Med förslag till lag angående upphävande av vissa bestämmelser i legostadgan
1919-03-18 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:319, Med förslag till lag angående upphävande av vissa bestämmelser i legostadgan
Dokumentets text
Kungl. May.ta proposition nr 319.
1
Nr 319.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
upphävande av vissa bestämmelser i legostadgan;
given Stockholms slott den 18 mars 1919.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående upphävande av
vissa bestämmelser i legostadgan.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 282 höft. (Nr 319.)
1
2
Kungl. Majtis proposition nr 319.
Förslag
till
Lag
angående upphävande av vissa bestämmelser i legostadgan.
Härigenom forordnas som följer:
Vad 6, 9, 45 och 52 §§ i legostadgan för husbönder och tjänstehjon den 23
november 1JS33 innehålla därom, att tjänstehjon genom polismyndighets försorg
entledigas från tjänsten eller hämtas och däri inställes, så ock samma stadgas
föreskrifter i vad de bestämma särskilda bötesstraff eller förverkande av lönen
eller viss del därav skola upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mayts proposition nr 319.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen
den 28 februari 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren, anmälde riksdagens
skrivelse den 11 maj 1918, n:r 200, däri riksdagen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, avseende den nuvarande
legostadgans avskaffande och ersättande med en efter tidsförhållandena avpassad
avtalsform samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kan föranleda. . ... , ,
Efter att hava redogjort för skrivelsens innehåll anförde departe
mentschefen^ ^ riksdagen framhållits, är den nu gällande legostadgan
den 23 november 1833 i många avseenden föråldrad och innehaller talrika
bestämmelser av olämplig och för tjänarna kränkande beskaffenhet,
varför dess avskaffande är väl motiverat. Riksdagen har aven ansett,
4
Knngl. Maj:ts proposition nr 319-
att legostadgan borde ersättas med en efter tidsförhållandena avpassad
lagstiftning, därvid särskilt borde beaktas jordbrukets behov av en av
och
arbetare” Skänker behÖrig Stadga åt förhållandet mellan arbetsgivare
Vid behandlingen inom riksdagen av förevarande spörsmål gjordes
oek gällande en i viss mån avvikande uppfattning rörande erforderliga
lagstiftningsåtgärder. Det hävdades av reservanter i det andra kammarens
utskott, som hade att yttra sig i ärendet, att visserligen den nu
gällande legostadgan borde avskaffas, men att den ej borde ersättas med
en ny lag avsedd att reglera förhållandet särskilt mellan jordbrukets
arbetare och arbetsgivare. Detta förhållande borde fastmera överlämnas
åt det fria avtalet.
Den sålunda av nämnda reservanter framförda åsikten synes
mig delvis vila på en missuppfattning. Det är uppenbart, att en moderniserad
avtalslagstiftnmg kan grundas på principen om full avtalsfrihet
tor parterna. ^ Aven om man utginge från denna princip såsom på förevarande
område den lämpligaste för närvarande — i vilken fråga lag
icke nu skall yttra någon mening — skulle en lagstiftning ingalunda
vara överflödig. Jag vill påpeka, att därest legostadgan upphävdes utan
att ersattas av annan lag, vissa allmänna grundsatser, hämtade från
andra rättsområden, komme att tillämpas vid bedömandet av det mellan
dessa kontrahenter bestående rättsförhållande. Givetvis är det att föredraga
för bada kontrahenterna, att i stället särskilda lagbestämmelser,
avpassade för detta område, utarbetas. >X
Frågan om en moderniserad lagstiftning såsom ersättning för legostadgan
är emellertid synnerligen omfattande och invecklad. Visserligen
har eu utredning på sm tid verkställts av en för ändamålet tillsatt kom“]téQ’me“
dess betänkande med förslag till lagstiftning i ämnet, avgivet
ar j bygger pa föråldrade principer och lärer icke kunna läggas till
grund for ny lagstiftning i ämnet. ^
Legostadgan gäller numera för huvudsakligen två sinsemellan olikartade
områden, nämligen dels för arbete i jordbruket och dels för husligt
arbete i stad och på landet. Nu rådande förhållanden kunna ej motivera
i varje avseende gemensamma bestämmelser för dessa arbetsområden
Aven inom jordbrukets område äro anställningsformerna olika för skilda
grupper av jordbruksarbetare och även i viss mån i olika delar av
ändet Bland annat bör vid en ny lagstiftning uppmärksamhet ägnas
aven darat, att pa sina håll lantarbetarna äro organiserade och börjat
genom sina organisationer sluta kollektiva avtal. Överhuvud torde iordruksarbetarnas
avtalsfråga icke kunna lösas annat än i sammanhang
Kuvgl. Maj:U proposition nr 319. 5
med en kommande ny utredning av arbets- och avtalsförhållandena inom
industrien.
