Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska verk m. in

104 sidor, varav 88 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 88 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:3, Med förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska verk m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 3.

1

Nr

Q

O»

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

rätt till litterära och musikaliska verk m. in.; given Stockholms

slott den 2(> september 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Tilaj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om rätt till litterära och musikaliska verk;

2) lag om rätt till verk av bildande konst; samt

3) lag om rätt till fotografiska bilder.

GUSTAF.

EU el Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

om rätt till litterära och musikaliska verk.

Härigenom förordnas som följer:

Om rättens föremål samt författares och tonsättares befogenheter.

1 §•

Enligt de i denna lag givna bestämmelser skyddas rätten till följande

verk, nämligen:

1) skrift och muntligt föredrag;

2) musikaliskt verk;

3) teckning samt grafisk eller plastisk avbildning, där teckningen

eller avbildningen är av vetenskaplig eller teknisk art samt ej, efter sitt

huvudsakliga ändamål, att betrakta såsom konstverk;

4) mimiskt verk (balett eller pantomim);

5) kinematografiskt verk, vartill i denna lag hänföres jämväl verk,

avsett att återgivas genom ett kinematografi liknande förfarande.

Med författare förstås i denna lag upphovsman till verk, varom

här ovan sägs.

2 §•

Författare äge uteslutande rätt att genom tryck eller fotografi

mångfaldiga sitt verk. Såsom tryck anses i denna lag jämväl annat,

tryck liknande förfarande, så ock maskinskrivning.

Därjämte have författare till dramatiskt, mimiskt eller kinematografiskt

verk uteslutande rätt att offentligen uppföra detsamma ävensom

tonsättare uteslutande rätt att offentligen utföra av honom komponerat

musikaliskt verk.

Innan skrift eller muntligt föredrag utgivits, tillkomme författaren

uteslutande rätt att offentligen föredraga verket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

■3

Författare äge ock uteslutande rätt att mångfaldiga sitt verk genom

detsamma» överförande på mekaniskt tal- eller musikinstrument eller på

vals, platta, band eller annan till dylikt instrument börande inrättning.

Där ett sålunda överfört verk genom instrumentet återgives, anses detta

såsom utförande eller föredragande av verket.

3 §•

Den enligt 2 § författare tillerkända befogenhet innebär även uteslutande

rätt för honom att på sätt i nämnda paragraf sägs mångfaldiga

ävensom offentligen uppföra, utföra eller föredraga sitt verk i översättning

till annat språk eller från en till annan munart av samma språk,

så oek i bearbetning.

Såsom bearbetning anses i synnerhet:

1) dramatisering eller eljest överförande av en skrift från en litterär

form till en annan ävensom skrifts överförande till en form, avsedd att

återgivas genom kinematografi eller liknande förfarande;

2) ett musikaliskt verks omsättning för ett eller flera instrument

eller för en eller flera sångstämmor.

Såsom bearbetning anses icke, att i fri anslutning till ett verk framställes

ett nytt, i det väsentliga självständigt sådant.

4 g.

Den, som översatt eller bearbetat ett verk, have för sin översättning

eller bearbetning den författarrätt, som i 2 och 3 §§ är nämnd; oförkränkt

dock den rätt, som må tillkomma originalverkets författare.

5 §•

Utgivare av tidning, tidskrift eller annat verk, som består av självständiga

bidrag från särskilda medarbetare, anses såsom författare till

verket såsom eu helhet betraktat. Är utgivare till sådant samlingsverk

ej känd, betraktas verkets förläggare såsom utgivare.

Författare till särskilt bidrag behåller författarrätten till detta.

6 §.

Förbiudes skrift med musikaliskt verk, behålle vartdera verkets

författare den honom tillkommande författarrätt. Dag samma vare, där

skrift förbindes med teckning eller avbildning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr it.

1 §•

Äro flera gemensamt författare till ett verk, som ej består av

självständiga bidrag från de särskilda medarbetarna, erfordras för förfogande

över författarrätten till verket samtliga författares samtycke.

K §•

Såsom författare till ett verk varde, där ej annat visas, den ansedd,

vilken på sedvanligt sätt å verket angivits såsom sådan.

T fråga om verk av författare utan uppgivet eller under diktat

namn företrädes författaren, intill dess han givit sig till känna på sätt i

22 § sägs, i sin rätts utövning av den, vilken finnes å verket nämnd

såsom utgivare eller, där sådan ej angivits, såsom förläggare.

9 §•

Uteslutna från skydd enligt denna lag äro:

1) lagar, förordningar, kungörelser, offentliga myndigheters, riksdagens,

beredningars och kommittéers samt kyrkliga, kommunala och

andra offentliga representationers handlingar, protokoll, beslut och skrivelser,

så ock andra allmänna handlingar;

2) muntliga förhandlingar i riksdagen och andra offentliga representationer,

så ock yttranden vid domstolar och eljest inför offentliga

myndigheter ävensom vid offentliga sammankomster i folkupplysningssyfte

eller för liknande ändamål eller för överläggning om allmänna angelägenheter.

10 §.

Utan författares tillstånd må eu var till sitt enskilda bruk mångfaldiga

hans verk.

11 §•

Utan hinder av vad i denna lag är stadgat vare tillåtet:

1) att vid författande av nytt, i det väsentliga självständigt verk

utgiven skrift begagnas på det sätt, att ordagrant eller i sammandrag

anföras delar därav, som åberopas till bevis eller upptagas till granskning,

belysning eller ytterligare utveckling;

2) att utgiven dikt mångfaldigas såsom text i musikaliskt verk

eller på konsertprogram;

3) att mindre delar av utgiven skrift eller, där den är av ringa

omfång, hela skriften intages i sådan, ur flera författares skrifter hämtad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3. «>

samling, som efter sin beskaffenhet är avsedd att tjäna till bruk vid

gudstjänst eller i skolor eller eljest vid elementär undervisning. I eu

dylik för den elementära undervisningen avsedd samling må dock icke

intagas mer av samma författares skrifter än som motsvarar ett tryckark

av dessa. Är skrift författad för att användas vid den elementära undervisningen,

vare, där förbehåll mot eftertryck blivit gjort vid skriftens

början, förbjudet att utan författarens tillstånd intaga skriften eller del

därav i sådan samling, som i föregående punkt avses.

I fall, varom i första stycket under 2 eller 3 förmäles, må det nyttjade

verkets form icke förändras utan särskilt tillstånd av författaren eller

hans rättsinnehavare; dock vare, där så erfordras, översättning tillåten.

I vetenskaplig framställning eller i skrift, som är avsedd att tjäna

till bruk vid undervisning, må till förklaring av texten intagas teckning

eller avbildning, som utgivits eller varit offentligen utställd; dock att

teckningens eller avbildningens form icke må utan särskilt tillstånd förändras

i vidare mån än som nödvändiggöres av det för återgivandet använda

förfarandet.

12 §.

Likaledes vare tillåtet:

1) att delar av ett utgivet musikaliskt verk, oförändrade eller i

utdrag, anföras i ett i det väsentliga självständigt litterärt verk;

2) att enstaka ställen av ett utgivet musikaliskt verk eller, där det

är av ringa omfång, hela verket intages i sådan, ur flera tonsättares verk

hämtad samling, som efter sin beskaffenhet är avsedd att tjäna till bruk

vid gudstjänst eller i skolor, musikskolor dock undantagna, eller eljest

vid elementär undervisning.

I fall, varom i första stycket under 2 förmäles, må det nyttjade

verkets form icke utan tonsättarens eller hans rättsinnehavares tillstånd

förändras; dock vare, där så erfordras för samlingens ändamål, tillåtet

att omsätta verket för ett eller flera instrument eller för eu eller flera

sångstämmor.

Sånger och dansmusik må utan tonsättarens tillstånd offentligen

utföras, där verken förut äro utgivna.

Samma lag vare om offentligt utförande av andra musikaliska verk,

då åhörare äga tillträde utan avgift och utförandet icke heller eljest

sker i förvärvssyfte eller

då den av utförandet härflytande inkomst är avsedd för välgörande

ändamål och den eller de utförande icke erhålla någon ersättning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

13 §.

Då skrift, teckning eller avbildning eller musikaliskt verk begagnas

efter vad i 11 § eller i 12 § första stycket är tillåtet, skall författarens

namn angivas, så framt detsamma finnes utsatt å verket.

14 §.

Tillåtet vare ock att i tidning eller tidskrift intaga ur annan tidning

eller tidskrift hämtad uppsats.

Vetenskapliga avhandlingar eller vittra verk må dock ej införas,

om förbehåll mot eftertryck blivit gjort vid deras början eller, där de äro

intagna i tidskrift, vid början av det eller de häften, vari de förekomma.

Vad nu är sagt om vetenskapliga avhandlingar och vittra verk galle ock

om andra uppsatser, så vida de äro av större omfång.

Då uppsats, i enlighet med vad nu tillåtits, intages i tidning eller

tidskrift, skall den nyttjade tidningens eller tidskriftens titel angivas.

Om rättens övergång.

Vid författares död gånge hans ifrågavarande rätt över till hans

dödsbodelägare.

Författarrätt må, med eller utan villkor eller inskränkning, överlåtas

till annan.

16 §.

Har författarrätt med avseende på ett verk till någon överlåtits,

må denne icke, utan särskilt tillstånd av författaren eller hans rättsinnehavare,

vid verkets mångfaldigande eller offentliga uppförande, utförande

eller föredragande förändra verkets form.

17 §.

Den, som genom överlåtelse erhållit förlagsrätt till ett verk, må ej,

utan uttryckligt medgivande av författaren eller hans rättsinnehavare,

ramst alla mer än eu upplaga och denna ej större än ettusen exemplar.

18 §.

Tillstånd att offentligen uppföra dramatiskt eller mimiskt verk, utföra

musikaliskt verk eller föredraga skrift eller muntligt föredrag medför, så

framt ej annorledes är avtalat, för den, som erhållit tillståndet, befogenhet

att på sätt, som nyss nämnts, återgiva verket överallt och så ofta han

finner för gott, men ej att på annan överlåta någon rätt därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 3.

Sådant tillstånd må ock lämnas åt flera, så vida ej annorlunda är

avtalat. Har, då uteslutande rätt att uppföra, utföra eller föredraga

ett verk till någon överlåtits, denne under fem på varandra följande år ej

begagnat sig därav, vare den, som överlåtit rätten, oförhindrad att lämna

tillstånd till verkets återgivande även åt andra.

Vid meddelande av tillstånd, som nu är sagt, företrädes i fråga

om dramatiskt verk, därtill musik hörer, tonsättaren av textens författare,

varemot beträffande opera eller annat musikaliskt verk, vartill

hörer text, författaren till texten företrädes av tonsättaren.

19 §.

Författares i denna lag stadgade rätt må ej i hans eller efterlevande

makes, arvinges eller testamentstagares bo tagas i mät för gäld.

Om rättens upphörande.

20 §.

Författares rätt enligt denna lag vare gällande intill utgången av

trettionde året efter det, under vilket författaren avlidit.

21 §•

Äro flera gemensamt författare till ett verk, som ej består av självständiga

bidrag från de särskilda medarbetarna, gälle författa mitt en intill

utgången av trettionde året efter den senast avlidne författarens dödsår.

22 §.

För verk av författare utan uppgivet eller under diktat namn njutes

skydd enligt denna lag intill utgången av trettionde året efter det, under

vilket verket först offentliggjordes; dock att, där författaren, innan nämnda

skyddstid gått till ända, giver sig till känna antingen genom att låta sitt

namn utsättas på eu ny upplaga av verket eller ock genom anmälan i

justitiedepartementet samt tre gånger i allmänna tidningarna införd kungörelse,

han då må njuta till godo den rätt, som i 20 § sägs.

Har såsom utgivare av sådant samlingsverk, som omförmäles i 5 §,

angivits offentlig undervisningsanstalt eller akademi eller ock bolag, förening

eller annan samfällighet eller skall, jämlikt andra punkten i samma

paragraf, dylik samfällighet betraktas såsom utgivare av samlingsverk,

vare verket föremål för skydd intill utgången av trettionde året efter

det, under vilket verket först utgavs.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KungI. May.ts proposition nr 3.

23 §.

Utgives vei’k, som avses i 22 §, i flera avdelningar, vilka tillsammans

bilda ett helt, skall skyddstiden räknas från det år, den sista

avdelningen utgavs; dock vare, där eu avdelning utgivits senare än två

år efter det år, under vilket den närmast föregående utgavs, skyddstiden

för den äldre av dessa avdelningar räknad från sistnämnda år.

Ansvarsbestämmelser.

24 §.

Med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor straffes:

1) den, som i annat fall, än i 10, 11, 12 eller 14 § medgives, utan

författarens eller hans rättsinnehavares tillstånd på sätt i 2 eller 3 § sägs

mångfaldigar ett enligt denna lag skyddat verk, i ett eller flera exemplar,

vare sig verket mångfaldigas i sin helhet eller delvis;

2) den, som till salu håller eller genom försäljning, utdelande, uthyrande

eller annorledes sprider eller ock i riket till spridande inför sådant

exemplar av ett enligt denna lag skyddat verk, som honom veterligen

blivit i annat fall, än i 11, 12 eller 14 § medgives, utan författarens

eller hans rättsinnehavares tillstånd framställt på sätt i 2 eller 3 § sägs;

3) den, som utan författarens eller hans rättsinnehavares tillstånd

offentligen uppför ett enligt denna lag skyddat dramatiskt, mimiskt

eller kinematografiskt verk,

eller i annat fall, än i 12 § medgives, offentligen utför skyddat

musikaliskt verk,

eller offentligen föredrager skyddad skrift eller skyddat muntligt

föredrag, innan verket utgivits,

vare sig verket återgives i sin helhet eller delvis.

Den brottslige ersätte ock all skada. *

25 §.

Har ett enligt denna lag skyddat verk blivit i annat fall, än i 10, It,

12 eller 14 § medgives, utan författarens eller hans rättsinnehavares tillstånd

mångfaldigat på sätt i 2 eller 3 § sägs, skola de därvid framställda

exemplaren efter målsägandens val antingen förstöras eller ock utlämnas

till målsäganden mot ersättning för värdet eller mot avdrag därför

a honom tillkommande skadestånd. Vad nu är sagt äge ock tillämpning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

9

i fråga om exemplar, som blivit jämlikt 10 § framställt utan tillstånd

av författaren, där det hålles till salu eller sprides eller ock nyttjas vid

verkets offentliga uppförande, utförande eller föredragande.

Med formar, stenar, stereotyper, plåtar och andra dylika, uteslutande

för det olovliga mångfaldigandet användbara materialier skall,

om målsäganden det yrkar, så förfaras, att missbruk därmed ej må ske.

Vad ovan är stadgat gälle dock endast om sådana exemplar eller

materialier, som fortfarande finnas i den brottsliges besittning eller över

vilka han eljest förfogar.

26 §•

Med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor straffes

den, som i strid mot bestämmelserna i 11 § andra eller tredje stycket,

12 § andra stycket eller 16 § vid ett verks mångfaldigande eller offentliga

uppförande, utförande eller föredragande förändrar verkets form.

Håller någon till salu eller sprider sådant exemplar av ett verk, som han

vet vara framställt i strid mot nämnda bestämmelser, böte som nu är sagt.

Den brottslige gälde tillika skadestånd; och skall i fråga om förfärande

med olagliga exemplar och materialier vad i 25 § stadgas äga

motsvarande tillämpning.

27 §.

För underlåtenhet att fullgöra vad i 13 § eller 14 § tredje stycket

är föreskrivet vare straffet böter från och med fem till och med etthundra

kronor.

28 §.

Förbrytelse mot denna lag må ej åtalas av annan än målsägande.

29 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

Om denna lags tillämplighet.

30 §.

Denna lag tillämpas på verk av svensk medborgare, så ock på verk

av utländsk medborgare, vilket först utgivits här i riket.

Bihang till riksdagens protokoll 1,919. 1 sand. 3 Käft. (Nr 3.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:tu proposition nr 3.

Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning av ömsesidighet,

av Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla även verk av

annat lands medborgare samt verk, som först utgivits i samma land.

31 §.

Genom denna lag upphäves lagen den 10 augusti 1877 angående

äganderätt till skrift.

32 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

Den skall äga tillämpning jämväl med avseende på verk, som dessförinnan

tillkommit, dock med nedan angivna undantag:

1) Den enligt lagen angående äganderätt till skrift författare tillerkända

uteslutande rätt att mångfaldiga skrift, musikaliskt verk, teckning

eller avbildning skall, när författaren avlidit före den dag, då nämnda

lag trädde i kraft, vara gällande intill utgången av år 1927. I fråga

om verk av annan författare, vilket utgivits före den 1 januari 1920,

skall den rätt, som nu sagts, gälla intill utgången av femtionde året efter

det, under vilket författaren avlidit.

2) Dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt verk, som blivit offentligen

uppfört, innan förordningen den 20 juli 1855 angående förbud

mot offentligt uppförande utan ägarens tillstånd av svenskt dramatiskt

eller för skådeplatsen författat musikaliskt arbete trädde i kraft, må fortfarande

av en var offentligen uppföras.

3) Författares i 3 § av denna lag stadgade rätt att mångfaldiga

ävensom offentligen uppföra eller föredraga sitt verk i översättning galle

endast i fråga om sådant verk, som vid tiden för denna lags trädande i

kraft är föremål för skydd i nämnda avseende.

4) Var bearbetning verkställd före denna lags trädande i kraft, må

densamma mångfaldigas och spridas samt offentligen uppföras, utföras

och föredragas i den mån sådant var lovligt på grund av förut gällande

lag. Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

mångfaldigande och spridande av sådan, ur flera arbeten hämtad samling,

som gjorts för att tjäna till bruk vid gudstjänst eller vid den elementära

undervisningen i läsning, musik eller teckning eller till historisk framställning.

5) Har ett verk före denna lags trädande i kraft på grund av förut

gällande lag lovligen mångfaldigats, må redan framställda exemplar fritt

spridas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

11

6) Formar, stenar, stereotyper, plåtar och andra dylika, uteslutande

för ett visst verks mångfaldigande användbara materialier, som förfärdigats

innan denna lag trätt i kraft, må, där de enligt äldre lag fått

brukas därtill, fortfarande användas för sitt ändamål; och vare de medelst

nämnda materialier framställda exemplarens spridande jämväl tillåtet.

7) Den, som före denna lags trädande i kraft på grund av förut

gällande lag lovligen uppfört dramatiskt, musikaliskt-dramatiskt, mimiskt

eller kinematografiskt verk offentligen, vare oförhindrad att fortfarande

offentligen uppföra verket.

8) Var musikaliskt verk utgivet, innan denna lag trätt i kraft, må detsamma

fritt utföras offentligen, där utförandet sker efter exemplar, som

utgivits före lagens trädande i kraft utan att vid utgivandet, genom

tillkännagivande på titelbladet eller vid verkets början, gjorts förbehåll,

avseende rätten att föranstalta om offentligt utförande därav.

9) Har skrift, muntligt föredrag eller musikaliskt verk före denna

lags trädande i kraft överförts på mekaniskt tal- eller musikinstrument

eller därtill hörande inrättning, vare sådant överförande tillåtet för eu

var. Exemplar av vad sålunda blivit överfört må fritt spridas; och vare

verkets offentliga återgivande genom dylikt instrument för en var tillåtet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslug

till

Lag

om rätt till verk av bildande konst.

Härigenom förordnas som följer:

Om rättens föremål samt konstnärs befogenheter.

1 §•

Enligt de här nedan givna bestämmelser skyddas rätten till verk

av bildande konst, såsom teckning och annan grafisk konst, målarkonst,

bildhuggarkonst samt byggnadskonst; dock att alster av konsthantverk

och konstindustri icke äro föremål för skydd enligt denna lag.

2 §•

Konstnär äge uteslutande rätt att efterbilda sitt konstverk, vare sig

genom konstnärligt förfarande eller genom mångfaldigande medelst tryck,

fotografi, avgjutning eller på annat dylikt sätt. Till efterbildande hänföres

jämväl att bygga efter byggnadsverk eller efter ritning eller modell

till sådant.

Såsom efterbildande anses icke, att i fri anslutning till ett konstverk

framställes ett nytt, i det väsentliga självständigt sådant.

3 §■

Den, som efterbildat ett konstverk medelst annat konstnärligt förtärande

än det för originalverket använda, have för sin efterbildning

sådan rätt, som i 2 § är nämnd, oförkränkt dock den rätt, som må tillkomma

originalverkets upphovsman.

4 §•

Såsom upphovsman till ett konstverk varde, där ej annat visas, den

ansedd, vilkens namn eller signatur är anbragt å verket.

I fråga om verk av konstnär utan uppgivet eller under diktat namn

företrädes konstnären i sin rätts utövning av den, vilken finnes å verket

nämnd såsom utgivare eller, där sådan ej angivits, såsom förläggare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 3. lo

5 §•

Utan konstnärens tillstånd må en var för studieändamål eller till sitt

enskilda bruk efterbilda konstverk. Vill någon låta ett konstverk till

sitt enskilda bruk efterbildas genom annan, vare dock konstnärens tillstånd

erforderligt, där efterbildandet skall ske genom konstnärligt förtärande.

Yad nu är sagt äge icke tillämpning i fråga om byggande efter

byggnadsverk eller efter ritning eller modell till sådant.

Där konstverk, enligt vad i första stycket är medgivet, utan konstnärens

tillstånd efterbildas, må ej hans namn eller signatur å efterbildningen

anbringas på sätt, som kan giva anledning till förväxling.

tf §•

Tillåtet vare ock att i vetenskaplig framställning eller i skrift, som

är avsedd att tjäna till bruk vid undervisning, till förklaring av texten

efterbilda konstverk, som utgivits eller varit offentligen utställt.

Då konstverk sålunda efterbildas, skall konstnärens därå anbragta

namn eller signatur vid efterbildningen angivas.

7 §.

Likaledes vare tillåtet att genom teckning eller annan grafisk konst,

målarkonst eller fotografi efterbilda konstverk, som finnes å eller vid

väg eller gata, torg eller annan allmän plats: dock må av byggnadsverk

allenast det yttre efterbildas.

8 §•

Vid efterbildande, som i 6 eller 7 § medgives, må originalverkets

form icke, utan särskilt tillstånd av konstnären eller hans rättsinnehavare,

förändras i vidare mån än som nödvändiggöres av det för efterbildandet

använda förfarandet.

Om rättens övergång.

9 §.

Vid konstnärs död gånge hans ifrågavarande rätt över till lians

dödsbodelägare.

Rätten må, med eller utan villkor eller inskränkning, överlåtas till

annan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

10 §.

Övergår konstverk i annans ägo, vare konstnärens rätt enligt denna

lag ej innefattad i överlåtelsen.

Dock skall, där konstverk av konstnären eller hans rättsinnehavare

överlåtits till staten eller menighet, överlåtelsen anses innefatta jämväl

rätt att genom fotografi efterbilda verket, oförkränkt den rätt, som i

enahanda avseende tillkommer överlåtaren.

Är porträttbild utförd efter beställning, må den ej av konstnären

eller hans rättsinnehavare efterbildas utan tillstånd av beställaren eller,

efter dennes död, av hans efterlevande make och arvingar.

Har annat blivit uttryckligen avtalat än nu för varje fall är sagt,

vare det gällande.

11 §•

Har konstnärs i denna lag omförmälda rätt med avseende på ett

konstverk till någon överlåtits, må denne icke, utan särskilt tillstånd av

konstnären eller hans rättsinnehavare, vid verkets efterbildande förändra

dess form i vidare mån än som nödvändiggöres av det för efterbildandet

använda förfarandet.

12 §.

Konstnärs i denna lag stadgade rätt må ej i hans eller efterlevande

makes, ax-vinges eller testamentstagares bo tagas i mät för gäld.

Om rättens upphörande.

13 §.

Konstnärs rätt enligt denna lag vare gällande intill utgången av

trettionde året efter det, under vilket han avlidit.

14 §.

För verk av konstnär utan uppgivet eller under diktat namn njutes

skydd enligt denna lag intill utgången av trettionde året efter det, undeivilket

verket först offentliggjordes.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

15

Ansvarsbestämmelser.

15 §.

Med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor straffes:

1) den, som i annat fall, än i 5, 6 eller 7 § medgives, utan konstnärens

eller hans rättsinnehavares tillstånd efterbildar ett enligt denna lag

skyddat konstverk, i ett eller flera exemplar, vare sig verket efterbildas

i sin helhet eller delvis;

2) den, som till salu håller eller genom försäljning, utdelande, uthyrande

eller annorledes sprider eller offentligen utställer eller ock i riket

till spridande eller offentligt utställande inför sådan efterbildning av ett

enligt denna lag skyddat konstverk, som honom veterligen blivit i annat

fall, än i fl eller 7 § medgives, utan konstnärens eller hans rättsinnehavares

tillstånd utförd.

Den brottslige ersätte ock all skada.

Ib §•

Har ett enligt denna lag skyddat konstverk blivit i annat fall, än

i 5, 6 eller 7 § medgives, utan konstnärens eller hans rättsinnehavares

tillstånd efterbildat, skola de därvid utförda efterbildningarna efter målsägandens

val antingen förstöras eller ock utlämnas till målsäganden mot

ersättning för värdet eller mot avdrag därför å honom tillkommande

skadestånd. Vad nu är sagt äge ock tillämpning i fråga om efterbildning,

som blivit jämlikt 5 § utförd utan konstnärens tillstånd, där den

hålles till salu eller sprides eller offentligen utställes.

Med formar, stenar, plåtar och andra dylika, uteslutande för det

olovliga efterbildandet användbara materialier skall, om målsäganden det

yrkar, så förfaras, att missbruk därmed ej må ske.

Vad nu är stadgat gälle dock endast om sådana efterbildningar

eller materialier, som fortfarande finnas i den brottsliges besittning eller

över vilka han eljest förfogar.

Bestämmelserna här ovan i denna paragraf äro icke tillämpliga,

då efterbildningen är ett byggnadsverk.

17 §.

Med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor straffes

den, som i strid mot bestämmelserna i 8 eller 11 § vid ett konstverks

efterbildande förändrar dess form. Håller någon till salu eller sprider eller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 3.

offentligen utställer efterbildning, som lian vet vara utförd i strid mot

nämnda bestämmelser, böte som nu är sagt.

Den brottslige gälde tillika skadestånd; och skall i fråga om förfarande

med olagliga efterbildningar och materialier vad i 16 § stadgas

äga motsvarande tillämpning.

18 §.

Till böter från och med fem till och med femhundra kronor dömes

den, som i strid mot stadgandet i 10 § tredje stycket efterbildar en enligt

denna lag skyddad porträttbild, sä ock den, som till salu håller

eller sprider eller offentligen utställer sådan efterbildning av en skyddad

porträttbild, som han vet vara utförd i strid mot nämnda stadgande; och

skall i fråga om förfarande med olagliga efterbildningar och materialier

vad i 16 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Anbringar någon, emot föreskriften i 5 § tredje stycket, konstnärs

namn eller signatur å efterbildning av konstverk, straffes med böter från

och med fem till och med femhundra kronor.

20 §.

För underlåtenhet att fullgöra vad i 6 § andra stycket är föreskrivet

vare straffet böter från och med fem till och med etthundra

kronor.

21 §.

Förbrytelse mot denna lag må ej åtalas av annan än målsägande.

22 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

Om denna lags tillämplighet.

23 §.

Denna lag tillämpas på konstverk av svensk medborgare, så ock på

konstverk av utländsk medborgare, vilket först utgivits här i riket.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 3.

17

Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning av ömsesidighet, av

Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla även konstverk av

annat lands medborgare samt konstverk, som först utgivits i samma land.

24 §.

Genom denna lag upphäves lagen den 28 maj 1897 angående rätt

att efterbilda konstverk.

25 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

Den skall äga tillämpning jämväl med avseende på konstverk, som

dessförinnan utförts, dock med nedan angivna undantag:

1) Har konstverk före denna lags trädande i kraft på grund av

förut gällande lag lovligen efterbildats, må redan utförda efterbildningar

fritt spridas och offentligen utställas.

2) Formar, stenar, plåtar och andra dylika, uteslutande för efterbildande

av visst konstverk användbara materialier, som förfärdigats innan

denna lag trätt i kraft, må, där de enligt äldre lag fått därtill brukas,

fortfarande användas för sitt ändamål; och må de medelst nämnda materialier

utförda efterbildningarna fritt spridas och offentligen utställas.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 3 käft. (Nr 3.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung}. Muj:t8 proposition nr H.

