Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin m. m

1919-01-17 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:26, Med förslag till förordning om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

1

Nr 26.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om visst undantag från tillämpningen av

stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin m. m.; given

Stockholms slott den 17 januari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning om visst undantag från tilllämpningen

av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin m. m.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 21 höft. (Nr 26.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

Förslag
till
förordning

om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i 13 §

4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin in. m.

Härigenom förordnas, att dels den i 13 § 4 mom. i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, sådant nämnda

moment lyder enligt förordningen den 28 juni 1911, förekommande bestämmelsen

angående särskild avgift för brännvin, tillverkat vid bränneri

under tid, då majs eller utländsk potatis där användes för brännvinstillverkning,

dels ock den i förordningen den 28 juni 1911 angående

särskild avgift för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då

maniokarot och vissa andra utländska råämnen där användas m. m.,

meddelade föreskriften, att förstnämnda bestämmelse skall gälla jämväl

brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då maniokarot eller andra

väsentligen lika stärkelserika, utländska ämnen där användas, skola,

under de villkor Konungen bestämmer, upphöra att gälla beträffande

brännvin, tillverkat i samband med pressjästberedning.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1919 och gäller tills

vidare till dag, som av Konungen bestämmes, dock ej längre än till

den 1 maj 1920.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

O

O

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Magi

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1? januari

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter

:

»I en till riksdagen avlåten, den 23 april 1917 dagtecknad proposition,

nr 313, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat förslag till förordning om visst undantag från tillämpningen

av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående

tillverkning av brännvin m. m., vilket förslag var så lydande:

Härigenom förordnas, att dels den i 13 § 4 inom. i förordningen den 11

oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, sådant nämnda moment lyder enligt

förordningen den 28 juni 1911, förekommande bestämmelsen angående särskild avgift

för brännvin, tillverkat vid bränneri under tid, då majs eller utländsk potatis

där användes för brännvinstillverkning, dels ock den i förordningen den 28 juni

1911 angående särskild avgift för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

då maniokarot och vissa andra utländska råämnen där användas in. m., meddelade

föreskriften, att förstnämnda bestämmelse skall gälla jämväl brännvin, som tillverkas

vid bränneri under tid, då maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelselika,

utländska ämnen där användas, skola, under de villkor Konungen bestämmer,

upphöra att gälla beträffande brännvin, tillverkat i samband med pressjästberedning’

Denna förordning träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer, och gäller

tills vidare till dag, som likaledes av Konungen bestämmes, dock ei längre än till

den 1 maj 1918.

Vid föredragning i statsrådet av berörda ärende lämnade dåvarande

chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson, för frågans läge en

redogörelse, av vilken framgick, bland annat:

Enligt ovan omförmälda 13 § 4 mom. i förordningen den 11

oktober 1907 skulle för brännvin, tillverkat vid bränneri under tid, då

efter gjord anmälan majs eller utländsk potatis där användes för brännvinstillverkning,

tillverkaren påföras en särskild avgift av 8 öre för

varje liter. I 3, 8 och 33 §§ i samma författning funnes därjämte meddelade

vissa föreskrifter angående användningen av majs och utländsk

potatis för brännvinstillverkning.

Berörda avgift, som ursprungligen utgick med 5 öre för varje

liter brännvin, hade föranletts i förstone av en sänkning av tullen å

majs och sedermera av tullfrihet å nämnda varuslag. Enär en av majstullens

sänkning och borttagande förorsakad prissänkning å majs kunde antagas

hava till följd, att denna vara komme att i betydlig mängd användas

till brännvinstillverkning och sålunda priset på det huvudsakliga råämnet

för brännvinstillverkning, nämligen potatis, komme att i avsevärd mån

nedtryckas, hade ansetts, att särskilda åtgärder måste vidtagas till förekommande

av en vidsträcktare användning av majs vid bräunerierna

än undei dåvarande förhallanden äg''de rum; och hade därvid valts den

utväg, som kommit till uttryck i förutnämnda bestämmelser.

Sedan maniokarot och vissa andra liknande utländska ämnen förklarats

tullfria, hade genom särskild förordning den 28 juni 1911 vidare

stadgats, bland annat, att förberörda bestämmelser skulle gälla jämväl

maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika, utländska ämnen

samt brännvin, som tillverkades vid bränneri under tid, då maniokarot

eller andra ämnen av omförmälda slag där användes.

