Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till främjande av linodling och linberedning m. m

1919-03-18 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:316, Angående åtgärder till främjande av linodling och linberedning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 316.

1

Nr 316.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

främjande av linodling och linberedning m. m.; given

Stockholms slott den 18 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

dels till åtgärder för främjande av linodling och linberedning å

extra stat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag av kronor 16,000;

dels besluta, att en särskild fond, benämnd lånefonden för mindre

linberedningsanstalter, skall inrättas för understödjande av dylika anstalters

anläggande, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

statslån må, i mån av tillgång och intill ett belopp av högst

150,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig

villiga att utlämna linberedningslån för anläggande av sådan anstalt;

dels för kapitalökning till denna fond anvisa såsom reservationsanslag
ej

mindre å tilläggsstat för år 1919 ................................. kronor 150,000

än även för år 1920 .......................................................... » 150,000;

dels ock godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet föreslagna

grunder för lånerörelsen från ifrågavarande fond samt medgiva,

att Kungl. Maj:t må äga utfärda de ytterligare föreskrifter, som i sådant

hänseende må finnas erforderliga.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF,

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 280 höft. (Nr 316.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 316.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18

mars 1919.

Närv ar ande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde

efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

I skrivelse nr 94 den 25 april 1917 anhöll riksdagen, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning angående de åtgärder, som från

det allmännas sida syntes kunna vidtagas för främjandet av odling och

förädling av lin inom landet, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill denna utredning kunde föranleda.

Den sålunda begärda utredningens verkställande uppdrogs åt

kommerskollegiet och lantbruksstyrelsen. Sedan ämbetsverken med anledning

härav inhämtat yttranden, lantbruksstyrelsen från aktiebolaget

svenska linberedningssällskapet och svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund

samt kommerskollegiet från Sveriges kemiska industrikontor,

och det därvid befunnits, att frågan om vidtagandet av effektiva åtgärder

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 316.

för linodlingens främjande vore av synnerligen invecklad natur samt

att meningarna härom vore i flera hänseenden delade, bemyndigade

Kungl. Magt på ämbetsverkens hemställan den 3 maj 1918 ämbetsverken

att för ifrågavarande ändamål tillkalla högst lem sakkunniga

personer.

På grund härav tillkallade ämbetsverken såsom sakkunniga professorn

H. J. B. Juhlin Dann felt, ledamoten av riksdagens första kammare

friherre Richard Hermelin, direktören Hugo Hennig, Borås, lantbrukaren

Johan Johansson, Kälkebo, Forssa, samt disponenten Axel Leman, Forssa.

Med anledning av en utav de sakkunniga avlämnad promemoria

angående kostnaderna för de åtgärder, de ämnade föreslå till stödjande

och befrämjande av inhemsk odling och beredning av lin, hemställde

ämbetsverken i skrivelse den 25 oktober 1918, att i statsverkspropositionen

till 1919 års riksdag måtte beräknas dels för inrättande av en

särskild lånefond för mindre linberedningsanstalter för vartdera av åren

1919 och 1920 ett anslag av 150,000 kronor, dels ock för vidtagande

av åtgärder till stödjande och befrämjande av inhemsk odling och

beredning av lin ett belopp av tillhopa 34,600 kronor. Därjämte hemställde

ämbetsverken, att Kungl. Maj:t måtte vid prövningen av eu av

kommerskollegiet den 31 december 1917 gjord framställning om ökningav

mauufakturförlagslånefonden taga hänsyn jämväl till fyllandet av

det lånebehov, som framdeles kunde komma att göra sig gällande för

upprättande inom landet av industriella linberedningsanstalter. — I sistnämnda

del har ärendet överlämnats till finansdepartementet.

I statsverkspropositionen till pågående riksdag liar med anledningav

ämbetsverkens nyssnämnda framställning Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att i avbidan på propositioner angående anslag till åtgärder

för linodlingens befrämjande och till inrättande av en lånefond för

mindre linberedningsanstalter beräkna dels för det först angivna ändamålet

å extra stat för år 1920 ett anslag av 34,600 kronor, dels ock

såsom kapitalökning ett reservationsanslag av 150,000 till en lånefond

för mindre linberedningsanstalter. Därjämte har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att å tiibiggsstat för år 1919 jämväl beräkna såsom

kapitalökning ett reservationsanslag av 150,000 kronor för sistnämnda

ändamål.

Sedan de sakkunniga den 14 januari 1919 avgivit sitt betänkande,

som enligt Kungl. Maj ts beslut befordrats till trycket, hava ämbetsverken

med överlämnande av detsamma avgivit, utlåtande den 8 februari

1919. De hava därvid hemställt, att de i betänkandet framlagda förslagen

måtte vinna beaktande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 316.

