Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med derå lyxvaror

1919-03-11 · 23 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:251, Med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med derå lyxvaror

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MajM proposition Nr 251.

I

Nr 251.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa

fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med

derå lyxvaror; given Stockholms slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärendeu för denna dag vill Knngl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om utgörande även

särskild stämpelavgift i vissa fäll vid köp, byte eller införsel till

riket av pärlor med flera lyxvaror.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

k\ V. Thorsson

bihang tilI riksdagens protokoll 1219. 1 samt. 221 käft. (Nr 251)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.

2

Förslag

till

förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp,

byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

I kap. Allmänna grunder för stämpelavgiftens utgörande.

1 §•

1 mom, Vid köp eller byte av äkta pärlor samt så kallade ädla

och halvädla stenar, av guld-, silver- och platinaarbeten med eller utan

infattade dylika pärlor och stenar samt av andra arbeten, däri sådana

pärlor och stenar äro infuttade, ävensom vid införsel hit till riket av

utomlands genom köp eller byte förvärvade föremål av angivna slaoskall,

med undantag för de fall, varom i 2 § förmäles, utgöras eu särskild

stämpelavgift med 10 procent av det belopp, varmed föremålets

eller föremålens sammanlagda värde överstiger 1()0 kronor, och med

ytterligare 10 procent av det belopp, varmed sagda värde överstiger 300

kronor; dock att där föremål, som nu nämnts, gå i byte mot varandra,

stämpelavgift skall utgöras endast för det belopp, varmed det övriga vederlag,

som må hava betingats vid bytet, överstiger nämnda gränsvärden.

2 mom. Denna förordning äger icke tillämpning i fråga om

a) ädla och halvädla stenar, som äro avsedda att omedelbart tjäna

vetenskapligt, industriellt eller annat liknande ändamål,

.b) guld-, silver- och platinaarbeten, vilka, därest de tillverkas

här i riket, ej äro underkastade de rörande kontroll å dylika arbeien

gällande föreskrifter, samt

c) mynt, medaljer och ordensdekorationer.

3 mom. Såsom köp eller byte anses i denna förordning jämväl

avtal, varigenom man av annan betingar sig, att han skall mot vederlag

något förfärdiga, vare sig han skall bestå ämnet därtill eller icke.

4 mom. Värdet av föremål, som i denna förordning avses, skall

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.

vid köp anses motsvara köpeskillingen och må vid byte eller införsel ej

upptagas till lägre belopp än det, vartill föremålets värde inom riket

vid samma tidpunkt kan skattas.

2 §.

Från stämpelavgift enligt denna förordning äro kronan och muséer

befriade.

Frihet från erläggande av stämpelavgift äger jämväl rum:

1) vid överlåtelse, då den, som med här avsedda föremål driver

sådan rörelse, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker, i

och för sin rörelse förvärvar dylikt föremål; samt

2) vid införsel,

a) då densamma företages av näringsidkare, varom under 1) sägs,

i och för rörelsen,

b) då fråga är om föremål, som är avsett att åter från riket utföras,

och

c) då den, för vars räkning införseln äger rum, innehaft föremålet

minst sex månader.

11 kap. Om avräkningsnota och anmälning ssedel m. m.

3 §•

Vid överlåtelse genom köp eller byte av ett eller flera föremål,

som i denna förordning avses, skall, där det överlåtnas värde överstiger

100 kronor, upprättas avräkningsnota i två exemplar.

Vid införsel av ett eller flera utomlands genom köp eller byte

förvärvade föremål av beskaffenhet och värde, som nu sagts, skall utom i

fall, då jämlikt 2 § 2 b) och c) stämpelavgift icke skall vid införseln erhiggas,

upprättas anmälningssedel i två exemplar.

4 §■

1 mom. Avräkuingsuota skall upprättas samma dag, som köpeeller

bytesavtalet avslutas, samt upptaga kontrahenternas namn och bostad,

ort och dag för avtalets avslutande, föremålet eller föremålen för

avtalet och värdet å samma föremål ävensom, där fråga är om överlåtelse,

varom i 2 § 1) sägs, anteckning härom.

2 mom. Skyldigheten att upprätta avräkningsnota åligger överlåtaren,

vare sig denne handlar för egen räkning eller såsom kommissionär.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Kr 251.

I fall, då jämlikt bestämmelse i tullstadgan föremål, som i denna

förordning avses, skall genom tullförvaltnings försorg säljas å offentlig

auktion, anses tullförvaltningen såsom överlåtare.

Där någon, utan att själv uppträda som kontrahent, förmedlat avtalet,

åligger det denne att upprätta avräkningsnotan, som därvid skall

upptaga, utom kontrahenternas, jämväl förmedlarens namn.

Vid försäljning å exekutiv auktion anses auktionsförrättaren såsom

förmedlare.

Avräkningsnota behöver icke vara underskriven.

Då det åligger överlåtaren att upprätta avräkningsnota, skall det

ena exemplaret av notan stanna i förvar hos honom och det andra sist

å tredje dagen, efter det avtalet kommit till stånd, avsändas till dt-n,

till vilken överlåtelsen skett. Är avtalet slutet genom förmedlare, skall

denne inom nämnda tid avsända båda exemplaren, ett till vardera

kontrahenten.

5 §■

1 mom. Anmälningssedel skall upptaga ort och dag för införseln,

föremålet eller föremålen för denna och värdet å samma föremål, den

persons namn och hemvist, för vilkens räkning införseln ägt rum, ävensom,

där fråga är om sådant fall, varom i 2 § 2 a) sägs, anteckning

därom.

2 mom. Skyldigheten att upprätta anmälningssedel åligger den,

för vars räkning införseln ägt rum.

3 mom. Uppgifter till anmälningssedel skola avgivas på heder

och samvete samt bestyrkas med vederbörandes namnunderskrift å ett

av exemplaren.

4 mom. Anmälningssedel skall tillika med föreskriven stämpelavgift

avlämnas till tullförvaltningen i införselorten,

a) när avsett föremål medlöres av resande, vid ankomsten hit till

riket, och

b) eljest inom en vecka efter föremålets mottagande.

