Sök i Ratio Lex

Angående medgivande i visst avseende rörande utförsel till Finland av viss mängd affinerat socker

1919-03-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:299, Angående medgivande i visst avseende rörande utförsel till Finland av viss mängd affinerat socker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds proposition Nr 299.

1

Nr 299.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående medgivande

i visst avseende rörande utförsel till Finland av viss

mängd affinerat socker; given Stockholms slott den 14

mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att fråga om beviljande av rätt för Svenska sockerfabriksaktiebolaget

att vid utförsel till Finland före den 1 april 1920 av socker,

som vid någon av bolagets fabriker affinerats, åtnjuta restitution av

den tull, som av bolaget erlagts för en motsvarande kvantitet, dock

högst 40,000 ton, från utlandet infört råsocker, må ankomma på prövning

av Konungen jämlikt 13 § 5 mom. förordningen den 9 juni 1911

med tulltaxa för inkommande varor, utan hinder därav, att det för utförseln

avsedda sockret delvis tillverkats av svenskt råsocker; samt

att vid sådan utförsel av affinerat socker, som ovan avses, må

jämlikt 4 § förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattningav

socker åtnjutas befrielse från erläggande av sockerskatt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 264 höft. (Nr 299.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 299.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna.

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Svenska socker

fabrik tiaktiebolaget.

Härefter anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson

efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet:

Uti en den 4 mars 1919 till Kungl. Maj:t inkommen skrivelse har

Svenska sockerfabriksaktiebolaget anfört följande:

Från representanten i Stockholm för finska statsverkets livsmedelsorganisation

hade bolaget fått emottaga en förfrågan, huruvida bolaget

kunde åtaga sig raffinering av intill 40,000 tons råsocker, som vore

avsett att till Finland importeras från Java och Amerika.

Bolaget hade undersökt möjligheterna härför vid sina raffinaderier

och funnit, att deras kapacitet skulle kunna utnyttjas i sådan omfattning,

att hinder från den synpunkten icke förefunnes. Dock måste

därvid arbetet i raffinaderierna anordnas så, att det importerade råsockret

förarbetades samtidigt med* det svenska råsockret. Bolaget förutsatte,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj:ts proposition Nr 299.

att förarbetningen av det importerade sockret borde ske till samma

grad, som f. n. skedde med det inhemska sockret, eller till s. k. nödfallsraffinad

genom affinering. Hela åtgärden betingade emellertid, att

från Sverige finge till Finland utföras en kvantitet aflinerat socker, som

motsvarade det importerade råsockret, ävensom den kvantitet'' melass,

som vid affineringen producerades. Bolaget underläte icke att härvid

framhålla, att den melass, som erhölles vid förarbetning av kolonialsocker,

vore användbar till människoföda och närmast vore att likställa

med mörk sirap.

Innan bolaget förde förhandlingarna om affineringen vidare med

finska statens representanter, måste bolaget försäkra sig om tillstånd att

utan hinder av gällande exportförbud få till Finland exportera de kvantiteter

affinerat socker och melass (sirap), som — sedan import av utländskt

råsocker till bolagets fabriker ägt rum — kunde enligt prov

under vederbörlig kontroll av utbytestal o. d. anses motsvara det importerade

råsockret.

Därjämte torde det vara nödvändigt för att tillmötesgå den finska

framställningen, att det exporterade sockret icke belastades med den

tull, som för motsvarande kvantitet importerat råsocker måste erläggas,

icke heller med den svenska konsumtionsskatten. I detta sammanhang

torde vid affineringen eventuellt utfallande melass (sirap) kunna lämnas

ur räkningen, då ingen importtull direkt för melassen komme ifråga,

som skulle kunna ifrågasättas till restitution, och konsumtionsskatt icke

för sirap (melass) förekomme.

