Angående rätt för vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma i åtnjutande av tilläggspension
1919-03-11 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:280, Angående rätt för vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma i åtnjutande av tilläggspension
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
1
Nr 280.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för vissa
förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att
komma i åtnjutande av tilläggspension; given Stockholms
slott den 11 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att eu var av förutvarande lärarinnorna Alma Katrina Beronius, Albertina
Maria Carlsson, Anna Ottilia Fernander, Anna Hammar, Sigrid
Laura Gabriella Isberg, Alma Gunilda Kolthoff, Johanna Maria Elisabet
Lindquist, Siri Helena Kettelbladt, Thekla Elisabeth Schultz, Amalia Eufemia
Söderberg, Helena Fredrika Wimmercranz och Anna Charlotta Margareta
Zeplien må utan hinder därav, att hon icke uppfyller alla för erhållande
av tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965)
angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda
läroanstalterna stadgade villkor, kunna för tid efter utgången av år 1918
komma i åtnjutande av tilläggspension, beräknad enligt de i berörda kungörelse
angivna grunder, dock under förutsättning att hon styrker sig vara
för sitt uppehälle i behov av understöd.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 saml. 250 käft. (Nr 280.) 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:
Rätt för vissa Det dröjde länge, innan statsmakterna ansågo sig böra ingripa för
^lärarinnor ornande av löneförhållandena för de högre flickskolornas lärarinnor. Unvid
enskilda der lång tid blev ej heller något åtgjort för dessa lärarinnors pensio*att
kornmal nering- Åtgärder i sistnämnda syfte hade emellertid vidtagits åtskilliga
åtnjutande av år, innan lönereglering för ifrågavarande befattningshavare genomfördes.
UUäåon>m På enskilt initiativ hade nämligen två pensionsanstalter bildats för beredande
av pensioner åt lärarinnor vid privata skolor, den ena benämnd »pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom»,
3
Kungl. Måj:ts Proposition Nr 280.
den andra med namnet »svenska lärarinnornas pensionsförening». Båda
de nu omförmälda anstalterna erhöllo efter hand statsbidrag; den förra
anstalten erhöll första gången statsunderstöd genom beslut av 1896 års
riksdag, den senare genom beslut av 1903 års riksdag.
Emellertid ansågs det icke, att lärarinnornas pensionsfråga härigenom
vunnit en tillfredsställande lösning. Genom beslut av 1909 års riksdag
ordnades ifrågavarande lärarinnors avlöningsförhållanden, och följande år
bragtes frågan om deras pensionering under riksdagens prövning. Det av
Kungl. Maj:t framlagda förslaget i detta hänseende ledde till nu gällande
ordning för pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda
läroanstalter, reglerad genom eu kungörelse den 23 december 1910 (nr 145).
Riksdagens beslut i detta hänseende innebar, utom annat, beviljandet
av ett under riksstatens tionde huvudtitel uppfört förslagsanslag: bidragtill
pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter.
Nyssnämnda kungörelse innehåller dels av riksdagen antagna bestämmelser
för tilldelande av bidrag ur sagda förslagsanslag, dels ock av Kungl. Maj:t
fastställt reglemente för den s. k. lärarinnornas pensionsanstalt, den nya
anstalt, som skulle övertaga uppgiften att bereda pensioner åt den kvinnliga
lärarpersonalen vid de läroanstalter, som åtnjuta statsunderstöd från det
under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda reservationsanslaget till privatläroverk.
Berörda »bestämmelser» stadga i § 1 mom. 2 skyldighet att vara
delägare i lärarinnornas pensionsanstalt för vid nyss angivna läroanstalter
anställd
A) föreståndarinna ävensom ämneslärarinna med full tjänstgöring,
B) annan lärarinna med sammanlagt minst 10 veckotimmars undervisning
i klasserna över de förberedande i en eller flera av sagda läroanstalter.
Föreståndarinna eller lärarinna, som före det dessa bestämmelser trätt
i kraft fyllt 50 år, äger rättighet men icke skyldighet att ingå i pensionsanstalten.
Jag torde ytterligare böra nämna, att enligt det för pensiousanstalten
fastställda reglementet anstalten förvaltas av den direktion, som har sig
anförtrodd förvaltningen av folkskollärarnas pensionsinrättning m. fl. pensionskassor!
I sin nu ifrågavarande egenskap benämnes sagda direktion:
direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt.
Kungörelsen angående pension san stalten trädde i kraft den 1 januari
1911.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Den reglering av pensionsförkållandena för den kvinnliga lärarpersonalen
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, som genomfördes genom
nämnda kungörelse den 23 december 1910, innebar utan tvivel en väsentlig
förbättring av nämnda lärarinnors pensionsförmåner, sådana dessa komma
att gestalta sig, när den nya pensionsordningen hunnit bliva fullt genomförd.
Emellertid var det tydligt, att under den tid, som dessförinnan
skulle förflyta, ett betydande antal lärarinnor icke eller endast i mindre grad
skulle komma att bliva delaktiga av de avsedda förmånerna. Detta gällde
dels de något äldre lärarinnor, som endast med avseende å en kortare tid av
sin tjänstgöring kunde få draga fördel av de nya pensionsbestämmelserna,
dels ock de redan pensionerade lärarinnor, som antingen icke alls eller
blott i mycket ringa grad kommit i åtnjutande av den nya pensionsanstaltens
förmåner.
