Med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med derå lyxvaror
1919-03-11 · 23 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:251, Med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med derå lyxvaror
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. MajM proposition Nr 251.
I
Nr 251.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa
fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med
derå lyxvaror; given Stockholms slott den 11 mars 1919.
Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärendeu för denna dag vill Knngl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om utgörande även
särskild stämpelavgift i vissa fäll vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor med flera lyxvaror.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
k\ V. Thorsson
bihang tilI riksdagens protokoll 1219. 1 samt. 221 käft. (Nr 251)
I
Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.
2
Förslag
till
förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp,
byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.
I kap. Allmänna grunder för stämpelavgiftens utgörande.
1 §•
1 mom, Vid köp eller byte av äkta pärlor samt så kallade ädla
och halvädla stenar, av guld-, silver- och platinaarbeten med eller utan
infattade dylika pärlor och stenar samt av andra arbeten, däri sådana
pärlor och stenar äro infuttade, ävensom vid införsel hit till riket av
utomlands genom köp eller byte förvärvade föremål av angivna slaoskall,
med undantag för de fall, varom i 2 § förmäles, utgöras eu särskild
stämpelavgift med 10 procent av det belopp, varmed föremålets
eller föremålens sammanlagda värde överstiger 1()0 kronor, och med
ytterligare 10 procent av det belopp, varmed sagda värde överstiger 300
kronor; dock att där föremål, som nu nämnts, gå i byte mot varandra,
stämpelavgift skall utgöras endast för det belopp, varmed det övriga vederlag,
som må hava betingats vid bytet, överstiger nämnda gränsvärden.
2 mom. Denna förordning äger icke tillämpning i fråga om
a) ädla och halvädla stenar, som äro avsedda att omedelbart tjäna
vetenskapligt, industriellt eller annat liknande ändamål,
.b) guld-, silver- och platinaarbeten, vilka, därest de tillverkas
här i riket, ej äro underkastade de rörande kontroll å dylika arbeien
gällande föreskrifter, samt
c) mynt, medaljer och ordensdekorationer.
3 mom. Såsom köp eller byte anses i denna förordning jämväl
avtal, varigenom man av annan betingar sig, att han skall mot vederlag
något förfärdiga, vare sig han skall bestå ämnet därtill eller icke.
4 mom. Värdet av föremål, som i denna förordning avses, skall
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.
vid köp anses motsvara köpeskillingen och må vid byte eller införsel ej
upptagas till lägre belopp än det, vartill föremålets värde inom riket
vid samma tidpunkt kan skattas.
2 §.
Från stämpelavgift enligt denna förordning äro kronan och muséer
befriade.
Frihet från erläggande av stämpelavgift äger jämväl rum:
1) vid överlåtelse, då den, som med här avsedda föremål driver
sådan rörelse, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker, i
och för sin rörelse förvärvar dylikt föremål; samt
2) vid införsel,
a) då densamma företages av näringsidkare, varom under 1) sägs,
i och för rörelsen,
b) då fråga är om föremål, som är avsett att åter från riket utföras,
och
c) då den, för vars räkning införseln äger rum, innehaft föremålet
minst sex månader.
11 kap. Om avräkningsnota och anmälning ssedel m. m.
3 §•
Vid överlåtelse genom köp eller byte av ett eller flera föremål,
som i denna förordning avses, skall, där det överlåtnas värde överstiger
100 kronor, upprättas avräkningsnota i två exemplar.
Vid införsel av ett eller flera utomlands genom köp eller byte
förvärvade föremål av beskaffenhet och värde, som nu sagts, skall utom i
fall, då jämlikt 2 § 2 b) och c) stämpelavgift icke skall vid införseln erhiggas,
upprättas anmälningssedel i två exemplar.
4 §■
1 mom. Avräkuingsuota skall upprättas samma dag, som köpeeller
bytesavtalet avslutas, samt upptaga kontrahenternas namn och bostad,
ort och dag för avtalets avslutande, föremålet eller föremålen för
avtalet och värdet å samma föremål ävensom, där fråga är om överlåtelse,
varom i 2 § 1) sägs, anteckning härom.
2 mom. Skyldigheten att upprätta avräkningsnota åligger överlåtaren,
vare sig denne handlar för egen räkning eller såsom kommissionär.
4
Kungl. Maj:ts proposition Kr 251.
I fall, då jämlikt bestämmelse i tullstadgan föremål, som i denna
förordning avses, skall genom tullförvaltnings försorg säljas å offentlig
auktion, anses tullförvaltningen såsom överlåtare.
Där någon, utan att själv uppträda som kontrahent, förmedlat avtalet,
åligger det denne att upprätta avräkningsnotan, som därvid skall
upptaga, utom kontrahenternas, jämväl förmedlarens namn.
Vid försäljning å exekutiv auktion anses auktionsförrättaren såsom
förmedlare.
Avräkningsnota behöver icke vara underskriven.
Då det åligger överlåtaren att upprätta avräkningsnota, skall det
ena exemplaret av notan stanna i förvar hos honom och det andra sist
å tredje dagen, efter det avtalet kommit till stånd, avsändas till dt-n,
till vilken överlåtelsen skett. Är avtalet slutet genom förmedlare, skall
denne inom nämnda tid avsända båda exemplaren, ett till vardera
kontrahenten.
5 §■
1 mom. Anmälningssedel skall upptaga ort och dag för införseln,
föremålet eller föremålen för denna och värdet å samma föremål, den
persons namn och hemvist, för vilkens räkning införseln ägt rum, ävensom,
där fråga är om sådant fall, varom i 2 § 2 a) sägs, anteckning
därom.
2 mom. Skyldigheten att upprätta anmälningssedel åligger den,
för vars räkning införseln ägt rum.
3 mom. Uppgifter till anmälningssedel skola avgivas på heder
och samvete samt bestyrkas med vederbörandes namnunderskrift å ett
av exemplaren.
4 mom. Anmälningssedel skall tillika med föreskriven stämpelavgift
avlämnas till tullförvaltningen i införselorten,
a) när avsett föremål medlöres av resande, vid ankomsten hit till
riket, och
b) eljest inom en vecka efter föremålets mottagande.
