Sök i Ratio Lex

Angående pensionsförbättring för viss personal vid marinen

1919-03-07 · 56 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 55 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:302, Angående pensionsförbättring för viss personal vid marinen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 302.

1

Nr 302.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring

för viss personal vid marinen; given Stockholms

slott den 7 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels till beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid marinen

under tionde huvudtiteln bevilja

å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag av 40,000 kronor samt

å extra stat för. år 1920 ett förslagsanslag av 70,000 kronor,

dels godkänna av föredragande departementschefen förordade grunder

för pensionsförbättringeus utgående,

dels ock förklara, att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

underordnad myndighet må i enlighet med nyssnämnda grunder

tilldela personal, som under åren 1918—1920 avgått eller avgår från

tjänsten, pensionsförbättring att utgå under pensionstagarens återstående

livstid.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 267 käft. (Nr 302.)

937 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kun<jl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Utdrag av protokollet över sjö för svar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 7 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter:

»Sedan vid 1918 års lagtima riksdag beslut fattats angående tillfällig

löneförbättring för viss personal vid armén och marinen, uppdrogs,

jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 14 juni 1918, åt särskilda

sakkunniga att biträda med verkställande av utredning och utarbetande

av förslag rörande, bland annat, tillfällig pensionsförbättring för

viss dylik personal.

Med skrivelse den 14 februari 1919 hava nämnda sakkunniga överlämnat

betänkande och förslag i ämnet.

Häröver hava, i vad marinen angår, yttranden infordrats från direktionen

över flottans pensionskassa, marinförvaltningen samt statskontoret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

3

Innan jag ingår på det föreliggande förslaget, tillåter jag mig lämna

en kortfattad redogörelse för de viktigaste stadgandena rörande de till

ifrågavarande personal vid marinen utgående pensionerna.

Nuvarande pension sbestämmelser.

Bestämmelserna om rätt till pension för officerare och underofficerare

med vederlikar vid marinen avvika väsentligt från motsvarande bestämmelser

för civila tjänstinnehavare. De militära pensionerna utgöras

av dels pension från flottans pensionskassa, s. k. kassapension, och dels

s. k. fyllnadspension av statsmedel. Pensionskassans egna inkomster äro

emellertid otillräckliga för bestridande av kassapensioneringen, varför

även den brist, som härvid uppkommer, måste täckas av statsmedel.

För ifrågavarande ändamål är under riksstatens tionde huvudtitel uppfört,

jämte vissa andra anslag till flottans pensionskassa, ett särskilt förslagsanslag

till »pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar»,

för år 191,9 utgörande 253,300 kronor.

För marinen gälla ännu i huvudsak av Kungl. Maj:t den 3 oktober

1876 fastställda »grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl

med vederlikar» med däri sedermera gjorda ändringar och tillägg.

Dessa grunder äga även tillämpning med avseende å motsvarande personal

vid kustartilleriet samt beträffande personalen vid nyorganiserade

civilmilitära kårer.

Härjämte gäller för ifrågavarande personal reglementet för flottans

pensionskassa av den 17 november 1899 med däri sedermera gjorda

ändringar.

Enligt sålunda givna bestämmelser skall pension utgå

till den, som innehar fast lön på stat till belopp ej överstigande

1,000 kronor, med lönens hela belopp;

till innehavare av lön, överstigande 1,000 kronor men ej uppgående

till 6,000 kronor, med 80 procent av lönen, dock lägst 1,000 kronor

och högst 4,500 kronor; samt

till innehavare av lön till belopp av 6,000 kronor eller därutöver

med 75 procent av lönen.

Utav pensionens hela belopp utgöra två tredjedelar kassapension

och en tredjedel fyllnadspension.

Pension beräknas efter den fasta lönen; ålderstillägg skola därvid i

vissa fall räknas till lönen, i andra fall icke. För det till beklädnad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung}. Mqj:ts Proposition Nr SOU.

eller ersättning därför berättigade underbefälet beräknas vid bestämmandet

av pensionen värdet av denna förmån till ett bestämt belopp

av 20 procent utav den fasta lönen.

Flaggunderofficer och underofficer av 1. graden bekomma pension

till lika belopp som flaggmaskinist, underofficer av 2. respektive 3. graden

vid kustartilleriet till enahanda belopp som underofficer av 2. respektive

3. graden vid flottan.

För marinöverdirektören liksom för marinläkare av 2. graden gäller,

att det till sådan beställningshavare utgående arvode skall i fråga om

pensionering betraktas såsom fast lön.

Vidare är i fråga om flottans polispersonal särskilt stadgat, att det

avlöningsbelopp, vara pensionsbeloppet skall beräknas, skall utgöra för

poliskommissarien vid flottans station i Karlskrona 1,200 kronor, för

överkonstapel 1,000 kronor och för konstapel 800 kronor.

Varje delägare i flottans pensionskassa, som vid avskedstagandet

stått i tjänst i 30 år och uppnått en ålder av 55 år, är vid avskedstagandet

berättigad att erhålla kassapension enligt ovan angivna beräkningsgrunder.

Vid uppnådda 50 levnads- och 30 tjänstår äger delägare från

flottans pensionskassa åtnjuta i pension 75 procent av den kassapension,

som skulle tillkomma honom vid 55 levnadsår. Denna lägre pension

utgår, till dess pensionstagaren fyllt 55 år, varefter han är berättigad

åtnjuta den kassapension, honom bort, om han kvarstått i tjänsten,

vid den tiden tillfalla.

För åtnjutande av den pension, som åtföljer viss tjänst, måste

vederbörande hava innehaft tjänsten på stat under minst två års tid.

Den, som uppnått de levnads- och tjänstår, som erfordras, men icke under

minst två år på stat innehaft sin tjänst, äger uppbära den pension,

som åtföljer närmast lägre lönegrad.

Fyllnadspension utgår till den, som är berättigad till kassapension

och vid avskedstagandet uppnått en levnadsålder av:

flaggman, chefen för kustartilleriet, marinöverdirektören samt personalen

vid 111 ari nintend ent urkåren............................................................. 65 år;

kommendör, överste vid kustartilleriet, personalen vid mariningenjörkåren

— med undantag av marinöverdirektören — marinöverläkare och

förste marinläkare......................................................................................... 60 år;

all övrig personal............................................................................... 55 år.

För tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren har såsom ytterligare

villkor för erhållande av fyllnadspension enligt ovannämnda gran
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

5

der stadgats, att han vid avskedet skall hava uppnått 35 tjänstår;

dylik tjänstinnehavare, som erhållit avsked efter uppnådda 60 levnadsoch

35 tjänstår, erhåller i pension 75 procent av de sammanlagda pensionsförmåner,

som efter uppnådda 65 levnadsår skolat tillkomma honom,

med rätt för honom att, sedan han uppnått 65 levnadsår, erhålla samma

pensionsförmåner, som bort tillfalla honom, om han vid avskedstagandet

uppnått sistnämnda levnadsålder.

Därest delägare i flottans pensionskassa, som tillhör poliskåren, erhåller

avsked först efter uppnådda 65 levnadsår och minst 35 tjänstår,

beräknas och utgår fyllnadspensionen med skillnaden mellan det avlöningsbelopp,

varå pension enligt ovannämnda föreskrifter får beräknas,

med tillägg. av ålderstillägg, å ena, och kassapensionen, å andra sidan.

Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna

medel än dem, som för pensionering av flottans befäl och underbefäl

med vederlikar äro anvisade, är icke berättigad till fyllnadspension,

såvida icke för det fall, att pension av andra allmänna medel åtnjutes,

denna utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder.

Pensionsavgift erlägges till flottans pensionskassa med ett belopp,

motsvarande fyra procent av summan utav kassapensionen jämte fyllnadspension.

Skyldighet att avgå inträder numera, sedan genom kungl. kungörelsen

den 17 september 1914 rätten till s. k. respitår borttagits, för

löntagare vid uppnåendet av den för rätt till fyllnadspension i den tjänst

han innehar stadgade levnadsålder, därest han jämväl uppfyllt de villkor,

vilka äro föreskrivna för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner;

Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten

avskeda, denna myndighet obetaget att under angivna förutsättningar

låta med avskedet anstå under viss tid.

Särskilda bestämmelser finnas härjämte om skyldighet att avgå med

viss pension för den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest

till följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller tyte befinnes för framtiden

oförmögen till tjänstgöring.

Den, som avgår med fyllnadspension, är förbunden att vid inträffande

krig och större rustningar, då så påfordras, i land samt i befattning

likartad med den, han förut innehaft, tjänstgöra, flaggman, chefen

för kustartilleriet, mariuöverdirektören, kommendör, överste och tjänstinnehavare

vid marinintendenturkåren intill fyllda 70 levnadsår samt alla

övriga, som avgå före 65 levnadsår, intill denna ålder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Utkast till

definitiv lönereglering.

Tillfällig- löneförbättring enligt beslut vid 1918 års lagtima riksdag.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget till tillfällig pensionsförbättring

för personal vid marinen står i närmaste sammanhang med

den av 1918 års lagtima riksdag beslutade tillfälliga löneförbättringen

för viss dylik personal. Nämnda löneförbättring är i huvudsak grundad

på det förslag i ämnet, som i betänkande den 5 mars 1918 avgavs av

särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga. Det torde fördenskull

vara lämpligt att här i korthet redogöra för huvuddragen av det i nämnda

betänkande framlagda förslaget.

Vid fullgörande av sitt uppdrag att utarbeta förslag till eu tillfällig

löneförbättring för viss personal vid marinen sökte 1917 års sakkunniga

att i första hand klarlägga, efter vilka linjer en definitiv lönereglering

för ifrågavarande personal borde gå. Inom ramen av den

sålunda skisserade definitiva löneregleringen angåvos därefter de belopp,

varmed under förhanden varande förhållanden en tillfällig löneförbättring

syntes lämpligen böra utgå till olika grupper av personal.

Det utkast till en definitiv lönereglering, som av de sakkunniga

framlades, liksom det därpå grundade förslaget om en tillfällig löneförbättring

åsyftade att bringa den ifrågavarande personalens löneförmåner

upp till den nivå, som kunde anses betingad av läget före krigsutbrottet.

De extraordinära förhållanden kriget här skapat borde enligt de sakkunnigas

mening mötas genom extraordinära åtgärder, i främsta rummet

genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och

krigstidshjälp.

Vid uppdragandet av riktlinjerna för en blivande definitiv lönereglering

hade de sakkunniga, med hänsyn till den mångfald skiftande avlöningsformer,

som marinens lika väl som arméns lönesystem företedde, ifrågasatt,

huruvida icke samma grunder, som i detta avseende tillämpats vid de under

senare tider verkställda löneregleringarna för civila verk, borde införas

även i det militära lönesystemet. I stort sett hade de sakkunniga funnit

möjlighet föreligga att sålunda begränsa de militära avlöningsformerna,

i det de såsom huvudavlöningsformer upptagit allenast lön och dagavlöning

jämte ålderstillägg till lönen, medan åter sådana förmåner som

inkvarteringsbidrag, ersättning för ved och ljus samt portions- och beklädnadsersättning

skulle uteslutas ur lönesystemet. Huruvida och i

vilken- utsträckning arvoden och ortstillägg borde ingå såsom avlöningsformer

i det nya lönesystemet, borde enligt de sakkunnigas mening

bliva beroende på vidare utredning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302. 7

Det lönesystem, de sakkunniga ansett sig kunna föreslå, var beträffande

samtliga beställningar av lägre tjänstegrad än kommendörkaptens

av 2. graden (majors) väsentligen grundat på ålderstillägg.

Därvid hade för de beställningar, som enligt nu gällande regler äro

fördelade på två löneklasser, införts en fortlöpande löneskala. I enlighet

härmed föreslogo de sakkunniga för kompaniofficerare tre särskilda

löneskalor, nämligen en för underlöjtnanter (fänrikar), en för löjtnanter

och en för kaptener av nuvarande 1. och 2. klassen, samt för underofficerare

två särskilda löneskalor, den ena för underofficerare av 2.

graden och den andra för flaggunderofficerare och underofficerare av 1.

graden. Inom de särskilda löneskalorna skulle utgå ålderstillägg, för

underlöjtnanter (fänrikar) ett efter 3 års tjänst, för vardera av klasserna

löjtnanter och kaptener tre efter respektive 3, 6 och 9 års tjänst samt

för vardera av klasserna underofficerare av 2. graden och flaggunderofficerare

(underofficerare av 1. graden) fyra efter respektive 3, 6, 9

och 12 års tjänst. Med hänsyn till den rådande ojämnheten i befordringsförhållandena

hade de sakkunniga emellertid ansett, att de särskilda

löneskalorna borde på visst sätt ingripa i varandra, så att vid

befordran den utnämnde skulle äga att för åtnjutande av ålderstillägg i

den högre beställningen under vissa förutsättningar tillgodoräkna sig

viss del av tjänstgöringen i den beställning, han före befordringen innehaft.

För regementsofficersbeställningar skulle enligt det av de sakkunniga

ifrågasatta lönesystemet ålderstillägg icke förekomma.

Vidkommande frågan om lönereglering för flaggmän (generalspersoner)

erinrade de sakkunniga, att av de civila befattningshavare, med

vilka dessa väl närmast vore att jämföra, endast ett fåtal fatt sina avlöningar

reglerade under de senare åren; för de flesta utginge avlöningarna

enligt grunder, som fastställts år 1907 eller tidigare. Fn jämförelse

mellan de sålunda bestämda avlöningarna och de löneförmåner,

som nu tillkomme flaggmän och generalspersoner, syntes ådagalägga,

att de senare vore i avlöningshänseende ungefär jämnställda med förenämnda

civila befattningshavare. Av dessa skäl och då det syntes

lämpligast, att en definitiv lönereglering för såväl nämnda civila befattningshavare

som flaggmän och generalspersoner komme till stånd i ett

sammanhang, hade de sakkunniga stannat vid att nu icke upptaga berörda

spörsmål till prövning.

Avlöningsbeloppen för de olika regements- och kompaniofficersbeställningarua

skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå på sätt som

angives i följande tabellariska sammanställning, i vilken för varje grupp

av boställningshavaro angivits lönen (inberäknat eventuellt intjänta ålderstillägg)

och dagavlöningen ävensom summan därav.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 302.

....

Kommendör, Jl°n •••

överste f dagavl.

Summa

Kommendör- i p;n

kapten avi.gr.,1

överstelöjtnant (dagavl.

Summa

Kommendör- ngn

kapten av 2. gr.,1

major (dagavl.

Summa

| lön ...

Kapten .........i

(dagavl.

Summa

1 lön ...

LÖjtnaUt.......{dagavl.

Summa

Underlöjtnant, 1 lön ...

fänrik (dagavl.

Summa

w

H

O

P

O

—

—

—

—

_

—

-

—

7,000

2,920

—

—

—

—

-

—

—

5,500

2,555

9.920

—

—

—

—

-

-

—

_

5,000

2,190

8,055

_

_

—

—

—

-

—

3,000

1,825

3,500

1,825

4,000

1,825

4,500

1,825

7.190

—

_

-

1,800

1,095

_

2,200

1,095

2,600

1,095

4,825

3,000

1,095

5,325

-

©X

OO

1 1 gs

6,325

-

1,500

730

2,895

1,800

730

3,295

3,695

4,095

—

-

-

—

—

2,230

2.530

-

Avlöning till underofficerare skulle utgå på sätt som utvisas av

nedanstående, enligt samma grunder upprättade tablå._____

K

r o

n o

r.

Flaggunderofficer (ej maskinist), underofficer!lön ..........

_

1,700

1,900

2,100

2,300

2,500

av 1. graden | dagavlöning

—

1,095

1,095

1,095

1,095

1,095

Summa

—

2,795

2,995

3,195

3,395

3,595

1 lön ..........

! Underofficer av 2. graden ........................! , , .

Ida gavloning

1,500

1,700

1,900

2,100

2,300

_

730

730

730

730

730

—

Summa

2,230

2,430

2,630

2,830

3,030

—

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 302.

I sammanhang med väckt fråga om införande vid marinen av en

ny underofficersbeställning, vars innehavare skulle benämnas underofficerare

av 3. graden, förordade de sakkunniga i särskilt utlåtande,

att vid eu definitiv lönereglering avlöningen till dessa underofficerare

måtte bestämmas till följande belopp, med förhöjning efter treårsperioder:

Underofficer av 3. graden..........i , .........

(dagavlönmg......

Summa

Vid utarbetandet av nyss omförmälda riktlinjer för en definitiv

militär lönereglering åsyftade de sakkunniga närmast, att desamma

skulle tillämpas på den rent militära personal, som tillhörde stater,

vilkas nuvarande organisations- och avlöningsförhållanden icke företedde

några avvikelser från vad som - i allmänhet vore gällande inom

marinen. Jämkningar eller undantag från de föreslagna löneskalorna

syntes emellertid bliva av nöden beträffande vissa grupper av militära

beställningshavare, vilka icke utan vidare läte sig inpassa i lönesystemet.

Dit hörde bland annat maskinistunderofficerarna i de båda dåvarande

lönegraderna. Det ifrågasatta lönesystemet syntes icke heller kunna

utan vidare vinna tillämpning å flertalet av den civilmilitära personalen,

varför det vid uppgörandet av en definitiv lönereglering kunde komma

att visa sig nödvändigt att för nämnda personal anordna särskilda

löneskalor.

I den framställning rörande tillfällig löneförbättring åt viss personal

vid marinen, som avläts till 1918 års riksdag (prop. nr 362),

uttalade jag den meningen, att de riktlinjer för en definitiv lönereglering,

vilka av de sakkunniga uppdragits, skulle kunna i stort sett följas

vid det nya lönesystemets utarbetande.

