Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna

1919-03-18 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:304, Med förslag till lag om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t proposition nr 304.

1

Nr 304.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen

åt flottningsarbetarna; given Stockholms slott den 18 mars

1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet fördå protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om skyldighet i vissa

fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 sand. 269 höft. {Nr 304.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

Förslag

till

Lag

om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottnings
arbetarna.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Framgår flottled, allmän eller enskild, på sådant avstånd från bebyggd ort,

att det icke skäligen kan påfordras, att flottningsarbetarna skola under flottningens

utförande begiva sig dit för erhållande av natthärbärge, vare flottningsförening

eller i fråga om enskild flottled den, som där innehar flottningsrätten,

pliktig sörja för att härbärgen finnas tillgängliga för arbetarna å sådana platser

invid flottleden, där påräknas kan, att de komma att uppehålla sig åtminstone

vissa tider varje år flottning bedrives, eller där eljest mera stadigvarande behov

av natthärbärge yppas.

I fråga om vilka personer enligt denna lag äro att anse såsom arbetare,

galle vad som stadgas i 2 § av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 §•

Härbärge, som i 1 § sägs, skall ej mindre erbjuda tillräckligt utrymme

samt tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd, än även med hänsyn till

yrkets behov och ortens förhållanden samt den tid, varunder härbärget kan förväntas

komma till användning, motsvara skäliga fordringar på en tillfällig bostad.

3 §•

Fråga, huruvida och varest härbärge efter ty ovan sagts skall anordnas

vid allmän flottled, skall avgöras av vattendomstolen på sätt angående prövning

av vattenmål är stadgat i vattenlagen; och skall, där med stöd av denna lag mot

flottningsförening väckes påstående om skyldighet att uppföra härbärge vid all
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 Oå.

män flottled, sådan talan behandlas i den ordning, som i 6 kap. 17 § vattenlagen

stadgas beträffande där omförmäld talan.

Angående underhåll av härbärge, som nu sagts, galle vad i lagen om

flot tning i allmän flottled stadgas om underhåll av skyddsbyggnader vid allmän

flottled.

4 §•

Skulle beträffande enskild flottled den, som där innebar flottningsrätten,

underlåta att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i 1 och 2 §§, äger Kungl.

Maj:ts befallningshavande, på framställning av yrkesinspektör eller när så eljest

prövas nödigt, vid vite förbjuda honom, sedan nan blivit i saken hörd, att efter

utsatt skälig tid vidare bedriva flottning i flottleden utan att hava vidtagit de

av Kungl. Majrts befallningshavande vid förbudets meddelande angivna åtgärder.

Vad i första stycket av denna § stadgas äge icke tillämpning å enskild

flottled, som innehaves av kronan, utan skall, när Kungl. Maj:ts befallningshavande

beträffande sådan led finner åtgärd, som nu sagts, erforderlig, frågan härom anmälas

hos domänstyrelsen, som har att efter omständigheterna antingen vidtaga

den påkallade åtgärden eller ock underställa ärendet Konungens prövning.

5 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som därvid åtnjuter biträde av yrkesinspektionens befattningshavare,

på sätt Konungen därom närmare bestämmer.

6 §•

De, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna

lag, skola, när helst de så påfordra, äga tillträde till de härbärgen, som finnas

anordnade, ävensom rätt att där företaga undersökningar, vartill deras tjänsteåligganden

kunna giva anledning; och vare arbetsgivaren pliktig att för tillsynens

behöriga utövande på anfordran tillhandagå med alla nödiga upplysningar.

Vad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens eller

Kungl. Maj:ts befallningshavandes bud och ärende gå, galle ock om dem, som

hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag.

7 §•

Över beslut, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelas jämlikt

4 § första stycket, må klagan föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement

inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung! Maj:ts proposition nr 304.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

den 14 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och jordbruksdepartementen

anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren:

»Vid avlåtande den 17 januari 1919 till riksdagen av proposition

(nr 4) med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen samt

till lag om flottning i allmän flottled m. m. yttrade jag beträffande frågan

om beredande av bostäder vid flottlederna åt flottningsarbetarna, att denna

fråga ägde nära samband med innehållet av det lagförslag angående beredande

i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge åt arbetarna

m. m., om vars framläggande för riksdagen hemställan komme

att göras, samt att jag i samråd med chefen för civildepartementet hade

under övervägande, huru det särskilda skydd, som i nu ifrågavarande

hänseende torde böra beredas flottningsarbetarna, borde närmare regleras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

5

Angående förevarande frågas föregående behandling har chefen för

civildepartementet vid remitterande till lagrådet den 22 mars 1918 av

nyssnämnda förslag till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning

och kolning av härbärge åt arbetarna m. m. lämnat utförlig

framställning, varför jag under hänvisning till nämnda framställning

anser mig nu böra endast i korthet erinra om vad i ärendet förekommit.

Efter motion till 1909 års riksdag hemställde riksdagen uti skrivelse

den 24 maj samma år, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida

i flottningsstadgan eller i annan författning borde upptagas bestämmelser

därom, att på ställen vid allmän flottled, där sådant vore av nöden,

skulle finnas bostäder uppförda för flottningsmanskapet och underkastade

i tillämpliga delar samma föreskrifter som övriga till flottled hörande

byggnader.

Uti skrivelsen framhöll riksdagen, hurusom de allmänna flottlederna

i viss mån vore att betrakta såsom allmänna trafikleder, varför ett reglerande

ingripande från statens sida vore väl påkallat och lätt genomförbart.

Vid dessa flottleder, där timret år efter år framflottades på ungefär

enahanda sätt, torde det med fördel låta sig göra att uppföra hyddor även

av varaktigare typ på platser, där det med avseende på avståndet från

bebodda orter med flera omständigheter kunde anses behövligt, såsom

bland annat vid forsar, där varaktigare arbeten och bevakningar måste

äga rum. Sådana bostäder syntes lämpligast böra uppföras av flottningsoch

strömrensningsbolagen och kunde möjligen i så fall i flottningsstadgan

införas bestämmelse dels härom och dels om att kostnaderna för

byggnaderna finge intagas i den amorteringsplan för flottleder, som Kungl.

Maj:ts befallningshavande ägde att fastställa, vadan kostnaderna för desamma

kunde bliva amorterade genom viss avgift per flottenhet i likhet

med övriga kostnader för flottledens rensning och byggande. Vid den

avsyning enligt flottningsstadgan, varom befallningshavande förordnade,

innan flottleden upplätes till allmänt begagnande, kunde och borde även

dessa hus avsynas.

