Sök i Ratio Lex

Om anvisande av medel till beredande av tvångsuppfostron åt minderåriga manliga förbrytare m. m

1919-02-28 · 113 sidor, varav 107 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 107 av 113 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:324, Om anvisande av medel till beredande av tvångsuppfostron åt minderåriga manliga förbrytare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

1

Nr 324.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om anvisande av medel

till beredande av tvångsuppfostron åt minderåriga manliga

förbrytare m. m.; given Stockholms slott den 18

mars 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för samma dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen att

dels medgiva,

ej mindre att den till Venngarn tillsvidare förlagda allmänna uppfostringsanstaltens

karaktär av provisorium må upphöra och där upprättas

en permanent statlig uppfostringsanstalt för minderåriga manliga

förbrytare;

än även att den under domänstyrelsens förvaltning stående, nu på

arrende åt enskild person upplåtna Bäekaskogs kungsgård i Kiaby socken

av Kristianstads län må, mot vederbörlig nedskrivning i statens domäners

fond, från och med den 14 mars 1920 disponeras för statens e^en räkning

till upprättande därstädes av ytterligare en allmän uppfostringsanstalt

för minderåriga manliga förbrytare;

dels anvisa under andra huvudtiteln

på till äggsst åt för år 1919:

för utförande vid statens uppfostringsanstalt vid Venngarn av

följande byggnads- och ändringsarbeten m. m., nämligen uppförande av

ett gymnastikhus, ett verkstadshus och fyra tvåfamiljshus, utvidgning av

köksavdelningen, komplettering av kokanordningar och ångpanneavdelningen,

reparation av hus vid torpet Vela samt inredning av tre enkelrum

å nuvarande anstaltsbyggnadens vind ävensom för anskaffande av

inventarier ett reservationsanslag av 414,000 kronor; och

till anordnande vid statens uppfostringsanstalt å Bona av en övervakningsavdelning

ett reservationsanslag av 5,000 kronor; samt

på extra stat för år 1920:

till beredande åt kungsgården Bäekaskogs nuvarande arrendator av

gottgörelse för det arrendatorn måste före nu löpande arrendeperiods utgång

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 287 höft. (Nr 324.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

frånträda arrendet ävensom till inlösen av arrendator!! tillhöriga byggnader

samt levande och döda inventarier med mera ett reservationsanslag

av 432,355 kronor; och

till reparation av vissa byggnader vid Bäckaskog, avsedda till

bostäder för elever och befattningshavare, ävensom till anskaffning av

inventarier till elevbostäderna m. m. ett reservationsanslag av 80,000

kronor;

dels höja det under andra huvudtiteln till statens uppfostringsanstalt

å Bona uppförda ordinarie förslagsanslag från dess nuvarande

belopp 175,000 kronor med 75,000 kronor till 250,000 kronor;

dels till förstärkning av nämnda ordinarie förslagsanslag på extra

stat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag, högst, 40,000 kronor;

dels ytterligare bevilja

på extra stat för år 1920:

a) till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å

Venngarn ett förslagsanslag, högst, 49,445 kronor;

b) till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt å

Venngarn intagna elever m. m. ett förslagsanslag av 270,000 kronor;

c) till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å

Bäckaskog ett förslagsanslag, högst, 5,270 kronor;

d) till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt å

Bäckaskog intagna elever m. m. ett förslagsanslag av 13,000 kronor;

samt

på till äggsstat för år 1919:

till förstärkning av det å extra stat för samma år beviljade förslagsanslaget

till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt

å Venngarn intagna elever m. m. ett förslagsanslag, högst,

40,000 kronor;

dels ock besluta, att andre läraren vid statens uppfostringsanstalt å

Venngarn och läraren vid statens uppfostringsanstalt å Bäckaskog skola

vara delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning i enlighet med de

bestämmelser, som i sådant avseende äro gällande beträffande andre

läraren och tredje läraren vid statens uppfostringsanstalt å Bona.

De till ärendet hörande handlingar skola"tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds ''proposition Nr 324.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 mars 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde ärende

angående äskande hos riksdagen av medel till beredande av tvångsuppfostran

åt minderåriga manliga förbrytare.

Därvid anförde föredraganden:

För vårdandet av minderåriga manliga förbrytare, om vilka domstol

förordnat att de skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, finnes,

som bekant, sedan flera år inrättad en statsanstalt å Dona i Östergötlands

län. Denna anstalt, statens uppfostringsanstalt å Bona, har allt intill

senaste tiden varit den enda inrättningen i sitt slag i vårt land. Påförslag

av Kungl. Maj:t (proposition nr 338 den 23 april 1918) beslöt emellertid

1918 års lagtima riksdag, att statens vårdanstalt för alkoholister, som för

det dåvarande var förlagd till Venngarn i Stockholms län, skulle från tid
-

Ang.

medel till

beredande

av tvångsuppfostran

åt

minderåriga

manliga

förbrytare.

Nuvarande

tvångsupp
fostrings
anstalta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

punkt, som Kungl. Maj:t bestämde, vara tills vidare förlagd till Salbohed

i Västmanlands län samt att, jämväl från tidpunkt, som Kungl. Maj:t

bestämde, till Venngarn skulle tills vidare förläggas eu statens uppfostringsanstalt

lör minderåriga manliga förbrytare. Enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande har detta, beslut trätt i verkställighet med ingången

av augusti månad 1918. Från sistnämnda tidpunkt finnes alltså utom

Bonaanstalten ännu en inrättning för mottagande av till tvångsuppfostran

dömda minderåriga manliga förbrytare, statens uppfostringsanstalt

vid Venngarn.

Att märka är, att sistnämnda anstalts egenskap av uppfostringsanstalt

vid nyssnämnda besluts fattande ansetts innebära allenast ett

provisorium.

Nuvarande

anslag till

uppfostringsanstalterna

å Bona och

vid Venngarn

samt motsvarande

anslags

beräknande i

1919 års

statsverksproDOSition

;■ atnt propositionen

om

t Hugg sstat

för samma är.

För bestridande av driftkostnaderna vid nu nämnda båda statliga

uppfostringsanstalter äro i innevarande års riksstat för en var av anstalterna

uppförda tvenne anslag, nämligen för Bonaanstalten två ordinarie

anslag, ett bestämt anslag å 56,900 kronor till bestridande av de

i anstaltens ordinarie avlöningsstat upptagna avlöningar m. m. och ett

förslagsanslag å 175,000 kronor, avsett för anstaltens övriga utgifter,

samt för Venngarnsanstalten två extra anslag, ett förslagsanslag, högsfi

till avlönande av tjänstemännen, å 31,470 kronor och ett förslagsanslag''

utan begränsning uppåt till kost och beklädnad åt eleverna in. m. å

98,000 kronor.

I innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t under

punkt [39] på i vederbörande statsrådsprotokoll närmare utvecklade skäl

föreslagit riksdagen att från och med år 1920 höja det å ordinarie stat

uppförda bestämda anslaget till Bonaanstalten från 56,900 kronor med

5,400 kronor till 62,300 kronor. Med avseende å övriga nyssnämnda

anslag omnämnde jag vid statsverkspropositionens behandling i statsrådet

vid punkterna [40]—[42J, att sakkunniga, vilka, enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande, den 1 juli 1918 av mig tillkallats för att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande beredande av ökad möjlighet att å

uppfostringsanstalt mottaga till tvångsuppfostran dömda minderåriga

manliga förbrytare — de s. k. tvångsuppfostring ssakkunniga — hos

mig anmält, att de ämnade inom kort till Kungl. Maj:t inkomma med

förslag, att för mötande av den alltjämt fortgående tillströmningen av

till tvångsuppfostran dömda minderåriga förbrytare måtte vidtagas vissa

åtgärder, delvis av provisorisk art, i syfte att sätta Bona- och Venngarnsanstalterna

i stånd att under den närmaste framtiden mottaga

ett väsentligt ökat antal elever. Jag förklarade tillika, att min

avsikt vore, att, efter det denna fråga blivit behörigen utredd, före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 32i. 5

slå Kungl. Magt att härom avlåta proposition till innevarande års

riksdag, samt framhöll, att, i avvaktan på denna proposition, det

ordinarie förslagsanslaget till Bonaanstalten och de båda förutnämnda

extra anslagen till Venngarnsanstalten för det dåvarande kunde i

riksstaten allenast beräknas. I överensstämmelse härmed och med

ledning dels av framställningar gjorda av styrelsen för Bona- och

Venugarnsanstalterna dels ock uppgifter, lämnade av förutnämnda

sakkunniga, blevo ifrågavarande tre anslag i statsverkspropositionen

beräknade, ordinarie förslagsanslaget till Bonaanstalten till 425,000

kronor samt de båda extra anslagen till Venngarnsanstalten till

respektive 47,000 kronor och 325,000 kronor. För bestridande av

kostnaderna för bl. a. vidtagande av nyssberörda av de sakkunniga bebådade

åtgärderna för utvinnande av ökat anstalts utrym me, bestående

huvudsakligen i vissa byggnadsarbeten och anskaffande av inventarier,

har vidare i propositionen om 1919 års tilläggsstat föreslagits, att i

samma stat måtte såsom reservationsanslag beräknas ett belopp av

485,000 kronor.

Sedan nyssnämnda tvångsuppfostringssakkunniga, som utgöras av

landshövdingen Axel Ekman såsom ordförande samt vidare direktören

vid Bonaanstalten Knut Blomquist (tillika sekreterare), ledamoten av riksdagens

andra kammare, lantbrukaren Johan Jönsson i Revinge, ledamoten

av riksdagens första kammare, t. f. överinspektören Daniel Alfred Petrén

och fältläkaren Conrad Fredrik Vahlquist, numera den 31 januari och den

8 mars 1919 såsom första resultat av sitt arbete avgivit särskilda betänkande^

innefattande utredningar och förslag rörande bland annat

de åtgärder, som böra vidtagas för att under den närmaste framtiden

bringa lättnad i den rådande platsbristen, anhåller jag att få ånyo anmäla

de anslagskrav, som med nu förevarande frågor äga samband.

Då för bestämmandet av de ifrågavarande anslagens storlek spörsmålet

om graden av det behov av ökat antal anstaltsplatser, som redan

nu föreligger eller är att förränta inom den närmaste framtiden, spelaren

avgörande roll, torde det tillåtas mig att först redogöra för utredningen

i denna del. Därpå torde lämpligen böra följa en redogörelse

för de utredningar och förslag om verkställande av byggnadsarbeten eller

vidtagande av andra åtgärder, som, främst i syfte att avhjälpa berörda

platsbrist, framlagts av de sakkunniga eller eljest föreligga till avgörande.

I sammanhang därmed torde böra redogöras jämväl för vederbörande

anslaltsstyrelsers och de sakkunnigas beräkningar av erforderliga anslag

Tvångsuppfcs''ringssatleunniga

av

lämna utredningar

och

förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

I) Behovet av

ökat antal

anstaltsplatser.

Nuvarande

plats itrymmet

å Bonaoch

Vetingarnsanstalterna.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

för uppfostringsanstalternas driftkostnader. Sedan jag därefter till behandling

för sig upptagit vissa spörsmål, som åro av primär betydelse för

bedömandet av de framkomna förslagen till platsbristens avhjälpande, vill

jag slutligen i ett sammanhang angiva min ståndpunkt till samtliga föreliggande

anslagsfrågor.

Det spörsmål, som sålunda här först bör upptagas till behandling,

är frågan om graden av det behov av ökat antal anstaltsplatser för minderåriga

manliga förbrytare, som redan nu föreligger eller är att förvänta

inom den närmaste framtiden. Den utredning härom, som jag nu vill

lämna, baserar sig dels på material, som insamlats av de sakkunniga,

dels ock på av mig eljest inhämtade upplysningar.

Anstalten å Bona stod färdig att tagas i bruk för sitt ändamål

med 1905 års ingång, då det genom 1902 års lag om ändrad lydelse

av 5 kap. 3 § strafflagen införda tvångsuppfostringsinstitutet trädde i

tillämpning. Anstalten var avsedd för 100 elever och så inrättad, att

av dessa 96 kunde nattetid hållas skilda från varandra genom förläggning

i så kallade boxar. Därefter hava tid efter annan måst vidtagas

utvidgningsarbeten för beredande av sovplatsutrymme åt det ständigt

ökade antalet elever. Sålunda beviljade, på framställning av Kungl.

Maj:t, 1916 års riksdag medel till utförande av vissa ändrings- och

ny byggnadsarbeten vid austalten, varigenom skulle beredas utrymme

för ytterligare 40 elever, så att anstalten därefter skulle stå rustad att

mottaga sammanlagt 136 elever. Denna utvidgning skulle åstadkommas

på det sätt, att i de delar av de båda elevbyggnaderna, som inrymde bostäder

för två avdelningsföreståndare och två förmän, skulle anordnas två sovsalar,

rymmande vardera 20 elever, samt att åt de befattningshavare,

vilkas bostadslägenheter sålunda togos i anspråk för detta ändamål, i

stället skulle inredas bostäder dels i särskilda för sådant ändamål uppförda

byggnader — en avdelningsföreståndarbyggnad och två förmansbostäder

— dels ock i den skolhusbyggoad, som jämväl skulle uppföras

för de beviljade medlen. Likaledes på framställning av Kungl. Maj:t

beviljade vidare 1917 års riksdag ytterligare medel till beredande av

ökat sovplatsutrymme vid anstalten. Dessa medel avsågo uppförande

av en särskild sjukstuga för anstalten. Härigenom skulle de dåvarande

sjuksalarna — inrymda i ekonomibyggnaden — kunna apteras till sovsalar

för tillhopa 12 elever.

Samtliga nu nämnda ornändrings- och nybyggnadsarbeten äro numera

genomförda. Alldeles frånsett rent provisoriska åtgärder — så
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts proposition Nr 324.

som elevers placerande i korridorerna utanför sovsalarna samt i sovsalarnas

förrum — finnes alltså för närvarande vid Bonaanstalten sovplatsutrymme

för 148 elever.

På grund av det beslut om Bonaanstaltens utvidgning, som, på

framställning av Kungl. Maj:t (förutnämnda prop. 338), 1918 års lagtima

riksdag fattade, är att påräkna, att Bonaanstalten inom kort skall stå rustad

att mottaga ett väsentligt större antal elever. Nyssnämnda beslut gick

nämligen, så vitt nu är av intresse, ut på dels uppförande vid anstalten

av en ny elevavdelning, avsedd för 80 elever, dels ock uppförande av

en kolonibyggnad och verkställande av visst annat byggnadsarbete vid

en till anstalten hörande utgärd Bockfall, varigenom möjlighet skulle

beredas att dit förlägga en elevkoloni om 8 elever. Av dessa byggnadsarbeten

äro de vid Bockfall att förvänta färdiga under senare

hälften av innevarande års sommar, under det att den nya elevavdelningen

å själva Bona kan beräknas kunna tagas i anspråk för sitt

ändamål i början av nästa år.

I detta sammanhang är att erinra om den ökning av platsutrymmet

för elever vid anstalten, som skulle vinnas genom ett bifall till

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 till innevarande års riksdag angående

utvidgning av Bonaanstaltens jordområde m. m. Denna proposition går nämligen

ut på bl. a., att till Bonaanstalten skulle läggas viss del av tvenne närbelägna,

för Kungl. Maj:ts och kronans räkning inköpta fastigheter, SU

mantal Stora Rösiö och 3/s mantal Lilla Rösiö, samt om beviljande av

medel till utförande därstädes av vissa byggnadsarbeten, varigenom det

skulle bliva möjligt att dit förlägga en elevkoloni på 10 å 12 elever.

Att märka är emellertid, att den ökning i platsutrymmet, som sålunda

skulle utvinnas, fullt motväges av en minskning däri, som är avsedd

att ske på annat håll. Såsom förut nämnts hava de i ekonomibyggnaden

inrymda förutvarande sjuksalarna apterats till sovsalar för tillhopa

12 elever. Denna anordning är emellertid, på sätt också framhölls

vid fattandet av beslut om dess genomförande, allenast av provisorisk

natur. Dessa salar äro nämligen avsedda att tagas i anspråk som arbetssalar

för den övervakningsavdelning, om vars inrättande vid anstalten

förslag väckts under punkt [39] i årets statsverksproposition

vid behandling av frågan om utökning av anstaltens ordinarie personal

och för vars förverkligande jag senare i dag kommer att hemställa, att

Kungl. Magt måtte hos riksdagen begära ett mindre belopp, avsett för

vissa för ändamålet erforderliga ändringsarbeten.

Då nu senast nämnda väntade ökning och minskning i anstalt sutrymmet

å Bona — genom tillkomsten av en elevkoloni å Rösiöfastigheterna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition AV 324.

respektive förvandling av de förutvarande sjuksalarna, dit nu en del

elever äro förlagda, till arbetssalar för en särskild övervakningsavdelning

— torde kunna antagas komma att inträda ungefär samtidigt

samt, på sätt nyss påpekats, uppväga varandra, lärer något avseende

icke behöva vid dem fästas, då det, såsom nu, gäller att beräkna platsutrymmet

å Bonaanstalten sådant detta efter genomförande av samtliga

i detta avseende beslutade åtgärder kommer att ställa sig under den

närmaste framtiden. Detta platsutrymme torde därför kunna fastställas

till att i bästa fall omfatta under senare hälften av innevarande år,

efter tillkomsten av elevkolonien vid Bockfall, 156 platser samt vid

början av år 1920, efter fullbordandet av den nya elevavdelningen vid

själva Bona, 236 platser.

Detta angående platsutrymmet vid Bonaanstalten. Vad därefter

beträffar den nya uppfostringsanstalten vid Venn^arn, vars verksamhet,

som nämnt, tagit sin början med ingången av augusti månad 1918,

är det ordinarie platsutrymmet där beräknat till 100. Dock har, på

sätt framgår av förutnämnda proposition nr 338 till 1918 års lagtima

riksdag, antagits, att genom de befintliga sovrummens utnyttjande till

det yttersta därstädes skulle kunna i händelse av behov inrymmas ytterligare

30 elever eller således sammanlagt 130 elever.

Den nu förebragta utredningen giver sålunda till resultat, att —

frånsett nyssnämnda 30 elevplatser vid Venngarn, som torde få betraktas

allenast som en nödfallsutväg — ordinarie platsutrymmet vid

de båda anstalterna för närvarande omfattar vid Bonaanstalten 148 och

vid Venny ar nsunstalten 100 eller tillhopa 248 platser samt kan väntas

komma att uppgå under loppet av innevarande års senare hälft, efter tillkomsten

av elevkolouien vid Bockfall, till sammanlagt 256 samt tidigast

vid ingången av år 1920, efter det den nya elevavdelningen vid

Bona trätt i kraft, till sammanlagt 336 platser. Om förutnämnda 30

extra tilläggsplatser vid Venngarn medräknas, bliva motsvarande, båda

anstalterna omfattande siffror respektive 278, 286 och 366. Tvångsuppfostringssakkunniga,

vilka ej tagit hänsyn till det platsutrymme för

10 å 12 elever som skulle komma att beredas vid Rösiöhemmanen,

hava, eljest i nära överensstämmelse med vad nu sagts, vid sina beräkningar

av platsbristen utgått från ett platsutrymme å båda anstalterna under

år 1920 av omkring 350.

Huru otillräckliga de nuvarande båda uppfostringsanstalterna äro

och, jämväl efter genomförandet av de beslutade utvidgningarna vid

Bona, kunna väntas bliva redan under den närmaste framtiden, torde med

full tydlighet framgå av den redogörelse för den hittillsvarande och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 324.

den väntade stegringen i antalet till tvångsuppfostran dömda minderåriga

manliga förbrytare, till vilken jag nu vill övergå.

Enligt tillgängliga uppgifter har under den senaste tioårsperioden

tillkomst och avgång av elever vid Bonaanstalten samt, såvitt angår

1918 års fyra sista månader, jämväl Venngarnsanstalten, ställt sig på

följande sätt (därvid såsom + till de under året tillkomna angivits de

villkorligt utskrivna elever, som måst under året återtagas till anstalten):

\ „

Kvarvarande

Tillkomna

Avgångna

Kvarvarande

År

vid årets början

under året

under året

vid årets slut

1909 ..............

.......... 95

26+ 1= 27

48

74

1910..............

.......... 74

38 + 1 = 39

41

72

1911 ..............

.......... 72

43+ 3= 46

41

77

1912 ..............

.......... 77

46+ 6 = 52

31

98

1913 .............

........ 98

67+ 8 = 75

52

121

1914..............

.......... 121

48+ 7 = 55

50

126

1915 ..............

.......... 126

59+ 8 = 67

72

121

1916 ..............

.......... 121

79+ 6= 85

64

142

1917 ..............

.......... 142

156 + 11 = 167

83

226

1918 ..............

.......... 226

172 + 19 = 191

in

306

Under

förut angivna år har medeltalet elever

per dag och högsta

antalet under

■ någon dag intagna

elever varit:

År

Medeltalet elever

Högsta

antalet under

per dag

någon dag intagna elever

1909.....................

84

102

1910.....................

76

82

1911.....................

76

82

1912....................

88

98

1913...................

109.4

122

1914....................

122.2

131

1915....................

129.7 7

142

1916....................

127

142

1917.....................

173.2

226

1918....................

249.8

306

Av nu lämnade statistiska siffror framgår, att det antal 100, för vilket

Bonaanstalten ursprungligen beräknats, praktiskt taget överskridits först

under år 1913, i det att under nämnda år medeltalet elever uppgått till 109.4

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 287 höft. (Nr 324.) 2

Elevantalets

tillväxt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 324.

och högsta antalet under någon dag av året intagna elever stigit till

122, samt att elevantalet därefter varit statt i en ständig stegring, så

att under år 1918 medeltalet i båda anstalterna intagna elever utgjort

249.8 samt högsta antalet under någon dag av året å anstalterna intagna

elever belöpt sig till ej mindre än 306.

Att märka är, att år 1918 skulle haft att i nu ifrågavarande avseenden

uppvisa än högre siffror, därest ej bristen å platsutrymme nödvändiggjort

viss åtgärd i syfte att minska tilloppet av elever. Denna

åtgärd bestod däri, att Kungl. Maj:t, på framställning av Bonastyrelsen,

den 31 december 1917 till samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande

utfärdade ett cirkulär med anmodan till dem att, innan minderårig

förbrytare, som enligt domstols förordnande skulle överlämnas till

allmän uppfostringsanstalt, avsändes dit, genom hänvändelse till anstalten

förvissa sig om att personen i fråga kunde mottagas därstädes.

Detta cirkulär hade den verkan, att under en avsevärd tid framåt ett

flertal till tvångsnppfostran dömda minderåriga manliga förbrytare

måste stanna i hemorterna, till dess att platser för dem kunde genom

motsvarande avgång från Bonaanstalten beredas. Vid avlåtandet till

riksdagen den 23 april 1918 av förutnämnda proposition nr 338 omnämndes,

att det antal, med avseende å vilket detta var förhållandet,

då uppgick till ett tjugutal. Enligt till Bonaanstalten ingångna underrättelser

begingo åtskilliga av dessa minderåriga förbrytare under väntetiden

nya lagöverträdelser och dömdes härför till frihetsstraff, till följd

varav de beträffande dem meddelade förordnanden om insättande i allmän

uppfostringsanstalt förföllo. En annan beklagansvärd och för

rättsväsendets auktoritet skadlig följd av platsbristeu å Bona blev, att

flera unga lagöverträdare beredde sig tillfälle att hålla sig undan och

ännu icke kunnat till anstalten överföras. Med visshet kan därjämte

antagas, att efter utfärdandet av nyssnämnda cirkulär domstolarna i ett

flertal fall avhållit sig från att förordna om tvångsuppfostran av vetskapen

om, att ett dylikt förordnande i allt fall ej kunde omedelbart verkställas.

Sedan, på sätt förut nämnts, beslut fattats om upprättandet av

en ny uppfostringsanstalt vid Veungarn, meddelades under loppet av

juli månad 1918 från Bonaanstalten till vederbörande länsstyrelser, att

de minderåriga manliga förbrytare, för vilka platser av länsstyrelserna

begärts, finge till Bona avsändas, och den 10 augusti 1918 överfördes

till Venngarn ett antal av 38 elever av de 244, som sistnämnda dag

voro å Bona intagna. Därvid iakttogs, att endast de yngsta och, såvitt

man kunde bedöma, mest bild bara och lätthanterliga elementen förflyttades

från Bona. Med iakttagande av samma princip överfördes

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

sedermera i mindre grupper allt flera elever till Venngarn, i män som

man där hann inrätta sig för den nya uppgiften, och voro vid 1918 års

utgång å Venngarn intagna 103 elever, under det att å Bona kvarvoro

203. Trots största möjliga tillämpning beträffande eleverna å Bona av

s. k. villkorlig utskrivning belöpte sig sålunda sammanlagda antalet

elever å de båda uppfostringsanstalterna vid angivna tidpunkt till 306.

Med avseende å frågau, hur förhållandena i nu ifrågavarande avseende

gestaltat sig under den hittills förflutna delen av innevarande

år kan nämnas, att elevantalet å båda anstalterna den 10 mars 1919

uppgick till sammanlagt 329, därav 211 å Bona och 118 vid V enngarn.

Antalet sistnämnda dag å anstalterna intagna elever översteg

alltså med ej mindre än 81 det antal av 248 ordinarie platser, för vilka

anstalterna för närvarande äro beräknade.

Jag övergår härefter till behandling av frågan, huru behovet av

anstaltsplatser för till tvångsuppfost.ran dömda minderåriga förbrytare

kan väntas komma att ställa sig under den närmaste tiden eller under

innevarande år och år 1920. Att verkställa beräkningar i nu nämnt

avseende är givetvis en i hög grad vansklig sak. Denna fråga sammanhänger

intimt med spörsmålet om anledningarna till den synnerligen

starka tillväxt av nu ifrågavarande slag av förbrytare, som de senaste

åren haft ait uppvisa.

Beträffande sistnämnda spörsmål yttra tvångsuppfostringssakkunniga

i sitt den 31 januari 1919 avgivna betänkande:

Den ökning av antalet nykomna elever, som från och med år 1913 —

bortsett från åren 1914 och 1915 — fortgått, torde till en början hava haft sin

grund i en växande benägenhet hos domstolarna att för ungdomsbrottslighetens

bekämpande föreskriva uppfostringsåtgärd i stället för straff. I den mån världskrigets

verkningar började göra sig gällande i vårt land hade, såsom torde vara

allmänt känt, kriminaliteten bland yngre årsklasser tilltagit i hittills oanad grad,

vilket bland annat framginge av det stora tilloppet av elever till Bonaanstalten.

Antalet dit nykomna hade, på sätt framginge av förut meddelad tablå, utgjort:

år 1913.................... 67 st, år 1916.................... 79 st,

» 1914.................... 48 » » 1917.................... 156 »

» 1915.................... 59 » » 1918.................. 172 »

Antalet nykomna under sistnämnda år skulle hava blivit än högre, därest icke

på grund av omständigheter, som förut berörts, dels ett antal förordnanden om insättande

i allmän uppfostringsanstalt förfallit, dels domstolarna avhållit sig från

Tvångsuppfostiinyssakkunnigas

beräkning

av behovet

av anstaltsplatser

under

åren 1919 och

1920.

Anledningärna

till

elevantalets

tillväxt.

Kristidens

inverkan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Tillkomst och

avgång av

elever under

år 1918.

Beräknad

tillkomst av

elever under

år 1919.

12 Kungl. Maj.is ;proposition Nr 324.

att meddela dylika förordnanden i vetskap om, att de icke kunde till följd av

platsbrist bringas i verkställighet.