6 §•

Den, vilken vid införsel till riket av föremål, som i denna förordning

avses, gör anspråk på befrielse från skyldighet att avlämna anmälningssedel,

vare, när tullmyndighet finner anledning sådant påfordra,

skyldig avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete rörande före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 251. 5

tintligheten av förhållande, som enligt förordningen föranleder dylik

befrielse.

7 §•

Formulär till avräkningsnotor och anmälningssedlar ävensom till

försäkringar, som i 6 § omlörmälas, fastställas av Kungl. Maj:t.

Ill kap. Om sättet för stämpelavgiftens utgörande m. m.

8 §•

Avräkniugsnota eller anmälningssedel skall i fall, där stämpelplikt

föreligger, förses med stämpel till det belopp, varmed stämpelavgifien

enligt ovan angivna grunder skall vid överlåtelsen eller införseln utgöras.

För stämpelbeläggningen skall användas dubbel beläggnings~tämpel.

De båda exemplaren utav avräkniug>notan eller anmälningssedeln

skola förses med var sin hälft av stämpeln, därvid iakttages, att den

med nr 1 märkta hälften anbringas, beträffande avräkningsnota, å det

exemplar av densamma, som skall förbliva i överlåtarens förvar, och, i

fråga om anmälningssedel, å det exemplar, som är försett med vederbörandes

namnuuderskrift.

Stämpeln fästes å avräkningsnota eller anmälningssedel med hela

den limmade sidan och skall av den, som verkställer stämpelbeläggniugen,

med angivande av datum, makuleras genom lämplig påteckning,

färg- eller svartstämpling.

^ §•

1 mom. Stämpelbeläggning utav avräkningsnota verkställes av

den, vilken det åligger att upprätta densamma.

2 mom. Försummar den, vilken har att upprätta avräkningsnota,

denna skyldighet, skall den, till vilken överlåtelsen skett, inom fjorton

dagar efter köpets eller bytets avslutande upprätta och till överlåtaren

avsända sådan nota, vederbörligen stämpel belagd.

Har avräkningsnota vid köpets eller bytets avslutande väl upprättats,

men icke belagts med föreskriven stämpel, åligger det den, till

vilken överlåtelsen skett, att inom ovannämnda tid förse notan med

felande stämpel samt därvid belägga det för honom tillgängliga exem
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj ts proposition Nr 251.

plaret med den med nr 1 märkta delen av stämpeln och en avskrift

av samma exemplar med den andra delen av samma stämpel; börande

denna avskrift omedelbart översändas till överlätaren.

Där förmedlare uuderlåtit att upprätta eller stämpelbelägga avräkningsnota,

och ej heller deri, ti 1 vilken överlåtelsen skett, inom stadgad

tid fullgjort vad honom i anledning därav ålegat, har överlåtaren att

inom fjorton dagar efter utgången av samma tid föranstalta om upprättande

och stämpelbeläggning utav avräkningsnota; och skall därvid

vad ovan stadgats äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Stämpelavgiften skall, där ej annat avtalats, slutligen

vidkännas av den, till vilken överlåtelsen skett.

10 §.

Stämpelbeläggning av anmälningssedel verkställes av vederbörande

tullmyndighet; och skall det exemplar av anmäluingssedeln, varå den

med nr i märkta hälften av stämpeln anbragts, stanna i nämnda myndighets

törvar samt det andra exemplaret återställas till upprättaren.

Vid stämpelbeläggning av anmälningssedel må tullmyndigheten

pröva riktigheten av däri lämnade uppgbter samt äger för sådant ändamål

påfordra företeende av faktura, kvitterad räkning, efterkravsbevis

och liknande handlingar ävensom infordra erforderliga upplysningar.

Aro tullmyndighet och avgiftspliktig av olika mening angående

stämpelavgiftens beräknande, varde frågan därom genom tullmyndighetens

försorg hänskjuten till generaltulistyrelsens prövning.

Huruledes ändring må sökas i generaltulistyrelsens beslut, därom

stadgas i den för nämnda styrelse gällande instruktion.

IV kap. Kontrollföreskrifter

11 §•

Den, som i eller utan samband med annan rörelse eller näring

ämnar driva handel med föremal, som i denna förordning avses, vare

sig för egen räkning eller i kommission, skall därom, innan handeln

börjas, göra särskild anmälan, om handeln skall idkas i Sto< kholm, hos

överstäthållarämbetet och eljest hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen

skall drivas.

Då sådan näringsidkare utfärdar avräkningsnota, skall begagnas

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.

eu för ändamålet inrättad bok, vari blanketter till avräkningsnota äro

inliäftade och försedda med nummer i fortlöpande följd, varje blankett

genom perforering delad i två lika lydande, med samma nummer försedda

häbter.

Blanketibok med tillhörande exemplar av upprättade avräkningsnotor

ävensom vid köp eller bytesavtal bekomna avräkningsnotor skola

av den, vilken driver rörelse, varom ovan sägs, bevaras i två år.

12 §.

Tillsyn över efterlevnaden av de härovan givna föreskrifter tillkommer

överståthållarämbetet och länsstyrelserna.

Sådan tillsyn utövas genom särskilda tillsyningsmän, som utses

av överståthållarämbetet för rörelse, som drives inom Stockholm, och

eljest av vederbörande länsstyrelse. Nämnda tillsyningsmän äga uppbära

dels särskilt arvode, som på förslag av överståthållarämbetet eller

länsstyrelserna fastställes av Kungl. Maj:t, dels ock vid resor i och för

uppdragets fullgörande resekostnads- och traktamentsersättning enligt

tredje klassen i gällande resereglemente.

13 §.

Den, vilken med föremål, som i denna förordning avses, driver

sådan rörelse, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker,

är skyldig att, när helst så påfordras, för tilIsyningsmannen förete sina

blankettböcker samt andra handlingar och räkenskaper, såvitt de avse

nämnda rörelse.

Tredskas någon att fullgöra vad honom sålunda åligger, äge

överståthållarämbetet eller länsstyrelsen förelägga den tredskande vite

och till sådant vite fälla.

Tillsyningsman vare pliktig att, då annan tillsyningsman för fullgörande

av sin gransk ni ngsp likt äskar upplysning om visst angivet förhållande,

meddela vad han i sådant hänseende vid företagen granskning

inhämtat. Vad tillsyningsman sålunda eller vid fullgörande av

sin granskningsplikt inhämtat må tillsyningsman yppa allenast i fall,

då sådant erfordras för anmälan till åtal för förseelse mot denna förordning

eller ock för utredning vid domstol i mål av dylik beskaffenhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds proposition Nr. 251

V kap. Ansvarsbestämmelser.