I en till kontrollstyrelsen ingiven skrift hade vissa jästfabrikanter

ifrågasatt, att från tillämpningen av berörda bestämmelser om särskild

avgift å brännvin skulle för tiden till den 1 maj 1918 undantagas vid

jästfabrikation tillverkat brännvin, vartill såsom råämne använts majs

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

eller andra utländska varuslag. Såsom stöd därför kade, bland annat, framhållits,

att på grund av den knappa spannmålstillgången i landet inhemskt

råmaterial för jästfabrikationen vore svårt att erhålla, samt att, därest

majs eller andra utländska råämnen kunde anskaffas, ifrågavarande särskilda

avgifter ur ekonomisk synpunkt utgjorde ett hinder för dessa

råämnens användande vid fabrikationen utan att jästpriset i motsvarande

grad ökades. Enligt fabrikanternas mening saknades under dåvarande

förhållanden anledning att bibehålla ifrågavarande extra avgift, då det

ur synpunkten av att söka i möjligast största mån utdryga den knappa

inhemska spannmålstillgången snarare borde finnas anledning att premiera

användandet av utländska råämnen i den för folkets danliga bröd

nödvändiga jästindustrien.

Sveriges bränneriidkareförening u. p. a., som av kontrollstyrelsen

lämnats tillfälle att avgiva yttrande över berörda framställning, hade

med hänsyn jämväl till den erfarenhet, föreningen själv fått vidkännas

om behovet att, så långt möjligt vore, bevara brödsäden till folknäringen,

funnit framställningen väl befogad.

Med skrivelse den 3 april 1917 hade kontrollstyrelsen överlämnat

ärendet till Kungl. Maj:ts prövning, och hade styrelsen därvid för egen

del anfört, bland annat: Tillverkning av jäst inom landet vore oundgängligen

erforderlig för bakning av bröd. Med hänsyn härtill torde

åtgärder böra vidtagas i syfte ej mindre att undanröja de hinder, som

kunde förefinnas för jästfabrikanterna att under dåvarande förhållanden,

då den inhemska brödsädestillgången vore synnerligen knapp, använda

utländska råämnen, än även att förekomma den prisstegring å jästen,

som förorsakades genom av staten pålagda avgifter. Dessa olika syftemål

torde åtminstone i viss utsträckning kunna vinnas, därest, i likhet

med vad jästfabrikanterna föreslagit, möjlighet bereddes att under rådande

kristid upphäva den särskilda avgiften av åtta öre för varje liter brännvin,

tillverkat vid bränneri under tid, då majs, utländsk potatis, maniokarot

eller vissa andra utländska råämnen där användes. Enligt kontrollstyrelsens

mening borde emellertid denna skattelindring endast avse

sådant av utländska materialier tillverkat brännvin, som framställdes i

samband med pressjästberedning. Kontrollstyrelsen förutsatte, att jästfabrikanterna

icke genom höjning av prisen för pressjäst och brännvin

motverkade det syfte, som en suspension av den högre avgiften vore

avsedd att tillgodose. Därest eu höjning av dåvarande priser skulle visa

sig erforderlig, torde densamma icke böra få äga rum utan en särskild

överenskommelse med vederbörande statsmyndighet. — Kontrollstyrelsen

förmenade slutligen, att befogenhet borde inrymmas för Kungl. Maj:t

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

att pröva och avgöra, under vilken tid och på vilka villkor ifrågavarande

särskilda avgift borde npphävas, dock ej längre än förslagsvis till den

1 maj 1918.

Uti infordrat utlåtande hade folkhushållningskommissionen ur synpunkten

av de intressen, kommissionen hade att företräda, förklarat sig

icke finna anledning till erinran mot kontrollstyrelsens framställning.

Statsrådet Carleson anförde därefter:

»Det sålunda ifrågasatta temporära borttagandet av den särskilda

avgiften för brännvin, tillverkat i samband med jästfabrikation av majs,

utländsk potatis, maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika,

utländska ämnen, synes mig väl betingat av de nu rådande förhållandena

på livsmedelsområdet såsom i sin män ägnat att bidraga till att tillgänglig

spannmål i första hand blir och kan bliva använd till täckande

av landets brödbehov. Någon betänklighet synes mig icke heller kunna

föreligga emot en dylik åtgärd, då ju det med berörda avgift avsedda

skyddet för den inhemska potatisodlingen saknar betydelse under nu

rådande knapphet i potatistillgången och med hänsyn till önskvärdheten

att i största möjliga utsträckning låta befintliga förråd av potatis komma

folknäringen till godo. Fastmer synes det vara lämpligt, om genom

avgiftens borttagande försök till import av berörda utländska råämnen

uppmuntrades. Såsom jag redan i annat sammanhang framhållit vid

föredragning den 14 april 1917 av det liknande ärende, som föranledde

Kungl. Maj:ts proposition till nu pågående riksdag med förslag till förordning

om undantag från tillämpningen av förordningen den 25 juli

1912 angående särskild skatt å vissa av ifrågavarande slag av utländska

ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse, torde härvid böra erinras,

att det nyligen lagda beslaget å majs icke träffar sådan vara, som importeras

efter beslagets ikraftträdande.