Längre fram i sitt betänkande yttra de sakkunniga i samma fråga:

Det vore för närvarande synnerligen svårt att bilda sig en föreställning om

varaktigheten av kristidens verkningar, i den mån de tagit sig uttryck i ökad ungdomsbrottslighet.

Det torde väl dock vara att befara, att de omvälvningar i samhällslivet

och de sociala missförhållanden, som världskriget orsakat, komme att

medföra följder, vilka ännu icke kunde överblickas. Att den upplösning och förvirring

av de sedliga begreppen, som tydligt givit sig tillkänna, komme att

upphöra i och med att världskriget avslutades genom fred, torde icke vara att hoppas

på. Med tämligen stor säkerhet torde man därför hava att räkna med, att den

ökade ungdomsbrottsligheten för en avsevärd tid bleve ett bestående samhällsont.

Med hänsyn till den uppfattning, som de sakkunniga sålunda gjort

gällande med avseende å kristidens inverkan på ungdomsbrottsligheten,

uttala de sakkunniga som sin åsikt, att försiktigheten bjöde, att man i

avseende å de minderåriga förbrytare, på vilka domstolarna under åren

1919 och 1920 komme att tillämpa tvångsuppfostringsförfarandet i dess

nu gällande utsträckning, räknade med ett antal, som snarare något

över- än understege 1918 års siffra. De sakkunniga åberopa i sådant

avseende följande tablå över

Tillgång och avgång av elever under år 1918:

Kvarvarande vid årets början ................................................ 226

Nykomna .................................................................................... 172

Efter villkorlig utskrivning återförda .................................... 19

Efter rymning återförda............................................................ 4

tillhopa 421.

Definitivt utskrivna.................................................................... 7

Villkorligt utskrivna ................................................................ 86

Olovligen avvikna och ej återförda........................................ 13

Tvångsuppfostringsförordnandet förfallit beträffande............ 8

Överförd till hospital ................................................................ 1

Överförda till Venngarn och där kvarvarande .................... 103

Kvarvarande vid Bona vid årets utgång................................ 203

tillhopa 421.

Med ledning av nu nämnda siffror komma de sakkunniga till den

slutsatsen, att tillkomsten av nya elever under år 1919, häri inberäknade

de olovligen avvikna som komme att återföras samt återinsatta

villkorligt utskrivna, ej kunde räknas till lägre antal än 200.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Emellertid är att uppmärksamma, att behovet av anstaltsutrymme

är beroende icke blott av tilloppet av elever, utan även av längden å

elevernas anstaltsvistelse. Rörande detta sistnämnda spörsmål yttra de

sakkunniga:

Tiden för elevernas vistelse inom själva anstalten, som under tidsperioden

1905- 1913 i medeltal för varje år varit högst 2 år 4 månader 14 dagar och lägst

2 år 1 månad och 2 dagar, hade med år 1914 måst begränsas för att bereda rum

för nykomna elever.

Nämnda tid hade utgjort i medeltal:

år 1914............... 2 år 1 månad 11

» 1915................ 2 » 1 » 26

» 1916................ 2 » 1 » 24

» 1917................ 2 » — » 15

» 1918................ 1 » 9 » 23

dagar

Det torde böra anmärkas, att 1896 års tvångsuppfostringskommitté räknat

med att elev behövde vistas inom anstalt under i allmänhet 3 år.

I motiven till de av 1896 års tvångsuppfostringskommitté föreslagna bestämmelserna

rörande dels elevs utskrivning och dels ^placering, utan definitiv utskrivning,

i anställning utanför anstalten hade bland annat påpekats, att ändamålet med

minderårigs insättande i allmän uppfostringsanstalt avsåge hans rättelse och vinnande

av sådan stadga, att något återfall i brott icke längre syntes vara att befara.

Den vidtagna åtgärden borde därför upphöra, så snart detta mål kunde anses

vara uppnått. Utöver den tid, som härför vore nödvändig, borde icke en elev kvarhållas

å anstalt, utan måste det tvärtom vara av vikt att, så snart det utan fara

för återfall kunde ske, låta honom lämna anstalten samt i tid lära honom sköta

sig själv och icke lita på andra personers omtanke och ledning. Till följd härav

borde anstalts styrelse icke blott vara befogad att utskriva en elev, vilken vunnit

erforderlig stadga, utan även äga skyldighet därtill.

Då emellertid med stadga i detta sammanhang icke blott menades ett tadelfritt

uppförande inom anstalten, utan en viss inre omdaning av den minderåriges

väsen, måste enligt de sakkunniga alltid någon längre tid åtgå, innan detta ändamål

kunde vinnas.

Under Bonaanstaltens hittillsvarande verksamhet hade den praxis utbildat

sig, att elev, innan han definitivt utskreves, i regel sattes ut villkorligt i tjänst

eller anställning med tillämpning av § 4 i lag om verkställighet av domstols förordnande

om tvångsuppfostran, enligt vilken bestämmelse elev, då anledning härtill

förefunnes, kunde återföras till anstalten. Dylik villkorlig utskrivning kunde

enligt bestämmelserna i nyss anförda lagrum ske, ''därest sådant finnes för eleven

gagneligt’.

Tillämpning härav hade skett i största möjliga utsträckning. De villkorligt

utskrivna elevernas ändamålsenliga placering och den ävenledes i förberörda lag

föreskrivna tillsynen över dem hade varit en mycket viktig och krävande del av

anstaltens verksamhet.

Men av väl så stor betydelse för uppnående av säkra uppfostringsresultat,

Längden av

elevernas anstaltsvistelse.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 324.

som defc kunde vara, att elev i tid lärdes att, så att saga, stå på egna ben, hade

det ock visat sig vara, att lian icke släpptes ut för tidigt, även om det skedde

villkorligt.

Tiden för

elevernas

anstaltsvistelse

bär

måst förkortas

på grund

av platsbrist.

Olägenheterna

därav.

De sakkunniga påpeka, att, på sätt framginge av den lämnade

översikten över medeltiden för elevs vistelse å anstalt, denna tid måst

efter hand förkortas. Det hade blivit ett nödtvång att i förtid placera

ut elever för att bereda rum för nyanlända. Det vore emellertid —

framkalla de sakkunniga med styrka — önskvärt, att elevers replacering

icke skulle hädanefter behöva ske så tidigt, som under senare

tiden på grund av platsbrist varit nödtvungen Att just under den period,

då eleverna började stadga sig och som bäst tillgodogöra sig

fostran och utbildning, sätta ut dem i det fria livets förhållanden, inuebure,

enligt de sakkunniga, under den nuvarande tiden stora risker för

återfall. Visserligen gjordes allt vad som vore möjligt för att för dem

välja en så fördelaktig miljö, som det närvarande samhällstillståndet

me.igåve, men den moraliska motståndskraften vore ofta för ringa och

förvärvsförmågan hade ej heller alltid blivit tillräckligt utvecklad. Härtill

komme risken av att husbönder och arbetsgivare till följd av misslyckade

utplaceringar bleve mindre villiga att taga sig an de utgående.

De sakkunniga sluta sitt yttrande i denna del med att som sin

åsikt göra gällande, att för att ej äventyra den hittills lyckliga utvecklingen

av den del av anstalternas verksamhet, som här berörts, hädanefter

torde höra räknas med en medeltid för vistelsen inom anstalten av

två år tre månader eller samma medeltid, som under den första tioårsperioden

av Bonaanstaltens verksamhet.

De sakkun- De sakkunniga sammanfatta sina beräkningar med avseende å

infattande platsbristen under åren 1919 och 1920 på följande sätt: Med ett heräkberakmng

av nät ärligt tillskott av 200 elever skulle, under förutsättning av en medelundra^ten

för vistelsen å anstalt av två år tre månader, erfordras 450 platser.

1910 och I det föregående hade redan visats att, med fortsatt stark överbeläggning

av såväl Bona- som Venngarnsanstalten, högst 350 elever kunde

där tillsammans mottagas. En krist av minst 100 elevplatser torde därför

vara att befara år 1019. Vad år 1920 beträffade skulle, därest ej

antalet nykomna ökade sig, den förbättring inträda, att man å Bona, i

händelse där kontrakterade nybyggnadsarbeten bleve inom bestämd tid

fullbordade, ej behövde längre arbeta under de vanskliga förhållanden,

som överbeläggningen medförde. Men då man å Borra räknat med 220

platser (136 ordinarie och 84 provisoriska) under år 1919 och de or
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kuugl. Majds proposition Nr 324.

dinarie platsernas antal under år 1920 skulle enligt förut lämnad redogörelse

efter å Bona pågående utbyggnad bliva 224, kunde antagas, att

den angivna plutsbristen av omkring'' 100 skulle i det hela komma att

kvarstå under år 1020.

De sakkunniga göra vidare gällande, att vid bedömandet av anstalternas

platsbehov ej heller fmge förbises, att i det föregående icke

räknats med det utrymme, som krävdes för att kunna å anstalterna

mottaga nya elever, innan de för villkorlig utskrivning mogna ansedda

komme därifrån. Utskrivningstiderna måste i viss mån förläggas till

vår och höst, då man särskilt på landet plägade byta tjänstefolk.

Uppenbart vore därför, att reserv utrymme utöver det beräknade medeltalet

vore av nöden.

Innan jag lämnar de sakkunnigas utredning rörande behovet av

anstaltsutrymme under den närmaste framtiden, vill jag framhålla, att

de sakkunniga vid sina nu nämnda beräkningar utgått allenast från den

nu gällande lagstijtninqen på ifrågavarande område. Som bekant Inunder

år 1917 genomförts eu lagändring om utvidgning av tvångsuppfostringsinstitutets

tillämplighetsområde, gående ut därpå att, under det

för närvarande domstol kau meddela förordnande om straffs ersättande

med tvångsuppfostran allenast för den händelse straffet inskränkt sig

till böter eller fängelse i högst sex månader, dylikt förordnande skall

kunna ske, när en minderårig dömts till strängare fängelsestraff än nyss

nämnts, nämligen fängelse intill ett år, eller ock till straffarbete intill

sex månader. Denna lagändring — lag den 7 maj 1917 om ändrad

lydelse av 5 kap. 3 § strafflagen — skall träda i kraft först den dag

Kungl. Maj:t förordnar. Sådant förordnande har, just till följd av bristen

på anstaltsplatser, ännu ej kunnat meddelas. I de sakkunnigas uppdrag

ingår även att vid deras utredningsarbete taga hänsyn till det

behov av anstaltsvård, som kan väntas uppkomma, därest Kungl. Maj:t

förordnar av ikraftträdande av nyssnämnda lag. Undersökningen i denna

del har ännu ej slutförts av de sakkunniga. I det nu föreliggande betänkandet

hava de sakkunniga emellertid framlagt resultatet av en förberedande

undersökning i sådant hänseende. Då detta resultat givetvis

är av en viss betydelse jämväl för nu föreliggande spörsmål, torde det

tillåtas mig att anföra vad de sakkunniga yttra härom:

Då det för planläggningen av de sakkunnigas arbeten — heter det i deras

betänkande den 31 januari 191D — vore av särskild betydelse att bilda sig en föreställning

om det antal elevplatser, som kunde tänkas erforderliga vid ikraftträdande

»clio vt t

av reserv
utrymme.

1917 års lag

om ändrad

lydelse av 5

kap. 3 §

strafflagen

(rörande utvidgning

av

tvångsuppfostringsinstitutets

tillämplighfctsområde.

)

s. 16 Kontrollera mot PDF

Nödvändigt

att vidtaga

omedelbara

åtgärder för

platsbristens

avhj älpande.

Departe
mentschefen.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

av förenämnda lag, varigenom tvångsuppfostringsförfarandets tillämplighetsområde

skulle bliva avsevärt utsträckt, hade de sakkunniga redan vid sina första sammanträden

till behandling upptagit en av de sakkunnigas sekreterare utarbetad statistisk

översikt över antalet minderåriga förbrytare (brottyper, strafftider, åldersklasser,

hemorter m. m.) under åren 1915 — 1918. Det hade därvid visat sig bland annat,

att de minderåriga lagöverträdare i åldern 15—18 år, vilka dömts till straffarbete

under förberörda tid, varit så talrika, att, därest förutnämnda lag varit i kraft och

tvångsuppfostringsförfarande kunnat å dem tillämpas, det skulle krävts så många

anstaltsplatser, att det syntes de sakkunniga alldeles uteslutet att så hastigt, som

det överhängande behovet krävde, kunna i ett sammanhang åstadkomma utredning

och avgiva förslag beträffande de ärenden, som förelagts de sakkunniga. Exempelvis

kunde anföras att, medan under åren 1909—1914 — enligt den utredning som verkställts

av fattigvårdslagstiftningskommittén för att läggas till grund för dess beräkning

av antalet anstaltsplatser vid en utsträckning av tvångsuppfostringsförfarandet

i enlighet med dess förslag — i medeltal 58 om året i åldern 15—18 år dömdes

till straffarbete i högst sex månader, hade antalet sådana av samma åldersklasser

utgjort

år 1915 .............................................

» 1916................................................

» 1917................................................

» 1918 t. o. m. den 30 juni 1918

58

69

239

300.

De sakkunniga avsluta sin utredning rörande behovet av platsutrymme

med att som sin åsikt göra gällande, att, till följd av den

alltjämt fortgående stegringen av antalet lagöverträdare, på vilka tvångsuppfostringsi

örlarandet enligt nu gällande lag vore tillämpligt, åtgärder

måste omedelbart vidtagas för att möjliggöra, att domstols förordnande

om tvångsuppfostran skulle kunna i laga ordning verkställas utan sådana

uppskov, som under förra hälften av 1918 — jnå sätt förut meddelats —

förorsakats av bristen på anstaltsplatser.

Till komplettering av förut lämnade statistiska uppgifter vill jagtill

en början omnämna, att tilloppet av nya elever, häri inberäknade

de olovligen avvikna som återförts samt återinsatta villkorligt utskrivna,

under innevarande år intill mitten av mars månad belöpt sig till sammanlagt

36. Denna siffra är icke ägnad att jäva de sakkunnigas beräkningar,

att hela antalet under år 1919 nykomna elever kommer att uppgå till

200. Med utgångspunkt härifrån samt under antagande, att, såsom

jag i likhet med de sakkunniga anser önskvärt, medeltiden för varje

elevs anstaltsvistelse sättes till 2 år 3 månader, kommer man, på

sätt de sakkunniga också framhållit, till ett platsbehov av 450 platser

eller 100 mer än de sammanlagt omkring 350 platser, som efter genomförandet

av samtliga redan beslutade utvidgningsarbeten skulle komma

att finnas å våra båda nuvarande uppfostringsanstalter. En brist på

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds proposition Nr 324.

omkring 100 platser skulle alltså vara att förvänta under den närmaste

tiden, därest ej särskilda åtgärder vidtagas. Då man, på sätt förut framhållits,

kommit till denna siffra genom att räkna med medeltal på år och

således utan att taga någon hänsyn till det reservutrymme, som på grund

av en oundviklig ojämnhet i tillopp och avgång av elever givetvis måste

på ett eller annat sätt finnas att tillgå, måste, även om den planerade

elevkolonien å Rösiöhemmanen med 10 å 12 elever blir en verklighet,

den sålunda beräknade bristen å 100 platser betraktas som ett minimum.

I detta sammanhang vill jag framhålla en sak, som visserligen

påpekats av de sakkunniga, men dock enligt min mening förtjänar att

än ytterligare poängteras, nämligen att den utökning av platsutrymmet,

som inrättandet av den beslutade elevkolonien vid Bonas utgärd Bockfall

samt det till början av år 1920 bebådade öppnandet av den underbyggnad

varande nya elevavdelningen vid själva Bona komma att medföra,

visserligen kommer att öka Bonaanstaltens ordinarie elevplatser

från dess nuvarande antal 136 med 88 till 224, men icke kommer att

i motsvarande mån höja Bonaanstaltens kapacitet att mottaga elever.

Denna anstalt är nämligen, såsom förut framhållits, i hög grad överbelagd

— för närvarande med anlitande av förrum och korridorer med,

alldeles oavsett förläggningen till de gamla sjuksalarna, över 60 elever

— och antagligt är, att en ytterligare överbeläggning av anstalten blir

under de närmaste månaderna oundviklig. En dylik överbeläggning kan

ej få fortfara. Den är ägnad att äventyra hela nyttan av tvångsuppfostringsin

sti tutet. Efter tillkomsten av förutnämnda 88 nya platser, vilka

i stort sett torde motsvara den överbeläggning av Bonaanstalten, som

kan befaras förefiunas vid årsskiftet 1919—20, bör någon överbeläggning

å Bona icke få förekomma, åtminstone icke i nämnvärd omfattning.

Anstalten har då med sina omkring 235 ordinarie platser, däri utrymmet

vid den planerade Rösiökolonien medräknats, erhållit det omfång, att en

överbeläggning därefter av hittillsvarande art givetvis måste vara ägnad

att i än högre grad än för närvarande omöjliggöra en ändamålsenlig

ans tal t svärd.

Såsom ett resultat av den förebragta utredningen tillåter jag mig

alltså konstatera, at.t det får betraktas som en oavvislig nödvändighet,

att åtgärder med det snaraste vidtagas för anskaffande av minst 100 nya

anstaltsplatser.

På sätt förut nämnts hava de tvångsuppfostringssakkunniga den

31 januari och den 8 mars 1919 överlämnat betänkanden med utredningar

och förslag rörande bland annat vidtagande av vissa åtgärder

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 287 käft. (Nr 324.) 3

II) Olika förslag

till platsbristens

av*

hjalpande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

A) Avtvångsuppfostringssakkunniga

verkställda

förberedande

undersökningar.

Innebörden

av de sakkunnigas

uppdrag.

18 Kunyl. Maj:ts proposition Nr 324.

för avhjälpande av den rådande platsbristen på ifrågavarande område.

Betänkandet av den 31 januari 1919 utmynnar i förslag dels därom, att

den till Venny ar n tillsvidare förlagda allmänna upp tost ring sandal tens

karaktär av provisorium måtte upphöra och där upprättas en permanent

anstalt av angiven art, dels ock om vidtagande å Bona och vid Venngarn

av vissa åtgärder för beredande av möjlighet att å anstalterna därstädes

provisoriskt mottaga ett väsentligt ökat antal elever.

I betänkandet av den 8 mars 1919 åter hemställa de sakkunniga

om åtgärder i ändamål, att kronodomänen Bäckaskog i Kristianstads län,

som för närvarande är utarrenderad, måtte den 14 mars 1920 bliva

ställd till Kung!. Maj ts och kronans fria disposition. Huvudsyftet härmed

skulle vara att därstädes framdeles få upprättad en ny uppfostringsanstalt

av nu ifrågavarande slag för mötande av det ökade platsbehov,

som skulle bliva en följd därav, att Kungl. Maj:t förordnade om trädande

i kraft av förutnämnda lag av den 7 maj 1917 om ändrad lydelse av

5 kap. 3 § strafflagen. Geuom egendomens ställande till disposition

redan den 14 mars 1920 skulle emellertid vinnas, bland annat, den

fördelen, att dit skulle efter vidtagande allenast av några mindre ändringsarbeten

kunna redan på våren 1920 provisoriskt förläggas en del elever.

\id den redogörelse för de sakkunnigas omförmälda förslag, som

jag nu går att lämna, vill jag även, i behörigt sammanhang, närmare

ingå på ett av Verm garnstyr elsen — alldeles oberoende av den utredning

de sakkunniga förebragt — framfört förslag om vissa nybyggnader vid

Venngarn (bostadshus för förmän).

De förslag de tvångsuppfostringssakkunniga, på sätt nyss nämnts,

framfört utgöra resultatet av en del ganska omfattande förberedande

undersökningar, som de sakkunniga verkställt i syfte att komma till en

uppfattning om vilka huvudsakliga utvägar över huvud taget stå till

buds för platsbristens skyndsamma avhjälpande. Såsom en inledning

till en närmare redogörelse för gången av dessa undersökningar torde

det vara lämpligt att något utförligare än hittills skett angiva innebörden

av det dem lämnade uppdraget. För sådant ändamål torde det

tillåtas mig att påminna om vad jag i statsrådet yttrade den 28 juni

1918, då jag utverkade Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla de sakkunniga.

Jag anförde därvid, efter det jag påmint om beslutet om Venngarnsanstaltens

apterande tillsvidare till uppfostringsanstalt, bland annat:

»Genom tillkomsten av denna nya anstalt vinnes emellertid endast en viss

lättnad på ifrågarande område. På grund av den alltmer tilltagande brottsligheten

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

bland ungdomen är nämligen tillströmningen till uppfostringsanstalterna så stark,

att utrymmet vid desamma allt fortfarande kommer att tagas i anspråk till det

yttersta. På någon förändring till det bättre härutinnan torde icke vala att hoppas.

Under sådana omständigheter torde omedelbart böra vidtagas åtgärder för

beredande av ökad möjlighet att å uppfostringsanstalt mottaga till tvångsuppfostran

dömda minderåriga manliga förbrytare. Vid det härav föranledda utredningsarbetet

bör enligt min mening jämväl tagas hänsyn till det behov av anstaltsvård, som

kan väntas uppkomma, därest Kungl. Maj:t förordnar, att bestämmelserna i 5 kap.

3 § strafflagen, såsom detta lagrum lyder enligt lagen den 7 maj 1917, skola träda

i kraft. Ytterligare bör tagas under övervägande frågan, huruvida eventuella nya

anstalter böra ställas under särskilda styrelser samt i vad mån anstaltsvården bör

på skilda sätt anordnas med hänsyn till elevernas olika ålder och anlag.»

Den tid, som förflutit sedan de sakkunnigas tillsättande, har givetvis

varit för kort för att de sakkunniga skola hava kunnat under densamma

slutföra sitt uppdrag i dess helhet. De sakkunniga hava därför,

på sätt redan förut antytts, under den hittills gångna tiden, måst

inskränka sig till att, jämsides med det att de planlagt och vidtagit

förberedande undersökningar för fullgörandet av sitt uppdrag i dess

helhet, huvudsakligen koncentrera sig på att finna utvägar, varigenom

den alltmera hotande platsbristen skulle kunna på ett, låt vara

provisoriskt, men dock skyndsamt och någorlunda effektivt sätt avhjälpas.

Härom yttra de sakkunniga i betänkandet den 31 januari 1919,

sedan de lämnat den av mig förut (sid. 16) omnämnda redogörelsen för

den av dem vidtagna förberedande undersökningen rörande behovet av

anstaltsplatser, därest 1917 års lag om utvidgning av tvångsuppfostringsförfarandets

tillämplighetsområde skulle träda i kraft, i huvudsak följande:

Att genom uppförandet av nya anstaltskomplex fylla det behov av utrymme,

som kunde väntas uppstå inom den närmaste tiden, hade de sakkunniga funnit ogörligt.

Deras första strävanden hade därför gått ut på att finna kronodomäner, så

bebyggda, att därstädes kunde i redan befintliga lokaler anordnas ett antal provisoriska

platser och uppförande av för ändamålet fullt lämpade byggnader ske i

den mån de sakkunniga bleve i tillfälle att, med tagen hänsyn till det totala behovet

av anstaltplatser efter den beslutade utsträckningen av tvångsuppfostringsförfarandet

samt med tillgodoseende av olika åldersklassers klav och skilda utbildningsmöjligheter

utarbeta ett fullständigt system, i vilket de så småningom utbyggda

anstalterna kunde inpassas. Härvid hade de sakkunniga jämväl haft i sikte

önskvärdheten av att de skilda anstalterna finge — såsom fallet varit med Bonaanstalten

— på ett organiskt sätt växa ut och tilltaga i inre styrka, innan kraven

på desamma allt för mycket ökades.

Efter det de sakkunniga sålunda för sig klargjort sitt närmaste

arbetsprogram, företngo de samfällt eller i grupper resor till sådana

kronodomäner, vilka enligt tillgängliga upplysningar kunde tänkas lämpa

De sakkunniga,

begränsa tills•

vida* c si i

uppgift till att

avgiva förslag

till skyndsamma

pr oi iso•

riska åtgärder.

De sakkunniga

besök i

tis.-a kronodomäner.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

a) Tutia

Bonastyreleen

i skri.

velse den

26 januari

1918.

Kungl. Maj. ts proposition Nr 324.

sig för nu antydda ändamål. Därvid togos i första hand i betraktande

sådana domäner, beträffande vilka möjligheter ansågos föreligga att

utan för höga kostnader för arrendenas frånträdande få dem disponibla

för statsverkets räkning inom erforderlig tid.

Med avseende på de fordringar, som borde ställas på en egendom,

lämplig till förläggning av en uppfostringsanstalt, hava de sakkunniga

förklarat, att de anslöte sig till vad 1896 års tvångsuppfostringskommitté

i sådant avseende uttalat. Nämnda kommitté gjorde

gällande, att vid valet av plats för anläggande *av anstalter av ifrågasatt

slag »måste med omsorg tagas hänsyn till det ändamål, för vilket

egendomen skall anlitas. Således bör den icke ligga i närheten av

någon större stad eller samlingsplats, men å andra sidan icke heller

vara belägen i eu allt för avlägsen, goda kommunikationer saknande ort, i

vilket fall transportkostnader komme att uppgå till onödigt stora belopp.

Läget bör vara friskt och sunt samt, om möjligt, så beskaffat,

att anstaltens avskiljande från den kringliggande nejden redan av naturen

underlättas. Dessutom bör finnas god tillgång till vatten.»

De sakkunnigas första besök gällde krön odomänen Tima i Rystads

socken av Östergötlands län, vilken egendom är belägen 1.2 mil från

Linköping vid sjön Roxen.

Förslag om förläggande till Tima av en tvångsuppfostringsanstalt

framfördes av Bonastyrelsen redan i en skrivelse av den 26 januari

1918. Efter remiss till byggnadsstyrelsen anmäldes detta förslag inför

Kungl. Maj:t den 23 april 1918 i sammanhang med avlåtandet av förutnämnda

proposition nr 338 till 1918 års lagtima riksdag. Rörande

den närmare behandling detta projekt sålunda redan förut undergått tilllåter

jag mig att hänvisa till sid. 45 — 48 samt 50 och 51 i det till

berörda proposition fogade statsrådsprotokollet. Här må nu endast i

sådant avseende anföras följande.

Bonastyrelsens nyssnämnda framställning utmynnade i en anhållan,

att Kungl. Maj:t måtte igångsätta en närmare utredning beträffande

sättet och kostnaderna för anordnande vid Duna av en allmän uppfostringsanstalt

av åtminstone till att börja med provisorisk art. Samtidigt

borde enligt styrelsens förmenande utredas, i vad mån och på vad sätt

nya byggnader borde vid Tima uppföras och åtgärder vidtagas för att

åstadkomma en permanent, fullständig och för sitt ändamål fullt utrustad

uppfostringsanstalt samt beräkningar uppgöras beträffande kostnader

och erforderlig bj^ggnadstid. Härför erfordrades sakkunnigt biträde

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 324.

och syntes särskilt i frågan om slottsbyggnadens vid Tima restaurering

byggnadsstyrelsens mening böra inhämtas.

Genom nådig remiss anbefalldes därefter byggnadsstyrelsen att

avgiva yttrande rörande lämpligheten — särskilt m< d hänsyn till den

å Tima befintliga slottsbyggnaden — av sådan utredning, som Honastyrelsen

sålunda föreslagit. Sedan i anledning härav föredraganden för

byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå tillsammans med Bonastyrelsens

ordförande och anstaltens direktör studerat förhållandena å platsen, avgav

byggnadsstyrelsen den 19 februari 1918 utlåtande i berörda ärende.

