Sök i Ratio Lex

Angående anslag till undervisningsoch upplysningsverksamhet för nykterhetens främjande

1919-03-11 · 114 sidor, varav 108 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 108 av 114 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:262, Angående anslag till undervisningsoch upplysningsverksamhet för nykterhetens främjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

1

Nr 262.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till undervisnings-

och upplysningsverksamhet för nykterhetens

främjande; given Stockholms slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels till undervisnings- och upplysningsverksamhet för nykterhetens

främjande anvisa under åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1920

ej mindre ett förslagsanslag, högst 105,950 kronor att under de villkor,

som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga, utgå till nedan angivna ändamål

med högst följande belopp:

till anordnande under år 1920 av en social fortbild
-

ningskurs för lärare m. fl......................... kronor

» anordnande under år 1920 av en s. k. allmän utbildningskurs.

......................................................................... »

» främjande av Sveriges storloges av I. O. G. T. studie
och

ungdomsverksamhet.................................................... »

» främjande av Sveriges blåbandsförenings studie- och

ungdomsverksamhet ........................................................... »

» främjande av Sveriges nationaltempels av Templar
orden

studie- och ungdomsverksamhet ....................... »

» främjande av Nationalgodtemplarordens studie- och

ungdomsverksamhet .......................................................... »

» främjande av nykterhetsföreningen Vita bandets

studie- och ungdomsverksamhet...................................... »

» främjande av nykterhetsorden Verdandis studie- och

ungdomsverksamhet ......................................................... »

» främjande av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbunds

verksamhet............................................... »

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 232 käft. (Nr 262.)

32,950: —

10,500: —

12,000: —

6,000: —■

4,500: —

3,000: —

3,000: —

3,000: —

6,000: —

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

till främjande av Sveriges lärares nykterhetsförbunds

verksamhet .......................................................................... kronor 4,500: —

» främjande av centralförbundets för nykterhetsunder
visning

verksamhet.............................................................. » 15,000: —

» underhåll och skötsel av centralförbundets för nyk
terhetsundervisning

bibliotek............................................. » 1,000: —

> arvode åt en hos läroverks- och skolöverstyrelserna

anställd konsulent för undervisnings- och upplysningsverksamheten

för nyktei hetens främjande......... » 2,000: —

> understöd för utgivande av en tidskrift för under
visnings-

och upplysningsverksamheten för nykterhetens

främjande................................................................. » 2,500: —

än även till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens

främjande i enlighet med de bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt

fastställa, ett reservationsanslag å 18,000 kronor;

dels till utarbetande och utgivande av ej mindre en handbok i nykterhetsfrågan

än även en för lärare i nykterhetsfrågan avsedd handledning

anvisa under åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1920 ett reservationsanslag

av 20,000 kronor;

dels ock medgiva, att uppkommande besparingar å anslagen till anordnande

av en social fortbildningskurs för lärare m. fl. samt av en s. k.

allmän utbildningskurs må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas till

anskaffande och revision av materiell för nykterhetsundervisningen.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 262.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rvdén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Rydén anförde därefter:

Då 1919 års statsverksproposition av Kungl. Maj:t avläts till riksdagen,

hade jag, vid anmälan av anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln,

att beröra även frågan om anslag till upplysnings- och undervisningsverksamhet

för nykterhetens främjande. Jag torde såsom inledning

till°den följande framställningen få bringa i erinran vad jag vid nämnda

tillfälle yttrade:

På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning anvisade riksdagen

under riksstatens sjätte huvudtitel på extra stat för år 1915 ett anslag av

252,746 kronor till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens

följder.

Vissa av de i detta anslag ingående specialbelopp ansågos emellertid

vara av beskaffenhet att, såvitt de skulle fortfarande utgå, böra överföras

från sjätte till åttonde huvudtiteln. I enlighet därmed anvisade 1915 års

riksdag, på grund av Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, under åttonde

huvudtiteln på extra stat för år 1916 ett anslag av 90,500 kronor till

Upplysningsoch

undervisningsverksamhet

för

nykterhetens

främjande.

Inledning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

upplysnings- och undervisningsverksamhet för nykterhetens främjande. För

samma ändamål har riksdagen under de följande åren anvisat medel; för

år 1919 är sålunda härför på extra stat uppfört ett förslagsanslag, hötrst

90,500 kronor. ö °

Fråga har emellertid redan för åtskilliga år sedan blivit väckt angående

omläggning av den inom vårt land bedrivna undervisnings- och

upplysningsverksamheten för nykterhetens främjande.

I skrivelse den 24 maj 1912, nr 213, anhöll nämligen riksdagen, att

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i vad mån ett mera planmässigt

och effektivt undervisnings- och upplysningsarbete i nykterhetsfrågan

vore erforderligt och kunde genomföras såväl inom som utom skolan.

Efter det socialstyrelsen den 8 december 1913 yttrat sig i ärendet,

bemyndigade Kungl. Maj:t genom särskilda beslut den 27 juni och den

23 oktober 1914 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst

sju sakkunniga för att inom departementet biträda vid frågans utredning.

De sakkunniga, som på grund av detta bemyndigande anlitats för utredningens

verkställande, avgåvo den 16 mars 1915 utlåtande med förslag

angående planmässig nykterhetsundervisning såväl inom som utom skolan.

Sedan infordrade yttranden över sagda förslag inkommit från vederbörande

myndigheter ävensom från åtskilliga nykter hetsorganisationer m. fl.,

avlät Kungl. Maj:t proposition i ämnet till 1917 års riksdag (nr 223),

åsyftande, bland annat, en omläggning av ifrågavarande upplysnings- och

undervisningsverksamhet till nykterhetens främjande.

Med anledning härav väcktes inom riksdagen tre motioner, av vilka

två likalydande avsågo en utvidgning av den i berörda proposition föreslagna

upplysnings- och undervisningsverksamheten.

I skrivelse den 13 juni 1917 anförde riksdagen bland annat:

Till upplysnings- och undervisningsverksamhet för nykterhetens främjande har

under en följd av ar utgått anslag av statsmedel. Nu har emellertid Kungl. Maj:t i

förevarande proposition framlagt förslag till en i flera avseenden genomgripande omläggning

av undervisningen pa detta område saväl inom olika läroanstalter som inom

armén och marinen. Denna Kungl. Maj:ts framställning grundar sig på ett av tillkallade

sakkunniga den 16 mars 1915 avgivet utlåtande med förslag angående planmässig

nykterhetsundervisning såväl inom som utom skolan, i vilket förslag Kungl. Maj:t dock

vidtagit en del ändringar. Bland de myndigheter och liykterhetsorganisationer, som

?.. ef. ärendets behandling yttrat sig i frågan, hava olika meningar rått beträffande

lämpligheten av ett genomförande av de sakkunnigas förslag. Dylika meningsskiftniugar

hava även kommit till uttryck i ovannämnda motioner. Enär föreliggande fråga

år äv stor betydelse för hela verksamheten inom landet för nykterhetens främjande,

kräves det enligt riksdagens mening en mycket ingående och grundlig behandling av

ärendet, innan några nya grundläggande principer fastställas för denna verksamhet. Då

ifrågavarande proposition emellertid kommit riksdagen till banda först under en sen

tidpunkt av riksdagen, har det för riksdagen icke varit möjligt att ägna frågan den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.is Proposition Nr 262.

omsorgsfulla prövning, som erfordras. Riksdagen har därför sett sig nödsakad att avstå

från att nu fatta ståndpunkt till principerna för en omlagd verksamhet i nu förevarande

avseende för nykterhetens främjande, och har riksdagen till följd härav icke

heller ansett sig höra ingå på en prövning av de av Kungl. Maj:t begärda anslag, som

sammanhänga med ett genomförande av de nya riktlinjerna för undervisningens anordnande

på hithörande område. Under sådana förhållanden har riksdagen givetvis icke

velat till prövning upptaga de i ovanberörda motioner gjorda framställningar.

Riksdagen förväntar emellertid, att ärendet åter framlägges för 1918 års riksdag

och detta i så god tid, att tillfälle beredes riksdagen att ingå på en grundlig

prövning av hela frågan. Vid den förnyade behandling, som ärendet kommer att

undergå, förutsätter riksdagen, att de i berörda motioner givna uppslagen tagas under

omprövning.

På grund av vad riksdagen sålunda anfört, beviljade riksdagen för år

1918 anslag för ändamålet allenast med så stort belopp, som krävdes för

uppehållande av ifrågavarande verksamhet för nykterhetens främjande i

väsentlig överensstämmelse med de grunder, som gällde för motsvarande

anslag för år 1917.

Riksdagen har dessutom i särskilda, tidigare avlåtna skrivelser begärt

utredning i två frågor, vilka förete nära beröringspunkter med åtgärderna

för motarbetande av de skadliga verkningar, rusdryckerna utöva på folkhälsan.

Sålunda har riksdagen i skrivelse den 3 mars 1906 (nr 28) anhållit,

att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, vilka åtgärder

skulle kunna vidtagas till hämmande av minderårigas tobaksbruk, samt, i

den mån lösningen påkallade riksdagens medverkan, för riksdagen framlägga

det förslag, vartill förhållandena kunde giva anledning. I motiveringen

till berörda skrivelse har riksdagen uttalat den uppfattningen, att

upplysningsarbetet i förening med tillsyn över skolungdomen visserligen

bör vara utgångspunkten för strävandena på detta område, men dessutom

ifrågasatt utfärdandet, genom stadgande i undervisningsförfattningar eller

eljest, av vissa allmänna bestämmelser mot skolungdomens tobaksförbrukning,

särskilt avseende förbud att sälja eller utlämna tobak till minderåriga.

Vidare har riksdagen i skrivelse den 30 april 1912 (nr 80) anhållit,

det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt låta utreda, vad från det allmännas

sida, särskilt genom upplysningsverksamhet, kan åtgöras för att stödja

strävandet att motarbeta missbruk av tobak och kaffe, ävensom vidtaga de

åtgärder, som därav kunna föranledas. Riksdagen har därvid framhållit,

att upplysning om tobakens skadliga verkningar lämpligen kunde under

vapenövningarna meddelas de värnpliktiga, varjämte vissa lagstiftningsåtgärder

kunde vidtagas för att minska faran för tobaksmissbruk. Till förekommande

av missbruk av kaffe syntes däremot alla åtgärder av legislativ

natur vara uteslutna. Vad i sådant avseende skulle uträttas borde åstadkommas

genom ett väl ordnat upplysnings- och undervisningsarbete.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Över riksdagens berörda skrivelser avgåvos infordrade utlåtanden av

vederbörande myndigheter. I dessa utlåtanden framträdde skilda meningar

angående de åtgärder, som lämpligen böra tillgripas för vinnande av de

utav riksdagen avsedda syftemålen.

Enstämmigt framhölls i de avgivna yttrandena, att en av de viktigaste

vägarna för uppnående av ett framgångsrikt resultat är anordnande av ett

omfattande och energiskt upplysnings- och undervisningsarbete i hithörande

frågor. Huvudsakligen denna synpunkt bibragte mig den uppfattningen, att

nu senast berörda spörsmål borde göras till föremål för utredning i samband

med den förnyade behandling, som frågan om upplysningsverksamheten för

nykterhetens främjande av förut nämnda anledning borde undergå.

På av mig i anledning härav gjord framställning bemyndigade

Kungl. Maj:t genom beslut den 30 oktober 1917 chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla högst 5 sakkunniga för verkställande av utredning

och avgivande av förslag dels rörande omläggning av upplysningsverksamheten

för nykterhetens främjande, dels ock angående åtgärder för

motarbetande av missbruk av tobak och kaffe. Samma dag tillkallades

för ändamålet 4 sakkunniga.

Nämnda sakkunniga hava den 19 oktober 1918 avgivit betänkande

rörande omläggning av nykterhetsundervisningen samt rörande åtgärder

mot missbruk av tobak och kaffe.

Över sagda betänkande hava utlåtanden infordrats från läroverksöverstyrelsen,

folkskolöverstyrelsen och socialstyrelsen, varjämte tillfälle beretts

centralförbundet för nykterhetsundervisning att yttra sig i anledning av

betänkandet. Samtliga dessa utlåtanden hava numera inkommit, men

ärendet föreligger ännu ej i det skick, att det kan föreläggas riksdagen.

Jag har emellertid för avsikt att under riksdagens lopp ånyo anmäla denna

fråga för Kungl. Maj:t för eventuellt avlåtande av den framställning i

saken, som på grundvalen av de sakkunnigas förslag kan bliva en följd

av den ytterligare beredningen av ärendet.

Nämnda förslag kräver givetvis för sitt genomförande vissa anslag, i

stort sett av samma art som dem, vilka, på sätt jag förut erinrat, sedan

åtskilliga år varit beviljade för nu ifrågavarande ändamål. De sakkunniga

hava beräknat de för år 1920 erforderliga kostnaderna till sammanlagt

124,000 kronor. Emellertid har från vissa nykterhetsorganisationers sida

gjorts framställning om statsunderstöd till högre belopp än de sakkunniga

förordat. Någon slutgiltig prövning av det berättigande, som må kunna förefinnas

hos dessa framställningar, har ännu ej kunnat företagas, men det synes

mig lämpligt att taga viss hänsyn därtill, då medel reserverasför ändamålet.

Jag bör tillägga, att i den av de sakkunniga uppgjorda kostnadsberäkningen

ingå även två anslag, till främjande av Sveriges studerande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

ungdoms helnykterhetsförbunds verksamhet och till främjande av Sveriges

lärares nykterhetsförbunds verksamhet, vilka tidigare varit uppförda å

riksstatens sjätte huvudtitel, för år 1919 med ett belopp av tillhopa 7,000

kronor. Efter samråd med chefen för civildepartementet har jag funnit

mig böra ansluta mig till de sakkunnigas förslag, att sagda två anslag

skulle överflyttas till riksstatens åttonde huvudtitel, och har därför vid beräkningen

av det behövliga reservationsbeloppet tagit hänsyn även till dem».

På min hemställan beslöt därefter Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att,

i avbidan på proposition angående anslag till upplysnings- och undervisningsverksamhet

för nykterhetens främjande, för ändamålet beräkna under

åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag, högst

150,000 kronor.

Sedan ärendet numera hunnit undergå nödig förberedande behandling

och granskning, är jag redo att ånyo framlägga detsamma till Kungl. Maj:ts

prövning och avgörande.

Jag har tillåtit mig att i det föregående åter anföra vad jag yttrade,

då på min tillstyrkan framställning om reserverande av medel för ifrågavarande

ändamål avläts till innevarande års riksdag. Detta har jag gjort,

emedan nämnda yttrande giver en — om än kortfattad — redogörelse

för den tidigare gången av det nu ifrågavarande spörsmålet och de åtgärder,

som hittills vidtagits för dess lösning. Någon redogörelse utöver

den, som sålunda lämnats, torde ej vara erforderlig.

Det nya förslag till ordnande av upplysnings- och undervisningsverksamheten

för nykterhetens främjande, som nu föreligger, utarbetat av de

år 1917 tillkallade sakkunniga, —numera generaldirektören B. J:son Bergqvist,

professorn P. G. E. Sjövall, numera förste folkskolinspektören i Stockholm

K. Nordlund och ledamoten av riksdagens andra kammare N. Helger —

är, synes det mig, i det hela väl ägnat att läggas till grund för det framtida

bedrivandet av nämnda verksamhet, och jag kommer därför att i de flesta

hänseenden tillstyrka de förslag, som framlagts av de sakkunniga. I min

kommande framställning ämnar jag följa den gruppering av ämnet, som

de sakkunniga i sitt betänkande vidtagit. Jag kommer därvid att på varje

punkt först i korthet angiva det huvudsakliga av de sakkunnigas uttalande,

därvid jag för undvikande av onödig upprepning även torde få hänvisa till

vederbörande partier av de sakkunnigas betänkande. Jag får därefter tillfälle

att — jämte angivande av de i avgivna utlåtanden uttalade meningarna

— själv taga ställning till vad i olika hänseenden yttrats.

Såsom jag redan anfört, hade till de sakkunnigas behandling hänskjutits

ytterligare två frågor av socialpedagogisk natur, nämligen an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

gående åtgärder för motarbetandet av missbruk av tobak och av kaffe. En

dylik sammankoppling av de sagda tre frågorna var enligt min mening

av flera skäl att förorda, och en granskning av de sakkunnigas förslag

synes mig ytterligare bestyrka denna min uppfattning. En följd av frågornas

samtidiga behandling har blivit, att de sakkunniga vid avgivandet

av sina förslag i fråga om nykterhetsundervisningen haft att taga viss

hänsyn även till de båda övriga spörsmålen, ehuru frågan om nämnda

undervisnings ordnande eljest behandlats för sig. Om det sätt, varpå de

sakkunniga sålunda under gången av sitt arbete ansett sig böra upptaga

frågorna till samtidig behandling, yttra de sakkunniga följande:

I avseende å den närmare utredningen av de olika frågor, vilka hänskjutits till

de sakkunniga, må slutligen erinras om att det givna uppdraget, vad angår uykterhetsfrågan,

är begränsat till frågan om nykterhetsundervisningens anordning, uuder

det att uppdraget, vad angår de båda andra socialhygieniska frågorna, avser en allmän

utredning rörande lämpliga åtgärder för bekämpande av kaffe- och tobaksmissbruket,

alltså även avser åtgärder av legislativ, särskilt restriktiv natur. Följden härav har

givetvis måst bliva, att frågornas inre samband vid detaljutredningen endast delvis

kunnat komma till uttryck, något som även i viss mån betingats av andra grunder.

I ^avseende å lärarutbildningen hava de sakkunniga funnit det naturligt att behandla

frågorna i ett sammanhang. I avseende å undervisningens anordning åter hava de

sakkunniga med hänsyn till stoffets olikartade karaktär och därav betingade behandling

funnit det mest praktiskt att behandla dem var för sig. De ifrågasatta restriktiva och

legislativa åtgärderna slutligen betinga självfallet en behandling, som endast avser

frågorna om bekämpande av kaffe- och tobaksmissbruk, då dylika åtgärder i fråga om

alkoholmissbruk, som nämnts, icke falla inom omfattningen av de sakkunnigas uppdrag.

På grund av remiss hava utlåtanden över de sakkunnigas betänkande

och förslag avgivits av läroverksöverstyrelsen den 3 december 1918, av

folkskolöverstyrelsen den 4 december 1918 och av socialstyrelsen den 14

december 1918, varjämte styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning,

som erhållit tillfälle att yttra sig i ämnet, den 9 december

1918 inkommit med utlåtande samt senare med en skrift i ärendet. Även

styrelsen för Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund har inkommit

med en skrift i förevarande fråga.

Jag har nu att övergå till de sakkunnigas egentliga betänkande och

förslag och anhåller då att få börja med

Nykterhetsundervisningen.

A. Allmänna grunder för nykterhetsundervisningen.

I sitt första kapitel (sid. 17—24) angiva de sakkunniga vissa allmänna

grunder för nykterhetsundervisningen och upptaga där till diskussion flera

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

frågor av principiell betydelse för sagda undervisning, nämligen om dess

ledning, förläggning, innehåll och anknytning till olika ämnen.

I avseende på ledningen framhålla de sakkunniga vikten av en väl

avvägd samverkan mellan enskilt initiativ å ena sidan och samhällets stödjande

bistånd å den andra. Beträffande förläggningen anföra de sakkunniga,

att den grundläggande nykterhetsundervisningen borde bedrivas i

och genom skolan själv men att den i skolan grundlagda insikten borde

vidgas och stärkas genom en väl avpassad fortsatt upplysningsverksamhet.

1 fråga om nykterhetsundervisningens innehåll taga de sakkunniga

— i likhet med 1914 års sakkunniga — bestämt avstånd från den äldre

medicinskt-fysiologiska uppfattningen av nykterhetsfrågan och framhålla,

att vid nykterhetsundervisningen nämnda frågas sociala sida borde starkast

betonas och mest framhävas, medan de medicinska momenten borde

förnämligast tjäna såsom utgångspunkt för behandlingen av spörsmålet i

dess helhet.

Vad till sist beträffar nykterhetsfrågans anknytning till olika ämnen

framhålla de sakkunniga önskvärdheten av att nykterhetsundervisningen

så anordnades, att tyngdpunkten av densamma bleve förlagd till ett enda

ämne och att ansvaret för dess meddelande så vitt möjligt koncentrerades

på en hand. Det ämne, som kunde anses bäst lämpat som utgångs- och

stödjepunkt för sagda undervisning, vore det läroämne, som kunde låta

de sociala synpunkterna starkast framträda. Närmast läge då att tänka

sig nvkterhetsundervisningen ingående i den undervisning i samhällslära,

som i en eller annan form förekomme eller enligt de sakkunnigas mening

borde förekomma vid de olika läroanstalterna. En dylik förbindelse mellan

nykterhetsundervisning och samhällslära borde emellertid icke avse endast

skolundervisningen utan borde vara grundläggande för all undervisning i

nykterhetsfrågan, således även för den utanför skolan bedrivna upplysningsverksamheten

på ifrågavarande område. De sakkunniga framhålla

emellertid i detta sammanhang, att i en planmässig nykterhetsundervisning

borde ingå även hygieniska och etiskt-religiösa moment, och betona

vikten av att jämväl dessa sidor av nykterhetsspörsmålet bleve tillbörligt

beaktade, främst vid skolundervisningen men därjämte även under det

fortsatta upplysningsarbetet. Nykterhetsundervisningen kunde och borde

alltså få vissa anknytningspunkter till mer än ett ämne, men den samlade,

enhetligt genomförda undervisningen måste förläggas till ett enda ämne,

det ämne dit sam hällslär in fördes. Beträffande den ordningsföljd, vari

nykterhetsfrågans olika moment borde tagas vid undervisningen, anföra de

sakkunniga, att de till religionsundervisningen och till den naturvetenskapliga

undervisningen anknutna momenten borde upptagas tidigast och

Bihang till riksdagens protokoll 1619. 1 samt. 232 höft. (Nr 262.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

att därefter på det härför lämpliga högre stadiet borde följa den egentliga

undervisningen i nykterhetsfrågan, såsom förut betonats sedd ur företrädesvis

social synpunkt.

I de över de sakkunnigas betänkande avgivna infordrade utlåtandena

hava de sakkunnigas allmänna grunder för nykterhetsundervisningen berörts.

Läroverksöverstyrelsen hänvisar till sitt år 1915 avgivna yttrande över

1914 års sakkunnigas betänkande i denna fråga och anför därefter följande:

Med utgångspunkt från de av 1912 års riksdag angivna grundsatser hava 1917

års sakkunniga ansett, att tyngdpunkten'' av nykterhetsfrågan bör förläggas till det

sociala området, och i följd härav förlagt huvuddelen av nykterhetsundervisningen i

skolan till den kurs i samhällslära, som bör meddelas i samband med historieundervisningen.

I denna principiella fråga är överstyrelsen fullt ense med de sakkunniga,

överstyrelsen finner denna anordning riktig även med hänsyn därtill, att enligt deri

framlagda planen samhällsläran ej upptagits såsom ett självständigt ämne utan såsom

en del av ett redan förefintligt läroämne. Att undervisning i samhällslära bör meddelas

vid de allmänna läroverken och med dem jämställda läroanstalter i större omfattning,

än för närvarande äger rum, är även enligt överstyrelsens mening ett viktigt

önskemål, som överstyrelsen i samband med andra ändringar i undervisniugsplanen

haft under övervägande. Huru denna vidgade kurs i samhällslära skall anordnas och

lämplig del av nykterhetsfrågan i densamma infogas, torde böra närmare prövas i

samband med fastställande av Övriga detaljer rörande nykterhetsundervisningens ordnande.

Det bör emellertid härvid enligt överstyrelsens mening särskilt framhålla», att

nämnda nykterhetsundervisning icke må tillmätas alltför stort utrymme, så att den

får tillfälle utbreda sig på bekostnad av andra samhällsfrågor, som kunna vara av

minst lika betydelsefull innebörd. Aven om det icke kan förnekas, att eu sammanhängande

framställning av särskilt nykterbetsfrågans sociala innebörd kan ha sitt berättigande,

så bör emellertid fasthållas, att det naturligaste sättet för skolans insats i

ungdomens karaktärsfostran snarare bör bestå dels däri, att hela skolans liv och arbete

uppbäres av en sedligt härdande ande, dels däri, att, när undervisningen i olika ämnen

erbjuder naturliga anknytningspunkter, hithörande synpunkter, betraktelser och notiser

meddelas.

Folkskolöverstyrélsen finner sig intet hava att erinra emot de av de

sakkunniga föreslagna allmänna grunderna.

Jämväl socialstyrelsen hänvisar till av styrelsen tidigare avgivna yttranden

i fråga om nykterhetsundervisningen och anför följande:

I utlåtanden den 8 december 1913 och 3 mars 1916 har styrelsen redan utförligt

yttrat sig över bristerna i den hittill-varande nykterhetsundervisningen samt över de

grundar, efter vdka densamma framdeles synes böra oiduns. Styrelsen har därvid

särskilt betonat angelägenheten av att, då nykterhetsfrågan till sin huvudsakliga innebörd

må-te auses vara ett socialt och ekonomiskt problem, hithörande synpunkter tillerkännas

en dominerande ställning i fråga om nykterhetsuudervisningens innehåll.

Beträffande vidare dennas organisation bar styrelsen hävdat den uppfattningen, att

önskvärd enhetlighet, planmässighet och effektivitet kan ernås endast genom dess infogande

i systemet av övrig av staten ordnad undervisnings- och upplysningsverksamhet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. M&j:ts Proposition 1Sr 202.

detta i vad allvar såväl meddelandet av nödiga kunskaper åt de breda lagren som ock

lärarutbildningen för ändamålet.

Dessa synpunkter och önskningsmål hava i det nu föreliggande betänkandet icke

blott vunnit fullt principiellt erkännande utan även i allmänhet fasthållits i de sakkunnigas

yrkanden och förslag. Da dessa jämväl i övrigt synas i det stora hela ändamålsenliga,

anser styrelsen, att en omläggning av nykterhetsundervisningen omedelbart

bör verkställas i huvudsaklig anslutning till det nu föreliggande betänkandet.

Styrelser! för centralförbundet för nykterhetsundervisning, som till sitt

utlåtande i ämnet fogat ett av professorn T. Thunberg till förbundet avgivet

yttrande rörande nykterhetsundervisningens ordnande, har för sin

del anfört följande:

Styrelsen ansluter sig fullt och helt till de sakkunnigas yttrande angående vikten

av att fa till stånd en väl avvägd samverkan mellan enskilt initiativ å ena sidan och

samhällets stödjande bistånd å den andra och vågar tillika hysa den för hoppningen,

att de sakkunnigas uttalande, att denna statliga medverkan icke alltför mycket för

begränsa de fria personliga krafternas rörelseomrade, måtte bli grundläggande för den

kommande undervisningen och upplysningen i nykterhetsfrågan.

Likaledes finner styrelsen i likhet med de sakkunniga det önskvärt, att tyngdpunkteu

av nykterhetsundervisningen blir förlagd till ett enda ämne och att ansvaret

för dess meddelande koncentreras på en hand.

Vid dryftandet av frägau, vilket ämne som skulle vara bäst lämpat som utgångsoch

stödjepunkt för nykterhetsundervisningen, ha de sakkunniga stannat vid samhällsläran.

iStyrelsen, som redan i sitt utlåtande över 19 L4 års betänkande i samma fråga

understrukit kravet på de sociala synpunkternas tillgodoseende, finner förslaget att infoga

nykterhetsundervisningen i ämnet samhällslära vara värt allt beaktande. Dock vilt

styrelsen framhalta det välbetänkta i att icke fastslå denna anordning som den enda

riktiga, då ju nykterhetsundervisuingen ännu befinner sig på ett försöksstadium och

erfarenheter om undervisningen i samhällslära ännu alldeles saknas.

Det fin ns också en annan möjlighet för en lämplig placering av nykterhetsundervisningen,

nämligen att, som professor Thunberg framhåller i sitt särskilda yttrande,

anknyta den till undervisningen i hygien, varvid särskilt bör beaktas, att den moderna

hygienen icke kan enbart syssla med den enskildes hälsovård utan också betingelserna

för samhällets sunda liv. Det synes styrelsen önskvärt att, särskilt i de skolor, där

undervisningen skötes av ämueslärare, valfrihet lämnas mellan att anknyta nykterhetsnndervisniugen

till hälsoläran eller till historien, respektive samhällslära!!. Större

möjlighet skulle då erbjuda sig att få nykterhetsundervisningen förlagil i en kompetent

och intresserad lärares hand.

Därjämte vill styrelsen ytterligare betona, att vi ännu icke ha någon undervisning

i samhällslära införd i våra skolor och att det, särskilt vid läroverken och seminarierna,

enligt vad de sakkunniga ha uppvisat, behövs så störa omläggningar av dessa skolors

läroplan, för att få utrymme åt detta nya ämne, att det är högst ovisst, när den föreslagna

nya anordningen skulle kunna tillämpas. Men — även om de sakkunniga gjort

klokt i att ta de fjärmare målen i sikte — så är en rationellt ordnad nykterhetsun(lervisning

just för ögonblicket ett för hela vår folkuppfostran så oerhört viktigt behov,

att man icke får vänta, till dess en del andra skolorganisatoriska frågor först blivit

losta. Därför är det enligt styrelseus mening klokt att tills vidare söka anpassa nyk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

terhetsumlervisuingen till flen för närvarande gällande läsortlningen vid skolorna och

att lämna en viss frihet vid denna undervisnings anslutning till skolornas läroämnen.

ueparte- Mot de av de sakkunniga framlagda allmänna grunderna för nykter
lijtsn

techefen, hets u n er viss ingen s ordnande har jag i det hela intet att erinra. Särskilt

betydelsefullt synes det mig vara, att de sakkunniga bestämt brutit med

de äldre åsikterna i fråga om nykterhetsundervisningens huvudinnehåll

och klart angivit den sociala synpunkten såsom den för nämnda undervisning

viktigaste. I naturlig konsekvens härav hava de sakkunniga pekat

på samhällsläran såsom det ämne, vilket vore bäst ägnat att utgöra stödjeoch

utgångspunkt för en socialt betonad nykterhetsundervisning.

Redan tidigare har jag — såsom jämväl de sakkunniga omnämna —

haft tillfälle att giva tillkänna samma uppfattning i detta hänseende, som

jag nu framlagt, nämligen i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 15

februari 1918 vid avlåtande av proposition angående upprättande av praktiska

ungdomsskolor. Jag anförde då — visserligen närmast på tal om

folkundervisningskommittens förslag beträffande den yrkesbestämda fortsättningsskolans

undervisningsplan — följande:

I fråga om ämnet medborgarkunskap har jag ingen annan erinran att göra, än

att jag i likhet med folkskolöverstyrelsen anser, alt flen sociala synpunkten bör i det

hela något klarare framträda, än vad kommittén föreslagit, ävensom att i samband

härmed flen i fortsättningsskolan förekommande nykterhetsundervisningen huvudsakligen

bär anknytas till detta ämne. En sådan anordning överensstämmer med den numera

allmänt uttalade uppfattningen, att sagda undervisning bör i främsta rummet anläggas

efter sociala, ej efter hygieuiskt-biologiska synpunkter.

Detta mitt uttalande har enligt min mening giltighet för alla slag av

undervisnings- och upplysningsverksamhet på nykterhetsfrågans område.

I likhet med de sakkunniga anser jag mig emellertid böra framhålla,

att de etiska och hygieniska synpunkterna ej få lämnas ur sikte vid nykterhetsundervisningen

utan böra erhålla tillbörlig uppmärksamhet.

Vad de hygieniska synpunkterna beträffar, hava de ju en ej oväsentlig

betydelse dels i och för sig på grund av vikten av att kunskap om de

hygieniska grundprinciperna blir så allmänt spridd som möjligt, dels ock

på grund av sin större lättfattlighet för barn å de tidigare åldersstadierna.

Särskilt å nu ifrågavarande område kan emellertid en undervisning,

som syftar åt att giva allenast en rent saklig kunskap, huru god och fullständig

denna än må vara, ej vara tillfyllest. En sådan undervisning måste

därjämte hava ännu ett viktigt mål, nämligen viljans och självbehärskningens

stärkande. Det synes mig nämligen uppenbart, att även den bästa

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ls Proposition Nr 262.

kunskap blir ofruktbar, om den ej grundas på och stödjes av en sedlig

vilja, som är stark nog att motverka mötande frestelser.

Såsom allmänt slutoindöme vill jag alltså upprepa vad jag redan uttalat,

nämligen, att undervisnings- och upplysningsverksamheten i avseende

å nykterhetsfrågan enligt min mening bör i det hela ordnas i enlighet

med det av de sakkunniga nu fx-amlagda förslaget.

B. Nykterhetsundervisningen inom olika slag av läroanstalter.

De sakkunniga övergå härefter (sid. 25—55) till frågan om nykterhetsundervisningen

inom olika slag av läroanstalter och upptaga till behandling

sättet för nämnda undervisnings ordnande vid såväl lägre som

högre undervisningsanstalter. De sakkunnigas framställning i detta hänseende

avser givetvis uteslutande nykterhetsundervisningens pedagogiska

och metodiska anordning samt sättet för dess införande i skolundervisningen

i övrigt och anknytning till densamma. De åtgärder, som kunna

vara behövliga för realiserandet av de sakkunnigas förslag på olika punkter,

äro alltså av sådan art, att de torde kunna vidtagas på administrativ väg

och för sitt genomförande ej erfordra några anslag. På grund härav har

jag ej ansett det nödvändigt att nu lämna någon utförlig redogörelse för

de sakkunnigas yttrande och förslag i detta hänseende utan tillåter mig

i avseende å detaljerna hänvisa till de sakkunnigas betänkande. Några

korta antydningar om de sakkunnigas tankegång torde likväl här böra

lämnas.

De sakkunniga hänvisa till en början till ett av dem utarbetat betänkandet

såsom bilaga åtföljande förslag till grundplan för nykterhetsundervisningen,

vilket förslag vore avsett att ungefärligen angiva omfattningen

och innehållet av en nykterhetsundervisning, anordnad i enlighet

med de grundprinciper, de sakkunniga sökt följa vid fullgörandet av sitt

uppdrag i detta hänseende. Grundplanen är systematiskt uppställd i form

av ett antal moment eller lektioner. De sakkunniga hava emellertid uttryckligen

framhållit, att planen ej vore avsedd att oförändrad följas vid

undervisningen, utan att det borde stå den enskilde undervisaren fritt att

i sin undervisning upptaga — på lämpliga punkter och i lämpligt sammanhang

— de moment eller enstaka detaljfrågor, som han ansåge sig

böra behandla.

Läroverksöverstyrelsen har i sitt förberörda utlåtande yttrat sig jämväl

i fråga om sagda grundplan och har i sådant hänseende anfört följande:

Förslag till

gruniplan fö

nykterhetsumlervisningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 262.

Överstyrelsen hyser tvivel angående lämpligheten av den sammanhängande nykterhetsuudervisningen

under den form, som av de sakkunniga föreslagits. Enligt överstyrelsens

mening böra, åtminstone vad beträffar de läroanstalter, som höra under

överstyrelsen, de olika delarna av ifrågavarande kursplan icke behandlas i ett sammanhang,

såsom i den framlagda kursplanen förutsättes, utan så, att det sociala momentet

genomgås i samband med samhällsläran i anslutning till historieundervisuingen och de

etiska och hygieniska momenten företrädesvis vid respektive kristendoms- oeh biologiundervisningen.

Den förstuämnda sidan av nykterhetsfrågan torde böra bli föremål

för en mera utförlig och samlad framställning under ett antal lektioner, motsvarande

ungefär hälften av den i grundplanen upptagna tiden. De Övriga delarna av ämnet

torde lämpligast meddelas i sammanhang med motsvarande läroämnen, då dessa därför

erbjuda naturliga anknytningspunkter.

Angående deu utarbetade grundplanen må ytterligare följande synpunkter framhållas.

Nämnda plan är beräknad för en alltför utförlig behandling. Mest bjärt

framträder detta i lektionerna 5 och 6. Vad där är beräknat för 90 minuter torde i

många fall kunna sägas på eu vida kortare tid. Över huvud taget torde eu så utförlig

behandling, som i grundplanen förutsättes, vara ägnad att bos både lärare och

lärjungar väcka leda mer än intresse i alla andra fall, än dä läraren står betydligt

över medeluivåu i fråga om både insikter i ämnet och lärarskieklighet. Grundplanen

bör därför få användas med mycket stor frihet, icke så mycket i fråga om innehållets

art och disposition som i fråga om utförligheten.

Socialstyrelsen ingår ej på någon närmare granskning av grundplanen.

Styrelsens yttrande på denna punkt är av följande lydelse:

Under förutsättning att nykterhetsundervisningen, enligt de sakkunnigas förslag

fatfad såsom eu sida av allmän upplysningsverksamhet i samhällslära och socialpolitik,

kommer ett erhålla en ur olika synpunkter lämplig central ledning med klart statlig

prägel, lärer det icke vara nödigt att för närvarande intaga mera bestämd ställning

till detaljerna i det föreliggande betänkandet. Dessa torde nämligen med hänsyn till

den jämförelsevis ringa erfarenhet, som ännu föreligger på området, få anses mera

utgöra riktlinjer för en kommande utveckling än för längre framtid fastslagna

normer.

Ehuru styrelsen sålunda icke anser sig behöva och ej heller torde vara kompetent

att i detalj granska de uppgjorda undervisuiugsplanerna, kan styrelsen dock ej underlåta

att uttala vissa fartlågor för att denna undervisning, särskilt sådan den förutsättes

skola bedrivas på det tidigaste skolstadiet, lätt kan utmynna i bibringandet av döda

minnesdata^ i stället för åskådliga och för barnets fattningsförmåga gripbara fakta.

När sålunda såsom exempel för ämnen för lektiouer på detta tidigare stadium omnämnas

alkoholens näringsvärde ensamt och i förening med kolhydrater, dess salupris

i jämförelse med egentliga födoämnens och så vidare eller ock uppräknas vetenskapliga

försök, såsom Gylleusvärds pekniugsförsök, Durings bergbestigniugsförsök, Vogts iupräglingsförsök

samt Kraepelins associationsförsök, finner styrelsen det vis-erligen

möjligt, att sådana ämnen under den eminente pedagogens ledning kunna för barnen

levandegöras och bibringa dem vissa bestående intryck av värde, men äu sannolikare

synes det, att dylika ämnesuppgifter merendels komma att nedsjunka till en själlös

och för barnen gagnlös utanläsning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung}. Maj\1s Proposition Nr 262.

Det av de sakkunniga uppgjorda förslaget till grundplan synes i stort

sett hava mötts med gillande. Ej heller jag har i det hela något att

erinra däremot, men jag vill framhålla, att jag ej anser mig böra i detta

sammanhang närmare ingå på detsamma. Vissa anmärkningar hava,

såsom av den nyss lämnade redogörelsen för läroverksöverstyrelsens och

socialstyrelsens utlåtanden framgår, riktats mot det framlagda förslaget.

Jag vill ej nu upptaga till skärskådande, i vad mån dessa anmärkningar

kunna vara berättigade eller icke, men vill blott gent emot de av läroverksöverstyrelsen

framställda anmärkningarna erinra om att de sakkunniga,

såsom jag förut anfört, uttryckligen framhållit, att grundplanen ej vore

avsedd att oförändrad följas vid undervisningen och att, såsom av betänkandet

framgår, det ej heller varit de sakkunnigas tanke, att den å grundplanen

angivna tidsföljden skulle under alla omständigheter iakttagas,

varför det alltså bör stå den enskilde undervisaren fritt att i sin undervisning

upptaga — på lämpliga punkter och i lämpligt sammanhang —

de moment eller enstaka detaljfrågor, som han anser sig böra behandla.

De av socialstyrelsen uttalade farhågorna i fråga om en enligt nämnda

plan bedriven nykterhetsundervisning kunna visserligen tänkas hava sitt

berättigande, men jag hyser den förvissningen, att faran i detta hänseende

skall bliva mindre, i den mån som vederbörande lärare erhålla en god

och planmässig utbildning jämväl på detta undervisningsområde. Den sakkunniga

inspektion, som, efter det nykterhetsundervisningen fått sin tillbörliga

plats inom skolundervisningen, kommer att utövas på detta som

på andra områden, torde också komma att kraftigt motverka den av socialstyrelsen

befarade utvecklingen i detta hänseende.

# *

*

Jag anhåller nu att få övergå till en kortfattad redogörelse för de

sakkunnigas förslag i fråga om olika läroanstalter.

Vad först beträffar folkskolan (däri inbegripen småskolan) framhålla

de sakkunniga, att nykterhetsundervisningen på grund av lärjungarnas

rino-a utveckling där måste inskränkas till att omfatta huvudsakligen etisktreligiösa

och enkla hygieniska moment samt att nämnda undervisning där

huvudsakligen borde tjäna ett praktiskt uppfostrande syfte och i överensstämmelse

därmed meddelas i form av lättfattliga råd och anvisningar.

