Sök i Ratio Lex

Angående rätt för vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma i åtnjutande av tilläggspension

1919-03-11 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:280, Angående rätt för vissa förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma i åtnjutande av tilläggspension

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.

1

Nr 280.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för vissa

förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att

komma i åtnjutande av tilläggspension; given Stockholms

slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att eu var av förutvarande lärarinnorna Alma Katrina Beronius, Albertina

Maria Carlsson, Anna Ottilia Fernander, Anna Hammar, Sigrid

Laura Gabriella Isberg, Alma Gunilda Kolthoff, Johanna Maria Elisabet

Lindquist, Siri Helena Kettelbladt, Thekla Elisabeth Schultz, Amalia Eufemia

Söderberg, Helena Fredrika Wimmercranz och Anna Charlotta Margareta

Zeplien må utan hinder därav, att hon icke uppfyller alla för erhållande

av tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965)

angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda

läroanstalterna stadgade villkor, kunna för tid efter utgången av år 1918

komma i åtnjutande av tilläggspension, beräknad enligt de i berörda kungörelse

angivna grunder, dock under förutsättning att hon styrker sig vara

för sitt uppehälle i behov av understöd.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 saml. 250 käft. (Nr 280.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde härefter:

Rätt för vissa Det dröjde länge, innan statsmakterna ansågo sig böra ingripa för

^lärarinnor ornande av löneförhållandena för de högre flickskolornas lärarinnor. Unvid

enskilda der lång tid blev ej heller något åtgjort för dessa lärarinnors pensio*att

kornmal nering- Åtgärder i sistnämnda syfte hade emellertid vidtagits åtskilliga

åtnjutande av år, innan lönereglering för ifrågavarande befattningshavare genomfördes.

UUäåon>m På enskilt initiativ hade nämligen två pensionsanstalter bildats för beredande

av pensioner åt lärarinnor vid privata skolor, den ena benämnd »pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom»,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Måj:ts Proposition Nr 280.

den andra med namnet »svenska lärarinnornas pensionsförening». Båda

de nu omförmälda anstalterna erhöllo efter hand statsbidrag; den förra

anstalten erhöll första gången statsunderstöd genom beslut av 1896 års

riksdag, den senare genom beslut av 1903 års riksdag.

Emellertid ansågs det icke, att lärarinnornas pensionsfråga härigenom

vunnit en tillfredsställande lösning. Genom beslut av 1909 års riksdag

ordnades ifrågavarande lärarinnors avlöningsförhållanden, och följande år

bragtes frågan om deras pensionering under riksdagens prövning. Det av

Kungl. Maj:t framlagda förslaget i detta hänseende ledde till nu gällande

ordning för pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda

läroanstalter, reglerad genom eu kungörelse den 23 december 1910 (nr 145).

Riksdagens beslut i detta hänseende innebar, utom annat, beviljandet

av ett under riksstatens tionde huvudtitel uppfört förslagsanslag: bidragtill

pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter.

Nyssnämnda kungörelse innehåller dels av riksdagen antagna bestämmelser

för tilldelande av bidrag ur sagda förslagsanslag, dels ock av Kungl. Maj:t

fastställt reglemente för den s. k. lärarinnornas pensionsanstalt, den nya

anstalt, som skulle övertaga uppgiften att bereda pensioner åt den kvinnliga

lärarpersonalen vid de läroanstalter, som åtnjuta statsunderstöd från det

under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda reservationsanslaget till privatläroverk.

Berörda »bestämmelser» stadga i § 1 mom. 2 skyldighet att vara

delägare i lärarinnornas pensionsanstalt för vid nyss angivna läroanstalter

anställd

A) föreståndarinna ävensom ämneslärarinna med full tjänstgöring,

B) annan lärarinna med sammanlagt minst 10 veckotimmars undervisning

i klasserna över de förberedande i en eller flera av sagda läroanstalter.

Föreståndarinna eller lärarinna, som före det dessa bestämmelser trätt

i kraft fyllt 50 år, äger rättighet men icke skyldighet att ingå i pensionsanstalten.

Jag torde ytterligare böra nämna, att enligt det för pensiousanstalten

fastställda reglementet anstalten förvaltas av den direktion, som har sig

anförtrodd förvaltningen av folkskollärarnas pensionsinrättning m. fl. pensionskassor!

I sin nu ifrågavarande egenskap benämnes sagda direktion:

direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt.

Kungörelsen angående pension san stalten trädde i kraft den 1 januari

1911.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.

Den reglering av pensionsförkållandena för den kvinnliga lärarpersonalen

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, som genomfördes genom

nämnda kungörelse den 23 december 1910, innebar utan tvivel en väsentlig

förbättring av nämnda lärarinnors pensionsförmåner, sådana dessa komma

att gestalta sig, när den nya pensionsordningen hunnit bliva fullt genomförd.

Emellertid var det tydligt, att under den tid, som dessförinnan

skulle förflyta, ett betydande antal lärarinnor icke eller endast i mindre grad

skulle komma att bliva delaktiga av de avsedda förmånerna. Detta gällde

dels de något äldre lärarinnor, som endast med avseende å en kortare tid av

sin tjänstgöring kunde få draga fördel av de nya pensionsbestämmelserna,

dels ock de redan pensionerade lärarinnor, som antingen icke alls eller

blott i mycket ringa grad kommit i åtnjutande av den nya pensionsanstaltens

förmåner.