Över riksdagens berörda skrivelse hava samtliga befallningshavande,

domänstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen blivit hörda och

efter infordrande av yttranden från flottningsföreningar in. fl. avgivit

utlåtanden. Lagstiftning i den i skrivelsen angivna riktningen har därvid

tillstyrkts av samtliga befallningshavande, med undantag därav, att

eu och annan befallningshavande i södra Sverige förklarat, att på

grund av saknaden av allmänna flottleder i länet eller med hänsyn till

tillgången på befintliga bostäder erfarenhet om behovet av sådan lag
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

stiftning icke inom länet vunnits. Tillika liar av myndigheterna framhållits,

att frågan om särskilda bostäder för flottningsmanskapet vore en

fråga icke blott om behovet av sådana bostäder utan även om möjligheten

och lämpligheten att uppföra sådana av mera varaktig beskaffenhet.

Möjlighet härtill syntes knappast föreligga beträffande källvattendragen och

bivatten, där flottningsarbetet icke försigginge varje år och för varje gång

endast påginge eu eller annan vecka, enär där uppförda bostäder skulle

komma att användas endast ett fåtal dagar med ett eller flera års mellanrum

och användningen sålunda icke stå i rimlig ^proportion till kostnaderna

för uppförande och underhåll, som komme att oskäligt fördyra

flottningen och minska virkets värde för de flottande. Annorlunda vore

förhållandet beträffande de delar av huvudvattendragen, där årligen en

mera avsevärd virkesmängd framflottades, och särskilt å de platser (hålloch

släppningsställen, forsar o. d.), där flottningsmanskap av särskilda

anledningar måste vara stationerat och uppehålla sig längre tider i sträck.

"Vid de flesta redan befintliga flottleder syntes behovet av bostäder å

dylika platser redan vara tillgodosett av resp. flottningsföreningar, då det

legat i deras eget intresse att bereda möjlighet för flottningsmanskapet

att dagligen kunna börja sitt arbete utan tidsförlust och att i fall av

behov även nattetid genast kunna vara till hands. Då det emellertid

icke syntes vara uteslutet, att de flottande virkesägarna, med hänsyn till

kostnaderna för de behövliga bostäderna, någonstädes kunde vara obenägna

att anordna sådana i den utsträckning, det kunde vara behövligt

och skäligt, ansåge sig myndigheterna under vissa förutsättningar kunna

tillstyrka, att uti flottningsstadgan infördes bestämmelser därom, att vid

flottningssyn synemännen skulle äga att pröva, huruvida, på vad sätt och

i vilken mån lämpliga bostäder borde anordnas för flottningsmanskapet,

och att i kostnadsförslag och amorteringsplan för flottleden intoges dylika

bostäder, där de befunnits vara av nöden, i likhet med andra för flottningens

bedrivande erforderliga och nyttiga byggnader, arbeten eller anstalter.

En avsevärd mängd flottningsföreningar och trävarubolag hava avgivit

yttranden över förenämnda riksdagsskrivelse och i allmänhet uttalat

sig tillstyrkande till den av riksdagen ifrågasatta lagstiftningen. Åtskilliga

föreningar och innehavare av trävaruaffärer, särskilt inom Yästernorrlands

och Västerbottens län, hava dock ställt sig betänksamma mot

ett åläggande i lag för flottningsförening att uppföra byggnader av ifrågavarande

slag. Därvid har framhållits, hurusom vid de flesta bäckflottningar

och källfloder flottningsarbetet i allmänhet försigginge på det sätt,

att slutrensning omedelbart vidtoge och fortginge oavbrutet nedefter de

särskilda vattendragen. Härigenom förflyttades flottningsmanskapet för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kringl. Maj:ts proposition nr 304.

varje dag avsevärda sträckor, olika för varje år, beroende på virkeskvantitet,

vattentillgång med flere faktorer, som inverkade på flottningens

gång, och någon vakthållning i egentlig mening förekomme endast undantagsvis

efter dessa flottleder. Det ställde sig därför i allmänhet rätt svårt

att efter desamma bestämma lämpliga platser för och att uppföra bostäder,

särskilt som erfarenheten gåve vid handen, att manskapet föredroge

att vila på den plats, där arbetet upphörde och där det dagen därpå

skulle vidtaga, framför att gå längre eller kortare sträckor i oftast oländig

mark. Givet vore däremot, att bostäder måste uppföras, där av eu eller

annan anledning, såsom vid dammar, större sjöar och enstaka forsar långt

från människoboningar, manskap en längre tid stationerades. Skulle lagstiftning

i nämnt fall ske, borde den inskränkas till att avse dylika platser,

där flottningsmanskap årligen stationerades. Slutligen påpekades nödvändigheten

av, att, därest en dylik lagstiftning skulle bliva effektiv, den

borde kompletteras med föreskrifter, som medgåve expropriationsrätt till

sådana markområden, som erfordrades för bostadshusen i fråga.

Sedan enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande i slutet av år 1911 tillkallats

särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet att biträda med

utarbetande av förslag till ny lagstiftning om flottning och till de förändrade

bestämmelser i andra delar av lagstiftningen, som därav påkallades,

blev riksdagens förutnämnda skrivelse överlämnad till bemälde sakkunniga

att tagas i övervägande vid fullgörande av deras uppdrag. I

sitt den 14 december 1916 avgivna betänkande med förslag till ny flottningslagstiftning

föreslogo dessa sakkunniga vissa föreskrifter, avsedda

att trygga flottningsarbetarnas behov av nödiga bostäder utefter de allmänna

flottlederna, och hava över förslaget inhämtats yttranden från myndigheter

och enskilda korporationer, däribland även från socialstyrelsen.

Angående innehållet av dessa yttranden, i vad de avse nu förevarande

lagstiftningsfråga, tillåter jag mig hänvisa till chefens för civildepartementet

anförande till statsrådsprotokollet den 22 mars 1918.

På grundval av de flottningssakkunnigas betänkande och förslag

och med ledning av de yttranden, som däröver avgivits, ha därefter

inom justitiedepartementet utarbetats de förslag till lagar om ändring i

vissa delar av vattenlagen, om flottning i allmän flottled in. in., varom

enligt Kungl. Maj:ts förordnande proposition avlåtits till riksdagen den

17 nästlidne januari. Uti 6 kap. 4 § av nämnda vattenlagsförslag

har upptagits föreskrift, att diir för allmän flottleds inrättande någon anläggning

eller åtgärd är nödig, som kan inverka på strandägares eller

annans rätt, såsom bland annat byggnad för flottningsarbetarnas här
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 304.

bärgerande under flottningstiden, är den, vars rätt därav beröres, pliktig

att tåla skada och intrång, som därigenom vållas; och uti 5 § av samma

kapitel stadgas, att för skada och intrång, som vållas genom anläggning

eller åtgärd för allmän flottled, skall gäldas ersättning enligt bestämmelserna

uti 9 kap. vattenlagen. Genom dessa föreskrifter ha alltså härbärgen

för flottningsarbetarna likställts med och inordnats bland de anläggningar,

som vanligen anses erforderliga för flottleds inrättande, samt

möjlighet givits att även mot strandägares bestridande erhålla markområden

för uppförande av sådana bostadshus. Strandägare bliva skyldiga

att mot ersättning upplåta erforderliga tomtområden på de platser utefter

flottleden, där härbärgen synas böra uppföras; dock skola dylika

områden i regel icke upplåtas med äganderätt, utan endast under ett slags

servitutsrätt. Enligt nu gällande flottningsförfattningar sakna däremot

de avgörande myndigheterna befogenhet att ålägga strandägare skyldighet

upplåta erforderliga markområden för flottledsbyggnaders utförande;

endast genom frivillig överenskommelse eller på expropriationens väg kan

rätten till sådana områden förvärvas. Yad särskilt angår tomtplatser för

arbetarebostäder har enligt praxis icke ens expropriationsrätt ansetts

kunna medgivas till förmån för sådana platsers anskaffande.

