Sök i Ratio Lex

Angående anslag till arbetslöshetens bekämpande

1919-03-14 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:300, Angående anslag till arbetslöshetens bekämpande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

1

Nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till arbetslöshetens

bekämpande; given Stockholms slott den 14

mars 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet för

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, anvisa

dels på tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag, högst, 8,000,000

kronor,

dels ock på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag, högst, 2,000,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 265 käft. (_Nr 300.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Anvisade an

slag ocITgällande

bestämmelser.

.Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 mars

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:

Av 1914 års senare riksdag bemyndigades Kungl. Maj:t att såsom

bidrag till understödjande av arbetslösa använda och av tillgängliga medel,

mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta ett belopp av förslagsvis

5,000,000 kronor. Kungörelse i ämnet utfärdades den 28 september 1914

(svensk författningssamling nr 237); och påbörjades redan i oktober 1914

sådan understödsverksamhet, som i kungörelsen avsågs.

Sedan verkställd utredning givit vid handen, att statens andel i de

till den 1 december 1915 utbetalda understöden till arbetslösa kunde beräknas

uppgå i det närmaste till 425,000 kronor, föreslog Kungl. Maj:t

1916 års riksdag att till täckande av berörda kostnader å extra stat för

år 1917 anvisa ett belopp å 425,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning

blev av riksdagen bifallen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

I skrivelse den 13 april 1916, nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande, har riksdagen

anmält, att riksdagen dels medgivit, att med avseende å statens meddelande

av understöd till arbetslösa finge tillämpas vissa ändrade bestämmelser

samt att Kungl. Maj:t tills vidare finge vidtaga nödiga åtgärder

för förebyggande av arbetslöshet i enlighet med av riksdagen angivna

grunder, dels ock bemyndigat Kung]. Maj:t att för nu omförmälda ändamål

använda och av tillgängliga médel mot framtida anmälan till ersättande

förskjuta ett belopp, uppgående jämte redan för understödjande av

arbetslösa under år 1916 förskjutna medel till 5,000,000 kronor.

Genom kungörelse den 19 maj 1918 (svensk författningssamling

nr 139) har Kungl. Maj:t därefter, med upphävande av kungörelsen den

28 september 1914, till efterrättelse fastställt ändrade bestämmelser angående

understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag av statsmedel därtill.

Efter framställning av Kungl. Maj:t har vidare 1917 års riksdag å

extra stat för år 1918 anvisat dels till täckande av kostnader för arbetslöshetens

bekämpande under tiden den 1 december 1915—30 november

1916 ett förslagsanslag, högst, 918,500 kronor, dels ock för bekämpande

av arbetslösheten i huvudsaklig enlighet med av Kungl. Maj:t föreslagna

och av riksdagen godkända grunder ett förslagsanslag, högst, 11,500,000

kronor, med rätt för Kung]. Maj:t att därav förskottsvis redan under år

1917 utanordna erforderligt belopp.

Genom kungörelse den 7 december 1917 (svensk författningssamling nr

865) gjordes vissa ändringar i och tillägg till kungörelsen den 19 maj 1916.

Slutligen har 1918 års lagtima riksdag för berörda ändamål anvisat

dels — utöver av 1917 års riksdag beviljade medel — på tilläggsstat för

år 1918 ett förslagsanslag, högst, 12,000,000 kronor, dels ock för år 1919

ett förslagsanslag, högst, 4,000,000 kronor.

I anslutning till de av 1918 års lagtima riksdag antagna grunderna i

avseende å användande av sistnämnda anslag fastställdes genom kungörelse

den 16 augusti 1918 (svensk författningssamling nr 748) vissa ändringar

i och tillägg till kungörelserna den 19 maj 1916 och 7 december 1917

angående understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag av statsmedel

därtill.

De sålunda gällande bestämmelserna i ämnet åro av huvudsakligen

följande innehåll.

Understöd må utgå dels till svensk medborgare, som fyllt 15 år,

är arbetsför inom sitt yrke samt hos organ för offentlig arbetsförmedling

sökt, men ej erhållit arbete, dels ock till sådan persons familj, allt under

förutsättning, att han under minst sex månader före det ansökan gjorts icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

åtnjutit understöd av fattigvården, dock att hänsyn icke skall tagas till sådant

understöd av fattigvården, som varit tillfälligt eller utgått i anledning

av sökandens eller hans familjemedlemmars sjukdom eller tilldelats sökande,

som uppenbarligen efter bästa förmåga sökt försörja sig och de sina, men

till följd av särskilt betungande försörjningsplikt nödgats för familjens

nödtorftiga uppehälle mottaga sådant understöd. Förrän understöd kan

beviljas, skall undersökas, huruvida icke lämpligt tillfälle till utkomst

genom eget arbete kan beredas den arbetslöse. Till understöd bidrager

staten med högst 1 krona 50 öre per dag för man och hustru tillhopa,

1 krona per dag för ensam person, som fyllt 18 år, 60 öre per dag för

ensam person, som fyllt 15 men ej 18 år, samt 30 öre för varje inom eller

utom äktenskapet fött barn. Därest arbete på annan ort än hemorten

beredes manlig familjeförsörjare mot avlöning, som är otillräcklig för att

å hemorten jämväl underhålla familjen, må understöd av statsmedel efter

särskild prövning utgå för familjens å hemorten kvarvarande medlemmar

med tillhopa högst 1 krona för dag eller, där barn finnas och ömmande

omständigheter föreligga, med tillhopa högst 1 krona 50 öre för dag.

För det fäll att den arbetslöse beredes ett för hans utbildning och förutsättningar

främmande arbete och därvid icke från början förmår vinna

rimlig utkomst, må understöd av statsmedel till honom efter särskild prövning

utgå med högst 75 öre för dag och under en tid av högst 90 dagar.

Samtliga dessa understöd av statsmedel utgå under förutsättning i regel,

att minst samma belopp tilldelas den arbetslöse av resp. kommuns eller

landstings medel, dock att enligt Kungl. Maj:ts medgivande undantag härifrån

kan ske. Erhåller den arbetslöse bidrag av arbetsgivare eller arbetslöshetskassa,

må understöd likväl till honom utgå, dock med högst så stort

belopp, att detsamma jämte nämnda bidrag uppgår till 2/3 av den å orten

vanliga avlöningen för jämförlig arbetare. Understödets storlek bestämmes

efter den arbetslöses större eller mindre behov och kan efter omständigheterna

utgå i kontanta medel eller, helt eller delvis, i naturaförmåner.

Understödstagare är vid risk av understödets indragande skyldig föra ett

ordentligt och nyktert levnadssätt, att regelbundet anmäla sig hos den

offentliga arbetsförm edingen samt att mottaga lämpligt arbete, som anvisas

honom. Understödet skall icke äga fattigvårds karaktär eller medföra

fattigvårdens rättsverkningar.

Enligt till socialstyrelsen ingångna uppgifter från de lokala arbetslöshetsorganen

hava för denna under stödsverksamhet från och med den

1 oktober 1914 utbetalats följande belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

5

Antal kommuner

städer och lands-

Understödens

totalbelopp

Statens andel

beräknad

till

köpingar.

kommuner.

kr.

kr.

År 1914 (okt.

—dcc.) ... —

—

182,659

91,330

» 1915 . .

......—

—

680,165

340,083

> 1916 . .

......—

—

80,665

40,333

> 1917 . .

—

266,681

133,341

År 1918:

januari . .

......20

3

54,732

27,366

februari . .

......24

13

236,580

129,371

mars . . .

......25

17

369,330

209,764

april . . .

......27

20

371,222

216,658

maj ... .

......25

20

350,669

209,256

juni . . .

......23

18

253,313

154,719

juli . . . .

......22

18

259,586

157,768

augusti . .

......20

17

265,997

162,671

september .

......17

17

214,304

130,500

oktober . .

......18

17

211,163

137,871

november .

......18

18

257,835

172.468

december .

......22

26

313,812

196,510

Summa 1918 —

—

8,158,543

1,904,922

År 1919:

januari . .

......24

25

406,505

252,288

februari . .

......26

29

367,289

214,365

Kostnaderna för understödsverksamheten hava sålunda under hela

kristiden utgjort omkring 5,i milj. kronor,1) varav omkring 3 milj. kronor

belöpte sig på staten. Enbart för år 1918 uppgingo kostnaderna till

3.158.000 kronor, av vilka på statens andel torde komma omkring 1,9

miljoner kronor. För januari—februari månader innevarande år beräknas

samma kostnader till omkring 774,000 kronor, varav för staren omkring

767.000 kronor.

hör sysselsättande av arbetslösa — företrädesvis sten- och textilarbetare

— har under kristiden anvisats tillhopa i runt tal 14 milj. * 2) kronor.

Däri ingå följande under år 1918 anvisade belopp, nämligen

*) Häri icke inräknade kostnaderna för den särskilda understödsverksamheten för

tobaksarbetare, som blivit arbetslösa i samband med tobaksmonopolets genomförande.

2) Häri icke inräknat anslag till den fond, som jämlikt beslut av 1916 års riksdag

upprättats för utlämnande av lån åt kommuner för inköp av gatsten till förebyggande av

arbetslösheten bland stenarbetarna; å dessa medel torde viss ränteförlust åsamkas staten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 300.