Dessa borde lämnas dels vid den etiskt-religiösa undervisningen, dels ock

i samband med undervisningen i hälsolära. I fråga om det stadium, å

vilket undervisningen borde meddelas, hava de sakkunniga påpekat, att

vissa enklare råd och anvisningar kunde, därest lämpliga tillfällen erbjöde

sig, vara på sin plats redan på de tidigaste stadierna. De i någon mån

utförligare upplysningar i detta hänseende, som kunde lämnas i folkskolan,

Departe
mentschefen
-

Folkskolor

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Fortsättnings
skolor.

borde däremot sparas till de sista skolåren. Så borde enligt de sakkunnigas

mening nykterhetsfrågans etiskt-religiösa sida behandlas först under

det sista skolåret. Jämväl undervisningen i hälsolära förlädes i regeln

till folkskolans högsta klasser och lämnade där möjlighet för läraren att

beröra nykterhetsspörsmålet ur medicinsk synpunkt.

De sakkunniga framhålla slutligen, att de ansett sig kunna föreslå

en så föga omfattande nykterhetsundervisning i folkskolan med hänsyn till

den genomgripande omorganisation av fortsättningsskolan, som innebures

i 1918 års lagtima riksdags beslut om upprättande av praktiska ungdomsskolor.

Styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning har i detta

hänseende anfört följande:

De sakkunniga framhålla med rätta, att frågan om uykterhetmndervisningen i

folkskolorna kommit i ett annat läge genom 1918 års riksdans beslut om obligatoriska

praktiska ungdomsskolor. Styrelsen finner det riktigt, att den sammanhängande och

utförliga kurs i nykterhetsfrågan, som ovillkorligen bör komma alla folkskolebarn till

del, meddelas dem i fortsättningsskolan. Men styrelsen vill tillika framhålla som sin

mening, att den undervisning på folkskolans tidigare stadier, som även de sakkunniga

finna berättigad, under inga omständigheter får försummas. De lärare, som ägnat sitt

intresse åt dessa frågor, torde vara eniga om att den undervisning, som skall påverka

viljeriktningen och sålunda verka karaktärsdanande, bör begynna redan tidigt. Styrelsen

tillåter sig uttala den förhoppningen, att den normalplan för folkskolan, som

inom kort väntas utkomma, beaktar det allvarliga behovet av en till nykterhet syftande

fostran även på folkskolans stadium.

1 fråga om fortsättning sskolans nykterhetsundervisning utgå de sakkunniga

från nyssnämnda beslut och anföra, att i och med det att den

förut frivilliga fortsättningsskolan bleve obligatorisk, möjlighet öppnades

att för alla folkskolans lärjungar få till stånd en nykterhetsundervisning,

som på grund av lärjungarnas högre ålder och därmed följande större

mognad dels kunde bliva mer omfattande och enhetlig än i den egentliga

folkskolan och dels låta det sociala momentet framträda på ett sätt, som

ej kunde ifrågasättas i sistnämnda slag av skolor. Härtill komme ännu

en för saken gynnsam omständighet. Enligt den undervisningsplan, som

framlagts i samband med den av riksdagen beslutade omorganisationen

av fortsättningsskolan, skulle nämligen undervisningen därstädes samla sig

kring, jämte modersmålet, två andra huvudämnen, arbetskunskap och medborgarkwnskap

(samhällslära). Särskilt medborgarkunskap vore, såsom de

sakkunniga förut framhållit, synnerligen lämpad såsom stöd för en samlad

och från sociala synpunkter utgående nykterhetsundervisning.

De sakkunniga lämna därefter en kort översikt av de uttalanden beträffande

ämnet medborgarkunskap, som gjorts i samband med frågan om

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

uppritande av praktiska ungdomsskolor, och anse sig härigenom vunnit

ytterligare stöd för sin åsikt om nämnda ämnes lämplighet såsom utgångspunkt

för en god nykterhetsundervisning i fortsättningsskolan.

I fråga om undervisningens närmare anordning framhålla de sakkunniga,

att man borde särskilt i fortsättningsskolan sträva efter koncentration

i nykterhetsundervisningen och i enlighet härmed mot slutet av skolkursen

lämna en till samlad tid förlagd, sammanfattande framställning av

nykterhetsfrågan, ägnad att giva densamma lämplig belysning från olika

sidor och att bibringa lärjungarna en så vitt möjligt klar uppfattning av

frågans innebörd och dess ställning till övriga spörsmål av allmänt och

aktuellt intresse. För att nå detta mål borde särskilt den samlade undervisningen

röra sig om nykterhetsfrågans sociala sida. Eu synnerligen

lämplig ram för denna undervisning erbjöde som nämnt ämnet medborgarkunskap,

som lämnade goda tillfällen till behandling av de sociala synpunkter

på nykterhetsfrågan, som vore närmare angivna å det av de sakkunniga

framlagda förslaget till grundplan för nykterhetsundervisningen.

Vad det etiskt-religiösa momentet beträffade, kotnme även detta att i yiss

utsträckning tillgodoses, trots det att fortsättningsskolans undervisningsplan

ej upptoge ämnet kristendomskunskap såsom fristående ämne. Läraren

torde nämligen ofta nog få anledning att i samband med den sociala

nykterhetsundervisningen beröra även den socialetiska sidan av nykterhetsspörsmålet,

varigenom i viss mån anknytning vunnes till den etiskt-religiösa

undervisning i frågan, som borde meddelas under det sista året i

folkskolan.

De sakkunniga erinra vidare, att en övergångstid ju måste väntas,

innan den nya organisationen av fortsättningsskolorna vore till fullo

genomförd. För att alla folkskolans lärjungar skulle under berörda övergångstid

få någon ersättning för den mera utförliga och samlade nykterhetsundervisning,

som eljest skulle meddelats dem i fortsättningsskolan,

vore det lämpligt att på de orter, där den nya ordningen ännu ej trätt i

kraft, förlägga den för fortsättningsskolan eljest avsedda nykterhetsundervisnino-en

till den egentliga folkskolan. Att denna undervisning emellertid

ej kunde därstädes bedrivas i den omfattning eller på det sätt, som de

sakkunniga förordat beträffande fortsättningsskolan, vore tydligt. Särskilt

vore, såsom de sakkunniga tidigare framhållit, folkskolans lärjungar i allmänhet

ej mogna för en verkligt klargörande behandling av nykterhetsfrågans

sociala sidor, men ömkligt vore dock, att under ifrågavarande

övergångstid vid folkskolundervisningen så stort utrymme lämnades åt de

sociala synpunkterna, som lärjungarnas allmänna utveckling medgåve.

I detta sammanhang hava de sakkunniga givit en översiktlig fram
II

i lian g till riksdagens protokoll 1910. 1 sand. 232 höft. (Nr 262.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Högre

folkskolor.

Kungl. Maj ds Proposition Nr 262.

ställning av det undervisningsstoff, de ansett vara lämpligt för nämnda

övergångstid, och framhålla därjämte, att de sålunda givna anvisningarna

kunde vara lämpade även för framtiden dels. och särskilt, i de s. k. ersättningsskolor,

som enligt 1918 års riksdags beslut skulle upprättas för

de mindre folkskolornas lärjungar och som vore avsedda att för dem tjäna

som fortsättangsskolor, dels ock i de skolor, där man hade att undervisa

ett mera betydande antal barn, som av ena eller andra anledningen ej

förvärvat det fulla kunskapsmått, som borde inhämtas i folkskolan.

Vad därefter beträffar de högre folkskolorna, anföra de sakkunniga,

att i skolorna av den allmänna typen givetvis större utrymme kunnat beredas

åt ämnet samhällslära, varmed också följde möjlighet att vid undervisningen

giva bredare utrymme åt nykterhetsfrågan, som i dessa skolor

torde kunna behandlas ungefär på samma sätt som vid statens realskolor

och de kommunala mellanskolorna. Vad åter den yrkesbestämda högre

folkskolan beträffade, pekade hela dess karaktär åt en nykterhetsundervisning,

anordnad i ungefär samma omfattning och med samma allmänna

läggning som i fortsättningsskolan. I fråga om nykterhetsundervisningen

i den yrkesbestämda högre folkskolan gällde alltså i det hela vad de sakkunniga

anfört beträffande sagda undervisning i fortsättningsskolan.

Till de högre folkskolorna räknas även skeppsgosseskolorna, som numera

äro organiserade i överensstämmelse med de högre folkskolorna. Likheten

i organisation medför, yttra de sakkunniga, givetvis överensstämmelse

i fråga om nykterhetsundervisningens lika väl som annan undervisnings

bedrivande.

Beträffande nykterhetsundervisningen i fortsättningsskolan anför styrelsen

för centralförbundet för ngkterhetsundervisning i sitt utlåtande följande:

De sakkunnigas lördag att i fort-ättningsskolorna förlägga nykterhetsundervisningen

till ämnet medborgarkunskap, synes välbetänkt. Dock vill styrelsen, som tagit

del av de för dessa skolor utarbetade undervisningsplanerna i medborgarkunskap, fästa

uppmärksamheten på att alkoholfrågan enligt dessa planer beröres i två olika sammanhang,

nämligen dels under hemmets hygien i kapitlet om familjen och dels under de

sociala rörelserna i kapitlet om staten. Möjligen ligger i denna fördelning en viss

risk för en oändamålsenlig splittring, och styrelsen vågar med stöd av professor Thunbergs

utlåtande om den moderna hygienens innebörd ifrågasätta, huruvida det icke

borde medgivas de lärare, som så önska, att förlägga den samlade kursen i nykterhetsfrågan

i omedelbar anslutning till kapitlet om hemmets hygien och ekonomi.

Vidare vill styrelsen framhålla, att då det näppeligen är möjligt för någon författare

att vetenskapligt behärska alla de problem, som beröras i ämnet medborgarkunskap,

så kan man heller icke ifrågasätta, att en person skulle kunna skriva en i

alla delar lika tillfredsställande lärobok i detta ämne. Då det vidare torde kunna inträffa,

att dylika läroböcker, om de lika fullt komme att skrivas, skulle komma att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

bedömas i första band efter det sätt, varpå de behandlade den egentliga samhällslära!!,

och i sista hand efter behandlinyen av en sådan detalj som nykterhetsfrågwn. så vill

styrelsen framhålla önskvärdheten av att eu särskild lärobok utarbetas för fortsättning-skolornas

nykterbetsuudervisning av en i ny kterhetsfrågan väl hemmastad person.

Innehållet i denna lärobok borde givetvis ansluta sig till de sakkunnigas grundplan

för nykterhetsundervisningen, och läraren i medborgaikunskap borde ha rätt att inpassa

denna kurs antingen vid behandlingen av hemmets hygien eller i anslutning

till de sociala rörelserna.

I fråga om folkhögskolorna framhålla de sakkunniga dels den gynnsamma

ställning, nykterhetsundervisningen vid dem kunde intaga på grund

av skolledningens fulla obundenhet i avseende å anordnandet av undervisningen

vid dessa läroanstalter, dels ock vikten av att särskild omsorg

ägnades åt att folkhögskolans lärjungar erhölle en verkligt god nykterhetsundervisning.

De sakkunniga framhålla till sist, att särskilda föreskrifter ej lämpade

sig i fråga om folkhögskolorna. För vinnande av större enhetlighet i förevarande

hänseende förordade de sakkunniga emellertid, att genom av

Kungl. Maj:t utfärdat cirkulär, som borde ersätta det år 1892 utfärdade

cirkuläret om nykterhetsundervisningen, uppmärksamheten särskilt fästes

på denna angelägenhet, och att i samband därmed några allmänna anvisningar

lämnades beträffande innehållet och anordningen av nykterhetsundervisningen

vid ifrågavarande skolor. Särskilt borde därvid framhållas

vikten av att nykterhetsfrågans sociala sida vederbörligen beaktades vid

undervisningen.

Folk skol öv er styr elsen har i sitt utlåtande i ämnet yttrat, att vad de sakkunniga

anfört beträffande nykterhetsundervi.-ningen inom de olika slag av läroanstalter, som

stå under över.-tyrel-ens inseende, anser sig överstyrelsen böra upptaga till närmare

prövning i sammanhang med den revision av undervisningsplanerna för sagda anstalter,

vilken överstyrelsen beträffande vissa av dessa anstalter redan har under utförande

och i fråga om andra i en framtid kan komma att verkställa.

§ Vid behandlingen av frågan om nykterhetsundervisningen vid allmänna

och kommunala läroanstalter (allmänna läroverk och kommunala

mellanskolor) hava de sakkunniga särskilt framhållit samhällslärans bctytydelse

såväl för den högre skolundervisningen i och för sig som för

nykterhetsundervisningen och hava genom en av de sakkunniga, förste

folkskolinspektören K. Nordlund låtit verkställa en närmare utredning rörande

samhällslärans ställning vid de allmänna läroverken och de möjligheter,

som kunna förefinnas för anknytning till sagda ämne av en enligt

de sakkunnigas grundprinciper ordnad nykterhetsundervisning.

Efter att hava påpekat svårigheten att vid ifrågavarande läroanstalter

Folkhög
skolor.

Allmänna

och kommunala

läroanstalter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 262.

ernå önskvärd koncentration av nykterhetsundervisningen framhålla de

sakkunniga, att å realskolstadiet sagda undervisning borde meddelas dels

i form av praktiska varningar vid biologiundervisningen i första klassen

samt under religionsundervisningen, dels i sin mån i femte klassen (i

kommunala mellanskolan å motsvarande stadium) vid religionsundervisningen

och vid historieundervisningen, men att tyngdpunkten av nykterhetsundervisningen

å realskolstadiet borde förläggas till högsta klassen. Där

borde alkohollärans hygieniska moment behandlas vid undervisningen i

biologi, varjämte till denna undervisning borde i nära tidsföljd ansluta

sig ett kapitel i samhällsläran, berörande alkoholfrågans sociala moment

och omfattande 5 å 6 undervisningstimmar.

Å gymnasiet borde nykterhetsfrågan beträffande dess mer samlade

behandling inpassas efter i huvudsak samma plan som i realskolan, dt v. s.

fördelas mellan undervisningen i biologi och i samhällslära med tyngdpunkten

lagd på denna senare. Den medicinska sidan av alkoholproblemet

borde alltså — såsom nu — få sin behandling i andra ringen. När sedan

som ett kapitel i samhällsläran alkoholproblemet i fjärde ringen från

social synpunkt behandlades, borde dock lämpligen i största korthet, inledningsvis

erinras om de moment av alkoholens medicinska och: psykologiska

verkningar, vilka från social och nationalekonomisk synpunkt vore

av betydelse, närmast alltså alkoholens inverkan på arbetsförmågan och

på sinnet, det senare momentet då med tillgodogörande av de särskilda

förutsättningar, som den förutgående undervisningen i psykologi i regeln

torde hava givit. I fråga om den samlade nykterhetsundervisningens, innehåll

och omfattning å gymnasiet gällde i huvudsak detsamma som angående

realskolan, dock beträffande normalschemats tillämpning med de särskilda

modifikationer i fråga om synpunkternas fördjupande och urvalet

av detaljer, som betingades av den större andliga mognaden och de vidgade

förkunskaperna hos lärjungarna.

Att såväl i realskolan som å gymnasiet nykterhetsfrågan borde förutom

vid den samlade undervisningen kunna mer i förbigående beröras,

då osökt anledning därtill gåves, framhålles av de sakkunniga.

I sitt utlåtande i ämnet har läroverksöverstyr elsen beträffande nykterhetsundervisningen

vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga

läroanstalter anfört följande:

Yad beträffar nykterhet sfrågans etiska och hygieniska moment böra dessa, även

om de komma på tal i samhällsläran, behandlas företiä''ledvis i sammanhang np*d respektive

kristendoms- och biologiundervisningen. Särskilt angeläget finner överstyrelsen

härvid vara att, såsom i yttranden över It» 14 års sakkunnigas betänkande framhålles,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 262. 2L

den, pe^onliga ansvarskänslan inför den sedliga plikt, det här gäller, bliver väckt och

att härigenom lägges grund till ett djupare och varaktigare nykterhetsintresse.

Vad den hygieniska sidan av aikoholspör-unålet beträffar, har den sin naturliga

plats vid undervisningen i bälsolära i samband med biologiens studium, såsom redan

nu finnes föreskrivet i gällande undervisningsplan för de allmänna läroverken. Genom

den förskjutning, som så småningom försiggått mellan de olika momenteus betydelse

för nykterhetsfrågan, torde emellertid numera enligt överstyrelsens mening den hygieniska

synpunkten böra ställas efter de bida Övriga.

Y»d beträffar det sätt, varpå de sakkunniga ansett, att de etiska och hygieniska

momenten böra införas i undervisningen i motsvarande läroämuen, har överstyrelsen

intet väsentligt att erinra, men torde få återkomma till dessa detaljspörsmål, då de

framdeles skola närmare behandlas.

Styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning yttrar i sitt

utlåtande:

Om nykterhetsundervisningen i dessa skolor har styrelsen ingen annan erinran

att göra än att det, som styrelsen redan framhållit, torde vara mindre välbetänkt att

ovillkorligen binda denna undervisning vid det äunu obefintliga ämnet samhällslära.

Det synes styrelsen äudamålsenligare att låta skolorna själva avgöra, till vilket

ämne nykterhetsuudervisningen skall anknytas. Då nykterhetstrågan i de för dessa

skolor avsedda läroböckerna i regel är mycket otillfredsställaude behandlad och det

icke. kan ifrågasättas att omedelbart trycka nya upplagor, synes det styrelsen praktiskt

att för de närmaste årens behov låta utarbeta en särskild lärobok i nykteihetstrågau

även för de högre skolorna.

Beträffande nykterhetsundervisningen vid ''privatläroverken hava de

sakkunniga yttrat sig helt kortfattat. Vad först angår högre goss- och

samskolor samt enskilda mellanskolor, anföra de sakkunniga, att dessa läroanstalters

överensstämmelse med de allmänna läroverken tydligen medförde,

att jämväl nykterhetsundervisningen därstädes kunde och borde

planläggas och meddelas på liknande sätt. Vad de sakkunniga anfört i

fråga om nämnda undervisning å de olika stadierna vid de allmänna läroverken

kunde således i stort sett gälla motsvarande stadier vid berörda

privatläroverk.

I fråga om de högre flickskolorna yttra de sakkunniga, att egentlig

nykterhetsundervisning hittills endast undantagsvis lämnats vid nämnda

läroanstalter men att goda förutsättningar för anknytning av nykterhetsumio^visning

funnes, enär dels undervisning i samhällslära kunde utan

större svårighet inpassas å det högsta stadiet — detta torde, säga de sakkunniga,

redan på sina håll hava skett i tillfredsställande omfattning —

och dels även undervisning i hälsolära oftast meddelats på detta stadium.

De sakkunniga betona önskvärdheten av att samhällsläran erhölle en mer

framskjuten plats även vid flickskolorna, och erinra i samband härmed om

Privatläroverken.

s. 22 Kontrollera mot PDF

L&rlings
och
yrkesskolor.

Konfirma
tionsunder
visningen.

Departe
mentschefen,

22 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

den vid sagda skolor allmänt förekommande undervisningen i huslig ekonomi,

som kunde erbjuda vissa goda anknytningspunkter för behandling

av nykterhetsspörsmålet.

Vad beträffade anordningen av undervisningen, kunde alltså därom

i det hela gälla, vad som i sådant hänseende sagts i fråga om statsläroverken,

därvid den åttaklassiga flickskolan närmast förutsattes motsvara

realskolan och flickskolans gymnasium statsläroverkens gymnasium.

Slutligen hava de sakkunniga liksom förut beträffande folkhögskolorna

ifrågasatt, att genom ett av Kungl. Maj:t utfärdat cirkulär, sådant som

förut omnämnts, påpekades önskvärdheten av att en väl ordnad nykterhetsundervisning

bleve allmänt införd vid flickskolorna, helst i samband

med en utvidgad undervisning i samhällslära. Lämpligt vore det, anse

de sakkunniga, att detta cirkulär tillika angåve riktlinjerna för dylik undervisning

vid ifrågavarande skolor och därjämte meddelade tämligen utförliga

anvisningar för undervisningens anordnande.

Vid fackskolor (lärlings- och yrkesskolor) behövde enligt de sakkunnigas

mening nykterhetsundervisningen ej upptagas till behandling. Det

måste nämligen förutsättas, att lärjungarna vid dylika läroanstalter tidigare

erhållit undervisning i något slags skola, folk- och fortsättningsskola, allmänt

läroverk, flickskola eller dylikt. Då nu ordnad nykterhetsundervisning

förutsattes bliva införd i alla skolor av allmänt förberedande natur,

komme jämväl alla till fackskolorna övergående lärjungar att tidigare hava

erhållit dylik undervisning. Vid fackskolorna vore ju den huvudsakliga

undervisningen i regeln begränsad till rena fackämnen, som ej kunde hava

några direkta beröringspunkter med nykterhetsspörsmålet, varför försök

att till dessa ämnen anknyta sagda spörsmål helt visst bleve konstlade.

Undantag borde emellertid göras för sådana fackliga läroanstalter, vilkas

undervisning sysslade med ämnen, som hade mer eller mindre nära samband

med husligt arbete, såsom lanthushållsskolor, hushållsskolor, husmodersskolor

och dylika. Att i fråga om nu omnämnda läroanstalter giva

några närmare anvisningar beträffande behandlingen av nykterhetsfrågan

vore emellertid ej lämpligt.

Av 1914 års sakkunniga hade framställts det önskemålet, att prästerskapet

måtte beakta nykterhetsfrågan i samband med den etiska delen

av konfirmationsundervisningen. I detta yttrande instämma 1917 års sakkunniga.

Av skäl, som jag i det föregående antytt, anser jag det ej behövligt

eller lämpligt att här ingå på några enskildheter av de sakkunnigas för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

23

slag i avseende å nykterhetsundervisningens ordnande vid de olika slagen

av läroanstalter. Förslaget innefattar nämligen sådana rent pedagogiska

och metodiska detaljer, som torde böra dryftas och slutgiltigt avgöras i

samma ordning som andra undervisningsfrågor. Jag torde alltså kunna

inskränka mig till att här förklara, att jag för min del gillar de riktlinjer,

som av de sakkunniga följts vid utarbetandet av de i betänkandet anförda

detalj förslagen.

För genomförandet — i mer eller mindre förändrad form — av de

av de sakkunniga i nu ifrågavarande hänseende framställda förslagen erfordras

givetvis åtskilliga åtgärder. Särskilt måste för detta ändamål tillses,

att läroplaner, metodiska anvisningar o. dyl. varda på lämpligt sätt

avfattade och kompletterade. Det är min avsikt att i samråd med vederbörande

fackmyndigheter tillse, att berörda erforderliga åtgärder bringas

till utförande. Därvid torde också frågan om utfärdande av ett cirkulär

av den art, de sakkunniga förordat, komma att upptagas till behandling.

Vad särskilt beträffar frågan om samhällslärans bättre tillgodoseende vid

de allmänna läroverken, ber jag få erinra därom, att för närvarande pågår

en omfattande utredning angående omorganisation av nämnda läroanstalter.

I samband därmed torde även nyssnämnda spörsmål komma att upptagas

till behandling.

Givetvis är det ej möjligt att omedelbart och i ett enda slag genomföra

alla av de sakkunniga framlagda förslag med de jämkningar åt ena

eller andra hållet, som eventuellt kunna visa sig behövliga. En övergångstid

måste tydligen förflyta, innan nödig omläggning av undervisningen

kan ske och innan erforderliga åtgärder för förbättrad lärarutbildning

hinna genomföras samt lärarna erhålla lämplig utbildning. Det är självklart,

att det under denna övergångstid ej är möjligt att i allmänhet lämna

en nykterhetsundervisning, som motsvarar de nutida önskemålen i detta

hänseende och som står i full samklang med de grundprinciper, som de

sakkunniga uppställt och som även jag anser böra följas, önskvärt är

det emellertid, att nykter hetsundervisningen måtte så snart ske kan oeh i

den utsträckning, som är möjlig, lämpas efter sagda principer. För detta

syfte böra vederbörande skolmyndigheter verka samt tillse, att detsamma

varder så vitt möjligt uppnått.

Styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning har i sitt

nyss återgivna utlåtande föreslagit, att medgivande måtte lämnas de

lärare i fortsättningsskolan, som så önska, att förlägga den samlade

kursen i nykterhetsfrågan i omedelbar anslutning till det i kursen i

medborgarkunskap ingående kapitlet om hemmets hygien och ekonomi.

Detta förslag synes mig ej lämpligt, enär dess genomförande ju skulle

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kvngl. Maj:ts Proposition Nr 262.

motarbeta den inriktning av nykterhetsundervisningen åt ett nytt håll,

som under senare år allt mer vunnit anslutning och som synes mig ofrånkomlig,

om ett verkligt gott resultat av sagda undervisning skall kunna

ernås. Å andra sidan föreligger naturligen intet hinder, att i nyss angivna

sammanhang nykterhetsfrågan bringas på tal — utan tvivel finnas

här åtskilliga beröringspunkter, och anknytningen kan säkerligen ske helt

osökt och naturligt. Den samlade, enhetliga nykterhetsundervisningen åter

bör, såsom förut framhållits, lämnas i samband med undervisningen i

samhällslära.

Ytterligare har styrelsen för centralförbundet beträffande nykterhetsundervisningen

vid de allmänna läroverken föreslagit, att skolorna själva

skulle få avgöra, till vilket ämne sagda undervisning skulle anknytas. Ej

heller detta förslag kan jag tillstyrka. En dylik åtgärd skulle enligt min

mening medföra en högst olämplig splittring i avseende å nykterhetsundervisningens

bedrivande samt skulle lätt bringa oreda i det hela och

motverka vad man nu önskar åvägabringa. I vissa fall skulle densamma

sannolikt kunna rent av medföra, att nykterhetsundervisningen bleve helt

och hållet försummad. Jag anser mig således ej kunna biträda styrelsens

nu omnämnda förslag.

Jag torde slutligen böra erinra, att styrelsen, såsom jag i det föregående

anfört, hemställt, att särskilda läroböcker måtte utarbetas för nykterhetsundervisningen

i fortsättningsskolan och i de allmänna läroverken.

För min del anser jag inga särskilda åtgärder i sådant syfte från det allmännas

sida behövliga. Det synes mig tydligt, att något större behov av

speciella åtgärder i detta hänseende ej föreligger i fråga om nykterhetsundervisningen

än beträffande annan undervisning. Fullt tillräcklig garanti

för att innehållet i de använda läroböckerna kommer att bliva tillfredsställande

torde ligga i den konkurrens och den offentliga kritik, som

näppeligen torde komma att utebliva i fråga om sagda läroböcker. Jagtorde

få tillfälle att ytterligare något beröra detta spörsmål i samband

med frågan om nykterhetsundervisningens hjälpmedel.

De sakkunniga övergå härefter (sid. 56—72) till frågan om

C. Den fortsatta nykterhetsundervisningen.

Efter erinran om de åtgärder, som vidtagits för att bland, vårt folk

befrämja en god fortsatt undervisning i olika ämnen, framhålla de sakkunniga,

att ett behov av liknande art förelåge även i fråga om nykterhetsundervisningen

och att anstalter för tillgodoseendet av detta behov

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Proposition Kr 262.

borde vidtagas. De sakkunniga erinra vidare om att man redan hade flera

utgångspunkter för frågans ytterligare behandling, och nämna då främst

de av centralförbundet för nykterhetsundervisning sedan åtskilliga år anordnade

korta kurserna, vidare den av olika nykterhetsorganisationer föranstaltade

studieverksamheten samt slutligen den numera synnerligen omfattande

offentliga föreläsningsverksamheten, som i sin mån lämnade rum

även för fortsatt upplysning inom nykterhetsfrågans område. Från dessa

tre redan förefintliga verksamhetsgrenar borde man enligt de sakkunnigas

mening utgå vid behandlingen av frågan om åtgärder för främjandet av

en fortsatt nykterhetsundervisning.

Beträffande till en början de av centralförbundet anordnade korta

kurserna, erinra de sakkunniga om att sådana under åtskilliga år hållits

till ett antal av 7 till 10 årligen på olika platser i landet under en tid

av 4—6 dagar. Statsbidrag hava ej utgått till dessa kurser, vilka bekostats

genom anslag från landsting, städer och andra kommuner, nykterhetsorganisationer

och enskilda.

De sakkunniga hava verkställt en utredande undersökning av de under

åren 1914—1917 hållna kurserna och hava på grundvalen av denna

undersökning om kurserna avgivit det totalomdömet, att kurserna, trots

försök från kursledningeps sida att göra kursföredragen mera systematiskt

ordnade och samtidigt mera konkreta till sitt innehåll, ännu hade kvar

allt för mycket av sin ursprungligen åsyftade »väckande» karaktär. Det

vore, säga de sakkunniga, högeligen angeläget, att en bestämd ändring av

denna kursernas karaktär ägde rum, därest kurserna även för framtiden

skulle hållas. Enligt de sakkunnigas mening borde det omedelbara syftet

att »väcka» intresset även framgent tillgodoses, men det måste dock i

väsentlig grad träda tillbaka lör ändamålet att meddela en sammanhängande

och sakligt vägande framställning, och även här måste undervisningens

tyngdpunkt förläggas till de sociala och nationalekonomiska områdena.

Med sådan läggning borde emellertid dessa kurser även framdeles

väl försvara sin plats, och de sakkunniga ville under denna förutsättning

föreslå, att kurserna då erhölle den klart fattade uppgiften att uteslutande

tjäna den fortsatta folkupplysningen. Ur deras uppgift borde därigenom

utgå att utbilda särskilda lärare och ledare, och de komme därmed att

undgå sammanblandning med de just för sistnämnda utbildning avsedda

kurser, som de sakkunniga i annat sammanhang komme att föreslå. För

att ytterligare framhäva det angivna syftet med de nu diskuterade kurserna

ville de sakkunniga åt dem föreslå namnet allmänna upplysning skurser.

Kurserna kunde och borde emellertid inrymma även andra föredrag

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 232 höft. (Nr 262.) 4

Allo) tunik

upplysningstuireer.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

än sådana av social och nationalekonomisk natur. Särskilt vore det lämpligt,

att vid dessa kurser meddela en viss fortsatt upplysning angående

viktigare kapitel av den praktiska hälsoläran, därvid sålunda även vådorna

av tobaks- och kaffemissbruk och lämpliga åtgärder däremot kunde vinna

omnämnande. Viktigt vore under alla omständigheter, att kravet på planmässighet

tillbörligt tillgodosåges.

Kurserna borde i regeln omfatta 5 å 6 dagar och ej utsträckas över

en vecka. Den dagliga arbetstiden kunde under sådana förhållanden omfatta

åtminstone 5 föreläsningstimmar. Kurserna borde förlägrgas till städer

eller till lämpliga ställen å landsbygden, växlande år från år, så att

olika landsdelars behov så vitt möjligt tillgodosåges. Det årliga antalet

kurser kunde tills vidare inskränkas till tre, varigenom bland annat den

fördelen kunde vinnas, att goda lärarkrafter lättare kunde anskaffas för

kurserna.

Såsom jag nyss nämnde, hava de hittills anordnade smärre kurserna

stått under ledning av centralförbundet för nykte?hetsundervisning; kurserna

hava av förbundet anordnats i samarbete med en för ändamålet bildad

lokal kommitté. De sakkunniga hava ej ifrågasatt någon ändring

härutinnan. Dock förorda de sakkunniga, att åt centralförbundet måtte

givas större bestämmanderätt än hittills, särskilt i fråga om kursprogrammens

innehåll. Föreläsarna borde väljas huvudsakligen genom den av de

sakkunniga planerade föreläsningsbyråns försorg. Den kontroll över kursernas

anordning, som givetvis betingades särskilt av det statliga understöd

till kurserna, som vore avsett, borde utövas genom den centrala myndighet,

som finge den högsta ledningen av nykterhetsundervisningen sig

anförtrodd.

Hittills har, såsom jag förut nämnt, intet statsunderstöd utgått till

ifrågavarande kurser. Ej heller hava de sakkunniga tänkt sig, att statsanslag

skulle utgå direkt till kurserna i deras av dem föreslagna, något

förändrade form. I stället hava de sakkunniga föreslagit statsunderstöd i

form av bidrag till bestridande av kostnaderna för föreläsarna, varjämte

de sakkunniga tänkt sig, att en central byrå för föreläsningsverksamheten

på detta område skulle upprättas, till vilken statsbidrag skulle utgå. I

övrigt hava de sakkunniga förutsatt samma ekonomiska organisation beträffande

kurserna, som hittills förekommit. De sakkunniga framhålla, att de

genom sitt förslag att på nu angivet sätt tillförsäkra kurserna understöd

från statens sida hade jämväl åsyftat att vinna möjlighet att genom vederbörande

centralmyndighet öva någon kontroll över kurserna och deras anordning,

en möjlighet, som ej saknade betydelse. Det syntes nämligen de

sakkunniga vara ett viktigt statsintresse, att en god och vederhäftig kun
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Moj\ts Proposition Nr 262.

skap angående nykterhetsfrågan bleve allmänt spridd, särskilt med tanke

på möjligheten för staten att därigenom vinna ett nödvändigt stöd för sina

lagstiftningsåtgärder på nykter hetsområdet.

De sakkunnigas förslag i fråga om allmänna upplysningskurser har

tillstyrkts av folkskolöverstyrelsen.

Även läroverksöverstyrelsen har förmält sig kunna i huvudsak biträda

de sakkunnigas berörda förslag.

Socialstyrelsen har i sitt utlåtande riktat kritik mot en punkt i de

sakkunnigas förslag, nämligen att kurserna allt fortfarande skulle stå under

ledning av centralförbundet för nykterhetsundervisning, som således skulle

fungera som kursstyrelse.

Styrelsen ansåge nämligen, att i den mån verksamheten mera finge statlig prägel,

det vore angeläget, att densamma lyftes upp över varje föreställning om att utgöra

ett led i den dagspolitiska agitationen i ny k t erhet* frågan samt att det därför i sakens

intresse vore angeläget, att den centrala kursstyrelsens sammansättning bestämdes av

Kungl. Magt eller eventuellt av läroverks- och skolöverstyrelserna gemensamt. Under

förutsättning att härigenom kursernas statliga karaktär vore fullt tydligt markerad,

kunde centralförbundets byrå och dess vid det praktiska organisationsarbetet för dylika

kurser vanda personal fungera jämväl såsom byrå för kursstyrelsen.

Jämväl styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning har

gjort åtskilliga erinringar mot de sakkunnigas förslag i detta hänseende

och har anfört följande: yr;

Den kritik, som de sakkunniga riktat mot dessa kursers hittillsvarande program,

erkänner styrelsen vara i mångt och mycket befogad. De mera allmänna »väckande»

ämnena ha ofta varit för talrika. Men de lokala kursbestyrelser, som i stort sett uppgjort

kursernas program, hava givetvis låtit sig ledas av två synpunkter, nämligen

dels behovet av verkligt saklig upplysning, dels nödvändigheten av att kalla sådana

talare, som förstå att fånga och vidmakthålla publikens intresse. Kompromissen mellan

dessa båda synpunkter har icke alltid medfört det från saklighetens synpunkt mest

önskvärda resultatet, men man torde även för framtiden vara nödsakad att taga hänsyn

även till föreläsarnas förmåga av populär framställningskonst. Dessutom vill styrelsen

framhålla, att många av de föredrag, som de sakkunniga hänföra till den enbart

»väckande» gruppen, hava rört sig om vissa etiska problem, som för nykterhetsfrågan

äro av mycket vä*entlig natur.

Emellertid är styrelsen fullt ense med de sakkunniga däri, att eu omläggning av

dessa kursers program bör företagas. Dock ställer sig styrelsen mycket tvivlande till

de sakkunnigas fulslag att vid alla dessa upplysningskurser låta tyngdpunkten fö»läggas

till de sociala och nationalekonomiska omiådena. Därav skulle onekligen uppstå

en viss enformighet, och för övrigt har man från den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten

den alldeles bestämda erfarenheten, att sociala och nationalekonomiska

ämnen höra till de av publiken allra minst uppskattade. Ändamålsenligare

synes det enligt styrelsens mening vara att visserligen låta varje upplysningskurs koncentrera

sig kling en viss ämnesgrupp, men att ge kursernas anordnare möjlighet att

välja mellan ett antal olika ämneskombinationer. Man kan t. ex. tänka sig en kurs

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

med programmet koncentrerat kring ny kterhetsf rågans och det moderna samhällets

historiska utveckling, en annan behandlande nykterhetsspörsmålets sociala och nationalekonomiska

sidor, eu tredje med huvudvikten lagd vid hemmets, samhällets och släktets

hygien, en fjärde med programmet begränsat till det nutida förbud-problemet,

o. s. y. Centralföi bundet skall säkerligen vara berett att i samråd med den ledande

myndighet, som kan komma att utses för nykterlietsundervisuingen, företaga sådana

reformer i dessa kursers program, som kuuna vi-a sig gagnande för saken.

De sakkunniga hava ansett, att antalet kurser bör inskränkas från 7 å 10 till

endast 3 årligen. Gent emot detta förslag vill styrelsen framhålla, att dessa kurser

i regel vant så väl besökta och blivit så inpräglade i det allmäuna medvetandet såsom

goda och instruktiva bildningstilIfällen, att någon reducering i deras antal icke utan

trängande skäl bör ifrågakomma. Tvärtom torde kuuna ifräga«ättas, om icke socialstyrelsen

i sitt yttrande över 1914 ars sakkunnigutlätende haft en riktigare uppfattning

av dessa kursers betydelse, då den förordar statsbidrag efter vis-a grunder för

att uppmuntra tillkomsten av ett större antal utav centralförbundets tillfälliga kurser.

Det är så mycket mindre anledning att inskränka deras antal, som det före-lagna

statsbidraget till dessa kurser är relativt obetydligt. Det skulle förefalla egendomligt,

om statens första direkta understöd till dessa kurser, vilka i själva verket utgöra ett

av det enskilda upplysningsarbetets betydelsefullaste former, skulle förenas med krav

på omfattande reducering av verksamheten.

De sakkunuiga yttra vidare om dessa kurser, att de böra erhålla den klart fattade

uppgiften att uteslutande tjäua den fortsatta folkupplysningen och ur deras uppgift

bör utgå att utbilda särskilda lärare och ledare. Det synes styrel-en icke fullt klart,

vilka förändringar i kursernas anordning de sakkunniga ha åsyftat genom detta uttalande.

Ifrågavarande kurser hava aldrig varit avsedda att »utbilda lärare och ledare»

på annat sätt än genom att meddela vissa kunskaper i liykterhetsfrågan, vilka kunna

nava varit av betydelse likaväl för lärare och ledare som för den stora allmänheten.

Skulle de sakkunnigas utlåtande kunna tolkas på det sättet, att de förmåner, sotn hittills

beretts folk- och småskolans lärarkår genom att tjänstledighet utan återläsningsskyldighet

beviljats för deltagande i kurserna, skulle komma att upphöra, så ser sig

styrelsen nödsakad att rikta eu allvarlig gensaga däremot. Man har nämligen enligt

styrelsens mening icke alls rätt att antaga, att de arliga lärarkurserna komma att i

alla avseenden fylla det behov av fortbildning i nykterhetsfrågan, som förefinnes hos

lärarkåren. Eu enkel beräkning ger vid handen, att endast en jämförelsevis liten del

av folkskolans stora lärarkår kan komma att gå igenom dessa lärarkurser, och för de

Övriga, skulle de^ allmänna upplysniugskurserna vara det snart sagt enda tillfället att

fa eu inblick i några av den moderna nykterhet-lärans arbetsområden. Och äveu för

de lärare, som genomgått sagda lärarkurser, kan det vara ett behov att någon tid

därefter få sina kunskaper kompletterade med nya synpunkter och färskare forskningsresultat.

Dessutom torde i synnerhet de på landet boende lärarnas och lärarinnornas

möjligheter till intellektuell förkovran icke vara större, än att man bör luta dem bibehålla

en förmån, som de hittills visat sig uppskatta och väl använda.

Beträffande de övriga synpunkter, som tala för ett bibehållande av lärarnas ovannämnda

rätt till tjänstledighet utan återlösning, får styrelsen hänvisa till en i detta

ärende till Kungl. Majt ingiven skrivelse av den 14 december 1916. Styrelsen har

däri bland annat framhållit de hinder, som i regel möta för kursernas förläggning till

ferietiden, och påpekat det värdefulla i att geuotn tjänstledigheten även de lärare, som

icke äro positivt intresserade av nykterhetsarbetet, i stor utsträckning deltaga i kurserna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Det förhållandet, att upplysningskurserna skulle komina att få en publik, som

dels bestode av lärare, dels av Övriga intresserade personer, skulle ej behöva vålla

några svårigheter beträffande programmet — lika litet som det hittills gjort det —

men troligen medföra den fördelen, att kursarrangörerna med hänsyn till de deltagande

lärarna skulle söka ge programmet ett så sakligt och vederhäftigt innehåll som möjligt.

Om dessa kursers föreslagna ställning till centralförbundet för nvkterhetsundervisning

och till föreläsuingsbyrån liksom om den ifrågasatta kontrollen över deras

verksamhet har styrelsen intet att erinra.