Den myndighet, som får att avgöra huruvida och varest vid flottleds

inrättande manskapsbyggnader böra anordnas, bliver enligt vattenlagsförslaget

samma myndighet, som i övrigt har att handlägga och pröva

flottledsmålen, nämligen vattendomstolen. Kungl. Maj:ts befallningshavandes

befattning med ifrågavarande mål skall nämligen hädanefter i

stort sett upphöra; endast avgörandet av vissa ekonomiska och administrativa

frågor skall fortfarande påvila befallningshavanden, som därjämte

kommer att utöva den allmänna tillsynen över flottlederna och

flottningsföreningarna, däribland även tillsynen å flottledsbyggnadernas

underhåll. Frågor rörande inrättande av ny flottled skola, innan de

prövas av vattendomstolen, undergå behandling vid särskild syneförrättning,

hållen av förrättningsman och godemän, vilka det åligger att föranstalta

om nödig utredning i saken och att planlägga företaget. I dessa

synemäns uppdrag ingår enligt 10 kap. 17 § bland annat att utreda och

tillse, huruvida tillhandahållande av särskilda byggnader för flottningsarbetarnas

härbärgerande under flottningstiden finnes vara av nöden samt

i sådant fall varest sådana byggnader lämpligen böra uppföras och huruvida

desamma med hänsyn till yrkets behov och ortens förhållande

skäligen böra anordnas. Med ledning av vad vid syneförrättningen utrönts

skola synemännen avgiva utlåtande med förslag till alla de anläggningar,

byggnader och åtgärder, som äro av nöden för flottledens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

9

inrättande, jämte uppgift å den ersättning, som anses böra utgå till

strandägare och andra för skada och intrång i följd av flottledsanläggningarna.

Detta utlåtande, som alltså även kommer att innehålla förslag

till de arbetarehärbärgen, som böra uppföras utefter leden, skall

underställas vattendomstolens prövning för slutligt avgörande. Förklarar

vattendomstolen att allmän flottled skall inrättas, skall tillika bestämmas,

vilka byggnader, anläggningar och åtgärder böra utföras, innan

leden får begagnas för allmän flottning, och vid denna prövning åligger

det domstolen sålunda även att tillse, att erforderliga arbetarebostäder

bliva anbragta på därför lämpliga platser utefter flottleden. Utförandet

av de föreskrivna arbetena skall åligga den, som av domstolen antages

till flottledsanläggare, och har han att förskjuta kostnaden härför med

rätt att, sedan arbetena avsynats och godkänts, återfå vad som förskjutits

medelst uppbärande av de utav befallningshavanden bestämda amorteringsavgifterna.

Genom de sålunda föreslagna lagbestämmelserna är alltså sörjt för

att vid ny allmän flottleds inrättande bostäder för flottningsarbetarnas

härbärgerande under flottningstiden varda anordnade utefter vattendraget,

där behov därav anses föreligga. Yad åter angår åstadbringandet av

dylika härbärgen vid de flottleder, som redan nu finnas inrättade, innehåller

vattenlagsförslaget bestämmelser härom uti 6 kap. 20 och 21 §§,

däri bland annat stadgas, att en var, vare sig flottningsförening eller

annan intresserad, som förmenar, att för flottledens förbättrande eller

flottningens ordentliga ombesörjande tarvas nya byggnader eller åtgärder,

äger hos vattendomstolen söka tillstånd till deras utförande. Sådant

ärende skall handläggas i den för ansökningsmål stadgade ordning, och

äger vattendomstolen därvid giva lov till den sökta åtgärden, där den

finnes vara nyttig och behövlig för flottningen, samt förplikta strandägare

att tåla det intrång, som därav vållas. Med detta stadgande erhåller

flottningsförening möjlighet att å annans mark uppföra sådana härbärgen

utefter flottleden, som den själv finner vara av behovet påkallade.

Däremot innehåller den föreslagna nya flottningslagstiftningen intet direkt

stadgande, som pålägger flottningsförening skyldighet sörja för att dylika

härbärgen varda anordnade utefter flottleden, när under flottningens fortgång

behov därav yppas, liksom genom samma lagstiftning ej heller närmare

regleras, under vilka förutsättningar eller å vilka platser uppförandet

av härbärgen bör åläggas flottningsförening. Denna brist åsyftas

att få avhjälpt genom det lagförslag, jag nu går att framlägga, samtidigt

som därmed även avses att reglera motsvarande förhållanden vid

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 269 käft. (Nr 304.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 304.

de flottleder, däri lotteri till flottning icke står öppen för envar utan;

uteslutande tillkommer någon enskild, de s. k. enskilda flottlederna.

Innan de inom justitiedepartementet tillkallade flottningssakkunniga

framlagt sitt förslag till ny flottningslagstiftning, hade frågan om beredande

av bostäder åt flottningsarbetarna i annat sammanhang gjorts till

föremål för särskild utredning. Sedan riksdagen i anledning av en inom

andra kammaren väckt motion uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 maj

1912 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt låta verkställa utredning

rörande skogsarbetarnas, däri inbegripna även flottningsarbetarna,

ställning och levnadsförhållanden samt vidtaga de åtgärder, som av

denna utredning kunde föranledas, uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium

att verkställa utredningen härom ävensom att avgiva de förslag,

vartill densamma kunde föranleda. Från och med år 1913 övertogs arbetet

härmed av socialstyrelsen, som därefter dels under år 1916 framlagt

berättelse över den verkställda undersökningen i en publikation, benämnd

»Skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden i Värmland,

Dalarna och Norrland», dels ock den 4 september 1917 avgivit förslag

till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning, flottning och

kolning av härbärge åt arbetarna m. m. Över nämnda förslag hava inhämtats

yttranden från domänstyrelsen och befallningshavandena, varjämte

Sveriges skogsägareförbund, sågverksförbundet och svenska sågverksindustriarbetareförbundet

inkommit med yttranden. Rörande innehållet

av socialstyrelsens nämnda förslag och däröver avgivna utlåtanden hänvisar

jag till den redogörelse, chefen för civildepartementet därom lämnat

vid remitterandet till lagrådet av det förut av mig omnämnda förslaget

till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning

av härbärge åt arbetarna m. m.