Riksdagen fann (skrivelse nr 355) de av de sakkunniga framlagda

och av mig upptagna riktlinjerna för en definitiv lönereglering vara

ägnade att ligga till grund för en tillfällig löneförbättring åt marinens

personal. Dock hade riksdagen därmed icke velat taga ståndpunkt till

frågan, huruvida dessa riktlinjer även borde i allo vinna tillämpning

vid en kommande definitiv lönereglering.

Kronor.

1,300

456

25

1,500

456

25

1,700

456

25

1,900

456

25

1,756

25

1,956

25 2,156 25

2,356 25

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. .267 käft. (Nr 302.)

937 19 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillfällig
löne
förbättring.

iO Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Vad härefter beträffar den tillfälliga löneförbättringen för marinens

personal, både de sakkunniga ansett dylik förbättring till den personal,

å vilken de för officerare och underofficerare ifrågasatta allmänna löneskalorna

vore avsedda att oförändrade vinna tillämpning, böra utgå med

skillnaden mellan å ena sidan det belopp, som enligt den skisserade

definitiva löneregleringen skulle tillkomma vederbörande löntagare, och

å andra sidan den förutvarande avlöningen, varvid dock de belopp, som

sålunda framkommit, borde avrundas för officerare till närmast lägre

med 50 delbart antal kronor samt för underofficerare till närmast lägre

med 25 delbart antal kronor.

I likhet med vad som ovan anförts i fråga om tillämpligheten av

de föreslagna definitiva löneskalorna vore emellertid nyssnämnda grunder

för den tillfälliga löneförbättringen ej heller utan vidare tillämpliga å

vissa grupper av militära beställningsbavare liksom ej heller å flertalet

av den civilmilitära personalen. För dylika personalgrupper föreslogo

de sakkunniga därför en löneförbättring att i allmänhet utgå med vissa,

på procentuell beräkning grundade belopp, som syntes böra, utan föregripande

av en kommande definitiv lönereglering, komma vederbörande

befattningshavare till del.

I detta sammanhang framhöllo emellertid de sakkunniga, att för en

del av ifrågavarande personalgrupper — t. ex. viss teknisk personal —

en avsevärt större löneförbättring, än de sakkunniga med nu givna

förutsättningar kunnat ifrågasätta, knappast torde kunna undvikas, därest

kompetent och i övrigt lämplig personal skulle kunna för ifrågavarande

befattningar förvärvas.

De sakkunnigas förslag rörande den tillfälliga löneförbättringen

framlades, med några jämkningar, för 1918 års riksdag, som i huvudsak

biföll de gjorda framställningarna.

Den tillfälliga löneförbättring, som med tillämpning härav tillkommer

officerare och underofficerare i allmänhet, framgår av den här nedan

intagna tablån. Vid dess utarbetande har iakttagits, att i »nuvarande

avlöning» för de olika personalgrupperna inräknats de inkvarteringsbidrag,

som utgå å annan ort än Stockholm och Göteborg, samt att för

flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden upptagits den avlöning,

som tillkommer andra underofficerare än maskinister.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kutig1. Maj:ts Proposition Nr 302.

11

Skillnad

Avlöning

mellan

Tillfälli

.Nuvarande

enligt de

nuvarande

D

x

avlöning.

sakkunnigas

och

förslag.

föreslagen

avlöning.

•

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kommendör, överste........................................

9,090

9,920

830

800

Kommendörkapten av 1. graden, överstelöjtnant......

6,925

—

8,055

—

1,130

—

1,100

—

Kommendörkapten av 2. graden, major.................

6,425

—

7,190

—

765

—

750

—

Kapten av 1. klassen:

utan ålderstillägg .......................................

5,260

—

4,825

—

— 435

—

—

—

med 1 » .....................................

5,260

—

5,325

—

65

—

50

—

» 2 » .......................................

5,260

—

5,825

—

565

—

550

—

» 3 »

5,260

—

6,325

—

1,065

—

1,050

—

Kapten av 2. klassen:

utan ålderstillägg ......................................

4,260

—

4,825

—

565

—

550

—

med 1 » ....................................

4,260

—

5,325

—

1,065

—

1,050

—

» 2 » ......................................

4,260

—

5,825

—

1,565

—

1,550

—

» 3 » ...................... ........

4,260

—

6,325

—

2,065

—

2,050

—

Löjtnant:

utan ålderstillägg .....................................

2,895

—

2,895

—

—

—

—

—

med 1 » .....................................

2,895

—

3,295

—

400

—

400

—

» 2 » .......................................

2,895

—

3,695

—

800

—

800

-

» 3 » .......................................

2,895

—

4,095

—

1,200

—

1,200

—

Underlöjtnant, fänrik:

utan ålderstillägg..........................................

2,115

—

2,230

—

115

—

100

—

med » .........................................

2,115

—

2,530

—

415

—

400

—

Flaggunderofficer:

utan ålderstillägg.......................................

2,481

05

2,795

—

313

95

300

—

med 1 » .......................................

2,481

05

2,995

—

513

95

500

—

» 2 »> ......................................

2,481

05

3,195

—

713

95

700

—

o

» o » ......................................

2,481

05

3,395

—

913

95

900

—

» 4 »> .......................................

2,481

05

3,595

—

1,113

95

1,100

-

Underofficer av 1. graden:

utan ålderstillägg.......................................

2,482

50

2,795

—

312

50

300

~

med 1 » ......................................

2,482

50

2,995

—

512

50

500

» 2 » .......................................

2,482

50

3,195

—

712

50

700

» :i » ...................................

2,482

50

3,395

912

50

900

—|

» 4 » ......................................

2,482

50

3,595

1,112

50

1,100

-|

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

1917 års sakkunnigas

uttalande

i pensionsfrågan.

Skillnad

Nuvarande

avlöning.

Avlöning

enligt de

sakkunnigas

förslag.

mellan

nuvarande

och

föreslagen

avlöning.

Tillfällig

löneför-

bättring.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Underofficer av 2. graden:

utan ålderstillägg.......................................

2,153

80

2,230

—

76

20

75

—

med 1 » .......................................

2,153

80

2,430

—

276

20

275

—

» 2 » .......................................

2,153

80

2,630

—

476

20

475

—

» 3 » ......................................

2,153

80

2,830

—

676

20

675

—

.. 4 » .......................................

2,153

80

3,030

—

876

20

875

—

Underofficer av 3. graden:

utan ålderstillägg.....................................

1,744

SO

1,756

25

11

95

—

—

med 1 » ......................................

1,744

30

1,956

25

211

95

200

—

» 2 » .......................................

1,744

30

2,156

25

411

95

400

—

» 3 » .......................................

1,744

30

2,356

25

611

95

600

—

I särskilt utlåtande den 24 januari 1919 hava emellertid 1918 års

sakkunniga — sedan 1902 års löneregleringskommitté framlagt förslag

om tillfällig lönereglering från och med år 1919 för befattningshavare

vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk och andra grenar av den

civila statsförvaltningen, däribland även sådana befattningshavare, med

vilka flaggmän (generalspersoner) närmast vore att jämföra — hemställt,

att tillfällig löneförbättring från och med samma år måtte beredas

jämväl flaggmän (generalspersoner) med 1,500 kronor för helt år räknat;

och hava de sakkunniga i samma utlåtande föreslagit, att från och med

år 1919 den tillfälliga löneförbättringen till kommendörer (överstar) måtte

få utgå med ett från förut bestämda 800 kronor till 1,200 kronor för

år förhöjt belopp.

1917 års sakkunniga berörde i sitt betänkande jämväl frågan om

personalens pensionering och yttrade i detta avseende följande:

Ehuru det visserligen icke tillhörde de sakkunniga att avgiva förslag om

förändrade grunder för pensioneringen av personal vid marinen, hade de sakkunniga

vid fullgörande av sitt uppdrag givetvis icke kunnat bortse därifrån, att

en lönereglering för dylik personal på det närmaste sammanhängde med ordnandet

av samma personals pensionsförhållanden. De sakkunniga hade fördenskull

vid angivande av riktlinjerna för en definitiv lönereglering jämväl haft det

syfte för ögonen, att ett godtagande av dessa riktlinjer skulle låta sig väl förenas

med genomförandet av en allmän pensionsreglering för den personal, å

vilken de sakkunnigas förslag hade avseende.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Att en dylik pensionsreglering vore av största behov påkallad, framginge

redan därav, att de nu gällande grunderna för pensionering av ifrågavarande

personal härledde sig från så lång tid tillbaka som år 1876.

Efter att härefter i korthet hava redogjort för de förslag till

ändringar i de gällande pensioneringsgrunderna, som vid olika tillfällen

framkommit, anförde de sakkunniga vidare: -

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, för vinnande av enkelhet och reda i

det militära lönesystemet, de särskilda förmåner, som utgjordes av inkvarteringsbidrag,

ersättning för bränsle och lyse samt beklädnads- och portionsersättning,

såvitt officerare och underofficerare med vederlikar anginge, upphöra såsom självständiga

avlöningsformer och huvudsakligen uppgå i lön och dagavlöning. Vid

en definitiv löne- och pensionsreglering för personal vid marinen torde det närmast

ifrågakomma att låta lönen i dess helhet, eventuellt viss del av densamma, bilda

pensionsunderlag. Med avseende härå hade de sakkunniga vid uppdragande av

konturerna till en definitiv lönereglering särskilt eftersträvat, att lönens och dagavlöningens

belopp i de olika löneklasserna komme att stå i ett, även med hänsyn

till en blivande pensionsreglering, någorlunda antagligt förhållande till varandra.

Ehuru de sakkunniga, såsom nämnt, icke ansett sig böra avgiva något

förslag i pensioneringsfrågan, hade de sakkunniga likväl icke kunnat underlåta

att taga i övervägande, huruvida, under förutsättning att en tillfällig löneförbättring

för viss personal vid marinen nu komme till stånd, några särskilda åtgärder

kunde vara påkallade till förbättrande av pensionsförhållandena för den

personal, som skulle bliva delaktig av nämnda löneförbättring men komma att

avgå från tjänsten, innan en definitiv lönereglering bleve genomförd. Det hade

då synts de sakkunniga, som om en jämförelse här kunde sökas med den personal

vid statsdepartementen, som avgått från tjänsten under åren 1911—1917,

under vilken tid provisoriska löneregleringar varit gällande för nämnda departement.

I sådant hänseende ville de sakkunniga erinra, att, då vid 1910 års riksdag

förslag första gången framlades om provisoriska löneregleringar för statsdepartementen,

den grundsatsen uttalades, att dessa löneregleringar icke skulle verka

till förhöjning av vederbörandes pensioner. I enlighet härmed hade även vissa

därefter ingivna framställningar om pensionsförhöjning för befattningshavare vid

statsdepartementen till en början lämnats utan bifall. Då emellertid någon definitiv

lönereglering för statsdepartementen icke under den närmaste tiden

kommit till stånd, hade det ej blivit möjligt att vidare fasthålla vid nämnda

grundsats, utan hade i vissa fall tilläggspensioner beviljats dylika befattningshavare,

som avgått före den definitiva löneregleringens ikraftträdande (jfr riksdagens

skrivelse nr 10 år 1917, punkterna 48, 66 och 68). Under likartade omständigheter

hade tilläggspension medgivits en tjänsteman i statistiska centralbyrån

(jfr samma skrivelse, punkt 65).

Under dessa förhållanden ville de sakkunniga beträffande den talrika personal

vid marinen, varom här vore fråga, framhålla angelägenheten därav, att, i avvaktan

på en definitiv löne- och pensionsreglering, även frågan om beredande av

tillfällig pensionsförbättring för berörda personal gjordes till föremål för utredning.

Till undvikande av den omgång och tidsutdräkt, som givetvis skulle upp
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Allmänna

synpunkter.

14 Kungl. Maj:ts.Proposition Nr 302.

komma, därest varje ärende rörande dylik pensionsförbättring måste underställas

riksdagens prövning, torde förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas så, att

under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställdes, enligt vilka pensionstillägg

kunde av Kungl. Magt eller vederbörande underordnad myndighet tillerkännas

personal, som under nu angivna förhållanden avginge från tjänsten.

Jag övergår nu till att redogöra för

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga framhålla till en början, att marinens personal i

pensionshänseende är betydligt sämre tillgodosedd än vad i allmänhet

är fallet med statens civila tjänstinnehavare. Flera olika förslag hade

också framställts i syfte att förbättra de militära pensionerna. Dessa

förslag hade dock icke avsett att åstadkomma en genomgripande pension

sreglering utan endast att vinna en nödtorftig förbättring av de nu

utgående, synnerligen knappt tillmätta pensionsbeloppen. Från olika

håll hade även uttalats betänkligheter mot nämnda förslag, bland annat

av den anledningen, att deras genomförande kunde befaras undanskjuta

frågan om den fullständiga pensionsreglering, som allmänt ansetts vara

av nöden, men vilken funnits icke lämpligen kunna äga rum annat än

i sammanhang med en definitiv lönereglering för marinens personal.

Sedan emellertid 1918 års riksdag beslutat, att tillfällig löneförbättring

för åren 1918 och 1919 finge utgå till viss personal vid marinen

enligt grunder, som i huvudsak överensstämde med omförmälda, av 1917

års sakkunniga framställda förslag, och då de av samma sakkunniga

uppdragna riktlinjer för en definitiv militär lönereglering torde kunna

anses i sammanhang därmed hava åtminstone i huvudsak vunnit statsmakternas

gillande, hade jämväl frågan om en pensionsreglering för

marinens personal kommit i ett väsentligen förändrat läge.

Emot vad av 1917 års sakkunniga anförts om sambandet mellan en

definitiv lönereglering för marinens personal och en definitiv pensionsreglering

för samma personal syntes icke vara något att erinra. Av detta

samband följde emellertid, att då den tillämnade definitiva löneregleringen

hittills endast kunnat uppskisseras i stora drag, den definitiva pensionsregleringen

för ifrågavarande personal med nödvändighet måste anstå i

avvaktan på löneregleringens slutliga utarbetande.

Därjämte funnes ett annat skäl, varför den militära pensionsfrågan

ännu icke kunde upptagas till definitivt avgörande. Sedan fråga blivit

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

vackt om centralisering av statsunderstödda pensionsanstalter och utredningen

rörande detta och därmed sammanhängande spörsmål uppdragits

åt särskilda inom iinansdepartementet tillkallade sakkunniga, hade nämligen

dessa i särskilda den 15 januari 1916 och den 3 november 1917

avgivna betänkanden dels föreslagit, att all tjänstemannapensionering

måtte överlämnas till en särskild statens anstalt, dels ock framlagt förslag

rörande allmänna grunder för tjänstemannapensioneringen, avsedda

att med vissa modifikationer äga tillämpning jämväl i fråga om pensionering

av militär och civilmilitär personal, över de sakkunnigas förslag

hade yttranden infordrats från vederbörande myndigheter. Innan berörda

förslag varit föremål för närmare prövning, syntes emellertid, som nämnt,

den militära pensionsfrågan icke kunna företagas till slutgiltigt avgörande.

Av anförda skäl syntes alltså en definitiv pensionsreglering för marinens

personal icke kunna genomföras inom den närmaste tiden. Då

emellertid en omedelbar pensionsförbättring vore av behovet påkallad

för den personal, som blivit delaktig av den utav 1918 års riksdag

beslutade tillfälliga löneförbättringen, men skulle komma att avgå från

tjänsten, innan en definitiv löne- och pensionsreglering bleve genomförd,

syntes förevarande spörsmål kunna lämpligast ordnas så, att under riksdagens

medverkan särskilda grunder fastställdes, enligt vilka pensionstillägg

kunde av Kungl. Maj:t eller vederbörande underordnad myndighet

tillerkännas personal, som under nu angivna förhållanden avginge från

tjänsten. Dessa pensionstillägg måste så avvägas, att personalens berättigade

intressen bleve så långt som möjligt tillgodosedda, men å andra

sidan borde redan nu någon hänsyn tagas till sådana omständigheter,

som kunde komma att vid en definitiv pensionsreglering öva inverkan på

pensionsbeloppens bestämmande för olika fall. Den tillfälliga pensionsförbättringen

för militär personal borde därför så vitt möjligt följa samma

riktlinjer, som kunde tänkas bliva vägledande vid en definitiv pensionsreglering

för dylik personal.

I sådant avseende tilläte sig de sakkunniga att erinra, hurusom

statskontoret redan i skrivelse den 13 oktober 1909 uttalat, att gällande

bestämmelser i fråga om pensioneringen av personalen vid marinen blivit

i väsentliga delar föråldrade och borde ersättas med nya, samt att det

förefallit statskontoret vara en given sak, att vid utarbetandet av dessa

nya bestämmelser den civila pensionslagens huvudgrunder borde tjäna

till efterföljd i helt annan och vidsträcktare grad än som blivit ifrågasatt.

I enlighet med det uppdrag, som av Kungl. Maj:t lämnats den år 1910

tillsatta kommittén för utredning rörande de militära pensioneringsgrunderna,

hade ock denna kommitté vid utarbetande av sitt förslag till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

militär pensionslag byggt på den principen, att de för marinen gällande

pensioneringsgrunderna skulle bringas till större likhet med den civila

pensionslagens huvudgrunder. Slutligen syntes böra omnämnas, att de

allmänna grunder för tjänstemannapensioneringen, som framlagts av ovan

omförmälda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga och vilka

med vissa modifikationer avsetts att vinna tillämpning jämväl beträffande

pensioneringen av marinens personal, i fråga om bland annat beräkning

av pensionsunderlag upptoge i huvudsak samma bestämmelser, som

gällde enligt den civila pensionslagen.