14 §.

Underlåter den, som enligt 4, 5, eller 9 §§ är pliktig upprätta

avräkningsnota eller avgiva anmälningssedel, att sådant fullgöra eller

att förse upprättad avräkningsnota med föreskriven stämpel, böte från

och med två till och med trettio gånger det felande stämpelbeloppet,

dock minst tio kronor. Åro omständigheterna synnerligen mildrande,

må straffet sänkas under vad nu angivits, dock att minsta bot i varje

fall vare tio kronor. Hade avräkningsnotan eller anmälningssedeln ej

skolat förses med stämpel, vare straffet böter, högst tvåhundra kronor.

Underlåter någon utan giltigt skäl att på anmaning av tullmyndighet

avgiva försäkran, som i 6 § sägs, straffes med böter från och *

med tio till och med tiotusen kronor.

Har någon i avräkningsnota, anmälningssedel eller försäkran, som

i 6 § omförmäles, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom

föranlett, att stämpelavgift icke blivit till behörigt belopp utgjord,

böte från och med fem till och med femtio gånger det stämpelbelopp,

som genom det oriktiga förfärandet undandragits, dock minst

tjugufem kronor.

15 §.

Bryter någon eljest mot vad i denna förordning finnes föreskrivet,

straffes med böter, högst femhundra kronor.

16 §.

Underlåter någon att vid anmälningssedel foga föreskriven stämpelavgift,

må beloppet genast utmätningsvis uttagas.

17 §.

Åtal för förspelse mot denna förordning anhänggiggöres av allmän

åklagare vid allmän domstol.

Förseelse mot bestämmelsen i 13 § tredje stycket sista punkten

må av allmän åklagare åtalas endast där målsägande angivit förseelsen

till åtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 251.

y

18 §.

Varder någon ställd under tilltal för det han icke fullgjort honom

åliggande skyldighet att upprätta eller stämpelbelägga avräkningsnota,

vare till fredande från avsvar pliktig förete avräkningsnota, där han

icke i annan ordning gitter förete bevisning därom, att han fullgjort vad

honom i berörda avseende ålegat.

19 §.

Av böter och viten, som utdömas enligt bestämmelserna i denna

förordning, tillfälle eu tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren

och återstoden kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av

åklagarens andel.

I händelse av bristande tillgång till böters eller vitens fulla gäldande

förvandlas de enligt allmän strafflag.

VI kap. Om stämplarna och deras tillhandahållande m. m.

20 §.

Stämplar för det i denna förordning avsedda ändamål (lyxstämplar)

skola vara att tillgå av följande slag, nämligen å 5, 10, 25 och

75 öre samt 1, 2, 5, 10, 15, 20, 50, 80, 100, 200, 500, 1,000 och 5,000

kronor.

När till avräkningsnota eller anmälningssedel erfordras stämpel

till större belopp, än en stämpel innehåller, skola två eller flera stämplar

begagnas. Där stämpelbeloppet utfaller i tal, varå stämpel ej finnes

eller vartill flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas,

skall begagnas stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast.

21 §.

Generalpoststyrelseu skall i enlighet med de närmare bestämmelser,

som general poststyrelsen äger utfärda, tillhandahålla stämplar av de

särskilda slag, som enligt 20 § skola vara att tillgå, ävensom blanketter

till avräkningsnotor.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 221 höft. (Nr 251.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.

Blanketter till anmälningssedlar och försäkringar, som i 6 § omförmälas,

skola tillhandahållas hos tullmyndighet.

Ett exemplar av denna förordning skall hållas tillgängligt för allheten

å varje stämpelförsäljningsställe.

22 §.

Beträffande uppbörd och redovisning för stämplarna skall i tilllämpliga

delar iakttagas vad som finnes föreskrivet i VI kap. av förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

övergångsbestämmelser.

Denna förordning träder i kraft under år 1919 å dag, som av

Konungen bestämmes.

Härvid skall emellertid iakttagas:

att stämpelplikt ej äger rum vid införsel av föremål, som förvärvats

före förordningens ikraftträdande; samt

att den, som vid tiden för förordningens ikraftträdande driver

handel med föremål, som i förordningen avses, inom en månad därefter

skall därom göra sådan anmälan, som i 11 § stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 251.

tl

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER.

Statsråden: Petersson,

Sciiotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna.

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

Vid anmälan för Kungl. Maj:t den 9 sistlidne januari av de delar

av statsregleringen vid nu pågående riksdag, som berörde beräkningen

av statsverkets tillgångar för de behov, vilka vid sagda statsreglering

borde fyllas, framhöll jag, att vissa frågor om stämpelbeskattningens

utsträckande till nya områden vore under utredning. I anslutning

härtill anser jag mig nu böra ifrågasätta beskattning av vissa förvärv

av följande lyxvaror, nämligen äkta pärlor, så kallade ädla och

halvädla stenar, guld-, silver- och platinaarbeten med eller utan infattade

dylika pärlor och stenar samt andra arbeten, däri sådana pärlor och

stenar äro infattade.

Det. slags lyx, varom här är fråga, har under år 1917 i viss

utsträckning gjorts till föremål för särskild beskattning i våra grannländer

Danmark och Norge.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Danmark.

Norge.

Huvudgrunderna

för den

ifrågasätta

lagstiftningen.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 251.

1 Danmark skall viss stämpelavgift utgöras vid försäljning av ädla

stenar och pärlor, föremål, vara sådana äro aubragta, samt smycken av

ädla metaller. Avgiften utgår vid yrkesmässig försäljning, som

icke äger rum till personer eller bolag, vilka driva handel med eller

tillverka dylika varor. För avgiftsskyldighet förutsäites, att försäljningspriset

överstiger 300 kronor. Håller sig nämnda pris mellan

300 och 350 kronor, utgår avgiften med 10 kronor. År priset högre,

erlägges ytterligare 5 kronor för varje påbörjat belopp av 50 kronor.

Efter samma regler skall stämpelavgift utgöras vid införsel till riket av

utomlands inköpt vara av angivna slag.