Nu nämnda förhållande föranledde centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen

att år 1913 hos Kungl. Maj:t göra framställning, avseende

förbättring av ifrågavarande lärarinnors pensionsvillkor. Framställningen,

som åtföljdes av en genom centralstyrelsens försorg verkställd, ganska vidlyftig

utredning angående olika sätt för beredande åt ännu tjänstgörande

lärarinnor av ökad pension, föranledde Kungl. Maj:t att till 1917 års riksdag

avlåta proposition (nr 137) i frågan. Kungl. Maj:t föreslog härvid

riksdagen att

dels godkänna följande grunder för beredande av tilläggspensioner åt vissa

lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna:

1. Föreståndarinna eller lärarinna, som är eller varit delägare i lärarinnornas

pensionsaustalt eller enligt § 2 i denna anstalts reglemente varit berättigad

att ingå såsom delägare i densamma eller avgått med pension före den 1

januari 1911, äger rätt att, på sätt och under villkor, som nedan sägs, uppbära

tilläggspension.

2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av reglementet

för lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla tilläggspension inträder

den 1 juli det kalenderår, då pensionstagaren fyller 60 år, dock icke före den

1 juli 1918, med villkor dels att hon vid sin avgång under minst 10 tjänstår,

beräknade på sätt nedan under punkt c) sägs, bestritt sådan tjänstgöring vid enskild

läroanstalt, att hon enligt eljest gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna

sig densamma för uppflyttning i högre lönegrad, dels så vitt angår

lärarinna, som före den 1 juli 1918 avgått från sin befattning, att hon styrker

sig vara för sitt uppehälle i behov av tilläggspensionen.

b) Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara 20 veckotimmar för

läsår. Biträdande föreståndarinna tillgodoräknas 5 veckotimmar utöver det antal,

som hennes undervisningsskyldighet omfattar, dock sammanlagt högst 20

för läsår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 280.

c) För föreståndarinna anses läsår motsvara tjänstår; för biträdande föreståndarinna

eller lärarinna skall läsår, som omfattar minst 20 veckotimmar, anses

motsvara fullt tjänstår samt läsår, som omfattar ett mindre antal veckotimmar

än 20, betraktas som så stor del av ett tjänstår, som antalet veckotimmar utgör

del av 20.

3. För varje läsår tillgodoräknas pensionstagaren ett bidrag av 5 kronor

för varje veckotimme, dock att det bidrag, som för visst år sålunda må tillgodoräknas,

jämte de bidrag, som staten och, beträffande tiden från och med år 1911,

kommun eller enskilda donatorer eller vederbörande läroanstalt för året haft att

vidkännas för lärarinnas pensionering, icke må överstiga sammanlagt 100 kronor.

4. Tilläggspension utgår med det belopp, som enligt de för lärarinnornas

pensionsanstalt vid tiden för tilläggspensionens beviljande gällande beräkningsgrunder

motsvarar de sålunda tillgodoräknade bidragen; dock att tilläggspensionen

tillsammans med den pension, som skulle reglementsenligt tillkomma vederbörande

vid 60 års ålder, endast för det fall må överstiga 800 kronor, att vid

sammanläggningen högre belopp uppkommer på grund därav, att vederbörande

lärarinna för sin pensionering erlagt frivilliga avgifter utöver vad som erfordrats

för utbekommande av stadgat statsbidrag. I sådant fall må totalpensionens

belopp kunna uppgå till högst 1,200 kronor.

5. I övrigt skola de i reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt givna

bestämmelser rörande i reglementet avsedda pensioner i tillämpliga delar lända

till efterrättelse beträffande nu ifrågavarande tilläggspensioner;

dels och för beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid enskilda

läroanstalter anvisa under riksstatens tionde huvudtitel på extra stat för år 1918

ett förslagsanslag å 40,000 kronor.

Riksdagen biföll till alla delar Kungl. Maj:ts förslag.

Efter det direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt inkommit med

infordrat förslag till de närmare bestämmelser rörande rekvisition av anslagsmedel

eller i övrigt, som i anledning av riksdagens ifrågavarande

beslut kunde böra av Kungl. Maj:t utfärdas, fastställde Kungl. Maj:t genom

kungörelse den 31 december 1917 angående tilläggspensioner åt vissa

lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna (nr 965) de av

riksdagen antagna, i det föregående återgivna »grunder för beredande av

tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna»,

varjämte utfärdades »föreskrifter beträffande utbetalning av

tilläggspensioner till vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna».

I fråga om dessa föreskrifter torde jag blott behöva nämna,

att tilläggspension skall sökas hos direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt.

Kungörelsen trädde i kraft den 1 juli 1918.

Under det att arbetet med utredning av frågan om nu berörda lärarinnors

pensionsförhållanden pågick, hade emellertid från olika håll på
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Moj:ts Proposition Nr 280.

pekats, att trots de åtgärder, som dels vidtagits genom upprättandet av

lärarinnornas pensionsanstalt, dels då ifrågasattes för vissa lärarinnor, det

dock ej blivit i nu förevarande hänseende sörjt för alla lärarinnor av den

kategori, som här avses. Förhållandet hade redan av centralstyrelsen för

flick- och samskoleföreningen påpekats, och frågan bragtes ytterligare på

tal i det utlåtande, som läroverksöverstyrelsen den 6 december 1915 avgav

över nämnda centralstyrelses förslag. Överstyrelsen yttrade härom:

Det funnes slutligen en grupp lärarinnor, som icke tillhörde någon pensionskassa

och redan avgått från sin tjänst, då de här ifrågasatta bestämmelserna

kunde komma att träda i kraft. Deras antal syntes vara, jämförelsevis ringa,

och svårigheter mötte att medtaga dem bland de till fyllnadspension föreslagna

lärarinnorna. Överstyrelsen hade, i likhet med centralstyrelsen, tänkt sig, att

det borde få bero på framställning i varje särskilt fall från dessa lärarinnor

själva, om något statsbidrag för dem skulle ifrågasättas.