6 §•
Den, vilken vid införsel till riket av föremål, som i denna förordning
avses, gör anspråk på befrielse från skyldighet att avlämna anmälningssedel,
vare, när tullmyndighet finner anledning sådant påfordra,
skyldig avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete rörande före
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 251. 5
tintligheten av förhållande, som enligt förordningen föranleder dylik
befrielse.
7 §•
Formulär till avräkningsnotor och anmälningssedlar ävensom till
försäkringar, som i 6 § omlörmälas, fastställas av Kungl. Maj:t.
Ill kap. Om sättet för stämpelavgiftens utgörande m. m.
8 §•
Avräkniugsnota eller anmälningssedel skall i fall, där stämpelplikt
föreligger, förses med stämpel till det belopp, varmed stämpelavgifien
enligt ovan angivna grunder skall vid överlåtelsen eller införseln utgöras.
För stämpelbeläggningen skall användas dubbel beläggnings~tämpel.
De båda exemplaren utav avräkniug>notan eller anmälningssedeln
skola förses med var sin hälft av stämpeln, därvid iakttages, att den
med nr 1 märkta hälften anbringas, beträffande avräkningsnota, å det
exemplar av densamma, som skall förbliva i överlåtarens förvar, och, i
fråga om anmälningssedel, å det exemplar, som är försett med vederbörandes
namnuuderskrift.
Stämpeln fästes å avräkningsnota eller anmälningssedel med hela
den limmade sidan och skall av den, som verkställer stämpelbeläggniugen,
med angivande av datum, makuleras genom lämplig påteckning,
färg- eller svartstämpling.
^ §•
1 mom. Stämpelbeläggning utav avräkningsnota verkställes av
den, vilken det åligger att upprätta densamma.
2 mom. Försummar den, vilken har att upprätta avräkningsnota,
denna skyldighet, skall den, till vilken överlåtelsen skett, inom fjorton
dagar efter köpets eller bytets avslutande upprätta och till överlåtaren
avsända sådan nota, vederbörligen stämpel belagd.
Har avräkningsnota vid köpets eller bytets avslutande väl upprättats,
men icke belagts med föreskriven stämpel, åligger det den, till
vilken överlåtelsen skett, att inom ovannämnda tid förse notan med
felande stämpel samt därvid belägga det för honom tillgängliga exem
-
6 Kungl. Maj ts proposition Nr 251.
plaret med den med nr 1 märkta delen av stämpeln och en avskrift
av samma exemplar med den andra delen av samma stämpel; börande
denna avskrift omedelbart översändas till överlätaren.
Där förmedlare uuderlåtit att upprätta eller stämpelbelägga avräkningsnota,
och ej heller deri, ti 1 vilken överlåtelsen skett, inom stadgad
tid fullgjort vad honom i anledning därav ålegat, har överlåtaren att
inom fjorton dagar efter utgången av samma tid föranstalta om upprättande
och stämpelbeläggning utav avräkningsnota; och skall därvid
vad ovan stadgats äga motsvarande tillämpning.
3 mom. Stämpelavgiften skall, där ej annat avtalats, slutligen
vidkännas av den, till vilken överlåtelsen skett.
10 §.
Stämpelbeläggning av anmälningssedel verkställes av vederbörande
tullmyndighet; och skall det exemplar av anmäluingssedeln, varå den
med nr i märkta hälften av stämpeln anbragts, stanna i nämnda myndighets
törvar samt det andra exemplaret återställas till upprättaren.
Vid stämpelbeläggning av anmälningssedel må tullmyndigheten
pröva riktigheten av däri lämnade uppgbter samt äger för sådant ändamål
påfordra företeende av faktura, kvitterad räkning, efterkravsbevis
och liknande handlingar ävensom infordra erforderliga upplysningar.
Aro tullmyndighet och avgiftspliktig av olika mening angående
stämpelavgiftens beräknande, varde frågan därom genom tullmyndighetens
försorg hänskjuten till generaltulistyrelsens prövning.
Huruledes ändring må sökas i generaltulistyrelsens beslut, därom
stadgas i den för nämnda styrelse gällande instruktion.
IV kap. Kontrollföreskrifter
11 §•
Den, som i eller utan samband med annan rörelse eller näring
ämnar driva handel med föremal, som i denna förordning avses, vare
sig för egen räkning eller i kommission, skall därom, innan handeln
börjas, göra särskild anmälan, om handeln skall idkas i Sto< kholm, hos
överstäthållarämbetet och eljest hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen
skall drivas.
Då sådan näringsidkare utfärdar avräkningsnota, skall begagnas
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.
eu för ändamålet inrättad bok, vari blanketter till avräkningsnota äro
inliäftade och försedda med nummer i fortlöpande följd, varje blankett
genom perforering delad i två lika lydande, med samma nummer försedda
häbter.
Blanketibok med tillhörande exemplar av upprättade avräkningsnotor
ävensom vid köp eller bytesavtal bekomna avräkningsnotor skola
av den, vilken driver rörelse, varom ovan sägs, bevaras i två år.
12 §.
Tillsyn över efterlevnaden av de härovan givna föreskrifter tillkommer
överståthållarämbetet och länsstyrelserna.
Sådan tillsyn utövas genom särskilda tillsyningsmän, som utses
av överståthållarämbetet för rörelse, som drives inom Stockholm, och
eljest av vederbörande länsstyrelse. Nämnda tillsyningsmän äga uppbära
dels särskilt arvode, som på förslag av överståthållarämbetet eller
länsstyrelserna fastställes av Kungl. Maj:t, dels ock vid resor i och för
uppdragets fullgörande resekostnads- och traktamentsersättning enligt
tredje klassen i gällande resereglemente.
13 §.
Den, vilken med föremål, som i denna förordning avses, driver
sådan rörelse, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker,
är skyldig att, när helst så påfordras, för tilIsyningsmannen förete sina
blankettböcker samt andra handlingar och räkenskaper, såvitt de avse
nämnda rörelse.
Tredskas någon att fullgöra vad honom sålunda åligger, äge
överståthållarämbetet eller länsstyrelsen förelägga den tredskande vite
och till sådant vite fälla.
Tillsyningsman vare pliktig att, då annan tillsyningsman för fullgörande
av sin gransk ni ngsp likt äskar upplysning om visst angivet förhållande,
meddela vad han i sådant hänseende vid företagen granskning
inhämtat. Vad tillsyningsman sålunda eller vid fullgörande av
sin granskningsplikt inhämtat må tillsyningsman yppa allenast i fall,
då sådant erfordras för anmälan till åtal för förseelse mot denna förordning
eller ock för utredning vid domstol i mål av dylik beskaffenhet.
