Angående medgivande i visst avseende rörande utförsel till Finland av viss mängd affinerat socker
1919-03-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:299, Angående medgivande i visst avseende rörande utförsel till Finland av viss mängd affinerat socker
Dokumentets text
Kung!. Maj ds proposition Nr 299.
1
Nr 299.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående medgivande
i visst avseende rörande utförsel till Finland av viss
mängd affinerat socker; given Stockholms slott den 14
mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att fråga om beviljande av rätt för Svenska sockerfabriksaktiebolaget
att vid utförsel till Finland före den 1 april 1920 av socker,
som vid någon av bolagets fabriker affinerats, åtnjuta restitution av
den tull, som av bolaget erlagts för en motsvarande kvantitet, dock
högst 40,000 ton, från utlandet infört råsocker, må ankomma på prövning
av Konungen jämlikt 13 § 5 mom. förordningen den 9 juni 1911
med tulltaxa för inkommande varor, utan hinder därav, att det för utförseln
avsedda sockret delvis tillverkats av svenskt råsocker; samt
att vid sådan utförsel av affinerat socker, som ovan avses, må
jämlikt 4 § förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattningav
socker åtnjutas befrielse från erläggande av sockerskatt.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 264 höft. (Nr 299.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 299.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna.
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Svenska socker
fabrik tiaktiebolaget.
Härefter anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson
efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet:
Uti en den 4 mars 1919 till Kungl. Maj:t inkommen skrivelse har
Svenska sockerfabriksaktiebolaget anfört följande:
Från representanten i Stockholm för finska statsverkets livsmedelsorganisation
hade bolaget fått emottaga en förfrågan, huruvida bolaget
kunde åtaga sig raffinering av intill 40,000 tons råsocker, som vore
avsett att till Finland importeras från Java och Amerika.
Bolaget hade undersökt möjligheterna härför vid sina raffinaderier
och funnit, att deras kapacitet skulle kunna utnyttjas i sådan omfattning,
att hinder från den synpunkten icke förefunnes. Dock måste
därvid arbetet i raffinaderierna anordnas så, att det importerade råsockret
förarbetades samtidigt med* det svenska råsockret. Bolaget förutsatte,
3
Kungi. Maj:ts proposition Nr 299.
att förarbetningen av det importerade sockret borde ske till samma
grad, som f. n. skedde med det inhemska sockret, eller till s. k. nödfallsraffinad
genom affinering. Hela åtgärden betingade emellertid, att
från Sverige finge till Finland utföras en kvantitet aflinerat socker, som
motsvarade det importerade råsockret, ävensom den kvantitet'' melass,
som vid affineringen producerades. Bolaget underläte icke att härvid
framhålla, att den melass, som erhölles vid förarbetning av kolonialsocker,
vore användbar till människoföda och närmast vore att likställa
med mörk sirap.
Innan bolaget förde förhandlingarna om affineringen vidare med
finska statens representanter, måste bolaget försäkra sig om tillstånd att
utan hinder av gällande exportförbud få till Finland exportera de kvantiteter
affinerat socker och melass (sirap), som — sedan import av utländskt
råsocker till bolagets fabriker ägt rum — kunde enligt prov
under vederbörlig kontroll av utbytestal o. d. anses motsvara det importerade
råsockret.
Därjämte torde det vara nödvändigt för att tillmötesgå den finska
framställningen, att det exporterade sockret icke belastades med den
tull, som för motsvarande kvantitet importerat råsocker måste erläggas,
icke heller med den svenska konsumtionsskatten. I detta sammanhang
torde vid affineringen eventuellt utfallande melass (sirap) kunna lämnas
ur räkningen, då ingen importtull direkt för melassen komme ifråga,
som skulle kunna ifrågasättas till restitution, och konsumtionsskatt icke
för sirap (melass) förekomme.