Sådana till Kungl. Maj:t ställda framställningar hava också nu inkommit

dels direkt till Kungl. Maj:t, dels till läroverksöverstyrelsen från

åtskilliga förutvarande lärarinnor, nämligen Christine Elisabet Arfwidsson,

född den 1 september 1854, Albertina Maria Carlsson, född den 12 juni

1848, Anna Ottilia Fernander, född den 21 april 1847, Amanda Johnson,

född den 10 oktober 1854, Alma Gunilda Kolthoff, född den 17 juni 1856,

Johanna Maria Elisabet Lindquist, född den 19 juni 1836, Siri Helena

Nettelbladt, född den 4 april 1848, Thekla Elisabeth Schultz, född den

23 september 1848, Amalia Eufemia Söderberg, född den 26 september

1854, Laura Gustava Walin, född den 26 februari 1855, Helena Fredrika

Wimmercranz, född den 23 juli 1855, och Anna Charlotta Margareta

Zeplien, född den 12 september 1846.

Samtliga dessa lärarinnor hava, med åberopande av läroverksöverstyrelsens

förut återgivna yttrande i överstyrelsens den 6 december 1915

avgivna utlåtande över förslaget om beredande av tilläggspensioner åt vissa

lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna, anhållit att

komma i åtnjutande av sådan tilläggspension. Ansökningarna, i vilka

lämnas uppgifter om sökandenas ekonomiska förhållanden, åtföljas av åldersbevis,

vitsord om sökandenas behov av tilläggspension för sitt uppehälle,

avskrifter av tjänstgöringsbetyg samt åtskilliga bestyrkta uppgifter om

sökandenas tjänstgöring, avseende läroanstalts namn, år för tjänstgöringen,

tjänstgöringens art och antal läsår.

I detta sammanhang ber jag få i korthet erinra om att fråga väckts

om jämkning i de genom förutberörda kungörelse den 31 december 1917

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 280 7

bestämda grunderna för utgående av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor.

Av ett antal förutvarande lärarinnor, på vilka sistnämnda kungörelse är

tillämplig, har nämligen gjorts ansökning om sådan ändring i omförmälda

kungörelses bestämmelser, att samma pension måtte tillkomma alla förutvarande

lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Nämnda

ansökning bär remitterats till läroverksöverstyrelsen för yttrandes avgivande.

Jämväl de nyss angivna, till Kungl. Maj:t inkomna ansökningarna

från ett antal icke pensionsberättigade förutvarande lärarinnor hava remitterats

till läroverksöverstyrelsen, som den 6 februari 1919 avgivit utlåtande

såväl över dessa ansökningar som över dem, vilka ingivits direkt till överstyrelsen.

Överstyrelsen har anmodat sakkunnig person, filosofie doktorn

E. Palmqvist, att verkställa utredning angående det belopp, till vilket tillläggspensionen

skulle uppgå för var och en av sökandena, därest nämnda

kungörelse varit på henne tillämplig. Palmqvists till överstyrelsen avgivna

utredning, som åtföljes av åtskilliga tabeller, i detalj angivande det av

honom använda sättet för beräknande av de ‘olika sökandenas pensioner

under nyss angivna förutsättning, är av följande lydelse:

Sedan med anledning av ansökningar från vissa f. d. lärarinnor om rätt

till tilläggspensioner, oaktat kungörelsen den 31 december 1917 icke är på

dem tillämplig, i skrivelse den 9 november 1918 åt undertecknad uppdragits

att verkställa beräkning angående beloppet av de tilläggspensioner, som skulle

kommit var och eu av dessa lärarinnor till del, därest nämnda kungörelse

varit på dem tillämplig, får jag efter uppdragets fullgörande vördsamt meddela

följande.

För rätt till tilläggspension fordras dels att vederbörande lärarinna är eller

varit delägare i lärarinnornas pensionsanstalt eller ägt rätt att ingå som delägare

i nämnda anstalt eller avgått med pension före den 1 januari 1911, dels

att hon vid sin avgång under minst 10 tjänstår bestritt sådan tjänstgöring vid

enskild läroanstalt, att hon enligt gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna

sig densamma för uppflyttning i högre lönegrad.

Efter erinran om de sökandes namn och födelseår fortsätter Palmqvist

sålunda:

Samtliga dessa lärarinnor med undantag av Arfwidsson, Schultz, Johnson,

Kolthoff och Walin lämnade lärarinnebanan före den 1 januari 1911 utan att

tillträda pension. Arfwidsson synes enligt de lämnade uppgifterna angående

hennes tjänstgöring hava varit berättigad men ej skyldig att läsåret 1911 — 12

vara delägare i lärarinnornas pensionsanstalt. Schultz var den 1 januari 1911

över 60 år. Johnson avgick med pension från pensionsinrättningen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom före den 1 januari 1911.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 280

Kolthoff har ej varit berättigad att ingå som delägare i lärarinnornas pensionsanstalt.

Walin, som den 1 januari 1911 fyllt 50 år, ägde då rätt men ej skyldighet

att ingå som delägare i lärarinnornas pensionsanstalt. Endast Arfwidsson, Johnson

och Walin uppfylla sålunda det förra av de båda ovan angivna villkoren för

erhållande av tilläggspension.

