Sök i Ratio Lex

Angående förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter

1919-03-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:250, Angående förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 250.

13

Nr 250.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förhöjt

statsbidrag till vissa alkoholistanstalter; given Stockholms

slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att av det på extra stat för år 1919 upptagna förslagsanslaget av

100,000 kronor till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters

driftkostnader må, utöver enligt kungörelsen den 27 oktober 1916 angående

statsbidrag till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter utgående

statsbidrag, beträffande år 1919 utgå dels till erkända och enskilda alkoholistanstalter

ett tilläggsbidrag med högst en krona för vårddag, dels

ock till erkända sådana anstalter ett extra garantibidrag med högst en

krona för dag och vårdplats, allt enligt de villkor, som Kungl. Maj:t

bestämmer.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 250.

Utdrag av protokollet öve)'' civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Under åren 1894—1915 utgingo jämlikt riksdagens beslut statsbidrag

till vissa alkoholistanstalter. Från att till att börja med hava

uppgått till endast 2,000 kronor och avsett en enda anstalt beviljades

för år 1915 statsbidrag med sammanlagt 133,496 kronor till tolv anstalter.

De under åren 1894—1915 utgående statsbidragen, som av

riksdagen beviljades efter prövning av behovet i varje särskilt fall, voro

huvudsakligen beräknade efter det antal vårdplatser, varje anstalt ansåges

komma att disponera under det år, varför bidraget beviljades.

För vartdera av åren 1916—1919 har riksdagen på Kungl. Maj:ts

förslag beviljat anslag på extra stat för bestridande av statens bidrag

till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader. Berörda

anslag, som givits förslagsanslags natur, bestämdes för år 1916 till

125,000 kronor, för vartdera av åren 1917 och 1918 till 175,000 kronor

samt för år 1919 till 100,000 kronor.

Genom kungörelser den 17 december 1915 (sv. förf.-saml. nr 547)

och den 27 oktober 1916 (sv. förf.-saml. nr 470) har Kungl. Maj:t i

enlighet med av riksdagen prövade grunder föreskrivit villkor och bestämmelser

för åtnjutande av bidrag från anslaget för år 1916 respektive

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 250.

senare anslag. Sistnämnda kungörelse gäller tills vidare, så länge anslag

för ändamålet beviljas.

Enligt bestämmelserna i nämnda kungörelser kunna erkända anstalter

för vård av alkoholister ävensom enskilda dylika anstalter, vilka äro

ägnade att på tillfredsställande sätt bereda sådan vård, komma i åtnjutande

av statsbidrag till sina driftkostnader beträffande vårdade personer,

för vilka vårdavgiften ej överstigit 3 kronor för dag.

Statsbidraget utgår enligt § 2 i kungörelserna till erkänd alkoholistanstalt
med

högst 1 krona 50 öre för dag och sådan person, som vårdats

å anstalten på grund av förordnande enligt lagen om behandling av

alkoholister, samt

med högst 1 krona 25 öre för dag och person, som vårdats å anstalten

enligt 26 § av samma lag.

Till enskild alkoholistanstalt utgår bidraget med högst 1 krona för

dag och person, som vårdats å anstalten.

Dessutom stadgas emellertid såsom övergångsbestämmelse, att till

erkänd eller enskild alkoholistanstalt, som åtnjutit statsbidrag till sina

driftkostnader för år 1915, statsbidraget må för åren 1916—1918,

därest detsamma enligt ovan angivna grunder skulle belöpa sig till lägre

belopp, utgå med för år 1916 90 procent, för år 1917 80 procent och

för år 1918 70 procent av bidraget för år 1915. Berörda bestämmelse

förestavades av önskvärdheten av att icke alltför stora rubbningar förorsakades

i de år 1915 statsunderstödda anstalternas ekonomi och att

dessa anstalter därför skulle erhålla en viss övergångstid för att anpassa

sig efter de nya förhållandena.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1918 års lagtima riksdag

nr 425 därom gjorda framställning har riksdagen medgivit, att, utan

hinder av de utav riksdagen godkända grunder för åtnjutande av statsbidrag

från ovannämnda på extra stat för år 1918 upptagna förslagsanslag

av 175,000 kronor, av samma anslag finge beträffande år 1918 utgå

ett tilläggsbidrag med högst en krona för vårddag enligt i statsrådsprotokollet

angivna grunder till sådana anstalter, vilka erkänts som allmänna

enligt 2 § i lagen om behandling av alkoholister den 30 juni 1913.