Förslag

till

Lag

om rätt till fotografiska bilder.

Härigenom förordnas som följer:

Om rättens föremål samt fotografs befogenheter.

1 §•

Enligt de i denna lag givna bestämmelser skyddas rätten till bild,

som framställts genom fotografi. Till fotografi hänföres jämväl annat,

fotografi liknande förfarande.

2 §•

Den, som framställt en fotografisk bild, äge uteslutande rätt att

genom fotografi mångfaldiga densamma.

Fotograf have ock uteslutande rätt att genom kinematografi offentligen

förevisa av honom framställda fotografiska bilder. Såsom kinematografi

anses jämväl annat, kinematografi liknande förfarande.

3 §•

Utan fotografens tillstånd må en var till sitt enskilda bruk mångfaldiga

fotografisk bild.

4 §•

Vad i 2 § är stadgat utgöre ej hinder för att i vetenskaplig framställning

eller i skrift, som är avsedd att tjäna till bruk vid undervisning,

till förklaring av texten mångfaldiga fotografisk bild, som utgivits

eller varit offentligen utställd.

Då fotografisk bild sålunda användes, varde fotografens namn och

hemvist vid avbildningen angivna, därest uppgift därom finnes å bilden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

19

Om rättens övergång.

5 §.

Vid fotografs död gånge hans ifrågavarande rätt över till hans

dödsbodelägare.

Rätten må, med eller utan villkor eller inskränkning, överlåtas till

annan.

6 §•

Övergår fotografisk bild i annans ägo, vare fotografens rätt enligt

denna lag ej innefattad i överlåtelsen, med mindre särskilt avtal därom skett.

År fotografisk bild framställd efter beställning, gånge dock, där ej

annat uttryckligen avtalats, fotografens omförmälda rätt över till beställaren.

Om rättens upphörande.

7 §•

Fotografs i denna lag stadgade rätt med avseende på fotografisk

bild vare gällande intill utgången av femtonde året efter det, under vilket

bilden först utgavs.

För bild, som vid fotografens död icke var utgiven, njutes skydd

enligt denna lag intill utgången av femtonde året efter det, under vilket

han avlidit.

Ansvarsbestämmelser.

8 §.

Med böter från och med fem till och med femhundra kronor

straffes:

- 1) den, som i annat fall, än i 3 eller 4 § medgives, utan fotogra
fens

eller hans rättsinnehavares tillstånd genom fotografi mångfaldigar

en enligt denna lag skyddad fotografisk bild, i ett eller flera exemplar,

vare sig bilden mångfaldigas i sin helhet eller delvis;

2) den, som till salu håller eller genom försäljning, utdelande, uthyrande

eller annorledes sprider eller offentligen utställer eller ock i riket

till spridande eller offentligt utställande inför sådan fotografisk avbildning

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 3.

av eu enligt denna lag skyddad fotografisk bild, som honom veterligen

blivit i annat fall, än i 4 § medgives, utan fotografens eller hans rättsinnehavares

tillstånd utförd;

3) den, som utan fotografens eller hans rättsinnehavares tillstånd

genom kinematografi offentligen förevisar enligt denna lag skyddade fotografiska

bilder.

Den brottslige ersätte ock all skada.

9 §•

Har en enligt denna lag skyddad fotografisk bild blivit i annat fall,

än i 3 eller 4 § medgives, utan fotografens eller hans rättsinnehavares tillstånd

mångfaldigad genom fotografi, skola de därvid utförda avbildningarna

efter målsägandens val antingen förstöras eller ock utlämnas till målsäganden

mot ersättning för värdet eller mot avdrag därför å honom tillkommande

skadestånd. Vad nu är sagt äge ock tillämpning i fråga om avbildning,

som blivit jämlikt 3 § utförd utan fotografens tillstånd, där

den hålles till salu eller sprides eller offentligen utställes eller offentligen

förevisas genom kinematografi.

Med plåtar och andra dylika, uteslutande för det olovliga mångfaldigandet

användbara materialier skall, om målsäganden det yrkar, så

förfaras, att missbruk därmed ej må ske.

Vad ovan är stadgat gälle dock endast om sådana avbildningar eller

materialier, som fortfarande finnas i den brottsliges besittning eller över

vilka han eljest förfogar.

10 §.

För underlåtenhet att fullgöra vad i 4 § andra stycket är föreskrivet

vare straffet böter från och med fem till och med etthundra kronor.

11 §•

Förbrytelse mot denna lag må ej åtalas av annan än målsägande.

12 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition nr 3.

21

Om denna lags tillämplighet.

13 §.

Denna lag tillämpas på fotografisk bild, som framställts av svensk

medborgare, så ock på fotografisk bild, som framställts av utländsk medborgare,

men först utgivits här i riket.

Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning av ömsesidighet,

av Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla även fotografisk

bild, som framställts av annat lands medborgare, samt fotografisk bild,

som först utgivits i samma land.

14 §.

Genom denna lag upphäves lagen den 28 maj 1897 angående rätt

att återgiva fotografisk bild.

15 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

Den skall äga tillämpning jämväl med avseende på fotografisk bild,

som dessförinnan framställts, dock med nedan angivna undantag:

1) Har fotografisk bild före denna lags trädande i kraft på grund

av förut gällande lag lovligen mångfaldigats, må redan utförda avbildningar

fritt spridas och offentligen utställas ävensom offentligen förevisas

genom kinematografi.

2) Plåtar och andra dylika, uteslutande för mångfaldigande av viss

fotografisk bild användbara materialier, som förfärdigats innan denna lag

trätt i kraft, må, där de enligt äldre lag fått därtill brukas, fortfarande

användas för sitt ändamål; och må de medelst nämnda materialier utförda

avbildningarna fritt spridas och offentligen utställas ävensom offentligen

förevisas genom kinematografi.

3) Den, som före denna lags trädande i kraft på grund av förut

gällande lag lovligen genom kinematografi offentligen förevisat fotografiska

bilder, vare oförhindrad att fortfarande på sätt nu nämnts offentligen

förevisa bilderna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Alaj:t$ proposition nr 3.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 19 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

SciIOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Under,

Thorsson.

Departementschefen statsrådet Löfgren anmälde det av särskilda

inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga den 28 juli 1914 aygivna

betänkande med förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska

verk, lag om rätt till verk av bildande konst samt lag om rätt till fotografiska

bilder.

Härvid anförde departementschefen:

Gällande lag- »Svenska författares och tonsättares rätt till litterära och musikastiftning.

pska verk regleras för närvarande av bestämmelserna i lagen den 10

augusti 1877 angående äganderätt till skrift, vilka ersatt motsvarande

stadganden i tryckfrihetsförordningen. Om konstnärs rätt hava

föreskrifter meddelats i lagen den 28 maj 1897 angående rätt att

efterbilda konstverk, vilken författning nära ansluter sig till den förut

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kvngl. Maj:ts proposition nr 3.

23

i äiniiet gällande lagen av den 3 maj 1867. Skydd för fotografier infördes

i vårt land genom lagen den 28 maj 1897 angående rätt att

återgiva fotografisk bild. För den äldre och den nu gällande lagstiftningen

på området redogöres i de sakkunnigas betänkande s. 33—43.

Såsom de sakkunniga i betänkandet (s. 44) erinrat, gäller så väl i

Sverige som i de flesta andra länder, att den inhemska lagstiftningen

på förevarande område principiellt verkar till förmån endast för det egna

landets medborgare. Skyddets nationella begränsning har emellertid med

en livligare internationell samfärdsel kommit att framträda som en allt

mer kännbar inskränkning i författares och konstnärers möjlighet att

ekonomiskt utnyttja alstren av sin verksamhet. Detta missförhållande

hava de olika staterna sökt att avhjälpa genom avslutande av internationella,

på ömsesidighet grundade traktater till skydd för författares och

konstnärers rätt.

Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga

verk den 9 september 1886 är den viktigaste av dessa internationella

avtal. Enligt stadgande i konventionen skall densamma underkastas revision

vid periodiska konferenser mellan bernunionens länder. Den första

konferensen hölls i Paris 1896 och ledde till två nya överenskommelser:

en tilläggsakt och en tolkningsdeklaration.

Sverige anslöt sig först år 1904 till bernunionen och tillträdde

därvid 1886 års konvention samt parisdeklarationen, men icke paristillläggsakten.

I sammanhang därmed förklarades genom kungörelsen den

8 juli 1904, att lagen angående äganderätt till skrift samt lagen angående

rätt att efterbilda konstverk — således icke lagen angående rätt

att återgiva fotografisk bild — skulle vara tillämpliga i fråga om utländska

undersåtars skrifter eller konstverk, vilka först utgivits i främmande

stat tillhörande bernunionen.

Den andra konferensen för revision av bernkonventionen hölls år

1908 i Berlin; därvid gjordes den ursprungliga konventionen samt de

i Paris antagna överenskommelserna till föremål för en delvis rätt genomgripande

omarbetning och sammanfördes till en gemensam text: den

reviderade bernkonventionen den 13 november 1908. För innehållet

i denna hänvisas till redogörelsen för de särskilda paragraferna i de

sakkunnigas betänkande. Konventionstexterna av år 1886, 1896 och 1908

äro såsom bilaga fogade vid betänkandet (s. 203—251).

Vid 1908 åi’s konferens var Sverige företrätt, och den reviderade

konventionen undertecknades jämväl för Sveriges del. Ratifikation har

emellertid ännu icke kunnat ske.

Internationell

rätt.

Ilo ro konventionen
-

Sverigeanslutning

till bero

unionen.

Den reviderade

bernkonventionen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung/. Maj:ts proposition nr 3.

Bernkonventionens

allmänna

grundsatser.

Av konventionen

föranledda

ändringar

i den

svenska lagstiftningen.

Bernunionen omfattar för närvarande — förutom Sverige, som

undertecknat men ännu icke ratificerat 1908 års reviderade konvention

och således fortfarande är bundet av 1886 års konvention och parisdeklarationen

— följande främmande länder, vilka äro anslutna till den

reviderade konventionen: Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike, Storbritannien,

Schweiz, Nederländerna, Belgien, Italien, Spanien, Portugal,

Luxemburg, Monaco, Japan, Tunis, franska protektoratet i Marocko, Haiti,

Liberia.

På sätt i de sakkunnigas betänkande (s. 48) framhållits, är det tvenne

grundtankar som kommit till uttryck i bernkonventionen. Å ena sidan skola

författare, tonsättare och konstnärer — såsom sammanfattande uttryck

kommer jag att i det följande använda den av de sakkunniga brukade

beteckningen auktorer —, tillhörande ett unionsland, i de övriga unionsländerna

för sina verk åtnjuta samma rättigheter, som varje lands lagar

tillerkänna landets egna medborgare. Det för bernkonventionen nya och

karakteristiska är emellertid att, vid sidan av och kompletterande nämnda

princip, uppställes en annan grundsats, enligt vilken varje unionsland

är förpliktat att i särskilda viktiga, i konventionen angivna hänseenden

bereda utländska, unionen tillhörande auktorer ett visst minimiskydd.

Exempelvis gäller i fråga om skydd mot oauktoriserad översättning, att

unionsländerna äro på grund av konventionen förpliktade att bereda utländska

unionsförfattare sådant skydd. Här har konventionen således

skapat materiell, för hela unionsområdet gällande rätt; varje unionsland

har skyldighet att bereda andra unionsläuders författare och konstnärer

minst denna rätt.

I den reviderade konventionen äro bestämmelser om minimiskydd

meddelade beträffande översättning (art. 8), tidningsartiklar (art. 9), offentligt

utförande av musikaliska kompositioner (art. 11), bearbetningar (art.

12), mekaniska musikinstrument (art. 13) samt kinematografi (art. 14).

För dessa bestämmelser skall jag närmare redogöra i det följande.

Med hänsyn till konventionens nämnda princip var det nödvän.

digt, att den svenska lagstiftningen före vårt lands inträde i unionen

förändrades i enlighet med de konventionens stadganden, vilka anordna

ett minimiskydd, eller med andra ord, att sistnämnda stadganden inarbetades

i den svenska lagstiftningen. För att möjliggöra Sveriges anslutning

till 1886 års konvention blevo även, genom särskilda under

åren 1897 och 1904 utfärdade författningar, bestämmelserna i lagen angående

äganderätt till skrift i viktiga avseenden förändrade.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

25

På det att 1908 års reviderade konvention må kunna av Sverige

ratificeras, erfordras jämväl vissa väsentliga ändringar icke blott i sistnämnda

lag och lagen angående rätt att efterbilda konstverk utan även

— då den reviderade konventionen stipulerar skydd jämväl för fotografiska

verk — i lagen angående rätt att åftergiva fotografisk bild.

I detta sammanhang må, beträffande förhållandet mellan de äldre

konventionsbestämmelserna i 1886 och 1896 års akter samt den reviderade

konventionens stadganden, här nämnas, att enligt art. 25 och 27 i

sistnämnda konvention de till unionen anslutna staterna kunna förklara,

att de önska i fråga om den ena eller andra punkten vara bundna av

bestämmelserna i nämnda äldre konventioner. Av de länder, som tillträtt

den reviderade konventionen, hava Norge, Danmark, Frankrike,

Storbritannien, Nederländerna, Italien, Japan och Tunis vid anslutningen

till den reviderade konventionen gjort förbehåll som nu nämnts.

Närmast med hänsyn till den revision av vår gällande lagstiftning, 1)0 sakkunsom

nödvändiggjordes av vårt lands blivande anslutning till den revide-mgaB rsa|C

rade konventionen, förordnades jämlikt Kungl. Maj:ts beslut särskilda

sakkunniga att inom justitiedepartementet biträda vid behandling av frågan

angående ändrad lagstiftning rörande den litterära och konstnärliga

äganderätten samt vad därmed ägde samband. De sakkunniga voro: för

ämnet i dess helhet, nuvarande chefen för justitiedepartementets lagavdelning

fil. doktorn Hj. Himmelstrand, sekreteraren i Sveriges författarförening

fil. doktorn A. Raphael och revisionssekreteraren friherre P. M.

af Ugglas; samt, för frågans särskilda delar, bokförläggaren Iv. O. Bonnier,

chefen för dramatiska teatern T. Hedberg och författaren Gustaf

Janson för den litterära auktorsrätten; sekreteraren vid musikaliska akademien

professorn K. Valentin beträffande skydd för musikaliska verk;

redaktören E. B. Rinman för den periodiska pressen; professorn vid konsthögskolan

A. Bergström beträffande skydd för konstverk i allmänhet samt

nuvarande byggnadsrådet I. G. Clason rörande skydd för arkitekturverk;

ävensom fotografen H. Hamnqvist angående skydd för fotografier.

Beträffande de sakkunnigas uppdrag har i sagda betänkande (s. 53)

anförts, att då för ratifikation av den reviderade konventionen erfordras, att

de svenska lagarna i ämnet bringas i överensstämmelse med konventionen

i de punkter, däri denna stipulerar ett visst minimiskydd, den främsta

uppgiften för de sakkunniga varit att utreda, vilka ändringar för detta

syftes vinnande äro av nöden. De viktigaste nu gällande utländska lagar

på ifrågavarande område, med undantag av de franska, hava tillkommit

senare än 1877 års lag angående äganderätt till skrift. Dennas bestämmelser

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung/. Maj:ts proposition nr 3.

hava visserligen förändrats i åtskilliga viktiga avseenden, men som helhet

står lagen ännu tämligen oberörd av den betydelsefulla utveckling, som

under de senaste årtiondena ägt rum på området, eu utveckling, vars

resultat oss närstående länder för sin lagstiftning tillgodogjort sig. Vår

gällande konstverkslag är visserligen av senare tid, men då dess huvudstomme

utgöres av bestämmelser, som upptagits från 1867 års lag i

ämnet, så har vad om 1877 års lag sagts tillämpning även å konstverkslagen

av 1897. I de punkter, där anslutning sker till bernkonventionens

grundsatser, torde bristfälligheterna i lagstiftningen därigenom bliva avhjälpta.

Men även för områden, som icke direkt beröras av konventionens

bestämmelser, hava vissa ändringsförslag av de sakkunniga framlagts.

De sakkunniga framhålla vidare, hurusom den för nutiden karakteristiska

strävan i riktning mot eu större överensstämmelse och likformighet

de olika ländernas lagstiftningar emellan med särskild styrka gjort

sig gällande på auktorsrättens område. Betydelsefullast framträder denna

tendens i bernkonventionen, som i vissa viktiga avseenden kodifierar

en unionsrätt av materiell art. Men redan före nämnda konvention hava

de olika lagstiftningarna direkt påverkat varandra; särskilt hava de tyska

lagarna, var på sin tid, tjänat utlandet till förebild. Vad de skandinaviska

länderna angår, har redan det första nordiska juristmötet 1872

förordat gemensamhet i fråga om hithörande lagstiftning. För Danmark

och Norge har utvecklingen på området varit gemensam allt

från 1741 års danska, jämväl i Norge tillämpade författning ända

fram till de nu i dessa länder gällande lagarna. Vad beträffar den

svenska lagstiftningen, så framhölls i motiven till 1877 års lag, att vid

dess utarbetande ledning hämtats från då gällande norska, danska och

tyska lagar. Den svenska konstverkslagen av 1897 återgiver i huvudsak

innehållet av 1867 års lag, för vilken åter 1864 års danska lag i ämnet

ligger till grund.

De lagstiftningar, under vilkas inflytande sålunda vår gällande

rätt tillkommit, hava särskilt uppmärksammats vid utarbetandet av

de sakkunnigas förslag. Således har hänsyn tagits till 1893 års norska

lag om författarrätt och konstnärsrätt, 1902 års danska liknämnda

lag, reviderad år 1912, samt de tyska lagarna av 1901 om auktorsrätt

till verk av litteratur och tonkonst samt av 1907 om auktorsrätt till verk

av bildande konst och fotografi. Tillika hava beaktats den österrikiska

lagen av 1895 angående auktorsrätt till verk av litteratur, konst och fotografi

samt, vad fotografiskyddet angår, den norska lagen av 1909 och

den danska av 1911. Angående dessa och andra gällande utländska

s. 27 Kontrollera mot PDF

Knngl. Muj:ts proposition nr 3.

27

lagar hänvisa» till de sakkunnigas redogörelse för den utländska rätten,

a. 28—33 och 42—43 i betänkandet.

Över de sakkunnigas lagförslag hava utlåtanden infordrats från inkomna

åtskilliga myndigheter, undervisnings- och konstanstalter samt akademier, n an e''

varjämte vissa föreningar och andra sammanslutningar, representerande

de intressen som beröras av förevarande lagstiftning, lämnats tillfälle att

yttra sig i ärendet. De inkomna yttrandena får jag tillfälle att i det

följande närmare omnämna.

För egen del har jag funnit de sakkunnigas förslag i stort sett Departe

tillfredsställande. Emellertid har jag ansett ändringar böra i åtskilligamentsc tf™

punkter vidtagas; och då även vissa av de i nyssnämnda yttranden framställda

anmärkningar synts mig böra beaktas, har jag låtit inom justitiedepartementet

omarbeta förslagen.

Jag skall nu dels, i anslutning till de sakkunnigas motivering, lämna

■en framställning av de viktigaste av de avvikelser från gällande rätt,

som de sakkunniga föreslagit, dels ock redogöra för de ändringar, som

under sagda inom departementet verkställda omarbetning gjorts i de sakkunnigas

förslag; och har jag då först att behandla förslaget till

Lag om rätt till litterära och musikaliska verk.

De viktigaste skiljaktigheterna mellan de sakkunnigas förslag och Skiljaktig

gällande lag äro följande: Muntliga föredrag ävensom mimiska samt dee sak“®n

kinematografiska verk hava upptagits bland skyddets föremål (1 §). För- js»» förslag

fattares uteslutande befogenhet att mångfaldiga sitt verk är enligt för- oc fagan e

slaget icke inskränkt till sådant mångfaldigande, som sker genom tryck

eller fotografi, utan gäller även avskrivning och alla andra förekommande

reproduktionssätt; såsom mångfaldigande av ett verk räknas ock detsammas

överförande på mekaniskt tal- eller musikinstrument eller därtill hörande

inrättning. Tonsättares utföranderätt är icke vidare beroende av

förbehålls anbringande å utgivna kompositioner. Alla skrifter, icke blott

såsom hittills de dramatiska, njuta, så länge de äro outgivna, skydd

mot offentligt föredragande; sådant skydd gäller ock för muntliga

föredrag, innan de utgivits (2 §). Förbudet mot oauktoriserad översättning

gäller enligt förslaget under hela den tid, författarrätten

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

tWttens före

mål.

Muntliga

föredrag.

Kungl. Majds proposition nr 3.

varar. Även bearbetning är författaren förbehållen (3 §). Grundsatsen

om översättares författarrätt i fråga om översättning, som han verk-"

ställt, har i förslaget fullt genomförts, och även den, som bearbetat ett

verk, skall njuta auktorsrätt med avseende på bearbetningen (4 §). Friheten

att utan auktors tillstånd nyttja hans verk vid utgivande av samlingar

till bruk vid gudstjänst eller undervisning har väsentligt inskränkts

(11 och 12 §§), likaså den fria lånerätten periodiska skrifter emellan.

(14 §). Auktor har säkerställts mot att hans verk utan hans tillstånd

offentliggöras i förändrad form (11, 12 och 16 §§). Författares rätt i

fråga om ett verks uppförande eller utförande, vilken rätt enligt gällande

lag upphör med trettionde året efter auktors död, har utsträckts till att

gälla intill dess 50 år förflutit efter auktors frånfälle (20 §). Bestämmelserna

om ansvar, skadestånd samt förfarande med olagliga exemplar och

materialier hava i särskilda avseenden förändrats (23, 24 och 25 §§,

motsvarande 24 och 25 §§ i departementsförslaget).

Beträffande den yttre anordningen av ämnet och lagförslagets uppställning

får jag hänvisa till vad de sakkunniga (s. 56) därom anfört..

1 §•

I förevarande paragraf av förslaget angivas, liksom i 1 § av 1877

års lag, föremålen för författares och tonsättares rätt. Den i paragrafen

gjorda uppräkningen är avsedd att vara fullständig.

Som nyss nämnts hava de sakkunniga föreslagit, att jämväl muntliga

föredrag skola vara föremål för skydd. Beträffande denna frågas

behandling under förarbetena till den nu gällande lagstiftningen får jaghänvisa

till betänkandet (s. 61—68). Här må nämnas, att, vad de mera

betydande unionsländernas lagstiftning angår, muntliga föredrag äro

skyddade enligt norsk, dansk, tysk, fransk, engelsk, nederländsk, belgisk,

italiensk, spansk och portugisisk rätt. Detsamma gäller enligt österrikisk,

rysk och finsk lagstiftning.

Till de i den reviderade konventionen uppställda föreskrifter om

minimiskydd, vilka enligt vad jag i det föregående angivit äro av tvingande

natur med hänsyn till de särskilda unionsländernas skyldighet att

skydda främmande unionsauktorer, hör bestämmandet i art. 2 av de

litterära och konstnärliga verk, som konventionen avser. Bland de där

uppräknade skyddade verken äro muntliga föredrag ej nämnda. Således

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 3.

29

lärer, där en till bernuniönen hörande stat underlåter att bereda skydd

för muntliga föredrag, detta näppeligen kunna betecknas såsom stridande

mot konventionens ordalydelse, men såsom de sakkunniga yttrat torde det

icke stå i god överensstämmelse med de allmänna grundsatser, på vilka

konventionen vilar.

Över de sakkunnigas förslag i denna del har yttranden fordrats

från kanslersämbetet vid rikets universitet, som i ärendet hört vederbörande

akademiska myndigheter. Av de akademiska lärare, som yttrat

sig i frågan, hava professorerna vid universitetet i Lund K. Wicksell och

I. Bang ansett den nuvarande ordningen böra bibehållas, varemot övriga

akademiska lärare tillstyrkt förslaget eller förklarat sig icke hava något

att däremot erinra. Kanslersämbetet har likaledes lämnat förslaget utan

erinran. Lärarkollegiet vid tekniska högskolan, vars yttrande Kungl.

Maj:t jämväl infordrat, har förklarat sig instämma i de sakkunnigas

yttrande och förslag.

På de skäl, som av de sakkunniga anförts, och med hänsyn till vad Depnrunyssnämnda

myndigheter i frågan yttrat ansluter jag mig till de sakkunnigas

förslag härutinnan.

I förslagets 9 § angivas de fall, då med avvikelse från förslagets

allmänna regler muntliga yttranden ansetts böra vara, med hänsyn till

publicitetsgrundsatsen, undantagna från skydd; därtill återkommer jag

i det följande. Även vid redogörelsen för 2 § i förslaget får jag tillfälle

att i ett annat sammanhang beröra denna fråga.

Den reviderade konventionens ai''t. 2 angiver såsom verk, för Mimiskaverk

vilka skydd skall beredas främmande unionsförfattare, koreografiska verk

och pantomimer, vilkas iscensättning är fastställd genom skrift eller

annorledes.

I enlighet med de sakkunnigas hemställan upptager departementsförslaget

såsom föremål för skydd jämväl baletter och pantomimer,

med ett gemensamt namn betecknade såsom mimiska verk. De sakkunniga

yttra härutinnan (s. 70—71), att baletter och pantomimer,

i den mån de falla inom auktorsrättens område, äro att anse som en

art av drama. Men under det den egentliga dramatiken verkar genom

språket såsom uttrycksmedel, utmärkas de mimiska verken därav, att

den dramatiska handlingen framställes, utan språkets förmedling, omedelbart

genom mänskliga rörelser, åtbörder och minspel. Även denna

art av dramatisk framställning bör vara delaktig av författarrättens

skydd. Med bortseende från de unionsländer, där skydd för nu ifrågagavarande

verk införts på grund av bestämmelsen i den reviderade kon
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majits proposition nr 3.

ventionen, må nämnas, att enligt den norska lagen av 1893, den danska

av 1902, den österrikiska av 1895 och den italienska av 1882 ifrågavarande

Verk hänföras till skyddade alster.

Kinematogra- Jämlikt den reviderade konventionens 14 art. andra stycket skola

fiska verk. g^göm litterära eller konstnärliga verk skyddas kinematografiska alster,

där auktor genom den sceniska anordningen eller genom sammanställningen

av skildrade händelser givit verket en personlig och original

karaktär. Överensstämmande därmed har, i enlighet med vad de sakkunniga

hemställt, i denna paragraf av förslaget införts bestämmelse om

skydd för kinematografiskt verk.

Ett kinematografiskt verk kan —- såsom de sakkunniga (s. 72) anfört

— från två särskilda synpunkter vara föremål för skydd. I de länder, där

skydd för fotografier i allmänhet äger rum, äro ju de på det kinematografiska

filmbandet upptagna små fotografiska bilderna var för sig skyddade

liksom andra fotografier. Men bortsett härifrån kan det i bildserien

innehållna han dlings-elementet bliva föremål för det litterära

skyddet. Huruvida det litterära skyddet tillkommer ett visst kinematografiskt

verk avgöres enligt auktorsrättens allmänna grundsatser. Ett

kinematografiskt återgivande av gatuscener, resebilder, sporttävlingar,

naturscenerier och mera dylikt grundlägger således icke sådant skydd:

här saknas den skapande verksamhet, som utgör den nödvändiga betingelsen

för varje art av auktorsrätt. Sådana bilder som de sist nämnda

skyddas endast i egenskap av fotografier; om dem gälla bestämmelserna

i 2 § av den föreslagna lagen om rätt till fotografiska bilder.

Med hänsyn till kinematografiens blivande utveckling innnehåller

den reviderade konventionens nämnda 14 art. i sista stycket, att artikelns

bestämmelser äro tillämpliga även på verk, som kommit till stånd

genom annat, kinematografi liknande förfarande. Detta har vid avfattandet

av förevarande paragraf iakttagits.

§ 2.

Rättens inne- I förevarande och nästföljande paragraf av förslaget angivas de

h&n- särskilda befogenheter, vilka i sin sammanfattning konstituera den här

ifrågavarande auktorsrätten. Med avseende på samtliga de i lagen avsedda

litterära och musikaliska verk gäller auktors uteslutande rätt till

verkens mångfaldigande på sätt i lagen sägs och exemplarens spridande.