I de sakkuunigas betänkande lämnas först eu framställning av

linodlingens förekomst, utveckling och förfall samt vidtagna åtgärder

för dess upphjälpande. I denna framställning redogöres för dessa förhållanden

såväl i Sverige som i främmande länder. Vidare behandlas

frågan om fördelarna av en linodling, som kan tillgodose landets behov,

samt möjligheten för dess skapande. I dessa avseenden får jag hänvisa

till det tryckta betänkandet. Jag torde emellertid böra omförmäla, att

de sakkunniga funnit betydelsen av en landets behov motsvarande linodling

uppenbar samt ansett Sveriges klimat och jordmån icke lägga

hinder i vägen därför, men att genom odlingsförsök m. m. större klarhet

borde vinnas, varest och huru odlingen bäst bör bedrivas. De hava vidare

funnit det icke böra möta några större svårigheter att inpassa linodlingen

i hos oss brukade växtföljder och att denna kunde väl förenas med ett

intensivt åkerbruk samt anfört, att landets linförbrukning sjmtes kunna

tillgoses medelst en odling å 6,000 eller högst 8,500 hektar, motsvarande

allenast 0.2 å 0.3 procent av rikets åker. Beträffande linodlingens

ekonomi hava de verkställt åtskilliga beräkningar samt meddelat,

att enligt en sammanställning av resultatet under år 1917 av linodlingen

å 9 egendomar vinsten växlat mellan 800 och över 7,000 kronor per

hektar. De hava framhållit, att kristidens prisförhållanden antagligen

icke skulle bliva bestående och att det vore fullständigt oberäkneligt,

hur prisen komme att framdeles ställa sig, men ansett det icke vara

uteslutet, att förhållandet mellan prisen på skördeprodukterna och omkostnaderna

komme att bliva gynnsammare än förr, särdeles om förbättrade

metoder infördes vid odling och beredning av linet, varigenom

större skörd, bättre utbyte av stjälken och bättre kvalitet hos lintågan

kunde vinnas. Det har vidare framhållits, att det inom landet odlade

linet icke givetvis lämpade sig till förarbetning i landets linneindustri,

enär såväl linets kvalitet vore mycket växlande som ock de av lin framställda

produkterna visade sådana skillnader som mellan de finaste spetsar

och grov säckväv. Därför kunde under alla förhållanden såväl import

som export av lin vara ekonomiskt berättigade. I avseende å landets

hemslöjd vore linodlingen i varje fall av stor betydelse. Följande uttalande

av de sakkunniga torde böra bär återgivas:

»Har väl linodlingen åter, under trycket av nu rådande svårigheter och högt

uppdrivna pris å dess alster, upptagits av landets jordbrukare och anstalter upprättats,

som kunna befria odlarna från den besvärliga nödvändigheten att själva

bereda sin linskörd, och linhanteringen därmed blivit en vanlig del av lantmannabefolkningens

verksamhet, så är det kanske ej uteslutet, att denna hantering kan

bibehålla sig, även sedan prisen å dess alster åter nedgått till det normala, och

landet sålunda hava vunnit fördelarna av att hava en säker tillgång på ett snart

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 316.

sagt oumbärligt textilämne, ej mindre oumbärlig olja samt en avsevärd del av det

äggviterika kraftfoder, som beliöves för uppehållandet av landets nötkreatursskötsel

vid hög avkastning.

Det synes därför de sakkunniga, att goda skäl finnas att begagna de nuvarande

för linhanteringen synnerligen gynnsamma förhållandena till att främja hågen för

och vanan vid odling och beredning av lin och att det allmänna bör verka för

detta ändamål genom alla sådana åtgärder, som synas kunna därtill bidraga.

Dessa åtgärder synas med hänsyn till framtida konkurrens på linmarknaden

utifrån, särskilt från Ryssland, framför allt böra inriktas på att framställa en vara

av efter landets förhållanden möjligast höga kvalitet, för vilken således ett högt

salupris kan erhållas. Om lin av denna beskaffenhet skulle åstadkommas i sådan

omfattning, att det icke helt och hållet kan omhändertagas av den inhemska hemslöjden

eller av industrien, torde svårigheter icke möta att anordna en förmånlig

export därav, då för högförädlat lin alltid finnes lönande avsättning på världsmarknaden.

»

I avseende ä de åtgärder, som syntes böra vidtagas lör främjande

av inhemsk odling och beredning av Jin, hava de sakkunniga främst

omnämnt upplysnings- och undervisningsverksamhet. I detta sylte borde

speciell undervisning i linodling meddelas vid såväl högre som lägre

lantbruksläroverk samt kunskap spridas genom föredrag ute i bygderna

och genom uppvisningsfält. Härvidlag kunde hushållningssällskapens

konsulenter och vandringsrättare samt lantbrukslärare medverka. De

sakkunniga hava vidare anfört:

»För instruktion av dessa undervisare och för att åstadkomma önskvärd

planmässig ledning och enhetlighet i upplysningsarbetet samt såväl för att lämna

råd och upplysning åt odlarna som för att stå administrationen till tjänst i och för

åtgärder från det allmännas sida för linhanteringens främjande, synes det vara synnerligen

behövligt, att en statskonstent tillsättes. Det sakkunniga bistånd, en dylik

konsulent skulle kunna lämna, torde bliva till gagn särskilt för de mindre jordbrukarna,

soin genom deime och de lokala undervisarna — jordbrukskonsulenterna

och vandringsrättarna — kunna erhålla icke blott eu god handledning utan även

upplysning om på andra orter inom landet gjorda odlingsförsök och utgången av

dessa, varigenom en efter de lokala förhållanden såvitt möjligt anpassad odling kan

komma till stånd. Konsulentens verksamhet torde böra utövas i intimt samarbete

med såväl Sveriges utsädcsförening som aktiebolaget svenska linberedningssällskapet

och andra liknande sammanslutningar, som kunna uppstå. Det synes de sakkunniga

icke vara tvivel underkastat, att icke denne konsulent skulle bliva, fullt upptagen

med det arbete, som enligt ovan uppdragna linjer skulle åligga honom. Emellertid

hava de sakkunniga —----för att linodlingen ej skall komma att framdrivas på

bekostnad av odlingen av övriga för såväl lantbruket som industrin viktiga oljeväxter

— särskilt raps, men även senap, m. fl. — ansett lämpligt ifrågasätta, att

till konsulentens verksamhetsområde hänföras ej blott lin utan även övriga oljeväxter.