På grund härav torde man tillsvidare kunna utgå från det antagandet,

att vid eu blivande definitiv pensionsreglering för personal vid

marinen pensionsbeloppen komme att bestämmas efter grunder i huvudsak

liknande dem, som i sådant avseende gällde enligt 1907 års civila

pensionslag.

Vid sådant förhållande läge det närmast till hands att tänka sig,

att de pensionstillägg, som de sakkunniga ansåge böra tillerkännas viss

personal vid marinen, skulle bestämmas till skillnaden mellan den vederbörande

tjänstinnehavare nu tillkommande pensionen och den pension,

som skulle hava tillkommit honom, därest den i betänkandet den 5 mars

1918 skisserade definitiva löneregleringen blivit genomförd och samtidigt

den civila pensionslagens bestämmelser å honom ägt tillämpning. 1

fråga om den militära personalen förelåge emellertid vissa särskilda förhållanden,

som kunde tänkas inverka på pensionsgrundernas bestämmande,

men vilka icke syntes böra göras till föremål för slutgiltigt bedömande

annat än i sammanhang med en definitiv pensionsreglering.

Sålunda hade ifrågasatts, huruvida icke vid bestämmande av de militära

pensionerna hänsyn borde tagas till den omständigheten, att levnadsåldern

vid avgång från tjänsten i vissa fall vore lägre för militära tjänstinnehavare

än för eljest likställd civil personal. A andra sidan hade

däremot gjorts gällande dels av två reservanter inom 1910 års militära

pensionskommitté, att den militära pensionen i själva verket, intill ungefär

samma ålder som den, då den civila tjänstinnehavaren avginge med

pension, vore att anse såsom en beredskapsavlöning, dels ock av det år

1913 samlade krigsbefälet, att det icke vore berättigat, att militära tjänstinnehavare

i anledning av tidigare avgångsålder ställdes avsevärt sämre

i pensionshänseende än andra statens pensionstagare.

I fråga om den pensionsreglering, som nu vore å bane, hade de

sakkunniga ansett böra uppmärksammas, att de pensionstillägg, som av

de sakkunniga föresloges, icke skulle hava någon motsvarighet i ökade

pensionsavgifter, liksom ock att de nu stadgade pensionsavgifterna i

regel vore förhållandevis låga. Härtill komme, att den pensionsregle
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

ring, som nu föresloges, kunde sägas så till vida vara av tillfällig

natur, att de bestämmelser, om vilka här vore fråga, endast skulle gälla

personal, som vid avgången från tjänsten åtnjöte tillfällig löneförbättring.

Med beaktande av dessä förhållanden hade de sakkunniga funnit

sig icke böra ifrågasätta, att de pensionsbelopp, som, på sätt nyss vore

sagt, skulle framgå av den civila pensionslagens bestämmelser, tillämpade

på den skisserade definitiva löneregleringen, utan vidare lades till

grund för bestämmande av pensionstilläggen. En jämkning härutinnan

hade synts de sakkunniga vara av nöden, på det att icke den definitiva

löne- och pensionsregleringen måtte, i vad anginge pensionsbeloppens

storlek, föregripas genom beviljande av pensionstillägg åt vissa pensionärer,

och ansåge de sakkunniga, att denna jämkning i regel borde

åvägabringas på det sätt, att 10 procent avdroges å nyssnämnda, enligt

den civila pensionslagen beräknade pensionsbelopp.

De sakkunniga hade sålunda ansett sig kunna tillstyrka en tillfällig

pensionsreglering för marinens personal på sådana grunder, att utöver

de nuvarande pensionerna finge utgå de tilläggsbelopp, som erfordrades

för att sammanlagda beloppet skulle utgöra 90 procent av den lön, som

enligt den planerade definitiva löneregleringen skulle tillkomma vederbörande

beställningshavare. Därvid borde dock iakttagas, att, i likhet

med vad som nu såsom regel gällde i fråga om såväl det civila som

det militära pensionsväsendet, pension icke finge utgå med högre belopp

än sammanlagt 6,000 kronor.

De pensionsförhöjningar, som med tillämpning av nu angivna grunder

skulle tillkomma marinens rent militära personal med normal avlöning,

framginge av den å sid. 18—19 intagna tablån. Vid dess utarbetande

hade iakttagits, att i »nuvarande avlöning» för de olika personalgrupperna

inräknats de inkvarteringsbidrag, som utginge å annan ort än Stockholm

och Göteborg, samt att för flaggunderofficerare och underofficerare av

2. graden vid flottan upptagits den avlöning, som tillkommer andra

underofficerare än maskinister.

Beträffande de siffror, som framginge av denna tablå, borde anmärkas,

att det endast undantagsvis torde förekomma, att pension utginge

till personal i vissa löneklasser, för vilka tablån angave mera betydande

förhöjningar i pensionsbeloppen, nämligen till officerare i lägre

löneklass än kaptens av 1. klassen och till underofficerare i de lägre

löneklasserna, samt att beställningshavare, som avginge pa grund av

uppnådd pensionsålder, nästan alltid torde vara berättigad till pension

med det för hans tjänst upptagna högsta beloppet.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 267 käft. (Nr 302.) 837 in 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr. 302.

Nuvarande avlöning.

Avlöning vid definitiv löne- reglering.

Pension.

Lön.

Övrig

avlönin

?•

Summa.

Lön

Dag-

avlöning.

Summa.

Nu-

varande.

Före-

slagen.

Ökning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor..

Kronor.

Kommendör, överste......

Kommendörkapten av 1.

6,000

—

3,090

—

9,090

—

7,000

—

2,920

—

9,920

-

4,500

—

6,000

—

1,500

—

graden, överstelöjtnant

4,500

—

2,425

—

6,925

—

5,500

—

2,555

—

8,055

—

3,600

—

4,950

—

1,350

—

Kommendörkapten av 2.

•

graden, major ..........

4,000

2,425

6,425

5,000

2,190

7,190

3,200

4,500

1,300

Kapten av 1. klassen:

utan ålderstillägg...

3,400

—

1,860

—

5,260

-

3,000

—

1,825

—

4,825

—

2,720

—

2,700

—

—

—

med 1 »

3,400

-

1,860

—

5,260

-

3,500

—

1,825

—

5,325

—

2,720

—

3,150

—

430

—

»2 »

3,400

—

1,860

—

5,260

—

4,000

—

1,825

—

5,825

—

2,720

—

3,600

—

880

—

»3 >»

3,400

—

1,860

—

5,260

—

4,500

—

1,825

—

6,325

—

2,720

—

4,050

—

1,330

—

Kapten av 2. klassen:

utan ålderstillägg...

2,400

—

1,860

—

4,260

—

3,000

—

1,825

—

4,825

—

1,920

—

2,700

—

780

—

med 1 »

2,400

—

1,860

—

4,260

-

3,500

—

1,825

—

5,325

—

1,920

—

3,150

—

1,230

—

» 2

2,400

—

1,860

—

4,260

-

4,000

—

1,825

—

5,825

—

1,920

—

3,600

—

1,680

—

»3 »

2,400

—

1,860

—

4,260

—

4,500

—

1,825

—

6.325

—

1,920

—

4,050

—

2,130

—

Löjtnant:

•

utan ålderstillägg...

1,500

—

1,395

—

2,895

—

1,800

—

1,095

—

2,895

—

1,200

—

1,620

—

420

—

med 1 »

1,500

—

1,395

—

2,895

—

2,200

—

1,095

—

3,295

—

1,200

—

1,980

—

780

—

»2 »

1,500

—

1,395

—

2,895

-

2,600

—

1,095

—

3,695

—

1,200

—

2,340

—

1,140

—

»3 »

1,500

—

1,395

—

2,895

—

3,000

—

1,095

—

4,095

—

1,200

—

2,700

—

1,500

—

Underlöjtnant, fänrik:

utan ålderstillägg......

720

—

1,395

—

2,115

—

1,500

—

730

—

2,230

—

720

—

1,350

—

630

—

med » ......

720

—

1,395

—

2,115

—

1,800

—

730

—

2,530

—

720

—

1,620

—

900

—

Plaggunderofficer:

utan ålderstillägg ..

900

—

1,581

05

2,481

05

1,700

—

1,095

—

2,795

—

1,094

40

1,530

—

435

60

med 1 »

900

—

1,581

05

2,481

05

1,900

—

1,095

—

2,995

—

1,094

40

1,710

—

615

60

» 2

900

—

1,581

05

2,481

05

2,100

—

1,095

—

3,195

—

1,094

40

1,890

—

795

60

»3 »

900

—

1,581

05

2,481

05

2,300

-

1,095

—

3,395

—

1,094

40

2,070

—

975

60

»4 »

900

—

1,581

05

2,481

05

2,500

—

1,095

—

3,595

—

1,094

40

2,250

—

1,155 60

Underofficer av 1. graden

vid kustartilleriet:

utan ålderstillägg ...

1,200

1,282

50

2,482

50

1,700

1,095

2,795

1,094

40

1,530

435

60

med 1 »

1,200

—

1,282

50

2,482

50

1,900

—

1,095

—

2,995

—

1,094

40

1,710

—

615 60

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302. 19

Nuvarande avlöning.

Avlöning

vid definitiv löne- reglering.

Pension.

Lön.

Övrig

avlöning.

Summa.

Lön.

Dag-

avlöning.

Summa.

Nu-

varande.

Före-

slagen.

Ökning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Underofficer av 1. graden

vid kustartilleriet:

med 2 ålderstillägg ...

1,200

1,282

50

2,482

50

2,100

1,095

_

3,195

_

1,094

40

1,890

_

795

60

» 3

1,200

—

1,282

50

2,482

50

2,300

—

1,095

—

3,395

_|

1,094

40

2,070

—

975

60

»4 »

1,200

—

1,282

50

2,482

50

2,500

—

1,095

—

3,595

-

1,094

40

2,250

—

1,155

60

Underofficer av 2. graden

vid flottan:

utan ålderstillägg ...

900

1,253

SO

2,153

80

1,500

_

730

_

2,230

1,000

_

1,350

_

350

—

med 1 »

900

—

1,253

80

2,153

80

1,700

—

730

—

2,430

—|

1,000

—

1,530

—

530

—

»2 »

900

—

1,253

80

2,153

80

1,900

—

730

—

2,630

—

1,000

—

1,710

—

710

—

»3 »

900

-

1,253

80

2,153

80

2,100

—

730

—

2,830

—

1,000

—

1,890

—

890

—

»4 »

900

—

1,253

80

2,153

80

2,300

—

730

—

3,030

—

1,000

—

2,070

—

1,070

—

Underofficer av 2. graden

vid kustartilleriet:

utan ålderstillägg ...

1,100

1,053

80

2,153

80

1,500

_

730

_

2,230

_

1,000

_

1,350

_

350

—

med 1 »

1,100

—

1,053

80

2,153

80

1,700

—

730

—

2,430

-

1,000

—

1,530

—

530

—

» 2

1,100

—

1,053

80

2,153

80

1,900

—

730

—

2,630

—

1,000

—

1,710

—

710

—

»3 »

1,100

—

1,053

80

2,153

80

2,100

—

730

—

2,830

—

1,000

—

1,890

—

890

—

»4 »

1,100

—

1,053

80

2,153

80

2,300

—

730

—

3,030

—

1,000

—

2,070

—

1,070

—

Underofficer av 3. graden

vid flottan:

utan ålderstillägg ...

600

1,144

30

1,744

30

1,300

456

25

1,756

25

720

_

1,170

—

450

—

med 1 »

600

—

1,144

30

1,744

30

1,500

—

456

25

1,956

25

720

-

1,350

—

630

—

» 2

600

—

1,144

30

1,744

30

1,700

—

456

25

2,156

25

720

-

1,530

—

810

—

»3 »

600

—

1,144

30

1,744

30

1,900

—

456

25

2,356

25

720

—

1,710

—

990

—

Underofficer av 3. graden

vid kustartilleriet:

utan ålderstillägg ...

800

944

30

1,744

30

1,300

_

456

25

1,756

25

720

—

1,170

—

450

—

med 1 »

800

—

944

30

1,744

30

1,500

—

456

25

1,956

25

720

—

1,350

—

630

-

» 2

800

—

944

so

1,744

30

1,700

—

456

25

2,156

25

720

—

1,530

—

810

—

» 3

800

—

944

30

1,744

30

1,900

—

456

25

2,356

25

720

—

1,710

—

990

—

*

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Flaggman

m. fl.

Då det synts vara av ett visst intresse att erhålla en föreställning

om de verkningar i avseende å pensionsbeloppen, som en definitiv lönereglering

enligt de sakkunnigas förslag komme att medföra, under förutsättning

att någon ändring icke ägde rum i de nu gällande pensioneringsgrunderna,

hade i efterföljande tablå sammanställts uppgifter angående

dels nuvarande pensionsbelopp, dels ock de pensionsbelopp, vilka enligt

nämnda pensioneringsgrunder skulle utgå vid tillämpning av den ifrågasatta

definitiva löneregleringen. För jämförelses skull hade i samma

tablå jämväl intagits uppgift angående de pensionsbelopp, som skulle

komma att utgå, därest den civila pensionslagens bestämmelser tillämpades

å de vid en definitiv militär lönereglering ifrågasatta lönerna.

Vid tablåns utarbetande hade iakttagits, att, där ålderstillägg förekomme,

samtliga sådana förutsatts intjänta.

1.

2.

3

4.

5.

6.

1

Summa

av

kassa- och

Pension en-

fyllnadspension enligt

nuvarande pensione- ringsgrunder.

Höjning

av

pensionen

ligt civila

pensions- lagen vid

definitiv

lönereg- lering.

Höjning

av

pensionen

Med nuva- rande löné- stater.

Vid defini- tiv löne- reglering.

(kol. 3- kol. 2}.

(kol. 5—

kol. 2).

Kronor.

Kronor.

Kronor

Kronor

Kronor.

Kommendör, överste..........................

Kommendörkapten av 1. graden, överste-

4,500

—

5,250

-

750

-

6,000

—

1,500

—

löjtnant ............................

3,600

—

4,400

—

800

—

5,500

—

1,900

—

Kommendörkapten av 2. graden, major

3,200

—

4,000

—

800

—

5,000

—

1,800

—

Kapten av 1. klassen ........................

2,720

—

3,600

—

880

—

4,500

—

1,780

—

» >. 2. » ........................

1,920

—

3,600

-

1,680

—

4,500

—

2,580

—

Löjtnant........................................

1,200

—

2,400

—

1,200

—

3,000

—

1,800

—

Underlöjtnant, fänrik ..................

720

—

1,440

—

720

—

1,800

—

1,080

—

Flaggunderofficer, underofficer av t.graden

1,094

40

2,000

—

905

60

2,500

—

1,405

60

Underofficer av 2. graden ..................

1,000

—

1,840

—

840

—

2,300

—

1,300

--

» » 3. » .................

720

—

1,520

—

800

—

1,900

—

1,180

—

Av tablån fratnginge, att redan enligt de nu gällande pensioneringsgrunderna

en väsentlig pensions förhöj ning skulle hava inträtt, därest

pensionerna beräknats å de föreslagna definitiva lönebeloppen.

Personal i flaggmans eller generals löneklass hade enligt nu gällande

bestämmelser rätt till pension å 6,000 kronor eller det högsta

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

belopp, varmed pension enligt civila pensionslagen kunde utgå till tjänstinnehavare

i allmänhet. Detsamma vore fallet med marinöverdirektören.

På grund härav hade de sakkunniga ansett sig icke kunna ifrågasätta

någon pensionsförbättring för berörda personal.

sDe av de sakkunniga sålunda angivna grunderna för pensionsförbättringens

beräknande vore utan vidare tillämpliga å den personal, i fråga

om vilken de för en definitiv lönereglering uppgjorda löneskalorna vore

avsedda att oförändrade komma till användning. De kunde alltså, med

vissa nedan angivna undantag, tillämpas för flottans och kustartilleriets

stam tillhörande officerare och underofficerare samt för marinintendenturkåren.

Såsom här ovan (sid. 9) omförmälts, hörde till de grupper av militära

beställningshavare, vilka icke utan vidare kunnat inpassas i det

föreslagna definitiva lönesystemet, bland andra flottans maskinistunderofficerare

i de båda högre lönegraderna. Dessa hade sedan gammalt

ägt åtnjuta högre avlöning än övriga med dem eljest likställda

underofficerare vid flottan. Denna meravlöning utgjordes för flaggmaskinist,

i jämförelse med annan flaggunderofficer, av 240 kronor såsom ökning

av den fasta lönen och 35 öres höjning i dagavlöningen, alltså

tillhopa 367 kronor 75 öre, samt för underofficer av 2. graden, maskinist,

i jämförelse med annan underofficer av 2. graden, av eu ökning i dagavlöningen

med 65 öre eller 237 kronor 25 öre för år.

Beträffande riktlinjerna för en definitiv lönereglering för ifrågavarande

personal anfördes i sakkunnigebetänkandet av den 5 mars 1918,

att det under de sakkunnigas överläggningar satts i fråga, huruvida icke

vid lönesystemets omläggning maskinistunderofficerarnas särställning

borde helt upphävas, i vilket fall de vanliga löneskalorna med däri upptagna

avlöningsbelopp skulle oförändrade tillämpas även på ifrågavarande

underofficerare. I motsats härtill hade även den meningen funnit förespråkare,

att maskinistunderofficerarna borde vid en definitiv lönereglering

få behålla en viss merinkomst. I sådant fall skulle man eventuellt kunna

anordna saken så, att de allmänna löneskalorna erhölle tillämpning även

å maskinistunderofficerarna, men att dessa därutöver finge åtnjuta särskilda

yrkesarvoden, utgående antingen med belopp, som ungefär skulle

motsvara den dåvarande meravlöningen, eller tilläventyrs efter andra grunder.