Beträffande det senare villkoret för erhållande av tilläggspension må anföras

följande. Tolkas bestämmelsen angående erforderligt antal tjänstår för

erhållande av tilläggspension efter bokstaven, synes endast sådan tjänstgöringböra

få medräknas, som till såväl arten som omfånget uppfyller villkoren för

att densamma må tillgodoräknas lärarinnan för uppflyttning i högre lönegrad.

En sådan tolkning kan emellertid synas väl sträng, och bestämmelsen har ej

heller så tolkats av direktionen över folkskollärarnas pension sinrättning, som såväl

vid undersökning, huruvida vederbörande lärarinna innehar tillräckligt antal

tjänstår för erhållande av tilläggspension, som vid beräkning av tilläggspensionens

belopp medräknat all av lärarinnan uppgiven tjänstgöring, som till sin art

varit av den beskaffenhet, som gällande bestämmelser angående rätt till lönetursberäkning

stadga, även där tjänstgöringen icke haft den i dessa bestämmelser

föreskrivna omfattningen. Tillämpas bestämmelsen angående erforderligt

antal tjänstår för erhållande av tilläggspension på det sätt direktionen över

folkskollärarnas pensionsinrättning gjort, finner man, att samtliga ovannämnda

lärarinnor med undantag av Arfwidsson, Johnson och Walin under mer än 10

tjänstår, beräknade på sätt i kungörelsen bestämmes, bestritt sådan tjänstgöring,

att vederbörande ägt tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning i högre

lönegrad.

Tilläggspensionens belopp skall beräknas så, att dess värde motsvarar värdet

av de tillgodoräknade bidragen. Kungörelsen innehåller emellertid ingen

föreskrift om vid vilken ålder likhet skall råda mellan pensionens värde och

värdet av de tillgodoräknade bidragen; mest rimligt synes emellertid vara att

beräkna pensionens storlek, under antagande att den börjat utgå vid 60 års ålder,

och att i följd därav icke tillgodoräkna lärarinnan några pensionsafgifter efter

uppnådda 60 år. Emellertid har direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning

vid beräkning av tilläggspensioner i de fall, då lärarinna lämnat

lärarinnebanan senare än vid 60 års ålder, tillämpat ett annat berälcningssätt,

i det att pensionsavgifter då tillgodoräknats lärarinnan även efter uppnådda 60

år, dock så att pensionsavgift, som motsvarar tjänstgöring efter uppnådda 63 år,

tillgodoräknats lärarinnan vid denna ålder, varjämte pensionens belopp bestämts

så att dess värde motsvarar värdet av de tillgodoräknade pensionsavgifterna

vid den tidpunkt, då lärarinnan lämnade lärarinnebanan, dock senast vid 63

års ålder.

Jag har beräknat tilläggspensionernas belopp under tillämpning av båda de

här omnämnda beräkningssätten. Resultaten framgår av efterföljande tabell.

För Johnson har någon sådan beräkning icke kunnat verkställas, då uppgift

saknas om antalet veckotimmar i klasserna över de förberedande. (Hade hen

ägt räkna sig tillgodo samtliga uppgivna veckotimmar, hade tilläggspensionen

blivit 267 kronor.)

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 280.

9

Tilläggspension

Namn.

beräknad utgå

från 60 års ål- der och med till- godoräknande av

avgifter intill

60 år.

enligt av direk- tionen tillämpat

beräkningssätt.

A. M. Carlsson................................................

800 kr.

800 kr.

A. E. Söderberg .............................................

323 »

323 »

A. C. M. Zeplien.............................................

494 »

546 »

H. F. Wimmercrantz........................................

338 *

338 »

J. M. E. Lindquist..........................................

76 »

150 »

S. H. Nettelbladt ..........................................

392 »

484 »

E. E. Arfwidsson ..........................................

72 »

105 »

T. E Schultz ................................................

83 »

142 »

A. 0. Fernander .............................................

A. Johnson ...................................................

649 »

649 »

A. G. Kolthoff................................................

161 »

161 »

L. G. Walin...................................................

105 »

157 »

Läroverksöverstyrelsen har i sitt utlåtande till en början erinrat om sitt

förut återgivna yttrande den 6 december 1915 samt påpekat, att de nu

gjorda ansökningarna föranletts av berörda yttrande. Därefter anför överstyrelsen

:

Om man granskar dessa ansökningar var för sig, befmnes det, att orsakerna,

varför sökandena icke hava rätt till tilläggspension enligt merbemälda kungörelse

den 31 december 1917, äro av växlande art. Överstyrelsen vill i detta

avseende erinra därom, att för rätt till tilläggspension enligt nämnda kungörelse

fordras, dels att vederbörande lärarinna är eller bar varit delägare i

lärarinnornas pensionsan stalt eller ägt rätt att ingå som delägare i nämnda anstalt

eller avgått med pension före den 1 januari 1911, dels att hon vid sin avgång

under minst tio tjänstår, beräknade på visst i kungörelsen angivet sätt,

bestritt sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt, att hon enligt gällande bestämmelser

ägt rätt att tillgodoräkna sig ifrågavarande tjänstår för uppflyttning

i högre lönegrad. Med avseende på sitt förhållande till dessa villkor kunna

sökandena indelas i tre grupper.