Vidare innebär auktorsrätten: i fråga om dramatiska, mimiska och kinematografiska

verk befogenheten till offentligt uppförande, i fråga om

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ta proposition nr 3.

31

musikaliska verk befogenheten till offentligt utförande samt i fråga om

icke utgivna skrifter och icke utgivna muntliga föredrag befogenheten till

offentligt föredragande. Slutligen innefattar auktorsrätten den uteslutande

befogenheten att verkställa eller låta verkställa översättning eller bearbetning

av de under auktorsskyddet hörande verken samt att på de

olika sätt, som nyss nämnts, offentliggöra översättning och bearbetning:

därom handlar 3 § av förslaget.

Med mångfaldigande förstås framställande av ett exemplar av ett Mångfald!

litterärt eller musikaliskt verk, det vill säga förfärdigande av ett materi- gande

ellt föremål, som förmedlar det i och för sig immateriella verkets återgivande

för de mänskliga sinnena. Sådana föremål äro exempelvis en

handskrift eller en bok, ett nothäfte, en grammofonskiva, en graverad

kopparplåt och det därav gjorda avtrycket, en serie fotografier av ett

mimiskt verk, ett filmband. Enligt 1 § i 1877 års lag, i paragrafens

ursprungliga lydelse, var författare berättigad att, med andras uteslutande,

låta genom tryck mångfaldiga sin skrift. Vid 1877 års riksdag

framhöll statsministern, att till tryck borde hänföras fotolitografi, gravyr,

kopparstick eller andra överflyttningssätt, där tryckpress vore för framkallande

av ett alster behövlig. I överensstämmelse med sakens natur

uppfattades således det fotomekaniska förfarandet såsom tryck i lagens

mening; genom lagen den 28 maj 1897 gjordes till berörda 1 § det tilllägg,

att med tryck skulle förstås även fotokemiskt förfarande.

De sakkunniga hemställa nu, att varje art av mångfaldigande skall

vara auktor förbehållen. Såsom de viktigaste exemplen på reproduktionsmedel,

vilka här kunna komma i fråga, nämnas i de sakkunnigas förslag

avskrivning, tryck och fotografi. För motiveringen hänvisas till betänkandet

s. 75—76.

De sakkunnigas förslag att låta auktors mångfaldiganderätt om- Dspartcfatta

även det reproducerande, som sker genom vanlig avskrivning, har mmUehefe

jag icke kunnat godkänna.

Vid 1877 års riksdag yttrade statsministern, att det skulle vara allt

för strängt och även obehövligt att förbjuda varje avskrift av en annans

skrift, i synnerhet om brottet skulle anses fullbordat genom skriftens

återgivande i ett enda exemplar. Vad sålunda yttrats angående obilligheten

av ett allmänt förbud mot avskrivning synes mig allt fortfarande

äga giltighet, och detta särskilt om, i enlighet med vad nu föreslagits,

skydd kommer att införas jämväl för muntliga föredrag. Förslagets

10 § innehåller den i auktorsrättens natur grundade regeln, att en var

äger att till sitt enskilda bruk mångfaldiga ett skyddat verk. Enlig!

s. 32 Kontrollera mot PDF

Offentligt

utförande av

musikaliska

verk.

32 Kung!.. Maj:ts proposition nr 3.

stadgande i departements förslagets 24 § under 2 är det emellertid förbjudet

att genom försäljning eller annorledes sprida ett jämlikt 10 § framställt

verk. Nämnda ansvarsbestämmelse, som jag finner böra upprätthållas

för att hindra ett kringgående av de till skydd för auktors rätt

givna stadganden, skulle emellertid, synes det mig, mången gång komma

att innebära en viss hårdhet därest även rätten till det mångfaldigande,

som sker genom avskrivning, skulle förbehållas auktor. Det vore sålunda

enligt min mening obilligt, om en studerande, som, efter att hava till

sitt enskilda bruk avskrivit en serie föreläsningar, vid sin avresa från

universitetet föryttrade avskriften till eu kamrat, därför skulle drabbas

av straffpåföljd.

I fråga om de litterära verken torde icke heller något allmännare

behov av ifrågavarande utsträckning av författarrätten hava

gjort sig gällande. Vad däremot angår musikaliska verk, vitsorda de

sakkunniga, att önskemål i denna riktning framförts från musikförläggarhåll.

Vid vägande av tonsättarnas intresse i detta fall mot allmänhetens

har jag dock ansett avskrivandet fortfarande böra vara frigivet även vad

de musikaliska verken beträffar.

Vad jag nu yttrat avser vanlig avskrivning för hand. Beträffande

däremot maskinskrivning, så kan denna i viss mån ersätta tryck och

användes ofta i dylikt syfte. Vid sådant förhållande synes ifrågavarande

reproduktionsform böra förbehållas författaren.

I enlighet med vad jag nu anfört stadgas i förevarande paragraf

av departementsförslaget, att författare äger uteslutande rätt att genom

tryck, vartill jämväl hänföres maskinskrivning, ävensom genom fotografi

mångfaldiga sitt verk.

På sätt de sakkunniga (s. 78) erinrat, innehöll lagen angående

äganderätt till skrift i sin ursprungliga lydelse icke något stadgande

om skydd mot oauktoriserat utförande av rent musikaliska verk.

Enligt art. 9 i 1886 års bernkonvention skulle bestämmelserna angående

det unionella skyddet gälla även i fråga om offentligt utförande

av musikaliska verk, som icke offentliggjorts —- vilket enligt konventionens

språkbruk betyder utgivits —, så ock av musikaliska verk, som väl

offentliggjorts, men i fråga om vilka tonsättaren å titelbladet eller vid

verkets början uttryckligen förklarat sig förbjuda verkens offentliga utförande.

Stadganden, motsvarande den nämnda konventionsbestämmelsen,

meddelades i svensk rätt först genom lagen den 28 maj 1897, enligt vilken

i 13 § av lagen angående äganderätt till skrift införts den ännu gällande

bestämmelsen, att offentligt föredragande av musikaliskt arbete utan för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 3.

33

tattarens samtycke är förbjudet, där arbetet är otryckt eller ock, vid arbetets

utgivande, genom tillkännagivande på titelbladet eller vid arbetets

början gjorts förbehåll, som avser rätten att föranstalta om offentligt föredragande

därav.

I den reviderade konventionens 11 art. föreskrives, att bestämmelserna

i konventionen skola gälla i fråga om offentligt utförande av musikaliska

verk, vare sig verken blivit offentliggjorda eller icke, samt att

tonsättare njuta ifrågavarande skydd utan att vara skyldiga att vid sina

verks offentliggörande förbjuda deras offentliga utförande. Denna bestämmelse

hade föreslagits av tyska riksregeringen, därvid i motiveringen

anförts bland annat, att förbehållets avlägsnande allenast vore eu återgång

till de allmänna rättsgrundsatserna på auktorsrättens område. Då

översättningsrätten och rätten till uppförande skyddades utan särskilt

förbehåll, funnes från teoretisk synpunkt icke någon anledning att uppehålla

fordringen på förbehåll i fråga om det musikaliska utförandet, som

lika väl förtjänade skydd.

Av de länder, som ratificerat den reviderade konventionen, är det

endast Japan, som med begagnande av den unionsländerna enligt konventionens

27 art. tillkommande befogenhet förklarat sig med avseende

på den musikaliska utföranderätten kvarstå på den ståndpunkt, som motsvarar

art. 9 i den ursprungliga unionsakten. Den här ifrågavarande

lagändringen genomfördes för den tyska rättens del redan genom 1901

års lag, i Norge och Danmark först i sammanhang med ratificerandet av

1908 års konvention.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, är det i vårt land endast

undantagsvis fallet, att förbehåll mot offentligt utförande anbringas å ut-”,e” sc }e"

givna musikaliska kompositioner; för utgivna verk är således en svensk

musiker regelmässigt i avsaknad av skydd mot olovligt utförande. Da

emellertid den skillnad, som sålunda äger rum i fråga om uppförandet

av dramatiska och musikaliskt-dramatiska verk, å ena, samt utförandet av

musikaliska kompositioner, å andra sidan, icke synes vara av beskaffenhet

att böra vidare upprätthållas, har jag, lika med de sakkunniga, med

hänsyn jämväl till önskvärdheten av att den svenska rätten härutinnan

bringas i överensstämmelse med bernkonventionen och de oss närmast

stående främmande länders lagar, ansett, att tonsättares ifrågavarande

befogenhet icke längre bör vara bunden vid villkoret om förbehålls utsättande.

Angående inskränkningar i tonsättarens uteslutande rätt att utföra

sina kompositioner stadgas i förslagets 12 §, vartill jag återkommer

i det följande. Vidare får jag hänvisa till övergångsbestämmelsen i

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 3 käft. (AV 3.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

32 § under 8 samt till de sakkunnigas motivering för sagda bestämmelse

(s. 145).

föredragande skydd, som enligt 13 § i 1877 års lag i paragrafens ursprung
re

ragan e- liga. lydelse tillkom dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete, avsåg

allenast offentligt uppförande; däremot skulle det offentliga föredragandet

vara tillåtet, där det skedde utan utstyrsel för skådebanan.

Emellertid blev paragrafen genom lagen den 28 maj 1897 ändrad därhän,

att oauktoriserat offentligt föredragande av dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt

arbete, utan utstyrsel för skådebanan, skulle vara förbjudet,

så länge arbetet vore otryckt, men, där arbetet utgåves, allenast

under villkor av förbehålls anbringande på samma sätt som i fråga om

musikaliska kompositioner.

Enligt de sakkunnigas förslag i denna del — till vilket jag, under

hänvisning till motiveringen s. 80 i betänkandet, ansluter mig — skall

författare, innan skrift eller muntligt föredrag utgivits, äga uteslutande

rätt att offentligen föredraga verket. Från lagen skiljer sig förslaget

därutinnan, att å ena sidan icke blott såsom hittills dramatiska och

musikaliskt-dramatiska arbeten, utan skrifter i allmänhet, så ock muntliga

föredrag, njuta skydd mot föredragande, så länge de äro outgivna,

men att å andra sidan författare till utgivna dramatiska och musikaliskt-dramatiska

verk icke vidare kunna förbehålla sig föredraganderätten.

Mekaniska På sätt de sakkunniga (s. 81—83) närmare angivit, äro bernunionens

trikk8tfå!U länder förpliktade att bereda tonsättare skydd mot musikaliska komponent.

sitioners olovliga återgivande genom mekaniska tal- och musikinstrument

Det internationella skyddet i förevarande avseende regleras av bestämmelserna

i den reviderade konventionens 13 artikel, enligt vars första

stycke tonsättare tillagts uteslutande rätt att meddela tillstånd ej mindre

till de av dem komponerade verkens överförande på instrument, som tjäna

till att mekaniskt återgiva desamma, än även till verkens offentliga utförande

medelst dessa instrument.

Yad beträffar gällande svensk lags ställning härutinnan, hava de

sakkunniga (s. 83) anfört, att det lärer vara ovisst, huruvida skydd

för närvarande äger rum mot sådant mångfaldigande av litterära och

musikaliska arbeten, vilket sker genom ett arbetes överförande på instrument

av denna art, varemot lagens bestämmelser om offentligt föredragande torde få

anses tillämpliga även på det utförande eller föredragande, som nu är i fråga.

De sakkunniga hava till mångfaldigande i förslagets mening hänfört

ett litterärt eller musikaliskt verks överförande på mekaniskt tal- eller

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

musikinstrument eller på en till dylikt instrument hörande inrättning, såsom

vals (till fonograf), platta (till grammofon) eller band (till pianola).

En vals eller platta, å vilken ett sådant verk överförts, blir tydligen

att anse såsom ett exemplar av verket liksom en bok eller ett

nothäfte. Enligt de sakkunnigas förslag skola de allmänna auktorsrättsliga

reglerna gälla även för det mångfaldigande, utförande och föredragande,

som sker genom ifrågavarande instrument.

Som nyss nämnts, har i 13 art. första stycket av den reviderade

konventionen tonsättare förbehållits rätten till den musikaliska kompositionens

överförande på mekaniska instrument samt utförande genom dessa.

Enligt andra stycket kunna emellertid förbehåll och villkor, som hava

avseende på tillämpningen av denna artikel, av varje land för dess vidkommande

fastställas genom den inre lagstiftningen. Sistnämnda bestämmelse

tillkom på tyskt initiativ, och i sammanhang med ratificerandet

av konventionen har i den tyska rätten införts systemet med tvangslicenser.

Såsom regel gäller härvid, att tonsättare har den uteslutande

rätten i fråga om en kompositions överförande på mekaniska instrument.

Men har han en gång tillåtit någon att för mekaniskt återgivande yrkesmässigt

mångfaldiga eu komposition, kan en var annan fordra att av

tonsättaren erhålla dylikt tillstånd mot skälig ersättning.

Skandinaviska grammofonaktiebolaget har i skrivelse till de

sakkunniga hemställt bland annat, att i förevarande lagförslag måtte upptagas

bestämmelser därom, att alla musikaliska arbeten, som utgivits i

tryck, offentligen utförts eller förut återgivits å mekaniska instrument, eller

i varje fall sådana arbeten, som förut blivit med författarens tillstånd

fonografiskt reproducerade, skola utan författarens särskilda samtycke

av en var få användas emot erläggande till författaren av en i lag fastställd

avgift, som bolaget anser böra utgå med sju öre för varje försåld

skiva. För vad bolaget vidare anfört hänvisas till redogörelsen i betänkandet

(s. 85—86).

De sakkunniga hava härutinnan yttrat (s. 86), att bolagets framställning

icke kunnat övertyga dem om riktigheten eller lämpligheten av

att, med avvikelse från auktorsrättens allmänna grundsatser,° i förslaget

upptaga det för svensk lagstiftning främmande systemet med tvångslicenser.

Att medelst en undantagslagstiftning, sådan som det nyssnämnda systemet

innebär, gynna den omförmälda kapitalstarka industrien på tonsättares

och författares bekostnad anse de sakkunniga desto mindre böra ifrågakomma

som berörda industri därigenom skulle försättas i en i förhållande

till musikförlaget och den (icke mekaniska) utövande musikaliska verksamheten

privilegierad ställning.

Om tvinga

licenser

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

I yttrande, som av bolaget avgivits över de sakkunnigas förslag,

har bolaget vidhållit sina förutnämnda yrkanden.

menZchefen ^ör e8en del anser DaS'' den reviderade konventionens ifrågavarande

föreskrifter nu böra upptagas i den svenska lagstiftningen. Vad bolaget

i ämnet anfört torde icke höra föranleda ändring i de sakkunnigas förslag.

I redaktionellt hänseende har förevarande sista stycke av 2 § något

jämkats med hänsyn till den ändring, som vidtagits i paragrafens första

stycke.

3 §•

översättning. Den svenska lagen av 1877 i sin ursprungliga lydelse föreskrev,

i 3 §, att skrift, som författare läte samtidigt utgiva på olika och ä

titelbladet uppgivna språk, skulle anses såsom på vartdera av dessa språk

författad.° Vidare bestämde 10 §, att såsom eftertryck skulle anses, då

utan tillåtelse översättning utgåves av annans otryckta skrift. Förutom

nämnda stadganden samt bestämmelsen i 2 § om översättning till norska och

danska med dess motsvarighet i 10 §, innehöll lagen i sin första avfattning

icke någon vidare föreskrift angående författares uteslutande översättningsrätt.

Genom förordningen den 10 januari 1883 blev till lagens berörda 3 §

fogat ett nytt stycke av innehåll, att där författare vid utgivandet av skrift

genom tillkännagivande på titelbladet förbehållit sig uteslutande rätt att

föranstalta om översättning av densamma till ett eller flera uppgivna

språk, och författaren tillika, inom två år från den tid, skriften först

trycktes, utgivit sådan översättning, skulle det under fem år från nämnda

tid vara annan förbjudet att utgiva översättning därav på det eller de

språk, vartill Översättningsrätten sålunda blivit förvarad.

Bernkonventionen av 1886 innehåller i 5 art. första stycket, att

författare, som tillhöra något av unionens länder, eller deras rättsinnehavare

skola i de övriga länderna äga den uteslutande rätten att översätta

eller låta översätta sina verk under en tid av tio år, räknat från

originalverkets offentliggörande (utgivande) i något av unionens länder.

Enligt den förändrade lydelse, som konventionens o art. första stycket

erhöll i paristilläggsakten 1896, varar författarens uteslutande översättningsrätt

principiellt lika länge som rätten till originalverket; i huvudregeln

göres dock den betydelsefulla inskränkningen, att berörda uteslutande

översättningsrätt upphör, där författaren icke inom tio år, räknat från

originalverkets första offentliggörande, gjort bruk av samma rätt genom

att i något av unionsländerna offentliggöra eller låta offentliggöra eu

översättning på det språk, i fråga om vilket han ämnar påkalla skydd.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

37

Genom lagen den 28 maj 1897 blev, »för att beträffande översättningsskyddet

närma vår lagstiftning till bernkonventionens bestämmelser», det

genom 1883 års förordning till 3 § i 1877 års lag fogade andra stycket

förändrat därhän, att då författare vid utgivande av skrift genom tillkännagivande

på titelbladet eller vid skriftens början gjort förbehåll,

som avsåge rätten att föranstalta om översättning av densamma, det

skulle vara annan förbjudet, under två år från det skriften först utgavs,

att utgiva översättning därav på annat språk och, där författaren inom

nämnda tid utgåve sådan översättning, under ytterligare åtta år att utgiva

översättning på det eller de språk, vartill skriften sålunda blivit

översatt. Tillika insattes i 13 § de ännu gällande bestämmelserna angående

offentligt uppförande eller föredragande av översättning av dramatiskt

eller musikaliskt-dramatiskt arbete. Slutligen gavs genom lagen

den 29 april 1904 åt 3 § andra stycket i 1877 års lag dess nu gällande

lydelse, enligt vilken det, under tio år från det skrift först utgavs, är

förbjudet att utan författarens samtycke genom tryck utgiva översättning

därav till annat språk. Sistnämnda lagändring satte Sverige i stånd att

tillträda bernkonventionen i dess ursprungliga lydelse.

Den reviderade konventionen stipulerar i art. 8, att de till något

av unionens länder hörande författare till icke offentliggjorda verk, sa

ock författare till verk, som för första gången offentliggjorts i något av

dessa länder, skola i de övriga unionsländerna, under hela den tid

rätten till originalverket varar, äga den uteslutande rätten att översätta

eller låta översätta sina verk. Bland de länder, som äro anslutna

till den reviderade konventionen, hava endast Nederländerna, italien och

Japan gjort förbehåll på denna punkt; dessa länder äro härutinnan bundna

av 188(5 års konvention i dess eldigt paristilläggsakten förändrade lydelse.

De sakkunniga hemställa nu, att vår blivande lagstiftning måtte i>e

även ifråga om författares skydd mot oauktoriserad översättning bringas

i överensstämmelse med den reviderade konventionen. Den sålunda föreslagna

utsträckning av skyddstiden i förevarande avseende är den viktigaste

av de ändringar, vilka av de sakkunniga föreslagits.

Till stöd för sin ståndpunkt hava de sakkunniga (s. 90) anfört följande:

Den reviderade konventionens ifrågavarande grundsats är ju sedan länge

gällande för Sveriges del i vad angår förhållandet till Norge och Danmark:

detta enligt gällande lags 2 §, jämförd dels med kungörelserna den 1(5

november 1877 angående tillämpning å norska undersåtars skrifter

av lagen angående äganderätt till skrift samt den 5 december 1879

angående samma lags tillämpning å danska undersåtars skrifter, dels,

för senare tid, med bernkonventionen av 1886. Frågan är nu liuru
-

sakk unniga.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

vida motsvarande regler böra tillämpas även beträffande andra främmande,

till Sverige i konventionsförhållande stående länder, med hänsyn

till vilkas litteratur författares uteslutande översättningsrätt för närvarande

varar blott tio år från en skrifts första utgivande. Övertygelsen

om det rättvisa och lämpliga i nämnda rätts förbehållande, åtminstone

under någon tid, åt författaren lärer numera hava ingått i den allmänna

uppfattningen även i vårt land. Då det nu gäller att utsträcka

den auktor förbehållna översättningsrättens varaktighet till samma tidslängd

som den för författarrätten i allmänhet bestämda, är ju detta,

teoretiskt sett, allenast ett följdriktigt genomförande av auktorsrätténs

allmänna grundsatser. Och från praktisk synpunkt torde en sådan utvidgning

av författarens befogenhet näppeligen böra föranleda betänkligheter.

I realiteten är väl skillnaden mellan vår nuvarande ordning

och vad som enligt den reviderade konventionen skall gälla ej av synnerligen

stor betydelse: med vår tids fordringar på aktualitet lärer, om

ett litterärt arbete över huvud anses värt att översättas till annat språk,

översättningen i det vida övervägande antalet fall verkställas inom tio

år efter originalets'' första utgivande.

Även i denna del har jag ansett mig böra följa de sakkunniga.

Såsom av den nyss lämnade historiken framgår, har författares uteslutande

befogenhet att bestämma i fråga om sitt verks översättande, vilken

befogenhet enligt 1877 års lag, sådan den ursprungligen lydde, endast i

ringa grad erkändes, genom omförmälda under åren 1883, 1897 och

1904 utfärdade författningar vunnit ett för varje gång mer ökat skydd.

Och då det icke är känt, att från något håll framkommit klagomål över

detta successiva utsträckande .av författarrätten, lärer man vara berättigad

antaga, att nämnda lagändringar motsvarat den vid varje tid rådande

allmänna rättsuppfattningen på förevarande område. Den utveckling

i riktning mot ett ökat hänsynstagande till författarintresset, som

sålunda gjort sig gällande, synes nu böra fullföljas därhän, att auktors

rätt i- fråga om översättning bliver även beträffande skyddstidens längd

jämställd med (ivriga författarrättsliga befogenheter. Såsom av det föregående

framgår hava icke blott våra grannländer Norge och Danmark

utan även de allra flesta av öviäga till bernunionen anslutna länder omfattat

den reviderade konventionens ifrågavarande grundsats.

I detta sammanhang må framhållas, att, då jag i det följande —- vid 20 § — kommer att föreslå den allmänna författarrättsliga skyddstidens

nedsättande från nu gällande femtio till trettio år efter författares död,

en sådan förändring kommer att, i föi-hållande till de sakkunnigas för
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

slag, medföra en icke oväsentlig förkortning av "den tid, under vilken

översättningsrätten är förbehållen författaren eller hans rättsinnehavare.

Slutligen må här nämnas, att enligt övergångsstadgandet i 32 §

under 3 översättningsrätten till verk, vilket utgivits mer än tio år före

den nya lagens ikraftträdande, icke beröres av den nu ifrågavarande bestämmelsen.

Härom hänvisas till betänkandet s. 144—147.

Enligt art. 12 i den reviderade konventionen inbegripes under olovligt Bearbetning,

återgivande, varå konventionen har tillämpning, särskilt det olovliga indirekta

nyttjandet av ett litterärt eller konstnärligt verk, såsom adaptationer,

musikarrangemang, omarbetande av en roman, eu novell eller en dikt till

ett teaterstycke, eller omvänt, då sagda nyttjande allenast är ett återgivande

av verket i samma eller annan form med oväsentliga ändringar,

tillägg eller förkortningar, utan att hava karaktären av ett nytt originalverk.

Denna grundsats om bearbetningsrättens förbehållande åt auktor

linnés antydd i 10 § av gällande lag och har i förevarande paragraf av

förslaget vidare utvecklats. För de sakkunnigas motivering hänvisas till

betänkandet s. 91—93.

4 §•

Nästföregående paragraf av förslaget, vilken jämte 2 § bestämmer Översättning

auktorsrättens innehåll, tillägger auktor den uteslutande rätten att mång- ntg^om''

faldiga ävensom offentligen uppföra, utföra eller föredraga sitt arbete i föremål för

översättning och bearbetning; auktor förlänas således skydd mot över- auktorsrätt

sättning och bearbetning. Förevarande paragraf åter anordnar skydd för

översättning och bearbetning, paragrafen kompletterar de i 1 § givna

bestämmelser angående föremålen för auktorsrätten, i det den såsom sådana

angiver jämväl översättningar och bearbetningar av de i 1 § upptagna

verk. För de sakkunnigas motivering hänvisas till betänkandet

s. 94—96.

o §•

Vid de samlingsverk, som angivas i denna paragraf, föreligger eu Auktorsrätt

dubbel auktorsrätt. Å ena sidan har utgivaren en i hans planläg-samI4lJ*verk

gande, samlande och redigerande verksamhet grundad auktorsrätt; å andraSam

sidan tillkommer de särskilda bidragens författare auktorsrätt till

dessa. De nämnda auktorsrätterna äro principiellt fristående och självständiga.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Skrifter,

som icke

Sro föremål

för författarrätt.

Muntliga

yttranden.

Den enligt 1877 års lag gällande dispositiva bestämmelsen därom,

att ett bidrags författare ej får utgiva detta förr än efter ett år, har

icke upptagits i förslaget.

För den händelse utgivare ej är nämnd, skall enligt de sakkunnigas

förslag förläggaren betraktas såsom utgivare. I departementsförslaget

har denna bestämmelse jämkats därhän, att förläggaren räknas

som utgivare blott då den verklige utgivaren ej är känd.

9 §•

Beträffande denna paragraf hava de sakkunniga (s. 99) anfört, hurusom

lagar och författningar givetvis äro att anse såsom alster av en

sådan andlig verksamhet, som grundlägger auktorsrätt. Att deras syfte

är av rent praktisk art utgör icke i och för sig något hinder härvidlag.

Då emellertid dylik rätt icke äger rum med avseende på verk av nu

ifrågavarande beskaffenhet, så beror detta huvudsakligen därpå, att det

allmännas intresse ansetts påkalla största möjliga publicitet för dylika

statliga viljeförklaringar: för nämnda intresse har auktorsrätten fått vika.

Därvid bör ock märkas, att, så som lagar och förordningar i den moderna

staten tillkomma, ett hithörande arbete regelmässigt icke är resultatet av

en enda eller några få författares verksamhet, utan har fått sin form

bestämd genom samverkan av ett flertal personer och persongrupper, vilkas

särskilda andelar i auktorsrätten det mången gång skulle vara alldeles

ogörligt att fastställa. Det nu sagda lärer hava tillämplighet icke blott

på de lagstiftande statsorganens utan även på andra offentliga myndigheters

och representationers beslut, så ock på de därtill hörande handlingar,

i den mån desamma eljest skulle vara föremål för auktorsrätt;

över huvud får nämnda rätt icke vålla någon inskränkning i den i 86 §

regeringsformen och 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen fastslagna

offentlighetsgrundsatsen.

I motiven till 1877 års lag framhålles, att de främmande lagarna

från eftertrycksförbudet undantaga avtryck av lagar, ämbetsverks kungörelser

och dylikt, men att hos oss motsvarande stadganden redan finnas

i tryckfrihetsförordningen. Till denna hänvisas ock i början av

lagens 10 §. Emellertid har det synts ändamålsenligt att i en särskild

paragraf av förslaget uttryckligen angiva de grupper av skrifter, vilka av

nu ifrågavarande anledning äro uteslutna från auktorsrättsligt skydd.

Icke blott för de verk, som omförmälas i första stycket av förevarande

paragraf, utan även i fråga om vissa muntliga yttranden torde

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mnj:ts proposition nr 3.

41

publicitetsgrundsatsen böra föranleda en avvikelse från de vanliga förfa

ttarrättsli ga reglerna. I analogi med vad som enligt förslaget skall gälla

angående offentliga myndigheters och representationers protokoll torde,

såsom de sakkunniga föreslagit, motsvarande muntliga förhandlingar,

där de eljest skulle falla inom området för de under auktorsrätten skyddade

verk, böra därifrån undantagas. Även i fråga om yttranden vid

offentliga sammankomster för överläggning om allmänna angelägenheter

synes det vara med sakens natur överensstämmande, att författarrätten

får vika för samhällets intresse i sådana yttrandens ohindrade publicerande.

Då jag ansett även sådana muntliga yttranden böra frigivas, vilka Departeförekomma

vid offentliga sammankomster i folkupplysningssyfte eller chefer

för liknande ändamål, har ett tillägg i sådan riktning gjorts till de sakkunnigas

förslag.

10 §.