Genom brev till socialstyrelsen den 20 juni 1918 har Kungl. Maj:t

därefter föreskrivit, att, utöver det i § 2 i kungörelsen den 27 oktober

1916 angående statsbidrag till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter

bestämda statsbidraget till erkänd alkoholistanstalt, (inge till sådan anstalt

beträffande år 1918 utgå ett tilläggsbidrag med högst en krona

för varje vårddag, för vilken statsbidrag enligt bestämmelserna i samma

kungörelse åtnjötes.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 250.

Socialstyrelsen

den

17 12 1918.

Socialstyrelsen

den

10/s 1919.

Såväl utjämningsbeloppet till erkänd eller enskild alkoholistanstalt

enligt övergångsbestämmelserna i kungl. kungörelsen den 27 oktober 1916

som det särskilda bidraget till driftkostnaderna vid erkända alkoholistanstalter

enligt kungl. brevet den 20 juni 1918 utgingo sålunda endast

till och med utgången av år 1918. Från och med ingången av år 1919

äga följaktligen såväl erkända som enskilda alkoholistanstalter tillgodonjuta

statsbidrag uteslutande enligt de i kungörelsen den 27 oktober

1916 stadgade grunder, vilka avse viss ersättning för vårddag.

I skrivelse den 17 december 1918 meddelade socialstyrelsen, att

extra bidrag för år 1919 till den på enskild väg anordnade alkoholistvården

i vissa fall syntes bliva påkallat. Under hänvisning till sin

skrivelse den 26 april 1918, vilken låg till grund för ovan omförmälda

proposition nr 425 till 1918 års lagtima riksdag samt kungl. brevet

den 20 juni 1918, framhöll styrelsen i förstnämnda skrivelse bland annat

följande:

»Den fortgående stegringen av vissa nödvändiga utgifter för de vårdades

underhåll, vilken utgjorde motivet för styrelsens framställning, hade ingalunda

visat någon tendens till återgång, utan tvärtom, sedan sagda skrivelse avgivits,

ytterligare skärpts i betydande grad. Enligt styrelsens fortlöpande levnadskostnadsundersökningar

hade sålunda från krisens början till och med mars månad

1918, d. v. s. till tidpunkten omedelbart före framställningens ingivande, de allmänna

levnadskostnaderna i sin helhet ökats med 103 procent och särskilt kostnaderna

för livsmedel, lyse och bränsle med 135 procent. Motsvarande relationstal enligt

senaste till buds stående utredningar, nämligen för oktober 1918, uppginge till

icke mindre än respektive 142 och 210 procent. Härav syntes till en början

utan vidare framgå, att liknande tillägg som under år 1918 bleve oundgängligen

nödvändiga för anstalterna jämväl under år 1919. Rörande storleken

av de tillägg i vårdbidragen, som sålunda kunde visa sig behövliga, hade styrelsen

tills vidare ej ansett sig böra fatta någon ståndpunkt, enär styrelsen både

sig bekant, att framställning i ämnet för det dåvarande förbereddes från visst

håll bland alkoholistvårdens representanter. Därvid syntes också komma att

företes bidrag till den utredning, som en höjning av tillägget förutsatte.»