Då de sakkunniga under föreliggande förhållanden icke varit i tillfälle

att i ärendet verkställa den noggranna utredning, som skulle varit

erforderlig för frågans bedömande och vilken borde inriktas på vissa

med organisationen och rekryteringen ar flottans olika underofficers
-

De allmänna

grunderna»

tillämplighet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 302.

grupper sammanhängande spörsmål, hade de sakkunniga funnit sig i frågans

dåvarande läge icke böra göra ett bestämt uttalande, huruvida eller

i vad mån den särställning i avlöningshänseende, som tillkomme maskinistunderofficerarna,

borde bibehållas vid en definitiv lönereglering.

I avbidan på resultatet av den utredning, som i detta avseende borde

komma till stånd, innan en definitiv lönereglering kunde åvägabringas,

och för att icke genom en anordning, som helt skulle beröva maskinistunderofficerarna

deras nuvarande merinkomst, maskinistkårens rekrytering

skulle äventyras, hade de sakkunniga funnit sig böra förorda, att maskinistunderofficerarna

skulle vid den tillfälliga löneförbättringens genomförande

få behålla viss del av nämnda merinkomst. Det hade i sådant

hänseende synts de sakkunniga lämpligt, att de för den definitiva löneregleringen

ifrågasatta allmänna löneskalorna och lönebeloppen tillämpades

vid beräkning av den tillfälliga löneförbättring, som borde tillkomma

maskinistunderofficerarna, dock med den ändring att å de belopp, som

i allmänhet löresloges såsom tillfällig löneförbättring för underofficerarna

vid flottan, avdroges för flaggmaskinist 200 kronor och för underofficer

av 2. graden, maskinist, 100 kronor. Då de nuvarande avlöningarna

enligt stat skulle utgå oförändrade under den tid, en tillfällig löneförbättring

varade, komme sålunda i varje fall maskinistunderofficerarna att,

med inräknande av löneförbättringsbeloppen, få åtnjuta eu merinkomst

framför övriga underofficerare vid flottan av 167 kronor 75 öre för flaggmaskinist

och 137 kronor 25 öre för underofficer av 2. graden, maskinist.

And ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t hade det emellertid

icke ansetts lämpligt att i sammanhang med den tillfälliga löneförbättringen

göra någon reduktion av den meravlöning, som tillkomme maskinistunderofficerarna

i jämförelse med flottans övriga underofficerare.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen avfattades i överensstämmelse

härmed; och som riksdagen däri ej gjorde någon ändring, utginge alltså

den tillfälliga löneförbättringen till ifrågavarande personal enligt samma

grunder som till flottans övriga underofficerare.

Ehuru maskinistunderofficerarna, på sätt nyss nämnts, enligt gällande

lönestat uppbure högre sammanlagd avlöning (flaggmaskinisterna

även högre lön) än flottans övriga underofficerare av motsvarande grad,

utginge emellertid pensionen till maskinistunderofficerarna för närvarande

med samma belopp, som tillkomme andra underofficerare av samma grad

vid flottan.

Vid sådant förhållande och då de skäl, som anförts till stöd för

beviljande av högre lön för maskinistunderofficerarna, icke kunde motivera

en förhöjning av pensionsbeloppen till maskinistpersonalens förmån,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

hade de sakkunniga ansett pensionstillägg böra utgå till nämnda personal

enligt samma grunder, som föreslagits för flottans övriga underofficerare.

De allmänna grunderna för den föreslagna pensionsregleringen

kunde även vinna tillämpning i fråga om marinöverläkaren och förste

marinläkare, vilka åtnjuta samma löneförmåner som respektive kommendör

och kommendörkapten av 1. graden.

För den officer (med kommendörs lön), vilken mot åtnjutande av särskilt

arvode innehar chefsbefattning i marinförvaltningen eller marinstaben,

stationsbefälhavarbefattning eller befattningen såsom högste

befälhavare över kustflottan, vore uppfört särskilt arvode till belopp

av 2,000 kronor. I enlighet med eljest tillämpade grunder

skulle den tillfälliga löneförbättringen för honom hava bestämts till

samma belopp som för kommendör, eller 800 kronor. För att denna

befattningshavare ej skulle erhålla sammanlagt högre avlöning

än flaggman, hade emellertid, enligt beslut vid 1918 års lagtima riksdag,

beloppet i detta fall satts något lägre, eller till 650 kronor. I underdånigt

utlåtande den 24 januari 1919 hade de sakkunniga, jämte det

löneförbättring föreslagits för flaggmän, uttalat sig för att även nyssnämnde

officer (med kommendörs lön) måtte komma i åtnjutande av

samma löneförbättring, som numera ifrågasatts för kommendör, eller

1,200 kronor. I fråga om pensionsförbättringen syntes för denne officer

(med kommendörs lön) böra gälla samma regler som för kommendör i

allmänhet, vadan någon undantagsbestämmelse beträffande den ifrågavarande

befattningshavaren icke vore påkallad.

Emellertid funnes, såsom förut nämnts, vissa grupper tjänstinnehavare

i synnerhet bland den civilmilitära personalen, vilka icke

kunnat utan vidare inpassas i det föreslagna definitiva lönesystemet,

varför redan i fråga om den tillfälliga löneförbättringen måst för dem

meddelas särskilda, från de allmänna reglerna för löneförbättringens beräknande

avvikande föreskrifter. Av samma skäl syntes det jämväl bliva

nödvändigt att fastslå särskilda bestämmelser för beräknandet av den

pensionsförbättring, som borde tillkomma dylik personal.

Då emellertid inom vissa av här ifrågavarande personalkategorier,

av vilka för övrigt några omfattade allenast en enda eller ett fåtal beställningshavare,

någon avgång av personal, berättigad till pension, icke

kunde beräknas äga rum under de närmaste åren, hade de sakkunniga

ansett sig kunna tills vidare, i avvaktan på genomförandet av en definitiv

löne- och pensionsreglering, lämna sådan personal å sido. Därest det

Särskilda

regler beträffande

viss personal.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva nödvändigt att

ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare, tillhörande

någon av ifrågavarande personalgrupper, syntes frågan därom

lämpligen böra genom särskild framställning föreläggas riksdagen till

avgörande.

I enlighet med vad sålunda uttalats hade de sakkunniga ansett

särskilda föreskrifter för närvarande icke vara av nöden beträffande

följande personal vid marinen, nämligen: marindirektörer av 1. graden,

mariningenjörer och andra specialingenjörer än miningenjörer, vidare marinläkare

av 1. och 2. graden samt flottans polispersonal ävensom innehavarna

av de å marinförvaltningens stat uppförda civila befattningarna

såsom kemist respektive andre kemist.

De beställningshavare, för vilka de sakkunniga ansett särskilda bestämmelser

rörande pensionsförbättring böra meddelas — detta gällde

om vissa personalgrupper vid såväl armén som marinen — åtnjöte enligt

gällande stater i allmänhet samma avlöningsförmåner, som utginge till

militär tjänstinnehavare i viss löneklass, vartill i de flesta fall komme

ett eller flera ålderstillägg. Den tillfälliga löneförbättringen för denna

personal hade efter viss procentuell beräkning bestämts till visst belopp

för varje tjänst, oberoende av tjänstålder. I regel torde de beställningshavare,

om vilka här vore fråga, vid pensionsålderns uppnående kunna

räkna fullt det antal tjänstår, som för militär personal i allmänhet av

motsvarande tjänstegrad erfordrades för erhållande av högsta inom graden

utgående löneförbättring. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga

beträffande flertalet av omförmälda personalgrupper funnit sig böra

föreslå, att, under förutsättning att berörda antal tjänstår uppnåtts, pensionstillägget

måtte utgå med det högsta belopp, som i sådant avseende

föreslagits för motsvarande militära beställningshavare.

I vissa fall hade emellertid denna beräkningsgrund ansetts icke leda till

ett fullt tillfredsställande resultat, och hade det sålunda för dessa fall blivit

nödvändigt att söka finna någon annan grundval för pensionens utmätande.

De sakkunniga hade i sådant avseende beaktat, att den del av en tjänstinnehavares

sammanlagda avlöning, som enligt den civila pensionslagen

skulle beräknas såsom pensionsunderlag, i medeltal torde uppgå till omkring

70 procent. Genom de för tjänstemän vid statens järnvägar gällande

pensioneringsgrunderna hade t. o. m. stadgats, att årliga beloppet

av pensionen (ålderspensionen) i regel skulle utgöra just 70 procent av

den avlöning, tjänstemannen vid avgången från tjänsten uppbure. I

enlighet härmed hade de sakkunniga ansett sig kunna för de fall, där

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Proposition Nr 302.

25

nyssnämnda, av dem uppställda huvudregel ej befunnits tillämplig, såsom

grund för pensionsförbättringen lägga 70 procent av den vederbörande

tillkommande högsta avlöningen, däri inberäknat det tillfälliga

lönetillägget. Av förut anförda skäl borde emellertid 10 procent avdragas

å de sålunda beräknade pensionsbeloppen. Pensionstillägget skulle

alltså utgå med det belopp, som erfordrades för att sammanlagda pensionen

skulle uppgå till 63 procent av sammanlagda avlöningen.

Sistnämnda beräkningsgrund hava de sakkunniga funnit böra tillämpas

i fråga om de grupper av beställningshavare vid marinen, för vilka

särskilda föreskrifter beträffande pensionsförbättringen ansetts erforderliga,

nämligen innehavare av beställning såsom marindirektör av 2.

graden eller såsom miningenjör.

Marindirektör av 2. graden tillhör, efter vad de sakkunniga erinra,

kommendörkaptens av 2. graden tjänsteklass men åtnjuter avlöning med

tillhopa 7,425 kronor eller 1,000 kronor mer än kommendörkapten av

nämnda grad. Därav utgöra 5,000 kronor lön, vadan pensionen utgår

med 4,000 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen bar bestämts till

1,000 kronor.

Efter en beräkning av 63 procent av samtliga avlöningsförmåner

skulle pensionens slutsumma uppgå till 5,308 kronor, vilket belopp de

sakkunniga ansåge böra avrundas till 5,300 kronor. I enlighet härmed

föresloge de sakkunniga, att pensionsförbättringen måtte bestämmas till

1,300 kronor.

Miningenjör uppbär begynnelseavlöning med tillhopa 5,000 kronor,

därav lön 4,500 kronor, samt bar härjämte rätt till fyra ålderstillägg, vart

och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad

tjänst. Enligt gällande pensioneringsgrunder skall emellertid pensionen

beräknas efter den fasta lönen utan ålderstillägg och sålunda utgå med

3,600 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har bestämts till 1,000

kronor.

Efter beräkning av 63 procent å slutavlöningen skulle pensionens

totalsumma bliva 5,040 kronor, vilket belopp enligt de sakkunnigas mening

borde avrundas till 5,000 kronor. Pensionsförbättringen ansåge

de sakkunniga i enlighet härmed böra bestämmas till 1,400 kronor, men

syntes detta belopp böra utgå allenast under förutsättning, att samtliga

ålderstillägg intjänats.

De sakkunniga anmärka, att vid marinen vissa arvodestagare finnas,

som blivit delaktiga av den vid 1918 års lagtima riksdag beslutade tillfälliga

löneförbättringen, men vilka icke äro berättigade att vid avskedet

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 207 käft. (Nr 302.) ä.u in t

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

Närmare

föreskrifter

rörande den

föreslagna

pensionsförbättringen.

erhålla vare sig kassa- eller fyllnadspension. Dessa befattningshavare

hade fördenskull ansetts kunna i förevarande sammanhang lämnas å sido.

Den tillfälliga pensionsförbättring, som enligt nu omförmälda särskilda

föreskrifter skulle tillkomma personal vid marinen, framgår av

följande tablå:

1

Beställning.

Lön.

Kronor.

Ålderstillägg.

Övrig

avlö- ning *).

Kronor.

Slut-

aylöning.

Kronor.

Tillfällig

löneför-

bättring.

Kronor.

Nuva- rande

pension å

slutlönen.

Kronor.

Före-

slagen

pensions-

förbätt-

ring.

Kronor.

Pen-

sionernas

slut-

summa.

Kronor.

An-

tal.

Samman-

lagt.

belopp.

Kronor.

Marindirektör av

2. graden......

5,000

—

—

—

—

2,425

—

7,425

—

1,000 —

4,000

—

1,300

—

5,300

—

Miningenjör......

4,500

—

4

2,000

500

—

7,000

—

1,000! —

3,600

—

1,400

—

5,000

—

*) Inkvarteringsbidrag äro upptagna enligt tariff för annan ort än Stockholm och Göteborg.

Den av de sakkunniga föreslagna pensionsförbättringen syntes till

sin natur närmast böra betraktas såsom ett tillägg till fyllnadspensionen

och fördenskull såsom regel endast böra tillkomma personal, som efter

uppnådd pensionsålder avginge från tjänsten med rätt till fyllnadspension.

Den, som avginge med allenast kassapension, syntes därför i allmänhet

icke böra komma i åtnjutande av pensionsförbättring enligt de

föreslagna grunderna, utan torde, där i något undantagsfall sådant

kunde finnas påkallat, särskild framställning i ämnet böra avlåtas till

riksdagen.

Såsom i det föregående nämnts, vore genom nu gällande bestämmelser

en viss begränsning given i fråga om rätt till pension för den,

som åtnjöte lön på rikets stat eller pension från andra allmänna medel

än dem, som vore anvisade för pensionering av flottans befäl och underbefäl

med vederlikar. Enligt berörda bestämmelser skulle nämligen för

dylik pensionär hela fyllnadspensionen innehållas; dock att denna inskränkning

icke skulle gälla för det fall, att den andra pensionen utginge

enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

den 11 oktober 1907 stadgade grunder.

De sakkunniga ansåge sig i förevarande sammanhang icke böra

ingå på något bedömande av, huruvida dessa bestämmelser borde för

framtiden bibehållas oförändrade eller tilläventyrs krävde någon jämk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

27

ning. Emellertid syntes den pensionsförbättring, som nu föresloges av

de sakkunniga, böra oavkortad tillkomma vederbörande pensionär även

i sådana fall, som ovan avsåges, vadan en uttrycklig föreskrift därom

torde böra inrymmas i grunderna för den ifrågasatta pensionsförbättringen.

Då, enligt vad de sakkunniga förut anfört, pensionsförbättringen

närmast borde anses såsom ett tillägg till fyllnadspensionen, syntes

därav böra följa, att pensionsförbättringen i övrigt skulle till- och avträdas

samt utbetalas i samma ordning som fyllnadspensionen.

I de fall, då tjänstinnebavare vid marinen avginge med den pension

och fyllnadspension, som åtföljde viss lägre lönegrad, syntes billigheten

fordra, att jämväl pensionsförbättring utginge med det belopp,

som skolat tillkomma vederbörande, därest han vid avskedet innehaft

nämnda lägre grad.

Med nu gällande bestämmelser ansåges dylik pensionering kunna

ske endast då tjänstinnehavare vid avgången innehaft sin tjänst under

mindre än två års tid. Vid bifall till ett av de sakkunniga i annat

sammanhang avgivet förslag om viss ändring i gällande pensioneringsgrunder

för marinen skulle emellertid pension och fyllnadspension i lägre

lönegrad kunna tillkomma även den, som avginge från tjänsten efter

att hava innehaft densamma i två års tid eller därutöver.

I fråga om personalen vid marinintendenturkåren, liksom ock beträffande

flottans poliskår, gällde (se sid. 4—5), att dylik beställningshavare,

i motsats till vad eljest i regel vore föreskrivet beträffande

i övrigt likställd personal vid marinen, erhölle den högsta medgivna

pensionen först vid avgång efter uppnådda 65 levnads- och 35

tjänstår. Då, enligt vad de sakkunniga inhämtat, ifrågavarande personal

i det övervägande flertalet fall torde avgå först sedan villkoren för erhållande

av den högsta pensionen vore uppfyllda, hade de sakkunniga

ej ansett det erforderligt att i förevarande sammanhang inlåta sig på

frågan, huruvida och i sådant fall enligt vilka grunder pensionsförbättring

borde tillkomma dylik beställningshavare, som avginge utan att

vara berättigad till den högsta pensionen. I förekommande fall syntes

frågan om höjning av pensionsbeloppet, för den händelse omständigheterna

skulle sådant föranleda, särskilt böra underställas riksdagens

prövning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 302.

På samma sätt borde förfaras, därest fråga skulle uppkomma om

pensionsförbättring för tjänstinnehavare, som till följd av olycksfall i

tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte

befunnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring och på grund härav

måste före uppnådd pensionsålder avgå med viss pension.

Då det av de sakkunniga nu avgivna förslaget till pensionsförbättring

för viss personal vid marinen stode i nära samband med den

för 1918 års lagtima riksdag framlagda planen till en definitiv lönereglering

för dylik personal och med riksdagens därpå grundade beslut

rörande tillfällig löneförbättring för samma personal, torde därav böra

följa, att pensionsförbättring icke borde tillkomma annan personal än

den, som kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring. Enär de av

1918 års lagtima riksdag beslutade grunderna för dylik löneförbättring

ägde giltighet för åren 1918 och 1919, skulle alltså pensionsförbättring

enligt de sakkunnigas förslag i första hand tillkomma personal, som

under något av nämnda år avgått eller avginge med pension. I den

mån tillfällig löneförbättring efter liknande grunder, i enlighet med vad

de sakkunniga i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 januari 1919 hemställt

för år 1920, komme att beslutas jämväl för tiden efter 1919 års

utgång, syntes de föreslagna grunderna för pensionsförbättringen böra

givas motsvarande förlängd giltighetstid.