Vissa av sökandena hava utan pension avgått från sin tjänst före den 1

januari 1911 men hava vid sin avgång under minst tio tjänstår, beräknade

på sätt i nämnda kungörelse säges, bestritt sådan tjänstgöring, som i kungörelsen

avses. Detta är uppenbarligen fallet med Albertina Maria Carlsson,

Amalia Eufemia Söderberg, Anna Charlotta Margareta Zeplien, Helena Fredrika

Wimmercranz, Johanna Maria Elisabet Lindquist, Siri Helena Nettelbladt och

Anna Ottilia Fernander.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 290 käft. (No 280.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts Proposition Nr 280.

I fråga om vissa av sökandena, som utan pension avgått från sin tjänst

före den 1 januari 1911, kan det synas tvivelaktigt, huru många tjänstår som

böra räknas dem till godo. Såsom i den av Palmqvist verkställda utredningen

framhålles, kunna de i nämnda kungörelse angivna grunder för beräkningen av

antalet tjänstår lämna rum för olika tolkningar. Nu föreskrives emellertid i de

i kungörelsen meddelade grunder för beredande av tilläggspensioner bland annat

i mom. 2 c), att läsår, som omfattar ett mindre antal veckotimmar än 20, skall

betraktas som så stor del av ett tjänstår, som antalet veckotimmar utgör del av

20, samt i mom. 2 a), att samma beräkningsgrund skall gälla vid beräkningen

av det minimiantal av 10 tjänstår, som enligt vad ovan sagts fordras som en

förutsättning för rätt till tilläggspension. Med den tillämpning av dessa föreskrifter,

som, enligt vad i utredningen omnämnes, äger rum i direktionen över

folkskollärarnas pensionsinrättning, skulle till nu ifrågavarande grupp av sökande

hänföras jämväl Thekla Elisabeth Scbultz och Alma Gunilda Kolthoff.

Andra av sökandena hava -—• bortsett från tiden för deras avgång samt från

deras eventuellt förefintliga men icke använda rätt att ingå som delägare i lärarinnornas

pensionsanstalt — icke under minst tio på nyssnämnda sätt beräknade

tjänstår bestritt sådan tjänstgöring, som i kungörelsen avses. Den

sålunda förefintliga bristen i tjänstgöringen kan emellertid i sin tur vara av

växlande art.

I två fall, nämligen i fråga om Christina Elisabeth Arfwidsson och Laura

Gustava Walin, bar tjänstgöringen visserligen varit av den i nämnda kungörelse

avsedda arten, men antalet tjänstår, beräknat på ovan angivet sätt, uppgår icke

till tio.

I ett fall, nämligen i fråga om Amanda Johnson, bar tjänstgöringen icke

varit av den art, att den berättigat till uppflyttning i högre lönegrad.

Den första av de sålunda angivna grupperna utgöres av sådana lärarinnor,

som överstyrelsen egentligen åsyftat med det förut anförda yttrandet i dess utlåtande

den 6 december 1915. Och skulle överstyrelsen anse skäligt, att åt dem

bereddes pensioner till samma belopp som de tilläggspensioner, vilka skulle kommit

dem till del, om merbemälda kungörelse varit på dem tillämplig. Nu

skall enligt mom. 4 av de i kungörelsen angivna grunder för tilläggspensionernas

beredande tilläggspension utgå med det belopp, som enligt de för lärarinnornas

pensionsanstalt vid tiden för tilläggspensionens beviljande gällande beräkningsgrunder

motsvarar de enligt övriga bestämmelser tillgodoräknade bidragen. Såsom

framgår av den gjorda utredningen, lämnar denna bestämmelse utrymme

för olika tolkningar. I utredningen redogöres bland annat för den tolkning,

som tillämpas av direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning; och synes

det överstyrelsen riktigast, att samma tolkning lägges till grund jämväl för bestämmande

av nu ifrågasatta pensioner. Dessa synas sålunda jämlikt utredningen

böra bestämmas till följande årliga belopp:

för A. M. Carlsson .................................... 800 kronor

» A. E. Söderberg................................... 323 »

» A. Ch. M. Zeplien................................. 546 »

» H. F. Wimmercranz .............................. 338 *

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.

för J. M. E. Liudquist................................. 150 kronor

» S. H. Nettelbladt ................................. 484 »

» A. O. Eernander.................................... 649 »

» Th. E. Schultz .................................... 142

» A. G. Kolthoff .................................... 161 »

Överstyrelsen erinrar därefter om den av mig förut omförmälda, till

överstyrelsen remitterade ansökningen från vissa förutvarande lärarinnor

angående ändring av de i kungörelsen den 31 december 1917 fastställda

grunderna för utgående av tilläggspensioner och framhåller, att för den

händelse beslut skulle med anledning av nämnda ansökning fattas angående

förändrade bestämmelser, som medförde höjning av tilläggspensionernas

belopp, givetvis även pensionerna för nu ifrågavarande lärarinnor borde

höjas enligt motsvarande grunder. Då emellertid förstnämnda höjning ännu

vore en oviss framtidsfråga, hade överstyrelsen icke ansett sig kunna uppskjuta

nu förevarande ärende, tills densamma blivit avgjord, utan för närvarande

velat föreslå nyssnämnda belopp. Överstyrelsen fortsätter därpå:

Yad åter angår den andra av de förut nämnda tre grupperna bland

sökandena, vill överstyrelsen erinra därom, att såväl Cb. E. Arfwidsson som L.