Därefter har socialstyrelsen i skrivelse den 10 mars 1919 gjort

framställning om beredande av förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter

jämväl under år 1919. Till stöd för denna framställning anför

styrelsen följande:

»Styrelsen får till en början betona, att de i det följande föreslagna åtgärderna

äro av rent provisorisk karaktär. Styrelsen har nämligen av flera skäl

ej funnit sig under nu rådande förhållanden böra taga ståndpunkt till frågan,

huruvida och i vad mån grunderna för statens stödjande av den enskilda bedrivna

alkoholistvården för framtiden till äventyrs borde omläggas. Sålunda bedrives

ifrågavarande vårdverksamhet för närvarande under förhållanden, vilka

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 250,

med hänsyn till dels den rådande dyrtiden, dels gällande starka restriktioner

beträffande försäljning av rusdrycker i viss mån kunna betecknas såsom utomordentliga.

Jämväl må framhållas, att den statliga alkoholistvården tills vidare

är endast provisoriskt anordnad vid den för densamma upplåtna anstalten vid

Salbohed, varför det ej låter sig göra att nu överblicka, huruvida och i vilken

omfattning den organiserade alkoholistvården framdeles, då den kan hava blivit

anordnad på ett mera permanent sätt, blir hänvisad till hjälpverksamhet från

den enskilda alkoholistvårdens sida. Det må slutligen erinras, att sistnämnda

och andra därmed sammanhängande spörsmål äro föremål för utredning inom

styrelsen i samråd med särskilt tillkallade sakkunniga.

De förhållanden, vilka styrelsen i sin ovan omförmälda skrivelse den 26

april 1918 åberopade såsom stöd för att extra statsbidrag under året borde utgå

till vissa alkoholistanstalter, äga fortfarande giltighet. Den allmänna prisnivån

har sålunda, sedan denna skrivelse avgavs, ytterligare stegrats högst avsevärt.

Om också prisläget på sista tiden börjat visa en något nedgående tendens, torde

dock behovet av dylikt extra bidrag under innevarande år bliva fullt lika stort

som i april 1918. Styrelsen får vidare, då de omförmälda övergångsbestämmelserna

ej vidare äga tillämpning, framhålla, att dylikt bidrag för år 1919 synes

böra utgå jämväl till enskilda alkoholistanstalter.

Sedan de så kallade utjämningsbeloppen enligt övergångsbestämmelserna

i kungl. kungörelsen den 27 oktober 1916 numera upphört att utgå,

har styrelsen vidare ansett sig böra upptaga till prövning frågan, huruvida icke

utöver bidragen per vårddag borde i vissa fall utgå ytterligare bidrag. Anledningen

härtill är närmast att söka i den omständigheten, att statsanstalten år

1918 förflyttades från Venngarn till Salbohed, varigenom antalet vårdplatser, som

står till den statliga alkoholistvårdens förfogande, inskränkts från 100 till 35.

Det vid Salbohed till buds stående antalet vårdplatser har redan visat sig otillräckligt.

Sålunda äro samtliga platser belagda, varjämte överflyttningar av intagna

därifrån och till erkända alkoholistanstalter vid upprepade tillfällen under

innevarande år måst vidtagas för beredande av plats för nyintagna. Behovet av

vårdplatser befinner sig vidare i en fortgående stegring. Jämväl må erinras, att

någon statsanstalt för vård av kvinnliga alkoholister ej finnes inom landet. Den

organiserade alkoholistvården är sålunda ovillkorligen hänvisad till hjälp från

erkända alkoholistanstalter, varför deras bibehållande i erforderlig utsträckning

framstår såsom ett oavvisligt statsintresse. Det har därför gällt att tillse, att de

anstalter, vilkas verksamhet är av behovet påkallad, erhålla ekonomiskt stöd

från statens sida i tillräcklig omfattning för att fortfarande kunna mottaga personel'',

som enligt interneringslagen skola erhålla vård, men åt vilka sådan ej

kan beredas vid statsanstalten.