Vad angår den omfattning, vari avgiften skulle borttagas, ansluter

jag mig till kontrollstyrelsens mening, att den icke bör utsträckas utanför

jästfabrikationen. Likaså torde, såsom kontrollstyrelsen framhållit,

för åtnjutande av avgiftslindring böra förutsättas, att jästfabrikanterna

icke utan särskild överenskommelse med vederbörande statsmyndighet

höja prisen för pressjäst och brännvin utöver de för närvarande allmänt

gällande prisen. Till frågan om ordnandet av sistnämnda angelägenhet

torde jag i sinom tid få återkomma.

Det närmare bestämmaudet av den tid, varunder den särskilda

avgiften skulle bortfalla, torde böra tillkomma Kungl. Maj:t; dock synes

tiden ej böra utsträckas längre än kontrollstyrelsen föreslagit eller till

den 1 maj 1918.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr 26.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 13 juni 1917, nr 251, att riksdagen

bifallit propositionen.

Den 25 juni 1917 utfärdade Kungl. Maj:t dels förordning i ämnet

(nr 407) av samma innehåll som ovanintagna förslag dels ock kungörelse

angående tiden för ikraftträdandet av förordningen (nr 408),

varuti stadgades, att förordningen skulle träda i kraft den 1 juli 1917

och gälla tills vidare till den 1 maj 1918.

Sedan kontrollstyrelsen och folkhushållningskommissionen i infordrade

yttranden hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att bestämmelserna

i förordningen den 25 juni 1917 förlängdes att gälla under ytterligare

ett år, föreslog Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 22

januari 1918 dagtecknad proposition, nr 31, riksdagen att antaga ett

vid propositionen fogat förslag till förordning med enahanda bestämmelser

som den ovannämnda, att träda i kraft den 1 maj 1918 och gälla tills

vidare till dag, som av Konungen bestämdes, dock ej längre än till

den 1 maj 1919.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 22 februari 1918, nr 29,

att riksdagen bifallit propositionen.

Den 26 februari 1918 utfärdade Kungl. Maj:t förordning i ämnet

(nr 87) i överensstämmelse med det av riksdagen godkända förslaget.

Under sistlidne höst har jag anmodat kontroll- och lantbruksstyrelserna

samt folkhushållningskommissioneu att inkomma med yttranden,

huruvida ifrågavarande undantagsbestämmelser borde utsträckas

att gälla utöver den 1 maj 1919.

Kontrollstyrelsen anför i sitt utlåtande, att styrelsen ansåge samma

omständigheter, som föranlett tillkomsten av berörda bestämmelser,

alltjämt göra sig gällande, samt att styrelsen därför hemställde, att

åtgärder måtte vidtagas för att bestämmelserna prolongerades, dock ej

för längre tid än ett år.

Vid koutrollstyrelsens utlåtande har fogats eu skrivelse, däri a

Svenska jästfabrikernas vägnar hemställes, att bestämmelserna ifråga

måtte prolongeras, och detta icke blott för ett år utan tills vidare under

den tid, tillgången på råmaterial för pressjästtillverkningen och med

densamma ofrånkomligt förbunden brännvinsbränning befunne sig i sitt

nuvarande allmänna läge.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departe
mentsthefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

Lantbruksstyrelsen och folkhushållningskommissionen tillstyrka i

särskilda yttranden ifrågavarande bestämmelsers prolongation i enlighet

med vad kontrollstyrelsen hemställt.

Visserligen giver ju det utrikespolitiska läget för närvarande anledning

att hoppas på en efterhand inträdande förbättring i våra livsmedelsförhållanden.

Då emellertid samma omständigheter, som föranlett

tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser, än så länge alltjämt

göra sig gällande, synes även mig giltighetstiden för ifrågavarande

bestämmelser böra ytterligare utsträckas. Liksom vid föregående tillfällen

torde lämpligen nämnda giltighetstid jämväl nu böra fastställas

till ett år, med rättighet dock för Konungen att, därest omständigheterna

skulle därtill föranleda, redan före utgången av sagda tidrymd förordna,

att bestämmelserna skola träda ur kraft.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om visst undantag från

tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin m. m. samt hemställde, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma

förslag.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Majrt Konungen bifalla; och skulle

proposition i ärendet av den lydelse, bilagan litt. . . .

vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Arfividson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:17 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i s. 5 i texten
  2. BevU 1919:3 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om visst undantag från tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen s. 3 i texten