De sakkunniga funne sig under sådana förhållanden icke kunna

tillstyrka någon särskild åtgärd i anledning av en till de sakkunniga

överlämnad framställning om pensionsförbättring för till krigstjänst inkallade

pensionerade underofficerare vid flottan. Därest emellertid avgången

från beställning på stat ägt rum efter den 1 januari 1918, skulle

även dylik personal komma i åtnjutande av pensionsförbättring.

Såsom nyss är nämnt, skulle enligt de sakkunnigas förslag pensionsförbättring

tillkomma de tjänstinnehavare, vilka avgått med pension efter

att hava blivit delaktiga av den från och med år 1918 medgivna tillfälliga

löneförbättringen. De sakkunniga hade emellertid icke kunnat

bortse därifrån, att, därest de föreslagna grunderna för pensionsförbättringen

omedelbart komme till full tillämpning, en alltför skarp motsättning

skulle uppstå mellan pensionsbeloppen till beställningshavare, som

avgått under år 1917, och till dem, som avgått under den närmaste tiden

därefter. Sålunda skulle exempelvis en flaggunderofficer i pension erhålla

1,094 kronor 40 öre vid avgång år 1917 och 2,250 kronor vid avgång år 1918.

Det hade därför varit önskvärt, att man kunnat göra övergången järn
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

nare genom att låta pensionerna successivt ökas under en följd av år.

Då de sakkunniga emellertid icke ansett sig kunna ifrågasätta en dylik

längre övergångstid, hade de sakkunniga, för att åtminstone i någon

mån mildra övergången till tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna,

velat förorda, att pensionsförbättringen för beställningshavare, som

avgått under år 1918 eller vid slutet av samma år, måtte begränsas till

hälften av de belopp, som enligt nämnda bestämmelser eljest skolat utgå.

Ett ytterligare skäl, som talade för detta förslag, vore, att åtminstone

de beställningshavare, som avgått under förra delen av år 1918 och vilka

icke förrän efter avgången från tjänsten fått uppbära någon tillfällig

löneförbättring, knappast kunnat hava grundad förhoppning att överhuvudtaget

komma i åtnjutande av någon pensionsförbättring.

Av budgettekniska skäl syntes emellertid någon pensionsförbättring

icke kunna förrän från ingången av år 1919 beredas den personal, som

dessförinnan lämnat tjänsten.

I enlighet med vad i det föregående anförts ville de sakkunniga

framlägga följande förslag till

Grunder för pensionsförbättring för viss personal vid marinen.

§ 1.

1. Officerare och underofficerare äga efter avgång från beställning Grunder för

vid flottans eller kustartilleriets stam, med de undantag och enligt de förbättring,

särskilda bestämmelser, som här nedan stadgas, uppbära pensionsförbätt
-

ring med följande belopp för helt år räknat:

kommendör (överste)................................................

med

1,500

kronor

kommendörkapten av 1. graden (överste- löjtnant) .............................................................

»

1,350

kommendörkapten av 2. graden (major).........

))

1,300

»

kapten av 1. klassen, som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått föl- jande antal tjänstår:

minst 3 och mindre än 6........................

»

430

minst 6 och mindre än 9 .......................

)>

880

»

minst 9 ........................................................

))

1,330

kapten av 2. klassen, som vid början av det

år, då avgången ägor rum, uppnått föl- jande antal tjänstår:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kling1. Maj:ts Proposition Nr 302.

mindre än 3 ................................................

med

780

kronor

minst 3 och mindre än 6........................

»

1,230

y>

minst 6 och mindre än 9.......................

1,680

»

minst 9 .......................................................

»

2,130

»

löjtnant, som vid början av det år, då av- gången äger rum, uppnått följande antal

tjänstår:

mindre än 3 ............................................

»

420

minst 3 och mindre än 6........................

780

»

minst 6 och mindre än 9.......................

))

1,140

»

minst 9 ........................................................

underlöjtnant (fänrik), som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått föl- jande antal tjänstår:

»

1,500

mindre än 3 ...............................................

630

»

minst 3 ........................................................

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden),

som vid början av det år, då avgången

äger rum, uppnått följande antal tjänstår:

900

»

mindre än 3 ................................................

»

435

60

öre

minst 3 och mindre än 6 ......................

»

615

»

60

»

minst 6 och mindre än 9 .......................

))

795

»

60

»

minst 9 och mindre än 12 .....................

y>

975

»

60

»

minst 12........................................................

underofficer av 2. graden, som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått föl- jande antal tjänstår:

y>

1,155

60

mindre än 3 ..............................................

»

350

))

minst 3 och mindre än 6 ........................

530

»

minst 6 och mindre än 9.....................

»

710

»

minst 9 och mindre än 12 ....................

890

minst 12.......................................................

underofficer av 3. graden, som vid början av

det år, då avgången äger rum, uppnått

följande antal tjänstår:

»

1,070

»

mindre än 3 ..............................................

i)

450

»

minst 3 och mindre än 6 ........................

»

630

»

minst 6 och mindre än 9 .......................

»

810

minst 9...........................................................

990

»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

31

2. Vid beräkningen av antalet tjänstår tillämpas de regler, som i

sådant avseende äro stadgade i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring

under det år, då avgången äger rum.

§ 2.

Marinöverintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1. och.

2. graden samt marinunderintendent äga vid avgång från beställning vid

flottans stam, därest avgången sker efter uppnående av det för erhållande

av full pension och fyllnadspension stadgade antalet levnads- och

tjänstår, uppbära pensionsförbättring efter enahanda grunder, som gälla

för flottans officerare inom motsvarande tjänstegrad.

§ 3.

Nedannämnda civilmilitära beställningshavare äga vid avgång från

beställning vid flottans stam, med iakttagande av övriga i dessa grunder

givna bestämmelser, uppbära pensionsförbättring med följande belopp

för helt år räknat:

marindirektör av 2. graden .............................................. med 1,300 kronor

miningenjör, som tillträtt samtliga på stat uppförda

ålderstillägg .................................................................... )) 1,400 »

marinöverläkaren enligt samma grunder som kommendör

(överste),

förste marinläkare enligt samma grunder som kommendörkapten

av 1. graden (överstelöjtnant).

§ 4.

1. Pensionsförbättring tillkommer endast den, som vid avgång efter

uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension

samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring enligt av

riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

2. Den, som avgår med pension och fyllnadspension i lägre lönegrad

än den, lian vid avgången innehar, äger åtnjuta pensionsförbättring

med det belopp, som skolat tillkomma honom, därest han vid avskedet

innehaft nämnda lägre lönegrad.

3. Den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet av

samma år, äger åtnjuta pensionsförbättring med hälften av det belopp,

som enligt ovan angivna grunder eljest skolat tillkomma honom.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kutig!. May.ts Proposition Nr 302.

Pensions
förbätt
ringens
giltighets
tid.

Krigstids
tillägg.

4. Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna

medel än dem, som äro anvisade för pensionering av flottans befäl

och underbefäl med vederlikar, och av sådan anledning icke är

berättigad till fyllnadspension, äger, utan binder av stadgandet i mom. 1,

uppbära honom eljest tillkommande pensionsförbättring oavkortad.

§ 5.

Pensionsförbättringen till- och frånträdes samt utbetalas i samma

ordning som fyllnadspension.

Det förslag till pensionsförbättring, som av de sakkunniga sålunda

framlagts, avsåge genomförande av en anordning, vilken så till vida

skulle vara av tillfällig natur, att de bestämmelser, om vilka här vore

fråga, endast skulle gälla personal, som vid avgången från tjänsten åtnjöte

tillfällig löneförbättring. Däremot ansåge de sakkunniga, att pensionsförbättringen

borde för den personal, som en gång blivit delaktig

av densamma, vara definitiv och att således en pensionstagare borde äga

rätt att under hela sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring

med det honom en gång tillerkända beloppet.

De sakkunniga ville i sådant avseende erinra, att, sedan provisorisk

lönereglering genomförts för statsdepartementen och vissa centrala ämbetsverk,

riksdagen i åtskilliga fall efter framställning av Kungl. Maj:t

beviljat tilläggspensioner, avsedda att utgå under vederbörandes återstående

livstid, för befattningshavare, som avgått under tiden för den

provisoriska löneregleringens giltighet (jfr riksdagens skrivelser nr 10

år 1917, jounkterna 48, 65, 66 och 68, samt nr 10 A år 1918, punkterna

33 och 80). Då de pensionsförbättringar, som Kungl. Maj:t eller vederbörande

underordnad myndighet kunde komma att med tillämpning av

nu föreslagna grunder tillerkänna viss personal vid marinen, från såväl

statens som pension stagarens synpunkt torde vara att likställa med dylika

av riksdagen beslutade tilläggspensioner, syntes därav böra följa, att,

såsom de sakkunniga i det föregående uttalat, jämväl nu ifrågavarande

pensionsförbättringar skulle utgå under vederbörande pensionstagares

återstående livstid.

Såsom ovan omförmälts, hade det av särskilda sakkunniga uppgjorda

utkastet till en definitiv lönereglering för viss personal vid marinen,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

33

liksom det därpå grundade ock av riksdagen i allt huvudsakligt godkända

förslaget om en tillfällig löneförbättring, avsett att bringa den

ifrågavarande personalens löneförmåner upp till den nivå, som kunde

anses betingad av läget före krigsutbrottet. I den till riksdagen avlåtna

framställningen i ämnet hade framhållits, att de extraordinära förhållanden

kriget skapat borde mötas genom extraordinära åtgärder, i främsta

rummet genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg

och krigstidshjälp, och att det avlöningstillskott, som sålunda ansåges böra

tillkomma nu ifrågavarande liksom andra befattningshavare i statens tjänst,

borde beräknas även å den tillfälliga löneförbättringen. Detta uttalande

hade icke föranlett någon erinran från riksdagens sida, och i gällande

bestämmelser rörande krigstidstillägg och extra krigstidstillägg vore

även tillfällig löneförbättring upptagen bland de avlöningsförmåner, å

vilka dylika tillägg skulle beräknas.

Då det nu framlagda förslaget om tillfällig pension sreglering vore

byggt på ovannämnda utkast till en definitiv lönereglering, följde därav,

att ej heller detta förslag vore avsett att råda bot för de extraordinära

förhållanden, som kriget framkallat. I den mån dessa förhållanden fortfarande

komme att påkalla utbetalande av särskilda tillskott till de i

allmänhet utgående pensionerna, borde därför den'' tillfälliga pensionsregleringen

för ifrågavarande personal icke utgöra hinder för denna personal

att jämväl komma i åtnjutande av dylikt tillskott. I överensstämmelse

med vad som för närvarande vore stadgat rörande krigstidstillägg

och extra krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst,

borde ock dylika förmåner, till den del de kunde komma att utgå i visst

förhållande till redan medgiven pensions eller understöds belopp, beräknas

jämväl å den nu ifrågasatta pensionsförbättringen.

Pensioneringen av änkor och barn efter marinens officerare och lake- och

underofficerare med vederlikar skedde från en särskild, till flottans pen- sf0neringen.

sionskassa hörande gratialfond. Jämlikt gällande reglemente ålåge det

de tjänstinnehavare, som vore delägare i kassan, att till änke- och

pupillpensioneringens bestridande erlägga vissa avgifter. Därjämte åtnjöte

kassan för berörda ändamål särskilda bidrag av statsmedel.

Enligt reglementet för flottans pensionskassa utginge gratialen,

d. v. s. änke- och barnpensionerna, efter fastställd gratialstat, omfattande

fyra klasser. Därest utom änka även barn funne3, utginge gratialen

med höjda belopp. Av delägarna erlades dels årliga gratialavgifter med

viss procent av gratialbeloppet, dels ock i förekommande fall retroaktiva

gratialavgifter och tilläggsavgifter.

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 267 höft. (N:r 302.)

1)87 19 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

Det syntes icke tillhöra de sakkunniga att i förevarande sammanhang

avgiva något yttrande rörande förhöjning av de pensioner, som

nu tillkomme efterlevande efter marinens ifrågavarande personal. De

sakkunniga hade emellertid ansett sig böra framhålla, att vid en allmän

löne- och pensionsreglering även detta spörsmål borde komma under

övervägande. Efter vad de sakkunniga inhämtat, torde emellertid den

ekonomiska ställningen för flottans pensionskassas gratialfond, försäkringstekniskt

sett, vara så gynnsam, att en övergång till högre pensionsbelopp

därigenom väsentligt underlättades.

Kostnads
beräkning.

Professor G. Kobb, som anmodats att biträda de sakkunniga med

verkställande av de för utredning rörande pensionsförbättringen erforderliga

kostnadsberäkningar, hade i skrivelse den 23 januari 1919 anfört,

att då den föreslagna pensionsförbättringen vore av provisorisk natur,

någon annan beräkning knappast torde kunna göras än en sådan, stödd

på uppgifter för eu följd av år från flottans pensionskassa över antalet

pensionsberättigade, som skulle erhålla förbättring av sina villkor, samt

att på grund av dylika uppgifter, som lämnats från nämnda kassa, följande

kostnadsbelopp kunde beräknas:

År 1918

» 1919

)) 1920

» 1921

» 1922

48.938.8 kronor

27.550.8 »

32.926.4 »

39.494.4 »•

51,713,6 »

De sakkunniga hade ovan förordat, att pensionsförbättringen för

beställningshavare, som avgått under år 1918 eller vid slutet av samma

år, måtte begränsas till hälften av de belopp, som eljest skolat utgå,

samt vidare anfört, att någon pensionsförbättring icke torde kunna förrän

från ingången av år 1919 beredas den personal, som dessförinnan lämnat

tjänsten.

Vid beräknande av anslagsbehovet för år 1919 hade man alltså att

taga hänsyn dels till den personal, som avgått under år 1918 eller vid

slutet av samma år, och dels till de tjänstinnehavare, vilka avgått eller

komme att avgå under år 1919. Professor Kobb hade beräknat de årliga

kostnaderna för bestridande av pensionsförbättring för förstnämnda

kategori till 48,938 kronor 80 öre. Då emellertid, såsom nyss anförts,

för ifrågavarande personal pensionsförbättringen endast skulle utgå med

hälft belopp, kunde nämnda summa nedsättas till hälften eller till 24,469

kronor 40 öre. Kostnaderna för bestridande av pensionsförbättring för

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 302.

35

personal, som avgått eller avginge under år 1919, hade av professor

Kobb angivits till 27,550 kronor 80 öre. Detta belopp avsåge den

sammanlagda årliga pensionsförbättringen för all personal, som avgått

eller avginge under år 1919. Det torde emellertid kunna antagas, att

avgången komme att fördela sig någorlunda jämnt över hela året, och

man syntes därför komma verkligheten tämligen nära, om man utginge

från, att under år 1919 utgifterna för pensionsförbättring till nämnda

personal komme att uppgå till ungefärligen enahanda belopp, som skulle

erfordras, därest all avgång ägde rum vid årets mitt. På grund härav

syntes det vara tillräckligt att beräkna medelsbehovet till hälften av det

av professor Kobb angivna beloppet, således till 13,775 kronor 40 öre.

Till beredande av pensionsförbättring under år 1919 för den personal,

som avgått eller komme att avgå under åren 1918—1919, skulle

alltså erfordras (24,469:40+ 13,775:40=) 38,244 kronor 80 öre, vilket

belopp syntes böra avrundas till 40,000 kronor. Sistnämnda belopp

syntes böra äskas under tionde huvudtiteln såsom förslagsanslag å tillläggsstat

för år 1919.

För år 1920 kunde kostnaderna för pensionsförbättring enligt de

sakkunnigas förslag beräknas på följande sätt:

för personal, som avgått under eller vid slutet av år 1918, till

samma belopp, som ansetts erforderligt för år 1919,

för personal, som avgått under år 1919, till hela det av professor

Kobb för nämnda årsklass angivna beloppet, samt

för personal, som avginge under år 1920 — i enlighet med ovannämnda,

för år 1919 tillämpade beräkningsgrund — till hälften av det

av professor Kobb för denna årsklass angivna beloppet. Ifrågavarande

kostnader för år 1920 skulle alltså beräknas till (24,469: 40 + 27,550: 80

+ 16,463:20=) 68,483 kronor 40 öre eller i avrundat tal 70,000 kronor,

vilket belopp torde böra under tionde huvudtiteln äskas såsom förslagsanslag

å extra stat för år 1920.

Anslagsbehovet för bestridande av den föreslagna pensionsförbättringen

komme att, i den mån flera årsklasser bleve berättigade till pensionsförbättring,

ökas för varje år, intill dess pensionsförbättringen ersattes

av en definitiv pension sreglering eller jämviktsläge dessförinnan

inträdde till följd av småningom inträffande avgång genom döden bland

pensionstagarna.

Därest de sakkunnigas sålunda framlagda förslag vunne godkännande,

torde till riksdagen böra avlåtas framställning, att riksdagen

måtte

Samman
fattning1.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Direktionen

över flottans

pensionskassa.

KungI, Maj.ts Proposition Nr 302.

dels till beredande av pensionsförbättriug åt viss personal vid marinen

bevilja under tionde huvudtiteln å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag

av 40,000 kronor och å extra stat för år 1920 ett förslagsanslag

av 70,000 kronor,

dels godkänna ovan angivna grunder för pensionsförbättringens utgående,

dels ock förklara, att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

underordnad myndighet finge i enlighet med ''nyssnämnda grunder

tilldela personal, som under åren 1918—1920 avgått eller avginge

från tjänsten, pensionsförbättring att utgå under pensionstagarens återstående

livstid.