Nu nämnda förhållande föranledde centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen
att år 1913 hos Kungl. Maj:t göra framställning, avseende
förbättring av ifrågavarande lärarinnors pensionsvillkor. Framställningen,
som åtföljdes av en genom centralstyrelsens försorg verkställd, ganska vidlyftig
utredning angående olika sätt för beredande åt ännu tjänstgörande
lärarinnor av ökad pension, föranledde Kungl. Maj:t att till 1917 års riksdag
avlåta proposition (nr 137) i frågan. Kungl. Maj:t föreslog härvid
riksdagen att
dels godkänna följande grunder för beredande av tilläggspensioner åt vissa
lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna:
1. Föreståndarinna eller lärarinna, som är eller varit delägare i lärarinnornas
pensionsaustalt eller enligt § 2 i denna anstalts reglemente varit berättigad
att ingå såsom delägare i densamma eller avgått med pension före den 1
januari 1911, äger rätt att, på sätt och under villkor, som nedan sägs, uppbära
tilläggspension.
2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av reglementet
för lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla tilläggspension inträder
den 1 juli det kalenderår, då pensionstagaren fyller 60 år, dock icke före den
1 juli 1918, med villkor dels att hon vid sin avgång under minst 10 tjänstår,
beräknade på sätt nedan under punkt c) sägs, bestritt sådan tjänstgöring vid enskild
läroanstalt, att hon enligt eljest gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna
sig densamma för uppflyttning i högre lönegrad, dels så vitt angår
lärarinna, som före den 1 juli 1918 avgått från sin befattning, att hon styrker
sig vara för sitt uppehälle i behov av tilläggspensionen.
b) Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara 20 veckotimmar för
läsår. Biträdande föreståndarinna tillgodoräknas 5 veckotimmar utöver det antal,
som hennes undervisningsskyldighet omfattar, dock sammanlagt högst 20
för läsår.
5
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 280.
c) För föreståndarinna anses läsår motsvara tjänstår; för biträdande föreståndarinna
eller lärarinna skall läsår, som omfattar minst 20 veckotimmar, anses
motsvara fullt tjänstår samt läsår, som omfattar ett mindre antal veckotimmar
än 20, betraktas som så stor del av ett tjänstår, som antalet veckotimmar utgör
del av 20.
3. För varje läsår tillgodoräknas pensionstagaren ett bidrag av 5 kronor
för varje veckotimme, dock att det bidrag, som för visst år sålunda må tillgodoräknas,
jämte de bidrag, som staten och, beträffande tiden från och med år 1911,
kommun eller enskilda donatorer eller vederbörande läroanstalt för året haft att
vidkännas för lärarinnas pensionering, icke må överstiga sammanlagt 100 kronor.
4. Tilläggspension utgår med det belopp, som enligt de för lärarinnornas
pensionsanstalt vid tiden för tilläggspensionens beviljande gällande beräkningsgrunder
motsvarar de sålunda tillgodoräknade bidragen; dock att tilläggspensionen
tillsammans med den pension, som skulle reglementsenligt tillkomma vederbörande
vid 60 års ålder, endast för det fall må överstiga 800 kronor, att vid
sammanläggningen högre belopp uppkommer på grund därav, att vederbörande
lärarinna för sin pensionering erlagt frivilliga avgifter utöver vad som erfordrats
för utbekommande av stadgat statsbidrag. I sådant fall må totalpensionens
belopp kunna uppgå till högst 1,200 kronor.
5. I övrigt skola de i reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt givna
bestämmelser rörande i reglementet avsedda pensioner i tillämpliga delar lända
till efterrättelse beträffande nu ifrågavarande tilläggspensioner;
dels och för beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid enskilda
läroanstalter anvisa under riksstatens tionde huvudtitel på extra stat för år 1918
ett förslagsanslag å 40,000 kronor.
Riksdagen biföll till alla delar Kungl. Maj:ts förslag.
Efter det direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt inkommit med
infordrat förslag till de närmare bestämmelser rörande rekvisition av anslagsmedel
eller i övrigt, som i anledning av riksdagens ifrågavarande
beslut kunde böra av Kungl. Maj:t utfärdas, fastställde Kungl. Maj:t genom
kungörelse den 31 december 1917 angående tilläggspensioner åt vissa
lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna (nr 965) de av
riksdagen antagna, i det föregående återgivna »grunder för beredande av
tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna»,
varjämte utfärdades »föreskrifter beträffande utbetalning av
tilläggspensioner till vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna».
I fråga om dessa föreskrifter torde jag blott behöva nämna,
att tilläggspension skall sökas hos direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt.
Kungörelsen trädde i kraft den 1 juli 1918.
Under det att arbetet med utredning av frågan om nu berörda lärarinnors
pensionsförhållanden pågick, hade emellertid från olika håll på
-
6
Kungl. Moj:ts Proposition Nr 280.
pekats, att trots de åtgärder, som dels vidtagits genom upprättandet av
lärarinnornas pensionsanstalt, dels då ifrågasattes för vissa lärarinnor, det
dock ej blivit i nu förevarande hänseende sörjt för alla lärarinnor av den
kategori, som här avses. Förhållandet hade redan av centralstyrelsen för
flick- och samskoleföreningen påpekats, och frågan bragtes ytterligare på
tal i det utlåtande, som läroverksöverstyrelsen den 6 december 1915 avgav
över nämnda centralstyrelses förslag. Överstyrelsen yttrade härom:
Det funnes slutligen en grupp lärarinnor, som icke tillhörde någon pensionskassa
och redan avgått från sin tjänst, då de här ifrågasatta bestämmelserna
kunde komma att träda i kraft. Deras antal syntes vara, jämförelsevis ringa,
och svårigheter mötte att medtaga dem bland de till fyllnadspension föreslagna
lärarinnorna. Överstyrelsen hade, i likhet med centralstyrelsen, tänkt sig, att
det borde få bero på framställning i varje särskilt fall från dessa lärarinnor
själva, om något statsbidrag för dem skulle ifrågasättas.