Jag har emellertid kommit till den uppfattning, att en provisorisk
lagstiftning med ändamål att undanröja de mest i ögonenfallande orättvisorna
i legostadgans bestämmelser kan och bör ske utan avbidan på
en utredning rörande de positiva lagstiftningsuppgifter, som erbjuda sig
vid legostadgans fullständiga upphävande. I sådant syfte har jag låtit
inom justitiedepartementet utarbeta ett förslag till lag angående upphävande
av vissa bestämmelser i legostadgan. Detta förslag avser endast
att upphäva de stadganden, vilka, såsom riksdagen i sin nu anmälda
skrivelse uttrycker det, äro hårda och orimliga för tjänarna.
Det genom legostadgan reglerade s. k. tjänstehjonsavtalet intager
i den svenska rätten en särställning i förhållande till de allmänna reglerna
om avtal och deras tvingande kraft. Såsom allmän regel för avtal
gäller i svensk liksom överhuvud taget i modern rätt, att därigenom
åtagna prestationer kunna framtvingas endast genom tvång av ekonomiskt
verkande art, samt att uraktlåtenhet att fullgöra avtalet väl medför
skyldighet att hålla motparten skadeslös men icke påföljder av kriminell
natur. För tjänstehjonsavtalet däremot gäller den säregna, från en äldre
tids rättsuppfattning kvarblivna regeln — som eljest endast har sin motsvarighet
i sjölagen — att fullgörande av de personliga arbetsprestationer,
som åligga arbetstagaren, kan framtvingas medelst statligt tvång
samt att överträdelse av avtalet stundom drabbas av straff, stundom
medför skadeståndspåföljder, som i viss mån även de ha karaktären av
bötesstraff.
I förstnämnda hänseende gäller jämlikt föreskrift i legostadgan
§§ 45 och 52, att tjänstehjon, som icke å behörig tid inställer sig i
tjänst eller som avviker ur tjänsten före tjänstetidens utgång, kan underkastas
hämtning genom polismyndigheternas försorg.
Vad beträffar bötes- och skadeståndspåföljder stadgas i vissa fall
böter, i andra fall förlust av hela lönen eller viss del därav — utan
hänsyn till om verkligen den husbonden åsamkade skadan uppgår till
ifrågavarande belopp — och stundom vid sidan därav särskilt skadestånd.
Det har ofta vid tillämpningen visat sig, att dessa bestämmelser kunna
verka ytterst obilligt, särskilt där tjänaren endast har en kort tid kvar
av tjänstetiden och går miste om ett lönebelopp, som icke står i någon
rimlig proportion till den förseelse, varom är fråga. Svårigheten i många
fall för arbetstagaren att tillvarataga sina rättigheter gentemot husbonden
skärper givetvis än mera de olägenheter, som stadgandena genom sin
avfattning äro ägnade att medföra. Det lärer överhuvud taget icke vara
6
Kungl. Maj:t» proposition nr 319-
lämpligt att i lagen fixera visst skadeståndsbelopp, oberoende av den
verkligen åsamkade skadan. Att ifrågavarande bestämmelser icke överensstämma
med vår tids rättsuppfattning framgår ock därav, att de
mångenstädes aldrig tillämpas. De tillhöra uppenbarligen den grupp av
föråldrade stadganden, som höra utmönstras ur lagen.
I detta sammanhang torde ock böra uppmärksammas föreskriften i
6 § legostadgan angående formen för avtalets hävande i händelse husbonden
i väsentlig mån åsidosatt sina skyldigheter. Arbetstagaren måste enligt
lagen anlita polismyndighets medverkan för en rättsenlig upplösning av
tjänsteförhållandet. En motsvarande regel gäller enligt 5 §, då husbonden
vill avskeda arbetstagaren. Dessa bestämmelser, som icke ens torde vara
allmänt kända inom de kretsar, för vilka de gälla, tillämpas dock emellanåt.
Att de sakna berättigande under nuvarande förhållanden torde ej behöva
närmare utvecklas. Av den avfattning, förslaget fått, torde framgå, att
någon ändring icke sker beträffande husbondens skyldighet och befogenhet
att anlita myndighet vid vräkning av tjänaren ur dennes bostad.