Såsom framgår av rubriken till ovanberörda av socialstyrelsen utarbetade

lagutkast hade nämnda styrelse tänkt sig, att ej blott skogs- och

kolningsarbetarnas utan även flottningsarbetarnas bostadsförhållanden

skulle regleras genom den föreslagna lagen. Mot en sådan anordning

hade en del av de hörda myndigheterna framställt erinringar under framhållande,

att med hänsyn till de egenartade omständigheter, som äro

utmärkande för flottleds inrättande och flottningens bedrivande, bestämmelserna

om bostäder åt flottningsarbetarna borde inrymmas i den egentliga

flottningslagstiftningen och icke i en författning, som avsåge att

reglera förhållandena på andra områden. Uti det inom civildepartementet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

11

överarbetade förslaget till lag om ordnande av skogs- och kolningsarbetarnas

bostadsförhållanden hava ej heller upptagits stadganden angående

härbergen åt flottningsarbetarna. Beträffande skälen härför har

chefen för civildepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t den 22 mars 1918, anfört följande: »Vidare torde starka skäl tala

för, att av de kategorier, som enligt förslaget beröras av den ifrågasatta

lagen, icke medtaga flottningsarbetarna, utan låta dessas bostadsförhållanden,

beträffande vilka förslag till lagbestämmelser framlagts i det år

1916 avgivna betänkandet med förslag till ny flottningslagstiftning, regleras

i samband med nämnda lagstiftning. De förhållanden, under vilka

flottningsarbetarna utöva sitt yrke, äro nämligen, såsom från några håll

betonats, så egenartade, att ett inpassande av lagbestämmelser om deras

bostadsförhållanden i en lagstiftning, som avser jämväl andra arbetsområden,

knappast låter sig med fördel genomföra. Härtill kommer, att

frågan om anordnande av härbergen åt flottningsarbetarna lämpligen

synes böra avgöras i samband med beslut om uppförande av egentliga

flottningsbyggnader, därvid de, vilkas rätt därav beröras, böra förklaras

pliktiga tåla det intrång, som av bostäderna förorsakas. I annat fall

skulle det måhända stundom ej låta sig göra för arbetsgivarna — de

flottande — vilka ofta icke äro ägare till den mark, som erfordras för

bostädernas uppförande, att anordna sådana. Avgörandet av frågan,

när och på vad sätt bostäder för flottningsarbetare böra anordnas, stöter

onekligen på betydande svårigheter — i detta hänseende må erinras om

vissa myndigheters uttalanden om flottning i bäckar och andra bivattendrag

— och måhända skall det visa sig lämpligast att anförtro prövningen

härav åt vattendomstolarna, om sådana komma till stånd, eftersom

dessa borde äga stora betingelser härför. Enligt socialstyrelsens

förslag skulle det ankomma på Kungl. Maj:ts befallningshavande att i

enlighet med stadgandena i gällande lag om arbetarskydd förbjuda de

flottande att efter utsatt skälig tid bedriva arbete utan att hava vidtagit

viss åtgärd. En dylik bestämmelse synes emellertid i fråga om flottningsarbete

vara ägnad att ingiva vissa betänkligheter — ett förbud mot

att använda flottled torde sålunda icke stå i rimlig proportion till en

mindre underlåtenhet i fråga om bostads anordnande.»

Jag har redan framhållit, hurusom enligt det i år för riksdagen

framlagda förslaget till ny flottningslagstiftning fråga om anordnande

av bostäder åt flottningsarbetarna skall vid ny flottleds inrättande

ex officin upptagas till bedömande och avgörande av vattendomstolen,

ävensom att mål rörande uppförande av dylika bostäder för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

redan befintliga flottleder skola ansökningsvis anhängiggöras vid och prövas

av vattendomstolen. Jag påpekade tillika, att vid den prövning, som vattendomstolen

enligt vattenlagen har att företaga rörande nämnda frågor,

domstolen utrustats med befogenhet att förplikta vederbörande strandägare

att upplåta erforderligt område för de bostadsbyggnader, som kunna varda

beslutade till uppförande. Endast genom en sådan anordning kan det bliva

möjligt att förplikta de flottande att sörja för arbetarnas bostadsfråga,

enär de flottande i regel icke på annat sätt kunna anskaffa den för ändamålet

nödiga marken. Ett åläggande för flottningsförening att bereda

bostäder åt flottningsarbetarna måste alltså nödvändigtvis förknippas med

den i vattenlagen till förmån för flottledsföretag stadgade tvångsrätt gentemot

strandägare. Härav följer ock, att den prövande myndigheten måste

bliva en annan än som föreslagits beträffande bostadsbyggandet till

förmån för skogs- och kolarbetare.

Även i avseende å tillsynen å lagbestämmelsernas efterlevnad och

bostädernas underhåll ställa sig förhållandena olika. Ett härbärge, uppfört

för flottningsarbetare, är enligt vattenlagen att likställa med andra

anläggningar och byggnader för flottleden, och då dessa senare enligt

flottningslagen stå under uppsikt av befallningshavande, som är den allmänna

tillsynsmyndigheten såväl över flottlederna som över flottningsföreningarnas

verksamhet, måste givetvis ledningen av tillsynen över flottningshärbärgena

även anförtros åt befallningshavande och ej åt yrkesinspektionens

befattningshavare, såsom föreslagits beträffande härbärgena

för skogs- och kolningsarbetarna. Härtill kommer slutligen, att, såsom

från skilda håll anmärkts, förhållandena i avseende å flottningsarbetets

bedrivande äro så säregna, att de ieke kunna helt likställas med de förhållanden,

som föreligga vid utförandet av skogsavverkning eller kolning.

Under det att i sistnämnda fall arbetet är förlagt till en viss plats, där

arbetarna vanligtvis uppehålla sig någon längre tid, verkställes flottningsarbetet

i regel så, att arbetarna dagligen förflytta sig utefter flottleden

och deltaga i arbetet än å den ena och än å den andra platsen, varför

det ofta är omöjligt att förutsäga, varest de komma att övernatta, sedan

dagsarbetet avslutats. Man kan alltså i fråga om flottningsarbetet icke

tala om att det utföres å något visst arbetsställe såsom i fråga om skogsavverkning

och kolning, såvitt man icke vill betrakta den flera mil långa

flottleden i sin helhet som en arbetsplats. Av det sagda torde tydligen

framgå, att flottningsarbetarnas bostadsfråga måste lösas för sig och efter

särskilda därför anpassade regler.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 304.

