Sök i Ratio Lex

Angående förhöjning av det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt extra länsnotarier m. m

1919-03-11 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:303, Angående förhöjning av det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt extra länsnotarier m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

1

Nr 303.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjning

av det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt extra

länsnotarier m. m.; given Stockholms slott den 11 mars

1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels till förstärkning av det ordinarie reservationsanslaget till arvoden

åt extra länsnotarier m. m. på tilläggsstat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 40,000 kronor;

dels från och med år 1920 böja nämnda reservationsanslag, nu

311,000 kronor, med 102,000 kronor till 413,000 kronor;

dels ock till bestridande av vissa kostnader i anledning av under

våren 1919 förrättade kommunala val på tilläggsstat för år 1919 anvisa

ett förslagsanslag av 175,000 kronor.

De till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 268 höft. (Nr 303.)

891 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde följande:

I det vid statsverkspropositionen till innevarande års riksdag fogade

protokollet över civilärenden framhöll jag, hurusom av olika anledningar

en väsentlig förhöjning erfordrades av det ordinarie reservationsanslaget

till arvoden åt extra länsnotarier m. m., vilket anslag för närvarande

utgår med 311,000 kronor. Enär utredningen beträffande denna fråga

då ännu icke blivit slutförd, föreslog Kungl. Maj:t, i enlighet med min

hemställan, riksdagen att i avbidan å den proposition, som kunde komma

att i ämnet avlåtas, beräkna dels på tilläggsstat för år 1919 till förstärkning

av nämnda reservationsanslag ett förslagsanslag, högst, 40,000

kronor, dels ock från och med år 1920 en förhöjning av ifrågavarande

reservationsanslag till 400,000 kronor.

Utredningen i frågan är numera slutförd och den i utsikt ställda

propositionen rörande anslagets höjning torde alltså böra avlåtas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 303.

3

Anslagets förhöjning betingas i första hand därav, att det vid anslagets

fastställande till sitt nuvarande belopp beräknade antalet extra

biträden hos länsstyrelserna visat sig otillräckligt, men beror därjämte

och i än högre grad av, huruvida och i sådan händelse på vad sätt

länsstyrelsernas allmänt framförda anspråk på höjning av de extra

biträdenas nuvarande arvoden bör tillmötesgås. Slutligen äro vissa

föreliggande frågor om statsbidrag till avlönande av biträden hos och

vikarier för landsfiskalerna m. m. av beskaffenhet att kunna inverka på

anslagsbeloppet.

Vidkommande till en början frågan om arvodenas belopp blevo

dessa, som under år 1917 och tiden närmast därförut utgjort för extra

länsnotarie och extra länsbokhållare högst 2,500 kronor samt för övriga

extra biträden högst 1,500 kronor, genom kungl. brev den 21 december

1917 — i enlighet med den mening, dåvarande departemenschefen uttalat

i samma års proposition, nr 211, angående omorganisation av

fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen därstädes m. m.

(sid. 155) — fastställda för extra länsnotarie och extra länsbokhållare

till förutvarande belopp högst 2,500 kronor, för annat biträde med

juridisk utbildning eller längre tids tjänstgöring till högst 2,000 kronor

och för övriga biträden till högst 1,500 kronor.

De sålunda fastställda maximiarvodena synas numera vara otillräckliga.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har sålunda i skrivelse den 23 augusti

1918 hemställt, att av ovan angivna maximiarvoden de två sistnämnda

om möjligt måtte höjas med 500 kronor eller alltså till respektive 2,500

kronor och 2,000 kronor, vilken förhöjning där så ske kunde borde

inträda redan med innevarande år. Efter att hava redogjort för nu

gällande maximiarvoden anför länsstyrelsen bland annat:

»Utan tvivel äro de ovan angivna arvodesbeloppen numera alldeles för låga

för att vare sig motsvara billiga anspråk på levnadsbehovens tillfredsställande

eller för att kunna locka dugliga alumner att söka anställning såsom extra hos

länsstyrelserna — även om hänsyn tages till den förhöjning i arvodena, som

under de sista åren kunnat beredas genom krigstidstilläggen. Yad först angår

levnadsbehoven, är med de anförda arvodena ett biträdes ställning ekonomiskt

sämre än mången vanlig arbetares. De räcka icke alls till för att tillgodose den

unge mannens behov av kläder, föda och husrum m. m. Det har gått så långt,

att biträde i denna ställning härstädes måst inskränka antalet av sina dagliga

måltider av brist på medel. Det är enligt länsstyrelsens mening fara att, om

icke något snarligen åtgöres till förbättrande av dessa biträdens ställning, staten

skall på förevarande område av statsförvaltningen framkalla ett statstjänarproletariat

till skada för statstjänsten och samhället i sin helhet.

Arvodenas

belopp.

Länsstyrelsen

i Jämtlands

län.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

Ytterst otillfredsställande ställer sig också under nu skildrade förhållanden

möjligheten att kunna rekrytera landsstaten med dugliga personer. För en ung

man med någon större duglighet möter, åtminstone här på orten, i allmänhet ej

någon svårighet att inom den privata förvärvsverksamheten bereda sig en ekonomiskt

vida förmånligare anställning än en länsstyrelse kan erbjuda. Förmånen

av statstjänstens förr ofta framhållna större säkerhet är ej tillräcklig att neutralisera

detta förhållande, hälst tillgången på ordinarie platser inom länsstyrelsen

är så pass ringa i förhållande till biträdesbehovet vid det ständigt ökade arbetet,

att befordran till ordinarie icke i regel kan väntas förr än om flera år. För att

härstädes erhålla biträden har man både på landskansliet och landskontoret måst

under senaste året anlita annonsering. Många hava visserligen därvid anmält

sig; men till allra största delen personer med så underhaltiga kvalifikationer, att

de ej kunnat antagas; eu utannonserad plats å landskontoret för juridiskt utbildat

biträde har oaktat upprepad annonsering ännu icke kunnat besättas. Där det

slutligen lyckats att erhålla ett biträde, har det mången gång hänt, att han snart,

för anbud från privat håll, lämnat anställningen. Det är uppenbart, att dessa

ogynnsamma förhållanden också inom en snar framtid måste synnerligen skadligt

återverka på möjligheten att fortfarande hållande ordinarie tjänstebefattningarnas

besättande på en tillräckligt hög nivå. Även ur dessa senast angivna

synpunkter är det alltså oundgängligen nödigt att snarligen bereda de extra biträdena

hos länsstyrelserna en ekonomiskt bättre ställning.

Det är därför en angelägenhet av högsta vikt för att det mångskiftande arbete

må kunna behörigen utföras, som påligger och städse i ökat mått pålägges

länsstyrelserna, att en förhöjning åstadkommes av arvodena till de extra biträdena.

Härvid lärer man för närvarande, med hänsyn till löneförmånerna för de ordinarie

landskanslisterna och landskontoristerna samt det arvode, som medgivits

extra länsnotarie och extra länsbokhållare, icke kunna komma högre än till 2,500

kronor för de fall, där 2,000 kronor nu är maximum, samt till 2,000 krouor i de

fall, då maximum är 1,500 kronor, d. v. s. en arvodesförliöjning i bägge fallen av

500 kronor. Men en dylik höjning, som dock skulle avhjälpa det svåraste

trycket, synes oeftergivlig.»

Övriga Den av länsstyrelsen i Jämtlands län föreslagna arvodeshöjningen

länsstyrelser. }iar av Övriga länsstyrelser i avgivna yttranden så gott som enstämmigt

vitsordats vara oundgängligen nödvändig, därest biträden med erforderliga

kvalifikationer skola kunna förmås att antaga och bibehålla anställning

vid länsstyrelserna; och från ett par håll har till och med

framkommit den meningen, att den föreslagna höjningen skulle vara

otillräcklig för vinnande av nämnda mål. Länsstyrelsen i Blekinge län har

haft en så till vida avvikande uppfattning, att den ansett nuvarande

maximiarvodet för yngre biträden utan juridisk bildning eller särskilda

kvalifikationer, 1,500 kronor, vara tillräckligt, om hänsyn toges till det för

närvarande utgående krigstidstillägget. Svårigheter att erhålla sådana

biträden hade icke yppat sig i Blekinge län. Länsstyrelsen i Örebro

län har visserligen funnit en förbättring av samtliga de extra biträdenas

avlöningsförmåner synnerligen önskvärd och behövlig, men då avlöningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

till ordinarie landskanslister och landskontorister utgjorde allenast 2,400

kronor och arvodet till extra länsnotarier ock extra länsbokhållare högst

2,500 kronor, syntes det länsstyrelsen knappast böra förekomma —

med undantag dock för tjänstemän med juridisk utbildning — att såsom

föreslagits böja arvodet till de extra landskanslisterna och landskontoristerna

till i vanliga fall 2,000 kronor och till extra tjänstemän med

någon längre tids anställning till 2,500 kronor utan att samtidigt vidtaga

en motsvarande böjning i de ordinarie tjänstemännens löneförmåner.

Sådana förhållandena nu förelåge, torde därför den ostridigt synnerligen

behövliga förbättringen i de extra tjänstemännens arvoden enligt länsstyrelsens

mening icke kunna åstadkommas på annat sätt än genom

förhöjt krigstidstillägg.

1 detta sammanhang torde förtjäna anmärkas, att länsstyrelsen i

Uppsala län, som vid anmälan av det för länet innevarande år behövliga

anslagsbeloppet till avlönande av extra biträden ifrågasatt ännu

högre maximiarvoden än de av länsstyrelsen i Jämtlands län föreslagna,

förklarat sig härvid hava frånsett synpunkten att de extra biträdenas

arvoden ej borde komma alltför nära de löner, som åtnjötes av länsstyrelsernas

ordinarie tjänstemän i lägsta lönegraden, och funnit sig kunna

göra detta, då tidsomständigheterna kunde antagas skola jämväl

för dessa tjänstemän nödvändiggöra lönevillkor, vilka någorlunda motsvarade

rådande existensminimum.

Ifråga om den behövliga höjningen av arvodena för extra landskanslister

och landskontorister hava olika meningar gjort sig gällande.

Flertalet länsstyrelser har sålunda tillstyrkt länsstyrelsens i Jämtlands

län förslag, men åtskilliga hava med instämmande i samma anmärkning,

som enligt vad redan anförts riktats mot detsamma av länsstyrelsen i

Örebro län, föreslagit, att till undanröjande av förslagets brist i denna

del maximiarvodet, där detta enligt förslaget skulle utgöra 2,500 kronor,

borde begränsas till 2,400 kronor, varvid dock några länsstyrelser

ansett begränsningen icke böra avse biträden med juridisk utbildning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har i förevarande avseende framhållit,

att de "ordinarie landskanslisterna och landskontoristerna vore i motsats

till de extra tjänstemännen skyldiga att erlägga pensionsavgifter, varför

den till dem utgående avlöningen, innan ålderstillägg intjänats, icke

uppginge till 2,400 kronor, och har länsstyrelsen i betraktande härav

föreslagit, att det högre maximibeloppet skulle bestämmas till 2,300

kronor, vilket skulle innebära en höjning av arvodet med 300 kronor.

Det lägre maximiarvodet borde då enligt länsstyrelsens mening höjas

mod lika belopp och sålunda bestämmas till 1,800 kronor. Länsstyrel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statskontoret.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

sen i Blekinge län har likaledes föreslagit, ett maximiarvode av 2,300

kronor att gälla för extra biträde utan juridisk utbildning, vilket tjänstgjort

vid landsstaten viss minimitid, exempelvis tre år. Länsstyrelserna

i Östergötlands och Ålvsborgs län hava ansett 2,200 kronor vara tillfyllest

såsom högsta arvode för ifrågavarande extra tjänstemän, varvid

dock den förra länsstyrelsen föreslagit, dels att det nu vid maximiarvodet

av 2,000 kronor fogade villkoret om juridisk utbildning eller

längre tids anställning borde bortfalla i ändamål att underlätta bevarandet

åt länsstyrelserna av dugliga extra tjänstemän, även om dessa

ej tjänstgjort någon längre tid hos länsstyrelse, dels alternativt, om

villkoret ansåges böra bibehållas, att maximiarvodet för tjänsteman

utan särskilda kvalifikationer icke måtte sättas lägre än 2,200 kronor.

Av länsstyrelsen i Västerbottens län har dels framhållits, att anslaget

till arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och övriga

extra biträden vid länsstyrelserna m. m. krävde förhöjning jämväl av

andra anledningar än det av länsstyrelsen i Jämtlands län berörda behov

och att dessa frågor efter föregående undersökning borde på en

gång. upptagas till prövning, dels ock i anslutning härtill föreslagits,

att sistnämnda länsstyrelses framställning torde för närvarande böra

bifallas på det sätt, att länsstyrelserna i avvaktan på den ifrågasatta

utredningen bemyndigades att, i den mån de nu beviljade anslagen

därtill lämnade tillgång, medgiva skälig förhöjning i nu gällande maximiarvoden.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som förklarat sig instämma i länsstyrelsens

i Jämtlands län förslag, har därvid tillika hemställt, att de

vid länstyrelsen anställda extra landskanslister och landskontorister

med fasta arvoden jämväl måtte tillerkännas ortstillägg i likhet med

ordinarie landskanslister och landskontorister i länet.

Halva antalet länsstyrelser hava därjämte hemställt, att även extra

länsnotarier och extra länsbokhållare måtte komma i åtnjutande av

höjda arvoden, och hava såsom lämpliga maximibelopp av fyra länsstyrelser

föreslagits 3,200 kronor och av de övriga åtta 3,000 kronor.

Statskontoret har i ärendet anfört, att enligt dess förmenande de

nu fastställda maximiarvodena för de vid länsstyrelserna anställda ständiga

extra biträden måste anses vara alltför låga, även om man toge

hänsyn till under de senaste åren medgivna avlöningsförbättringar i

form av krigstidshjälp och krigstidstillägg och till den omständigheten

att åtminstone en del av ifrågavarande tjänstemän torde hava tillfälle

att skaffa sig någon extra inkomst utöver arvodet från länsstyrelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

«

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 303.

Enligt vad som framginge av länsstyrelsernas yttranden hade det

också blivit allt svårare att med nu till buds stående avlöningsförmåner

förmå lämpliga personer att inträda i landsstaten. Statskontoret

tillstyrkte alltså för sin del en böjning av dessa arvoden.