Arbetslös
hetskommis
sionen.

till utbildningskurser för arbetslösa textilarbetare.....kr. 100,000

» anordnande av hjälpfoderinsamling och skogsodling in. m. » 2,000,000

» beredande av ytterligare arbetstillfällen åt arbetslösa i

Göteborgs och Bohus län.............» 700,000

» anordnande av hjälpfoderinsamling och skogsodling in. in. » 1,000,000

» planering av flygfältet å Malmslätt.........» 250,000

» inköp av gatsten för statens räkning........» 2,700,000

» anordnande av hjälpfoderinsamling och skogsodling m. m. » 2,000,000

• utbildningskurser för arbetslösa textilarbetare .... » 50,000

» utförande av vissa automobillinjer i Bohuslän m. in. . » 1,000,000

Sammanlagda beloppet av de för nu angivna arbetsföretag anvisade

statsmedlen utgör 9,8 milj. kronor. Om härtill lägges statens andel i kostnaderna

för understödsverksamheten under tiden mars—december 1918 —

motsvarande kostnader för januari—februari 1918 togos i betraktande i

prop. 259 vid nästlidet års riksdag — erhålles en summa av omkring

11,550,000 kronor, som belastar de till arbetslöshetens bekämpande för år

1918 disponibla statsmedlen. Dessa utgjordes dels av återstående medel,

uppgående till 5,715,000 kronor, å det av 1917 års riksdag å extra stat

för år 1918 anvisade anslaget, dels av det av 1918 års riksdag på tilläggsstat

för samma år beviljade förslagsanslaget, högst, 12,000,000 kronor, eller

tillhopa 19,715,000 kronor. Vid nämnda års utgång återstodo alltså av

de för arbetslöshetens bekämpande tillgängliga medlen odisponerade omkring

8,000,000 kronor, som komma att överföras till statsverkets kassafond.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition, som

kunde komma att i ämnet avlåtas, för bekämpande av arbetslösheten å

extra stat för år 1920 beräkna ett förslagsanslag, högst, 2,000,000 kronor.

Tillika har Kungl. Maj:t i propositionen angående tilläggsstat för år 1919

föreslagit riksdagen att å nämnda tilläggsstat för ändamålet beräkna ett

förslagsanslag, högst, 8,000,000 kronor. I

I skrivelse den 10 innevarande mars har nu arbetslöshetskommissionen

redogjort för utvecklingen och läget å arbetsmarknaden samt för behovet

av anslag för arbetslöshetens bekämpande. Kommissionen har sålunda

anfört följande.

Läget på arbetsmarknaden har under år 1918 otvivelaktigt försämrats

i jämförelse med de närmast föregående krisåren. Omslaget efter

den exempellösa högkonjunkturen under år 1916 inträffade redan på våren

1917, då avspärrningens och handelskrigets följder blevo mera märkbara

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

7

inom det svenska näringslivet och därmed även på arbetsmarknaden. Den

alldeles övervägande delen av näringslivet kunde emellertid då — liksom

dess bättre också allt framgent — hållas uppe; inom åtskilliga grenar

fortsatte även under 1917 krigskonjunkturen, på sina håll med rent av

stegrad styrka, vilket föranledde oavbrutna driftsökningar och nyanläggningar.

Det därav framkallade behovet av arbetskraft beredde tillfälle

till utkomst för arbetare från de områden, där oöverstigliga hinder började

möta för driftens vidmakthållande. Ehuru sålunda under loppet av

år 1917 exempelvis margarin- och gummiindustrierna helt och hållet

nedlades samt sten- och byggnadsindustrierna bageriyrket, sprithanteringen,

sjöfarten, ävensom i mindre grad textilindustrien, starkt begränsades,

kunde den övertaliga arbetskraften i allmänhet finna annan

användning. Huvudanledningen till att arbetslösheten icke redan under

år 1917 framträdde i mera oroväckande mån, var emellertid, att i

och för landets självförsörjning med bränsle ett långt större antal

arbetare, såväl vid de av staten organiserade vedavverkningarna ute i

skogarna som för lagring, upphuggning och detalj distribution till konsumenterna

i alla större befolkningscentra måste tagas i anspråk. Arbetslöshetskommissionen

har vid ett tidigare tillfälle beräknat, att minst

20,000 eljest arbetslösa under vintern 1917—1918 funnit sin försörjning

genom den omläggning av bränsleanskaffningen, som kolimportens minskning

medförde. Under sådana omständigheter varken borde eller behövde

under år 1917 det allmännas hjälpverksamhet anlitas i större omfattning

än som krävdes för att understödja det mindre antal arbetslösa, som på

grund av ålder eller av särskilda orsaker icke lämpligen kunde användas

inom annat yrke eller utom hemorten.

Under år 1918 hava hithörande förhållanden icke gestaltat sig lika

gynnsamt. Även om Sverige på grund av sina naturtillgångar på råvaror

och kraftkällor icke på långt när blivit så svårt hemsökt av arbetslöshet

som övriga jämförliga neutrala länder i Europa, Schweiz, Holland

och särskilt Danmark, utan i likhet med vårt västra grannland Norge i

stort sett kunnat hålla sitt näringsliv gående, så dämpades dock livaktigheten

inom näringsliv och affärsväsen ju längre kriget fortgick.

Trots den framgång, med vilken såväl det allmänna som enskilda företagare

sökte bereda ersättningsmedel för eljest importerade förnödenheter,

blev bristen på sådana alltmer kännbar, samtidigt som den långvariga

stockningen i exporten icke kunde undgå att verka återhållande på en

mängd företag, vilka sågo sina lager överfyllda. Följden blev en avmattning

av näringslivets arbetstempo, varom bland annat de uppgifter

om arbetsmarknadens läge bära vittne, vilka av socialstyrelsen regelbun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

8]

det kvartalsvis införskaffas från flertalet mera betydande industriföretag

i landet. Dessa uppgifter, som för hela året 1916 angåvo ett osedvanligt

gott affärsläge, hava sedermera ställt sig allt mindre gynnsamma,

såsom framgår av nedanstående sammanställning:

Antal redo- visade arbe- tare.

Arbetare (i %) anställda hos arbets- givare, vilka angivit arbetstillgången

såsom

mycket god

god eller

medelgod

mindre än

medelgod

1916.

4:e kvartalet . .

1917.

277,908

39

56

5

l:a kvartalet . .

281,923

33

53

14

2:a > . .

276,438

29

53

18

3:e > . .

268,604

26

54

20

4:e >

1918.

268,587

17

62

21

l:a kvartalet . .

269,148

10

62

28

2:a »

254,075

12

65

23

3:e »

262,071

14

64

22

4:e >

247,624

9

60

31

Under den här behandlade tidsperioden hade sålunda det relativa

antalet arbetare vid arbetsställen, för vilka arbetstillgången rapporterats

såsom mycket god, minskats från 39 till 9 %, samtidigt med att motsvarande

siffra för mindre än medelgod arbetstillgång ökats från 5 till

31 %. Även inom industrier, som hittills under krisen varit särskilt förmånligt

ställda, såsom malmförädlingsverk och mekaniska verkstäder,

kunde under år 1918 förmärkas bestämda tecken till försämring.

Denna har även tagit sig uttryck i minskad efterfrågan på arbetskraft

vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, såsom ådagalägges

av efterföljande tablå rörande antalet arbetssökande på 100 lediga platser:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunc/l. Maj:ts proposition nr 300.

9

t

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

[1913......

97

84

83

66

72

71

77

87

75

77

96

92

1914......

62

77

71

59

71

68

82

95

96

94

116

130

Jord- och

skogsbruk

1915......

100

92

90

80

85

81

95

105

87

75

84

84

1916......

73

68

74

58

55

57

50

70

58

67

66

66

1917......

57

59

64

58

50

46

35

49

47

69

73

79

1918......

70

87

91

77

74

80

88

106

95

85

99

116

1919......

122

95

[1913 ......

170

151

119

108

106

122

116

101

94

108

141

122

1914......

147

144

119

101

98

112

103

156

130

145

217

189

1915......

225

209

165

150

126

147

144

130

119

127

165

119

Övriga nä- ringsgrenar

1916......

160

145

121

101

93

100

96

99

89

102

126

107

1917......

128

150

140

132

no

in

132

119

107

117

133

112

1918......

160

196

184

168

153

175

168

145

124

119

133

143

1919......

192

181

[1902—1912 . . .

182

150

119

104

106

119

118

101

93

104

141

134

1913......

153

133

no

97

99

112

107

96

89

98

129

117

1914......

125

127

107

91

93

104

99

133

121

128

192

182

Samtliga ua-

1915......

202

181

147

125

118

135

134

122

no

no

141

113

ringsgrenar

1916......

138

124

109

90

85

92

82

88

79

87

106

97

1917......

no

124

118

108

93

94

88

83

81

100

115

105

1918......

137

167

158

143

136

156

147

131

115

109

125

139

1919......

179

162

Inom såväl jord- och skogsbruk som näringslivet i övrigt hade sålunda

den relativa tillgången på arbetskraft under hela år 1918 varit avsevärt

större än under de närmast föregående krisåren. Särskilt påfallande

är detta beträffande jord- och skogsbruket, vilket väsentligen beror därpå,

att de forcerade vedavverkningarna i huvudsak upphört under 1918

och att den därvid ledigblivna arbetskraften sökt sig tillbaka till jordbruket.