Under nu nämnda förhållanden kunde det möjligen synas hava

varit riktigast att i de nya lagförslagen angående flottled och flottning

helt och hållet inrymma erforderliga bestämmelser rörande reglerandet

av flottningsarbetarnas bostadsförhållanden. Att så icke skett har emellertid

sin tillräckliga förklaring i behovet av att samtidigt söka reglera

motsvarande förhållanden vid de enskilda flottleder, som ännu finnas

kvar här och var i landet och i fråga om vilka ensartade förhållanden

rörande arbetarnes levnadsomständigheter föreligga som beträffande de

allmänna flottlederna. Dessa enskilda flottleder äro ännu till omfattningen

ganska betydande och, ehuru man har anledning antaga, att de

så småningom skola förvandlas till allmänna, torde deras sammanlagda

längd för närvarande uppgå till några tusental kilometer. Att de många

arbetarna, som sysselsättas för utförande av flottningen i dessa leder,

även hava berättigade fordringar att få sina bostadsförhållanden ordnade

genom åläggande för arbetsgivarna att sörja härför, torde ej behöva

vara underkastat någon tvekan. Till följd härav har jag ansett lämpligt

att flottningsarbetarnas bostadsbehov vid såväl allmänna som enskilda

flottleder regleras i ett samband. Rörande innehållet av det

härom upprättade förslaget övergår jag nu att lämna närmare redogörelse.

1 §•

Såsom jag redan förut påpekat, innehåller förslaget till ny flottningslagstiftning

icke någon bestämmelse, varigenom flottningsföreningarna

uttryckligen ålägges skyldighet att sörja för att bostäder för arbetarna

finnas anordnade vid de allmänna flottlederna. Sådan föreskrift har nu

upptagits i förevarande §. Att i fråga om allmän flottled ingen annan

än flottningsförening bör betraktas som arbetsgivare och sålunda sörja

för bostadsfrågan framgår av förslaget till lag om flottning i allmän flottled,

däri upptagits föreskrift att alla, som vilja flotta i allmän flottled, äro

skyldiga sammansluta sig till en flottningsförening, som har att för de

flottandes räkning ombesörja all flottning i leden samt omhänderhava och

förvalta flottledens anläggningar och andra tillhörigheter. Visserligen förekommer

i rätt stor utsträckning, att flottningsföreningarna på ackord upplåta

flottningsarbetets utförande rörande viss sträcka av leden till enskilda

strandägare eller andra samt att dessa därvid åtaga sig att även

svara för den skada, som under arbetets utförande tillfogas flottledsanläggningarna.

Dessa ackordtagare kunna dock icke, åtminstone ej i

förevarande avseende, anses som arbetsgivare, utan skyldigheten att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. May.ts proposition nr 304.

tillhandahålla natthärbärgen åt arbetarna måste även i nämnda fall påvila

föreningen.

Yad åter angår de enskilda flottlederna finnas som bekant rörande

flottningen däri inga speciella lagstadganden, utan rättsförhållandena

härvid regleras vanligen genom enskilda överenskommelser med

strandägare och andra rättsägare. Dessa flottleder hava i allmänhet

tillkommit på det sätt, att någon virkesköpare eller skogsägare genom

avtal med strand- och vattenägarna förvärvat uteslutande rätt för sig

att begagna vattendraget för flottning och att han därefter på nödtorvtigt

sätt flottbargjort detsamma. Allmänheten är sålunda förhindrad

att flotta i sådana leder, och i allmänhet är det innehavaren av den

enskilda flottleden, som ensam flottar därstädes. Understundom tillåtas

dock även andra virkesköpare efter avtal med ledens ägare att mot

avgift nyttja vattendraget för flottning, och när så är fallet lärer den

flottande, vilken vanligtvis då själv ombesörjer sin egen flottning, vara

att betrakta som arbetsgivare i förhållande till flottningsarbetarna. Det

kunde därför tyckas, som om skyldigheten att sörja för härbärgens förefintlighet

borde i dylika fall åläggas den flottande och ej ledens ägare.

För nämnda flottande torde det emellertid möta stora svårigheter att

fullgöra en sådan skyldighet. Ofta begagna de flottleden kanske blott

ett enda år och ej heller gives dem något lagligt medel att tvinga strandägarna

att till dem upplåta de markområden, som erfordras för bostäders

uppförande. Däremot har innehavaren av den enskilda flottleden ofta

uti de rörande flottningsrätten med strandägarne slutna avtal förbehållit

sig rätt att få beträda och nyttja strandområdet, i den mån sådant finnes

nödigt för flottningens behöriga ombesörjande. Och även om sådant

förbehåll icke alltid skett, torde den, som för längre tid förvärvat flottningsrätten,

hava större''möjligheter att genom avtal förvärva erfoi''derlig

mark än den som blott någon kort tid flottar i leden. Jag har alltså

funnit det vara riktigast, att i fråga om enskild flottled skyldigheten att

sörja för härbärgens uppförande ålägges ensamt den, som där innehar

flottningsrätten.

I fråga om förutsättningarna, under vilka den föreslagna skyldigheten

att sörja för bostäders anskaffande hör inträda, överensstämmer

förslaget med vad därom för motsvarande fall föreskrivits i förslaget till

lag om beredande av härbärgen åt arbetare vid skogs- och kolningsarbeten.

Endast där de lokala förhållandena äro sådana, att husrum åt arbetarna

icke kan på annat håll i närheten av flottleden anskaffas, böra

de flottande vara skyldiga att själva sörja härför genom uppförande av

härbärgen. Vad åter angår frågan huru vidsträckt denna skyldighet bör

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

15

vara, ställa sig förhållandena något olika i jämförelse med andra arbetsområden.

Såsom jag förut påpekat är flottningsarbetet ofta icke förlagt

till någon bestämd plats, utan arbetarna hava vid flottningens utförande

att ständigt förflytta sig utefter flottleden och komma därför att på växlande

platser intaga nattlogis. Detta förhållande inträffar särskilt vid

flottningen i de längst upp i vattendragen belägna bi vatten dragen, där

flottningstiden är kort och det är svårt att på förband bestämma, å vilken

plats arbetet varje dag skall upphöra. Rörande förhållandena vid

sådan flottning tillåter jag mig erinra om vad Sveriges skogsägareförbund

härom framhållit uti sitt yttrande över det av socialstyrelsen framlagda

förslaget till ordnande av flottningsarbetarnas bostadsförhållanden. Förbundet

anför:

»I de minsta vattendragen (bäckflottningen) försiggår flottningsarbetet under

vårfloden på mycket kort tid, och manskapet förflyttar sig under arbetets gång

oavlåtligt framåt utefter vattendraget. Hastigheten, varmed arbetet fortskrider

beror emellertid av ett flertal olika omständigheter, såsom vattentillgång (d. v. s.

snösmältningens i källområdena häftighet), timmerpartiernas storlek i olika delar

av vattendraget samt icke minst av rent tillfälliga omständigheter såsom uppkommande

stockningar av flottgodset och andra missöden m. m. Dessa förhållanden

samverka därhän, att det är totalt omöjligt att beräkna, huru långt arbetet dag

för dag skall hinna fortskrida d. v. s. var flottningsarbetarna på kvällarna skola

intaga sitt nattkvarter. Att uppföra kojor på vissa mellanrum utefter vattendragen

blir då en fullständigt ineffektiv åtgärd. Man har nämligen ej minsta garanti

för, att arbetarne komma att taga kvarter i närheten av dessa kojor. Ej

heller kan man beräkna, att manskapet skall efter slutat arbete taga sig fram

till närmaste koja, om ej denna av en händelse ligger alldeles intill den plats,

där flottningen avslutades för dagen. Efter de smärre vattendragens stränder

finnas nämligen i de allra flesta fall icke några uppgångna stigar eller vägar.