Vad åter beträffade avlyftandet från de partier affinerat socker,

vilka kunde komma i fråga att exporteras, av den tull, som bolaget

måste erlägga vid importen av motsvarande partier råsocker, vore nu

gällande bestämmelser i 13 § tulltaxeförordningen icke tillfyllest. Dessa

bestämmelser förutsatte nämligen export av förädlad vara ur just

de råvaror, som förut blivit importerade. En sådan specificerad produktion

kunde icke vid bolagets fabriker anordnas. Vid intet av

bolagets raffinaderier kunde hela den kvantitet råsocker förarbetas, som

det vore i fråga att importera, och importen måste därför ske till flera

av dess fabriker. Då vid dessa överallt redan funnes lager av inhemskt

råsocker, skulle vid förarbetningen ett särskiljande av det inhemska och

utländska råsockret bliva praktiskt taget omöjligt att genomföra och

varken av bolaget eller någon kontrollanordning kunna övervakas.

Raffinad av inhemskt råsocker måste därför vid export kunna få aeqvivalera

importerat råsocker. Härför torde det vara nödvändigt, att rätt

till tullrestitution inrymdes, oavsett huruvida det exporterade affinerade

s. 4 Kontrollera mot PDF

Generaltull
styrelsen,

4 Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 299.

sockret framställts ur importerat eller svenskt råsocker, samt för alla

slag av affinerat socker. Med dylika bestämmelser skulle alltså all

kontroll över vilken råvara som kommit till användning för producerandet

av det till export avsedda affinadsockret bliva inom raffinaderierna

obehövlig.

De stadganden, som för nu ifrågavarande fall skulle behövas, torde

böra begränsas dels till den maximalkvantitet, som från finsk sida uppgivits,

och dels till tiden, i vilket avseende bolaget Båge sig nödsakat

att för arbetenas lämpliga anordning inom dess fabriker föreslå, att

tiden utsträcktes till ett år, förslagsvis till den 1 april 1920.

Med stöd av vad bolaget sålunda anfört, hemställde bolaget,

dels att, därest för finska statens räkning till bolagets fabriker

importerades råsocker till en kvantitet av intill 40,000 tons, bolaget berättigades

att utan hinder av gällande exportförbud till Finland före

den 1 april 1920 exportera motsvarande kvantiteter affinerat socker och

melass (sirap);

dels att denna export finge ske utan erläggande av den skatt för

det affinerade sockret, som för inhemsk konsumtion vore föreskriven;

dels också att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen att utan hinder

därav, att det i förevarande fall för export till Finland avsedda

sockret icke framställdes uteslutande av utländsk råvara, vid restitution

av den för motsvarande råvara erlagda tullen måtte vid exporten få

tillämpas bestämmelserna i 13 § 5 mom. tulltaxeförordningen.

Över berörda framställning hava generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

avgivit infordrade utlåtanden.

Generaltullstyrelsen yttrar i sitt utlåtande huvudsakligen följande:

Den av bolaget åsyftade restitutionsrätten vore av ungefär enahanda

innebörd, som den i 13 § 3 mom. a) tulltaxeförordningen omförmälda

restitutionsrätten för mjöl av råg eller vete, beträffande vilken

kravet på identitet mellan den införda råvaran och exportvaran icke

sträckte sig längre än därhän, att kvarnägaren-exportören skulle hava

från irtlandet infört och förtullat omalen spannmål av samma slag som

den i exportvaran ingående till motsvarande kvantitet.

Genom kungl. brev den 9 juni 1916 angående rätt till tullrestilution

vid utförsel av socker utan erläggande av sockerskatt hade restitutionsrätten

— som avsåg eventuell reglering av överskott från en tillämnad

råsockerreserv — på liknande sätt förklarats gälla, vare sig

sockret tillverkats av utländskt eller inhemskt råsocker.

Det av bolaget åsyftade medgivandet till tullrestitution syntes

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 299.

lämpligen kunna givas den form, bolaget ifrågasatt, nämligen förklarande

från riksdagens sida, att frågan finge ankomma på prövning av Kungl.