Vad beträffade beloppet av denna höjning, vore visserligen det av

länsstyrelsen i Jämtlands län framlagda förslaget enligt statskontorets

mening rimligt tilltaget, men, med hänsyn till de för ordinarie tjänstemän

vid länsstyrelserna nu fastställda avlöningsförmåner, syntes emellertid

det förslag, som framlagts av länsstyrelsen i Skaraborgs län,

vara det lämpligaste. Enligt detta förslag skulle arvodena bestämmas

till högst 3,000 kronor för extra länsnotarier och extra länsbokhållare

samt till högst 2,300 kronor respektive 1,800 kronor för extra landskanslister

och extra landskontorister, vilket sålunda innefattade en ökning

för de förra med 500 kronor och för de senare med 300 kronor.

Länsstyrelsen i Stockholms län framställning om medgivande att

till sina extra landskanslister och extra landskontorister utbetala ortstillägg

lika med de ordinarie tjänstemännens syntes enligt statskontorets

mening beaktansvärd. Vid bifall till framställningen torde jämväl länsstyrelserna

i de tre nordligaste länen böra lämnas motsvarande medgivande.

Det torde icke kunna förnekas, att de nu gällande maximiarvodena

för länsstyrelsernas ständiga extra biträden måste anses vara för

låga även med hänsyn tagen till för närvarande utgående krigstidshjälp

samt möjligheten för åtminstone eu del av tjänstemännen att bereda

sig extra inkomster vid sidan av den fasta avlöningen. Och då häri

ligger eu allvarsam fara för länsstyrelsernas rekrytering med dugliga

tjänstemän, måste enligt min uppfattning åtgärder skyndsamt vidi agas

till undanröjande av detta missförhållande. Jag skulle också i sådant

syfte nu hava föreslagit maximiarvodenas höjning i huvudsaklig överensstämmelse

med statskontorets förslag, därest jag icke efter samråd med

statsrådet och chefen för finansdepartementet kommit till den övertygelsen,

att den föreliggande frågan låter sig lösas på ett ändamålsenligare

sätt. Nämnde departementschef har nämligen för avsikt att på grundval

av löneregleringskoinmitténs betänkande angående tillfällig löneförbättring

för skilda grenar av den civila förvaltningen föreslå framläggandet

av propositioner om sådan löneförbättring för åren 1919

och 1920 jämväl för länsstyrelsernas tjänstemän. Kommitténs förslag

avser visserligen endast de ordinarie tjänstemännen, men härvid har

förutsatts, att i annan ordning kommer under bedömande, huruvida och

i vilken omfattning den ifrågasatta löneförbättringen för de ordinarie

Departe
mentschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

tjänstemännen må böra föranleda löneförbättring även för de extra.

Chefen för finansdepartementet kommer även att äska medel för sistnämnda

ändamål, och torde därmed möjlighet beredas att utan ökning

av det nu förevarande anslaget tillmötesgå anspråken på ökad avlöning

från och med år 1919 åt de extra tjänstemännen vid länsstyrelserna

efter huvudsakligen samma grunder, som kunna varda fastställda ifråga

om de ordinarie. Med en sådan anordning komme de extra tjänstemännens

arvoden, som äro fixerade i visst förhållande till de ordinaries

avlöning, att bibehålla i stort sett samma förhållande till denna avlöning

som hittills, och ordnandet av avlöningen till de extra tjänstemännen

skulle både till tid och ordning bliva på ett naturligt sätt förbundet

med reglerandet av löneförbättringen åt de ordinarie.

Då jag således icke i detta sammanhang föreslår någon höjning

av maximiarvodena för länsstyrelsernas extra tjänstemän, beror detta

således därpå, att frågan härom i annan ordning kommer under bedömande.

''

De villkor, som för närvarande gälla för åtnjutande av de fastställda

arvodena, böra äga giltighet även vid arvodenas eventuella förhöjning

i form av löneförbättring.

Under hänvisning till vad jag senare i sammanhang med förslag

om anvisande av medel till vikariatsarvoden vid landsfiskalers och häradsskrivares

ledighet vid sjukdom samt vid vakans å sådan befattning skall

anföra om avlönandet av extra tjänstemän hos länsstyrelse under dylikt

vikariat, får jag här anmärka, att vid bifall till mitt berörda förslag nu

gällande föreskrift, att extra tjänsteman med fast arvode skall vid förordnande

att uppehålla ordinarie befattning avstå minst en tredjedel av

arvodet, bör ändras därhän, att den andel av det fasta arvodet, som

extra tjänsteman under ovan berörda vikariat kan medgivas behålla,

må kunna uppgå till högst 1,500 kronor jämte eventuellt därå belöpande

löneförbättring.

Slutligen vill jag uttala den förvissningen, att länsstyrelserna skola

låta sig angeläget vara att söka, i den mån så ske kan, begränsa arvodenas

belopp och icke utan särskilda skäl, i främsta rummet behovet

att förvärva och bibehålla dugliga tjänstemän, bestämma arvodena till

medgivna maximibeloppen.

Det väckta förslaget om medgivande för länsstyrelserna i de län,

där ort6tillägg för närvarande utgår, att tilldela extra landskanslister

och extra landskontorister ortstillägg lika med de ordinarie tjänstemännens,

innefattar däremot en fråga, som torde böra avgöras i sammanhang

med bestämmandet av förevarande anslag. Genom det i sådant

avseende framlagda förslaget skulle rättelse åvägabringas i den nuvarande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 303.

oegentligheten, att avlöningen för de extra tjänstemännen i de län, där

på grund av dyrortsförhållande ortstillägg utgår, faktiskt blir lägre än

i övriga län. Emellertid synes mig intet skäl finnas att, såsom skett i

såväl länsstyrelsens i Stockholms län som statskontorets förslag, utesluta

extra länsnotarier och extra länsbokhållare från erhållande av ortstillägg,

och anser jag att sådant bör till dem utgå med lika belopp som för

ordinarie länsnotarie och länsbokhållare.

Förevarande anslag lärer således böra beräknas med iakttagande

därav, att ortstillägg må av vederbörande länsstyrelse medgivas i enlighet

med vad ovan anförts. Därvid bör även beaktas, att, enligt vad

i årets statsverksproposition föreslagits, ortstillägg hädanefter skulle

utgå till tjänstemän och betjänte vid landsstaten i Vasternorrlands län

i samma utsträckning och efter enahanda grunder som beträffande de

tre norrlandslän, där dylik förmån redan utgår till befattningshavare

vid landsstaten. ,

Det nu ifrågavarande anslaget bestämdes vid genomförandet av

den nya fögderiförvaltningsorganisationen från och med år 1918 till

nu utgående belopp, 311,000 kronor, därav 250,000 kronor voro avsedda

till arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och övriga

extra biträden vid länsstyrelserna samt återstoden till avlöning åt extra

vaktbetjäning samt till vikariatsersättning under semester för därtill

berättigade tjänstemän m. m. Till grund för denna anslagsberäkning

lågo från länsstyrelserna i slutet av år 1916 lämnade uppgifter, därvid

länsstyrelserna jämväl haft att taga hänsyn till i vad mån anslaget

kunde påverkas av den nya organisationen.

Ett stort antal länsstyrelser har nu i inkomna framställningar framhållit,

att de för avlönande av extra tjänstemän till deras förfogande

ställda medel, oavsett den förut berörda frågan om maximiarvodenas

höjning, oavvisligen måste ökas. Vissa från länsstyrelserna för utrönande

av den behövliga ökningens storlek infordrade uppgifter giva

även vid handen, att de nuvarande arbetskrafterna och därför också de

till tjänstemännens avlöning tillgängliga medlen icke kunna anses motsvara

behovet. 1 sin mån lärer detta vara beroende på den ständiga

ökningen av länsstyrelsernas arbetsbörda genom tillkomsten av nya

författningar med däri länsstyrelserna ålagda nya uppgifter. Vad landskontoren

angår, torde deras bestyr med utskylds- och bötesredovisningen

visat sig kräva mera arbetskrafter än som beräknats. Medlens otillräcklighet

har sålunda i de flesta länen nödvändiggjort, att kostnaderna

för landskontorens arbete med 1918 års allmänna uppbörd till avseBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 268 käft. (Nr 303.) ssu 19 2

Behov av

ökade ar.

betskrafter

in. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

värd del måst täckas med andra medel, varvid man begagnat sig av

innevarande års anslag till extra biträden eller ock sjätte huvudtitelns

anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. Ehuru det må

medgivas, att kostnaderna för vissa delar av landskontorens nyss berörda

arbete rätt mycket närmar sig expensutgifter, torde dock sistnämnda

anslag ej böra anlitas för täckande av ifrågavarande kostnader.

Det blir därför nödvändigt att vidtaga av förenämnda förhållanden betingad

ökning av anslaget till arvoden åt extra länsnotarier m. in.

Åven för innevarande år behöva ytterligare medel för ändamålet anvisas,

och härvid får hänsyn tagas till bristen i 1918 års anslag jämväl så, att

den del av samma års kostnader, som täckts från sjätte huvudtitelns

expensmedelsanslag, må kunna gottgöras nämnda anslag. Med ledning

av länsstyrelsernas framställningar och uppgifter har inom departementet

verkställts beräkning av de belopp, med vilka de till länsstyrelserna

anvisade medel för avlönande av ständiga extra tjänstemän samt

tillfälliga biträden skäligen böra av ovan angivna orsaker höjas dels för

år 1920, dels ock för innevarande år, och har man därvid med godkännande

i allt väsentligt av länsstyrelsernas anspråk; i förevarande avseende

ansett sig kunna beräkna höjningen till respektive 60,000 kronor

och 34,000 kronor. Att ökningen kunnat begränsas till dessa belopp,

beror i främsta rummet på att lanträntmästare förut tillkommande provisioner

i ytterligare några län, nämligen där sådana tjänstemän efter

anslagets senaste reglering avgått, komma att ingå till statsverket och

kunna användas till extra biträdens avlönande ävensom därpå, att de

till statsverket redan ingående dylika provisioner rätt betydligt ökats.

Framhållas må även i detta sammanhang, att, på sätt redan i mitt anförande

till årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln sid. 23) antytts,

utredning torde böra äga rum, huruvida ej en del göromål — särskilt

vid landskontoren — bör för framtiden kunna anförtros åt, i stället

för manliga tjänstemän, kvalificerade kvinnliga arbetskrafter.

Medlens fördelning på de skilda länen får givetvis föregås av närmare

ytterligare utredning om varje länsstyrelses behov.

Vidkommande det belopp av ifrågavarande anslag, som är avsett

för andra ändamål än avlönande av länsstyrelsernas extra tjänstemän,

hava visserligen delvis ändrade förhållanden numera inträtt, men dessa

inverka icke nämnvärt på anslagsbehovet. Anslagsposten ifråga kan

sålunda visserligen å ena sidan minskas dels med det belopp, beräknat

till 8,400 kronor, som tidigare erfordrats för bestridande av kostnaden

för länsbokhållares ledighet för landsbokens upprättande, då ju landsbok

icke längre uppgöres, dels ock med vad som svarar mot vikariats
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Majds Proposition Nr 303.

ersättning under semester för de fem lan trän tmästare, vilka vid 1920

års ingång ytterligare avgått. Å andra sidan behöver anslagsposten ökas

med erforderligt belopp för bestridande av vikariatsersättningar under

semester såväl för de nya ordinarie tjänstemän och skrivbiträden, om

vilkas anställande framställning gjorts i årets statsverksproposition,

som för landsfogdarna, beträffande vilka ersättning i nu ifrågavarande hänseende

ej tidigare beräknats. Nu ifrågavarande kostnader kunna sammanlagt

uppskattas till omkring 4,000 kronor. Beräknas vidare den

kostnad, som uppkommer vid bifall till mitt förslag om ortstillägg till

de extra tjänstemännen i län, där sådant av de ordinarie åtnjutes, och

som kan uppskattas till något över 4,000 kronor, skola utgå från anslagsposten

ifråga, lärer någon ändring av densammas belopp ej vara

påkallad.

I särskilda skrivelser den 26 och den 30 augusti 1918 har länsstyrelsen

i Jönköpings län hemställt,

dels att av statsmedel, om möjligt redan under år 1919, måtte

lämnas bidrag till hos landsfiskal anställt biträde, som antingen avlagt aflS^a}aJjf.8''

stadgad landsfiskalsexamen eller ock realskoleexamen samt visat håg träden och

och fallenhet för landsstatsbanan, samt att detta statsbidrag måtte be- k)rTjkj“j‘s®r

stämmas att efter länsstyrelsens bedömande utgå med högst respektive flskaler

1,500 och 1,000 kronor för år räknat, m‘ m*

dels ock att anslag måtte från och med år 1919 anvisas att efter

av länsstyrelsen närmare angivna grunder utgå såsom bidrag till avlönande

i vissa fall åt vikarie för häradsskrivare och landsfiskaler.

Frågor om

statsbidrag

till

avlönande

Till utveckling av den förstnämnda av dessa framställningar har Länsstyrelsen

länsstyrelsen anfört följande: 1

»Landsfiskalskåren skall efter fögderireformen liksom förut erhålla sin prak- a) Landstiska

utbildning genom tjänstgöring dels å landsfiskalskontor och dels hos läns- ^^äden

styrelse, varjämte numera föreskrivits, att för utnämning till lansfiskal erfordras 11 en''

viss tids tjänstgöring vid poliskår. Den grundläggande utbildningen äger dock

rum på landsfiskalskontoren. Nu hava emellertid förhållandena gestaltat sig så,

att landsfiskalerna i allmänhet för sin ekonomi ej anse sig vara i tillfälle att hos

sig anställa manliga biträden, utan övergått till att för det rena kontorsarbete,

som överflyttats från kronofogde- till landsfiskalstjänsterna, mera allmänt använda

uteslutande kvinnlig arbetskraft, vilken ställer sig väsentligt billigare och

vilken landsfiskalen har utsikt att, sedan hon blivit invand vid sina göromål, då

för längre tid behålla. Å andra sidan äro dugande unga män, som eljest skulle

ägna sig åt landstatsbanan, mindre benägna än förr att välja detta yrke. Detta

torde framför allt bero på den livliga efterfrågan av sådan arbetskraft på annat

håll och den högre avlöning, som där erbjudes.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

b) Vikarier

för landsfiskaler

m. m

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

Stora svårigheter liava därigenom redan uppstått och kunna bliva ödesdigra,

om de ej skyndsamt avhjälpas.