Vad åter beträffade avlyftandet från de partier affinerat socker,
vilka kunde komma i fråga att exporteras, av den tull, som bolaget
måste erlägga vid importen av motsvarande partier råsocker, vore nu
gällande bestämmelser i 13 § tulltaxeförordningen icke tillfyllest. Dessa
bestämmelser förutsatte nämligen export av förädlad vara ur just
de råvaror, som förut blivit importerade. En sådan specificerad produktion
kunde icke vid bolagets fabriker anordnas. Vid intet av
bolagets raffinaderier kunde hela den kvantitet råsocker förarbetas, som
det vore i fråga att importera, och importen måste därför ske till flera
av dess fabriker. Då vid dessa överallt redan funnes lager av inhemskt
råsocker, skulle vid förarbetningen ett särskiljande av det inhemska och
utländska råsockret bliva praktiskt taget omöjligt att genomföra och
varken av bolaget eller någon kontrollanordning kunna övervakas.
Raffinad av inhemskt råsocker måste därför vid export kunna få aeqvivalera
importerat råsocker. Härför torde det vara nödvändigt, att rätt
till tullrestitution inrymdes, oavsett huruvida det exporterade affinerade
Generaltull
styrelsen,
4 Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 299.
sockret framställts ur importerat eller svenskt råsocker, samt för alla
slag av affinerat socker. Med dylika bestämmelser skulle alltså all
kontroll över vilken råvara som kommit till användning för producerandet
av det till export avsedda affinadsockret bliva inom raffinaderierna
obehövlig.
De stadganden, som för nu ifrågavarande fall skulle behövas, torde
böra begränsas dels till den maximalkvantitet, som från finsk sida uppgivits,
och dels till tiden, i vilket avseende bolaget Båge sig nödsakat
att för arbetenas lämpliga anordning inom dess fabriker föreslå, att
tiden utsträcktes till ett år, förslagsvis till den 1 april 1920.
Med stöd av vad bolaget sålunda anfört, hemställde bolaget,
dels att, därest för finska statens räkning till bolagets fabriker
importerades råsocker till en kvantitet av intill 40,000 tons, bolaget berättigades
att utan hinder av gällande exportförbud till Finland före
den 1 april 1920 exportera motsvarande kvantiteter affinerat socker och
melass (sirap);
dels att denna export finge ske utan erläggande av den skatt för
det affinerade sockret, som för inhemsk konsumtion vore föreskriven;
dels också att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen att utan hinder
därav, att det i förevarande fall för export till Finland avsedda
sockret icke framställdes uteslutande av utländsk råvara, vid restitution
av den för motsvarande råvara erlagda tullen måtte vid exporten få
tillämpas bestämmelserna i 13 § 5 mom. tulltaxeförordningen.
Över berörda framställning hava generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
avgivit infordrade utlåtanden.
Generaltullstyrelsen yttrar i sitt utlåtande huvudsakligen följande:
Den av bolaget åsyftade restitutionsrätten vore av ungefär enahanda
innebörd, som den i 13 § 3 mom. a) tulltaxeförordningen omförmälda
restitutionsrätten för mjöl av råg eller vete, beträffande vilken
kravet på identitet mellan den införda råvaran och exportvaran icke
sträckte sig längre än därhän, att kvarnägaren-exportören skulle hava
från irtlandet infört och förtullat omalen spannmål av samma slag som
den i exportvaran ingående till motsvarande kvantitet.
Genom kungl. brev den 9 juni 1916 angående rätt till tullrestilution
vid utförsel av socker utan erläggande av sockerskatt hade restitutionsrätten
— som avsåg eventuell reglering av överskott från en tillämnad
råsockerreserv — på liknande sätt förklarats gälla, vare sig
sockret tillverkats av utländskt eller inhemskt råsocker.
Det av bolaget åsyftade medgivandet till tullrestitution syntes
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 299.
lämpligen kunna givas den form, bolaget ifrågasatt, nämligen förklarande
från riksdagens sida, att frågan finge ankomma på prövning av Kungl.