I detta utlåtande hemställde byggnadsstyrelsen efter en utförlig motivering,

att Kungl. Maj:t icke måtte tillåta upplåtandet av Tima kronodomän

med den därå befintliga gamla slottsanläggningen till blott ett proviriskt

apterande för en uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare.

Skulle däremot en dylik anstalt av mera permanent natur prövas nödig

på annat ställe än vid Boua eller dess omedelbara närhet, tillstyrkte

byggnadsstyrelsen den av Bonastyrelsen ifrågasatta närmare undersökningen

av sättet och kostnaderna för Tima kronodomäns disponerande

för dylikt ändamål, under förutsättning att vid denna undersökning och

planläggning noggrann hänsyn toges till den å Tuna befintliga slott sanläggningens

kulturhistoriska värde, samt att, för att möjliggöra detta,

en noggrann undersökning av nämnda anläggning av kompetent person

ägde rum i samband med den övriga ifrågasatta undersökningen.

Då ärendet därefter, på sätt förut nämnts, anmäldes inför Kungl.

Maj:t den 23 april 1918, tog jag på grund av den sena tidpunkt, vid

vilken förslaget framförts, ävensom den omfattning, som måste givas

åt förslaget för den händelse att detsamma skulle vara ägnat att på

ett stadigvarande sätt bringa en mera avsevärd lindring i den då föreliggande

platsbristen, bestämt avstånd från tanken på att förslaget

skulle underställas den då sittande riksdagen. Jag förklarade dock, att

jag därmed ej ville säga, att icke Tunaprojektet i sig innebure ett

uppslag, som borde tillvaratagas. Jag slutade med att förklara, att, då

förslaget om upprättande å Tuna av en ny uppfostringsanstalt — ej minst

därigenom att en dylik anstalt skulle kunna utan olägenhet läggas under

samma styrelse som Bonaanstalten — syntes erbjuda beaktansvärda fördelar,

jag vore fullt ense med Bonastyrelsen och byggnadsstyrelsen om

lämpligheten därav, att en utredning i nu ifrågavarande avseende med

det snaraste igångsattes.

Byggnads
styrelsen.

Departementschefen

den 23 april

1918.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tv&ngsupp.

fostringssak
kutiniga.

b) Leckö. Laholm,

Hårderup

och

Bäckaskog.

Kungl. Mctj:ts proposition AV 324.

Beträffande sitt besök vid Tima yttra de sakkunniga nu följande:

Denna kronodotnän hade av de sakkunniga befunnits äga ganska stora förutsättningar

för att därav skapa cn uppfostringsinstitution för elevernas utbildning

huvudsakligen i lantmannagöromål. Dess läge hade synts fördelaktigt och i allt

väsentligt motsvara de fordringar, som 189(5 års tvångsuppfostringskommitté, på

sätt förut nämnts, ställt på en egendom, för att den skulle vara lämplig till förläggning

av en allmän uppfostringsanstalt. Vid besök å Tima av ledamöter i

Bonastyrelsen under början av år 1918 skulle nuvarande arrendator^, efter vad de

sakkunniga försport, hava framställt ganska moderata anspråk på avträdesersättning

i händelse egendomen skulle av statsverket självt disponeras. Vid de sakkunnigas

besök i november samma år hade samme person, som innehade arrendekontrakt på

tjugo år från och med den 14 mars 1918, under åberopande av den vinst på jordbruksdriften,

som han under nu lådande konjunkturer kunde göra sig, fordrat ett

belopp av 160,000 kronor såsom ersättning för arrendets frånträdande.

Resultatet av de sakkunnigas besök vid Tima blev det, att, då

de sakkunniga funno det sålunda fordrade ersättningsbeloppet för högt

i förhållande till egendomens värde, de sakkunniga sågo sig nödsakade

att tillsvidare helt och hållet lämna Tunaprojektet åsido.

De sakkunniga hava vidare besökt kronodomänerna Leckö i Skaraborgs

län, Laholm i Hallands län, Hårderup i Malmöhus län och Bäckaskog

i Kristianstads län.

Rörande sina vid dessa besök vunna erfarenheter yttra de sakkunniga:
Ingen

av nu nämnda egendomar med undantag av Bäckaskog vore försedd .

med byggnader av sådan beskaffenhet, att provisorisk förläggning av elever under

den närmaste tiden kunde i desamma anordnas. Laholm och Hårderup lämpade sig

vid närmare besiktning i övrigt icke för nu ifrågavarande ändamål. Med innehavaren

av arrendet av Leckö kungsgård hade underhandlingar förts, hittills dock

utan tillfredsställande resultat, för att eventuellt kunna föreslå denna kronodomän,

beträffande vilken arrendet utlöpte den 14 mars 1922, att göras disponibel för förläggning

dit av en uppfostringsanstalt redan före nämnda tid. Då i allt fall denna

egendom icke vore så bebyggd, att den utan uppförande av nya byggnader kunde

ens provisoriskt användas såsom uppfostringsanstalt, hade densamma för närvarande

mast lämnas ur räkningen av de sakkunniga. De sakkunniga ville emellertid beträffande

det å egendomen beläena slottet redan nu — efter ingående undersökning

av detsamma — såsom sin åsikt uttala, att det icke lämpade sig att omändra för

det bär ifrågavarande ändamålet, även om detta överhuvudtaget läte sig göra utan

åsidosättande av de pietetshänsyn, som ett historiskt minnesmärke av Lecköslottets

art krävde.

Vad anginge Bäckaskogs kungsgård hade underhandlingar förts med arrendeinnehavaren

om preliminär överenskommelse angående arrendets frånträdande så

tidigt, att egendomen kunde föreslås disponerad av statsverket redan under år

1919. Till dessa underhandlingar skulle de sakkunniga återkomma i annat sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2a

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

manhang. Här borde endast nämnas, att varje möjlighet att under år 1919 tillgodogöra

sig det utrymme och de fördelar i övrigt, som egendomen otvivelaktigt

erbjöde, syntes utesluten.

De sakkunniga sammanfatta resultatet av sina undersökningar i

nu förevarande avseende genom att konstatera, att de dittills icke lyckats

i sina strävanden att finna en kronodomän av sådan beskaffenhet

och med sådana förhållanden beträffande arrendet, att där kunde med

piovisoriska anordningar redan under år 1919 förläggas det antal elever,

för vilka platser icke kunde beredas å Bona samt på den tillsvidare

upplåtna Venugarnsanstalten.

c) ResultatInga

nya

kronodomäner

lämpliga

för erforderliga

provisoriska

anord
-

Sedan de sakkunniga därefter gjort gällande, att Bonaanstalten Ytterligare

ej lämpade sig för ytterligare utbyggnad av permanenta anordningar, ''nonaanstaiutöver

de redan beslutade, samt att, då Bonaanstalten under år 1919 ten ej onsk.

med där pågående omfattande byggnadsarbeten och dit för dessa sammandragna

arbetarskaror, förlagda i baracker invid anstalten, näppeligen

torde tåla vid större belastning än den" nuvarande, det vore önskvärt,

att en ytterligare, mera stadigvarande överbeläggning av denna anstalt

icke ifrågakomme, övergå de sakkunniga till frågan om möjligheten

och lämpligheten av en utvidgning av Venngnrnsanstalten. De för- Enutvidgklara,

att de vid sina besök å denna anstalt icke kunnat undgå

att finna denna, under förutsättning av vissa förändringar och utbygg- ten däremot

nader av till att börja med mindre omfattande och därför snabbt genom- lämplig,

förbar art, ägnad att lämna den hastigaste och bästa hjälpen utur de

svårigheter, som platsbristen måste vålla.

De sakkunniga framhålla emellertid, att, då några dylika nybyggna- En nödvän,

der icke vore behövliga för eu alkoholistanstalt, ett beslut om de av de dit®j*öru^

sakkunniga planerade byggnadsarbetenas genomförande med nödvändighet venngarnsmåste

innebära, att Venngarn icke återtoges i bruk som alkoholistan- ^teitens

stalt, utan även för framtiden finge disponeras såsom allmän uppfösa att ,feimå''

ringsanstalt. Sedan varje möjlighet visat sig utesluten att å annan ans*alt förplats

inom erforderlig tid erhålla tillräckligt antal elevplatser, hade de en pr0VjS0.

sakkunniga därför sett sig nödsakade att taga frågan om Venngarns- risk tiU en

anstaltens ombildning till en permanent uppfostringsanstalt för rninder- uppbringa.

ånga förbrytare i övervägande. anstalt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Venngarnsanstalten

bör

framdeles

utbyggas

med permanenta

anordningar.

B) Av tvångsuppfostringssakkunniga

eller eljest

föreslagna

byggnadsarbeten

vid

Vennqarn och

Bola.

1) Huvuddragen

av

tvångsuppfostrings

sakkunnigas

byggnadsföi

slag.

Tvångsupp
fostr.

ngssak
kunniya.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

På detta viktiga spörsmål vill jag dock ej nu närmare ingå. Med

dess behandling torde nämligen lämpligen böra anstå till längre fram,

efter det en mera fullständig redogörelse lämnats för den närmare innebörden

av samtliga de för platsbrishms avhjälpande framställda förslagen.

Här må endast nämnas, att de sakkunniga, på sätt redan förut antytts,

i nu förevarande avseende kommit till det resultatet, att Venngarnsanstalten

bör ombildas till en permanent uppfostringsanstalt, samt att de

sakkunniga vidare som sin åsikt göra gällande, att, därest Venngarnsanstaltens

egenskap av en allenast provisorisk uppfostringsanstalt sålunda

komme att upphöra, anstalten borde i sinom tid utbyggas med permanenta

anordningar av den omfattning, att den bleve i stånd att mottaga omkring

200 elever eller 100 flera än det antal, för vilka ordinarie platser för

närvarande firmas. De hålla till och med före, att uppförandet av

för ändamålet lämpligt inredda elevbyggnader, utöver den nu befintliga

anstaltsbyggnadim, måste betecknas som en nödvändig förutsättning för

Veougarnsanstaltens ombildning till en permanent uppfostringsanstalt

för minderåriga lagöverträdare. Då de sakkunniga av redan angivna

skäl i första hand måst ägna sig åt utredning av sättet för provisoriska

anordningars genomförande, hade de dock hittills icke kunnat i

sin helhet upptaga frågan om fullständig plan för Venngarnsanstaltens

omändring i ovanberörda syfte, men hade för avsikt att, så snart omständigheterna

det medgåve, gripa sig an därmed. De av de sakkunniga

nu ifrågasatta nybyggnaderna vore emellertid planerade med hänsyn

till deras lämplighet att ingå i ett komplex av byggnader, behövliga

för Venngarnsanstaltens ombildning till en permanent uppfostringsanstalt

för minderåriga förbrytare.

Med nu nämnda utgångspunkter hava de sakkunniga kommit till

det resultatet, att de åtgärder, som för platsfrågans lösning måste nu

vidtagas vid Venngarnsanstalten, borde bestå däri, att anstalten utbyggdes

med sådana hus av trä, vilka kunde uppföras på kortast möjliga tid

och vore av sådan art, att de, innan de efter anstaltens utvidgning med

nya permanenta elevbyggnader toges i bruk för sina egentliga ändamål,

kunde provisoriskt användas för beredande av elevplatser. De byggnader,

vilkas uppförande vid Venngarn de för sådant ändamål föreslå,

utgöras av ett gymnastikhus och en verkstadsbyggnad. Enligt de sakkunnigas

beräkningar skulle i dessa byggnader kunna provisoriskt inrymmas,

i gymnastikhuset 32 och i verkstadsbyggnaden 38 elever eller

således sammanlagt 70 elever. De övriga byggnadsarbeten, sem skulle

bliva eu följd av denna utvidgning av anstalten, skulle bestå i en ut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mujits proposition Nr 324. 25

vidgning av kökslokalerna samt uppförande av eu del befattningshavarebostäder.

l)å enligt förut lämnad utredning platsbristen uppskattats komma

att in''>m den närmaste framtiden omfatta minst 100 platser, skulle efter

tillkomsten av nyssnämnda 70 platser vid Venngarn dock återstå en

brist av minst 30 platser. Denna brist hava de sakkunniga tänkt sig

täckt på det sätt, att även å Bona skulle uppföras ett liknande

gymnastikhus som det för Venngarnsanstalten föreslagna, jämväl det

åvsett att kunna — åtminstone tidvis — provisoriskt användas till elevförlägguiug.

t. Som viktiga led i de förslag till platsbristens avhjälpande, som

de tvångsuppfostringssakkunniga sålunda framfört, ingå som synes uppförandet

såväl vid Venngarn som å Bona av gymnastikhus. En nödvändig

förutsättning för etr. bifall till förslagen härom är givetvis, att

nu ifrågavarande anstalters utrustande med dylika byggnader är dikterat

av ett verkligt behov. Jämväl till spörsmålet härom anhåller jag att

få återkomma senare, efter det fullständig redogörelse lämnats för samtliga

nu till avgörande föreliggande förslag.

h ■

Innan jag ingår på en redogörelse mera i detalj för de särskilda

byggnadsförslagen, vill jag omnämna vad några i ärendet hörda myndigheter

halt att erinra i anledning av de framkomna förslagens huvuddrag.

Byggnadsstyrelsen har i sitt i ärendet den 20 februari 1919 avgivna

utlåtande förklarat sig böra framhålla, att de vid Venngarn ifrågasatta

provisoriska åtgärderna förutsatte ett igångsättande snarast möjligt, helst

omedelbart, även av den permanenta anläggningen i hela dess omfattning.

Den av de sakkunniga framhävda principen, att de föreslagna

bvggnaderna borde ingå som ett led i den tillämnade permanenta anläggningen

syntes styrelsen sund. Emellertid förutsatte detta, att byggnaderna

även arkitektoniskt inginge organisk! lämpligt i det fullt utbyggda

komplexets situationsplan. Någon utarbetad dylik plan åtföljde

ej förslaget, varför styrelsen hemställde, att Kung!. Maj t måtte föreskriva,

att, innan ett bebyggande vidtoges, en sådan plan skulle underställas

Kung!. Majits prövning.

För de smärre erinringar, som byggnadsstyrelsen i övrigt haft

alt göra mot de framkomna förslagen, vill jag i det följande i vederbörligt

sammanhang lämna meddelande.

O O

Den för Bona- och Vennparnsanstalterna gemensamma styrelsen,

vilken den 24 februari 1910 avgivit yttrande i ärendet, har ansett sig böra

Bikung till liksdagens protokoll in 13. 1 samt. 237 höft. (AV 324.) 4

Byggnads

styrelsen.

Bona- och

Vcnmiat nsstyrelsen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

understryka, att d n av de sakkunniga föreslagna förläggningen av elever

i gymnastiksalar ocli verkstadshus ej kunde bliva tillfredsställande ur

uppfostrings- och övervakningssynpunkt. Det vore också endast under

förutsättning, att förläggningen i fråga bleve av blott tillfällig och i

möjligaste mån kortvarig natur, som styrelsen ansåge sig kunna tillstyrka

densamma. Vidare ville styrelsen framhålla, att, då för närvarande

icke vid Venngarn funnes några familjebostäder för lärarpersonalen

och då anstaltens sjukstuga — redan i och för sig liten för sitt

ändamål — delvis måst tagas i anspråk för beredande av tillfällig bostad

åt förste läraren, frågan om uppförandet av lärarebostäder samt anordnandet

av större sjukhusutrymme givetvis måste fortast möjligt upptagas

till behandling.

Länssttfreite» Länsstyrelsen i Östergötlands län, under vars inspektion Bona
''landTiän.

ans^alten lyder, har i sitt den 27 februari 1919 i ärendet avgivna yttrande

delvis gjort gällande liknande synpunkter, i det att länsstyrelsen

betonat, att det för elevernas behöriga övervakning och fostran syntes

nödvändigt, att de föreslagna provisoriska åtgärderna med avseende å

förläggning m. m. snarast möjligt efterträddes av anordningar av mera

stadigvarande natur.

<HrMe?"nm ^en re(^°oöre*9ei som jng härefter vill lämna för den förelig
*lid

''vehZ'' gan^e "tredningen rörande de särskilda byggnadsförslagen och vad däruarn.

med äger samband, torde det tillåtas mig att först uppehålla mig vid

de förslag i sådant hänseende, som avse Venng ar nsanst alten.

a> Gymna- Beträffande gymnastikhuset rid Venngarn, där, som förut nämnts, 32

stikhu». elever beräknats kunna provisoriskt inrymmas, hänvisa de sakkunuiga

till en av arkitekten l)av. Lundegårdh på uppdrag av de sakkunniga

uppgjord, betänkandet bilagd ritning, utvisande på vad sätt förläggningen

dit av elever skulle ordnas och den provisoriska inredningen utföras.

De sakkunniga yttra vidare i denna del:

Kostnaden för gymnastikhuset med provisorisk inredning, vatten, avlopp ock

elektriskt ljus hade av arkitekten Lundegårdh beräknats till 79,000 kronor. I kostnaden

inginge icke gymnastikattiralj, vare sig fast eller lös, då med anskaffande av

dylik torde kunna anstå intill dess byggnaden kunde bliva disponibel för sitt ändamål.

Uppvärmningen skulle ske med kaminer, vadan värmeledning icke beräknats.

Givetvis bleve utrymmet det minsta möjliga, och anordningarna för elevernas

trevnad måste naturligtvis lämna åtskilligt övrigt att önska, ifall det skulle låta

sig göra att inom erforderlig tid åstadkomma de tillfälliga elevplatser, som icke

kunde avvaras.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kunyl. Naj:ts proposition Nr 324.

Jämväl med avseende å den nya verkstadshyggnaden samt ulvi<lg- b) Verkstadsningeu

av de nuvarande kökslokalerna vid Venngarn hänvisa de sakkunniga by^nadtill

av Lundegårdh uppgjorda, betänkandet vidibgade ritningar. I fråga

om verkstadshnset yttra de sakkunniga:

Då den för 200 elever utbyggda anstalten i varje fall skulle få behov av

ökat verkstadsutrymme för yrkes- och hantverksarbete, föresloge de sakkunniga,

såsom redan blivit nämnt, att i enlighet med de av arkitekten Lundegårdh uppgjorda

ritningarna uppfördes en verkstadsbyggnad av i huvudsak samma typ, som

den, till vilken 1918 års lagtima riksdag beviljade medel för dess byggande vid

Bona. Vid utbjudande därstädes av entreprenad å denna byggnad hade den betingat

en kostnad av 91,000 kronor, vadan anslaget till densamma, uppförd vid Venngarn,

torde böra upptagas till enahanda belopp. I denna byggnad med dess fyra arbetssalar

hade ansetts, att med tillfälliga anordningar skulle kunna beredas sovplatsutiymme

för 158 elever och att därjämte i någon av dessa salar skulle kunna erhållas

en provisorisk skollokal. I beräknade kostnaden inginge ledningar och övriga

anordningar för värme, vatten, avlopp och elektriskt ljus.

Beträffande den föreslagna utvidgningen av kökslokalerna och- kom- o> otvidg

pletteringen av kokanordningarna vid Venngarn utlåta sig de sakkunniga: fokfiertiaoSi

Med den ökning av antalet elever vid Venngarn, som nu framlagda förslag ri^^kofc.- innebure, måste det nuvarande anstaltsköket därstädes utvidgas. Detta torde lämp- anordligast

och billigast ske genom att lägga nuvarande skafferilokaler till lcöksavdel- ningam»

ningen och för ersättande av nämnda lokaler på ekonomiflygelns gavel göra en till- på
byggnad

av trä, i vilken erforderliga förrådsrum skulle inrymmas. Kostnaden för fostrmgssakdessa

anordningar hade av Lundegårdh uppskattats till 2-5,0u0 kronor. kunnig*

Kokanordn ngarna behövde kompletteras dels genom insättning i ångpannerurnmet

av ytterligare en ångpanna, dels genom inmontering i köket av flera kokapparater

enligt ett betänkandet bilagt förslag av Albin Svenssons konstruktionsbyrå

i Stockholm. Kostnaderna skulle uppgå till 22,000 kronor enligt följande beräkning:

»1 st. 19.5 m m ångpanna, lik de nu insatta, uppställes bredvid dessa på härför

reserverad plats och förses med alla tillbehör.

I köket uppsättas:

1 st. potatiskokare i skåpform, rymmande 240 liter, med korgar användbara

även för fiskkokning, med alla tillbehör.

1 st. köttgryta, rymmande cirka 250 liter, med innergryta av slipat gjutjärn

och tätt lock. Grytan utföres stjälpbar.

2 st. såskokare med bord, rymmande cirka 50 liter vardera. De utföras

stjälpbara och av koppar, invändigt förtenta, utvändigt polerade,

t st. insats för kaftekokning av förnicklad mässingsduk för den befintliga 150- litergrytan.

Erforderliga rörledningar med isolering samt omändring av de befintliga

ledningarna för ångköket, där sä erfordras. Kostnaden för denna utökning

torde efter nuvarande marknadspris belöpa sig till cirka 22,900 kronor.

Tvättanläggningen torde ej vara nödvändig utöka. Den enda föränd
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Byggnad*-

styreUen.

<1) Förman*

bostäder.

Veimgarnsstyrelsen

i

skrivtls: den

31 augusti

ti) 13.

Tvång supp/

osh ivgssakkunniga.

Kanyl.. Maj:ts proposition Nr 324.

ringen, som härvidlag blir nödvändig, är, att tvättanläggningen får användas

oftare än vad hittills varit fallet. Några obehag härav torde ej vara att befara.»

Byggnadsstyrelsen har anmärkt, att, då den föreslagna tillbyggnaden

av köksavdelningen syntes hava en permanent natur, åt densamma

borde i lasadutbildningen givas en något större överensstämmelse

med det nuvarande huset. v

Med avseende å uppförande av förmans bostäder vid Venngarn före t

ligga till avgörande tvenne framställningar. Den ena innefattas i styrelsens

för Venngarnsanstalten skrivelse den 31 augusti 1918 rörande

denna anstalts anslagsbehov å 1920 års riksstat och 1919 års tilläggs^- stat samt går ut på uppförande vid anstalten av tvenne bostadshus för

gifta förmän, vartdera med 2 lägenheter om två rum och kök. Dep

andra framställningen har gjorts av tvångsuppfostringssakkunniga i

deras betänkande den 31 januari 1919 och utmynnar i förslag om dels

byggande av, utöver nyssnämnda två bostadsbyggnader, ytterligare två

bostadshus av samma typ, dels ock vidtagande av vissa mindre ändringsarbeten

till utvinnande av än mer ökade bostadsmöjligheter.

Venngarnsstyrelsens byggnadsförslag sammanhänger därmed, att

den, på sätt jag får tillfälle att närmare omnämna längre fram, i sin

nyssberörda skrivelse föreslagit anstaltens tjänstemannakår utökad med,

förutom en avdelningslöreståndare, 2 förmän, så att antalet ordinarie

förmän vid anstalten skulle uppbringas från dess nuvarande antal 13 till

15. Rörande behovet av de två av styrelsen föreslagna bostadshusen

yttrar styrelsen:

För närvarande disponerade anstalten över följande antal bostadslägenheter

för förmän, nämligen 3 lägenheter om två rum och kök, 2 lägenheter om ett rum

och kök samt G enkelrum, varav 5 i anstaltsbyggnaden och 1 i slottet, eller

tillsammans bostäder för 5 gifta och 6 ogifta förmän, summa 11. Bostäder skulle

således behövas för ytterligare 4 förmän. Då det torde vara ett oomstritt faktum,

att en anstalt vore bäst betjänt av, att större delen av dess befattningshavare kunde

ingå äktenskap och bilda egna hem, tvekade styrelsen icke att för dessa fyra förmän

föreslå uppförandet av familjebostäder. Vardera av de sålunda föreslagna bostadshusen

skulle enligt gjorda beräkningar betinga en kostnad av 30,000 kronor

eller tillsammans 60,000 kronor, och föresloge styrelsen, att denna summa ställdes

till dess disposition för angivet ändamål.

Ått två ngsuppfostringssakkun niga ansett sig böra föreslå uppförandet

vid Venngarn av ytterligare två bostadshus för förmän ävensom

vidtagandet av en del andra byggnadsarbeten för erhållande av förmans
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Muj:ts>proposition Nr 324.

bostäder, har sin grund däri, att de sakkunniga till följd av det utvidgade

elevantal, som anstalten skulle erhålla enligt deras förut omför-*- mälda förslag, på sätt jag vill närmare omnämna längre fram, Bett

pig nödsakade att hemställa om eu ökning i anstaltens personal, utöver

vad Vemigarnsstyrelseu i sådant avseende föreslagit, med en avdelningsföreståndare

och 7 förmän, så att sammanlagda antalet ordinarie förmän

vid anstalten sålunda skulle komma att uppgå till 22. De sakkunniga

yttra om d-1 sålunda uppkomna ytterligare bostadsbehovet:

Utöver av Venngarnsstyrelsen föreslagna två bostadshus skulle för att bereda

familjebostäder för fyra förmän byggas två tvåfamiljshus av samma art som de nyssberörda,

till vilka ritningar funnes betänkandet vidfogade. Kostnaden för de sålunda

ytterligare föreslagna bostadshusen, inberäknat installation av elektriskt ljus, hade

ansetts böra upptagas till samma belopp, som hus av samma typ, utbjudna på entreprenad

vid Bona under senare hälften av förlidet år, betingat, eller 39,000 kronor

för vartdera, alltså tillhopa 78,000 kronor.

För tre ogifta förmän skulle å den nuvarande anstaltsbyggnadens vind inredas

tre enkelrum för en kostnad av sammanlagt 3,000 kronor.

Genom reparation av hus vid torpet Vela för ett belopp av 1,000 kronor ansåges

en provisorisk förmansbostad om ett rum och kök kunna erhållas 20 minuters

väg från nuvarande anstaltsbyggnaden.

I till de sakkunniga avgiven promemoria hade Venngarnsdirektören förklarat

sig kunna tillsvidare bereda utrymme för föreslagna nytillkommande befattningshavare,

därest nu omförmälda bostadsutrymmen åstadkommes.

Till komplettering av inventarierna vid Venngarnsanstalten särskilt inventapå

grund av tillkomsten av de nya provisoriska elevavdelningarna hava

de sakkunniga beräknat skola erfordras ett belopp av 27,000 kronor.

Till bestridande av oförutsedda utgifter vid utförande av byggnads- f) oförutarbetena

vid Venngarn hava de tvångsuppfostringssakkunniga beräknat sedd^ltm.ltw

ett belopp av 3,000 kronor. " ‘

Byggnadsstyrelsen håller före, att denna post bör höjas till 30,000 oyggnadskronor

för att lämna tillgång till bestridande icke blott av oförutsedda st''jrelienutgifter

utan även av arkitekt- och kontrollantarvoden.

De byggnadsarbeten, som de sakkunniga förorda till utförande A)Byggnads
J

CD CD l CD i »

vid Bona, utgöras, på sätt redan förut antytts, av byggandet av ett jgé»*”''

gymnastikhus samt verkställandet av vissa lör inrättandet av en övervakningsavdelning

erforderliga ändringsarbeten.

Förslaget om uppförandet av ett gymnastikhus vid Bona motivera

de sakkunniga på följande sätt:

a) Ormila.

■nikhus med

inredning

oeli apparelj

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Katigt. Maj:ts proposition Nr 324.