Inom Jönköpings län finnes för närvarande ej någon landsfiskal, som har ett

biträde, som är kompetent att mottaga landsfiskalsförordnande. Detta måste givetvis

föranleda svår olägenhet, då landsfiskal av sjukdom eller annan anledning

behöver tjänstledighet. Och bland en så stor kår måste ju sådant behov ej

sällan inträffa. Tjänstemännen vid länsstyrelsen, vilka nu måste anlitas såsom

vikarier för landsfiskalerna, äro fullt upptagna av det där — oavsett kristidsärendena

— ständigt växande arbetet.

Då landsfiskalerna ej antaga manliga biträden, komma naturligtvis .ej heller

sådana att genomgå den för erhållande av landsfiskaltjänst föreskrivna provtjänstgöringen

hos länsstyrelsen.

För närvarande utgöres ett från inträde på landsstatsbanan avhållande

moment även av fruktan för den i jämförelse med den gamla länsmansexamen

svårare examen, som landsfiskalsaspiranterna skola genomgå och de ökade krav,

som ställas på landsfiskalerna mot på länsmännen.

Yid dessa förhållanden synes det vara ett oavvisligt behov, att åtgärder

vidtagas dels för att stimulera rekryteringen inom landsfiskalskåren och dels

för att bereda landsfiskalerna i större distrikt tillfälle att utbilda aspiranter

i yrket samt därigenom möjliggöra den föreskrivna utbildningen av aspiranterna.

Redan i sina yttranden angående fögderiförvaltningens omorganisation

framhöll länsstyrelsen, att i varje län borde finnas ett par landsfiskalsdistrikt av

den storlek, att landsfiskalen bleve nödsakad att hålla för tjänstens uppehållande

kompetent biträde. Dessutom är det för utbildningen nödvändigt, att några

landsfiskaler i länet hava manliga biträden, vilka ännu ej hunnit förvärva kompetens

såsom landsfiskaler.

Inom Jönköpings län böra sju ä åtta landsfiskaler hava manliga biträden,

av vilka minst två böra hava förvärvat full kompetens att mottaga förordnande

såsom landsfiskal.

Länsstyrelsen håller före, att staten bör lämna bidrag till dessa biträdens

avlöning och att denna bör sättas högre för biträde, som genom undergången

landsfiskalsexamen visat sig äga kompetens för landsfiskalstjänst.

Statsbidragen, vilka böra utbetalas direkt till biträdena, synas lämpligen

kunna bestämmas att efter länsstyrelsens prövning utgå med högt 1,500 kronor

för biträde, som avlagt föreskriven landsfiskalsexamen, och högst 1,000 kronor

för biträde, som blott avlagt realskoleexamen, men visat håg och fallenhet för

landsstatsbanan».

I sin senare framställning yttrar länsstyrelsen:

»I skrivelse den 26 augusti 1919 rörande statsbidrag till avlöning åt manliga biträden

hos landsfiskalerna har länsstyrelsen anfört, bland annat, att inom Jönköpings

län för närvarande icke finnes någon landsfiskal, som har biträde, vilket är kompetent

att mottaga landsfiskalsförordnande, samt att detta vållar stor svårighet för länsstyrelsen,

enär vid de inom en så stor kår som landsfiskalskåren ej sällan inträffande tillfällen,

då landsfiskal av sjukdom eller eljest är i behov av tjänstledighet, såsom vikarie

för honom i regel måste anlitas någon bland länsstyrelsens tjänstemän, vilka äro

fullt upptagna av det hos länsstyrelsen — oavsett kristidsärendena — ständigt

växande arbetet. Detta måste givetvis verka förryckande på arbetet hos länsstyrelserna,

och det är dessutom omöjligt, särskilt under nu rådande dyrtid, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

13

synes komma att fortfara en längre tid, att avlöna vikarierna enbart med landsfiskalens

tjänstgöringspenningar under den tid förordnandet varar. Därför hava

vid sådana tillfällen extra biträden vid länsstyrelserna under förordnandet såsom

landsfiskal måst, i enlighet med i bestämmelse i kungl. brev den 21 december

1917 angående arvode åt extra biträden vid länsstyrelserna, få behålla två tredjedelar

av sitt arvode i länsstyrelsen, och därigenom har länsstyrelsens andel i

statsanslaget till arvoden åt extra biträden vid länsstyrelserna blivit otillräckligt

för länsstyrelsens behov.

Samma förhållande börjar även göra sig gällande inom häradsskrivarkåren,

och ehuru denna ej är så talrik som landsfiskalskåren och svårigheterna att anskaffa

vikarier åt häradsskrivare därför ej ännu, så vitt länsstyrelsen har sig bekant,

visat sig så kännbara som beträffande vikarier för landsfiskalerna, synes

dock frågan om statsbidrag till avlöning åt vikarier för liäradsskrivarna böra

upptagas till prövning samtidigt med avgörandet om statsbidrag till avlönande

av landsfiskalernas vikarier.

Ifrågasättas kan även, huruvida icke, då landsfikal ej är berättigad till semester,

statsbidrag bör utgå till avlöning av hans vikarie, utom vid landsfiskals

sjukdom, även under någon kortare tids tjänstledighet av annan anledning, dock

högst under en månad årligen.

Statsbidraget synes, då tjänsteman hos länsstyrelse förordnas till vikarie

för landsfiskal eller häradsskrivare, böra utgå med högst två tredjedelar av den

avlöning, tjänstemannen eljest skolat uppbära hos länsstyrelsen under tiden för

förordnandet, och, om annan än tjänsteman förordnas till vikarie, beräknas till

högst två tredjedelar av det högsta arvode, som under samma tid får tilldelas

extra landskanslist eller landskontorist.

År vikarien anställd såsom extra biträde vid länsstyrelse, bör han under

förordnandet avstå hela sitt arvode till länsstyrelsen.»

Vidare bär landsfiskalen i Sollefteå distrikt H. Rosén uti inkommen

skrivelse hemställt om vidtagande av åtgärder därtill, att ett av staten

avlönat tjänstebiträde måtte från och med år 1919 ställas till hans förfogande,

vilket biträde borde i en eller annan form exempelvis såsom

extra landsfiskal beklädas med befogenhet att efter uppdrag i varje

särskilt fall av ordinarie landsfiskalen på eget ansvar utföra särskilda

förrättningar, såsom förhör och undersökningar, samt övervaka och behandla

utlänningar m. m.

Av de yttranden över länsstyrelsens i Jönköpings ovan berörda

framställning om statsbidrag till avlönande av landsjiskalsbiträden, vilka

avgivits av övriga länsstyrelser, inhämtas i huvudsak följande:

Vad angår den såsom ett huvudsakligt skäl för framställningen

åberopade omständigheten, att landsfiskaler, som äro i behov av tjänstebiträde,

framför allt av ekonomiska skäl mera allmänt använda kvinnlig

arbetskraft och att fördenskull personer, som önska utbilda sig för

landsfiskalsbanan, icke kunna beredas tillfälle till den praktiska utbild
-

Landsfiskalens

i Sollefteå,

distrikt.

Övriga länsstyrelser.

a) Landsfiskalsbiträden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 303.

ning genom tjänstgöring å landsfiskalskontor, som måste betraktas såsom

den grundläggande för utbildningen och dessutom enligt gällande

föreskrifter utgör ett villkor för erhållande av landsfiskalstjänst, visar

det sig, att det överklagade förhållandet är rådande i åtskilliga andra

län, däribland särskilt Norrlandslänen. Inom ett flertal län åter finnes

ett jämförelsevis rätt stort antal landsfiskaler, som hålla manliga biträden.

Av dessa biträden synes i det stora hela den mindre delen

innehava för erhållande av landsfiskalstjänst erforderlig kompetens, och

beträffande de återstående framgår icke, i vad mån dessa antagit anställningen

hos landsfiskalen för mera tillfällig arbetsförtjänst eller i utbildningssyfte.

Ett betydande antal landsfiskaler synes icke hava och

ej heller vara i behov av något som helst biträde.

Till stöd för sin framställning har länsstyrelsen i Jönköpings län även

åberopat, att unga dugande män med hänsyn till ej mindre den dyrare utbildning,

som vore förbunden med de för erhållande av landsfiskalstjänst

gent emot länsmanstjänst ökade kompetensfordringarna, än även möjligheten

för dem att på annat håll erhålla anställning med bättre avlöning avhålla

sig från att inträda på landsfiskalsbanan och att rekryteringen inom

landsfiskalskåren därför måste stimuleras genom understöd åt dem, som vilja

slå in på banan. Denna synpunkt har av några länsstyrelser särskilt betonats.

Härvid har från ett håll framhållits, att den skiftestjänstgöring

hos landsfiskal, länsstyrelse och poliskår under sammanlagt icke så

obetydlig tid, vilken numera skall ingå i landsfiskalsaspiranternas utbildning,

icke lärer kunna ernås, utan att staten i någon mån träder hjälpande

emellan genom bidrag till avlönande av aspiranterna, vilka

nästan undantagslöst utgöras av unga män utan egna tillgångar. Vidare

har det erinrats, att landsfiskalerna icke kunna förväntas skola annat

än undantagsvis anställa biträden, avsedda att utbildas till landsfiskaler,

därest de själva skola helt bekosta biträdenas avlöning, samt att enär

de landsfiskaler, vilka kunna vara i behov av biträden, icke äro i tillfälle

att lämna dem tillräcklig ersättning och länsstyrelsen saknar

möjlighet att bekosta biträdenas utbildning å landsfiskalskontor, denna

utbildning i det längsta undanskjutes.

De svårigheter att vid landsfiskals ledighet erhålla vikarie med erforderlig

kompetens, vilka i framställningen anförts uppkomma därigenom,

att landsfiskalerna merendels icke hålla biträden, som kunna

förordnas såsom vikarier, och att länsstyrelsernas tjänstemän, om de äro

därtill lämpade, icke kunna avstås till vikarier utan stora olägenheter

för länsstyrelsernas arbete, som icke medgiver någon minskning av

de knappt tillmätta arbetskrafterna, hava mycket allmänt vitsordats. Med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

erinran att i denna del råder nära sammanhang mellan den föreliggande

frågan och framställningen om anslag till avlönande i vissa fall av

vikarier för landsfiskaler och häradsskrivare, hava ett par länsstyrelser

uttalat såsom sin mening, att om bidrag till avlönande av landsfiskalsbiträde

beviljas, behovet av anslag för avlönande av vikarier för landsfiskaler

och häradsskrivare bortfaller eller avsevärt minskas.

I allt huvudsakligt om än med vissa modifikationer har den nu

föreliggande framställningen tillstyrkts av samtliga länsstyrelser utom

fyra, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Hallands, Västmanlands och

Jämtlands län.

Av dessa hava de tre- förstnämnda lagt huvudvikten på behovet

att lätta landsfiskalernas genom den nya organisationen av fögderiförvaltningen

ökade arbetsbörda. Länsstyrelserna i Hallands och Västmanlands

län hava i sådant avseende föreslagit, att i de besvärligare distrikten

vid den ordinarie landsfiskalens sida borde ställas en extra

landsfiskal, som på eget ansvar finge övertaga antingen den ordinarie

landsfiskalens tjänsteåligganden inom en viss del av distriktet eller ock en

viss art av dessa inom distriktet i dess helhet, och att medel måtte

anvisas till avlönande av dessa extra landsfiskaler. I Stockholms län

har enligt länsstyrelsens meddelande denna anordning kommit till vidsträckt

användning, i det att där funnes förordnade tio extra landsfiskaler,

varav sju avlönades med medel från anslaget till avlöning och underhåll

av särskild polisstyrka på landet och tre av vederbörande landsfiskaler

själva. Därförutom funnes i två distrikt med bidrag från samma

anslag avlönade polismän såsom biträden åt landsfiskalerna. Då det ökade

arbete, som landsfiskalerna i jämförelse med länsmännen fått sig pålagt,

huvudsakligen utgjordes av kontorsgöromål och under sådana förhållanden

kunde befaras, att den rena polisverksamheten skulle eftersättas,

har länsstyrelsen ansett landsfiskalernas förseende med polisbiträden

vara den lämpligaste vägen till frågans lösning, särskilt under

nu rådande förhållanden, då brottsligheten på oroväckande sätt tilltagit.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser den nya landsstatsorganisationen

ännu vara så oprövad, att det knappast kunde vara möjligt bedöma,

i vad mån behovet av biträde inom de särskilda landsfiskalsdistrikten

kunde göra sig gällande. Först sedan det arbete, som enligt

denna organisation påvilar landsfiskalerna, hunnit ordnas i fastare

former och så att säga kommit i sina gängor, torde kunna avgöras,

om överhuvud taget biträden av nu ifrågavarande slag vore nödiga för

arbetets behöriga utförande och inom vilka distrikt behov företrädesvis

kunde göra sig gällande. Den föreliggande framställningen syntes

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 303.

emellertid avse icke så mycket att tillgodose ett behov av antydda

slag som fastmera att främja rekryteringen av landsfiskalsbefattningarna

och att hava tillgång till vikarier vid förekommande behov av

tjänstledighet för landsfiskal. Det borde dock ej komma i fråga att

utan föreliggande verkligt behov, endast för berörda ändamål, anställa

biträden på statens bekostnad hos landsfiskalerna eller att för sådan

anställning förmå dessa att använda högre kvalificerad arbetskraft än

behovet krävde. Riktigast vore därför att låta landsfiskalerna liksom

länsmännen först själva avgöra, om och i vad mån de hade behov av

biträde, och gå i författning om erhållande av nödigt sådant. Ett inslående

på den i förevarande framställning ifrågasatta vägen kunde

befaras skola snart nog inom landsstaterna ute på länen framskaffa en

ny grad av tjänstemän under landsfiskalerna och sålunda på en omväg

föra tillbaka, åtminstone i viss mån, till de förhållanden, som

rådde före den senaste landsstatsorganisationen. Men ehuru länsstyrelsen

således ansåge sig icke kunna tillstyrka förevarande framställning,

ville länsstyrelsen icke bestrida utan tvärtom på det kraftigaste

understryka, att åtgärder vore av nöden för att, i den svåra konkurrensen

med de privata anställningarna, nöjaktigt uppehålla rekryteringen

såväl inom länsstyrelserna som vid landsstaten ute på länen, särskilt

även landsfiskalstjänsterna. Detta ändamål borde dock vinnas genom

att dels inrätta tillräckligt antal landskanslist- och landskontoristbefattbefattningar

och dels åt länsstyrelserna anslå tillräckliga medel för anställande

av behövligt antal extra tjänstemän för besörjande av det arbete,

som man ej kunde undgå att lämna åt sådana, och för tillgodoseende

av behovet av vikarier, då sådant inträdde. Genom att dessa

tjänstemän vid länsstyrelserna användes såsom vikarier för landsstatstjänstemännen

ute på länet vunnes bäst den växelverkan mellan länsstyrelserna

och den övriga landsstaten, som vore mest ägnat att befordra

såväl de unga aspiranternas allsidiga utbildning som arbetets

tillfredsställande gång.