De korta kurser, som hittills anordnats av centralförbundet för nyk- Depart©- terhetsundervisning, hava utan tvivel varit till stort gagn och verksamt mentsc e en

bidragit till spridande av kunskap på nykterhetsfrågans område. Att emellertid

den kritik, som av de sakkunniga i vissa hänseenden riktats mot

kurserna i deras hittillsvarande form, är i det hela berättigad, synes mig

ej kunna bestridas. Jag instämmer alltså med de sakkunniga i deras yrkande

på en viss omläggning av kurserna. Särskilt synes det mig lämpligt,

att kurserna mera bestämt koncentrera sig kring sociala och nationalekonomiska

spörsmål — enligt min mening en given konsekvens av den

omläggning av nykterhetsundervisningen i skolorna, som jag i det föregående

förordat. Styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning

bär, såsom jag nyss anfört, starkt betvivlat lämpligheten av en dylik koncentration,

särskilt under betonande att sociala och nationalekonomiska

ämnen enligt vad erfarenheten visat hörde till de av publiken allra minst

uppskattade. Invändningen innebär måhända ett visst berättigande men

synes mig ej böra få avgörande betydelse för kursernas anordnande. Det

förefaller mig sannolikt, att i den mån nykterhetsundervisningen i skolorna

allt mera bestämt upptager de sociala synpunkterna och samlar sig

kring dem, en sådan omsvängning skall ske i avseende å den stora allmänhetens

intresse, att även den fortsatta nykterhetsundervisningens inriktande

på det social-ekonomiska området skall synas helt naturligt och

följdriktigt. Emellertid synes det mig lämpligt, att särskilt under de närmaste

åren och intill dess omläggningen av nykterhetsundervisningen blivit

allmänt genomförd, en viss varsamhet iakttages vid bestämmandet av kursernas

program, så att omläggningen ej sker allt för tvärt och oförmedlat.

Jag ber för övrigt få erinra om att de sakkunniga uttryckligen framhållit,

att kursprogrammen ej borde inskränka sig till enbart sociala och nationalekonomiska

ämnen utan borde upptaga även frågor av annan art, ehuru

de sakkunniga starkt betonat kravet på planmässighet vid kursernas anordnande.

Häri instämmer jag till fullo med de sakkunniga.

I detta sammanhang torde jag böra i korthet beröra den av social
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

styrelsen framställda anmärkningen, att centralförbundet ej borde vara

självskrivet såsom kursstyrelse, utan att sådan styrelse borde utses av

Kungl. Maj:t eller av de båda skolöverstyrelserna gemensamt. Jag kan ej

finna annat än att socialstyrelsen givit centralförbundets tilltänkta funktion

i detta hänseende en något för stark relief eller kanske hellre, att

styrelsen ej tillräckligt tagit hänsyn till de förslag i avseende å den centrala

ledningen av nykterhetsundervisningen och av upplysningsarbetet i

nykterhetsfrågan, som de sakkunniga framställt. Jag vill redan här säga,

att jag är beredd att i det följande tillstyrka de sakkunnigas förslag i

nämnda hänseende, och jag kan under sådana omständigheter ej finna

något avgörande skäl mot den föreslagna anordningen med centralförbundet

såsom kursstyrelse. Bliver förslaget om nykterhetsundervisningens

centrala ledning godkänt, torde statsmyndigheterna även i fråga om de

allmänna upplysningskurserna komma att intaga en så auktoritativ ställning,

att nämnda kurser inom kort torde komma att i den allmänna uppfattningen

framstå såsom en under statens högsta ledning och inseende

stående institution. De av socialstyrelsen uttalade farhågorna torde då

bliva väsentligt försvagade. Jag vill för övrigt i avseende å centralförbundets

ställning som kursstyrelse framhålla, att de sakkunniga på mer

än ett ställe i sitt betänkande anfört, att uppdraget att fungera som sådan

styrelse borde anförtros åt nämnda förbund, därest ej alldeles särskilda

omständigheter skulle föranleda annat beslut. De sakkunniga hava således

ej tänkt sig, att centralförbundet under alla förhållanden skulle erhålla

ifrågavarande uppdrag.

Till sist torde jag böra något beröra frågan om det årliga antalet

kurser. De sakkunniga hava föreslagit, att endast tre kurser skulle årligen

anordnas. Häremot har styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning

gjort erinran under framhållande, att kurserna hittills

trots sitt betydligt större antal varit mycket väl besökta och att antalet

snarare borde ökas än minskas. De sakkunniga hava som ett viktigt skal

för en inskränkning i antalet anfört, att därigenom goda lärarkrafter lättare

skulle kunna anskaffas. Ur viss synpunkt sett torde denna de sakkunnigas

ståndpunkt vara berättigad. Skall nämligen kursernas värde ökas,

är tydligen en av förutsättningarna härför, att så goda föreläsare som

möjligt kunna anskaffas, och det kan då vara mer att föredraga, ätt ett

fåtal kurser med verkligt goda lärarkrafter anordnas, än att många kurser

hållas, i fråga om vilka samma urval av föreläsare ej kunnat företagas.

Å andra sidan är det självklart, att det för sakens skull är önskvärt, att

antalet kurser ej för mycket inskränkes. Såsom styrelsen för centralförbundet

framhåller, hava de hittills hållna kurserna av detta slag tillvunnit

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Ma):ts Proposition Nr 262.

si# allmänt erkännande och blivit mycket uppskattade. Under sådana omständigheter

har jag ej kunnat undgå att fästa avseende vid styrelsens uttalande

i detta hänseende. Lämpligast torde det då vara, att antalet kurser

ej på förhand fixeras, utan att det lämnas åt den blivande tillsynsmyndigheten

att för varje år bestämma, huru inånga kurser skola anordnas.

Vad i övrigt beträffar kursernas anordning, har jag intet att

erinra mot de sakkunnigas förslag. Något direkt statsanslag till kurserna

har som nämnts ej ifrågasatts.

* *

*

De sakkunniga övergå härefter (sid. 61—67) till frågan om nykterhetsorg

anisationernas upplysningsverksamhet och erinra om den verksamhet

av undervisande och upplysande art, som flera av de inom landet bildade

nykterhetsor^anisationerna sedan åtskilliga år tillbaka utövat på såväl

nykterhetsrörelsens som den allmänna folkbildningens område. Särskilt

omnämna de sakkunniga berörda sammanslutningars studie- och ungdomsverksamhet,

genom vilken desamma dels på olika sätt spritt kunskap

i åtskilliga allmänbildande ämnen, dels direkt främjat nykterhetsupplysningen.

Ett betydelsefullt erkännande av denna sin verksamhet hade, påpeka

de sakkunniga, ifrågavarande sammanslutningar erhållit genom de

anslag, som sedan flera år tillbaka årligen beviljats av riksdagen förderas

understödjande.

De sakkunniga hänvisa vidare till en av dem verkställd undersökning

dels angående omfattningen av den av sagda organisationer för närvarande

bedrivna upplysningsverksamheten, dels i fråga om användningen och fördelningen

av det härför utgående statsanslaget. Vid denna undersökning

hade de sakkunniga särskilt beaktat fyra olika former för ifrågavarande

verksamhet, nämligen talarverksamheten, ungdomsverksamheten, studieverksamheten

med studiecirklar och s. k. folkhögskolkurser samt instruktionsverksamheten.

Såsom allmänt omdöme om berörda organisationers

upplysningsverksamhet ansåge de sakkunniga sig kunna på grundvalen av

den verkställda undersökningen uttala, att denna verksamhet väsentligen

bedrivits i rätt riktning och på ett förtjänstfullt sätt. Resultatet av undersökningen

har såsom bilaga fogats till de sakkunnigas betänkande (sid. 235).

Talarverksamheten vore, anse de sakkunniga, värd att få stöd av

det allmänna, för så vitt den organiserades och utfördes så, att den kunde

i enlighet med de sakkunnigas grundprinciper gagna den fortsatta folkupplysningen

i samhälls- och alkohollära, med andra ord utövades på ett

verkligt objektivt sätt, men däremot ej i den mån densamma vore inriktad

på direkt agitation för medlemsrekrytering eller för politisk aktion i nyk
-

Studie- och

ungdomsverksamhet
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Anslag.

32 Kungl. Alaj:ls Proposition Nr 262.

terlietsfrågan. Stöd från statens sida skulle verksamheten enligt de sakkunnigas

förslag erhålla genom åtgärder, varom de sakkunniga i det följande

ämnade framlägga förslag, avseende dels statsbidrag till föreläsningsverksamheten

på nykterhetsområdet, dels anordnandet av s. k. allmänna

utbildningskurser.

Upplysningsverksamheten bland barn och ungdom, ungdomsverksamheten,

borde enligt de sakkunnigas mening fortfarande hava till uppgift

att understödja de ungas fostran till ett nyktert liv samt att i den

mån det kunde ske införa dem i nykter hetsfrågan, vartill borde ytterligare

komma uppgiften att motarbeta missbruk av tobak och kaffe. De sakkunniga

anse, att statsunderstöd fortfarande borde medgivas denna gren

av nykterhetsarbetet, varjämte en indirekt ökning av nämnda understöd

vore avsedd genom rätt för sällskapen att vid rekvisition av föreläsare

åtnjuta visst bidrag av statsmedel samt att till billigt pris erhålla undervisningsmateriell.

Särskilt borde tillses, att vid valet av föreläsningar

tobaks- och kaffefrågorua vunne tillbörligt beaktande.

I fråga om studieverksamheten i egentlig mening yttra de sakkunniga,

att de funne densamma i det hela tillfredsställande, varför de

tillstyrkte, att statsanslag alltfort måtte utgå till dess understödjande.

Slutligen framhålla de sakkunniga, att in str u ktionsver ksamheten

vore av synnerlig betydelse för spridande av en vederhäftig och

god kunskap om nykterhetsspörsmålet samt för utbildande av talare och

ledare för nykterhetsverksamhetens olika grenar, och de sakkunniga ville

framhålla vikten av att organisationen av denna verksamhet försigginge i

den riktning och under iakttagande av de huvudprinciper, de sakkunniga

förordat för all upplysnings- och undervisningsverksamhet på detta område.

Härför erfordrades emellertid tillgång till göda ledare och lärare. Svårigheter

syntes föreligga för sällskapen att erhålla sådana personer, och de

sakkunniga hade, i syfte att avhjälpa denna brist, tänkt sig vissa anordningar,

nämligen de nyss omnämnda s. k. allmänna utbildningskurserna,

den för nykterhetsarbetet avsedda föreläsningsbyrån samt vissa anstalter

för statlig ledning för hela verksamheten på nykterhetsundervisningens

område. De sakkunniga framhålla, att vid instruktionsverksamheten frågan

om förebyggande av tobaks- och kaffemissbruk ej finge förglömmas.

De sakkunniga upptaga jämväl till behandling frågan om anslag för

nykterhetsorganisationernas upplysningsverksamhet. Innan jag redogör för

de sakkunnigas förslag i detta hänseende, torde jag få omnämna, hur denna

angelägenhet hittills varit ordnad. Såsom redan i det föregående om
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

nämnts, har riksdagen sedan flera år tillbaka beviljat anslag för berörda

ändamål. För år 1919 uppgå anslagen till följande belopp:

till främjande av Sveriges storloges av I. 0. G. T. studie
,

och ungdomsverksamhet.................................................... kronor 8,000: —

till främjande av Sveriges blåbandsförenings studie- och

ungdomsverksamhet ........................................................... » 4,000: —

till främjande av Sveriges nationaltempels av Templar
orden

studie- och ungdomsverksamhet........................... » 3,000: —

till främjande av Nationalgodtemplarordens studie- och

ungdomsverksamhet........................................................... » 2,000: —

till främjande av nykterhetsföreningen Vita bandets

studie- och ungdomsverksamhet...................................... » 2,000: —

till främjande av nykterhetsoraen Verdandis studie- och

ungdomsverksamhet.......................................................... » 2,000: —

Genom beslut den 22 juli 1918 fördelade Kungl. Maj:t ifrågavarande

anslag, varvid liksom under flera föregående år föreskrevs, att en var av

nämnda organisationer skulle före den 1 mars 1920 till socialstyrelsen

avgiva redogörelse för sin verksamhet under år 1919 samt före den 1

april 1920 till kammarrätten för granskning ingiva den del av sina räkenskaper,

som innefattade redogörelse för statsanslagets användning, med

föreskrift tillika, att nyssnämnda årsredogörelser och räkenskaper skulle

vara så uppställda, att en noggrann kännedom om statsanslagets använd-"

ning därav kunde vinnas.

De sakkunniga hava nu förordat, att de direkta statsanslagen måtte

fortfarande utgå till de grenar av sällskapens upplysningsverksamhet, som

hittills åtnjutit sådant anslag, varjämte de sakkunniga erinrat om att bifall

till deras förslag på flera andra punkter skulle, på sätt i det föregående

anförts, innebära ett indirekt understödjande av nämnda verksamhet

i dess helhet.

De sakkunniga erinra vidare om att, såsom jag redan i början av

inin framställning omnämnt, sedan åtskilliga år offentligt anslag utginge

till ytterligare två sammanslutningar, i vilkas arbetsuppgifter även inginge

verksamhet för spridande av upplysning på nykterhetsfrågans område,

nämligen Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund (S. S. U. H.)

och Syeriges lärares nykterhetsförbund (S. L. N.). Nämnda anslag, som

för närvarande utginge med 4,000 kronor till det förra och 3,000 kronor

till det senare förbundet, hade emellertid alltjämt beviljats å riksstatens

sjätte huvudtitel av det därstädes på extra stat uppförda anslaget till

främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder. Då

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 232 käft. (Nr 262.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

ifrågavarande båda sammanslutningar utövade eu verksamhet, som i det

hela vore likartad med de nyss omnämnda nykterhetsorganisationernas, och

därjämte enligt de sakkunnigas mening allt fortfarande vore förtjänta av

understöd från det allmännas sida, syntes intet vägande skäl föreligga att

i avseende å understödets natur göra någon skillnad mellan de olika nu

berörda sällskapen. De sakkunniga förordade alltså, att understöden till

sagda två förbund för framtiden överflyttades från sjätte till åttonde huvudtiteln

och uppfördes tillsammans med de understöd till nykterhetsorganisationer,

som där redan hade sin plats. Anslaget till förbunden

borde emellertid såsom hittills utgå till främjande av förbundens verksamhet

och ej inskränkas till främjande av deras studie- och ungdomsverksamhet.

I avseende å anslagens storlek hade de sakkunniga intet att

erinra utan ansåge dessa böra utgå med samma belopp som för närvarande.

Till sist omnämna de sakkunniga den förut berörda, av dem verkställda

undersökningen angående användning och fördelning av de till

nykterhetsorganisationerna utgående statsunderstöden. Denna undersökning,

som grundats på organisationernas till kammarrätten år 1918 ingivna

räkenskaper, hade givit vid handen, att sagda räkenskaper varit uppställda

i enlighet med de av Kungl. Maj:t i sådant hänseende lämnade föreskrifter,

varom jag nyss nämnt. Med hänsyn till studie- och ungdomsverksamheternas

lika berättigande hade de sakkunniga tagit i övervägande,

huruvida icke särskilda anslag borde beviljas till var och en av nämnda

verksamhetsgrenar. Som emellertid för vissa organisationer praktiska svårigheter

skulle möta för noggrant särskiljande av utgifterna för studieverksamheten

och för ungdomsverksamheten, funne de sakkunniga det vara

tillräckligt, att statsbidragets fördelning mellan de båda verkscåmhetsgrenarna

bleve ungefärligen lika, men ansåge, att detta borde uppställas som

en fordran. De sakkunniga föresloge sålunda, att som villkor för åtnjutande

av anslag till organisationernas studie- och ungdomsverksamhet föreskreves,

att omkring hälften av det till respektive organisationer utgående

anslaget Ange användas till vardera av nämnda verksamhetsgrenar.

I en av åtskilliga bilagor åtföljd, den 30 september 1918 dagtecknad

ansökning har Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling gjort framställning

om anslag för år 1920 till nyss omnämnda organisationers verksamhet.

Uppgifter lämnas i ansökningen beträffande organisationernas

verksamhet under senast förflutna arbetsår samt angående vissa ekonomiska

förhållanden. I fråga om behovet av anslag för år 1920 anför

representantförsamlingen följande:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kutig!. Maj:ts Proposition Nr 262.

Med de på alla områden höjda kostnaderna vore det givet, att de hittills beviljade

anslagsbeloppen vore långt ifrån tillräckliga för att tillika med de av sällskapens egna

medel tillskjutna kunna bedriva verksamheten utan stora svårigheter i den omfattning,

som planerats. Och man torde icke kunna påräkna, att arbetskostnaderna för år 1920

skulle minskas. Det vore av dessa grunder representantförsamlingen vågade hos Kungl.

Maj:t hemställa, att till riksdagen måtte göras framställning om anslag för år 1920

till berörda sällskap med hittills utgående belopp höjda med 50 procent, varigenom

sällskapens studie- och folkbildningsverksamhet torde något så när kunna upprätthållas.

Ytterligare har representantförsamlingen i ansökning likaledes den 30

september 1918 hemställt om statsanslag för år 1920 till, utom annan

nykterhetsorganisation, Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund

med 4,000 kronor.

över sistnämnda ansökning har socialstyrelsen den 21 november 1918

avgivit infordrat utlåtande och därvid tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen.

Ansökning har därjämte gjorts av styrelsen för Sveriges lärares nykterhetsförbund

om anslag till förbundets verksamhet under år 1920.

Styrelsen anför, att förbundets huvuduppgift vore att främja nykterhetsundervisvisningen

i skolorna. För detta ändamål utgåve förbundet läro- och läseböcker i ämnet

och anordnade genom utsända talare föredrag och diskussioner vid offentliga möten

samt utgåve årsskrift och programblad, vari främst behandlades frågor angående

hälso- och nykterhetsundervisningen, samt det s. k. Sveriges Vår-arbetet. Styrelsen

omnämner därefter mer detaljerat de åtgärder av olika slag, som för närvarande

vore föremål för förbundets verksamhet, samt framhåller, att under nuvarande

förhållanden såväl tryckningskostnader som resekostnader och arvoden stigit till en

höjd, som nödgat förbundet att i yttersta grad inskränka sin verksamhet. Eu höjning

av medlemsavgiften hade föreslagits de till förbundet an.Jutna föreningarna, men ökningen

kunde ej göras för stor, om förbundet skulle kunna erhålla nya medlemmar.

Styrelsen hemställde därför, att det hittills utgående anslaget, 3,000 kronor, måtte

höjas till 5,000 kronor.

Jag torde här böra omnämna de utlåtanden, som avgivits i fråga om

de sakkunnigas förslag beträffande statligt understöd åt nykterhetsorganisationernas

upplysningsverksamhet. Därvid bör jämväl erinras om att

socialstyrelsen haft att yttra sig även angående de anslagsäskanden från

sagda organisationers sida, för vilka jag nu lämnat redogörelse.

Folkskolöverstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Socialstyrelsens uttalande lyder så:

Vid sidan av den statligt ordnade nykterhetsundervisningen hava de sakkunniga i

fritt förslag oförändrat bibehållit den upplysningsverksamhet, som sedan lång tid tillbaka

med statens ekonomiska stöd bedrives av de frivilliga nykterhetsorganisationerna.

Styrelsen vill för sin del ingalunda förringa den oomtvistliga förtjänst, som dessa organisationer

nedlagt i fråga om de breda befolkningslagrens höjande såväl i fråga om

nykterhet som i allmänt kulturellt avseende. Utan tvivel måste denna verksamhet i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

åtskilliga avseenden framstå såsom eu ur folket själv framsprungen strävan efter

nykterhet och andlig utveckling, vilken strävan, låt vara den icke alltid torde h&v.i

iklätt sig fullt rationella och målmedvetna former, dock på goda grunder hatt att på*

räkna statens stöd och omvårdnad.

I den män den av de sakkunniga förordade omorganisationen av nykterhetsundervisningen

hinner genomföras, torde emellertid frågan om statens stödjande av hithörande

frivillig undervisning komma i ett ändrat läge. Visserligen kommer den statliga

undervisningen självfallet att först efter vissa år, allteftersom de yngre generationerna

hinna växa upp, kunna framvisa resultat i form av mera allmänt spridda

sådana rent sakliga insikter, som skola bilda det intellektuella underlaget för folkets

fostran till större nykterhet. Under dessa övergångsår komma givetvis alltid att finnas

generationer av ungdom, vilka icke på skolstadiet hunnit bibringas dylika insikter,

men som ännu befinna sig i den ålder, då de äga mottaglighet för undervisning. Det

synes då styrelsen lämpligt, att de enskilda organisationerna bland denna ungdom fortfarande

med statens stöd bedriva sin upplysningsverksamhet. Däremot lärer det böra

ifrågasättas, huruvida framdeles, då deri uppväxande ungdomen redan på skolstadiet

bör hava erhållit ett lämpligt mått av objektiva kunskaper i nykterhetsspörsmål, ifrågavarande

frivilliga upplysningsverksamhet verkligen behöver bibehållas såsom ett

väsentligt led i eu fortsatt undervisning.

Styrelsen har därtör ansett sig böra taga under närmare övervägande, huruvida organisationernas

olika verksamhetsgrenar var för sig ii ro ägnade att utgöra motiv förståtens

fortsatta ekonomiska stödjande. Do huvudsakliga olika grenarna kunna betecknas

såsom talarverksamhet samt ungdoms-, studie- och instruktionsverksamhet. Vad dä

först den så kallade studieverksamheten beträffar, bör framhållas, att den inbegriper en

mängd läroämnen, vilka ej hava några som helst beröringspunkter med nykterhetsundervisning.

Styrelsen kan knappast heller dela de sakkunnigas uttalade uppfattning

om att, denna verksamhet skulle hava till uppgift »att genom höjande av medlemmarnas

allmänbildning göra dem väl skickade alt bilda sig en riktig och välgrundad

uppfattning om nykterbetsfrågau». Det lärer nämligen ej vara befogat att motivera

en så allmän uppgift som höjandet av folkets genomsnittliga bildningsnivå med att

den högre bildningsgraden skulle direkt tjäna en så speciell uppgift som att sätta

vissa personer i tillfälle att intellektuellt bedöma nykterhet-frågans betydelse. Med

lika stort fog synes då varje framåtsträvande av7 social, etisk eller religiös natur kunna

motiveras ur speciella nykterbetssynpunkter och ur dessa synpimkter kunna göm anspråk

på statens ekonomiska stöd.

Det synes ej heller troligt, att undervisning i sådana förekommande ämnen som

svenska språket, skönlitteratur, bokhålleri, stenografi, esperanto, geografi, bushålls- och

hemskötsel eller jordbrukslära ens i minsta mån skulle med framgång låta sig direkt

sammankopplas med bibringandet av ökade insikter om alkoholmissbrukets sociala och

ekonomiska skadeverkningar. Ehuru styrelseu ej tilltror sig kunna bedöma, huruvida

ett ökat kunskapsmått över huvud taget skänker individen större motståndskraft mot

alkoholmissbruk, toide det i allt fall vara klart, att undervisningen i sådana ämnen

som exempelvis de nyssnämnda måste bedrivas fullständigt fristående från undervisning

i nykterhetsfrågor. Syftet med nykterhetsundervisningen får sålunda i och för sig ej

tagas till intäkt för att staten bör ekonomiskt stödja jämväl den Övriga, därav helt

oberoende undervisningen. Även om denna kan anses särdeles önskvärd och förtjänt

av statens omvårdnad, lärer detta dock vara eu fråga, som lämpligen skall och bör

kunna ägnas sin särskilda prövning. Styrelsen vill härmed hava uttalat önskvärdheter

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!, Maj:ts Proposition Nr 262.

av att nykterhetsorganisationernas dubbla egenskap av organ för dels folkupplysning

i allmänhet, dels nykterhetsundervisning framdeles bestämt särhållas från varandra, i

så måtto att staten beredes möjlighet att pröva, i vad mån de olika verksamhetsgrenarna

oberoende av varandra höra stödjas. . .

Vidkommande den så kallade instruktionsverksamheten för nykterhetsundervismnoenä

främjande skulle densamma enligt de sakkunnigas förslag i huvudsak komma att

anknytas till tvenne nya institutioner, nämligen dels den under skolöverstyrelsen lydande

konsulenten för nykterhetsundervisning, dels den till centralförbundet för nykterhetsundervisning

anknutna föreläsningsbyrån. I vart fall anse de sakkunniga, och darutinnan

delar styrelsen deras uppfattning, att instruktionsverksamheten icke bor torförlä*rgas

till de enskilda nykterhetsorganisationerna. Denna sida av organisationernas

verksamhet bör sålunda för sin del icke framdeles kunna åberopas som skäl tor att

staten alltjämt skall lämna dessa sitt stöd. , .

Vad vidare angår den så kallade talarverksamheten, synes denna, enligt de sakkunnigas

åsikt, icke kunna göra anspråk på det allmännas stöd, för så vitt den är inriktad

på direkt agitation i nykterhetsfrågan. Styrelsen, som^för sin del i denna punkt

är av samma uppfattning som de sakkunniga, vill härmed ifrågasätta, om ej just denna

agitation är det för denua verksamhet konstitutiva, eller i vart fall framdeles torde

komma att bliva det, så framt den statliga undervisningen kommer att fylla, sin uppgift

att bibringa den enskilda ett erforderligt mått av saklig insikt pa området, »ortser

man nämligen från den agitatoriska sidau, synes förevarande ämnesområde hora

jämställas med övriga inom skolan förekommande läroämnen. Det synes da lika litet

av behovet påkallat att anställa resetalare för saklig undervisning i förevarande ämne

som att anställa resetalare för undervisning exempelvis i ämnet geografi.

Vad slutligen angår den så kallade ungdomsverksamheten, skall densamma, i den

män den ej är inriktad på agitation eller studier och sålunda sammanfaller med sådan

verksamhet, som styrelsen i det föregående berört, enligt de sakkunniga hava till uppgift

att motarbeta missbruk av tobak och kaffe. Då styrelsen icke funnit sig föranlåten

att i detta sammanhang upptaga till behandling de sakkunnigas förslag, i vad

det rör motarbetande av sådant missbruk, anser sig styrelsen ej heller kunna ingå

på frågan, huruvida förevarande organisationer ur denna synpunkt, höra kunna påräkna

staten”stöd. I allt fall berör denua fråga icke nykterhetsundervisningen.

I anledning av vad sålunda anförts, finner styrelsen sig kunna tillstyrka, att de

enskilda nykterhetsorganisationerna ur nykterhetsundervisningens synpunkt filte vidare

böra tillerkännas statsbidrag med enahanda belopp, som hittills och senast för ar 1919

tillerkänts dem. Då det för närvarande torde saknas tillräckligt underlag för att. bedöma,

i vilken utsträckning deras verksamhet kommer att röna inflytande av de^ föreslagna

åtgärderna, anser sig styrelsen sålunda lika litet kunna tillstyrka en böjning

som en sänkning av berörda anslag för år 1920. Ej heller anser sig styrelsen kunna

förorda, att redan för är 1919 beviljade anslag ytterligare ökas. I den man verkningarna

av eu eventuellt omlagd mera planmässig, statlig nykterhetsundervisning börja

göra sig gällande och kunna överblickas, synas emellertid bidragen höra underkastas

prövning ur nya synpunkter i syfte att utröna, huruvida de med hänsyn till andra

uppgifter, såsom exempelvis det allmänna folkbildningsarbetet, fortfarande böra utgå.

Sedermera har centralstyrelsen för Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund

i eu till ecklesiastikdepartementet ställd skrift den 3

februari 1919 gjort hemställan om förböjning av det för år 1920 begärda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

anslaget. Såsom skäl härtill anför styrelsen, att förbandet nyligen påbegynt

eller för närvarande planerade en ej oväsentlig utvidgning av i synnerhet

sin sociala verksamhet, bland annat genom grundande av en barnkoloni

för tuberkulösa barn, vid vilken unga kvinnliga medlemmar av förbundet

under sakkunnig kontroll och ledning finge tillfälle till för dem

själva fostrande arbete. Därjämte framhåller styrelsen den ökade kostnad,

som all genom en organisation utförd verksamhet fordrade nu i jämförelse

med på den tid, då förbundet första gången erhållit ett till 4,000 kronor

fixerat statsanslag. Styrelsen hemställde därför, att åtgärder måtte vidtagas

för att för år 1920 ett anslag av 8,000 kronor måtte beviljas förbundet.

nJii*JcW«n .^et ^or(^c vara obestridligt, att nu ifrågavarande organisationer utövat

e"'' en för nykterhetssaken gagnelig verksamhet och att de varit väl förtjänta

av det understöd, som från det allmännas sida kommit dem till del. Jag

har därför för mitt vidkommande ej funnit skäl att avstyrka framställning

om fortsatt understöd till sagda organisationer. Socialstyrelsen har, såsom

jag nyss anfört, starkt betonat, att skillnad borde göras mellan organisationernas

verksamhet å ena sidan i nykterhetsupplysande syfte och å den

andra i den allmänna folkupplysningens tjänst. En dylik skillnad må väl

ur . viss synpunkt sett vara berättigad, men det synes mig knappast vara

möjligt och i varje fall vara mindre lämpligt att åtminstone under nuvarande

omständigheter upprätthålla densamma så starkt, som socialstyrelsen

tyckes avse. Hela denna verksamhets utvecklingsgång har varit

sådan, att de olika verksamhetsformerna så att säga vuxit ut ur varandra

och sålunda hava en stark inre samhörighet. Detta faktum bör å andra

sidan givetvis icke hindra, att en rationell uppdelning av de eventuella

statsanslagen företages och att föreskrifter lämnas, åsyftande att på lämpligt

sätt begränsa och reglera användningen av nämnda anslag. J sådant

hänseende torde den av de sakkunniga gjorda hemställan om bestämmelse

därom, att omkring hälften av det till respektive organisationers studieoch

ungdomsverksamhet utgående anslaget skall användas till vardera av

nämnda verksamhetsgrenar, böra uppmärksammas, då anslagen kunna

komma att ställas till förfogande.

Redan förut har jag anfört, att jag efter samråd med chefen för

civildepartementet ansett mig böra tillstyrka de sakkunnigas tidigare omnämnda

förslag i fråga om överflyttning från sjätte till åttonde huvudtiteln

av anslagen till Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsföFbund

och till Sveriges lärares nykterhetsförbund. Jag har för avsikt att i enlighet

därmed göra framställning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

De sakkunniga hava ej ifrågasatt någon ökning beträffande de till

förutnämnda organisationer utgående anslagen, medan dessa själva, såsom

jag redan anfört, hemställt om en avsevärd höjning av statsunderstödet.

De organisationer, som företrädas av Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling,

hava begärt en höjning av 50 procent, medan Sveriges

studex-ande ungdoms helnykterhetsförbund ifrågasatt en ökning från 4,000

kronor till 8,000 kronor, eller fördubbling, samt Sveriges lärares nykterhetsförbund

begärt ett från 3,000 kronor till 5,000 kronor förhöjt anslag.

Socialstyrelsen har avstyrkt förhöjning för år 1920 av ifrågavarande anslag

men tillstyrkt anslag av samma storlek som de för år 1919 utgående.

Vad av organisationerna anförts till stöd för en förhöjning av statsunderstödet,

har jag funnit vara övertygande. Det är givet, att även för

dessa sammanslutningar den nuvarande starka prisstegringen på alla områden

gjort sig mycket kännbar, och det synes mig då rimligt, att statsmakterna

i sin mån bidraga att för dem underlätta dyrtidens tryck. Den

av flertalet organisationer ifrågasatta förhöjningen av 50 procent är enligt

min mening lämpligt avvägd, och jag tillstyrker hemställan till riksdagen

därom. Samma ökning torde böra tillkomma även Sveriges studerande

ungdoms helnykterhetsförbund och Sveriges lärares nykterhetsförbund. Till

de olika sällskapen böra alltså för år 1920 utgå följande belopp till främjande

av deras studie- och ungdomsverksamhet samt i fråga om de två

sistnämnda förbunden till främjande av deras verksamhet:

till Sveriges storloge av I. O. G. T................................

» Sveriges blåbandsförening...................................................

» Sveriges nationaltempel av Templarorden

> Nationalgodtemplarorden ...................................................

» Nykterhetsföreningen Vita bandet ................................

» Nykterhetsorden Verdandi .............................................

» Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund

» Sveriges läivires nykterhetsförbund..............................

kronor

12,000

6,000

4.500

3.000

3.000

3.000

6.000

4.500

tillhopa kronor 42,000

*

*

*

Inom landet hade, erinra de sakkunniga därefter (sid. 67—72), pågått ForeUuniu

och påginge alltjämt en offentlig féreläsningsverksamhet i nykterhetsfrågan, vehr*“"

som försigginge under formen av enstaka föredrag och lektioner eller fristående

små serier av dylika. De nyss nämnda nykterhetsorganisationerna

bedreve sådan verksamliet, som — om än i ej ringa grad tjänande ett

speciellt agitatoriskt syfte — dock även åsyftade att lämna bidrag till eu

konkret upplysning i nykterhetsfrågan. Ett liknande syfte hade framträtt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

genom centralförbundets för nykterhetsundervisning arbete för förmedling

av föreläsningar och nykterhetslektioner åt föreläsnings- och nykterhetsföreningar.

Förmedling av föredrag i nykterhetsfrågan hade slutligen ombesörjts

av folkbildningsförbundet, arbetarnas bildningsförbund m. fl., varjämte

nykterhetsfrågan stundom berörts vid den allmänna populärvetenskapliga

föreläsningsverksamheten. Åtskilliga brister hade, framhålla de

sakkunniga, förefunnits hos nu berörda upplysningsverksamhet i nykterhetsfrågan,

och svårigheten att erhålla verkligt kvalificerade talare och

undervisare hade varit stor; ofta hade därjämte föreningarna av ekonomiska

hänsyn tvungits att först i andra hand taga i betraktande föreläsarnas

kompetens. Med hänsyn till nu berörda förhållanden ausåge de sakkunniga

det angeläget, att nämnda verksamhet erhölle ett starkt och väl

anordnat stöd; för staten vore det av vikt att se till, att stora delar av

befolkningen nåddes genom fristående, lått tillgängliga föredrag och att

denna verksamhet bleve så väl anordnad som möjligt.

I nu berörda syfte ville de sakkunniga föreslå statliga åtgärder efter

förebilden av den allmänna populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten.

Statens främsta åtgärd borde alltså vara att garantera ett verksamt ekonomiskt

bidrag för täckandet av de med föredragens hållande förbundna

kostnaderna, varjämte staten borde som vederlag för detta ekonomiska bidrag

tillförsäkra sig tillbörlig kontroll över sagda föreläsningsverksamhet

och dess förmedling samt nödig kontroll över statsbidragets användning.

De sakkunniga övergå därefter till sitt positiva förslag i detta hänseende.

Överinseendet över verksamheten borde, på sätt de sakkunniga

korume att i annat sammanhang omnämna, anförtros åt skolöverstyrelsen,

som därvid skulle bistås av ett sakkunnigt biträde. Ett särskilt, organ för

denna sida av upplysningsverksamheten skulle skolöverstyrelsen erhålla

genom en central föreläsningsbyrå, varvid de sakkunniga förutsatte, att

centralförbundet för nykterhetsundervisning, som redan förut inriktat sig

även på sådan verksamhet, skulle ställa sig gynnsamt till en förnyad dylik

i den vidgade omfattning och anknytning till skolöverstyrelsen, som de

sakkunniga påtänkte, och att centralförbundet även komme att utses till

byrå för denna föreläsningsverksamhet, därest ej alldeles särskilda omständigheter

skulle föranleda överstyrelsen till annat beslut.

Byråns uppgifter skulle vara att dels årligen före visst datum upprätta

förslag till förteckning (katalog) över föreläsare (talare, resp. undervisare)

och föreläsningsämnen, dels ombesörja förmedlingen av föredragen,

dels handhava och fördela det statsanslag, som borde utgå till byrån, dels

ock årligen till skolöverstyrelsen inkomma med en redogörelse över föreläsningsverksamheten,

omfattande förteckning över var föreläsningar hållits.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj ds Proposition Nr 262. 41

de ornhandlade ämnena och föreläsarnas namn samt redovisning för statsanslagets

användning.

Den nyssnämnda katalogen över föreläsare och föreläsningsämnen

skulle enligt de sakkunnigas förslag för fastställelse inlämnas till skolöverstyrelsen.

De sakkunniga angiva (sid. 69) flera viktiga synpunkter, som

borde beaktas vid uppgörandet av katalogen. Därvid påpekas, att i densamma

borde upptagas ett visst antal ämnen rörande frågan om vådorna

av tobaks- och kaffemissbruk och bekämpandet av detta missbruk.

Jämväl i fråga om byråns förmedling av föreläsningar hava de sakkunniga

(sid. 69—70) uttalat åtskilliga önskemål och angivit vissa riktlinjer,

därvid de sakkunniga bland annat anfört, att vid vissa slag av

möten ett och annat av de i katalogen upptagna föredragen borde kunna

inpassas, enventuellt i form av en mindre föredragsserie.

En nödvändig betingelse för framgången av nu berörda verksamhet

vore emellertid, framhålla de sakkunniga, att densamma av staten erhölle

ett verksamt ekonomiskt stöd, och de sakkunniga lämna i sammanhang

därmed ett detaljerat förslag till ordnande av denna angelägenhet. Jagtorde

böra här återgiva de sakkunnigas förslag i nämnda hänseende.

De sakkunniga utgå ifrån att dessa föreläsningar, vilka kvalitativt

borde bliva fullt likvärdiga med de allmänna populärvetenskapliga föreläsningarna,

även i ekonomiskt hänseende likställdes med dessa senare, och

att en ändring i ersättningen för den ena gruppen automatiskt medförde

en motsvarande ändring för den andra. För det närvarande utginge de

sakkunniga ifrån att en enstaka föreläsning medförde ett arvode av 30

kronor jämte reseersättning å andra klass järnväg och dagtraktamente och

att vid längre serier av föreläsningar eller föreläsningsturnéer en viss reduktion

av ersättningsbeloppet ägde rum. Under dessa förhållanden ansåge

de sakkunniga det behövligt, att staten främst och såsom regel bidroge

med 20 kronor till själva arvodet för varje föreläsning, oberoende

av om det vore fråga om en enstaka föreläsning eller en serie av dylika;

det relativt större statsbidraget i senare fall borde nämligen tillräckligt

motiveras därmed, att det ur undervisningssynpunkt vore uppmuntransvärt

med anordnande av sérieföredrag.

Därtill borde det emellertid ligga i statens intresse att på särskilt vis

ekonomiskt stödja mera avsides belägna och i kommunikationshänseende

sämre tillgodosedda bygder, och enligt de sakkunnigas mening kunde detta

lämpligen ske på sådant sätt, att staten även åtoge sig dels helt eller åtminstone

till väsentlig del ersättningen för föreläsares resa, i den mån

denna fram och åter sammanlagt överstege 200 kin., dels ock hans dagtraktamente,

om detta kom me att utgå för mera än en dag. Detta förslag

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 232 höft. (Nr 262.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Anslag.

42 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

grundade de sakkunniga på de likartade bestämmelser, som redan funnes

i fråga om de av folkskolöverstyrelsen anordnade fortbildningskurserna i

gymnastik för folkskollärare och folkskollärarinnor.

De sakkunniga ville emellertid tillägga, att även om det nu föreslagna

statsbidraget i och för sig måste anses vara betydande, detsamma

dock beträffande vissa särskilda fall kunde visa sig otillräckligt och att

det för dessa fall kunde visa sig nödvändigt, att staten åto^e si»- alla de

med föreläsningen eller föreläsningarna förbundna omkostnaderna. Naturligtvis

borde detta ske endast i fråga om vissa, på förhand noga bestämda

fall. Som sådana ville de sakkunniga särskilt anföra föreläsningar vid

armén och marinen samt vid läroverk; i dessa fall hade de tilltänkta anordnarna

av föreläsningarna ingen särskild kassa att disponera för detta

ändamål, och det vore sålunda fara värt, att föreläsningarna här över

huvud ej komme till stånd, därest icke staten helt bekostade dem. Samma

betraktelsesätt kunde enligt de sakkunnigas mening med fog anläggas även

i fråga om sådana föredrag, som beställdes ur den tilltänkta katalogen för

vissa särskilda möten eller kurser, vid vilka övriga föredrag erhölles kostnadsfritt,

t. ex. ur kamratkretsen av mötes- eller kursdeltagare. Behovet

av fortsatt folkupplysning och önskvärdheten av att för densamma utnyttja

även nu berörda, lämpliga tillfällen borde utgöra tillräckliga skäl för att

staten sträckte sitt ekonomiska bistånd så långt i dessa fall.

De sakkunniga betona ytterligare önskvärdheten av en bestämmelse,

som garanterade, att det antal föreläsningar, till vilkas bestridande statsanslaget

skulle användas, icke finge understiga ett visst minimital; härigenom

skulle alltså undvikas, att allt för stor del av anslaget komme att

åtgå till dryga rese- och traktamentsersättningar. Som sådan bestämmelse

ville de sakkunniga föreslå, att 4/e av statsanslaget skulle användas som

bidrag till själva arvodet vid föreläsningar och instruktionsföredrag angående

nykterhetsfrågan och därmed förbundna allmänna ämnen och x/6

till ersättning för resor och dagtraktamenten, varjämte den återstående

sjättedelen borde användas till ersättning vid föreläsningar angående vådorna

av kafle- och tobaksmissbruk och bekämpandet av detta missbruk.

Skulle till äventyrs den sålunda till rese- och traktamentsersättning anslagna

delen av statsbidraget ej helt utnyttjas, borde återstoden kunna

användas till föreläsararvoden.