I samma riktning verkade under våren och sommaren 1918 de

svåra livsmedelsförhållandena i städerna, vilka förmådde de arbetslösa

att i långt större antal, än eljest under normala förhållanden är fallet,

på frivillighetens väg taga anställning inom jordbruket. Denna sällsporda

återströmning till landsbygden — vilken icke försiggick i form

av ett samtidigt massutbud med ty åtföljande tryck på lantarbetarlönerna

Bikung till riksdagens protokoll 1010. 1 sand. 200 höft. (AV 300.) 2

i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

utan småningom vid stigande lönenivå — i förening med emigrationens

avstannande under krisåren kar på ett gagneligt sätt neutraliserat den

svåra åderlåtning av jordbrukets arbetarstam, som från övriga näringars

sida ägt rum under den föregående högkonjunkturen. Det svenska jordbrukets

behov av arbetskraft kan därför under 1918 sägas ha varit i

huvudsak mättat, och flerstädes lärer blott bristen på bostadsutrymme

hava hindrat jordbrukarna att ytterligare öka sin arbetskraft. Genom

den förbättrade tillgången härå sattes jordbruket i stånd att mer effektivt

fylla sin viktiga uppgift i folknäringens tjänst, på samma gång en

lättnad bereddes för städernas överfyllda arbetsmarknad.

Att icke desto mindre arbetslösheten ökades bland industriarbetarna,

framgår av nedanstående tablå, avseende antalet arbetslösa inom fackföreningarna

i % av hela det redovisade medlemsantalet:

År

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Noy.

Dea

1911......

_

12-0

10-4

6-7

3-5

3 2

2''9

31

2-3

4-3

4-4

1912......

8-5

11-1

8-4

6-5

5-2

3-7

3-3

2-8

2-7

2-9

36

5-7

1913......

8-4

8-9

71

57

40

2''6

2-7

2-5

2-3

2-2

2g

4-4

1914......

7-6

10-4

7-6

6''5

Öl

32

3-1

30

8-1

7-7

81

10-3

1915......

150

14''8

12-0

11-2

8-5

6*7

6-3

4-0

3-6

35

3-8

4-5

1916 . . . . .

7-7

80

6-7

5-2

4-7

3-3

2 7

2-7

2-2

22

2-3

2-2

1917......

5-4

5''9

5-5

7-0

4-4

2-8

3-1

3-3

2-8

2''4

2-8

2-4

1918......

5-8

60

50

4-9

5-0

40

4-6

4-2

3''5

3-7

3-2

3-4

1919......

7-6

De nedgående konjunkturerna avspegla sig icke fullt så tydligt i

arbetslöshetsfrekvensen inom fackorganisationerna, som man kanske skulle

väntat. Anledningen torde vara den stegrade plats- och yrkesrörligheten

hos de arbetslösa, vilken medfört en hos oss hittills ovanlig elasticitet å

arbetsmarknaden, i det att arbetslösa yrkesarbetare under dyrtidens och

livsmedelsknapphetens tryck icke tvekat att antaga vilken anställning

som helst, blott den erbjöd ett betryggande livsuppehälle. En medverkande

faktor härtill var den inträdda stegringen av lönerna för grovoch

lösarbetare till en nivå utöver yrkesarbetarnas, vilken företeelse ur

andra synpunkter kunde vara ägnad att väcka åtskilliga betänkligheter.

Arbetskraftens rörlighet är emellertid, såsom också i det föregående

framhållits, icke obetingad; den har bland annat sin gräns i vederbörande

arbetsgivares självintresse att icke få sin vana arbetarstam förskingrad,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

11

utan såvitt möjligt hålla åtminstone en kärntrupp samlad på ort och

ställe för att vara till hands vid driftens återupptagande. Ett belysande

exempel härpå erbjuder stenindustrien, vilken genom exportens avstannande

omedelbart efter krigsutbrottet råkade i det nödläge, vari den

sedan alltjämt befunnit sig. Såsom kommissionen i tidigare framställningar

närmare utvecklat, hade redan under de första krisåren genom

restriktiva understödsbestämmelser och de förmånliga villkor, med vilka

nästan hela det övriga näringslivet då lockade, så gott som samtliga

yngre stenarbetare sökt sig andra anställningar. På detta sätt inskränktes

antalet hos gatstensindustrifirmorna kvarstående arbetare till omkring

1U av den normala styrkan. Såväl med hänsyn till angelägenheten av

att icke denna industri för framtiden helt och hållet desorganiserades

genom fullständig brist på yrkesduglig personal som ock av nödig omtanke

om de äldre, försörjningspliktiga och ofta med egna hem försedda

arbetarna och deras i regel mycket talrika familjer vidtogos genom statens

försorg åtskilliga åtgärder för att genom vägbyggnader, utdikningsocli

skogsodlingsarbeten, förmedling av gatstensleveranser till stadskommunerna

och så vidare bereda utkomst åt denna äldre arbetarstam. Då

under hösten 1917 behov gjorde sig gällande av ytterligare arbetstillfällen,

anvisade Kungl. Maj:t på kommissionens hemställan statsmedel till

inköp för vissa statsmyndigheters räkning av 200,000 kvm. gatsten; en liknande

beställning på 300,000 kvm. har även blivit gjord under hösten

1918, varigenom 1,830 stenarbetare (därav 450 i Blekinge, 190 i Halland

och 50 i Kalmar län; de övriga i Bohuslän) beretts tillfälle till nödtorftig

försörjning genom eget arbete i sitt gamla yrke. Arbetet på dessa

statens stenbeställningar avstänges under somrarna, då de arbetslösa sysselsättas

med skogsodling på de bohusländska kalmarkerna, anläggning

av automobilvägar, torvtäkt med mera, vilka arbeten till huvudsaklig del

stå under ledning av en för ändamålet särskilt inrättad arbetsdirektion.

Särskilt för torvtäkt hade Kungl. Maj:t under år 1918 beviljat 700,000

kronor att utgå av arbetslöshetsanslaget.

Genom den minskade införseln av spånadsämnen hava stora svårigheter

uppkommit inom olika branscher av textilindustrien. Kommissionen

har dera gånger haft tillfälle att inför Kungl. Maj:t framlägga de

omständigheter, vilka efter hand ledde därhän, att under hela år 1918

en avsevärd del av den fasta arbetarstammen varit permitterad; särskilt

vid bomullsfabrikerna var sålunda driften under större delen av året så

gott som fullständigt nedlagd. Till en början sökte arbetsgivarna i förhoppning

om en inträdande ljusning med avseende å världsläget och importmöjligheterna

att sammanhålla sina arbetsstyrkor genom lämnande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

av arbetslöshetsunderstöd, uppgående till 2/3 av den vanliga arbetsinkomsten.

Då emellertid stagnationen inom industrien fortsatte och förvärrades

samt därigenom detta arbetsgivarnas frivilliga åtagande kom att åsamka

dem en utgift på inemot 100,000 kronor i veckan, vilket i längden ansågs

bliva alltför betungande för industrien, vände de sig var i sin ort

till de kommunala myndigheterna med anhållan om igångsättande av

offentlig understödsverksamhet för de arbetslösa textilarbetarna; samma

begäran framställdes jämväl av textilarbetarnas fackorganisation. Efter

överläggningar med alla intresserade parter meddelade arbetslöshetskommissionen

närmare upplysningar rörande kommunernas handhavande av

understödsverksamhet för de arbetslösa textilarbetarna, vilken i allmänhet

tog sin början under januari månad 1918, förnämligast i Borås, Norrköping

samt ett antal mindre industrisamhällen i trakten av Göteborg

och i södra Älvsborgs län. Arbetsgivarna fortsatte att med förminskade

belopp (cirka 30,000 kronor i veckan) utbetala understöd i form av hyresbidrag1

till de arbetslösa.

Även om genom dessa understöd, vilkas sammanlagda belopp enligt

gällande förordning ej fick överstiga 2/3 av den normala arbetsförtjänsten,

nödtorftig bärgning bereddes, kunde dock ej förbises, att en

längre tids sysslolöshet innebar allvarliga faror i moraliskt hänseende för

de yngre arbeterskorna samt de minderåriga. På framställning av kommissionen

beslöt Kungl. Maj:t därför den 31 december 1917 att till kommissionens

förfogande ställa ett belopp av 100,000 kronor att utbetalas

såsom bidrag till de kurser, som av vederbörande kommuner anordnades

för arbeterskornas och de minderårigas utbildning i husliga sysslor, sömnad,

yrkeskännedom och allmänt medborgerlig kunskap. Sådana kurser

blevo sedermera igångsatta i 15 kommuner med över 2,000 deltagare.

Då det beviljade anslaget härigenom blev i det närmaste förbrukat, och

då dylika utbildningskurser jämväl under innevarande vinter ansågos

önskvärda, även med hänsyn till de arbetslösa inom andra yrken, hemställde

arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 19 december 1918 till

Kungl. Maj:t att av arbetslöshetsanslaget ett belopp å ytterligare 50,000

kronor måtte ställas till förfogande för att av kommissionen användas

såsom bidrag till sådana kurser på enahanda villkor som under 1918,

vilken framställning blev av Kungl. Maj:t bifallen den 31 december 1918.

I anledning härav har kommissionen i cirkulär uppmanat hjälpkommittéerna

i de kommuner, där arbetslösa kvinnor och minderåriga mera talrikt

förekomma, att även under denna vinter anordna lämpliga utbildningskurser.