I Norge skall efter enahanda grunder som i Danmark stämpelafgift

erläggas vid yrkesmässig försäljning i detalj av ädla stenar och

pärlor samt smycken av ädla metaller ävensom vid införsel till riket av

sådana varor, såvida de icke äro avsedda för dylik försäljning inom

landet.

Såsom i det föregående antytts, är den ifrågasatta beskattningen

avsedd att träffa lyxkonsumtionen. Gränsen mellan lyxartiklar och verkliga

förn öden lietsartiklar är svår att uppdraga. Lyxbegreppet växlar

ju i viss män efter vederbörandes ekonomiska Blädning. Emellertid

låter det sig naturligen icke göra att differentiera en lyxbeskattning

efter subjektiva förhållanden hos konsumenterna. I stället lärer man

vara nödsakad att hålla sig till vad som objektivt sett är att betrakta

såsom lyx. Ur denna synpunkt torde här ovan av mig förut angivna

föremål te sig såsom sådana lyxartiklar, vilkas förvärvande bör förutsätta

en skattekraft, som kan utnyttjas.

I sakens natur ligger, att en beskattning utav förvärv av dylika

föremål icke kan ifrågakomma, med mindre desamma representera ett

visst högre värde. Var gränsen härvid skall sättas, kan ju vara föremål

för olika meningar. För egen del vill jag föreslå, att lyxskatt

icke skall utgöras, där föremålets eller, där fråga är om flera föremål,

dessas sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor.

Ehuru den skatt, som här avses, torde hava sin så gott som

enda betydelse, då sådana föremål, varom här är fråga, förvärvas genom

köp, synes mig beskattningen icke böra begränsas till dessa förvärv, utan

anser jag densamma jämväl böra omfatta förvärv genom byte. I annat

fall skulle det nämligen kunna befaras, att försök gjordes att på denna

väg undandraga sig skattskyldighetens fullgörande. Vidare torde mot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lö

Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.

svarande beskattning böra äga rum beträffande föremål, som genom

något av ovannämnda fång förvärvats i utlandet och hit införas.

Vad angår formen för den ifrågasatta skattens utgörande, synes

mig lämpligt att, i likhet med vad fallet är i Danmark och Norge,

uttaga skatten såsom en särskild stämpelavgift. I fråga om det närmare

anordnandet av denna torde förordningen den 6 november 1908

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper i

tillämpliga delar kunna tjäna såsom förebild.

Jag har inom finansdepartementet låtit upprätta ett förslag till

förordning i ämnet enligt ovan angivna huvudgrunder.

Över berörda förslag hava yttranden inhämtats från kommerskollegium,

statskontoret, generalpoststyn Isen och generaltullstyrelsen.

Av nämnda myndigheter har general post styrelsen icke haft något

att erinra mot det remitterade förslaget, medan de Övriga i olika avseenden

framställt anmärkningar, vilka delvis föranlett ändringar i nämnda

förslag och för vilka jag närmare skall redogöra i samband med den

behandling av förslagets detaljer, vartill jag nu övergår.

I I kap. angivas de allmänna grunderna för stämpelavgiftens

utgörande.

Ovan är sagt, vilka särskilda slag av föremål som med förslaget

avses, och uppräknas desamma i 1 mom. av 1 §. Med tanke på vissa

ädelstenars användning för vetenskapliga och praktiska ändamål gjordes

i 2 mom. av samma paragraf i det remitterade förslaget undantag för

sådana stenar, avsedda att omed< dbart tjäna angivna ändamål. I anledning

av erinran från kommerskollegii sida därom, att det även flin

nes så kallade halvädelstenar, såsom till exempel korund (smärgel), granat

och agat, vilka i ej ringa utsträckning användes inom industrien,

har förslaget undergått en med hänsyn härtill erforderlig komplettering.

Uti 2 mom. av 1 § stadgas vidare, beträffande guld-, silver- och platinaarbeten,

att sådana arbeten, i den mån de på grund av sin ringa

finhalt eller sitt ändamål icke äro underkastade de rörande kontroll å

dylika arbeten eljest gällande föreskrifter, icke heller inbegripas bland

de med förslaget avsedda lyxvaror. Härvid är att märka, att i fråga

om platinaarbeten någon kontroll hittills icke funnits stadgad, men att

mynt- och justerings verket föreslagit utfärdande av följande bestämmelser

i ämnet:

Infordrade

yttranden

Förslagets

detaljer.

I kap.

För''mål för

beskattningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 251.

Härigenom förordnas:

att lör tillverkning, import och försäljning av platinaarbeten skall gälla vad

i avseende å tillverkning, import och försäljning av guld- och silverarbeten finnes

föreskrivet såväl i förordningen angående kontroll å guld- och silverarbeten den 18

oktober 1912 (nr 366), den 3 november 1916 (nr 541) och den 29 november 1918

(nr 942) som ock i ordningsstadgan för tillverkning av guld- och silverarbeten den

18 oktober 1912 (nr 367).

Härvid galle beträffande platinaarbeten:

att med platina irbeie förstås sådant arbete, som är förfärdigat av en metallegering,

som innehåller minst 500 tusendelar platina;

att platinaarbete icke får i riket tillverkas av en metallegering, som innehåller

lägre fin hal t än 950 tusendelar platina;

att inom riket tillverkat platinaarbete skall, då dess vikt uppgår till 1 gram

eller därutöver, förses med kontrollstämpel;

att kontrollstämpeln för platinaarbeten skall utgöras av tre kronor i hjärtformig

sköld för inhemska och i oval sköld för utländska arbeten med ett efterföljande

P;

att kontrollavgiften för platinaarbeten skall erläggas med 1 öre för varje

fullt decigram av sammanlagda vikten av de kontrollstämplade arbetena samt

att för varje utförd probering å till riket införda platinaarbeten skall importören

erlägga extra proberingsavgift med 1 krona 60 öre.

Nämnda förslag har varit utställt till yttrande av vederbörande

myndigheter; och torde jag senare få återkomma till frågan om utfärdande

av föreskrifter i ämnet.

Slutligen hava jämväl mynt, medaljer och ordenstecken undantagits

från den föreslagna beska!tningen.

