksdagen, att riksdagen
ansett de rådande exceptionella förhållandena utgöra tvingande
skäl för vidtagande av åtgärder i den riktning, som Kungl. Maj:t föreslagit,
men att riksdagen med anledning av i ämnet väckta motioner
ävensom vad i övrigt vid ärendets behandling förekommit beträffande
telefonreglementet funnit sig föranlåten att förorda vissa avvikelser från
propositionen. Med hänsyn dels till att dessa jämkningar komme att
medföra viss, om än ej större, nedsättning i de i propositionen beräknade
inkomsterna av telegrafverket, och dels till den ökning i driftkostnaderna
för telegrafverket, som föranleddes av riksdagens beslut angående krigstidstillägg
och krigstidshjälp för år 1918 åt befattningshavare i statens
tjänst, ansåge riksdagen, att den av telegrafstyrelsen förordade utvägen
att genom anläggningsavgifter för nya abonnenter bereda telegrafverket
en inkomstökning icke borde alldeles lämnas obeaktad.
Riksdagen framhöll därvid, att de abonnenter, som själva hade att
bestrida utgifterna för hela ledningen mellan stationen och abonnentapparaten,
fått på grund av prisstegringen vidkännas eu faktisk anläggningskostnad
utöver vad som tidigare varit fallet. Det syntes under
Riksdagens
skrivelse den
10/G 1918.
Kungl. Maj:t
den 28/s 1918.
Telegrafstyrelsen
den
‘Va 1919.
6 Kungl. Majds Proposition Nr 24S.
sådana omständigheter icke vara mer än skäligt, att abonnenterna vid
stationer, där telegrafverket utan särskild ersättning anordnade ledning
inom den s. k. fri kretsen, finge vidkännas en anläggningsavgift, som svarade
mot den ökade kostnaden för telegrafverket för sådant abonnemang
i jämförelse med abonnemang vid station, där frikretsområde ej förekomme.
Om sålunda abonnenter vid stationer med frikrets pålades en
anläggningsavgift av LOO kronor, skulle de i allmänhet icke komma i
sämre ställning än abonnenter, som själva finge vidkännas kostnaderna
för hela ledningen men som alltså icke skulle hava att erlägga någon
anläggningsavgift till telegrafverket. En efter nu angivna grunder bestämd
engångsavgift komme tydligen icke att verka mera prohibilivt än
kostnadsökningarna för ledningarnas framdragande i avseende å abonnenter
vid stationer utan frikrets. Riksdagen erinrade vidare, att telegrafstyrelsen
avsett att pålägga anläggningsavgift jämväl å sådana abonnemang,
beträffande vilka vissa undantagsbestämmelser gällde.
Enligt riksdagens uppfattning vore en urgallring av nytillträdande
abonnenter genom införande av en anläggningsavgift att föredraga framför
den i propositionen förordade anordningen, som syntes komma att
leda därhän, att telegrafstyrelsen skulle bliva nödsakad att tillämpa ett
slags ransonering av telefonabonnemangen i riket, vars genomförande
efter rättvisa grunder syntes stöta på hart när oöverkomliga svårigheter.
Riksdagen hade alltså jämväl i sist berörda förhållande funnit ett stöd
för sin åsikt om lämpligheten att beträffande abonnenter vid stationer
med frikrets införa en provisorisk anläggningsavgift.
I enlighet med riksdagens sålunda gjorda uttalande utfärdade Kungl.
Maj:t den 28 juni 1918 bland annat kungörelse angående ändrad lydelse
i vissa delar av telefonreglementet (sv. förf.-saml. nr 432).
Enligt § 10 mom. 1 i dess sålunda ändrade lydelse skall för fortlöpande
abonnemang å huvudapparat erläggas, förutom viss årlig abonnemangsavgift,
dels inträdesavgift med 25 kronor, dels ock anläggningsavgift
med 100 kronor vid station, för vilken frikrets finnes fastställd.