De under fjolårets vinter igångsatta kurserna voro emellertid be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

13

räknade att avslutas under loppet av april månad, då spörsmålet om beredande

av lämplig produktiv sysselsättning sålunda åter skulle bliva

aktuellt. Kommissionen ansåg sig därför pliktig att söka i god tid finna

någon utväg. Efter ingående utredningar hemställde kommissionen

den 28 februari 1918 hos Kungl. Maj:t om anvisande av 2 miljoner

kronor från arbetslöshetsanslaget för anordnande under kommissionens

inseende av lättare jordbruksprodukti va arbeten, såsom ljung- och lövtäkt,

bärplockning, insamling av diverse surrogatmaterial, kottplockning,

ris- och buskröjning samt vissa skogsvårdande arbeten, samtliga företrädesvis

å allmänningsområden stående under skogssällskapets ledning.

Företaget skulle stå under ledning av en särskild, av chefen för civildepartementet

utsedd arbetsdirektion, samverkande med skogssällskapet,

och för arbetenas utförande skulle i första hand användas arbetslösa

textilarbeterskor, vilka icke med fördel kunde beredas arbete direkt i jordbrukets

tjänst eller annan sysselsättning i hemorten. Sedan Kungl. Maj:t

den 8 mars 1918 godkänt kommissionens förslag, utarbetades i samråd

med vederbörande arbetar- och arbetsgivarsammanslutningar organisationen

i detalj samt fastställdes arbetsvillkoren, enligt vilka daglönen för

manlig och kvinnlig arbetare skulle utgöra respektive 2,25 och 2 kronor

(med tillägg av 1 krona för manlig självförsörjare) samt fri förplägnad

och inkvartering, vilka naturaförmåner uppskattades till ett värde av

tillhopa 2,75 kronor per dag och arbetare. De kvinnliga arbetarna försågos

dessutom med kläder och skodon, vilka de fingo tillösa sig genom

ett mindre avdrag av lönen.

Förberedelserna till denna tämligen vidlyftiga och dittills oprövade

organisation hade under senvintern fortskridit så långt, att företaget, som

antagit namnet skogssällskapets statsarbeten (med centralledningen förlagd

till Göteborg) enligt plan redan i april 1918 kunde utsända de första

kolonierna av arbetslösa textilarbetare från Malmö till några under skogssällskapets

förvaltning stående allmänningar i mellersta Skåne. Under

maj månad utryckte de övriga kolonierna, så att hela antalet under sommaren

och hösten utgjorde cirka 40, av vilka flertalet varit förlagda till

västra Sverige, så långt som möjligt i närheten av textilindustriens

centra. En del av dessa kolonier har utgjorts av så kallade dagkolonier

i städernas omnejd, så att arbetarna kunnat bo i sina hem. Hela den

sysselsatta arbetsstyrkan har under året uppgått till sammanlagt 4,300

varav 2,500 kvinnor; under innevarande vinter hava 600 arbetslösa män

varit anställda på ett mindre antal kolonier, huvudsakligen för utdikning

av mossar.

Arbetslöshetskommissionen har vid flera tillfällen inför Kungl. Maj:t

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

haft anledning att närmare redogöra för erfarenheterna och resultaten

av denna statsarbetenas verksamhet. Vid uppgörandet av planen härför

förutsattes, att arbetsföretagen skulle vara produktiva till sin karaktär,

men å andra sidan hade man klart för sig, att de icke kunde bliva vinstgivande

i affärsmässig mening, något som sällan eller aldrig brukar vara

fallet med nödhjälpsföretag av detta slag. I kommissionens förslag framhölls

tvärtom, att kommissionen jämväl räknade med den sannolikheten,

att statens verkliga kostnader skulle komma att ställa sig avsevärt högre

än om arbetslöshetsunderstöd lämnades de arbetslösa. Syftet med ifrågavarande

arbetsföretag var uteslutande av social art, och detta ändamål

anser kommissionen företaget lyckats uppfylla i högre grad, än vad man

med hänsyn till rådande förhållanden vågade förutsätta. Statsarbetena

hava otvivelaktigt genom att under sommaren med nyttigt arbete sysselsätta

inemot 25 % av de arbetslösa textilarbetarna lättat den börda, som

nu under snart ett år påvilat denna industri och dess arbetarstam, samt

givit det allmänna, icke minst vederbörande kommuner, en god hjälp

mot de följder av arbetslösheten, vilka icke kunna botas eller förebyggas

enbart genom understöd i penningar. Företaget har sålunda enligt kommissionens

uppfattning visat sig vara ett i kampen mot arbetslösheten

värdefullt medel, vars användbarhet enligt erfarenhetens vittnesbörd icke

är begränsad till de arbetslösa textilarbetarna, utan som med lika stor

fördel kan brukas för arbetslösa från skilda verksamhetsgrenar. Genom

arten av sin verksamhet och förläggningen till landsbygden vänjas dessa

arbetslösa vid utarbete i skog och mark, samt kunna, vilket också under

förliden sommar på vissa håll varit fallet, vid behov hjälpa till vid brådskande

jordbruksarbete på orten.

Då statsarbetenas verksamhet under sommaren fått en större omfattning

än från början beräknats, blevo de först anslagna medlen förbrukade

redan under september månad 1918; på hemställning av kommissionen

beviljade Kungl. Maj:t den 13 september ytterligare 1 miljon,

och för fortsättandet av statsarbetenas verksamhet även under år 1919

anvisades den 31 december 1918 2 miljoner kronor.1

Till följd av den ökade införsel av spånadsämnen, som möjliggjordes

genom tonnage- och handelsavtalet med de associerade makterna,

kunde visserligen mot slutet av 1918 driften inom textilindustrien ut-* 1

1 För mera detaljerad kännedom om de ovannämnda utbildningskurserna för arbetslösa

samt för skogssällskapets statsarbeten hänvisas till Sociala meddelanden 1918 sid. 1253

—1263 och 1919 sid. 3—8 samt till berättelsen över vad sig i riket tilldragit haver och

d:r Karl Hildebrands årsredogörelse för de svenska statsmakterna och kristidens folkhushållning

1918.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

15

vidgas och återupptagas på de håll, särskilt vid bomullsfabrikerna, där

den under nästan ett år varit fullständigt nedlagd. Men ännu har textilindustrien

så långt ifrån kunnat utveckla sin fulla produktionskapacitet,

att ett betydande antal textilarbetare, särskilt kvinnliga, alltjämt gå

arbetslösa, oaktat 20 % av arbetarstammen beräknas hava år 1918 sökt

sig till annat yrke eller eljest övergivit sin gamla anställning. Härom

vittnar efterföljande, på grundval av uppgifter från Textilindustriförbundet

utarbetade översikt över arbetslöshetens omfattning inom textilindustrien.

Tidpunkt

Redo-

visade

företag

Antal

arbetare

Därav sysselsatta

med

Arbets-

lösa

%

Av arbets- givare utbe- talt u:ider- stödsbelopp

pr vecka

Kronor

ordinarie

arbete

%

tillfälligt

arbete

%

1 november 1917.........

122

23,305

66-9

7-3

25-8

111,07041

1 februari 1918..........

122

21,679

63-8

6 6

29-6

104,785 13

1 maj > ..........

121

20,426

59-9

8''3

318

47,287-72

1 augusti > ..........

119

18,485

53-8

116

34-6

31,405-82

1 december » ..........

119

19,053

75-7

4-3

20-o

34,537-93

Antalet arbetslösa hade sålunda nedgått från 6,300 den 1 augusti

1918 till 3,817 fyra månader senare. Sedan dess har arbetslösheten

ytterligare förminskats, ehuru fortfarande i Norrköping cirka 700 och i

Borås cirka 1,000 textilarbetare uppbära understöd. Under förutsättning

av normala förhållanden inom landets näringsliv i övrigt synes man

inom textilindustrien hava räknat med att under loppet av instundande

vår kunna återupptaga verksamheten i full omfattning. I varje fall torde

kunna förväntas, att icke längre brist på råvaror kommer att utgöra något

avgörande hinder härför.

Sådant hinder har emellertid uppkommit på grund av den så kallade

fredskrisen. Då därav föranledda rubbningar inom det ekonomiska

livet kunnat förutses, hade arbetslöshetskommissionen för sin del på

hösten 1918 förordat fortsättande av skogssällskapets statsarbeten även

under år 1919 ur den synpunkten, att desamma genom sin användbarhet

för även andra kategorier arbetslösa än textilarbetare utgjorde ett ändamålsenligt

led i den svenska arbetsmarknadens fredsberedskap.