I denna paragraf av förslaget uttalas den i auktorsrättens natur Mångfaidigrundade,

säkerligen redan enligt 1877 års lag gällande regel, att en var hink

må till sitt enskilda bruk mångfaldiga ett skyddat verk, utan att auktor

tillstånd därtill erfordras. För de sakkunnigas motivering hänvisas

till betänkandet (s. 100—101).

Musikaliska akademien har i angivet utlåtande anmärkt, att

i förslaget nödig hänsyn ej tages till auktors rätt. Enligt förslagets lydelse

skulle även juridiska personer, såsom musiksällskap och liknande,

tilläventyrs kunna anse sig berättigade att »till sitt enskilda bruk», exempelvis

på sina enskilda övningar och samkväm, kanske i närvaro av ett

stort antal åhörare, uppföra kompositioner, som mångfaldigats utan tonsättarens

tillstånd. Akademien anser därför, att till denna paragraf bör

fogas ett förklarande tillägg av innehåll, att mångfaldigande av komposition

utan särskilt tillstånd ej skall vara tillåtet för föreningar och liknande,

utan endast för privat bruk inom trängre kretsar.

Då det synes mig vara angeläget, att i lagen tydligt angives den i DeparUauktorsrätten

ledande grundsatsen, att författares och tonsättares rätt endast chefen

avser hans verks offentliggörande och att ett mångfaldigande till enskilt

bruk sålunda är fritt, har vad akademien i detta hänseende anfört icke

föranlett ändring i de sakkunnigas förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 3 käft. (AV 3.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

11 §•

inskränkuin- Auktorsrättens gestaltning under modern tid har i väsentlig mån

litterära auk- bestämts därav, att hänsynen till samhällets och det allmänna kulturlivets

toraratten. intressen ansetts fordra vissa inskränkningar i auktors befogenhet. Sålunda

är det under särskilda förutsättningar tillåtet att för vetenskapliga, pedagogiska

eller andra kulturändamål fritt utnyttja litterära och musikaliska

arbeten. Att härvid draga gränsen emellan auktors och det allmännas

rätt hör till det förevarande lagstiftningsområdets mest vanskliga

uppgifter. I de olika länderna har ock denna fråga blivit på olika

sätt ordnad; antalet och omfånget av ifrågavarande »lagliga licenser» äro

i de särskilda lagarna mycket växlande. Bernkonventionens upphovsmän

hava icke heller tilltrott sig att härutinnan söka åvägabringa någon enhetlighet:

ämnet har — enligt art. 8 i den ursprungliga, art. 10 i den

reviderade konventionen — uttryckligen hänskjutits till de olika unionsländernas

inre lagstiftning.

I den svenska lagen av 1877 innehållas hithörande bestämmelser i

11 §. Nämnda paragraf motsvaras i förslaget av dels den förevarande

paragrafen, som handlar om inskränkningar i rätten till litterära verk

och till vetenskapliga och tekniska avbildningar, dels 12 §, som i vissa

hänseenden begränsar den musikaliska auktorsrätten.

Citat.

Text till

musikaliska

verk.

IBS''

Den i 1877 års lag 11 § första stycket uttalade grundsatsen om

citatfrihet upprätthålles i förslaget, där den fått sitt uttryck i förevarande

11 § under 1.

För de i förslaget givna bestämmelser om frihet att mångfaldiga

utgiven dikt såsom text i musikaliskt verk eller på konsertprogram hänvisas

till de sakkunnigas motivering (sid. 102).

Samlingar I lagen angående äganderätt till skrift, 11 § andra stycket, stadgas

om vissa väsentliga inskränkningar i auktors rätt, vilka gälla till förmån

för utgivare av samlingar till bruk vid gudstjänst eller vid undervisning

eller till historisk framställning. Bestämmelser i sådan riktning innehållas

i de flesta främmande länders lagar; en sammanställning har givits i

betänkandet (s. 102—103).

Omförmälda 11 § av vår svenska lag stadgar i nu förevarande

hänseende, att såsom eftertryck icke må anses, att delar av tryckt skrift

eller, där den är av ringa omfång, hela skriften intages i sådan, ur flera

arbeten hämtad samling, som göres för att tjäna till bruk vid gudstjänst

eller vid den elementära undervisningan i läsning, musik eller teckning

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

eller till historisk framställning; — därtill har genom lagen den 17 juni

1908 fogats följande tillägg: »dock må vad nu sagts icke gälla, där

skriften är författad enkom i ändamål att intagas i sådan för den elementära

undervisningen avsedd samling, som nyss nämnts, samt förbehåll

mot eftertryck blivit gjort vid skriftens början.» Lagändringen av

1908 var närmast föranledd av eu vid nämnda års riksdag väckt motion

i ämnet; lagutskottets utlåtande återgives i betänkandet (s. 104).

Vid 1911 års riksdag anförde herr Fridtjuv Berg i en inom andra Motion i sm.

kammaren väckt motion, att det visat sig, hurusom utgivarnas ifrågavarande

rätt kunde på ett för författarnas intressen högst betänkligt sätt missbrukas

i så kallade läseböcker, utgivna för skolan. Exempel på uppenbara missbruk

härutinnan förelåge. Dylika lån, som överskrede gränserna för vad hänsynen

till skolans undervisningslitteratur rimligtvis kunde påkalla, måste

verka skadligt för avsättningen av vederbörande författares skrifter och

kränka deras rätt att få uppbära frukten av sitt arbete. I den utländska

lagstiftningen vore denna rätt att begagna författares verk mera begränsad.

Motionären föreslog för andra stycket av 11 § i gällande lag eu förändrad

lydelse, avvikande från den nuvarande därutinnan: att framför

orden »delar av tryckt skrift» inskjutits ordet »mindre» samt att vid

styckets slut tillsatts följande punkt: »I dylik för den elementära under
visningen

avsedd samling må emellertid icke mer än sammanlagt ett

sextonsidigt tryckark av en författares skrifter utan hans eller hans rättsinnehavares

medgivande kunna intagas».

Motionen föranledde i enlighet med lagutskottets hemställan riks- Riksdagen*

dagens skrivelse till Kung]. Maj:t den 7 april 1911, vilken skrivelse Bki9Yjlsf

överlämnats till de sakkunniga. I skrivelsen anfördes, att även riksdagen

funne lagstiftningen i förenämnda hänseende mer än nödvändigt

ingripa i författarens rätt. Ett lämpligare avvägande av å ena

sidan den allmänna bildningens och å andra sidan författarens anspråk

syntes därför utan kränkning av de intressen, som liär stode emot författarens,

böra kunna föranleda eu jämkning i lagstiftningen till den

sistnämndes förmån. Att en sådan i någon form vore av behovet påkallad

syntes framgå av de missbruk, vartill den för närvarande rådande

friheten i förevarande hänseende understundom lett. På grund härav

anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, i vad mån

begränsning kunde böra ske i den i lagens 11 § medgivna rätt att i

samling intaga delar av tryckt skrift.

Över riksdagens berörda framställning avgavs utlåtande av överstyrelsen

för rikets allmänna läroverk. I nämnda utlåtande — refererat

i betänkandet s. 105 — förklarade styrelsen sig anse, att ifråga
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kuuc/l. Maj:ts proposition nr 3.

varande lånerätt borde med hänsyn till författares berättigade intressen

i viss mån inskränkas. Motionärens förslag syntes vara värt

beaktande, därest detsamma modifierades därhän, att begränsningen till

ett tryckark bleve gällande allenast för viss tid efter ett arbetes utgivande.

Denna tid kunde lämpligen sättas , till tjugu år.

De sakkunnigas förslag har avfattats i huvudsaklig överensstämmelse

med nämnde motionärs framställning. För motiveringen hänvisas

till betänkandet (s. 106—107).

Även i vissa andra hänseenden avvika ifrågavarande bestämmelser

i de sakkunnigas förslag från gällande lag. Så har lånefriheten begränsats

till att avse endast samlingar, hämtade ur flera författares skrifter,

under det att för närvarande hinder ej möter att utgiva en samling, som

innehåller uteslutande verk av eu enda författare. Den bestående lånefriheten

för samlingar, som enligt lagens uttryck skola tjäna »till historisk

framställning», har ansetts höra gälla endast i den mån, dylika samlingar

äro avsedda för den elementära undervisningen.

I fråga om samlingar, som gjorts före den föreslagna lagens ikraftträdande,

hänvisas till bestämmelserna i förslagets 32 § under 4.

Avbildningar. Vad angår lånerätten med avseende på »litterära» teckningar och

avbildningar hava gällande lags bestämmelser i förslaget förändrats till

överensstämmelse med stadgandena i 3 § av den nuvarande, 6 § av den

föreslagna konstverkslagen. Detta innebär, att å ena sidan lånefriheten

utsträckts till att gälla vetenskapliga framställningar samt även andra till

undervisningsbruk avsedda skrifter än samlingar, varemot å andra sidan

lånefrihet icke vidare skall äga rum för samlingar till bruk vid gudstjänst.

I sistnämnda avseende torde den nuvarande friheten sakna prak''

tisk betydelse.

^förbud8" Enligt 16 § av de sakkunnigas förslag må den, till vilken författar
rätt

med avseende på ett verk överlåtits, vid verkets mångfaldigande

icke förändra dess form. Berörda stadgande har tillkommit för att

skydda auktors ideella intresse i att verket ej framlägges för allmänheten

i förvanskat skick. Den grundsats, som sålunda ansetts böra gälla med

avseende på en person, till vilken auktor överlåtit sin rätt, har synts de

sakkunniga med än större skäl vara tillämplig i fråga om utgivare eller

annan, som på grund av bestämmelserna i förevarande paragraf äger

återgiva auktors verk utan att behöva inhämta hans tillstånd därtill.

Översättning har dock tillåtits, eljest skulle låneprivilegiet bliva illusoriskt

då det gäller utländska skrifter.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

45

En av de sakkunniga, bokförläggaren Bonnier, har i avgiven re-Reservation,

sensation — s. 198 i betänkandet — hemställt, att ifrågavarande lånefrihet

måtte inskränkas därhän, att den blir gällande endast i fråga om

sådana samlingar, som avse undervisningen på folkskolestadiet.

Till denna mening ansluter sig Sveriges författarförening i utlåtanden

utlåtande, som föreningen avgivit över de sakkunnigas förslag. Föreningen

anser vidare, att lagtexten bör, i fråga om rätten att i samling intaga

verk av eu och samma författare, så formuleras, att såsom maximum

angives ett sextonsidigt tryckark.

.Läroverksöverstyrelsen har i avgivet utlåtande över de sakkunnigas

förslag vidhållit vad styrelsen, på sätt förut nämnts, i ämnet

anfört med anledning av riksdagens skrivelse den 7 april 1911.

Folkskolöverstyrelsen har ock avgivit utlåtande i ärendet. Däri

har styrelsen, beträffande rätten att i samling intaga arbeten av en och

samma författare, föreslagit att såsom maximum måtte bestämmas ett

sextonsidigt tryckark av dessa, i oktavformat med ungefär 1,800 typer

på varje sida. Vidare har styrelsen hemställt, att det skydd mot intagande

i eu för den elementära undervisningen avsedd samling, som enligt

gällande lag samt de sakkunnigas förslag är under viss förutsättning

stadgat för skrift, författad enkom i ändamål att intagas i sådan samling,

måtte utsträckas till att gälla varje för den elementära undervisningen

avsedd skrift. Slutligen har styrelsen ansett det i paragrafen

stadgade förbudet mot förändring av skrifts form böra modifieras härhän,

att sådan förändring skall vara tillåten då det gäller att bringa eu författares

stavningssätt i överensstämmelse med det för läroböcker föreskrivna.

Att vid återgivande av en skrift begagna ett annat stavningssätt Departeän

det av författaren använda kan enligt min mening icke anses inne- nlentscf,efen

bära en sådan ändring av skriftens form, som ifrågavande förbud avser.

Vad folkskoleöverstyrelsen anfört i fråga om skrift, som författats i ändamål

att intågas i en för den elementära undervisningen avsedd samling,

synes mig vara välgrundat och har iakttagits i departementsförslaget.

I övrigt ansluter sig detta till de sakkunnigas förslag.

12 §.

Förevarande paragraf i förslaget motsvarar 11 § av gällande lag inäkränknini

vad sistnämnda paragraf avser inskränkningar i tonsättares rätt med ^Bikafuka11

avseende å kompositioners mångfaldigande. De allmänna grunderna för anktorarättea

s. 46 Kontrollera mot PDF

Mnsikcitat.

Samlingar.

Åndrings
förbnd.

Offentligt

ntförande.

46 Kung!. Maj:ts proposition nr 3.

den ifrågavarande lånefrihetens medgivande hava berörts vid föregående

paragraf i förslaget.

Första stycket av 11 § i 1877 års lag får väl anses åsyfta även

musikaliska verk, om också lagrummets avfattning i första hand häntyder

på skrifter. Förslagets bestämmelse om rätt att i ett självständigt litterärt

arbete upptaga musikcitat torde således icke innebära någon avvikelse

från vad nu gäller.

Den privilegierade ställning, som ansetts böra tillkomma även

musikaliska samlingars utgivare, var — såsom de sakkunniga (s. 109)

erinrat — föremål för gensagor av liera reservanter i lagutskottet 1877.

En av dessa anförde, efter en i betänkandet återgiven motivering, att

ifrågavarande rättighet borde inskränkas därhän, att samlingens innehåll

allenast finge lämpa sig för den elementära undervisningen i sådana allmänna

skolor, där musikundervisning ej vore huvudsak.

De sakkunniga hava tillstyrkt den av nyssnämnda utskottsreservant

förordade anordning, enligt vilken lånefrihet ej äger rum för samlingar

till bruk i de egentliga musikskolorna. Sagda anordning återfinnes även

i de tyska och österrikiska lagarna. I övrigt har stadgandet avfattats i

huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i lagens 11 §.

Vidkommande det i paragrafens näst sista stycke innehållna ändringsförbud

hänvisas till redogörelsen för föregående paragraf i förslaget.

För att den för musikaliska samlingar stipulerade lånefriheten

skall bli effektiv, har det emellertid funnits nödigt att medgiva omsättning

av det nyttjade verket, där så erfordras för samlingens ändamål.

Av de sakkunniga har professorn Valentin varit skiljaktig samt på

skäl, som angivits i ett i betänkandet (s. 199—201) intaget yttrande,

förklarat sig anse den föreslagna bestämmelsen om tillstånd till smärre

musikaliska verks intagande i deras helhet i vissa samlingar böra utgå.

Därest detta ej kan bifallas, har denne sakkunnige hemställt, att åtminstone

stadgandet om rätt att omsätta musikaliska verk måtte uteslutas.

På samma ståndpunkt ställer sig musikaliska akademien i sitt över

de sakkunnigas förslag avgivna utlåtande. Även läroverksöverstyrelsen

har, efter inhämtande av yttrande från direktören vid musikkonservatorium

professorn B. Beckman, anslutit sig till reservanten.

För min del har jag emellertid funnit mig böra i denna punkt

följa de sakkunnigas pluralitet.

Då enligt förslagets 2 § den uteslutande rätten att offentligen utföra

utgiven komposition skall tillkomma tonsättaren utan att särskilt

förbehåll därom vidare fimdras, så innebär detta, i förhållande till vad nu

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kuriffl. Maj:ts proposition nr 3.

47

galler, en avsevärd utvidgning av tonsättares rätt. Med hänsyn därtill

hava de sakkunniga föreslagit, att utgivet musikaliskt verk må utan tonsättarens

tillstånd offentligen utföras, därest åhörare äga tillträde utan

avgift och utförandet icke heller eljest sker i förvärvssyfte.

Detta undantag från regeln om kompositörens uteslutande rätt har

jag ansett böra väsentligen utsträckas. Enligt departementsförslaget är

således det offentliga utförandet av sånger och dansmusik frigivet. Även

andra musikaliska verk må fritt utföras, då antingen åhörare äga tillträde

utan avgift och utförandet icke heller eljest sker i förvärvssyfte eller

den av utförandet härflytande inkomst är avsedd för välgörande ändamål

och den eller de utförande icke erhålla någon ersättning. De inskränkningar

i utföranderätten, som departementsförslaget sålunda stadgar, återfinnas

i norsk och dansk lag.

14 §.

Denna paragraf motsvarar gällande lags 12 §, som innehåller bestämmelser

rörande de inskränkningar i författarrätten, vilka grunda sig

på hänsyn till tidnings- och tidskriftslitteraturens särskilda behov. För

hithörande bestämmelser i bernkonventionen enligt dess lydelse i texterna

av 1886, 1896 och 1908 ävensom för den svenska och den utländska lagstiftningen

i denna del hänvisas till redogörelsen i de sakkunnigas betänkande

(s. 110—119).

Enligt 12 § i 1877 års lag skall till eftertryck ej hänföras

att i periodisk skrift intaga ur annan sådan skrift hämtad uppsats.

Dock kan viss del av en periodisk skrifts innehåll, nämligen dels vetenskapliga

avhandlingar och vittra arbeten, dels andra uppsatser så vida

de äro av större omfång, skyddas genom särskilt förbehåll.

Dessa bestämmelser motsvara i det väsentliga den ursprungliga bemkonventionens

regler. Den reviderade konventionen av år 1908 har utvidgat

skyddet för författares rätt även i detta hänseende. Av de länder,

som anslutit sig till den reviderade konventionen, haVa Norge, Danmark

och Nederländerna gjort förbehåll på denna punkt. Angående dessa länders

ställning i förevarande avseende hänvisas till betänkandet (s. 115).

På anmodan av de sakkunniga har publicistklubben uttalat sig

i denna fråga samt i en till dem avlåten, i betänkandet (s. 116—118)

intagen skrivelse hemställt, att någon saklig ändring av våra gällande

bestämmelser i ämnet icke måtte göras.

Den av de sakkunniga, som närmast representerar tidningspressen,

redaktören Rinman, har anslutit sig till publicistklubbens uppfattning.

Departe
mentschefen
-

Lånerätt tid

ningar och

tidskrifter

emellan.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Övriga sakkunniga hava härutinnan yttrat, att de — om också

med eu viss, närmast av publicistklubbens uttalande föranledd tvekan —1

ansett sig böra förorda, att jämväl förevarande paragraf i förslaget avfattas

i enlighet med den reviderade konventionen. För dem har därvid

den jämväl inom publicistklubben framhållna synpunkten varit huvudsakligen

bestämmande, att Sveriges anslutning i alla punkter till den reviderade

konventionen måste anses vara i allmänt kulturellt och internationellt

hänseende av tillräckligt stor betydelse för att motivera den därav

följande inskränkningen i pressens hittillsvarande lånerätt.

Den avfattning, som i enlighet med den reviderade konventionens

grundsatser givits förevarande paragraf i de sakkunnigas förslag, innebär,

att lånefriheten gäller endast ifråga om tidningar, icke för eller mot .tidskrifter.

Tidningsinnehållet grupperas i överensstämmelse med den reviderade

konventionen på följande sätt: Utan att särskilt förbehåll erfordras,

bliva följetongromaner och noveller föremål för skydd. Skyddade

under villkor, att förbehåll därom göres, äro alla tidningsartiklar i egentlig

mening: med tidningsartiklar förstås då, i enlighet med den uppfattning

som ligger till grund för den reviderade konventionen, icke följetongromaner

eller noveller men allt annat tidningsinnehåll, som i disposition

eller formgivning utvisar någon grad av originalitet. Alltid utan

skydd är en tidnings nyhetsinnehåll i den mån detsamma alldeles saknar

stilistisk anordning eller utformning.

I utlåtande över de sakkunnigas förslag har publicistklubben vid''

hållit sin i omförmälda skrivelse till de sakkunniga angivna ståndpunkt.

För min del anser jag visserligen, att det med hänsyn till intresset

av konformitet skulle vara en fördel att i vår rätt upptaga den reviderade

bernkonventionens ifrågavarande regel. Men denna synpunkt bör

icke vara ensamt avgörande. Den svenska pressens representanter hava

för sin del påyrkat nu gällande bestämmelsers bibehållande, och då någon

opinion i motsatt riktning icke framträtt från författarhåll, finner jag mig

icke kunna tillstyrka den ändring, varom de sakkunnigas flertal hemställt.

Förevarande paragraf av departementsförslaget återgiver således

bestämmelserna i 12 § av gällande lag, dock med någon formell jämkning,

syftande till större överskådlighet och reda.

För den händelse det av mig framlagda förslaget varder upphöjt

till lag, blir det nödvändigt att, då vårt land i sammanhang med

övergången till den nya lagstiftningen ratificerar den reviderade konventionen,

förbehåll jämlikt nämnda konventions art. 27 göres därom, att

Sverige önskar i denna punkt förbliva bundet av bestämmelserna i den

ursprungliga barnkonventionen av år 1886.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t$ proposition nr 3.

49

IG §.

Auktorsrätten har till uppgift att värna icke blott auktors ekonomiska,

utan även hans ideella intressen. Då det gäller att bereda

skydd för dessa sistnämnda bör, anföra de sakkunniga (s. 121), hänsyn

tagas även till auktors naturliga anspråk på att tryggas mot sina

verks offentliggörande i eu utan hans tillstånd föränd rad form: uppenbarligen

kan ett sådant offentliggörande svårt skada hans anseende såsom

författare eller kompositör. Bestämmelser, som syfta till skydd i förevarande

hänseende, återfinnas i den norska, den danska och den tyska,

men icke i den svenska lagen. I förevarande paragraf av de sakkunnigas

förslag har emellertid införts ett stadgande i sådan riktning.

Såsom framgår av denna paragraf i förslaget, jämförd med 15 §,

gäller ändringsförbudet endast då auktorsrätt övergått på grund av överlåtelse;

i sådant fall får förvärvaren icke utan auktors tillstånd återgiva

verket i förändrad form. Där åter vid auktors död hans efterlevande på

grund av giftorätt, arv eller testamente inträda i hans rätt, äga dessa

att förfoga över densamma även vad angår de befogenheter, som närmast

avse personlighetsskyddet.

Ifrågavarande bestämmelse kan — såsom de sakkunniga yttrat —

givetvis icke innebära, att varje förändring, även den allra obetydligaste,

skulle vara utesluten, där icke vederbörandes tillstånd erhållits. Exempelvis

lärer en förläggare icke behöva sätta sig i förbindelse med författaren,

då det endast gäller att rätta skrivfel eller att i en historisk

framställning utbyta ett uppenbarligen felaktigt årtal mot det riktiga.

Äro förändringarna åter av den betydenhet, att de förutsätta samtycke

av auktor, får sådant naturligen anses vara meddelat även utan uttrycklig

överenskommelse härutinnan, då det eljest framgår av omständigheterna

vid avtalet: så måste exempelvis i det fall att en tonsättare

medgiver sin kompositions återgivande medelst grammofon, han utan att

hava därtill särskilt förbundit sig tåla de förändringar, som av tekniska

skäl äro nödvändiga.

De sakkunnigas förslag i denna del är icke enhälligt; bokförläggaren

Bonnier har i avgiven reservation (s. 198 i betänkandet) hemställt,

att ifrågavarande paragraf måtte uteslutas. För den händelse dylika

regler dock skulle upptagas i förslaget, anser reservanten, att ändringsförbudet

icke bör gälla utöver författarens livstid.

Enligt min mening måste det betecknas som en brist i vår gällande

lagstiftning, att densamma icke tillgodoser auktors ifrågavarande

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt 3 Käft. {Nr 3.) 7

Ändrings
förbnd.

Reservation

Departe
ments
chefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

intresse. Jag är således i denna punkt ense med de sakkunnigas pluralitet,

vars förslag oförändrat upptagits i departementsförslaget.

20 §.

Skylädn-ddenB 1 förevarande paragraf av de sakkunnigas förslag, motsvarande 7

n° och 14 §§ i 1877 års lag, meddelas bestämmelser om den allmänna

skyddstiden för litterära och musikaliska verk.

Enligt 1812 års tryckfrihetsförordning i dess ursprungliga lydelse

gällde, att författares eller hans rättsinnehavares rätt till skrift icke var

inskränkt genom någon tidsbegränsning. Enligt en vid riksdagen 1840—41

antagen lagändring fogades emellertid till huvudregeln, enligt vilken varje

skrift skulle vara författarens eller hans rättsinnehavares egendom, ett

tillägg av innehåll att, så framt författarens arvingar eller rättsinnehavare

icke inom tjugu år från hans död begagnat utgivningsrättigheten ävensom

i händelse ett sådant begagnande icke av dem inom vart tjugonde

år förnyades, det skulle stå var och eu öppet att författarens efterlämnade

skrifter av trycket utgiva. Enligt denna lagrummets nya lydelse

var den »evigas auktorsrätten visserligen fortfarande regel, men dess fortsatta

bestånd bands vid det villkor, att av det arbete, som rätten avsåge,

en ny upplaga utgåves åtminstone vart tjugonde år.

Enligt 7 och 21 §§ i 1877 års lag gäller författarrätten — varmed

enligt nämnda lags språkbruk förstås allenast mångfaldiganderätten,

icke rätten till offentligt uppförande och föredragande — under författares

livstid och 50 år efter utgången av det kalenderår, under vilket

han dött.

Den »eviga» auktorsrätt, som gällde i vårt land under tryckfrihetsförordningens

regim, återfinnes numera endast i några få lagstiftningar.

Vanligen upphör auktorsrätten efter viss tids förlopp. Den lagbestämda

skyddstiden, vad litterära och musikaliska verk angår, räcker i

vanliga fall under auktors livstid och vissa år efter hans död. Skyddstiden

varar: 80 år efter auktors död, i Spanien; 50 år efter auktors död,

i Sverige (enligt huvudregeln) och vidare i Norge, Danmark, Frankrike,

Nederländerna, Belgien, Portugal, Ungern, Finland, Ryssland; 30 år efter

auktors död, i Tyska riket, Schweiz, Österrike, Japan. I England, Italien

och Amerikas förenta stater beräknas skyddstiden på annat sätt. För

dessa specialbestämmelser får jag hänvisa till betänkandet (s. 127—128).

Den reviderade bernkonventionen innehåller i 7 art. första stycket,

att det genom konventionen bestämda skydd varar under auktors livstid

och 50 år efter hans död. Detta är emellertid enbart ett principuttalande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 3.

Öl

Den faktiskt gällande regeln utsäges i artikelns andra stycke, som stipulerar:

att för det fall — som allt fortfarande är för handen —, att

nämnda skyddstid icke blir likformigt antagen av alla unionsländerna,

skyddstiden skall bestämmas enligt lagen i det land, där skydd påkallas,

utan att densamma dock kan överskrida den i verkets hemland fastställda

skyddstid, samt att följaktligen de fördragsslutande länderna icke äro

förpliktade att tillämpa bestämmelsen i artikelns första stycke i större utsträckning

än som är förenligt med deras inre lagstiftning. I sak gäller

alltså liksom förut, att varje unionsland för sig äger, oberoende av konventionen,

bestämma i fråga om skyddstidens längd.

Vid motiveringen av det till 1877 års riksdag avlåtna lagförslag

yttrade departementschefen, att skyddstiden, vad tryckningsrätten anginge,

såsom regel lämpligen torde kunna, i likhet med vad i norska

lagen skett, bestämmas till författarens livstid och 50 år efter hans död,

med avseende därå, att författare, som tillhörde en liten nation, icke

kunde göra sig räkning på särdeles många eller stora upplagor av sina

skrifter och därför behövde, i vederlag för den mindre marknaden, eu

längre skyddstid. Och då i riksdagen fråga väcktes om 50-årsperiodens

nedsättande till 30 år, anförde departementschefen, att den i propositionen

föreslagna tidrymden visserligen vore ganska lång, men vid bestämmandet

därav hade man tagit i betraktande, att ifrågavarande rätt

enligt förut gällande lag varit alldeles obegränsad och kunnat bibehållas

till evärdlig tid.

Enligt 14 § i 1877 års lag, sådan paragrafen ursprungligen lydde,

skulle författares och översättares rätt i fråga om uppförande av dramatiskt

eller musikaliskt-dramatiskt arbete gälla för hans livstid och 5

år efter hans död. Genom lagen den 29 april 1904 utsträcktes skydd sperioden

till att gälla i 30 år efter auktors död.