I skrivelse den 11 mars 1919 har telegrafstyrelsen åter gjort framställning
i fråga om anläggningsavgift för nya telefonabonnemang.
Styrelsen anför därvid till eu början följande:
»I skrivelse den 24 september 1918 med förslag i fråga om erforderliga anslag
till utgifter för kapitalökning att upptagas å tilläggsstat för år 1919 framhöll
telegrafstyrelsen, att man vid beräkning av anslag för fortsatt utveckling av
statens telefon- och telegrafväsende under år 1919 lämpligen kunde utgå från den
faktiska förbrukningen av sådana medel under föregående år och därav sluta till
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 248. 7
storleken av det belopp, som borde bliva erforderligt för samma ändamål under
år 1919.
Från denna utgångspunkt beräknade telegrafstyrelsen, att det, oavsett anslag
för sådana kopparledningar, till vilka koppar vid ovannämnda skrivelses avlåtande
icke med säkerhet kunde påräknas, skulle erfordras 29,000,000 kronor,
varav 5,000,000 kronor för avbetalning till aktiebolaget Stockliolmstelefon och
2,000,000 kronor till kopparledningar, för vilka koppar med säkerhet kunde erhållas.
Därjämte begärdes 10,000,000 kronor för oförutsedda kopparledningar,
vilka skulle byggas, om en del av de telegrafstyrelsen tillhöriga i Amerika liggande
kopparpartierna skulle inkomma till Sverige.
Av ovannämnda till sammanlagt 39,000,000 kronor uppgående anslag beräknades
10,787,176 kronor vara disponibla, varför det för år 1919 ytterligare
erforderliga anslaget skulle i runt tal uppgå till 28,000,000 kronor.
I bilagan till Kung! Maj ds proposition till riksdagen med förslag till
tilläggsstat för år 1919 har chefen för civildepartementet förklarat, att av statsfinansiella
skäl en betydande nedsättning av det av telegrafstyrelsen begärda
anslaget till telegraf- och telefonledningar måste äga rum, varför ett anslag av
allenast 15,000,000 kronor borde begäras å tilläggsstat för år 1919, vilket gentemot
telegrafstyrelsens förslag innebure en nedsättning med sammanlagt 13,000,000
kronor. I enlighet härmed har också Kungl. Maj:t föreslagit 1919 års riksdag
aft för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende på tilläggsstat
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.
Om vid 1919 års riksdag till ifrågavarande ändamål anvisas medel endast i
den utsträckning, Kungl. Magt sålunda föreslagit, skulle detta innebära, att till
telegrafstyrelsens förfogande funnes för detta ändamål endast omkring 25,000,000
kronor, av vilket belopp 5,000,000 kronor erfordras till avbetalning till aktiebobolaget
Stockliolmstelefon. För utvidgning av telefonnätet i landet skulle således
återstå 20,000,000 kronor. Fn synnerligen svårlöst fråga framställer sig då, nämligen
huru detta otillräckliga anslag skall användas, för att allmänheten skall
bliva så litet som möjligt lidande av bristen på medel för nya anläggningar.
Att helt och hållet inställa eller åtminstone betydligt inskränka byggandet
av riksledningar av koppar kan utan tvivel betraktas såsom ett rätt effektivt
alternativ, enär dylika anläggningar i allmänhet sluka den största delen av de
tillgängliga medlen. Men då, såsom numera är att förvänta, den av styrelsen
inköpta kopparn kommer att under året liemforslas, kan styrelsen för sin del ej
tillstyrka denna utväg. Kopparn är redan betalad, och det vore då stridande
mot all sund ekonomi att låta koppartråden ligga oanvänd och räntelös endast
därför att erforderliga anslag icke lämnats för uppläggande av de mer än välbehövliga
ledningar, för vilka den inköpts. Omkring 10,000,000 kronor äro redan
utbetalade för denna koppar och ligga nu i förlagskapitalet. I realiteten är det
således endast fråga om att flytta över denna summa från det icke räntebärande
förlagskapitalet till det i riksnätet bundna kapitalet och dymedelst få avkastning
av detsamna.