Mot förslagets omfattning i nu berörda hänseende har kommerskollegium,

utöver vad ovan antytts, gjort i huvudsak följande erinran: Kollegium

ansåge det kunna starkt ifrågasättas, om arbeten av silver rätteligen kunde

och borde under alla förhållanden betraktas såsom lyxvaror. Som bekant

hade silver en stor användning för tillverkning av en mängd nödvändiga

eller nyttiga artiklar, såsom skedar, gafflar, kaffeserviser, klockor

m. m. Åven personer med jämförelsevis blygsamma förmögenhetsvillkor

torde ofta för vardagligt bruk förvärva sådana arbeten av silver,

vilka enligt allmänna föreställningssättet icke till följd av materialets

beskaffenhet hade karaktär av lyxvaror. Det förefölle kollegium ej tillrådligt

att genom beskattning av sådana förvärv motverka hågen för

och försvåra anskaffandet för ett hushåll eller för personligt bruk av

sådana mera gedigna och, tack vare sin varaktighet, i längden måhända

ej dyrare artiklar. Ehuru sådana artiklar ej utan stor uttänjning av

begreppet överflödsvaror kunde såsom sådana betecknas, skulle de dock

som konsekvens av beskattningen mera än hittills komma att förbe
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''preposition Nr 251.

hållas mera burgna personer. En omständighet, som härvid förtjänade

att ej alldeles lämnas ur räkningen, vnre ock, att den ifrågasätta avgiftsskyldigheten

skulle i sin man bidraga att öka användningen av

schablonmässiga fabriksalster på elt område, sura förr varit förbehållet

hantverket. Kollegium vore för sin del böjt att anse, att en utveckling

i motsatt riktning förtjänade stöd från statsmakternas sida. Kollegium

hade härvid ingalunda förbisett, att arbeten av silver ofta måste anses

såsom lyxvaror, samt att gränsen mellan dessa och nyttighetsvaran ej

sällan vore svår att uppdraga. Kollegium hade emellertid ansett anförda

synpunkter böra tagas i betraktande vid frågans bedömande.

Jag är för min del ense med kommerskollegium därom, att silverarbeten

icke alltid kunna anses såsom lika typiska lyxartiklar som övriga

med förslaget avsedda föremål. Om emellertid, på sätt jag ovan förordat,

frågan bedömes ur objektiv synpunkt, lära övervägande skäl tala för att i

princip fasthålla vid förslaget i denna del. För övrigt är ju, såsom förut

nämnts, den föreslagna avgiften ämnad att utgå allenast i fall och till den del,

värdet av det överlåtna eller införda överstiger 100 kronor. Dock synes

den jämkning i det remitterade förslaget lämpligen kunna vidtagas, att

skatteprocenten något sänkes i fråga om den del av föremåls värde, som

ej överstiger ett visst belopp, förslagsvis 300 kronor. Genom eu sådan

anordning synes man kunna, med vidhållande av förslagets enligt min

uppfattning riktiga principer, i avseväid grad beakta de synpunkter,

som kommerskollegium framhållit.

I det föregående är påpekat, att stämpelavgift enligt förslaget

skall utgöras, bland annat, vid köp och byte av föremål av ovan omförmälda

slag.

Åven i detta hänseende ifrågasätter kommerskollegium viss begränsning

av en blivande författnings tillämplighetsområde, i det att

kollegium förordar, att därunder endast måtte inbegripas yrkesmässig

handel. Till stöd härför anför kollegium huvudsakligen följande: Det

syntes kollegium uppenbart, att stämpelbeläggningens behöriga fullgörande

ej kunde kontrolleras vid transaktioner mellan två enskilda

kontrahenter, av vilka varken överlåtaren eller den, till vilken överlåtelsen

skedde, vore underkastad den näringsidkare enligt förslaget

åliggande anmälningsskyldighet. Till belysning härav kunde erinras

om det kända förhållandet, att vid överlåtelse av fondpapper utom fondbörsen

det allmänt torde förekomma, att stämpelbeläggning underlätes.

Det syntes kollegium ej tilltalaude att stadga en med åtskilliga formaliteter

förenad ny avgiftsskyldighet, som i antydda del uudaudroge sig

Överlåtelser,

där ska t skall

utgå.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Skatteproven
ten.

16 Kungl, Maj:ts proposition Nr 251.

all verksam kontroll och därför lätteligen ui''artade att bliva en död

bokstav. De hos oss på senare tid allt mera hörda invändningarna mot

införlivande med vårt rättssystem av ineffektiva lagstil ningskomplex,

som därtill ej alltid uppbures av den allmänna rättsåskåduin^en, torde

rikta sig ej minst mot sådan lagstiftning på beskattningsområdet, där

frestelsen till underlåtenhet eller kringgående givetvis starkt framträdde.

Jag förbiser ingalunda svårigheterna att utöva kontroll över stämpelavgiftens

behöriga utgörande i de av kommerskollegium åsyftade

fall. Hänsynen till den yrkesmässiga handeln med sådana föremål, varom

här är fråga, synes mig emellertid kräva förslagets genomförande i oförminskad

omfattning. Det torde för övrigt böra framhållas, att den icke

yrkesmässiga försäljningen av nu ifrågavarande föremål säkerligen är

av förhållandevis ringa omfattning.

Ehuru, enligt vad jag ovan anfört, ifrågavarande avgift såsom

regel jämväl bör utgöras vid byte, äga de till stöd härför åberopade

skäl uppenbarligen icke giltighet beträffande bytesaffärer, vid vilka föremål

av här avsedda slag gå i byte mot varandra. Dock är härvid att

iakttaga, att, där någondera kontrahenten betingar sig mellangift i en

eller annan form, denna måste anses såsom uttryck för det lyxvärde,

varmed den andre kontrahenten riktar sig, och fördenskull, i mån som

densamma i värde överstiger 100 kronor, beskattas efter den allmänna

regeln. Ett stadgande av angivna innehåll har upptagits i 1 mom.

av 1 §.

3 mom. • av samma paragraf likställer med avseende å stämpelplikten

beställning med köp och byte. För de fall, där tillverkaren

består materialet, kan måhända en uttrycklig bestämmelse härom synas

överflödig. Av praktiska skäl hava emellertid jämväl förstnämnda fall

inneslutits i förevarande stadgande.