De sakkunniga hava anfört (s. 129), att den skillnad, som hos

oss gäller i fråga om skyddstiden för utgivningsrätten, å ena, samt skyddstiden

för uppförande- och föredraganderätten, å andra sidan, måste anses

bero enbart på historiska skäl; någon principiell grund för densamma

lärer icke kunna uppletas. Icke heller göra de utländska lagstiftningarna,

annat än högst undantagsvis, någon sådan skillnad. Enligt de sakkunnigas

åsikt bör ifrågakomna skiljaktighet nu hävas jämväl för den svenska

rättens del. Då det sålunda gäller att fastslå eu gemensam skyddstid

beträffande samtliga i den litterära och musikaliska auktorsrätten ingående

befogenheter, hava de sakkunniga ansett valet kunna begränsas till de två

alternativen: skydd i 50 eller skydd i 30 år efter auktors död.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kring!. Maj:ts~ proposition nr 3.

Motion 1907. Vid 1907 års riksdag framställde en motionär i andra kammaren,

herr H. Wijk, förslag att den allmänna skyddstiden skalle nedsättas till 30

år efter författares död. Härvid framhöll motionären, hurusom lagen dels

avsåge att tillförsäkra författaren det fulla värdet av hans arbete och förty

gåve honom ensam förfoganderätt däröver under en lång följd av år, dels

ock å andra sidan ville tillgodose det allmänna intresse, som krävde att få

fritt tillgodogöra sig det ahdliga arbetets produkter och i vidast möjliga

mån göra dem tillgängliga för folket. Det vore detta allmänna intresse,

som lett till att den förut obegränsade författa.mitteu inskränkts till att

gälla endast under en viss begränsad tidrymd. Lagens egen mening

krävde alltså, att skyddstiden ej utsträcktes utöver vad hänsynen till författarens

rätt verkligen fordrade. Den litteratur, som skulle komma att

beröras av eu förkortning av gällande skyddstid, vore den del av den

skönlitterära produktionen, som ännu några tiotal år efter författarens

död hade full livskraft, som då ännu allmänt lästes och som kunde

sägas utgöra vår nationallitteratur i egentligaste mening. Dennas spridning

skulle givetvis gynnas bättre, om litteraturen vore fri och kunde

utges av envar, än om den vore förlagsegendom. Visserligen vore icke

något att invända mot att författarrätten överginge till författarens efterlevande.

Men dessas rätt torde lämpligen tillgodoses, om de finge åtnjuta

eu så pass lång skyddstid, att en ytterligare förlängning av denna

ej i någon väsentlig mån skulle öka författarrättens värde vid deras tillträdande

av densamma. Detta mål vunnes fullt ut genom förslaget.

Det pris, eu förläggare kunde betala för författarrätten till ett enskilt

arbete eller till en författares samlade skrifter, måste bero på den vinst,

han ansåge sig kunna erhålla dels av det omedelbara utgivandet och

dels av eventuella nya upplagor under den närmaste framtiden. Avsättningsmöjligheterna

i eu mer avlägsen framtid vore svårberäkneliga och

osäkra, och penningevärdet av en sådan avlägsen rättighet, reducerad till

närvarande tid, vore alltför ringa för att kunna åstadkomma någon

nämnvärd värdeskillnad mellan en författarrätt på 50 år och en sådan

på 30 år efter författarens död. Skulle åter en författares efterlevande

behålla författarrätten, vilket mer sällan torde ske, så kunde även i detta

fall 30 år anses utgöra en lagom lång skyddstid.

Sfattarf8reir" Lagutskottet tick från Sveriges författarförening mottaga en skirning10"

velse i ämnet, däri föreningen anförde, att äldre klassiska författares

verk, för vilka skyddet utginge först 50 år efter 1877 års lags trädande

i kraft, likväl vore tillgängliga i särdeles prisbilliga upplagor. Även senare

tiders märkligare arbeten hade utgivits i gottköpsupplagor. Det vore därför

knappast sannolikt, att en lagändring skulle framkalla billigare pris. Vis
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

53

serligen kunde konkurrensen vålla någon nedpressning, men å andra sidan

vore det förläggaren möjligt att sätta priset lägre, då lian hade trygghet

mot att affären komme att lida inkräktningar från annat håll. I alla fall

gällde det ju att konkurrera med andra likartade verk, och förlägga!-- intresset bjöde då att hålla priset lågt för att främja största möjliga

spridning. Vunnes sålunda intet väsentligt för allmänheten, torde däremot

en nedsättning av skyddstiden ofördelaktigt drabba författarna och

deras efterlevande. Eu författare kunde sällan lämna de sina stort annat

i arv än sina skrifter; och det pris en förläggare betalade för dessa, i

händelse han köpte dem vid författarens död, bleve naturligtvis, därest

de antoges äga bärkraft under eu längre tidsföljd, högre, om hans firma

finge ensamrätt under 50 år än om det endast gällde 30 år.

Dessutom rörde frågan icke enbart, såsom motionären förmenat, de skönlitterära

verken, utan all litteratur, exempelvis även läroböcker, lexika

och dylikt. Betalningen för dessa utginge vanligen icke eu gång för

alla, utan med en viss del av varje upplagas bruttovärde. Det kunde

dröja många år, innan en författares möda bleve på detta sätt fullt ersatt.

Utskottet för sin del fann motionären icke hava påvisat några avsevärda

olägenheter av den nuvarande skyddstiden. Icke heller syntes

han i förhållande till de av föreningen utvecklade och belysta skäl för

bibehållande av nämnda tid hava anfört tillräcklig anledning till inskränkning

därutinnan; och hemställdes förty, att motionen icke måtte till någon

åtgärd föranleda. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

De sakkunniga anse den allmänna skyddstiden fortfarande böra

omfatta auktors livstid och 50 år efter hans död. Härvid anföra de

sakkunniga: Huru långvarig skyddsperioden efter auktors död bör tillmätas,

huruvida, såsom frågan nu begränsats, denna period bör sättas

till 50 eller allenast till 30 år, lärer visserligen icke kunna bestämmas

efter teoretiska, objektivt giltiga grunder. Det gäller att mot

varandra väga auktors intresse och allmänhetens intresse samt att finna

den tidpunkt, då dessa två intressen må anses väga jämnt: avgörandet

härvidlag måste alltid bliva i viss mån godtyckligt. Den av författarföreningen

i dess nyssnämnda skrivelse framhållna omständighet, att våra

äldre klassiska författares verk, ehuru ännu skyddade, utgå i särdeles

prisbilliga upplagor, är emellertid värd beaktande. Och då under de senare

åren, trots gällande skydd, Tegnérs samlade dikter utgivits i en upplaga,

som kostar två kronor, samt romaner av Herman Djursten, August

Blanche och Marie Sophie Schwartz utkommit som »tjugufemöresböcker»,

synes teorien om auktorsskyddet såsom fördyrande vår klassiska

skönlitteratur näppeligen kunna vidare upprätthållas. Vid sådant för
-

De sakkunniga.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kunjl. Maj:ts proposition nr 3.

hållande och med hänsyn därtill, att förevarande fråga så sent som

1907 varit föremål för riksdagens bedömande, hava de sakkunniga ansett

den nu för utgivningsrätten gällande, med den reviderade bernkonventionens

huvudregel överensstämmande skyddstiden av 50 år efter auktors

död böra bibehållas. Samma skyddstid, som stadgas beträffande nyss

nämnda rätt, bör enligt de sakkunnigas mening gälla jämväl för uppförande-,

utförande- och föredraganderätten.

Skyddstidens Här torde få beröras motsvarande bestämmelser i gällande konst
konstverks-

verkslag samt i de sakkunnigas förslag till ny sådan lag. Enligt 1

lagen. och 2 §§ i konstverkslagen varar konstnärens reproduktionsrätt, när

efterbildandet sker genom konstnärligt förfarande, under konstnärens livstid,

men då ett konstverk efterbildas genom tryck, fotografi eller avgjutning

eller på annat dylikt sätt, intill utgången av tionde året efter

det, under vilket konstnären avlidit. Att för den konstnärliga auktorsrätten

gäller en annan skyddstid än på det litterära och musikaliska

området är för vårt land egendomligt. De sakkunniga hava, i 13 § av

förslaget till lag om rätt till verk av bildande konst, föreslagit utsträckande

av skyddstiden, även vad den konstnärliga auktorsrätten angår,

till 50 år efter konstnärens död. För de sakkunnigas motivering

hänvisas till betänkandet (s. 182).

Tillika får jag erinra, att enligt svensk rätt patent är gällande

under 15 och skydd för mönster och modeller under 5 år från dagen för

ansöknings ingivande till vederbörande myndighet.

Danmark. I betänkandet (s. 131—132) är nämnt, hurusom, då i Danmark frå
gan

om de för anslutning till 1908 års konvention nödiga lagändringar var

före i folketinget 1911, det av tinget i ärendet tillsatta utskottet uttalade

sig för, att den auktorsrättsliga skyddstiden skulle inskränkas till

auktors livstid och 30 år därefter, i likhet med vad i Tyskland vore

fallet. Dock ansågs, att Danmark icke på egen hand borde företaga eu

sådan ändring; men utskottet yttrade den önskan, att det från dansk

sida måtte arbetas för en inskränkning av författarrätten i sådan riktning

och att förhandlingar därom måtte inledas med Norge och Sverige

och sedan på en internationell konferens med samtliga bernunionens stater.

Med anledning härav förklarade i tinget vederbörande minister, att

sådana förhandlingar snarast skulle igångsättas. Härefter antogs regeringens

lagförslag, i vilket bibehållits den förutvarande skyddstiden, gällande

under auktors livstid oeh 50 år efter hans död.

I anslutning till vad nu nämnts får jag härmed inför Kungl. Maj:t

anmäla en den 10 april 1912 av ministern för utrikes ärendena till chefen

för justitiedepartementet avlåten skrivelse av följande innehåll: Härva
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

55

rande danske minister hade meddelat, att under förhandlingarna i danska

riksdagen rörande förslag till lag om ändringar i lagen om författarrätt

och konstnärsrätt från nästan alla håll den åsikt gjorts gällande, att den

nuvarande skyddstiden av femtio år från författarens död vore oskäligt

lång och att det vore tillräckligt med eu skyddstid av trettio år från

författarens död. Den danska regeringen ansåge, att frågan borde tagas

under övervägande innan nästa revision av förenämnda lag verkställdes,

men förmenade å andra sidan, att det icke skulle vara lämpligt att vidtaga

en dylik nedsättning av skyddstidens längd endast för Danmarks

vidkommande, därest Sverige och Norge bibehölle den nuvarande bestämmelsen

om en tid av femtio år; och hade danska regeringen förty anhållit

om ett uttalande, huruvida den svenska regeringen vore villig att

eventuellt längre fram biträda ett förslag till nedsättning av ifrågavarande

skyddstids längd.

För min del anser jag den tid av 50 år efter auktors död, under Departevilken

mångfaldiganderätten enligt vår lag är gällande, vara väl drygt ment8chefentillmätt.

Vad i detta avseende anfördes i förutnämnda motion vid 1907

års riksdag finner jag synnerligen beaktansvärt.

Historiskt kan den ifrågavarande bestämmelsen förklaras, då den

ju tillkommit för att förmedla övergången från den »eviga» auktorsrätten

enligt tryckfrihetsförordningens regel. Men då det efter tillkomsten

av 1877 års lag gällde att bestämma skyddstiden för den dramatiska

uppföranderätten, valdes ej den för utgivningsrätten stadgade 50- årsperioden utan en skyddstid av 30 år efter författarens död.

I överensstämmelse med vad av de sakkunniga föreslagits anser

även jag, att en enhetlig skyddstid nu bör fastställas, lika för de särskilda

befogenheter, som den litterära och musikaliska auktorsrätten innefattar,

samt för den konstnärliga auktorsrätten. Sistnämnda rätt varar, som

nyss nämnts, undér konstnärens livstid och i vissa fall 10 år därefter.

Vid sådant förhållande synes det vara en lämplig medelväg att såsom

allmän skyddstid bestämma den i fråga om dramatisk uppföranderätt nu

stadgade perioden, auktors livstid och 30 år därutöver. Fn sådan skyddstid

är som nämnt gällande i Tyskland, Schweiz och Österrike samt motsvarar

den uppfattning, som kommit till synes i Danmark.

För den händelse vid en blivande behandling av förevarande lagförslag

den allmänna skyddstiden skulle anses böra nedsättas till en kortare

period efter auktors död än den femtioåriga, hava de sakkunniga förklarat

sig anse att, även för detta fall, den nuvarande skyddstiden bör,

såsom ock skett i Danmark, bibehållas intill dess frågan varit före på

eu av de konferenser, som med vissa mellantider äga rum mellan de till

s. 56 Kontrollera mot PDF

Ansvar.

56 Kung!.. Maj:ts proposition nr 3.

bernunionen anslutna stater; nästa konferens är utsatt att hållas i Rom

senast år 1918.

En sådan provisorisk anordning kan jag emellertid icke förorda.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, äger enligt

den reviderade konventionen varje land för sig att bestämma om skyddstidens

längd. När nästa konferens mellan unionsländerna kan hållas

lärer ock vara omöjligt att nu förutse. Jag anser således, att den ifrågavarande

bestämmelsen bör införas i det nu föreliggande förslaget. Därest,

såsom det är min mening att föreslå, den nya lagstiftningen kommer att

träda i kraft först med ingången av år 1920, lärer tiden medgiva den

danska och eventuellt även den norska regeringen att, om de så finna

önskligt, vidtaga nödiga åtgärder för att en förkortning av den ifrågavarande

skyddsperioden må kunna samtidigt genomföras i de tre skandinaviska

länderna. Nämnda regeringar torde böra genom ministern för

utrikes ärendena hållas underrättade om gången av förevarande lagstiftningsfråga.

Departementsförslagets förevarande stadgande om en, i förhållande

till vad nu gäller, väsentligen nedsatt skyddstid torde icke böra tillämpas

i fråga om mångfaldigande av sådana litterära och musikaliska verk, som

utkommit före den nya lagstiftningens ikraftträdande. En föreskrift därom

har fogats till övergångsbestämmelserna i 32 § under 1.

24 §.

Departementsförslagets 24 § motsvarar 23 och 24 §§ i de sakkunnigas

förslag samt 10, 15 och 18 §§ i 1877 års lag.

De i lagen bestämda lägsta bötesbeloppen 20 och 10 kronor hava

nedsatts till 5 kronor. Bötesmaximum, som i lagen och de sakkunnigas

förslag fastställts till 1,000 kronor, har i departementsförslaget, med hänsyn

till att frihetsstraff icke är stadgat, förhöjts till 2,000 kronor. Samma

maximum gäller enligt den danska lagen.

Då enligt lagen endast saluhållande och försäljning träffas av

straff, avse straffbestämmelserna i förslaget varje art av spridande, således

även uthyrande av exemplar — en form av spridande, vilken har

sin huvudsakliga betydelse i fråga om musikaliska och kinematografiska

verk — samt exemplars offentliga utdelande. I departementsförslaget

hava jämväl sistnämnda arter av spridande angivits i själva lagtexten.

Vidare har bestämts utsagts, att även ett verks återgivande i ett

enda exemplar betraktas såsom mångfaldigande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3. ö7

I fråga om skadestånd stadgas i 15 § av gällande lag, att eftertryckaren

skall hava till målsäganden förbrutit upplagan samt att han

skall ersätta målsäganden värdet av de exemplar därav, som ej finnas

i behåll, beräknat efter boklådspriset för exemplar av den senast utgivna,

rättmätiga upplagan. Kunna dessa grunder för beräkning av skada

icke följas, skall skadeståndet bestämmas efter annan grund, som prövas

skälig. Lägsta belopp, vartill skadestånd må sättas, skall i ty fall vara

tjugufem kronor.

Nämnda anordning, enligt vilken hela upplagan eller dess bruttovärde

tillfaller målsäganden, är ägnad att oskäligt gynna denne pa

eftertryckarens bekostnad. Detta system, som upptagits från tryckfrihetsförordningen

— där emellertid särskilda bestämmelser om ansvar jämte

skadeståndet saknades — samt från Norges och Danmarks äldre författningar,

är numera i nämnda länder övergivét och synes icke heller böra

bibehållas i vår lagstiftning. Frågan om eftertryckarens ersättningsskyldighet

torde böra regleras i enlighet med de allmänna skadeståndsbestämmelsema.

Något visst minimum för skadeståndets belopp har

icke ansetts böra fastställas.

25 §.

Paragrafens stadganden avvika i särskilda avseenden från bestämmelserna

i lagens 15 och 16 §§. Enligt förstnämnda lagrum skola befintliga

exemplar av en olovlig upplaga vara förbrutna till målsäganden,

det vill säga tillfalla honom utan lösen. Denna anordning har emellertid

av skäl, som jag angivit vid 24 § i förslaget, ansetts icke böra bibehållas.

Dock måste givetvis genom bestämmelser i lag förebyggas, att eftertryckaren

med sina olovligen framställda exemplar kommer i tillfälle att

konkurrera med författaren eller hans rättsinnehavare. Enligt förevarande

paragraf i förslaget är således huvudregeln, att de exemplar av ett

olovligen mångfaldigat verk, vilka eftertryckaren ej hunnit avyttra, skola

förstöras. I överensstämmelse med vad som gäller enligt förordningen

angående patent har målsäganden tillagts rätten att, där han så önskar,

ti 11 ösa sig ifrågakomna exemplar.

Med de uteslutande för det olovliga mångfaldigandet användbara

materialier, såsom formar, stenar, stereotyper och plåtar, skall så förfaras,

exempelvis genom avslipande av graverade plåtar eller nedsmältning av

stereotyper, att missbruk ej kan ske. Föreskriften i lagens 16 § om

beslagtagande av sådana materialier har uteslutits.

I departementsförslaget har paragrafen omredigerats, utan att därmed

åsyftats någon saklig avvikelse från vad de sakkunniga föreslagit.

Skadestånd.

Om olagliga

exemplar och

materialier.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

58

32 §.

ikrafttra- Den nya lagstiftningen torde böra träda i kraft med ingången av

övergångsbc- &r 1920. Angående de övergångsbestämmelser, som av de sakkunniga

stsmmeiser. föreslagits, hänvisas till betänkandet (s. 142—147) samt till vad jag

härutinnan yttrat vid redogörelsen för 20 § i förslaget. Vad de sakkunniga

i förevarande 32 § under 7 föreslagit beträffande dramatiska

och mimiska verk synes böra gälla även om kinematografiska alster. I

enlighet med därom av skandinaviska grammofonaktiebolaget gjord hemställan

hava , i departementsförslaget bestämmelserna under 9 angående

musikaliska verk gjorts tillämpliga även i fråga om skrifter och muntliga

föredrag.

Departe- Jag sammanfattar de ändringar av någon betydenhet, vilka under

slaget*ocTde omarbetningen inom departementet vidtagits i de sakkunnigas förslag,

sakkunnigas Auktors mångfaldiganderätt har inskränkts till att gälla endast det ref"rsIag''

producerande, som sker genom tryck, maskinskrivning eller fotografi (2 §).

Kretsen av de från den föreslagna lagens skydd uteslutna muntliga yttranden

har utvidgats (9 §). Bestämmelserna angående lånerätt med avseende

å samlingar till undervisningsbruk hava något jämkats (It §).

Utförandet av musikaliska verk har frigivits i väsentligt större utsträckning

än enligt de sakkunnigas förslag (12 §). Bestämmelserna angående

tidningars och tidskrifters inbördes lånerätt hava återförts till vad som

nu gäller (14 §). Den allmänna skyddstiden har bestämts till auktors

livstid och trettio år därutöver (20 §). Bötesmaximum vid olovligt

mångfaldigande och offentliggörande har förhöjts (24 §). Övergångsbestämmelserna

hava i särskilda hänseenden utvidgats (32 § under 1, 7

och 9).

Jag övergår nu till en redogörelse för det av de sakkunniga avgivna

förslaget till

Lag om rätt till verk av bildande konst.

Skiljaktig- De viktigaste skiljaktigheterna mellan de sakkunnigas förslag och

dc^saUkM-11 gällande lag äro följande: Till den konstnärliga auktorsrättens föremål

nigas förslag hänföras i förslaget jämväl verk av byggnadskonst samt konsthantverk

och gällande 0ötindustri (l §). Även det efterbildande, som sker i annan konst
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Rungl. Maj:ts proposition nr 3.

art än originalets, är auktor förbehållet (2 §). För vissa etterbildningar

njutes enligt förslaget auktorsrätt (3 §). I fråga om rätten att, utan

konstnärens lov, för studieändamål eller till enskilt bruk efterbilda

konstverk meddelar förslaget specificerade bestämmelser, i samband varmed

stadgas förbud att å efterbildning av konstverk anbringa originalkonstnärens

namn eller signatur pa sätt, som kan leda till förväxling

(5 §). Lagens regler om inskränkningar, som i det allmännas intresse

gälla med avseende på konstnärs rätt, liava i förslaget något jämkats till

konstnärens favör (6 och 7 §§). Konstnären har säkerställts mot konstverks

återgivande i förändrad form (8 och 11 §§). Bestämmelsen i gällande

lags 4 § om konstverk, som överlåtes till staten eller menighet,

har uteslutits (se vid 10 §). Skyddstiden har i förslaget utsträckts till

att omfatta konstnärens livstid och 50 år efter hans död (13 §). Lagens

stadganden om ansvar, skadestånd och förfarande med olagliga efterbildningar

och materialier hava i särskilda avseenden förändrats (15 och

16 §§).

1 §•

För det under den här ifrågavarande auktorsrätten skyddade ver-»reket

är karakteristiskt, att i detsamma ett andligt innehåll genom de bildande

konsternas medel bragts i en individuell form samt att verket

har till sitt främsta syfte att hos åskådaren framkalla eu psykisk verkan

av estetisk art — genom sistnämnda bestämning avgränsas den förevarande

gruppen av verk från de avbildningar av huvudsakligen instruktiv

beskaffenhet, som falla under det litterära skyddet.

Såsom föremål för denna auktorsrätt angives i de sakkunnigas förslag

verk av bildande konst, såsom teckning och annan grafisk konst,

målarkonst, bildhuggarkonst, byggnadskonst samt konsthantverk och

konstindustri.

Den första författning, som uttryckligen tillerkände arkitekturen konst- Arkitektur,

verksskydd, var den danska lagen av 1864. Vad den svenska rätten

angår, torde, såsom de sakkunniga (s. 151—152) närmare utvecklat, det

kunna antagas, att den konstnärliga auktorsrätten enligt 1897 års lag

icke omfattar byggnadsverk. I vårt land åtnjuta byggnadsverk således

endast det skydd, som beredes genom det i lagen angående äganderätt

till skrift intagna förbud mot eftertryck av byggnadsritningar. I den

tyska konstverkslagen av 1876 var uttryckligen stadgat, att lagen ej

skulle hava tillämplighet å byggnadskonsten. Liknande bestämmelse fanns

i norska konstverkslagen av 1877.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

m

Under det att barnkonventionen av 1886 icke berör arkitekturens

verk på annat sätt, än att såsom föremål för konventionsskydd angivas

jämväl planritningar och skisser, som hänföra sig till byggnadskonsten,

har i paristilläggsakten av 1896 stipulerats, att i de unionsländer, där

skydd tillerkännes icke blott arkitektoniska planer, utan även själva byggnadsverken,

dessa verk skola tillgodonjuta bestämmelserna i barnkonventionen

och tilläggsakten. De unionsländer, som vid tiden för pariskonferensen

skyddade icke blott byggnadsplaner utan även byggnadsverk,

voro Frankrike, Schweiz, Belgien, Spanien och möjligen italien. Den

nya tyska konstverkslagen av 1907 räknar såsom verk av bildande

konst jämväl byggnadsverk, i den mån de fullfölja konstnärliga syften.

I art. 2 av den reviderade konventionen upptagas bland de konstnärliga

arbeten, för vilka unionsländerna äro pliktiga att bereda skydd,

även verk av byggnadskonst. 1 motiven betonas, att här är fråga endast

om skapelser av konstnärlig originalitet, varemot sådana verk, i vilka

arkitektens personlighet icke tagit sig uttryck, äro uteslutna från skydd.

Bland de länder, som ratificerat den reviderade konventionen, är det endast

Norge, som på denna punkt gjort förbehåll, i det nämnda stat förklarat

sig härutinnan förbliva vid den ursprungliga barnkonventionen.

Då emellertid den norska lagen av 1893 innehåller förbud mot att, utan

konstnärens samtycke, till någon byggnad använda hans originala byggnadsteckningar,

blir skillnaden mellan den norska lagens och den reviderade

konventionens ståndpunkt praktiskt sett icke synnerligen avsevärd.

I eu under år 1908 genom svenska teknologföreningen till

chefen för justitiedepartementet ingiven, därefter till de sakkunniga överlämnad

skrivelse — refererad i betänkandet s. 153 — har föreningens

avdelning för husbyggnadskonst hemställt, att arkitekten måtte som varje

annan konstnär tillerkännas skydd för sina verk; detta skydd bör gälla

så väl för själva det arkitektoniska verket, som för de ritningar, vilka

ytterst konstituera detta; så väl för verket, såsom en helhet betraktat,

som för dess detaljer.

De sakkun- De sakkunniga hava, i enlighet med vad sålunda hemställts från

niga. svenska arkitekter, föreslagit, att det skydd, som gäller för övriga konstarter,

jämväl skall komma arkitekturen till del. Härvid hava de anfört,

att den enligt gällande lag bestående olikhet icke kan anses vara grundad

i sakens natur. Ingen lärer vilja bestrida, att det konstnärliga skapandet

på arkitekturens område kan vara lika betydande och originellt

som målarens eller skulptörens verksamhet på sitt arbetsfält. Vid sådant

förhållande och med hänsyn jämväl till den moderna svenska byggnadskonstens

höga ståndpunkt hava de sakkunniga ansett den inhemska lag
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

61

stiftningen på auktorsrättens område nu böra fullständigas därhän, afl

i enlighet med den reviderade bernkonventionens bestämmelse även arkitekturens

verk bliva delaktiga av det allmänna konstnärliga rättsskyddet.

Den omständigheten, att ett byggnadsverk tjänar ej blott estetiska, utan

även praktiska ändamål, bör alltså enligt de sakkunnigas mening icke

föranleda, att detsamma uteslutes från konstskyddet. Men å andra sidan

blir byggnaden föremål för berörda skydd allenast i den mån densamma

är att anse såsom ett konstverk, i den mån således som densamma genom

individuell formgivning syftar till en estetisk verkan. Ett byggnadsverk,

som är rent hantverksmässigt framställt utan spår av konstnärlig

originalitet, faller alltså utom konstskyddet. Icke heller kan detta skydd

omfatta eu byggnads rent tekniskt konstruktiva element. För övrigt hänvisas

till de sakkunnigas redogörelse och motivering s. 151—155 i betänkandet.

På de grunder, som av de sakkunniga utvecklats, anser även jag, Departeatt

sådana byggnader, som hava karaktären av konstverk, nu böra ställasvien sc e- en

under det skydd, som förevarande lag anordnar.

Konsthantverk och konstindustri — för vilka jag i det följande Konsthantanvänder

det sammanfattande uttrycket konstslöjd — överensstämma med k''0nstinduarkitekturen

därutinnan, att deras alster åsyfta icke blott estetisk verkan, std.

utan även praktisk nytta; i regel är väl nyttighetssynpunkten övervägande.

Enligt 1897 års lag torde konstslöjden icke vara föremål för

skydd. Den reviderade bernkonventionen innehåller i art. 2 sista stycket,

att verk av konst, tillämpad å industrien, skyddas i den mån, varje

lands inre lagstiftning sådant tillåter. Denna bestämmelse innebär, att

ett unionsland, vars egen lagstiftning icke skyddar konstslöjdens alster,

icke heller har skyldighet att bereda skydd för dylika alster från andra

unionsländer, men att ett land, vars lag meddelar skydd för de ifrågavarande

verken, är pliktigt att låta detta skydd gälla även till förmån för

andra unionsländer, detta således utan reciprocitet.

De sakkunniga hava nu föreslagit, att konstverksskyddet skall utsträckas

även till konstslöjdens alster. Emellertid anse de sakkunniga,

att i förhållande till utlandet villkoret om reciprocitet bör gälla även i

fråga ''om konstslöjden, och hemställa alltså att, därest skyddet sålunda

utsträckes, Sverige — med begagnande av den i art. 27 av 1908 års

konvention unionsländerna tillförsäkrade rätt — måtte vid tillträde till

konventionen göra sådant förbehåll, att ömsesidighetsgrundsatsen även

i denna punkt upprätthålles.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. MajUs proposition nr 3.

