Med förslag till förordning om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin m. m
1919-01-17 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:26, Med förslag till förordning om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
1
Nr 26.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning om visst undantag från tillämpningen av
stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin m. m.; given
Stockholms slott den 17 januari 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga närlagda förslag till förordning om visst undantag från tilllämpningen
av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin m. m.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 21 höft. (Nr 26.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
Förslag
till
förordning
om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i 13 §
4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin in. m.
Härigenom förordnas, att dels den i 13 § 4 mom. i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, sådant nämnda
moment lyder enligt förordningen den 28 juni 1911, förekommande bestämmelsen
angående särskild avgift för brännvin, tillverkat vid bränneri
under tid, då majs eller utländsk potatis där användes för brännvinstillverkning,
dels ock den i förordningen den 28 juni 1911 angående
särskild avgift för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då
maniokarot och vissa andra utländska råämnen där användas m. m.,
meddelade föreskriften, att förstnämnda bestämmelse skall gälla jämväl
brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då maniokarot eller andra
väsentligen lika stärkelserika, utländska ämnen där användas, skola,
under de villkor Konungen bestämmer, upphöra att gälla beträffande
brännvin, tillverkat i samband med pressjästberedning.
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1919 och gäller tills
vidare till dag, som av Konungen bestämmes, dock ej längre än till
den 1 maj 1920.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
O
O
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Magi
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1? januari
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter
:
»I en till riksdagen avlåten, den 23 april 1917 dagtecknad proposition,
nr 313, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till förordning om visst undantag från tillämpningen
av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående
tillverkning av brännvin m. m., vilket förslag var så lydande:
Härigenom förordnas, att dels den i 13 § 4 inom. i förordningen den 11
oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, sådant nämnda moment lyder enligt
förordningen den 28 juni 1911, förekommande bestämmelsen angående särskild avgift
för brännvin, tillverkat vid bränneri under tid, då majs eller utländsk potatis
där användes för brännvinstillverkning, dels ock den i förordningen den 28 juni
1911 angående särskild avgift för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid,
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
då maniokarot och vissa andra utländska råämnen där användas in. m., meddelade
föreskriften, att förstnämnda bestämmelse skall gälla jämväl brännvin, som tillverkas
vid bränneri under tid, då maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelselika,
utländska ämnen där användas, skola, under de villkor Konungen bestämmer,
upphöra att gälla beträffande brännvin, tillverkat i samband med pressjästberedning’
Denna förordning träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer, och gäller
tills vidare till dag, som likaledes av Konungen bestämmes, dock ei längre än till
den 1 maj 1918.
Vid föredragning i statsrådet av berörda ärende lämnade dåvarande
chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson, för frågans läge en
redogörelse, av vilken framgick, bland annat:
Enligt ovan omförmälda 13 § 4 mom. i förordningen den 11
oktober 1907 skulle för brännvin, tillverkat vid bränneri under tid, då
efter gjord anmälan majs eller utländsk potatis där användes för brännvinstillverkning,
tillverkaren påföras en särskild avgift av 8 öre för
varje liter. I 3, 8 och 33 §§ i samma författning funnes därjämte meddelade
vissa föreskrifter angående användningen av majs och utländsk
potatis för brännvinstillverkning.
Berörda avgift, som ursprungligen utgick med 5 öre för varje
liter brännvin, hade föranletts i förstone av en sänkning av tullen å
majs och sedermera av tullfrihet å nämnda varuslag. Enär en av majstullens
sänkning och borttagande förorsakad prissänkning å majs kunde antagas
hava till följd, att denna vara komme att i betydlig mängd användas
till brännvinstillverkning och sålunda priset på det huvudsakliga råämnet
för brännvinstillverkning, nämligen potatis, komme att i avsevärd mån
nedtryckas, hade ansetts, att särskilda åtgärder måste vidtagas till förekommande
av en vidsträcktare användning av majs vid bräunerierna
än undei dåvarande förhallanden äg''de rum; och hade därvid valts den
utväg, som kommit till uttryck i förutnämnda bestämmelser.
Sedan maniokarot och vissa andra liknande utländska ämnen förklarats
tullfria, hade genom särskild förordning den 28 juni 1911 vidare
stadgats, bland annat, att förberörda bestämmelser skulle gälla jämväl
maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika, utländska ämnen
samt brännvin, som tillverkades vid bränneri under tid, då maniokarot
eller andra ämnen av omförmälda slag där användes.