Majt jämlikt 13 § 5 mom. tulltaxeförordningen utan hinder därav, att

det för export till Finland avsedda sockret delvis kunde vara tillverkat

av inhemskt råsocker. De närmare föreskrifterna för bestämmande av

kvantitetsförhållandet mellan exportvaran och det införda utländska råsockret

komme då att meddelas av Kungl. Maj:t i sammanhaug med

fastställandet av övriga villkor för restitutionsrätten, för vilka i vissa

delar de i nyssberörda kungl. brev meddelade föreskrifter torde böra

tjäna såsom mönster.

Beträffande sockerskatten torde först böra erinras, att vid införseln

av råsockret något påförande av sockerskatt icke torde ifrågakomma,

enär sockret tydligen skulle omedelbart införas i sockerfabrik. Vad

anginge frågan om befrielse från erläggande av sockerskatt vid exportvarans

utförsel, syntes medgivande därtill enligt 4 § förordningen den

11 oktober 1907 (nr 87) angående beskattning av socker kunna lämnas.

Med avseende därå hänvisades till förordningen den 1 juni 1915 (nr 181)

angående utförsel av socker under viss tid utan erläggande av sockerskål.

Att den i sagda paragraf omförmälda s. k. Brysselkonventionen

icke lade hinder i vägen därför, utvecklades närmare i Kungl. Maj:ts propositioner

nr 152 till 1916 års riksdag och nr 38 till 1918 års urtima

riksdag. Någon tvekan att eftergiva skatten torde så mycket mindre

böra råda, som exporten endast skulle motsvara verkställd import.

Generaltullstyrelsen hemställde sålunda, att Kungl. Maj:t i anledning

av den gjorda framställningen måtte föreslå riksdagen medgiva,

att frågan om beviljande av rätt för Svenska sockerfabriksaktiebolaget

att vid utförsel till Finland före den 1 april 1920 av socker,

som vid någon av bolagets fabriker affinerats, åtnjuta restitution av

den tull, som av bolaget erlagts för en motsvarande kvantitet, dock

högst 40,000 ton, från utlandet infört råsocker, finge av Konungen

upptagas till prövning jämlikt 13 § 5 mom. tulltaxeförordningen utan

hinder därav, att det för export till Finland avsedda sockret delvis bleve

tillverkat av svenskt råsocker; samt

att vid sådan utförsel av affinerat socker, som ovan avsåges, finge

jämlikt 4 § förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av

socker åtnjutas befrielse från erläggande av sockerskatt.

I sammanhang med den prövning, nämnda frågor efter ett eventuellt

sådant medgivande komme att'' undergå hos Kungl. Maj:t, torde komma

att upptagas jämväl frågan om rätt till utförsel till Finland utan hinder

av gällande utförselförbud av det affinerade sockret ävensom vid dess

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kontroll
etyrelaen.

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 299.

framställning uppkommande melass (sirap). Angående villkoren för det

slutliga medgivandet i samtliga hänseenden förutsattes, att förslag komme

att infordras från generaltullstyrelsen — gemensamt med kontrollstyrelsen,

i vad anginge kvantitetsförhållandet mellan exportvaran och det införda

utländska sockret.

Kontrollstyrelsen förklarar sig i sitt utlåtande icke hava något

att erinra mot förevarande framställning. Emellertid framhåller styrelsen,

att den ifrågasatta omarbetningen av det råsocker, som kunde komma

att för finska statens räkning införas, givetvis måste medföra ökade

kontrollkostnader. Styrelsen hemställer därför, att framställningen i fråga

måtte bifallas, under villkor att bolaget förbinder sig ersätta alla med

kontrollen förenade ökade kostnader.

Under förutsättning att vederbörlig garanti vinnes, att den ifrågasatta

utförseln av socker till Finland icke medför minskning av den

sockerkvantitet, svenska staten enligt med vissa främmande makter avslutat

handelsavtal tillerkänts rätt att importera, synes mig hinder icke

möta för bifall till bolagets framställning. Riksdagens medgivande torde

därför böra inhämtas i de båda av generaltullstyrelsen angivna avseenden.