Beträffande det anslag, som skulle erfordras för genomförandet av

den nu omnämnda organisationen, yttra de sakkunniga följande:

Utginge man från dylika grunder och därvid i fråga om den första

tiden av den föreslagna före!äsningsbyråns verksamhet uppskattade de

genom byrån förmedlade föredragen i nykterhetsfrågan och därmed för
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj ds Proposition Nr 262.

bundna allmänna ämnen till ett ärligt antal av omkring 500 samt vidare

räknade med att arvodet vid en del av dessa föreläsningar komme att

helt bestridas av statsmedel, så skulle de 4/g av anslaget, som skulle användas

till föreläsararvoden, komma att uppgå till inemot 12,000 kronor

och hela anslaget alltså till 18,000 kronor. Då de sakkunniga därför ansåo-e

sig böra föreslå, att Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen begära ett

anslag liv denna storlek för den nu skildrade föreläsningsverksamheten,

ville de sakkunniga emellertid samtidigt framhålla, att denna verksamhet

ju måste försöksvis prövas, innan några säkra hållpunkter för bedömandet

av verksamhetens omfattning och därmed för statsanslagets definitiva storlek

kunde vinnas. Anslaget borde av dessa skäl närmast utgå som ett

förslagsanslag.

Folkskolöverstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag i detta

avseende.

Socialstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit, att en bestämd förutsättning

för önskvärd allmän anslutning och verksamt intresse från alla

vederbörande vore, att den centrala ledningen på nykterhetsundervisningens

område övertoges av statens särskilda organ för undervisningsärenden i

allmänhet. Därpå yttrar styrelsen:

Då de sakkunnigas organisationsförslag uppenbarligen utgår från nu angivna

förutsättning, lärer detsamma härutinnan innebära goda löften för en god utveckling

av denna undervisning. Styrelsen anser sig emellertid höra ifrågasätta, huruvida icke

denna grundläggande organisationsprincip borde vinna vidsträcktare tillämpning an de

sakkunniga givit densamma. Beträffande sålunda föreläsningsverksamheten i nykterhetsfrå^or

hava de sakkunniga framhållit vikten av att den ordnas i nära anslutning

till de” av staten understödda allmänna populärvetenskapliga föreläsningarna samt att

i vissa fall staten åtager sig hela kostnaden därför. Det kunde da synas naturligast,

att den centrala förmedlingen av de på nykterhetsfrågan närmast inriktade föreläsningarna

omhänderbades av samma organ, som ombesörjer övrig statsunderstödd foreläsmngsverksamhet,

detta så mycket hellre som med den allmänt sociala laggning

nykterhetsforeläsningarna skulle få någon mera markerad skillnad från en del andra

föreläsningar i sociala ämnen ju icke skulle framträda. Genom nu antydda anordning

torde även de särskilda nykterhetsforeläsningarna inför det allmänna föreställningssättet

lättare vinna erkännande såsom objektiva och fria från agitatorisk tendens. Det

finns också anledning antaga, att lämpliga föreläsare hellre ställa sig till förfogande,

om deras medverkan icke direkt rubriceras så-om moment i en^ speciel! nykterhetsverksamhet

utan såsom upplysningsverksamhet i allmänhet. Något hinder lärer ej

heller föreligga för att åvägabringa erforderlig samverkan mellan den toreslagne konsulenten

för nykterhetsupplysniug samt föreläsningskonsulenten och de auktoriserade

allmänna föreläsningsbyråerna. .. ....

Då centraliserandet av föreläsningsförmedlingen är eu oundgänglig förutsättning

för hithörande verksamhets förbilliggande och utvecklande, synes det icke

vara med sunda organisationsprinciper förenligt att i Stockholm upprätthålla tva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

” Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

byråpr med väsentligen samma uppgift, den ena avsedd för populära föreläsningar i

allmänhet, den andra speciellt för de nykterhetsfrågau berörande sådana. Även ur

synpunkten av sparsamhet med statens och föreläsningsföreningarnas medel samt bättre

utnyttjande av föreläsarnas tid lärer det sålunda vara ändamålsenligast att låta förmedlingen

av föreläsningar i nykterhetsfrågan omhänderhavas av de organ, vilka redan

visat sig kunna med intresse och framgång utöva motsvarande uppgift i avseende å de

allmänna populärvetenskapliga föreläsningarna. Då centralförbundets för nykterhetsundervisnmg

centralbyrå enligt de sakkunnigas utredning icke utövar någon nämnvärd

verksamhet pa detta område, skulle därmed ingen reel insänkning ske i deuna I

allt tall kunde denna byra, i den mån så befinues önskvärt, förmedla de till densamma

sulenten 0r^amsa*loneruas förbindelser med föreläsningsbyråerna och föreläsningskon
Styrelsen

för centralförbundet för nykterhetsundervisninq anför om

denna fråga följande:

Vad de sakkunniga föreslå angående statligt understödd föreläsningsverksamhet i

nykterhets!iagan finner styrelsen vara mycket väl ägnat att sprida saklig upplysning

i denna Daga. Styrelsen vill endast påpeka, att då de sakkunniga i ekonomiskt avseende

Inställa dessa föreläsningar med de allmänna populärvetenskapliga föreläsningarna,

sa medför detta en olägenhet så tillvida som de nykterhetsföreningar, vilka

kunna forut>attas bil de huvudsakliga rekvirenterna av de föreslagna föreläsningarna

vanligen ha det i ekonomiskt avseende knappare ställt än föreläsningsföreningarna

som ha ratt störa kommunala och andra anslag Därför torde det i många fall bli

svart tor nykterhetsföreningarna att bestrida de kostnader, soin även med statsbidrag

skulle uppstå Styrelsen tillåter sig därför ifrågasätta, att det föreslagna statsbidraget

kunde något hojas, särskilt ifråga om resekostnader och dagtraktamenten.

I likhet med de sakkunniga finner styrelsen det uppmuntransvärt med anordnande

av seneföredrag, och styrelsen tillåter sig framhålla det lämpliga i att den föreslagna

torelasmngsbyran anordnar serieföredrag efter ungefär samma principer, som

numera tillampas av arbetarnas bildningsförbund.

Det förslag i fråga om föreläsningsverksamhetens på nykterhetsområdet

ordnande, som de sakkunniga nu framlagt, innebär en betydande utvidgning

av den jämförelsevis obetydliga verksamhet, som i sådant hänseende

hittills bedrivits. En dylik utvidgning synes mig emellertid vara motiveiad

med hänsyn dels till angelägenheten av att upplysning på nu ifrågavarande

område må kunna spridas i så vida kretsar som möjligt, dels ock

därtill, att de kurser av olika slag, som eljest äro avsedda att verka i

nykter hetsupplysningens tjänst, ju äro tillgängliga blott för ett begränsat

antal deltagare och ej heller kunna hava den allmänna läggning, .som är

nödvändig hos en även för de breda lagren avsedd upplysningsverksamhet.

Det är naturligt, att en organisation med så vitt syfte som den nu ifrågavarande

måste medföra rätt väsentliga kostnader, om ej ändamålet skall

förfelas på grund av den merendels svaga ekonomiska ställningen hos dem,

som torde komma att i särskild omfattning anlita densamma! Trots det

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

45

ganska avsevärda anslag, som de sakkunniga beräknat vara erforderligt för

planens genomförande, har jag därför ansett mig böra ansluta mig till de

sakkunnigas förslag. Den för mig avgörande faktorn har härvid varit förvissningen

om att en verksamhet av den art, som nu ifrågasättes, skall

visa sig synnerligen lämpad att bidraga till spridande av den upplysning

i nykterhetsfrågan, som ju livligt önskas och som torde vara synnerligen

behövlig ej minst under den närmare framtiden, innan den tillämnade

omläggningen av nykterhetsundervisningen i skolorna hunnit medföra

de följder, man torde hava rätt att vänta.

Eu nödvändig förutsättning för ordnandet av en sådan verksamhet,

som nu är avsedd, torde emellertid vara, att en central ledning för densamma

anordnas, och jag har funnit de sakkunnigas förslag om en central

föreläsningsbyrå för detta ändamål beaktansvärt. De sakkunniga hava som

nämnt tänkt sig, att skolöverstyrelsen skulle i första hand utöva ledningen

även i fråga om föreläsningsverksamheten, och hava förutsatt, att centralförbundet

för nykterhetsundervisning skulle komma att utses till byrå för

nämnda verksamhet, därest ej alldeles särskilda omständigheter skulle föranleda

överstyrelsen till annat beslut. Mot detta förslag har socialstyrelsen,

såsom jag redan nämnt, gjort åtskilliga erinringar. Med avseende å dessa

vill jag erinra om vad jag i annat sammanhang yttrat, nämligen att socialstyrelsen

synes mig ej hava tillräckligt tagit hänsyn till att nu ifrågavarande

byrå liksom all annan centralförbundets befattning med den offentliga

och statsunderstödda undervisnings- och upplysningsverksamheten å

nykterhetsområdet lärer komma att stå under statlig ledning och kontroll,

och att förbundets verksamhet alltså torde komma att i dessa hänseenden

erhålla en väsentligt förändrad karaktär. Jag är därför övertygad om

dels att förbundet kommer att starkt känna de förpliktelser, som dess sålunda

förändrade ställning medför, dels att det nära samarbetet med statliga

myndigheter och deras organ skall visa sig vara till nytta även i

fråga om förbundets ställning utåt, och det jämväl åt håll, där förutsättningarna

för en på gemensamma intressen fotad samhörighet saknas. Jag

ber slutligen få framhålla, att det ur praktisk synpunkt ej torde kunna

anses olämpligt, att — därest ej i övrigt något skäl talar däremot —

centralförbundet fungerar som föreläsningsbyrå, då ju föreläsningsverksamheten

nära sammanhänger med andra till nykterhetsområdet hörande

verksamhetsformer, med vilka förbundet har att taga befattning.

Socialstyrelsens erinran beträffande olämpligheten att upprätthålla

två byråer med väsentligen samma uppgift kan utan tvivel hava ett berättigande.

Emellertid synes mig de sakkunnigas förslag innebära vissa

praktiska fördelar, som kunna anses uppväga de olägenheter, som måhända

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

kunna vållas av detsamma, och den något ökade kostnad, som nyssnämnda

förslag medför. Nykterhetsfrågan har givetvis många anknytningspunkter

med de spörsmål, som falla inom den allmänna populärvetenskapliga föreläsningsverksamhetens

område, men har å andra sidan åtskilliga speciella

särdrag, som torde kunna motivera dess mera exklusiva behandling även

å nu ifrågavarande särskilda verksamhetsområde. Ej heller torde kostnadsfrågan

behöva verka synnerligen avskräckande, då den institution, som

skulle fungera som byrå, under alla omständigheter är i verksamhet, om

än på några andra områden, och de av föreläsningsförmedlingen förorsakade

kostnaderna ej torde bliva särdeles stora. Åtskilliga av dessa kostnader

lära för övrigt bliva oundvikliga, även om åt den allmänna föreläsningsverksamheten

uppdrages att taga nu ifrågavarande föreläsningsverksamhet

om hand. Av vad jag nu haft tillfälle att anföra följer, att jag anser

mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag på denna punkt.

Vad så beträffar kostnaderna för genomförandet av den framlagda

planen, kunna dessa utan tvivel förefalla höga. Ganska dryga kostnader

torde emellertid vara ofrånkomliga, om det åsyftade målet skall nås och

möjlighet beredas för även avsides liggande bygder att erhålla en god och

vederhäftig nykterhetsupplysning. Det bör därjämte redan här omnämnas,

att de sakkunniga föreslagit sådan ändrad organisation av de stora lärarkurserna

för nykterhetsundervisning, att en ej oväsentlig minskning i kostnaderna

för desamma skulle åvägabringas, vadan utgifterna för föreläsningsverksamheten

ej skulle innebära en motsvarande ökning av totalkostnaderna

för hela nu ifrågavarande verksamhet. De sakkunnigas förslag i

fråga om föreläsararvoden och statens bidrag till dessa anser jag mig

kunna tillstyrka. Aven förslaget beträffande ersättning för föreläsares

resor synes mig vara lämpligt, då just därigenom möjlighet skulle kunna

beredas avlägset belägna trakter att erhålla föreläsare. Såsom de sakkunniga

omnämnt, har uppslaget till deras plan i detta hänseende hämtats

från de bestämmelser, som gälla deltagare i de med statsunderstöd anordnade

fortbildningskurserna i gymnastik för folk- och småskollärare. Jag

torde få erinra, att i fråga om sistnämnda kurser är medgivet, bland

annat, att för det fall, att deltagares resa till kursorten och åter till hemorten

uppginge till sammanlagt minst 200 kilometer, till deltagare finge

utgå, utöver visst kontant belopp, reseunderstöd med halva järnvägsbiljettpriset

för plats i tredje klassens vagn, halva legan för skjuts med en häst

och halva avgiften för salongsplats å ångfartyg. De sakkunnigas förslag

avviker som synes i flera hänseenden från nyssnämnda bestämmelse, ehuru

grundtanken hämtats från densamma. Förslaget torde i det hela kunna

tillstyrkas. Emellertid anser jag det ej lämpligt, att, såsom de sakkunniga

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

alternativt föreslagit, staten i nu ifrågavarande fall åtager sig att såsom regel

bestrida hela kostnaden för föreläsarens resa. Bättre synes mig vara, att

staten bidrager med exempelvis tre fjärdedelar av resekostnaden, medan den

återstående fjärdedelen bestrides av den kommun, sammanslutning eller

dylikt, som tillkallat föreläsaren. Dock kunna tänkas enstaka fall, där det

måste vara önskvärt, att hela resekostnaden utginge av statsmedel. Det

torde kunna överlämnas åt skolöverstyrelsen att i sådan händelse pröva och

fatta beslut, över huvud taget torde det böra tillkomma Kungl. Maj:t att

utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras i nu berörda hänseende.

Såsom jag nämnt, hava de sakkunniga med hänsyn därtill, att nu

ifrågavarande verksamhet måste försökvis prövas, innan några säkra hållpunkter

för bedömande av verksamhetens omfattning och därmed för

statsanslagets definitiva storlek kunde vinnas, föreslagit, att det behövliga

anslaget, 18,000 kronor, måtte få förslagsanslags natur. Jag har emellertid

känt mig tveksam, huruvida en dylik anordning vore tillrådlig och ansett

försiktigheten bjuda, att man åtminstone för närvarande giver anslaget

natur av reservationsanslag.

De sakkunniga hava därefter (sid. 73 — 132) till behandling upptagit

den viktiga frågan om

D. Utbildningen av lärarkrafter för nykterhetsundervisningen.

Efter att hava framhållit vikten av att de lärare, som hade nykterhetsundervisningen

sig anförtrodd, vore väl kvalificerade och hade fått eu

god utbildning, påpeka de sakkunniga, att den hittills lämnade utbildningen

för dylika lärare varit ofullständig och föga planmässig. Vid övervägande

av frågan om vilka åtgärder borde vidtagas för att upphjälpa de anmärkta

bristerna i nyssberörda hänseende, hade de sakkunniga undersökt möjligheten

av att på lämpligt sätt ombilda de hittills årligen anordnade kurserna

för lärare till att fungera såsom rena lärarutbildningskurser men

hade funnit denna utväg ej vara möjlig.

De sakkunniga hade ansett sig böra upptaga till behandling även

frågan om lärarutbildningen, ehuru det ej i första hand inginge i de sakkunnigas

uppdrag att framlägga förslag i sådant hänseende. Härvid hade

de sakkunniga velat först i fråga om de allmänna läroverken och därmed

jämförliga läroanstalter överväga dels de blivande historielärarnas utbildning

i samhällslära och social nykterhctskunskap, dels ock de blivande

biologilärarnas kompetens för undervisning i hälsolära jämte den framställ
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Rungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Lärarutbildningen

vid

universitet

och andra

högre lärårutbildningsanstalter.

ning om njutningsmedlens skadliga inverkan på individen, som folie under

detta läroämne, samt att därefter beträffande folkskolor och andra till den

lägre folkundervisningen hörande läroanstalter tillse, huru utbildningen av

lärare för nykterhetsundervisning borde anordnas.

Det framhålles därefter av de sakkunniga, att den enligt deras förmenande

enda möjligheten att få en fast stödjepunkt för nykterhetsfrågans

behandling i samband med utbildningen av lärare för den högre undervisningen

vore att anknyta nämnda fråga till härför lämpade studieområden

samt således få undervisning rörande nykterhetsfrågan inordnad som ett

led i den ordinarie lärarutbildningen. De sakkunniga hade i detta syfte

velat preliminärt bringa på tal vissa möjligheter dels för inpassande av

lämpliga studiekurser i samhällslära, omfattande även socialpolitik, för

blivande lärare i historia, dels ock för anordnande av undervisning i hälsolära

för blivande lärare i biologi. Naturligen vore det, säga de sakkunniga,

i främsta rummet vederbörande akademiska myndigheters sak att

närmare utforma och fixera förslagen så, som förhållandena kunde kräva.

De sakkunniga hade således förutsatt, att de sakkunnigas yttrande på

denna punkt komme att före ett slutligt avgörande hänskjutas till nämnda

myndigheter för att av dem underkastas den granskning och i samband

därmed bliva föremål för den närmare omprövning, som kunde bliva erforderlig.

I fråga om den andra stora kategorien av lårarutbildningsanstalter,

folkskoleseminarierna, påpeka de sakkunniga, att förhållandena därstädes

ju vore annorlunda bland annat därutinnan, att de vid seminarierna utbildade

lärarna i de allra flesta fall senare komme att vid sina skolor

undervisa i alla där förekommande ämnen, vadan samtliga elever vid sagda

seminarier behövde utbildning för sin blivande verksamhet såsom lärare

å nykterhetsfrågans område.

Slutligen hava de sakkunniga erinrat om att en tillfredsställande utbildning

vid folkskoleseminarierna i berörda hänseenden hade nära sammanhang

med frågan om seminarielärarnas fackliga utbildning, vilken

fråga emellertid väsentligen sammanfölle med förut antydda fråga om

läroverkslärarnas universitetsutbildning.

Först behandla de sakkunniga (sid. 75—87) frågan om lärarutbildningen

vid universitet och andra högre lärarutbildningsanstalter.

Enligt de sakkunnigas mening borde tyngdpunkten av utbildningen

av lärare för nykterhetsundervisningen vid de högre skolorna och folkskoleseminarierna

på ett eller annat sätt förläggas till den historiskt-samhällsvetenskaplig

a lärarutbildningens område. Efter erinran om att redan

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

1914 års sakkunniga föreslagit, att för blivande historielärare skulle meddelas

en överblick över alkoholfrågan närmast i anslutning till undervisningen

i nationalekonomi eller statistik (resp. sociologi), anföra de sakkunniga,

att invändningar från åtskilliga håll framkommit mot detta förslag

till anordnande av en mer isolerad social universitetskurs i nykterhetsfrågan

samt att enligt de sakkunnigas mening sagda invändningar otvivelaktigt

vore förtjänta av allvarligt beaktande. Därpå yttra de sakkunniga:

»Helt annorlunda ställer sig emellertid saken, därest denna fråga

liksom motsvarande undervisningsfråga vid högre skolor och seminarier

ses i det större sammanhang, som betingas av dess nära samhörighet med

frågan om samhällslärans studium. Givet är, att därest samhällslåran

såsom föreslagits — på de högre skolornas studieplaner skulle få en tryggad

plats sig anvisad, denna åtgärd ej kan undgå att föra med sig. en

motsvarande åtgärd i syfte att åstadkomma en ordnad universitetsutbildning

för lärare i samhällslära. De sakkunniga önska härutinnan särskilt

erinra om att en sådan åtgärd redan nu är av behovet ovillkorligen påkallad

med hänsyn till nödvändigheten att utbilda kompetenta lärare för

ämnet ekonomilära vid folkskoleseminarierna. Under förutsättning ^ att

en sådan ordnad universitetsutbildning i samhällslära kommer till stånd,

kan ett studium av nykterhetsfrågan inpassas som ett naturligt led däri,

och härmed förfalla väsentligen de invändningar, som riktats mot den

ifrågasatta nykterhetskursen vid universiteten.»

°De sakkunniga lämna så några antydningar om hur enligt deras mening

frågan skulle kunna lämpligen lösas, varvid de emellertid ånyo betona,

att°densamma borde underkastas särskild omprövning under medverkan

av universitetsrepresentanter för samhällslärans område. Lämpligast vore,

säga de sakkunniga, att den akademiska lärarutbildningen i samhällslära

anknötes till det inom den filosofiska fakulteten inrymda ämnet statskunskap.

Detta ämne omfattade nämligen redan nu en synnerligen viktig del

av samhällslåran, vidare hade kombinationen mellan detta ämne samt

historien för sig en stadgad tradition, och slutligen hade i senare tider,

åtminstone vid ett av universiteten, ämnet i fråga visat benägenhet att

med sig assimilera de moment från nationalekonomiens, socialpolitikens

och statistikens områden, vilka i förening med den egentliga statsläran

brukade anses innefattas i den vetenskap, som benämndes sociologi eller

samhällslära. De sakkunniga uttala i samband härmed vissa önskemål

dels i fråga om sättet för de sociologiska, speciellt de socialpolitiska studiegrenarnas

anknytning till statskunskapens ämnesområde, dels beträffande

detta ämnes betydelse som förutsättning för lärarkompetens med hänsyn

till samhällslärans studium inom högre skolor och tolkskolcseminarier. 1

Bihang till riksdagens protokoll 1619. 1 sand. 232 höft. (Nr 262.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

det sistnämnda hänseendet hava de sakkunniga antytt ett par olika möjligheter,

nämligen dels att man, utan att fastslå examensbetyg i statskunskap

som ovillkorlig förutsättning för lärarkompetens i ämriet historia, på

lämpligt sätt i vederbörande författning framhävde ett sådant examensbetygs

avsevärda betydelse som merit för lärartjänst i detta senare ämne,

dels att i viss analogi med nu gällande kompetensfordringar för lärartjänster

i modersmålet och biologi stadgades exempelvis betyget godkänd

i statskunskap jämte betyget med berömd godkänd i historia som ovillkorlig

förutsättning för lärarkompetens i ämnet historia.

I detta sammanhang hava de sakkunniga berört samhällslärans ställning

vid de högre lärarinneseminarierna, därvid de sakkunniga förklarat

sig ej kunna ens preliminärt överblicka de möjliga utvägarna för

lösning av frågan om tryggande av samhällslärans studium vid nämnda

läroanstalter, utan förorda en särskild undersökning av densamma under

medverkan av på detta undervisningsområde speciellt orienterad sakkunskap.

För egen del hava de sakkunniga allenast framhållit önskvärdheten

av att kravet på lärarutbildning i samhällslära även här vunne behörigt

beaktande.

Beträffande därefter den akademiska undervisningen i hälsolära för

blivande biologilärare påpeka de sakkunniga (sid. 79—87), att de ansett

sig kunna och böra framlägga ett förberedande förslag även i detta hänseende,

särskilt med hänsyn till den hygieniska frågans stora betydelse

för de sakkunnigas arbetsuppgift i det hela.

Vid behandlingen av detta spörsmål hava de sakkunniga utgått ifrån

den kurs för lärare i allmän hygien, som sedan höstterminen 1916 hållits

vid universitetet i Uppsala. Sagda kurs skall enligt gällande bestämmelser

varje hösttermin givas av professorn i hygien och bakteriologi vid nämnda

universitet. De sakkunniga anföra, att de anse en kurs av dylik art, avsedd

för blivande biologilärares utbildning i hälsolära, vara av behovet

påkallad.. Emellertid betona de sakkunniga, att behövligheten ej närmast

vore betingad av de i kursen ingående detaljerna angående de rent medicinska

verkningarna av missbruk av njutningsmedlen." För kursens anordnande

talade i främsta rummet hälsolärans stora betydelse vid skolundervisningen,

så ock det förhållandet, att de blivande biologilärarna för närvarande

ej erhölle någon som helst akademisk undervisning, som speciellt

omfattade människan. Ett ytterligare skäl till kursens upprättande läge

däri, att den akademiska undervisningen vore avsedd även för lärarna vid

folkskoleseminarierna, där blivande lärare i sin tur utbildades även i ämnet

hälsolära.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262. 51

*

I fråga om de hygieniska kursernas närmare anordning m. m. hava

de sakkunniga framlagt ett ganska detaljerat förslag. De förorda anordnandet

av kurser på alla de platser, där biologilärare utbildas, således

närmast i Uppsala, Lund och Stockholm. I Stockholm borde kursen givetvis

anordnas vid karolinska mediko-kirurgiska institutet samt avses närmast

för lärjungar vid Stockholms högskola. Denna kurs liksom även de

båda andra kurserna — borde emellertid stå öppen för studerande även

från annat håll. Närmast hava de sakkunniga härvid tänkt på sådana

elever vid högre lärarinneseminarier, som skulle utbildas till biologilärarinnor

och som eventuellt kunde få sin hygieniska utbildning i samband

med den akademiska undervisningen. Alternativt föreslå de sakkunniga

för dessa elever anordnandet vid respektive seminarier av kursundervisning

av ifrågavarande slag.

Beträffande kursernas omfattning hänvisa de sakkunniga till ett av

dem utarbetat, under medverkan av nuvarande professorn i hygien och

bakteriologi vid universitetet i Uppsala G. Wirgin uppgjort förslag till

grundplan för en dylik kurs. Förslaget, vilket är såsom bilaga fogat till

de sakkunnigas betänkande (sid. 219), ansluter sig i stora delar till den

av Wirgin uppgjorda plan, som följes vid den nu anordnade hygienkursen

vid nämnda universitet. De sakkunniga anföra dock, att de i sitt förslag

uteslutit vissa delar av sistberörda kursplan, varigenom kursen kunnat

skarpt begränsas till att omfatta rent hygieniska frågor. På detta sätt

vunnes möjlighet att lägga undervisningen vid kursen i en enda^ lärares

hand. I kursen skulle eldigt de sakkunnigas förslag ej heller ingå någon

undervisning i skolhygien, då en obligatorisk kurs i detta ämne för närvarande

inginge i provårskursen. De sakkunniga hava i detta sammanhang

uttalat det önskemålet, att i samband med nu ifrågavarande kurs i skolhygien

måtte anställas ett slutförhör, närmast som en garanti för att

nämnda viktiga detalj av provårskursen beaktades av lärarkandidaterna.

Kursen i hygien har av de sakkunniga föreslagits bliva obligatorisk

för alla blivande biologilärare och skulle följaktligen vara en förutsättning

för betyg i ämnet zoologi i filosofisk ämbetsexamen. Det framhålles, att

kursens obligatoriska natur tydligen medförde krav på att nödig institutions-

och laboratorieutrustning stode till förfogande för vederbörande

akademiska lärare. Frågan om kostnaderna för nämnda utrustning syntes

emellertid böra göras till föremål för närmare omprövning i samband med

den av de sakkunniga förutsatta ytterligare behandlingen av hela detta

spörsmål.

De sakkunniga föreslå vidare, att kursundervisningen, som borde ordnas

med lämpliga mellantider, skulle avslutas med obligatoriskt förhör,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Anordnandet av kurserna borde åligga de medicinska fakulteterna, respektive

karolinska institutet. Vad slutligen beträffar kostnaderna för kursernas

bedrivande, hava de sakkunniga förmält sig ej kunna ens tillnärmelsevis

beräkna desamma, då de vore väsentligen beroende av den utformning,

som de akademiska myndigheterna kunde komma att föreslå för kurserna.

I nu förevarande sammanhang hava de sakkunniga ytterligare erinrat

om att i samband med utbildning av lärare i fysisk fostran samt av

gymnastik- och idrottsledare utrymme skulle kunna erhållas för

undervisning även rörande nykterhetsfrågan, omfattande dess såväl sociala

som i främsta rummet fysiologiska sidor. Näfnnda personer komine i

regeln i en ställning, som kunde giva dem goda tillfällen att utöva ett

starkt inflytande på skolungdomen, med vilken de ju komme i en nära

personlig beröring. De sakkunniga hava därför uttryckt den önskan, att

i samband med en möjligen förestående omorganisation på ifrågavarande

område nu omnämnda förhållande måtte uppmärksammas och de anstalter

för sakens främjande vidtagas, som läroplan och organisation medgåve.

De förslag i fråga om åtgärder för utbildning av lärarkrafter för nykterhetsundervisningen

vid högre läroanstalter, som de sakkunniga, på sätt

nu anförts, framlagt, hava berörts av läroverksöverstyrelsen i dess förut

omnämnda utlåtande, överstyrelsen yttrar därom följande:

Med hänsyn till de krav, som komma att ställas på lärarna i historia, som vid

sin undervisning skola genomgå en fördjupad kurs i samhällslära och därvid särskilt

behandla det sociala och nationalekonomiska underlaget för nykterhetsfrågan, behöves

för dessa lärare en utvidgning av deras universitetsstudier i historien, så att dessa

även komme att omfatta samhällsläran i vidsträcktare mån än för närvarande är fallet.

De sakkunniga hava framställt olika alternativ till lösning av denna fråga utan att

framlägga något definitivt förslag. Att fordra särskilt betyg i statskunskap såsom

villkor för behörighet till lärartjänst i historia anser överstyrelsen icke lämpligt.

Examensfordringarna för ifrågavarande lärare äro redan nu stora, särskilt om hänsyn

tages därtill, att med historien såsom undervisningsämne ofta förenas modersmålet,

vilket motsvaras av tva examensämnen. Snarare synes en kurs i samhällslära av

lämplig omfattning kunna anordnas såsom tilläggskurs till historien, varvid speciell

hänsyn bör tagas till ändamalet med nämnda kurs. Eu dylik anordning skulle då

ansluta sig till den, som varit ifrågasatt för biologilärarna, för vilka man tänkt sig

en kurs i hälsolära infogad i deras universitetsstudier i zoologi.

Sistnämnda kurs anser överstyrelsen behövlig och har beträffande densamma närmare

uttalat sig i sitt utlåtande över 1914 års sakkunnigbetänkande. Här får överstyrelsen

endast ytterligare framhålla vikten av att nödig begränsning iakttages i

fråga om kursens omfattning, enär bil »logi lärarens universitetskurs för ämnet biologi

redan nu omfattar två stora ämnen, zoologi och botanik.

Socialstyrelsen har rörande denna fråga yttrat:

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Styrelsen erinrar om att de sakkunniga beträffande såra häll slärans studium vid

universiteten ej framlagt positiva förslag men dock lämnat en utredning av detta

studieämnes innebörd och betydelse ur allmän bildningssynpunkt samt antytt dess plats

inom universitetsutbildningen. Vad de sakkunniga härutinnan anfört syntes styrelsen

synnerligen beaktansvärt icke blott med hänsyn till nykterhetsundervisning^ns främjande

utan äu mer på grund av den allt mer framträdande aDgelägenheten av att

härigenom insikter i och intresse för sociala spörsmål bibringades dem, som sedermera

i egenskap av vetenskapsmän, lärare och förvaltningstjänstemän skulle komma att intaga

ledande platser inom samhällslivet. För närvarande ville styrelsen emellertid inskränka

sig till att livligt förorda den av de sakkunniga begärda närmare utredningen

i ämnet.

Den av de sakkunniga omfattade åsikten, att den grundläggande utbildningen

av lärare för nykterhetsundervisningen bör ske i samband med

deras övriga utbildning för sitt lärarkall, är enligt min mening fullt

riktig, och jag anser mig därför kunna instämma i de sakkunnigas förslag

om anordnande av för ändamålet lämpad akademisk undervisning,

avsedd för blivande lärare vid allmänna läroverk, folkskoleseininarier och

därmed jämförliga läroanstalter. Vad de närmare detaljerna av nämnda förslag

beträffar, har jag ej funnit mig böra nu ingå på granskning av desamma,

enär hela spörsmålet om den akademiska undervisningens ordnande på

detta område ännu ej är i erforderlig grad utrett. Såsom jag omnämnt

i min föregående framställning, hava de sakkunniga förutsatt, att nämnda

spörsmål skulle göras till föremål för närmare granskning och omprövning

av de akademiska myndigheterna, innan definitivt beslut i saken fattas.

Jag är fullt ense med de sakkunniga härutinnan. Emellertid har det ej

varit möjligt att under den tid, som nu stått till buds, erhålla sådan utredning,

som måste vara erforderlig i detta hänseende, och jag har å andra

sidan ej velat under avvaktan på nu berörda frågas närmare behandling

undanskjuta frågan om nykterhetsundervisningens ordnande i övrigt. Jag

har alltså för avsikt att snarast söka åstadkomma den utredning i ämnet,

som ytterligare är av nöden, samt att därefter framlägga frågan till Kungl.

Maj:ts prövning.

Såsom de sakkunniga påpekat, är anordnandet av de hygieniska kurserna

förenat med kostnader, medan den tilltänkta akademiska undervisningen

i samhällslära skulle kunna försiggå inom ramen av nu förefintliga

studieanordningar. Nyssberörda kostnadsfråga kan givetvis ej heller nu

upptagas till omprövning, då densamma på det närmaste sammanhänger

med hygienkursernas blivande organisation. Jag anhåller emellertid att

här få erinra om detta förhållande och påpeka, att det med all sannolikhet

kommer att visa sig nödvändigt att vid annat tillfälle äska anslag

för ändamålet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Folkskole
seminarierna.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Vad beträffar undervisningen i nykterhetsfrågan vid de högre lärarinneseminarierna,

torde denna fråga böra och kunna ordnas genom

åtgärder från Kungl. Maj:ts sida i samverkan med vederbörande fackmyndigheter.

De sakkunnigas uttalande beträffande undervisning i nykterhetsfrågan

för blivande lärare i fysisk fostran samt gymnastik- och idrottsledare

synes mig värt uppmärksamhet och torde böra beaktas, då hela

spörsmålet om den fysiska fostrans ordnande i sinom tid tages under

slutlig omprövning.

* *

*

Jag anhåller att få övergå till de sakkunnigas uttalande beträffande

undervisningen i nykterhetsfrågan vid den andra stora kategorien

av lärarutbildningsanstalter, folkskoleseminar terna. Uttalandet återfinnes

å sid. 87—97 i de sakkunnigas betänkande, och jag torde beträffande detaljerna

få hänvisa dit samt här inskränka mig till ett kortfattat omnämnande

av de sakkunnigas yttrande.

De sakkunniga anföra till en början, att nykterhetsundervisningen vid

seminarierna för närvarande enligt gällande kursplan vore väsentligen förlagd

till den kurs i hälsolära, som inginge i tredje klassens studieplan,

samt att kursplanen uppenbarligen avsåge, att även den sociala synpunkten

borde i detta sammanhang komma till sin rätt. Vid flertalet seminarier

meddelades också nykterhetsundervisningen i enlighet härmed, medan

vid andra seminarier vissa detaljer behandlades i samband med ekonomiläran.

Vid ett och annat seminarium visade sig en tydlig tendens

att begränsa nykterhetsundervisningen i anslutning till hälsolära till de

rent medicinska synpunkterna. En viss ojämnhet framträdde alltså i fråga

om sagda undervisnings faktiska anordning vid seminarierna.

De sakkunniga framhålla, att kursplanens direktiv med avseende å

nykterhetsundervisningens inramning i seminariernas studieplan icke stode

i överensstämmelse med den allmänna uppfattning rörande ifrågavarande

spörsmål, som de sakkunniga sökt hävda. I enlighet med denna uppfattning

yrkade de sakkunniga därför, att i hälsoläran nykterhetsundervisningen

strängt begränsades till frågans rent medicinska sida och att övriga

sidor av densamma, så vitt möjligt, behandlades i samband med samhällsläran,

i första hand socialpolitiken. Här inställde sig emellertid den särskilda

svårigheten, att samhällsläran i mer vidsträckt bemärkelse, särskilt

omfattande även socialpolitiken, icke vid seminarierna framträdde som ett

fast avgränsat, i bestämda konturer utskisserat ämnesområde.

De sakkunniga hade sökt förskaffa sig en överblick över den för när
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

varande meddelade undervisningen i samhällslära vid seminarierna och

därvid funnit, att densamma synnerligen ojämnt tillgodosåge ämnets olika

delar. I stort sett kunde man säga, att ämnet med särskild hänsyn till

dess uppgifter vid fortsättningsskolorna lämpligen borde i seminarieundervisningen

innefatta tre huvudpartier: en orientering i den ekonomiska

samhällsutvecklingen och samhällsbyggnaden, vidare en överblick av vissa

viktigare sociala frågor och socialpolitiken samt stats- och kommunalkunskap

i vedertagen bemärkelse. Av dessa partier vore utan all fråga det

nationalekonomiska det vid seminarierna bäst tillgodosedda i och med

ekonomilärans tryggade ställning som självständigt ämne. Vida sämre

vore de båda andra huvudpartierna tillgodosedda.

En strävan att åt samhällsläran i hela dess nu angivna omfattning

vid seminarierna bereda ett med hänsyn till ämnets särskilda betydelse

tillräckligt utrymme vore uppenbarligen förenad med mycket stora svårigheter,

beroende i främsta rummet på den redan förefintliga överlastningen

av dessa läroanstalters arbetsprogram. De sakkunniga utginge emellertid

från att samhällsläran på ett eller annat sätt måste inpassas i det åt ämnena

historia och ekonomilära i fjärde klassen enligt normaltimplanen anslagna

timtalet. Stats- och kommunalkunskapen borde kunna göra anspråk

på behörigt utrymme inom den åt historien anslagna tiden, och vad beträffade

behandlingen av de sociala frågorna, under vilka inbegrepes även

nykterhetsfrågan, syntes svårigheterna ej alldeles oöverkomliga med hänsyn

därtill, att redan nu vid ett eller annat seminarium åt detta kapitel kunnat

disponeras ända upp till 20 timmar av den åt ekonomiläran anslagna tiden.

För en lycklig lösning av frågan i det hela krävdes emellertid, att ekonomilärans

rent nationalekonomiska del vidkändes en viss reduktion med hänsyn

till disponibel tid.

De sakkunniga angiva därefter, hur en dylik reduktion enligt deras

mening skulle kunna företagas, och framhålla, att genom en sådan begränsning

det ekonomiska studiet skulle kunna nära ansluta sig till studiet

i samhällslära och däri ingå som en integrerande del. Samhällsläran vid

seminarierna skulle sålunda enligt de sakkunnigas mening lämpligen kunna

omfatta tre kvantitativt ungefär likvärdiga element: ekonomilära, innefattande

eu översikt av den teoretiska ekonomien, av det ekonomiska livets

utveckling, företrädesvis i senare tid, samt av den ekonomiska politiken,

vidare socialpolitiken, inneslutande även nykterhetsfrågan, och slutligen

stats- och kommunalkunskap, omfattande även grunddragen av den offentliga

hushållningen. Dessa varandra närgränsande områden borde också i

studieplanen även i det yttre sammanfogas till ett fast avgränsat helt.

Denna sålunda skisserade kurs i samhällslära skulle givetvis till sin grund
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

betoning på det närmaste ansluta sig till det historiska studiet och följaktligen

helst också meddelas av läraren i historia, en anordning, vilken

i fråga om ekonomiläran så mycket hellre borde kunna ifrågasättas, som

redan nu i detta ämne, trots dess nog så disparata sakinnehåll, vid ett flertal

seminarier meddelades undervisning av historielärare. Under de av de

sakkunniga angivna förutsättningarna borde sarnhällslärans studium vid

seminarierna, vilket skulle komma att omfatta c:a 75 lektionstimmar, bliva

verkligt fruktbringande, även med hänsyn till det genom 1918 års riksdags

beslut uppkomna kravet på utbildning för undervisningen i medborgarkunskap

inom fortsättningsskolan. Åt behandlingen av nykterhetsfrågan

från social synpunkt — de medicinska momenten förutsattes förut vara i

tredje klassen behandlade — borde utan svårighet inom denna sålunda

planlagda kurs i samhällslära kunna reserveras 6 å 8 lektionstimmar,

vilket för meddelande av en första grundläggande insikt — och mer kunde

med hänsyn till ämnesträngseln icke ifrågasättas — borde vara tillfyllest.

I anslutning härtill hava de sakkunniga föreslagit, att det sålunda

avgränsade ämnesområdet skulle upptagas i undervisningsplanen såsom

särskilt ämne med namnet »ekonomi- och samhällslära». Häri skulle då

inbegripas även den mer speciella ekonomikurs, som genomginges i andra

klassen.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande

förklarat sig till alla delar instämma i de sakkunnigas uttalande i

detta hänseende.

Departe- De sakkunniga hava på ett enligt *min mening övertygande sätt på
mentschefcn.

vjga^ nödvändigheten av att på ett mer enhetligt sätt ordna nykterhetsundervisningen

vid folkskoleseminarierna, särskilt genom att söka vinna

bättre utrymme för en planmässig undervisning i samhällslära. Den omläo-o-nin»

av seminarieundervisningen i framför allt ekonomilära, som i

sådant syfte föreslagits av de sakkunniga, synes mig i stort sett vara

lämplig och möjlig att genomföra. På enskildheterna i de sakkunnigas

förslag torde jag likväl ej heller här böra ingå, då sagda förslag ju är av

rent fackligt pedagogisk natur och riksdagens medverkan för dess genomförande

i den ena eller andra formen ej är erforderlig. Innan slutligt

beslut i frågan fattas, måste förslaget givetvis allsidigt prövas i samverkan

med vederbörande fackmyndighet, och det är min avsikt att vidtaga

härför erforderliga åtgärder.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

De sakkunniga övergå härefter (sid. 97—132) till att behandla frågan ^nfng för

om åtgärder för fortsatt utbildning av de lärare, som hava att meddela lärare,

undervisning rörande nykterhetsfrågan.