Genom de av de sakkunniga föreslagna anordningarna vid Venngarn skulle

på anstalten därstädes med dess i nuvarande anstaltsbyggnad inrymda 100 elevplatser»

vilka med starkare utnyttjande av där befintligt utrymme ansetts kunna i nödfall

utökas till 130 platser, erhållas möjligheter till provisorisk förläggning av ytterligare

70 elever (32 i gymnastikhuset och 38 i verkstadshuset), vadan alltså på

Venngarn skulle kunna mottagas i allt 200 elever.

Av förut lämnad redogörelse för platsbehovet under den närmaste tiden

framginge, att med nuvarande anordningar på anstalterna å Bona och Venngarn

kunde därstädes med stark överbeläggning av varje disponibelt utrymme mottagas

högst 350 elever, under det att möjlighet ansetts böra under den närmaste tiden

beredas att å anstalt mottaga minst 450 elever. Såsom förut anförts, kunde genom

uppförande av gymnastikhus och overkstadshus vid Venngarn ytterligare 70 elevplatser

provisoriskt åstadkommas. Aterstode alltså ett behov av ytterligare minst

30 platser att fylla.

I det föregående hade framhållits önskvärdheten av, att Bonaanstalten icke

skulle utsättas för den svåra påfrestning, som en ökad, mera stadigvarande överbeläggning

av densamma skulle medföra. Då det emellertid icke kunde vara tillrådligt

att å Venngarnsanstalten, så nyligen påbörjad som uppfostringsverksamheten

därstädes vore och med användning av provisoriska anordningar i så stor utsträckning,

som av förhållandenas tvingande makt där föreslagits, placera flera elever än

200, torde det icke kunna undgås att tillfälligt vid behov på Bonaanstalten — utöver

de 220 elever, som där med nuvarande anordningar kunde med fortsatt överbeläggning

inrymmas — ytterligare mottaga de 30 elever, för vilka platser ansetts

behöva beredas. De sakkunniga hade tänkt sig, att detta kunde ske genom uppförande

vid Bona av det gyrnnasiikhus, till vilket,''enligt vad förut nämnts, anslag

begärts av Bonastyrelsen i dess skrivelse den 5 november 1915, och vilken byggnad,

enligt dåvarande föredragande departementschefens mening, i sinom tid borde

där uppföras.

Såsom den förut åberopade ritningen till ett gymnastikhus vid Venngarn utvisade,

skulle denna sistnämnda byggnad förses med två meter höga skiljeväggar

och viss provisorisk inredning för sitt tillfälliga ändamål att tjäna dels såsom sovrum

för elever och dels såsom uppehållsort under den från arbete fria delen av

dagen. Vad det av de sakkunniga föreslagna gymnastikhuset vid Bona beträffade,

hade ansetts, att detsamma icke skulle behöva förses med tillfällig inredning av

nyss angiven art. Då det nämligen kunde antagas, att, därest man beträffande elevtilloppet

under den närmaste tiden finge räkna med hittills gjorda erfarenheter, det

endast tidvis — särskilt före de stora utplaceringarna av elever i tjänst under vår

och höst — komme att inträffa, att omkring 450 elevplatser behövde beläggas,

skulle nu ifrågavarande gymnastikbyggnad icke ständigt behöva vara i bruk för

provisorisk elevförläggning, utan samtidigt som den i viss mån utgjorde ett alltid

tillgängligt reservutrymme kunna uuder en del av året användas för sitt egentliga

ändamål.

De sakkunniga hade givitvis upptagit frågan om byggande av ett gymnastikhus

vid Bona i första hand för att därigenom bereda ett, nödvändigt befunnit provisoriskt

utrymme för elevers förläggning. Därest emellertid, såsom redan antytts,

möjlighet förefunnes att åtminstone tidvis använda nu ifrågavarande hus för bedrivande

av undervisning i gymnastik, hade de sakkunniga ansett detsamma böra från

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

början förses med härför erforderlig inredning samt med apparelj. Detta skulle

nämligen icke hindra byggnadens användande för den mera tillfälliga elevförläggning,

som på Bona beräknats ifrågakomma.

Kostnaden för dylik inredning samt fast apparelj skulle enligt vad framginge

av en betänkandet bilagd kostnadsberäkning av en specialfirma, E. 6. Ekstrands

Snickerifabriks Aktiebolag i Stockholm, uppgå till 15,665 kronor 60 öre, vartill för

frakter, uppsättarnas resor, oförutsedda omkostnader samt lös apparelj torde böra

läggas ett belopp av 2,334 kronor 40 öre, så att i allt bolde för ändamålet i fråga

upptagas 18.00(1 kronor. Själva byggnaden torde böra beräknas till samma belopp,

*om för gymnastikhuset vid Venngarn eller 79,000 kronor, vartill borde komma

för planering och väganläggning ett belopp av 1,000 kronor. Sistnämnda belopp

avsåge endast direkta utlägg såsom för sprängämnen, körning av grus o. d. Själva

arbetet med planeringen och väganläggningen skulle utföras av elever.

Den av de sakkunniga föreslagna gymuastikbyggnaden vid Bonaanstalten

skulle alltså med inräkning av dess inredning med mera

draga en beräknad kostad av tillhopa 98,000 kronor.

Redan i årets statsverksproposition har (under punkt [39]) framförts

förslag om inrättande av eu överrakningsavdelning rid Hona.

För möjliggörande härav begärdes där, att i anstaltens ordinarie stat

måtte från och med år 1920 uppföras ytterligare 4 förmän, därav 1

med förordnande som gruppledare. Och i propositionen om 1919 års

til äggsstat har (under punkt [13]) äskats medel till uppförande av,

bl an 1 annat, bostadshus lör de sålunda föreslagna nya befattningshavarna.

Båda nu nämnda äskanden hos riksdagen hava gjorts i anledning

av framställningar i ämnet från Bonastyrelsens sida. Några

medel för omändring till övervakningsavdelning av de därtill avsedda

förutvarande sjukrummen begärdes däremot icke i sammanhang därmed

av Bonastyrelscn. Ett mindre anslag, beräknat till 5,000 kronor, anse

de sakkunniga erforderligt för nu ifrågavarande ändamål. Härom heter

det i deras nu förevarande skrivelse:

Med de sakkunnigas förslag om Venngarnsanstaltons utbyggande till en början

endast med provisoriska förläggningsanordningar bleve givetvis Bonaanstaltens

betydelse såsom eu stödjepunkt för uppfos! ringsvei ksaniheten än större. Här skulle

de mer a svår upplöstrade och de vid ankomsten äldre elementen behällas och dit

skulle återföras sådana till Venngarn öveiflyttade elever, vilka visade sig icke lämpligen

höra nattetid förläggas i de gemensamma sovrummen eller av andra orsaker

bolde utsöndras från de ä Venngaruanstalten intagna elevkategorierna. Man borde

därför å Bona vara säkert rustad att omhändertaga sådana elever. Den förut

meddelade översikten av tillkomst och avgång av elever under år 1918 utvisade, att

åtskilliga elever olovligen avvikit, utan att de under året anträffats och återförts.

Sådana element bland eleverna och antalet dylika både givetvis under k> i-d iden

blivit avsevärt — vilka icke ville rätt begagna sig av den fria och välvilliga regim,

b) Övervnkningsavdelning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

C) TvångsuppfjstringssakKunmgas

förslag om

upprättande

av en tillsvidare

provisorisk

uppfostringsanstalt

vid

Bäckaskog.

Chefens för

justitiedepartementet

uttalande

till

statsrådsprotokollet

den 30 december

1916.

Betydelsen

med hänsyn

till tidsför
-

32 Kunyl Mapts proposition Nr o24.

som i allmänhet borde råda å en uppfostringsanstalt, måste underkastas sitrbBehandling.

*

Vid det studiebesök, som de sakkunniga under oktober månad 1918 gjort vid

danska uppfostringsinstitutioner av den art, varmed de sakkunniga hade att sysselsätta

sig, hade de fått nödvändigheten av nu ifrågasatta anordningar ytterligare

bestyrkt. De hade för sin del redan fått sin uppfattning stadgad därom, att bé4

hovet härav måste tillgodoses vid upprättandet av de nya anstalter, som eftbr

deras fortsatta utredningsarbete kunde visa sig erforderliga. På vad sätt dessa sär1

avdelningar, vare sig de nu behövdes å varje anstalt eller kunde vara gemensamma

för olika grupper av anstalter, skulle vara i detalj inrättade, därom vore de sakkunniga

icke ännu beredda att yttra sig. Men därom vore de fullt ense, att deri

mindre säravdelning, som kunde erhållas genom en ominredning av den förutvarande

sjukavdelningen vid Bona, • vore av synnerligt behov påkallad under den

närmaste tiden. Ovisst vore, om denna säravdelning komme att för framtiden erbjuda

tillräckligt utrymme. För närvarande syntes blott den åtgärd höra i nu

förevarande avseende från de sakkunnigas sida päkallas, att ett mindre belopp

ställdes till förfogande för förutvarande sjukutrymmens aptering till provisorisk säravdelning.

Efter samråd med de sakkunnigas byggnadsbiträde hade detta belopp

beräknats till 5,000 kronor.

På sätt förut nämnts hava tvångsuppfostringssakkunniga avgivit

även ett andra betänkande, dagtecknat den 8 mars 1919, innefattande

förslag om upprättande vid Bäckaskog av en — tills vidare provisorisk

— anstalt. Betänkandet är i huvudsak av följande lyde''se:

»Vid föredragning inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 30 december 1916 av

förslag till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 3 § strafflagen och lag om ändrad

lydelse av 4, 5, 6 och 8 §§ i lauen den 27 juni 1902 angående verkställighet av

domstols förordnande om tvångsuppfostran anförde dåvarande föredragande departementschefen

bland annat följande:

''Det av fattigvårdslagstiftningskommittén avgivna betänkandet rörande minderåriga

förbrytare innehöll, utom de nu anmälda, av lagrådet granskade lagförslagen,

även utredning och förslag rörande anskaffande av de anstaltsplatser, som

erfordrades på grund av den ändrade lydelsen av 5 kap. 3 § strafflagen. Vad angår

platser för minderåriga förbrytare av mankön gick kommitténs förslag ut på, att

en utvidgning skulle äga rum av den nuvarande uppfostringsanstalten å Bona, för

vilket ändamål kommittén låtit uppgöra ritningar och kostnadsberäkningar. Med

hänsyn till de höga kostnaderna för ett sådant byggnadsföretag och angelägenheten

av att under nuvarande förhållanden inskränka statens utgifter till vad som kan

anses oavvisligen nödvändigt, har jag ej trott mig kunna föreslå Kungl. Maj:t att

till 1917 års riksdag framlägga proposition i detta ämne. Då den föreslagna lagen

om ändrad lydelse av 5 kap. 3 § strafflagen emellertid bör träda i tillämpning så

fort som möjiigt efter antagandet och för tillämpningen därav förutsättes an.-kaffandet

av nya anstaltsplatser, lärer byggnadsfrågan böra upptagas så snart lämpligen

ske kan, efter det lagen antauits. ’

Därest ovanberörda lag den 7 maj 1917 varit i kraft under år 1918, skulle

det hava krävts ett mycket betydande antal anstaltsplatser för tillämpning av tvångs
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324. 33

uppfostringsförfarandet, vilket med all sannolikhet skulle av domstolarna tillgripits hållandena

i mycket stor utsträckning för att dels undgå att utsätta de unga, för vilka frestel- av åtgärder

serna i samhället under krisåren varit övermäktiga, för de ytterligare faror, som Xouslfche-"

vistelse inom straffanstalt oomtvistligen visat sig medföra för i hildbarhetsåldern teng ge.

stadda personer, dels giva dem ett tillfälle till fostran och utbildning, så att de kämpande,

bleve moraliskt motståndskraftigare och bättre rustade att upptaga kampen för tillvaron.

Det måste ju vara mycket att beklaga, att just under en tid, då åtgärder

av förebyggande och rent pedagogisk art bort med hänsyn till de orsaker, som

framkallat ungdomsbrottsligheten, användas för dess bekämpande i långt större utsträckning

än vad som skett, det till följd av bristande anordningar för tillämpning

av en redan under normala tidsförhållanden av behovet påkallad och därför av

statsmakterna antagen lag varit omöjligt att på antytt sätt reagera mot det allvarliga

samhällsonda, som växande kriminalitet hos det uppväxande släktet innebär.

Enligt vad de sakkunniga försport, har under kristidens senare skede straffanstalterna

varit så överfyllda, att enrumssystemet i realiteten varit upphävt och fångvårdens

uppgifter måst begränsas till att verkställa straff.

Ett av de förnämsta syftena med konsekvent och målmedvetet genomförda

åtgärder mot ungdomsbrottsligheten är ju ock att söka motverka uppkomsten av

vaneförbrytare. Om man bortser från de av dessa föranledda olägenheterna och

farorna för samhället, måste man, när saken ses ekonomiskt, i fråga om de höga

kostnaderna att nu åstadkomma de anstalter, som behövas för verkställighet av

tvångsuppfostran, dock taga i betraktande, att i samma män som strävandet att

minska vaneförbrytarnas antal lyckas, minskas framtidens kostnader för straffverkställighet

och fångvård.

Tvångsuppfostringssakkunniga hava därför såväl på nu anförda skäl som ock Åt de saki

anledning av åt dem genom chefens för justiedepartementet ovan åberopade skri- kunniga salvelse

den 16 augusti 1918 samt vid sammanträden inför departementschefen och i *

övrigt lämnade direktiv funnit sig böra vid fullgörande av sitt uppdrag redan nu

föreslå sådana förberedande åtgärder, vilka kunde vara ägnade att utan allt för

långt uppskov möjliggöra tvångsuppfostringsförfarandets tillämpning i den utsträckning,

som skulle bliva en följd av ikraftträdandet av förut åberopade lag den

7 maj 1917.

Därest kungsgården Bäckaskog kunde för nu ifrågavarande ändamål få dis- Förslag om

poneras redan mot slutet av år 1919 eller i böljan av år 1920, skulle, enligt de kungsgården

sakkunnigas förmenande, tidpunkten för möjliggörandet av berörda lags i kraftträ- (1®sä^era°fde

dande rycka betydligt närmare, än om man skulle i förhoppning på en inträdande för statsversänkning

av nu gällande prisnivå avvakta lägre inventarie- och arbetskostnader. kets egen

På av de sakkunniga i annat sammanhang angivna skäl är det för närvarande rakning,

synnerligen vanskligt att beräkna det antal anstalt splatser, som skulle under ovan

angivna förutsättning erfordras. Antalet minderåriga förbrytare, på vilka tvångsuppfostringsförfarandet

kunnat tillämpas, om 1917 års lag varit i kraft, har, såsom

visats, under år 1918 varit abnormt högt vid jämförelse med motsvarande antal

under tiden före krigsåren ''). Härtill kommer, att förordnande om uppfostringsåtgärd

i stället för straff enligt tvångsuppfostringsinstitutets nuvarande anordning ligger helt

och hållet i domstolens skön — domstolen må, där i lagen angivna förutsättningar äro

*) Se härom sid. 16.

Bihang till riksdagens protokoll 1319. 1 sand. 287 höft. (Nr 324.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kutnjl. M(ljus proposition Nr 824.

för handen, meddela förordnande av ovan angiven art. Båda dessa omständigheter

gorå, att varje beräkning av det antal ungdomsbrottslingar, som kunna väntas bliva

hänvisade till allmän uppfostringsanstalt efter ikraftträdande av 1917 års lag måste

bliva i hög grad osäker. Att de sakkunniga anse eu sådan beräkning böra göras, har

av dem redan framhållits, och givetvis måste vid framläggandet av de sakkunnigas

slutliga förslag dessa grunda sig på med hänsyn till olika därpå inverkande faktorer

antaget behov av anstaltsplatser. i det föregående har visats, att de sakkunniga

ansett sig, innan ännu 1917 års lag börjar tillämpas, böra räkna med platsbehov

för 450 elever. Därest på grund av omständigheter, som dock icke ännu börjat

gorå sig gällande, nedgång av antalet förordnanden om insättande i allmän uppfostringsanstalt

skulle visa sig, kan i varje fall med visshet antagas, att de elevplatser,

som redan äro disponibla eller av de sakkunniga uti dess betänkande I. av

den 31 sistlidne januari föreslagits att provisoriskt inrättas, icke bliva tillräckliga

att fylla behovet, om merberörda 1917 års lag förklarades träda i kraft.

Härtill kommer, att en utsträckt tillämpning av tvångsuppfostringsförfarandet

enligt sist angivna lag icke blott kräver, att behövligt antal platser finnas tillgängliga

utan ock att kompetent uppfostrarepersonai finnes. För vinnande av kompetens

på nu ifrågavarande område erfordras att tillfälle beretts i övrigt för uppdraget

kvalificerade personer att under icke allt för kort tid förvärva erfarenhet i handhavandet

av den särskilda form av pedagogisk verksamhet, som tvångsuppfostran

innebär. De sakkunniga hava förut i annat sammanhang påvisat vikten av att en

anstalts verksamhet får organiskt växa ut.

Att det hittills lyckats att få Venngarnsanstalten igång såsom uppfostringsanstalt

för minderåriga förbrytare och att på några månader kunnat dit översändas

så många elever (hittills 113), att anstalten redan är överbelagd, torde bero icke

blott på kompetent ledning, utan i icke ringa mån därpå, att dess övriga personal

under organisationen av en med nu ifrågavarande uppfostringsarbete besläktad verksamhet

hunnit förberedas för sin uppgift. Under den tid av något över ett och ett

halvt år, varunder alkoholistverksamheten bedrevs vid Venngarn, innan densamma

överflyttades till Salbohed, blev det, enligt vad direktören för uppfostringsanstalten

å Venngarn, vilken förut under ovanberörda tid fungerade såsom den dit förlagda

alkoholistanstaltens föreståndare, meddelat, möjligt genom anstaltens så småningom

skeende beläggning — som bekant blev den blott till hälften upptagen — att även

vid den nya verksamheten vänja den arbetarpersonal, som varit anställd vid kronodomänen

Venngarn, då den var utarrenderad till enskild person, och som övergått

i anstaltens tjänst.

Tillämpas de sålunda gjorda erfarenheterna på den utvecklingsgång, som bleve

möjlig, därest kungsgården Bäckaskog finge disponeras såsom förläggningsplats för

en för minderåriga förbrytare avsedd uppfostringsanstalt, inses lätt, vilka fördelar

som därigenom skulle vinnas, och vilken lättnad skulle ernås vid övervinnande av

de svårigheter, som alltid måste vara förbundna med igångsättandet på en ny ort

av en verksamhet av nu ifrågavarande art. Sedan riksdagens medgivande utverkats

för Bäckaskogs disponerande på angivet sätt, kunde elever från Bona (eventuellt

Venngarn), som där under någon tid disciplinerats, överföras till Bäckaskog och

börja deltaga i de med egendomens skötsel förenade arbeten. På så sätt bleve tillfälle

att pröva redan vid egendomen anställd personal och, i den mån elevernas arbetskraft

kunde utnyttjas, möjliggjordes erforderlig utsovring bland förenämnda personal

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

KungI. Maj.ts proposition Kr 324.

{statkarlar, mjölkerskor o. cL). Genom ett sådant tillvägagångssätt kunde ock en välbehövlig

avlastning ske av överbeläggningen vid Bona- och Venngarnsanstaltema.

I fall de å dessa anstalter beräknade platserna visade sig icke räcka till — något

som under ännu rådande osäkerhet i samhällsförhållandena ingalunda är uteslutet

— skulle vidare genom Bäckaskogs användande, tills vidare på angivet sätt, ytterligare

möjlighet beredas att verkställa domstols förordnande om tvångsuppfostran.

Tvivelsutan komme domstolarna, sedan de erhållit kännedom om de ökade möjligheterna

till verkställighet av tvångsuppfostringsförfarandet, att i än större utsträckning

än hittills skett tillgripa detta.

Slutligen har vid de sakkunnigas överläggningar om den tid, från vilken

Bäckaskog skulle föreslås att disponeras för statsverkets egen räkning påvisats att,

om förslag därum icke bleve underställt l!*19 års riksdags prövning, ett uppskov

av minst ett år därav skulle bliva en följd. Härigenom bleve tillämpningen av

1917 års lag ytterligare fördröjd. Det vore nämligen icke att förvänta, att 1920

års riksdag skulle hinna besluta om kungsgårdens övertagande redan den 14 mars

samma år. Det synes därför de sakkunniga ur alla synpunkter önskvärt, att den

föreliggande frågan kunde hänskjutas till den nu samlade riksdagen.

Såsom redan inledningsvis meddelats, påbörjades underhandlingarna med innehavarna

av arrendet av Bäckaskog om villkoren för deras frånträdande av arrendet

redan omedelbart efter de sakkunnigas besök därstädes under sistlidne november

månad. Dessa underhandlingar hava sedermera fortgått samtidigt med att de sakkunniga

varit sysselsatta med de utredningar och förslag, som innefattas i deras den

31 januari 1919 avgivna betänkande I.

Innan de sakkunniga övergå till redogörelse för resultatet av dessa underhandlingarnar,

torde här böra lämnas en beskrivning av den ifrågavarande egendomen

och i samband därmed närmare motivering för dess lämplighet för förläggning

dit av en allmän uppfostringsanstalt.

Kungsgården Bäckaskog är belägen i Kiaby socken av Kristianstads län 5

kilometer från Bäckaskogs järnvägsstation å linjen Kristianstad—Sölvesborg. Avståndet

till Kristianstad landsvägsledes är cirka 18 kilometer. Dit leder ock en

3 kilometer kortare bygdeväg. Egendomen gränsar i väster till Oppmannasjön och

i öster till Ivösjön. Utan att ligga för långt från bekväma kommunikationsleder

(utom förenämnda järnvägslinje löper även banan Sölvesborg—Almhult i närheten)

har egendomen mellan de båda sjöarna ett på samma gång avskilt och särdeles

naturskönt läge. Karta över egendomen är här bilagd (bil. 1).

Enligt förteckning över statens jordbruksdomäner, vilkas avkastning ingår

till domänfonden, utgöres den i arrendet ingående arealen av

tomt och åker ............ 385 har 20 ar

ängs- och odlingsmark........................................... 140 » 12 »

skogs- och hagmark............................................... 205 » 28 »

impediment................................................... 10 » 40 *

tillsammans 741 har.

Arrendator^ tillkommande, beräknad skogsavkastning upptages i samma förteckning

till 174,60 kubikmeter.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kanyl. Maj:ts proposition Nr 324.

I arrendet ingå icke följande å den av förste lantmätaren Elam Mebius år

1902 över egendomen upprättade karta betecknade ägoområden, nämligen

K i aby skiftet mris 638—718................................ 186 har 90.9 ar

Ivön nr ! 39 ....................................................... 117 » 5<0 »

Orehagen nr 940 ................................................ 80 » 28.3 »

tillsammans 384 har 24.2 ar,

vilka, med undantag av vad därav blivit till järnväg upplåtet eller till vägar använt,

avsatts till kronopark, vilken står under kungl. domänstyrelsens omedelbara

förvaltning. Till egendomen höra femton torp med arealer i åker växlande mellan

högst cirka 11 hektar och lägst cirka 3 hektar, för vilka skola utgöras sammanlagt

1,297 mansdagsverken och 348 kvinnsdagsverken. För ett av dessa torp erlägges

utöver dagsverksskyldighet 70 kronor i årlig avgift, varförutom två lägenhetsinnehavare

skola lämna tillsammans 103 mandagsverken och 24 kvinnsdagsverken.

Av de till kungl. domänstyrelsens arrendeakt rörande Bäckaskog hörande

handlingar, av vilxa de sakkunniga tagit del, har framgått, att fråga väckts om

kungsgårdens styckande och försäljning vid nu löpande arrendeperiods utgång, och

har domänintendenten i Kristianstads län, som vid de sakkunnigas besök å Bäckaskog

under sistlidne november månad var dem följaktig, uttalat"den åsikt, att vissa

torpinnehavare, som i sådant avseende uttryckt önskan, skulle beredas tillfälle att

med full äganderätt förvärva av dem brukade torp.

Utan att för närvarande ingå på frågan om huru med sist berörda torp borde

förfaras, i händelse kungsgården komme att disponeras för det statsändamål, varom

nu Jtr fråga, vilja de sakkunniga i detta sammanhang blott hava erinrat om, att

med den tillgång på arbetskraft, som skulle uppkomma genom förläggning till Bäckaskog

av en allmän uppfostringsanstalt, torparedagsverken icke komma att erfordras

för jordbruksdriften. I varje fall torde emellertid med åtgärder beträffande torpens

avskiljande höra anstå till dess frågan om en till Bäckaskog förlagd anstalts organisation

blivit prövad och avgjord.

Med avseende å Bäckaskogs beskaffenhet såsom jordbruksegendom har domänintendenten

i Kristianstads län på anmodan avgivit följande utlåtande (bil. 2):

Åkerjorden till Bäckaskogs kungsgård består av de!s godartad sandmylla,

lämplig för odling av alla kulturväxter, och kunde sannolikt med fördel användas

för odling av trädgårdsväxter och fröer, dels moss- och dyjord lämplig för rotfrukter,

drls tyngre lerjord, lämplig för vete och gräs, och dels stenbunden mera höglänt jord

för potatis och dylikt.

Den mesta åkerjorden är täckdikad, där så varit behövligt. Den höglänta

jorden kunde genom stenbrytning betydligt förbättras, på samma gång vore här

rik tillgång till arbete, och stenen bleve användbar för väglagning.

Jordens kultur är medelgod och kunde avkastningen genom intensiv drift betydligt

höjas.

Odlingsbar mark finnes å egendomens skogsskifte, den s. k. »djurhagen».

Kungsgårdens åkerjord ligger till 1/.) söder om och till 2/;, norr om åbyggnaderna,

samt begränsas i öster till stor del av Ifösjön och i väster av Oppmannasjön.

Av egendomens ekonomibyggnader är den stora loglängan nybyggd under

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition Nr 324. 37

är 1918 och så rymligt tilltagen, att den för närvarande rymmer det huvudsakliga

av egendomens skörd.

Den är uppförd av storvirke med brädklädsel under spåntak och försedd

med hiss och mekanisk avlastningsanordning. Ko- och häststallsbyggnaderna äro

ganska tillfredsställande, men torde inom närmaste framtiden behöva delvis förses

med nya loft.

Tjänstebostäderna äro av såväl bättre som sämre beskaffenhet.

Avståndet från kungsgårdens byggnader till Bäckaskogs järnvägsstation är

5 kilometer, till Kristianstad gamla landsvägen 18 kilometer, och vägen över Hammarby

15 kilometer, till Österlövs järnvägsstation 10 kilometer och till Arkelstorps

station 15 kilometer.

I händelse att egendomen komme att användas till en uppfostringsanstalt, kunde

den indirekt giva staten större inkomst än vad nu är fallet, ty såsom arrendegård

betingar den betydliga nedsättningar i arrendevärdet för ett ordinärt underhåll av

park och slott. Den kunde därjämte, rationellt skött med de förutsättningar som

härför finnas, bliva ett mönsterbruk för orten.

Kungsgården med utmarken »djurhagen» är bevillningstaxerad till 489,000

kronor och det till kungsgården nu hörande mindre utmarksskiftet ’Mölleröds näs’

till 7,000 kronor.’

Själva hava de sakkunniga vid sitt förut omförmälda besök å egendomen

kommit till den uppfattning, att med den intensiva drift, som skulle möjliggöras

genom de å en dit förlagd anstalt intagna elevernas användande i jordbruket under

sakkunnig ledning, egendomen bör kunna försattas i mycket hög kultur och lämna

en avsevärd avkastning. Bedan nu finnas stora, välskötta och givande åkerfält.