Utlåtanden.

Kommers
kollegium.

För de sakkunnigas motivering får jag hänvisa till betänkandet (s.

155—163), varav jämväl framgår, att konsthantverkarnas gille ävensom

svenska slöjdföreningen i framställningar till de sakkunniga påkallat

skydd i förevarande avseende.

I detta sammanhang får jag erinra, att för vissa alster av konsthantverk

och konstindustri skydd anordnats genom lagen om skydd för

vissa mönster och modeller den 10 juli 1899. Genom registrering

enligt nämnda lag kan, där mönstret är nytt, mönstrets upphovsman eller

hans rättsinnehavare vinna rätt att med andras uteslutande begagna

mönstret vid tillverkning till avsalu av alster tillhörande metallindustrien.

Såsom av motiven framgår, avser lagen endast så kallade prydnadsmönster,

men icke nyttighetsmönster. Beträffande förhållandet mellan

nämnda lag och den föreslagna lagstiftningen om konstverksskydd för

alster av konstslöjd hänvisas till betänkandet (s. 163-—165).

I utlåtanden, som av patent- och registreringsverket samt

konsthantverkarnas gille och svenska slöjdföreningen avgivits över de

sakkunnigas förslag, har förslaget i denna del tillstyrkts.

Kommerskollegium har med eget utlåtande avlämnat yttranden

från ett stort antal föreningar, bolag och enskilda näringsidkare, som

representera olika grenar av den verksamhet, vars alster det ifrågasatta

skyddet avser. Efter en redogörelse för omförmälda yttrandens innehåll

anför kollegium följande: Hur tilltalande än tanken på ett över hela konstslöjden

utsträckt konstverksskydd måste förefalla, har man dock givetvis

att framgå med varsamhet i dessa frågor. Vi sakna härvidlag inom landet

vunnen erfarenhet och få icke utan vidare på svenska förhållanden tilllämpa

de rön, som gjorts i de stora industriländerna. Skyddet bör principiellt

ej utsträckas till de tillverkningar, som av sina utövare ännu ej

anses mogna därför. Konstverkskyddet måste sålunda enligt kollegiets

mening bliva i avsevärd mån inskränkt till sitt tillämplighetsområde. Vad

det konstnärliga hantverket beträffar, så föreligger från dettas sida, enligt

vad av de till kollegium inkomna yttranden framgår, ett allmänt intresse

för konstverksskydd. Kollegium anser därför, att detta skydd om möjligt

bör utsträckas till konsthantverket i dess helhet. Beträffande den konstnärliga

industrien, bär kollegium funnit ett ganska allmänt intresse för

skydd vara rådande inom möbeltillverkningen. Av metallindustriens representanter

hava endast de inom guldsmedsbranschen hörda sammanslutningarna

förordat förslaget. Däremot hava textil-, tapet-, glas-, porslinoch

lervaruindustrierna i det hela ställt sig avvisande; även Sveriges

industriförbund anser, att lagen ej bör beröra alster av konstindustri. I

enlighet därmed finner kollegium, att konstverksskyddet bör, vad konst
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

63

industrien angår, gälla endast möbeltillverkningen och guldsmidet. Denna

begränsning bör enligt kollegiets mening icke vara slutgiltig; i den mån

som inom en industri uppstår ett övervägande intresse av skydd, bör

denna industri inordnas under lagens tillämplighetsområde.

De skäl, som de sakkunniga till stöd för sin ståndpunkt anfört,

finner jag vara synnerligen beaktansvärda. Men å andra sidan anser

jag, lika med kommerskollegium, det icke böra ifrågakomma att införa

konstverksskydd för sådana arter av konstslöjd, vilkas utövare icke

önska sådant skydd. Kollegium har, med stöd av den av kollegium i

ämnet verkställda undersökning funnit konstverksskyddet böra gälla dels

i fråga om konsthantverket i dess helhet dels, vad konstindustrien

angår, beträffande möbeltillverkningen och guldsmidet. Kollegium har

emellertid självt fäst uppmärksamheten på den svårighet, som möter

då det gäller att avgöra, huruvida ett föreliggande alster är eu produkt

av hantverk eller av industri. Med hänsyn till denna, i vissa

fall säkerligen alldeles olösliga svårighet och då eu sådan uppdelning

näppeligen låter förena sig med de allmänna grundsatserna för auktoi’srätten,

finner jag mig icke kunna tillstyrka, att alster av konsthantverk

och alster av konstindustri behandlas på olika sätt i skyddshänseende.

Vad de två industrigrenar angår, vilka enligt kollegiets mening böra

ställas under konstverksskyddet, så finnes för guldsmidet redan nu

möjlighet till skydd enligt mönsterlagen, som ju avser alster tillhörande

metallindustrien. Och det är min avsikt att i annat sammanhang inför

Kungl. Maj:t föreslå sådan ändring i nyssnämnda lag, att densamma

blir tillämplig även vad möbelfabrikationen beträffar. Representanterna

för konstindustriens övriga grenar ställa sig avvisande till de nu

föreslagna bestämmelserna. Vid sådant förhållande finner jag mig böra

hemställa, att varken konstindustrien eller konsthantverket för närvarande

måtte göras till föremål för det skydd, som förmedlas av konstverkslagen.

2 §•

Enligt gällande lags 1 och 2 §§ äger konstnären uteslutande be- nattens

fogenhet att efterbilda sitt konstverk dels genom konstnärligt förfarande lnne,iån''

— därvid emellertid, liksom i 1867 års lag, konstnärens rätt begränsats

till att avse endast reproduktioner utförda i den konstart, vartill originalet

hörer — dels ock genom tryck, fotografi eller avgjutning eller på annat

dylikt sätt, det vill säga genom rent mekaniskt eller kemiskt förfarande.

Omförmälda inskränkning i fråga om efterbildande genom konstnärligt

förfarande innebär, att från konstnärens reproduktionsrätt undantages ett

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. May.ts proposition nr 3.

Tassa efterbildningar

föremål för

anktorsrätt.

skulpturverks återgivande i målande eller tecknande konst ävensom en

målnings eller en tecknings efterbildande genom plastik. Motsvarande

stadgande förekom i Danmarks, Norges och Tysklands äldre författningar,

men har ej upptagits i dessa länders nya lagar.

I förevarande förslag har nämnda undantagsbestämmelse, teoretiskt

ohållbar och praktiskt av skäligen ringa betydelse, fått falla. Enligt

förslaget skyddas alltså ett konstverk mot varje slags efterbildning, som

sker genom konstnärligt förfarande, oavsett om kopian framställes i

originalets konstart eller icke. Vidare skyddas verket, enligt förslaget

som enligt gällande lag, mot mångfaldigande på mekanisk eller kemisk

väg, vare sig mångfaldigandet sker genom tryck, fotografi, avgjutning

eller på annat dylikt sätt. Givetvis avser skyddet även varje konstnärligt-mekaniskt

reproduktionsförfarande, exempelvis en målnings återgivande

genom grafisk konst.

Vad särskilt angår de av den konstnärliga auktorsrätten omfattade

byggnadsverk, så äro givetvis dessa — i den mån icke annat föranledes

av den visserligen ganska ingripande undantagsbestämmelsen i förslagets

< § “ skyddade mot efterbildande genom målande och tecknande konst

samt fotografi. Men en byggnad kan återgivas även på det sätt, att,

byggnaden själv eller de ritningar, efter vilka den uppförts, användas

som förebild vid uppförande av eu ny byggnad. Att jämväl denna art

av efterbildande är förbehållen den originala byggnadens arkitekt ligger

i sakens natur; dock har, vid det förhållande att skyddet för arkitekturverk

är en nyhet i förslaget, ifrågavarande praktiskt synnerligen betydelsefulla

regel ansetts böra uttalas i lagtexten, såsom oek skett i den

nya tyska lagen.

3 §•

Under det att förslagets nästföregående paragraf skyddar konstnär

mot efterbildning av det av honom utförda konstverket, anordnar den

förevarande paragrafen skydd för vissa efterbildningar och fullständigar

således 1 §, vilken ju i första hand avser originalverk. I förslaget

till lag om rätt till litterära och musikaliska verk äro motsvarande bestämmelser

meddelade i 4 §, till vars motivering här hänvisas.

Vid en jämförelse mellan de i den konstnärliga och de i den litterära

auktorsrätten innefattade befogenheter blir konstnärens rätt med

avseende på det återgivande, som sker på mekanisk eller kemisk väg, att

jämställa med ett litterärt verks mångfaldigande. Däremot måste, såsom

de sakkunniga (s. 171) anfört, då varje särskilt konstnärligt förfarande

följer sina egna, av materialet och tekniken betingade lagar, det

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

65

efterbildande, som sker i annat konstnärligt förfarande än originalets —

exempelvis en målnings återgivande i etsning, därvid tekniken blir en

helt ny och färgerna överföras till valörer av svart och vitt —, hos

efterbildaren förutsätta ett individuellt konstnärligt skapande av den betydenhet,

att detsamma efter auktor srättens allmänna grunder svårligen

kan frånkännas skydd. Att på det litterära området en översättare under

vissa förhållanden kan göra anspråk på skydd för sin översättning är ju

redan i vår gällande lag erkänt. Och med översättning kan det här ifrågavarande

konstnärliga efterbildandet rätt väl jämställas.

5 §•

Paragrafen motsvarar 10 § i förslaget till lag om rätt till litterära Efterbildande

och musikaliska verk; till motiveringen för sistnämnda paragraf hänvisas. tlUb“jlkllt

Enligt gällande lag har konstnären förbehållits reproduktionsrätt,

allenast i den mån efterbildandet sker till försäljning eller offentligt utställande.

Sådant efterbildande, som äger rum i studiesyfte eller till

enskilt bruk, är således fritt för en var. Denna regel ligger ock till grund

för förslagets bestämmelser. Visserligen har från konstnärshåll till de

sakkunniga hemställts om en sådan avfattning av ifrågavarande stadgande^

att även det efterbildande, som sker för studieändamål eller till

enskilt bruk, skulle vara beroende av konstnärens samtycke. De sakkunniga

hava emellertid ansett sig även här böra fasthålla vid den uppfattning

av auktorsrätten, att densamma icke kan innebära annat eller

mera än befogenheten för auktor att bestämma i fråga om sina verks

offentliggörande.

Genom bestämmelserna i denna paragraf frigives endast själva

reproduktionsrätten. Däremot har konstnärens uteslutande befogenhet i

fråga om efterbildningars spridande ej lidit någon minskning. Spridande

av efterbildning, som framställts i enlighet med det i denna paragraf

givna tillstånd, straffas enligt 15 §.

Av de sakkunniga har professorn Bergström varit skiljaktig och Reservation

ansett, att ur förslaget bör uteslutas bestämmelsen om rätt för eu var

att, utan konstnärens tillstånd, för studieändamål eller till sitt enskilda

bruk efterbilda konstverk. Reservationen finnes intagen i betänkandet

(s. 201—202).

Till reservantens mening ansluta sig, i yttranden som angivits över utlåtanden.

de sakkunnigas förslag, fria konsternas akademi ävensom svenska

konstnärernas förening samt konstnärsförbundet.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 3 käft. (Nr 3.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kung!. Maj:ts proposition nr 3.

Däremot har nationalmusei nämnd ansett ifrågavarande bestämmelser

böra kvarstå i förslaget. Enligt nämndens mening skulle det stil

i strid mot det allmänna rättsmedvetandet, att ägaren till ett konstverk

förbjödes att i vilket lovligt ändamål som helst utföra en fotografi av

detsamma, så snart den icke försäljes eller reproduceras i ett arbete

avsett för försäljning.

Departe- Lika med de sakkunnigas flertal samt nationalmusei nämnd finner

chefen .)aS ifrågavarande, i auktorsrättens väsen grundade regel böra upprätthållas

även vad konstnärs befogenhet angår.

Förbud mot Bestämmelsen i paragrafens andra stycke har närmast tillkommit

Sbf?ngandeTmed anledning av yrkande, som därutinnan framställts i eu under år

kopia. 1894 till Kungl. Maj:t ingiven skrift från svenska konstnärernas förening.

Stadgandet avser att i såväl konstnärens som allmänhetens intresse

förekomma förväxling mellan originalverket och efterbildningen.

Stadgandet får således sin huvudsakliga tillämpning i de fall, då efterbildningen

utförts medelst samma konstnärliga förfarande som originalet.

b §•

Förslagets 6 §, motsvarande 3 § i gällande lag, fastställer de, inskränkningar

i konstnärens befogenhet, som hava sin grund i vetenskapliga

eller pedagogiska intressen. Lagens bestämmelser hava emellertid i

förslaget blivit i vissa hänseenden modifierade. Så här, i överensstämmelse

med vad som gäller enligt norsk, dansk och tysk lag, lånerätten

bundits vid villkoret, att efterbildningen är ägnad och avsedd till förklaring

av texten. Vidare har enligt förslaget ifrågavarande lånerätt

begränsats till att gälla endast de konstverk, som utgivits eller varit

offentligen utställda: blott i fråga om dessa föreligger från konstnärens

sida en förklaring, att de äro avsedda för offentligheten.

7 §•

Konstverk å Enligt (agens o § skall förbudet mot efterbildning ej gälla i av
»iimän

plats. seen(je på konstverk, som är utställt på öppen plats eller anbragt å

byggnads utsida. Nämnda paragraf motsvaras av 7 § i förslaget. På

grund av yrkande från konstnärshåll har emellertid lagens berörda stadgande

modifierats därhän, att endast det efterbildande är tillåtet, som

sker genom teckning eller annan grafisk konst, målarkonst eller fotor

grafi. Däremot få skulpturverk icke plastiskt efterbildas och naturligtvis

Inskränkningar

i

konstnärs

rätt.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majtfs proposition nr 3.

67

icke heller byggnadsverk »efterbyggas». Förslagets regel överensstämmer

med vad som gäller enligt dansk, tysk och österrikisk lag: i den norska

rätten är ifrågavarande undantag från konstnärens befogenhet okänt.

8 §.

Förslagets 8 § ansluter sig till motsvarande bestämmelser i 11 och Ä“dr"“|B‘

12 §§ av det föregående lagförslaget, till vilkas motivering hänvisas.

Ändringsförbudet kan emellertid icke uppehållas med samma stränghet

på det konstnärliga området som på det litterära. När ett konstverk

efterbildas medelst annat förfarande än det för originalverket använda,

exempelvis då en målning återgives medelst träsnitt eller fotografi, måste,

såsom vid 3 § närmare utvecklats, efterbildandet med nödvändighet innebära

vissa väsentliga förändringar: dessas tillåtlighet utgör sålunda endast

en konsekvens av det i lagen givna tillståndet till efterbildande.

10 §.

I förslagets 10 § första stycket uttalas den i auktorsrättens natur R|^cn nn

grundade regel, att då konstverk övergår i annans ägo, auktorsrätten ej porträttbild,

är innefattad i överlåtelsen, med mindre särskilt avtal därom skett. Motsvarande

bestämmelse återfinnes i den gällande konstverkslagens 4 §,

vars andra punkt emellertid fastställer en — jämväl enligt förslaget

gällande — inskränkning i konstnärs rätt med avsende å porträttbild,

som av honom utförts.

Första och tredje punkterna av 4 § i 1897 års konstverkslag hava Omkon«- följande lydelse: Övergår konstverk i annans ägo, varde konstnären eller Sveriåtes till

hans rättsinnehavare icke genom överlåtelsen förlustig de rättigheter, s^c“„Pe1ter

gom ovan omförmälas; dock skola, där konstverk av konstnären

eller hans rättsinnehavare överlåtes till staten eller menighet,

sagda rättigheter anses innefattad^ i överlåtelsen. Har annat

blivit uttryckligen avtalat, än nu för varje fall är stadgat, vare det

gällande. I de sakkunnigas förslag har denna bestämmelse uteslutits. ^

Enligt 4 § i den äldre konstverkslagen av 1867 undantogs från

reproduktionsförbudet efterbildning av konstverk, som tillhörde staten

eller menigheter. I en under år 1894 till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse,

vände sig svenska konstnärernas förening bland annat mot sagda

undantagsbestämmelse. I nämnda skrivelse, som i denna del finnes avtryckt

i betänkandet (sid. 176—179), anförde föreningen huvudsakligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

De sakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

följande: Staten eller menigheter betalade ingalunda frikostigare än andra

köpare av konstverk. Vid sådant förhållande vore det oriktigt, att konstnären

i följd av ett verks försäljning till staten eller menighet förlorade

sin reproduktionsrätt. Den obegränsade kopieringsfriheten föranledde tillkomsten

av fuskverk i reproduktionsväg, något som icke kunde lända till

skönhetskänslans höjande. Den ursprunglige skaparens anseende som

konstnär skadades genom underhaltiga efterbildningar. Ville staten göra

kopieringsrätten i sina samlingar till allmän egendom, så borde den liksom

en enskild person genom skälig betalning förvärva sig densamma.

Den rådande kopieringsfriheten borde alltså inskränkas därhän, att i enlighet

med de norska och tyska lagarnas bestämmelser dylika kopior icke

måtte få avyttras eller förses med signatur. Akademien för de fria

konsterna, som avgav utlåtande i ärendet, instämde i föreningens hemställan.

Vad sålunda från konstnärshåll anförts vann endast i viss mån

beaktande vid avfattandet av nyssnämnda stadganden i 1897 års lag.

De sakkunniga anföra härutinnan (sid. 180): Den nya lagens

bestämmelser i ämnet beteckna en kompromiss mellan den äldre författningens

ståndpunkt och konstnärernas i omförmälda skrift framförda

önskemål. Visserligen är stadgandet av dispositiv natur och kan således

sättas ur kraft genom avtal av annat innehåll. Men då, åtminstone vad

förvärv till nationalmuseum angår, sådant avtal endast sällan lärer

förekomma, övergår reproduktionsrätten i fråga om de till museet sålda

konstverken regelmässigt till staten. Ifrågavarande bestämmelse tolkas av

vederbörande därhän, att densamma anses för staten medföra skyldighet

att ställa den rätt till kopierande för saluhållande och utställande, vilken

staten sålunda förvärvat, till allmänhetens fria förfogande, endast med

de inskränkningar, som nödvändiggöras ur ordningssynpunkt och av utrymmesskäl.

Att denna ordning måste för konstnärerna te sig synnerligen

otillfredsställande är uppenbart; till de sakkunniga har ock från

olika håll hemställts, att lagens ifrågavarande bestämmelse icke måtte

upptagas i förslaget.

Efter en redogörelse för utländska bestämmelser i ämnet — av

vilken framgår, att enligt de norska, danska, tyska, österrikiska, engelska

och belgiska lagarna konstnären behåller reproduktionsrätten, när han

avyttrar sitt verk till staten eller menighet, lika väl som vid försäljning

till enskilda — förklara de sakkunniga, att de i likhet med de svenska

konstnärernas förening anse en konstnär böra, även då han avyttrar

sitt konstverk till staten eller menighet, principiellt vara bibehållen vid

reproduktionsrätten. I detta sammanhang framhålla de sakkunniga, att

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

69

enligt de för nationalmuseum gällande stadgar museets ändamål är att

verka för konstsinnets väckande och fostrande hos folket samt för konstens

och konstvetenskapens främjande. Detta ändamål lärer icke tillgodoses

genom den yrkesmässiga, i ekonomiskt syfte bedrivna kopieringens

frigivande. Med hänsyn härtill och på de skäl i övrigt, vilka angivits i

föreningens nyssnämnda skrift, hava de sakkunniga ansett lagens ifrågavarande

bestämmelse icke böra inflyta i förslaget. Enligt detta skall således

jämväl vid konstverks försäljning till staten eller menighet konstnären,

därest annat ej avtalats, äga kvar reproduktionsrätten.

I sitt vid 5 § omförmälda utlåtande har nationalmusei nämnd anfört, utlåtande

att de arbeten av samtida svenska konstnärer, som förvärvas till statens

konstsamlingar och till konstmuseer som åtnjuta statsunderstöd eller med

dessa jämställda offentliga konstinsti tu tioner, böra enligt museernas plan

och uppgift komma till allmänhetens kännedom i så stor utsträckning

som möjligt. Därför anser nämnden, att det fortfarande bör tillkomma

museernas föreståndare rätt att, så ofta det prövas skäligt, medgiva fotografering

av museets konstföremål och bestämma om försäljning inom

museet av fotografier eller likartade mekaniska efterbildningar av dessa

föremål utan att konstnärens medgivande därtill behöver inhämtas.

Vad de sakkunniga föreslagit anser jag mig kunna i huvudsak Departebiträda.

Lagens ifrågavarande bestämmelse har, såsom den kommit attmen 8C e^e

tillämpas, visat sig leda till ett allmänt frigivande av rätten till kopiors

framställande och avyttrande. Detta rättstillstånd har otvivelaktigt varit

i hög grad ogynnsamt för konstnären såväl ur ekonomisk synpunkt

som även med hänsyn till hans berättigade intresse däri, att hans verk

icke spridas bland allmänheten i en förvanskad form. Det legitima behovet

av en viss kopieringsfrihet torde vara fullt tillgodosett genom bestämmelsen

i förslagets 5 §, som frigiver det efterbildande, vilket sker

för studieändamål eller till enskilt bruk.

Om jag således lika med de sakkunniga anser, att den nu i offentliga

samlingar faktiskt rådande kopieringsfriheten bör stävjas, har jag

däremot med anledning av nationalmusei nämnds nyss berörda yttrande

funnit en bestämmelse lämpligen böra meddelas av innehåll, att då konstverk

av konstnären eller hans rättinnehavare överlåtits till staten eller

menighet, överlåtelsen skall anses innefatta jämväl rätt att genom fotografi

efterbilda verket, oförkränkt dock den rätt, som i enahanda avseende

tillkommer överlåtaren. Detta stadgande, som blir att tillämpa då

icke annat avtalats mellan kontrahenterna, kan icke sägas i någon mer

avsevärd mån ingripa i konstnärens rätt. Han bibehålies vid sin övriga,

i auktorsrätten innefattade befogenheter. Och vad angår rätten att mång
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

faldiga verket genom fotografi, är denna honom fortfarande obetagen;

sistnämnda rätt tillkommer efter överlåtelsen såväl konstnären som den

nye ägaren.

11 §•

Ändrings- Med avseende på det i denna paragraf meddelade ändrings
förbud.

förbudet får jag hänvisa till vad jag yttrat vid redogörelsen för 16 §

av det föregående och 8 § av det förevarande lagförslaget.

13 §.

Skyddstidens Såsom jag redan förut omnämnt, hava de sakkunniga hemställt, att

,angd'' skyddsperioden för den konstnärliga auktorsrätten måtte fastställas till

samma tid som gäller i fråga om författarrätten. För de sakkunnigas

motivering hänvisas till betänkandet (s. 182—183).

Även jag anser, att verk av bildande konst nu böra i detta avseende

jämställas med litterära och musikaliska verk, men av skäl, som

jag angivit vid redogörelsen för 20 § i det föregående lagförslaget, har

jag funnit skyddstiden böra gälla icke, såsom de sakkunniga föreslagit,

i 50 utan endast i 30 år efter konstnärens död.

15 §.

Nådestånd* Förslagets 15 §, som stadgar angående ansvar och skadestånd vid

olovligt efterbildande samt spridande, utställande och införsel av olovliga

efterbildningar, motsvarar 6 § första och'' andra styckena samt 8 § av

1897 års författning. I det inom departementet omarbetade förslaget till

lag om rätt till litterära och musikaliska verk äro ansvars- och skadeståndsbestämmelser

meddelade i 24 §, till vilken paragrafs motiveringhänvisas.

Liksom i det sistnämnda lagförslaget har jag höjt bötesmaximum

från 1,000 till 2,000 kronor. Därigenom har jämväl tillgodosetts ett

önskemål, som av tekniska högskolans lärarkollegium i avgivet utlåtande

framställts i fråga om ansvar för olovligt efterbildande av byggnadsverk.

16 §.

förfarandet Den nya 16 § motsvarar, i vad den avser förfarandet med vissa

4"efterbiid-Sa materialier, gällande lags 6 § sista stycket. Grunderna för de stadganden,

flingar m. in. .sort) i förevarande 16 § meddelas, äro desamma, som varit bestämmande

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung!. Maj:ts proposition nr 3.

lör reglerna i 25 § av förslaget till lag om rätt till litterära och musikaliska

verk; och torde här få hänvisas till vad vid sistnämnda paragraf

anförts. Från regeln om olovliga efterbildningars förstörande har i förslaget,

liksom i tyska lagen, gjorts ett av sakens natur betingat undantag

för det fall, då efterbildningen är ett byggnadsverk.

De ändringar, som jag låtit vidtaga i de sakkunnigas förslag, äro Depart*

följande: Alster av konsthantverk och konstindustri äro, enligt departe-slaget och dt

mentsförslaget liksom enligt gällande lag, uteslutna från det konstnärliga sakk™“jp*

auktorsskyddet (1 §). Då konstverk överlåtes till staten eller menighet, °rsag''

skall överlåtelsen regelmässigt innefatta viss reproduktionsrätt (10 §).

Den allmänna skyddstiden har bestämts till konstnärens livstid och trettio

år därutöver (13 §). Bötesmaximum vid olovligt efterbildande har fördubblats

(15 §).

Återstår nu att redogöra för de sakkunnigas förslag till

Lag om rätt till fotografiska bilder.

De viktigaste skiljaktigheterna mellan de sakkunnigas förslag och

gällande lag äro följande: Lagens föreskrift om vissa uppgifters anbrin- dcYakknn*

gande å fotografisk bild såsom villkor för densammas skyddande har

icke upptagits i förslaget (se vid 1 §). Bestämmelsen i lagens 7 §, enligt01’ fag. “ *

vilken skydd icke njutes för bild som återgiver annan fotografisk bild

eller skrift eller skyddat konstverk, har uteslutits (se vid 1 §). Förslaget

tillägger fotograf jämväl den uteslutande rätten att genom kinematografi

förevisa av honom framställda bilder (2 §). Lagens stadgande!! om

beställares rätt hava väsentligen modifierats (G §). Skyddstiden har

förhöjts från fem till femton år efter en bilds första utgivande (7 §).

Stadgandena om ansvar, skadestånd och förfarande med olagliga avbildningar

och materialier hava i särskilda avseenden förändrats (8, 9

och 10 §§, motsvarande 8 och 9 §§ i departementsförslaget). Den föreslagna

lagen har tillagts återverkande kraft (17 §, motsvarande 15 § i

departementsförsl aget).

1 §•

Denna paragraf i förslaget angiver såsom den ifrågavarande rättens ^tten*

föremål bilder, som framställts genom fotografi. Vår gällande lag lik
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kung1. Maj:ts proposition nr 3.

Om betecktiingstvång.

ställer uttryckligen det fotomekaniska förfarandet med det fotokemiska.

Den reviderade konventionen avser så väl fotografiska verk som verk,

framställda genom ett fotografi liknande förfarande; detta sista uttryck

torde närmast avse de fotomekaniska reproduktionssätten. Visserligen

lärer det vara överflödigt att särskilt framhålla sistnämnda förfarande,

men för vinnande av överensstämmelse mellan den inhemska och den

internationella rätten har i förslaget upptagits den reviderade konventionens

formulering i denna punkt.

Enligt 1897 års lag har skyddet för fotografisk bild gjorts beroende

av det villkor, att fotografen, vid bildens utgivande, å varje exemplar

därav utsätter tydlig uppgift om sitt namn eller sin firma, den ort, där

han är bosatt eller idkar sin rörelse, samt det år, då bilden först utgavs;

honom likväl obetaget att anbringa uppgiften om orten och namnet eller

firman å kartong eller annat, varå bilden uppfodras. I bernunionens

länder uppställes regelmässigt icke någon fordran på dylika uppgifters

anbringande. Liknande beteckningstvång gäller dock enligt de norska och

danska lagarna.