Omedelbart efter vapenstilleståndets avslutande den 11 november

1918 drabbades såväl konfektions- som skoindustrierna av en förlamande

stagnation. Fabrikanternas orderupptagning, vilken ännu under oktober

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majts proposition nr 300.

månad gått synnerligen tillfredsställande, blev med ens omöjliggjord, och

genom allmänhetens bristande köplust blevo grossister och särskilt detaljister

liggande med sina välfyllda lager av mindervärdiga och dyra

kristidsartiklar. Stockningen inom dessa båda branscher har på sista tiden

förvärrats, sedan förhoppningarna om export, såsom den bekvämaste utvägen

ur det iråkade trångmålet, hittills icke kunnat uppfyllas. Under

februari månad har man begynt permittera personalen, och skulle icke

någon ljusning av läget kunna skönjas under närmast förestående veckor,

lärer under vårens lopp en stor del av den till ett antal av 7 å

8,000 (huvuddelen kvinnor) personer uppgående arbetsstyrkan inom konfektionsindustrien

samt av skofabrikernas cirka 6,000 arbetare (varav

50 % vuxna män, 40 / nästan uteslutande ogifta kvinnor och 10 % minderåriga)

komma att entledigas. Skofabrikanterna hava dessbättre utfäst

sig att regelbundet till sina arbetare utbetala 2/3 av gällande minimilöner,

på grund varav det allmännas understödsverksamhet åtminstone

icke tills vidare här torde behöva träda hjälpande emellan. Konfektionsarbetsgivarna

torde i regel komma att efter textilindustriens förebild bidraga

till sina arbetares utkomst under den förestående arbetslöshetsperioden,

såsom sker i Älvsborgs län, där understödsverksamheten för

konfektionsindustriens arbetslösa, såväl fabriks- som hemarbetare redan

tagit sin början. För att i främsta rummet bereda dessa arbetslösa

lämplig sysselsättning har länshjälpkommittén i Borås — vilken med

stor framgång under hela år 1918 dels organiserat olika slags utbildningskurser

för de arbetslösa textilarbetarna, dels anordnat hjälparbeten

för dem — med fullföljande av därvid vunna erfarenheter anskaffat ett

större parti kasserade klädespersedlar från marinens förråd i Karlskrona,

vilka för omändringsarbete lämnas till de arbetslösa hemarbetarna ute

på landsbygden för att därefter till självkostnadspris tillhandahållas

mindre bemedlade genom livsmedelsnämndernas försorg, varvid medel

från dyrtidsanslaget kunnat användas i rabatteringssyfte. Det förtjänar

även att framhållas, hurusom även vissa arbetsgivare inom konfektionsbranschen

förklarat sig villiga att helt bekosta sina arbetares understöd.

Svårigheterna inom skoindustrien och konfektionen sträcka sina

verkningar till i samband därmed stående industrigrenar. Från läderindustrien

förljudes sålunda, att skofabrikernas förestående driftsinställelse

kommer att tvinga dem till betydande inskränkningar av sin arbetsstyrka,

och det är fara värt, att en alltför långvarig avmattning inom

konfektionen kommer att högst menligt inverka på textilfabrikanternas

förhoppningar att snart se bättre tider randas för sin betryckta näring.

Den plötsligt påkomna depressionen inom konfektions- och sko
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

industrierna var fredskrisens första yttring på den svenska arbetsmarknaden.

Såsom varit att vänta, torde liknande övergångssvårigheter möta

också inom andra industrier. Överallt inom näringslivet förspörjes också

ovisshet inför framtiden och i följd därav minskad företagsamhet. Särskilt

hårt äro järnmalmsgruvorna drabbade genom exportens avstängande;

de arbetare, som härigenom blivit arbetslösa, ha dock tills vidare absorberats

av skogsarbetet, ehura detta under innevarande vinter i mellersta

och södra Sverige icke på långt när bedrivits i samma omfattning som

under de föregående åren. Vid det norrländska skogsbruket synas arbetstillfällena

i stort sett varit tillräckliga för att giva sysselsättning åt

den förefintliga arbetskraften.

För de mekaniska verkstäderna åter har bakslaget kommit så kraftigt,

att arbetstillgången nästan överallt avsevärt begränsats. Det torde

tyvärr icke heller förefinnas stora utsikter för denna industri att för

framtiden kunna behålla hela den stora arbetsstyrka, för vilken under

de föregående utomordentliga konjunkturerna anställning kunnat beredas.

Sedan 1913 har nämligen antalet arbetare i den mekaniska verkstadsindustrien

ökats från 36,000 till 59,000; från ledande håll inom industrien

synes man hysa farhågor för, att större delen av denna nyintagna

arbetskraft måste avskedas. Detta försiggår också i oroväckande grad,

särskilt vid vissa specialverkstäder; av denna anledning har också understödsverksamheten

i Stockholm, som hittills kunnat begränsas till endast

ett par fack, bageri-, måleri- samt bleck- och plåtslageriarbetare, under

innevarande mars månad utsträckts till att omfatta även arbetslösa järnoch

metallarbetare.

Pappersbruken arbeta ävenledes under tryckta konjunkturer och

hava i flera fall fått permittera delar av sin personal. Genom den tynande

sjöfarten på Östersjön har hamn- och stuveriarbetet blivit lidande

på den svenska ostkusten.

Arbetslöshetskommissionen får i samband härmed såsom sin erfarenhet

framhålla, att den rådande höga lönenivån varit eu bidragande

omständighet till att många arbetsgivare nu tyckas föredraga alt avskeda

sina arbetare i stället för att som under föregående lågkonjunkturer försöka

hålla dem kvar i arbetet och sysselsätta dem på tidlön med förekommande

diversearbeten inom företagen. I Stockholm hava till exempel

åtskilliga firmor inom bleck- och plåtslageribranschen entledigat arbetare,

som de haft i sin tjänst oavbrutet i 20 och 25 år, medan de förut vid

liknande tillfällen låtit dem gå kvar på verkstäderna och för dåvarande

lägre timlön förrätta skrotarbete och dylikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 265 käft. (Nr 300.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-.ts proposition nr 300.

Det nuvarande läget på arbetsmarknaden är sålunda ägnat att ingiva

vissa farhågor för att vårt land vid kristidens slut skall bliva utsatt

för den massarbetslöshet, från vilken det blivit i så hög grad förskonat

under själva kriget. För att närmare utröna ställningen anmodade arbetslöshetskommissionen

under sistlidne februari månad samtliga länshjälpkommittéer

att redogöra för arbetslöshetens nuvarande omfattning

samt meddela, huruvida och inom vilka fack man kunde befara en ytterligare

ökning av densamma. Av länshjälpkommittéernas inkomna yttranden

att döma har arbetslösheten för närvarande otvivelaktigt en större

omfattning än under de närmast föregående åren, men frånsett de för

fredskrisen särskilt utsatta, i det föregående berörda industrierna, anses

situationen icke giva anledning till några allvarligare farhågor. Med

vårens inbrott förväntas de sedvanliga säsongarbetena komma i gång,

varigenom arbetsmarknaden för grov- och lösarbetare antages bliva väsentligt

lättad. Den svåra arbetsbristen inom måleriyrket, som under

snart två år nödvändiggjort understödsverksamhet för städernas måleriarbetare,

hoppas man kunna häva genom den förestående importen av

linolja. Genom brödransoneringens fortgående mildring och avveckling

torde arbetstillfällena inom bageriyrket småningom förbättras. Och vad

till sist jordbruket beträffar, synes visserligen dess behov av arbetskraft

icke vara så stort som under föregående år, på grund av ovannämnda

återinvandring till landsbygden under fjolåret, men vid vårbrukets början

kommer i varje fall att beredas plats för många armar ifrån de överfyllda

stadsmannanäringarna. Det sättes dock därvid ifråga, huruvida

man under innevarande år har att räkna med samma villighet att återvända

till jordbruket. Från arbetsförmedlingsanstalterna förspörjes sålunda,

att den lediga’ arbetskraften, i förhoppning att livsmedelsbristen i

städerna ej skall bliva lika kännbar som i fjol våras, visar mindre lust

att taga anställning som lantarbetare.

Med ledning utav nämnda redogörelse från länshjälpkommittéerna

samt i anslutning till särskilda uppgifter från de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna

har antalet arbetslösa inom våra större städer och arbetarcentra

beräknats uppgå till följande antal:

Stockholm

Uppsala .

Eskilstuna

Norrköping

Linköping

Jönköping

. . . 1,600 män Växjö.........200

. . . 550 Västervik.......170

. . . 160 Kalmar.....minst 300

. . .1,300 Visby......... 50

250 ä 300 Karlskrona.......300

. . . 200 Kristianstad......300

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Malmö.....

Skara . . .

..... 80

Lund.....

.....300

Karlstad . . .

.....200

Landskrona . .

.... 270

Örebro ....

Hälsingborg . .

.....7f>0

Västerås . . .

.....150

Ystad.....

.... 242

Falun ....

..... 60

Trälleborg . . .

.....120

Gävle ....

.....150

Eslöv.....

..... 75

Sundsvall . .

.....400

Halmstad . . .

. . 350 & 400

Östersund . .

..... 50

Göteborg . . .

Umeå ....

. . 150 ä 200

Uddevalla . .

.....120

Lnleå ....

..... 70

Borås ....

.....1,280

Ovanstående siffror äro approximativa och angiva icke heller hela

antalet arbetslösa inom landet. Men de torde dock i stort sett giva en

riktig bild av läget för städernas vidkommande, och det kan tyvärr befaras,

att även om antalet för närvarande arbetslösa byggnads- och grovarbetare

vid vårarbetenas upptagande kommer att minskas, den fortgående

krisen inom sko-, läder-, konfektion- och textilindustrierna samt

måhända även inom de mekaniska verkstäderna kommer att hålla arbetslöshetssiffran

uppe vid samma nivå.