Sådana till Kungl. Maj:t ställda framställningar hava också nu inkommit
dels direkt till Kungl. Maj:t, dels till läroverksöverstyrelsen från
åtskilliga förutvarande lärarinnor, nämligen Christine Elisabet Arfwidsson,
född den 1 september 1854, Albertina Maria Carlsson, född den 12 juni
1848, Anna Ottilia Fernander, född den 21 april 1847, Amanda Johnson,
född den 10 oktober 1854, Alma Gunilda Kolthoff, född den 17 juni 1856,
Johanna Maria Elisabet Lindquist, född den 19 juni 1836, Siri Helena
Nettelbladt, född den 4 april 1848, Thekla Elisabeth Schultz, född den
23 september 1848, Amalia Eufemia Söderberg, född den 26 september
1854, Laura Gustava Walin, född den 26 februari 1855, Helena Fredrika
Wimmercranz, född den 23 juli 1855, och Anna Charlotta Margareta
Zeplien, född den 12 september 1846.
Samtliga dessa lärarinnor hava, med åberopande av läroverksöverstyrelsens
förut återgivna yttrande i överstyrelsens den 6 december 1915
avgivna utlåtande över förslaget om beredande av tilläggspensioner åt vissa
lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna, anhållit att
komma i åtnjutande av sådan tilläggspension. Ansökningarna, i vilka
lämnas uppgifter om sökandenas ekonomiska förhållanden, åtföljas av åldersbevis,
vitsord om sökandenas behov av tilläggspension för sitt uppehälle,
avskrifter av tjänstgöringsbetyg samt åtskilliga bestyrkta uppgifter om
sökandenas tjänstgöring, avseende läroanstalts namn, år för tjänstgöringen,
tjänstgöringens art och antal läsår.
I detta sammanhang ber jag få i korthet erinra om att fråga väckts
om jämkning i de genom förutberörda kungörelse den 31 december 1917
Kungl. Maj:ls Proposition Nr 280 7
bestämda grunderna för utgående av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor.
Av ett antal förutvarande lärarinnor, på vilka sistnämnda kungörelse är
tillämplig, har nämligen gjorts ansökning om sådan ändring i omförmälda
kungörelses bestämmelser, att samma pension måtte tillkomma alla förutvarande
lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Nämnda
ansökning bär remitterats till läroverksöverstyrelsen för yttrandes avgivande.
Jämväl de nyss angivna, till Kungl. Maj:t inkomna ansökningarna
från ett antal icke pensionsberättigade förutvarande lärarinnor hava remitterats
till läroverksöverstyrelsen, som den 6 februari 1919 avgivit utlåtande
såväl över dessa ansökningar som över dem, vilka ingivits direkt till överstyrelsen.
Överstyrelsen har anmodat sakkunnig person, filosofie doktorn
E. Palmqvist, att verkställa utredning angående det belopp, till vilket tillläggspensionen
skulle uppgå för var och en av sökandena, därest nämnda
kungörelse varit på henne tillämplig. Palmqvists till överstyrelsen avgivna
utredning, som åtföljes av åtskilliga tabeller, i detalj angivande det av
honom använda sättet för beräknande av de ‘olika sökandenas pensioner
under nyss angivna förutsättning, är av följande lydelse:
Sedan med anledning av ansökningar från vissa f. d. lärarinnor om rätt
till tilläggspensioner, oaktat kungörelsen den 31 december 1917 icke är på
dem tillämplig, i skrivelse den 9 november 1918 åt undertecknad uppdragits
att verkställa beräkning angående beloppet av de tilläggspensioner, som skulle
kommit var och eu av dessa lärarinnor till del, därest nämnda kungörelse
varit på dem tillämplig, får jag efter uppdragets fullgörande vördsamt meddela
följande.
För rätt till tilläggspension fordras dels att vederbörande lärarinna är eller
varit delägare i lärarinnornas pensionsanstalt eller ägt rätt att ingå som delägare
i nämnda anstalt eller avgått med pension före den 1 januari 1911, dels
att hon vid sin avgång under minst 10 tjänstår bestritt sådan tjänstgöring vid
enskild läroanstalt, att hon enligt gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna
sig densamma för uppflyttning i högre lönegrad.
Efter erinran om de sökandes namn och födelseår fortsätter Palmqvist
sålunda:
Samtliga dessa lärarinnor med undantag av Arfwidsson, Schultz, Johnson,
Kolthoff och Walin lämnade lärarinnebanan före den 1 januari 1911 utan att
tillträda pension. Arfwidsson synes enligt de lämnade uppgifterna angående
hennes tjänstgöring hava varit berättigad men ej skyldig att läsåret 1911 — 12
vara delägare i lärarinnornas pensionsanstalt. Schultz var den 1 januari 1911
över 60 år. Johnson avgick med pension från pensionsinrättningen för lärarinnor
vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom före den 1 januari 1911.
8
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 280
Kolthoff har ej varit berättigad att ingå som delägare i lärarinnornas pensionsanstalt.
Walin, som den 1 januari 1911 fyllt 50 år, ägde då rätt men ej skyldighet
att ingå som delägare i lärarinnornas pensionsanstalt. Endast Arfwidsson, Johnson
och Walin uppfylla sålunda det förra av de båda ovan angivna villkoren för
erhållande av tilläggspension.