Genom ett upphävande av de föråldrade stadganden, för vilka jag
nu lämnat redogörelse, skulle de mest stötande bristerna i legostadgan
undanröjas och det s. k. tjänstehjonsavtalet få karaktären av ett vanligt,
civilrättsligt verkande avtal. Givetvis avses icke med detta lagförslag
annat än en tillfällighetsåtgärd. Med hänsyn till den avsevärda tid, som
kan väntas förflyta, innan denna lagstiftningsfråga är mogen för en definitiv
lösning, har jag funnit mig böra på detta sätt redan nu tillmötesgå
riksdagens uttalade önskan om en revision av legostadgan.»
Härefter hemställde föredraganden, att lagrådets yttrande över det
nu anmälda lagförslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen
innehåller, inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
Adil Wifvesson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung1. Majds proposition nr 319.
7
Förslag
till
Lag
angående upphävande av vissa bestämmelser i legostadgan.
Härigenom förordnas, att bestämmelserna i legostadgan för husbönder
och tjänstehjon den 23 november 1833 skola upphöra att gälla i
vad de stadga:
medverkan från polismyndighets sida i vissa fall för tjänsteavtalets
hävande;
rätt för husbonde att i vissa fall genom polismyndighets försorg
låta hämta och i tjänsten inställa tjänstehjon; samt
påföljd för förseelse mot legostadgans föreskrifter, i den mån sådan
påföljd innefattar böter eller ock förverkande av lönen eller viss del därav.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen den
12 mars 1919.
Närvarande:
Justitieråden Gullstrand,
von Skth,
W EDBERG,
Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 28 februari 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över
upprättat förslag till lag angående upphävande av vissa bestämmelser i legostadgan.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, docenten Martin
Fehr- é . . mm j . m
Lagrådet yttrade: lgg|
Mot förslaget att upphäva legostadgans bestämmelser om tjänstehjons
hämtning och inställande i tjänsten genom polismyndighets försorg
synes intet vara att erinra. Även det ifrågasatta upphävandet av föreskrifterna
om bötesstraff och om förverkande av lönebelopp torde kunna
godtagas, om än vad angår vissa straffbestämmelser, exempelvis de, vilka
äro riktade mot tredje man eller angå smärre ordningsförseelser av husbonden,
förslaget lärer gå längre än som motiveras av dess utav departementschefen
angivna syfte att upphäva endast de stadganden, vilka
äro orimliga och hårda för tjänarna.
Det är tydligt, att den skyldighet att utgiva lön m. m., som enligt
5 § sista stycket åligger husbonden, icke blir upphävd genom för
-
Kung Maj:ts proposition nr 319.
9
slaget. Berörda skyldighet röner emellertid, såvitt fråga är om annat än
nödigt underhåll, icke någon inverkan av, huruvida tjänstehjonet under
avtalstiden erhåller annan tjänst eller ej, och den är således mera omfattande
än en efter allmänna grunder reglerad skadeersättningsplikt.
Det vill synas, som borde, i samband med upphävande av bestämmelserna
om förverkande av lönebelopp, jämkning ske även beträffande ifrågavarande
påföljd för husbonden.
Vad förslaget innehåller om avskaffande av polismyndighets medverkan
för tjänsteavtalets hävande är ägnat att väcka betänklighet.
Legostadgans grundläggande bestämmelser om tjänsteavtalets hävande
på tjänstehjonets begäran innefattas i 6 §. Enligt detta lagrum
ankommer det å polismyndighet att entlediga tjänstehjonet från tjänsten.
Därest alltså tjänaren lämnar sin tjänst utan att anlita polismyndighets
medverkan, är han, om han än haft aldrig så välgrundad anledning till
missnöje med husbonden, underkastad påföljden av hämtning. Det må
medgivas, att denna ordning är mot tjänaren onödigt sträng. Och ehuru
efter bortfallandet av hämtningspåföljden ett bibehållande av föreskriften
om polismyndighets medverkan för avtalets hävande bleve skäligen betydelselöst,
synes mot densammas upphävande ingen befogad anmärkning
kunna göras. Det må framhållas, att förslagets stadgande härutinnan
tydligen icke berör vad 6 § innehåller om tjänstehjons rätt att genom
polismyndighet få husbonden varnad och tillsagd att uppfylla sina skyldigheter,
i den mån denna varning har självständig betydelse och ej utgör
blott ett led i proceduren för tjänsteavtalets hävande.