På vissa ställen är åkerjorden visserligen belamrad med rätt stora, tätt liggande

jordstenar, vilka försvåra brukningen, men såsom ägt rum å Bonaanstalten torde

så småningom å Bäckaskog ett omfattande stenbrytningsarbete av eleverna kunna

utföras.

De till egendomen hörande beteshagar äro goda och delvis belägna å kalkh

al tig grund, vilket förklarar, att sedan gammalt å Bäckaskog bedrivits en lönande

och framgångsrik djuruppfödning.

För tvånguppfostringsväsendets vidare utveckling toi’de det vara av betydelse,

att en allmän uppfostringsanstalt är förlagd till landets södra delar. Jämte det att

Bäckaskog i jordbrukshänseende erbjuder många av den sydsvenska slättbygdsgårdens

fördelar, finnas vid densamma, såsom ovan visats, en icke obetydlig areal

med skogsmark, och lämnar den även tillfälle till sådana arbeten för jordens förbättrande,

vilka kunna utföras under de tider av året, då egentligt jordbruksarbete

icke kan utföras. Detta är av synnerlig betydelse för beredande vintertiden av

lämpligt arbete åt det jämförelsevis stora antal av elever, som måste förläggas till

en egendom av Bäckaskogs omfattning.

Genom sin belägenhet i en med rik trädvegetation försedd kusttrakt är

Bäckaskog även i klimatiskt hänseende lyckligt gynnat. En omfattande odling av

frukt samt av trädgårdsprodukter underlättas härigenom. Redan nu finnes å egendomen

en större trädgård, vars avkastning torde kunna betydligt uppdrivas. Den

ståtliga park, som från kungsgårdens huvudbyggnad sträcker sig ut mot omgivande

sjöar, fordrar ock arbetskraft för dess bibehållande i det skick, som kungsgårdens

traditioner kräva.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Beskrivningav

slottsbyggnaden.

I slottsbyggnaden

dispo

nibla utrymmen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 824.

Vid sitt besök å Bäckaskog hava de sakkunniga kommit till den uppfattning

att av kronodomäner, vilka kunna tänkas lämpliga till förläggningsplats av

allmän uppfostringsanstalt, knappast någon torde vara försedd med byggnader av

den beskaffenhet och med de utrymmen, som Bäckaskog erbjuder. De sakkunniga

funno sig därför böra snarast låta verkställa undersökning och uppmätning av befintliga

byggnader. Uppdraget lämnades åt arkitekten C. A. Danielsson Bååk i

Stockholm, som den 20 sistlidne januari till de sakkunniga överlämnade ''beskrivning

över kungsgården Bäckaskogs slott och därmed sammanhängande byggnader

samt diverse statbyggnader’, med därtill hörande uppmätnings- och planritningar

vilka senare här bifogas (bil. 3, 4. 5).

Med ledning härav samt efter de sakkunnigas egna iakttagelser och av dem

inhämtade upplysningar må här om gårdens byggnader och dess historia meddelas

följande.

Huvudkomplexet utgöres av en sammanhängande fyrkant med slottslängan i

väster, ett mindre bostadshus, brygghus samt stallar i söder, gamla logbyggnaden

1 öster samt kostall och magasinsbyggnader i norr.

De äldsta byggnadsdelarna, tillkomna i förra hälften av 1200-talet, tillhöra troligen

det lilla bostadshuset i södra längan, det så kallade Munkahuset, varav ett

gavelparti i medeltidsstil finnes inhyggt i södra tornets bottenvåning. Ett eller

annat decennium senare antages kyrkan med kyrktornet, norra tornet, vara uppfört.

Intill kyrktornets södra sida har ett kapell varit byggt, vilket tydligen haft fönster

mot söder och ingång från öster, något som framgår av uppmätningsritningarna.

Senare har detta kapell inbyggts och en västlig länga uppförts av eller för munkar,

enär denna del benämnts munkalängan.

Omkring år 1600 uppfördes mellersta delen av nuvarande slottslängan —

den västliga längan — och projekterades samtidigt södra delen av densamma

jämte södra tornet, vilka delar jämte påbyggnad av norra tornet voro utförda till

år 1640. Troligen tillkommo samtidigt övriga slottsgården omgivande byggnader

med undantag av brygghuset, som är av betydligt senare datum. Stallflygeln mot

söder har tillkommit i slutet av 1800-talet.

Nuvarande karaktären på komplexet präglas dels av ombyggnad omkring år

1800, då den så kallade munkalängan påbyggdes, dels av förändringar och reparationer

under den tid Bäckaskog innehades av konung Karl XV.

Beträffande den så kallade slottslängan må här, med ledning av vid ekonomisk

besiktning å Bäckaskog den 9 december 1909 fört protokoll, meddelas, att

nämnda länga består ''av två våningar med ett torn på vardera ändan, och är

78.9 8 meter lång, tornbyggnaderna inberäknade. Södra tornbyggnaden utskjuter åt

väster 3.85 meter. Slottets bredd å den mellan tornen belägna delen är 9.35 meter

och höjden 9.80 meter. Bygunaden, som är uppförd på gråstensfot av tegel under

tegeltak, innehåller i övre våningen 15 rum, 1 serveringsrum och 1 garderob, i

nedre våningen 10 rum, tambur, förstuga och kök, i norra tornet 12 rum jämte

2 betjäntrum, i södra tornet 5 rum, därav 1 betjäntrum samt å vinden 10 rum

jämte en förrådskammare’.

Vid de sakkunnigas besök å Bäckaskog företogs en förberedande undersökning

i vad mån nu omförmälda bostadsutrymmen skulle kunna utnyttjas vid för
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungi. Maj:ts proposition Nr 324.

läggning till Bäckaskog av en allmän uppfostringsanstalt. Därvid befanns, såsom

redan blivit antytt, att lokalbehoven för en dylik anstalt skulle kunna i stor utsträckning

fyllas genom redan befintliga hus, och alltså betydande kostnad för nybyggnad

undgås. I slottslängan torde kunna inrymmas exempelvis

* på nedre botten:

1. gårdskontor,

2. familjebostad för den tjänsteman, som skall handhava jordbruksdriften.

3. expeditionsrum för direktören,

4. räkenskapskontor,

5. familjebostad för räkenskapsförare eller annan befattninghavare,

6. ett å två gästrum för anstaltens räkning;

i lokalen en trappa upp:

7. familjebostad för direktören,

8. skollokaler (nuvarande så kallade stora salongen samt nuvarande stora

matsalen, med ett ytinnehåll av respekrive 84 och 77 kvadratmeter

(rumshöjden 4.5 meter) samt, i mån av behov, därintill liggande rum, av

vilka en del äro belägna i södra tornet);

i vindsvåningen

torde efter genomförande av dels av arkitekten Bååk föreslagna reparationer

å tak med mera, dels viss ominredning kunna anordnas ett antal

bostäder för ogift personal.

Det nu anförda är icke ämnat att lämna någon fullt utarbetad plan för

tillgängliga utrymmens slutgiltiga utnyttjande, utan endast att antyda förefintliga

möjligheter i nu förevarande avseende.

Vad därefter angår de i den sammanbyggda fyrkantens övriga längor ingående

byggnaderna, huvudsakligen bestående av ekonomihus, kunna de sakkunniga

på grund av vid besöket å Bäckaskog gjorda iakttagelser i allt väsentligt ansluta

sig till arkitekten Bååks uttalanden om dessa byggnader. I vad mån och huru

snart de påvisade bristerna å dessa hus tarva avhjälpande, därom kunna de sakkunniga

icke för närvarande bestämt uttala sig. Emellertid fingo de vid besöket

å Bäckaskog det intryck, att ekonomihusen tillsvidare kunna utan större ändringsoch

reparationsarbeten användas och att under de närmaste åren blott vanliga

underhållsarbeten behöva utföras.

Den av arkitekten Bååk lämnade beskrivning å en del av de till jordbruksarbetarebostäder

använda husen och till nämnda beskrivningar hörande planritningar

utvisa, att, ehuru de med n:ris II, IV och VI betecknade förklarats böra utdömas;

likväl avsevärda utrymmen återstå i de byggnader, som antingen ansetts vara

i tämligen gott stånd och efter vissa mindre reparationer fullt användbara eller ock

kunna efter mera omfattande restaurering lämna tillfredsställande bostadslägenheter.

Särskilt torde den till Lilla Bäckaskog hörande med nr I i beskrivningen

betecknade tegelbyggnaden under skiffertak ägna- sig till att anordnas såsom en

kolonibyggnad med bostadslägenhet för en jordbruksförman (gruppledare), vilken

har hos sig boende ett antal elever, vilka deltaga i arbetet med egendomens

skötsel Likaledes torde ett antal elever kunna inrymmas i den med n:r VII betecknade

byggnaden, som för närvarande bebos av fodermarsken och andra såsom

L övriga bygg

nader dispo

nibelt utrymme.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Underhandlingar

om

arrendets

frånträdande.

Uppgift å

levande och

döda inventarier.

40 Kung!.. MaJ:ts proposition Nr 324.

körkarlar sysselsatta jordbruksarbetare. Även i trädgårdsmästarebostaden synes

kunna inrymmas åtskilliga elever, avsedda att deltaga i trädgårdsarbetet. Byggnaden

n r IX bebos för närvarande av slöjdaren och av smeden å godset. Även

här torde sovplatser kunna beredas för några elever, vilka kunna deltaga i berörda

handtverkares arbeten.

Såsom redan i annat sammanhang antytts, hade de sakkunniga vid besöket

Bäckaskog i sikte möjligheterna av att taga Bäckaskog i bruk för förläggningdit

av ett mera begränsat antal elever, innan ännu nya anstaltsbyggnader hunnit

uppföras och tagas i bruk.

I anledning härav anmodades arrendeinnehavarna, kammarherre Ph. Stjernswärds

stärbhusdelägare, i skrivelse den 29 november 1918 att meddela upplysning,

huruvida och på vilka villkor de vore villiga att den 14 mars eller den 1 juni

1919 frånträda arrendet. Till svar härå meddelade arrendeinnehavarna i skrivelse

den 5 december 1918, att de icke såge sig i stånd att så tidigt som å någon av

förut angivna tider frånträda arrendet.

I skrivelse den 9 i sistnämnda månad förfrågade sig de sakkunniga om den

närmast liggande tidpunkt, då arrendet kunde fråntradas och om villkoren härför.

I skrivelse till de sakkunniga den 4 januari 1919 förklarade sig arrendeinnehavarna

villiga att på vissa angivna villkor frånträda arrendet den 1 november 1919.

Bland villkoren ingick, att statsverket skulle med ett belopp av 270,800 kronor

inlösa samtliga till egendomen hörande levande och döda inventarier samt arrendeinnehavarna

enskilt tillhörande, å egendomen befintliga byggnader och fingo de

sakkunniga senare mottaga följande värdering:

''Med anledning av ifrågasatt avträde från Bäckaskogs kungsgårds arrende

och i sammanhang därmed överlåtelse av allt till gården hörande yttre lösbo: döda

och levande inventarier jämte stärbhuset tillhörande byggnader, hava vi undertecknade

på anmodan av kammarherre Ph. Stjernswärds stärbhus denna dag företagit

värdering av samma, enligt nedanstående specifikation:

Nötkreatur:

55 stycken kor och 11 stycken betäckta l

kvigor .....................................

1,550: —

102,300: —

kronor

16

stycken 1-åriga kvigor ..............

..... »

1,000: —

16,000: —

»

13

» kalvar ej över 1 år......

..... »

500: —

6,500: —

»

2

» stam tjurar......................

..... »

3,000: -

6,000: —

130,800: —

Hästar:

21

stycken arbetshästar ..................

38,900: —

>

8

» unghästar ......................

15,700: —

54,600: —

Får:

41

stycken moderfår ......................

..... å

250: —

10,250: —

1

» bagge..............................

..... »

500: —

10,750: —

Svin:

6

stycken modersuggor ..................

..... å

425: —

2,550: —

»

3

> gyltor..............................

250: —

750: -

>

3,300: —

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl Maj. ts proposition Nr 324.

Åkerbruksredskap:

och maskiner, däri inbegripet tröska, lokomobil med flyttbart hus,

halmpress och stenkross.................................................................... kronor 64,350: —

Fiskredskap och båtar

Byggnader:

1 växthus med lider samt 2 stycken backar ..

1 hus innehållande smedja och huggebod ......

1 fårhus .................................................................

1 maskinhus ..........................................................

I badhus ..............................................................

1 båthus.................................................................

Bäckas kog den 15 januari 1919.

650: —

2,500: — »

2,000: — > ''

1,000: — »

500: — »

200: — »

_J50:— > 6,350: —,

Summa kronor 270,300: —.

M. Falkenberg.

Godsförvaltare

Trolle Ljungby.

Sven Nilsson

Lantbrukare

Ströö gård.

Ola Persson.

Bankdirektör

B, inkaby.’

Efter i anledning härav fortsatta underhandlingar med arrendeinnehavarna,

under vilka de sakkunniga jämväl begärde uppgift på villkoren för ett frånträdande

av arrendet den 14 mars 1920, träffades av de sakkunniga vid sammanträde i

Stockholm den 15 februari 1919 med befullmäktigade ombud för arrendeinnehavarna

med dem följande avtal:

''Under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande är följande

avtal träffat mellan innehavarna av arrendet av förra överstebostället 14

mantal Bäckaskogs kungsgård nr 1 med underlydande gatehus i Kiaby socken och

Villands härad av Kristianstads län, delägarna i kammarherre Ph. Stjemswärds

dödsbo, härnedan kallade arrendeinnehavarna, å ena sidan, samt, å Kungl. Maj:ts

och kronans vägnar, de s. k. tvångsuppfostringssakkunniga, i det följande angivna

såsom statsverket, å andra sidan, angående frånträdande av nämnda arrende, som

av förenämnda dödsbodelägare på grund av kontrakt med kungl. domänstyrelsen,

dagtecknat den 30 oktober 1903, innehaves för en tid av tjugu år, räknat från och

med den 14 mars 1905 till den 14 mars 1925.

Frånträdande! av arrendet äger rum för att Bäckaskogs kungsgård må kunna

av statsverket självt disponeras för upprättande därstädes av sådan allmän uppfostringsanstalt,

som omförmäles i 5 kap. 3 § strafflagen.

För statsverkets räkning mottages kungsgården av den, som därtill av Kungl.

Maj:t förordnas.

För frånträdandet skola gälla följande villkor:

§ 1.

Arrendeinnehavarna frånträda arrendet antingen den 1 november 1919 eller

den 14 mars 1920, därvid kungsgården överlämnas till statsverket i det skick, den

befinner sig.

Bihang till riksdagens protokoll 11)19. 1 samt. 287 käft. (Nr 324.)

Preliminärt

avtal.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung1. Mai. tf; proposition Nr 324.

§ 2.

Såsom ersättning för frånträdandet av arrendet före arrendeperiodens utlöpande

samt för de förmåner, arrendeinnehavarna kunna hava av arrendet, erhålla

de, därest frånträdandet äger rum den 1 november 1919, en summa i ett för allt

av etthundratusen (100,000) kronor, som av statsverket utbetalas sistberörda dag.

Sker frånträdandet först den 14 mars 1920, utgår enahanda ersättning, men skall

å ersättningsbeloppet till arrendeinnehavarna av statsverket erläggas ränta med fem

procent från och med den 1 november 1919 till den dag ersättningsbeloppet utbetalas,

vilket skall ske senast den 1 juli 1920.

Därjämte skola arrendeinnehavarna uppbära ersättningar med i ett för allt

följande belopp, som utbetalas av statsverket å dag, kungsgården till detsamma

överlämnas, nämligen,

a) tvåtusen (2.000) kronor för trädesberedning under år 1919, gödsling och

övrigt arbete för sådd av vintersäd å så stor areal åkerjord, som betingas av hittills

tillämpad brukningsplan, samt för under år 1919 verkställd insådd av gräsfrö.

skolande dock till utsäde använd spannmål särskilt av statsverket betalas enligt

gällande minimipris och utsått gräsfrö ersättas enligt det pris, arrendeinnehavarna

enligt företedd räkning därför utgivit;

b) med sjutusensjuhundranittioåtta (7,798) kronor 46 öre för eu av arrendeinnehavarna

under år 1918 uppförd hissloge, för vilken kostnaden för arrendeinnehavarna

— enligt kostnadsförslag och särskilda räkningar — uppgått till 14,298

kronor 46 öre. Ersättningsbeloppet skall utgå med 7,798 kronor 46 öre, därest

arrendeinnehavarna den 14 mars 1919 erhålla kvittning å arrendet med 6,500 kronor

såsom avbetalning å kostnaden för nämnda byggnad. I annat fall skall statsverket

gälda hela kostnaden, 14,298 kronor 46 öre.

§ 3-

Vid frånträdandet av arrendet fritagas arrendeinnehavarna från alla dem

enligt ovannämnda kontrakt den 30 oktober 1903 åliggande skyldigheter av vad slag

de vara må.

§ 4.

De förpliktelser, som åvilat arrendeinnehavarna gentemot de i kontraktet av

den 30 oktober 1903 omförmälda personer, övertagas av statsverket. Arrendeinnehavarnas

skyldigheter och rättigheter gentemot torpare eller lägenhetsinnehavare

övergå på statsverket, som jämväl förpliktar sig att fullgöra arrendeinnehavarnas

avtal med lagstadda tjänare, i den mån dessa äro gällande vid tiden för kungsgårdens

överlämnande till statsverket.

§ 3.

I sammanhang med frånträdandet av arrendet upplåta och försälja arrendeinneliavarna

till statsverket de å bilagda förteckning upptagna levande och döda

inventarier samt arrendeinnehavarna enskilt tillhörande å egendomen befintliga hus

mot en sammanlagd köpeskilling av tvåhundrasjuttiotusenåttahundra (270,800) kronor,

vilket belopp erlägges den dag, kungsgården till statsverket överlämnas. Sker detta

först den 14 mars 1920, skall å köpeskillingen av statsverket erläggas fem procents

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

ränta från och med den 1 november 1919 till den dag, då köpeskillingen till fullo

gäldas, vilket bör äga rum senast den 1 juli 1920.

§ 6.

Skulle vid tiden för arrendets frånträdande kreatur hava dött eller måst utslaktas

eller har lösöre förstörts, göres avdrag med härför i förberörda specificerade

förteckning angivet belopp, i den mån det avgångna icke av arrendeinnehavarna

ersättes med nytt av fullgod beskaffenhet. Skulle däremot kreatur hava genom

avel tillkommit, skall statsverket äga rätt att lösa dessa efter i orten gängse pris,

beträffande kalvar dock efter i bifogade värderingsinstrument angivet belopp. I övrigt

skall ifrågavarande lösegendom, som vid frånträdandet av arrendet överlämnas, såvitt

slitning och övriga omständigheter sådant medgiva, i huvudsakligen samma

skick som vid värderingstillfället av statsverket mottagas efter besiktning, som verkställes

av ett för statsverket utsett ombud i närvaro av en eller flera av de personer,

nämligen bankdirektören Ola Persson i Rinkaby, godsförvaltaren, greve M.

Falkenberg å Trolle Ljungby och arrendatorn Sven Nilsson i Ströö, vilka den 15

januari 1919 på uppdrag av arrendeinnehavarna upprättat förut åberopade värderingsinstrument.

Skulle tvist därvid uppstå om varans beskaffenhet, hänskjutes frågan

härom till skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887.

§ 7.

Vid frånträdandet av arrendet tillhandahålla arrendeinnehavarna statsverket

utan ersättning 12,000 kilogram hö och 36,000 kilogram halm. Det härutöver vid

frånträdandet av arrendet å kungsgården befintliga förråd av hö och halm skall av

arrendeinnehavarna till statsverket överlåtas mot ersättning motsvarande hälften av

det i 1918 års markegångtaxa för länet upptagna pris.

§ 8.

Vid frånträdandet av arrendet å kungsgården befintligt förråd av spannmål,

potatis och andra rotfrukter äger statsverket inlösa efter gällande maximipris eller,

därest sådana icke skulle då finnas fastställda, efter i orten gällande pris.

§ 9.

Brand- och andra försäkringar övertagas av statsverket.

8 10.

På kungsgården såsom fastighet belöpande, etter frånträdandet av arrendet

till betalning förfallande skatter betalas av statsverket

Stockholm den 15 februari 1919.’

(Underskrifter).

opaginerad Kontrollera mot PDF

I''1 Kungi. Mctj:ts proposition År 324.

Till de sakkunniga hava arrendeinnehavarna överlämnat ett intyg av följande

lydelse:

''Härmed få vi på begäran såsom vår mening uttala, att, därest kammarherren

Ph. Stjernswärds stärbhusdelägare, vilka enligt kungl. domänstyrelsens kontrakt

den 30 oktober 1901 innehava arrendet till Bäckaskogs kungsgård till den 14

mars 1925, skulle frånträda arrendet redan den 1 november 1919 eller den 14 mars

1920, en ersättning av 100,000 kronor för den sålunda mistade arrenderätten, med

hänsyn till egendomens storlek och beskatfenhet samt förhållandena i övrigt, måste

anses skälig och berättigad.

Kristianstad den 22 februari 1919.

M. Falkenberg. Qia Persson.

Sven Nilsson.’

Därjämte har ingivits i avskrift bifogade specifikation å levande och döda

inventarier m. m. (bil. 6).

Med avseende å de av arrendeinnehavarna uppställda villkoren för arrendets

frånträdande vilja de sakkunniga meddela följande.

Det årliga arrendet för Bäckaskog utgör enligt förut åberopat kontrakt 6,500

kronor. Det kungsgården senast åsätta taxeringsvärdet är 489,000 kronor.

Av till den i kungl. domänstyrelsen förvarade arrendeakten rörande Bäckaskogs

kungsgård hörande protokoll vid syneförrättning den 7, 8 och 18 november

1904 framgår att, sedan dåvarande kronprinsen av Danmark enligt kungl. domänstyrelsens

kontrakt den 27 december 1884 fått ifrågavarande kungsgård på arrende

å sig överlåten under tjugo år från den 14 mars 1885 emot ett årligt arrende av

9,750 kronor samt 500 kronor årlig nybyggnadsskyldighet, så hade på ansökan av

kammarherren P. Stjernswärd kungl. domänstyrelsen genom resolution den 18 maj

1899 funnit skäligt medgiva, att arrendet hage från den 14 mars 1900 av kammarherre

Stjernswärd övrertagas på de i arrendekontraktet föreskrivna villkoren.

På grund av optionsrätt erhöll kammarherre Stjernswärd kontrakt å arrendet

den 30 oktober 1903 för tjugo års tid från och med den 14 mars 1905. Sedan

denne avlidit-, fingo hans stärbhusdelägare enligt kungl. domänstyrelsens skrivelse

den 21 januari 1910 övertaga arrendet för återstående arrendetiden med löjtnanten

H. 6. Stjernswärd som föreståndare.

Med hänsyn till egendomens värde och nu rådande jordbrukskonjunkturer

hava de sakkunniga ansett villkoren för arrendets frånträdande kunna accepteras.

Statsverkets nuvarande inkomst av den ifrågavarande kronodomänen måste å ena

sidan betraktas såsom mycket låg, och å andra sidan torde arrendeinnehavarna, som

innehaft egendomen under lång tid, därav draga en avsevärd årlig behållen inkomst.»

Beträffande do särskilda villkoren yttra de sakkunniga:

»Med avseende å den av arrendeinnehavarna fordrade ersättningen för trädesbruk

m. m. torde få hänvisas till arrendekontraktets punkt 5, som bestämmer skyldighet

för arrendeinnehavare att året före egendomens avträdande mot ersättningav

tillträdaren utföra sagda arbeten 1). Vad angår den enligt § 2 b av ovan införda

avtal omförmälda ersättningen för av arrendeinnehavarna under år 1918 uppförd

hissloge torde här böra till förklaring om förmälas, att enligt protokoll över den 19

april 1917 förrättad laga syn synerätten uppskattade kostnaden för uppförandet av

fl Arrendekontraktet är såsom bil. 7 fogat till betänkandet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Åtaj:ts proposition Nr 324.

nämnda loge till 12,000 kronor. Den årliga nyttan, som arrendatorn kunde erhålla

av nybyggnaden, uppskattades till 100 kronor. Någon i penningar angiven årlig

byggnadsskyldighet funnes icke stadgad för arrendeinnehavarna, vadan kostnaden

för logen skall genom kvittningar å arrendebelopp ersättas med 12,000 kronor. En

del överarbeten äro av arrendeinnehavarna gjorda å logen.

Vidkommande de i avtalets § 7 införda bestämmelser angående inlösen av

foder må här nämnas, att enligt 17 punkten av arrendekontraktet arrendatorn vid

egendomens avträdande skall utan ersättning tillh andahål1 a tillträdaren foder till

följande belopp, nämligen 12,000 kilogram hö och 36,000 kilogram halm, därav

hälften vårsädeshalm.

Det härutöver vid arrendets frånträdande befintliga förråd av hö och halm

skall av arrendatorn överlåtas åt tillträdaren mot ersättning motsvarande hälften

av det i orten gångbara pris, vilken ersättning, därest överenskommelse därom icke

uppnås, bestämmes av godemän i den ordning, som i kontraktets punkt 5 finnes

bestämd.

Arrendeinnehavarna hava efter därom förda underhandlingar ingått på att

lämna härovan angivna kvantiteter hö och halm utan ersättning, ehuru de skulle

frånträda arrendet före arrendetidens utgång. Likaledes hava de medgivit, att lösenpriset

för övrig hö och halm bestämmes till halva 1918 års markegångspris. Detta

pris är enligt för Kristianstads län sistnämnda år gällande markegångstaxa 10

kronor 72 öre för deciton halm och 28 kronor 46 öre för deciton hö.

Med hänsyn till nu gällande pris och beskaffenhet av de till inlösen erbjudna

inventarierna jämte vissa byggnader ha de sakkunniga funnit den därför begärda

ersättningssumman icke oskälig.

En synnerligen beaktansvärd fördel vore det att få övertaga vid gården uppfödda

djur, då det alltid och särskilt under nu rådande förhållanden är förenat med

stora vanskligheter att från olika håll sammanhopa en kreatursbesättning av den

storlek, som erfordras vid en egendom av Bäckaskogs omfattning. Den till övertagande

erbjudna besättningen är av kraftig låglandsras, likformig och av god beskaffenhet.

Arrendeinnehavarna hava förklarat sig icke vilja ingå på någon bestämmelse

om värdering av inventariet vid frånträdande t utan vidhålla den enligt förestående

instrument gjorda prissättningen.

De till beloppet fixerade kostnader, statsverket enligt förut åberopat preliminärt

avtal skulle få vidkännas för att den 14 mars 1920 för egen räkning få

disponera Bäckaskogs kungsgård, skulle alltså uppgå till:

för avlösande av arrenderätten .................................................... kronor 100.000: —-

» trädesbruk in. m......................................................................... » 2,000: —

» en hissloge .................................................................................... » 7,798:4 6

säger kronor 109,798: 46.