Oavsett denna ekonomiska synpunkt skulle för övrigt ett uppskjutande av
byggandet av dessa ledningar från affärsvärlden, som har den största känningen
av nuvarande överbelastning å riksnätet, mötas av ett fullkomligt oförstående,
och det berättigade ropet efter nya riksledningar komme att bliva ännu mera
kraftigt, sedan bristen på material blivit övervunnen.
8
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 248.
Lämnas således detta alternativ å sido, kommer att av ovannämnda 20,000,000
kronor för byggande av riksledningar tagas i anspråk ett belopp av 18,500 000
kronor och för annan utvidgning av rikstelefonnätet återstå endast 1,500,000
kronor. Det är tydligt, att detta belopp icke ens närmelsevis kan räcka till för
de arbeten, vilka därmed skulle bestridas, d. v. s. nätutvidgningar, nyalandsledningar,
nya riksledningar av järntråd, nya växelstationer, nya abonnentledningar
och utvidgning av telegrafnätet.
Under år 1918 nödgades styrelsen överskrida det för samma år till anläggning
av nya abonnentledningar anvisade anslaget, 4,100,000 kronor, med 2,400,000
kronor. Det torde vara uppenbart, att om för innevarande år till samma jämte
andra ändamål ej tinnes disponibelt större belopp än 1,500,000 kronor, anslaget
måste i ännu högre grad överskridas, så Anda icke några i lämplig mån prohibitiv
åtgärder för undvikande därav vidtagas.
Telegrafstyrelsen står således åter inför samma situation som föregående
året eller den förhatliga nödvändigheten att i första rummet ransonera tilloppet
av nya abonnenter. Det finnes härvid två vägar att gå: antingen skall telegrafstyrelsen
ransonera eller skall man låta, så att säga, allmänheten ransonera
sig själv.»
Telegrafstyrelsen förmäler vidare, att styrelsen, då frågan år 1918
var uppe, för att undvika det förra av dessa alternativ framlade sitt
förut om förmälda förslag om införande av en tillfällig anläggningsavgift
för nya abonnenter, och lämnar styrelsen en redogörelse för den
behandling, detta förslag år 1918 undergick hos statsmakterna. Styrelsen
anför därefter följande:
»Verkningarna av den införda anläggningsavgiften, som trädde i kraft den
1 juli 1918, kunna ej ännu överblickas, men tydligt är, att den ej haft den ringaste
inverkan på bildandet av nya växelstationer på landsbygden. Sådana växelstationer
avse icke, såsom man skulle kunna föreställa sig, i de flesta fall framdragande
av telefon till avlägsna orter, utan minst lika ofta gäller framställning
om nya växelstationer sådana på ett avstånd av ett fåtal kilometer från förutvarande
stationer. Ehuru abonnenterna på landsbygden få själva bekosta sina
egna ledningar, synes den numera oerhört ökade kostnaden för dessa ledningar
icke avskräcka vederbörande från teckning i stor skala av abonnemang å telefon
vid nya växelstationer. Likaså kan man konstatera en ofantlig ökning av abonnentantalet
vid redan befintliga växelstationer med mindre antal abonnenter. Sådana
småstationers tillväxt från ett eller annat tiotal abonnenter till 50 för att få fri
växling och frikrets är mycket vanlig. Man synes därför knappast behöva befara,
att en anläggningsavgift till det av telegrafstyrelsen ifrågasatta beloppet
.skulle komma att verka alltför prohibitivt till skada för särskilt avlägsna orter i
vissa delar av landet. Snarare skulle just inskränkande av de kapitalödande anläggningarna
av nya växelstationer i tätt bebyggda trakter av landet vara särskilt
lämpligt. Beträffande de mindre tätt bebyggda landsändarna är nämligen att
märka, att telefonverksamhetens utsträckande därstädes i allmänhet sker genom
inrättande av allmänna samtalsstationer, och för dessa skulle den föreslagna anläggningsavgiften
icke hava någon betydelse. Endast de enskilda personer, som
vilja ernå den bekvämligheten att hava tillgång till telefon hemma hos sig, skulle
komma att beröras därav.