I legostadgans 5 § avhandlas sådant polismyndighets ingripande
för tjänstehjonsförhållandets upplösning, som äger rum efter anmälan av
husbonden. Polismyndighetens åtgärd säges gå ut på att tjänstehjon ur
tjänsten vräka. Förslaget vilar, av departementschefens yttrande att
döma, på den tydning av vad sålunda i legostadgan betecknas som vräkning,
att polismyndigheten dels beslutar om tjänsteavtalets hävande, dels
omedelbart verkställer beslutet. Och förslaget lärer böra så förstås, att
vad 5 § innehåller om verkställigheten, om vräkningen ur bostaden, skall
lämnas orubbat. Departementschefen anför härutinnan, att av den avfattning
förslaget fått torde framgå, att ändring icke sker beträffande
husbondens skyldighet och befogenhet att anlita myndighet vid vräkning
av tjänaren ur dennes bostad. Det vore ju ej heller rimligt, vare sig
att hänvisa husbonden till den utväg allmänna lagstiftningen håller honom
öppen — han bleve då, enär utsökningslagen icke medgiver handräckning
för tjänstehjons skiljande ur tjänst, nödsakad utverka sig dom i
lliliang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 282 höft. (AV 319.) 2
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
fråga om flyttningen — eller att låta husbonden själv företaga vräkningen
ur bostaden.
Nu kan emellertid med fog ifrågasättas, om den medverkan, polismyndighet
jämlikt 5 § har att lämna till tjänstehjonsförhållandets upplösning,
består i annat än verkställande av husbondens beslut om avtalets
hävande. Polismyndigheten lärer nämligen numera, enligt den lydelse
5 § erhållit genom kungl. kungörelsen den 1 oktober 1858, icke äga att
ingå i prövning av skälen för husbondens begäran om tjänarens skiljande
ur tjänsten. Myndighetens biträde torde fastmer inskränka sig, såsom
det heter i motiven till 1900 års lagförslag i ämnet, till ett mekaniskt
verkställande av husbondens vilja.
Är det sist sagda riktigt, skulle, i motsats till vad departementschefen
antagit, förslaget om avskaffande av polismyndighets medverkan
för avtalets hävande icke i något avseende beröra 5 §. Om åter själva
hävandet utav avtalet må anses för närvarande bero av polismyndighets
medverkan, kan man ej undgå att ställa sig tveksam i fråga om lämpligheten
att avskaffa denna. Vinsten av ett dylikt avskaffande, som i
varje fall knappast kan sägas ske i tjänarens intresse, är ej lätt att inse.
Den ifrågavarande lagändringen synes icke komma att öva något märkbart
inflytande på det verkliga rättsläget enligt 5 §. Men väl kan den,
då dess avsedda innebörd lärer vara för det allmänna begreppet mer än
skäligt svårtillgänglig, bliva till förvillelse.
Det nu sagda torde hava ådagalagt önskvärdheten av att förslaget
får en avfattning, som otvetydigt låter 5 § kvarstå oförändrad. En jämkning
av förslaget i sådan riktning kunde, till underlättande av en rätt
uppfattning om förslaget även i dess andra led, lämpligen genomföras
så, att upphävandet angives gälla, förutom bestämmelserna om bötesstraff
och förverkande av lönebelopp, vad 6, 9, 45 och 52 §§ legostadgan innehålla
därom, att tjänstehjon genom polismyndighets försorg entledigas
från tjänsten eller hämtas och däri inställes.
Ur protokollet
Erik Öländer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:t» proposition nr 319.
11
Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 18 mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
SciIOTTE,
Petrén,
» Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren anmälde lagrådets
den 12 mars 1919 avgivna utlåtande över det den 28 februari 1919
till lagrådet remitterade förslaget till lag angående upphävande av vissa
bestämmelser i legostadgan. Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll
anmärkte föredraganden, att ifrågavarande lagförslag numera inom
justitiedepartementet omarbetats i anslutning till de av lagrådet gjorda
erinringar.
Föredraganden uppläste härefter det sålunda överarbetade lagförslaget
och hemställde, att detsamma måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
12
Kungl. Maj tis proposition nr 319.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gustaf Sandström.
Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
190747
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av vissa bestämmelser i legostadgan. a1 i texten
- 2LU 1919:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av vissa bestämmelser i legostadgan. s. 12 i texten