8
Kungl. Maj ds proposition Nr. 251
V kap. Ansvarsbestämmelser.
14 §.
Underlåter den, som enligt 4, 5, eller 9 §§ är pliktig upprätta
avräkningsnota eller avgiva anmälningssedel, att sådant fullgöra eller
att förse upprättad avräkningsnota med föreskriven stämpel, böte från
och med två till och med trettio gånger det felande stämpelbeloppet,
dock minst tio kronor. Åro omständigheterna synnerligen mildrande,
må straffet sänkas under vad nu angivits, dock att minsta bot i varje
fall vare tio kronor. Hade avräkningsnotan eller anmälningssedeln ej
skolat förses med stämpel, vare straffet böter, högst tvåhundra kronor.
Underlåter någon utan giltigt skäl att på anmaning av tullmyndighet
avgiva försäkran, som i 6 § sägs, straffes med böter från och *
med tio till och med tiotusen kronor.
Har någon i avräkningsnota, anmälningssedel eller försäkran, som
i 6 § omförmäles, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom
föranlett, att stämpelavgift icke blivit till behörigt belopp utgjord,
böte från och med fem till och med femtio gånger det stämpelbelopp,
som genom det oriktiga förfärandet undandragits, dock minst
tjugufem kronor.
15 §.
Bryter någon eljest mot vad i denna förordning finnes föreskrivet,
straffes med böter, högst femhundra kronor.
16 §.
Underlåter någon att vid anmälningssedel foga föreskriven stämpelavgift,
må beloppet genast utmätningsvis uttagas.
17 §.
Åtal för förspelse mot denna förordning anhänggiggöres av allmän
åklagare vid allmän domstol.
Förseelse mot bestämmelsen i 13 § tredje stycket sista punkten
må av allmän åklagare åtalas endast där målsägande angivit förseelsen
till åtal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds proposition Nr 251.
y
18 §.
Varder någon ställd under tilltal för det han icke fullgjort honom
åliggande skyldighet att upprätta eller stämpelbelägga avräkningsnota,
vare till fredande från avsvar pliktig förete avräkningsnota, där han
icke i annan ordning gitter förete bevisning därom, att han fullgjort vad
honom i berörda avseende ålegat.
19 §.
Av böter och viten, som utdömas enligt bestämmelserna i denna
förordning, tillfälle eu tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren
och återstoden kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av
åklagarens andel.
I händelse av bristande tillgång till böters eller vitens fulla gäldande
förvandlas de enligt allmän strafflag.
VI kap. Om stämplarna och deras tillhandahållande m. m.
20 §.
Stämplar för det i denna förordning avsedda ändamål (lyxstämplar)
skola vara att tillgå av följande slag, nämligen å 5, 10, 25 och
75 öre samt 1, 2, 5, 10, 15, 20, 50, 80, 100, 200, 500, 1,000 och 5,000
kronor.
När till avräkningsnota eller anmälningssedel erfordras stämpel
till större belopp, än en stämpel innehåller, skola två eller flera stämplar
begagnas. Där stämpelbeloppet utfaller i tal, varå stämpel ej finnes
eller vartill flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas,
skall begagnas stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast.
21 §.
Generalpoststyrelseu skall i enlighet med de närmare bestämmelser,
som general poststyrelsen äger utfärda, tillhandahålla stämplar av de
särskilda slag, som enligt 20 § skola vara att tillgå, ävensom blanketter
till avräkningsnotor.
Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 221 höft. (Nr 251.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.
Blanketter till anmälningssedlar och försäkringar, som i 6 § omförmälas,
skola tillhandahållas hos tullmyndighet.
Ett exemplar av denna förordning skall hållas tillgängligt för allheten
å varje stämpelförsäljningsställe.
22 §.
Beträffande uppbörd och redovisning för stämplarna skall i tilllämpliga
delar iakttagas vad som finnes föreskrivet i VI kap. av förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.
övergångsbestämmelser.
Denna förordning träder i kraft under år 1919 å dag, som av
Konungen bestämmes.
Härvid skall emellertid iakttagas:
att stämpelplikt ej äger rum vid införsel av föremål, som förvärvats
före förordningens ikraftträdande; samt
att den, som vid tiden för förordningens ikraftträdande driver
handel med föremål, som i förordningen avses, inom en månad därefter
skall därom göra sådan anmälan, som i 11 § stadgas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 251.
tl
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER.
Statsråden: Petersson,
Sciiotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna.
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:
Vid anmälan för Kungl. Maj:t den 9 sistlidne januari av de delar
av statsregleringen vid nu pågående riksdag, som berörde beräkningen
av statsverkets tillgångar för de behov, vilka vid sagda statsreglering
borde fyllas, framhöll jag, att vissa frågor om stämpelbeskattningens
utsträckande till nya områden vore under utredning. I anslutning
härtill anser jag mig nu böra ifrågasätta beskattning av vissa förvärv
av följande lyxvaror, nämligen äkta pärlor, så kallade ädla och
halvädla stenar, guld-, silver- och platinaarbeten med eller utan infattade
dylika pärlor och stenar samt andra arbeten, däri sådana pärlor och
stenar äro infattade.
Det. slags lyx, varom här är fråga, har under år 1917 i viss
utsträckning gjorts till föremål för särskild beskattning i våra grannländer
Danmark och Norge.
12
Danmark.
Norge.
Huvudgrunderna
för den
ifrågasätta
lagstiftningen.
Kungi. Maj:ts proposition Nr 251.
1 Danmark skall viss stämpelavgift utgöras vid försäljning av ädla
stenar och pärlor, föremål, vara sådana äro aubragta, samt smycken av
ädla metaller. Avgiften utgår vid yrkesmässig försäljning, som
icke äger rum till personer eller bolag, vilka driva handel med eller
tillverka dylika varor. För avgiftsskyldighet förutsäites, att försäljningspriset
överstiger 300 kronor. Håller sig nämnda pris mellan
300 och 350 kronor, utgår avgiften med 10 kronor. År priset högre,
erlägges ytterligare 5 kronor för varje påbörjat belopp av 50 kronor.