Till en början frainhålles, att ett behov av fortbildning gör sig gällande

i fråga om alla undervisare, och erinras om att det allmänna på

flerahanda sätt sökt tillgodose nämnda behov. Särskilt stort hade, säga

de sakkunniga, behovet av fortsatt utbildning varit för dem, som meddelade

nykterhetsundervisning, helst som ju den utbildning, som hittills i regeln

kommit blivande undervisare i nykterhetsfrågan till del, varit behäftad

med åtskilliga brister och för vissa kategorier ingen som helst utbildning

av denna art förekommit. I fråga om alla dessa lärare gällde, att de för

att kunna fylla den undervisningsuppgift på ifrågavarande område, som

ålegat och ålåge dem, varit hänvisade att genom fortsatta studier vidga

sina kunskaper eller eventuellt förskaffa sig sådana. I dessa fall hade

alltså åtgärder för anordnande av fortsatt utbildning varit synnerligen

behövliga och nyttiga.

De sakkunniga erinra härefter om de kurser, som hittills haft att Ijlrar''£ur»er

fylla en uppgift som fortbildningskurser på nu ifrågavarande område, nämligen

de sedan flera år tillbaka av centralförbundet för nykterhetsundervisning

årligen anordnade sommarkurserna. Å sid. 98—100 i sitt betänkande

lämna de sakkunniga en redogörelse för nämnda kursers historia,

organisation m. m. och återgiva (sid. 100 — 102) flera omdömen om kurserna.

För egen del anföra de sakkunniga, att kurserna varit av stor

betydelse för nykterhetsundervisningen i vårt land, dels emedan de erbjudit

den så gott som enda möjligheten för undervisare på nykterhetsområdet

att åtminstone ur vissa synpunkter vinna en mera planmässig och ordnad

utbildning för sitt värv, och dels emedan de i fråga om anordningen av

dylik utbildning otvivelaktigt givit en erfarenhet, som kunde med stor

fördel utnyttjas, då det gällde att omlägga nykterhetsundervisningen inom

och utom skolan.

De sakkunniga undersöka därefter, huruvida kurser av liknande art

som de nyss nämnda kunna anses erforderliga, även om den grundläggande

utbildningen av lärare å nykterhetsområdet blir tillfredsställande

ordnad. Då de sakkunnigas yttrande i denna punkt synes mig utredande

och av särskild betydelse för frågans bedömande, torde jag få återgiva

detsamma i dess helhet (sid. 102—104). Det lyder sålunda:

Vad beträffar frågan om sommarkursernas fortbestånd, bör densamma

enligt de sakkunnigas mening ses ur två synpunkter, nämligen med hänsyn

till dels det närvarande och under den närmaste tiden väntade be
Bihatig

till riksdagens protokoll It) 19. 1 samt. 232 höft. (Nr 262.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

hovet av fortsatt utbildning å ifrågavarande område, dels ock det framtida

behovet i nämnda hänseende. Tydligt är, att en möjligen skeende omläggning

av den grundläggande utbildningen av undervisare i nykterhetsfrågan

ej kan omedelbarligen genomföras och att några mer avsevärda

resultat därav först efter någon tids förlopp kunna väntas. Under den

övergångstid, som man således måste räkna med, kommer uppenbarligen

behovet av fortbildning i nämnda hänseende att vara ungefär lika stort

som under nuvarande förhållanden samt anstalter för dess tillgodoseende

vara nödvändiga. De sakkunniga instämma alltså med 1914 års sakkunniga

däri, att kurser för ifrågavarande ändamål böra fortfarande anordnas.

Vad därefter beträffar behovet för en mera avlägsen framtid av sådana

fortbildningskurser, kan det måhända synas, som om dylik fortsatt utbildning

skulle bliva alldeles överflödig, därest frågan om anordningen av den

grundläggande utbildningen på nu ifrågavarande område blir tillfredsställande

löst — lösningen må nu vinnas på det sätt de sakkunniga föreslagit

eller till äventyrs på någon annan väg. En sådan åsikt har också

understundom uttalats. Enligt de sakkunnigas mening är emellertid en

dylik slutsats ej riktig. Aven om den nyssnämnda förutsättningen blir

fylld och väl fylld, kvarstår, synes det de sakkunniga, alltjämt ett behov

av ytterligare utbildning i nu berörda hänseende. Å ena sidan måste i

fråga om nykterhetsundervisningen liksom i fråga om andra ämnen alltid

för en samvetsgrann undervisare föreligga ett krav på att få sina tidigare

inhämtade kunskaper uppfriskade, och å andra sidan medför den även på

detta område alltjämt fortgående utvecklingen ett oavvisligt behov för läraren

att sättas i tillfälle att taga del av denna utvecklings resultat, med

ett ord att följa med.

Ett liknande behov av fördjupad utbildning på nykterhetsundervisningens

område föreligger enligt de sakkunnigas mening ytterligare för

vissa personer — exempelvis militära befattningshavare av olika slag —

vilka på grund av sin tjänsteställning hava att utöva en lärarverksamhet,

som i vissa hänseenden är jämförlig med lärares vid läroanstalter. Slutligen

böra därjämte ihågkommas föreståndarna för och lärarna vid skeppsgosseskolorna,

numera organiserade som högre folkskolor.

Redan nu angivna omständigheter synas alltså de sakkunniga starkt

tala för att kurser, ägnade att meddela dylik utbildning, fortfarande anordnas.

Emellertid torde denna- fråga ej böra ses enbart ur synpunkten

av behovet av fortsatt utbildning på den rena nykterhetsundervisningens

område, den bör ses ur den större synpunkten av nykterhetsspörsmålets

samband med andra, för undervisningen betydelsefulla ämnen av allmännare

räckvidd, och man bör således se till, huruvida icke en fortsatt utbildning

i dessa senare ämnen kan gagnas genom de kurser, varom nu är fråga.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

I detta senare hänseende vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten

vid att genom 1918 års riksdags beslut om upprättande av praktiska ungdomsskolor

för en stor kategori av lärare behovet av fortbildningskurser

i vissa ämnen har långt starkare än förut framträtt, nämligen för den

organiserade fortsättningsskolans lärare. Särskilt nämnda skolas starka

krav på undervisning i inedborgarkunskap medför uppenbarligen för läraren

behov av vidgade och fördjupade kunskaper i samhällslära. Då nu,

såsom de sakkunniga i det föregående mer än en gång betonat, detta ämne

synes vara i alldeles särskild grad ägnat att giva rum för en verkligt god

och fruktbringande nykterhetsundervisning, är det tydligt, att åtgärder för

tillgodoseende av fortsatt undervisning rörande nykterhetsspörsmålet skulle

kunna lända även samhällsläran till nytta. Med andra ord, enligt de sakkunnigas

mening böra de förhandenvarande behoven av fortbildning å nu

nämnda båda undervisningsområden kunna åtminstone i viss utsträckning

samtidigt tillgodoses.

O n _

Men i ännu ett annat avseende lära fortbildningskurser av nu ifrågavarande

slag kunna bliva undervisningen i fortsättningsskolan, liksom även

och ej minst undervisningen i den egentliga folkskolan, till gagn. De

sakkunniga syfta här på ämnet hälsolära, som ju enligt det nyligen antagna

förslaget skulle få plats i fortsättningsskolans undervisning. Nykterhetsspörsmålet

har ju, såsom förut framhållits, anknytningspunkter med

hälsoläran, och en fördjupad nykterhetsundervisning bör således tydligen

taga hänsyn även till de hygieniska synpunkterna och på så sätt förbinda

sig med den fortsatta utbildningen i hälsolära. Det bör här framhållas,

att, såsom av det föregående framgår, detta förhållande ju alltjämt varit

uppmärksammat vid anordnandet av centralförbundets för nykterhetsundervisning

sommarkurser, som givit en ganska väsentlig plats även åt den

hygieniska undervisningen, och betonats jämväl av 1914 års sakkunniga.

Alla nu anförda omständigheter tala för anordnandet av en — lämpligen

i form av kurser lämnad — fortsatt utbildning, som kan gagna såväl nykterhetsundervisningen

som undervisningen i samhällslära och hälsolära.

Om de sakkunniga sålunda anse, att de här ifrågavarande kurserna

alltjämt böra ingå som ett led i lärarnas fortbildning, så är härmed ingalunda

sagt, att dessa kurser även för framtiden böra erhålla samma innehåll,

som nu föreslås. Snarare är det nödvändigt, att kursplanerna tid

efter annan underkastas en revision. Allt eftersom undervisningen vid

seminarierna hunnit omorganiseras, så att de därifrån utgående lärarna

erhållit eu god utbildning i hithörande ämnen i enlighet med de sakkunnigas

förslag, kunna kurserna erhålla ett mindre elementärt och i de före
c*1

O •

liggande ämnena djupare inträngande innehåll.»

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

1. Social

kurs.

Hygienisk

kurs.

Kungl. May.ts Proposition Nr 262.

De sakkunniga påpeka så två punkter, på vilka kritik riktats mot de

hittills pågående sommarkurserna, nämligen dels att det sociala momentet

varit för litet tillgodosett å deras program, dels att ett allt för rikhaltigt

kunskapsstoff hopats under den för kurserna avsedda tiden. Dessa olägenheter

kunde enligt de sakkunnigas mening ej helt undvikas, så länge kursernas

nuvarande grundanordning kvarstode, och det syntes under sådana

förhållanden de sakkunniga nödvändigt, att en viss omläggning av kurserna

töretoges.

Med hänsyn till det synnerligen viktiga önskemålet att i möjligaste

mån begränsa tiden för ifrågavarande kurser läge det, säga de sakkunniga,

närmast till hands att ur de gamla kursernas mycket rikhaltiga lärostoff

urskilja de delar av den vid kurserna lämnade speciella undervisningen

rörande nykter hetsfrågan, som vore de för nykterhetsundervisningen ojämförligt

viktigaste, nämligen dem som omfattade nämnda frågas sociala

moment. Dessa delar borde ytterligare vidgas genom att ställas mot bakgrunden

av den allmänna samhällskunskapen samt alltså kompletteras med

dithörande delar av densamma. Det sålunda angivna lärostoffet ansåge de

sakkunniga vara i avseende å omfånget så avpassat, att det kunde medhinnas

inom den tid, som de sakkunniga ansåge önskvärd i fråga om dylika

kurser och som ej borde överskrida en månad.

Av de gamla kursernas undervisningsområde återstode emellertid, fortsätta

de sakkunniga, ett väsentligt parti, nämligen den naturvetenskapliga

delen. Denna del hade för den fortsatta lärarutbildningen beträffande

nykterhetsfrågan ej tillnärmelsevis den betydelse som de sociala momenten.

De sakkunniga anföra såsom stöd för detta sitt omdöme ett par uttalanden

av kursdeltagare, som visa, att även enligt deras mening sommarkursernas

naturvetenskapliga delar vore mycket nyttiga för lärarfortbildningen i motsvarande

ämnen men däremot av jämförelsevis ringa betydelse för nykterhetsundervisningen.

Den mycket utförliga behandling, som hittills vid

sommarkurserna ägnats åt de naturvetenskapliga ämnena, kunde alltså

enligt de sakkunnigas mening ej anses nödvändig för en klar uppfattning

av alkoholfrågan i och för sig men vore däremot, åtminstone till vissa

delar, väl motiverad, om hälsoläran gjordes till det centrala och ett kapitel

om den medicinska vådan av missbruk av njutningsmedel — alltså även

kaffe- och tobaksmissbrukets skadeverkan — inrycktes däri. Hälsoläran

vore, ansåge de sakkunniga, i och för sig ett så viktigt ämne, att den

krävde en framskjuten plats, även om ingen som helst nykterhetsundervisning

skulle vara anknuten därtill. Biologilärarna, åt vilka undervisningen

i hälsolära i regeln torde komma att anförtros, måste således hava

ett stort behov av att få ökad utbildning i nämnda ämne i synnerhet

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kumjl. Maj:ts Proposition Nr 262.

under nuvarande förhållanden, då ingen för dem avsedd universitetsundervisning

däri funnes att tillgå. Och även om i sinom tid sådan undervisning

komme till stånd, vore det för nämnda lärare av vikt att hava tillfälle

till fortbildning på ifrågavarande område och därigenom förhjälpas

att hålla sina tidigare förvärvade kunskaper vid makt. Under sådana förhållanden

ansåge de sakkunniga det vara synnerligen behövligt, att en

särskild kurs i hälsolära anordnades. Ehuru en dylik kurs av nyss angivna

skal ej kunde anses vara av någon mera central betydelse för nykterhetsundervisningen,

hade de sakkunniga likväl ansett sig hava anledning

att framställa förslag i sådant hänseende, då ju en dylik anordning otvivelaktigt

läge inom ramen för de sakkunnigas uppgift och de båda slagen

av kurser dock hade många inbördes anknytningspunkter.

Ifrågavarande kurs i hälsolära borde enligt de sakkunnigas mening

omfatta dels en ganska fyllig och allsidig framställning av själva hälsoläran,

dels ock undervisning i fysiologi till ungefär samma omfång som

hittills. En kurs av detta omfång kunde rymmas inom en tid av en månad.

Ytterligare två ämnen, anatomi och kemi, hade, såsom de sakkunniga

erinra, ingått i de hittillsvarande sommarkursernas undervisningsplan. För

en nykterhetsundervisning, som vore anordnad på sätt de sakkunniga förordat,

hade enligt de sakkunnigas mening dessa ämnen ringa betydelse,

och de eventuella behoven av fortbildning i desamma borde granskas i

sammanhang med frågan om fortbildning i övriga ämnen.

De sakkunniga föresloge alltså, att fortbildningskurser skulle anordnas

dels i samhällslära med nykterhetskunskap, dels i fysiologi och hälsolära.

De förstnämnda kurserna kunde lämpligen benämnas sociala kurser, de

sistnämnda hygieniska.

Beträffande frågan, hur ofta dylika kurser böra anordnas, framhålla

de sakkunniga (sid. 107), att behovet av fortbildning i samhällslära av

flera skäl vore särskilt framträdande, i synnerhet om nykterhetsundervisningen

i skolorna bleve omlagd så, att det sociala momentet finge den

övervägande vikt för sagda undervisning, som de sakkunniga avsett. I

sådant fall komme skolundervisningen i nykterhetsfrågan att i stor omfattning

läggas i händerna på andra lärare än nu, och för dessa lärare, som

förut i allmänhet fått ringa eller ingen utbildning för en dylik undervisning,

måste då nödig undervisning i samhällslära anordnas. Den sociala

kursen borde alltså hållas väsentligt oftare än den hygieniska, och de sakkunniga

ansåge därför dessa kurser kunna försöksvis så anordnas, att

under en tidrymd av tre år den sociala kursen hölles två gånger och den

hygieniska en gång. Den framtida erfarenheten finge utvisa, om någon

ändring i detta hänseende bleve behövlig.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

I fråga om deltagare i berörda kurser anföra de sakkunniga, att kurserna

i främsta rummet vore avsedda för dem, som hade att i skolor av

olika slag svara för nykterhetsundervisningen, d. v. s. huvudsakligen för

lärare vid de under läroverks- och folkskolöverstyrelsernas inseende stående

läroanstalterna. Emellertid borde enligt de sakkunnigas mening tillträde

till dessa kurser efter särskild omprövning lämnas även åt vissa

andra, i det föregående omnämnda personer, vilka på grund av sin tjänsteställning

hade att utöva en verksamhet, som i vissa hänseenden kunde

jämföras med lärares.

De sakkunniga hava tänkt sig, att kurserna skulle vara gemensamma

för alla till deltagande i kurserna eljest berättigade personer, oavsett deras

förutbildning. I fråga om den sociala kursen anse de sakkunniga ingen

ovisshet i detta hänseende behöva förefinnas, medan däremot beträffande

den hygieniska kursen viss tvekan kunde uppstå rörande lämpligheten att

sammanföra läroverks- och seminarielärare samt folkskollärare, närmast

med tanke på olikheten i förutbildning i biologi. I avseende å ämnet

hygien däremot vore skillnaden i förutbildning i allmänhet mindre avsevärd,

i synnerhet så länge den akademiska lärarutbildningen i nämnda

ämne ej vore ordnad på ett tillfredsställande sätt. Tills vidare torde alltså,

anse de sakkunniga, de hygieniska delarna av ifrågavarande kurs kunna

göras gemensamma för alla deltagare, medan det däremot beträffande

ämnet fysiologi borde stadgas, att de deltagare, som hade vederbörligen

styrkt utbildning i detta ämne, borde kunna befrias från motsvarande

delar av kursen. Möjligt vore ju, att, när i en framtid den hygieniska

lärarutbildningen vid universitetet och andra högre utbildningsanstalter

blivit väl ordnad, även den hygieniska delen av ifrågavarande lärarkurs

bleve relativt överflödig för biologilärarna. Dock borde enligt de sakkunnigas

åsikt kursen alltjämt komma att även för dessa lärare vara nyttig

och behövlig såsom repetitorium och för att sätta dem i tillfälle att följa

utvecklingen på området.

Beträffande antalet deltagare vid kurserna anföra de sakkunniga, att

någon starkare begränsning ej vore erforderlig i fråga om de sociala kurserna,

då undervisningen vid dessa kurser borde bedrivas uteslutande i

form av föreläsningar. Vid de hygieniska kurserna åter måste undervisningen

i ej ringa utsträckning bestå i laborationer och demonstrationer,

vilka krävde ett visst mått av individuell handledning och således ej tillläte

ett allt för stort antal deltagare. I samband härmed betona de sakkunniga

vikten av viss begränsning av deltagarantalet för att lämna möjlighet

för lärarna vid sistnämnda kurser att åtminstone i någon mån

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

komma i personlig beröring med sina elever och därigenom något lära

känna dem och deras personliga behov.

Under erinran att kurserna hittills alltid hållits i Stockholm, anföra

de sakkunniga, att dera omständigheter talade för en sådan anordning,

men att det vore önskvärt, att den sociala kursen understundom förlädes

också till lämpliga platser i landsorten, särskilt emedan därigenom för

många intresserade möjligheterna till deltagande i kursen skulle väsentligt

ökas. Givetvis borde man av nu antydda skäl vid val av förläggningsort

söka tillgodose olika delar av landet. Vad åter den hygieniska kursen beträffade,

talade mycket för att densamma i regeln anordnades i Stockholm.

Den teoretiska hygienundervisningen borde nämligen såsom hittills skett

belysas genom demonstration av goda lokala hygieniska inrättningar av

olika slag samt annan hygienisk åskådningsmateriell, och tillgången härå

vore givetvis i allmänhet ojämförligt större i en storstad än annorstädes.

Med hänsyn härtill ansåge de sakkunniga, att den hygieniska kursen knappast

kunde med fördel anordnas annat än i Stockholm samt möjligen i en

eller annan av de övriga större städerna.

Kurserna borde, anse de sakkunniga, liksom hittills anordnas sommartiden,

främst på grund därav att såväl lärare som deltagare då i regeln

vore lediga från sitt vanliga arbete. Svårigheter hade emellertid mången

gång yppat sig för en betydelsefull deltagarkategori, nämligen folkhögskollärarna,

att under nämnda tid deltaga i kurserna. De sakkunniga ansåge

väl, att det knappast vore möjligt att av hänsyn till nämnda deltagare

förlägga kurserna till för dem lämplig tid, men ville framhålla

önskvärdheten av att vad som vore möjligt gjordes för att för folkhögskollärarna

underlätta deltagandet i nämnda kurser.

De sakkunniga övergå därefter till frågan om kursernas närmare

anordning (sid. 110—115).

I fråga om den sociala lärarkursens innehåll och läggning hänvisa de

sakkunniga till ett av dem utarbetat förslag till föreläsningsplan för densamma.

Förslaget återfinnes å sid. 222—223 i de sakkunnigas betänkande.

Såsom allmän motivering till förslaget anföra de sakkunniga: »Förslaget*

avser naturligtvis icke att tjäna som ett i alla detaljer bindande direktiv

utan allenast att illustrera kursens allmänna karaktär och i övrigt att

tjäna till en viss ledning vid den detaljerade utformningen av densamma.

Såsom redan det föreslagna namnet angiver, avser kursen företrädesvis att

belysa alkoholproblemet som samhällsproblem. Emellertid har det ansetts

behövligt att inledningsvis belysa även alkoholens individuella medicinska

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kutig!. Majits Proposition Nr 262.

och psykologiska skadeverkningar, därvid dock endast medtagits så mycket,

som är nödvändigt för en allmän orientering inom dessa områden, särskilt

för klarläggande av de personligt-individuella förutsättningarna för de viktigare

sidorna av nykterhetsfrågan som samhällsproblem. Under behandlingen

av alkoholens psykologiska verkningar böra givetvis — såsom planen

angiver — inordnas även vissa etiska synpunkter och utredningar; andra

etiska moment, särskilt av social-etisk innebörd, torde bäst komma till sin

rätt i naturligt samband med den etiska betraktelsen berörande detaljer i

klarläggandet av alkoholproblemet från social synpunkt; sålunda böra lämpligen

etiska synpunkter flerstädes beröras vid utredningen av alkoholens

sociala skadeverkningar, och den viktiga frågan om det personliga föredömets

betydelse för nykterhetens främjande belyses naturligast i samband

med en skildring av det organiserade nykterhetsarbetet.

Den nu ifrågavarande kursen avser ju som huvudföremål en utredning

av alkoholproblemet från social synpunkt. I densamma har emellertid,

som av föreläsningsplanen framgår, inrymts även åtskilligt, som avser en

orientering jämväl över vissa mera centrala områden av den moderna samhällsläran.

Givetvis hava de sakkunniga varit angelägna att ytterst inrikta

de skilda momenten på belysning av alkoholproblemet såsom huvudföremålet

för den meddelade undervisningen. Men det är uppenbart, att

kursen med dess i föreläsningsplanen angivna läggning likväl i viss mån

erhåller karaktären av en social kurs i mera vidsträckt bemärkelse. Såsom

de sakkunniga förut framhållit, bör detta emellertid anses endast kunna

vara till fördel. Kursen blir härigenom särskilt ägnad att vidga och fördjupa

den sociala insikten hos kursdeltagarna, ett syfte så mycket mer

behjärtansvärt, som å ena sidan samhällsläran som läroämne inom olika

skolformer får och — efter de sakkunnigas bestämda övertygelse — måste

få en allt större betydelse och å andra sidan hittills litet eller intet är

åtgjort för lärarnas förutbildning på detta allt mer uppmärksammade

undervisningsområde.»

De sakkunniga lämna därefter en detaljerad motivering till sitt förslag

till grundplan för den sociala kursen. Jag torde i fråga härom få

hänvisa till de sakkunnigas betänkande. I

I fråga om den hygieniska kursen hänvisa de sakkunniga till den vid

sommarkurserna nu pågående undervisningen i fysiologi och hälsolära. Någon

ändring av omfattningen av denna undervisning anse de sakkunniga ej

behövlig liksom ej heller i fråga om dess innehåll. Vad närmast gällde

hälsoläran, ansåge de sakkunniga sig böra i detalj hänvisa till den nuvarande,

av kursledaren i detta ämne, professor Wirgin utarbetade planen

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts- Proposition Nr 262.

65

för denna undervisning, vilken plan återgives å sid. 242—259 i de sakkunnigas

betänkande. Sagda plan anknöte sig, säga de sakkunniga, väl

till det förut omnämnda förslaget till läroplan vid den tilltänkta akademiska

kursen i hygien för blivande biologilärare och vore således härigenom

särskilt ägnad att tjäna den avsedda fortbildningen.

Från åtskilliga håll hade, säga de sakkunniga, uttalats önskvärdheten

av att kursdeltagarna ägde tillgång till litteratur på de undervisningsområden

kurserna berörde, samt att grundlinjer till de kommande kursföreläsningarna

ävensom anvisningar på lämplig litteratur i god tid före kursernas

början tillställdes deltagarna, som därigenom skulle få möjlighet

till någon förberedelse på egen hand samt sedermera även till repetition

av det under kursen genomgångna. Med framhållande att detta önskemål

vore väl berättigat, föreslå de sakkunniga alltså, att till deltagarna måtte

utsändas — jämte grundlinjer för kurserna — en P. M. innehållande dels

upplysningar angående lämplig käll-litteratur, dels ock anvisningar på sådana

partier i densamma, som ägnade sig för genomgång eller repetition.

De sakkunniga erinra vidare om att i samband med sommarkurserna

under senare år hållits några metodiska föreläsningar i vissa för nykterhetsundervisningen

betydelsefulla skolämnen. En dylik åtgärd borde, anse

de sakkunniga, även för framtiden vidtagas, och över huvud taget borde

det rent pedagogiska momentet vid kurserna något mer uppmärksammas

än hittills. Av deltagarna hållna prov- eller övningslektioner anse de sakkunniga

likväl i regeln vara av ringa värde men förorda ett antal mönsterlektioner

vid kurserna, närmast såsom illustrationer till de metodiska

föreläsningarna och hållna av lämplig lärare, som undervisar sina egna

lärjungar. I anslutning till föreläsningarna borde anordnas dels demonstrationer

av undervisningsmateriell, dels diskussioner.

De sakkunniga hava behandlat även frågan om kontroll över kursdeltagarna.

Så skarp kontroll, som hittills utövats vid sommarkurserna, finna

de sakkunniga ej behövlig med hänsyn till deltagarnas mognade ålder och

stadgade levnadsställning. Däremot anse de sakkunniga den i detta hänseende

behövliga kontrollen helst böra vinnas genom att söka så mycket

som möjligt intressera deltagarna för kurserna och föranleda dem till

aktivt deltagande i arbetet. De sakkunniga angiva flera olika sätt, varpå

detta mål skulle kunna nås, men betona, att formerna för deltagarnas personliga

medverkan i kursarbetet borde av ledning och lärare avpassas efter

omständigheterna i de olika fallen.

Ett dylikt personligt, aktivt deltagande förutsatte emellertid, påpeka

de sakkunniga, en ganska väsentlig ändring i fråga om arbetstiderna vid

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 232 höft. (Nr 262.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

kurserna. För att lämna tillräckligt rum för deltagarnas självverksamhet

borde den dagliga arbetstiden lämpligen förkortas, och den dagliga undervisningen

borde därför ej få omfatta mer än högst fyra timmar, varigenom

deltagarna kunde erhålla tillfälle till självstudier och till förberedelse för

de förut omnämnda sammanträdena.

De sakkunniga erinra vidare, att från deltagare i sommarkurserna

framställts önskemål, att tillfälle måtte beredas kursdeltagarna att efter

avslutad kurs avlägga något slags kunskapsprov, eventuellt värdesatta

genom betyg. För egen del hava de sakkunniga anfört, att för kursdeltagarna

provs avläggande vore önskvärt, om därmed följde rätt att erhålla

— eventuellt graderade — betyg, vilka kunde vid behov åberopas som

merit. De önskemål i sådan riktning, som framställts, hade, säga de sakkunniga,

särskilt berättigande för folkskollärarna, som ju i regeln hade

jämförelsevis få tillfällen att öka sina vitsordade meriter. Frågan om provs

lämplighet ur meritsynpunkt borde emellertid ses i samband med hela

fortbildningsspörsmålet, som ju fått särskild aktualitet genom 1918 års

riksdags beslut om upprättande av praktiska ungdomsskolor. Härom hade

de sakkunniga redan i annat sammanhang erinrat. Ehuru de sakkunniga

vore medvetna om de svårigheter, som utan tvivel komme att visa sig i

fråga om anordnandet av prov för kursdeltagarna, och på den grund varit

mycket tveksamma beträffande lämpligheten därav, hade de sakkunniga

likväl under för handen varande omständigheter ej ansett sig böra avstyrka

dylika prov.

De sakkunniga omnämna därefter olika sätt, varpå prov skulle kunna

avläggas, men yttra, att de ej ansett det lämpligt att framlägga något detaljerat

förslag beträffande provens avläggande, då denna fråga ej borde

lösryckas ur sitt naturliga sammanhang med spörsmålet om anordnande

av fortbildningskurser i allmänhet. Med hänsyn till det jämförelsevis preliminära

stadium, varpå sistnämnda spörsmål under nuvarande omständigheter

befunne sig, vore det alltså lämpligast att ej beträffande en detalj

taga avgjord ställning. De sakkunniga ville därför föreslå, att under de

närmaste åren försök gjordes med anordnade av fakultativa prov vid sommarkurserna.

Härvid borde, i den mån så kunde ske, hänsyn tagas till

det sått, varpå frågan om fortbildningskurser i allmänhet bleve ordnad.

De erfarenheter, som dylika försök komine att lämna, borde sedermera

vara vägledande, då det gällde att fatta slutligt avgörande i denna fråga.

De sakkunniga övergå slutligen till kostnadsfrågan och lämna först

en översikt över det sätt, varpå de hittills av riksdagen till anordnande

Ans''ag.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

av sommarkurser anslagna medlen disponerats. Härom yttra de sakkunniga

(sid. 119—123) följande:

»De hittillsvarande sommarkurserna hava, som nämnts, bekostats med

medel, som för varje år beviljats av riksdagen. Under de senare åren har

det härför utgående anslaget utgjort 56,000 kronor, därav högst 23,000

kronor till kurser för seminarielärare m. fl. och högst 33,000 kronor till

kurser för folkskollärare. Riksdagen har därjämte medgivit, att de under

åren 1914—1919 uppkomna besparingarna å sagda anslag finge efter

Ivungl. Maj:ts bestämmande användas till anskaffande och revision av

materiell för nykterhetsundervisningen. Arvodet till kursledare i båda

kurserna har utgått med 30 kronor för varje föreläsningstimme (för föreläsning,

gemensam för båda kurserna, har beräknats 15 kronor för vardera

kursen) samt med 10 kronor för varje demonstrations- eller laborationstimme.

Till arvode för amanuenser åt kursledare har utgått ett belopp av

högst 1,850 kronor. Kursdeltagarna hava, som nämnts, i viss utsträckning

uppburit understöd under tiden för kurserna. Åt högst 20 deltagare i

kursen för seminarielärare m. fl. har utgått dagtraktamente med 8 kronor

för kursdag jämte resekostnadsersåttning enligt bestämmelserna för femte

klassen i gällande resereglemente, dock ej för resan Stockholm—Uppsala

och åter. Tillägg för sovplats och transport av resgods har icke utgått.

Till deltagarna i folkskollärarkurserna åter — vilkas antal bestämts böra

vara högst 100 — har utgått dagtraktamente med 4 kronor jämte resekostnadsersättning,

beräknad på sätt nyss angivits, dock ej åt annan än

den, som styrkt, att landsting eller kommun lämnat ett tillskott till dagtraktamentet

av minst 2 kronor för kursdag. Landstingens anslag för nu

nämnda ändamål uppgingo, enligt vad de sakkunniga inhämtat, för år

1918 till sammanlagt 7,056 kronor, varjämte ett landsting anslagit 800

kronor att användas till anordnande av populärvetenskapliga nykterhetsföreläsningar

eller nykterhetskurser inom länet eller till stipendier för

deltagande i lärarkurserna. Även kommuner torde ej sällan anslå medel

till reshjälp o. d. åt deltagare. De belopp, som i sådant syfte utgått,

hava de sakkunniga ej kunnat utröna.

Vid beräkningen av kostnaderna för de båda för lärare avsedda kurser,

som de sakkunniga i det föregående föreslagit, hava de sakkunniga i stort

sett utgått från liknande utgångspunkter som hittills skett, ehuru de sakkunniga

tänkt sig vissa ändrade bestämmelser. Vad först den sociala

kursen beträffar, hava de sakkunniga beräknat i genomsnitt samma arvode

för föreläsningstimme, som hittills utgått, eller 30 kronor. Såsom framgår

av de sakkunnigas förslag, skulle ett antal timmar ägnas åt diskussioner,

Den social*

kursen

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

metodiska övningar o. d. För ledning av dylika sammanträden torde böra

iitgå 10 kronor för timme, d. v. s. samma arvode, som för närvarande

utgår för demonstrations- och laborationstimme. Föreläsningstimmarnas

antal synes kunna beräknas till 100, medan antalet timmar för diskussioner

m. m. bör kunna begränsas till 25. Enligt de sakkunnigas mening bör

dagtraktamente fortfarande utgå till kursdeltagare, tillhörande de kategorier,

för vilka sommarkurserna hittills varit avsedda, d. v. s. lärare och

lärarinnor vid de under läroverks- och folkskolöverstyrelsernas inseende

stående läroanstalterna. Hittills hava, som sagt, deltagarna i kursen''för

seminarielärare m. fl. uppburit något högre dagtraktamente än deltagarna

i folkskollärarkursen. Särskilt med hänsyn därtill, att enligt de sakkunnigas

förslag den sociala kursen skulle vara gemensam för såväl läroverksoch

seminarielärare som folkskollärare o. d., synes någon skillnad i avseende

å dagtraktamentets storlek ej böra förekomma. Vid övervägande av det

belopp, som kunde anses skäligt, hava de sakkunniga stannat vid 7 kronor.

Emellertid torde man böra utgå från att några deltagare äro bosatta på

den ort, där kurs pågår. Till dessa deltagare synes ett lägre dagtraktamente

böra utgå; de sakkunniga vilja härför föreslå hälften av det till

de Övriga deltagarna utgående arvodet, eller 3 kronor 50 öre. I fråga

om dagtraktamentet till de i kurserna deltagande folkskollärare, som ''ej

äro bosatta å kursorten, bör stadgas, att endast två tredjedelar skola utgå

av statsmedel och att det återstående beloppet såsom hittills bör lämnas

av landsting eller kommuner. Reseersättningen torde böra utgå såsom hittills.

Vid beräkningen av totalsumman av utgifter för kurserna hava de

sakkunniga . antagit reseersättningarna uppgå till i genomsnitt 50 kronor

för varje till sådan ersättning berättigad deltagare. Såsom förut anförts,

anse de sakkunniga ej något maximiantal deltagare i dessa kurser böra

uttryckligen fastställas. Däremot bör antalet av de deltagare, till vilka

understöd skall utgå, fixeras. I detta hänseende hava de sakkunniga ansett

lämpligt föreslå, att understöd må tilldelas högst 100 deltagare från de

under folkskolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalterna och högst 25

deltagare från allmänna läroverk och därmed jämförliga läroanstalter. Vid

beräkningen av kostnaderna för kursen hava de sakkunniga utgått ifrån

att av de förstnämnda 100 deltagarna 90 skulle mottagas från annan

ort än den, där kursen hålles, och 10 från kursorten. I övrigt hava de

sakkunniga förutsatt, att medel skulle utgå till grundlinjer och annat

tryck, till städning av kurslokal m. m. samt för oförutsedda utgifter. I

följande tablå äro samtliga statsverkets kostnader för en social kurs hopförda:

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262. 69

Arvode till föreläsare, 100 timmar å kr. 30: — i genomsnitt för föreläsn. kr. 3,000: —

» » » 25 » » » 10: — (diskussioner o. dyl.) » 250: —

Dagtraktamente till 90 deltagare » » 7:— för dag i 30 dagar, 2/8

av detta belopp .................................................................................... » 12.600: —

Dagtraktamente till 10 deltagare å kr. 3:50 för dag i 30 dagar ......... » 1.050: —

» i 25 » > » 7:— » » i 30 » * 5,250: —

Reseersättning till 115 » » » 50:—............................................. » 5,750: —

Tryckningskostnader (grundlinjer m. m.).............................•...................... » 1,500: —

Städning, uppassning in. m........................................................................ » 500: —

Oförutsedda utgifter .................................... ............................................. » 1,100: —

Summa kr. 31,000: —

Såsom framgår av tablån, har intet belopp för arvoden åt amanuenser

upptagits. Då enligt de sakkunnigas förslag inga demonstrationer eller

laborationer skulle förekomma vid de sociala kurserna, bortfaller behovet

av biträde åt förelåsarna.

I fråga om den hygieniska kursen hava de sakkunniga tillämpat i

stort sett samma beräkningsgrunder som beträffande den sociala kursen.

Såsom i det föregående anförts, hava de sakkunniga ej ansett sig böra föreslå

något bestämt deltagarantal till den hygieniska kursen. Då de sakkunniga

emellertid för beräkningen av kostnaderna för sagda kurs måst utgå ifrån

ett visst antal kursdeltagare, måste de sakkunniga taga i betraktande, att

av förut anförda skäl ej ett så stort antal deltagare kan mottagas vid den

hygieniska kursen som vid den sociala. Undervisningen vid den hygieniska

kursen är, som nämnts, avsedd att i stor utsträckning bestå i demonstrationer

och laborationer, vari ej allt för många personer kunna

samtidigt deltaga. Deltagarna måste därför uppdelas på grupper, omfattande

högst 25 personer var, och naturligen kunna endast några få sådana

grupper samtidigt mottagas. De sakkunniga hava vid beräkningen av kostnaderna

för sagda kurs utgått ifrån ett antal av 100 deltagare, motsvarande

4 sådana grupper. De allra flesta av deltagarna komma givetvis

att tillhöra de olika lärarkårerna, men tillfälle att deltaga bör ju, såsom

förut nämnts, beredas även vissa andra personer. De sistnämndas antal

torde kunna begränsas till ett 10-tal. De övriga 90 skulle alltså vara

lärare eller lärarinnor och i likhet med den sociala kursens deltagare erhålla

understöd. Liksom i fråga om sistnämnda kurs hava de sakkunniga

förutsatt, att plats lämnas för högst 25 lärare vid allmänna läroverk och

dylika läroanstalter och att av de övriga deltagarna ett 10-tal skulle

kunna väntas från respektive kursort. Likaledes har förutsatts, att en

tredjedel av kostnaderna för de deltagande folkskollärarnas dagtraktamenten

skulle — såsom i fråga om den sociala kursen — bestridas av veder
-

2. Den

hygieniska

knrsen
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

börande landsting eller kommuner. Kursens plan medför, såsom förut

sagts, att ett flertal timmar måste ägnas åt demonstrationer och laborationer,

medan antalet föreläsningar blir jämförelsevis ringa. För det förstnämnda

syftet hava de sakkunniga beräknat omkring 200 timmar, till

föreläsningar omkring 50 timmar. Det stora antalet demonstrationer och

laborationer medför givetvis behov av assistenter; ett anslag för assistentarvoden

är således behövligt. Assistentbiträde torde vara erforderligt under

förslagsvis 100 timmar, och arvodet torde böra beräknas efter 10

kronor för timme; för detta ändamål erfordras alltså ett belopp av 1,000

kronor. För nämnda demonstrationer m. m. torde därjämte komma att

behövas åtskillig förbrukningsmateriell, för vars bekostnad föreslås ett belopp

av 500 kronor. Hela kostnaden för statsverket för en hygienisk kurs

skulle alltså uppgå till följande belopp:

Arvode till föreläsare, 50 timmar å kr. 30: — i genomsnitt för förel. ... kr. 1,500: —

» för demonstrationer och laborationer, 200 timmar å kr. 10: —... » 2,000: —

Dagtraktamente till 55 deltagare å kr. 7: — för dag i 30 dagar, 2/s av

detta belopp......................................................................................... » 7,700: —

Dagtraktamente till 25 deltagare ä kr. 7: — för dag i 30 dagar ......... » 5,250: —

» »10 » » » 3:50 » » i 30 » » 1,050: —

Reseersättning till 80 deltagare å kr. 50: —............................................. » 4,000: —

Assistenttjänstgöring, 100 timmar å kr. 10: —.......................................... » 1,000: —

Förbrukningsmateriell ............................................................................... » 500: —

Tryckningskostnader (grundlinjer m. m.).................................................. » 1,500: —

Städning, uppassning m. m....................................................................... » 500: —

Oförutsedda utgifter .................................................................................... » 1.000: —

Summa kronor 26,000

Såsom framgår av det föregående, skulle kostnaderna för de av de

sakkunniga föreslagna kurserna sammanlagt uppgå till 57,000 kronor, således

1,000 kronor mera än för de två hittills anordnade sommarkurserna.

I själva verket uppstår emellertid genom de sakkunnigas förslag en väsentlig

kostnadsminskning, emedan, såsom i det föregående nämnts, de sakkunniga

ej tänkt sig båda kurserna anordnade under samma år, utan en social

kurs under två år å rad samt en hygienisk det tredje. Den årliga kostnaden

för kurser blir med sådan anordning betydligt reducerad. Det belopp,

som på detta sätt blivit så att säga disponibelt, hava de sakkunniga

tänkt sig kunna få användas för bekostande av två andra, av de sakkunniga

förslagna och enligt de sakkunnigas mening viktiga nya anordningar

till förbättrande av nykterhetsundervisningen och utbildningen av lärarkrafter

för densamma, nämligen den föreslagna föreläsningsverksamheten

samt de s. k. allmänna utbildningskurser, varom de sakkunniga komma

att framlägga förslag.

CO C

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

71

Vid bedömandet av de kostnader, som alltså skulle tillskyndas statsverket,

bör man erinra sig, att ifrågavarande kurser skulle komma att

få eu väsentlig betydelse ej blott för nykterhetsundervisningen utan även

för det mer omfattande syftemålet att utbilda lärarkrafter i samhällslära

och hälsolära, varigenom med samma kostnad derå olika viktiga ändamål

tillgodoses.»

I fråga om de sakkunnigas förslag beträffande lärarkurser har läroverksöver

styr elsen i sitt förut omförmälda utlåtande anfört följande:

De sakkunniga hava föreslagit vissa kurser för lärares fortsatta utbildning dels i

samhällslära med liykterhetskunskap, dels i fysiologi med hälsolära. Dessa kurser synas

i och för sig vara lämpligt avvägda särskilt med hänsyn till den begränsning i desamma,

som de sakkunniga vidtagit, och torde även vara väl behövliga för sådana

lärare, som icke vid sina akademiska studier haft tillfälle till motsvarande undervisning.