Därest en sådan utsträckning av konsulentens verksamhetsfält befinnes

lämplig, synes denne kunna benämnas statskonsulent t odling ar spånads- och

oljeväxter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 310.

Att börja med bör konsulenten uppföras endast på extra stat samt i avlöningshänsende

jämställas med extra statskonsulenter och lönen alltså utgå, under

förutsättning att hans bostadsort blir Stockholm, med 5,600 kronor, men eljest med

5,200 kronor. Dessutom bör han erhålla särskild gottgörelse för sina resekostnader,

vilken ersättning torde kunna utgå från det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget

till rese- och traktamentspenningar.

Då någon för ändamålet utbildad, lämplig person för närvarande icke torde

vara att tillgå inom landet, synes det erforderligt, att möjlighet beredes en blivande

konsulent att i utlandet studera linodling och linberedning samt i viss mån även

odling av andra spånads- och oljeväxter. Härför bör ett mindre anslag beräknas,

förslagsvis 3,000 kronor.

Statskonsulenten bör tydligtvis sortera under lantbruksstyresen — — —.»

Vidare hava de sakkunniga förordat utgivandet av en tryckt handledning

i linodling och omförmält, att lantbruksakademien utlyst en

pristävlan angående författandet av en dylik skrift.

De sakkunniga hava härefter framhållit önskvärdheten av att hushållningssällskapen

på sitt program upptaga åtgärder till linhanteringens

främjande. Detta borde — förutom genom biträde av deras konsulenter

och vandringsrättare och genom anordnande av föredrag och

uppvisningsfält — ske bland annat genom premiering av linfrö å fröutställningar,

genom anskaffande och utdelande till mindre jordbrukare

av utsädesfrö, genom åtgärder för uppköp, rensning och spridning av

utsädesfrö samt genom anställande av försök och undersökningar, avsedda

att främja en rationell linodling. Såväl för beredande av medel

till bidrag för täckande av kostnaderna för en sådan verksamhets utövande

som för uppmuntran härtill syntes ett mindre anslag böra ställas

till sällskapens förfogande, förslagsvis 10,000 kronor att utdelas genom

lantbruks8tyrelsen.

Åven tävlan och belöningar borde användas såsom medel att befordra

linodlingen. Således syntes premiering av väl skötta linfält böra

äga rum helst i samband med den vanliga småbrukspremieringen. Vid

hushållningssällskapens fröutställningar borde utmärkelser utdelas för

linfrö av framstående beskaffenhet och anslaget till befordrande av inhemsk

fröodling därför utsträckas till att omfatta även linfrö. Vid slöjdutställningar,

anordnade av hemslöjdföreningarna, borde premiering av

berett lin samt garn och vävnader därav förekomma. Något statsanslag

syntes ej erfordras härtill.

De sakkunniga hava därefter framhållit vikten av standardisering.

Härmed synas de avse linets klassificering enligt vissa bestämda normer.

Fastställandet av dessa standardtyper borde ske genom en sakkunnig

nämnd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj;ts proposition Nr 316.

Av stor vikt för linodlingen vore enligt de sakkunnigas meningen

väl ordnad försöksverksamhet. Då sättet för jordens bearbetning i

hög grad inverkade på odlingens framgång, borde försök rörande lämplig

jordbearbetning anställas. Odlingsförsök borde anställas i olika delar

av landet för att närmare utforska dessas olika lämplighet för lin, utröna

lämpligheten av olika stammar för skilda delar av landet m. m.

Vidare borde försök anställas med olika odlingsmetoder och gödsling

m. m.

Lin vore en växtart, som i mycket ringa man varit föremål för

planmässig förädling. Det vore dock otvivelaktigt, att detta likaväl som

andra växter kunde förädlas. Förädlingsarbetet syntes lämpligen böra

ske i samverkan med övriga grenar av växtförädlingen och alltså anförtros

åt Sveriges utsädesförenings anstalt vid Svalöv. Där borde

även förekommande fiberundersökningar och bedömning av spånadsmaterial

åtminstone tillsvidare verkställas. Försöksledaren borde genom

ett reseanslag sättas i tillfälle att studera arbetsmetoder m. in. i utlandet.

Reseanslaget borde kunna utgå från anslaget till reseunderstöd för lantbrukets

studerande.

Odlingsförsöken borde bedrivas genom centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet. Vederbörande tjänsteman borde från

nyssnämnda anslag erhålla ett reseunderstöd för att i utlandet studera

linodlingen.