Efter samma regler skall stämpelavgift utgöras vid införsel till riket av
utomlands inköpt vara av angivna slag.
I Norge skall efter enahanda grunder som i Danmark stämpelafgift
erläggas vid yrkesmässig försäljning i detalj av ädla stenar och
pärlor samt smycken av ädla metaller ävensom vid införsel till riket av
sådana varor, såvida de icke äro avsedda för dylik försäljning inom
landet.
Såsom i det föregående antytts, är den ifrågasatta beskattningen
avsedd att träffa lyxkonsumtionen. Gränsen mellan lyxartiklar och verkliga
förn öden lietsartiklar är svår att uppdraga. Lyxbegreppet växlar
ju i viss män efter vederbörandes ekonomiska Blädning. Emellertid
låter det sig naturligen icke göra att differentiera en lyxbeskattning
efter subjektiva förhållanden hos konsumenterna. I stället lärer man
vara nödsakad att hålla sig till vad som objektivt sett är att betrakta
såsom lyx. Ur denna synpunkt torde här ovan av mig förut angivna
föremål te sig såsom sådana lyxartiklar, vilkas förvärvande bör förutsätta
en skattekraft, som kan utnyttjas.
I sakens natur ligger, att en beskattning utav förvärv av dylika
föremål icke kan ifrågakomma, med mindre desamma representera ett
visst högre värde. Var gränsen härvid skall sättas, kan ju vara föremål
för olika meningar. För egen del vill jag föreslå, att lyxskatt
icke skall utgöras, där föremålets eller, där fråga är om flera föremål,
dessas sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor.
Ehuru den skatt, som här avses, torde hava sin så gott som
enda betydelse, då sådana föremål, varom här är fråga, förvärvas genom
köp, synes mig beskattningen icke böra begränsas till dessa förvärv, utan
anser jag densamma jämväl böra omfatta förvärv genom byte. I annat
fall skulle det nämligen kunna befaras, att försök gjordes att på denna
väg undandraga sig skattskyldighetens fullgörande. Vidare torde mot
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
lö
Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.
svarande beskattning böra äga rum beträffande föremål, som genom
något av ovannämnda fång förvärvats i utlandet och hit införas.
Vad angår formen för den ifrågasatta skattens utgörande, synes
mig lämpligt att, i likhet med vad fallet är i Danmark och Norge,
uttaga skatten såsom en särskild stämpelavgift. I fråga om det närmare
anordnandet av denna torde förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper i
tillämpliga delar kunna tjäna såsom förebild.
Jag har inom finansdepartementet låtit upprätta ett förslag till
förordning i ämnet enligt ovan angivna huvudgrunder.
Över berörda förslag hava yttranden inhämtats från kommerskollegium,
statskontoret, generalpoststyn Isen och generaltullstyrelsen.
Av nämnda myndigheter har general post styrelsen icke haft något
att erinra mot det remitterade förslaget, medan de Övriga i olika avseenden
framställt anmärkningar, vilka delvis föranlett ändringar i nämnda
förslag och för vilka jag närmare skall redogöra i samband med den
behandling av förslagets detaljer, vartill jag nu övergår.
I I kap. angivas de allmänna grunderna för stämpelavgiftens
utgörande.
Ovan är sagt, vilka särskilda slag av föremål som med förslaget
avses, och uppräknas desamma i 1 mom. av 1 §. Med tanke på vissa
ädelstenars användning för vetenskapliga och praktiska ändamål gjordes
i 2 mom. av samma paragraf i det remitterade förslaget undantag för
sådana stenar, avsedda att omed< dbart tjäna angivna ändamål. I anledning
av erinran från kommerskollegii sida därom, att det även flin
nes så kallade halvädelstenar, såsom till exempel korund (smärgel), granat
och agat, vilka i ej ringa utsträckning användes inom industrien,
har förslaget undergått en med hänsyn härtill erforderlig komplettering.
Uti 2 mom. av 1 § stadgas vidare, beträffande guld-, silver- och platinaarbeten,
att sådana arbeten, i den mån de på grund av sin ringa
finhalt eller sitt ändamål icke äro underkastade de rörande kontroll å
dylika arbeten eljest gällande föreskrifter, icke heller inbegripas bland
de med förslaget avsedda lyxvaror. Härvid är att märka, att i fråga
om platinaarbeten någon kontroll hittills icke funnits stadgad, men att
mynt- och justerings verket föreslagit utfärdande av följande bestämmelser
i ämnet:
Infordrade
yttranden
Förslagets
detaljer.
I kap.
För''mål för
beskattningen.
14
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 251.
Härigenom förordnas:
att lör tillverkning, import och försäljning av platinaarbeten skall gälla vad
i avseende å tillverkning, import och försäljning av guld- och silverarbeten finnes
föreskrivet såväl i förordningen angående kontroll å guld- och silverarbeten den 18
oktober 1912 (nr 366), den 3 november 1916 (nr 541) och den 29 november 1918
(nr 942) som ock i ordningsstadgan för tillverkning av guld- och silverarbeten den
18 oktober 1912 (nr 367).
Härvid galle beträffande platinaarbeten:
att med platina irbeie förstås sådant arbete, som är förfärdigat av en metallegering,
som innehåller minst 500 tusendelar platina;
att platinaarbete icke får i riket tillverkas av en metallegering, som innehåller
lägre fin hal t än 950 tusendelar platina;
att inom riket tillverkat platinaarbete skall, då dess vikt uppgår till 1 gram
eller därutöver, förses med kontrollstämpel;
att kontrollstämpeln för platinaarbeten skall utgöras av tre kronor i hjärtformig
sköld för inhemska och i oval sköld för utländska arbeten med ett efterföljande
P;
att kontrollavgiften för platinaarbeten skall erläggas med 1 öre för varje
fullt decigram av sammanlagda vikten av de kontrollstämplade arbetena samt
att för varje utförd probering å till riket införda platinaarbeten skall importören
erlägga extra proberingsavgift med 1 krona 60 öre.
Nämnda förslag har varit utställt till yttrande av vederbörande
myndigheter; och torde jag senare få återkomma till frågan om utfärdande
av föreskrifter i ämnet.
Slutligen hava jämväl mynt, medaljer och ordenstecken undantagits
från den föreslagna beska!tningen.