För att närmare utreda behovet av ökat statsunderstöd till de erkända

alkoholistanstalterna har socialstyrelsen i början av år 1919 anmodat dessa att

inkomma med redogörelse beträffande deras inkomster och utgifter under de

senare åren. Sådana uppgifter liava inkommit från samtliga tre anstalter, som

vid sista årsskifte bed revo alkoholistvård i nämnvärd omfattning, nämligen Flodakolonin

i Vemdalen, arbetsliemmet Björknäs och hemmet Gunnarskog.

Enligt inkomna uppgifter har arbetsliemmet Björknäs icke att uppvisa brist

i sina räkenskaper under något av de tre år, som uppgifterna för denna anstalt

avse, nämligen åren 1914, 1916 och 1918. Vid de båda övriga anstalterna är

bristen däremot betydande. Sålunda uppgår den för anstalten vid Vemdalen

Bihang till riksdagens protokoll 19 JO. t samt. 220 höft. (Nr 2-19—250.) 1001 v., 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 250.

under åren 1914, 1915, 1916 och 1917 till respektive kronor 9,246:11, 7,625:34,

7,950:94 och 1,416:90 samt för hemmet Gunnarskog under åren 1916, 1917 och

1918 till respektive kronor 5,393: Öl, 5,955; 57 och 8,076: 50. Det förtjänar nämnas,

alt anstalten vid Vemdalen visserligen ej kunnat lämna förevarande uppgift för

år 1918, men torde förlusten detta år ställa sig avsevärt högre än under det

föregående året.

Ifrågavarande förlustsiffror böra ses närmast i samband med uppgifterna

rörande dels medelkostnaderna per vårddag, dels ock hela antalet vårddagar

under de olika åren, vilket framgår av följande översikt:

Anstalt.

Vemdalen ..................

Gunnarskog

Medelkost-

År.

nad för

vårddag,

kronor.

4914

2:46

1915

2: 96

1916

3: 99

1917

6: 03

1916

4: 94

1917

4: 47

1918

6: 61

Hela antalet

vårddagar.

10,840

9,113

5,084

2,782

606

2,313

1,232

Visserligen bero de starkt stigande medelkostnaderna för vårddag givetvis

till väsentlig del på stegringen av den allmänna prisnivån, men jämväl beläggningsfrekvensen

utövar ett påtagligt inflytande. Särskilt tydligt belyses detta av

den omständigheten, att medelkostnaden för vårddag vid Gunnarskog år 1917,

då antalet vårddagar är inemot fyra gånger så stort som år 1916, ställer sig

lägre än år 1916 trots den under denna tid fortgående starka allmänna prisstegringen.

Det förtjänar med avseende härå meddelas, att arbetshemmet Björknäs,

där förlust som nämnt icke uppstått under de redovisade åren, under samma

tid haft att uppvisa god beläggning.

Anstalten vid Vemdalen inrymmer 30 ä 35 vårdplatser och Gunnarskog 10.

Vid full beläggning skulle antalet vårddagar per år uppgå för den förra anstaltens

vidkommande till lågt räknat 11,000 och för den senare till 3,650. Det är

uppenbart, att, om beläggningen per år avsevärt nedgår under nyss angivna siffror,

anstaltens inkomster minskas i samma proportion, under det att en hel del

utgiftsposter bibehållas vid oförändrad höjd. Sålunda kan det ej ifrågasättas

exempelvis, att anstalterna vid svagare beläggning omedelbart skulle kunna i motsvarande

grad inskränka sin personal och därmed minska sina utgifter härför.

Det må nämligen erinras, att de erkända alkoholistanstalterna äga skyldighet att,

när helst så påkallas, mottaga alkoholister för vård, i den mån obelagda platser

förefinnas. Vidare äro vissa utgifter för anstalternas vårdocb underhåll vid svag

beläggning snarare större än mindre, i det att de arbetsprestationer, som beräknas

skola utvinnas av de anställda, givetvis minskas i samma mån, som antalet

vårdade blir mindre.