Den beredda spånadsvarans beskaffenhet berodde emellertid ej

blott på linplantans sortegenskaper och de förhållanden, varunder den

vuxit, utan även i lika hög om ej högre grad av beredningen, särskilt

rötningen. Denna utföres på olika sätt och de sakkunniga hava lämnat

en översikt över de i detta avseende tillämpade metoderna. Uppenbart

vore emellertid att varken samma beredningssätt överallt vore det lämpligaste

eller att beredningsmetoden ännu nått den fullkomlighet, att den

ej kunde vidare utvecklas. Härutinnan komme helt visst behov av försöksverksamhet

att förefinnas. Möjligheten att genom systematiska förförsök

erhålla ändamålsenligare beredningsmetoder än de hittills använda

vore helt visst stora. Med anledning av en i motionen nr 190 vid 1917

års riksdag framkastad tanke på en linteknisk föi söksavdelning vid vävskolan

i Borås hava de sakkunniga anfört, att denna vävskola ej fyllde

de nödvändiga förutsättningarna för en dylik försöksverksamhet. Bättre

möjligheter förefunnes enligt deras mening vid den nya linberedningsanstalten

vid Hässleholm och det syntes Vara skäl att antaga linberedningssällskapets

erbjudande alt vid nämnda anstalt medgiva dylika försök

rörande linberedningens teknik. De sakkunniga hava härom anfört:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 316.

»Sällskapet saknar visserligen den för dylik försöksverksamhet nödiga utrustningen

i såväl personal som apparater, och för att denna verksamhet skulle

komma fullt i gång, kräves för dess ledning och övervakande en särskilt sakkunnig

person. Som lönebidrag till denne person samt ersättning för av anstalten utförda

lintekniska försök bör linberedningssällskapet hava ett årligt statsanslag. Beräknar

man härför ifrågasatt persons årslön till 7,500 kronor samt rötnings-, torknings-,

bråknings- och skäktningsarbetena till omkring 7,500 kronor årligen eller inalles

15,000 kronor per år, torde det kunna anses vara skäligt, att staten bidroge härtill

med två tredjedelar. Såsom villkor för detta statsanslags erhållande bör sällskapet

åläggas föra journal över de utförda proven med uttömmande uppgifter över dessas

förlopp samt därav vunna rön. Proven böra företagas i överensstämmelse med de

från Svalöv med stöd av föregående växtfysiologiska undersökningar lämnade anvisningar

samt med ledning av den praktiska använding, vilken de föreliggande

materialproven efter de sakkunnigas bedömande anses böra få. Rapport över de

vunna rönen jämte materialproven ifråga böra därefter tillställas föreningen i Svalöv,

varefter materialproven böra underkastas ren fiberanalys vid nämnda anstalt. Denna

försöksverksamhet torde sålunda tillsvidare kunna inskränkas till att i huvudsak

omfatta rön vid linberedningens praktiska utförande, och den vetenskapliga ledningen

torde då till en början kunna anförtros efter frågornas beskaffenhet dels åt

den föreslagne statskonsulenten, dels åt den vid Svalöv stationerade ledaren av förädlingsförsöken.

Ifrågakommande undersökningar rörande linfiberns hållfasthet kunna utföras

antingen vid statens provningsanstalt, vilken redan lär äga därför nödig utrustning,

eller vid den nya avdelningen för spånads- och oljeväxter vid Svalövsanstalten, som

för dylika undersökningars utförande bör utrustas med erforderliga apparater. Om

förslaget om linförädlingens förläggande till Svalöv kommer att förverkligas, torde

Sveriges utsädesförening komma att själv göra framställning om medel till den

vetenskapliga utrustningen, som beräknas betinga en kostnad av högst 12,000

kronor.»

Jämväl vid de linberedningsanstalter, som kunde komma att upprättas

medelst statslån, borde försök, ehuru i mindre omfattning, anställas

rörande beredning av lin. Till dessa försök borde lämnas statsbidrag,

som tillsvidare syntes kunna bestämmas endast till mindre belopp,

förslagsvis 10,000 kronor, att fördelas genom kommerskollegiet.

De sakkunniga hava därefter övergått till att behandla frågan om

understöd till linberedningsanstalter och därvid till en början yttrat

följande:

»Av samtliga hörda sammanslutningar har betonats, att en av de allra förnämsta

förutsättningarna för att linodlingen skall kunna med utsikt till framgång

befrämjas i landet är, att odlarna helt eller delvis befrias från den tidsödande beredningen

av linet. De sakkunniga dela fullt denna uppfattning. För nämnda ändamål

erfordras särskilda linberedningsanstalter. Dessa kunna tänkas övertaga antingen

hela beredningen — såväl rötningen som bråkningen och skäktningen — eller bråkningen

och skäktningen eller endast bråkningen, i vilka senare två fall rötningen

bibehålies hos odlaren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 316.

Det förra slaget av anstalter fordrar på grund av rötnings- och tolkningsprocessernas

omständlighet en till anstalterna ansluten stor odlingsareal, för att

anläggningen skall kunna fullt utnyttjas och kostnaderna i förhållande till avverkningen

må kunna hållas så lågt som möjligt. En sådan anstalt drager också eu

avsevärd anläggningskostnad, och detta slag av anstalter lämpar sig därför blott

för oavbruten drift året om. Beredningsanstalter av de senare slagen åter kunna

anpassas för mindre arealer eller odlingsdistrikt, beroende på förefintliga lokala förhållanden,

och uppföras med en betydligt lägre anläggningskostnad, varjämte beredningen

där sker mera direkt för odlarnas räkning, antingen direkt för envar odlare

eller för gemensam försäljning. Särskilt för Norrland, där linet hittills skördats i

grönmoget skick och därför ej tål längre tids förvaring eller transport utan måste

rötas på platsen hos odlarna, torde det senaste slaget av anstalter i regel bliva det

mest passande.