En av de sakkunniga, förste marinintendenten F. Lagerholm har i

särskilt yttrande hemställt, att bestämmelser måtte meddelas rörande

pensionsförbättring jämväl för tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren,

som erhåller avsked efter uppnådda 60 levnadsår och 35 tjänstår

men före uppnådda 65 levnadsår och som tillträder de särskilda pensionsförmåner,

som i dylikt fall äro honom medgivna (jfr sid. 4—5 här

ovan). Reservanten har i sådant syfte föreslagit ändrad lydelse av § 2

och § 4 mom. 1 i de ovan återgivna grunderna.

Jag torde härefter få övergå till att lämna eu redogörelse för

Myndigheternas yttranden.

Direktionen över flottans pensionskassa har såsom sitt utlåtande i

ärendet framhållit, att direktionen funne en omedelbar pensionsförbättring

för marinens personal av behovet synnerligen påkallad samt att

i avbidan på en definitiv dylik reglering frågan borde lösas i enlighet med

de sakkunnigas föreliggande förslag.

Direktionen ansåge emellertid de skäl, som av de sakkunniga framlagts

för att under år 1918 eller vid slutet av samma år ur tjänsten

avgångna endast skulle komma i åtnjutande av en pensionsförbättring

med hälften av det belopp, som enligt de föreslagna grunderna eljest

skulle hava tillkommit dem, icke av så avgörande betydelse, att dessa,

för vilka förutsättningarna för erhållande av full pensionsförbättring vore

alldeles desamma som för dem, vilka först under år 1919 avgått eller

komme att avgå, icke skulle tillerkännas full pensionsförbättring.

Då personalen vid marinintendenturkåren med hänsyn till den för

hela denna kår stadgade gemensamma högre avgångsåldern av 65 år

blivit tillerkänd rättighet att vid avgång vid uppnådda 60 levnadsår

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj ds Proposition Nr 302.

37

och 35 tjänstår erhålla 75 procent av de sammanlagda pensionsförmåner,

som skulle utgått vid eu levnadsålder av 65 år och 35 tjänstår, att utgå

till dess sistnämnda levnadsålder uppnåtts, och därefter fulla pensionsförmåner,

borde enligt direktionens förmenande befattningshavarna vid

nämnda kår icke frånhändas något av denna dem redan tillerkända

rätt, utan borde de enligt de grunder för pensionsförbättringen, som

kunde bliva fastslagna, bliva berättigade att å sina pensionsförmåner

åtnjuta förbättring, utan att härför i varje fall skulle erfordras medgivande

av riksdagen.

Direktionen finge alltså tillstyrka de sakkunnigas förslag till grunder

för pensionsförbättring för viss personal vid marinen med den

ändringen, att bestämmelsen i 4 § 3 mom. uteslötes samt att åt 2 §

och 4 § 1 mom. gåves ändrad hädelse i enlighet med förste marinintendenten

Lagerholms vid betänkandet fogade särskilda yttrande.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande anfört följande: Marmförvait
Ehuru

de sakkunniga numera i annat utlåtande föreslagit tillfällig mDgen''

avlöningsförbättring för flaggmän och generalspersoner och pensionsförbättringen

i detta betänkande förbundes med den tillfälliga löneförbättringen

till och med i den utsträckning, att densamma föresloges retroaktiv,

hade likväl i förslaget sådan begränsning av pensionsbeloppen

bibehållits, att flaggmän icke tilldelades något pensionstillägg. I utlåtande

den 8 april 1918 angående grunderna för en definitiv lönereglering

hade marinförvaltningen uppvisat skälen för att det icke kunde

anses rättvist än mindre billigt att låta nämnda befattningshavare vänta

på avlöningsförbättring, och samma skäl talade uppenbarligen för en

förhöjd pension, som ekvivalerade penningvärdets fall. Avlöningsförbättring

för flaggmän vore nu föreslagen, sedan dylik förbättring ifrågasatts

för vissa högre civila befattningshavare. Skälet till att de sakkunniga

nu icke föreslagit tillägg till pensioner, uppgående till 6,000

kronor, syntes icke kunna vara annat än att motsvarande förslag ännu

icke framlagts för nämnda civila befattningshavare. Marinförvaltningen

funne det visserligen anmärkningsvärt, att pensionsförbättring för civila

tjänstemän ansåges vara eu ovillkorlig förutsättning för enahanda förbättring

åt flaggmän och generalspersoner, men icke för övrig militär

personal. Men om så vore förhållandet, hemställde marinförvaltningen,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att proposition

om dylikt pensionstillägg, ej imderstigande 2,000 kronor, för flaggmans

löneklass och motsvarande civila befattningshavare måtte föreläggas

innevarande års riksdag.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 302.

I sammanhang därmed syntes jämväl det för kommendör och

överste samt vederlikar nu föreslagna pensionstillägget böra något höjas

i enlighet med de i förslaget tillämpade grunderna. Vid en jämförelse

mellan exempelvis flaggmän och kommendörer, som enligt förslaget

skulle komma i åtnjutande av samma pensionsbelopp, 6,000 kronor,

torde utan vidare framgå, huru orimligt förslaget i denna del i själva

verket vore. Flaggmannen hade ju en avgångsålder, som med fem år

överstege kommendörens. Under dessa fem år finge flaggmannen

ytterligare tjäna för sin pension och jämväl betala pensionsavgifter,

under det att kommendören allenast åtnjöte pension.

Beträffande § 2 och § 4 mom. 1 i förslaget anslöte marin förvaltningen

sig till marinintendenten Lagerholms vid betänkandet fogade

reservation.

Ifråga om förhöjning av de pensioner, som nu tillkomme efterlevande

efter marinens ifrågavarande personal (se sid. 33—34 här ovan), anförde

marinförvaltningen, att det med hänsyn till det förändrade penningvärdet

torde vara statens ovillkorliga plikt att med avseende å familj epensioneringen

säkerställa tjänstemännen på helt annat sätt än hittills, och hade

marinförvaltningen i sådant avseeude ansett sig böra framhålla nödvändigheten

av att frågan om höjning i hittills utgående gratial till efterlevande

efter marinens personal omedelbart måtte vinna åtminstone

tillfällig lösning och icke undanskjutas till dess eu allmän pensionsreglering

kunde åstadkommas.

Betänkandet i övrigt hade ej föranlett till någon erinran från ämbetsverkets

sida.

Från marinförvaltningens beslut i viss del var marinöverläkaren Nilson,

med vilken marinöverdirektören von Eckermann och marinöverintendenten

Lindberg instämde, av skiljaktig mening.

Reservanterna erinrade, att i de sakkunnigas'' förslag något bestämt

pensionsförbättringsbelopp icke fixerats för marinläkare av 1. graden.

Före utgången av år 1922 komme emellertid 3 marinläkare av 1.

graden att efter invänta 30 tjänstår ingå i pensionsåldern. Om för var

och en av dessa särskild framställning skulle göras till riksdagen, komme

därigenom att vållas stor omgång vid avgörandet av pensionsrätten

samt försenad avgång i de särskilda fallen. Reservanterna hemställde

sålunda, att i § 3 av de föreslagna grunderna för pensionsförbättring

för viss personal vid marinen visst pensionsförbättringsbelopp måtte införas

även för marinläkare av 1. graden.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj.ts Proposition Nr 302.

39

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

Vad först beträffade frågan om överhuvud taget någon pensionsförbättring

för ifrågavarande personal kunde anses böra utverkas, innan

en definitiv lönereglering genomförts, finge statskontoret framhålla, att

en tillfällig löneförbättring, sådan som genom beslut av 1918 års lagtima

riksdag och nådiga kungörelsen den 20 juni samma år beviljats

viss personal vid marinen, icke i regel plägade föranleda till vidtagande

av förbättring i personalens pensionsförhållanden. Med avseende å marinens

personal förelåge emellertid, såsom av betänkandet framginge,

särskilda förhållanden, som onekligen innebure starka billighetsskäl för

beredande redan nu av någon förbättrad pensionering. Sedan länge

hade erkänts, att pensionsbeloppen för ifrågavarande personal icke varit

tillfredsställande, och åtskilliga förslag rörande pensionsförbättring hade

framlagts utan att dock på grund av föreliggande omständigheter kunna

leda till önskvärt resultat. På grund härav syntes det statskontoret,

som om — även i händelse att för andra personalgrupper, som nyligen

erhållit eller enligt framlagda förslag kunde komma att erhålla tillfällig

avlöningsförbättring, icke skulle befinnas kunna beredas däremot svarande

pensionsförbättring -— sådan likväl billigtvis borde utverkas för

marinens personal.

Om man sålunda icke torde kunna bestrida det befogade uti att,

såsom med föreliggande förslag avsåges, bereda pensionsförbättring åt

den personal vid marinen, som efter att hava kommit i åtnjutande av

den tillfälliga löneförbättringen avginge ur tjänst med pension, innan

den definitiva löne- och pensionsregleringen hunnit genomföras, så syntes

det dock vara av synnerlig vikt, att sådan försiktighet vid bestämmande

av den på den tillfälliga löneförbättringen grundade förhöjningen av pensionsbeloppen

iakttoges, att den blivande definitiva regleringen därvid

icke i någon mån föregrepes.

Enligt statskontorets mening kunde det ifrågasättas, huruvida i

föreliggande förslag tillräcklig hänsyn tagits till berörda förhållande.

När för 1918 års lagtima riksdag framlades förslag om tillfällig

löneförbättring åt viss personal vid marinen, grundades detta förslag på

ett utkast till eu definitiv lönereglering, enligt vilken avlöningen i regel

skulle komma att utgöras endast av lön och dagavlöning, under det att

övriga nu under olika namn utgående förmåner såsom inkvarteringsbidrag

in. in. skulle sammanslås med lönen. De sålunda framlagda riktlinjerna

för en definitiv lönereglering hade riksdagen funnit ägnade att

ligga till grund för en tillfällig löneförbättring åt marinens personal;

men riksdagen hade tillika förklarat, att riksdagen därmed icke velat

Statskontoret.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

taga ståndpunkt till frågan, huruvida dessa riktlinjer även borde i allo

vinna tillämpning vid en kommande definitiv lönereglering. Med hänsyn

härtill uppkomme det spörsmålet, om man för närvarande kunde

räkna med andra fasta punkter i den blivande definitiva löneregleringen

än dem, som läge i dels de beviljade tillfälliga löneförbättringarna och

dels det sammanlagda avlönings belopp, som för varje tjänst uppkomme

genom sammanräkning av avlöningen enligt stat och nämnda tillfälliga

löneförbättring. Riksdagen torde icke kunna anses hava prövat annat

än dessa belopp; och då dessa befunnits skäliga, kunde med största

säkerhet antagas, att sammanlagda avlöningen för varje tjänst icke komme

att i den definitiva löneregleringen bliva mindre. Avlöningens fördelning

i lön och dagavlöning däremot hade icke prövats, eller i allt

fall kunde, såvitt av riksdagens skrivelse i ämnet framginge, den skisserade

definitiva regleringen i detta avseende icke anses hava av riksdagen

fastslagits. Vid sådant förhållande kunde det ifrågasättas, huruvida man

borde, såsom i föreliggande förslag skett, grunda pensionstillägget på

den lön, som i utkastet till den definitiva löneregleringen föreslagits.

Tveksamheten i detta avseende vunne i styrka, då man uppmärksammade,

att en icke obetydlig förskjutning till förmån för lönen ägt rum i utkastet

i jämförelse med nu rådande förhållande mellan lön och övrig

avlöning, såsom framginge av följande exempel:

Nuvarande avlöning.

Kommendör ................

Plaggunderofficer...........

Underofficer av 2. graden

Utkast till definitiv

lönereglering.

Lön.

Övrig

avlöning.

Summa.

Lön.

Dag-

avlöning.

Summa.

6,000

3,090

9,090

7,000

2,920

9,920

900

—

1,581

50

2,481

50

r 1,700

\ —2,500

_

1,095

—

f 2,795

3,595

—

900

—

1,253

80

2,153

80

1 1,500

\ —2,300

—

730

—

1 2,230

\-3,030

—

I föreliggande förslag hade pensionstilläggen så avpassats, att de

med viss reduktion motsvarade skillnaden mellan å ena sidan pensionsbeloppet

enligt nu gällande pensioneringsgrunder och å andra sidan det

pensionsbelopp, som skulle uppkomma med tillämpning av den civila

pensionslagens bestämmelser å ett pensionsunderlag, motsvarande den

del av avlöningen enligt utkastet till definitiv lönereglering, som skulle

s. 41 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts Proposition ''Nr 302.

41

hänföras till lönen. Härigenom hade uppkommit pensionstillägg, som i

de flesta fall avsevärt överstege vad pensionstagaren såsom befattningshavare

åtnjutit i tillfällig löneförbättring. Exempelvis vore det högsta

beloppet av tillfällig löneförbättring för en kapten av 1. klassen bestämt

till 1,050 kronor, men pensionstillägget vore föreslaget att utgöra i,330

kronor. Motsvarande belopp vore för kommendörkapten av 2. graden

750 kronor och 1,300 kronor. I tillfällig löneförbättring åtnjöte nu

kommendör 800 kronor, vilket belopp enligt uppgift vore föreslaget att

höjas till 1,200 kronor; det tillfälliga pensionstillägget skulle enligt

föreliggande förslag bliva 1,500 kronor.

1 detta sammanhang tilläte sig statskontoret att fästa uppmärksamheten

därå, att en följdriktig tillämpning av de grunder, som i förslaget

uppställts för beräknande av pensionstillägget, syntes medföra ett

pensionstillägg för kommendör av endast 900 kronor; i det att pensionsunderlaget,

som enligt civila pensionslagen kunde utgöra högst 6,000

kronor, borde i detta som i andra fall reduceras enligt förslaget med

10 procent och alltså utgöra 5,400 kronor. Nuvarande pension vore

4,500 kronor och skillnaden eller tillägget skulle alltså rätteligen bliva

900 kronor.

Emellertid ville statskontoret framhålla, att ämbetsverket visserligen

fortfarande vidhölle sin förut vid flera tillfällen uttalade uppfattning, att

vid en blivande pensionsreglering för tjänstinnehavare vid marinen den

civila pensionslagens huvudgrunder borde komma till tillämpning, men

att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida det icke kunde anses lämpligt

att vid den tillfälliga pensionsförbättring, varom nu vore fråga, tillämpa

samma grunder, som gällde vid avpassande av den pension, vartill pensionsförbättringen

skulle utgöra tillägg. Närmast kunde då synas ligga

att bestämma tilläggspensionerna så, att resultatet bleve de pensionsbelopp,

som enligt gällande pensioneringsgrunder skulle utgå vid tilllämpning

av den ifrågasatta definitiva löneregleringen; men även då

måste man utgå från den i utkastet föreslagna fasta lönen, vars belopp

såsom ovan framhållits icke kunde anses vara av riksdagen godkänt

och därför vid den blivande definitiva löneregleringen möjligen kunde

komma att sänkas genom överflyttning av någon del till dagavlöningen

eller eventuellt genom införande av ortstillägg eller dylikt. Det torde

därjämte måhända kunna anmärkas, att tilläggsbeloppen i vissa fall

bleve väl små, såsom framginge av en i betänkandet införd tabell (se

sid. 20 här ovan).

Om man såsom i betänkandet framhållits ansåge det önskvärt, att

den civila pensionslagens bestämmelser om beräknande av pensionsBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 267 käft. (Nr 302.) (937 19 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

\Kungl.

belopp komme till användning redan vid nu ifrågavarande tillfälliga

pensionsreglering, hölle statskontoret före, att hela avlöningen, den tillfälliga

löneförbättringen inberäknad, borde läggas till grund för pensionsbeloppets

beräkning och därvid tillämpas den civila pensionslagens

bestämmelser om pensionsunderlag för det fall, att avlöningen icke vore

fördelad i lön och tjänstgöringspenningar. Pensionsunderlaget skulle då

anses utgöra 66 ä 3 procent av avlöningen. Om det på sådant sätt framkomna

beloppet reducerades med 10 procent, på sätt de sakkunniga

föreslagit, och pensionen sålunda beräknades motsvara 60 procent av

sammanlagd avlöning enligt utkastet till definitiv lönereglering, ville det

synas statskontoret, som om härigenom skulle vinnas eu nöjaktig provisorisk

pensionsreglering, på samma gång som något föregripande av

den definitiva pensionsregleringen knappast kunde anses därigenom äga

rum. Detta beräkningssätt skulle statskontoret för sin del kunna förorda,

därvid beloppen dock syntes böra begränsas genom en föreskrift, att

pensionstillägget icke finge överstiga visst belopp, exempelvis 1,200 kronor.

Alternativt syntes det böra tagas i övervägande, huruvida icke en

tillfredsställande lösning av frågan om tillfällig pensionsförbättring skulle

kunna vinnas genom att sätta pensionstilläggen i direkt förhållande till

den tillfälliga löneförbättringen. Om pensionstilläggen därvid bestämdes

att utgå med 80 procent av den tillfälliga löneförbättringen, vilket måhända

principiellt vore att anse såsom det riktiga, skulle emellertid i

åtskilliga fall tillägget bliva allt för litet. Om å andra sidan hela löneförbättringen

skulle få utgå såsom pensionstillägg, syntes i vissa fall

pensionstillägget bliva större, än att man med bestämdhet kunde säga

sig vara på den säkra sidan med hänsyn till en blivaude definitiv pensionsreglering.

Om pensionstillägget bestämdes till samma belopp som

den tillfälliga löneförbättringen, syntes därför vara skäl att meddela eu

föreskrift, att pensionstillägget icke i något fall finge överstiga 1,200

kronor. Huru de olika beräkningssätten verkade, framginge av eu vid statskontorets

utlåtande fogad tabell, däri för jämförelses skull intagits jämväl

uppgift å de tilläggsbelopp, som av de sakkunniga föreslagits.