Visserligen har ytterligare ett särskilt förslag i frågan framställts,

nämligen av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, men detta skiljer

sig mera till form än i sak från ifrågavarande framställning. Länsstyrelsen

har sålunda ansett frågan finna sin lämpligaste lösning på

sådant sätt, att staten ansloge ett visst antal stipendier för varje län

att av vederbörande länsstyrelse tilldelas lämpliga personer, som ville

utbilda sig för landsstatsbanan. Sistnämnda länsstyrelse likasom ock

länsstyrelserna i Malmöhus och Skaraborgs län har starkt betonat den

särskilda betydelse för landsfiskalskårens rekrytering, som måste anses

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

vara förbunden därmed, att länsstyrelserna på ett i regel tidigare stadium

än för närvarande bleve i tillfälle att öva kontroll över aspiranternas

lämplighet för landsfiskalsbanan. Länsstyrelsen skulle således

enligt förslaget eller nyss angivna modifikation därav kunna, redan

då aspiranten gör sitt första inträde på banan, genom prövning av

lians examensmeriter och andra kvalifikationer mången gång förekomma,

att biträden anställdes, vilka sedermera antingen måste helt

underkännas vid sökande av befordran eller endast med tvekan och

huvudsakligen av hänsyn till den långa tid, vederbörande ägnat sig åt

banan, kunde befordras, något som även för aspiranterna själva vore av

stor betydelse.

I fråga om den utsträckning, i vilken statsunderstödda biträden

borde hos landsfiskalerna anställas, hava meningarna varit ganska

delade. Länsstyrelsen i Södermanlands län har härutinnan anfört, att

då genom anställande av sådana biträden endast hos vissa landsfiskaler

dessa skulle gynnas framför de övriga och dessutom, med hänsyn särskilt

till polisgöromålen, å varje landsfiskalskontor borde finnas ett

manligt biträde med polismans skydd och befogenhet, det syntes kunna

ifrågasättas, huruvida icke genom förhöjning av förvaltningsbidraget

statsbidrag för manligt biträdes avlönande borde lämnas de landsfiskaler,

hos vilka statsunderstödda biträden icke bleve anställda. Uttalande i

liknande rikting föreligger från länsstyrelsen i Kristianstads län, som

ansett, att då statsunderstödda biträden visserligen icke kunde tänkas

anställda i alla landsfiskalsdistrikten men det likvisst knappt torde vara

förenligt med full rättvisa, om blott vissa landsfiskaler erhölle sådant

biträde, enda möjliga lösningen av denna fråga vore, att varje landsfiskal,

som hos sig hade såsom biträde anställd lämplig person, borde,

om han sådant önskade, erhålla ett efter biträdets ålder, utbildning och

löneförmåner avpassat bidrag till biträdets avlönande, till maximibeloppet

begränsat i enlighet med länsstyrelsens i Jönköping län förslag.

Länsstyrelsen i Örebro län anför huvudsakligen: Enär landsfiskalerna

så gott som alla mer eller mindre behövde anlita biträde för

tjänstens skötande, borde först deras förvaltningsbidrag höjas till sådant

belopp, att detta åtminstone i de mera lättskötta distrikten täckte utgifterna

för tjänstens skötande, däri inberäknad utgiften för kvinnligt biträde.

Sedermera borde tagas under övervägande, i vilken omfattning

och med vilket belopp därutöver anslag av statsmedel borde lämnas

för underlättande av landsfiskalskårens rekrytering. I denna fråga borde

berörda statsintresse vara ensamt avgörande, så att icke bidrag inom

olika län lämnades till flera landsfiskalsbiträden än som ur rekryteringsBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 268 käft. (Nr 303.) 89i 19 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kutig!. Maj:ts Proposition Nr 303.

synpunkt kunde anses erforderligt — en åsikt, som även från andra håll

uttalats. Vid statsbidrags utdelande borde tillses, att orättvisa icke beginges

mot de landsfiskaler, som, ehuru de vore i lika män i behov

av biträde, på grund av ovan angivna begränsning i dessas antal

icke kunnat erhålla bidrag till biträdes avlönande. Detta kunde ske

genom bidragets bestämmande till allenast så stort belopp, att detsamma

innefattade tillräcklig ersättning dels för skillnaden i kostnaden

att hålla manligt biträde med ifrågasatt kvalifikation i stället för kvinnligt

biträde, dels ock för den olägenhet, landsfiskalen måste underkasta

sig därutinnan, att det manliga biträdet efter någon kortare tid lämnade

platsen för att övergå till tjänstgöring hos annan landsfiskal eller länsstyrelsen.

Antalet ur nyss angivna synpunkt erforderliga biträden

kunde beräknas till ungefär en tredjedel av de ordinarie landsfiskalernas

antal, till stöd varför åberopades, att landsfiskal kunde beräknas

kvarstå i sin tjänst i medeltal högst trettio år och att biträdet först tio

år efter första anställningen hos landsfiskal kunde antagas erhålla ordinarie

landsfiskalstjänst.

Till ungefär samma resultat i fråga om antalet biträden hava flertalet

länsstyrelser, som yttrat sig i frågan, kommit även utan fasthållande av rekryteringsbehovet

såsom ensamt avgörande. I flera av de större länen är

dock det uppgivna behovet av biträden mindre. Av förekommande uttalanden

angående behövliga antalet biträden med kompetens att förordnas

såsom landsfiskal, vill det synas, att detta skulle uppgå till ungefär

hälften av antalet biträden utan särskild kompetens.

Vad angår frågan, i vilka distrikt statsunderstödda biträden borde

anställas, hava de länsstyrelser, som tillstyrkt framställningen, i allmänhet

instämt i förslaget, att vederbörande länsstyrelse skulle härutinnan

äga bestämma. Härvid har dock framhållits, att man vid placeringen

mindre finge taga hänsyn till landsfiskalernas större eller mindre

behov av biträde utan i främsta rummet måste tillse, att biträdet erhölle

ledning av en kunnig och dugande samt för biträdets utbildning

jämväl i övrigt lämpad och intresserad landsfiskal, varjämte från ett

håll erinrats, att man borde hava i sikte, att den i utbildningen ingående

tjänstgöringen jämväl vid poliskår och hos länsstyrelse komme

till stånd. Länsstyrelsen i Blekinge län intager en annan ståndpunkt

och förmenar, att för uppnående av en rättvis fördelning bidragen icke

borde bindas vid vissa landsfiskalsdistrikt utan göras rörliga, så att biträdena

kunde placeras till tjänstgöring inom de distrikt, där största

behovet av arbetskraft för tillfället gjorde sig gällande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

Mot förelaget att maximiarvodena skulle utgöra för biträde, som

avlagt landsfiskalsexamen, 1,500 kronor samt för biträde, som avlagt

realskolexamen, 1,000 kronor kava framställts en del erinringar. Länsstyrelserna

i Södermanlands och Östergötlands län, vilka synas förutsätta,

att biträdenas hela avlöning skulle bekostas av statsmedel, anse

de föreslagna beloppen för låga, varvid den förra länsstyrelsen önskar

arvodenas höjning till respektive 2,000 kronor och 1,500 kronor och

den senare föreslår arvodenas fixerande till respektive 150 kronor och

100 kronor i månaden. Ett stort antal länsstyrelser har emellertid

hyst den uppfattningen, att vederbörande landsfiskal borde bidraga till

biträdenas avlöning, i vilket avseende länsstyrelsen i Gävleborgs län

ansett, att detta bidrag jämväl kunde utgå in natura. Dessa länsstyrelser

hava i regel ansett de föreslagna arvodena tillräckliga eller till

och med kunna något reduceras. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län har dock föreslagit, att de av länsstyrelsen förordade stipendierna

borde bestämmas till minst 1,200 kronor med rätt för länsstyrelsen att

för stipendiat, som ägde behörighet att erhålla landsfiskalstjänst, höja

beloppet till 1,800 kronor, därvid länsstyrelsen tillika förordat, att vederbörande

landsfiskal skulle åligga att tillskjuta ytterligare 300 kronor samt

att gälda stipendiats kostnad för resa till tjänstgöringsorten, därest ersättning

härför icke utginge av statsmedel. Länsstyrelsen i Västmanlands

län anser, att statens bidrag till de av länsstyrelsen ifrågasatta

extra landsfiskalerna borde bestämmas till 1,200 kronor med skyldighet

för ordinarie landsfiskalen att därutöver bidraga med 600 kronor. Med

hänsyn till sitt förslag om höjning av landsfiskalernas förvaltningsbidrag

har länsstyrelsen i Örebro län hemställt om statsbidragets bestämmande

till respektive 1,200 kronor och 600 kronor.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har, i motsats till vad i framställningen

härutinnan föreslagits, ansett, att statsbidraget borde utbetalas

till den landsfiskal, hos vilken biträdet placerades. Samma ståndpunkt

intaga länsstyrelserna i Kristianstads och Västmanlands län såsom en

följd av deras förut relaterade uppfattning om placeringsfrågans ordnande.

Åven länsstyrelsen i Örebro län har, i enlighet med sin åsikt

att bidraget borde utgöra ersättning för viss ökad kostnad m. m., uttalat

sig för, att statsbidraget borde utgå till vederbörande landsfiskal

och ej till biträdet. En av de länsstyrelser, som förordat statsbidragets

utbetalande till biträdet, har fästat uppmärksamheten på angelägenheten

att tillsyn ägnades åt, att bidraget verkligen komme biträdet

till godo.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

b) Vikarier

för landsfiskaler

m. m.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

I fråga om villkoren för biträdes rätt att komma i åtnjutande av

statsbidrag bar mot förslaget, att landsfiskalsexamen skulle erfordras

för det högre maximibidraget och realskolexamen för det lägre, anmärkts,

att villkoren ej borde vara strängare än att det högre bidraget

kunde tilldelas den, som innehade behörighet för landsfiskalstjänsts

erhållande, och det lägre bidraget den, som avlagt realskolexamen eller

undergått kunskapsprov, som kunde anses ersätta dylik examen. Vidare

har bidragets åtnjutande ansetts böra vara förenat med skyldighet för

biträdet att låta sig förflytta från ett distrikt till ett annat, mottaga

förordnande såsom landsfiskal eller, där sådant anses kunna ske, såsom

häradsskrivare samt tjänstgöra hos länsstyrelsen. Olägenheterna för

landsfiskal, hos vilken biträde placerats, av biträdets omplacering, varvid

han skulle blottas på en tränad arbetskraft, hava uppmärksammats

utom, såsom redan anmärkts, av länsstyrelsen i Örebro län, jämväl av

länsstyrelsen i Västmanlands län. Sistnämnda länsstyrelse, som förbundit

denna olägenhet med längre förordnande för biträdet att nppehålla

landsfiskalstjänst, har ansett svårigheten kunna undvikas genom

att dylikt förordnande uppdelades på flera vikarier.

Vidkommande landsfiskalens i Sollefteå distrikt framställning, att

ett statsavlönat tjänstebiträde måtte ställas till hans förfogande, har

länsstyrelsen i Västernorrlands län med vitsordande, att sökanden vore

så betungad av göromål, att oundgängligt behov av tjänstebiträde för

honom förelåge, hänvisat till sitt i huvudsak tillstyrkande utlåtande

över länsstyrelsens i Jönköpings län förberörda framställning om statsbidrag

till biträden åt landsfiskaler.

Rörande framställningen om anslag till avlönande i vissa fall av

vikarier för landsfiskaler och häradsskrivare inhämtas av länsstyrelsernas

yttranden följande:

Med ett par undantag hava samtliga länsstyrelser anfört, att de

av länsstyrelsen i Jönköpings län till stöd för denna framställning åberopade

förhållanden och olägenheter framträtt och gjort sig kännbara

jämväl i deras län, varvid dock från flera håll framhållits, att svårigheterna

varit ringa då det gällt vikarie för häradsskrivare.

Sålunda hade landsfiskaler och häradsskrivare endast mycket sällan

biträden, som kunde förordnas såsom vikarie för någon av nämnda

tjänstemän, varför vikarier finge tagas bland länsstyrelsens tjänstemän,

där icke såsom vid mycket korta ledigheter eu ordinarie tjänsteman

i angränsande distrikt kunde förordnas att jämte egen tjänst uppe
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Proposition Nr 303.

21

hålla den tjänstlediges. Inom flera län hade landsfiskaler och häradsskrivare

på grund av sjukdom måst beviljas ledighet under avsevärd

tid, och i åtskilliga fall vore de tjänstledigas hälsotillstånd av sådan

beskaffenhet, att de icke kunde antagas vara i stånd att vidare återinträda

i sin tjänst. I sistnämnda avseende voro förhållandena särskilt

ogynnsamma i Uppsala län, där icke mindre än sex landsfiskaler åtnjöte

tjänstledighet för sjukdom och fyra av dessa sannolikt vore oförmögna

att återtaga tjänstgöringen. Men även i län, där svårigheter

av den i framställningen angivna art icke för tillfället gjort sig nämnvärt

känbara, har man ansett det ifrågavarande anslaget behövligt,

enär dylika svårigheter när som hälst kunde framträda.