Kostnaderna för de olika anstalterna samt sättet för dessas uppförande framgå

av bilagda av en av de sakkunniga, direktören Hugo Hennig, utarbetade promemoria

i ämnet (Bil. II), som jämväl upptager en kalkyl över för de olika anstalterna

erforderliga odlingsarealer.

Huru många anstalter, större eller mindre, som kunna bliva behövliga för

landets linbehov, torde icke för närvarande kunna angivas, dä detta ytterst är beroende

på huru stor odling framdeles kan komma till stånd och i vad mån denna

kan upprätthållas även efter kristidens slut. då den utländska linmarknaden eventuellt

åter öppnats i full omfattning.

Utgår man emellertid ifrån, att odlingen skall kunna komma att ökas därhän,

att densamma kommer att ungefär motsvara den före kristiden varande importen

av lin och blånor, utgörande inemot 3,500,000 kilogram eller eu beräknad odling

från 0,000 hektar, sfi vill det med ledning av de av direktör Hennig lämnade arealsiffrorna

synas, som om ett betydligt antal anstalter skulle vara erforderligt. Ömkligt

vore, att åtminstone en anstalt funnes att tillgå i varje linodlande län samt att

anstalterna med hänsyn till linodlingsarealerna bleve så centralt förlagda som möjligt.

Det förtjänar att framhållas, att linberedningsanstalter, där artificiell torkningförekommer,

vad Norrland angår kunna få även andra viktiga uppgifter alt fylla

än beredning av lin. Såsom i motion nr 191 angivits, kunna de även användas för

snabb torkning av linknopp samt för torkning av klöverfröhylsor och annat frö samt

säd. Därest det intresse för tillvaratagande och odling av den vanliga brännässlan

för dess beredning till textilämne, för vars väckande föreningen Jämtslöjd,

— — — beslutat verka, skulle bliva mera allmänt, torde linberednings
anstalterna

kunna komma till användning även för beredning av brännässelstjälk.

Då anläggandet av linberedningsanstalter är så gott som alldeles nytt för

landet och då kristiden, på sätt förut påvisats, ovedersägligen lärt oss, att linhanteringens

utveckling därhän, att vi kunna själva tillgodose vårt behov av lin och därav

alstrade produkter, är för vår självförsörjning av utomordentlig betydelse, måste

det givetvis vara eu statsuppgift av synnerlig vikt att i viss män sörja för tillkomsten

av för linberedningen lämpliga anstalter.

Huru fördelaktigt det än vore, att statsbidrag kunde tilldelas anstalterna

- — synes dock med hänsyn till nuvarande oerhört uppdrivna handelspris å färdigH

ihan g till riksdagens protokoll 1319. 1 samt. 230 halt. (Nr 31(1.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition Nr 31b.

berett lin ett statsbidrag---icke vara motiverat. Det torde för ifråga
varande

syftes vinnande få anses vara fullt tillräckligt, att statslån mot låg ränta

och fördelaktiga avbetalningsvillkor finnas tillgängliga.

Företrädesvis torde då statslån böra beviljas mindre linberedningsanstalter, i

första hand för uppehållande av anstalter grundade på andel sprincipen, vilken sammanslutningsform

— — — flerstädes kommit till användning utomlands och därstädes

visat sig fungera till allmän belåtenhet i de fall, då en dugande ledare stått

i spetsen för föreningarna. Då härtill kommer, att andelsprincipen i Sverige tilllämpats

på flertalet till jordbrukets binäringar hörande områden samt därvid verkat

mycket förmånligt å dessa binäringars utveckling, anse sig de sakkunniga böra tillstyrka,

att understöd lämnas i främsta rummet åt linberedningsanstalter grundade

på andelsväsen och i andra rummet åt sammanslutningar i annan form samt åt enskilda

personer. Olika meningar äro emellertid rådande bland de sakkunniga angående

lämpligheten av andelsprincipens tillämpning med avseende å linberedningsanstalter.

Vad angår storleken av de mindre lånen beräkna de sakkunniga dessa till

högst 25,GOD kronor och en medelstorlek av 15,000 kronor. Lånen synas böra erhållas

endast såsom bidrag till anläggningskostnaderna samt utgå med belopp intill halva

denna kostnad. För ifrågavarande lånebehovs fyllande skulle enligt de sakkunnigas

beräkningar erfordras andag för vartdera av åren 1919 och 1920 med 150,000 kronor.

Såsom skäl för att anslag begäres redan för år 1919 vilja de sakkunniga anföra,

att det är av behovet oundgängligen påkallat, att ett flertal linberedningsanstalter

snarast kommer till utförande för att omhändertaga det redan odlade och nu upplagrade

linet. Detta kan nämligen icke på långt när upptagas av aktiebolaget

svenska linberedningssällskapets anstalt. Därest icke några åtgärder i förevarande

avseende vidtagas, är det även att befara, att den i landet nu uppblomstrande linodlingen

hastigt åter förfaller.

Den fond, som sålunda enligt de sakkunnigas mening bör inrättas, synes förslagsvis

kunna benämnas lånefonden för mindre linberedningsanstalter.

Såsom övriga allmänna bestämmelser och villkor för erhållande av lån från

nu ifrågasatta fond få de sakkunniga föreslå följande.

Utlämnandet av lån synes, liksom beträffande lån från norrländska andelsmejerifonden

m. fl. fonder, lämpligen böra ske genom förmedling av hushållningssällskapen,

vilka på grund av sin allmänna verksamhet på nu förevarande område

torde vara väl lämpade för denna låneförmedling.