Inlösen av inventarier och arrendeinnnehavarna enskilt

tillhörande byggnader skulle kosta.......................................... kronor 270,800: —

tillhopa kronor 380,598: 4 6,

Sammanfattning

av kostnader

för arrenderättens

avlösande

m. m.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Tiden för arrenderättens

avlösande.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 324.

vartill skulle komma ränta efter fem procent å 370,800

kronor för tiden 1 november 1919 till och med den 13 mars

1920 med ............................................................................................ kronor 6,755: 6 7

eller i allt således.................................................................... kronor 387,354: 13,

vilket belopp torde böra avrundas till........................................... kronor 387,355: —

För bedömande av storleken av det belopp, som skulle åtgå för övertagande

av de i avtalets §§ 7 och 8 omförmälda jordbruksprodukter, hava de sakkunniga

från arrendeinnehavarna begärt uppgift å de sannolika kvantiteter spannmål av olika

slag, rotfrukter och stråfoder, som skulle vara att inlösa den 1 november 1919 vid

eventuellt frånträdande av arrendet sistnämnda dag. Den av arrendeinnehavarna i

anledning härav lämnade beräkningen, vilken givetvis måste bliva mycket approximativ,

utvisar, att de produkter, som skulle återstå att av statsverket inlösas, skulle

efter vissa uppgivna pris hava ett värde av cirka 74,000 kronor. Dessa produkter

borde alltså, efter uppgiftslämnarens mening, förslå till djurens utfodring och till

lönespannmål åt statfolk m. m. intill tiden för nästa skörd. Vid de sakkunnigas

granskning av uppgiften har emellertid ansetts, att av vårsäd upptagits mindre än

som sannolikt åtginge till djurutfodring och att det skulle behöva ytterligare lösas

dylik säd för ett belopp av cirka 10,000 kronor. Lösesumman skulle alltså uppgå

till omkring 81,000 kronur. För gårdsdriften från och im d den 1 november 1919,

till dess att påföljande års avkastning bleve tillgänglig, har av de sakkunniga beräknats

dessutom åtgå ett kontant belopp av omkring 15,000 kronor, i följd varav

omkring 99.000 kronor skulle, utöver ovan angivna belopp för arrenderättens avlösande

och inventariers övertagande m. m., behövas för Bäckaskogs övertagande den

1 november 1919.

Ehuru det givetvis, såsom ovan i annat sammanhang påvisats, kunde vara

av betydelse för ett tidigare vinnande av ökat platsutrymme — utöver det, som

skulle erhållas genom av de sakkunniga i deras betänkande I föreslagna åtgärder —

om Bäckaskog bleve disponibelt redan den 1 november 19i9. hava de sakkunniga

dock icke kunnat undgå att finna den ovan angivna beräknade kostnaden för gårdsdriften

alltför hög i förhållande till vad som därmed skulle ernås. Vid de underhandlingar,

som upptogos med arrendeinnehavarna efter mottagande av deras förut

omförmälda skrivelse den 4 januari 1919, innefattande villkoren för arrendets frånträdande

den 1 november samma år, anmodades därför arrendeinnehavarna att

angiva sina villkor, därest tiden för frånträdandet skulle framflyttas den till 14 mars

1920. Därigenom skulle, enligt de sakkunnigas förmenande, vinnas den fördel från

ekonomisk sida sett, att man icke behövde med köpt foder framföda dragare och

utgiva avlöning till arbetspersonal under en årstid, då särskilt vid ett jordbruk i

sydliuaste Sverige gårdsdriften icke lämnar någon direkt avkomst. Aven vid det

förhållande, att enligt avtalet med arrendeinnehavarna ett räntebelopp av 6,755

kronor 67 öre skulle utgå, om frånträdandet av arrendet framflyttades till den 14

mars 1920, hava de sakkunniga beräknat, att ändock avsevärd besparing skulle

uppstå. Vid övertagande av jordbruket sistnämnda dag har nämligen antagits, att

foder, spannmål och rotfrukter icke skulle behöva inlösas för högre belopp än omkring

25,000 kronor. Visserligen skulle även då ytterligare erfordras ett kontant

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 324.

rörelsekapital. De sakkunniga hava uppskattat detta till 20,000 kronor, alltså

5.000 kronor högre än vid övertagandet den 1 november 1919. Men då kostnaden

för inlösning av de jordbruksprodukter, som skulle vid egendomens övertagande den

14 mars 1920 för dess behov erfordras till dess att sistnämnda års skörd bleve

tillgänglig, av de sakkunniga beräknats till ett 59,000 kronor lägre belopp än vid

övertagande den 1 november 1919, skulle alltså även med utgivande av förenämnda

ränta och det erforderliga högre rörelsekapitalet undgås ett utlägg av omkring

47.000 kronor. °

På angivna skäl måste de sakkunniga förorda ett övertagande av jordbruket

vid Bäckaskog först den 14 mars 1920.

För bedömande av Bäckaskogs lämplighet såsom förläggningsplats för en

allmän uppfostringsanstalt har erfordrats en undersökning av sannolika kostnaderna

för anskaffning av vatten samt elektrisk energi. I sådant avseende torde de sakkunniga

få åberopa bilagda utlåtanden dels av ingenjören vid Stockholms stads vattenledning

J. Bergström, dels av Elektriska prövningsanstalten i Stockholm.

Ingenjören Bergströms utlåtande var av följande lydelse:

''Till tvångsuppfostringssakkunnige.

Enligt uppdrag får jag härmed efter besök på platsen vördsamt avgiva yttrande

rörande anordnandet av vatten- och avloppsledningar för ifrågasatt uppfostringsanstalt

å Bäckaskog.

För närvarande erhålles för hushållen samt till stall och ladugård m. in.

erforderligt vatten genom eu i Ifösjöns strand omedelbart nedanför ladugården grävd

brunn, från vilket vattnet uppfordras medels en med hästvandring driven Bruzaholmspump

till en på ladugårdens vind placerad reservoar om c:a 2 kubikmeters rymd.

Enligt av lantbruksinspektoren på platsen lämnad uppgift befinner sig emellertid

denna vattenledning i mycket dåligt skick. Vattnet är även av mindre god beskaffenhet

och användes icke till dryck, utan hämtas dricksvatten i närheten av Bäckaskogs

station.

Den förutnämnda brunnen är nämligen synnerligen olämpligt placerad, i det

avloppet från gödselstaden ledes ned till sjön omedelbart förbi brunnen, som härav

ovillkorligen måste bliva förorenad. Genom anordnandet av en tät gödselbehållare,

vilket även ur ekonomisk synpunkt vore det enda riktiga, skulle förhållandena visserligen

kunna provisoriskt förbättras, men platsen för brunnen är dock i alla händelser

icke lämplig, då avloppet från huvudbyggnaderna har sitt naturliga fall åt

detta håll.

En ny vattenledning behöves sålunda, om egendomen kommer att användas

till förutnämnda ändamål, i vilket fall den befintliga vattenledningens kapacitet för

övrigt icke vore tillräcklig.

Enligt den av Sveriges geologiska undersökning över trakten upprättade

geologiska kartan finnes ringa utsikt för att kunna erhålla grundvatten i tillräcklig

mängd. Man torde därför säkerligen bliva hänvisad till endera av de tvenne angränsande

sjöarna, Oppmannasjön eller Ifösjön, som vattentäkt. Oppmannasjön, som är

högre belägen, har sitt utlopp i Ifösjön genom den i parken, söder om slottet,

grävda kanalen. Oppmannasjön är därför given som vattentäkt, under det att

avloppsledningarna lämpligast dragas till Ifösjön. Verkställd analys av Oppmannasjöns

vatten har visat, att detsamma är ett ytvatten av god beskaffenhet. Ur hygi
-

Utredniug

ang. vattenförhållanden

och anskaffning

av

elektrisk

energi.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 32i.

enisk synpunkt är i övrigt intet att erinra, och de mindre industriella anläggningar,

som finnas vid sjön, äro belägna på så stort avstånd från platsen för en blivande

intagsledning och dessutom av den art, att de icke kunde hava någon inverkan.

Det genom kanalen framrinnande vattnet var klart och vackert, men enligt uppgift

dock tidtals något brunfärgat, en olägenhet, som är utan hygienisk betydelse

och vidlåder flertalet mindre insjöar i vårt land. Sjöns vatten är därför att betrakta

som ett rent ytvatten och är som sådant fullt användbart och hygieniskt

tillfredsställande till dryck och hushållsändamål efter föregående rening, varvid f. n.

icke annat än långsamfiltrering genom sand torde kunna ifrågakomma. Vattenintaget

förlägges lämpligast till en vik nordväst om slottet, strax utanför parkområdet.

De blivande elevbyggnaderna böra förläggas på östra sidan av vattendelaren

eller på sådant sätt, att gott fall till lfösjön erhålles för avloppet från detsamma.

Till Oppmannasjön bör givetvis icke något avlopp ledas. Lämplig höjd för placering

av ett vattentorn finnes inom parkområdet. Vid den kommande slutliga utredningen

bör dock som alternativ tagas under övervägande om icke hydroforer lämpligen

kunna användas, i vilket fall vattentorn skulle bliva obehövligt och kostnaderna

sannolikt något mindre.

Då något bestämt förslag till elevbyggnadernas och andra erforderliga byggnaders

placering ännu icke föreligger, har icke heller något detaljerat förslag till

ledningarnas dragande samt placerandet av sandfilter och pumphus m. m. kunnat

upprättas. I huvudsak torde dock anordningarna bliva desamma som på Bona, då

förhållandena äro i stort sett jämförliga. Enligt verkställd approximativ beräkning,

varvid antalet vattenförbrukare antagits till 250 å 275 personer, torde kostnaderna

med nu gällande priser för på tillfredsställande sätt anordnade vatten- och avloppsledningar

kunna beräknas till 150,000 högst 200.000 kronor, beroende på i vilken

utsträckning vatten- och avloppsledningar skola anordnas för befintliga och blivande

byggnader. I förhållande till kostnaderna för anstaltens anordnande i övrigt, och

med hänsyn till vilken synnerligen viktig del av det hela vatten- och avloppsledningarna

äro och betydelsen av att desamma redan från början rätt anordnas, torde

de angivna approximativa kostnaderna icke kunna anses vara för höga. I allmänhet

torde få räknas med detta belopp, var än anstalten kommer att förläggas,

såvida icke särskilt gynnsamma förhållanden föreligga såsom tillgång på grundvatten

i omedelbar närhet eller dylikt.

Beträffande möjligheten att anordna en ändamålsenlig vattenledning och avlopp

komma förhållandena på Bäckaskog säkerligen icke att föranleda några större

svårigheter eller draga några större kostnader än man i allmänhet har att räkna med.

Stockholm den 28 februari 1919.

John Bergström.''

Elektriska prövningsanstalten har meddelat följande: ■

''Stockholm C. den 3 mars 1919.

Tvångsuppfostringssakkunniga, Stockholm.

Betr. Bäckaskogs uppfostringsanstalt.

Sedan vi nu varit i tillfälle införskaffa en del upplysningar beträffande ifrågavarande

anläggning bedja vi härmed få lämna nedanstående preliminära utredning

rörande energileveransen till densamma.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Efter vad vi kunnat inhämta rör det sig om belysning för omkring 300

lampor, kraft till pumpar samt kraft till tröskverk, hackelseverk o. dyl.

Det maximala effektbehovet kommer under dessa förutsättningar säkerligen

ej att överstiga 20 å 25 kilowatt, och energiförbrukningen torde komma att röra

sig om cirka 12,500 kilowattimmar per år.

Möjlighet att erhålla energi förefinnes dels från Hemsjö kraftaktiebolag, dels

från Käsiåns kraftaktiebolag. Villkoren för energileverans från de båda bolagen

äro i huvudsak följande.

A. Hemsjö kraftaktiebolag.

Energien levereras vid 6,000 volts spänning vid Kiaby, från vilken punkt

abonnenten själv får framdraga ledningen till Bäckaskog. Avståndet är cirka 3

kilometer.

Strömpriset har uppgivits skola utgå efter den s. k. taxan K, enligt vilket

priset under s. k. spärrtid är 30 öre per kilowattimma samt under spärrfri tid 12

öre per kilowattimma (detta enligt bolagets uppgifter i 1917 års elektricitetsverksstatistik).

Därjämte tillkommer en s. k. kolklausul, som dock i detta fall ej torde

komma att få någon betydelse.

B. Näsums kraftaktiebolag.

Energien levereras vid 20,000 volts spänning i Bäckaskog, mot det att abonnenten

såsom bidrag till den erforderliga linjen erlägger i ett för allt 15,000 kronor.

Strömpriset är för 40 öre per kilowattimma för spärrtid och 20 öre per

kilowattimma under spärrfri tid.

Jämföras dessa båda förslag med varandra så finner man, att Hemsjö kraftaktiebolags

erbjudande otvivelaktigt är väsentligt fördelaktigare. Visserligen får

abonnenten bär själv bygga linjen, men då detta kan beräknas draga en kostnad

av cirka 9,000 kronor, är utgiften härför dock avsevärt mindre än den engångsavgift,

som Näsumbolaget fordrar.

Den transformatorsstation, som erfordras, i händelse energien tages från det

senare bolaget, är även något dyrare än den, som erfordras för Hemsjöbolaget, på

grund av att spänningen i förstnämnda fall är väsentligt högre.

Slutligen är strömpriset för såväl spärrtid som spärrfri tid betydligt lägre i

Hemsjöbolagets erbjudande än enligt Näsumsbolagets.

På grund härav synes oss alltså närmast Hemsjöbolagets erbjudande böra

komma i åtanke.

Anläggningskostnaderna för linjen och transformatorstationen enligt detta

alternativ bliva ungefär följande:

cirka 3 kilometer högspänningslinje ................................................ kronor 9,000

transformatorstation med transformator och instrumentering .... » 14,000

Summa kronor 23,000.

Kostnaderna för ledningar, lampor och motorer etc. inom anstalten äro ej

medtagna i ovanstående, och kunna dessa kostnader givetvis ej beräknas förrän

fullständiga ritningar över anstalten föreligga.

Kostnaderna för energien bliva under ovan gjorda förutsättningar av en energiförbrukning

av cirka 12,500 kilowattimmar per år i runt tal 3,000 kronor per år.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 2h7 käft. (Nr 324.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Reparation

av vissa

byggnader.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Minimiavgiften är 2,000 kronor och kommer således att överskridas, varför

hänsyn till densamma ej behöver tagas.

I förhoppning att ovanstående uppgifter f. n. skola vara tillfyllest teckna

gärna till tjänst med vidare utredningar Högaktningsfullt

Elektriska prövningsanstalten

Carl A. Bossander.’

Nuvarande vattenförhållanden äro, såsom framgår av utlåtandet, alltså icke

sådana, att de kunna godkännas vid en allmän inrättning av den art och omfattning,

som här i framtiden avses. För den begränsade användning av Bäckaskog såsom

uppfostringsanstalt, varom nu närmast rör sig, kan givetvis icke ifrågasättas, att

vattenförhållandena skulle ordnas på något mera omfattande sätt. Härför erfordras

i varje fall ytterligare utredning. Tillsvidare torde vatten till dryck få hämtas på

sätt hittills skett.

Däremot hava de sakkunniga funnit det särdeles önskvärt, att Bäckaskog, så

snart ske kan, förses med elektrisk belysning. Vid sitt besök därstädes hade de

sakkunniga tillfälle iakttaga de svåra olägenheter, som vållades av de bristfälliga

belysningsanordningar — karbidlampor och dylikt — med vilka man där måst hittills

reda sig. Särskilt till avvärjande av den vid en uppfostringsanstalt för minderåriga

förbrytare alltid hotande brandfaran genom ovarsamt handhavande av handlampor

och andra flyttbara belysningsmedel, synes det nästan nödvändigt att å

Bäckaskogsanstalten införa elektrisk belysning. Av förut lämnade byggnadsbeskrivningar

framgår, att de till stor del halmtäckta ekonomihusen äro sammanbyggda

dels sinsemellan och dels med själva slottslängan; vilket givetvis ökar risken för

hela det stora byggnadskomplexets förstörelse vid uppkommen vådeld.

Elektriska prövningsanstaltens utredning visar, att kostnaden för framförande

av elektrisk energi till Bäckaskog icke skulle vålla alltför höga kostnader, och anse

de sakkunniga sig böra förorda prövningsanstaltens förslag om ledning och transformatorstation

i anslutning till Hemsjö kraftaktiebolag, som vid Kiaby, tre kilometer

från Bäckaskog, har kraftledning framdragen. Kostnaden härför har av prövningsanstalten

beräknats till ungefär 28,000 kronor.

För installering av det antal lampor, som skulle erfordras i ekonomihusen,

delvis i slottsbyggnaden samt i de byggnader, som enligt härovan avgivet förslag

skulle användas till förläggning av elever, tillsammans omkring 200 lampor, har av

Elektriska prövningsanstalten beräknats till 18,000 kronor. Sammanlagda utgiften

för Bäckaskogs förseende med elektrisk belysning i den begränsade omfattning, som

här avses, skulle alltså uppgå till omkring 41,000 kronor.

I avseende å det belopp, som skulle erfordras för iståndsättande av en del

av här ovan i annat sammanhang omförmälda arbetarebostäder in. m., så att de

kunde lämna utrymme såväl för de till Bäckaskog överflyttade elevernas handledning

och utbildning särskilt antagna befattningshavare som ock för eleverna själva,

har arkitekten Bååk, vilken, på sätt förut meddelats, undersökt ifrågavarande bostäder,

enligt bilagda, på de sakkunnigas uppdrag uppgjorda beräkningar, uppskattat

kostnaderna för reparation av

1) byggnaderna vid s. k. Lilla Bäckaskog:

a) hus nr I (ritning bil. 8, de romerska siffrorna

hänvisa till å bilagda (bil. 9) utdrag av karta över

Bäckaskog med motsvarande siffror utmärkta hus) till . 10,ol6; — kronor (bil. 10)

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 324.

Här skulle beredas platser för 10 elever, fördelade

på tre ruin, och erhållas på nedre botten familjebostad

för en befattningshavare och på övre våningen ett rum

för en ogift befattningshavare samt dagrum för samtliga

elever.

b) hus nr II (ritning bil. 11) till..............................

Platser för 5 elever och familjebostad för 1 befattningshavare.

c) hus nr V (ritning bil. 13) till................................

För närvarande trädgårdsmästarebostad och skulle

såsom sådan bibehållas. Sovplatser för 7 elever i två

rum, 1 dagrum för dessa. Familjebostad för 1 befattningshavare

samt ett enkelrum för ogift befattningshavare.

d) hus nr YII (ritning bil. 15) till

Sovplatser för 8 elever. Familjebostäder för 2

befattningshavare.

e) hus nr IX (ritning bil. 17) till..............................

Sovplatser för 6 elever. Familjebostäder för 2

tillsvidare å jordbrukets avkastning avlönade befattningshavare.

till oförutsedda behov upptagas

Vadan alltså sammanlagda reparationskostnaden

skulle uppgå till....... ...................................................

och utrymme vinnas för 36 elever samt bostäder

erhållas för 9 befattningshavare.

Vad angår själva slottet finna sig de sakkunniga icke för närvarande böra

avgiva några definitiva förslag beträffande användningen av de betydande utrymmen,

som där, enligt vad ovan visats, skulle stå till buds. Följaktligen torde anledning

nu ej föreligga att äska de anslag, som kunna bliva erforderliga för slottets uppdelande

i de olika •befattningshavarebostäder, skollokaler, expeditionsrum m. m., som

de" sakkunniga tänkt där inrymda, i den mån den tilltänkta större uppfostringsanstalten

där upprättas. . ,

Tillsvidare torde endast ett mindre belopp behöva anvisas för att ordna det

i slottets bottenvåning belägna, för i slottet nu boende familjs räkning använda

kök, så att det blir användbart för mattillredning åt det antal elever, som kan förlänas

till Bäckaskog genom ovan föreslagna anordningar. I samband därmed

borde invid köket belägna rum iordningställas för att tillsvidare användas till matrum

för eleverna, tjänarebostäder och förråd m. m.

Kostnaderna'' härför hava i samråd med de sakkunnigas byggnadsexperter

beräknats till 3,000 kronor. .

Det nu föreslagna avser endast ett provisoriskt ordnande av mathållningen

för eleverna och eventuellt för ogift personal, intill dess med Bäckaskogsanstaltens

vidare utveckling ett tidsenligt ordnat centralkök blir erforderligt.

Till byggnadsreparationer skulle alltså erfordras 53,000 kronor.»

Enligt vad de sakkunniga längre fram i sitt betänkande omnämna skulle

därjämte till anskaffande av inventarier för Bäckaskogsanstalten erfordras 27,000

kronor (se härom sid. 72.)

5,335:- » (bil. 12)

8,965: - » (bil. 14)

13,530: - » (bil. 16)

8,976: - » (bil. 18)

2,678: —

50,000: — »

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Domän•

styrelsen.

D) Sammanfattning

av

engångsutgifterna

för

genomförardet

av samtliga

framförda

förslag.

Kungl. Maj-As proposition Nr 324.

Domänstyrelsen har, på befallning, den 14 mars 1919 avgivit

utlåtande över de sakkunnigas betänkande av den 8 i samma månad,

i vad detta avser Bäckaskogs ställande till Kungl. Maj:ts fria disposition

före arrendetidens utgång. I detta utlåtande yttrar styrelsen:

Med hänsyn till den begränsade tid, som stått styrelsen till buds, ansäge sig

styrelsen ej kunna göra något bestämt uttalande i fråga om de villkor, som för

arrendets avträdande sålunda av arrendeinnehavarna uppställts. Det ville dock

synas styrelsen, som om arrendeinnehavarnas anspråk härutinnan i allmänhet vore

ganska höga. Vad särskilt beloppet å 100,000 kronor beträffade hölle domänintendenten

i länet, med vilken föredraganden i ärendet haft samtal rörande denna fråga,

före, att ett avstående av arrenderätten den 14 mars 1920 ej gärna kunde värdesättas

högre än till ett belopp av högst 60,000 kronor, i vilket uttalande styrelsen

förenade sig. De egendomens levande och döda inventarier åsätta värdena syntes

även jämförelsevis höga. Sålunda torde, enligt vad domänintendenten meddelat,

prisen å fullgoda mjölkkor för närvarande växla mellan 1,200 och 1,550 kronor,

vadan alltså sådana kreatur vid egendomen, vilka i förteckningen upptagits till ett

pris av 1,550 kronor per djur,, samtliga skulle vara av allra bästa slag, varom

domänintendenten ej kunde utlåta sig. Det egendomens åkerbruksredskap åsätta värdet

64,350 kronor syntes domänintendenten jämväl vara väl högt.

Med nu gjorda erinringaran såge sig styrelsen emellertid, på grund

av de stora företräden för anordnande av förenämnda uppfostringsanstalt,

som, enligt de sakkunnigas förmenande, ifrågavarande egendom ägde

framför andra härför ifrågasatta fastigheter, och angelägenheten för

statsverket att redan nu förvärva egendomen, ej böra motsätta sig, att

densamma toges i anspråk för nu ifrågavarande ändamål.

Till vilket belopp engångskostnaderna för genomförandet av samtliga

i det föregående nämnda förslag skulle belöpa sig, framgår av

följande sammanställning, i vilken kostnaden för oförutsedda utgifter,

arkitekt- och kontrollantarvoden m. m. vid byggnadsarbetena vid Venngarn

upptagits till det av byggnadsstyrelsen i sådant avseende föreslagna

belopp.

I. Byggnadsarbeten in. in. vid Venngarn:

A) Redan förut av Venngarnsstyrelsen föreslaget byggnadsarbete:

2 bostadshus för förmän, vartdera om två rum och Kronor Kronor

kök, å 30,000 kronor .....................................''............... 60,000

B) Av de sakkunniga föreslagna

a) byggnadsarbeten:

1 gymnastikhus med provisorisk inredning av 32

elevplatser samt vatten, avlopp och elektriskt ljus

(uppvärmning med kaminer)......... kronor 79,000

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

1 verkstadshus med provisorisk in
redning

av 38 elevplatser samt

vatten-, avlopps-, elektriska ljusoch

värmeledningar ........................ kronor 91,000

Utvidgning av köksavdelningen genom

tillbyggnad av förrådshus m.

m. av trä ........................................ » 23,000

Komplettering av kokanordningar

och ångpanneavdelningen.............. » 22,000

2 st. tvåfamiljshus med elektriskt

ljus .................................................... » 78,000

Reparation av hus vid torpet Vela » 1,000

Inredning av'' tre enkelrum .............. » 3,000

Till oförutsedda utgifter, arkitekt
och

kontrollantarvoden m. m....... » 30,000 327,000

b) inventarieanskaffning .................................................... 27,000 414^000

II. Byggnadsarbeten m. m. vid Bona:

Av de sakkunniga hava föreslagits:

a) 1 gymnastikhus:

Själva byggnaden lika med den vid Venngarn föreslagna.

.................................................. kronor 79,000

Inredning och anskaffande av gymna
stikapparelj

...................................... » 18,000

Planering och väganläggning- ......... » 1,000 98,000

b) Ändringsarbeten, erforderliga för den nya över
väkningsavdelningen.

....................................................... 5,000 103,000

III. Upprättandet av en ny uppfostringsanstalt vid Bäcka
skog:
Enligt

de sakkunnigas förslag:

a) Avlösande av arrenderätten

m. in........................................ kr. 109,798: 46

b) Inlösen av inventarier och

byggnader ........................... » 270,800: —

c) Ränta efter 5 procent å

370,000 för tiden Va 1919

t. o. in. ls/s 1920 .................... » 6,755:6 7

Säger kr. 387,354: 13

av de sakkunniga avrundat till ......................... kr. 387,355

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj ds proposition Nr 324.

d) Till inlösen av foder, spannmål och rotfrukter

samt till rörelsekapital för jordbruksdriften... kr. 45,000 432,355

e) Till reparation av vissa hus för beredande av

utrymme för 36 elever och bostäder för befattningshavare

ävensom till iordningsslallande

av kök m. m........................................... kr. 53,000

f) Till inventarier i elevbostäder m. m.......... » 27,000

g) Till anordnande av elektrisk belysning » 41,000 121,000

Summa kronor 1,070,355.

ill) Drift- För bedömande av den ekonomiska räckvidden av samtliga de för
anstagens

slag till platsbristens provisoriska avhjälpande, som tvångsuppfostringsberäknande.

sakkunniga framlagt, är givetvis av betydelse att kunna överskåda den

ökning i de årliga driftkostnader, som ett bifall till ett vart av berörda

förslag skulle komma att medföra. Innan jag går att angiva min ståndpunkt

till dessa förslag, torde det därför vara lämpligt att redogöra för,

huru anslagen för dessa driftkostnader blivit beräknade först, alldeles

oavsett de sakkunnigas förslag, av respektive anstalters styrelser, samt

därefter, så vitt angår den ökning i anslagen som dessa förslags genomförande

skulle medföra, av de sakkunniga.

A) Bona- Vad först angår Bonaanstaltens driftkostnadsansJag äro, på sätt redan

driftkostnads förut nämnts, för uppehållande av dess verksamhet i innevarande års

anslag för riksstat uppförda två ordinarie anslag, nämligen ett å 56,900 kronor till

år 1920. bestridande av de i anstaltens ordinarie avlöningsstat upptagna avlöningar

^bestämda6 m- m- och ett förslagsanslag å 175,000 kronor, avsett för anstaltens övriga

anslaget till utgifter. Såsom jämväl redan förut omförmälts, har Kungl. Maj:t i inneanstaUen

varan(^e ars staitsverksproposition under punkt [39] på i vederbörande

ans a en. g^a^gr^(jgpr0^0]j0ii närmare angivna skäl föreslagit riksdagen att från

och med år 1920 höja det förstnämnda av dessa anslag med 5,400

kronor till 62,300 kronor. Härutinnan hava de sakkunniga ej föreslagit

någon ändring, varför detta anslag nu kan lämnas helt åsido. Vad åter

b) Ordina- angår nyssberörda förslagsanslag till Bonaanstalten, har detsamma i riksrie

förslags staten för år 1920 beräknats till ett belopp av 425,000 kronor. Till

Bommnstal- grund för denna beräkning hava legat dels framställningar, gjorda av

ten. Bonaanstaltens styrelse, dels ock preliminära uppgifter, lämnade av de

sakkunniga.