Majt jämlikt 13 § 5 mom. tulltaxeförordningen utan hinder därav, att
det för export till Finland avsedda sockret delvis kunde vara tillverkat
av inhemskt råsocker. De närmare föreskrifterna för bestämmande av
kvantitetsförhållandet mellan exportvaran och det införda utländska råsockret
komme då att meddelas av Kungl. Maj:t i sammanhaug med
fastställandet av övriga villkor för restitutionsrätten, för vilka i vissa
delar de i nyssberörda kungl. brev meddelade föreskrifter torde böra
tjäna såsom mönster.
Beträffande sockerskatten torde först böra erinras, att vid införseln
av råsockret något påförande av sockerskatt icke torde ifrågakomma,
enär sockret tydligen skulle omedelbart införas i sockerfabrik. Vad
anginge frågan om befrielse från erläggande av sockerskatt vid exportvarans
utförsel, syntes medgivande därtill enligt 4 § förordningen den
11 oktober 1907 (nr 87) angående beskattning av socker kunna lämnas.
Med avseende därå hänvisades till förordningen den 1 juni 1915 (nr 181)
angående utförsel av socker under viss tid utan erläggande av sockerskål.
Att den i sagda paragraf omförmälda s. k. Brysselkonventionen
icke lade hinder i vägen därför, utvecklades närmare i Kungl. Maj:ts propositioner
nr 152 till 1916 års riksdag och nr 38 till 1918 års urtima
riksdag. Någon tvekan att eftergiva skatten torde så mycket mindre
böra råda, som exporten endast skulle motsvara verkställd import.
Generaltullstyrelsen hemställde sålunda, att Kungl. Maj:t i anledning
av den gjorda framställningen måtte föreslå riksdagen medgiva,
att frågan om beviljande av rätt för Svenska sockerfabriksaktiebolaget
att vid utförsel till Finland före den 1 april 1920 av socker,
som vid någon av bolagets fabriker affinerats, åtnjuta restitution av
den tull, som av bolaget erlagts för en motsvarande kvantitet, dock
högst 40,000 ton, från utlandet infört råsocker, finge av Konungen
upptagas till prövning jämlikt 13 § 5 mom. tulltaxeförordningen utan
hinder därav, att det för export till Finland avsedda sockret delvis bleve
tillverkat av svenskt råsocker; samt
att vid sådan utförsel av affinerat socker, som ovan avsåges, finge
jämlikt 4 § förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av
socker åtnjutas befrielse från erläggande av sockerskatt.
I sammanhang med den prövning, nämnda frågor efter ett eventuellt
sådant medgivande komme att'' undergå hos Kungl. Maj:t, torde komma
att upptagas jämväl frågan om rätt till utförsel till Finland utan hinder
av gällande utförselförbud av det affinerade sockret ävensom vid dess
Kontroll
etyrelaen.
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 299.
framställning uppkommande melass (sirap). Angående villkoren för det
slutliga medgivandet i samtliga hänseenden förutsattes, att förslag komme
att infordras från generaltullstyrelsen — gemensamt med kontrollstyrelsen,
i vad anginge kvantitetsförhållandet mellan exportvaran och det införda
utländska sockret.
Kontrollstyrelsen förklarar sig i sitt utlåtande icke hava något
att erinra mot förevarande framställning. Emellertid framhåller styrelsen,
att den ifrågasatta omarbetningen av det råsocker, som kunde komma
att för finska statens räkning införas, givetvis måste medföra ökade
kontrollkostnader. Styrelsen hemställer därför, att framställningen i fråga
måtte bifallas, under villkor att bolaget förbinder sig ersätta alla med
kontrollen förenade ökade kostnader.
Under förutsättning att vederbörlig garanti vinnes, att den ifrågasatta
utförseln av socker till Finland icke medför minskning av den
sockerkvantitet, svenska staten enligt med vissa främmande makter avslutat
handelsavtal tillerkänts rätt att importera, synes mig hinder icke
möta för bifall till bolagets framställning. Riksdagens medgivande torde
därför böra inhämtas i de båda av generaltullstyrelsen angivna avseenden.