Utgår man från, att läget och utsikterna på arbetsmarknaden i

huvudsak te sig såsom här ovan angivits, måste det allmänna uppenbarligen

alltjämt träda hjälpande till för att minska arbetslöshetsfaran och

mildra dess verkningar. Vid de olika tillfällen, då frågan härom behandlats

av statsmakterna, har full anslutning uttalats till den av arbetslöshetskommissionen

städse hävdade uppfattningen, att offentliga hjälpåtgärder

böra så vitt möjligt vara av förebyggande natur och åsyfta försörjning

genom eget arbete. I sådant syfte har dels kommissionen själv

städse strävat att vidtaga nödiga åtgärder härför, dels uppmanat kommunerna

att i främsta rummet försöka bereda de arbetslösa utkomst genom

anordnande av extra arbeten. Genom skogssällskapets statsarbeten

äger kommissionen ock en lämplig och elastisk organisation för dessa

uppgifter. Såsom förut påpekats hava statsarbetena under fjolåret berett

sysselsättning, förutom åt textilarbetare även åt arbetslösa stenarbetare,

målare och bagare. Det är också arbetslöshetskommissionens avsikt att

låta statsarbetena till våren omhändertaga de arbetslösa kvinnorna inom

sko- och konfektionsiudustrierna enligt samma plan som i fjol tillämpades

för textilarbeterskornas vidkommande och med ledning av därvid vunna

erfarenheter. För de manliga arbetslösa, vilka icke äro lämpade för

jordbruket eller som icke kunna tänkas bliva tagna i anspråk av andra

verksamhetsgrenar, hava vissa större arbeten planerats såsom de fortsatta

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

arbetena med Krokåns reglering och ifrågasatta vägarbeten mellan Kolbättan

och Ödsmål i Bohuslän. På grund av framställningar av de

kommunala arbetslöshetskommittéerna i Stockholm, Oxelösund, Norrköping

och Linköping med hemställan att lämpliga arbetsföretag av produktiv

karaktär måtte igångsättas för de många arbetslösa i städerna på

ostkusten begärde arbetslöshetskommissionen bemyndigande av Kungl.

Maj:t att låta skogssällskapets statsarbeten utföra vissa större vägarbeten

å Mästermyr på Gottland, varigenom cirka 260 arbetslösa skulle kunna

placeras. Sedan Kungl. Maj:t den 21 februari härtill givit sitt bifall,

hava dessa arbeten nu påbörjats. Dessutom hava vid arbeten för flyghamnen

å Malmslätt- beretts anställning för ett 80-tal arbetslösa byggnads-

och grovarbetare från Linköping, för vilket syfte ett särskilt belopp

på 250,000 kronor blivit anvisat av arbetslöshetsanslaget och på vissa

villkor ställt till de militära vederbörandes förfogande. Arbetslöshetskommissionen

har även sin uppmärksamhet riktad på andra liknande

arbetstillfällen inom landet, men vill med avseende å dessa åtgärder av

förebyggande art anmärka, att det på förhand icke kan närmare förutses,

på vilket sätt hjälp i varje särskilt fall lämpligast skall kunna åstadkommas.

Förhållandena under olika årstider, på olika orter och beträffande

olika arbetargrupper kunna vara så olikartade, att det måste få

ankomma på Kungl. Maj:t att efter sig företeende omständigheter träffa

avgörande beträffande såväl arbetenas beskaffenhet som formerna för

deras anordnande.

Även om genom de arbetslösas övergång till anställning hos andra

arbetsgivare eller till statens och kommuners med flera arbetsföretag eller

genom andra dylika förebyggande åtgärder arbetslösheten kan verksamt

bekämpas, är det ställt utom allt tvivel att understödsverksamheten måste

vidmakthållas. Enligt kommissionens uppfattning äro de nu gällande

bestämmelserna för densamma i stort sett tillfredsställande, särskilt sedan

understödsbeloppen genom den kungl. kungörelsen den 16 augusti 1918

bragts upp till en lämplig nivå. Understöd av statsmedel utgår sålunda

alltjämt i regel för en var arbetslös med enahanda belopp, som tilldelats

honom av vederbörande kommun och landsting för ändamålet anvisade

medel. Liksom under föregående år hava landstingen för arbetslöshetens

bekämpande beviljat betydande belopp, för år 1919 uppgående till kronor

2,023,520. Därest emellertid vederbörande kommunala arbetslös hetsorgan

(hjälpkommitté eller kommunalnämnd) undantagsvis på grund av särskild

omständighet anser understöd av statsmedel för understödjande av arbetslösa

erforderligt, fastän bidrag av enahanda belopp icke ställts till

förfogande av kommun eller landsting, kan framställning om högre stats
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. AJaj:ts proposition nr 300.

21

bidrag än hälften ske hos Kungl. Maj:t. En sådan ansökan med uppgift

å kommunens ekonomi och skatter, dess arbetslöshetsförhållanden,

Vidtagna förebyggande åtgärder mot arbetslösheten samt tidpunkten för

understödsverksamhetens igångsättande, omfattning och kostnader ingives

till vederbörande länshjälpkommitté, vilken har att med eget utlåtande

överlämna densamma till arbetslöshetskommissionen för vidare befordran

till Kungl. Maj:t. På grund av den svårartade arbetslösheten inom textilindustrien

under år 1918, vilken verkat särskilt betungande för dennas

lokala centra i västra Sverige, hava åtskilliga kommuner för första gången

i större utsträckning begagnat sig av den medgivna möjligheten

att erhålla högre statsbidrag än normalt medgivna 50 % av understödsbeloppen,

vilka framställningar med hänsyn till att dessa kommuners

ekonomi nästan övervägande är grundad på ett eller ett par textilindustriella

företag, i regel blivit beviljade med begärda belopp. Dessa kommuner

äro Lyse (9/io statsbidrag), Råda (9/io), Fässberg (*2/3) och Örgryte

(Va) i Göteborgs och Bohus län och i Älvsborgs län Borås stad (3 4),

kommunerna Örby (9/in), Seglora (9/io), Torpa (2/3), Fritsla (9/io), Kinnarumma

(9/io), Kanna (9/10), Skallsjö (3A), Starrkär (2/3), Berghem (9/1<>),

Hajom (9/io), Toarp (3A) samt i Blekinge län Asarums kommun med

(9/io). Genom denna anordning har det för vederbörande kommuner

blivit lättare att visa nödigt tillmötesgående mot de arbetslösa.

Kommissionen anser sig emellertid kunna vitsorda, att kommunerna

undantagslöst iakttagit mycket stor varsamhet vid understödslämnandet.

I flera fall hava också under innevarande vinter en del städer, såsom

Västerås och Eskilstuna, hellre anordnat för innevarande årstid rätt så

kostsamma extra arbeten än igångsatt understödsverksamhet. Till följd

därav att det högre statsbidraget till särskilt betungade kommuner i

regel blott beviljas för tre månader i sänder, och då procentsatsen göres

beroende av det mer eller mindre intresse kommunen visar för att genom

förebyggande åtgärder minska arbetslösheten eller genom anordnande av

utbildningskurser sysselsätta de arbetslösa, stimuleras vederbörande att

driva sin arbetslöshetspolitik i dessa gagneliga riktningar. Å andra

sidan äro länshjälpkommittéerna ålagda att övervaka, att kommun, där

större arbetslöshet förekommer, också fullgör sin skyldighet mot de nödställda

i enlighet med den offentliga understödsverksamhetens principer.

Enligt vad kommissionen på direkt förfrågan hos länshjälpkommittéerna

inhämtat, ha åtskilliga kommuner visserligen ibland under eu tid tvekat,

huruvida kontant understöd skalle behöva lämnas de arbetslösa, men

några påtagliga försummelser synas icke hava förekommit.

På grund av att läget på arbetsmarknaden under år 1918 blivit

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 300.

nästan lika brydsamt som under det första krisåret 1914—1915, har en

lika omfattande understödsverksamhet nu varit anordnad inom ett stort

antal kommuner. Under december 1918 pågick sålunda understödsverksamhet

i 22 städer och 26 landsbygdskommuner för en kostnad av

313,812 kronor, varav statens andel beräknats till 196,510 kronor. För

hela år 1918 uppgick understödskostnaden till en så betydande totalsumma

som 3,158,543 kronor, varav på statens andel belöpte ett beräknat

belopp av 1,904,922 kronor. I jämförelse med förhållandet under år

1917 har inträtt en högst avsevärd stegring, nästan helt förorsakad av

understödet till de arbetslösa textilarbetarna.

Ehuru sålunda kostnaderna för understödsverksamheten så väsentligt

stegrats och med hänsyn till de mörka utsikterna på arbetsmarknaderna

icke lära kunna förväntas att för detta år bliva lägre, och även

om anslag till nödhjälpsarbeten skulle komma att uppgå till ungefär

samma belopp som under 1918, synes det å tilläggsstat för år 1919 beräknade

anslaget av 8 miljoner kronor icke behöva höjas. Det i statsverkspropositionen

för samma ändamål på extra stat för år 1920 äskade

beloppet av 2 miljoner kronor torde likaledes få anses tillräckligt för

den korta tid under samma år, som kan komma att förflyta, intill dess

frågan om eventuellt tilläggsanslag hinner undergå vederbörlig behandling.