G. Walin äro övningslärarinnor. Då nu för dylika lärarinnor såsom villkor för

uppflyttning i högre lönegrad är föreskrivet ett vida lägre minimiantal veckotimmar

än för ämneslärarinnor, men den i mom. 2 a) och c) av de i berörda

kungörelse meddelade grunderna för beredande av tilläggspensioner föreskrivna

reduktion sregeln för beräkning av tjänstår utgår från det för sistnämnda lärarinnegrupp

stadgade timtal, torde det från början knappast varit avsett, att

denna regel skulle oförändrad gälla för övningslärarinnor. I själva verket hava

genom denna regel från tilläggspension utestängts åtskilliga övningslärarinnor,

som i övrigt uppfylla alla förutsättningar för erhållande av sådan pension. Under

sådana omständigheter synes det överstyrelsen, som om det för närvarande

icke borde ifrågasättas pension för nu ifrågavarande sökande, enär genom sådan

pensions beviljande två lärarinnor, som i snart sagt intet avseende fylla de lagligen

föreskrivna villkoren för tilläggspensions erhållande, skulle komma i bättre

ställning än ett säkerligen vida större antal lärarinnor, som fylla dessa villkor i

alla andra avseenden än det nu ifrågavarande. I stället torde rätta ordningen

för behandling av nu ifrågavarande särskilda sida av ärendet vara den, att överstyrelsen

i sitt blivande utlåtande över förutnämnda ansökning upptager jämväl

denna fråga, varpå, sedan på denna väg ändrade bestämmelser möjligen kommit

till stånd, sökandena torde böra återkomma med nya ansökningar.

I fråga slutligen om sökanden A. Johnson, som tjänstgjort så gott som

uteslutande i de förberedande klasserna, anser sig överstyrelsen, huru behjärtansviirt

hennes läge än må vara, dock med hänsyn till den ställning, Kungl. Maj:t och

riksdagen intagit till dessa klasser, icke kunna ifrågasätta pension av statsmedel.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 280.

Överstyrelsen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att till nedannämnda f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda

flickskolor må från den dag, Kungl. Maj:t må finna lämplig, av statsmedel

utgå pensioner till följande årliga belopp, nämligen:

för A. M. Carlsson .................................... 800 kronor

» A. E. Söderberg.................................... 323 »

» A. Ch. M. Zeplieu................................. 546 »

» H. P. Wimmercranz .............................. 338 »

» J. M. E. Lindquist................................. 150 »

» S. H. Nettelbladt ................................. 484 »

» A. O. Fernander.................................... 649 »

» Th. E. Sckultz .................................... 142 *

» A. G. Kolthoff .................................... 161 »

Efter det överstyrelsen avgivit berörda utlåtande, hava till överstyrelsen

ingivits ytterligare två till Kungl. Maj:t ställda ansökningar av alldeles

liknande art, gjorda av förutvarande lärarinnorna Alma Katrina Beronius,

född den 16 januari 1855, och Anna Hammar, född den 28 februari 1851.

Jämväl beträffande dessa ansökningar har utredning verkställts av filosofie

doktorn B. Palmqvist, som i en till läroverksöverstyrelsen ställd skrivelse

därom anfört följande:

Härmed får undertecknad vördsamt överlämna begärd uträkning av tilläggspension

för Alma Katrina (Karin) Beronius och Anna Hammar. Båda de sökande

hava under tio år bestritt sådan tjänstgöring, som i kungörelsen angående tillläggspensioner

avses, och båda hava lämnat lärarinnebanan utan att tillträda

pension. Därest bestämmelserna angående tilläggspension varit på dem tillämpliga,

hade tilläggspensionerna blivit

för Alma Katrina Beronius........................... 378 kronor

» Anna Hammar .................................... 407 »

(Medräknas även tjänstgöringen vid Fredda Hammars »lärokurs för flickor»

hade tilläggspensionerna blivit för den förra 580 och för den senare 649 kronor.)

Läroverksöverstyrelsen, som med utlåtande av den 14 februari 1919

överlämnat ansökningarna till Kungl. Maj:t, har under hänvisning till sitt

nyss omnämnda yttrande av den 6 februari 1919 anfört, att det syntes

överstyrelsen skäligt, att tilläggspensioner beviljades jämväl åt nu ifrågavarande

lärarinnor samt att pensionerna borde bestämmas till 378 kronor

för lärarinnan Beronius och till 407 kronor för lärarinnan Hammar.

Över samtliga nu omförmälda ansökningar har statskontoret den 28

februari 1919 avgivit infordrat utlåtande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.

Statskontoret har därvid anfört, att statskontoret, som icke hade något att

erinra mot bifall till de av läroverksöverstyrelsen tillstyrkta ansökningarna, hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att en var av de förutvarande

lärarinnor, vilkas ansökningar sålunda tillstyrkts, måtte utan hinder

därav, att hon icke i allo uppfyllde villkoren för tilläggspension enligt förberörda

kungörelse den 31 december 1917, kunna för tid efter utgången av år 1918 erhålla

sådan förmån, beräknad enligt de grunder, som i sagda kungörelse angivas,

under förutsättning att hon styrkte.sig vara i behov av understöd.