Det ligger i öppen dag, att alkoholistanstalter, som årligen på sin verksamhet

hava att räkna med förluster i en omfattning, som ovan blivit belyst, icke

kunna förväntas bliva i stånd att i längden bära dessa. I skrivelse den 17 december

1918 har socialstyrelsen funnit sig föranlåten att för hemmet Gunnar
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 250.

skogs vidkommande tillstyrka ansökan om extra statsbidrag till täckande av åtminstone

en del av den brist, som under år 1918 uppstått å verksamheten. Kungi.

Maj:t har också i proposition till 1919 års riksdag prövat skäligt föreslå, att det

begärda . extra anslaget, 2,000 kronor, måtte utgå, Såsom ytterligare stöd för

uppfattningen, att åtgärder för kraftigare ekonomiskt stödjande av de erkända

alkoholistanstalterna från statens sida äro av behovet påkallade, må nämnas, att

från anstalten vid Yemdalen under hand ingått meddelande, att densamma ej

utan ökat sådant stöd torde bliva i stånd att under längre tid fortsätta med sin

verksamhet.

Av det ovan anförda framgår, att det beträngda ekonomiska läge, som anstalterna

i Yemdalen och Gunnarskog iråkat, närmast beror på den varierande

beläggningen. Den ekonomiska risk, som härav skulle uppstå för alkoholistanstalterna,

har tidigare beaktats. Bestämmelserna angående utjämningsbelopp enligt

kungl. kungörelsen den 27 oktober 1916 avsågo sålunda att under viss tid

tillförsäkra anstalterna särskilda minimibidrag i förhållande till beläggningssiffrorna

under år 1915.

Styrelsen har tagit under övervägande olika utvägar att från statens sida

under år 1919 bereda de erkända alkoholistanstalterna ökat ekonomiskt stöd, i

den mån sådant .oavvisligen synes påkallat. Styrelsen har härvid icke ansett sig

böra förorda, att detta utgår i form av visst utjämningsbelopp enligt liknande

grunder som de, vilka innehållas i meranämnda övergångsbestämmelser. Såsom

framgår av de förut meddelade förlustsiffrorna beträffande anstalterna vid Yemdalen

_ och Gunnarskog, hava bestämmelserna i fråga på grund av särskilda omständigheter

icke fullt motsvarat sin uppgift. Styrelsen har i stället funnit sig

böra föreslå, att de alkoholistanstalter, som äro oundgängligen erforderliga för den

organiserade alkohol]stvårdens rationella bedrivande, böra för år 1919 tillerkännas

vissa provisoriska garantibidrag, att utgå oberoende av beläggningsfrekvensen. Den

naturliga grunden för beräknande av dessa nya rent provisoriska anslag synes

vara, att ett visst belopp per vårdplats utgår av statsmedel, vare sig anstalten

är belagd eller ej.

Ifrågavarande provisoriska garantibidrag synes i allt fall endast böra ifrågakomma

beträffande erkända alkoholistanstalter, vilka äga skyldighet att mottaga

till vård vissa alkoholister. Men bidraget synes ej ens till dessa anstalter böra

utan vidare utgå. Sålunda synes såsom villkor för det nya anslagets tillgodonjutande

böra föreskrivas, att vederbörande anstalt ikläder sig skyldighet att lämna

vård jämväl åt sådana intagna, vilka eljest jämlikt § 4 mom. a i Kungl. Maj:ts

instruktion för uppsiktsmyndigheten över alkoholistvården bort överflyttas till

statsanstalt. Erkänd anstalt, som vore villig att ikläda sig dessa ökade förpliktelser,

skulle sålunda, därest behov av dess medverkan för den organiserade alkoliolistvården

prövades föreligga, kunna tillerkännas riitt att komma i åtnjutande

av det antydda statsbidraget. Härvid lärer det dock böra särskilt utredas, huruvida

anordningarna vid anstalten kunna befinnas lämpliga, så att anstalten verkligen

kan på tillfredsställande siitt uppfylla sina åtagna särskilda förpliktelser.