9
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 248.
Vilken inverkan den redan genomförda anläggningsavgiften käft å abonnentökningen
kan såsom förut nämnts ännu icke överblickas. Antalet anmälningar
per månad bär nämligen icke bokförts och antalet tillkomna abonnenter kan icke
utgöra något mått på den motsvarande ökningen, enär en avsevärd mängd abonnenter
väntat länge på inkoppling. Till belysande av dessa förhållanden kan
emellertid meddelas, att antalet abonnenter, som den 1 juli 1918 väntade på inkoppling,
var omkring 500, under det att samma antal den 1 december 1918 var
omkring 4,000. . , ..
Möjligheten att anordna nya abonnentledningar i tillräcklig mängd har vant
starkt begränsad och delvis hindrad av brist på nödvändiga materialier. Likaså
hava kostnaderna växt oerhört.
Lokalnätens utveckling är framför allt beroende av tillgång på vaxelbord,
apparater och kablar. För växelbord och apparater har brist varit och är fortfarande
rådande beträffande vissa isoleringsmaterialier, särskilt sådana, i vilka
gummi ingår. Let har därför varit nödvändigt att för mötande av abonnentökningen
ersätta vissa delar i växelborden med mindrevärdigt surrogat. Så har till
exempel ebonit i de i stationerna ingående jacklisterna måst ersättas med trä.
Som dessa jacklister äro den största och viktigaste delen av de medelstora och
de stora stationerna, är det föga önskvärt, att detta mindrevärdiga material allt
för mycket kommer till användning. Len förut anförda apparatbristen pa omkring
4,000 apparater har icke minskats utan snarare ökats sedan den 1 december 1918.
Lenna brist kan knappast avverkas nog hastigt, emedan vissa materialier ej kunna
erhållas i tillräckligt stora mängder. Möjligheten att inom landet erhålla kablar
motsvarar ej på långt när behovet av detta oundgängliga material, ehuru allt
gjorts för att öka tillverkningsförmågan hos de verk, som kunna leverera kablar.
I sin ovannämnda skrivelse den 11 januari 1918 har telegrafstyrelsen påvisat,
att anläggningskostnaderna redan då stegrats i avsevärd grad. Sålunda
beräknades, att varje abonnentanläggning, som då utfördes, medförde för telegrafverket
i genomsnitt omkring 200 ä 100 kronor — allt efter som fri ledning åtföljde
abonnemanget eller ej — större kapitalutgift än förut. Letta förhållande
har icke i någon mån förbättrats under det gångna året. Förutom eu någorlunda
jämn stegring å de flesta materialier hava särskilt stolpar och arbetslöner visat
en stor kostnadsökning. Merkostnaden för en abonnentanläggning överstiger
därför numera ganska väsentligt de nyssnämnda värdena, och^ om också en del
material i den närmare framtiden skulle kunna anskaffas till något billigare pris
än hittills, kommer likväl den ökning i arbetskostnad, som måste kvarsta, till dess
penningevärdet åter blivit någorlunda normalt, att hindra en snar nedgång i
priserna på fabrikat och installationsarbete. Man måste därför räkna med ytterligare
förhöjda kostnader för år 1919.
Betraktar man förenämnda tre omständigheter — kapitalbristen, svårigheten
att anskaffa vissa viktiga materialier och den ökade anläggningskostnaden —
i ett sammanhang, synes det, som skulle ett något sa när hjälpligt botemedel
kunna finnas genom att nu återupptaga telegrafstyrelsens förslag om fastställande
av en provisorisk anläggningsavgift av 200 respektive 100 kronor för varje nytt
huvudabonnemang. Att såsom nu sker med den fastställda anläggningsavgiften
av 100 kronor för varje apparat inom frikrets bokföra dessa avgifter såsom vanliga
telefoninkomster medför den olägenheten, att denna tillfälliga avgift okär de
verkliga telefoninkomsterna och därigenom kommer dessa att synas större an de
i verkligheten äro. Len tillfälliga anläggningsavgiften borde i stället utgöra eu
Bihang till riksdagens protokoll It) 19. 1 sand. 219 höft. (hr 248.) 1101 19 2
10
Departe
mentschefen.