Förutom nu nämnda ansökningar har sedermera ytterligare en dylik

ingivits till Kungl. Maj:t av förutvarande lärarinnan Sigrid Laura Gabriella

Isberg, född den 9 oktober 1850. Med hänsyn till den knappa tid, som

stått till buds, och då sistberörda ansökning synes vara i alla hänseenden

att likställa med de förut inkomna ansökningarna av denna art, har jag

ej ansett mig behöva inhämta utlåtanden över densamma från de myndigheter,

som yttrat sig i fråga om de förut omförmälda. Däremot har den

av läroverksöverstyrelsen anlitade sakkunnige, filosofie doktorn K. Paimqvist,

på min begäran företagit sådan utredning beträffande lärarinnan Isbergs

ansökning, som han, på sätt jag i det föregående omnämnt, verkställt

i övriga fall. Palmqvist har beträffande sin utredning till mig avlämnat

eu så lydande promemoria:

F. d. lärarinnan vid Lunds fullständiga läroverk för flickor Sigrid Laura

Gabriella Isberg lämnade lärarinnebanan den 1 juni 1901 utan att tillträda

pension och uppfyller således icke de i punkt 1 av Kungl. Maj:t meddelade

grunder för beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda

enskilda läroanstalterna uppställda villkor för erhållande av sådan pension.

Däremot uppfyller hon övriga villkor för erhållande av tilläggspension.

Därest bestämmelsen angående tilläggspension ändock varit på henne tilllämplig,

hade tilläggspensionen blivit 350 kronor.

Av ifrågavarande promemoria framgår alltså, att även lärarinnan Isberg,

med tillämpning av samma grunder som förut anförts, borde förklaras

berättigad att erhålla en tilläggspension, som för henne borde uppgå till

350 kronor årligen.

Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört, är ingen av de Departemei.tssökandc

formellt berättigad att erhålla tilläggspension enligt de gran- chefender,

som äro fastställda genom den förut berörda kungörelsen den 31 december

1917. Särskilt medgivande av riksdagen erfordras alltså för att

kunna på ifrågavarande lärarinnor tillämpa nämnda kungörelses bestämmelser.

För eu hänvändelse till riksdagen i sådant syfte föreligga enligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.

min mening mycket starka skäl. JJet är nämligen här fråga om en liten

grupp av personer, som — om de än ej formellt varit statstjänare — dock

under många år utövat en gagnande verksamhet i det allmännas tjänst.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra om att statsmakterna mer

än eu gång förut visat sig behjärta den ekonomiskt tryckta ställning, vari

befattningshavare av nu ifrågavarande eller liknande kategorier ofta nog

befinna sig. Så har riksdagen, såsom jag redan omnämnt, på framställning

av Kungi. Maj:t beviljat medel för beredande av tilläggspensioner åt

vissa lärarinnor vid enskilda läroanstalter, och vid ett annat tillfälle (år

1913) har riksdagen, likaledes på Kungl. Maj:ts förslag, medgivit rätt till

avkortad pension åt några vid statssamskolor anställda lärarinnor, vilka

tidigare tjänstgjort vid sådana enskilda läroanstalter, som i samband med

samskolornas upprättande måste indragas. Jag ber få erinra om att förslag

angående ökning av dessa pensioner förelagts innevarande års riksdag

och numera blivit av riksdagen bifallet. Även åt vissa äldre behövande

flickskollärarinnor, som på grund av nyssnämnda indragningar blivit utan

anställning, har riksdagen år 1907 beviljat årliga understöd, som senare

blivit av riksdagen höjda.

Jag är fullt medveten om att vissa invändningar kunna göras mot eu

framställning av sådan art, som det här gäller. Man kan säga, att det

dock funnits möjligheter för åtminstone de bestå bland ifrågavarande lärarinnor

att begagna sig av den rätt, som tillkommit dem, att ingå som

delägare i de enskilda, statsunderstödda pension sanstalter för flickskollärarinnor,

som under många år varit i verksamhet. Detta är, som antytt,

i flera fall riktigt, men jag torde i detta hänseende blott behöva erinra

om det allmänt bekanta faktum, att lärarinnorna vid de enskilda läroanstalterna

särskilt under tidigare år i regel åtnjöto en så ringa och otillräcklig

avlöning, att det för många bland dem mött nästan oöverstigliga

svårigheter att inbetala de årliga bidrag, som fordrades för eu dylik delaktighet.

Härvid bör också framhållas, att bidrag till lärarinnepensioneringen

från såväl staten som kommunerna först under de senare åren utgått,

vadan hela utgiften för pensioneringen tidigare ålåg lärarinnorna. Man kan

vidare invända mot eu framställning om statsunderstöd åt nu ifrågavarande

sökande, att bifall till densamma skulle kunna medföra betänkliga konsekvenser.

Eisken härav torde emellertid vara ringa, då ju, såsom jag förut

anfört, pensionsförhållandena för de enskilda läroanstalternas lärarinnepersonal

numera äro ordnade på ett sätt, som medför skyldighet för vederbörande

lärarinnor att — med vissa, ej oväsentliga understöd från stat

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.

och kommun resp. enskilda — bidraga till sin pensionering. Ej heller

torde man kunna vänta, att vederbörande kommuner skola sörja för sökandenas

understödjande, då ju ingen skyldighet i dylikt hänseende åligger

eller kan åläggas dem och det därjämte i mer än ett fall torde råda ovisshet

om var understödsplikten i sådant fall borde ligga. Jag kan därför

ej se annat än att billigheten fordrar, att statsmakterna ej undandraga sig

att tillse, det något göres till de gamla lärarinnornas hjälp. Att den nuvarande

dyrtiden gör donna hjälp dubbelt behövlig torde jag ej behöva

framhålla. Slutligen anhåller jag få erinra om att, såsom den i ärendet

förebragta utredningen giver vid handen, de nu ifrågasatta understöden

skulle uppgå till ett ganska blygsamt belopp, eller sammanlagt till högst

omkring 3,950 kronor. Av vad jag nu anfört framgår, att jag vill varmt

förorda en framställning till riksdagen om åtgärd i det syfte här ifrågasatts.