På Kungl. Maj:t lärer det sedermera vid den slutliga prövningen
av framställningen i fråga ankomma att för bifall till densamma stadga
de villkor, som ur statens synpunkt kunna anses erforderliga.
Härefter anförde chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Petersson:
»Uti en till mig ställd P. M. den 8 mars 1919 har svenska sockerfabriksaktiebolaget
fäst uppmärksamheten på det inflytande bolagets
befattning med ifrågavarande finska socker skulle hava på den garanti,
som Kungl. Maj:t och riksdagen åtagit sig gent emot bolaget genom
riksdagens bifall till propositionen nr 88 vid innevarande års riksdag.
Bolaget har anfört, att vid beräkningen av de kostnader, som betingades
för det finska sockrets raffinering, kunde genom bokföringen vid
raffinaderierna lätteligen särskiljas sådana kostnader, som enbart berörde
det svenska sockret, sådana som berörde enbart det finska sockret, och
sådana som bleve gemensamma för bägge slagen av socker. Såsom
exempel på sistnämnda slag av kostnader hava nämnts avlöningar,
stenkol, andra materialier, försäkringspremier, underhåll av byggnader,
maskiner och inventarier, räntor, skatter, avskrivningar, omkostnader
vid huvudkontoret m. in. Med förmälan att bolaget hade för avsikt att
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 299.
raffinera det finska sockret vid sina fabriker i Göteborg och Landskrona
samt att där skulle enligt uppgjord avverkningsplan raffineras 71,600
ton svenskt råsocker, har bolaget vidare anfört, att genom tillkomsten
av 40,000 ton finskt socker de gemensamma omkostnaderna för avverkningen
skulle sjunka med omkring 12 kronor för ton och alltså medföra
en bespariug av omkring 860,000 kronor. Med förklaring att
bolaget givetvis vore villigt att underkasta sig den granskning av
kostnadsfördelningen, varom Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föranstalta,
har bolaget slutligen hemställt, att ett åtagande från bolaget till
finska staten att nödfallsraffinera intill 40,000 ton importerat råsocker
på de sålunda angivna grunderna måtte befinnas icke stå i strid med
förutsättningarna för den bolaget lämnade statsgarantin för inköp och
förädling av 1919 års inhemska sockerbetskörd utan att, i den mån
bolaget genom åtagandet till finska staten kunde bereda sig någon förtjänst,
densamma borde få av bolaget disponeras utöver den vinstmarginal,
som räknats bolaget tillgodo vid utarbetandet av propositionen
nr 88 till innevarande års riksdag.
Med anledning av vad från bolagets sida sålunda anförts och under
framhållande, att fördelningen av omkostnaderna för driften givetvis bör bliva
föremål för noggrann granskning genom Kungl. Maj ts försorg, finner jag
från statsgarantins synpunkt något hinder icke föreligga mot att bolaget på
föreslaget sätt verkställer raffinering av socker för finska statens räkning.»
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, hemställde
därefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att fråga om beviljande av rätt för Svenska sockerfabriksaktiebolaget
att vid utförsel till Finland före den 1 april 1920 av socker,
som vid någon av bolagets fabriker affinerats, åtnjuta restitution av den
tull, som av bolaget erlagts för en motsvarande kvantitet, dock högst
40,000 ton, från utlandet infört råsocker, må ankomma på prövning
av Konungen jämlikt 13 § 5 mom. förordningen den 9 juni 1911 med
tulltaxa för inkommande varor, utan hinder därav, att det för utförseln
avsedda sockret delvis tillverkats av svenskt råsocker; samt
att vid sådan utförsel av affinerat socker, som ovan avses, må
jämlikt 4 § förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning
av socker åtnjutas befrielse från erläggande av sockerskatt.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
8
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 299.
lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas
av den lydelse bil. litt. . . . vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Birger Looström.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG-, 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.'' Maj:ts proposition angående medgivande i visst avseende rörande utförsel till Finland av viss mängd affinerat so s. 15 i texten
- BevU 1919:37 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående medgivande i visst avseende rörande utförsel till Finland av viss mängd affinerat socker. s. 1 i texten