Kung1. Majds Proposition Nr 248.
kompensation för de nuvarande oskäligt uppdrivna anläggningskostnaderna och
därför bokföras så, att den även i någon mån minskade det i anläggningarna
bundna kapitalet och således även lindrade kapitalbristen. I annat fall blir det
i anläggningen nedlagda kapitalet större än det borde vara, vilket kommer att
föi* all framtid belasta affären. För att vinna detta mål måste emellertid dessa
avgifter bokföras icke såsom telefoninkomster i vanlig bemärkelse utan såsom
kapitaltillskott, varigenom den bokförda anläggningskostnaden och således behovet
av anslag för kapitalökning nedsättas med motsvarande belopp. Genom en sådan
åtgärd skulle man delvis undgå att dragas med ett allt för högt anläggningskapital
i framtiden och för det närvarande göra en besparing i anslagsmedel, som
kan beräknas till betydande belopp.
Ökningen i abonnentantal var under år 1917 24,493 huvudapparater, motsvarande
inalles 29,315 sam talsapparater. Under år 1918 torde ökningen hava
varit något mindre, frånsett det från aktiebolaget Stockliolmstelefon inköpta
nätet. Till och med november månad var apparatökningen 21,335 mot 25,662
under samma tid år 1917. Härvid är att märka, att antalet nytillkomna abonnenter
i allmänhet är 25 ä 30 % större än den absoluta ökningen. Finge
apparatökningen fortgå obehindrat under samma villkor, som nu gälla, kan man
beräkna antalet nytill trädande abonnenter under år 1919 till minst 20,000 huvudapparater.
En sådan ökning kan likväl omöjligen tillgodoses med det tillgängliga
anslaget, 1,500,000 kronor, även om alla andra behov för telefon-och telegrafväsendets
utveckling lämnades å sido. En effektiv ransonering måste således
företagas. Om man beräknar, att en så kraftig äntå ggningsa vgift, som de föreslagna
beloppen innebära, skulle nedsätta tillströmningen till hälften av den
normala, skulle man först kunna bespara hela kostnaden för anläggning av de uteblivna
abonnentstationerna — 10,000 till antalet. Detta skulle minska bristen i
anslag för kapitalökning med omkring 4,250,000 kronor. Vidare skulle såsom
direkt inkomst att användas till kapitalökning inflyta omkring 1,500,000 kronor.
Härav skulle under nuvarande villkor och med beräkning av 20,000 nya apparater
influtit 1,000,000 kronor, varför den direkta inkomstökningen kan sättas till 500,000
kronor.
I dessa beräkningar har ingen hänsyn tagits till abonnentökningen i det
från aktiebolaget Stockholmstelefon inköpta nätet. Enär förhållandena blivit i
detta nät sa avsevärt förändrade genom taxeomläggningen, är det nämligen synnerligen
svårt att beräkna dess blivande abonnentökning. Såväl kapitalbesparingen
som den direkta inkomstökningen bliva emellertid ökade, enär samma bestämmelser
skulle komma att tillämpas även beträffande detta nät.»
I enlighet med de sålunda angivna grunderna har telegrafstyrelsen
utarbetat förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av § 10 mom. 1
i telefonreglementet, och har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t vid
bifall till vad styrelsen föreslagit måtte utfärda kungörelse i enlighet med
det sålunda framlagda förslaget.