Beviljandet av lån till sådana hushållningssällskap, som äro villiga utlämna

lån för anläggande av mindre beredningsanstalter, torde kunna anförtros åt kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen gemensamt. Ärendena böra handläggas efter föredragning

av kommerskollegium, särskilt med hänsyn därtill att ansökningar om lån

till större anstalter, enligt vad i det följande kommer att föreslås, synas böra utgå

från manufakturförlagslånefonden och kommerskollegium har att efter remiss yttra

sig över ansökningar om lån från denna fond. Vid lånens beviljande torde "böra

bestämmas den tid, inom vilken respektive anläggningar skola vara påbörjade och

avslutade.

Räntefoten synes, i likhet med vad fallet är beträffande de flesta av statens

lånefonder, böra fastställas till 5 procent. Lånetiden bör lämpligen utgöra sjutton

år, de två första åren utan kapitalavbetalning samt de därpå följande femton åren

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds proposition AV 316.

mot återbetalning av en femtonde! årligen av det ursprungliga lånebeloppet, såsom

vid norrländska andelsmejerifonden.

Åt låneförmedlaren bör överlämnas att inom vissa gränser bestämma villkoren

för lånens utbekommande samt säkerheten för återbetalningen. Härom torde böra

upprättas lånekontrakt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för

norrländska andelsmejerifonden. Innan lån utbetalas av vederbörande låneförmedlare,

bör anstalten ifråga hava avsynats och godkänts av en av kommerskollegium och

lantbruksstyrelsen utsedd sakkunnig person, statskonsulenten eller annan.

Beträffande villkoren och bestämmelserna i övrigt för lån från fonden torde

i tillämpliga delar kunna upptagas de för norrländska andelsmejerifonden gällande,

och hänvisas till de sakkunnigas bilagda förslag i denna del (Bil. III).

Vad de större, mera industriellt anlagda linberedningsanstalterna vidkommer,

torde, då staten icke bör belastas med liera lånefonder än vad oundgängligen

kräves, statslån för uppförande av dessa böra utgå ur manufakturförlagslånefonden.

Slutligen hava de sakkunniga framställt förslag om anvisande av

medel för inkallande från utlandet av instruktörer för linberedningen.

De hava härom anfört:

»Lika nödvändigt som åstadkommandet av eu effektiv upplysningsverksamhet

bland odlarna är ifråga om det sätt, varpå linodlingen bör bedrivas för att lämna

största möjliga avkastning, lika viktigt är spridandet av kunskap ifråga om de

lämpligaste och mest praktiska beredningsmetoderna och ävenså utbildandet av

skickliga linbei edare. Det är tack vare den alltigenom insiktsfulla arbetarstammen,

som den belgiska linberedningen åstadkommer sin ädla produkt. Inom linberedningen

måste det finnas kärlek till yrket och första förutsättningen härför är en grundlig

fackkunskap. Det är heller icke möjligt att åstadkomma ett ädelt lin, om ej denna

fackkunskap finnes. Vid det myckna arbetet med linet gäller det att kunna arbeta

icke allenast väl utan även fort. Svårligen kunna vi här i landet inom kort

tid utbilda så yrkeskunniga arbetare, därest icke till förfogande stå instruktörer,

som äga förmåga icke allenast att undervisa i konsten att bedöma linet och dess

behov av mer eller mindre grad av arbete samt i de handgrepp, som krävas i och

för beredningen, utan även äro i stånd att praktiskt och med framstående skicklighet

utföra dessa arbeten.

I Belgien finnes den största yrkesskickligheten. Såväl i Irland som i Kanada

har man insett betydelsen av vad här i detta sammanhang framhållits, varför också

belgiska instruktörer verkat och alltjämt verka därstädes. Det vore tvivelsutan

lyckligt, om så kunde anordnas även hos oss. Till en början vore det antagligen

tillräckligt, om två till tre med belgiska metoder fullt förtrogna instruktörer bleve

genom kominerskollogii försorg anställda. Dessa instruktörer, som torde böra stå

under ledning av konsulenten, böra för kortare tid, efter därom hos kommerskollegium

gjord framställning, anställas för arbete vid anstalterna. Härjämte kunna de

i mån av behov anställas för att biträda vid ordnandet av den upplysnings- eller

undervisningsverksamhet med avseende å beredningen av lin, som hushållningssällskapen

önska anställa. Instruktörerna böra av vederbörande sökande erhålla fri

kost och husrum. Det synes lämpligt, att av allmänna medel lämnas bidrag till

dessa instruktörers avlöning, förslagsvis med 6,000 kronor. Medlen torde i mån av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds proposition Nr 316.

behov böra utanordna^ av Kungl. Maj:t efter framställning av kommerskollegium.

Därest för instruktörernas anställande skulle erfordras större löneförmåner än de

sålunda föreslagna, torde överenskommelse därom böra träffas med den, som önskar

biträde av dem.

Förslag till författningsbestämmelser i ämnet har utarbetats av de sakkunniga

(Bil. I).»