Nästan enstämmigt har man ansett, att vikare för landsfiskal icke

skäligen kunde åtnöjas med en avlöning av endast landsfiskals tjänstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag, tillsammans för år 1,300

kronor, även om vikarien vore i tillfälle att under förordnandet bereda

sig eu del extra inkomster. Dessa avlöningsförmåner vore otillräckliga

för vikariens levnadskostnader, och därtill komme, att ofta särskilda

kostnader vore förenade med ett tillfälligt vikariat mestadels å

annan plats än vikariens vanliga boningsort. En så knapp avlöning

måste enligt länsstyrelsens i Malmöhus län mening förorsaka vikarien

en icke ringa uppoffring, då den ledige landsfiskalen under nuvarande

ogynnsamma förhållanden icke funne det med sin fördel förenligt att

bereda bostad och kost åt vikarien. Mindre samstämmighet har rått

angående frågan, huruvida förhållandena vore enahanda beträffande

häradsskrivares vikarie. Flera länsstyrelser hava nämligen uttalat, att

särskilt bidrag icke vore av nöden för sådan vikarie, då denne finge

uppbära utom den tjänstlediges tjänstgöringspenningar och förvaltningsbidrag

jämväl sportler och provisioner, vilka senare mångenstädes uppginge

till rätt betydande belopp.

Av yttrandena framgår, att jämväl i många andra län än Jönköpings

de extra tjänstemän, som förordnats att vid sjukdom, möjligen

jämväl vid annan ledighet, uppehålla landsfiskals- eller häradsskrivartjänst,

med hänsyn till de knappa inkomsterna från den uppehållna

tjänstebefattningen fått behålla viss andel av sitt fasta arvode hos länsstyrelsen,

och att på sådant sätt uppkommit eu ej obetydlig minskning i

de medel, som avsetts för avlöning av extra biträden hos länsstyrelserna.

Olägenheterna härav hava från flera håll starkt betonats. Sålunda

hade man tidvis måst underkasta sig inskränkning av det redan

förut knappt tillmätta antalet extra biträden, varvid de befintliga arbetskrafterna

fått utsträcka arbetstiden och i övrigt firrcera årbetet för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

att göromålen skulle medhinnas. Men att under någon längre tid ombesörja

arbetet på sådant sätt vore icke möjligt. Dessa olägenheter

sträckte sig även till andra fall, än då extra tjänstemän i länsstyrelsen

förordnades till vikarie. Då nämligen, såsom mycket ofta inträffade,

ordinarie landskanslist eller landskontorist måste förordnas såsom vikarie

för landsfiskal eller häradsskrivare, vore det knappt möjligt låta denne

avstå utöver tjänstgöringspenningarna så stor del av lönen, som erfordrades

för avlönandet av hans vikarie, ty detta skulle bereda den ordinarie

tjänstemannen en kännbar uppoffring genom förordnandets mottagande,

utan man bleve även här nödsakad att för avlönandet av den ordinarie

landskanslistens eller landskontoristens vikarie anlita anslaget till avlönande

av extra länsnotarier m. fl. Länsstyrelsen i Stockholms län har

framhållit, att motsvarande olägenheter där inträffat vid en extra landsfiskals

förordnande till vikarie för en på grund av sjukdom tjänstledig

landsfiskal, i det att vikarien, som måst avstå hela avlöningen såsom

extra landsfiskal, icke kunde avlönas uteslutande med landsfiskalens

tjänstgöringspenningar och förvaltningsbidrag.

Med hänsyn till redan gjord erfarenhet eller befarat inträffande av

ovan berörda olägenheter hava länsstyrelserna i samtliga län utom

Hallands, Västmanlands och Jämtlands län tillstyrkt framställningen

ifråga, dock i åtskilligt fall med vissa jämkningar.

Länsstyrelsen i Hallands län säger sig sakna anledning biträda

framställningen, då några ekonomiska skäl icke stått hindrande i vägen

för erhållande av vikarier för häradsskrivare och landsfiskaler, i det

att avtal i sådant avseende tydligen utan svårighet träffats emellan de

ordinarie befattningshavarna och deras substitut utan anlitande av statsmedel.

Enligt länsstyrelsens i Västmanlands län åsikt borde nu förevarande

framställning anses löst, därest spörsmålet om statsbidrag till landsfiskalsbiträden

ordnades enligt länsstyrelsens förut angivna förslag medelst

anställande av extra landsfiskaler. Dessa borde nämligen tillförbindas

att med bibehållande av den del av deras arvode, som utginge

av statsmedel, mottaga förordnande vid förfall för landsfiskaler i andra

distrikt inom länet och även för häradsskrivare, därest de därtill ansåges

lämpliga, eller i annat fall för de tjänstemän vid landsstaten, vilka

förordnades att uppehålla häradsskrivartjänst.

Länsstyrelsens i Jämtlands län yttrande, som synes mig vara av

beskaffenhet att böra här helt återgivas, är med förbigående av ingressen

av följande innehåll:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 303.

23

»Det är oneklig^, att deri ersättning, som nu kan beredas åt vikarier, för

liäradsskrivare och framförallt landsfiskaler, i regel dessas tjänstgöringspenningar,

vilka för landsfiskal uppgå allenast till 1,000 kronor, är synnerligen obetydlig och

icke motsvarar vare sig arbetets beskaffenhet eller vikariens levnadsbeliov. Hittills

har dock vad detta län angår vikarier även för landsfiskalerna i allmänhet

icke uppburit annan ersättning än den nyssnämnda. Särskilt har detta varit

fallet vid förordnanden på längre tid, då emellertid kan antagas att vikarien genom

åtagande av privata uppdrag, kommissioner och dylikt kunna förvärva sig

biinkomst. Endast i undantagsfall, då till vikarie förordnats extra tjänsteman

hos länsstyrelsen, har denne medgivits att under vikariatstiden behålla någon del

av det till honom utgående arvodet.

Om det nog således måste erkännas, att behov föreligger att kunna något

förbättra arvodet åt vikarier för de ifrågavarande landsstatstjänsterna, synes detta

dock hälst böra ske på annan väg än den i föreliggande framställning föreslagna.

I allmänhet torde förordnanden såsom vikarier för meritens skull vara rätt eftersträvade

av de yngre alumnema på landsstatsbanan. I rätt så många fall torde

de ock ej så litet eftersträvas även för de tillfällen de giva till förvärvande av extra

inkomster. Behovet av att tilldela vikarie sådant extra bidrag som bär är ifråga

är därför mycket växlande. Svårt bleve också att beräkna behövligheten av dylikt anslag;

det lärer endast undantagsvis vara möjligt att på förhand beräkna, i vilken

män behovet av tjänstledighet under ett kommande år kan uppstå. Anslaget

finge därför sättas mera på en höft; vissa år kunde det räcka till, andra år understiga

eller överstiga behovet.

Huvudsaken i avseende på uppehållandet av arbetet såväl hos länsstyrelserna

som på landsstaten i övrigt liksom i avseende på rekryteringen av tjänstemannakåren

därstädes är, såsom länsstyrelsen i annat sammanhang tillåtit sig att

framhålla, att länsstyrelserna förses med erforderliga medel för att kunna anställa

ett tillräckligt antal extra biträden för bestridande av det nödiga arbetet

hos länsstyrelserna och hava tillgång till vikarier vid förekommande behov även

för tjänsterna ute på länet. Det är nämligen dessa biträden, som för närvarande

mest användas till vikarier av det senare slaget och väl även böra därtill hälst

användas. Detta är både för deras utbildning och den nödiga växelverkan i

arbetet mellan styrelsen och tjänstemännen uti orterna av stor betydelse.

Anslagskravet bör därför enligt länsstyrelsens mening även i vad angår

tillgodoseendet av det i förevarande framställning omliandlade behovet med all

styrka koncentreras på att reservationsanslaget till extra länsnotarie!'', extra länsbokhållare

och övriga extra biträden hos länsstyrelserna m. m. sättes så högt

och att bestämmelserna för dess tillgodonjutande bliva så avpassade, att länsstyrelserna

må bliva i tillfälle att tillfredsställande uppehålla rekryteringen av

personalen, besörja det arbete, som bör av denna personal verkställas samt tillgodose

behovet av vikarier på landsstatstjänsterna och av dessas behöriga ersättande

i förekommande fall. Att för ändamålet behöves en rätt betydande

höjning av det nu utgående anslagsbeloppet är uppenbart.

Det skulle däremot vara ägnat att förrycka en tillfredsställande lösning av

frågan om tillgodoseende av biträdesbehovet på landsstaten, vare sig man ser

det ur synpunkten av arbetets ordnande på bästa sätt eller ur rekryteringens

ändamålsenliga besörjande, att, såsom länsstyrelsen i Jönköping här och i sin

framställning rörande anslag till biträden hos landsfiskalerna ifrågasatt, splittra

anslagskravet på olika för tillgodoseende .av särskilda, mer eller mindre nödiga

ändamål avsedda anslag.»

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

Erinringarna från de länsstyrelsers sida, vilka i huvudsak tillstyrkt

framställningen, hava främst gällt förslaget, att statsbidrag till vikarie

skulle utgå utom vid landsfiskalens sjukdom jämväl vid tjänstledighet

av annan anledning under högst en månad årligen. Visserligen hava

flertalet länsstyrelser tillstyrkt detta förslag, men å andra sidan har

detsamma mötts av starka invändningar från många håll, varvid erinrats,

att frågan om landsfiskals rätt till semester, vartill förslaget egentligen

syftade, blivit avgjord i sammanhang med fögderi förvaltningens

omorganisation och för övrigt borde i särskild ordning upptagas till

behandling.

Såsom redan anmärkts, hava en del länsstyrelser ansett anslag lör

avlönande av häradsskrivares vikarie vara obehövligt eller åtminstone

mindre erforderligt. Å andra sidan har från tvänne håll påpekats, att

behovet av sådant anslag måste anses mera påfallande eller bliva mera

konstant, då den väckta frågan om anställande av statsunderstödda

biträden avsåge biträden åt landsfiskaler men icke åt häradsskrivare.

Ehuru frågan om anskaffande av tjänstevikarier, i synnerhet landsfiskalsvikarier,

ansetts bliva enklare och mera lättlöst, om anslag beviljades

till avlönande av landsfiskalsbiträden, har det dock framhållits,

att en dylik åtgärd icke ensamt vore tillräcklig för frågans lösning,

enär dylika biträden icke kunde tänkas annat än i de största landsfiskalsdistrikten

och det säkerligen alltid komme att kvarstå åtskilliga

fall, då vid ledighet för landsfiskal annan person än ett statsunderstött

biträde måste förordnas till vikarie.

En länsstyrelse säger sig hava tillstyrkt framställningen under

antagande, att densamma avsåge att ordna vikariatsersättningen endast

i de fall, då extra ordinarie tjänstemän och övriga extra biträden uppehölle

häradsskrivar- eller landsfiskalstjänst. Den sålunda indirekt uttalade

uppfattningen att statsbidrag ej borde utgå, då ordinarie tjänstemän

förordnas såsom vikarie, har vunnit anslutning även från annat

håll. I motsats härtill hava flera länsstyrelser framhållit, att statsbidrag

borde utgå även i dylikt fall, varvid en länsstyrelse anmärkt, att

statsbidrag i dessa fall borde tillkomma icke den vikarierande ordinarie

tjänstemannen, utan den extra tjänsteman, som uppehölle vikariens befattning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att, om saken icke ordnades

på sist angivna sätt, den ordinarie tjänsteman, som vikarierade

å häradsskrivar- eller landsfiskalstjänst, borde, i olikhet med vad hittills

varit brukligt, avstå åtminstone från en del av sin lön för att erhålla

gottgörelse ur det ifrågasatta anslaget. Flera länsstyrelser synas förutsätta,

att statsbidrag icke borde utgå, då statsunderstött landsfiskals
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj:ts Proposition Nr 303.

25

biträde förordnades såsom vikarie. Av länsstyrelsen i Västernorrlands

län framhålles, att statsbidrag borde utgå jämväl till den, som innehade

vakansförordnande, för den händelse denne icke finge uppbära även

den med tjänsten förenade lön.

Mot förslaget att statsbidragets belopp skulle stå i visst förhållande

till avlöningen för den ordinarie eller extra tjänsteman hos länsstyrelsen,

som förordnades att vikariera, har av länsstyrelsen i Västernorrlands

län anmärkts, att statsbidraget i stället borde stå i viss skälig

proportion till lönen för den tjänst, som uppehölles av vikarie, i vilket

avseende länsstyrelsen föreslagit statsbidraget till hälvten av den med

tjänsten förenade lön jämte ortstillägg, där sådant förekomme. Vidare

har ifråga om statsbidragets belopp föreslagits, av länsstyrelsen i Gottlands

län att detsamma både för häradsskrivares och landsfiskalers

vikarier icke borde sättas lägre än till 250 kronor i månaden, åtminstone

under nu rådande dyrtidsförhållanden, av länsstyrelsen i Kristianstads

län att statsbidraget med hänsyn till den från 1919 års början

ifrågasatta höjningen av arvodena till extra biträden hos länsstyrelserna

borde utgöra för häradsskrivares vikarie minst 150 kronor och för

landsfiskals vikarie minst 125 kronor i månaden, samt av länsstyrelsen

i Örebro län att bidraget lika för alla måtte bestämmas att utgå efter

1,200 kronor för år. Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som avstyrkt

förslaget i vad det avser statsbidrag till avlöning av häradsskrivares

vikarie, har ansett, att den fyllnad i avlöningen som möjligen erfordrades

åt vikarie för på grund av sjukdom tjänstledig landsfiskal, borde

kunna begränsas till 500 kronor för år.

Ett flertal länsstyrelser har i likhet med länsstyrelsen i Jämtlands

län framhållit svårigheterna att på förhand beräkna beloppet av de för

ifrågavarande ändamål erforderliga medel.