Bona. I den skrivelse av den 31 augusti 1918, vari Bonastyrelsen bland

styrelsen. annat framlagt Bonaanstaltens anslagsbehov för år 1920, yttrar styrelsen

om förevarande förslagsanslags beräknande för sistnämnda år följande:

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324

Ifrågavarande anslag, som, enligt vad förut sagts, för år 1919 anvisats med

175,000 kronor, vore beräknat för ett medeltal elever per dag av 220. Under förra

halvåret 1918 hade medeltalet per dag å Bonaanstalten intagna elever utgjort 226.

Enligt den plan, som uppgjorts för utbyggnad av anstalten, skulle där under loppet

av år 1920 bliva platser för 224 elever och torde med visshet kunna antagas, att

alla platser komme att bliva belagda. Med avseende å de pris, efter vilka beräkningarna

av förslagsanslaget till elevernas kost och beklädnad med mera borde äga

rum, vore det naturligtvis nu omöjligt att på något sätt bedöma prisförhållandena

under år 1920 och syntes det styrelsen nu riktigast att utgå från de pris, som vid

tiden för skrivelsens avlätande gällde.

Styrelsen framlade därefter en tablå, utvisande dels de beräknade

utgifterna från anslaget för år 1920, dels ock till jämförelse därmed,

huru styrelsen i sin skrivelse den 7 september 1917 beräknat samma

utgifter för år 1919. Denna tablå hade följande utseende:

Beräkningen Beräkningen

för år 1920 för år 1919

kronor kronor

Extra förmän ............................................................................ 5,400 5,400

Extra arbetsledare .................................................................... 5,000 3,000

Beklädnadsersättningar till 25 förmän och 1 maskinist å

100 kronor................................................................................ 2,600 2,300

Dito till 1 husmoder å 50 kronor............................................ 50 50

Avlöning åt 4 nattvakter ........................................................ 4,800 3,600

Lärarnas pensionsavgifter ........................................................ 135 135

Tjänstefolks avlöning och kosthåll samt husmoderns vivre 6,300 4,500

Elevers kosthåll ........................................................................ 124,000 80,300

» beklädnad....................................................................... 67,200 26,400

» sängkläder .................................................................... 5,600 3,300

Eldning och belysning................................................................ 48,000 12,000

Renhållning ................................................................................ 4.000 3,000

Tvätt .......................................................................................... 2,500 2,000

Sjukvård....................................................................................... 4,000 2,500

Läkarearvode............................................................................... 1,200 800

Biträde av psykiatriskt skolad läkare.................................... 300 300

Tandvård ................................................................................... 3,000 1,500

Skolundervisning och religionsvård ........................................ 3,000 2,000

Musikundervisning .................................................................... 1,000 1,000

Elevbelöningar ............................................................................ 1,800 1,800

Anstaltsbyggnaders underhåll .................................................. 10,000 6,000

Anstaltsinventarier och dessas underhåll................................ 5,000 3,000

Styrelsens resekostnader............................................................ 3,000 2,500

Kostnader för definitivt och villkorligt utskrivna elever, såsom

för anskaffande av anställningar, elevers resor till

dessa, utgifter för tillsyn å elever med mera................... 6,000 6,000

Förflyttning av elever till Yenngarn eller annan uppfostringsanstalt

............................................................................ 1,800

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Beräkningen

för år 1920

kronor

Avgående elevers utrustning .................................................... 39,200

Idrottsmateriel ............................................................................ 500

Tillfälliga understöd åt förutvarande elever ........................ 300

Allmänna omkostnader såsom vikariatsarvoden vid sjukdom,

kontors-, renskrivnings- och tryckningskostnader, telefon,

porton till elevernas brev, annonser, tidningsprenumeration,

rymda elevers efterspanande och ersättningar för

deras gripande och återförande, frakter, elevers helg
firande

och förströelser m. m............................................. 8,500

Direktörens representationspenningar .................................... 500

För vinnande av jämnt anslagsbelopp .....................................315

Säger 365?000

Till inköp av förråd av beklädnad, bränsle m. fl. varor

samt till rörelsekapital ........................... 40,000

Tillhopa kronor 405,000

Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstaltens

jordbruk, verkstadsdrift m. m............................................. 25,000

Beräkningarnas slutsiffror 380,000

Beräkningen

för år 1919

kronor

15,000

300

200

5,000

193,885

20,885

173,000.

Den beräkning av nu förevarande anslagsbehov för år 1919, som

jag framlade vid avlåtandet av förut omförmälda proposition nr 338

till 1918 års lagtima riksdag, avvek från styrelsens beräkning allenast

så till vida, att å anslaget av mig beräknades ett belopp av 200 kronor

till representationspenningar åt direktören vid anstalten, mot vilken

posts upptagande vid beräkningen för år 1918 riksdagen ej haft något

att erinra, men som av förbiseende ej därefter medtagits av styrelsen

med dess beräkning av anslaget för år 1919. För erhållande av en

mera avrundad slutsumma än den av styrelsen föreslagna å 173,000

kronor blev anslaget dock, på sätt redan nämnts, i 1919 års riksstat

upptaget med ett till 175,000 kronor förhöjt belopp.

De förändringar, som vidtagits vid anslagets beräkning för år

1920, motiverar styrelsen på följande sätt:

Det till extra arbetsledare beräknade beloppet hade måst höjas med hänsyn

till de stegrade arbetsprisen.

B ek t ådnadsersåttningarn as sammanlagda belopp vore beräknat efter det antal

förmän med flera, som av styrelsen föreslagits till uppförande i ordinarie avlöningsstaten.

ökningen av anslaget till nattvakter hade sin grund i Kungl. Maj:ts beslut

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj;ts proposition Nr 324. 57

den 15 februari 1918, varigenom medgivande lämnats till anställande av ytterligare

en nattvakt.

Tjänstefolks avlöningar hade till följd av i allmänhet höjda tjänarelöner måst

ökas, varjämte en tjänarinna beräknats vid kolonien å Bockfall. Husmoderns och

tjänstefolkets kost hade beräknats efter 1 krona 75 öre per dag.

Utgiften för elevers kosthåll hade måst upptagas efter den nuvarande dagportionskostnaden,

1 krona 50 öre, mot 1 krona, vartill nämnda kostnad upptagits för år

1919 med beräkning efter 1916 års pris, under vilket år förslagsberäkningen verkställts.

Ett mindre belopp hade pålagts med hänsyn till den sannolikt något

högre dagportionskostnaden vid kolonien å Bockfall samt för kostförbättring åt

sjuka elever.

Med avseende å kostnaden för elevers beklädnad hade denna år 1917 beräknats

uppgå för år 1919 till 120 kronor per elev mot 80 kronor före kristiden.

Emellertid hade denna kostnad för år 1917 stigit till 162 kronor 32 öre per elev.

Att kostnaden icke stegrats mera hade berott på, att eu del till billigare pris inköpta

eller tillverkade persedlar funnits i behåll från år 1916. Med beräkning efter

nu gällande pris och med viss begränsning av persedelantaiet kunde beklädnadskostnaden

icke sättas lägre än 3()0 kronor per elev. Sänykläderskostuat/en hade

höjts med 10 kronor per elev i anledning av förhöjda materialpris och större slitning

på grund av sämre kvalitet.

Utgiftsposten eldning och belysning måste betydligt ökas på grund av de

höga bränsleprisen. Med beräkning, att från anstaltens skogsmark kunde uttagas

— förutom till byggnaders underhåll med mera behövligt virke — den vedkvantitet,

som åtg.ngo till befattningshavares bostäder och för jordbrukets behov,

samt omkring 500 famnar ångpannebränsle, åtgingo emellertid till eldning under

centralvärmeledningens pannor, vilka lämnade ånga jämväl för tvätt, bad, vattenpnmpning.

mattillredning och drift av elektrisk motor, avsedd till reservbelysning

vid vattenbrist, ytterligare omkring 1,000 famnar. Till de särskilda värmeledningarna

i skolhuset och sjukstugan samt i de beslutade nya byggnaderna för 80

elever samt vid kolonien å Bockfall kunde icke beräknas mindre än ytterligare 500

famnar ved. Hittills hade eldningskostnaderna kunnat hållas vid ett årsbelopp av

cirka 15.000 kronor, oavsett vad som från egendomen lämnats till befattningshavares

bostäder, som bokförts å särskilt konto (för år 1917 upptaget till 4,555

kronor). Detta hade varit möjligt genom jämförelsevis billiga inköp av sekunda

ved från i orten pågående avverkningar samt av kolved från Karlsby kronopark,

vilken senare ved köpts för 4 kronor kubikmetern utkörd ur skogen till vän. För

eldningsterminen 1918 — 1919 hade ved av samma slag icke kunnat inköpas till lägre

pris än 8 kronor per kubikmeter, vilket pris bestämts av domänstyrelsen. För

körning av veden, som måste hämtas på rätt betydande avstånd, hade måst utgivas

betalning, då det icke varit möjligt att med anstaltens dragare medhinna all

vedkörning. För närvarande uppginge priset per famn ved av den art, som användes

till ångpannebränsle vid anstalten till omkring 3''» kronor. För till inköp

erforderliga 1,500 famnar åtginge alltså 45.0''*0 kronor. Härutöver beräknad kostnad

3,000 kronor avsåge eldarearvode (1.2o0 kronor), elektrisk belysning-materiel,

vakthållning å elektrisk kraftstation, oljor, packningar och andra fotbrukningsmaterialier.

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 sand. 287 höft. (AV 324.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Kostnaderna för renhållning och tvätt både måst beräknas högre till följd av

de mycket stegrade prisen å alla slag av rengöringsmaterial.

Under titel sjukvård avfördes utgifter för sjuksköterska, medicin och förbandsartikiar,

vårdsavgifter å sinnessjukhus och epileptikerhem och dylikt. På

grund av avsevärt förhöjda dylika kostnader hade det därför beräknade beloppet

måst höjas. Anstaltens läkare hade på grund av de ökade anspråk, som måste

ställas på honom, begärt att få sitt arvode höjt med 400 kronor till 1.200 kronor.

Kostnaderna för tandvård samt för skolundervisning hade måst beräknas

högre i anledning av stegrade pris. Detsamma vore förhållandet med anstaltbygge

nwiers underhåll samt inventariers anskaffning och undeihåll. Vad särskilt anginge

anstaltsbyggnaderna hade åtskilliga arbeten exempelvis målning måst anstå

till följd av omöjligheten att anskaffa materialier.

För förflyttning av elever till den provisoriska uppfostringsanstalten ä Venngarn

hade med beräkning av nu gällande biljettpris upptagits ett belopp av 1,800

kronor. Höjda traktaments- och biljettkostnader hade föranlett någon ökning av

det till styrelsens resekostnader beräknade beloppet.

Med avseende å utgiften för avgående elevers utrustning vore att märka, att

varufördyiningen i särskilt hög grad gjort sig gällande även i fråga om de allra

enklaste beklädnadsmaterialier, vilkas kvalitet ju ock mycket försämrats. Kostnaden

för avgående elevers utrustningspersedlar enligt hittills följda bestämmelser

uppginge för närvarande till omkring 385 kronor. Genom viss minskning av till

underkläder avsedda persedlar samt å skodon hade en begränsning till 35t) kronor

kunnat ernås. Härvid borde emellertid beaktas, att genom i tid gjorda jämförelsevis

fördelaktiga inköp nu inneliggande förråd av utrustningspersedlar betingade

något lägre kostnad än för närvarande gällande pris. Styrelsen ansåge sig därför

icke kunna beräkna nu ifrågavarande utgiftspost för år 1920 lägre än som skett.

Posterna idrott sm" ter ad och tillfälliga understöd åt f. d. elever hade något

höjts med hänsyn till den allmänna materialprisstegringen. Posten allmänna omkostnader

hade upptagits lika med som under är I9l7 utgivits å nämnda titel.

Såsom ersättning till direktören för hans representation skostnader hade av

1917 års riksdag på 1918 års stat anvisats 200 kronor. Med hänsyn till den allmänna

prisstegringen och de anspråk, som i förevarande avseende ställdes på direktören

särskilt på grund av ett betydande antal studieresande såväl från Sverige

som utlandet, torde nu ifrågavarande post bill igtvis böra höjas till 500 kronor.

t styrelsens beräkning- har upptagits en ny post å 40,000 kronor

till »inköp av förråd av beklädnad, bränsle med flera varor samt till

rörelsekapital». Härom yttrar styl eken:

Vid förvaltningen av anstaltens ekonomi både under alla dess verksamhetsår

och särskilt under de senast föiflutna, då till följd av det starkt ökade elevantalet,

den allmänna fördyringen och varuknappheten utgifterna alltjämt stegrats, svårigheter

vållats därigenom, att under löpande räkenskapsår medel icke varit anvisade

för anskaffning av ett visst förråd av under ett följande år erforderliga varor.

Under de år, då kolbränsle stått att få för timlig kostnad, hade leveransen visserligen

kunnat så ordnas, att likvid icke behövt erlägyas för mycket mera än sura

förbrukats under löpande räkenskapsår, men sedan större-vedföi råd måst anskaffas

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is proposition Nr ''324. 59

på en gång för en eldningstermin — bland annat för att erhålla någorlunda torrt

bränsle — hade för undvikande av anslagsöverskridande medel måst anvisas för

möjliggörande av veds uppläggande i förråd. Likaledes måste, innan de för varje

år anvisade anslagen till elevers beklädnad och avgående elevers utrustning bleve

tillgängliga och innan av de därför uppköpta beklädnadsmaterialier hunne tillverkas

olika persedlar, ett visst förråd av dylika finnas vid årsskiftet. Vad som av denna

tillverkning icke medhunnes vid anstalten hade hittills i rätt stor utsträckning utförts

vid fån g vårdsanstalter, varigenom kostnadsbegränsning ernåtts. Rätt långa leveranstider

hade emellertid betingats, vilket haft till följd; att de å anstalten befintliga

förråden icke kunnat hållas för små. Vidare hade för anstaltens verkstadsdrift

måst finnas materialier, vilkas anskaffning icke helt kunnat begränsas, till det

löpande räkenskapsårets behov. Styrelsen funne det därför nödigt att utöver de

för löpande årots behov enligt förestående beräkning behövliga anslag en summa

av 40,000 kronor anvisades å nu förevarande förslagsanslag till elevernas kost och

beklädnad med mera för att möjliggöra uppläggande av behövliga förråd och såsom

rörelsekapital för arbetsdriften.

Enligt Bonastyrelsens beräkning- skulle alltså utgifterna från förslagsanslaget

kunna för .år 1920 beräknas till 405,000 kronor. Därifrån

borde dock avdragas den till 25,000 kronor uppskattade iukomsten

under samma år av den vid anstalten bedrivna rörelsen. Förslagsanslaget

skulle följaktligen enligt styrelsens mening för ifrågavarande år

bestämmas till 380,000 kronor.

Den ökning, utöver vad nu nämnts, av ifrågavarande anslag,

som skulle bliva nödvändig, därest förutnämnda, av tvångsuppfostringssakkunniga

föreslagna provisoriska förläggning i ett nyuppfört gymnastikhus

vid Bona av ett 30-tal elever utöver de till mottagande vid

denna anstalt, förut beräknade komme till stånd, hava de sakkunniga

uppskattat till 45,000 kronor. Hur de sakkunniga kommit, till detta

belopp, hava de icke närmare angivit. Här må endast nämnas, att de

sakkunniga antagit, att, efter det elevantalet utökats på nyss angivet

sätt, vid anstalten skulle behöva anställas ytterligare 3 extra förmän

och l nattvakt.

Jag övergår härefter till behandling av de för bestridande av driftkostnaderna

vid Venngarnsanstalten avsedda två anslag. Det första av

dessa utgöres av ett förslagsanslag, högst, till avlönaude av tjänstemän

vid anstalten. Dess belopp är, som förut nämnts, i innevarande års

riksstat upptaget till 31,470 kronor för att lämna tillgång till bestridande

av avlöningar enligt följande av Kungl. Maj:t fastställda

Tvärt giuppfostring*-sakkunniga.

ti) Veiingarn*- anstaltens

driftkostnadsanslag

för år

1920

a) Anslag

Ull avlönande

av

tjänstemän

vid Venn

garnsan

stalten.

(Förslag--.

anslag,

högst.)

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Yenngarn för år 1819.

Pen-

sions-

Tjänst.

görings-

Arvode

Oredu-

avgift

Redu-

för

cerat

mot-

cerat

särskilt

Summa

|

belopp

svHran-

belopp

pennin-

upp-

de be-

gar

drag

lopp

1

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 direktör ..................

2,700

100

2,600

1,300

—

3,900

| med 500 kronor och

1 efter 10 år med ytter- 1. ligare 500 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjaa

1 förste lärare ............

1,900

100

1,800

1,100

2,900

j med 400 kronor och

I efter 10 år med ytter- it ligare 400 kronor.

1 assistent (räkenskaps- förare och uppbörds-

1,200

50

1,150

'' Efter 5 år kan lönen höjas

( med 200 kronor och

| efter 10 år med ytter-

man)........................

900

2,050

1 lantbruksinspeklor......

1,200

50

1,150

900

—

2,050

ligare 200 kr.

1 maskinist..................

1 förman med förordnan-

1,000

30

970

550

—

1,520

Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor och

do såsom gruppledare

800

25

775

500

200

1,475

2 förman med d:o.........

1,600

50

1,550

1,000

400

2,950

efter 10 år med ytter-

1 förman.....................

800

25

775

500

—

1,275

ligare 100 kronor.

9 förmän.....................

7,200

225

’

6,975

4,500

—

11,475

(Efter 5 år kön lönen höjas

1 husmoder, jåmte fri kost

700

25

675

—

—

675

1 med 50 kronor och

i efter 10 år med ytter- [ ligare 50 kronor.

Predikant, arvode.........

—

—•

—

—

1,200

Summa

_

_

-

- 1

31,470

Anm. Med undantag av predikanten erhålla alla fri hostad, fri uppvärmning (eller bränsle) och

elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur och

lampor för elektrisk belysning'' bekostas dock alltid av befattningshavaren. Fö’männen och husmodern bekomma

beklädnadsersättning, en var av de förra med 100 kronor och den senare med 50 kronor för år.

Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

Därest direktören tillika ombesörjer predikantens göromål må han få åtnjuta så stor del av predikantarvodet,

som Kungl. Maj:t bestämmer.

För det fall att direktören åtnjuter för befattningen uppfört ålderstillägg, skall det pensionsavgift

motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 150 kronor.

Befattningshavare vid anstalten må i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder

han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid anstalten under den tid den utgjort

vårdanstalt för alkoholister.

Därest predikant icke enligt avtal med styrelsen äger att genom anstaltens försorg åtnjuta fri»

resor, erhåller han resekostnadsersättning enligt fjärde klassen i resereglementet, att utgå från det såsom

bidrag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majds proposition Nr 324.

I sin skrivelse den 31 augusti 1918 rörande Veungarnsanstaltens

anslagsbehov för år 1920 har dess styrelse framlagt förslag till ny avlöningsstat.

Detta förslag avviker från den nu gällande avlöningsstateu

så till vida, att dels i detsamma avlöningarna för några av tjänstemännen

höjts, dels ock däri uppförts en del nya befattningshavare.

De föreslagna avlöningsförhöjningarna avse direktören, förste läraren

och assistenten. Emellertid är att märka, att dessa förhöjningar, så vitt

angår de två sistnämnda befattningshavarna, äga samband med ett förslag

till förbättrade avlöningsförmåner för motsvarande befattningshavare

vid Bonaanstalten, som dennas styrelse framfört. Då, på sätt jag- omnämnt

redan vid avlåtandet av innevarande års statsverk sproposition

(vid punkt [39]), sistbcrörda förslag ansetts böra komma under omprövning

törst i samband med den allmänna lönereglering beträffande Bonaanstalten,

om vilken 1902 års löneregleringskommitté erhållit Kungl.

Maj :ts uppdrag att inkomma med förslag, böra givetvis ej heller nu

npptagas till bedömande nyssnämnda förslag till omreglering av avlöningsförmånerna

för förste läraren och assistenten vid Venngarnsanstalten.

Till frågan om assistentens avlöning får jag dock tillfälle att återkomma

längre fram vid behandling av ett av tvångsuppfostringssakkunniga

väckt förslag om viss mindre avlöningsförhöjning för denne befattningshavare.

Återstår den föreslagna avlönings förhöjningen för direktören. Dennes

avlöning har Venngarnsstyrelsen föreslagit höjd från cl ss nuvarande

belopp 3,900 kronor till 4,350 kronor. Härom anför styrelsen:

Såsom skäl för ifrågavarande förhöjning finge styrelsen i första hand åberopa

departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet beträffande Kungl. Maj:ts

förutnämnda proposition, nr 838, till 1918 års riksdag om anvisande av medel till

beredande av tvångsuppfostran åt minderåriga, manliga förbrytare in. m., vari departementschefen

efter omnämnandet av den av styrelsen föreslagna organisationen

(enligt vilken bland annat direktörens avlöning föreslagits till kronor 4,3ö0) anförde;

»1 samband därmed (en kommando prövning av behovet av avdelningsföreståndare)

synes mig böra tagas i övervägande, huruvida ej genom vidtagande av vissa modifikationer

i anstaltens organisation skulle kunna skapas förutsättningar för genomförandet

av den från vissa synpunkter önskvärda anordningen, att den avlöning,

som tillkommer direktören såsom sådan — alltså frånsett predikant arvodet — sattes

till samma belopp som det, vart ill Bonadirektörens och förutnämnda central fängelsedirektörers

(å Härianda, Härnösand och Malmö) avlöning för närvarande belöper

sig.» Styrelsen ansåge sig rörande direktörens arbetsbörda böra tillägga, att den

omständigheten, att anstaltens assistent vore uppbördsman, enligt styrelsens förmenande

ej borde medföra, att högsta ledningen av den ekonomiska förvaltningen

fråntoges direktören. Eif avskiljande från chefsposten av denna å anstaltens olika

y&nngamtstyrdsen

i

nkrivelte den

SI augusti

t»is.

Förestå gli*

avlöningaförböjningar.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kung!,. Majds proposition Nr 324.

verksamhetsområden så integrerande de], som ledningen av den ekonomiska förvaltningen

innebure, kunde givetvis föra med sig allvarliga konsekvenser och skulle i

hög grad försvåra möjligheten av enhetlig ledning. Då härtill komrne, att

predikantarvodet utginge för ett direktören meddelat särskilt uppdrag vid sidan om

direktörstjänston, och direktören kunde bliva i tillfälle att jämväl omhänderhava

den vid eu uppfostringsanstalt synnerligen omfattande verksamheten såsom predikant

och själasörjare endast genom uppoffrande av så gott som all den lediga tid, som

möjligen kunnat stå honom till buds, hade styrelsen funnit nödvändigt, att predikantarvodet

ej medförde nedsättning av direktörens avlöning såsom sådan. Genom fastställande

av direkörens avlöning till nu föreslagna kronor 4,300 skulle direktörens

avlöning såsom sådan bliva densamma, som tidigare tillkommit honom i egenskap

av föreståndare för statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn, och med 500

kronor understiga direktörens å Bona för närvarande utgående avlöning.

Föreslagtui

nya befattningar.

De nya befattningar, om vilkas upprättande vid Venugarnsanstalten

dennas styrelse framlägger förslag, utgöras av L avdelningsföreståndarebefattning

och 2 befattningar som förmän. Av de två nya förmännen

skulle don ene inneha förordnande som gruppledare. Till stöd lör personalens

utökning på nu angivet sätt anför styre Isen:

Styrelsen hade ansett sig nödsakad föreslå inrättandet å Venngarn, där eleverna

i motsats till å Bona vore sammanförda i en enda byggnad, av eu mot de

tre ä sistnämnda anstalt varande avdelningsföreståndaretjänsterna svarande befattning,

vars innehavare, med tanke på framtida möjligen uppkommande nya elevbyggnader,

även föresloges erhålla titeln avdelningsföreståndare. Denne tjänsteman skulle

sålunda ensam bära det ansvar och fullgöra alla de tjänsteåligganden, som i Bona

vore fördelade på tre personer i deras egenskap av avdelningsföreståndare. Styrelsen

hade ej ansett sig kunna betunga vare sig förste läraren eller lantbruksinspektoren

med ifrågavarande syssla vid sidan om respektive lärare- och inspektorstjänstj

utan insett nödvändigheten av, att detta arbete överlämnades åt en särskild tjänsteman,

som närmast direktören skulle handha ledningen inom elevavdelningarna och

med biträde av förmän sköta dess inre förvaltning. Styrelsen hade funnit denna

anordning i viss man böra tillämpas redan nu, i det en förman med förordnande

som gruppledare tilldelats i det närmaste samma arbete och ansvar, som komrne

att påvila innehavaren av den föreslagna avdelningsföreståndarebefattningen. Emellertid

ansåge styrelsen, att den nuvarande innehavaren av ifrågavarande syssla såväl

i förhållande till arbete och ansvar som med tanke på hans egenskap av befäl

innehade för låg såväl tjänsteställning som avlöning, varför styrelsen föreslagit inrättandet

av nämnda avdelningsföreståndarebefattning med en lön av 2.100 kronor

(efter avdrag av pensionsavgift motsvarande belopp 2,050 kronor).

På grund av att det i 1919 års stat till 100 beräknade elevantalet under år

1920 ansetts komma att ökas till 120 hade styrelsen föreslagit anställande av ytterligare

2 förmän, varav en med förordnande som gruppledare. Antalet gruppledare

skulle därigenom uppgå till 4. Till innehavare av den nya befattningen som förman

med förordnande som gruppledare hade styrelsen tänkt sig anställa en i sitt

yrke skicklig trädgårdsmästare. Trädgården å Venngarn. som omfattade cirka 6

bär god jord, borde efter hand komma att lämna ett ej föraktligt överskott, allra

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

helst som billig arbetskraft ej komme att saknas. Emellertid torde åtskilligt böra

göras för att bringa jorden i kultur och sålunda öka trädgårdens avkastningsförmåga.

Bland annat torde nyplantering av fruktträd och bärbuskar böra äga rum,

växthus anläggas m. m. Dessutom borde trädgårdsmästaren-gruppledaren äga god

förmåga såväl att undervisa eleverna i trädgårdsskötsel som att pietetsfullt bevara

och underhålla anstaltens gamla storslagna parkanläggning.

Sammanlagda antalet förmän skulle för år 1920 komma att uppgå till 15

för ett beräknat antal av 120 elever. Med avseende å antalet i staten sålunda

upptagna förmän ville styrelsen erinra därom, att å Bona hittills utgått minst en

förman för 10 elever, varjämte ett antal förmän beräknats för den inre tjänsten

och andra göromål.