1 fråga om den föreslagna stämpelavgiftens storlek, 20 procent av

det belopp, varmed det överlåtnas eller infördas värde överstiger 100

kronor, tiar icke någon anmärkning framställts i dé avgivna yttrandena.

Emellertid har jag, såsom förut nämnts, ansett mig böra föreslå den

jämkning, att skatten för den del av föremåls värde, som ligger mellan

100 och 300 kronor, utgår efter allenast 10 procent.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.

Uti 4 mom. av 1 § angives, huru värdet å föremål, som med “{e£r

förslaget åsyftas, i och för stämpelavgiftens beräknande skall bestäm- beräknande.

mas. När härvid, bland annat, beträffande införsel stadgas, att värdet

ej må upptagas till lägre belopp än det, vartill detsamma vid tiden fÖl

införseln kan skattas inom riket, avses härmed, att vid. värdesättningen

hänsyn skall tagas till de utgifter, varmed införseln varit förenad, såsom

tull, fraktkostnad o. d.

I detta sammanhang vill jag nämua, att statskontoret i sitt yttrande

fäster uppmärksamheten därpå, att förslagets bestämmelse rörande

normen för stämpelavgiftens utgörande måhända torde kunna lämna

möjlighet till kringgående därigenom, att ett föremål, sammansatt, av

flera olika delar, vardera i värde understigande 100 kronor, men tillsammans

representerande ett högre värde än 100 kronor, skulle kunna

säljas eller bytas på sådant sätt, att varje del bleve föremål för särskilt

köp- eller bytesavtal.

Något medel att i lagstiftningsväg råda bot för det sålunda befarade

missförhållandet har icke av nämnda ämbetsverk anvisats och

synes mig icke heller vara till finnandes. Att vederbörande emellertid

genom att förfara på antytt sätt kunna ådraga sig ansvar enligt

bestämmelserna i förslaget, ligger i öppen dag.

Från den i 1 § 1 mom. uttryckta regeln angående stäinpelavgiftens

utgörande stadgas i 2 § åtskilliga utav avgiftens natur betingade görande.

undantag. Först och främst frikallas kronan och muséer från avgiftsskyldighet.

Bestämmelsen härom förekom icke i det remitterade förslaget,

utan har senare av mig tillagts. Vidare medgives liknande frihet beträffande

förvärv och intörsel i och för åter försälj ning. Så långt lårei

ifrågavarande stadgande icke giva anledning till någon tvekan. Annoilunda

kan det måhända ställa sig med avseende å övriga däri upptagna

fall. Med hänsyn därtill, att en resande, som tillfälligtvis besöker landet

samt därvid för begagnande under resan eller under vistelsen härstädes

medför föremål av ifrågavarande slag, icke rimligen bör för samma föremål

erlägga lyxskatt, har upptagits ett stadgande, att vid införsel stämpelavgift

icke behöver utgöras, då fråga är om föremål, som är avsett att äter från

riket utföras. Mot detta stadgande kan, icke utan ett visst fog, anmärkas, att

detsamma lämnar möjlighet till missbruk. Andra utvägar, syftande till det

med stadgandet avsedda mål, hava också varit under övervägande.

Sålunda skulle det ju kunna tänkas att låta den resande i tullen deponera

avgiften i och för restitution vid aterresan eller att ställa säkerhet

för avgiftens utgörande eller slutligen att låta själva föremålet dopoBihany

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 221 höft. (Nr 251.) o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

11 kap.

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 251.

neras i tullen. Då emellertid samtliga dessa utvägar befunnits alltför

omständliga och betungande såväl för de resande som för tullmyndigheterna,

hava desamma måst lämnas ur räkningen. I stället har det

gällt att utfinna något medel att förebygga missbruk av den nu föreslagna

undantagsbestämmelsen. I sådant syfte tjänar den även för andra

tall avsedda föreskriften i 6 §, att den, som till riket inför föremål,

varom här är fråga, är skyldig att, när tullmyndighet finner anledning

sådant påfordra, avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete angående

förefintligheten av något förhållande, som enligt förordningen kan

föranleda befrielse från erläggande av stämpelavgift. Genom berörda

föreskrift och de i anslutning till densamma meddelade ansvarsbestämmelserna

skapas åtminstone i någon mån garanti för att vederbörande

icke under skydd av ifrågavarande undantagsbestämmelse söka undandraga

sig stämpelpliktens fullgörande.

Nu berörda svaghet vidlåder jämväl den i förevarande paragraf

lämnade föreskriften, att vid införsel frihet från erläggande av stämpelavgift

äger rum, då den, för vars räkning föremålet införes, innehaft

detsamma minst sex månader. En dylik föreskrift måste icke desto

mindre anses nödvändig för sådana fall, då föremål av här ifrågavarande

slag medföras vid inflyttning till riket.

Generaltullstyrelsen ifrågasätter i sitt utlåtande såsom ytterligare

grund till befrielse från stämpelavgiften det förhållande, att innehavaren

tidigare för samma föremål erlagt stämpelavgift här i riket.

En bestämmelse av omförmälda innehåll synes näppeligen befogad

för andra fall än möjligen vid förnyat införande till riket av

ett och samma föremål. Med hänsyn till den begränsning, skyldigheten

att vid införsel utgöra stämpelavgift redan enligt förslaget är

underkastad, torde emellertid icke ens för antydda fall en dylik bestämmelse

kunna anses av behovet påkallad, dag finner mig därför

sakna anledning tillstyrka förslagets kompletterande i angivna riktning.

II kap. i förslaget innehåller föreskrifter rörande de handlingar,

som för tillämpningen av bestämmelserna i I kap. synas erforderliga.

I sådant avseende är i 3 § stadgat, att vid överlåtelse genom köp eller

byte eller vid införsel av utomlands på sådant sätt förvärvade föremål av

här avsedda slag skall, där det överlåtnas eller infördas värde överstiger

100 kronor, upprättas i förra fallet avräkningsnota och i senare

fallet anmälningssedel. Medan avräkningsnota under angivna förutsättning

alltid skall upprättas, behöver anmälningssedel icke upprättas i de

fall, då enligt 2 § 2 b) och c) stämpel plikt icke föreligger. Ehuru

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj;ts proposition Nr 251.

det för vinnande av nödig kontroll rörande förordningens eiteilevnad

skulle vara önskvärt, att skyldigheten att upprätta anmälningssedel icke

underkastades den begränsning, som nu sagts, skulle likväl tillämpningen

av ifrågavarande bestämmelser därigenom bliva alltför tidsödande och

störande såväl för resande, vilka anlända till riket, ''som för tullmyndigheterna.