I samband med nu ifrågavarande ärende har länsstyrelsen i Norrbottens

län berört en annan fråga, som med detsamma har ett visst

sammanhang. Genom kungl. brev den 3 maj 1907 hade förklarats,

att landskanslist och landskontorist ävensom extra ordinarie tjänsteman

vid länsstyrelse skulle, då han i anledning av ordinarie tjänsteman på

grund av sjukdom beviljad ledighet förordnades att uppehålla tjänst

vid landsstaten utom länsstyrelsen, äga för resan till och från tjänstgöringsorten

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt den

klass i gällande resereglemente, till vilken den befattning, vore att

hänföra, vilken han förordnats att uppehålla. I händelse således, på

sätt redan inträffat och för framtiden oftare torde inträffa, vid påkommande

sjukdomsfall för till exempel en landsfiskal ej funnes att tillgå

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 1168 höft. (Nr 303.) sai 19 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

tjänstemän vid länsstyrelsen att förordna såsom vikarie utan vikarie

måste förordnas från annat håll, vore denne icke berättigad till ersättning

för kostnaderna för resorna till och från tjänstgöringsorten. Då

dessa kostnader emellertid mången gång på grund av resornas stora

längd kunde uppgå till avsevärda belopp, syntes det länsstyrelsen vara

.av behovet påkallat, att rätten till ersättning för resan till och från

tjänstgöringsorten utsträcktes att gälla för alla vikarier, även sådana

som ej vore tjänstemän vid länsstyrelsen.

statskontoret. Statskontoret har avgivit särskilda yttranden över ovan berörda

framställningar.

a) Lands- Rörande framställningen om anslag till avlönande av biträden hos

biträden, landsfiskaler samt landsfiskalens i Sollefteå distrikt ansökan om anställande

hos honom av ett statsavlönat biträde anför statskontoret:

»Av vad i ärendet förekommit finner statskontoret det visserligen framgå,

att frågan om åtgärder för säkerställande av landsfiskalskårens behöriga rekrytering

är förtjänt av synnerligt beaktande samt att denna fråga sammanhänger

med det behov av tjänstebiträde, som yppat sig för landsfiskalerna i riket.

Men att på den nu föreliggande utredningen bygga något förslag om statsbidrag

till avlönande av dylika tjänstebiträden finner statskontoret dock vanskligt.

Om landsfiskalernas faktiska behov av arbetsbiträde föreligga blott från en del

län några exakta uppgifter; och om än flertalet länsstyrelser i huvudsak tillstyrkt

länsstyrelsens i Jönköpings län förslag, hava dock så många skiljaktiga

meningar yppats rörande lämpligaste sättet och villkoren för användandet av ett

eventuellt statsbidrag, att frågan knappast nu kan anses mogen för en tillfredsställande

lösning.

Då det givetvis ej torde vara nödvändigt, att alla landsfiskaler på statsverkets

bekostnad förses med manliga tjänstebiträden — vilket ju för övrigt ur

kostnadssynpunkt knappast lärer kunna ifrågakomma — måste avsevärda svårigheter

uppstå, när det gäller att efter rättvisa grunder avgöra, huru många och

vilka landsfiskaler böra i sådant avseende gynnas; och då, även om en begränsning

härvidlag äger rum i ungefär den omfattning, som länsstyrelsen i Jönköpings

län synes ha åsyftat — eller att biträden skulle anställas hos omkring

Va av hela antalet landsfiskaler — statsverkets kostnader skulle med de av samma

länsstyrelse föreslagna arvodesbelopp stiga till omkring 200,000 kronor om

året, vill det synas, som om ett så stort anslag knappast kunde av riksdagen

äskas utan en närmare undersökning av det verkliga behovet.

I vissa fall skulle måhända, såsom länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasatt,

anslaget till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet kunna

för ändamålet anlitas; men detta torde väl knappast kunna äga rum i någon

större utsträckning, då förutsättningen för detta anslags anlitande lärer få anses

vara, att vederbörande landsfiskal behöver ett biträde uteslutande för polisärendens

handläggning, vilket väl mera sällan är fallet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kmigl. Maj:ts Proposition Nr 303.

Yad beträffar länsstyrelsernas i Hallands och Västmanlands läns förslag

om anställande av extra landsfiskaler, kan detta väl vara ägnat att lindra den

ordinarie landsfiskalens arbetsbörda, men knappast att underlätta landsfiskalskårens

rekrytering, då ju ett sådant förordnande måste förutsätta redan vunnen

praktisk utbildning i landsstatstjänsten.

Såvitt statskontoret kan finna, torde emellertid den föreliggande frågan

böra bedömas i sammanhang med det ävenledes av länsstyrelsen i Jönköpings

län väckta förslaget om bidrag av statsmedel till avlönande av vikarier i vissa

fall åt landsfiskaler, då det nämligen vill synas, som om behovet av statsbidrag

till tjänstebiträden borde bliva mindre i den mån det kan lyckas att på ett tillfredsställande

sätt ordna vikariefrågan, liksom givetvis å andra sidan möjligheten

till en lösning av sistnämnda fråga skulle underlättas, i fall landsfiskalerna på

statsverkets bekostnad försåges med tjänstebiträden.

På grund av vad sålunda anförts anser sig statskontoret ej böra för närvarande

tillstyrka någon framställning till riksdagen om anslag för ifrågavarande

ändamål, men vill ifrågasätta, huruvida ej åt någon med tjänstgöringsförhållandena

inom landsstaten förtrogen person bör uppdragas att efter den närmare utredning,

som kan finnes erforderlig, i ett sammanhang framlägga förslag till de åtgärder,

som kunna anses påkallade dels för vinnande av tillräckligt antal lämpliga

aspiranter till landsfiskal^änster och dels för avhjälpande av de yppade

svårigheterna för erhållande av lämpliga vikarier å dylika tjänster vid förefalllande

behov.

Av det föregående följer att — vad beträffar den av landsfiskalen i Sollefteå

distrikt gjorda anhållan om ett av staten avlönat tjänstebiträde — statskontoret

ej för närvarande anser sig kunna tillstyrka någon dylik åtgärd i detta enstaka

fall. Skulle i nämnda distrikt på grund av exceptionella förhållanden anställandet

av eu extra landsfiskal vara oundgängligen av behovet påkallat, torde länsstyrelsen

ej underlåta att därom göra hemställan.»

Rörande framställningen om statsbidrag i vissa fall till avlönande

av vikarier för häradsskrivare och landsfiskaler anför statskontoret:

»Vad först angår frågan om beredande av bidrag till vikarie åt landsfiskal

under annan tjänstledighet än för sjukdom, vill statskontoret framhålla, dels att

i sådant fall den tjänstledige kan förpliktas att till vikarien avstå vad som erfordras

för tjänstens uppehållande, dels ock att då det av länsstyrelsen i Jönköpings

län i denna punkt framställda förslag synes avse att bereda landsfiskalerna

en rätt till semester, som vid den nyligen vidtagna löneregleringen icke

ansetts behövligt att medgiva dem, detta förslag knappast synes nu böra upptagas

till vidare behandling.

Vad angår själva huvudsaken, eller frågan om avhjälpande av svårigheterna

att anskaffa lämpliga vikarier för landsfiskaler och häradsskrivare under sådan

ledighet, varunder de ej äro skyldiga att avstå mer än tjänstgöringspenningarna,

synas, vad häradsskrivarna angår, svårigheterna ej vara av mera betydande art,

och torde, där så erfordras, kunna avhjälpas genom beredande av avlöningsfyllnad

åt vikarien i särskilda fall. Vad åter landsfiskalerna beträffar, synes det

vara mera av behovet påkallat, att åtgärder vidtagas för underlättande av lämpliga

vikariers anskaffande under tjänstledighet för sjukdom. I sådant avseende

har redan genom kungl. brev den 3 maj 1907 medgivits reseersättning åt vissa

b) Vikarier

för landsfiskaler

m. m.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sakkunniga.

a) Landsfiskalsbiträden.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

vikarier för av sådan anledning tjänstledig länsman (landsfiskal). Men länsstyrelsernas

nu föreliggande framställningar torde utvisa, att även avlöningsfjllnad

åt dylika vikarier kan vara av behovet påkallad. Hittills synes behovet av sådan

avlöningsfyllnad i en hel del fall hava tillgodosetts på så sätt, att, när hos länsstyrelsen

anställt biträde förordnats till vikarie för sjukledig landsfiskal, vikarien

fått härunder bibehålla en del av sitt arvode i länsstyrelsen, och i några fall,

såsom t. ex. i fråga om länsstyrelsen i Jönköpings län,''hava för sådant ändamål

särskilda medel anvisats från reservationsanslaget till extra biträden hos länsstyrelserna.

En ytterligare ökning av detta anslag torde också, såsom länsstyrelsen

i Jämtlands län framhållit, vara ägnad att väsentligen avhjälpa svårigheten

för landsfiskalstjänsternas uppehållande under tjänstledighet för sjukdom.

Såsom statskontoret framhållit i ett annat denna dag avgivet utlåtande

står emellertid denna fråga i nära sammanhang med det i nyssnämnda utlåtande

avhandlade förslaget om statsbidrag till manliga biträden åt landsfiskalerna; och

får statskontoret därför åberopa den hemställan, varuti berörda utlåtande utmynnar.

»

I anledning av vad statskontoret anfört därom att åt någon med

tjänstgöringsförhållandena inom landsstaten förtrogen person borde uppdragas

att efter den närmare utredning, som kunde finnas erforderlig,

i ett sammanhang framlägga förslag till ordnandet av de av länsstyrelsen

i Jönköpings län väckta frågorna, har jag anmodat landshövdingen

A. R. Hagen, f. d. landssekreteraren H. Uddén och landskamreraren

K. A. Gisten, vilka inom civildepartementet biträtt vid utredningen

av den vid 1917 års riksdag avgjorda frågan angående omorganisation

av fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen

därstädes m. m., att avgiva utlåtande i ärendet.

Dessa sakkunniga anföra i avgivet yttrande följande:

»Då behovet och vikten av åtgärders skyndsamma vidtagande i de

syften, som ligga till grund för de båda framställningarna från länsstyrelsen

i Jönköpings län, måste anses genom vad i ärendena anförts

vara till fullo ådagalagda samt, även om på en eller en annan punkt

ytterligare utredning kunde vara önskvärd, det föreliggande utredningsmaterialet

likväl i allt huvudsakligt synes vara av beskaffenhet att

kunna läggas till grund för de framställda spörsmålens besvarande, anse

vi oss icke höra tillstyrka frågornas undanskjutande för inhämtande av

vidare utredning.

Vad först angår framställningen om anslag till avlönande av biträden

hos en del landsfiskaler i ändamål att främja landsfiskalskårens

rekrytering,^ vill det synas oss, att de av länsstyrelsen i Jämtlands län

föreslagna åtgärder i enahanda syfte icke kunna anses innefatta en

sådan lösning av frågan, som behovet verkligen kräver. Väl är det

sant, att man genom inrättandet av ytterligare landskanslist- och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung!. J\Iaj:ts Proposition Nr 303.

29

landskontoristbefattningar samt anställande av större antal extra tjänstemän

hos länsstyrelserna skulle få flera aspiranter på landsfiskalstjänst

än för närvarande, men det är icke detta frågan huvudsakligen gäller,

utan man måste i första hand sörja för att de unga män, som vilja

ägna sig åt landsfiskalsbanan, få den föreskrivna förberedande utbildning

å landsfiskalskontor, vilken numera är stadgad såsom villkor för

deras rätt att avlägga landsfiskalsexamen, och därmed vinna behörighet

för erhållande av landsfiskalstjänst. De hos länsstyrelsen anställda tjänstemännen

kunna kanske, även utan föregående tjänstgöring å landsfiskalskontor,

då det gäller någon kortare tid förordnas att uppehålla landsfiskalstjänst

samt på sådant sätt förvärva sig en del av den föreskrivna

förberedande tjänstgöringen, men sådant kan naturligen endast tänkas

inträffa i rena undantagsfall. Dock vill det synas, att om landsfiskalerna,

såsom man av den föreliggande utredningen har all anledning befara,

alltmera komma att till biträde i tjänstearbetet uteslutande använda

kvinnlig arbetskraft, nyssnämnda anordning måste vid den föreliggande

frågans ordnande enligt länsstyrelsens i Jämtlands län förslag bliva

regel i stället för undantag samt sålunda förrycka hela planen för

landsfiskalsaspiranternas utbildning. Vi kunna alltså icke tillstyrka berörda

förslag och anse för övrigt aspirantutbildningen vara av den utomordentliga

betydelse, att åtgärder för frågans lyckliga lösning böra vidtagas,

även om icke, såsom dock visat sig vara fallet, biträdens anställande

kräves för lättande av landsfiskalernas arbetsbörda.

Icke heller kunna vi förorda det förslag, som söker den föreliggande

frågans lösning i anställandet av extra landsfiskaler i de besvärligare

distrikten. Såsom statskontoret anmärkt, kan detta förslag väl

vara ägnat att lätta den ordinarie landsfiskalens arbetsbörda men ej att

underlätta landsfiskalskårens rekrytering. Förslaget måste i stället antagas

verka i motsatt riktning, enär de extra landsfiskalerna komme att

öka antalet tjänstemän inom den kår, som det gäller att rekrytera,

varförutom anställande av extra landsfiskaler på eu sidoväg faktiskt om

ej formellt kan verka rubbning i den indelning av riket i landsfiskalsdistrikt,

som antagits i sammanhang med fögderiförvaltningens omorganisation,

och därför ej annat än i särskilda undantagsfall bör komma

till användning.

Lika litet synes frågan kunna ordnas på sätt länsstyrelsen i Stockholms

län ifrågasatt eller genom att aspiranterna anställdes såsom polisbiträden

åt landsfiskalerna. Åven detta förslag söker i första hand tillgodose

landsfiskalernas behov av lättnad i arbetet men förbiser aspiranternas

utbildning, som enligt förslaget skulle bliva alldeles för ensidig.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

Förslaget att anordna arvodena till de ifrågasatta landsfiskalsbiträdena

såsom stipendier skiljer sig icke i sak från det ursprungliga, av länsstyrelsen

i Jönköpings län framställda förslaget. Det förra markerar starkare,

att arvodet är avsett för aspirantens utbildning, under det att det senare

betonar såväl denna synpunkt som behovet att lätta landsfiskalernas

arbetsbörda. Ehuru det torde vara utan större betydelse, huruvida det

ena eller det andra av dessa förslag följes vid frågans lösning, då ju

båda syfta till samma mål, anse vi det ursprungliga förslaget vara att förorda.

I ett stipendiums natur torde nämligen ingå rätt till ett friare

användande av detsamma än som i förevarande fall synes vara lämpligt.