Departe- Av arbetslöshetskommissionens nu återgivna redogörelse framgår,

mentschefen. arbetsmarknadens läge under år 1918 uppvisat en fortgående försämring,

beroende framför allt på den utländska samfärdselns allt mera

effektiva avstängning under 1917 och början av 1918. Härav framkallades

nämligen å ena sidan en allt kännbarare brist på vissa råvaror och

nödvändighetsartiklar för produktionen, å andra sidan ökad svårighet för

vissa exportindustrier att vinna avsättning för sina alster. En väl behövlig

lättnad för näringslivet i dessa avseenden bereddes genom den med de

associerade makterna avslutade handelsöverenskommelsen, varigenom den

försämring i läget å arbetsmarknaden, som icke desto mindre framträdde,

dock icke blev av alltför stora dimensioner. I de fall, då vederbörande

arbetsgivare ansågo sig kunna räkna med snar förbättring av läget, visade

de i allmänhet stor villighet att genom tillfälligt anordnade arbeten

bereda sina lediga arbetare annan sysselsättning eller att genom egen

understödsverksamhet lämna dem nödtorftig utkomst. Emellertid hade

under den föregående högkonjunkturen inom vissa industri- och affärsgrenar

intagits ny arbetskraft, som vid affärslägets nu inträdda försämring

till stor del entledigades.

Vid övervägandet av det allmännas åtgärder i anledning av den

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kutiffl. May.ts proposition nr 300.

sålunda uppkomna arbetslösheten kunde givetvis icke förbises den trängande

nödvändigheten av att landets självförsörjning av livsmedel och

bränsle icke förhindrades genom brist på arbetskraft. Såsom riktlinje

för statens arbetslöshetspolitik uppställdes därför, att de arbetslösa, som

voro lämpliga för arbete vid jord- och skogsbruk, skulle inriktas på att

taga sådan anställning. Denna strävan från vederbörande myndigheters

sida möttes ock med förståelse från de arbetslösa själva, som av egen

drift och under påverkan av arbetsförmedlingsanstalter och arbetslöshetskommittéer

i mycket stor utsträckning sökte sig ut till landsbygden och

där fingo anställning inom jordbruket, vid torvupptagning, skogsavverkning

o. s. v. Till denna strömning medverkade givetvis i hög grad de

stegrade lönerna och de jämförelsevis goda livsmedelsförhållandena å

landsbygden. Det var väsentligen till följd av denna återflyttning till

landsbygden, som å ena sidan vår självförsörjning av livsförnödenheter

kunde bringas upp på sätt som skett, å andra sidan arbetslösheten icke

blev så omfattande och oroväckande, som eljest varit att befara.

Emellertid kunde uppenbarligen till arbete på landsbygden i enskildas

tjänst övergå allenast sådana arbetare, som hade tidigare förbindelser

dästädes eller på grund av vana vid och användbarhet för där förekommande

arbeten ägde förutsättningar för att bliva nyttiga. Detta

gällde särskilt om grov-, diverse- och transportarbetare o. dyl., men även

ett stort antal verkligt yrkesutbildade funno med sin fördel förenligt att

lämna de av livsmedels- och bostadssvårigheter hårt drabbade industrisamhällena.

Emellertid återstodo naturligen många, som icke lämpade

sig lör eller av ålder och familjeförhållanden hindrades att söka sig ut

till landsbygden. För sådana manliga arbetare yppade sig i industrisamhällena

åtskilliga möjligheter att erhålla tillfällig utkomst, i synnerhet

vid huggning och distribution av ved, vilka arbeten på grund av den

ringa tillgången å kolbränsle krävde långt mera arbetskraft än vanligt.

Om ock härigenom de manliga arbetslösas antal kunde väsentligen begränsas,

så kvarstodo dock många, som måste omhändertagas genom det

allmännas försorg, och i fråga om de kvinnliga yrkesarbetarna mötte som

vanligt större svårigheter för deras användande för andra arbeten än dem,

föi vilka de utbildats. Här tillkom ytterligare den omständigheten, att

för yngre kvinnor sysslolösheten medför särskilda risker i moraliskt avseende.

Det framstod sålunda som ett klart önskningsmål att söka genom

det allmännas försorg bereda dem lämplig sysselsättning och nödig utkomst.

I enlighet med utredningar och förslag av arbetslöshetskommissionen

har därför regeringen vidtagit åtskilliga åtgärder för att närmast

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

för arbetslösa kvinnliga yrkesarbetare anordna speciella arbetsföretag. Beträffande

dessa hänvisar jag till arbetslöshetskommissionens nyss återgivna

redogörelse, av vilken framgår, att på denna väg ett förebyggande arbete

av stor omfattning och med förhållandevis goda resultat kunnat utföras,

särskilt i betraktande av att därigenom sysselsatts textilarbeterskor, vilkas

användbarhet för utearbeten å landsbygden givetvis är ganska begränsad.

Det har därför också visat sig nödvändigt att huvudsakligen för

äldre och familjeförsörjande sådana arbeterskor tillgripa direkt understödsverksamhet.

För att motverka de demoraliserande verkningarna av

densamma hava därmed i allmänhet förknippats utbildningskurser åsyftande

att bibringa ärbeterskorna kunskaper i olika husliga göromål samt

teoretisk yrkeskunskap m. m. Dessa kurser, som omfattats med stort

intresse av arbeterskorna och vederbörande kommunala myndigheter, hava

bekostats av kommunerna med tillskott av de för arbetslöshetens bekämpande

disponibla statsmedlen. . -m

De särskilda svårigheter, som alltifrån krigets utbrott vant rådande

inom stenindustrien, påkallade även under år 1918 fortsatta åtgärder från

statens sida. Dessa hava även nu gatt ut pa att tillhandahålla arbetstillfällen,

vilka beretts genom betydande stenbeställningar från statens

sida och under kontroll av arbetslöshetskommissionen samt statens stenleveranscentral.

Vid ifrågavarande arbeten hava sålunda sysselsatts allenast

sådana äldre stenarbetare, som av ålder eller andra giltiga anledningar

icke skäligen kunnat hänvisas till annat arbete inom eller utanför

hemorten. Trots nu berörda och andra för stenarbetares sysselsättande

vidtagna åtgärder — vägbyggnader, diknings- och vattenavledningsföretag

samt skogsodlingar — har hjälpverksamheten för dem varit så starkt

begränsad, att stenindustrien nu beräknas kunna disponera över endast

högst 74 av den vid krigsutbrottet anställda arbetarstammen, under det att

återstoden, bestående av yngre och mera rörligt folk, efter hand nödgats

övergå till jordbruk, industri, fiske, transportarbete o. s. v.

Såsom arbetslöshetskommissionen framhåller, har läget på arbetsmarknaden

efter världskrigets faktiska avslutande erhållit en väsentligt

annan prägel. Visserligen lida ännu åtskilliga grenar av näringslivet av

den långvariga avstängningen från utländska import- och exportmarknaden,

men därav härflytande svårigheter göra sig allt mindre gällande i

samma mån hindren för den internationella samfärdseln efter hand minskas.

I stället framträda nya svårigheter i samband med de oundgängliga

omläggningar av produktionen i in- och utlandet, som föranledas av återvändandet

till fredliga förhållanden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung1. Maj:ts proposition nr 300.

I det jag härom hänvisar till vad arbetslöshetskommissionen anfört

vill jag erinra, att avsevärda rubbningar i näringslivet icke kunna undvikas

redan till följd av den utjämning mellan prisnivåerna i olika länder,

som måste inträda, när nu olika från varandra förut väsentligen

avstängda nationella marknader åter öppnas för internationell konkurrens.

Även om dessa rubbningar på vissa områden bliva rätt så kännbara,

lärer dock kunna förväntas, att näringslivet, som i det stora hela under

kristiden ekonomiskt konsoliderats, skall utan allvarligare skada förmå

bära övergångstidens svårigheter. Inom de näringsgrenar, som hittills

mest drabbats av dem, konfektions- och skofabrikationerna, hava arbetsgivarna

i förhoppning på snar konjunkturförbättring också visat sig villiga

att genom understödsverksamhet för egna arbetare hålla personalerna

samlade.

Frågan om arbetslöshetens blivande omfattning lärer komma att

bliva i viss mån beroende av riksdagens behandling av det förslag till

lagstiftning rörande arbetstidens reglerande inom olika grenar av verksamhet,

vilka i dagarna torde komma att avlåtas. Den avsevärda förkortning

av arbetstiden, som ifråga om åtskilliga yrkesgrenar skulle inträda

med genomförandet av den planerade lagstiftningen på detta område,

kommer visserligen icke att, såsom på sina håll antagits, nödvändiggöra

motsvarande ökning av arbetsstyrkorna. Väsentlig inverkan i denna riktning

kommer densamma dock otvivelaktigt att utöva, i synnerhet under den

första tiden. Vid bifall från riksdagens sida till förslagen ifråga kan man

alltså räkna med, att under instundande höst en ökning av arbetarstammen

skall inträda vid en mängd företag samt att därigenom nya arbetstillfällen

skola erbjudas de arbetslösa.

Under alla förhållanden lärer emellertid arbetsmarknadens och arbetslöshetens

utveckling även i fortsättningen påkalla den största uppmärksamhet

från statsmakternas sida, så att intet underlåtes för att på

lämpligt sätt förebygga arbetslöshet eller hindra verkningarna av sådan.

Arbetslöshetskommissionens nyss meddelade utredningar giva sålunda vid

handen, att arbetslöshet nu förekommer i större utsträckning än vanligt

är vid denna årstid samt att det icke torde kunna förväntas,

att konfektionsfirmorna och skofabrikanterna m. fl. skola själva sörja för

sina arbetare, därest arbetslösheten blir mera långvarig. A andra sidan

hava länshjälpkommittéerna i allmänhet givit uttryck åt den uppfattningen,

att den nuvarande arbetslösheten inom andra yrken delvis är av

säsongkaraktär samt att med vårens inträde ökad livaktighet inom näringslivet

skall inträda och därmed arbetslösheten minskas.