Svenska fotografernas förbund bar i en under år 1909 till chefen

för justitiedepartementet ingiven, därefter till de sakkunniga överlämnad

skrivelse hemställt, att bestämmelsen om beteckningstvång måtte

utgå ur lagen. Då i fråga om en persons övriga ägodelar annan icke

finge tillägna sig dessa, även om de vore omärkta, borde även de fotografiska

alstren kunna påräkna skydd, fastän de ej bure fotografens

namn. Vid det förhållande, att fotografens rätt efter viss tid upphörde,

vore det rättvist, att, den, som ville nyttja en fotografisk bild, själv finge

taga reda på, om detta nyttjande vore strafflöst. Vidare vore det lätt

att utplåna det instämplade årtal, som funnes på fotografien, men å

andra sidan svårt för eu fotograf att leda i bevis, att årtalet verkligen

förekommit på originalet till en orättmätig reproduktion. Vad kinematografiska

filmremsor anginge, kunde sådana enligt den nuvarande ordningen

icke bliva föremål för skydd: en sådan remsa bestode ju av en

otalig mängd små fotografier och det vore otänkbart att åstämpla varje

sådan fotografi de uppgifter, som lagen fordrade.

De sakkunniga ansluta sig till den uppfattning, som gjorts gällande

i nyssnämnda skrift. Härvid yttra de sakkunniga (s. 189), att vad i

skriften anföres om omöjligheten att med nu gällande beteckningstvång

vinna skydd för en kinematografisk film torde vara ovedersägligt. Även

måste det medgivas, att lättheten att från en fotografi avlägsna beteckningen

kan leda till rättsförlust för fotografen. Enligt den uppfattning,

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

som ligger till grund för förslaget, bör en fotografi redan på negativets

stadium vara föremål för skydd. Med denna förslagets ståndpunkt äro

givetvis stadgandena om beteckningstvång oförenliga. De strida ock mot

vad i art. 4 av den reviderade barnkonventionen stadgas därom, att åtnjutandet

och utövningen av de genom konventionen garanterade

rättigheter icke äro bundna vid någon formalitet. På dessa grunder

hava gällande stadganden om beteckningstvång icke blivit upptagna i de

sakkunnigas förslag.

I sitt förutnämnda utlåtande har publicistklubben hemställt,

att beteckningstvånget måtte bibehållas, enär det eljest blir omöjligt att

avgöra, huruvida eu bild är skyddad eller ej.

På de skäl, som anförts av svenska fotografernas förbund och av

de sakkunniga, har jag emellertid ansett mig böra godkänna de sakkunnigas

förslag i denna del.

Jämlikt 7 § av gällande fotografilag åtnjutes icke skydd enligt

sagda lag för bild, varigenom annan fotografisk bild eller ock skrift eller §

skyddat konstverk återgives. Av skäl, som angivits i de sakkunnigas

motivering (s. 190), har denna bestämmelse icke upptagits i förslaget.

2 §.

Enligt lagens 1 § äger fotografen den uteslutande rätten att låta Rätte™ inneen

genom fotografi framställd bild till försäljning eller offentligt utställ- Mångfald ilande

återgivas genom fotografi. Lagens bestämmelse motsvaras av stad- gande,

gandena i förslagets 2 § första stycket samt 3 §.

Den fotografen enligt förslaget tillagda ensamrätten att genom foto- Förevisande

grafi mångfaldiga av honom framställda fotografiska bilder gäller natur- ^åtografi

ligen även för kinematografiska verk. Jämlikt andra stycket av 2 §

förbehålles fotografen jämväl den uteslutande befogenheten att genom

kinematografi eller liknande förfarande offentligen förevisa bilderna.

Givetvis gäller denna befogenhet ej blott i fråga om originalbilderna,

utan även med avseende på de efter dem framställda avbildningar.

För skillnaden mellan de kinematografiska alster, beträffande vilka den

litterära auktorsrättens regler tillämpas, och de allenast såsom fotografier

skyddade hänvisas till min redogörelse för 1 § av förslaget till lag om

rätt till litterära och musikaliska verk.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 3 käft. (År 3.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj fa proposition nr 3.

3 §•

De sakkunnigas förslag innehåller i 6 § första stycket, att där fotografisk

bild övergår i annans ägo, fotografens rätt enligt den föreslagna

lagen ej skall vara innefattad i överlåtelsen, med mindre särskilt avtal

därom skett. Vad angår bilder, som icke utförts efter beställning, får val

motsvarande anses gälla även nu, i analogi med vad därom stadgas i

konstverkslagens 4 §. I fråga om beställd bild däremot övergår enligt

3 § av L897 års fotografilag fotografens rätt å beställaren, där ej annat

uttryckligen avtalats. Med avseende på fotografiska bilder, som utförts

efter beställning, har således reproduktionsrätten helt och hållet lagts i

beställarens hand, fotografen själv är, lika med tredje man, utesluten

från rätten. Förbudet för fotografen att återgiva bilden gäller även för

det fall, att bilden saknar skydd, vare sig detta beror på att skyddstiden

utgått eller därpå att de för skydds åtnjutande stadgade villkor icke

iakttagits. Då sistberörda stadgande avser även sådana bilder, som icke

äro föremål för skydd, faller detsamma så till vida utom ramen för den

här ifrågavarande rätten.

Från svenska fotografer har till de sakkunniga hemställts, att vår

lags ifrågavarande stadgande icke måtte upptagas i förslaget.

Av de sakkunniga har nu föreslagits ett stadgande av innehåll

att, då fotografisk porträttbild framställts efter beställning, den ej må av

fotografen mångfaldigas utan beställarens tillstånd. För de sakkunnigas

motivering hänvisas till betänkandet (s. 193—194). Stadgandet överensstämmer

med vad som enligt den nuvarande och den föreslagna konstverkslagen

gäller i fråga om porträttbilder, skyddade enligt nämnda lag.

Publicistklubben har i sitt nyssnämnda utlåtande avstyrkt de

sakkunnigas förslag i denna del. Därvid har anförts, att illustrationsmaterialet,

särskilt porträttbilderna, spela en stor och allt mer växande roll i

den nutida pressen. Med den nya bestämmelsen skulle en tidning eller

tidskrift icke kunna införa ett porträtt, som av den porträtterade själv

ställts till förfogande, med mindre fotografens tillstånd inhämtas; oftast

är detta för en daglig tidning omöjligt att medhinna inom den tid under

vilken reproduktionen har något aktualitetsintresse. För övrigt torde eu

reproduktions intagande i en tidning icke minska möjligheten till avsättning

av bilden.

I avgivet utlåtande har även fotografiska föreningen hemställt,

att gällande lags regel i förevarande avseende måtte bibehållas.

Jämväl professorn i konsthistoria vid Lunds universitet E. Wrangel

har i ett till Kung]. Maj:t inkommet yttrande anfört, att särskilt då fråga

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kung!. Maj:ts proposition nr 3.

är om bilder, beställda för vetenskapliga ändamål, de nu gällande bestämmelserna

äro att föredraga framför de av de sakkunniga förordade.

De sakkunnigas ståndpunkt i förevarande avseende har jag icke

kunnat godkänna. De av dem, lika för den konstnärliga auktorsrätten

och för fotografs skyddsrätt, föreslagna bestämmelserna härutinnan torde

visserligen böra gälla beträffande sådana porträttbilder, som skyddas enligt

konstverkslagen. Men, såsom de sakkunniga själva framhållit (s. 42), är

i det nu förevarande lagförslaget icke fråga om auktorsrätt — till en

sådan kan fotografien såsom en rent teknisk verksamhet icke giva upphov.

Vid detta förhållande och med hänsyn jämväl till innehållet i sistnämnda

tre yttranden, har jag ansett den nuvarande lagens huvudregel äga företräde

framför det av de sakkunniga föreslagna stadgandet. Departementsförslaget

återgiver således den nu gällande bestämmelsen, dock med den

modifikation, att någon föreskrift icke meddelats för det fall, att den

lagligen bestämda skyddstiden gått till ända.

Med hänsyn till den ändring, som jag sålunda vidtagit, komma

bestämmelserna i 11 § av de sakkunnigas förslag att sakna tillämplighet,

och har alltså nämnda paragraf uteslutits.

7 §•

Enligt 1 § av gällande lag varar skyddet för fotografisk bild intill

utgången av femte året efter det, under vilket bilden först av fotografen

utgavs. I de sakkunnigas förslag har skyddstiden förhöjts till femton

år efter utgivandet. Häremot har jag icke något att erinra.

b—9 §§.

För de i departementsförslagets 8 och 9 §§ — motsvarande 8, 9

och 10 §§ i de sakkunnigas förslag — givna stadganden om ansvar,

skadestånd och förfarande med olovligen framställda avbildningar och

materialier hänvisas till min redogörelse för 24 och 25 §§ i det inom

departementet omarbetade förslaget till lag om rätt till litterära och

musikaliska verk.

15 §•

I departementsförslagets 15 § — motsvarande 17 § i de sakkunnigas

förslag —- meddelas stadgande om lagens ikraftträdande ävensom

Depar
tements
chefen
-

Ang. 11 § i de

sakkunnigas

förslag

Skyddstidens

längd

Ansvar,

skadestånd

m m

Ikraft
trädande
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

beståmmXr över£ärigsbestämme]ser. Lagen om rätt att återgiva fotografisk bild har icke

,8 mme ser. tillämpning å bild, som blivit utgiven före lagens ikraftträdande. I detta

avseende skiljer sig nämnda författning från lagarna angående äganderätt

till skrift och angående rätt att efterbilda konstverk, vilkas bestämmelser

ju äga återverkande kraft. Den reviderade bernkonventionen är, jämlikt

art. 18, tillämplig å alla verk, som vid tiden för densammas trädande i

kraft ännu icke blivit allmän egendom i sitt hemland på grund av skyddstidens

utlöpande. För att bereda möjlighet till skydd för de med konventionens

nämnda bestämmelse åsyftade verk, har det varit nödvändigt

att, med avvikelse från vad nu gäller i fråga om fotografier, även i det

förevarande förslaget upptaga principen om lagens återverkande kraft.

De av de sakkunniga föreslagna undantag från nämnda princip överensstämma

med motsvarande stadganden i det föregående lagförslagets 25 §.

Förevarande övergångsbestämmelser, sådana de av de sakkunniga avfattats,

hava i departementsförslaget något jämkats, varjämte tillagts ett

stadgande av innehåll, att den, som före lagens trädande i kraft lovligen

genom kinematografi eller liknande förfarande offentligen förevisat fotografiska

bilder, skall vara oförhindrad att fortfarande på samma sätt

offentligen förevisa bilderna.

■fe»

mentsförsia- Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, har jag i de sak
gct

och de kunnigas förslag gjort allenast de ändringar, att stadgandet i 6 § angäSaro”°agSaS

611 (^e beställd fotografisk bild återställts till huvudsaklig överensstämmelse

med vad som nu gäller, i sammanhang varmed nämnda förslags 11 §

uteslutits, samt att övergångsbestämmelserna i vissa avseenden komplet
-

Förutom de i det föregående nämnda ändringar hava åtskilliga

jämkningar av redaktionell art vidtagits i de sakkunnigas tre lagförslag.»

Departementschefen uppläste de inom justitiedepartementet omarbetade

förslagen till

1) lag om rätt till litterära och musikaliska verk;

2) lag om rätt till verk av bildande konst;

3) lag om rätt till fotografiska bilder;

och hemställde departementschefen, att över nämnda förslag, som

voro av den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, lagrådets utlåtande

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3. 77

måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamål inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Harry Guldberg.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om rätt till litterära och musikaliska verk.

Härigenom förordnas som följer:

Om rättens föremål samt författares och tonsättares befogenheter.

1 §•

Enligt de i denna lag givna bestämmelser skyddas rätten till följande

verk, nämligen:

1) skrift och muntligt föredrag;

2) musikaliskt verk;

3) teckning samt grafisk eller plastisk avbildning, där teckningen

eller avbildningen är av vetenskaplig eller teknisk art samt ej, efter sitt

huvudsakliga ändamål, att betrakta såsom konstverk;

4) mimiskt verk (balett eller pantomim);

5) kinematografiskt verk, vartill i denna lag hänföres jämväl verk,

avsett att återgivas genom ett kinematografi liknande förfarande.

Med författare förstås i denna lag upphovsman till verk, varom

här ovan sägs.

2 §•

Författare äge uteslutande rätt att genom tryck eller fotografi

mångfaldiga sitt verk. Till tryck hänföres i denna lag jämväl maskinskrivning.

Därjämte have författare till dramatiskt, mimiskt eller kinematografiskt

verk uteslutande rätt att offentligen uppföra detsamma ävensom

tonsättare uteslutande rätt att offentligen utföra av honom komponerat

musikaliskt verk.

Innan skrift eller muntligt föredrag utgivits, tillkomme författaren

uteslutande rätt att offentligen föredraga verket.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

79

Författare äge ock uteslutande rätt att mångfaldiga sitt verk genom

detsammas överförande på mekaniskt tal- eller musikinstrument

eller på vals, platta, band eller annan till dylikt instrument hörande inrättning.

Där ett sålunda överfört verk genom instrumentet återgives,

anses detta såsom utförande eller föredragande av verket.

3 §•

Den enligt 2 § författare tillerkända befogenhet innebär även uteslutande

rätt för honom att på sätt i nämnda paragraf sägs mångfaldiga

ävensom offentligen uppföra, utföra eller föredraga sitt verk i översättning

till annat språk eller från en till annan munart av samma språk,

så ock i bearbetning.

Såsom bearbetning anses i synnerhet:

1) dramatisering eller eljest överförande av en skrift från en litterär

form till en annan ävensom skrifts överförande till en form, avsedd

att återgivas genom kinematografi eller liknande förfarande;

2) ett musikaliskt verks omsättning för ett eller flera instrument

eller för en eller flera sångstämmor.

Såsom bearbetning anses icke, att i fri anslutning till ett verk framställes

ett nytt, i det väsentliga självständigt sådant.

4 §.

Den, som översatt eller bearbetat ett verk, have för sin översättning

eller bearbetning den författarrätt, som i 2 och 3 §§ är nämnd:

oförkränkt dock den rätt, som må tillkomma originalverkets författare.

5 §•

Utgivare av tidning, tidskrift eller annat verk, som består av självständiga

bidrag från särskilda medarbetare, anses såsom författare till

verket såsom en helhet betraktat. Är utgivare till sådant samlingsverk

ej känd, betraktas verkets förläggare såsom utgivare.

Författare till särskilt bidrag behåller författarrätten till detta.

6 §.

Förbindes skrift med musikaliskt verk, behålle vartdera verkets författare

den honom tillkommande författarrätt. Lag samma vare, där

skrift förbindes med teckning eller avbildning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

7 §•

Äro liera gemensamt författare till ett verk, som ej består av självständiga

bidrag från de särskilda medarbetarna, erfordras för förfogande

över författarrätten till verket samtliga författares samtycke.

8 §•

Såsom författare till ett verk varde, där ej annat visas, den ansedd,

vilken på sedvanligt sätt å verket angivits såsom sådan.

I fråga om verk av författare utan uppgivet eller under diktat

namn företrädes författaren, intill dess han givit sig till känna på sätt i

22 § sägs, i sin rätts utövning av den, vilken finnes å verket nämnd

såsom utgivare eller, där sådan ej angivits, såsom förläggare.

9 §•

Uteslutna från skydd enligt denna lag äro:

1) lagar, förordningar, kungörelser, offentliga myndigheters, riksdagens,

beredningars och kommittéers samt kyrkliga, kommunala och

andra offentliga representationers handlingar, protokoll, beslut och skrivelser,

så ock andra allmänna handlingar;

2) muntliga förhandlingar i riksdagen och andra offentliga representationer,

så ock yttranden vid domstolar och eljest inför offentliga

myndigheter ävensom vid offentliga sammankomster i folkupplysningssyfte

eller för liknande ändamål eller för överläggning om allmänna angelägenheter.

10 §.

Utan författares tillstånd må en var till sitt enskilda bruk mångfaldiga

hans verk.

11 §•

Utan hinder av vad i denna lag är stadgat vare tillåtet:

1) att vid författande av nytt, i det väsentliga självständigt verk

utgiven skrift begagnas på det sätt, att ordagrant eller i sammandrag

anföras delar därav, som åberopas till bevis eller upptagas till granskning,

belysning eller ytterligare utveckling;

2) att utgiven dikt mångfaldigas såsom text i musikaliskt verk

eller på konsertprogram;

3) att mindre delar av utgiven skrift eller, där den är av ringa

omfång, hela skriften intages i sådan, ur flera författares skrifter hämtad

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 3.

81

samling, som efter sin beskaffenhet är avsedd att tjäna till bruk vid

gudstjänst eller i skolor eller eljest vid elementär undervisning. I eu

dylik för den elementära undervisningen avsedd samling må dock icke intagas

mer av samma författares skrifter än som motsvarar ett tryckark

av dessa. Är skrift författad för att användas vid den elementära undervisningen,

vare, där förbehåll mot eftertryck blivit gjort vid skriftens början,

förbjudet att utan författarens tillstånd intaga skriften eller del därav

i sådan samling, som i föregående punkt avses.

I fall, varom i första stycket under 2 eller 3 förmäles, må det nyttjade

verkets form icke förändras utan särskilt tillstånd av författaren eller

hans rättsinnehavare; dock vare, där så erfordras, översättning tillåten.

I vetenskaplig framställning eller i skrift, som är avsedd att tjäna

till bruk vid undervisning, må till förklaring av texten intagas teckning

eller avbildning, som utgivits eller varit offentligen utställd; dock att

teckningens eller avbildningens form icke må utan särskilt tillstånd

förändras i vidare mån än som nödvändiggöres av det för återgivandet

använda förfarandet.

12 §.

Likaledes vare tillåtet:

1) att delar av utgivet musikaliskt verk, oförändrade eller i utdrag,

anföras i ett i det väsentliga självständigt litterärt verk;

2) att enstaka ställen av ett utgivet musikaliskt verk eller, där det

är av ringa omfång, hela verket intages i sådan, ur flera tonsättares verk

hämtad samling, som efter sin beskaffenhet är avsedd att tjäna till bruk

vid gudstjänst eller i skolor, musikskolor dock undantagna, eller eljest

vid elementär undervisning.

I fall, varom i första stycket under 2 förmäles, må det nyttjade

verkets form icke utan tonsättarens eller hans rättsinnehavares tillstånd

förändras; dock vare, där så erfordras för samlingens ändamål, tillåtet att

omsätta verket för ett eller flera instrument eller för en eller flera sångstämmor.

Sånger och dansmusik må utan tonsättarens tillstånd offentligen

utföras, där verken förut äro utgivna.

Samma lag vare om offentligt utförande av andra musikaliska verk,

då åhörare äga tillträde utan avgift och utförandet icke heller eljest

sker i förvärvssyfte eller

då den av utförandet härflytande inkomst är avsedd för välgörande

ändamål och den eller de utförande icke erhålla någon ersättning.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 3 käft. (Nr 3.)

It

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

13 §.

Då skrift, teckning eller avbildning eller musikaliskt verk begagnas,

efter vad i 11 § eller i 12 § första stycket är tillåtet, skall författarens

namn angivas, så framt detsamma finnes å verket utsatt.

14 §.

Tillåtet vare ock att i tidning eller tidskrift intaga ur annan tidning

eller tidskrift hämtad uppsats.

Vetenskapliga avhandlingar eller vittra verk må dock ej införas,

om förbehåll mot eftertryck blivit gjort vid deras början eller, där de

äro intagna i tidskrift, vid början av det eller de häften, vari de förekomma.

Vad nu är sagt om vetenskapliga avhandlingar och vittra verk

gälle ock om andra uppsatser, så vida de äro av större omfång.

Då uppsats, i enlighet med vad nu medgivits, intages i tidning

eller tidskrift, skall den nyttjade tidningens eller tidskriftens titel angivas.

Om rättens övergång.

15 §.

Vid författares död gånge hans ifrågavarande rätt över till hans

rättsinnehavare efter lag.

Författarrätt må, med eller utan villkor eller inskränkning, överlåtas

till annan.

16 §.

Har författarrätt med avseende på ett verk till någon överlåtits,

må denne icke, utan särskilt tillstånd av författaren eller hans rättsinnehavare,

vid verkets mångfaldigande eller offentliga uppförande, utförande

eller föredragande förändra verkets form.

17 §.

Den, som genom överlåtelse erhållit förlagsrätt till ett verk, må ej,

utan uttryckligt medgivande av författaren eller hans rättsinnehavare,

framställa mer än en upplaga och denna ej större än ettusen exemplar.

18 §.

Tillstånd att offentligen uppföra dramatiskt eller mimiskt verk, utföra

musikaliskt verk eller föredraga skrift eller muntligt föredrag medför,

så framt ej annorledes är avtalat, för den, som erhållit tillståndet,

befogenhet att på sätt, som nyss nämnts, återgiva verket överallt och så

ofta han finner för gott, men ej att på annan överlåta någon rätt därtill.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kur tgl. Maj:ts proposition nr 3.

83

Sådant tillstånd må ock lämnas åt flera, så vida ej annorlunda är

avtalat. Har, då uteslutande rätt att uppföra, utföra eller föredraga verket

till någon överlåtits, denne under fem på varandra följande år ej begagnat

sig därav, vare den, som överlåtit rätten, oförhindrad att lämna

tillstånd till verkets återgivande även åt andra.

Vid meddelande .av tillstånd, som nu är sagt, företrädes i fråga om

dramatiskt verk, därtill musik hörer, tonsättaren av textens författare,

varemot beträffande opera eller annat musikaliskt verk, vartill hörer text,

författaren till texten företrädes av tonsättaren.

19 §.

Författares i denna lag stadgade rätt med avseende på verk, som

icke blivit utgivet, må ej i hans eller efterlevande makes, arvinges eller

testamentstagares bo tagas i mät för gäld.

Om rättens upphörande.

20 §.

Författares rätt enligt denna lag vare gällande intill utgången av

trettionde året efter det, under vilket författaren avlidit.

21 §.

Äro flera gemensamt författare till ett verk, som ej består av självständiga

bidrag från de särskilda medarbetarna, gälle författarrätten intill

utgången av trettionde året efter den senast avlidne författarens

dödsår.

22 §.

För verk av författare utan uppgivet eller under diktat namn njutes

skydd enligt denna lag intill utgången av trettionde året efter det,

under vilket verket först offentliggjordes; dock att, där författaren, innan

nämnda skyddstid gått till ända, giver sig till känna antingen genom att

låta sitt namn utsättas på en ny upplaga av verket eller ock genom anmälan

i justitiedepartementet samt tre gånger i allmänna tidningarna införd

kungörelse, han då må njuta till godo den rätt, som i 20 § sägs.

Har såsom utgivare av sådant samlingsverk, som omförmäles i 5 §,

angivits offentlig undervisningsanstalt, akademi eller vetenskapligt eller

annat samfund eller förening, vare verket föremål för skydd intill utgången

av trettionde året efter det, under vilket verket först utgavs.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Mcij:ta proposition nr 8.

23 §.

Utgives verk, som avses i 22 §, i flera avdelningar, vilka tillsammans

bilda ett helt, skall skyddstiden räknas från det år, den sista

avdelningen utgavs; dock vare, där eu avdelning utgivits senare än två

år efter det år, under vilket den närmast föregående utgavs, skyddstiden

för den äldre av dessa avdelningar räknad från sistnämnda år.

Ansvarsbestämmelser.

24 §.

Med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor straffes:

1) den, som i annat fall, än i 10, 11, 12 eller 14 § medgives, utan

författarens eller hans rättsinnehavares tillstånd på sätt i 2 eller 3 § sägs

mångfaldigar ett enligt denna lag skyddat verk, i ett eller flera exemplar,

vare sig verket mångfaldigas i sin helhet eller delvis;

2) den, som till salu håller eller genom försäljning, utdelande, uthyrande

eller annorledes sprider eller ock i riket till spridande inför sådant

exemplar av ett enligt denna lag skyddat verk, som honom veterligen

blivit i annat fall, än i 11, 12 eller 14 § medgives, utan författarens

eller hans rättsinnehavares tillstånd framställt på sätt i 2 eller 3 § sägs;

3) den, som, utan författarens eller hans rättsinnehavares tillstånd,

offentligen uppför ett enligt denna lag skyddat dramatiskt, mimiskt

eller kinematografiskt verk,

eller i annat fall, än i 12 § medgives, offentligen utför skyddat

musikaliskt verk,

eller offentligen föredrager skyddad skrift eller skyddat muntligt

föredrag, innan verket utgivits,

vare sig verket återgives i sin helhet eller delvis.

Den brottslige ersätte ock all skada.

25 §.

Har ett enligt denna lag skyddat verk blivit i annat fall, än i 10, 11,

12 eller 14 § medgives, utan författarens eller hans rättsinnehavares tillstånd

mångfaldigat på sätt i 2 eller 3 § sägs, skola de därvid framställda

exemplar efter målsägandes val antingen förstöras eller ock utlämnas

till målsägande!! mot ersättning för värdet eller mot avdrag därför

å honom tillkommande skadestånd. Vad nu är sagt äge ock tillämpning

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 3.

85

i fråga om exemplar, som blivit jämlikt 10 § framställt utan tillstånd

av författaren, där det hålles till salu eller sprides eller ock nyttjas vid

offentligt uppförande, utförande eller föredragande.

Med formar, stenar, stereotyper, plåtar och andra dylika, ute‘

slutande för det olovliga mångfaldigandet användbara materialier skall,

om målsäganden det yrkar, så förfaras, att missbruk därmed ej må ske.

Yad ovan är stadgat gälle dock endast om sådana exemplar eller

materialier, som fortfarande finnas i den brottsliges besittning eller över

vilka han eljest förfogar.

26 §.

Med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor straffes

den, som i strid mot bestämmelserna i 11 § andra eller tredje stycket.

12 § andra stycket eller 16 § vid ett verks mångfaldigande eller offentliga

uppförande, utförande eller föredragande förändrar verkets form.

Håller någon till salu eller sprider sådant exemplar av ett verk, som han

vet vara framställt i strid mot nämnda bestämmelser, böte som nu är sagt.

Den brottslige gälde tillika skadestånd; och skall i fråga om förfarande

med olagliga exemplar och materialier vad i 25 § stadgas äga

motsvarande tillämpning.

27 §.

För underlåtenhet att fullgöra vad i 13 § eller 14 § tredje stycket

är föreskrivet vare straffet böter från och med fem till och med etthundra

kronor.

28 §.

Förbrytelse mot denna lag må ej åtalas av annan än målsägande.

29 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

Om denna lags tillämplighet.

30 §.

Denna lag tillämpas på verk av svensk medborgare, så ock på verk

av utländsk medborgare, vilket först utgivits här i riket.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning av ömsesidighet,

av Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla även verk av

annat lands medborgare samt verk, som först utgivits i samma land.

31 §.

Genom denna lag upphäves lagen den 10 augusti 1877 angående

äganderätt till skrift.

32 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

Den skall äga tillämpning jämväl med avseende på verk, som dessförinnan

tillkommit, dock med nedan angivna undantag:

1) Den enligt lagen angående äganderätt till skrift författare tillerkända

uteslutande rätt att mångfaldiga skrift, musikaliskt verk, teckning

eller avbildning skall, när författaren avlidit före den dag, då nämnda

lag trädde i kraft, vara gällande intill utgången av år 1927. I fråga

om verk av annan författare, vilket utgivits före den 1 januari 1920,

skall den rätt, som nu sagts, gälla intill utgången av femtionde året efter

det, under vilket författaren avlidit.

2) Dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt verk, som blivit offentligen

uppfört, innan förordningen den 20 juli 1855 angående förbud

mot offentligt uppförande utan ägarens tillstånd av svenskt dramatiskt

eller för skådeplatsen författat musikaliskt arbete trädde i kraft, må fortfarande

av en var offentligen uppföras.

3) Författares i 3 § av denna lag stadgade rätt att mångfaldiga

ävensom offentligen uppföra eller föredraga sitt verk i översättning gälle

endast i fråga om sådant verk, som vid tiden för denna lags trädande i

kraft är föremål för skydd i nämnda avseende.

4) Var bearbetning verkställd före denna lags trädande i kraft, må

densamma mångfaldigas och spridas samt offentligen uppföras, utföras

och föredragas i den mån sådant var lovligt på grund av förut gällande

lag. Yad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

mångfaldigande och spridande av sådan, ur flera arbeten hämtad samling,

som gjorts för att tjäna till bruk vid gudstjänst eller vid den elementära

undervisningen i läsning, musik eller teckning eller till historisk framställning.

5) Har ett verk, före denna lags trädande i kraft, på grund av förut

gällande lag lovligen mångfaldigats, må redan framställda exemplar fritt

spridas.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts. proposition nr 3.