Där enligt de sakkunnigas betänkande erfordrades särskilda regler

beträffande viss personal, torde, om med hänsyn till vad ovan anförts

någon jämkning i deras förslag ansåges böra äga rum, eu motsvarande

jämkning jämväl böra vidtagas i nyssnämnda regler.

I deri mån detaljerna i övrigt hunnit av statskontoret närmare

granskas, hade ämbetsverket icke funnit anledning till erinran, men

ville framhålla, att, därest beloppen för alla i någon mån reducerades i

enlighet med något av ovan angivna beräkningssätt, det syntes kunna

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

ifrågasättas, huruvida icke den reduktion av pensionstillägget, som föreslagits

för den, som under år 1918 avgått ur tjänsten, måhända kunde bortfalla.

De sakkunniga hava sedermera inkommit med eu den 7 mars 1919 Särskild framdagtecknad

skrivelse, däri de yttrat sig rörande en grupp av beställ de sakkunaiga.

ningshavare, som icke upptagits i förslaget till grunder lör pensionsförbättringen

men särskilt uppmärksammats i ovan omförmälda, vid marinförvaltningens

utlåtande fogade reservation, nämligen marinläkare av 1.

graden, och hava de sakkunniga i detta avseende anfört följande.

I sitt betänkande hade de sakkunniga anfört (se sid. 23 här ovan),

att då inom vissa personalkategorier någon avgång av personal, berättigad

till pension, icke kunde beräknas äga rum under de närmaste åren,

■de sakkunniga ansett sig kunna tills vidare, i avvaktan på genomförandet

av en definitiv löne- och pensions reglering, lämna sådan personal

å sido. I fråga om personal vid marinen syntes sålunda några

särskilda föreskrifter rörande pensionsförbättring för närvarande icke

vara av nöden beträffande bland andra marinläkare av 1. graden.

De sakkunniga hade därvid stött sig på uppgifter, som tillhandahållits

dem från flottans pensionskassa. I dessa uppgifter, som avsåge

beställningshavare, vilka med pension avgått eller bleve berättigade att

avgå under åren 1918—1922, hade av personal vid marinläkarkåren upptagits

allenast 1 förste marinläkare. Enligt vad dåmera blivit de sakkunniga

meddelat, bleve emellertid även vissa marinläkare av l. graden pensionsberättigade

före utgången av nämnda tidsperiod. Med anledning därav*

ansåge sig de sakkunniga nu böra framlägga förslag rörande pensionsförbättring

jämväl för marinläkare av 1. graden.

Marinläkare av 1. graden åtnjuter, erinra de sakkunniga, begynnelseavlöning

lika med avlöningen till kapten av 1. klassen, således (å annan

ort än Stockholm och Göteborg) 5,260 kronor, därav lön 3,400 kronor,

och har dessutom rätt till två ålderstillägg å 300 kronor vartdera, att

utgå efter 5 respektive 10 års tjänstgöring. För den, som tillträtt båda

ålderstilläggen, utgår pensionen med 3,200 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen

har bestämts till 850 kronor.

I likhet med vad av de sakkunniga föreslagits beträffande marindirektör

av 2. graden och miningenjör, torde man för bestämmande av

pensionsförbättring åt marinläkare av 1. graden böra utgå från en beräkning

av 63 procent å slutavlöningen, däri inberäknat den tilllälliga

löneförbättringen. Pensionens totalsumma skulle i enlighet härmed bliva

4,227 kronor 30 öro eller i avrundat tal 4,200 kronor, och hemställde

de sakkunniga förty, att pensionsförbättringen för marinläkare av 1.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Framställningar

från

vissa pensionerade

underofficerare.

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

graden måtte sättas till 1,000 kronor, d. y. s. skillnaden mellan nyssnämnda

belopp 4,200 kronor och den pension, som nu motsvarade slutavlöningen.

Såsom villkor för erhållande av denna pensionsförbättring^

torde emellertid böra föreskrivas, att vederbörande beställningshavare

tillträtt båda ålder stilläggen.

I särskilda framställningar hava sedermera ett antal f. d. underofficerare

vid flottan, vilka under år 1918 avgått med pension, anhållit

att komma i åtnjutande av pensionsförbättring med samma belopp som

skulle tillkomma dem, vilka under år 1919 eller senare avgått eller avginge

med pension. Av andra pensionerade underofficerare har jämväl

ingivits en framställning, innefattande ett mera allmänt yrkande om

höjning i redan beviljade pensioner, varjämte ett antal pensionerade

underofficerare, som varit inkallade till krigstjänst, gjort förnyad framställning

om delaktighet i den ifrågasatta pensionsförbättringen (jfr sid. 28)-

Frågan om beredande av förbättrade pensionsförmåner för marinensofficerare

och underofficerare med vederlikar har sedan ett tiotal år tillbaka

stått på dagordningen utan att ännu hava vunnit sin lösning. Att emellertid

de pensionsbelopp, som tillkommit ifrågavarande personal, icke varit tillfredsställande,

torde vara allmänt erkänt. Om man bland den rent

militära personalen särskilt tager hänsyn till de två grupper, som torde

bilda flertalet bland pensionärerna, nämligen dem, som avgått från beställning

såsom kapten av 1. klassen eller såsom flaggunderofficer

respektive underofficer av 1. graden vid kustartilleriet, visar det sig (sesid.

18), att för en kapten av 1. klassen, som i sammanlagd avlöning

enligt stat uppbär (i Karlskrona) 5,260 kronor, pensionen utgör allenast

2,720 kronor eller 51.7 procent samt att för en flaggunderofficer eller

underofficer av 1. graden, vars avlöning enligt stat utgår (i Karlskrona)

med sammanlagt 2,481 kronor 5 öre respektive 2,482 kronor 50 öre,

pensionen är så ringa som 1,094 kronor 40 öre, d. v. s. blott 44.1

procent av avlöningen. Att ett dylikt pensionssystem givit anledning

till anmärkningar, torde befinnas naturligt, om man tager i betraktande,

att pensionen för civila befattningshavare oftast torde uppgå till ej

mindre än omkring 70 procent av den sammanlagda avlöningen (oberäknat

eventuellt förekommande ortstillägg).

Har sålunda behovet av förbättrade pensionsförmåner för personal

vid marinen redan förut gjort sig starkt gällande, måste tydligen detta

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts Proposition Nr SOS.

behov framträda med ännu större styrka, sedan enligt beslut av 1918

års lagtima riksdag tillfällig löneförbättring beretts dylik personal och

därigenom proportionen mellan pension och avlöning blivit än ogynnsammare

än tillförene. Det har under dessa förhållanden synts ofrånkomligt,

att redan nu, i avvaktan på en definitiv pensionsreglering,

något åtgöres i pensionsfrågan, och förslag om en pensionsförbättring

av mera provisorisk karaktär har ock, såsom framgår av den här förut

lämnade redogörelsen, utarbetats av särskilda sakkunniga.

Detta förslag är i stort sett byggt dels på det utkast till definitiv

lönereglering för personal vid försvarsväsendet, som förelädes 1918 års

lagtima riksdag i samband med den då gjorda framställningen om tillfällig

löneförbättring för dylik personal, dels ock på den i civila pensionslagen

givna huvudregeln, att såsom pensionsunderlag för viss tjänst

skall tjäna den med tjänsten förenade lönen. De i nämnda utkast upptagna

lönebeloppen hava sålunda i de sakkunnigas förslag lagts till

grund vid beräkning av den pensionsförbättring, som i allmänhet borde

utgå till den militära personalen, men hava dessa belopp, på det att

icke genom ifrågavarande pensionsförbättring en definitiv pensionsreglering

skulle i någon mån föregripas, minskats med 10 procent; skillnaden

mellan de återstående beloppen och de nu utgående pensionerna

skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå till personalen såsom pensionsförbättring.

I det av statskontoret avgivna utlåtandet i detta ärende har ifrågasatts,

huruvida de i utkastet till den definitiva löneregleringen upptagna

lönebeloppen kunde betraktas såsom en tillräckligt fast grundval för ett

förslag om pensionsförbättring för vederbörande personal. Det kunde

enligt statskontorets mening visserligen anses, att riksdagen prövat den

tillfälliga löneförbättringens belopp och de sammanlagda avlöningsbelopp,

som för varje tjänst uppkomme genom sammanräkning av avlöningen

enligt stat och den tillfälliga löneförbättringen; däremot syntes avlöningens

fördelning i lön och dagavlöning icke hava blivit av riksdagen prövad

eller i allt fall icke av riksdagen fastslagen.

I stället för den beräkningsgrund, som tillämpats av de sakkunniga,

har statskontoret anvisat vissa andra vägar för bestämmande av pensionsförbättringens

belopp för olika grupper av beställningshavare. Statskontoret

har sålunda alternativt ifrågasatt — jag anför de olika alternativen

i annan ordning än den, vari de förekomma i ämbetsverkets

utlåtande .— 1) att pensionstilläggen sättas i direkt förhållande

till den tillfälligt löneförbättringen och bestämmas antingen till 80

procent av löneförbättringens belopp eller lika med dessa belopp, dock

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:fs Proposition Nr 302.

högst till 1,200 kronor, 2) att pensionstilläggen så bestämmas, att resultatet

blir de pensionsbelopp, som enligt nu gällande pensioneringsgrunder

skulle utgå vid tillämpning av den ifrågasatta definitiva löneregleringen,

samt 3) att pensionstilläggen så avpassas, att den sammanlagda pensionen

kommer att motsvara 60 procent av de i utkastet till definitiv

lönereglering upptagna sammanlagda avlöningsbeloppen, dock med den

begränsningen att pensionstillägget icke får överskrida visst belopp,

exempelvis 1,200 kronor.

Yad angår det första alternativet, att sätta pensionstilläggen i direkt

förhållande till den tillfälliga löneförbättringen, synes mig detta förslag

icke i tillräcklig grad taga hänsyn därtill, att ett starkt behov av pensionsförbättring

för ifrågavarande beställningshavare givit sig tillkänna

redan innan förslag förelåg om beredande av tillfällig löneförbättring^at

personalen. Att ett berättigat krav på pensionsförbättring vant för

banden oberoende av den till t älliga löneförbättringen, torde även få anses

bestyrkt genom vad statskontoret i sitt utlåtande anfört därom, att det

sedan länge erkänts, att pensionsbeloppen för ifrågavarande personal

icke varit tillfredsställande. Överhuvud torde det kunna sägas, att behovet

av pensionsförbättring förelegat på ett helt annat sätt och t. o. m.

varit ännu mera kännbart än det behov av löneförbättring, som ledde

till beslut vid 1918 års lagtima riksdag, låt vara att ogynnsamma förhållanden

hittills trätt hindrande i vägen för ett tillmötesgående av de

krav på förbättrade pensionsförmåner, som vid olika tillfällen tagit sig

uttryck. Jag kan på dessa grunder icke förorda den utväg för frågans

lösning, som angives av det ovan omförmälda första alternativet.

Det av statskontoret ifrågasatta andra alternativet avser, att pensionstilläggen

skulle så bestämmas, att resultatet blir de pensionsbelopp,

som enligt nu gällande pensioneringsgrunder skulle utgå vid tillämpning

av den definitiva löneregleringen. Nu gällande pensioneringsgrunder,

tillämpade på de i utkastet till definitiv lönereglering upptagna lönebeloppen

— jag bortser för tillfället från den ifrågasatta pensionsförbättringen

för kommendör (överste) — skulle innebära, att sammanlagda

pensionen komme att uppgå till 80 procent av dessa lönebelopp. Enligt

de sakkunnigas förslag skulle sammanlagda pensionen motsvara de ifrågasatta

lönerna med avdrag av 10 procent och sålunda uppgå till 90

procent av dessa löner. Skillnaden mellan de sakkunnigas förslag och

det nu ifrågavarande alternativet är således väsentligen den, att avdraget

— säkerhetsmarginalen — i ena tallet skulle utgöra- 10 procent, i andra

fallet 20 procent av de tänkta nya lönerna. Såsom av statskontoret

framhållits, skulle emellertid detta andra alternativ, i likhet med de sak
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 302.

47

kunnigas förslag, bygga på den i utkastet till definitiv lönereglering

förekommande fördelningen mellan lön och dagavlöning, en fördelning

som enligt statskontorets mening icke kan anses vara av riksdagen

godkänd.

Vad slutligen angår det tredje alternativet, är detta grundat på de

i utkastet till definitiv lönereglering upptagna sammanlagda avlöningsbeloppen,

varvid totalpensionerna, med närmare angiven begränsning,

beräknats till viss procent av dessa avlöningsbelopp. Den principiella

skiljaktigheten mellan denna beräkningsgrund och den, som tillämpats

av de sakkunniga och vilken även skulle komma till användning enligt

det nyss omförmälda andra alternativet, är emellertid, på sätt av det

följande torde framgå, jämförelsevis ringa.

Såsom i de sakkunnigas betänkande erinrats (jfr sid. 13 här ovan),

har nämligen vid uppgörande av utkastet till den definitiva löneregleringen

särskilt uppmärksammats, att lönens och dagavlöningens belopp

skulle komma att stå i ett, även med hänsyn till en blivande pensionsreglering,

någorlunda antagligt förhållande till varandra. Huru denna

synpunkt vunnit tillämpning i de särskilda fallen, inhämtas av det den

5 mars 1918 avgivna betänkandet rörande tillfällig löneförbättring för

viss personal vid armén och marinen (sid. 264 o. f.). Av de sifferuppgifter,

som där lämnas, framgår, att medan lönen i förhållande till hela

avlöningen (ortstillägg icke medräknade) enligt de efter den s. k. statskontorstypen

genomförda löneregleringarna utgår med följande procenttal

för de olika lönegraderna:

chef för ämbetsverk (generaldirektör)......................

byråchef med slutavlöning..........................................

tjänsteman i andra lönegraden med slutavlöning

» » första » » x>

70.0 procent

69.1 »

71,9 »

71.2 »

så utgöra enligt det framlagda utkastet till definitiv lönereglering motsvarande

procenttal för

kommendör (överste)...........................................................................

kommendörkapten av 1. graden ...................................................

» i> 2. » ...................................................

kapten med slutavlöning..................................................................

löjtnant » » ..................................................................

underlöjtnant -med slutavlöning......................................................

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden) med slutavlöning

underofficer av 2. graden med slutavlöning..............................

70,6 procent

68.3 »

69,5 >

71.1 »

73.3 »

71.1 »

69,5 »

75,9 »

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

Beträffande underofficerare av 3. graden, vilkas lönefråga icke är

behandlad i nyssnämnda betänkande, utgör motsvarande procenttal 80,6

för dylika underofficerare med slutavlöning.

Det bör anmärkas, att även vid beräkning av dessa för den militära

personalen gällande procenttal bortsetts från den särskilda förmån i form

av högre inkvarteringsbidrag, som för närvarande, även efter den tillfälliga

löneförbättringens genomförande, tillkommer personal å vissa

orter (Stockholm och Göteborg) och vilken i själva verket kan anses

jämförlig med de i civila löneregleringar förekommande ortstilläggen.

De anförda siffrorna giva vid handen, att enligt utkastet till definitiv

lönereglering själva lönen för de olika grupperna av beställningshavare

— om man för kompaniofficerare och underofficerare räknar med

de fall, där alla ålderstillägg intjänats, vilket torde vara regel vid avgång

med pension — står i ett tämligen konstant förhållande till totalavlöningen

(frånsett nyssnämnda med ortstillägg jämförliga förmån).

Någon mera avsevärd avvikelse i berörda hänseende giver sig tillkänna

allenast beträffande löjtnants- och de lägre underofficersgraderna, från

vilka grader avgång med pension dock endast sällan förekommer. Vid

sådant förhållande synes mig någon väsentlig erinran icke kunna göras

mot de sakkunnigas förslag att, i överensstämmelse med civila pensionslagens

huvudregel om pensionsunderlag, lägga lönerna, sådana de fixerats

i utkastet till definitiv lönereglering, till grund för den pensionsförbättring,

varom nu är fråga. Jag anser mig emellertid — särskilt med hänsyn

till de nyss meddelade procenttalen för löjtnanter och underofficerare i

de lägre graderna — böra förorda, att de pensionsbelopp, som erhållas

enligt den av de sakkunniga föreslagna beräkningsgrunden, underkastas

den ytterligare begränsningen, att desamma icke få i något fall överskrida

viss procent av den sammanlagda avlöningen enligt utkastet till definitiv

lönereglering.

Huvudspörsmålet, vare sig man väljer den ena eller andra beräkningsmetoden,

synes mig emellertid vara, i vilket procentuellt förhållande

totalpensionen kommer att stå till lönen resp. totalavlöningen. De sakkunniga

hava från de i utkastet till definitiv lönereglering upptagna

lönebeloppen, som utgöra ungefär 70 procent av totalavlöningen, gjort

ett avdrag av 10 procent och sålunda stannat vid pensionsbelopp, vilka

motsvara ungefär 63 procent av totalavlöningen; en liknande beräkningsgrund

har ock av de sakkunniga direkt tillämpats å vissa grupper av

civilmilitära befattningshavare. Enligt det av statskontoret omförmälda

andra alternativet skulle pensionernas slutsumma i regel uppgå till 80

procent av de nya lönerna, således ungefär 56 procent av totalavlö
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungt. Maj:ts Proposition Nr 302.

ningen; det tredje alternativet åter räknar med 60 procent av totalavlöningen,

dock med viss ytterligare begränsning.