Det remitterade förslaget upptog ej heller någon skyldighet

att i fall, varom i 2 § 2 a) sägs, avlämna anmälningssedel. . Då

emellertid vid försäljning till någon i och för hans rörelse av ifrågavarande

slags föremål ansetts böra föreskrivas skyldighet att upprätta

avräkningsnota, synes motsvarande regel böra gälla, då återförsäljare importerar

dylika föremål.

I detta sammanhang torde det vara på sin plats att erinra om det

redan förut berörda stadgandet i 6 §, vilket är att betrakta såsom supplement

till bestämmelsen i andra stycket av 3 § och har avseende å alla

de fall, där tullmyndighet linner anledning söka bekräftelse på förhandenvaron

av förhållande, som enligt förordningen frikaliar från erläggandet

av stämpelavgift. I det remitterade förslaget hade ifrågavarande paragraf

följande lydelse:

Den, vilken inför föremål, som i denna förordning avses, vare, när tullmyndighet

finner anledning sådant påfordra, skyldig avgiva skriftlig försäkran på heder

och samvete därom, att samma föremål icke förvärvats genom köp eller byte i utlandet

eller att något av de fall, som i 2 § 2) upptagas, är för handen.

Generaltullstyrelsen framhöll emellertid i sitt yttrande, att den i

paragrafen omförmälda försäkran syntes böra omfatta jämväl det fall,

att auspråk på befrielse från avgiltsskyldighet grundades därå, att infört

föremåls värde icke överstege 100 kronor. Med hänsyn härtill ville det

synas styrelsen lämpligt, att paragrafen hölles i mera allmänna ordalag,

och att i formuläret till sådan försäkran närmare angåves alla de grunder,

vilka kunde föranleda dylik befrielse, varvid den eller de grunder,

som i det föreliggande fallet "icke vore tillämpliga, kunde vid ifyllandet

av blanketten överkorsas.

Med anledning av vad sålunda förekommit har ifrågavarande paragraf

i nära överensstämmelse med av generaltullstyrelsen framställt förslag

erhållit sin nuvarande avfattning.

4 och 5 §§ i förslaget upptaga närmare bestämmelser rörande

avräkningsnota och anmälningssedel.

4 § hade i det remitterade förslaget följande lydelse:

l mom. Avräkningsnota skall upprättas samma dag, som köp- eller bytesavtalet

avslutas, samt upptaga kontrahenternas namn och bostad, ort och dag för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung1. Maj:ts proposition Nr 251.

avtalets avslutande, föremålet eller föremålen för avtalet och värdet å samma föremål

ävensom, där fråga är om överlåtelse, varom i 2 § 1) sägs, anteckning härom.

2 mom. Skyldigheten att upprätta avräkningsnota åligger överlåtaren.

Där någon, utan att själv uppträda som kontrahent, förmedlat avtalet, åligger

det denne att upprätta. avräkningsnotan, som därvid skall upptaga, utom kontrahenternas,

jämväl förmedlarens namn.

\ id försäljning å exekutiv auktion anses auktionsförrättare!! såsom förmedlare.

Avräkningsnota behöver icke vara underskriven.

Då det åligger överlåtaren att upprätta avräkningsnota, skall det ena exemplaret

av notan stanna i förvar hos honom och det andra sist å tredje dagen, efter

det avtalet kommit till stånd, avsändas till den, till vilken överlåtelsen skett. Är

avtalet åter slutet genom förmedlare, skall denne inom nämnda tid avsända båda

exemplaren, ett till vardera kontrahenten.

Beträffande denna paragraf bär generaltullstyrelsen anmärkt följande:

Enligt tullstadgan skulle i åtskilliga fall inkommet gods genom

vederbörande tullmyndighets försorg säljas å offentlig auktion. Sådana

fall vore: a) då godset av ägaren överlåtits eller hemfallit till kronan,

b) då godset såsom olovligen infört dömts förbrutet och c) då ägaren

försummat att fullgöra någon honom enligt tullstadgan åliggande skyldighet.

Förslaget saknade bestämmelser om förfarandet i dessa fäll.

Det torde emellertid kunna anses uppenbart, att förfarandet med avräkningsnota

skulle inträda och stämpelavgift i enlighet med förslagets bestämmelser

erläggas av köparen. Mera tvivelaktigt syntes vara, huruvida

tullförvaltningen, som verkställde försäljningen, vore att anse såsom

överlatare eller såsom förmedlare enligt 4 § i förslaget. I fall. då

köpeskillingen för godset, helt eller delvis, skulle tillfalla kronan (fallen

a) och b)), syntes tullförvaltningen, som ju vore kronans representant,

höra betraktas såsom överlatare; i fallet c) däremot, då köpeskillingen,

efter avdrag av tullavgiften m. m., skulle inom viss preskriptionstid

tillhandahållas varuägaren men därefter tillfalla kronan, kunde det måhända

anses närmast till hands liggande att betrakta tullförvaltningen

såsom förmedlare i förslagets mening. Någon verklig olägenhet av att

även i detta fall betrakta tullförvaltningen såsom överlåtare torde dock

icke kunna påvisas, varför styrelsen för enkelhetens och likformighetens

skull för sin del ansåge, att så borde ske. Ehuru de fall, då försälj - ning å tullauktion av föremål, som i förslaget avsåges, kunde komma i

fråga, torde bliva föga talrika, ansåge sig styrelsen dock böra ifrågasätta,

huruvida icke bestämmelser i ovan antydd riktning borde intagas

i en blivande förordning, förslagsvis i form av ett nytt moment i 4 §

av följande lydelse:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.

I fall, då jämlikt bestämmelse i tullstadgan föremål, som i denna förordning

avses, skall genom tullförvaltnings försorg säljas å offentlig auktion, skall vad i förordningen

stadgas rörande avräkningsnota och erläggande av stämpelavgift äga

tillämpning, varvid tullförvaltningen anses såsom överlåtare.