Rätten att tillgodonjuta ifrågavarande statsbidrag per vårdplats synes sålunda

böra medgivas pa följande sätt. Sedan styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister

hos uppsiktsmyndigheten för alkoholistvården anmält, att behov därav

föreligger och detta blivit vederbörligen prövat, äger uppsiktsmyndigheten inhämta,

i vad mån erkända anstalter kunna befinnas i stånd till och villiga att åtaga sig

meranämnda förpliktelser, varefter det ankommer på Kungl. Maj:t att efter sig

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

20 Kungl. May.ts Proposition Nr 250.

företeende omständigheter bevilja erkänd alkoholistanstalt rätten att mot iklädande

av nyss angivna förpliktelser komma i åtnjutande av ifrågavarande anslag.

Det återstår att utreda, huru stort belopp, som sålunda lämpligen bör utgå

i form av bidrag för vårdplats och dag. Styrelsen har för sin del funnit, att ett

belopp av en krona skulle fylla den brist, som skäligen bör täckas av statsmedel, i

de fall, som omfattas av den verkställda undersökningen. Skulle sålunda anstalterna

vid Vemdalen och Gunnarskog komma i åtnjutande av anslag av förevarande beskaffenhet,

skulle detta belöpa sig till respektive omkring 11,000 samt 3,650 kronor

för år.

Styrelser har slutligen funnit sig böra undersöka, huruvida det förslagsanslag

å 100,000 kronor, som 1918 års riksdag under sjätte huvudtiteln beviljat till

bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader under år 1919,

vid bifall till förevarande framställning komme att överskridas. Verkställd utredning

har givit vid handen, att av motsvarande anslag för år 1918 endast omkring

46,000 kronor torde tagas i anspråk. Med anledning härav torde med största

sannolikhet kunna förväntas, att nämnda anslag för år 1919 torde vara fullt tillräckligt

för täckande av de ökade utgifter, som vid bifall till framställningen skulle

åsamkas statsverket.»

Med anledning av vad sålunda anförts har socialstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

dels att erkända och enskilda alkoholistanstalter under år 1919 måtte

utöver statsbidrag enligt bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 27

oktober 1916 angående statsbidrag till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter

tillerkännas rätt att tillgodonjuta ett tilläggsbidrag av en krona

för vårddag enligt liknande villkor, som innehållas i kungl. brevet den 20

juni 1918 angående förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter;

dels ock att erkända alkoholistanstalter måtte tillerkännas rätt att för

samma tid erhålla ett extra garantibelopp av en krona för vårdplats,

enligt de närmare villkor, som av Kungl. Maj:t kunna varda bestämda.

Av den förebragta utredningen framgår, att de allmänna levnadskostnaderna,

vilka redan våren 1918 nått en avsevärd höjd, under uämnda

år än ytterligare stegrats och att de först på senaste tiden visat tecken till

att något nedgå. De förhållanden, som lågo till grund för avlåtande av

Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 425 i ämnet till 1918 års lagtima

riksdag, kunna alltså sägas föreligga jämväl innevarande år, i sin

helhet betraktat. På grund härav anser jag mig böra tillstyrka socialstyrelsens

framställning om tilläggsbidrag till erkända alkoholistanstalter

jämväl för år 1919. Då de genom förut omförmälda övergångsbestämmelser

i kungörelserna i ämnet jämväl vissa enskilda alkoholistanstalter

garanterade statsbidragen endast skulle utgå till och med år 1918, synes

skäligt, att även dessa anstalter beredes ett förhöjt statsbidrag under innevarande

år, och biträder jag därför socialstyrelsens förslag härutinnan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 250.

Härutöver har emellertid socialstyrelsen föreslagit ett ytterligare

statsbidrag åt de erkända alkoholistanstalterna, och har detta förslag sin

grund i följande omständigheter. Sedan statens vårdanstalt för alkoholister

jämlikt beslut av 1918 års lagtima riksdag under nämnda år förflyttats

från Venngarn till Salbohed samt antalet vårdplatser vid berörda

anstalt minskats från 100 till 35, har det visat sig, att anstalten

vid Salbohed är otillräcklig och att till följd därav de erkända

alkoholistanstalterna måst mottaga åtskilliga alkoholister från Salbohedsanstalten,

för att denna skulle kunna bereda plats åt nyintagna.