Mot förslagets omfattning i nu berörda hänseende har kommerskollegium,
utöver vad ovan antytts, gjort i huvudsak följande erinran: Kollegium
ansåge det kunna starkt ifrågasättas, om arbeten av silver rätteligen kunde
och borde under alla förhållanden betraktas såsom lyxvaror. Som bekant
hade silver en stor användning för tillverkning av en mängd nödvändiga
eller nyttiga artiklar, såsom skedar, gafflar, kaffeserviser, klockor
m. m. Åven personer med jämförelsevis blygsamma förmögenhetsvillkor
torde ofta för vardagligt bruk förvärva sådana arbeten av silver,
vilka enligt allmänna föreställningssättet icke till följd av materialets
beskaffenhet hade karaktär av lyxvaror. Det förefölle kollegium ej tillrådligt
att genom beskattning av sådana förvärv motverka hågen för
och försvåra anskaffandet för ett hushåll eller för personligt bruk av
sådana mera gedigna och, tack vare sin varaktighet, i längden måhända
ej dyrare artiklar. Ehuru sådana artiklar ej utan stor uttänjning av
begreppet överflödsvaror kunde såsom sådana betecknas, skulle de dock
som konsekvens av beskattningen mera än hittills komma att förbe
-
15
Kungl. Maj:ts ''preposition Nr 251.
hållas mera burgna personer. En omständighet, som härvid förtjänade
att ej alldeles lämnas ur räkningen, vnre ock, att den ifrågasätta avgiftsskyldigheten
skulle i sin man bidraga att öka användningen av
schablonmässiga fabriksalster på elt område, sura förr varit förbehållet
hantverket. Kollegium vore för sin del böjt att anse, att en utveckling
i motsatt riktning förtjänade stöd från statsmakternas sida. Kollegium
hade härvid ingalunda förbisett, att arbeten av silver ofta måste anses
såsom lyxvaror, samt att gränsen mellan dessa och nyttighetsvaran ej
sällan vore svår att uppdraga. Kollegium hade emellertid ansett anförda
synpunkter böra tagas i betraktande vid frågans bedömande.
Jag är för min del ense med kommerskollegium därom, att silverarbeten
icke alltid kunna anses såsom lika typiska lyxartiklar som övriga
med förslaget avsedda föremål. Om emellertid, på sätt jag ovan förordat,
frågan bedömes ur objektiv synpunkt, lära övervägande skäl tala för att i
princip fasthålla vid förslaget i denna del. För övrigt är ju, såsom förut
nämnts, den föreslagna avgiften ämnad att utgå allenast i fall och till den del,
värdet av det överlåtna eller införda överstiger 100 kronor. Dock synes
den jämkning i det remitterade förslaget lämpligen kunna vidtagas, att
skatteprocenten något sänkes i fråga om den del av föremåls värde, som
ej överstiger ett visst belopp, förslagsvis 300 kronor. Genom eu sådan
anordning synes man kunna, med vidhållande av förslagets enligt min
uppfattning riktiga principer, i avseväid grad beakta de synpunkter,
som kommerskollegium framhållit.
I det föregående är påpekat, att stämpelavgift enligt förslaget
skall utgöras, bland annat, vid köp och byte av föremål av ovan omförmälda
slag.
Åven i detta hänseende ifrågasätter kommerskollegium viss begränsning
av en blivande författnings tillämplighetsområde, i det att
kollegium förordar, att därunder endast måtte inbegripas yrkesmässig
handel. Till stöd härför anför kollegium huvudsakligen följande: Det
syntes kollegium uppenbart, att stämpelbeläggningens behöriga fullgörande
ej kunde kontrolleras vid transaktioner mellan två enskilda
kontrahenter, av vilka varken överlåtaren eller den, till vilken överlåtelsen
skedde, vore underkastad den näringsidkare enligt förslaget
åliggande anmälningsskyldighet. Till belysning härav kunde erinras
om det kända förhållandet, att vid överlåtelse av fondpapper utom fondbörsen
det allmänt torde förekomma, att stämpelbeläggning underlätes.
Det syntes kollegium ej tilltalaude att stadga en med åtskilliga formaliteter
förenad ny avgiftsskyldighet, som i antydda del uudaudroge sig
Överlåtelser,
där ska t skall
utgå.
Skatteproven
ten.
16 Kungl, Maj:ts proposition Nr 251.
all verksam kontroll och därför lätteligen ui''artade att bliva en död
bokstav. De hos oss på senare tid allt mera hörda invändningarna mot
införlivande med vårt rättssystem av ineffektiva lagstil ningskomplex,
som därtill ej alltid uppbures av den allmänna rättsåskåduin^en, torde
rikta sig ej minst mot sådan lagstiftning på beskattningsområdet, där
frestelsen till underlåtenhet eller kringgående givetvis starkt framträdde.
Jag förbiser ingalunda svårigheterna att utöva kontroll över stämpelavgiftens
behöriga utgörande i de av kommerskollegium åsyftade
fall. Hänsynen till den yrkesmässiga handeln med sådana föremål, varom
här är fråga, synes mig emellertid kräva förslagets genomförande i oförminskad
omfattning. Det torde för övrigt böra framhållas, att den icke
yrkesmässiga försäljningen av nu ifrågavarande föremål säkerligen är
av förhållandevis ringa omfattning.
Ehuru, enligt vad jag ovan anfört, ifrågavarande avgift såsom
regel jämväl bör utgöras vid byte, äga de till stöd härför åberopade
skäl uppenbarligen icke giltighet beträffande bytesaffärer, vid vilka föremål
av här avsedda slag gå i byte mot varandra. Dock är härvid att
iakttaga, att, där någondera kontrahenten betingar sig mellangift i en
eller annan form, denna måste anses såsom uttryck för det lyxvärde,
varmed den andre kontrahenten riktar sig, och fördenskull, i mån som
densamma i värde överstiger 100 kronor, beskattas efter den allmänna
regeln. Ett stadgande av angivna innehåll har upptagits i 1 mom.
av 1 §.
3 mom. • av samma paragraf likställer med avseende å stämpelplikten
beställning med köp och byte. För de fall, där tillverkaren
består materialet, kan måhända en uttrycklig bestämmelse härom synas
överflödig. Av praktiska skäl hava emellertid jämväl förstnämnda fall
inneslutits i förevarande stadgande.