Beträffande det senare villkoret för erhållande av tilläggspension må anföras
följande. Tolkas bestämmelsen angående erforderligt antal tjänstår för
erhållande av tilläggspension efter bokstaven, synes endast sådan tjänstgöringböra
få medräknas, som till såväl arten som omfånget uppfyller villkoren för
att densamma må tillgodoräknas lärarinnan för uppflyttning i högre lönegrad.
En sådan tolkning kan emellertid synas väl sträng, och bestämmelsen har ej
heller så tolkats av direktionen över folkskollärarnas pension sinrättning, som såväl
vid undersökning, huruvida vederbörande lärarinna innehar tillräckligt antal
tjänstår för erhållande av tilläggspension, som vid beräkning av tilläggspensionens
belopp medräknat all av lärarinnan uppgiven tjänstgöring, som till sin art
varit av den beskaffenhet, som gällande bestämmelser angående rätt till lönetursberäkning
stadga, även där tjänstgöringen icke haft den i dessa bestämmelser
föreskrivna omfattningen. Tillämpas bestämmelsen angående erforderligt
antal tjänstår för erhållande av tilläggspension på det sätt direktionen över
folkskollärarnas pensionsinrättning gjort, finner man, att samtliga ovannämnda
lärarinnor med undantag av Arfwidsson, Johnson och Walin under mer än 10
tjänstår, beräknade på sätt i kungörelsen bestämmes, bestritt sådan tjänstgöring,
att vederbörande ägt tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning i högre
lönegrad.
Tilläggspensionens belopp skall beräknas så, att dess värde motsvarar värdet
av de tillgodoräknade bidragen. Kungörelsen innehåller emellertid ingen
föreskrift om vid vilken ålder likhet skall råda mellan pensionens värde och
värdet av de tillgodoräknade bidragen; mest rimligt synes emellertid vara att
beräkna pensionens storlek, under antagande att den börjat utgå vid 60 års ålder,
och att i följd därav icke tillgodoräkna lärarinnan några pensionsafgifter efter
uppnådda 60 år. Emellertid har direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning
vid beräkning av tilläggspensioner i de fall, då lärarinna lämnat
lärarinnebanan senare än vid 60 års ålder, tillämpat ett annat berälcningssätt,
i det att pensionsavgifter då tillgodoräknats lärarinnan även efter uppnådda 60
år, dock så att pensionsavgift, som motsvarar tjänstgöring efter uppnådda 63 år,
tillgodoräknats lärarinnan vid denna ålder, varjämte pensionens belopp bestämts
så att dess värde motsvarar värdet av de tillgodoräknade pensionsavgifterna
vid den tidpunkt, då lärarinnan lämnade lärarinnebanan, dock senast vid 63
års ålder.
Jag har beräknat tilläggspensionernas belopp under tillämpning av båda de
här omnämnda beräkningssätten. Resultaten framgår av efterföljande tabell.
För Johnson har någon sådan beräkning icke kunnat verkställas, då uppgift
saknas om antalet veckotimmar i klasserna över de förberedande. (Hade hen
ägt räkna sig tillgodo samtliga uppgivna veckotimmar, hade tilläggspensionen
blivit 267 kronor.)
Kungl. Maj ds Proposition Nr 280.
9
Tilläggspension
Namn.
beräknad utgå
från 60 års ål- der och med till- godoräknande av
avgifter intill
60 år.
enligt av direk- tionen tillämpat
beräkningssätt.
A. M. Carlsson................................................
800 kr.
800 kr.
A. E. Söderberg .............................................
323 »
323 »
A. C. M. Zeplien.............................................
494 »
546 »
H. F. Wimmercrantz........................................
338 *
338 »
J. M. E. Lindquist..........................................
76 »
150 »
S. H. Nettelbladt ..........................................
392 »
484 »
E. E. Arfwidsson ..........................................
72 »
105 »
T. E Schultz ................................................
83 »
142 »
A. 0. Fernander .............................................
A. Johnson ...................................................
649 »
649 »
A. G. Kolthoff................................................
161 »
161 »
L. G. Walin...................................................
105 »
157 »
Läroverksöverstyrelsen har i sitt utlåtande till en början erinrat om sitt
förut återgivna yttrande den 6 december 1915 samt påpekat, att de nu
gjorda ansökningarna föranletts av berörda yttrande. Därefter anför överstyrelsen
:
Om man granskar dessa ansökningar var för sig, befmnes det, att orsakerna,
varför sökandena icke hava rätt till tilläggspension enligt merbemälda kungörelse
den 31 december 1917, äro av växlande art. Överstyrelsen vill i detta
avseende erinra därom, att för rätt till tilläggspension enligt nämnda kungörelse
fordras, dels att vederbörande lärarinna är eller bar varit delägare i
lärarinnornas pensionsan stalt eller ägt rätt att ingå som delägare i nämnda anstalt
eller avgått med pension före den 1 januari 1911, dels att hon vid sin avgång
under minst tio tjänstår, beräknade på visst i kungörelsen angivet sätt,
bestritt sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt, att hon enligt gällande bestämmelser
ägt rätt att tillgodoräkna sig ifrågavarande tjänstår för uppflyttning
i högre lönegrad. Med avseende på sitt förhållande till dessa villkor kunna
sökandena indelas i tre grupper.