Tvärtom är terrängen utefter dessa vattendrag ofta mycket svårframkomlig med

en snårig vegetation av vide, björk- och albuskar, samt omväxlande steniga blockmarker

och av vårfloden översvämmade myrar och strandängar. Flottningskarlarna

underkasta sig ej att i skymningen vandra några längre avstånd i denna

terräng för att uppnå en koja, utan de föredraga att bivuackera ute vid en lägereld.

Envar person, som sysslat med flottningsarbeten, torde hava sig väl bekant,

att manskapet lägrar sig vid en stockeld på den plats, där dagens arbete avslutats,

och ofta ej ens uppsöka närbelägna gårdar, där sådana finnas. Att uppföra

kojor efter dessa små vattendrag blir sålunda en tämligen ineffektiv åtgärd, ty

erfarenheten ger, enligt vad ovan anförts, tvdligt vid handen, att manskapet ej

vill förflytta sig några längre sträckor för erhållande av nattkvarter.

Det ^ bör vidare framhållas, att uppförandet av ett system av flottningskojor

efter småvattendragen skulle så fördyra kostnaderna vid dessa, att mångenstädes

flottningen från mera avlägset liggande skogstrakter eller av mindre värdefulla

virkesdimensioner skulle kunna komma att helt omöjliggöras. De virkesmängder

som utflottas genom småvattendragen, äro nämligen många gånger så obetydliga,

att en så avsevärd höjning i de totala flottningskostnaderna, som koj byggnaderna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

KungI. Majds proposition nr 304.

skulle komma att medföra, skulle per varje flottnings-enhet belöpa med så högt

belopp, att flottningen bleve oekonomisk och finge för berörda vattendrag upphöra.

I många av dessa små vattendrag äro regleringsbyggnaderna därjämte

rent provisoriska och avsedda att användas endast under ett fåtal år, under vilka

de avverkningsmogna virkestillgångarna i trakten hastigt uttagas. Vid dylika för

endast tillfällig användning utbyggda vattendrag bleve det givetvis mycket betungande

att anordna omfattande kojbyggnader.

Yad beträffar de större vattendragen återigen, så fortgår ju i dessa flottningen

i varje trakt under längre tid och en förefintlig koja skulle sålunda här

i motsats till vid bäckflottningen kunna användas under längre tid. Även här

möter emellertid den svårigheten, att det är tämligen ogörligt att beräkna, var

arbetet under flottningens gång kommer att avbrytas om kvällarna och var sålunda

kojorna borde placeras. Vidare bör bemärkas, att utefter huvudvattendragen

gårdar och hvar flerstädes förefinnas, och att sålunda inkvarteringsmöjligheter

därstädes redan nu förefinnas, ehuru de ofta ej utnyttjas av flottningsmanskapet.

De svårigheter, som sålunda skulle uppkomma, därest flottningsarbetena

jämväl inrymdes i lagförslagets 1 §, torde hava varit för de personer, som utarbetat

förslaget, bekanta. Att dessa icke desto mindre intagit flottningen i berörda

paragraf, torde måhända hava sin grund i att i motsvarande norska lagstiftning

jämväl flottningsarbetet inrymts. Förhållandena i Norge äro emellertid ej

fullt jämförbara med de svenska. De norska flottlederna äro i regel avsevärt

kortare än de svenska. På grund av starkare lutningsförhållanden och ofta svårare

terräng, förefinnas i de norska flottlederna flerstädes svåra punkter och

passager, som under hela flottningsperioden måste hållas besatta. Där kunna

givetvis kojor lämpligen uppföras.

Då sålunda, enligt vad ovan anförts, uppförandet av kojor vid bivattendragen

ej skulle lända till önskad effekt, enär arbetarna näppeligen skulle komma

att använda desamma i nämnvärd utsträckning, samt då vidare kojbyggnaderna åtminstone

vid de minsta vattendragen kunna befaras så allvarsamt öka flottningskostnaden,

att flottningen å vissa ställen ej längre kan bedrivas, så synes det ej

vara lämpligt att inrymma flottningsarbetena i denna lagstiftning.»

Vad sålunda framhållits bör givetvis tagas i betraktande vid ett

lagstiftande på förevarande område. Det torde rimligtvis icke kunna

ifrågasättas, att när man icke på förband något så när kan beräkna, å

vilka platser arbetarna komma att uppehålla sig under natten, ålägga

flottningsförening att ändock uppföra härbärgen. Härför skulle, såsom

ock anmärkts, erfordras att man utefter leden på korta avstånd från varandra

anlade ett helt system av härbärgen. Sådant kan dock redan av

ekonomiska skäl icke påfordras, enär kostnaden för flottningen därigenom

komme att så fördyras, att den bleve helt omöjliggjord.

Om det alltså icke kan åläggas de flottande att sörja för att härbärgen

finnas tillgängliga för arbetarna å varje plats och för varje gång,

uppehåll i arbetet sker för nattvila, kan dock icke förbises, att i många

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

17

fall, även vid de mindre lederna, viss del av flottningsarbetet bedrives på

sådant sätt, att arbetarna årligen, under den tid flottning pågår, komma

att uppehålla sig å samma plats flera dagar i sträck eller eljest mera

stadigvarande. Så är t. ex. fallet vid dammar och forsar, där varaktigare

arbeten och bevakningar årligen äga rum. Vid dylika arbetsplatser

torde arbetarna äga berättigad fordran att natthärbärgen hållas tillgängliga

för dem, även om kostnaden för flottningen därigenom komme att

fördyras för de flottande. Något giltigt skäl för arbetsgivaren att i sådana

fall vara fritagen från ifrågavarande skyldighet torde icke kunna

anföras. Såsom av inkomna yttranden framgår hava de flottande även

utan lagbestämmelse på många håll under senare åren ansett sig böra

föranstalta om härbärgens uppförande, där mera stadigvarande behov

därav förelegat.

Uti förevarande 1 § av förslaget har alltså angående omfattningen

av skyldigheten att tillhandahålla härbärgen åt flottningsarbetarna föreskrivits,

att härbärgen skola finnas tillgängliga för arbetarna å sådana

platser invid flottleden, där påräknas kan, att de komma att uppehålla

sig åtminstone vissa tider varje år flottning bedrives eller där eljest

mera stadigvarande behov av natthärbärge yppas.

2 §•

Förevarande § angiver i allmänna ordalag de fordringar, som

böra ställas på härbärgen av ifrågavarande slag. Då förhållandena på

skilda orter och vid olika flottleder äro så olikartade, att härbärgena

måste efter omständigheterna i varje särskilt fall anordnas enligt olika

typer, har i förslaget ej meddelats detaljerade bestämmelser angående

desammas beskaffenhet. Det bör tillkomma vattendomstolen eller, där

prövning av domstolen ej sker, Kungl. Maj:ts befallningshavande att tillse,

att härbärgena ordnas på det sätt, som i varje fall kan anses lämpligt.