För någon tid framåt torde därför dylika kurser böra komma till stånd. Men i samma

mån som lärarna erhålla ifrågavarande utbildning i samband med sina övriga studier

för lärarkallet, torde dylika kurser icke bliva mera behövliga i dessa ämnen än i något

annat och därför så småningom endast behöva förekomma på samma sätt som de s. k.

feriekurserna i övriga ämnen.

Folkskolöverstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Likaså har

socialstyrelsen lämnat förslaget i fråga om kursernas organisation utan

erinran.

Styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning har i denna

fråga anfört följande:

De sakkunniga föreslå, att den nuvarande pedagogiska kursen i alkohologi med

samhällslära och hygien delas upp i två kurser, en social och en hygienisk. Från eu

synpunkt kan detta uppslag sägas vara praktiskt, i det att den nuvarande kursen varit

väl lång. Men å andra sidan torde mycket allvarliga olägenheter uppstå, därest två

olika kurser skulle hållas.

Först och främst skulle det för folkskollärarna vara förenat med stora olägenheter

att nödgas bevista två kurser, och man kan säkerligen förutsätta, att de flesta

lärare icke skulle komma att besöka mer än den ena, men det skulle innebära, att

dessa lärares utbildning bleve av ganska ensidig natur. För folkskollärarnas pedagogiska

utbildning måste det anses mycket önskvärt, att de genomgå en kurs såväl i

samhällslära som hygien, men förslaget om två kurser synes lägga svåra hinder i vägen

för detta måls förverkligande.

Visserligen kan det gent emot styrelsens uppfattning invändas, att en kurs, som

omfattar både hygienisk och sociologisk undervisning, skulle bli av olämplig längd.

Men styrelsen vill — i anslutning till professor Thunbergs utlåtande — framhålla, att

man genom ett rationellt utnyttjande av handböcker, tidskriftlitteratur o. s. v. och

genom en begränsning till de verkligt betydelsefulla momenten bör kunna möjliggöra,

att såväl det hygieniska som det sociologiska programmet hinner genomgås på cirka 5

veckor. Detta bör underlättas även därigenom, att den hittillsvarande undervisningen

i kemi och anatomi skulle komma att utgå. Det synes också obestridligt, att vid eu

s. 72 Kontrollera mot PDF

Departementschefen
-

72 Kungl. Maj ds Proposition Nr 262.

sådan anordning de hygieniska och sociala synpunkterna skulle på ett lyckligt sätt

komplettera varandra, varigenom deltagarnas uppfattning av nykterhetsfrågan bleve på

en gång mera allsidig och mera enhetlig.

Styrelsen finner det sålunda lämpligast, att samarbeta de båda programmen för

den sociala och hygieniska kursen till ett enda och uttalar den förvissningen, att ett

sådant program skulle bli av synnerligen god kvalitet.

Däremot har styrelsen vid granskning av förslaget till föreläsningsplan för den

sociala kursen funnit sig böra uttala det önskemålet, att själva förbudsproblemet måtte

belysas genom en särskild föreläsningsserie. Om man i likhet med herr Nordlund (i

utredningen om samhällslärans ställning, sid. 46), som sätter den sociala undervisningens

syfte att bl. a. framställa det fortlöpande praktiska socialpolitiska arbete, som

avser att lösa de för vår tid säregna sociala problemen, så lär man icke kunna undgå

att lämna en något så när utförlig redogörelse för rusdrycksförbudet, dess möjligheter

och förutsättningar, dess tekniska problem, arten av invändningarna däremot o. s. v.

De sakkunniga hava, såsom min nu lämnade redogörelse visar, föreslagit

en genomgripande omgestaltning av de hittills anordnade sommarkurserna

och hava därvid utgått ifrån att kurser för fortsatt utbildning

alltjämt äro av behovet påkallade. Härutinnan instämmer jag med de

sakkunniga. Att fortbildningskurser av denna art äro behövliga framför

allt under den närmare framtiden, torde ligga i öppen dag, då ju, såsom

jag redan haft tillfälle framhålla, de för lärarutbildningen i detta hänseende

erforderliga åtgärderna ej kunna omedelbart genomföras i hela sin

omfattning och dessutom något mer påtagligt resultat av desamma givetvis

ej kan påräknas förrän efter ytterligare någon tids förlopp. Under

sådana omständigheter är det uppenbarligen nödvändigt att genom det

allmännas försorg tillses, att så goda tillfällen till fortbildning som

möjligt beredas dem, som hava att meddela nykterhetsundervisning i de

olika slagen av läroanstalter. Läroverksöverstyrelsen har, såsom jag omnämnt,

ifrågasatt behovet i framtiden av dylika kurser och ansett dem

så småningom endast behöva förekomma på samma sätt som de s. k.

feriekurserna i övriga ämnen. Under erinran om vad de sakkunniga yttrat

i fråga om det framtida behovet i detta hänseende, vill jag för min del

säga, att det synes mig troligt, att sådant behov alltjämt kommer att förefinnas

men att det ingalunda torde vara osannolikt, att förändringar i avseende

å organisationen komma att visa sig lämpliga. Huruvida en dylik

omorganisation kommer att gå i den av läroverksöverstj^relsen förmodade

riktningen eller ej, torde knappast nu kunna bedömas.

De sakkunniga hava, såsom det föregående giver vid handen, kluvit

de hittillsvarande kurserna i två delar och sålunda erhållit två bestämt

skilda kurser, en social och en hygienisk. Denna de sakkunnigas åtgärd

är en klar konsekvens av de sakkunnigas förut angivna ståndpunkt i fråga

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

om nykterhetsundervisningen vid skolorna. Liksom där nämnda undervisnings

tyngdpunkt lagts på det sociala området, så vilja de sakkunniga

lämna en fortbildning, som till sitt innehåll står i samklang med skolundervisningen.

I enlighet med sin nämnda uppfattning hava de sakkunniga

också starkt betonat, att den av dem föreslagna hygieniska kursen

ej kunde anses vara av någon mera central betydelse för nykterhetsundervisningen

men att förslaget därom framlagts, emedan en dylik anordning

otvivelaktigt läge inom ramen för de sakkunnigas uppgift och de båda

slagen av kurser dock hade många inbördes anknytningspunkter.

Ett ytterligare stöd för sitt förslag om anordnande av två olika kurser

hava de sakkunniga haft däri, att de sammankopplat denna fråga med

det för närvarande synnerligen aktuella spörsmålet om fortbildningskurser

särskilt för fortsättningsskolans lärare och sålunda velat samtidigt tillgodose

flera viktiga ändamål.

De skäl, som av de sakkunniga anförts för den av dem förordade tudelningen,

synas mig så övertygande, att jag ansett mig böra instämma i deras

förslag i detta hänseende. Såsom jag i det föregående anfört, har styrelsen

för centralförbundet för nykterhetsundervisning ansett, att allvarliga olägenheter

skulle uppstå, om två olika kurser komme att hållas, dels emedan

det vore olägligt för folkskollärarna att bevista två kurser, dels emedan

nämnda lärares utbildning i sådant fall lätt kunde bliva ensidig. Styrelsen

föreslår därför, att kurserna skulle hopslås och progammen för de båda

kurserna samarbetas till ett.

Styrelsens förmodan, att många folkskollärare ej skulle komma att

bevista^ båda kurserna, torde ej vara osannolik. Visserligen är det önskvärt,

att sagda lärare måtte få så allsidig och god utbildning som möjligt,

men ur nykterhetsundervisning ens synpunkt synes det ej vara oundgängligt,

att läraren genomgår även den hygieniska kursen, då ju den sociala

kursen måste anses vara ojämförligt viktigare för nämnda undervisning.

Även må det framhållas, att sådana förhållandena nu äro, i fråga om

folkskollärarna behovet av fortbildning i social nykterhetskunskap torde

vara väsentligt större än i hälsolära, ej minst med hänsyn därtill, att vid

folkskoleseminarierna för närvarande torde vara i stort sett bättre sörjt

för undervisningen i sistnämnda ämne än i samhällslära. Vid bedömandet

av frågan, om en kurs bör vara anordnad eller ej, lärer hänsyn böra

tagas även till behovet hos andra kursdeltagare, i främsta rummet lärarna

vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. För dem

föreligger i regel intet behov av fortbildning i både samhällslära och

hälsolära, då ju undervisning i historia och i biologi vid dylika läroanstalter

sällan bestrides av samme lärare. På grund av vad jag nu anfört

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 232 höft. (Nr 262) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung1. Majl:s Proposition Nr 262.

samt med hänsyn till de av de sakkunniga förebragta skälen anser jag mig

ej kunna tillstyrka styrelsens förslag i nu ifrågavarande hänseende.

Beträffande de sakkunnigas förslag angående kursernas närmare anordning

har jag i det hela intet att erinra utan tillstyrker detsamma. Såsom

goda uppslag skulle jag vilja beteckna de sakkunnigas förslag, att det

rent pedagogiska momentet vid kurserna skulle bliva mera uppmärksammat,

samt tanken att draga kursdeltagarna in i arbetet till aktivt, personligt

deltagande. Jämväl de sakkunnigas förslag om anordnande av prov i

samband med kurserna synes mig värt beaktande. Att proven böra vara

frivilliga torde vara självfallet. Givetvis måste de under den första tiden

hava karaktären av försök.

Socialstyrelsen har, såsom jag redan anfört, förordat, att styrelse för

kurserna skulle utses av Kungl. Maj:t eller eventuellt av läroverks- och skolöverstyrelserna

gemensamt, medan de sakkunniga, som väl ansett att sagda

överstyrelser borde utse kursstyrelse, utgått ifrån att, därest ej alldeles

särskilda omständigheter skulle föranleda annat beslut, centralförbundet

för nykterhetsundervisning såsom hittills skulle utses att fullgöra kursstyrelses

åligganden. Någon anledning att på denna punkt frångå de sakkunnigas

förslag synes mig ej föreligga, så mycket mindre som även de

sakkunniga tänkt sig, att sagda överstyrelser skulle antaga kursstyrelser

(de sakkunnigas betänkande sid. 155) och olikheten mellan de sakkunnigas

och socialstyrelsens ståndpunkter således endast gäller centralförbundets

funktion. Ingen anledning synes mig emellertid vara att antaga, att icke

skolöverstyrelsen eller, därest sammanslagning av de båda skolöverstyrelserna

ej varder besluten, läroverks- och skolöverstyrelserna skola tillse, att

den omedelbara ledningen av kurserna handhaves på ett tillfredsställande

sätt, denna ledning må nu utövas av centralförbundet eller av annan kursstyrelse.

Vad därefter beträffar den av de sakkunniga gjorda kostnadsberäkningen

för de ifrågasatta kurserna, kan jag på de flesta punkter gilla densamma.

I ett hänseende anser jag likväl en jämkning böra göras. Såsom

i det föregående anförts, har hittills skillnad i fråga om dagtraktamentets

storlek gjorts mellan deltagarna i kursen för seminarielärare m.fl.

och deltagarna i folkskollärarkursen, i det att de förra av statsmedel erhållit

8 kronor och de senare 4 kronor jämte minst 2 kronor från landsting

eller kommun, således tillhopa minst 6 kronor. Då enligt de sakkunnigas

förslag de blivande kurserna skulle vara gemensamma för alla

slag av lärare, hava de sakkunniga föreslagit samma dagtraktamente för

alla deltagare, till vilka sådant understöd skulle utgå, och förordat 7 kronor.

Enligt min mening bör dagtraktamentet utgå med 8 kronor, varvid,

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kung/. Mcij:ts Proposition Nr 262.

såsom de sakkunniga föreslagit och hittills varit stadgat, till deltagande

folkskollärare böra av statsmedel utgå två tredjedelar av detta belopp

och den återstående tredjedelen lämnas av landsting eller kommun.

För de deltagare, som äro bosatta på kursorten, skulle dagtraktamentet

ökas till 4 kronor. Den i kostnadsberäkningen för den sociala kursen

upptagna posten »dagtraktamente till 90 deltagare» å 12,600 kronor bör

alltså ökas till 14,400 kronor och motsvarande post för den hygieniska

kursen ökas till 8,800 kronor. Posterna »dagtraktamente till 10 deltagare»

böra på samma sätt ökas från 1,050 kronor till 1,200 kronor för vardera

kursen. Slutsummorna bliva således för den sociala kursen 32,950 kronor

och för den hygieniska kursen 27,250 kronor. De bestämmelser, som hittills

varit gällande beträffande kursdeltagarnas rätt till resekostnadsersättning,

torde även framdeles böra meddelas. Liksom nu bör Kungl. Maj:t

utfärda de närmare föreskrifter rörande anslagets användning m. m., som

kunna vara erforderliga.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle endast en kurs anordnas årligen.

Det synes mig ur alla synpunkter lämpligast, att den kurs, som kommer

att hållas under år 1920, blir en social kurs, och böra följaktligen härför

erforderliga medel till belopp av 32,950 kronor nu begäras av riksdagen.

Huruvida under nästföljande år en social eller en hygienisk kurs bör anordnas

torde få bero på omständigheterna.

Såsom jag förut framhållit, äro de nu omnämnda kurserna avsedda

att vara fortbildningskurser för lärare vid olika slag av läroanstalter och

hava fått den organisation, som betingas av denna deras uppgift. De sakkunniga

erinra i fortsättningen, av sitt betänkande (sid. 123—128), att

tidigare framkommit yrkanden om anordnandet av utbildningskurser av

liknande slag som de nyss omnämnda, varvid påpekats, att dylika kurser

skulle vara av stor betydelse för studieledare och andra personer med

liknande uppgifter inom nykterhetsorganisationerna. Till dessa yrkanden

ansluta sig de sakkunniga, närmast i syfte att söka genomföra åtgärder,

ägnade att åt nykterhetsorganisationernas upplysningsverksamhet förläna

största möjliga mått av saklig vederhäftighet. Ett stöd av liknande slag

skulle emellertid, anse de sakkunniga, ur olika synpunkter vara synnerligen

värdefullt även för åtskilliga andra personer ån de nyss nämnda,

främst representanter för annan sådan lärande och upplysande verksamhet,

till vilken upplysningsarbete åven i fråga om nykterhetsspörsmålet lämpligen

kunde anknytas. Härvid hade de sakkunniga närmast tänkt på statskyrkans

präster samt församlingsledare och predikanter inom de trikyrk
-

Allminna

utbildninga
kurser.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kunyl. Muj:ts Proposition Nr 262.

liga samfunden. Möjligen kunde, Bliga de sakkunniga, i detta sammanhang

också höra omnllmnas andra personer i ledande ställning, exempelvis

ledare inom fackföreningar och andra liknande sammanslutningar.

Det bästa sättet att tillgodose nu angivna önskemål vore enligt de

sakkunnigas mening att anordna särskilda kurser i berörda syfte, och de

sakkunniga förordade därför anordnandet av sådana kurser, vilka kunde

benämnas allmänna utbildning skur ser.

Dessa kurser borde vara ti Uttänjd i "a för de förut omnämnda kategonerna,

d. v. s. i främsta rummet studie- och ungdomsledare och andra

personer med liknande uppgifter inom nykterhetsorganisationerna, statskyrkans

präster samt församlingsledare och predikanter inom de frikyrkliga

samfunden. Tillträde till kurserna borde också lämnas åt skolornas

lärare. Härvid ville de sakkunniga dock bestämt framhålla, att kurserna

vore avsedda för utbildning på nykterhetsfrågaris område av ledare och

talare men däremot icke i första hand av lärare för undervisning i skolor,

samt att kurserna alltså icke vore att betrakta såsom någon ersättning för

de förut omnämnda lärarkurserna. Vidare borde tillträde, i den mån utrymmet

det medgåve, lämnas åt andra för nykterhetsfrågan intresserade

personer, vilka kunde anses besitta nödiga förutsättningar för deltagande.

Kursernas omfattning borde å ena sidan så vitt möjligt begränsas

med hänsyn till de personer, vilkas deltagande vore särskilt önskvärt och

för vilka kurserna vore närmast avsedda, men finge å andra sidan ej vara

allt för snäv, då kravet på verkligt god och vederhäftig utbildning under

kurserna ej finge eftersättas. De sakkunniga ansåge den högsta tid, som

deltagarna kunde ägna åt en sådan kurs, vara tre veckor. Härvid hade

de sakkunniga tagit i betraktande även det av åtskilliga nykterhetsorganisationer

framhållna önskemålet, att med ifrågavarande kurser måtte förbindas

vissa instruktionsmöten eller instruktionskurser, avsedda för sagda

organisationers eget inre arbete. Dessa möten eller kurser, som alltså vore

en organisationernas privata angelägenhet, borde enligt de sakkunnigas

mening ej sammanblandas med de egentliga nykterhetskurserna, ehuru det

av praktiska skäl kunde anses lämpligt att med varandra kombinera de båda

slagen av kurser. Instruktionskurserna borde därför förläggas till ett par

särskilda dagar efter utbildningskurseris slut. Med hänsyn härtill borde

sistnämnda kurs reduceras till att omfatta endast 2Y2 kursveckor eller 15

arbetsdagar. Denna tid förefölle visserligen de sakkunniga ganska knapp

men torde dock kunna anses vara tillräckli er, under förutsättning1 att den

utnyttjades på bästa sätt. I sådant syfte torde minst 5 föreläsningar för

dag böra anordnas. Utom föreläsningarna torde tid kunna vinnas för

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

några praktiska övningar samt för demonstration av undervisningsmateriell

m. m.

Lärostoffet vid kurserna borde utgöras av det vid den sociala lär.arkursen

meddelade, dock i någon mån förkortat med hänsyn till utbildningskursens

mindre omfattning och olika syftning. Dessutom bolde liksom

vid de allmänna upplysningskurserna plats beredas för ett antal lektioner

i praktisk hälsolära. ,

De allmänna utbildningskurserna borde stå under högsta ledning av

skolöverstyrelsen, som borde utse kursstyrelse och godkänna kursernas

planläggning. Såsom kursstyrelse borde, anse de sakkunniga, i många hän

seenden bäst lämpa sig centralförbundet för nykterhetsundervisning, som

ju besutte en rik erfarenhet på hithörande område.

Kurs borde vara avsedd lör en sluten krets och således.vara tillgäng

lig endast för ett begränsat antal deltagare, sammanlagt ej överstigande

100. Det bestämda antalet borde för varje gång fastställas av den högsta

kursledningen med hänsyn tagen till förhandenvarande omständigheter,

platsutrymme o. d.

De sakkunniga anföra därefter, att de ansåge det synnerligen önskvärt,

att ett antal stipendier kunde utdelas bland de sökande till kursen.

Stipendierna, vilka borde bestämmas till högst 50, borde fördelas av skolöverstyrelsen

efter förslag av kursstyrelsen. Vid fördelningen borde noga

tillses, att de olika deltagarkategorierna i lämplig mån tillgodosåges, särskilt

med hänsyn till betydelsen av att tillfälle till deltagande i kursen

bereddes ej blott nykterhetsorganisationernas studieledare utan även andra

intresserade personer, som vore i tillfälle att verksamt gagna nykterhetsupplysningen

men som ofta hade väsentligt mindre möjligheter att få

privat ekonomiskt understöd. De sakkunniga anse, att prövning borde äga

rum av varje deltagares kvalifikationer. En dylik prövning måste, framhålla

de sakkunniga, vara mera sträng i fråga om dem, som ansökt om

stipendiums erhållande, men borde ske även beträffande icke-stipendiater.

Kurserna borde enligt de sakkunnigas förslag alltid förläggas till platser

i landsorten, därvid även andra ställen än städer borde kunna ifrågakomma,

t. ex. folkhögskolor och andra större skolor; på sådana platser vore det

lättare att ernå personlig samverkan mellan lärare och deltagare, och möjlighet

kunde ock där finnas att genom billig inkvartering och gemensam

bespisning nedbringa omkostnaderna för kurserna.

De sakkunniga anse det svårt att förutse behovet av kurser men

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

stanna av flera skal vid att föreslå tills vidare en kurs årligen. 1 regeln

borde kurserna hållas sommartiden, men de sakkunniga påpeka, att även

under vinterferierna understundom kurser med fördel skulle kunna anordnas,

särskilt med tanke på folkhögskolornas terminsfördelning. Tid

för kurserna borde i varje särskilt fall bestämmas av kursledningen.

Anslag.

Vad slutligen beträffar kostnaderna för ifrågavarande kurser, anföra

de sakkunniga därom följande:

Då lika höga anspråk i avseende å kvaliteten måste ställas på de föreläsare,

som skola medverka vid dessa kurser, som på dem, vilka tagas i

anspråk för de förut omnämnda lärarkurserna, bör tydligen samma genomsnittsarvode

för föreläsningarna beräknas i båda fallen, eller 30 kronor.

Det bör här framhållas, att en begränsning av föreläsarnas antal i många

fall torde kunna vidtagas därigenom, att vid kurserna hållas sammanhängande

serier av föredrag. En dylik anordning är i och för sig understundom

lämplig och medför därjämte en ej obetydlig minskning i kostnaderna.

De sakkunniga hava föreslagit, att till högst 50 av deltagarna i

sådan kurs skulle utdelas stipendier. Dessa stipendier skulle motsvara det

understöd i form av reseersättning och dagtraktamente, som avsetts skola

liksom hittills utgå till vissa deltagare i lärarkurserna. Stipendiebeloppet

hava de sakkunniga följaktligen tänkt sig böra hava däremot ungefärligen

svarande storlek och vilja därför föreslå 100 kronor såsom lämplig genomsnittssumma.

Övriga för ifrågavarande kurser erforderliga kostnader hava

beräknats efter ungefärligen samma grunder, som tillämpats beträffande

lärarkurserna, och därvid har förutsatts, att varje kurs skulle, såsom förut

föreslagits, upptaga en tid av 15 arbetsdagar med i genomsnitt 5 föreläsningar

för dag, varjämte några timmar, förslagsvis 25, för diskussioner

m. m. upptagits. En sammanställning av statsverkets kostnader för en

kurs av nu ifrågavarande slag upptager följande siffror:

Arvode till föreläsare, 75 timmar ä kr. 30: —

» » » 25 » å > 10: —

Stipendier till deltagare, 50 st. å kr. 100: —

Trvckningsko-tnader (grundlinjer m. m.) ......

Ställning, uppassning in. in...............................

Utgifter för byra samt oförutsedda utgifter ...

i genomsnitt för Törel.... kr,

(diskussioner o. dyl.)...... »

........................................ »

2,250

250

5.000

»

1,000

200

1.300

Summa krouor 10,000

Folkskolöverstyrelsen har intet haft att erinra mot de sakkunnigas, nu

omför mål da förslag.

Socialstyrelsen har beträffande förslaget till de allmänna utbildningskurserna

anfört samma anmärkningar som i fråga om de förut omnämnda

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

lärarkurserna och därvid särskilt berört frågorna om kui’sstyrelse‘ och om

den centrala ledningen av kurserna.

Styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning anför beträffande

förslaget om dessa kurser följande:

Dessa kurser utgöra enligt styrelsens mening ett mycket gott uppslag, och de

sakkunnigas förslag till deras anordning svnes icke lämna ruin för någon betydelsefullare

anmärkning. Styrelsen vill endast påpeka, att det i den ekonomiska planen för

dessa kurser inte finnes upptaget något belopp för föreläsarnas resor och dagtraktamenten.

Då det vid så långa kurser ju är alldeles nödvändigt att anlita flera föreläsare,

bli dessa kostnader icke så obetydliga, varför det beräknade totalbeloppet torde få

undergå en viss höjning.

Därjämte tillåter sig styrelsen fästa uppmärksamheten på att dessa kurser enligt

de sakkilnniuas förslag ej skulle anordnas oftare än en gång årligen och att deltagarantalet

skulle bli betr rån sa t. Därav följer, att kui serna icke i någon nämnvärd mån

kunna anses ersätta den äldre formen av kurser, allmänna upplysningskurser.

Det förslag, som de sakkunniga här framlagt och för vilket tåg nu »eparteredogjort,

innebär införandet av en fullständigt ny typ av utbildningskurser.

Denna omständighet har gjort, att jag ansett mig böra särskilt

noga överväga de sakkunnigas förslag i nämnda hänseende. Det skulle

nämligen lätt kunna tänkas, att behovet av denna nya kurstyp ej vore

tillräckligt stort att motivera de kostnader, som kurserna skulle medföra.

Den tanken kunde måhända ock ligga nära till hands, att nu ifrågavarande

kurser blott vore eu utvidgning av de s. k. allmänna upplysningskurser,

varom jag i det föregående talat. Så är emellertid ingalunda fallet.

Av de sakkunnigas uttalanden framgår med största tydlighet, att de

två slagen av kurser äro grundväsentligt skilda, i det att de allmänna

upplysningskurserna, såsom redan framhållits, äro avsedda att åt den stora

allmänheten erbjuda tillfällen till en utöver det vanliga, i folk- och fortsättningsskolor

inhämtade måttet av kunskap i nykterhetsfrågan gående

upplysning rörande sagda fråga och med densamma nära förbundna spörsmål

av social och nationalekonomisk art. Nu ifrågavarande kurser, de

allmänna utbildningskurserna, åter äro som nämnt ämnade att giva eu

kunskap i nykterhetsfrågan, ägnad att för deltagarna bilda grundval för

en mer eller mindre omfattande verksamhet av undervisande och instruerande

natur, låt vara att för vissa av deltagarna nu berörda syfte utan

tvivel skulle mer eller mindre skjutas åt sidan för önskan att över huvud

erhålla en fördjupad och vidgad insikt i de olika spörsmålen på nykterhetsområdet.

Vad nu sagts om syftet med förevarande kurser giver emellertid

anledning att återkomma till den förra av de invändningar, som jag

tänker mig lätteligen kunde göras mot kurserna, nämligen om dessa vore

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

behövliga, då ju kravet på goda anstalter för fortbildning av undervisare

borde vara tillräckligt tillgodosett genom de förut omnämnda lärarkurserna.

Även på en dylik invändning torde jag kunna svara genom att

hänvisa till de sakkunnigas uttalande i denna fråga. De sakkunniga betona,

såsom jag redan anfört, uttryckligen (bet. sid. 125), att kurserna vore

avsedda för utbildning på nykterhetsfrågans område av ledare och talare

men däremot icke i första hand av lärare för undervisning i skolor samt

att kurserna alltså icke vore att betrakta såsom någon ersättning för lärarkurserna.

Hela de sakkunnigas motivering för kurserna följer ock, såsom

av det föregående framgår, samma tankegång. Denna kursernas natur

hindrar naturligen å andra sidan ej, att lärare deltaga i kurserna och att

de av dem vid kurserna inhämtade kunskaperna kunna i förekommande

fall göras fruktbringande även för skolundervisning. Kursernas läggning

och syfte äro under alla förhållanden av annan art.

Vid övervägande av frågan, om nu behov av dessa anordningar verkligen

föreligger, har jag alltså känt mig övertygad av de skäl, som

de sakkunniga förebragt. Jag har ej kunnat undgå att se, att en lucka

i möjligheterna till fortbildning hittills funnits just i fråga om de kategorier,

på vilka de sakkunniga här i främsta rummet tänkt, och detta

måste, synes det mig, vara så mycket betänkligare, som ifrågavarande personer

dels i regeln befinna sig i en ställning, där djupare insikter på detta

område böra kunna göra sig väl gällande och bliva fruktbringande, dels

ock torde besitta förutsättningar beträffande såväl förkunskaper som sakligt

intresse, vilka böra garantera ett gott utbyte av den undervisning,

som är avsedd att lämnas vid kurserna. Nyss anmärkta brist skulle, såvitt

jag ser, fyllas genom den nu föreslagna anordningen, och jag har därför

i detta hänseende anslutit mig till de sakkunniga.

Detaljerna i de sakkunnigas förslag hava endast i ett hänseende givit

mig anledning till erinran. Styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning

har påpekat, att de sakkunniga i sin kostnadsberäkning ej

upptagit något belopp för rese- och traktamentsersättning åt föreläsare.

Jag instämmer med styrelsen i dess hemställan om medel härtill och tillstyrker

följaktligen, att ett belopp av 500 kronor måtte begäras av riksdagen

till reseersättningar åt föreläsare vid kurserna. I övrigt har jag

som sagt intet att invända mot den av de sakkunniga framlagda planen

för kostnaderna. För nu ifrågavarande ändamål bör följaktligen på extra

stat för år 1920 äskas ett belopp av 10,500 kronor.

Till sist torde jag få framhålla, att jag i sak ansluter mig till de

sakkunnigas uttalande i fråga om kombinationen mellan de allmänna utbildningskurserna

och de av nykterhetsorganisationerna anordnade instruktionsmötena

eller -kurserna. Jag anhåller blott att få betona, att sam
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kung1. Mdj:ts Proposition Nr 262.

bandet i nämnda hänseende måste inskränkas till endast tid och plats för

kurserna och att det bör noga tillses, att ifrågavarande kurser hallas skarpt

i sär i ekonomiskt avseende.

De närmare bestämmelser beträffande kurserna och deras anordning,

som kunna vara erforderliga, torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

* *

*

Ännu en form för meddelande av fortsatt utbildning rörande nykterhetsfrågan

hava de sakkunniga (sid. 128 —132) tagit under omprövning,

nämligen s. k. instruktionsverksamhet.

De sakkunniga erinra om ett av 1914 års sakkunniga framställt förslag

angående anställandet av ett antal instruktörer eller föreläsare, vilka

skulle på förslag av centralförbundet för nykterhetsundervisning utses av

folkskolöverstyrelsen samt genom centralförbundets försorg efter rekvisition

ställas till förfogande för skoldistrikten, främst för att inför lärarkåren

dels med barnen hålla instruktionslektioner i nykterhetsfrågan, dels i föreläsningsform

giva anvisningar rörande nykterhetsundervisningen. Åtskilliga

erinringar hade emellertid, säga de sakkunniga, framställts mot detta förslag.

Själva hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en instruktionsverksamhet,

inriktad i första hand på nykterhetsundervisningens

metodik men även, där möjlighet härför kunde beredas, omfattande elementär

saklig orientering i nykterhetsfrågan, borde, rätt anordnad, kunna

bliva till ej ringa nytta vid sidan av den mer omfattande utbildning, som

genom de föreslagna lärarkurserna och de allmänna utbildningskurserna

förmedlades. I all synnerhet borde en sådan verksamhet bliva av verklig

betydelse för meddelande av insikt rörande det lämpliga utnyttjandet av

den undervisningsmateriell, till vilken de sakkunniga utarbetat förslag. Men

även i övrigt kunde den göra god tjänst genom spridande av nödtorftig

insikt rörande nykterhetsfrågan till de många lärare, vilka ej varit i tillfälle

att bevista de större kurserna eller på annat sätt förskaffat sig tillräckliga

kunskaper.

Emellertid hade de sakkunniga ej kunnat undgå att erkänna det berättigade

i flera av de anmärkningar och tvivelsmål, som framkommit under

diskussionen om denna fråga, och hade därför sökt undvika de påpekade

svagheterna hos det tidigare förslaget.

Med behörigt hänsynstagande till de framställda erinringarna och i

syfte att förläna den ifrågasatta instruktionsverksamheten tillräckligt smidiga

och för olika anspråk lämpade former hade de sakkunniga trott det

bäst gagna de ändamål, man genom densamma velat vinna, om denna

verksamhet nära anknötes till två av de sakkunniga föreslagna institutioner

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 232 käft. (Nr 262.) it

Instruktions
verksamhet
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

82 Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 262.

för nykterhetsundervisningens bedrivande, nämligen dels den konsulent för

nykterhetsundervisning, som enligt de sakkunnigas mening borde tillsättas

inom skolöverstyrelsen, dels den till centralförbundet för nykterhetsundervisning

anknutna föreläsningsbyrån. En del av instruktionsverksamheten,

särskilt i vad den avsåge lärarpersonalen, kunde lämpligen anförtros åt

sagde konsulent, som enligt de sakkunnigas förslag borde årligen vid exempelvis

minst sex tillfällen hålla instruktionsföredrag eller kortare serier av

sådana. Dylik instruktionsverksamhet kunde också, hava de sakkunniga

tänkt sig, under konsulentens reglerande överinseende utövas av vid förut

omförmälda föreläsningsbyrå inskrivna, av skolöverstyrelsen godkända föreläsare

under de ekonomiska villkor, som för sådana föreläsare kunde varda

bestämda. Verksamheten skulle avse såväl skolornas lärarpersonal som även

andra nykterhetsintresserade kretsar, nykterhetsföreningar och dylika.

Kostnaderna för den sålunda skisserade instruktionsverksamheten skulle,

i den mån de av statsverket tillskötes, bestridas genom de anslag, som

komme att anvisas för konsulenten och berörda föreläsningsbyrå.

Nu omförmälda förslag anser jag mig kunna tillstyrka. Att närmare

ingå på förslaget torde ej här vara behövligt, så mycket mindre som intet

särskilt anslag för dess genomförande ifrågasättes. De åtgärder, som kunna

vara erforderliga för instruktionsverksamhetens ordnande, böra givetvis vidtagas

i samband med de anstalter, som må komma att visa sig behövliga

med anledning av de sakkunnigas förslag om anställande av en konsulent

för nykterhetsundervisningen och inrättandet av en central byrå för föreläsningsverksamheten

på nykterhetsfrågans område.

E. Nykterhetsundervining i anslutning till den militära utbildningen.

De sakkunniga övergå härefter till frågan, i vad mån nykterhetsspörsmålet

borde beaktas i samband med den militära utbildningen och en ordnåd

nykterhetsundervisning anknytas till densamma (sid. 133—139). Till

en början erinra de sakkunniga ifråga om manskap sutbildninrj en om det

förslag i nämnda hänseende, som framlagts av 1914 års sakkunniga, samt

om de uttalanden, som gjorts i anledning därav.

För egen del hava de sakkunniga, enligt vad i betänkandet yttras,

visserligen behjärtat tanken att med en effektiv nykterhetsundervisning nå

den på de militära övningsplatserna samlade ungdomen men äro å andra

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Ma,j:ts Proposition Nr 262.

sidan av vissa skäl tveksamma rörande denna fråga, vilken enligt deras

mening borde behandlas med varsamhet. De sakkunniga säga sig alltså

förorda försiktighet i valet av former för nykterhetsundervisning på de

militära lägerplatserna, och särskilt borde enligt de sakkunnigas åsikt tillses,

dels att en sådan undervisning icke i nämnvärd mån bröte sig ut ur

den militära utbildningens ram, dels även att densamma i mycket begränsad

omfattning bleve obligatorisk.

Beträffande de lämpliga åtgärderna framhålla de sakkunniga först, att

det vore både lämpligt och möjligt, att, såsom av flera militära myndigheter

ifrågasatts, i de för rekrytskolan avsedda instruktionsböckerna framställningen

av hithörande spörsmål något utvidgades, så att den komme

att lämna en visserligen relativt kortfattad men klar, bestämd och saklig

skildring av alkoholmissbrukets faror med hänsyn företrädesvis till den

militära prestationsförmågan och till disciplinen. Den muntliga undervisningen

kunde så väsentligt inskränkas. Vissa lämpliga moment av alkoholfrågan

kunde vidare beröras i samband med undervisningen i militär hälsooch

sjukvård, särskilt då denna undervisning meddelades av läkare. Utgivandet

och spridandet av flygblad vore under sådana omständigheter

överflödigt. Ett förslag till ändring av vederbörlig paragraf i soldatinstruktionen

har av de sakkunniga utarbetats och återfinnes å sid. 224 i

betänkandet. . y

Beträffande för de värnpliktiga avsedda nykterhetsföreläsningar framhålla

de sakkunniga, att det borde bero på vederbörande chefs eget avgörande,

huruvida och under vilka former — obligatoriskt å tjänstetid eller

frivilligt å fritid — han ville bereda manskapet tillfälle att åhöra dylika

föreläsningar. Föreläsare kunde — där sådana icke på annat sätt kunde

förvärvas — erhållas genom den förut omförinälda föreläsningsbyrån. Enligt

det förslag, som de sakkunniga framlagt beträffande nämnda byrå,

skulle byrån under alla omständigheter bestrida en del av föreläsningskostnaderna,

och där icke vid truppförbanden möjligen från särskilda fonder

eller kassor kostnadsbidrag kunde tillskjutas, skulle nämnda byrå på

därom gjord framställning eventuellt hava möjlighet att bestrida hela kostnaden.

Något särskilt statsanslag för nu berörda militära föreläsningsverksamhet

skulle alltså icke påfordras.

Beträffande därefter nykterhetsundervisningen vid befälsutbildningen

anse de sakkunniga sig mest benägna att icke påyrka särskild undervisning

av nämnda slag vid befälsskolorna i den form och utsträckning, som t. ex.

av 1914 års sakkunniga föreslagits. Däremot borde i naturlig inramning

någon undervisning av denna art i annan form kunna meddelas, och det

s. 84 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

84 Rungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

läge då nära till hands, att de i befälsutbildningen inpassade meddelandena

i alkoholfrågan lämnades i anslutning till den av läkare meddelade

undervisningen i hälso- och sjukvård. De sakkunniga säga sig så mycket

hellre förorda detta tillvägagångssätt som detsamma redan, enligt

vad som upplysts, praktiserades vid krigsskolan på Karlberg och i fråga

om den sjömilitära befälsutbildningen rekommenderats i ett av vice amiralen

W. Dyrssen avgivet yttrande. Det syntes de sakkunniga vara för ändamålet

tillräckligt, att en uttrycklig anvisning i antydd riktning meddelades

såsom gällande all militär befälsutbildning.

De sakkunniga framhålla därjämte, att det vore av särskilt värde, om

enstaka för frågan intresserade officerare eller underofficerare finge tillfälle

att grundligare studera nykterhetsfrågan, samt erinra om att de för att

främja en sådan utbildning i annat sammanhang föreslagit, att officer

eller underofficer finge deltaga i de återkommande lärarkurserna med nykterhetsfrågan

i socialt eller hygieniskt sammanhang såsom föremål, önskvärt

vore, säga de sakkunniga, att möjlighet till tjänstledighet bereddes

befäl, som åstundade bevista dessa kurser.

Under erinran att skeppsgosseskolorna kunde sägas meddela en grundläggande

underbefälsutbildning, påpeka de sakkunniga slutligen, att de i

sammanhang med sitt uttalande i fråga om de högre folkskolorna i korthet

berört nykterhetsundervisningens ställning vid dessa skolor''.

De åtgärder av ena eller andra slaget, som kunna anses böra vidtagas

i fråga om nykterhetsundervisning i samband med den militära utbildningen,

manskaps- såväl som befälsutbildningen, ankomma tydligen ej på

ecklesiastikdepartementet utan böra ombesörjas av vederbörande militära

myndigheter. Jag har emellertid ansett mig böra i detta sammanhang för

fullständighetens skull giva en kortfattad översikt av de sakkunnigas uttalanden

även på denna punkt. För min del anser jag de sakkunnigas

ståndpunkt i denna fråga riktig och deras förslag värt att tillstyrkas.

Ärendet torde i denna del böra i sinom tid överlämnas till de båda försvarsdepartementen

för ytterligare prövning och avgörande.

F. Hjälpmedel för nykterhetsundervisning.

Den viktiga frågan om hjälpmedel för nykterhetsundervisning har vidare

(sid. 140—148) behandlats av de sakkunniga, som först erinrat om tidigare

förslag rörande detta spörsmål, särskilt om de från åtskilliga håll fram
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

ställda önskemålen om utarbetande av en handbok i nykterhetsfrågan.

Själva hava de sakkunniga riktat sin uppmärksamhet på frågorna om handböcker,

flygblad, undervisningsmateriell och bibliotek.

Av 1914 års sakkunniga hade, heter det i betänkandet, förordats ut- 1'' Han<i 0

arbetandet av en handbok (uppslagsbok), avsedd att vara till ledning vid

undervisningen såväl för lärare i allmänhet som även för officerare och

underofficerare. Förslaget hade mottagits med stort intresse, och ej minst

från de allmänna läroverkens sida hade handbokens betydelse framhållits.

Enligt de sakkunnigas mening kunde emellertid behovet av en dylik handbok

knappast tillgodoses av ett enda slag av publikation, enär undervisarna

på nykterhetsområdet på grund av lärjungarnas vitt skilda förutsättningar

och utvecklingsståndpunkt hade mycket skiftande behov av handledning

eller uppslagsbok. Det syntes de sakkunniga därför, som om en enda*, för

alla dessa avsedd handbok skulle i vissa avseenden bliva allt för knapphändig,

i andra för utförlig och omfattande. De sakkunniga hade därför

tänkt °sig, att den publikation, varom här vore fråga, skulle kunna så att

säga uppdelas i flera, som kunde tillgodose de olika förefintliga behoven.