Vissa av sökandena hava utan pension avgått från sin tjänst före den 1
januari 1911 men hava vid sin avgång under minst tio tjänstår, beräknade
på sätt i nämnda kungörelse säges, bestritt sådan tjänstgöring, som i kungörelsen
avses. Detta är uppenbarligen fallet med Albertina Maria Carlsson,
Amalia Eufemia Söderberg, Anna Charlotta Margareta Zeplien, Helena Fredrika
Wimmercranz, Johanna Maria Elisabet Lindquist, Siri Helena Nettelbladt och
Anna Ottilia Fernander.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 290 käft. (No 280.) 2
10
Kungl. May.ts Proposition Nr 280.
I fråga om vissa av sökandena, som utan pension avgått från sin tjänst
före den 1 januari 1911, kan det synas tvivelaktigt, huru många tjänstår som
böra räknas dem till godo. Såsom i den av Palmqvist verkställda utredningen
framhålles, kunna de i nämnda kungörelse angivna grunder för beräkningen av
antalet tjänstår lämna rum för olika tolkningar. Nu föreskrives emellertid i de
i kungörelsen meddelade grunder för beredande av tilläggspensioner bland annat
i mom. 2 c), att läsår, som omfattar ett mindre antal veckotimmar än 20, skall
betraktas som så stor del av ett tjänstår, som antalet veckotimmar utgör del av
20, samt i mom. 2 a), att samma beräkningsgrund skall gälla vid beräkningen
av det minimiantal av 10 tjänstår, som enligt vad ovan sagts fordras som en
förutsättning för rätt till tilläggspension. Med den tillämpning av dessa föreskrifter,
som, enligt vad i utredningen omnämnes, äger rum i direktionen över
folkskollärarnas pensionsinrättning, skulle till nu ifrågavarande grupp av sökande
hänföras jämväl Thekla Elisabeth Scbultz och Alma Gunilda Kolthoff.
Andra av sökandena hava -—• bortsett från tiden för deras avgång samt från
deras eventuellt förefintliga men icke använda rätt att ingå som delägare i lärarinnornas
pensionsanstalt — icke under minst tio på nyssnämnda sätt beräknade
tjänstår bestritt sådan tjänstgöring, som i kungörelsen avses. Den
sålunda förefintliga bristen i tjänstgöringen kan emellertid i sin tur vara av
växlande art.
I två fall, nämligen i fråga om Christina Elisabeth Arfwidsson och Laura
Gustava Walin, bar tjänstgöringen visserligen varit av den i nämnda kungörelse
avsedda arten, men antalet tjänstår, beräknat på ovan angivet sätt, uppgår icke
till tio.
I ett fall, nämligen i fråga om Amanda Johnson, bar tjänstgöringen icke
varit av den art, att den berättigat till uppflyttning i högre lönegrad.
Den första av de sålunda angivna grupperna utgöres av sådana lärarinnor,
som överstyrelsen egentligen åsyftat med det förut anförda yttrandet i dess utlåtande
den 6 december 1915. Och skulle överstyrelsen anse skäligt, att åt dem
bereddes pensioner till samma belopp som de tilläggspensioner, vilka skulle kommit
dem till del, om merbemälda kungörelse varit på dem tillämplig. Nu
skall enligt mom. 4 av de i kungörelsen angivna grunder för tilläggspensionernas
beredande tilläggspension utgå med det belopp, som enligt de för lärarinnornas
pensionsanstalt vid tiden för tilläggspensionens beviljande gällande beräkningsgrunder
motsvarar de enligt övriga bestämmelser tillgodoräknade bidragen. Såsom
framgår av den gjorda utredningen, lämnar denna bestämmelse utrymme
för olika tolkningar. I utredningen redogöres bland annat för den tolkning,
som tillämpas av direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning; och synes
det överstyrelsen riktigast, att samma tolkning lägges till grund jämväl för bestämmande
av nu ifrågasatta pensioner. Dessa synas sålunda jämlikt utredningen
böra bestämmas till följande årliga belopp:
för A. M. Carlsson .................................... 800 kronor
» A. E. Söderberg................................... 323 »
» A. Ch. M. Zeplien................................. 546 »
» H. F. Wimmercranz .............................. 338 *
11
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
för J. M. E. Liudquist................................. 150 kronor
» S. H. Nettelbladt ................................. 484 »
» A. O. Eernander.................................... 649 »
» Th. E. Schultz .................................... 142
» A. G. Kolthoff .................................... 161 »
Överstyrelsen erinrar därefter om den av mig förut omförmälda, till
överstyrelsen remitterade ansökningen från vissa förutvarande lärarinnor
angående ändring av de i kungörelsen den 31 december 1917 fastställda
grunderna för utgående av tilläggspensioner och framhåller, att för den
händelse beslut skulle med anledning av nämnda ansökning fattas angående
förändrade bestämmelser, som medförde höjning av tilläggspensionernas
belopp, givetvis även pensionerna för nu ifrågavarande lärarinnor borde
höjas enligt motsvarande grunder. Då emellertid förstnämnda höjning ännu
vore en oviss framtidsfråga, hade överstyrelsen icke ansett sig kunna uppskjuta
nu förevarande ärende, tills densamma blivit avgjord, utan för närvarande
velat föreslå nyssnämnda belopp. Överstyrelsen fortsätter därpå:
Yad åter angår den andra av de förut nämnda tre grupperna bland
sökandena, vill överstyrelsen erinra därom, att såväl Cb. E. Arfwidsson som L.