1 fråga om den föreslagna stämpelavgiftens storlek, 20 procent av
det belopp, varmed det överlåtnas eller infördas värde överstiger 100
kronor, tiar icke någon anmärkning framställts i dé avgivna yttrandena.
Emellertid har jag, såsom förut nämnts, ansett mig böra föreslå den
jämkning, att skatten för den del av föremåls värde, som ligger mellan
100 och 300 kronor, utgår efter allenast 10 procent.
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.
Uti 4 mom. av 1 § angives, huru värdet å föremål, som med “{e£r
förslaget åsyftas, i och för stämpelavgiftens beräknande skall bestäm- beräknande.
mas. När härvid, bland annat, beträffande införsel stadgas, att värdet
ej må upptagas till lägre belopp än det, vartill detsamma vid tiden fÖl
införseln kan skattas inom riket, avses härmed, att vid. värdesättningen
hänsyn skall tagas till de utgifter, varmed införseln varit förenad, såsom
tull, fraktkostnad o. d.
I detta sammanhang vill jag nämua, att statskontoret i sitt yttrande
fäster uppmärksamheten därpå, att förslagets bestämmelse rörande
normen för stämpelavgiftens utgörande måhända torde kunna lämna
möjlighet till kringgående därigenom, att ett föremål, sammansatt, av
flera olika delar, vardera i värde understigande 100 kronor, men tillsammans
representerande ett högre värde än 100 kronor, skulle kunna
säljas eller bytas på sådant sätt, att varje del bleve föremål för särskilt
köp- eller bytesavtal.
Något medel att i lagstiftningsväg råda bot för det sålunda befarade
missförhållandet har icke av nämnda ämbetsverk anvisats och
synes mig icke heller vara till finnandes. Att vederbörande emellertid
genom att förfara på antytt sätt kunna ådraga sig ansvar enligt
bestämmelserna i förslaget, ligger i öppen dag.
Från den i 1 § 1 mom. uttryckta regeln angående stäinpelavgiftens
utgörande stadgas i 2 § åtskilliga utav avgiftens natur betingade görande.
undantag. Först och främst frikallas kronan och muséer från avgiftsskyldighet.
Bestämmelsen härom förekom icke i det remitterade förslaget,
utan har senare av mig tillagts. Vidare medgives liknande frihet beträffande
förvärv och intörsel i och för åter försälj ning. Så långt lårei
ifrågavarande stadgande icke giva anledning till någon tvekan. Annoilunda
kan det måhända ställa sig med avseende å övriga däri upptagna
fall. Med hänsyn därtill, att en resande, som tillfälligtvis besöker landet
samt därvid för begagnande under resan eller under vistelsen härstädes
medför föremål av ifrågavarande slag, icke rimligen bör för samma föremål
erlägga lyxskatt, har upptagits ett stadgande, att vid införsel stämpelavgift
icke behöver utgöras, då fråga är om föremål, som är avsett att äter från
riket utföras. Mot detta stadgande kan, icke utan ett visst fog, anmärkas, att
detsamma lämnar möjlighet till missbruk. Andra utvägar, syftande till det
med stadgandet avsedda mål, hava också varit under övervägande.
Sålunda skulle det ju kunna tänkas att låta den resande i tullen deponera
avgiften i och för restitution vid aterresan eller att ställa säkerhet
för avgiftens utgörande eller slutligen att låta själva föremålet dopoBihany
till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 221 höft. (Nr 251.) o
18
11 kap.
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 251.
neras i tullen. Då emellertid samtliga dessa utvägar befunnits alltför
omständliga och betungande såväl för de resande som för tullmyndigheterna,
hava desamma måst lämnas ur räkningen. I stället har det
gällt att utfinna något medel att förebygga missbruk av den nu föreslagna
undantagsbestämmelsen. I sådant syfte tjänar den även för andra
tall avsedda föreskriften i 6 §, att den, som till riket inför föremål,
varom här är fråga, är skyldig att, när tullmyndighet finner anledning
sådant påfordra, avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete angående
förefintligheten av något förhållande, som enligt förordningen kan
föranleda befrielse från erläggande av stämpelavgift. Genom berörda
föreskrift och de i anslutning till densamma meddelade ansvarsbestämmelserna
skapas åtminstone i någon mån garanti för att vederbörande
icke under skydd av ifrågavarande undantagsbestämmelse söka undandraga
sig stämpelpliktens fullgörande.
Nu berörda svaghet vidlåder jämväl den i förevarande paragraf
lämnade föreskriften, att vid införsel frihet från erläggande av stämpelavgift
äger rum, då den, för vars räkning föremålet införes, innehaft
detsamma minst sex månader. En dylik föreskrift måste icke desto
mindre anses nödvändig för sådana fall, då föremål av här ifrågavarande
slag medföras vid inflyttning till riket.
Generaltullstyrelsen ifrågasätter i sitt utlåtande såsom ytterligare
grund till befrielse från stämpelavgiften det förhållande, att innehavaren
tidigare för samma föremål erlagt stämpelavgift här i riket.
En bestämmelse av omförmälda innehåll synes näppeligen befogad
för andra fall än möjligen vid förnyat införande till riket av
ett och samma föremål. Med hänsyn till den begränsning, skyldigheten
att vid införsel utgöra stämpelavgift redan enligt förslaget är
underkastad, torde emellertid icke ens för antydda fall en dylik bestämmelse
kunna anses av behovet påkallad, dag finner mig därför
sakna anledning tillstyrka förslagets kompletterande i angivna riktning.
II kap. i förslaget innehåller föreskrifter rörande de handlingar,
som för tillämpningen av bestämmelserna i I kap. synas erforderliga.
I sådant avseende är i 3 § stadgat, att vid överlåtelse genom köp eller
byte eller vid införsel av utomlands på sådant sätt förvärvade föremål av
här avsedda slag skall, där det överlåtnas eller infördas värde överstiger
100 kronor, upprättas i förra fallet avräkningsnota och i senare
fallet anmälningssedel. Medan avräkningsnota under angivna förutsättning
alltid skall upprättas, behöver anmälningssedel icke upprättas i de
fall, då enligt 2 § 2 b) och c) stämpel plikt icke föreligger. Ehuru
19
Kungl. Maj;ts proposition Nr 251.
det för vinnande av nödig kontroll rörande förordningens eiteilevnad
skulle vara önskvärt, att skyldigheten att upprätta anmälningssedel icke
underkastades den begränsning, som nu sagts, skulle likväl tillämpningen
av ifrågavarande bestämmelser därigenom bliva alltför tidsödande och
störande såväl för resande, vilka anlända till riket, ''som för tullmyndigheterna.