6) Formar, stenar, stereotyper plåtar och andra dylika, uteslutande

för ett visst verks mångfaldigande användbara materialier, som förfärdigats

innan denna lag trätt i kraft, må, där de enligt äldre lag fått

brukas därtill, fortfarande användas för sitt ändamål; och vare de medelst

nämnda materialier framställda exemplarens spridande jämväl tillåtet.

7) Den, som, före denna lags trädande i kraft, på grund av förut

gällande lag lovligen uppfört dramatiskt, musikaliskt-dramatiskt, mimiskt

eller kinematografiskt verk offentligen, vare oförhindrad att fortfarande

offentligen uppföra verket.

8) Yar musikaliskt verk utgivet, innan denna lag trätt i kraft, må detsamma

fritt utföras offentligen, där utförandet sker efter exemplar, som

utgivits före lagens trädande i kraft utan att vid utgivandet, genom

tillkännagivande på titelbladet eller vid verkets början, gjorts förbehåll,

avseende rätten att föranstalta om offentligt utförande därav.

9) Har skrift, muntligt föredrag eller musikaliskt verk före denna

lags trädande i kraft överförts på mekaniskt tal- eller musikinstrument

eller därtill hörande inrättning, vare sådant • överförande tillåtet för eu

var. Exemplar av vad sålunda blivit överfört må fritt spridas; och vare

verkets offentliga återgivande genom dylikt instrument för en var tillåtet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Bilaga.

Förslag
till
Lag
om

rätt till verk av bildande konst.

Härigenom förordnas som följer:

Om rättens föremål samt konstnärs befogenheter.

1 §•

Enligt de här nedan givna bestämmelser skyddas rätten till verk

av bildande konst, såsom teckning och annan grafisk konst, målarkonst,

bildhuggarkonst samt byggnadskonst; dock att alster av konsthantverk

och konstindustri icke äro föremål för skydd enligt denna lag.

2 §.

Konstnär äge uteslutande rätt att efterbilda sitt konstverk, vare sig

genom konstnärligt förfarande eller genom mångfaldigande medelst tryck,

fotografi, avgjutning eller på annat dylikt sätt. Till efterbildande hänföres

jämväl att bygga efter byggnadsverk eller efter ritning eller modell

till sådant.

Såsom efterbildande anses icke, att i fri anslutning till ett konstverk

framställes ett nytt, i det väsentliga självständigt sådant.

3 §•

Den, som efterbildat ett konstverk medelst annat konstnärligt förfarande

än det för originalverket använda, have för sin efterbildning

sådan rätt, som i 2 § är nämnd, oförkränkt dock den rätt, som må tillkomma

originalverkets upphovsman.

4 §•

Såsom upphovsman till ett konstverk värde, där ej annat visas, den

ansedd, vilkens namn eller signatur är anbragt å verket.

I fråga om verk av konstnär utan uppgivet eller under diktat namn

företrädes konstnären i sin rätts utövning av den, vilken finnes å verket

nämnd såsom utgivare eller, där sådan ej angivits, såsom förläggare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

*9

5 §•

Utan konstnärens tillstånd må eu var för studieändamål eller till sitt

-enskilda bruk efterbilda konstverk. Vill någon låta ett konstverk till

sitt enskilda bruk efterbildas genom annan, vare dock konstnärens tillstånd

erforderligt, där efterbildandet skall ske genom konstnärligt förfarande.

Vad nu är sagt äge icke tillämpning i fråga om byggande

efter byggnadsverk eller efter ritning eller modell till sådant.

Där konstverk, enligt vad i denna paragraf är medgivet, utan konstnärens

tillstånd efterbildas, må ej lians namn eller signatur å efterbildningen

anbringas på sätt, som kan giva anledning till förväxling.

6 §•

Tillåtet vare ock att i vetenskaplig framställning eller i skrift, som

är avsedd att tjäna till bruk vid undervisning, till förklaring av texten

efterbilda konstverk, som utgivits eller varit offentligen utställt.

Då konstverk sålunda efterbildas, skall konstnärens därå anbragta

namn eller signatur vid efterbildningen angivas.

7 §•

Likaledes vare tillåtet att genom teckning eller annan grafisk konst,

målarkonst eller fotografi efterbilda konstverk, som finnes å eller vid

väg eller gata, torg eller annan allmän plats; dock må av byggnadsverk

allenast det yttre efterbildas.

8 §•

Vid efterbildande, som i 6 eller 7 § medgives, må originalverkets

form icke, utan särskilt tillstånd av konstnären eller hans rättsinnehavare,

förändras i vidare mån än som nödvändiggöres av det för efterbildandet

använda förfarandet.

Om rättens övergång''.

9 §.

Vid konstnärs död gånge hans ifrågavarande rätt över till hans

rättsinnehavare efter lag.

Rätten må, med eller utan villkor eller inskränkning, överlåtas

till annan.

Bihang till rilcsdagms protokoll 1919. 1 sand. 3 höft. (Nr 3.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. MajUs proposition nr 3.

10 §.

Övergår konstverk i annans ägo, vare konstnärens rätt enligt denna

lag ej innefattad i överlåtelsen.

Dock skall, där konstverk av konstnären eller hans rättsinnehavare

överlåtits till staten eller menighet, överlåtelsen anses innefatta jämväl

rätt att genom fotografi efterbilda verket, oförkränkt den rätt, som i

enahanda avseende tillkommer överlåtaren.

Är porträttbild utförd efter beställning, må den ej av konstnären

eller hans rättsinnehavare efterbildas utan tillstånd av beställaren

eller, efter dennes död, av hans efterlevande make och arvingar.

Har annat blivit uttryckligen avtalat än nu för varje fall är sagt,

vare det gällande.

11 §•

Har konstnärs i denna lag omförmälda rätt med avseende på ett

konstverk till någon överlåtits, må denne icke, utan särskilt tillstånd av

konstnären eller hans rättsinnehavare, vid verkets efterbildande förändra

dess form i vidare mån än som nödvändiggöres av det för efterbildandet

använda förfarandet.

12 §.

Konstnärs i denna lag stadgade rätt med avseende på konstverk må

ej i hans eller efterlevande makes, arvinges eller testamentstagares bo

tagas i mät för gäld.

Om rättens upphörande.

13 §.

Konstnärs rätt enligt denna lag vare gällande intill utgången av

trettionde året efter det, under vilket han avlidit.

14 §■

För verk av konstnär utan uppgivet eller under diktat namn njutes

skydd enligt denna lag intill utgången av trettionde året efter det, under

vilket verket först offentliggjordes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

91

Ansvarsbestämmelser.

15 §.

Med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor straffes:

1) den, som i annat fall, än i 5, 6 eller 7 § medgives, utan konstnärens

eller hans rättsinnehavares tillstånd efterbildar ett enligt denna lag

skyddat konstverk, i ett eller flera exemplar, vare sig verket efterhddas

i sin helhet eller delvis;

2) den, som till salu håller eller genom försäljning, utdelande, uthyrande

eller annorledes sprider eller offentligen utställer eller ock i riket

till spridande eller offentligt utställande inför sådan efterbildning a\ ett

enligt denna lag skyddat konstverk, som honom veterligen blivit i annat

fall, än i 6 eller 7 § medgives, utan konstnärens eller hans rättsinnehavares

tillstånd utförd.

Den brottslige ersätte ock all skada.

16 §.

Har ett enligt denna lag skyddat konstverk blivit i annat fall, än

i 5, 6 eller 7 § medgives, utan konstnärens eller hans rättsinnehavares

tillstånd efterbildat, skola de därvid utförda efterbildningar efter rnålsägandens

val antingen förstöras eller ock utlämnas till målsäganden

mot ersättning för värdet eller mot avdrag därför a honom tillkommande

skadestånd. Yad nu är sagt äge ock tillämpning i fråga om efterbddning,

som blivit jämlikt 5 § utförd utan konstnärens tillstånd, däi

den hålles till salu eller sprides eller offentligen utställes.

Med formar, stenar, plåtar och andra dylika, uteslutande för det

olovliga efterbildandet användbara materialier skall, om målsäganden det

yrkar, så förfaras, att missbruk därmed ej må ske.

Yad nu är stadgat gälle dock endast om sådana efterbildningar

eller materialier, som fortfarande finnas i den brottsliges besittning eller

över vilka han eljest förfogar.

Bestämmelserna här ovan i denna paragraf äro icke tillämpliga,

då efterbildningen är ett byggnadsverk.

17 §.

Med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor straffes

den, som i strid mot bestämmelserna i 8 eller 11 § vid ett verks efterbildande

förändrar dess form. Håller någon till salu eller sprider eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

offentligen utställer efterbildning, som han vet vara utförd i strid mot

nämnda bestämmelser, böte som nu är sagt.

Den brottslige gälde tillika skadestånd; och skall i fråga om förfarande

med olagliga efterbildningar och materialier vad i 16 § stadgas

äga motsvarande tillämpning.

18 §.

Till böter från och med fem till och med femhundra kronor dömes

den, som i strid mot stadgandet i 10 § tredje stycket efterbildar eu

enligt denna lag skyddad porträttbild, så ock den, som till salu håller

eller sprider eller offentligen utställer sådan efterbildning av en skyddad

porträttbild, som han vet vara utförd i strid mot nämnda stadgande; och

skall i fråga om förfarande med olagliga efterbildningar och materialier

vad i 16 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Anbringar någon, emot föreskriften i 5 § andra stycket, konstnärs

namn eller signatur å efterbildning av konstverk, straffes med böter

från och med fem till och med femhundra kronor.

20 §.

För underlåtenhet att fullgöra vad i 6 § andra stycket är föreskiivet

vare straffet böter från och med fem till och med etthundra

kronor.

21 §•

Förbrytelse mot denna lag må ej åtalas av annan än målsägande.

22 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

Om denna lags tillämplighet.

23 §.

Denna lag tillämpas på konstverk av svensk medborgare, så ock på

konstverk av utländsk medborgare, vilket först utgivits här i riket.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

93

Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning av ömsesidighet, av

Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla även konstverk av

annat lands medborgare samt konstverk, som först utgivits i samma land.

24 §.

Genom denna lag upphäves lagen den 28 maj 1897 angående rätt

att efterbilda konstverk.

25 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

Den skall äga tillämpning jämväl med avseende på konstverk, som

dessförinnan utförts, dock med nedan angivna undantag:

1) Har konstverk, före denna lags trädande i kraft, på grund av

förut gällande lag lovligen efterbildats, må redan utförda eftertal dningar

fritt spridas och offentligen utställas.

2) Formar, stenar, plåtar och andra dylika, uteslutande för efterbildande

av visst konstverk användbara materialier, som förfärdigats innan

denna lag trätt i kraft, må, där de enligt äldre lag fått därtill brukas,

fortfarande användas för sitt ändamål; och må de medelst nämnda materialier

utförda efterbildningarna fritt spridas och offentligen utställas.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om rätt till fotografiska bilder.

Härigenom förordnas som följer:

Om rättens föremål samt fotografs befogenheter.

1 §•

Enligt de i denna lag givna bestämmelser skyddas rätten till bild,

som framställts genom fotografi. Till fotografi hänföres jämväl annat,

fotografi liknande förfarande.

2 §•

Den, som framställt eu fotografisk bild, äge uteslutande rätt att

genom fotografi mångfaldiga densamma.

Fotograf have ock uteslutande rätt att genom kinematografi eller

liknande förfarande offentligen förevisa av honom framställda fotografiska

bilder.

3 §•

Utan fotografens tillstånd må en var till sitt enskilda bruk mångfaldiga

fotografisk bild.

4 §•

Vad i 2 § är stadgat utgöre ej hinder för att i vetenskaplig framställning

eller i skrift, som är avsedd att tjäna till bruk vid undervisning,

till förklaring av texten mångfaldiga fotografisk bild, som utgivits

eller varit offentligen utställd.

Då fotografisk bild sålunda användes, varde fotografens namn och

hemvist vid avbildningen angivna, därest uppgift därom finnes å bilden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 3.

95

Om rättens övergång.

5 §•

Vid fotografs död gånge hans ifrågavarande rätt över till hans

rättsinnehavare efter lag.

Rätten må, med eller utan villkor eller inskränkning, överlåtas till

annan.

6 §.

Övergår fotografisk bild i annans ägo, vare fotografens rätt enligt

denna lag ej innefattad i överlåtelsen, med mindre särskilt avtal därom skett.

Är fotografisk bild framställd efter beställning, gånge dock, där ej

annat uttryckligen avtalats, fotografens omförmälda rätt över till beställaren.

Om rättens upphörande.

7 §•

Fotografs i denna lag stadgade rätt med avseende på fotografisk

bild vare gällande intill utgången av femtonde året efter det, under vilket

bilden först utgavs.

För bild, som vid fotografens död icke var utgiven, njutes skydd

enligt denna lag intill utgången av femtonde året efter det, under vilket

han avlidit.

Ansvarsbestämmelser.

8 §■

Med böter från och med fem till och med femhundra kronor

straffes:

1) den, som i annat fall, än i 3 eller 4 § medgives, utan fotografens

eller hans rättsinnehavares tillstånd genom fotografi mångfaldigar

en enligt denna lag skyddad fotografisk bild, i ett eller flera exemplar,

vare sig bilden mångfaldigas i sin helhet eller delvis;

2) den, som till salu håller eller genom försäljning, utdelande, uthyrande

eller annorledes sprider eller offentligen utställer eller ock i riket

till spridande eller offentligt utställande inför sådan fotografisk avbildning

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

av en enligt denna lag skyddad fotografisk bild, som honom veterligen

blivit i annat fall, än i 4 § medgives, utan fotografens eller hans rättsinnehavares

tillstånd utförd;

3) den, som, utan fotografens eller hans rättsinnehavares tillstånd,

genom kinematografi eller liknande förfarande offentligen förevisar enligt

denna lag skyddade fotografiska bilder.

Den brottslige ersätte ock all skada.

9 §•

Har eu enligt denna lag skyddad fotografisk bild blivit i annat fall,

än i 3 eller 4 § medgives, utan fotografens eller hans rättsinnehavares tillstånd

mångfaldigad genom fotografi, skola de därvid utförda avbildningar

efter målsägandens val antingen förstöras eller ock utlämnas till målsägande!!

mot ersättning för värdet eller mot avdrag därför å honom tillkommande

skadestånd. Yad nu är sagt äge ock tillämpning i fråga om avbildning,

som blivit jämlikt 3 § utförd utan fotografens tillstånd, där den hålles

till salu eller sprides eller offentligen utställes eller offentligen förevisas

genom kinematografi eller liknande förfarande.

Med plåtar och andra dylika, uteslutande för det olovliga mångfaldigandet

användbara materialier skall, om målsäganden det yrkar,

så förfaras, att missbruk därmed ej må ske.

Yad ovan är stadgat gälle dock endast om sådana avbildningar eller

materialier, som fortfarande finnas i den brottsliges besittning eller över

vilka han eljest förfogar.

• 10 §•

För underlåtenhet att fullgöra vad i 4 § andra stycket är föreskrivet

vare straffet böter från och med fem till och med etthundra kronor.

11 §•

Förbrytelse mot denna lag må ej åtalas av annan än målsägande.

12 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 3..

Om denna lags tillämplighet.

13 §.

Denna lag tillämpas på fotografisk bild, som framställts av svensk

medborgare, så ock på fotografisk bild, som framställts av utländsk medborgare,

men först utgivits här i riket.

Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning av ömsesidighet,

av Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla även fotografisk

bild, som framställts av annat lands medborgare, samt fotografisk bild,

som först utgivits i samma land.

14 §.

Genom denna lag upphäves lagen den 28 maj 1897 angående rätt

att återgiva fotografisk bild.

15 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

Den skall äga tillämpning jämväl med avseende på fotografisk bild,

som dessförinnan framställts, dock med nedan angivna undantag^

1) Har fotografisk bild, före denna lags trädande i kraft, på grund

av förut gällande lag lovligen mångfaldigats, må redan utförda avbildningar

fritt spridas och offentligen utställas ävensom offentligen förevisas

genom kinematografi eller liknande förfarande.

2) Plåtar och andra dylika, uteslutande för mångfaldigande av viss

fotografisk bild användbara materialier, som förfärdigats innan denna lag

trätt i kraft, må, där de enligt äldre lag fått därtill brukas, fortfarande

användas för sitt ändamål; och må de medelst nämnda materialier utförda

avbildningarna fritt spridas och offentligen utställas ävensom offentligen

förevisas genom kinematografi eller liknande förfarande.

3) Den, som, före denna lags trädande i kraft, på grund av förut

gällande lag lovligen genom kinematografi eller liknande förfarande offentligen

förevisat fotografiska bilder, vare oförhindrad att fortfarande på

sätt nu nämnts offentligen förevisa bilderna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 3 höft. I\r 3

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majds lagråd fredagen den

14 juni 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstkand,

von Setii,

Wedberg,

Regeringsrådet Plantixg-G yllen råga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 19 april 1918, hade Kung]. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till

l:o) lag om rätt till litterära och musikaliska verk;

2:o) lag om rätt till verk av bildande konst; och

3:o) lag om rätt till fotografiska bilder.

Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av chefen för justitiedepartementets lagavdelning Hjalmar

Himmelstrand.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda

ledamöter.

Förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska verk.

2 §•

Justitieråden Gallstrand och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga:
Av

skäl, som departementschefen anfört, lärer det fortfarande såsom

hittills böra stå en var fritt att mångfaldiga skrift eller muntligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

föredrag genom avskrivning för hand. Såvitt författarens uteslutande

rätt att mångfaldiga sitt alster blivit i första stycket av denna paragraf

även i andra avseenden inskränkt, torde åter förslaget knappast vara välgrundat.

De önskemål om skydd mot avskrivning av musikaliskt verk,

vilka under förarbetena till förslaget framkommit, synas sålunda fullt

befogade. Likaså lärer exempelvis eu maskintekniker eller en arkitekt

äga berättigade anspråk att hans ritningar ej avbildas för hand, oavsett

huruvida beträffande arkitekten desamma kunna komma i åtnjutande av

skydd såsom konstverk. Författarrätten till skrifter och muntliga föredrag

kan näppeligen heller anses vara pa ett tillfredsställande sätt skyddad,

så länge allenast sådant mångfaldigande, som sker genom tryck eller

fotografi, är författaren förbehållet. Även med förslagets bestämmelse,

att maskinskrivning är att hänföra till tryck, torde vissa reproduktionssätt,

vilka äro för författarens intresse långt skadligare än den vanliga

avskrivningen, bliva allmänt tillatna.

Det hemställes förty om sådan ändring av förslaget, att författaren

erhåller uteslutande rätt att på vad sätt som helst mångfaldiga sitt

verk, med den inskränkning allenast att skrift och muntligt föredrag må

av en var avskrivas för hand.

Justitierådet von Seth:

De ändringar i förhållande till de sakkunnigas förslag, som vidtagits

i förevarande paragraf, innebära en återgång till en ståndpunkt,

som övergivits av de flesta moderna lagstiftningar och som stiider mot

den uppfattning, vilken, om än ej tydligt uttalad, måste anses ligga till

grund för de senaste internationella överenskommelserna i ämnet. Denna

det remitterade förslagets ståndpunkt synes mig så mycket mindre tilltalande,

som med det på de områden, vilka beröras av förslaget, allt

livligare samarbetet mellan de nordiska folken en överensstämmelse

mellan deras ämnet berörande lagar synes böra i största möjliga utsträckning

eftersträvas, en synpunkt, som också beaktats i andra delar

av förslaget.

Återställes ej den av de sakkunniga föreslagna lydelsen, anser jag

i varje fall avvikelserna från denna ej böra göras större än som över

ensstämmer med vad lagrådets övriga ledamöter hemställt.

9 §•

Justitierådet von Seth:

Det i andra stycket använda uttrycket''.»sammankomster i tolkupp

lysningssyfte» kan giva anledning till längre gående tolkningar än som

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

överensstämma med de allmänna rättsprinciper, på vilka förslaget är

byggt. Sålunda bör givetvis en föreläsare i en föreläsningsförening vara

skyddad mot tillgrepp av sitt föredrag. Ett dylikt föredrag, även om

det är synnerligen populärt hållet, kan ofta representera ett omfattande

intellektuellt arbete.

15 §.

Lagrådet:

Förslaget talar i denna paragraf om författarens »rättsinnehavare

efter lag», varmed förstås hans dödsbodelägare, men använder även uttrycket

»författaren eller hans rättsinnehavare», därunder inbegripes bland

andra den, som på grund av överlåtelse förvärvat författarens rätt, helt

eller i det avseende, varom fråga är. Denna terminologi synes kunna

verka förvillande. Då tillägget »eller hans rättsinnehavare», ehuru flerstädes

överflödigt, dock i vissa lagrum lärer böra bibehållas, torde någon

jämkning böra vidtagas i förevarande paragraf, så att uttrycket »rättsinnehavare»

där undvikes.

19 §•

Justitierådet Wedberg:

b örslaget lämnar rum för den tydning, att utmätning kan ske även

av författarens i 3 § omförmälta befogenhet i fråga om översättning och

bearbetning. Författarens intresse att själv få bestämma, såväl huruvida

en översättning eller bearbetning alls må ske som åt vem ett dylikt arbete

bör anförtros, synes dock, även vad angår ett redan utgivet verk,

äga den styrka och vara av den personliga art, att bestämmanderätten

icke bör kunna fråntagas honom mot hans vilja. Ett uttryckligt stadgande

härom torde böra meddelas. Att i berörda hänseende med författaren

jämställa delägarna i hans dödsbo är däremot måhända ej påkallat.

Om i lagtexten angåves, att författarrätten med avseende å outgivet

verk ej må utmätas, så länge den icke blivit å annan överlåten,

skulle härigenom den omfattning, vari fredande från utmätning äger

rum, uttryckas mera fullständigt än i förslaget skett och säkerligen även

mera i överensstämmelse med dess syfte. Naturligtvis vore därmed ej

sagt, att varje överlåtelse gjorde rätten utmätningsbar. Överlåtelsens

verkan härutinnan måste bedömas efter omständigheterna i det särskilda

fallet.

Justitierådet von Seth:

Stadgandet i förevarande .paragraf återgiver i huvudsak det stad
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Käng}. Maj:ts proposition nr 3.

101

gande, som finnes intaget i 22 § av lagen om äganderätt till skrift. Det

kan emellertid ifrågasättas, om nämnda stadgande är tillfredsställande.

Lagstiftningen om rätt till litterära och musikaliska verk får givetvis icke

göras sådan, att vare sig författarens personliga rätt att bestämma över

innehållet i sitt verk kränkes eller den andliga utvecklingen överhuvudtaget

hämmas. I båda dessa hänseenden kan lagrummets avfattning

möjligen komma att lämna rum för tolkningar, som icke överensstämma

med nämnda grundsatser. Författarens rätt innefattar även befogenhet

att utgiva nya förbättrade upplagor av sitt verk. Skulle även denna befogenhet

anses innefattad i vad som utmätes, kunde därav bliva en

följd, dels att författaren finge finna sig uti att den, som efter utmätningen

förvärvat författarrätten, utgåve en ny upplaga av verket med

förändringar och tillägg, som kanske författaren ej gillade, samt dels att

författaren skulle vara förhindrad att själv utgiva en ny upplaga av

verket med de rättelser och tillägg, till vilka hans vidare arbete på området

kunde giva anledning. Särskilt då det gäller den vetenskapliga

litteraturen, skulle en sådan rättsordning kunna medföra synnerligen

otillfredställande förhållanden. Åtskilliga lagstiftningar förbjuda också

alldeles exekution i författarrätt gent emot författaren. Så t. ex. den

tyska lagstiftningen. Andra lagstiftningar, som medgiva dylik exekution,

föreskriva därvid sådana inskränkningar, att under författarens livstid

rätten till förnyat offentliggörande av ett redan offentliggjort verk icke

därigenom kan berövas författaren. Detta är t. ex. förhållandet med den

norska lagstiftningen och med vissa modifikationer även med den danska.

Det synes, som om även den svenska rätten borde inslå på någon

av dessa vägar. Mest tilltalande vore enligt mitt förmenande, om i förevarande

förslag infördes en bestämmelse, motsvarande den i 12 § av förslaget

till lag om rätt till verk av bildande konst, och det således stadgades,

att överhuvudtaget författares rätt till litterärt eller musikaliskt

verk ej finge utmätas i hans eller hans efterlevande makes etc. bo. Vill

man icke gå så långt, böra emellertid åtminstone bestämmelser i ämnet,

motsvarande dem i 1912 års danska lag, införas i förslaget.

22 §.

Lagrådet:

Stadgandet i andra stycket synes ej taga tillbörlig hänsyn därtill,

att även bolag och föreningar kunna vara angivna som utgivare av

litterära verk, och ej heller till det i 5 § första stycket sista punkten

berörda fallet, att utgivaren- ej är känd och att fördenskull verkets för
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kurtgl. May.ts proposition nr 3.

läggare, vilken ingalunda alltid är en fysisk person, skall betraktas som

utgivare.

26 §.

Justitierådet von Seth:

Verk, som är förvanskat på sätt, som avses i förevarande paragraf,

bör ej heller få ostraffat införas till spridande.

Förslag till lag om rätt till verk av bildande konst.

Lagrådet:

Beträffande avfattningen av 9 § gäller vad som erinrats vid 15 §

av förslaget till lag om rätt till litterära och musikaliska verk.

Justitierådet von Seth tilläde:

Det synes, som om, då det i 6 § stadgas, att allenast verk, som

utgivits eller varit offentligen utställt, får intagas i framställning eller

skrift, som där avses, förslaget går längre än som betingas av omständigheterna.

Klart är, att konstnärens personliga intresse kräver, att verk,

som han av en eller annan anledning, såsom särskilt att han ej är fullt

nöjd med detsamma, behållit för sig själv, ej offentliggöres. Har han

däremot lämnat konstverket ifrån sig, måste han, även om det ej blivit

utgivet eller utställt, anses hava velat erkänna detsamma som sitt, och

då bör det även få återgivas på sätt, som i paragrafen avses. I annat fall

skulle ju t. ex. en vetenskapsman, som ville utgiva en monografi över

konstnären, kunna hindras att giva sin framställning den belysning genom

bilder, som han ansåge önsklig.

Förslag till lag om rätt till fotografiska bilder.

Lagrådet:

Vidkommande redaktionen av 5 § hänvisas till vad som yttrats

vid 15 § av förslaget till lag om rätt till litterära och musikaliska verk.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

103

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

torsdagen den 26 september 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Somotte,

Petrén,

Lö ro it en,

friherre Palmstjerna,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

den 14 juni 1918 avgivna utlåtande över de den 19 april 1918

till lagrådet remitterade förslag till

1) lag om rätt till litterära och musikaliska verk;

2) lag om rätt till verk av bildande konst; samt

3) lag om rätt till fotografiska bilder.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll yttrade departementschefen:
»Enligt

2 § i det remitterade förslaget till lag om rätt till litterära

och musikaliska verk hänföres till tryck jämväl maskinskrivning. Med

anledning av vad inom lagrådet härutinnan anförts har i förslaget den

ändring nu vidtagits, att med tryck likställts även annat, tryck liknande

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

förfarande. Därigenom förbehålla auktor jämväl sådant mångfaldigande,

som sker medelst hektografering, mimeografering och andra dylika reproduktionssätt.

Att än ytterligare utvidga auktors befogenhet i förevarande

avseende synes mig icke vara tillrådligt.

Beträffande det i 19 § av samma lagförslag meddelade stadgandet

har en av lagrådets ledamöter hemställt, att utmätning av auktorsrätt

skall vara utesluten även då fråga är om utgivet verk. På de grunder,

som nämnde ledamot anfört till stöd för sin ståndpunkt, har jag ansett

den sålunda föreslagna ändringen böra genomföras.

Vad lagrådet i övrigt hemställt har beaktats. Tillika hava några

smärre redaktionella jämkningar vidtagits».

Föredraganden uppläste härefter de ifrågavarande lagförslagen i

vad de omarbetats samt hemställde, att desamma måtte, jämlikt § 87- regeringsformen, genom proposition föreläggas nästkommande års riksdag

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till 1919 års riksdag skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

181505

Doktrin (1)

  1. Sanna Wolk, Inspelning av föreläsningar — några upphovsrättsliga reflektioner, SvJT 2009 s. 717, på s. 719 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1919:13 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets utlåtande nr 10 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 2009 s. 717 Sanna Wolk, Inspelning av föreläsningar — några upphovsrättsliga reflektioner s. 719 i texten