Vid bifall härtill torde, anförde styrelsen vidare, orden »exekutiv

auktion» i tredje stycket av 4 § 2 mom. böra ersättas med orden »annan

auktion än tullauktion, varom i 3 mom. sägs».

Att försäljning vid tullauktion, som ovan omförmälts, med avseende

å avräkningsnotas upprättande och stämpelavgiftens utgörande är underkastad

samma regler som de för överlåtelse genom köp i allmänhet uti

förslaget stadgade är uppenbart. Något särskilt stadgande härom synes

därför icke böra ifrågakomma. Däremot finner jag vad styrelsen anfört

tala för en komplettering av 4 § 2 mom. i den riktning, att vederbörande

tullförvaltning förklaras vara att vid försäljning å nyssnämnda slags

auktion anse såsom överlåtare. En bestämmelse av detta innehåll har

inskjutits såsom ett andra stycke i sagda moment. Uti motsvarande

stadgande rörande försäljning å exekutiv auktion har åter ingen ändringägt

rum. Vad generaltullstyrelsen i sådant hänseende föreslagit skulle

nämligen leda därtill, att förrättare av frivilliga auktioner komme att

intaga eu annan ställning än försäljningskommissionärer i allmänhet.

Dessa torde nämligen böra betraktas såsom överlåtare. Så var ock

fallet enligt det remitterade förslaget, fastän detsamma icke innehöll

något uttryckligt stadgande härom. För tydlighetens skull har nu

första stycket av 2 mom. kompletterats med ett sådant stadgande.

Uti 5 § av det remitterade förslaget föreskrevs, att skyldigheten

att upprätta anmälningssedel skulle åligga den, för vars räkning införseln

skedde, eller, därest införseln ombesörjdes av annan, denne, för vilket

senare fall anmälningssedeln jämväl skulle upptaga ombudets namn och

hemvist.

I betraktande av, bland annat, att den viktigaste av anmälningssedelns

uppgifter, den om värdet, givetvis kunde med större tillförlitlighet

lämnas av varuägaren själv än exempelvis av en speditör, har generaltullstyrelsen

förklarat sig anse anledning icke föreligga att ålägga annan

än varuägaren skyldighet att upprätta anmälningssedel, i följd varav

det icke heller syntes nödvändigt att i densamma intaga uppgift å tilläventyrs

för införseln anlitat ombud.

På grund av vad sålunda anförts hava åsyftade föreskrifter fatt

utgå.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

III kap.

IV kap.

V kap.

VI kap.

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 251.

Enligt 7 § i förslaget fastställer Kungl. Magt blanketter till de olika

slag av handlingar, som det enligt bestämmelserna i förevarande kapitel

kan ifrågakomma att upprätta.

Förslagets III kap. avhandlar huvudsakligen sättet för stämpelavgiftens

utgörande, varvid 8 § upptager för stämpelbeläggningen utav

avräkningsnota och anmäluingssedel gemensamma bestämmelser samt 9

§ innehåller särskilt för avräkningsnotas och 10 § särskilt för anmälningssedeis

stämpelbeläggning erforderliga stadganden. Ehuru ansvaret

för avräkningsnotas förseende med föreskriven stämpel av praktiska skäl

såsom regel ansetts böra läggas å överlåtaren, ligger det i sakens natur,

att denne icke utan särskilt åtagande bör slutligen vidkännas stämpelavgiften.

Måhända kan det synas onödigt att, såsom i 3 mom. av 9

§ skett, uttryckligen angiva detta. Emellertid har berörda stadgande

jämväl till uppgift att tydliggöra, att vid fastställandet av det värde,

efter vilket stämpelavgiften skall utgöras, hänsyn icke skall tagas till

avgiften själv.

IV kap. upptager erforderliga kontrollföreskrifter, vilka icke torde

tarva någon närmare motivering. Kostnaden för kontrollen torde kunna

bestridas ur det under riksstatens sjunde huvudtitel uppförda förslagsanslaget

till stämpelkostnader.

V kap. innehåller bestämmelser om ansvar för förseelser mot förordningen

.

Med anledning av vad statskontoret i sitt yttrande anfört anser

jag mig böra fästa uppmärksamheten därpå, att enligt 15 § straffas alla

förseelser, som ej omförmälas i 14 § och ej hemfalla under allmän

strafflag, sålunda även tillsyningsmans åsidosättande av honom åliggande

tystnadsplikt samt enskild persons försummelse att makulera stämpel.

Då det remitterade förslaget icke innehöll någon bestämmelse för

det fall, att vid införsel anmälningssedel väl avlämnades, men föreskriven

stämpelavgift därvid ej erlades, har jag låtit i en ny, med nr 16

betecknad paragraf inrycka eu bestämmelse, att avgiften i sådant fall

får genast utmätningsbevis,uttagas.

VI kap., som handlar om stämplarna och deras tillhandahållande

m. m., har icke föranlett någon erinran från de hörda myndigheternas

sida och torde icke heller erfordra något särskilt yttrande av mig.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 251.

Enligt det remitterade förslaget skulle de föreslagna bestämmelserna

tråda i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad

uppgift, av trycket utkommit i svensk författningssamling. Då

emellertid generaltullstyrelsen framhållit, hurusom det, med hänsyn till

stadgandena i 20 § angående tillhandahållande av stämplar m. m., icke

torde vara möjligt tillämpa förordningen förrän en icke alltför kort tid

efter dess utfärdande, har jag ansett mig böra föreslå, att Konungen

bestämmer tiden för ikraftträdandet. I anslutning härtill har en i det

remitterade förslaget upptagen bestämmelse därom, att vad i andra

stycket av 11 § föreskreves icke skulle lända till efterrättelse, förrän

två månader förflutit efter förordningens ikraftträdande, såsom obehövlig

uteslutits.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet

med vad han sålunda anfört upprättat förslag till förordning om

utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, lyte eller införsel

till riket av pärlor med flera lyxvaror, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen

att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall;, och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll

utvisar.

Övcrgångs
bestämmel
serna.

Ur protokollet:

Birger Looström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:357 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, by s. 7 i texten
  2. BevU 1919:65 Memorial, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning av vissa ärenden anlitade biträden. s. 2 i texten
  3. BevU 1919:58 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 46 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning o s. 3 i texten