De sakkunniga kava lämnat eu sammanställning över beräknade

anslagsbehov för de av dem föreslagna åtgärderna, vilken med bortseende

från lånefonden är av följande lydelse:

1. Avlöning åt en extra statskonsulent i odling av spånads- och

oljeväxter, under förutsättning att hans bostadsort blir Stockholm kronor 5,600

men eljest kronor 5,200

2. Utländsk studieresa för konsulenten ................................................ » 3,000

3. Statsbidrag till hushållningssällskapens verksamhet för främjande

av inhemsk odling och beredning av lin ....................................... » 10,000

4. Statsbidrag till avlöning åt ledare av lintekniska försök samt anställande

av dylika vid aktiebolaget svenska linberedningssäll
skapet

....................................... » 10,000

5. Statsbidrag för anställande vid övriga linberedningsanstalter av

försök med avseende å beredningen av lin .................................... » 10,000

6. Statsbidrag till avlönande av arbetande instruktörer för linberedningen

................................................................................................ » 6,000

Summa kronor 44,600.

Samtliga anslag äro beräknade såsom årliga anslag, med undantag för det

under 2 upptagna, utländsk studieresa för konsulenten.

Vid de sakkunnigas betänkande hava såsom bilagor lögats — förutom

omförmälda promemoria av direktör Hennig — dels förslag till

kungörelse angående statsbidrag till vissa åtgärder för främjande av

inhemsk odling och beredning av lin och dels förslag till kungörelse

angående allmänna bestämmelser för lån från lånefonden för mindre

linberedningsanstalter.

I sitt utlåtande den 8 februari 1919 hava kommerskollegiet och

lantbruksstvrelsen yttrat:

»Summan av de nu begärda anslagsbeloppen överstiger med 10,000 kronor

det. sammanlagda beloppet av de förut beräknade anslagen. Detta har sin grund

däri, att de sakkunniga nu begärt statsbidrag dels å 10,000 kronor till avlöning åt

ledare av lintekniska försök samt anställande av dylika vid aktiebolaget svenska

linberedningssällskapet, dels ock för anställande vid övriga linberedningsanstalter

av försök med avseende å beredning av lin med likaledes 10,000 kronor. Båda

dessa anslagsäskanden avse försök med avseende å linets beredning. I de sak
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 316.

kunnigas ovanberörda promemoria begärdes för denna försöksverksamhet, utan angivande

av var den skulle äga rum, endast 10,000 kronor. Mot de sakkunnigas i

denna del närmare utarbetade förslag hava ämbetsverken icke något att erinra, särskilt

som ett dylikt anordnande av försöksverksamheten kommer att ställa sig högst

avsevärt billigare än genomförandet av de förslag i detta avseende, som framlagts

i de till grund för ovannämnda riksdagsskrivelse liggande motionerna, men likväl,

enligt de sakkunnigas åsikt, kommer att fylla behovet av sådan försöksverksamhet.

De sakkunnigas förslag, att den ifrågasatte statskonsulentens verksamhetsområde

bör omfatta odling ej blott av lin utan jämväl av andra spånads- och oljeväxter,

finna ämbetsverken lämpligt. Genom en dylik utsträckning av denne konsulents

arbetsfält göres visserligen intrång på statskonsulentens i fröodling verksamhetsområde.

Med hänsyn till den vidsträckta omfattningen av den sistnämnde

konsulentens arbetsuppgifter synes emellertid en sådan uppdelning icke vara annat

än förmånlig.

Ifråga om det närmare utformandet av de bestämmelser, som av de sakkunniga

föreslagits för reglering av de olika anslagens användning, torde ämbetsverken

i sinom tid bliva satta i tillfälle att yttra sig.

Då ämbetsverken i övrigt icke hava något att erinra i anledning av betänkandet,

få ämbetsverken hemställa, att de däri framlagda förslagen måtte vinna Eders

Kungl. Maj:ts beaktande.»

I överensstämmelse med den uppfattning, som legat till grund

för riksdagens skrivelse i ämnet år 1917, anser jag det vara av

vikt, att odlingen av lin inom landet utvecklas. Såsom de sakkunniga

framhållit är linet en av våra användbaraste kulturväxter och det

har under de sista årens kristid nogsamt visat sig, vilka svårigheter

som uppstått genom att vårt land lidit brist på sådana produkter, vilka

erhållas av lin, nämligen spånadsvara, olja och kraftfoder. Att den

fordom i vårt land vitt utbredda linodlingen under senare tid gått så starkt

tillbaka, att den nästan hållit på att alldeles försvinna, har berott på,

att konkurrensen från utlandet varit övermäktig. De sakkunnigas utredning

synes emellertid giva anledning antaga, att därest linodlingen

bedrives på fullt sakkunnigt sätt samt linets upphandling och beredning

orgauiseras annorledes än fordom, en ekonomiskt bärkraftig linodlingskall

ånyo kunna uppstå i vårt land. Jag vill därför tillstyrka, att åtgärder

vidtagas från statens sida för att främja denna odling.

Bland de förslag, de sakkunniga framställt, möter först frågan om

upplysningsverksamhet. I den mån sådan upplysning skall meddelas

vid lantbruksläroverk, vid småbrukarkurser, genom konsulenter och

vandringsrättaro m. fl. torde i reael för densamma icke krävas särskilt

anslag. Åvenså torde tryckta publikationer i ämnet kunna komma till stånd,

utan att för sådant ändamål särskilt anslag behöver äskas av riksdagen.

Leparit
mert.

tschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majits proposition Nr 316.

Anställandet av en särskild statskonsulent för spånads- ock oljeväxter

synes mig icke vara åtminstone för närvarande av behovet påkallad.

Den verksamhet, som avsetts skola tillkomma en sådan konsulent-,

synes kunna till huvudsakliga delar utövas av statskonsulenten i fröodling.