De sakkunniga anföra därpå, att det för dem, som skulle undervisa

på högre stadier eller som hade att föreläsa vid kurser eller liknande tillfällen

”eller som över huvud önskade förskaffa sig en mera ingående kunskap

i hithörande spörsmål, givetvis vore behövligt att kunna på vissa punkter

fördjupa sina studier i nykterhetsfrågan. För dem krävdes alltså tillgång

till vetenskapligt noggrann och utförlig litteratur, ett vetenskapligt

handbibliotek. Givetvis kunde det ifrågasättas, att ett dylikt bibliotek

eller samlingsverk skulle endast genom statens försorg åstadkommas, då ju

detta skulle kräva allt för dryga kostnader. Det avsedda syftet torde i

stället kunna vinnas genom att de arbeten, som på olika håll publicerades

och i kvalitativt hänseende ansåges hålla måttet, hopfördes i en förteckning,

som i lämplig omfattning distribuerades. Den organisation —

lämpligen centralförbundet för nykterhetsundervisning — som finge sig

anförtrott att ombesörja uppgörandet och distributionen av ifrågavarande

förteckning, borde, säga de sakkunniga, dels tillse, att förteckningen undan

för undan kompletterades, dels taga initiativ till åstadkommande av nya

arbeten, som kunde tjäna det avsedda ändamålet.

Även om det enligt de sakkunnigas åsikt vore uteslutet, att berörda

litteratur helt bekostades av statsmedel, ville de sakkunniga likväl framhålla,

att statsunderstöd kunde visa sig erforderligt för att möjliggöra utgivandet

av hithörande arbeten.

De sakkunniga erinra om att de arbeten, som nu åsyftas, skulle vara avsedda

för mer ingående specialstudier på alkohol- och nykterhetsfrågornas

s. 86 Kontrollera mot PDF

Anslag.

86 Kuugl. Maj:ts Proposition Nr 262.

område och alltså betingade en jämförelsevis utförlig form och en strängt

vetenskaplig hållning. De torde fördenskull få ett omfång och en speciell

läggning, som ej gjorde dem ägnade att omedelbart användas vid den mera

kursoriska undervisning för utbildning av lärare, som vore avsedd att äga

rum vid universitet, högskolor och högre lärarinneseminarier, vid folkskoleseminarier

och vid de olika lärarkurserna. För denna utbildning krävdes

tydligen en enhetlig avfattad handbok av lämpligt omfång. Arbetets omfång

borde ej överskrida 300 sidor. Planen för handboken borde med

vissa modifikationer följa den plan för den sociala lärarkursen, som de

sakkunniga utarbetat.

I anslutning till den medicinska avdelningen borde frågorna om tobaks-

och kaffemissbruk erhålla tillbörlig uppmärksamhet jämväl ur nationalekonomisk

synpunkt. Utgivandet av en sådan handbok medförde ty^dligen

krav på statsunderstöd i form av ett engångsanslag på samma sätt, som

jämlikt beslut av 1916 års riksdag skett för utgivande av en handledning

i gymnastik för folk- och småskolorna.

Vidare hade de sakkunniga tänkt sig, att det för vederbörande lärare

skulle vara till en god hjälp att såsom vägledning för den omedelbara

nykterhetsundervisningen hava tillgång till en kortfattad handledning i

nykterhetsfrågan. Denna handledning vore visserligen avsedd att meddela

vägledande synpunkter för sagda frågas lämpliga behandling vid undervisningen,

men borde dock icke innehålla direkta pedagogiska och metodiska

vinkar och råd utan utgöra en fortlöpande läsbar behandling av frågan

och därigenom giva läraren en lättfattlig, saklig, kortfattad orientering över

densamma, inriktad på den mer elementära undervisningen. Handledningen

finge således icke undanskjuta eller söka ersätta den utförligare handboken

och ej heller hava en fackmässigt pedagogisk karaktär utan blott innehålla

vad läraren omedelbart behövde för sin undervisning. En dylik handledning

vore enligt de sakkunnigas mening nödvändig, om de sakkunnigas

förslag i fråga om nykterhetsundervisningen skulle leda till verkligt praktiska

resultat. Handledningen borde utformas på grundvalen av den av de

sakkunniga uppgjorda grundplanen för nykterhetsundervisning och förbindas

med uppgift å och i lämplig omfattning avbildning av undervisningsmateriell

för nykterhetsundervisningen. Därjämte borde handledningen giva

hänvisning till lämplig, ej allt för svåråtkomlig litteratur. Omfånget borde

begränsas till omkring 5 tryckark.

I fråga om kostnaderna för utgivandet av nu ifrågavarande arbete samt

av den förut föreslagna handboken erinra de sakkunniga om det nyss omnämnda

anslaget till handledning i gymnastik, vilket anslag utgjorde 12,000

kronor. För nu förevarande syfte borde på liknande sätt medel ställas till

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

förfogande. De sakkunniga hade alltså tänkt sig, att för utgivande av de

båda nu föreslagna arbetena ett belopp av 20,000 kronor skulle vara erforderligt.

Härav borde till författararvode in. in. för handboken beräknas omkring

12,000 kronor; eventuellt överskott härå kunde användas som bidrag

för arbetets framställande, varigenom boken skulle kunna säljas för billigare

pris än eljest vore möjligt. För handledningen borde beräknas omkring

8,000 kronor att användas på likartat sätt. De sakkunniga föresloge alltså,

att ett belopp av tillhopa 20,000 kronor måtte beviljas för nu berörda två

ändamål, att fördelas ungefär så, som av de sakkunniga angivits.

Något behov av en särskild, för lärjungarna avsedd lärobok i nykterhetsfrågan

anse de sakkunniga ej föreligga. Man måste nämligen, säga de,

förutsätta, att det för lärjungarna behövliga lärostoffet komme att inrymmas

i vederbörande läroböcker i de ämnen, med vilka nykterhetsundervisning

förenades. De sakkunniga påpeka likväl, att, intill dess sagda läroböcker

bleve i detta hänseende lämpligen avfattade, undervisningen kunde

hava gagn av en enkel och mycket kortfattad framställning å 10—12 sidor

av det allra viktigaste, som lärjungarna borde minnas av kursen i nykterhetsfrågan.

Åstadkommandet av en dylik sammanfattning, anse de sakkunniga

emellertid böra överlämnas åt det enskilda initiativet, om det än

vore möjligt, att statsanslag för dess utgivande kunde komma att visa sig

behövligt.

I nu ifrågavarande sammanhang hava de sakkunniga betonat vikten av

att vederbörande skolmyndigheter — såsom redan 1892 års cirkulär framhållit

— ägnade sorgfällig uppmärksamhet åt att de läroböcker, som godkändes

för användning i skolorna, behandlade nykterhets frågan på ett tillfredsställande

sätt och framför allt, att framställningen vore fullt objektiv

och korrekt.

De sakkunniga omnämna vidare, att från åtskilliga håll förslag fram- 2

ställts om utgivandet och spridandet av s. k. flygblad, innehållande en kort

sammanfattning av nykterhetsspörsmålets olika sidor. Emellertid ansåge

de sakkunniga det icke nödvändigt, att denna angelägenhet gjordes till

föremål för några generella statsåtgärder. Däremot ansåge de sakkunniga

det önskvärt, att det enskilda initiativet även på detta område toges i anspråk

och uppmuntrades, och de sakkunniga anslöte sig i detta hänseende

i viss mån till ett av svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran

gjort uttalande, att ombesörjandet av denna angelägenhet borde uppdragas

åt någon institution med allmänt fostrande syfte, av vilken kunde väntas,

att tillbörlig vikt städse komme att fästas vid nykterhetsfrågan. Här åsyftad

samverkan med det enskilda intresset kunde lämpligen ske så, att den av

Flygblad.

s. 88 Kontrollera mot PDF

3. Undervisii

i ngsmateriell.

88 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

de sakkunniga föreslagne konsulenten för nykterhetsundervisning sökte

befrämja, sakligt och ekonomiskt, realiserandet av de enskilda initiativen i

detta hänseende. Härigenom borde kunna vinnas önskvärd smidighet och

möjlighet beredas till lämplig växling i avseende såväl å innehållet i flygbladet

som å dess utdelning på passande ställen och tidpunkter.

Till sist beröra de sakkunniga frågan om undervisningsmateriell för nykterhetsundervisningen

och erinra därvid om att utarbetandet och framställandet

av dylik materiell hittills ombesörjts på enskild väg företrädesvis

genom centralförbundet för nykterhetsundervisning, som nedlagt ett visst

arbete på denna uppgift men enligt de sakkunnigas mening knappast uppnått

däremot svarande resultat. Statsmakterna hade emellertid under senare

år givit sitt understöd åt ifrågavarande angelägenhet dels genom särskilt

anslag vid visst tillfälle, dels ock på det sätt, att Kungl. Maj:t och riksdagen

medgivit, att de besparingar, som under åren 1914—1919 uppkomme å de

till anordnande av kurser i alkohologi och hälsolära anvisade medlen, finge

användas till anskaffande av materiell för nykterhetsundervisning.

De sakkunniga omnämna vidare, att de närmare undersökt den nu

förefintliga materiellen och därvid funnit densamma behäftad med åtskilliga

närmare angivna brister. Med hänsyn härtill hade de sakkunniga utarbetat

ett förslag i fråga om den undervisningsmateriell, som kunde anses

behövlig (sid. 225). Tillsynen över anskaffningen av materiellen samt distribueringen

av densamma till allmänna och enskilda läroanstalter borde

enligt de sakkunnigas mening uppdragas åt de centrala myndigheter, som

finge i uppdrag att öva inseende över nykterhetsundervisningen. Härigenom

vunnes möjlighet till omedelbar förbindelse med de olika läroanstalterna,

varvid även distributionskostnaderna torde komma att nedbringas. Den

distribution åter, som ifrågakomme till nykterhetsorganisationer och till

enskilda, syntes böra ombesörjas av enskild organisation, lämpligast av

centralförbundet, som i detta hänseende besutte stor erfarenhet. Givetvis

borde det tillkomma centralförbundet att även taga initiativ till utarbetande

av ny materiell.

De sakkunniga framhålla, att det för staten vore av intresse, att undervisningsmateriell

funnes tillgänglig för nykterhetsundervisningen lika

väl som för annan undervisning och att det därjämte vore av vikt, att

staten i vissa fall åtoge sig att bidraga till betäckande av kostnaderna för

framställandet av behövlig materiell, då avsättningsmöjligheterna i vårt land

ofta nog vore otillräckliga. Vid sådant förhållande förelåge ingen anledning

att behandla den för nykterhetsundervisningen avsedda undervisningsmateriellen

på annat sätt än övrig undervisningsmateriell. För sistberörda

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Majits Proposition Nr 262.

materiell funnes nu ett fast, gemensamt anslag, å vilket besparingar hittills

årligen uppstått. Medel torde således redan under nuvarande förhållanden

i viss omfattning finnas tillgängliga. Statsunderstödet borde, såsom nu i

liknande fall skedde, utgå dels i form av direkta anslag för framställande

av undervisningsmateriel!, dels så, att staten erlade ett mellanpris till vederbörande

förläggare, varigenom priset på materiellen kunde nedsättas.

De sakkunniga erinra om att den närmast för folkundervisningen avsedda

undervisningsmateriellen för närvarande funnes uppförd å en av skolöverstyrelsen

utgiven förteckning; i den mån nykterhetsundervisningsmateriellen

användes vid folkundervisningen, borde densamma alltså upptagas å nämnda

förteckning och kostnaderna för materiellen bestridas i samma ordning som

för den där nu uppförda. För att göra det möjligt för enskilda institutioner

och organisationer att till nedsatt pris förvärva dylik materiell borde

särskilda medel anslås. För tillgodoseendet av det närmast förefintliga behovet

i detta hänseende kunde, anse de sakkunniga, användas de förut

omnämnda, under de senare åren uppkomna besparingarna å sommarkursanslaget,

vilka, enligt vad riksdagen medgivit, finge efter Kung!. Maj:ts

bestämmande användas till anskaffande och revision av materiell för nykterhetsundervisningen.

De sakkunniga tillstyrkte, att dylik rätt i avseende

å dispositionen av eventuella besparingar å anslag till de av de sakkunniga

föreslagna fortbildningskurserna även för framtiden måtte medgivas. Därest,

såsom torde vara att antaga, ytterligare medel för detta ändamål kunde i

framtiden visa sig erforderliga, borde särskild framställning därom göras.

Till sist beröra de sakkunniga frågan om behovet av ett centralbibliotek

för nykterhetsspörsmålet. Därjämte erinra de sakkunniga om 1914 års

sakkunnigas uttalande, att genom den med statsmedel understödda biblioteksverksamheten

tillfälle borde kunna beredas att i folk- och skolbiblioteken

införa sådan litteratur, som såväl för allmänheten som särskilt för

skolungdomen kunde bidraga till ökande av kunskaper på nykterhetsfrågans

område. I detta uttalande instämma nu förevarande sakkunniga.

Beträffande frågan om centralbibliotek för nykterhetsfrågan omnämna

de sakkunniga, att centralförbundet för nykterhetsundervisning dels ägde

åtskillig hithörande litteratur, dels hade hos sig deponerad en ganska omfattande

samling av arbeten rörande nykterhetsfrågan. Då fråga väckts,

huruvida nämnda samling vore av det värde och intresse, att ett statsinköp

vore att förorda, säga sig de sakkunniga hava inhämtat yttrande i frågan

av en fackman. Med hänsyn till det av denne avgivna yttrandet hava de

sakkunniga ej ansett sig kunna för närvarande föreslå statsinköp.

Emellertid, fortsätta de sakkunniga, vore det tydligt, att det nr flera

Dihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 232 höft. (Nr 262.) 12

. Biblio!

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majits Proposition Nr 262.

synpunkter vore av stort värde, att en jämförelsevis fullständig samling

böcker rörande nykterhetsfrågan funnes lätt tillgänglig på ett ställe. Det

syntes de sakkunniga särskilt önskvärt, att ett ställe funnes, där de personer,

som anlitades för den tidigare omnämnda föreläsningsverksamheten.

kunde bekvämt äga tillgäng till behövlig litteratur. Även borde enligt

de sakkunnigas förmenande ett sådant centralt nykterhetsbibliotek utgöra

ytterligare eu sporre för den institution, som finge sig dess vård och förkovran

anförtrodda. Det syntes de sakkunniga därför önskvärt, att från det

allmännas sida understöd koinrne centralförbundets bibliotek till del, avsett

såväl för dess ordnande och katalogisering som för dess underhåll och

komplettering, och de sakkunniga förordade därför, att ett årligt anslag av

1,000 kronor måtte lämnas för bibliotekets skötsel och underhåll. Då

emellertid intresset av en dylik boksamlings tillvaro och vidmakthållande

måste anses vara särskilt stort hos nykterhetsorganisationer och dylikt, ansåge

de sakkunniga, att man kunde och borde som villkor för statsbidragets

åtnjutande stadga, att genom centralförbundets försorg ett visst

årligt belopp, exempelvis en fjärdedel av statsbidraget, skulle tillskjutas

för samma ändamål. Kornme statsunderstöd att beviljas centralförbundet

för nu berörda ändamål, borde enligt de sakkunnigas mening därjämte

föreskrivas, att biblioteket skulle stå under överinseende av den blivande

centrala tillsyningsmyndigheten för nykterhetsundervisningen, varjämte

föreskrifter borde lämnas i fråga om bibliotekets användning och tillgänglighet

för allmänheten m. m.

Även om den nyss åsyftade, hos centralförbundet deponerade boksamlingen

ej skulle komma att kvarstanna hos centralförbundet, kvarstode,

anse de sakkunniga, naturligen behovet av ett centralt bibliotek i nykterhetsfrågan,

och ett årligt anslag syntes även under sådana omständigheter

vara behövligt för underhåll och komplettering av den samling

litteratur på ifrågavarande område, som centralförbundet självt ägde. Någon

förändring i avseende å anslagsbeloppets storlek eller villkoren för anslagets

åtnjutande syntes de sakkunniga för dylikt fall ej böra ifrågasättas.

Folkskolöverstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag i nu angivna

hänseenden.

Styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning anför följande:
Styrelsen,

som redan tidigare betonat behovet av ny materiell inom olika grenar

av nykterhetsundervisningen, funne mycket väl motiverat vad de sakkunniga föreslagit

i syfte att dels anskaffa dylik materiell, dels tillhandahålla densamma för nedsatt

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kung!. Maj.is Proposition Nr 262.

yris. Detsamma gällde om förslaget angående litteratur, ehuru styrelsen ville komplettera

det med vad förut sagts om läroböcker för olika skolor. Det föreslagna årsanslaget

till centralförbundets bibliotek funne styrelsen vara synnerligen behövligt.

Jag har redan framhållit, att de frågor, vilka de sakkunniga här be- joeparu-- handlat, äro av väsentlig betydelse för nykterhetsundervisningens bedri- mentor™

vande. Det torde råda endast en mening om vikten för all undervisning

av tillgång till god och vederhäftig undervisningsmateriell och över huvud

göda Tijälpmedel. Detsamma gäller givetvis även nykterhetsundervisningen.

Vad först angår handböcker på nykterhets frågans område, synes det

mig, att de sakkunnigas förslag är praktiskt och ägnat att befrämja de

syften, som här avses. Handboksfrågan har ju, såsom av det föregående

framgår, varit föremål för mycket intresse, och för min egen del är jag

övertygad om att ett starkt * behov i sådant hänseende föreligger. Det

synes mig emellertid klart, att en enda, för alla olika behov avsedd handbok

i nykterhetsfrågan svårligen kan åstadkommas, och jag ansluter mig

därför utan tvekan till de sakkunnigas förslag att så att såga uppdela

handboken i två olika upplagor, den ena avsedd som studiehandbok vid

lärarutbildningen och den andra som handledning för läraren vid skolundervisningen.

Utan tvivel är det stora krav, som måste ställas på arbeten

med °nu berörda syften. Saklig objektivitet måste där finnas vid

sidan av grundlig och på verklig sakkunskap fotad insikt. De sakkunniga

hava tänkt sig utarbetandet av handboken uppdelat på flera händer,

närmast väl för att på varje punkt kunna erhålla den bästa och mest vederhäftiga

sakkunskap. Förslaget synes mig välbetänkt. Den närmaste

ledningen av arbetet torde i enlighet med de sakkunnigas förslag böra anförtros

åt lämplig person, som i sin ordning synes böra stå under överinseende

av den centrala tillsyningsmyndigheten för nykterhetsundervisningen.

Beträffande den av de sakkunniga föreslagna handledningen för lärare

anser jag, såsom nyss antytts, stort behov föreligga av ett dylikt arbete.

De anvisningar i fråga om handledningens innehåll och allmänna planläggning,

som av de sakkunniga lämnats, gillar jag i allo och tillstyrker

deras förslag rörande denna handledning. Jämväl i fråga om densamma

torde överinseendet av utarbetandet böra tillkomma den blivande tillsyningsmyndigheten,

som likaledes bör få i uppdrag att ombesörja bokens

utarbetande.

Kostnaderna för nu berörda två arbeten hava av de sakkunniga be
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

KungL Maj:ts Proposition Nr 262.

räknats till 12,000 kronor för handboken och 8,000 kronor för handledningen.

I avseende härå får jag endast erinra om svårigheten att under

nuvarande förhållanden göra en något så när exakt beräkning å kostnaderna

för tryckalsters framställande. Jag vågar därför ej uttala någon

mening om sannolikheten av att de angivna beloppen kunna visa sig tillräckliga

utan vill redan nu påpeka, att något ytterligare anslag kan

komma att visa sig nödvändigt.

Skulle omständigheterna visa sig bliva gynnsamma, bör, såsom föreslagits,

eventuellt överskott å anslagen få användas som bidrag till arbetenas

framställande i syfte att göra det möjligt att nedbringa böckernapris.

De villkor och bestämmelser, som böra fästas vid anslaget, böra

fastställas av Kungi. Maj:t.

Såsom jag nyss anfört, anse de sakkunniga ej behövligt, att någon

särskild, för lärjungarna avsedd lärobok i nykterhetsfrågan genom statsmakternas

försorg åstadkommes. Styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning

åter har, på sätt jag i det föregående omnämnt, förordat,

att särskilda läroböcker måtte utarbetas för nykterhetsundervisningen i

lortsättningsskolorna samt i de allmänna läroverken och därmed jämförliga

läroanstalter. Jag ber här få hänvisa till vad jag beträffande nämnda

förslag yttrade, och erinra om att jag ej ansåg mig böra tillstyrka styrelsens

förslag i berörda hänseende. Jag vidhåller här samma mening,

därvid jag även vill hänvisa till vad de sakkunniga yttrat angående

detta spörsmål. Däri instämmer jag och vill därvid också framhålla d>- sakkunnigas uttalanden om vikten av att hithörande ämnen bliva på etr

exakt och fullt objektivt sätt behandlade i vederbörande läroböcker.

Jämväl i fråga om utgivandet av så kallade flygblad biträder jag de

sakkunnigas mening. Att genom direkta åtgärder från det allmännas sida anskaffa

och distribuera dylika flygblad finner jag ej lämpligt men instämmer

i de sakkunnigas uttalande om den insats i detta ''hänseende, som bör kunna

göras genom enskilt initiativ och intresse. Givetvis anser jag det lämpligt,

att, om så skulle visa sig erforderligt, något understöd av statsmedel beviljas

för ändamålet. Framställning i sådant syfte kan då prövas av tillsyningsmyndigheten

och den konsulent, som jag anser böra anställas hos

sagda myndighet.

Av de sakkunnigas uttalande framgår tydligt nödvändigheten av att

effektiva åtgärder vidtagas för anskaffande av god undervisningsmateriel!

för nykterhetsundervisningen. Eu god ledning för arbetet härpå torde

det av de sakkunniga utarbetade förslaget i fråga om nämnda materiel!

visa sig vara; givetvis bör förslaget prövas i sina detaljer, innan detsamma

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 262.

definitivt lägges till grund för anskaffningen av ny materiell, men förslaget

torde, så vitt jag kan bedöma saken, vara väl genomtänkt och utgöra

en mycket god vägledning för frågans slutliga behandling. Vad de

sakkunniga i övrigt föreslagit beträffande sättet för materiellens anskaffande,

distribuering m. in. synes mig lämpligt, och jag tillstyrker även de

förslag angående frågans ekonomiska sida, som nu framställts. I enlighet

därmed bör den för folkundervisningen behövliga materiellen likställas

med annan undervisningsmateriell och alltså uppföras å den av skolöverstyrelsen

utgivna förteckningen. För övriga behov böra användas de begparingar,

som kunna finnas å anslagen till sommarkurserna. Rätt att

alltfort använda eventuella besparingar å anslagen till fortbildningskurserna

bör äskas av riksdagen. Det lärer ej vara uteslutet, att dessa besparingar

visa sig otillräckliga, och i sådant fall torde framdeles särskilda

anslag av statsmedel ej kunna undvikas.

Jag instämmer i de sakkunnigas uttalande, att nykterhetsfrågan bör

tillbörligt uppmärksammas av den statsunderstödda biblioteksverksamheten,

och jag är övertygad om att så sker och alltjämt kommer att ske. De

sakkunnigas åsikt om behovet av ett centralbibliotek för nykterhetsfrågan

delar jag. De åtgärder, som av de sakkunniga föreslagits för främjande

av denna angelägenhet, anser jag vara lämpliga, och tillstyrker framställning

om beviljande för år 1920 av ett anslag å 1,000 kronor till centralförbundet

för nykterhetsundervisning för dess boksamlings förkovran. Det

av de sakkunniga förordade villkoret för statsbidrags utgående, nämligen

ett tillskott för samma ändamål från centralförbundet å minst en fjärdedel

av nämnda bidrag, anser jag böra föreskrivas. Övriga villkor och bestämmelser

för anslagets utgående torde fastställas av Kungl. Maj:t. Därvid

lärer ock böra övervägas vilka åtgärder böra vidtagas med boksamlingen,

därest centralförbundets verksamhet skulle upphöra.

G. Statlig ledning.

Hittills har som bekant nykterhetsverksamheten i vårt land ej stått

under någon omedelbar statlig ledning och ej heller har den hittills bedrivna

undervisnings- och upplysningsverksamheten å nykterhetsområdet

på det hela taget varit underkastad någon kontroll.

I fortsättningen av sitt betänkande upptaga de sakkunniga (sid. 149

—156) till behandling frågan om statlig ledning av nämnda verksamhet

och erinra därvid om den ledande ställning i nu ifrågavarande avseende,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

som sedan åtskilliga år intagits av centralförbundet för nykterketsundervisning.

De sakkunniga omnämna därjämte de förslag rörande sagda

verksamhets ledning, som tidigare framställts, och anföra, bland annat, ett

yttrande i denna fråga av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

vid avlåtande till 1917 års riksdag av proposition angående anslag till

upplysnings- och undervisningsverksamhet för nykterhetens främjande.

Det förslag till frågans lösning, som då framlades, innebar, att åtskilliga

uPPgifter med avseende å nykterhetsundervisningen — anordnande av

kurser för lärare, anordnande av instruktionskurser i kommunerna, anskaffande

av undervisningsmateriel!, utgivande av handböcker in. m. — lades i

händerna på en särskild nämnd, bestående exempelvis av en lärare vid

någotdera av universiteten eller vid karolinska institutet, en ledamot av

läroverksöverstyrelsen, en ledamot av folkskolöverstyrelsen samt två representanter

för centralförbundet, varjämte i nämnden borde ytterligare ingå

en ledamot av socialstyrelsen samt, vid behandlingen av fiågor rörande

nykterhetsundervisningen vid armén och marinen, en officer eller militärläkare.

Förslaget ledde ej till någon åtgärd, då riksdagen avslog sagda

proposition, och även de sakkunniga avstyrka ett dylikt ordnande av saken,

främst med hänsyn till den brist på enhetlighet, som förslaget enligt de

sakkunnigas mening innebure.

Med avseende å sin egen ställning till denna angelägenhet erinra de

sakkunniga om vad de förut i annat sammanhang framhållit, nämligen att

det vore av stor vikt, att för nykterhetsundervisningens ledning även det

enskilda intresset och erfarenheten i vidsträckt mån toges i anspråk samt

att en livlig samverkan mellan det statliga och det enskilda på detta område

syntes komma att lända det hela till gagn. Sagda uttalande ville de

jsakkunniga hår ånyo understryka och därjämte giva ett uttryck för sitt

erkännande av de i många avseenden goda initiativ och impulser, som på

nämnda undervisningsområde givits från enskilt håll.

Ehuru de sakkunniga alltså livligt uppskattade den enskilda verksamheten

i detta hänseende, kunde de dock ej tillstyrka, att själva ledningen

av undervisningen i skolorna handhades av någon enskild organisation.

De sakkunniga funne det naturligt, att den Txy\itev\\eimndervisning, som

meddelades vid de under skolöverstyrelsens, respektive läroverksöverstyrelsens

inseende ställda barndoms- och ungdomsskolorna, och den vid

samma skolor i nykterhetssyfte utförda uppfostrande verksamheten i likhet

med all övrig undervisnings- och uppfostringsverksamhet, som bedreves

vid dessa skolor, stode under respektive skolöverstyrelsers överinseende.

På samma sätt borde det tillkomma överstyrelserna att med den av staten

understödda utbildningen av lärare för nykterhetsundervisningen — med

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

undantag av den till universiteten förlagda utbildningen — taga i huvudsak

samma befattning som med övrig utbildning av lärare.

Aven beträffande upplysningsarbetet i nykterhetsfrågan hava de sakkunniga

samma åsikt. De erinra om det i § 2 punkten 5 i instruktionen

för skolöverstyrelsens omedelbara föregångare, folkskolöverstyrelsen, förekommande

stadgandet, att överstyrelsen skall öva inseende över anstalter för

allmän folkbildning. I detta allmänna åliggande, som för framtiden komrne

att överflyttas på skolöverstyrelsen, borde, såga de sakkunniga, också ingå

att öva inseende även över de av staten understödda kurser och föreläsningar,

som anordnades för allmän io\kupplysning i nykterhetssyfte, och

likaledes att utöva tillsyn över att de statsmedel, som ansloges för dylik

verksamhet, användas för därmed avsedda ändamål. De sakkunniga erinra

vidare om att folkskolöverstyrelsen utövade en övervakande ledning beträffande

den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten och alltså ej

vore främmande för en dylik uppgift. Därefter yttra de sakkunniga:

Det ligger då mycket nära till hands att åt sagda överstyrelse eller

rättare åt den blivande skolöverstyrelsen lämna ett liknande uppdrag i fråga

om en verksamhet, som har så många direkta beröringspunkter med föreläsningsverksamheten.

Hittills har som bekant socialstyrelsen haft ett visst

överinseende över upplysningsverksamheten på nykterhetsområdet, ett förhållande,

som väl närmast torde förklaras därav, att vid tiden för socialstyrelsens

inrättande folkskolöverstyrelsen ännu ej fanns till och ej heller

någon annan central myndighet, åt vilken uppgiften kunde lämpligen överlåtas.

Det har tydligen varit de sociala momenten hos nu ifrågavarande

verksamhet, som i första hand givit anledning till nämnda anordning. Då

det gäller övervakande och ledning av upplysningsverksamheten i nykterhetsfrågan,

synas likväl de sociala synpunkterna ej böra i sagda hänseende

vara avgörande utan fastmera de pedagogiska. Därav följer givetvis, att, såsom

redan framhållits, berörda övervakande och ledande uppgift bör tillkomma

den pedagogiska fackmyndigheten. Det synes de sakkunniga vara av stor

vikt, att frågan om nämnda upplysningsarbetes ledning blir löst på bästa

sätt, ty det ligger i sakens natur, att det för staten är en betydelsefull

uppgift att tillse, att en i möjligaste mån riktig uppfattning av nykterhetsfrågan

bibringas vårt folk. Härigenom skulle staten helt visst vinna

ett gott stöd för de åtgärder i lagstiftningshänseende, som staten på detta

område finner sig böra vidtaga, och efterlevnaden av de givna föreskrifterna

främjas.

Av det sagda torde alltså framgå, att det för de sakkunniga framstår såsom

naturligt, att den högsta övervakande och ledande verksamheten beträffande

undervisnings- och upplysningsarbetet rörande nykterhetsspörsmålet över
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:tu Proposition Nr 262.

lates åt de myndigheter, läroverksöverstyrelsen och den blivande skolöverstyrelsen,

som hava liknande uppgift i fråga om den allmänna undervisningen

och det allmänna folkbildningsarbetet.

Konsulent. I sin därpå följande framställning framhålla de sakkunniga, att enligt

deras mening överstj^relserna för närvarande ej vore och ej heller rimligen

kunde vara rustade för utförande av nämnda åliggande, då varken tillräcklig

tid eller erforderlig fackinsikt kunde förutsättas vara till finnandes

hos styrelserna. Det vore därför enligt de sakkunnigas mening nödvändigt

att hos överstyrelserna anställa ett särskilt sakkunnigt biträde eller

en konsulent för nykterhetsundervisningen, liksom skett beträffande flera

andra slag av verksamhet för allmän folkbildning, såsom folkhögskolundervisningen,

den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten och

folkbiblioteksverksamheteu. Den nu ifrågasatte konsulenten borde tydligen

hava i huvudsak samma ställning som de konsulenter, vilka redan vore

anställda hos överstyrelserna. Han borde, säga de sakkunniga, vara väl

förtrogen med nykterhetsfrågan samt äga god kännedom om den organiserade

nykterhetsrörelsen. För honom borde gälla av överstyrelserna fastställd

instruktion. De sakkunniga omnämna, att förslag till dylik instruktion

av dem utarbetats och som bilaga fogats till deras betänkande (sid.

229). Jämte det att överstyrelserna, fortsätta de sakkunniga, genom detta

sitt organ utövade den centrala ledningen av ifrågavaravde undervisningsoch

upplysningsverksamhet, borde överstyrelserna också träda i samarbete

och söka förbindelse med de fria organisationer av olika slag, som arbetade

i nykterhetsundervisningens tjänst, så ock med andra centrala myndigheter

(exempelvis socialstyrelsen), som hade med närbesläktade verksamhetsområden

att skaffa.

Beträffande arvode åt konsulenten erinra de sakkunniga om att det

arvode, som tillkomme de nyss omnämnda, hos överstyrelserna anställda

sakkunniga biträdena eller konsulenterna, växlade betydligt allt efter omfattningen

av det uppdrag, som ålåge vederbörande tjänstemän. Tydligen

skulle den nu ifrågasatte konsulenten komma att få en uppgift, som i

flera hänseenden vore närmast jämförlig med föreläsningskonsulentens, och

det syntes de sakkunniga därför lämpligt, att arvodet för honom utginge

med samma belopp som för sistnämnde befattningshavare, eller med 2,000

kronor för år.

sernÄ1'' 1 ^råga om överstyrelsernas åligganden i övrigt i nu ifrågavarande

5<?a»den!e hänseende framhålla de sakkunniga vidare, att det inseende över den vid

skolorna bedrivna undervisnings- och uppfostringsverksamheten i nykterhetssyfte,

som borde tillkomma överstyrelserna, borde utövas i främsta

rummet i sammanhang med den inspektion av skolorna, som ålåge över
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262

styrelserna. Därjämte borde det tillkomma överstyrelserna att tillse, att

de för skolorna gällande undervisningsplanerna vore i nu berörda hänseende

avfattade på ett ändamålsenligt sätt, varjämte överstyrelserna också

borde hava sin uppmärksamhet riktad på det sätt, varpå de vid skolorna

använda läroböckerna i vederbörande ämnen behandlade nykterhetsspörsmålet.

De sakkunniga erinra därpå om att de med statsmedel bekostade utbildningskurserna

för lärare för nykterhetsundervisningen hittills anordnats

av centralförbundet för nykterhetsundervisning, som såväl organisatoriskt

som ekonomiskt haft kursernas ledning om hand, samt att plan för kurserna

fastställts av Kungl. Maj''.t etter förslag av centralförbundet och

yttrande av folkskolöverstyrelsen. Ytterligare erinra de sakkunniga om

att Kungl. Magt genom beslut den 15 februari 1918 uppdragit åt folkskolöverstyrelsen

att beträffande fortbildningskurser i allmänhet för lärare

vid folkskolor och småskolor ombestyra — genom en av överstyrelsen

godkänd kursstyrelse — kursernas anordnande samt godkänna kursplaner.

Nu borde, anse de sakkunniga, detsamma gälla i fråga om fortbildningskurserna

i nykterhetssyfte som beträffande andra fortbildningskurser,

och följaktligen borde läroverks- och skolöverstyrelserna få liknande befattning

med nykterhetskurserna som med övriga kurser för lärarfortbildning,

överstyrelserna borde alltså få i uppdrag att besluta om fördelningen

°av de till nykterhetskurserna beviljade anslagen av statsmedel,

att utfärda närmare allmänna bestämmelser angående kurserna, att antaga

kursstyrelser samt efter förslag av dessa pröva och fastställa kursplaner,

att bestämma grunder för antagande av kursdeltagare eller ock själva antaga

sådana, att med uppmärksamhet följa det vid kurserna bedrivna arbetet

samt att i pedagogiskt och ekonomiskt avseende granska av kursstyrelserna

avgivna redogörelser för de hållna kurserna. Vid fullgörandet

av dessa åligganden skulle överstyrelserna givetvis biträdas av sin konsulent,

i den ordning den för honom utfärdade instruktionen angåve. De sakkunniga

återupprepa i detta sammanhang vad de förut yttrat angående

centralförbundets för nykterhetsundervisning ställning till nykterhetskurserna,

nämligen att centralförbundet borde, därest ej alldeles särskilda

omständigheter skulle föranleda annat beslut, utses att såsom hittills fullgöra

kursstyrelsens åligganden.

Jämväl den offentliga föreläsningsverksamheten på nykterhetsområdet

bör, anse de sakkunniga, liksom annan föreläsningsverksamhet av liknande

art stå under skolöverstyrelsens överinseende. Angående överstyrelsens

åligganden i detta hänseende anförde de sakkunniga, att överstyrelsen

borde årligen efter förslag av centralförbundet fastställa för allmän utdelning

avsedd förteckning å föreläsare och föreläsningsämnen samt att där
Bilnmg

till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 232 höft. (Nr 262.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

98 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

utöver, då sådant för särskilt fall ifrågasattes, godkänna föreläsare och

föreläsningsärnnen, som ej innefattades i sagda förteckning. Vidare skulle

överstyrelsen företaga granskning av den redogörelse, som borde årligen

till överstyrelsen avgivas rörande nämnda föreläsningsverksamhet och som

borde redogöra för dels var föreläsningar hållits och föreläsares namn,

dels de under året anordnade allmänna upplysningskurserna samt andra

mer eller mindre kursliknande föreläsningsserier, som ombesörjts av centralförbundet,

dels ock redovisning för statsanslagets användning.

De båda överstyrelserna borde ock tillse, att lämpliga hjälpmedel för

nykterhetsundervisningen framställdes och på lämpligt sätt tillhandahölles

vederbörande anstalter.

Slutligen borde det, framhålla de sakkunniga, tillkomma överstyrelserna

att antingen omedelbart vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de

åtgärder, som kunde finnas erforderliga, för att den under överstyrelsernas

inseende stående undervisnings- och upplysningsverksamheten i nykterhetssyfte

skulle motsvara sitt ändamål.

Styrelsen för centralförbundet för nyMerhetsundervisning har rörande

förslaget om statlig ledning yttrat följande:

Det överinseende över undervisningen och upplysningsarbetet i nykterhetsfrågan,

som hittills utövats dels av Kungl. Magt direkt, dels av socialstyrelsen, ha de sakkunniga

föreslagit hädanefter skola överlämnas åt skolöverstyrelsen. Mot denna anordning

har styrelsen intet att invända, ej heller mot förslaget att bos överstyrelsen anställa

en särskild konsulent för detta ändamål. Men då denna konsnlentbefattning

blir av mycket stor betydelse, tillåter sig styrelsen uttala den bestämda önskan, att

till innehavare av denna befattning måtte utses en person, som äger den samlade

nykterhetsrörelsens fulla förtroende. Detta krav är så mycket mera berättigat, som

det dock i stort sett är de från nykterhetsrörelsen utgående enskilda krafterna, vilka

fört fram nykterhetsundervisningen till dess nuvarande läge. Endast om detta önskemål

uppfylles, kan den samverkan mellan enskilt initiativ och samhällets bistånd, vars

vikt de sakkunniga med rätta framhålla, bli av harmonisk och fruktbärande natur.

Den kritik, som sedan åtskilliga år tillbaka riktats mot nykterhetsundervisningen

sådan den hittills bedrivits, har särskilt påpekat, att denna

undervisning lede av brist på enhetlighet och planmässighet. Helt visst

har nu anmärkta brist till stor del förorsakats därav, att den allt mer

omfattande upplysnings- och undervisningsverksamheten i nykterhetsfrågan

saknat enhetlig ledning. Jag vill här omedelbart framhålla, att jag mycket

uppskattar den verksamhet, som i nu berörda avseende länge utövats av

centralförbundet för nykterhetsundervisning, men det synes mig uppenbart,

att en enskild organisation, huru förtjänstfullt dess verksamhet än

må bedrivas, svårligen kan få den ledande ställning och den auktoritet

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.-ts Proposition Nr 262.

åt alla håll, som är erforderlig, då fråga är om en så omfattande och

under så vitt skilda förhållanden bedriven verksamhet som den nu ifrågavarande.

Det synes mig därför oundgängligt att förlägga även nykterhetsundervisningen

och nykterhetsupplysningen under en statlig myndighet.

Så mycket mer befogat måste detta vara, därest särskilt nykterhetsundervisningen

kominer att, på sätt jag i det föregående förordat, ingå i den vid

statens eller under dess kontroll stående läroanstalter meddelade undervisningen

och således ej längre intager någon undantagsställning. Sistnämnda

omständigheter tala givetvis enligt min mening för att ledningen

och överinseendet lämnas åt de fackmyndigheter, som hava övrig skolundervisning

om hand, d. v. s. läroverks-"och skolöverstyrelserna, eller, därest

sammanslagning av dessa styrelser kommer att äga rum, åt den gemensamma

skolöverstyrelsen. Det överinseende i fråga om nykterhetsverksamheten,

som hittills i viss utsträckning utövats av socialstyrelsen, synes

mig alltså böra överflyttas till nyss angivna tillsyningsmyndighet, som

således skulle få sig anförtrodd ledningen av hela den i nykterhetssyfte

bedrivna undervisnings- och upplysningsverksamheten.

Att denna myndighet behöver den av de sakkunniga förordade förstärkningen

i avseende å sakkunnig arbetskraft, torde vara självklart. I

synnerhet om nykterhetsverksamheten blir omlagd i enlighet med här förordade

förslag, lärer densamma bliva så omfattande och kräva så stor

erfarenhet och speciell insikt, att tillsyningsmyndigheten för dess behöriga

ledande och övervakande måste hava tillgång till en person, som i avseende

å både erfaren insikt och goda förbindelser kan fungera såsom förbindelselänk

mellan statsmyndigheterna och den omfattande enskilda verksamheten

på förevarande område. Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas

förslag i fråga om anställande av en konsulent för nykterhetsundervisning

och nykterhetsupplysning. Arvodet till denne konsulent har av de

sakkunniga föreslagits till 2,000 kronor för år. Med hänsyn till det

ganska omfattande och maktpåliggande arbete, som torde komma att åligga

nämnde befattningshavare, anser jag detta arvode vara lämpligt avpassat,

och jag tillstyrker förslag till riksdagen i enlighet med de sakkunnigas

förslag.