3 §•

Enligt det i år för riksdagen framlagda förslaget till ny flottningslagstiftning

skall det tillkomma vattendomstolen att pröva och avgöra

frågor rörande utförande av anläggningar och byggnader för allmän flottled,

och enligt uttrycklig bestämmelse i förslaget skola till flottledsanläggningar

även hänföras bostäder för flottningsarbetarnas härbärgerande

under flottningstiden. Genom årets vattenlagsförslag är alltså redan bestämt,

vilken myndighet har att pröva, huruvida, varest och på vad sätt

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 2(19 käft. (AV 304.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

arbetarehärbärgen böra anordnas vid allmän flottled. En erinran härom

har ansetts nödigt upptaga i förevarande förslag, ävensom därom att

sådana mål skola handläggas i den för flottledsmål stadgade ordning.

Prövningsrätten rörande dessa frågor tillkommer således ej tillsynsmyndigheten

utan vattendomstolen. Ärenden rörande uppförande av bostäder

åt flottningsarbetarna vid allmän flottled komma enligt denna bestämmelse

att inför vattendomstolen handläggas dels såsom underställningsmål,

då fråga är om inrättande av ny led eller större omreglering

av redan befintlig, dels såsom ansökningsmål, då flottningsförening godvilligt

vill själv anordna dylika härbärgen eller någon annan, t. ex. en

sammanslutning av arbetarna, önskar föranstalta härom, dels ock såsom

stämningsmål, då vederbörande tillsynsmyndighet vid vattendomstolen

påyrkar åläggande för de flottande att sörja för uppförande av härbärgen.

Vad angår sistnämnda fall innehåller vattenlagsförslaget icke någon

uttrycklig föreskrift, huru sådan talan i verkligheten bör behandlas.

Uti 6 kap. 17 § vattenlagen, som upptager de huvudsakliga fall, då talan

stämningsvis må föras mot flottningsförening, stadgas nämligen, att om

det under flottningens fortgång finnes, att de till skydd mot skada och

intrång vidtagna anordningar eller rörande hushållningen med vattnet

eller annat meddelade föreskrifter äro för sitt ändamål otillräckliga eller

mindre tjänliga, eller om det visar sig behov av nya anordningar eller föreskrifter

till förekommande av skada eller intrång, talan medelst stämning

till vattendomstolen må föras mot flottningsförening om skyldighet för

de flottande att vidtaga sådana anordningar eller underkasta sig sådana

föreskrifter, som, utan att flottningen därav oskäligt betungas, må påkallas

av anmärkta förhållanden. Åt dessa bestämmelser torde svårligen

kunna givas sådan tolkning, att därunder även skulle inbegripas den

talan om anordnande av härbärgen, som tillsynsmyndigheten skulle finna

sig nödsakad anställa mot eu tredskande förening. Emellertid är det

uppenbart, att nämnda talan bör behandlas i samma ordning, som när

eljest någon utomstående vill påyrka åläggande för de flottande att vidtaga

nya anordningar till skydd mot skada till följd av flottningen. Uti

3 § av detta förslag har därför intagits en föreskrift att, där med stöd

av denna lag mot flottningsförening väckes påstående om skyldighet att

uppföra härbärge vid allmän flottled, sådan talan skall behandlas i den

ordning, som i 6 kap. 17 § vattenlagen stadgas beträffande där omförmäld

talan.

Beträffande härbärgens uppförande vid de enskilda flottlederna

måste åter prövningsrätten anordnas på annat sätt. Här föreligga nämligen

icke samma skäl att låta vattendomstolen bliva den avgörande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

myndigheten som i fråga om de allmänna lederna. Åt samma myndighet,

som kommer att omhänderhava tillsynen å lagens efterlevnad, d. v. s.

Kungl. Maj:ts befallningshavande, torde därför lämpligast anförtros att

även bestämma, varest och på vad sätt härbergen böra anordnas vid

enskilda flottlederna.

Uti förslaget till lag om flottning i allmän flottled hava upptagits

åtskilliga föreskrifter rörande flottningsförenings skyldighet att underhålla

de för flottleden utförda byggnader och anläggningar. Alldenstund

till flottledsanläggningarna även hänföras de för arbetarnas behov uppförda

bostäder, komma nämnda föreskrifter följaktligen även att vara

tillämpliga beträffande dessa härbärgen. Det åligger alltså föreningen

utan särskild föreskrift i förevarande lag att vederbörligen underhålla härbärgena,

och därest de flottande härutinnan låta försummelse komma

sig till last, bliva de underkastade bestämmelserna i 75 § flottningslagen,

däri stadgas, att om rättelse ej vinnes efter det flottningsstyrelsen

blivit i saken hörd, befallningshavanden har att sammankalla de flottande

och att det då ankommer på dennes prövning, under vilka villkor flottning

vidare må. tillåtas. Dessutom finnas i flottningslagens 72 $ meddelade vissa

speciella föreskrifter i avseende å underhållet av skyddsbyggnåder. Häri

föreskrives, att om de till farleds betryggande eller i övrigt till skydd

emot skada föreskrivna flottledsbyggnader ej vidmakthållas, Kungl. Maj:ts

befallningshavande har att antingen tillhålla flottningsstyrelsen att sådant

fullgöra eller ock låta, om så erfordras, genast avhjälpa bristen på

föreningens bekostnad. Då de härbärgen, som anordnats för flottningsarbetarnas

behov, i mångt och mycket kunna likställas med de skyddsbyggnader,

som utförts utefter leden till förekommande av skada å annans

egendom, har ansetts lämpligt att här även upptaga en bestämmelse därom,

att vad i flottningslagen stadgas om underhåll av skyddsbyggnader

skall gälla jämväl angående underhåll av arbetarhärbärgena vid allmän

flottled.

4 §.

Kör skälen att tillsynen å efterlevnaden av denna lag bör beträffande

allmän flottled anförtros åt Kungl. Maj:ts befallningshavande

och ej åt yrkesinspektionens befattningshavare har jag bär förut redogjort.

För enhetlighetens skull bör givetvis även ifråga om de enskilda

lederna tillsynen anförtros åt samma myndighet. Då emellertid befallningshavanden

på grund av de mångahanda göromål, som påvila denne,

icke kan på ort och ställe i detalj hålla uppsikt över att lagen efterleves,

hur det varit nödvändigt att för tillsynens utövande anordna sär
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

skilt biträde åt befallningshavanden. Såsom sådana biträden torde bäst

lämpa sig yrkesinspektionens befattningshavare, vilka på grund av sin

hittillsvarande verksamhet redan lära hava delvis förskaffat sig insikt om

hithörande arbetsförhållanden, och därest det framlagda förslaget till lag

angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av

härberge åt arbetarna bliver upphöjt till lag, torde de för utövande av

tillsyn över samma lags efterlevnad föreslagna special- och underinspektörer

lämpligen böra erhålla uppdraget att biträda befallningshavanden

vid utövande av tillsynen jämväl å nu förevarande lags efterlevnad.