Däremot finner jag förslaget om organiserande genom hushållningssällskapen

av vissa åtgärder till linodlingens främjande vara lämpligt

och väl ägnat att förveiddigas. I detta hänseende bar nämnts

premiering av linfrö å utställningar, anskaffande och utdelande av utsädesfrö

till mindre jordbrukare, åtgärder för uppköp, rensning och

spridning av utsädesfrö, anställande av vissa försök och undersökningar

m. m. Ett anslag å det härtill föreslagna beloppet av 10,000 kronor

synes vara behövligt. De närmare reglerna för anslagets användning

torde framdeles böra meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande

ämbetsverk.

I likhet med de sakkunniga anser jag det sannolikt, att man

genom en på vetenskaplig grund bedriven förädlingsverksamhet kan i

fråga om linet lika väl som beträffande övriga kulturväxter vinna högst

betydelsefulla resultat. En dylik verksamhet bedrives lämpligast genom

Sveriges utsädes förening, vilken redan år 1918 upptagit förädling av

spånads- och oljeväxter bland sina arbeten. Något särskilt anslag för

linförädling torde därför icke behövas.

Det är, såsom de sakkunniga också framhållit, lämpligt, att odlingsförsök

med lin anordnas såväl vid centralanstalten för jordbruksförsök

som ock i viss utsträckning även vid annan statsunderstödd försöksverksamhet.

Något särskilt anslag torde icke heller härtill behövas.

Åtminstone i frågans nuvarande läge finner jag mig icke kunna

tillstyrka, att statsbidrag anvisas till teknisk försöksverksamhet beträffande

linets bearbetning. Det synes mig för närvarande vara mer av

behovet påkallat, att de redan i utlandet utexperimenterade och tillämpade

metoderna bliva hos oss tillämpade och prövade. I detta hänseende

har föreslagits att från utlandet, särskilt Belgien, inkalla instruktörer

för linberedningen, vilket uppgives hava med framgång skett

annorstädes, när man där velat åstadkomma ett kraftigt uppsving i linodling

och linhantering. Jag förordar därför ett anslag till detta ändamål

och har ej något att invända mot det föreslagna beloppet av 6,000

kronor.

Slutligen hava de sakkunniga förordat inrättande av en särskild

lånefond för mindre linberedningsanstalter. Detta förslag vill jag biträda.

Jag anser detta vara en lämplig väg att på ett verksamt sätt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition Nr 316.

understödja denna näringsgren. Lånefonden bör förvaltas av statskontoret

och statslån därur intill ett belopp av högst 150,000 kronor årligen

tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig villiga att utlämna

lån för anläggande av mindre linberedningsanstalter. För denna lånerörelse

hava de sakkunniga uppställt som förebild norrländska andelsmejerifonden,

och även jag finner det lämpligt, att linberedningslånen

anordnas i nära överensstämmelse med sagda mejerilån. Då emellertid

kommerskollegiet och lantbruksstyrelsen icke uttalat sig rörande detaljerna

i de sakkunnigas förslag till villkor för lån från fonden utan i

stället anfört, att de antoge att de i sinom tid skulle bliva satta i tillfälle

att yttra sig angående det närmare utformandet av bland annat

dessa bestämmelser, finner jag mig icke böra nu framlägga formulerat

förslag till lånevillkor. Vissa huvudbestämmelser torde emellertid böra

fastslås, nämligen

att statslån skall beviljas av kommerskollegiet och lantbruksstyrelsen

gemensamt;

att lån ur fonden skall löpa med 5 procent ränta;

att sedan lån innehafts under två år från lyftningsdagen, det skall

återbetalas under de femton påföljande åren; samt

att linberedningslån icke må av hushållningssällskap beviljas till

mer än halva kostnaden för den avsedda anlägguingen och ej till något

företag med högre belopp än 25,000 kronor.

Denna lånefond bör kunna träda i verksamhet redan innevarande

år, enär det är angeläget, att snarast möjligt linberedningsanstalter inrättas

för förarbetande av den stora linskörd, som år 1918 frambragtes.

delvis med bistånd av åtgärder från statens sida.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till åtgärder för främjande av linodling och linberedning å

extra stat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag av kronor 16,000;

dels besluta, att en särskild fond, benämnd lånefonden för mindre

linberedningsanstalter, skall inrättas för understödjande av dylika anstalters

anläggande, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

statslån må, i mån av tillgång och intill ett belopp av högst

150,000 kronor årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig

villiga att utlämna linberedningslån för anläggande av sådan anstalt;

dels för kapitalökning till denna fond anvisa såsom reservationsanslag
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 316.

ej mindre å tilläggsstat för år 1919 ........................ kronor 150,000

än även för år 1920 ................................................... » 150,000;

dels och godkänna de av mig föreslagna grunder för lånerörelsen

från ifrågavarande fond samt medgiva, att Kungl. Magt må äga utfärda

de ytterligare föreskrifter, som i sådant hänseende må finnas erforderliga.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter förenade

sig, behagade Hans Magt Konungen lämna bifall och

förordnade, att proposition i ämnet skulle med den

lydelse, bil. — vid detta protokoll utvisar, avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:333 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning å tilläggsstat till riksstaten för år 1919 i vad rör jordbruksfonden. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1919:320 Skrivelse till Konungen i anledning av utav Kungl. Maj:t gjorda framställningar angående anslag till åtgärder för linodlingens befrämjande. s. 4 i texten