G. Walin äro övningslärarinnor. Då nu för dylika lärarinnor såsom villkor för
uppflyttning i högre lönegrad är föreskrivet ett vida lägre minimiantal veckotimmar
än för ämneslärarinnor, men den i mom. 2 a) och c) av de i berörda
kungörelse meddelade grunderna för beredande av tilläggspensioner föreskrivna
reduktion sregeln för beräkning av tjänstår utgår från det för sistnämnda lärarinnegrupp
stadgade timtal, torde det från början knappast varit avsett, att
denna regel skulle oförändrad gälla för övningslärarinnor. I själva verket hava
genom denna regel från tilläggspension utestängts åtskilliga övningslärarinnor,
som i övrigt uppfylla alla förutsättningar för erhållande av sådan pension. Under
sådana omständigheter synes det överstyrelsen, som om det för närvarande
icke borde ifrågasättas pension för nu ifrågavarande sökande, enär genom sådan
pensions beviljande två lärarinnor, som i snart sagt intet avseende fylla de lagligen
föreskrivna villkoren för tilläggspensions erhållande, skulle komma i bättre
ställning än ett säkerligen vida större antal lärarinnor, som fylla dessa villkor i
alla andra avseenden än det nu ifrågavarande. I stället torde rätta ordningen
för behandling av nu ifrågavarande särskilda sida av ärendet vara den, att överstyrelsen
i sitt blivande utlåtande över förutnämnda ansökning upptager jämväl
denna fråga, varpå, sedan på denna väg ändrade bestämmelser möjligen kommit
till stånd, sökandena torde böra återkomma med nya ansökningar.
I fråga slutligen om sökanden A. Johnson, som tjänstgjort så gott som
uteslutande i de förberedande klasserna, anser sig överstyrelsen, huru behjärtansviirt
hennes läge än må vara, dock med hänsyn till den ställning, Kungl. Maj:t och
riksdagen intagit till dessa klasser, icke kunna ifrågasätta pension av statsmedel.
12
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.
Överstyrelsen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att till nedannämnda f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
flickskolor må från den dag, Kungl. Maj:t må finna lämplig, av statsmedel
utgå pensioner till följande årliga belopp, nämligen:
för A. M. Carlsson .................................... 800 kronor
» A. E. Söderberg.................................... 323 »
» A. Ch. M. Zeplieu................................. 546 »
» H. P. Wimmercranz .............................. 338 »
» J. M. E. Lindquist................................. 150 »
» S. H. Nettelbladt ................................. 484 »
» A. O. Fernander.................................... 649 »
» Th. E. Sckultz .................................... 142 *
» A. G. Kolthoff .................................... 161 »
Efter det överstyrelsen avgivit berörda utlåtande, hava till överstyrelsen
ingivits ytterligare två till Kungl. Maj:t ställda ansökningar av alldeles
liknande art, gjorda av förutvarande lärarinnorna Alma Katrina Beronius,
född den 16 januari 1855, och Anna Hammar, född den 28 februari 1851.
Jämväl beträffande dessa ansökningar har utredning verkställts av filosofie
doktorn B. Palmqvist, som i en till läroverksöverstyrelsen ställd skrivelse
därom anfört följande:
Härmed får undertecknad vördsamt överlämna begärd uträkning av tilläggspension
för Alma Katrina (Karin) Beronius och Anna Hammar. Båda de sökande
hava under tio år bestritt sådan tjänstgöring, som i kungörelsen angående tillläggspensioner
avses, och båda hava lämnat lärarinnebanan utan att tillträda
pension. Därest bestämmelserna angående tilläggspension varit på dem tillämpliga,
hade tilläggspensionerna blivit
för Alma Katrina Beronius........................... 378 kronor
» Anna Hammar .................................... 407 »
(Medräknas även tjänstgöringen vid Fredda Hammars »lärokurs för flickor»
hade tilläggspensionerna blivit för den förra 580 och för den senare 649 kronor.)
Läroverksöverstyrelsen, som med utlåtande av den 14 februari 1919
överlämnat ansökningarna till Kungl. Maj:t, har under hänvisning till sitt
nyss omnämnda yttrande av den 6 februari 1919 anfört, att det syntes
överstyrelsen skäligt, att tilläggspensioner beviljades jämväl åt nu ifrågavarande
lärarinnor samt att pensionerna borde bestämmas till 378 kronor
för lärarinnan Beronius och till 407 kronor för lärarinnan Hammar.
Över samtliga nu omförmälda ansökningar har statskontoret den 28
februari 1919 avgivit infordrat utlåtande.
13
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Statskontoret har därvid anfört, att statskontoret, som icke hade något att
erinra mot bifall till de av läroverksöverstyrelsen tillstyrkta ansökningarna, hemställde,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att en var av de förutvarande
lärarinnor, vilkas ansökningar sålunda tillstyrkts, måtte utan hinder
därav, att hon icke i allo uppfyllde villkoren för tilläggspension enligt förberörda
kungörelse den 31 december 1917, kunna för tid efter utgången av år 1918 erhålla
sådan förmån, beräknad enligt de grunder, som i sagda kungörelse angivas,
under förutsättning att hon styrkte.sig vara i behov av understöd.