Bihang till riksdagens protokoll 1010. 1 sand. 265 käft. (Nr 300.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. M<tj:ts proposition nr 300.

Klart är, att i det nödläge, som säkerligen jämväl under innevarande

år måste anses föreligga beträffande landets försörjande med livsmedel

och bränsle, den lediga arbetskraften måste i främsta rummet inriktas

på att taga anställning å landsbygden. Även om tillgången å arbetskraft

därstädes till följd av kristidens verkningar torde vara rikligare än

på många år, är det sannolikt, att lantbrukarna skola bereda arbetstillfällen

för ytterligare arbetare för att stegra sin produktion och utnyttja

den ökade möjlighet till nyodlingar och jordförbättringar, som beretts

genom statens särskilda kristidsåtgärder på detta område. Jämväl torvföretagen

lära under den instundande sommaren behöva arbetskraft i stor

utsträckning.

Emellertid måste man nu som tidigare räkna med, att industrisamhällenas

arbetskraft till stor del icke kan tagas i bruk inom lantmannanäringarna,

och möter därför fortfarande spörsmålet om dess skyddande

genom det allmännas försorg. De tidigare under kristidens lopp fastslagna

riktlinjerna för detta samhällets skyddsarbete hava visat sig i stort sett

ändamålsenliga. Allt tydligare har sålunda framgått vikten av förebyggande

verksamhet, så långt möjligt åsyftande de arbetslösas försörjande

genom eget produktivt arbete. Närmast får det anses åligga kommunerna

att för sina arbetslösa medlemmar bereda arbetstillfällen vid egna

företag av ordinarie eller extra ordinarie karaktär. Att kommunerna

också känna denna förpliktelse har framgått vid arbetslöshetskommissionens

genom länshjälpkommittéerna nyligen verkställda undersökning,

enligt vilken de kommuner, där avsevärd arbetslöshet redan uppkommit

eller befaras, allmänt planerat särskilda arbeten för arbetslösas sysselsättande

och anvisat medel härför.

Vad staten angår, hava olika omständigheter — särskilt höga priser

och löner, materialbrist samt även finansiella skäl — under de senaste

åren föranlett en viss begränsning i bedrivandet och igångsättandet av

arbetsföretag, som eljest bort komma till omedelbart utförande. Då avsevärda

belopp finnas för sådana ändamål disponibla eller av riksdagen

nu äskats, kunna emellertid betydande arbetsstyrkor erhålla .sysselsättning

vid arbeten, som bedrivas för statens räkning. Skulle arbetslösheten tillväxa,

torde staten icke av de nuvarande höga kostnaderna få avhållas

från att bedriva dylika arbetsföretag i större utsträckning. Från statens

sida bör också all omsorg ägnas åt, att skyndsam handläggning beredes

frågor om arbetsföretag, till vilka statens medgivande erfordras eller för

vilkas understödjande bidrag av siatsmedel kunna slällas till förfogande.

Såsom redan erinrats, har det under år 1918 visat sig nödvändigt

att till arbetslöshetens förebyggande i betydande grad anordna extra stats
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts proposition nr 300.

27

arbeten. Dessa arbeten hava fått sin prägel därav, att det gällt bereda

utkomst åt förnämligast kvinnliga arbetslösa. Då man härvid velat vidhålla

principen om deras inriktande på produktivt arbete, hava helt naturligt

betydande svårigheter rest sig. Med skäl kunde ock betänkligheter

möta mot de av arbetslöshetskommissionen framförda planerna att vid skogsodlings-

och lättare jordbruksarbeten sysselsätta kvinnliga yrkesarbetare

från industrisamhällen. Tack vare det tillämpade systemet med organiserade

arbeterskekolonier under både tekniskt och socialt kompetent ledning

hava emellertid dessa betänkligheter visat sig kunna undanröjas.

Arbetarna ifråga hava beretts i olika avseenden nyttigt arbete på landsbygden

och därvid förvärvat bättre utkomst än arbetslöshetsunderstödet

kunnat lämna. Det utförda arbetet har nämligen icke motsvarat kostnaderna

— något som ju icke heller kunnat förväntas — men har i allt

fall lämnat resultat av bestående värde. För det framtida ordnandet av

arbetslöshetsfrågan är därjämte av stor vikt att vinna erfarenhet rörande

arbetslöshetens förebyggande medelst för ändamålet särskilt anordnade

arbetsföretag. Genom sådana arbeten, som skäligen avpassats efter olika

arbetargruppers olika förutsättningar, beredes nämligen möjlighet att pröva,

i vad mån arbetslösheten beror på bristande villighet att antaga annat

lämpligt arbete än inom det egna yrket.

Om också vid de nu gjorda försöken svårigheter givetvis på sina

håll uppkommit, hava dock erfarenheterna av dem i stort sett varit så

uppmuntrande, att ett fortgående på denna väg är att förorda, därest

arbetslösheten i fortsättningen blir så stor och omfattar sådana arbetarkategorier,

att arbeten av mera ordinarie karaktär icke förslå eller lämpa

sig för de arbetslösas omhändertagande.

Vid mera omfattande arbetslöshet kunna de förebyggande åtgärderna

icke ensamma bliva tillräckliga, i synnerhet som såväl manliga

som framför allt kvinnliga arbetare ofta av ålder, kroppslig bräcklighet,

familjeförhållanden eller andra skäl icke kunna förflyttas eller användas

till sådana arbeten, som kunna tillhandahållas. Trots de betydande anordningar,

som i sådant syfte vidtagits, har också direkt understödsverksamhet

— så långt möjligt förknippad med yrkesbetonad, allmänt medborgerlig

eller på husliga göromål inriktad utbildning — måst förekomma

inom ett flertal städer samt vissa industrisamhällen på landsbygden.

Under återstoden av innevarande vinter lärer understödslämnaudet komma

att fortgå i oförminskad omfattning, men kan det förväntas, att även

denna gång med den varmare årstidens inträde en betydande begränsning

härutinnan kan genomföras. Med avseende å de av riksdagen tidi
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

gare prövade grunderna för denna understödsverksamhet torde några förändringar

icke vara påkallade.

Av vad nu anförts lärer framgå, att arbetslöshetens blivande omfattning

är beroende av åtskilliga omständigheter, som icke nu kunna

förutses eller fullt bedömas till sina verkningar. I allt fall lärer skyldig

omtanke kräva, att staten står rustad med erforderliga medel för verksamt

ingripande i de fall då sådant visar sig erforderligt. Väsentligt

stöd lärer också vara att förvänta från kommunerna. Visserligen är

dessas finansiella ställning för närvarande mindre tillfredsställande.

Såsom arbetslöshetskommissionen visat, kan emellertid bistånd lämnas

dem av landstingen, av vilka till arbetslöshetens bekämpande anvisats

omkring 2 miljoner kronor, företrädesvis avsedda att utgå i form av

lån till kommuner. Jag erinrar vidare, att betydande belopp äro anvisade

eller begärda för olika statliga arbetsföretag, till understödjande

av allmännyttiga vägföretag, jordförbättringsarbeten m. m. För statsarbeten

eller med statsmedel understödda arbetsföretag finnas sålunda

disponibla avsevärda summor, vilkas användande kan väsentligen förebygga

arbetslöshet. Uppmärksammas bör därjämte, att av de förut omnämnda

under år 1918 till arbetsföretag för arbetslöshetens bekämpande

anvisade statsmedlen icke mindre än 5 miljoner kronor anvisats under

november och december månader samt att detta belopp nästan helt kommer

till användning först under innevarande år. I betraktande av dessa

olika omständigheter och då av 1918 års lagtima riksdag för år 1919 anvisats

4,000,000 kronor för ifrågavarande ändamål, lärer statens mellankomst

med ytterligare anslag för innevarande år ej behöva äga rum méd högre

belopp än det preliminärt beräknade och av arbetslöshetskommissionen

nu föreslagna, eller 8,000,000 kronor. Såsom tidigare framhållits, torde

den besparing, som skett å för år 1918 anvisade medel och vilken överförts

till kassaförlagsfonden, uppgå till ungefär samma belopp.

Anslagsbehovet för nästkommande år kan av naturliga skäl icke

med större säkerhet bedömas. Då de förhållanden, som föranlett vårt

nuvarande trångmål, kunna förväntas åtminstone i viss mån kvarstå jämväl

under år 1920, torde anspråk komma att ställas på det allmännas

verksamhet för arbetslöshetens bekämpande. Enär det belopp av 2,000,000

kronor, som för ändamålet beräknats å 1920 års riksstat, i allt fäll torde

bliva tillräckligt för att möta de närmaste kraven, innan riksdagen år

1920 kan bliva i tillfälle meddela erforderliga tilläggsanslag, synes anledning

saknas att nu ifrågasätta ändring i detta avseende.

s. 29 Kontrollera mot PDF

K inuti. M aj:ts proposition nr SOU.

29

På grund av vad nu anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig angivna grunder,

anvisa

dels på tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag,

högst, 8,000,000 kronor,

dels ock på extra stat för år 1920 ett förslagsanslag,

högst, 2,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade

Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet skulle av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:303 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande. s. 1 i texten
  2. SU 1919:188 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande jämte en i ämnet väckt motion. s. 8 i texten