Om man tager hänsyn därtill, att pensionerna för försvarsväsendets

ifrågavarande personal i regel icke äro helt att anse såsom pensioner i vanlig

mening utan till ej oväsentlig del såsom en beredskapsavlöning, vars åtnjutande

är förknippat med vissa såväl personliga som ekonomiska förpliktelser,

torde det näppeligen kunna anses annat än billigt, att bland de nu

nämnda alternativen det väljes, som för personalen ställer sig mest

gynnsamt. Detta alternativ räknar med eu säkerhetsmarginal av 10

procent, och det förefaller, som om därmed alla berättigade krav på

försiktighet vore tillgodosedda. Någon fara för att på detta sätt den

definitiva pensionsregleringen skulle i någon mån föregripas, är enligt

min mening icke för handen; däremot torde en anordning, enligt vilken

totalpensionen skulle komma att uppgå till allenast 56 å 60 procent av

den sammanlagda avlöningen, icke kunna anses innebära en för personalen

tillfredsställande lösning av förevarande, sedan länge trängande

spörsmål.

Jag är sålunda beredd att följa de sakkunnigas mening, enligt vilken

den sammanlagda pensionen bör beräknas till 90 procent av det i utkastet

till definitiv lönereglering upptagna lönebeloppet; dock torde

därvid, såsom jag nyss antytt, en viss begränsning böra ske, nämligen

på det sätt, att den sammanlagda pensionen icke får i något fall överskrida

63 procent av totalavlöningen enligt den skisserade definitiva

löneregleringen. De beräknade beloppen torde i förekommande fall böra

avrundas till närmast högre tiotal kronor.

Vad angår pensionen till kommendör (överste), hava de sakkunniga

räknat med den vid definitiv lönereglering ifrågasatta lönen av 7,000

kronor samt därifrån avdragit 10 procent; det sålunda erhållna beloppet

6,300 kronor har nedsatts till det i civila pensionslagen stadgade maximibeloppet

av 6,000 kronor. Statskontoret åter har ansett, att med följdriktig

tillämpning av de utav de sakkunniga följda grunderna nämnda

maximibelopp 6,000 kronor borde tagas till utgångspunkt och att sålunda,

efter avdrag av 10 procent, totalpensionen borde sättas till 5,400

kronor. Jag kan ej tillstyrka användningen av sistnämnda beräkningsmetod,

vilken leder till ett lägre pensionsbelopp än det av statskontoret

närmast förordade tredje alternativet (60 procent å totalavlöningen),

utan finner jag mig höra på denna punkt biträda de sakkunnigas

förslag.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande hemställt, att proposition

måtte avlåtas till innevarande års riksdag om beredande av pensionsBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 satnl. 267 häft. (Nr 302.) 937 19 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

tillägg, ej understigande 2,000 kronor, för flaggmans löneklass och motsvarande

civila befattningshavare. Det sålunda väckta spörsmålet torde

dock icke kunna lösgöras från sitt sammanhang med Irågan om pensionsförbättnng

även för andra civila befattningshavare än de av marinförvaltningen

åsyftade, och detta ärende kräver tydligen en utredning

av vidlyftig och tidsödande beskaffenhet. Under nuvarande förhållanden,

då flaggmans pension utgår med ett belopp, motsvarande det i civila

pensionslagen stadgade maximibeloppet av 6,000 kronor, torde förslag

om pensionstillägg för flaggman icke kunna föreläggas riksdagen.

För vinnande av större överskådlighet har jag ansett mig böra i

följande tablå sammanföra de för olika grupper av den militära personal

nu stadgade pensionsbeloppen och de sammanlagda pensionsbelopp,

som skulle komma att utgå dels enligt de sakkunnigas förslag,

dels enligt statskontorets andra alternativ (nuvarande pensioneringsgrunder

tillämpade å den definitiva löneregleringen), dels enligt statskontorets

tredje alternativ (60 procent å totalavlöningen med viss begränsning),

dels ock enligt det jämkningsförslag, jag i det föregående

framlagt. Slutligen hava i tablån införts beloppen av den pensionsförbättring,

som skulle komma att utgå vid bifall till det av mig förordade

förslaget.

Sammanlagd pension enligt

Pensions-

Nuva-

förbätt-

•i

statskon-

statskon-

ring

de sak-

torets

enligt

pension.

kunnigas

tredi

mitt

mitt

forsla

er

3"

alternativ.

alternativ.

iorsiag.

förslag.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kommendör (överste)...........................

4,500-

6,000

5,250

_

5,700

_

6,000

_

1,500

—

Kommendörkapten av 1. graden (överste-

löjtnant).......................................

3,600-

4,950

—

4,400

—

4,800

—

4,950

—

1,350

—

Kommendörkapten av 2. graden (major)

3,200-

4,500

—

4,000

—

4,314

—

4,500

—

1,300

—

Kapten av 1. klassen:

utan ålderstillägg..........................

2,720-

2,700

—

2,400

—

2,895

—

2,700

—

—

—

med 1 » ..........................

2,720-

3,150

—

2,800

—

3,195

—

3,150

—

430

—

» 2 » ...........................

2,720-

3,600

—

3,200

—

3,495

—

3,600

—

880

—

» 3 » ...........................

2,720-

4,050

—

3,600

—

3,795

—

3,990

—

1,270

—

Kapten av 2. klassen:

utan ålderstillägg...........................

1,920-

2,700

—

2,400

—

2,895

—

2,700

—

780

—

med 1 » ...........................

1,920—

3,150

—

2,800

-

3,120

—

3,150

—

1,230

—

» 2 » ..........................

1,920—

3,600

—

3,200

—

3,120

—

3,600

—

1,680

—

» 3 » ...........................

1,920—

4,050

—

3,600

—

3,120

—

3,990

—

2,070

—

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

51

Sammanlagd pension enligt

Pensions-

förbätt-

in uva-

rande

pension.

Kronor.

de sak- kunnigas

förslag.

Kronor.

statskon-

torets

andra

alternativ.

Kronor.

statskon-

torets

tredje

alternativ.

Kronor.

mitt

förslag.

Kronor.

ring

enligt

mitt

förslag.

Kronor.

Löjtnant:

utan ålderstillägg...........................

1,200

1,620

_

1,440

_

1,737

1,620

—

420

—

med 1 » ...........................

1,200

—

1,980

—

1,760

—

1,977

—

1,980

—

780

—

» 2 » ...........................

1,200

2,340

—

2,080

—

2,217

-

2,330

—

1,130

—

» 3 » ...........................

1,200

—

. 2,700

—

2,400

—

2,400

—

2,580

—

1,380

—

Underlöjtnant (fänrik):

utan ålderstillägg ...........................

720

1,350

—

1,200

—

1,338

—

1,350

—

630

—

med » ..........................

720

1,620

-

1,440

—

1,518

—

1,600

—

880

—

Flaggunderofficer (underofficer av 1.

graden):

utan ålderstillägg...........................

1,094

40

1,530

—

1,360

—

1,677

—

1,530

—

435

6<

med 1 » ...........................

1,094

40

1,710

—

1,520

—

1,797

—

1,710

—

615

6u

» 2 » ...........................

1,094

40

1,890

-

1,680

—

1,917

—

1,890

—

795

60

)) 3 » ...........................

1.094

40

2,070

—

1,840

-

2,037

—

2,070

—

975

60

» 4 » ...........................

1,094

40

2,250

—

2,000

—

2,157

—

2,250

—

1,155

60

Underofficer av 2. graden*

utan ålderstillägg..........................

1,000

-

1,350

—

1,200

—

1,338

—

1,350

—

350

—

med 1 » ...........................

1,000

_

1,530

—

1,360

—

1,458

—

1,530

—

530

—

» 2 » ...........................

1,000

_

1,710

—

1,520

-

1.578

—

1,660

—

660

—

» 3 » ...........................

1,000

—

1,890

—

1,680

-

1,698

—

1,790

—

790

-

» 4 » ...........................

1,000

-

2,070

—

1,840

—

1,818

—

1,910

—

910

—

Underofficer av 3. graden:

utan ålderstillägg.........................

720

—

1,170

—

1,040

—

1,053

75

1,110

—

390

—

med 1 » .........................

720

—

i 1,350

—

1,200

-

1,173

75

1,240

—

520

—

» 2 » ...........................

720

—

1,530

—

1,360

—

1,29375

1,360

—

640

—

» 3 » .........................

720

—

1 1,710

—

1,520

—

1,413175

1,490

—

770

—

Det torde böra erinras, att för personal inom vissa löneklasser,

exempelvis kaptener av 2. klassen och underofficerare av 3. graden,

pensionering endast undantagsvis förekommer samt att fördenskull den

för dylik personal ifrågasatta pensionsförbättringen allenast i enstaka fall

kan komma att utgå.

Enligt de sakkunnigas förslag, sådant detta blivit fullständigat

genom de sakkunnigas skrivelse den 7 innevarande mars, skulle särskilda

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 302.

bestämmelser komma att gälla rörande pensionsförbättring för tre grupper

av civilmilitära beställningshavare, nämligen marindirektör av 2.

graden, miningenjör och marinläkare av 1. graden. Beträffande dessa

personalgrupper hava de sakkunniga föreslagit, att pensionstillägget

måtte så avpassas, att den sammanlagda pensionen komme att uppgå till

ungefär 63 procent av totalavlöningen enligt den skisserade definitiva löneregleringen.

Jag biträder i denna del de sakkunnigas förslag.

Mot förslaget, att den, som avgått från tjänsten under år 1918

eller vid slutet av samma år, skulle äga åtnjuta pensionsförbättring med

endast hälften av det belopp, som eljest skolat enligt de föreslagna

grunderna tillkomma honom, har erinran framställts av direktionen över

flottans pensionskassa samt i särskilda av mig förut omförmälda skrivelser

från pensionerade underofficerare, varjämte statskontoret under angiven

förutsättning ifrågasatt, huruvida icke nämnda reduktion av pensionstillägget

måhända kunde bortfalla. Ehuru utan tvivel vissa skäl tala

för det framställda ändringsyrkandet, anser jag mig i frågans nuvarande

läge icke böra på denna punkt avvika från de sakkunnigas förslag.

Det av förste marinintendenten Lagerholm reservationsvis framställda

yrkandet om särskilda regler för pensionsförbättring till sådan befattningshavare

vid marinintendenturkåren, som erhåller avsked efter uppnådda

60 levnadsår och 35 tjänstår men före 65 levnadsår och som tillträder

de särskilda pensionsförmåner, som i dylikt fall äro honom medgivna,

har vunnit understöd av pensionskassans direktion samt av marinförvaltningen.

Då emellertid de nu gällande bestämmelserna om pensionering

i sådana fall, som nyss nämnts, äro av rent exceptionell natur

och i övrigt, på sätt de sakkunniga anfört, endast sällan komma till användning,

torde anledning saknas att meddela några allmänna föreskrifter

rörande pensionsförbättring till beställningshavare, som undantagsvis

avgår från tjänsten under angivna förhållanden, helst som även för

andra undantagsfall införandet av motsvarande bestämmelser med lika

eller större berättigande skulle kunna påyrkas.

Beträffande de inkomna framställningarna om pensionsförbättring

för f. d. underofficerare, som varit inkallade till krigstjänst, torde i vissa

fall omständigheter föreligga, som kunna vara ägnade att påkalla särskilda

åtgärder från statens sida. Detta spörsmål torde dock näppeligen kunna

lösas genom några allmänna bestämmelser om förhöjning i vederbörandes

pensioner, varför det ej bör i denna ordning upptagas till behandling.

Jag anser mig slutligen böra erinra, att det av de sakkunniga omförmälda

förslag om viss ändring i gällande pensioneringsgrunder för

marinen (se sid. 27) genom särskild proposition (nr 142) underställts

riksdagens prövning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung1. May.ts Proposition Nr 302.

Med åberopande av vad i det föregående anförts får jag nu framlägga

följande förslag till

Grundel* för pensionsförbättring för viss personal vid marinen.

§ 1.

1. Officerare och underofficerare äga efter avgång från beställning

vid flottans eller kustartilleriets stam, med de undantag och enligt de

särskilda bestämmelser, som här nedan stadgas, uppbära pensionsförbättring

med följande belopp för helt år räknat:

kommendör (överste) .............................................

kommendörkapten av 1. graden (överstelöjtnant).

........... ..............................................

kommendörkapten av 2. graden (major) ........

kapten av 1. klassen, som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått följande

antal tjänstår:

minst 3 och mindre än 6 .......................

minst 6 och mindre än 9........................

minst 9 .......................................................

kapten av 2. klassen, som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått följande

antal tjänstår:

mindre än 3 ................................................

minst 3 och mindre än 6.......................

minst 6 och mindre än 9........................

minst 9 .........................................................

löjtnant, som vid början av det år, då avgången

äger rum, uppnått följande antal

tjänstår:

mindre än 3 ................................................

minst 3 och mindre än 6........................

minst 6 och mindre än 9........................

minst 9 .......................................................

underlöjtnant (fänrik), som vid början av det

år, då avgången äger rum, uppnått följande

antal tjänstår:

mindre än 3 ................................................

minst 3 ........................................................

med 1,500 kronor

b 1,350 b

» 1,300 »

» 430 »

b 880 b

» 1,270 »

» 780 b

» 1,230 »

b 1,680 b

b 2,070 b

b 420 b

b 780 b

B 1,130 B

B 1,380 b

b 630 b

b 880 b

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

flaggunderofficer (underofficer av 1. graden),

som vid början av det år, då avgången

äger rum, uppnått följande antal tjänstår:

mindre än 3 ............................................... med

minst 3 och mindre än 6....................... )>

minst 6 och mindre än 9..................... »

minst 9 och mindre än 12 ................... »

minst 12....................................................... »

underofficer av 2. graden, som vid början av

det år, då avgången äger rum, uppnått

följande antal tjänstår:

mindre än 3 ............................................... »

minst 3 och mindre än 6....................... ))

minst 6 och mindre än 9...................... »

minst 9 och mindre än 12.................... »

minst 12........................................................ »

underofficer av 3. graden, som vid början av

det år, då avgången äger rum, uppnått

följande antal tjänstår:

mindre än 3 ............................................... »

minst 3 och mindre än 6................. »

minst 6 och mindre än 9........................ »

minst 9 ......................................................... »

435

kronor

60 öre

615

»

60 »

795

60 »

975

))

60 »

1,155

»

60 »

350

»

530

»

'' 660

»

790

»

910

»

390

»

520

»

640

»

770

»

2. Vid beräkningen av antalet tjänstår tillämpas de regler, som i

sådant avseende äro stadgade i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring

under det år, då avgången äger rum.

§ 2.

Marinöverintendenten, förste marinintendent, marinintendent av 1. och

2. graden samt marinunderintendent äga vid avgång från beställning vid

flottans stam, därest avgången sker efter uppnående av det för erhållande

av full pension och fyllnadspension stadgade antalet levnads- och

tjänstår, uppbära pensions förbättring efter enahanda grunder, som gälla

för flottans officerare inom motsvarande tjänstegrad.

§ 3.

Nedannämnda civil militära beställningshavare äga vid avgång från

beställning vid flottans stam, med iakttagande av övriga i dessa grunder

givna bestämmelser, uppbära pensionsförbättring med följande belopp

för helt år räknat:

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 302.

55

marindirektör av 2. graden ............................................... med 1,300 kronor

miningenjör, som tillträtt samtliga på stat uppförda

ålderstillägg,................................................................. » 1,400 »

marinöverläkaren enligt samma grunder som kommendör

(överste),

förste marinläkare enligt samma grunder som kommendörkapten

av 1. graden (överstelöjtnant),

marinläkare av 1. graden ................................................ :>• 1,000 ))

§ 4.

1. Pensionsförbättring tillkommer endast den, som vid avgång efter

uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension

samt därjämte vid avgången åtnjuter tillfällig löneförbättring enligt av

riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder.

2. Den, som avgår med pension och fyllnadspension i lägre lönegrad

än den, han vid avgången innehar, äger åtnjuta pensionsförbättring

med det belopp, som skolat tillkomma honom, därest han vid avskedet

innehaft nämnda lägre lönegrad.

3. Den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet av

samma år, äger åtnjuta pensionsförbättring med hälften av det belopp,

som enligt ovan angivna grunder eljest skolat tillkomma honom.

4. Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna

medel än dem, som äro anvisade för pensionering av flottans

befäl och underbefäl med vederlikar, och av sådan anledning icke är

berättigad till fyllnadspension, äger, utan hinder av stadgandet i mom. 1,

uppbära honom eljest tillkommande pensionsförbättring oavkortad.

§ 5-

Pensionsförbättringen till- och frånträdes samt utbetalas i samma

ordning som fyllnadspension.

Enligt av de sakkunniga meddelade beräkningar skulle för beredande

av ifrågavarande pensionsförbättring erfordras anslagsmedel till

belopp av, i avrundade tal, 40,000 kronor lör år 1919 och 70,000 kronor

för år 1920. De av mig föreslagna jämkningarna i de sakkunnigas

förslag föranleda så ringa rubbningar i kostnadsberäkningarna, att någon

ändring i slutsummorna icke är av nöden. Jag erinrar, att i vedex--

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. May.ts Proposition Nr 302.

börliga framställningar till innevarande års riksdag hava för ifrågavarande

ändamål under tionde huvudtiteln beräknats särskilda förslagsanslag å

nyss angivna belopp på tilläggsstat för år 1919 resp. extra stat för år

1920.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen att

dels till beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid marinen

under tionde huvudtiteln bevilja

å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag av 40,000 kronor samt

å extra stat för år 1920 ett förslagsanslag av 70,000 kronor,

dels godkänna av mig förordade grunder för pensionsförbättringens

utgående,

dels ock förklara, att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

underordnad myndighet må i enlighet med nyssnämnda

grunder tilldela personal, som under åren 1918—1920 avgått eller avgår

från tjänsten, pensionsförbättring att utgå under pensionstagarens återstående

livstid.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. öhman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.