I en till kontrollstyrelsen ingiven skrift hade vissa jästfabrikanter
ifrågasatt, att från tillämpningen av berörda bestämmelser om särskild
avgift å brännvin skulle för tiden till den 1 maj 1918 undantagas vid
jästfabrikation tillverkat brännvin, vartill såsom råämne använts majs
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
eller andra utländska varuslag. Såsom stöd därför kade, bland annat, framhållits,
att på grund av den knappa spannmålstillgången i landet inhemskt
råmaterial för jästfabrikationen vore svårt att erhålla, samt att, därest
majs eller andra utländska råämnen kunde anskaffas, ifrågavarande särskilda
avgifter ur ekonomisk synpunkt utgjorde ett hinder för dessa
råämnens användande vid fabrikationen utan att jästpriset i motsvarande
grad ökades. Enligt fabrikanternas mening saknades under dåvarande
förhållanden anledning att bibehålla ifrågavarande extra avgift, då det
ur synpunkten av att söka i möjligast största mån utdryga den knappa
inhemska spannmålstillgången snarare borde finnas anledning att premiera
användandet av utländska råämnen i den för folkets danliga bröd
nödvändiga jästindustrien.
Sveriges bränneriidkareförening u. p. a., som av kontrollstyrelsen
lämnats tillfälle att avgiva yttrande över berörda framställning, hade
med hänsyn jämväl till den erfarenhet, föreningen själv fått vidkännas
om behovet att, så långt möjligt vore, bevara brödsäden till folknäringen,
funnit framställningen väl befogad.
Med skrivelse den 3 april 1917 hade kontrollstyrelsen överlämnat
ärendet till Kungl. Maj:ts prövning, och hade styrelsen därvid för egen
del anfört, bland annat: Tillverkning av jäst inom landet vore oundgängligen
erforderlig för bakning av bröd. Med hänsyn härtill torde
åtgärder böra vidtagas i syfte ej mindre att undanröja de hinder, som
kunde förefinnas för jästfabrikanterna att under dåvarande förhållanden,
då den inhemska brödsädestillgången vore synnerligen knapp, använda
utländska råämnen, än även att förekomma den prisstegring å jästen,
som förorsakades genom av staten pålagda avgifter. Dessa olika syftemål
torde åtminstone i viss utsträckning kunna vinnas, därest, i likhet
med vad jästfabrikanterna föreslagit, möjlighet bereddes att under rådande
kristid upphäva den särskilda avgiften av åtta öre för varje liter brännvin,
tillverkat vid bränneri under tid, då majs, utländsk potatis, maniokarot
eller vissa andra utländska råämnen där användes. Enligt kontrollstyrelsens
mening borde emellertid denna skattelindring endast avse
sådant av utländska materialier tillverkat brännvin, som framställdes i
samband med pressjästberedning. Kontrollstyrelsen förutsatte, att jästfabrikanterna
icke genom höjning av prisen för pressjäst och brännvin
motverkade det syfte, som en suspension av den högre avgiften vore
avsedd att tillgodose. Därest eu höjning av dåvarande priser skulle visa
sig erforderlig, torde densamma icke böra få äga rum utan en särskild
överenskommelse med vederbörande statsmyndighet. — Kontrollstyrelsen
förmenade slutligen, att befogenhet borde inrymmas för Kungl. Maj:t
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
att pröva och avgöra, under vilken tid och på vilka villkor ifrågavarande
särskilda avgift borde npphävas, dock ej längre än förslagsvis till den
1 maj 1918.
Uti infordrat utlåtande hade folkhushållningskommissionen ur synpunkten
av de intressen, kommissionen hade att företräda, förklarat sig
icke finna anledning till erinran mot kontrollstyrelsens framställning.
Statsrådet Carleson anförde därefter:
»Det sålunda ifrågasatta temporära borttagandet av den särskilda
avgiften för brännvin, tillverkat i samband med jästfabrikation av majs,
utländsk potatis, maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika,
utländska ämnen, synes mig väl betingat av de nu rådande förhållandena
på livsmedelsområdet såsom i sin män ägnat att bidraga till att tillgänglig
spannmål i första hand blir och kan bliva använd till täckande
av landets brödbehov. Någon betänklighet synes mig icke heller kunna
föreligga emot en dylik åtgärd, då ju det med berörda avgift avsedda
skyddet för den inhemska potatisodlingen saknar betydelse under nu
rådande knapphet i potatistillgången och med hänsyn till önskvärdheten
att i största möjliga utsträckning låta befintliga förråd av potatis komma
folknäringen till godo. Fastmer synes det vara lämpligt, om genom
avgiftens borttagande försök till import av berörda utländska råämnen
uppmuntrades. Såsom jag redan i annat sammanhang framhållit vid
föredragning den 14 april 1917 av det liknande ärende, som föranledde
Kungl. Maj:ts proposition till nu pågående riksdag med förslag till förordning
om undantag från tillämpningen av förordningen den 25 juli
1912 angående särskild skatt å vissa av ifrågavarande slag av utländska
ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse, torde härvid böra erinras,
att det nyligen lagda beslaget å majs icke träffar sådan vara, som importeras
efter beslagets ikraftträdande.