Beträffande frågan, i vilken utsträckning statsunderstödda biträden

böra hos landsfiskalerna anställas, anse vi, att man åtminstone för närvarande

bör bortse från landsfiskalernas behov av lättnad i tjänstearbetet

och huvudsakligen fästa sig vid behovet att för landsfiskalskårens

rekrytering tillräckligt antal aspiranter beredes tillfälle till stadgad

förberedande tjänstgöring å landsfiskalskontor. Detta antal torde med

ledning av tidigare erfarenhet om den utsträckning, i vilken länsmännen

avgått från tjänsten, och med tagen hänsyn till landsfiskalernas

skyldighet att avgå med pension redan vid 65 års ålder kunna beräknas

i medeltal för år icke överstiga fem procent av landsfiskalernas hela

antal, för närvarande något överstigande det vid fögderiförvaltningens

omorganisation fastställda antalet landsfiskalsdistrikt 489. Emellertid

lärer vid beräkningen av biträdenas antal även få tagas i betraktande,

att en del aspiranter efter undergången förberedande tjänstgöring och

kanske även vunnen landsfiskalskompetens antingen lämna landsstatsbanan

eller vinna slutlig anställning vid annan landsstatsbefattning än

landsfiskalstjänst. I enlighet härmed vill det synas, att det behövliga

antalet statsunderstödda biträden borde kunna, åtminstone till en

början, beräknas till ungefär tio procent av landsfiskalernas antal, således

omkring 50. Emellertid torde det bliva nödvändigt att i län,

där icke redan finnes tillräckligt antal manliga landsfiskalsbiträden, låta

anställa två statsunderstödda biträden, dock att i Gottlands län ett biträde

lärer få anses tillräckligt, samt därutöver i län, där landsfiskalsdistriktens

antal uppgår till 25, ytterligare ett biträde. Med ledning av

länsstyrelsernas uppgifter om det för närvarande befintliga antalet manliga

landsfiskalsbiträden synes man kunna beräkna, att det närmast behövliga

antalet statsunderstödda sådana biträden skall kunna begränsas

till 50. De särskilda länens behov av landsfiskalsbiträdens nyanställning

kommer givetvis att år från år växla, beroende av i vilken mån

äldre aspiranter genom egen eller annan tjänstemans befordran eller

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

31

utträde från landsstatsbanan gå undan. Det kan således val tänkas,

att i något län under ett eller flera år nytt biträde icke erfordras för

rekryteringens uppehållande, och i sådant fall bör naturligen ingen nyanställning

förekomma. Vilket antal biträden skall anställas i värjo

särskilt län anse vi böra bestämmas av Kungl. Maj:t efter framställning

från vederbörande länsstyrelse, som därvid bör lämna fullständig utredning

angående det inom länet befintliga antalet landsfiskalsaspiranter

utan och med kompetens för erhållande av landsfiskalstjänst.

Vid avgörandet av frågan, i vilka distrikt de statsunderstödda biträdena

böra anställas, synes man mindre böra fästa sig vid landsfiskalernas

större eller mindre behov av lättnad i arbetsbördan utan framför

allt tillse, att biträdena placeras hos kuuniga, driftiga och för deras

utbildning lämpade och intresserade landsfiskaler med så växlande tjänstegöromål,

att biträdena få en så vitt möjligt allsidig utbildning.

Initiativet till biträdenas anställande torde väl få antagas komma

att såsom hittills tagas av landsfiskalerna, men ingenting lärer hindra,

att länsstyrelsen själv tar saken om hand och med lämplig landsfiskal

träffar överenskommelse om biträdes anställande. I båda fallen bör

länsstyrelsen, innan statsunderstöd beviljas till biträdets avlönande, göra

sig underrättad om att biträdet avlagt de kunskapsprov, som krävas

för rätten att undergå landsfiskalsexamen, gjort sig känd för hedrande

vandel och har en för landsfiskalstjänstens utövande tillräckligt stark

kroppskonstitution.

Beträffande storleken av biträdenas arvoden torde dessa böra bestämmas

så, att de stå i skäligt förhållande till och ej överstiga de

arvoden, som åtnjutas av de extra biträdena hos länsstyrelserna. I

sådant avseende anse vi de av länsstyrelsen i Jönköpings län föreslagna

arvodesbeloppen lämpliga dock under förutsättning, att även landsfiskalsbiträdena

komma i åtnjutande av den jämväl för länsstyrelsernas

extra biträden ifrågasatta tillfälliga löneförbättring jämte krigstidstillägg.

I enlighet med framkommen anmärkning mot de föreslagna villkoren

för arvodenas erhållande anse vi, att det högre maximiarvodet, 1,500

kronor, må kunna tilldelas den som innehar åtminstone teoretisk kompetens

för erhållande av landsfiskalstjänst och det lägre maximiarvodet, 1,000

kronor, den som avlagt realskolexamen eller annat kunskapsprov, som må

kunna ersätta dylik examen. Då enligt vår redan uttalade mening ifrågavarande

arvoden erfordras huvudsakligen för beredande av möjlighet för

aspiranter att få fullgöra stadgad förberedande tjänstgöring å landsfiskalskontor,

skulle principiellt sett arvode icke böra utgå till den, som

fullgjort sådan tjänstgöring. Vi hålla dock före, att arvode bör kunna, om

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

än mera undantagsvis, utgå även till sådan aspirant. Det är nämligen av

mycket stor betydelse, att aspiranten genom fortsatt tjänstgöring å landsfiskalskontor,

till och med sedan behörighet för landsfiskalstjänsts erhållande

vunnits, får utbilda och förkovra sig i tjänstearbetet likasom ock

att man för vikariat å landsfiskalstjänst har att tillgå även andra personer

än hos länsstyrelserna anställda tjänstemän, vilka mången gång icke

utan olägenhet för arbetet i länsstyrelserna kunna undvaras för vikariatet.

Men ehuru vi anse, att arvodena böra kunna utgå med ovan

nämnda maximibelopp, synes det kunna antagas, att länsstyrelserna

vid uppgörelse med landsfiskal om biträdes anställande i många fall

icke skola vara nödsakade att fastställa arvodet till maximum. Tv om

också landsfiskal icke lärer kunna åläggas att bidraga till biträdets avlöning,

torde biträdets anställande för honom innefatta så stor ekonomisk

fördel, att han kan väntas vara benägen att lämna skäligt bidrag

kontant eller genom beredande åt biträdet av billig eller möjligen kostnadsfri

inackordering. Allt för stora anspråk i detta avseende torde

dock icke få ställas på landsfiskalen, då ju hans förmån av biträdets

anställande skall utgöra ersättning till honom för besväret med biträdets

handledning och utbildning samt för olägenheten att nödgas avstå biträdet,

då detta blivit väl insatt i göromålen och sålunda kan lämna

den största hjälpen i arbetet.

Huru länge biträdet skall äga åtnjuta statsunderstöd, lärer vederbörande

länsstyrelse böra få avgöra, varvid torde iakttagas bland annat,

att understödet bör utgå endast under den tid biträdesanställningen

varar, dock att det samma bör behållas under sjukvikariat eller vakansförordnande

å landsfiskalstjänst och vid tillfällig sjukdom.

Med hänsyn till det av oss beräknade antalet aspiranter och det

för dem föreslagna arvode, torde det för år erforderliga anslagsbeloppet

komma att uppgå till omkring 65,000 kronor. Då aspiranterna

mycket ofta såväl före som efter anställning såsom landsfiskalsbiträde

torde komma att innehava plats såsom extra tjänstemän hos länsstyrelse

samt genom denna skiftes tjänstgöring och jämväl i övrigt rätt

mycket bliva att jämställa med länsstyrelsernas extra tjänstemän, synas

de för aspiranternas utbildning beviljade medel böra utgå av anslaget

till arvoden åt extra länsnotarier m. fl., dock utan sammanblandning

med i övrigt å detta anslag anvisade medel.

Såsom länsstyrelsen i Jönköpings län framhållit, vore det synnerligen

önskvärt, att medel för ifrågavarande ändamål redan innevarande

år funnes tillgängliga, och synes det för samma år erforderliga beloppet

av flera skäl kunna begränsas till 25,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

Vad därefter angår framställningen om anslag till avlönande i

vissa fall av vikarier åt landsfiskaler och häradsskrivare, innefattar den- anm''/m**r

samma egentligen två skilda, ehuru i viss mån sammanhängande spörsmål,

det enn, att vikarier för landsfiskaler och häradsskrivare måtte

beredas skälig ersättning för sitt tjänsteuppdrag, och det andra huru

man skall undanrödja olägenheterna därav, att, då länsstyrelsernas extra

tjänstemän vid vikariatsförordnande för landsfiskal eller häradsskrivare

finnas böra i enlighet med gällande föreskrifter lå bibehålla viss andel

av sitt fasta arvode, de länsstyrelserna anvisade medel till avlönande

av extra biträden direkt eller indirekt bliva för avsett ändamål otillräckliga

och länsstyrelserna därför urståndsätta att anställa det för

göromålens skötande nödiga antal biträden.

Beträffande den förra frågan få vi till en början anföra, att förslaget

om beredande av statsbidrag till vikarie åt landsfiskal under

annan ledighet än sjukdom synes oss på de av flera länsstyrelser och

statskontoret angivna skäl icke kunna förordas.

Däremot dela vi den i framställningen uttalade och av länsstyrelserna

nästan enstämmigt biträdda åsikten, att landsfiskals vikarie icke

skäligen kan avlönas med endast landsfiskals tjänstgöringspenningar,

1,000 kronor. Hänsyn till förvaltningsbidraget 300 kronor torde ej

kunna tagas, då detta är avsett att täcka kostnader i och för tjänsten.

Då det gäller att lösa frågan, huru avlöningen till landsfiskals vikarie

skall ordnas, synes man böra huvudsakligen ansluta sig till den praxis,

som därutinnan utbildat sig och enligt vilken vikarien, om han vant

ordinarie eller extra tjänsteman, fått uppbära utom landsfiskals tjänstgöringspenningar

i förra fallet lönen å sin egen tjänst och i senare

fallet°viss andel, dock högst två tredjedelar, av sitt fasta arvode^hos

länsstyrelsen. Denna praxis, som för övrigt icke mötts av några

egentliga invändningar, har icke visat sig medföra svårighet att erhålla

vikarier. Emellertid synas i densamma böra vidtagas vissa jämkningar.

Sålunda torde avlöningen till landsfiskalens vikarie i regel höra utgå

med samma belopp, vare sig vikarien är ordinarie eller extra tjänsteman

eller intetdera. Några länsstyrelser hava väl ansett, att då landsfiskalens

tjänst uppehälles av hans eget tjänstebiträde såsom vikarie,

denne icke borde åtnjuta arvode utöver tjäiisigöringspenningarna, men

denna mening torde kunna .anses innefatta eu påtaglig orättvisa och

därför ej böra godkännas, likväl kunna skäl förofinnas att för sådan

vikarie något minska det jämte tjänstgöringspenningarna utgående arvodesbeloppet,

enär han under vikariatet möjligen kan få bibehålla

vissa av sina förmåner såsom biträde hos landsfiskalen. Med hänsyn

Bihang till riksdagens protokoll 1910. I sant!. 29R htlft. (Nr SOU.) K91 19 ,r>

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

till att ordinarie landskanslist, som mycket ofta torde förordnas såsom

vikarie för landsfiskal, under vikariatet brukar få behålla sin lön, 1,500

kronor, samt att statsunderstött landsfiskalsbitiäde vid förordnande såsom

landsfiskal, enligt vad vi ovan föreslagit, skulle få behålla hela

statsunderstödet, vars maximum är ifrågasatt att utgöra 1,500 kronor,

anse vi, att. jämväl övriga landsfiskalsvikarier böra tilldelas arvode utöver

tjäustgöringspenningarna till belopp av högst 1,500 kronor. Enligt

vår mening bör sålunda landsfiskalsvikaiie, så vitt ej särskilda förhallanden

till annat föranleda, uppbära jämte landsfiskals tjänstgöringspenningar:

om han är ordinarie tjänsteman, lönen å sin egen tjänst

samt eljest, såframt han icke åtnjuter statsunderstöd såsom landsfiskalsbiträde,

arvode till belopp av högst 1,500 kronor. För extra tjänsteman

hos länsstyrelsen synes detta arvode lämpligen böra i enlighet

med gällande praxis utgå på det sätt, att han behåller motsvarande del

av sitt fasta arvode hos länsstyrelsen. Denna anordning förutsätter

jämkning i meddelade föreskrifter om den andel av detta arvode extra

tjänsteman skall avstå vid förordnande att sköta ordinarie tjänst därhän,

att den bibehållua delen kan uppgå till 1,500 kronor.

Framhallas må, att därest tillf fil 1 ig löneförbättring för länsstyrelsernas

tjänstemän kommer till stånd, härav påkallad jämkning i arvodena

bör äga rum.

Vad ovan anförts i fråga om landsfiskals vikarie borde principiellt

sett gälla även beträffande vikarie för häradsskrivare. Emellertid lärer

det få medgivas, att, på sätt flera länsstyrelser erinrat, förhållandena

vid vikariatsförordnande för häradsskrivare kanske oftast icke nödvändiggöra,

att vikarien av staten erhåller särskilt arvode eller, om han är

ordinarie tjänsteman, får behålla sin egen lön oavkortad. Häradsskrivaren

åtnjuter nämligen såsom bekant debetsedellösen och provisioner

i tjänst en tdl sa avsevärt belopp, att när vikarien äger uppbära viss andel

därav, denna jämte tjänstgöringspenningarna och förvaltningsbidraget

mången gång må anses utgöra fullt tillräcklig avlöning för honom.

Dock torde vissa tider av året fall kunna inträffa, då på grund av otillräckligheten

av med förordnandet förbundna avlöningsförmåner det kan

möta svårigheter att anskaffa lämplig vikarie. Därför torde möjlighet

böra beredas vederbörande länsstyrelse att i sådana undantagsfall tilldela

a häradsskrivartjänst vikarierande, icke ordinarie tjänsteman visst

skäligt arvode till fyllnad i avlöningen, och anse vi, att detta fyllnadsarvode

bör begränsas och utgå i enlighet vad av oss föreslagits beträffande

landsfiskals vikarie.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

Därjämte anse vi oss böra föreslå, att vid vikariat i län, där ortstillägg

utgår, vikarien, om lian på grund av sin tjänsteställning åtnjuter

ortstillägg, må få bibehålla delta under vikarielÖrordnandet och

eljest tilldelas sådant med landsfiskal och härads skri vare tillkommande

belopp av 200 kronor för år.