Det återstår nu för mig att något beröra dels vilka lärarinnor, som

kunna anses berättigade att åtnjuta tilläggspension, dels ock pensionernas

storlek. I båda dessa hänseenden anser jag mig kunna följa läroverksöverstyrelsens

på den sakkunniges utredning grundade förslag, vilket ju

också tillstyrkts av statskontoret. Av utredningen i ärendet framgår, att de

bestå bland sökandena bestritt tjänstgöring av den art och till den omfattning,

som i kungörelsen den 31 december 1917 är föreskriven för rätt

till tilläggspension, ehuru de av andra skäl ej kunnat komma i åtnjutande

av nämnda förmån. Det är dessa, som av överstyrelsen förordats till erhållande

av pension. Även sökanden Isberg, vars ansökning ej blivit

granskad av överstyrelsen, hör till denna kategori. Överstyrelsens förslag

i förevarande hänseende tillstyrker jag. Jag är vidare ense med överstyrelsen

därom, att de sökande, som ej fullgjort sådan tjänstgöring, som nyss nämnts,

på anförda skäl ej böra föreslås till pensions erhållande. Huruvida

dessa lärarinnor, såsom överstyrelsen antyder, under andra förutsättningar

och i annat sammanhang kunna ifrågakomma till att erhålla

understöd är ett spörsmål, som ej nu behöver besvaras och som bör i

annan ordning prövas och avgöras. För erhållande av pension bör, såsom

statskontoret påpekar, fordras, att sökanden styrker sig vara i behov av

understöd. Rätten att åtnjuta pension torde böra inträda med år 1919.

Vad därefter beträffar beloppet av de pensioner, som enligt min mening

böra tillerkännas förstnämnda grupp av lärarinnor, har, såsom jag

anfört, den sakkunnige påpekat, att olika beräkningssätt vore möjliga, beroende

på olika sträng tolkning av de i sådant hänseende givna bestämmelserna,

och han har i följd härav angivit två olika alternativ beträffande pensio
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lt>

Kung!. May.ts Proposition Nr 280.

nernas storlek. För flera bland de sökande skulle pensionsbeloppet i båda

fallen bliva lika, medan för några få en viss skillnad uppstår. Läroverksöverstyrelsen

har för sin del förordat de belopp, som enligt den sakkunnige

bliva resultat av en beräkning, verkställd enligt det av direktionen för lärarinnornas

pensionsanstalt tillämpade beräkningssättet. Jag anser mig ej böra

taga ställning till de båda föga skiljaktiga alternativen och anser följaktligen,

att fixa belopp ej böra fastställas för de lärarinnor, beträffande vilka

framställning till riksdagen synes mig böra göras. Jag ansluter mig i

detta avseende till statskontoret och anser det böra överlåtas åt nämnda

direktion, som ju har att fastställa de enligt 1917 års kungörelse nu utgående

tilläggspensionerna, att med tillämpning, i den mån så kan ske,

av sagda kungörelses bestämmelser, beräkna de pensionsbelopp, som må

böra tillerkännas en var bland ifrågavarande lärarinnor.

Yad till sist beträffar anslag för nu ifrågavarande pensioner, ber jag

få erinra, att framställning om reserverande av medel för detta ändamål

ej gjorts hos riksdagen. Någon dylik framställning har ej heller synts

mig behövlig. För beredande av de förut omförmälda tilläggspensionerna

åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter beviljade

som nämnts 1917 års riksdag å riksstatens tionde huvudtitel på extra stat

för år 1918 ett förslagsanslag å 40,000 kronor, och av 1918 års riksdag

anvisades för samma ändamål för år 1919 ett förslagsanslag å 45,000

kronor. Till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t avlåtit proposition

om anvisande på extra stat för år 1920 av ett förslagsanslag å 50,000

kronor. Enligt det förslag, jag här framlagt, skulle de nu ifrågasatta

tilläggspensionerna beräknas enligt i det hela samma grunder som de jämlikt

kungörelsen den 31 december 1917 utgående, och de lärarinnor, som

skulle få åtnjuta nämnda pensioner, tillhöra ju samma kategori som de i

sagda kungörelse avsedda. Det synes mig alltså lämpligt, att, såsom också

statskontoret förutsätter, även nu ifrågavarande lärarinnors pensioner utgå

från nyssberörda förslagsanslag. Någon höjning av nämnda anslag på grund

härav lärer ej vara erforderlig, då det ju här gäller ett jämförelsevis mycket

obetydligt belopp.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgiva,

att en var av förutvarande lärarinnorna Alma Katrina

Beronius, Albertina Maria Carlsson, Anna Ottilia

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 280.

Fernander, Anna Hammar, Sigrid Laura Gabriella Isberg,

Alma Gunilda Kolthoff, Johanna Maria Elisabet

Lindquist, Siri Helena Nettelbladt, Thekla Elisabeth

Schultz, Amalia Eufemia Söderberg, Helena Fredrika

Wimmercranz och Anna Charlotta Margareta Zeplien

må utan hinder därav, att hon icke uppfyller alla för

erhållande av tilläggspension enligt kungörelsen den 31

december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner åt

vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

stadgade villkor, kunna för tid efter utgången

av år 1918 komma i åtnjutande av tilläggspension, beräknad

enligt de i berörda kungörelse angivna grunder,

dock under förutsättning att hon styrker sig vara för

sitt uppehälle i behov av understöd.

Yad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt

täcktes Hans Maj:t Konungen, på hemställan av

statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 290 häjt. (N:o 280.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.