Det remitterade förslaget upptog ej heller någon skyldighet
att i fall, varom i 2 § 2 a) sägs, avlämna anmälningssedel. . Då
emellertid vid försäljning till någon i och för hans rörelse av ifrågavarande
slags föremål ansetts böra föreskrivas skyldighet att upprätta
avräkningsnota, synes motsvarande regel böra gälla, då återförsäljare importerar
dylika föremål.
I detta sammanhang torde det vara på sin plats att erinra om det
redan förut berörda stadgandet i 6 §, vilket är att betrakta såsom supplement
till bestämmelsen i andra stycket av 3 § och har avseende å alla
de fall, där tullmyndighet linner anledning söka bekräftelse på förhandenvaron
av förhållande, som enligt förordningen frikaliar från erläggandet
av stämpelavgift. I det remitterade förslaget hade ifrågavarande paragraf
följande lydelse:
Den, vilken inför föremål, som i denna förordning avses, vare, när tullmyndighet
finner anledning sådant påfordra, skyldig avgiva skriftlig försäkran på heder
och samvete därom, att samma föremål icke förvärvats genom köp eller byte i utlandet
eller att något av de fall, som i 2 § 2) upptagas, är för handen.
Generaltullstyrelsen framhöll emellertid i sitt yttrande, att den i
paragrafen omförmälda försäkran syntes böra omfatta jämväl det fall,
att auspråk på befrielse från avgiltsskyldighet grundades därå, att infört
föremåls värde icke överstege 100 kronor. Med hänsyn härtill ville det
synas styrelsen lämpligt, att paragrafen hölles i mera allmänna ordalag,
och att i formuläret till sådan försäkran närmare angåves alla de grunder,
vilka kunde föranleda dylik befrielse, varvid den eller de grunder,
som i det föreliggande fallet "icke vore tillämpliga, kunde vid ifyllandet
av blanketten överkorsas.
Med anledning av vad sålunda förekommit har ifrågavarande paragraf
i nära överensstämmelse med av generaltullstyrelsen framställt förslag
erhållit sin nuvarande avfattning.
4 och 5 §§ i förslaget upptaga närmare bestämmelser rörande
avräkningsnota och anmälningssedel.
4 § hade i det remitterade förslaget följande lydelse:
l mom. Avräkningsnota skall upprättas samma dag, som köp- eller bytesavtalet
avslutas, samt upptaga kontrahenternas namn och bostad, ort och dag för
20
Kung1. Maj:ts proposition Nr 251.
avtalets avslutande, föremålet eller föremålen för avtalet och värdet å samma föremål
ävensom, där fråga är om överlåtelse, varom i 2 § 1) sägs, anteckning härom.
2 mom. Skyldigheten att upprätta avräkningsnota åligger överlåtaren.
Där någon, utan att själv uppträda som kontrahent, förmedlat avtalet, åligger
det denne att upprätta. avräkningsnotan, som därvid skall upptaga, utom kontrahenternas,
jämväl förmedlarens namn.
\ id försäljning å exekutiv auktion anses auktionsförrättare!! såsom förmedlare.
Avräkningsnota behöver icke vara underskriven.
Då det åligger överlåtaren att upprätta avräkningsnota, skall det ena exemplaret
av notan stanna i förvar hos honom och det andra sist å tredje dagen, efter
det avtalet kommit till stånd, avsändas till den, till vilken överlåtelsen skett. Är
avtalet åter slutet genom förmedlare, skall denne inom nämnda tid avsända båda
exemplaren, ett till vardera kontrahenten.
Beträffande denna paragraf bär generaltullstyrelsen anmärkt följande:
Enligt tullstadgan skulle i åtskilliga fall inkommet gods genom
vederbörande tullmyndighets försorg säljas å offentlig auktion. Sådana
fall vore: a) då godset av ägaren överlåtits eller hemfallit till kronan,
b) då godset såsom olovligen infört dömts förbrutet och c) då ägaren
försummat att fullgöra någon honom enligt tullstadgan åliggande skyldighet.
Förslaget saknade bestämmelser om förfarandet i dessa fäll.
Det torde emellertid kunna anses uppenbart, att förfarandet med avräkningsnota
skulle inträda och stämpelavgift i enlighet med förslagets bestämmelser
erläggas av köparen. Mera tvivelaktigt syntes vara, huruvida
tullförvaltningen, som verkställde försäljningen, vore att anse såsom
överlatare eller såsom förmedlare enligt 4 § i förslaget. I fall. då
köpeskillingen för godset, helt eller delvis, skulle tillfalla kronan (fallen
a) och b)), syntes tullförvaltningen, som ju vore kronans representant,
höra betraktas såsom överlatare; i fallet c) däremot, då köpeskillingen,
efter avdrag av tullavgiften m. m., skulle inom viss preskriptionstid
tillhandahållas varuägaren men därefter tillfalla kronan, kunde det måhända
anses närmast till hands liggande att betrakta tullförvaltningen
såsom förmedlare i förslagets mening. Någon verklig olägenhet av att
även i detta fall betrakta tullförvaltningen såsom överlåtare torde dock
icke kunna påvisas, varför styrelsen för enkelhetens och likformighetens
skull för sin del ansåge, att så borde ske. Ehuru de fall, då försälj - ning å tullauktion av föremål, som i förslaget avsåges, kunde komma i
fråga, torde bliva föga talrika, ansåge sig styrelsen dock böra ifrågasätta,
huruvida icke bestämmelser i ovan antydd riktning borde intagas
i en blivande förordning, förslagsvis i form av ett nytt moment i 4 §
av följande lydelse:
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 251.
I fall, då jämlikt bestämmelse i tullstadgan föremål, som i denna förordning
avses, skall genom tullförvaltnings försorg säljas å offentlig auktion, skall vad i förordningen
stadgas rörande avräkningsnota och erläggande av stämpelavgift äga
tillämpning, varvid tullförvaltningen anses såsom överlåtare.