Vad angår den omfattning, vari avgiften skulle borttagas, ansluter
jag mig till kontrollstyrelsens mening, att den icke bör utsträckas utanför
jästfabrikationen. Likaså torde, såsom kontrollstyrelsen framhållit,
för åtnjutande av avgiftslindring böra förutsättas, att jästfabrikanterna
icke utan särskild överenskommelse med vederbörande statsmyndighet
höja prisen för pressjäst och brännvin utöver de för närvarande allmänt
gällande prisen. Till frågan om ordnandet av sistnämnda angelägenhet
torde jag i sinom tid få återkomma.
Det närmare bestämmaudet av den tid, varunder den särskilda
avgiften skulle bortfalla, torde böra tillkomma Kungl. Maj:t; dock synes
tiden ej böra utsträckas längre än kontrollstyrelsen föreslagit eller till
den 1 maj 1918.»
7
Kungl. Maj.ts proposition Nr 26.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 13 juni 1917, nr 251, att riksdagen
bifallit propositionen.
Den 25 juni 1917 utfärdade Kungl. Maj:t dels förordning i ämnet
(nr 407) av samma innehåll som ovanintagna förslag dels ock kungörelse
angående tiden för ikraftträdandet av förordningen (nr 408),
varuti stadgades, att förordningen skulle träda i kraft den 1 juli 1917
och gälla tills vidare till den 1 maj 1918.
Sedan kontrollstyrelsen och folkhushållningskommissionen i infordrade
yttranden hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att bestämmelserna
i förordningen den 25 juni 1917 förlängdes att gälla under ytterligare
ett år, föreslog Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 22
januari 1918 dagtecknad proposition, nr 31, riksdagen att antaga ett
vid propositionen fogat förslag till förordning med enahanda bestämmelser
som den ovannämnda, att träda i kraft den 1 maj 1918 och gälla tills
vidare till dag, som av Konungen bestämdes, dock ej längre än till
den 1 maj 1919.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 22 februari 1918, nr 29,
att riksdagen bifallit propositionen.
Den 26 februari 1918 utfärdade Kungl. Maj:t förordning i ämnet
(nr 87) i överensstämmelse med det av riksdagen godkända förslaget.
Under sistlidne höst har jag anmodat kontroll- och lantbruksstyrelserna
samt folkhushållningskommissioneu att inkomma med yttranden,
huruvida ifrågavarande undantagsbestämmelser borde utsträckas
att gälla utöver den 1 maj 1919.
Kontrollstyrelsen anför i sitt utlåtande, att styrelsen ansåge samma
omständigheter, som föranlett tillkomsten av berörda bestämmelser,
alltjämt göra sig gällande, samt att styrelsen därför hemställde, att
åtgärder måtte vidtagas för att bestämmelserna prolongerades, dock ej
för längre tid än ett år.
Vid koutrollstyrelsens utlåtande har fogats eu skrivelse, däri a
Svenska jästfabrikernas vägnar hemställes, att bestämmelserna ifråga
måtte prolongeras, och detta icke blott för ett år utan tills vidare under
den tid, tillgången på råmaterial för pressjästtillverkningen och med
densamma ofrånkomligt förbunden brännvinsbränning befunne sig i sitt
nuvarande allmänna läge.
8
Departe
mentsthefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
Lantbruksstyrelsen och folkhushållningskommissionen tillstyrka i
särskilda yttranden ifrågavarande bestämmelsers prolongation i enlighet
med vad kontrollstyrelsen hemställt.
Visserligen giver ju det utrikespolitiska läget för närvarande anledning
att hoppas på en efterhand inträdande förbättring i våra livsmedelsförhållanden.
Då emellertid samma omständigheter, som föranlett
tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser, än så länge alltjämt
göra sig gällande, synes även mig giltighetstiden för ifrågavarande
bestämmelser böra ytterligare utsträckas. Liksom vid föregående tillfällen
torde lämpligen nämnda giltighetstid jämväl nu böra fastställas
till ett år, med rättighet dock för Konungen att, därest omständigheterna
skulle därtill föranleda, redan före utgången av sagda tidrymd förordna,
att bestämmelserna skola träda ur kraft.»
Föredragande departementschefen uppläste härefter ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om visst undantag från
tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning av brännvin m. m. samt hemställde, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma
förslag.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Majrt Konungen bifalla; och skulle
proposition i ärendet av den lydelse, bilagan litt. . . .
vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Arfividson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:17 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i s. 5 i texten
- BevU 1919:3 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen s. 3 i texten