Ordnas frågan om avlönandet av landsfiskalers och häradsskrivares

vikarier på ovan angivna sätt, så att alltså länsstyrelsernas extra tjänstemän

under vikariatslörordnande lå behålla viss audel av sitt fasta arvode

hos länsstyrelsen, synas olägenheterna för länsstyrelserna av den härigenom

inträdande minskningen i det till extra biträdens avlönande anvisade

belopp enklast kunna avhjälpas i enlighet med länsstyrelsens i

Jämtlands län förslag eller sålunda, att extra anslaget till arvode åt extra

länsnotarier m. fl- ökas med det belopp, vartill iörenämnda minskning

skäligen må kunna beräknas. Härvid tår emellertid iakttagas, att länsstyrelserna

anvisade medel till extra biträdens avlönande vid vikariatsförordnande

komma att tagas i anspråk, icke blott direkt genom avlönande

av viss sjukvikarie, utan även indirekt sålunda, alt då ordinarie

tjänsteman i länsstyrelsen vikarierar lör landsfiskal eller häradsskrivare,

vikarien för denne ordinarie tjänsteman icke kan avlönas enbart med

kaus tjänstgöringspenningar utan måste beredas fyllnad i avlöningen

från ifrågavarande medel.

Vad här ovan föreslagits i fråga om vikarie vid sjukledighet anse

vi böra tillämpas även för vakansvikarie, enär denne icke äger uppbära

lönen å den av honom uppehålla tjänsten.

Att på förhand beräkna det belopp, varmed anslaget till arvoden

åt extra länsnotarie!'' m. fl. behöver ökas av ovan angivna orsaker, är

på sätt från flera håll anmärkts mycket svårt, särskilt innan ännu

någon tids erfarenhet vunnits, om vad som ärligen erfordras. Men

efter något år torde svårigheterna icke vara större, än när saken

gäller beräknandet av kostnaderna för avlönande av sjukvikarier för en

del andra tjänstemän, och på det att framdeles material för beräknande

av det erforderliga anslagsbeloppet icke må saknas, torde länsstyrelserna

böra årligen till Kungl. Maj:t lämna uppgift ä det belopp, som

under nästföregående år från berörda anslag utbetalts i anledning av

landsfiskaler och häradsskrivare beviljad tjänstledighet för sjukdom.

Med ledning av inhämtade upplysningar synes man kunna beräkna det

för ifrågavarande ändamål erforderliga belopp till ungefär 12,000

kronor årligen. De anvisade medlen skulle av länsstyrelserna enligt

ovan angivna grunder få användas utan sammanblandning med övriga

delar av anslaget till arvoden åt extra länsnotarier m. fl.; och borde

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departe
ments
chefen.

Kungl. May.ts Proposition Nr 303.

Länsstyrelserna hava att årligen anmäla i vad mån medel för ifrågavarande

ändamål åtgått.

Att medel för samma ändamål erfordras redan för innevarande år,

torde vara påtagligt. Det erforderliga beloppet synes kunna antagas

uppgå till omkring 6,000 kronor.»

I anslutning-till vad sålunda anförts, hava de sakkunniga tillstyrkt

framställning till riksdagen därom, att genom höjning av reservationsanslaget

till arvoden åt extra Linsnotarier, extra länsbokhållare och

Övriga extra biträden hos länsstyrelserna m. m. medel måtte anvisas

dels för utbildning av landsfiskulsaspiranter till belopp av 65,000

kionor, drls ock till vikariatsarvoden vid landsfiskaler och häradsskrivare

beviljad ledighet för sjukdom samt vid vakans till belopp av 12,000

kronor,

att efter framställning från de skilda länsstyrelserna på länen fördelas

och utgå efter här ovan angivna grunder,

ävensom att för innevarande år för enahanda ändamål måtte anvisas

respektive 25,000 kronor och 6,000 kronor.

Framställningen om anvisande av medel till avlönande av biträden

åt vissa landsfiskaler berör ett spörsmål av stor vikt, nämligen fråo-an

om säkerställandet av rekryteringen av en så betydelsefull tjänstemannaklass

inom förvaltningen som landsfiskalernas. Med hänsyn till

vad länsstyrelserna och de sakkunniga härutinnan anfört synes man icke

höra underlåta att söka vidtaga åtgärder till denna frågas ändamålsenliga

ordnande. Därvid vill jag dock redan från början betona min

anslutning till de sakkunnigas uppfattning, att man i förevarande sammanhang

bör bortse från landsfiskalernas större eller mindre behov av

lättnad i arbetsbördan. Att redan nu, så kort efter den nya fögderiförvaltningsorganisationens

genomförande, anställa statsunderstödda biträden

för tillgodoseende av ett dylikt behov synes ej böra ifrågakomma och

skulle lätteligen kunna medföra konsekvenser, vilka nu ej kunna överblickas.

J

De sakkunniga hava tänkt sig, att för beredande av tillfredsställande

rekryteriugsmöjligheter av landsfiskalskåren ett belopp skulle ställas

till Kungl. Maj:ts förfogande att fördelas mellan de olika länsstyrelserna

för att användas som arvoden åt landsfiskalsaspiranter med, frånsett eventuellt

utgående tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, högst 1,500

eller 1,000 kronor — beroende på vederbörandes föregående utbildning.

Då dessa aspiranter ofta såväl före som efter sin anställning torde komma

att innehava plats som extra tjänstemän hos länsstyrelserna samt i

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 303.

mycket bleve att jämställa med länsstyrelsernas extra tjänstemän, skulle

enligt de sakkunnigas förslag beloppet ilråga utgå av nu förevarande

anslag, dock utan sammanblandning med å anslaget i övrigt anvisade

medel. Det sålunda framställda förslaget synes mig innefatta ett beaktansvärt

uppslag och böra försöksvis komma till användning. De i

och med fögderi!örvaltningens omorganisation uppkomna nya förhållandena

inom landsstaten synas mig emellertid icke ännu hava vunnit

den stadga, att man kan avgöra, huruvida den loreslagna vägen till rekryteringssvårigheternas

avhjälpande bör för framtiden anlitas. I enlighet

med denna uppfattning i frågan anser jag, att det av de sakkunniga

för aspirantutbildniugen föreslagna anslag av 65,000 kronor om året bör

kunna ganska väsentligt reduceras, och har det synts mig, att ett belopp

av 30,000 kronor om året skulle vara tillräckligt. Med dessa medel borde

verksamt understöd kunna beredas ett rätt betydande antal aspiranter.

Endast de länsstyrelser, som hade ett framträdande behov av dylika

aspiranter, skulle erhålla del av anslaget, och skulle för sådant ändamål

hava att göra särskild framställning, innehållande fullständig utredning

i angivna hänseende. Något anslag för nu ifrågavarande ändamål för

år 1919 torde ej böra ifrågasättas.

Vad slutligen angår framställningen om anvisande av medel till avlönande

i vissa fall av vikarie å landsfiskal- eller härad sskri vartjänst finner

jag mig böra i allt väsentligt biträda vad de sakkunniga i denna fråga

anfört och föreslagit. Skulle i ett eller annat fall de föreslagna vikariatsarvodenas

belopp befinnas otillräckliga för erhållande av lämplig

vikarie, synas svårigheterna kunna avhjälpas genom att efter Kungl.

Maj:ts medgivande ett särskilt tilläggsarvode tilldelas vikarien. I enlighet

med de sakkunnigas hemställan förordar jag alltså anslag för

ifrågavarande ändamål till belopp av 12,000 kronor för år 1920 och

6,000 kronor för innevarande år.

1 enlighet med vad jag ovan föreslagit skulle det ordinarie reservationsanslaget

till arvoden åt extra länsnotarie!- in. m. behöva från och

med år 1920 höjas med tillhopa 102,000 kronor eller således till 413,000

kronor. För år 1919 skulle vidare för anslagets förstärkning erfordras

ett belopp av 40,000 kronor. Den för år 1920 ifrågasatta höjningen

överstiger visserligen med 13,000 kronor det i statsverksproposiiionen

beräknade beloppet, men föranleder dock ingen ökning i riksstatens

slutsumma, då vissa i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln

beräknade anslag ej behövt till fullo tagas i anspråk.

Samman

filtull»?

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Vissa till.

fänika

kostnader.

Kungl. May.ts Proposition Nr 303.

I den skrivelse den 19 december 1918, nr 40, vari 1918 års urtima

riksdag anmälde sitt beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om

kommunalstyrelse på landet m. m., förutsatte riksdagen, att då genom

den beslutade utvecklingen av kommunal- och munieipalfullmäktigiustitutionen

väsentligt ökat arbete komijie att åvila länsstyrelserna, som hade

att verkställa sammanräkning av ifrågavarande val, medel borde ställas

till länsstyrelsernas förfogande i syfte att särskilda arbetskrafter kunde

anlitas lör ändamålet i sådana fall, då sammanräkningarna eljest ej skulle

kunna äga rum utan att övriga ärendens handläggning inom iänsstyrelserna

åsidosattes. Genom cirkulärskrivelse den 24 januari 1919 har

Kungl. Maj:t i enlighet härmed bemyndigat länsstyrelserna att anställa

erforderligt antal extra arbetskrafter för de innevarande vår förestående

sammanräkningarna av ifrågavarande art ävensom anbefallt länsstyrelserna

att anmäla i anledning härav uppkommande kostnader till ersättande.

Aven med den av mig nu föreslagna ökningen av anslaget till extra

biträden vid länsstyrelserna kan detta anslag givetvis ej förslå för

täckande av de sålunda uppkommande tillfälliga kostnaderna.

Jämväl i ett annat hänseende kommer kostnad för statsverket att

uppstå i anledning av de val, som under innevarande vår skola förrättas.

Bestyret med den kommunala röstlängdens upprättande på landet bär

enligt de nya stadgaodena överflyttats från kommunalnämnden till häradsskrivaren.

I enlighet med vad riksdagen i sin nyssnämnda skrivelse

nr 40 förutsatt, bör längden för framtiden lösas av vederbörande

kommuner med belopp, som Kungl. Maj:t torde komma att stadga. I

avseende å den särskilda röstlängd, som utöver den ordinarie röstlängden

för innevarande år upprättas för de nu stundande valen, torde emellertid

kommunerna skäligen ej böra åläggas lösa densamma, utan bör kostnaden

för häradsskrivarens bestyr härutinnan, på sätt även torde hava

förutsatts, gäldas av statsmedel. I enlighet härmed har i kungörelse

den 31 december 1918 med föreskrifter i avseende å uppläggande under

år 1919 av vissa kommunala röstlängder m. m. (sv. förf.-saml. nr 1063)

stadgats, att häradsskrivare skall bekomma ersättning för sitt ifrågavarande

bestyr med 1 krona för varje helt eller påbörjat uppslag i röstlängderna,

därvid antalet rader å de särskilda uppslagen beräknas till

minst femton.

För täckande av förut angivna kostnader synes ett särskilt anslag

böra äskas hos riksdagen å tilläggsstat för år 1919.

V id beräkning av kostnaderna för ersättning åt häradsskrivarna för

upprättande av kommunal röstlängd under innevarande vår kan tjäna

till ledning följande tabell:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr SOS.

39

Antalet invånare

över 23 år den Vi

L ä n. 1918 å landsbygden Beräknade kostnader.

samt, i städer där

magistrat ej finnes.

Kronor

Stockholms

län ................................

.1

109,110

7,274

i Uppsala

» ...........................................

53,127

3,542

| Södermanlands

» ...........................................

73,337

4,890

Östergötlands

» .................,.........................

110,645

7,377

Jönköpings

•> .......................................

100,067

6,672

Kronobergs

#)

79,346

5,290 ■

Kalmar

» ..........................

103,010

6,868

| Gottlands

» ...........................................

27,547

1.837

Blekinge

»

53,830

3,589

Kristianstads

» .............................................

120,169

8,012

Malmöhus

.. .............................................

140,891

9,393

Hallands

» ..............................................

60,428

4,029

Göteborgs och Bohus

..

» ..............................................

101.603

6,774

Älvsborgs

138,490

9,233

Skaraborgs

■■ ............................................

114,192

7,613

Värmlands

»

124,225

8,282

Örebro

» ......... ...........

91,851

6,124

Västmanlands

» ..................................

62.612

4,175

Kopparbergs

» .......i.....................................

120.878

8,059

Gävleborgs

” ................................••••.....

106,759

7,118

V ästernorrlands

* ..............................................

113,685

7,579

Jämtlands

n

59.738

3,983

Västerbottens

..» :.....................................

77,888

5,193

Norrbottens

» •.............................................

74.390

4,960

Summa

2,217,818

147,866

Siffrorna i andra kolumnen avse den kyrkoskrivna och ej den mantalsskrivna befolkningen och äro

approximerade på basis av befolkningens åldersfördelning vid 1910 års folkräkning, vadan do i tredje kolumnen

angivna kostnaderna böra anses allenast såsom ungefärliga.

Med hänsyn därtill, att ersättning skall utgå även för röstlängdsuppslag,

som ej är fullskrivet, höra de i tabellen beräknade kostnaderna

ökas med omkring 2,000 kronor eller sålunda till sammanlagt omkring

150,000 kronor.

Kostnaderna för anställande av extra arbetskrafter vid länsstyrelserna

kunna för närvarande ej med någon bestämdhet beräknas, men

torde kunna uppskattas till omkring 25,000 kronor.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Måj:ts Proposition Nr 303.

Departe
ments
chefens
hemställan.

Sammanlagt skulle således för nu ifrågavarande ändamål å tilläggsstat

för år 1919 av riksdagen äskas ett belopp av 175,000 kronor, som

lärer böra givas förslagsanslags natur. Då bestämmelserna angående

röstlängdernas upprättande ej utkommit förrän vid tiden för statsverkspropositionens

avlåtande, har något anslag för ändamålet ej kunnat beräknas,

men lärer, enligt vad jag från chefen för finansdepartementet

inhämtat, medel för ändamålet kunna beredas å budgeten.

I anslutning till vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till förstärkning av det ordinarie reservationsanslaget

till arvoden åt extra länsnotarier m. m. på

tilläggsstat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst,

* 40,000 kronor;

dels från och med år 1920 höja nämnda reservationsanslag,

nu 311,000 kronor, med 102,000 kronor

till 413,000 kronor;

dels ock till bestridande av vissa kostnader i anledning

av under våren 1919 förrättade kommunala

val på tilläggsstat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag

av 175,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll titvisar, skulle till

riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Nils Ådelgren.

Stockholm, K. L. Becktunna Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:6b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1919 sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 86 i texten
  2. Rskr. 1919:274 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förhöjning av det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt extra länsnotarier m. s. 13 i texten
  3. SU 1919:182 Statsutskottets utlåtande Nr 1S2 s. 1 i texten