Jag bör i detta sammanhang erinra om att arvodena till de konsulenter,

som hittills varit anställda hos läroverks- eller skolöverstyrelserna,

utgått från anslag, som äro uppförda i nämnda överstyrelsers stater. 1

enlighet härmed skulle jämväl den nu ifrågasatte konsulenten avlönas med

medel från anslag till överstyrelserna. Arvodet till honom borde följaktligen

hava tagits i beräkning i samband med uppgörande av det förslag

till stat för eu skolöverstyrelse, som bifogats den av Kungl. Maj:t

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

•

till innevarande års riksdag avlåtna propositionen angående en gemensam

skolöverstyrelse. Vid tiden för nämnda propositions avlåtande hade emellertid

det förberedande arbetet med nu förevarande ärende ännu ej fortskridit

tillräckligt långt för att medgiva definitiva åtgärder i sådant syfte.

Under sådana förhållanden torde medel för konsulentens arvode för närvarande

böra begäras i samband med andra för nykterhetsundervisningen

behövliga anslag.

Vad de sakkunniga anfört beträffande tillsyningsmyndighetens åligganden

i fråga om undervisnings- och upplysningsverksamheten i nykterhetssyfte,

däri inbegripna även utbildningskurserna och föreläsningsverksamheten,

har ej givit mig någon anledning till erinran. Jag ber få erinra om de

anmärkningar, som socialstyrelsen framställt beträffande centralförbundets

för nykterhetsundervisning eventuella funktion som bestyrelse för fortbildningskurserna,

och som jag i det föregående omnämnt. I avseende

härå torde jag få hänvisa till vad jag yttrat i förut givet sammanhang.

De närmare föreskrifter och anvisningar, som kunna vara erforderliga

i fråga om tillsyningsmyndigheten och dess organ samt rörande fullgörandet

av dem givna åligganden, komma givetvis att i vederbörlig ordning

meddelas.

H. Centralförbundet för nykterhetsundervisning.

Den centrala ställning till nykterhetsverksamheten och ej minst till

undervisnings- och upplysningsverksamheten å nykterhetsområdet, som

centralföi bundet för nykterhetsundervisning sedan åtskilliga år intagit,

har, såsom av det föregående torde framgå, föranlett de sakkunniga att i

flera olika sammanhang förorda ett livligt samarbete mellan statsmyndigheterna

och nämnda förbund. På grund av nu antydda förhållanden hava

de sakkunniga ytterligare ansett sig böra upptaga frågan om centralförbundets

ställning till den blivande tillsyningsmyndigheten samt om förbundets

befogenhet i övrigt.

Ifrågavarande spörsmål behandla de sakkunniga i sitt betänkande (sid.

157—160) och beröra därjämte frågan om anslag till tidskrifter för nykterhetsupplysning.

Innan jag redogör för de sakkunnigas uttalanden i nu berörda hänseenden,

anhåller jag få erinra om att centralförbundet för 113’kterhetsundervisning

sedan flera år tillbaka åtnjutit årligt understöd från staten.

För år 1919 utgår sålunda enligt riksdagens beslut till främjande av förbundets

verksamhet ett belopp av 10,000 kronor. Därjämte har, sedan

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Majits Proposition Nr 262.

1918 års lagtima riksdag därtill anslagit ett belopp av 56,000 kronor,

Kungl. Maj:t genom beslut den 31 januari 1919 ställt sistnämnda belopp

till centralförbundets förfogande att användas till anordnande under år

1919 av dels en pedagogisk kurs i alkohollära med samhällskunskap och

hygien, avsedd företrädes/is för lärare vid allmänna läroverk, folkskoleseminarier

in. fl. läroanstalter, dels en dylik kurs, avsedd företrädesvis

för folkskollärare. Samtidigt lämnades föreskrifter angående berörda kurser

och fastställdes kursplaner. Slutligen har bestämts, att till centralförbundet

skulle utgå ett belopp av 1,500 kronor till understöd för fortsatt

utgivande under år 1919 av tidskriften Tirflng.

För centralförbundets åtnjutande av nyssnämnda anslag å 10,000 kronor

föreskrevs som villkor, att förbundet från nykterhetskorporationer, kommuner

eller enskilda erhållit tillskott, som tillsammans för år 1919 uppgå

till minst lika mycket som statsanslaget, att alla politiska och religiösa

strider eller förhandlingar vid förbundets föreläsningar eller undervisningsarbete

förbjudas samt att förbundet före den 1 mars 1920 till socialstyrelsen

avgiver redogörelse för sin verksamhet under år 1919 och före den

1 april 1920 till kammarrätten för granskning ingiver den del av sina

räkenskaper, som innefattar redogörelse för statsanslagets användning.

Slutligen föreskrevs, att nyssnämnda årsredogörelse och räkenskaper skulle

vara så uppställda, att en noggrann kännedom om statsanslagets användning

därav kunde vinnas.

De sakkunniga erinra i sitt betänkande om sina tidigare gjorda uttalanden

angående nödvändigheten av att staten vid planläggandet av

nykterhetsundervisningen rikligt utnyttjade den hänförelse för nykterhetssaken

och den samlade erfarenhet i upplysningsarbetets organisation, som

vore till finnandes hos nyk‘erhetssällskapen, och att ingen åtgärd vidtoges,

soin lade hinder i vägen för utvecklande av dessa organisationers initiativkraft

och arbetslust.

Vidare framhålla de sakkunniga, att enligt deras mening en livlig

samverkan borde äga rum mellan staten och centralförbundet, som vore

den sammanslutning, genom vilken staten för sin upplysningsverksamhet

i nykterhetsfrågan hittills stått i samarbete med den organiserade nykterhetsrörelsen.

På grund härav önskade de sakkunniga, att förbundets

verksamhet måtte utvecklas än kraftigare än förr; särskilt borde detta

kunna äga rum i fråga om förmedling av föreläsningar samt anskaffande

och distribuering av materiell.

Statsbidrag borde följaktligen, anföra de sakkunniga, fortfarande komma

förbundet till godo. På grund av det sjunkande penningvärdet ansåge de

Anslag til)

främjande av

centralförbundets

verksamhet.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Rungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

sakkunniga det emellertid vara omöjligt för förbundet att uppehålla sin

verksamhet ens i nuvarande omfattning, om icke statsanslaget ökades. Då

därtill, som nämnts, enligt de sakkunnigas förslag ännu större anspråk

kom me att ställas på förbundet, torde en höjning av statsbidraget få anses

nödvändig. Och de sakkunniga ville efter att ha tagit kännedom om den

utgifts- och inkomststat, som vid förbundets årsmöte uppgjorts, föreslå,

att det årliga anslaget till förbundets administration ökades från 10,000

till 15,000 kronor.

Beträffande villkoren för anslagets åtnjutande hade de sakkunniga

tagit i övervägande, huruvida fordran, att förbundet från nykterhetssällskapen,

kommuner eller enskilda erhölle minst lika mycket som statsbidraget,

borde upprätthållas. Efter vad de sakkunniga inhämtat, utginge

sällskapens bidrag i förhållande till medlemsantalet. Då detta under senare

åren varit i det närmaste stationärt, då en ökning av dessa bidrag på grund

av de stora krav, som ställdes på medlemmarna, icke gärna kunde ifrågasättas

samt då den omläggning av de mindre nykterhetskurserna, som de

sakkunniga föreslagit, torde medföra, att icke lika stora kommunala anslag

som hittills kunde påräknas, måste för förbundet de största svårigheter

möta att uppbringa bidragen från sällskapen, kommuner och enskilda till

hälften av nämnda statsbidrag. De sakkunniga föresloge sålunda, att villkoren

i detta hänseende så modifierades, att bidrag till endast minst 1/3

av statsbidraget krävdes från annat håll.

De sakkunniga yttra sig även i fråga om centralförbundets byrå samt

dess organisation och personal. I detta hänseende anföra de sakkunniga,

att i den stat för förbundet, som senaste årsmöte uppgjort, på grund av

de tekonomiskä svårigheterna vidtagits en inskränkning i byråns personal.

Denna inskränkning torde, framhålla de sakkunniga, med nödvändighet

medföra ert revision av de instruktioner, som gällde för nämnda personal.

Särskilt måste ledarens personliga deltagande i arbetet å byrån komma att

i högre grad tagas i anspråk. Detta nödvändiggjordes jämväl av den utvidgning

av förbundets verksamhet, som de sakkunniga i olika avseenden

ansett behövlig. Då emellertid förbundets arbete till allra största delen

bedreves med statsmedel, måste det anses skäligt, att någon statlig myndighet

hade inflytande på avfattandet av den instruktion, som skulle gälla

för förbundets ledare. De sakkunniga hemställde därför, att som villkor

för erhållande av statsbidrag ytterligare föreskreves, att instruktion för

förbundets ledare skulle uppgöras i samråd med skolöverstyrelsen.

I en den 25 september 1918 dagtecknad, av åtskilliga bilagor åtföljd

ansökning har styrelsen för centralförbundet gjort framställning om anslag

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

till förbundet samt för anordnande av sommarkurser. Styrelsen har ifrågasatt

höjning beträffande vissa anslag och har därjämte hemställt om tillläggsanslag

för år 1919 dels till förbundet, dels ock till sistnämnda års

sommarkurser. Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört huvudsakligen

följande:

Deu dyrtid, som på alla områden gjort sig kännbar, har givetvis inverkat även

på centralförbundets verksamhet, i det att utgifterna för olika ändamål, såsom hyror

och trycksaker, personalens avlöning m. m., icke kunnat hållas inom samma gränser

som förut. Och då förbundets inkomster utgjorts uteslutande av statens anslag samt

bidrag ifrån nykterhetsorganisationerna, eventuellt uppkommande överskott från populärvetenskapliga

kurser m. m. samt dessa inkomster snarare minskats än ökats, så har

centralförbundets ekonomiska ställning därigenom försvagats. Redan år 1917 uppstod

ett underskott å 4,645 kronor 34 öre, vilken summa torde komma att väsentligen ökas

under innevarande verksamhetsår. Eftersom förbundets ekonomi under de gångna åren

icke medgivit, att några reservfonder avsatts, ser sig styrelsen ingen möjlighet att för

framtiden uppehålla verksamheten, därest icke Kungl. Maj:t, med behjärtande av nödläget,

medverkar till att statens anslag må kunna i någon man höjas.

Redan förut har förbundet blivit nödsakat att i viss mån inskränka verksamheten

och detta främst i fråga om antalet kurser, och detta ehuru intresset för denna del

av upplysningsverksamheten ingalunda förminskats. Men förbundet har icke ansett

sig i stånd att i samma utsträckning som föiut ikläda sig den ekonomiska garanti,

som varit erforderlig.

Vid uppgörande av staten för år 1919 ha styrelsen och representantförsamlingen

nödgats att ytterligare begränsa utgifterna dels genom inskränkning i personalen,

dels genom inhiberande av anslaget för nyanskaffning till centralbiblioteket och utställningen,

dels genom vissa andra åtgärder. Trots dessa besparingar, som i och för sig

måste menligt inverka på verksamheten, torde det icke lata sig göra att få debet och

kredit att gå ihop med de anslag och övriga bidrag, som för närvarande stå till förbundets

förfogande.

Rörande betydelsen av centralförbundets fortsatta verksamhet anförde styrelsen

i sin år 1917 ingivna ansökan om förnyade anslag följande uttalande av 1914—1915

års nykterhetsundervisningskommitté: ». . . Då genom vissa förslag, som de sakkunniga

i det föregående framlagt, ytterligare arbete skulle påläggas förbundet, hava de sakkunniga

velat understryka behovet av denna centrala organisation, som fortfarande

bör leda och övervaka det omfattande upplysningsarbetet i nykterhetsfrågan. De sakkunniga

vilja sålunda framhålla förbundets verksamhet såsom förtjänt av fortsatt statsunderstöd,

då detsamma spelar en betydande roll genom att tillhandagå föreningar

och myndigheter med upplysningar samt med förmedling av olika undervisningsanordningar.

»

Nu har Kungl. Maj:t under år 1917 uppdragit åt en ny kommitté att bland

annat avgiva nytt förslag rörande nykterhefsundervisningeus ordnande. Enär denna

kommitté ännu icke avgivit sitt betänkande, saknar styrelsen möjlighet att bedöma,

vilken ställning rörande upplysningsarbetet i nykterhetsfrågan kommittén ämnar att

i sitt blivande förslag tillmäta centralförbundet för nykterhetsundervisning. Av upplysningar,

som under hand kunnat inhämtas, har emellertid styrelsen fått den upp
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

fattningen, att även den nya kommittén ärnar föreslå sådana åtgärder, som påkalla

förbundets fortsatta medverkan på nu ifrågavarande område.

Under sådant förhållande och under antagande att Kungl. Magt för sin del anser

skäl föreligga, att centralförbundets verksamhet upprätthålles, vagar styrelsen uttala

den förhoppningen, att Kungl. Magt på ovan anförda skäl skall hos riksdagen förorda

dels ett tilläggsanslag för år 1919 med 5.000 kronor, dels ett anslag för år 1920 med

15.000 kronor. För den händelse denna anhållan vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens

bifall och utsikter därigenom uppkomma för förbundets författa arbete, tiar styrelsen

för avsikt att vidtaga åtgärder i syfte att tillföra förbundet det ytterligare tillskott,

som kommer att erfordras utöver statsanslaget.

Styrelsen gör därefter framställning om fortsatt anslag till tidskriften

Tirfing. Härom torde jag få tillfälle att något senare yttra mig. Därefter

fortsätter styrelsen:

För anordnandet av sommarkurser i alkohologi och hälsolära med propedeutisk

undervisning i kemi, fysiologi och anatomi ha Kungl. Maj:t och riksdagen under eu

lång följd av år anvisat ett årligt anslag ä 56.000 kronor. Detta belopp har beviljats

jämväl för år 1919. Sedan be.-dut härom fattades, har emellertid den grund, efter

vilken utgifterna beräknats, blivit i väsentliga punkter rubbad. Främst är det fallet

i fråga om biljettpriserna och dagtraktamentena under resan till och från kurserna.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut skall reseersättning utgå till kursdeltagarna enligt bestämmelserna

för femte klassen i gällande resereglemente. Med iakttagande härav har

centralförbundet vid 191S års sommarkurser, för vilka ekonomisk redogörelse kommer

att enligt föreskrift lämnas senast den 15 november innevarande år, utbetalat

10 294 kronor 70 öre, vilken summa med 4.223 kronor 10 öre överstiger motsvarande

utgiftspost för 1917 års sommarkurser. Ökade lokalhyror och höjda pris å undervisnings-

och förbrukningsmateriell hava jämväl bidragit till rubbning av de ekonomiska

kalkyler, som legat till grund för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut rörande statsanslaget

för sommarkurserna.

Genom uppkomna vakanser inom en del län, där man icke utsett nödigt antal

suppleanter, ävensom genom att vidtaga alla inskränkningar i fråga om anordningarna

för kurserna, som över huvud taget varit möjliga, bar prisstegringen kunnat motverkas

och utgifterna nedbringas. Huruvida härmed förlust å 1918 års sommarkurser har

kunnat undvikas, kan för närvarande icke bestämt avgöras, enär räkenskaperua ännu

icke före] ig g i avslutade.

Såsom ovan påpekats, bär riksdagen på äskande av Kungl. Maj:t redan beviljat

56.000 kronor för sommarkurserua 1919. För samma ändamål hava landstingen och

ställer, som ej deltaga i landsting — med undantag dock för Malmöhus län och Malmö

stad — beviljat bidrag till respektive lärares och lärarinnors dagtraktamenten.

Av skäl, som ovan angivits, torde erfordras ett tilläggsanslag å 4,009 kronor för

sommarkurserna 1919, och vågar styrelsen hemställa om Kung!. Maj:ts medverkan

härtill.

Vidare hemställer styrelsen i avvaktan på det förslag, som 1917 års

sakkunniga kunde komma att framlägga, om förslag till riksdagen om beviljande

av ett belopp av 56,0U0 kronor till anordnande under år 1920

av sommarkurser.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Styrelsen redogör slutligen för vissa åtgärder, som vidtagits för revision

av den gamla undervisningsmateriellen och för utgivande av ny sådan

materiell, och hemställer om förslag till riksdagen att medgiva, att de

under år 1920 eventuellt uppkommande besparingarna å de till anordnande

av kurser i alkohollära m. in. anvisade medlen finge, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, användas till anskaffning och revidering av materiell för

nykterhetsundervisningen.

Den ekonomiska redogörelse, varom styrelsen i sin nu återgivna framställning

talar, har styrelsen sedermera avgivit i en den 15 november 1918

dagtecknad skrift, innehållande jämväl redogörelse för kurserna. Av

nämnda regogörelse framgår, att kurserna lämnat ett överskott å 32 kronor

55 öre, vilket belopp insatts å statskontorets giroräkning i riksbanken

för att tillgodoföras de förut besparade medel, vilka enligt riksdagens medgivande

skulle få användas för utgivande och revidering av undervisningsmateriell.

Jag har redan tidigare givit tillkänna min ståndpunkt i fråga om för- m^8pcah“£n

hållandet mellan statsmakterna och den på enskild väg bedrivna verksamheten

på nykterhetsområdet och har därvid framhållit vikten av att samarbetet

mellan staten och dess organ samt det enskilda intresset och initiativet

alltfort uppehälles och utvecklas. Följaktligen anser jag det vara

angeläget, att centralförbundet för nykterhetsundervisning, som ju hittills

i stor utsträckning förmedlat samverkan mellan staten oth den enskilda

nykterhetsverksamheten, fortfarande får sig statsunderstöd tillerkänt och

således erhåller möjlighet att fortsätta sitt arbete i nykterhetssakens tjänst.

Såsom jag nyss anfört, har styrelsen för nämnda förbund anhållit

dels om ett tilläggsanslag för år 1919 å 5,000 kronor till sin verksamhet,

dels ett till 15,000 kronor förhöjt anslag för år 1920 för samma syfte.

Därjämte har styrelsen som nämnt begärt ett tilläggsanslag för år 1919

å 4,01)0 kronor till förstärkande av det för samma år beviljade anslaget

å 56,000 kronor till sommarkurser ävensom för anordnande under år 1920

av dylika kurser ett anslag å 56,000 kronor. Vad först beträffar hemställan

om tilläggsanslag för år 1919 för nämnda båda syften, ber jag få

erinra om att utlåtande över styrelsens framställning i berörda hänseenden

infordrats men ej inkommit i så god tid, att förslag kunnat göras till riksdagen

om beräknande av medel för ändamålet på tilläggsstat för år 1919.

.lag kan därför icke tillstyrka centralförbundets anhållan om beredande av

ytterligare medel för förbundets verksamhet under år 1919.

Jag förstår emellertid mycket väl de svårigheter i ekonomiskt hänseende,

som den rådande dyrtiden vållat här som på så många andra ställen, och

liihung till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 232 höft. (AV 262.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

föranledes därav att, i enlighet med vad även de sakkunniga föreslagit, understödja

centralförbundets begäran om ett till 15,000 kronor höjt°anslag för

år 1920 för främjande av förbundets verksamhet. Som jag nämnt,° har

hittills varit såsom villkor för åtnjutande av det förbundet beviljade

statsunderstödet föreskrivet, att förbundet från nykterhetskorporationer,

kommuner eller enskilda erhållit tillskott, som tillsammans uppginge till

minst lika mycket som statsanslaget. De sakkunniga hava — under

framhållande av svårigheterna för förbundet att särskilt under nuvarande

förhållanden erhålla i tillräcklig grad höjt bidrag — ifrågasatt sådan

ändring av sagda villkor, att berörda, på enskild väg anskaffade bidrag

skulle uppgå till endast minst en tredjedel av statsbidraget. Ifrågavarande

av de sakkunniga framställda förslag kan jag dock ej oförändrat

tillstyrka. Härvid ber jag få anmärka, att de sakkunnigas förslag i detta

hänseende torde grunda sig på den missuppfattningen, att det enskilda

bidraget hittills uppgått endast till hälften av statsbidraget, medan

det som nämnt varit bestämt till minst samma belopp som sistnämnda

bidrag. Jag inser till fullo svårigheten för centralförbundet att uppbringa

ett bidrag från enskilt håll, som motsvarar ett till 15,000 kronor

förhöjt statsbidrag, men jag anser å andra sidan, att ej heller någon

minskning i det nu utgående enskilda bidraget bör medgivas. I enlighet härmed

anser jag, att såsom villkor i nu ifrågavarande hänseende bör föreskrivas,

att centralförbundet från nykterhetskorporationer, kommuner eller

enskilda erhållit ett bidrag, som uppgår till minst två tredjedelar av statsbidraget.

Föreskrift i detta hänseende torde, såsom förut skett, böra lämnas

samtidigt som Kungl. Maj:t ställer anslaget till vederbörandes förfogande.

De sakkunnigas uttalande i fråga om lämpligheten av att staten har

tillfälle att utöva något direkt inflytande på centralförbundets ledning

synes mig riktigt. Jag anser det därför lämpligt, att, såsom också de

sakkunniga föreslagit, instruktionen för förbundets ledare fastställes i samråd

med den blivande tillsyningsmyndigheten för nykterhetsverksamheten.

Jag ber blott få erinra om att skolöverstyrelsen givetvis bör få medverka

vid instruktionens fastställande liksom även läroverksöverstyrelsen, så vida

icke sistnämnda ämbetsverk dessförinnan uppgått i skolöverstyrelsen.

Vad till sist beträffar centralförbundets framställning om anslag å

56,000 kronor för anordnande under år 1920 av pedagogiska kurser, torde

densamma ej böra föranleda någon åtgärd med hänsyn därtill, att omläggning

av de hittills hållna sommarkurserna ifrågasatts på sätt jag i det

föregående angivit. Jag anhåller också få erinra om att jag redan tillstyrkt

förslag till riksdagen om beviljande av medel för anordnande av

en social kurs under år 1920.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

I samband med sitt yttrande angående centralförbundet för nykterhetsundervisning

hava de sakkunniga till sist berört frågan om statsunderstöd

för utgivande av tidskrifter för upplysning i nykterhetsfrågan.

Jag har redan erinrat om att ett årligt belopp av 1,500 kronor under

flera år° utgått till centralförbundet för nykterhetsundervisning till understöd

för utgivande av tidskriften Tirfing. Denna tidskrift, som är organ

för centralförbundet och för Sveriges lä-ares nykterhetsförbund, har till

syfte att verka för nykterhetsundervisning och hälsolära samt innehåller

huvudsakligen artiklar om nykterhetsfrågans pedagogiska och metodiska

behandling0 men däremot endast undantagsvis mer vetenskapligt lagda

artiklar.

Utom till Tirfing har likaledes under flera år utgått ett av riksdagen

beviljat årligt anslag å 2,000 kronor till tidskriften Mimer, som utgives

av enskild person. Sistnämnda tidskrift har till ändamål att meddela

allmänheten i lättfattlig form alkoholforskningens senaste resultat och

innehåller fördenskull populärvetenskapliga artiklar i alkoholfrågan.

De sakkunniga hava nu tagit under övervägande, huruvida statsbidrag

fortfarande borde utgå till två tidskrifter med så närbesläktad uppgift.

Först framhålla de sakkunniga såsom självklart, att en populärvetenskaplig

tidskrift för studium av alkoholfrågan vore behövlig, men påpekar därefter,

att sedan nykterhetsundervisningen blivit planmässigt ordnad såväl

inom som utom skolan, det däremot icke vore lika nödvändigt, att en

särskild tidskrift uppehölies för en så begränsad uppgift som att verka

för den pedagogiska och metodiska behandlingen av nykterhetsfrågan och

hälsoläran, helst dessa ämnens behandling icke torde erbjuda några väsentliga

olikheter mot behandlingen av övriga ämnen. För vad som i nämnda

hänseende behövde meddelas allmänheten, utöver det som kunde få plats

i de vanliga pedagogiska tidskrifterna, kunde troligen ett begränsat utrymme

beredas i en populärvetenskaplig tidskrift för nykterhetsfrågans

studium.

De sakkunniga anföra vidare, att, enligt vad de inhämtat, varken

Mimer eller Tirfing vunnit sådan spridning, att de, oaktat statsbidrag till

dem utgått, kunnat uppehållas utan ansenliga ekonomiska uppoffringar av

utgivarna. En enda sådan tidskrift skulle säkerligen, anse de sakkunniga,

visa sig mindre förlustbringande.

Till sist yttra de sakkunniga, att de, utan att avstyrka statsbidrags

beviljande till de båda tidskrifterna, ville uttala sig för önskvärdheten av

att utgivarna toge i övervägande, huruvida icke tidskrifterna borde sammanslås

till en tidskrift för studium av nykterhetsfrågan och med ett begränsat

utrymme för behandling av spörsmål, som röra själva nykterhetsundervisningens

metodik och vad därmed hör samman.

Tidskrifter

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Jag bär redan omnämnt, att centralförbundet för nykterhetsundervisning

i sin förut berörda framställning om statsunderstöd för år 1920

begärt dylikt understöd jämväl för fortsatt utgivande av tidskriften Tirfing.

Styrelsen har i berörda framställning framhållit, bland annat, det

bekymmersfulla läge, vari förbundet i ekonomiskt hänseende blivit försatt

till följd av den rådande dyrtiden, samt anfört, att styrelsen igångsatt

en utredning i avsikt att utröna, huruvida sådana begränsningar och besparingar

i avseende å utgivandet av förbundets tidskrift vore möjliga att

göra — bland annat genom att minska antalet nummer — att tidskriften

kunde utgivas utan ekonomisk förlust och med ett fortsatt statsanslag- å

I, 500 kronor.

I en den 30 september 1918 dagtecknad ansökning har vidare lektorn

J. Bergman såsom utgivare av tidskriften Mimer anhållit om understöd å

2,000 kronor för fortsatt utgivande under år 1920 av nämnda tidskrift.

Frågan om statsunderstöd till tidskrifter för nykterhetsupplysning

har berörts i ett par av de utlåtanden, som avgivits över de sakkunnigas

betänkande.

Socialstyrelsen anför i berörda hänseende, bland annat, följande:

Beträffande behovet av ett periodiskt utkommande specialorgan för nykterhetsfrågan

kan styrelsen i stort sett instämma med de sakkunniga, dä de anse behövligheten

av ett sådant organ självklar.

Efter erinran om de båda förutnämnda tidskrifterna och deras uppgifter

fortsätter styrelsen:

Vad Tirtings uppgifter beträffar, finner styrelsen till en början, i likhet med

vad de sakkunniga gjoit gällande, att, sedan nykterhetsundervisningen blivit planmässigt

ordnad såväl inom som utom skolan, en särskild tidskrift med så begränsad

uppgift som att verka för den pedagogiska och metodiska behandlingen av nykterhetsfrågan

och hälsoläran ej lärer vara strängt nödvändig. Ej heller synes det styrelsen

vara av trängande behov påkallat att i ti dskri ftsform mot betydande kostnader återge

aktstycken rörande statsmakternas ställning till nykterhetsfrågan, vilka aktstycken

genom statens försorg annorledes finnas i tryck lätt tillgängliga mot särdeles lågt

pris. Snarare kunde då ifrågasättas, huruvida ej besparingar stode att vinna därigenom,

att sadana aktstycken till och med gratis finge rekvireras av intresserade enskilda

personer och korporationer. Vad åter angår tidskriften Mimer, synes prenumerationsantalet

icke vara av en storlek, som kan utgöra en borgen för att tidskriften får anses

fylla ett mera allmänt känt, djupare behov.

Styrelsen finner sålunda, att dessa båda tidskrifter den ena på grund av sin

ringa spridning, vilken föga svarar mot nykterhetsrörelsens intensitet och utbredning

inom riket, och den andra genom sitt synbarligen alltför starkt begränsade innehåll,

knappast tillgodose kravet pa att utgöra fullgoda organ för uykterhetsuudervisningen

inom landet. 1 anslutning till de sakkunnigas tankegång synes därför böra förordas,

att statens understöd begränsas till en enda periodisk publikation med ett innehåll

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Naj:ts Proposi''ion Nr 262.

och en plan, som äro ägnade att hos vidare kretsar av i nykterhetsfrågor intresserade

tillgodose behovet av autentisk upplysning i aktuella nykterhetsspörsmål. Därest en

särskild av Kungl. Magt förordnad kursstyrelse, såsom av styrelsen förut antytts, bliver

upprättad, synes denna vara närmast lämpad att själv eller genom särskilt utsedd

redaktör bedriva ifrågavarande publicistiska verksamhet.

Även styrelsen för centralförbundet för nyläerhetsundervisningt har, i

sitt förenärnnda utlåtande yttrat sig rörande tidskriften lärling och har

därom anfört följande:

Det blev på ett tidigare stadium av centralförbundets verksamhet klart, att förbundet

till sitt förfogande måste hava ett organ, varigenom de synpunkter och anordf

ningar i nykter hetsundervisningen, som kunde framkomma, bleve lätt tillgängliga för

allmänheten och särskilt för undervisarna. Därvid ville man även tillgodose behovet

av eu förbättrad undervisning i hälsolära. Med hänsyn till den planlöshet och bristande

stadga i övrigt, varav nykterhetsuudervisningeu hittills i allmänhet'' präglats, syntes

det naturligt, att tidskriften till en början företrädesvis sökte giva offentlighet åt de

nya uudervisuingsplaner och andra uppslag till en mera ordnad undervisning i detta

ämne, vilka under centralförbundets medverkan utarbetades av skolmyndigheter och

andra intresserade. Med tillfredsställelse har centralförbundet också kunnat konstatera,

att det material, som på dylikt sätt genom tidskriftens försorg ställts till skolornas

och nykterhetsföreningarnas förfogande, varit till gagn med hänsyn så väl till undervisningens

planläggande som dess innehåll och metoder. Vid sidan av denna pedagogiska

och metodiska behandling av nykterhetsfrågan och hälsoläran, som varit tidsskriftens

ursprungliga och närmast liggande uppgift, har emellertid, ett växande

utrymme beretts jämväl åt nykterhetsfrågans och hälsolärans mera allmänna och

vetenskapliga studium.

Styrelsen delar de sakkunnigas uppfattning, att sedan nykterhetsundervisningen

blivit planmässigt ordnad såväl inom som utom skolan, huvuduppgiften bör läggas på

nykterhetsfrågans och hälsolärans populärvetenskapliga behandling och att endast ett

begränsat utrymme upplutes för de pedagogiska och metodiska synpunkterna. I enlighet

härmed har styrelsen givit tidskriftens redaktör frihet att redan i Tirfings sista

nummer för år 1918 göra den omläggning, som påkallas av de sakkunnigas utlåtande.

Då Tirfing, såsom av de sakkunniga påvisas, erhållit en i betraktande av dess

exclusiva karaktär jämförelsevis talrik spridning, synes det styrelsen viktigt, att detta

resultat icke äventyras genom ökning i priset eller genom andra olämpliga anordningar.

Snarare vill det förefalla, som om ansträngningarna borde koncentreras härpå,

att tidskriften genom ökat statsbidrag sattes i stånd dels att kunna utgivas i ungefär

samma omfattning som hittills, dels att genom ökade tillfälliga bidrag kunna förvärva

de mest kvalificerade medarbetare, som stå till buds. Slutligen får styrelsen rörande

Tirfings ekonomi hänvisa till vad härom anförts i centralförbundets skrivelse till Kungl.

Maj:t av den 25 september 1918.

Jag instämmer med de sakkunniga däri, att en tidskrift för den på Departenykterhetsområdet

bedrivna upplysnings- och undervisningsverksamheten mensceei)- är behövlig och nyttig, och jag hyser heller ingen tvekan att tillstyrka

statsunderstöd för utgivandet av dylik tidskrift. Däremot har jag i likhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

med de sakkunniga varit mycket tveksam, huruvida det kan anses behövligt,

att två tidskrifter å detta, låt vara betydelsefulla men dock begränsade

område alltjämt understödjas med statsmedel. De upplysningar,

som de sakkunniga lämnat beträffande de nu understödda tidskrifternas

spridning m. m., hava ytterligare stärkt mina tvivelsmål. Bättre vore

det enligt min mening, om det i nu berörda hänseende nedlagda arbetet

koncentrerades på en enda tidskrift, som, så vitt jag förmår bedöma

saken, väl borde kunna tillgodose de olika syftemål, för vilka de

båda nu utkommande tidskrifterna verka. Att även den ekonomiska sidan

skulle vinna på en dylik koncentration synes mig ovedersägligt. Emellertid

är det ej min avsikt att nu träffa något val mellan ifrågavarande tidskrifter

och således tillstyrka statsunderstöd åt endast en av dem. Men

då jag som sagt är av den meningen, att en sammanslagning av de båda

tidskrifterna borde äga rum eller åtminstone att statsunderstöd borde

utgå till allenast en tidskrift, har jag ansett mig böra tillstyrka, att anslag

hos riksdagen nu ej begäres för vardera tidskriften, utan att ett

belopp av riksdagen ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för understödjande

av tidskrift med nu ifrågavarande syfte. Kungl. Maj:t sättes därigenom

i tillfälle att närmare pröva de omständigheter, som kunna inverka på

denna sak, samt att vidtaga de åtgärder, som kunna vara ägnade att befordra

en god lösning av frågan. Det belopp, som i nu berörda syfte

torde böra begäras, anser jag kunna begränsas till 2,500 kronor.

Sammanfattning:.

Jag anhåller nu att få lämna en kort sammanfattning av de anslagsäskanden,

som jag i det föregående tillstyrkt och som torde böra framläggas

för riksdagen. De för år 1920 behövliga anslagsmedlen äro följande:

till anordnande av en social kurs ..................................... kronor 32,950: —

» » * » allmän utbildningskurs................. » 10,500: —

» föreläsnings- och instruktionsverksamhet..................... » 18,000: —

» främjande av vissa nykterhetsorganisationers verksamhet

.................................................................................. » 42,000: —

» avlönande av en konsulent för nykterhetsunder
visningen

............................................................................ » 2,000: —

» centralförbundet för nykterhetsundervisning............... » 15,000: —-

» centralförbundets bibliotek............................................... » 1,000: —

» utgivande av tidskrift ..................................................... » 2,500: —

» » » handbok och handledning..................... » 20,000: —

Summa kronor 143,950: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

Av nu nämnda belopp torde, på sätt jag redan föreslagit, det till

föreläsnings- och instrukdonsverksamhet erforderliga anslaget ävensom

anslaget till utgivande av handbok och handledning böra uppföras såsom

reservationsanslag, under det att för samtliga övriga ändamålen torde

äskas ett förslagsanslag, högst 105,950 kronor att, under de villkor Kungl.

Maj:t prövar lämpliga, utgå till varje särskilt ändamål med högst det i

sådant avseende angivna belopp. Samtliga anslagen böra äskas på extra

stat för år 1920.

För år 1919 har av riksdagen anvisats tillhopa 90,500 kronor till

upplysnings- och undervisningsverksamhet för nykterhetens främjande.

Det för år 1920 behövliga beloppet överstiger alltså förstnämnda anslag

med 53,450 kronor. Skillnaden synes betydande, men jag ber få erinra

om några omständigheter, som här inverkat och som i främsta rummet

bidragit till den stora anslagshöjningen. Först bör jag framhålla, att i

nämnda belopp ingår ett engångsanslag å 20,000 kronor för utgivande av

handbok och handledning i nykterhets frågan. Vidare har en väsentlig

förhöjning, utgörande tillhopa 14,000 kronor, av anslagen till främjande

av nykterhetsorganisationernas studie- och ungdomsverksamhet föreslagits

på grund av de av dyrtiden betydligt ökade kostnaderna för sagda verksamhet,

och därjämte hava från sjätte huvudtiteln överförts två anslag,

till Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund och till Sveriges

lärares nykterhetsförbund, ursprungligen å tillhopa 7,000 kronor och med

den nu förordade höjningen ingående i förenämnda anslagsbelopp med

tillsammans 10,500 kronor. Fn ej oväsentlig ökning, eller 5,000

kronor, har ytterligare föreslagits för centralförbundets för nykterhetsundervisning

årsanslag. De nu angivna beloppen uppgå tillhopa till

46,000 kronor, vadan de så att säga normala kostnaderna för nu förevarande

ändamål begränsas till endast 97,950 kronor, således föga mer

än hittills varit anslaget för samma ändamål.

II. Åtgärder mot missbruk av tobak och kaffe.

Såsom jag redan i början av min framställning erinrat, hava de sakkunniga

haft att behandla jämväl frågan om åtgärder mot missbruk av

tobak och kaffe. I sitt betänkande hava de sakkunniga (sid. 164—209)

lämnat resultatet av sitt arbete i nu berörda hänseende. Jag anhåller att

i detta sammanhang få bringa i erinran att, såsom framgår av min föregående

redogörelse för de sakkunnigas förslag beträffande nykterhetsundervisningen,

de sakkunniga vid behandlingen av nämnda fråga på flera punkter berört

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 262.

Hemställan.

spörsmålet om åtgärder mot tobaks- och kaffemissbruk, nämligen i fråga

om lärarutbildningen. Beträffande åter undervisnings- och upplysningsarbetet

rörande ''tobaks- och kaffemissbruk hava de sakkunniga i särskilt

sammanhang avgivit yttrande och förslag.

De sakkunnigas utlåtande omfattar — utöver en undersökning angående

sagda imissbruks skadeverkningar, omfattning och orsaker — åtskilliga

förslag till åtgärder mot nämnda missbruk, avsedda att vidtagas

dels inom skolan, genom undervisning och på annat sätt, dels utom

skolan. iBerörda åtgärder äro å ena sidan sådana, som kunna på administrativ

väg ibringas till utförande, och å andra sidan — i något enstaka

fåll — sådana, som erfordra bestämmelser av lagnatur. Vad de förstnämnda

beträffar, gillar jag i det hela de förslag, som framlagts av de

sakkunniga, <och är beredd att i sinom tid i samråd med vederbörande

fackmyndigheter träffa nödiga anstalter i det syfte, som av de sakkunniga

angivits. ''Något annorlunda förhåller det sig med det av de sakkunniga

framlagda förslaget om förbud mot försäljning till minderårig av tobak,

så ock imed förslaget om viss ransonering av kaffe. Intetdera av dessa

två förslag är av den natur, att det bör handläggas inom ecklesiastikdepartementet,

utan torde dessa frågor böra överlämnas till de departement,

dit de ''höra.

■Såsom dorde framgå av det nu sagda, erfordras intet anslag för

genomförandet av de sakkunnigas förslag i fråga om åtgärder mot miss
O

c> O O O

bruk av tobak och kaffe. Med hänsyn härtill och då någon framställning

till riksdagen från Kungl. Maj:ts sida icke heller i övrigt lärer vara erforderlig

för genomförande av de sakkunnigas förslag i vad de falla under

ecklesiastikdepartementet, har jag ej ansett det behövligt att här redogöra

för de ''Sakkunnigas yttrande eller närmare ingå på deras förslag.

* *

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels till undervisnings- och upplysningsverksamhet

för nykterhetens främjande anvisa under åttonde huvud■titeln

på extra stat för år 1920 ej mindre ett förslagsanslag,

högst 105,950 kronor att under de villkor, som

‘av''Kungl. Maj:t prövas lämpliga, utgå till nedan angivna

ändamål med högst följande belopp:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262. H3

till anordnande under år 1920 av en

social fortbildningskurs för lärare

» anordnande under år 1920 av en

s. k. allmän utbildningskurs......... » 10,500:

» främjande av Sveriges storloges av

I. 0. G. T. studie- och ungdomsverksamhet

.......................................... * 12,000:

» främjande av Sveriges blåbandsförenings

studie- och ungdomsverksamhet

........................................ s 6,000:

* främjande av Sveriges nationalteater

av Templarorden studie
och

ungdomsverksamhet................ » 4,500:

» främjande av Nationalgodtemplarordens

studie- och ungdomsverksamhet

.................................................. * 3,000:

» främjande av nykterhetsföreningen

Vita bandets studie- och ungdomsverksamhet

................................ s 3,000:

» främjande av nykterhetsorden Verdandis

studie- och ungdomsverksamhet

.................................................. * 3,000:

> främjande av Sveriges studerande

ungdoms helnykterhetsförbunds

verksamhet .......................... * 6,000:

» främjande av Sveriges lärares nykterhetsförbunds

verksamhet............ » 4,500:

» främjande av centralförbundets för

nykterhetsundervisning verksamhet » 15,000:

» underhåll och skötsel av centralförbundets

för nykterhetsundervisning

bibliotek.............................. * 1,000:

» arvode åt en hos läroverks- och

skolöverstyrelserna anställd konsulent

för undervisnings- och upplysningsverksamheten

för nykterhetens

främjande................................ * 2,000:

> understöd för utgivande av en

tidskrift för undervisnings- och

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 232 höft. (Nr 262.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 262.

upplysningsverksamheten för nykterhetens

främjande.......................... kronor 2,500: —

än även till föreläsnings- och instruktionsverksa» - het för nykterhetens främjande i enlighet med de bestämmelser,

Kungl. Maj:t kan finna lämpligt fastställa,

ett reservationsanslag å 18,000 kronor;

dels till utarbetande och utgivande av ej mindre

en handbok i nykterhetsfrågan än även en för lärare i

nykterhetsfrågan avsedd handledning anvisa under

åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1920 ett reservationsanslag

av 20,000 kronor;

dels ock medgiva, att uppkommande besparingar å

anslagen till anordnande av en social fortbildningskurs

för lärare m. fl. samt av en s. k. allmän utbildningskurs

må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas till

anskaffande och revision av materiell för nykterhetsundervisningen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

Stockholm 1919, Ivar Hoeg^ströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1919:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag till under visningsoch upplysningsverksamhet för nykterhetens främjande jämte i ämnet väckta s. 1 i texten