På Kungl. Maj:t lärer det sedermera vid den slutliga prövningen

av framställningen i fråga ankomma att för bifall till densamma stadga

de villkor, som ur statens synpunkt kunna anses erforderliga.

Härefter anförde chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet

Petersson:

»Uti en till mig ställd P. M. den 8 mars 1919 har svenska sockerfabriksaktiebolaget

fäst uppmärksamheten på det inflytande bolagets

befattning med ifrågavarande finska socker skulle hava på den garanti,

som Kungl. Maj:t och riksdagen åtagit sig gent emot bolaget genom

riksdagens bifall till propositionen nr 88 vid innevarande års riksdag.

Bolaget har anfört, att vid beräkningen av de kostnader, som betingades

för det finska sockrets raffinering, kunde genom bokföringen vid

raffinaderierna lätteligen särskiljas sådana kostnader, som enbart berörde

det svenska sockret, sådana som berörde enbart det finska sockret, och

sådana som bleve gemensamma för bägge slagen av socker. Såsom

exempel på sistnämnda slag av kostnader hava nämnts avlöningar,

stenkol, andra materialier, försäkringspremier, underhåll av byggnader,

maskiner och inventarier, räntor, skatter, avskrivningar, omkostnader

vid huvudkontoret m. in. Med förmälan att bolaget hade för avsikt att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 299.

raffinera det finska sockret vid sina fabriker i Göteborg och Landskrona

samt att där skulle enligt uppgjord avverkningsplan raffineras 71,600

ton svenskt råsocker, har bolaget vidare anfört, att genom tillkomsten

av 40,000 ton finskt socker de gemensamma omkostnaderna för avverkningen

skulle sjunka med omkring 12 kronor för ton och alltså medföra

en bespariug av omkring 860,000 kronor. Med förklaring att

bolaget givetvis vore villigt att underkasta sig den granskning av

kostnadsfördelningen, varom Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föranstalta,

har bolaget slutligen hemställt, att ett åtagande från bolaget till

finska staten att nödfallsraffinera intill 40,000 ton importerat råsocker

på de sålunda angivna grunderna måtte befinnas icke stå i strid med

förutsättningarna för den bolaget lämnade statsgarantin för inköp och

förädling av 1919 års inhemska sockerbetskörd utan att, i den mån

bolaget genom åtagandet till finska staten kunde bereda sig någon förtjänst,

densamma borde få av bolaget disponeras utöver den vinstmarginal,

som räknats bolaget tillgodo vid utarbetandet av propositionen

nr 88 till innevarande års riksdag.

Med anledning av vad från bolagets sida sålunda anförts och under

framhållande, att fördelningen av omkostnaderna för driften givetvis bör bliva

föremål för noggrann granskning genom Kungl. Maj ts försorg, finner jag

från statsgarantins synpunkt något hinder icke föreligga mot att bolaget på

föreslaget sätt verkställer raffinering av socker för finska statens räkning.»

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, hemställde

därefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fråga om beviljande av rätt för Svenska sockerfabriksaktiebolaget

att vid utförsel till Finland före den 1 april 1920 av socker,

som vid någon av bolagets fabriker affinerats, åtnjuta restitution av den

tull, som av bolaget erlagts för en motsvarande kvantitet, dock högst

40,000 ton, från utlandet infört råsocker, må ankomma på prövning

av Konungen jämlikt 13 § 5 mom. förordningen den 9 juni 1911 med

tulltaxa för inkommande varor, utan hinder därav, att det för utförseln

avsedda sockret delvis tillverkats av svenskt råsocker; samt

att vid sådan utförsel av affinerat socker, som ovan avses, må

jämlikt 4 § förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning

av socker åtnjutas befrielse från erläggande av sockerskatt.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 299.

lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas

av den lydelse bil. litt. . . . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Birger Looström.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG-, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.'' Maj:ts proposition angående medgivande i visst avseende rörande utförsel till Finland av viss mängd affinerat so s. 15 i texten
  2. BevU 1919:37 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medgivande i visst avseende rörande utförsel till Finland av viss mängd affinerat socker. s. 1 i texten