Förutom nu nämnda ansökningar har sedermera ytterligare en dylik
ingivits till Kungl. Maj:t av förutvarande lärarinnan Sigrid Laura Gabriella
Isberg, född den 9 oktober 1850. Med hänsyn till den knappa tid, som
stått till buds, och då sistberörda ansökning synes vara i alla hänseenden
att likställa med de förut inkomna ansökningarna av denna art, har jag
ej ansett mig behöva inhämta utlåtanden över densamma från de myndigheter,
som yttrat sig i fråga om de förut omförmälda. Däremot har den
av läroverksöverstyrelsen anlitade sakkunnige, filosofie doktorn K. Paimqvist,
på min begäran företagit sådan utredning beträffande lärarinnan Isbergs
ansökning, som han, på sätt jag i det föregående omnämnt, verkställt
i övriga fall. Palmqvist har beträffande sin utredning till mig avlämnat
eu så lydande promemoria:
F. d. lärarinnan vid Lunds fullständiga läroverk för flickor Sigrid Laura
Gabriella Isberg lämnade lärarinnebanan den 1 juni 1901 utan att tillträda
pension och uppfyller således icke de i punkt 1 av Kungl. Maj:t meddelade
grunder för beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna uppställda villkor för erhållande av sådan pension.
Däremot uppfyller hon övriga villkor för erhållande av tilläggspension.
Därest bestämmelsen angående tilläggspension ändock varit på henne tilllämplig,
hade tilläggspensionen blivit 350 kronor.
Av ifrågavarande promemoria framgår alltså, att även lärarinnan Isberg,
med tillämpning av samma grunder som förut anförts, borde förklaras
berättigad att erhålla en tilläggspension, som för henne borde uppgå till
350 kronor årligen.
Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört, är ingen av de Departemei.tssökandc
formellt berättigad att erhålla tilläggspension enligt de gran- chefender,
som äro fastställda genom den förut berörda kungörelsen den 31 december
1917. Särskilt medgivande av riksdagen erfordras alltså för att
kunna på ifrågavarande lärarinnor tillämpa nämnda kungörelses bestämmelser.
För eu hänvändelse till riksdagen i sådant syfte föreligga enligt
14
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
min mening mycket starka skäl. JJet är nämligen här fråga om en liten
grupp av personer, som — om de än ej formellt varit statstjänare — dock
under många år utövat en gagnande verksamhet i det allmännas tjänst.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra om att statsmakterna mer
än eu gång förut visat sig behjärta den ekonomiskt tryckta ställning, vari
befattningshavare av nu ifrågavarande eller liknande kategorier ofta nog
befinna sig. Så har riksdagen, såsom jag redan omnämnt, på framställning
av Kungi. Maj:t beviljat medel för beredande av tilläggspensioner åt
vissa lärarinnor vid enskilda läroanstalter, och vid ett annat tillfälle (år
1913) har riksdagen, likaledes på Kungl. Maj:ts förslag, medgivit rätt till
avkortad pension åt några vid statssamskolor anställda lärarinnor, vilka
tidigare tjänstgjort vid sådana enskilda läroanstalter, som i samband med
samskolornas upprättande måste indragas. Jag ber få erinra om att förslag
angående ökning av dessa pensioner förelagts innevarande års riksdag
och numera blivit av riksdagen bifallet. Även åt vissa äldre behövande
flickskollärarinnor, som på grund av nyssnämnda indragningar blivit utan
anställning, har riksdagen år 1907 beviljat årliga understöd, som senare
blivit av riksdagen höjda.
Jag är fullt medveten om att vissa invändningar kunna göras mot eu
framställning av sådan art, som det här gäller. Man kan säga, att det
dock funnits möjligheter för åtminstone de bestå bland ifrågavarande lärarinnor
att begagna sig av den rätt, som tillkommit dem, att ingå som
delägare i de enskilda, statsunderstödda pension sanstalter för flickskollärarinnor,
som under många år varit i verksamhet. Detta är, som antytt,
i flera fall riktigt, men jag torde i detta hänseende blott behöva erinra
om det allmänt bekanta faktum, att lärarinnorna vid de enskilda läroanstalterna
särskilt under tidigare år i regel åtnjöto en så ringa och otillräcklig
avlöning, att det för många bland dem mött nästan oöverstigliga
svårigheter att inbetala de årliga bidrag, som fordrades för eu dylik delaktighet.
Härvid bör också framhållas, att bidrag till lärarinnepensioneringen
från såväl staten som kommunerna först under de senare åren utgått,
vadan hela utgiften för pensioneringen tidigare ålåg lärarinnorna. Man kan
vidare invända mot eu framställning om statsunderstöd åt nu ifrågavarande
sökande, att bifall till densamma skulle kunna medföra betänkliga konsekvenser.
Eisken härav torde emellertid vara ringa, då ju, såsom jag förut
anfört, pensionsförhållandena för de enskilda läroanstalternas lärarinnepersonal
numera äro ordnade på ett sätt, som medför skyldighet för vederbörande
lärarinnor att — med vissa, ej oväsentliga understöd från stat
15
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
och kommun resp. enskilda — bidraga till sin pensionering. Ej heller
torde man kunna vänta, att vederbörande kommuner skola sörja för sökandenas
understödjande, då ju ingen skyldighet i dylikt hänseende åligger
eller kan åläggas dem och det därjämte i mer än ett fall torde råda ovisshet
om var understödsplikten i sådant fall borde ligga. Jag kan därför
ej se annat än att billigheten fordrar, att statsmakterna ej undandraga sig
att tillse, det något göres till de gamla lärarinnornas hjälp. Att den nuvarande
dyrtiden gör donna hjälp dubbelt behövlig torde jag ej behöva
framhålla. Slutligen anhåller jag få erinra om att, såsom den i ärendet
förebragta utredningen giver vid handen, de nu ifrågasatta understöden
skulle uppgå till ett ganska blygsamt belopp, eller sammanlagt till högst
omkring 3,950 kronor. Av vad jag nu anfört framgår, att jag vill varmt
förorda en framställning till riksdagen om åtgärd i det syfte här ifrågasatts.