5 §.

Innehållet i denna § motsvarar de stadganden, som finnas upptagna

i 29 och 50 §§ av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

6 §.

De tvångsmedel, som beträffande allmän flottled erfordras för att

förmå en tredskande flottningsförening att ställa sig lagen till efterrättelse,

äro redan angivna i förslaget till flottningslag och bliva här

omedelbart tillämpliga. Det torde vara tillfyllest att erinra om, att enligt

75 § nämnda lag befallningshavanden äger att, där anmärkning förekommer

mot flottningsföreningens verksamhet och rättelse ej står att

vinna efter tillsägelse till flottningsstyrelsen, meddela särskilda villkor

för flottningens fortsättande. Givetvis är befallningshavanden härvid på

grund av sin allmänna ställning jämväl befogad att förelägga vite.

Beträffande åter de enskilda flottlederna har ansetts nödigt att uttryckligen

i förslaget meddela direkta föreskrifter, huru lagens bestämmelser

skola bringas till efterlevnad. Detta har skett på enahanda sätt, som gäller

rörande liknande föreskrifter i arbetarskyddslagen, det vill säga befallningshavande

har utrustats med befogenhet att vid vite förbjuda innehavaren

av flottningsrätten att efter utsatt skälig tid vidare flotta i leden utan

att hava vidtagit de av befallningshavande vid förbudets meddelande

angivna åtgärder. Undantag från detta stadgande har dock, i likhet med

vad som för motsvarande fall föreskrives i 53 § arbetarskyddslagen ansetts

höra göras för den händelse att den enskilda flottleden innehaves

av Kronan. För sådant fall bör frågan anmälas hos domänstyrelsen,

representanten för kronans flottleder, som har att efter omständigheterna

antingen vidtaga den påkallade åtgärden eller underställa ärendet Kungl.

Maj:ts prövning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

21

7 §•

Denna § upptager en mot stadgandet i 51 § arbetarskyddslagen

svarande föreskrift,»

Föredragande departementschefen uppläste härefter förslaget till lag

om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna

samt hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte,

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

Förslag

till

Lag

om skyldighet i vissa full att vid flottled anordna härbärgen åt flottnings
arbetarna.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Framgår flottled, allmän eller enskild, på sådant avstånd från bebyggd ort,

att det icke skäligen kan påfordras, att flottningsarbetarna skola under flottningens

utförande begiva sig dit för erhållande av natthärbärge, vare flottningsförening

eller i fråga om enskild flottled den, som där innehar flottningsrätten,

pliktig sörja för att härbärgen finnas tillgängliga för arbetarna å sådana platser

invid flottleden, där påräknas kan, att de komma att uppehålla sig åtminstone

vissa tider varje år flottning bedrives, eller där eljest mera stadigvarande behov

av natthärbärge yppas.

I fråga om vilka personer enligt denna lag äro att anse såsom arbetare,

galle vad som stadgas i 2 § av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 §•

Härbärge, som i 1 § sägs, skall ej mindre erbjuda tillräckligt utrymme

samt tillfred-ställande skydd mot köld och nederbörd, än även med hänsyn till

yrkets behov och ortens förhållanden samt den tid, varunder härbärget kan förväntas

komma till användning, motsvara skäliga fordringar på en tillfällig bostad.

3 §•

Fråga, huruvida och varest härbärge efter ty ovan sagts bör anordnas

vid allmän Hoitled. skall avgöras av vattendomstolen på sätt angående prövning

av flottledsmål är stadgat i vattenlagen; och skall, där med stöd av denna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

lag mot flottningsförening väckes påstående om skyldighet att uppföra härbärge

vid allmän flottled, sådan talan behandlas i den ordning, som i 6 kap. 17 § vattenlagen

stadgas beträffande där omförmäld talan.

Angående underhåll av härbärge, som nu sagts, gälle vad i lagen om flottning

i allmän flottled stadgas om underhåll av skyddsbyggnader vid allmän

flottled.

4 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

soin därvid åtnjuter biträde av yrkesinspektionens befattningshavare, på

sätt Konungen därom närmare bestämmer.

5 §•

De, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna

lag, skola, när helst de så påfordra, äga tillträde till de härbärgen, som finnas

anordnade, ävensom rätt att där företaga undersökningar, vartill deras tjänsteåligganden

kunna giva anledning; och vare arbetsgivaren pliktig att för tillsynens

behöriga utövande på anfordran tillhandagå med alla nödiga upplysningar.

Yad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken förordnas om dem, som rättens eller

Kungl. Maj:ts befallningshavandes bud och ärende gå, gäl-le ock om dem, som

hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag.

6 §.

Skulle beträffande enskild flottled den, som där innehar flottningsrätten,

underlåta att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i 1 och 2 §§, äger Kungl.

Maj:ts befallningshavande, på framställning av yrkesinspektör eller när så eljest

prövas nödigt, vid vite förbjuda honom, sedan han blivit i saken hörd, att efter

utsatt skälig tid vidare bedriva flottning i flottleden utan att hava vidtagit de

av Kungl. Maj:ts befallningshavande vid förbudets meddelande angivna åtgärder.

Vad i första stycket av denna § stadgas äge icke tillämpning å enskild

flottled, som innehaves av kronan, utan skall, när Kungl. Maj:ts befallningshavande

beträffande sådan led finner åtgärd, som nu sagts, erforderlig, frågan

härom anmälas hos dotnänstyrelsen, som har att efter omständighe>erna antingen

vidtaga den påkallade åtgärden eller ock underställa ärendet Konungens prövning.

7 §-

Över beslut, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelas jämlikt

6 § första stycket, må klagan föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement

inom tid, som för överklagande av förvållande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1920.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. ilaj:ts proposition nr 304.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen den 17

mars 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedbeug,

Regeringsrådet Peanting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparteraentsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

14 februari 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna

härbärgen åt flottningsarbetarna.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av hovrättsrådet Arnold Lindman.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts proposition nr 304.

25

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott dm

18 mars 1919.

Närvara!! de:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnkk,

Statsråden Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

den 17 mars 1919 avgivna utlåtande över det den 14 februari

1919 till lagrådet remitterade förslaget till lag om skyldighet i visso fall

att vid pott led anordna härbärgen åt pottningsarbetarna, och hemställde föredraganden,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, matte,

sedan ett par redaktionella ändringar däri vidtagits, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t KoBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 269 hult. (Nr 304.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2tf

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

nungen förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

Stockholm 1919. Kung!. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

190517

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:219 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottnin s. 1 i texten
  2. 2LU 1919:39 Memorial med föranledande av återremiss av andra lagutskottets utlåtande nr 28 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet i vis s. 1 i texten
  3. 2LU 1919:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen åt flottning sarbetarna. s. 1 i texten