Härigenom komma naturligen störa'' krav att ställas på de erkända alkoholistanstalternas

förmåga att i nöjaktig omfattning fullgöra sin uppgift

i avseende å alkoholistvården, och detta förutsätter i sin tur en god

ekonomisk grundval för anstalterna. Tyvärr kan en sådan ej sägas

förefinnas. Den utredning, socialstyrelsen framlagt beträffande de tre

mera betydande erkända alkoholistanstalternas ekonomiska ställning,

giver vid handen, att hos två av dessa anstalter, nämligen Flodakolonin

i Vemdalen och hemmet Gunnarskog, rörelsen under de senare åren uppvisat

underskott till avsevärda belopp och att detta förhållande har sin

orsak icke blott i de höga levnadskostnaderna utan ock i den ringa beläggningen

vid dessa anstalter. Vid den tredje erkända anstalten, arbetshemmet

Björknäs, bär däremot beläggningen varit god och någon

förlust å rörelsen icke uppstått. Vid anstalten i Vemdalen är situationen

numera sådan, att, enligt vad som meddelats, anstalten blir nödsakad

att nedlägga sin verksamhet, därest ej ökat bidrag från statens sida är

att påräkna. Kungl. Maj:t har också redan i ett fall behjärtat de erkända

anstalternas betryckta ekonomiska belägenhet, i det Kungl. Maj:t,

såsom förut nämnts, efter framställning från vederbörande och på min

tillstyrkan, genom proposition nr 112 till innevarande års riksdag föreslagit

riksdagen medgiva, att såsom bidrag till täckande av driftkostnaderna

under år 1918 vid nämnda anstalt må, utöver vad som enligt

gällande bestämmelser för samma ändamål tillkommit anstalten, till anstalten

utbetalas ett ytterligare belopp av 2,000 kronor, att utgå från

det av riksdagen på extra stat för år 1919 anvisade förslagsanslaget

å 100,000 kronor till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters

driftkostnader.

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda socialstyrelsens

förslag om att jämväl ett extra garanti bidrag, att utgå

oberoende av beläggningsfrekvensen, må för år 1919 under vissa villkor

kunna beviljas sådana erkända alkoholistanstalter, vilka vilja ikläda sig

förpliktelse att i viss omfattning mottaga alkoholister, som eljest skolat

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 220 höft. (Nr 249—250.) 1073 19 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.is Proposition Nr 250.

vårdas å statsanstalten. Mot det av styrelsen föreslagna beloppet, en

krona för dag och vårdplats, synes intet vara att erinra. För åtnjutande

av detta garantibidrag torde i övrigt böra föreskrivas i huvudsak de av

socialstyrelsen föreslagna villkor.

Då förenämnda på extra stat för år 1919 anvisade förslagsanslag

å 100,000 kronor, varav de av mig förordade extra statsbidragen skulle

utgå, enligt vad som utretts, synes komma att förslå till täckande av

dessa nya utgifter, torde ytterligare medel för ändamålet ej behöva äskas

av riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det på extra stat för år 1919 upptagna

förslagsanslaget av 100,000 kronor till bidrag till erkända

och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

må, utöver enligt kungörelsen den 27 oktober 1916

angående statsbidrag till driftkostnaderna vid alkoholistanstalter

utgående statsbidrag, beträffande år 1919 utgå

dels till erkända och enskilda alkoholistansalter ett tilläggsbidrag

med högst en krona för vårddag, dels ock till

erkända sådana anstalter ett extra garantibidrag med

högst en krona för dag och vårdplats, allt enligt de

villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1919:121 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter. s. 5 i texten
  2. Rskr. 1919:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter. s. 1 i texten