Det återstår nu för mig att något beröra dels vilka lärarinnor, som
kunna anses berättigade att åtnjuta tilläggspension, dels ock pensionernas
storlek. I båda dessa hänseenden anser jag mig kunna följa läroverksöverstyrelsens
på den sakkunniges utredning grundade förslag, vilket ju
också tillstyrkts av statskontoret. Av utredningen i ärendet framgår, att de
bestå bland sökandena bestritt tjänstgöring av den art och till den omfattning,
som i kungörelsen den 31 december 1917 är föreskriven för rätt
till tilläggspension, ehuru de av andra skäl ej kunnat komma i åtnjutande
av nämnda förmån. Det är dessa, som av överstyrelsen förordats till erhållande
av pension. Även sökanden Isberg, vars ansökning ej blivit
granskad av överstyrelsen, hör till denna kategori. Överstyrelsens förslag
i förevarande hänseende tillstyrker jag. Jag är vidare ense med överstyrelsen
därom, att de sökande, som ej fullgjort sådan tjänstgöring, som nyss nämnts,
på anförda skäl ej böra föreslås till pensions erhållande. Huruvida
dessa lärarinnor, såsom överstyrelsen antyder, under andra förutsättningar
och i annat sammanhang kunna ifrågakomma till att erhålla
understöd är ett spörsmål, som ej nu behöver besvaras och som bör i
annan ordning prövas och avgöras. För erhållande av pension bör, såsom
statskontoret påpekar, fordras, att sökanden styrker sig vara i behov av
understöd. Rätten att åtnjuta pension torde böra inträda med år 1919.
Vad därefter beträffar beloppet av de pensioner, som enligt min mening
böra tillerkännas förstnämnda grupp av lärarinnor, har, såsom jag
anfört, den sakkunnige påpekat, att olika beräkningssätt vore möjliga, beroende
på olika sträng tolkning av de i sådant hänseende givna bestämmelserna,
och han har i följd härav angivit två olika alternativ beträffande pensio
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
lt>
Kung!. May.ts Proposition Nr 280.
nernas storlek. För flera bland de sökande skulle pensionsbeloppet i båda
fallen bliva lika, medan för några få en viss skillnad uppstår. Läroverksöverstyrelsen
har för sin del förordat de belopp, som enligt den sakkunnige
bliva resultat av en beräkning, verkställd enligt det av direktionen för lärarinnornas
pensionsanstalt tillämpade beräkningssättet. Jag anser mig ej böra
taga ställning till de båda föga skiljaktiga alternativen och anser följaktligen,
att fixa belopp ej böra fastställas för de lärarinnor, beträffande vilka
framställning till riksdagen synes mig böra göras. Jag ansluter mig i
detta avseende till statskontoret och anser det böra överlåtas åt nämnda
direktion, som ju har att fastställa de enligt 1917 års kungörelse nu utgående
tilläggspensionerna, att med tillämpning, i den mån så kan ske,
av sagda kungörelses bestämmelser, beräkna de pensionsbelopp, som må
böra tillerkännas en var bland ifrågavarande lärarinnor.
Yad till sist beträffar anslag för nu ifrågavarande pensioner, ber jag
få erinra, att framställning om reserverande av medel för detta ändamål
ej gjorts hos riksdagen. Någon dylik framställning har ej heller synts
mig behövlig. För beredande av de förut omförmälda tilläggspensionerna
åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter beviljade
som nämnts 1917 års riksdag å riksstatens tionde huvudtitel på extra stat
för år 1918 ett förslagsanslag å 40,000 kronor, och av 1918 års riksdag
anvisades för samma ändamål för år 1919 ett förslagsanslag å 45,000
kronor. Till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t avlåtit proposition
om anvisande på extra stat för år 1920 av ett förslagsanslag å 50,000
kronor. Enligt det förslag, jag här framlagt, skulle de nu ifrågasatta
tilläggspensionerna beräknas enligt i det hela samma grunder som de jämlikt
kungörelsen den 31 december 1917 utgående, och de lärarinnor, som
skulle få åtnjuta nämnda pensioner, tillhöra ju samma kategori som de i
sagda kungörelse avsedda. Det synes mig alltså lämpligt, att, såsom också
statskontoret förutsätter, även nu ifrågavarande lärarinnors pensioner utgå
från nyssberörda förslagsanslag. Någon höjning av nämnda anslag på grund
härav lärer ej vara erforderlig, då det ju här gäller ett jämförelsevis mycket
obetydligt belopp.
Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva,
att en var av förutvarande lärarinnorna Alma Katrina
Beronius, Albertina Maria Carlsson, Anna Ottilia
17
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.
Fernander, Anna Hammar, Sigrid Laura Gabriella Isberg,
Alma Gunilda Kolthoff, Johanna Maria Elisabet
Lindquist, Siri Helena Nettelbladt, Thekla Elisabeth
Schultz, Amalia Eufemia Söderberg, Helena Fredrika
Wimmercranz och Anna Charlotta Margareta Zeplien
må utan hinder därav, att hon icke uppfyller alla för
erhållande av tilläggspension enligt kungörelsen den 31
december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner åt
vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
stadgade villkor, kunna för tid efter utgången
av år 1918 komma i åtnjutande av tilläggspension, beräknad
enligt de i berörda kungörelse angivna grunder,
dock under förutsättning att hon styrker sig vara för
sitt uppehälle i behov av understöd.
Yad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på hemställan av
statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hemming Gadd.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 290 häjt. (N:o 280.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.