Såsom förut omförmälts, föranleddes de år 1918 i enlighet med riksdagens
uttalande vidtagna höjningarna av telefonavgifterna av de då
rådande exceptionella förhållandena, främst de i hög grad stegrade material
-
11
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 248.
prisen och arbetskostnaderna. Under det gångna året hava dessa kostnader
ytterligare ökats. Enligt vad telegrafstyrelsens utredning giver vid
handen, har sålunda merkostnaden för nya aboDnentanläggningar, vilken
redan år 1918 beräknades till 200 kronor för abonnent vid station med
frikrets och 100 kronor för abonnent vid station utan frikrets, till följd
av stegring i materialpriserna och i synnerhet arbetslönerna kommit att
väsentligen överstiga nämnda belopp. Oaktat en nedgång i materialprisen
torde vara att emotse, kan på grund av de höga arbetslönerna
någon ändring i förevarande kostnader ej vara att förvänta under
år 1919.
Enligt vad som kunnat utredas, synes den år 1918 utförda anläggningsavgiften
av 100 kronor för nya abonnenter vid station med frikrets
icke hava haft den alltför prohibitiva verkan, som man kunde hava haft
anledning att antaga. Så har inrättandet av nya växelstationer på landsbygden
fortgått i oförminskad utsträckning, och vid redan befintliga
växelstationer med mindre antal abonnenter har konstaterats en mycket
stark ökning av abonnentantalet. Samtidigt härmed är, på grund av
den rådande materialbristen, möjligheten att anordna nya abonnentanläggningar
i hög grad begränsad. Belysande härför är, att den 1 december
1918 omkring 4,000 nya abonnenter ännu ej kunnat erhålla
apparater, och detta förhållande har sedermera ytterligare försämrats.
Härtill kommer den förut omförmälda, under det senaste året ytterligare
stegrade merkostnaden för abonnentanläggningar, varjämte telegrafverket
med den gällande anläggningsavgiften saknar tillräckliga medel
för att kunna annat än i begränsad omfattning utföra sådana anläggningar.
De nu angivna förhållandena hava därför bibragt mig den övertygelsen,
att någon åtgärd måste vidtagas för att söka tillfälligtvis
minska tilloppet av nya abonnenter. Med hänsyn till den erfarenhet,
som vunnits av den nu utgående anläggningsavgiften, och till vad som
i övrigt förekommit i förevarande fråga har jag icke funnit mig böra
vidhålla förslaget att för viss rayon och viss tid vägra mottaga nya
abonnenter eller tills vidare avvisa redan anmälda abonnenter, utan torde
en begränsning av antalet nya abonnenter lämpligast böra kunna ske
genom en utsträckt tillämpning av anläggningsavgiften. I sådant avseende
har telegrafstyrelsen föreslagit, att anläggningsavgift skulle erläggas med
200 kronor av nytillträdande abonnent vid station med frikrets och med
100 kronor av dylik abonnent vid station utan frikrets. Mot de föreslagna
beloppen synes i betraktande av den ovan omförmälda ytterligare stegrade
kostnaden för nya abonnentanläggningar intet vara att erinra.
12
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 248.
Styrelsens förslag, att de inflytande anläggningsavgifterna skola
bokföras icke såsom telefoninkomster i vanlig bemärkelse utan såsom
kapitaltillskott, synes även, på grund av vad till stöd därför anförts, böra
godtagas.
De av mig sålunda förordade nya anläggningsavgifterna synas lämpligen
böra tillämpas från och med den 1 maj 1919. Erinras må, att
nämnda anläggningsavgifter, liksom de år 1918 beslutade taxeförhöjningarna,
böra vara att anse såsom allenast provisoriska.
Det av telegrafstyrelsen upprättade förslaget till kungörelse angående
ändrad lydelse av § 10 mom. 1 i telefonreglementet har sålunda
av mig kunnat oförändrat godtagas; och får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t genom proposition måtte inhämta riksdagens yttrande över detta
förslag med förklarande tillika, att Kungl. Maj:t, efter mottagande av
riksdagens svar, ville företaga den slutliga prövningen av samma förslag
och meddela det beslut, som därav föranledes.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen. ’
Ur protokollet:
Nils Ådelgren.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1919:85 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om ändring av § 10 mom. 1 i telefonreglementet den 29 november 1915. s. 21 i texten