Vid bifall härtill torde, anförde styrelsen vidare, orden »exekutiv
auktion» i tredje stycket av 4 § 2 mom. böra ersättas med orden »annan
auktion än tullauktion, varom i 3 mom. sägs».
Att försäljning vid tullauktion, som ovan omförmälts, med avseende
å avräkningsnotas upprättande och stämpelavgiftens utgörande är underkastad
samma regler som de för överlåtelse genom köp i allmänhet uti
förslaget stadgade är uppenbart. Något särskilt stadgande härom synes
därför icke böra ifrågakomma. Däremot finner jag vad styrelsen anfört
tala för en komplettering av 4 § 2 mom. i den riktning, att vederbörande
tullförvaltning förklaras vara att vid försäljning å nyssnämnda slags
auktion anse såsom överlåtare. En bestämmelse av detta innehåll har
inskjutits såsom ett andra stycke i sagda moment. Uti motsvarande
stadgande rörande försäljning å exekutiv auktion har åter ingen ändringägt
rum. Vad generaltullstyrelsen i sådant hänseende föreslagit skulle
nämligen leda därtill, att förrättare av frivilliga auktioner komme att
intaga eu annan ställning än försäljningskommissionärer i allmänhet.
Dessa torde nämligen böra betraktas såsom överlåtare. Så var ock
fallet enligt det remitterade förslaget, fastän detsamma icke innehöll
något uttryckligt stadgande härom. För tydlighetens skull har nu
första stycket av 2 mom. kompletterats med ett sådant stadgande.
Uti 5 § av det remitterade förslaget föreskrevs, att skyldigheten
att upprätta anmälningssedel skulle åligga den, för vars räkning införseln
skedde, eller, därest införseln ombesörjdes av annan, denne, för vilket
senare fall anmälningssedeln jämväl skulle upptaga ombudets namn och
hemvist.
I betraktande av, bland annat, att den viktigaste av anmälningssedelns
uppgifter, den om värdet, givetvis kunde med större tillförlitlighet
lämnas av varuägaren själv än exempelvis av en speditör, har generaltullstyrelsen
förklarat sig anse anledning icke föreligga att ålägga annan
än varuägaren skyldighet att upprätta anmälningssedel, i följd varav
det icke heller syntes nödvändigt att i densamma intaga uppgift å tilläventyrs
för införseln anlitat ombud.
På grund av vad sålunda anförts hava åsyftade föreskrifter fatt
utgå.
22
III kap.
IV kap.
V kap.
VI kap.
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 251.
Enligt 7 § i förslaget fastställer Kungl. Magt blanketter till de olika
slag av handlingar, som det enligt bestämmelserna i förevarande kapitel
kan ifrågakomma att upprätta.
Förslagets III kap. avhandlar huvudsakligen sättet för stämpelavgiftens
utgörande, varvid 8 § upptager för stämpelbeläggningen utav
avräkningsnota och anmäluingssedel gemensamma bestämmelser samt 9
§ innehåller särskilt för avräkningsnotas och 10 § särskilt för anmälningssedeis
stämpelbeläggning erforderliga stadganden. Ehuru ansvaret
för avräkningsnotas förseende med föreskriven stämpel av praktiska skäl
såsom regel ansetts böra läggas å överlåtaren, ligger det i sakens natur,
att denne icke utan särskilt åtagande bör slutligen vidkännas stämpelavgiften.
Måhända kan det synas onödigt att, såsom i 3 mom. av 9
§ skett, uttryckligen angiva detta. Emellertid har berörda stadgande
jämväl till uppgift att tydliggöra, att vid fastställandet av det värde,
efter vilket stämpelavgiften skall utgöras, hänsyn icke skall tagas till
avgiften själv.
IV kap. upptager erforderliga kontrollföreskrifter, vilka icke torde
tarva någon närmare motivering. Kostnaden för kontrollen torde kunna
bestridas ur det under riksstatens sjunde huvudtitel uppförda förslagsanslaget
till stämpelkostnader.
V kap. innehåller bestämmelser om ansvar för förseelser mot förordningen
.
Med anledning av vad statskontoret i sitt yttrande anfört anser
jag mig böra fästa uppmärksamheten därpå, att enligt 15 § straffas alla
förseelser, som ej omförmälas i 14 § och ej hemfalla under allmän
strafflag, sålunda även tillsyningsmans åsidosättande av honom åliggande
tystnadsplikt samt enskild persons försummelse att makulera stämpel.
Då det remitterade förslaget icke innehöll någon bestämmelse för
det fall, att vid införsel anmälningssedel väl avlämnades, men föreskriven
stämpelavgift därvid ej erlades, har jag låtit i en ny, med nr 16
betecknad paragraf inrycka eu bestämmelse, att avgiften i sådant fall
får genast utmätningsbevis,uttagas.
VI kap., som handlar om stämplarna och deras tillhandahållande
m. m., har icke föranlett någon erinran från de hörda myndigheternas
sida och torde icke heller erfordra något särskilt yttrande av mig.
23
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 251.
Enligt det remitterade förslaget skulle de föreslagna bestämmelserna
tråda i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad
uppgift, av trycket utkommit i svensk författningssamling. Då
emellertid generaltullstyrelsen framhållit, hurusom det, med hänsyn till
stadgandena i 20 § angående tillhandahållande av stämplar m. m., icke
torde vara möjligt tillämpa förordningen förrän en icke alltför kort tid
efter dess utfärdande, har jag ansett mig böra föreslå, att Konungen
bestämmer tiden för ikraftträdandet. I anslutning härtill har en i det
remitterade förslaget upptagen bestämmelse därom, att vad i andra
stycket av 11 § föreskreves icke skulle lända till efterrättelse, förrän
två månader förflutit efter förordningens ikraftträdande, såsom obehövlig
uteslutits.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet
med vad han sålunda anfört upprättat förslag till förordning om
utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, lyte eller införsel
till riket av pärlor med flera lyxvaror, hemställde departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen
att antaga nämnda förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall;, och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll
utvisar.
Övcrgångs
bestämmel
serna.
Ur protokollet:
Birger Looström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1919:357 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, by s. 7 i texten
- BevU 1919:65 Memorial, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning av vissa ärenden anlitade biträden. s. 2 i texten
- BevU 1919:58 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 46 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning o s. 3 i texten