Den utökning av Venngarnsalista!tens tjänstemannakår, som do

sakkunniga anse erforderlig i händelse av bifall till deras förslag om

anstaltens utvidgning, skulle bestå, utöver vad Venngarnsstyrelsen föreslagit,

i tillkomsten av följande ytterligare befattningshavare, nämligen

1 andre lärare, tillika avdelningsföreståndare, 1 förman med förordnande

som gruppledare och 6 förmän. Därjämte skulle lan törn ksinspektoren

och assistenten — delvis i samband med utvidgning av åligganden

— få sina avlöningsförmån''r förhöjda. Sitt förslag i nu berörda delar

utveckla de sakkunniga på i huvudsak följande sätt:

Sedan de sakkunniga erhållit kännedom dels om den behandling och omprövning,

som av styrelsen för Bona- och Venngarnsanstalterna framställda löneregleringsförslag

ansetts böra underkastas, innan de upptoges till avgörande, och

dels om den ordning, efter vilken de för olika grupper av statstjänare ifrågasatta

tillfälliga avlöningstilläggen i överensstämmelse med av 1902 års löneregleringskommittés

förslag vore avsedda att utgå, funno sig de sakkunniga endast hava att

i avseende å de löneförmåner, som skulle tillerkännas de befattningshavare, vilka

enligt de sakkunnigas förmenande ytterligare erfordrades vid nu ifrågavarande anstalter

efter förläggning dit av föreslaget, ökat antal elever, hemställa, att de måtte

upptagas efter samma grunder, som gällde eller kunde varda beslutade i avseende

å förutvarande tjänster av motsvarande art, upptagna å lönestaterna för anstalterna

å Bona och Venngarn.

På sätt redan förut antytts, både de sakkunniga icke varit i tillfälle att på

ett mera ingående sätt undersöka de olika anstalternas personalorganisationer och

i vad mån desamma vore avpassade efter uppfostringsverksamhetens växande krav.

Deras förslag beträffande nya befattningshavare upptoge därför endast tjänstemän

av sådan art, som redan förut funnits vid anstalterna. De sakkunniga måste ock

förbehålla sig, att vid avgivande av sina slutliga organi.sationsförslag beträffande

antalet befattningshavare, deras art och deras avlöningsförhållanden vara fullkomligt

obundna av sina nu gjorda framställningar, vilka endast vore ämnade att för

den närmaste framtiden tillgodose anstalternas, så vitt nu kunde bedömas, oundgängliga

behov av tjänstemän.

De sakkunniga ville dock betona, att det varit av vikt, att avlöningsförhållandena

blivit redan nu så ordnade, att man med någon säkerhet kunnat förvänta

Tvångtu pp
fostrings
sakkunmqa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Muj:ts proposition AV 324.

ett upphörande av de nuvarande på uppfostringsverksainheten så ofördelaktigt

inverkande täta ombytena av tjänstemän. Ej heller finge det förbises, att Venngarnsanstaltens

direktör, vilken enligt nuvarande organisation tillika vore anstaltens

predikant samt kristendoms- och konfirmationslärare (med för närvarande 30 konfirmander

bland eleverna), givetvis icke finge i sin ledande och övervakande ställning

alltför mycket hetungas med detaljarbete. Han borde därför äga vid sin sida

tjänstemän med sådana kvalifikationer, att de kunde handlägga och i färdigt skick

förelägga direktören förekommande förvaltningsärenden av icke alltför invecklad

eller av mera principiell art.

Ett på en provisoriskt anordnad anstalt sammanfört antal av 200 elever

krävde ock en uppdelning av själva uppfostringsarbetet på personer med vilja och

förmåga att taga ansvar på sig och mäktiga även av sådana initiativ, som de under

samarbete med anstaltsledaren funnit vara i överensstämmelse med av denne tilllämpade

och angivna allmänna grundsatser.

Det vore på grund av vid anstalterna gjorda erfarenheter ganska tvivelaktigt,

om under nu rådande skarpa konkurrens om kvalificerad arbetskraft och

med de krav på ett odelat uppgående i tjänsten, som anstalternas uppfostringsverksamhet

måste ställa på sina befattningshavare, fullt kompetenta medarbetare

kunde för Venngarnsdirektören erhållas med de löneförmåner, som skulle stå

till buds.

De sakkunniga hade enstämmigt erkänt det berätligade i sålunda framförda

önskemål och uttalade farhågor. De insåge fullväl, att, så nyligen påbörjad som

uppfostringsverksainheten å Venngarn vore och med den omfattande byggnadsverksamhet

därstädes, som skulle bliva en följd av den planerade fullständiga utvidgningen,

ett stort ansvar lades på den, som skulle bära upp det hela.

De sakkunniga hade dock, såsom lönefrågan enligt förut lämnad redogörelse

läge och på förut angivna grunder, ansett sig förhindrade att för närvarande upptaga

personalnrganisationsfrågan till närmare skärskådande.

De sakkunniga inskränkte sig därför till att hemställa, att utöver de av

Venngarnsstyrelsen i dess skrivelse den 31 augusti 1918 föreslagna nya befattningshavarna,

nämligen

1 avdelningsföreståndare,

1 förman med förordnande såsom gruppledare och

1 förman,

måtte å lönestaten för statens uppfostringsanstalt å Venngarn upptagas ytterligare

följande tjänstemän, nämligen

1 andre lärare, tillika avdelningsföreståndare,

1 förman med förordnande såsom gruppledare och

6 förmän,

varjämte lantbruksinspektoren tillika skulle vara avdelningsföreståndare och i

löneavseende och tjänsteställning likställas med motsvarande befattningshavare

vid Bona,

Å lönestaten för Venngarn vore uppförda en assistent (räkenskapsförare och

uppbördsman). Eldigt den för Bonaanstalten gällande stadga vore dess direktör

uppbördsman och hade att med biträde av en bokhållare föra anstaltens räkenskaper.

Assistenten på Venngarn och bokhållaren på Bona vore för närvarande i

löneavseende likställda. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28 januari 1919 hade

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj ds proposition Nr 324.

bokhållaren vid Bona såsom ersättning för det han — under direktörens tjänstledighet

på grund av offentligt uppdrag — efter förordnande ombesörjde de göromål,

som tillkomme Bonadirektören såsom räkenskapsförare och uppbördsman,

tillerkänts ett arvode av 500 kronor för år utöver sin avlöning såsom bokhållare,

för närvarande 2,100 kronor. Då assistenten på Yenngarn vore räkenskapsförare

och uppbördsman — enär dessa omfattande uppdrag icke kunnat läggas på direktören

därstädes, vilken tillika vore anstaltens predikant och kristendomslärare —

syntes det de sakkunniga icke blott vara i överenstämmelse med billighetens

fordringar utan ock nödvändigt för erhållande av kompetent innehavare av d> n för

ekonomiförvaltningen avsedda tjänsten, att avlöningen för denna sattes till vad

bokhållaren vid Bona såsom tillförordnad räkenskapsförare och uppbördsman erhölle

eller 2,600 kronor.

Enligt den för den provisoriska uppfostringsanstalten å Yenngarn gällande

ordning vore numera förste läraren därstädes direktörens assistent i sådana göromål,

som icke berörde det kamerala. Räkenskapslörarens och uppbördsmannens

benämning av assistent hade bibehållits av skäl, som funnes närmare angivna i

förut berörda proposition (nr 338) den 23 april 1918 (sid. 116), vid Venngarnsanstaltens

ombildning till provisorisk uppfostringsanstalt. Därest uppfostringsanstalten,

i enlighet med de sakkunnigas förslag, bleve permanent, saknades anledning

bibehålla nu ifrågavarande benämning, så mycket mera som den förste innehavaren

av tjänsten, vilken övergått från alkoholist anstaltens lönestat på uppfostringsanstaltens,

numera lämnat densamma. Befattningen i fråga torde å lönestaten böra

tillsvidare upptagas såsom ''bokhållare (räkenskapsförare och uppbördsman).

I övrigt skulle avlöningsförmånerna utgå enligt, hittills gällande grunder och

med iakttagande av sådana pensionsavgift motsvarande avdrag, som plägade göras

å på extra stat uppförda löner. Andre lärarens vid Yenngarn pensionsförhållanden

skulle ordnas på samma sätt. som bestämts för andre läraren och tredje läraren

vid Bona.

Till kost och beklädnad åt eleverna m. m. vid statens upptöa! - ringsanstalt vid Veungarn är, såsom redan förut omförmälts, i 1919

års riksstat uppfört ett förslagsanslag å 98,000 kronor. I sin förutnämnda

skrivelse den 31 augusti 1918 föreslår Venngarnsstyrelsen detta

anslags bestämmande för år 1920 till 200,000 kronor enligt följande

tablå, i vilken till jämförelse upptagits beräkningen för år 1919:

b; Anslag

till kost och

beklädnad

åt eleverna

vid Venngarvsanstalten

in. m.

(Förslags
anslag).

Venngamsxti/t

elsen.

bihang till riksdagens protokoll 1219. 1 samt. 281 höft. (Nr 324.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

Beklädnadsersättning åt en maskinist och 15 förmän

» » » husmoder ............................

Avlöning åt 4 nattvakter ..............................................

Tjänstetolks avlöning och kosthåll samt husmoders i

Elevers kosthåll (.565 x 120 x 1: 50)

» beklädnad ............................................................

» sängkläder ................................................

Eldning och belysning.....................................................

Renhållning ................................................................

Tvätt ....................................................................

Sjukvård............................................................................

Läkarearvode .....................................................

Biträde av psykiatriskt skolad läkare ..........................

Tandvård ...........................................................................

Skolundervisning och religionsvård ................................

Orgelspelning och sångundervisningsarvode ....................

Musikundervisning ...........................................................

Elevbelöningar ....................................................................

Anstaltsbygrnaders underhåll............................................

Anstaltsinventarier och deras underhåll .........................

Styrelsens resekostnader ...................................................

Kostnader för definitivt och villkorligt utskrivna elever,

såsom för anskaffande av anställningar, elevers resor till

dessa, utgifter för tillsyn å elever m. m.........................

Avgående elevers utrustning ..................................................

Idrottsmateriel ................................:.........................................

Allmänna omkostnader, såsom vikariatsarvoden vid kostnadsfri

ledighet och vid sjukdom, kontors-, renskrivningsoch

tryckningskostnader, telefon, porton till elevernas

brev. annonser, tidningsprenumeration, rymda elevers efterspanande

och ersättningar för deras gripande och återförande,

förflyttning av elev till annan anstalt, frakter,

elevers helgfirande och förströelse m. m.........................

Direktörens representationspenningar ....................................

Till inköp av förråd av beklädnad, bränsle m. fl. varor

samt till rörelsekapital ........................................................

Beräkningen

Beräkningen

för år 1920

för år 1919

kronor

kronor

1,600

1,400

50

50

4.800

3,600

e 4,500

3,000

. 65,700

36,500

. 36,000

12,000

1,000

300

28,000

28,000

2,400

2,000

1,200

1,000

1,200

1,000

1,200

1,200

300

300

1,200

1,000

2,000

2,000

400

400

500

500

960

800

4,000

4,000

3,000

3,000

2,500

2,500

3,000

22,750

500

5,940

300

20,000

Summa kronor 215,000

Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstaltens

jordbruk ................................................................................. 15,000

Återstod kronor 200,000

500

4,450

109,500

11,500

98,000

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

De förändringar, som styrelsen vidtagit vid de särskilda posternas

beräknande för år 1920 i jämförelse med samma beräkning för år 1919,

motiverar styrelsen på följande sätt:

Beklädnadsersältning:

Styrelsen hade i sitt förslag till avlöningsstat uppfört två nya förmansbefattningar,

vilket föranledde en ökning av utgifterna under ifrågavarande titel från för

år 1919 uppförda 1,400 till 1,600 kronor.

Avlöning åt 4 nattvakter:

I staten för år 1919 vore lön beräknad för endast 3 nattvakter. På grund

av att flertalet sovrum i de med en i vardera av anstaltsbyggnadens 3 våningar

belägna elevavdelningarna inrymde mer än en elev (4—7 elever) — i motsats till

Bona med dess för vardera en elev avsedda sovboxar — måste dessa 3 nattvakter

uteslutande disponeras för övervakning inomhus. Emellertid ansåge styrelsen det

vara nödvändigt, att även ''utomhus å anstaltsområdet tillsyn ägde rum nattetid och

funne anställandet av en särskild yttre nattvakt bereda största tryggheten härutinnan.

Styrelsen hade sålunda uppfört lön till en nattvakt utöver vad som å 1919

års stat beräknats.

Tjänstefolks avlöning och kosthåll samt husmoderns vivre:

Kostnaderna för detta ändamål ansåge styrelsen böra höjas från 3,000 till

4,500 kronor enligt nedanstående beräkningar:

Kontant lön

Värde å vivre

Summa

1 husmoder.................

....................

547:so

547:so

1 kokerska .................

................. 420: —

547:so

967:so

1 bagerska ..................

................. 420: -

547: so

967:so

1 tvätterska .............

................. 420: —

547: so

967: so

1 köksbiträde ..............

................. 3- 0: —

547: so

907:so

tillfällig arbetskraft ...

................. 142: so

—--

142: so

Kronor 1,762: so

2,737: so

4.500: —

Värdet å vivret hade beräknats efter kronor 1: so per dag.

Elevers kosthåll:

Denna utgiftspost föresloge styrelsen böra höjas från kronor 36,500: — till

kronor 65,700: —. Denna höjning betingades dels av det för år 1920 beräknade

högre elevantalet, dels därav, att styrelsen ansett sig böra räkna med en till kronor

1: so förhöjd portionskostnad.

Elevers hekläanad:

Höjningen av denna post från kronor 12,000: — till kronor 36,000: — föranleddes

dels av det ökade elevantalet och dels av de ytterligt stegrade priserna

å tyger och beklädnadspersedlar.

Elevers sängkläder:

Kostnaden härför hade i 1919 års stat beräknats till allenast kronor 300: —.

beroende därpå, att Venngarn från sin förutvarande verksamhet som alkoholistanstalt

vid dess start som uppfostringsanstalt innehade en då fullt tillräcklig säng
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

klädesutredning. Emellertid torde såväl för underhåll av denna som — på grund

av det för ifrågavarande år beräknade elevantalet — för nyanskaffning berörda

kostnad böra höjas till 1,000 kronor.

Jienhällnmu, tvätt:

Dessa utgiftsposter föresloges höjda frän respektive 2,000 och 1,000 kronor till

respektive 2,400 och 1,200 kronor. Som anledning därtill ville styrelsen framhålla

dels det högre elevantalet, dels de höga materialprisen.

Sjukvård, tandvård, eleobelöningar:

Höjningen av dessa poster betingades jämväl av det beräknade högre elevantalet.

Kostnader för definitivt och villkorligt utskrivna elever etc.:

För detta ändamål hade i 1919 års statförslag medel ej beräknats, beroende

på att någon utskrivning från Venngarn under nämnda år ej ansetts komma att

äga rum. Under år 1920 torde emellertid ett flertal utskrivningar komma att ske,

varför styrelsen under ovanstående titel i beräkningen uppfört en summa av 3,000

kronor eller lika belopp, som för år 1918 för samma ändamål beräknats å Bona.

Avgående elevers utrustning:

Härtill hade ej heller några medel uppförts i 1919 års statförslag. För är

1920 hade styrelsen för ändamålet upptagit kronor 22,750: —, beräknat — efter

samma grunder som å Bona — till beklädnad åt 65 utskrivna eller å kronor 350: - per elev.

Allmänna omkostnader etc.:

Denna utgiftspost hade med hänsyn till rådande dyrtid för år 1920 uppförts

med ett belopp, som med 1,490 kronor överstege den för samma ändamål för år

1919 beräknade summan.

Direktörens representationspennmgar.

I betraktande av den representationsskyldighet, som i hög grad måste påvila

direktören å eu sådan på långt avstånd från hotell och gästgivaregård belägen anstalt

som Venngarn, där en mängd personer i studiesyfte eller eljest besökte anstalten,

hade styrelsen ansett skäligt föreslå, att 300 kronor måtte tillerkännas direktören

såsom representationsmedel.

Till inköp av förråd av beklädnad etc.:

Styrelsen hade slutligen ansett sig böra för Venngamsanstalten — i överensstämmelse

med vad som visat sig erforderligt för Bonaanstalten — beräkna ett

särskilt belopp såsom rörelsekapital. Nödvändigheten att upplägga förråd av särskilt

beklädnadsmaterialier samt den omständigheten, att koks och annat erforderligt

bränsle måste anskaffas och likvideras för hel bränsleperiod, hade sålunda föranlett

styrelsen att framhålla behovet av att en summa av 20,000 kronor måtte

utöver förutnämnda för löpande årets behov nödvändiga anslag anvisas å förslagsanslaget

till elevers kost och beklädnad m. m.

Beräknat avdrag på grund av nettoinkomst av anstå1 tens jordbruk:

På grund av den billigare arbetskraft, som, sedan flertalet statkarlstjänster

indragits, genom eleverna tillförts jordbruket, samt med tanke jämväl på den högre

avkastningsförmåga, gården kunde anses böra äga under ifrågavarande år, trodde

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition AV 324.

sig styrelsen kunna räkna med en från 11,500 kronor för år 1919 till 15,000 kronor

förhöjd nettoinkomst av lantbruket.

Till kost och beklädnad åt å anstalten intagna elever in. m. skulle

enligt styrelsens beräkning sålunda erfordras ett förslagsanslag av 200,000

kronor för år 1920.

De tvångsuppfostringssakkunniga beräkna, att, därest deras förslag

till sådan provisorisk utvidgning av Venngarnsaustalten, att denna skulle

kunna mottaga 200 elever, bleve genomfort, nu förevarande anslag

skulle behöva för år 1920 sättas till ett belopp, som med 125,000

kronor överstiger det av Venngarusstyrelsen föreslagna å 200,000 kronor

eller således till 325,000 kronor. Någon utförligare beräkning, utvisande

hur de sakkunniga kommit till detta belopp, framlägga de sakkunniga

ej i sitt betänkande i annan mån än att de beträffande det

ökade behov av nattvakter och extra förmän, som utvidgningen skulle

medföra, anföra följande:

För elevernas tillsyn nattetid erfordrades med hänsyn till de provisoriska

förläggningsanordningarna, utöver redan anställda 3 nattvakter, ytterligare 3 personer

för dylik tjänstgöring.

I vad mån behov av extra förmän komme att göra sig gällande vid Venngarnsanstallen

läte sig nu icke avgöra. I varje fall syntes rätt för Kungl. Maj:t

böra av riksdagen utverkas att efter framställning av anstaltens styrelse medgiva

anställning, vid därav uppkommet behov, av dylika extra befattningshavare på sätt

förut ägt rum vid Bonaanstalten. De för Bonaanstalten gällande bestämm. Iser angående

hyresersättning och vedanslag till förmän, extra förmän och nattvakter

bolde givetvis utsträckas att gälla även beträffande de vid Venngarn anställda

motsvarande befattningshavare.

De sakkunniga hava hemställt, att de av dem föreslagna byggnadsarbetena

matte komma till utförande fortast möjligt under år 1919.

Utgående från att med anledning härav Bona- och Venngarnsanstalterna

skola bliva sätta i tillfälle att redan under senare delen av innevarande

år mottaga ett väsentligt ökat antal elever, hava de sakkunniga beräknat,

att å 1919 års tilläggsstat skulle behöva äskas dels till beredande av

avlöningar till ökat antal befattningshavare vid båda dessa anstalter ett

belopp av tillhopa 10,000 kronor dels ock till bestridande av ökade

driftskostnader i övrigt vid samma anstalter 50,000 kronor, därav 10,000

kronor för Bonaanstalten och 40,000 kronor vid Venngarnsanstalten.

Tvånysupp
fostringssak
lunniga
-

C) Ökade

dnftkostnadsanslag

beträffande

Bona- och

Venngarnsanstalterna

för år 1919.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

D) Driftkostnadsanslag

för

den föreslagna

nya

anstalten vid

bäekaskog.

Erforderlig

personal.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

Beträffande driftkostnadsanslagen för den föreslagna nya anstalten

vid Bäekaskog och dess organisation tillsvidare hava de sakkunniga i sitt

betänkande av den 8 mars 1919 uttalat följande:

»Vad därefter angår den förvaltnings- och uppfostrarepersonal, som behöver

anställas vid Bäckaskogsanstalten med den omfattning, som den tillsvidare efter

ovanstående förslag skulle erhålla, erfordras givetvis omedelbart efter Bäckaskogs

övergång till statsverkets egen disposition för ledningen av den stora domänens

skötsel en skicklig och erfaren jordbruksförvaltare, som redan från början förstår att,

med behörigt iakttagande av sin uppgift som fostrare, på ett rationellt sätt utnyttja

egendomens resurser. Vidare erfordras en bokhållare, som är räkenskapsförare och

uppbördsman.

Båda dessa befattningshavare synas tillsvidare lämpligen böra avlönas av

medel, som inflyta genom jordbrukets avkastning.

Beträffande de avlöningsförmåner, som skulle utgå till ifrågavarande befattningshavare,

synes det de sakkunniga önskvärt, att dessa avlöningsförmåner bestämdes

av Kungl. Maj:t efter förslag av den styrelse, som kommer att handhava

högsta ledningen av Bäckaskogsanstalten. Avlöningsförmånerna för erforderligt

antal lagstadda tjänare skulle, i enlighet med den befogenhet, som jämlikt stadgan

för Bona- och Venngarnsanstalterna tillkommer dessas styrelse, bestämmas av

Bäckaskogsanstaltens styrelse.

För vården och tillsynen av de å sistberörda anstalt intagna elever erfordras

emellertid några befattning-dia vare, vilka borde uppföras å en för densamma upprättad

lönestat, därvid i tillämpliga delar de på extia stat upptagna avlöningarna

till befattningshavarna vid Venngarnsanstalten borde tjäna till föredöme.

De sakkunniga hava tänkt sig, att under år l'',)20 endast följande befattningshavare

å lönestat skulle vid Bäekaskog erfordras, nämligen 1 lärare, tillika avdelningsföreståndare,

samt 3 förmän med förordnande såsom gruppledare, av vilka två

skulle vara jordbrukssakkunniga och ledare för de till Lilla Bäekaskog och husen

nr III, VII och IX förlagda elevgrupperna samt en förestå trädgården och omhänderhava

de i trädgårdsmästarebostaden förlagda och under honom arbetande

eleverna.

Till biträden åt gruppledarna skulle i män av behov — i den ordning, som

är bestämd för Bonaanstalten — antagas extra förmän och nattvakter, avlönade å

det driftanslag, som kan komma att anvisas för Bäckaskogsanstalten.

Läraren, tillika avdelningsföreståndare, skulle efter styrelsens närmare bestämmande

meddela eleverna teoretisk undervisning i den utsträckning, som befunnes

nödig, och även sörja för elevernas lämpliga sysselsättande och förströelse under

fritiden.

Okonfirmerade elever skulle icke sändas till Bäekaskog, innan ännu blivit

sörjt för religionsvården. Då Kiaby kyrka ligger i Bäckaskogs närhet, kunna eleverna

tillsvidare deltaga i gudstjänsterna därstädes. För anordnande av föredrag

och bildande förströelse för eleverna böra medel få utgå av anstaltens driftsanslag.

Såsom lokal härför lämpa sig de i slottet belägna rum. som äro avsedda att bliva

skolsalar.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kuvgl. Maj:ts propositon Nr 324.

Till avlöningar åt de å lönestat uppförda befattningshavare skulle enligt förut

angivna grunder för år räknat erfordras

till 1 lärare, tillika avdelningsföreståndare, såsom arvode................ kronor 2,600: -

därav 1,000 kronor skulle motsvara tjänstgöringspenningar,

till 1 förman med förordnande såsom gruppledare........................... » 1,475: —

» 2 d:o................................................................................................... » 2,950: -

tillhopa kronor 7,025: —

För nio månader skulle alltså till avlöning behövas 5,268 kronor 75 öre.

vilket belopp torde böra avrundas till närmast högre tiotal eller till 5,270 kronor.

Lärarens pensionsförhållanden torde böra ordnas efter samma grunder som

för de å Bona anställda, vilka äro delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning.

I det föregående har föreslagits, att till Bäckaskog skulle tillsvidare överflyttas

endast sådana elever, som förut under någon tid varit intagna å Bonaanstalten

och där befunnits lämpade för fortsatt fostran och utbildning i de friare

former, som måste givas åt livet på Bäckaskog med de där planerade första, mera

provisoriska anordningarna. Vid sådant förhållande synes det de sakkunniga såsom

den naturligaste och för samverkan mellan anstalterna lämpligaste utvägen att

ordna den högsta ledningen av Bäckaskogsanstalten på sådant sätt, att Bonastyrelsen

tillsvidare fungerar såsom styrelse även för Bäckaskogsanstalten. Visserligen

äro de båda anstalterna belägna på stort avstånd från varandra, men tvivelsutan

skulle förordnandet av en särskild styrelse för Bäckaskogsanstalten, innan

ännu frågan om sättet för skilda anstaltsstyrelsers organisation för bevarande av

nödig samverkan och kontinuitet i uppfostringsverksamheten blivit prövad, vålla

större olägenheter än de, som skulle förorsakas av avståndet mellan anstalterna.

I enlighet med det åt de sakkunniga givna uppdrag skall av dem verkställas utredning

och avgivas förslag beträffande organisationen av anstalternas överledning.

Hetta ärende har emellertid icke ännu hunnit av de sakkunniga upptagas till behandling

och torde icke kunna slutligt prövas, förrän spörsmålet om anstalternas

antal, läge, storlek och inbördes förhållande till varandra blivit närmare undersökt.

Enligt vad de sakkunniga försport, har Venngarnsanstaltens ställande under

Bonastyrelsen visat sig vara en välbetänkt anordning under organ safionstiden, då

•styrelsesammanträden ofta påkalla! s och vid dessa ärenden kungat behandlas och

avgöras såväl när de berört båda anstalterna som när de uteslutande berört endera

anstalten. I regel hava de båda anstalternas direktörer varit närvarande vid sammanträdena

och föredragit ärendena alltefter de avsett den ena eller andra anstalten.

Dubbelarbete har därigenom undvikits och framför allt har samverkan och enhetlighet

vunnits. Ärenden beträffande Bäckaskog kunna enligt de sakkunnigas förmenande

tillsvidare föredragas inför den för de tre anstalterna gemensamma

styrelsen av Bonadirektören, som jämväl synes böra — intill dess Bäckaskogsanstalten

kräver sin särskilda föreståndare — fungera såsom dess tillsyningsman.

Överinseende över anstalten vid Bäckaskog torde böra utövas av Konungens

befallningshavande i Kristianstads län i enlighet med de bestämmelser, som gälla

beträffande Bona- och Venngarnsanstalterna, av vilka den,förra är ställd under inseende

och kontroll av Konungens befallningshavande i Östergötlands län och den

senare av motsvarande myndighet i Stockholms län.

Bäckaskogs
anstaltens
överledning.

Över
inseende.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

loventarie
kostnader.

Driftkost
nader.

Kung!. Maj:ts ''proposition Nr 324.

För den nya verksamheten vid Bäckaskog behöver vidare anskaffas inventarier,

såsom

50 stycken sängar jämte sängutredningspersedlar (ett antal beräknade

för sjuka elever, ogift personal och såsom reserv) kronor 7,500: —

möbler till 15 rum............................................................................... » 4,500: —

matsals- och köksutredning ................................................................ » 4,000: —

stolar och bord m. m. till samlingssal ............................................ » 1,000: —

skolrumsmöbler och undervisningsmateriel ....................................... » 3,000: —

verktyg ........................................................................................... » 1,00(>: —

möbler till expeditionsrum ................................................................ » 2,000: —

dito » gästrum (styrelsens ledamöter m. fl.)............................ » 2,000: —

diverse och oförutsett ....................................................................... » 2,000: —

tillhopa kronor 27,000: —

Vad slutligen angår driftkostnader, d. v. s. utgifter för kost och beklädnad

åt elever m. m., hava dessa för ett år beräknats sålunda efter ett antal av 36

elever:

elevers kosthåll å 1.so.per dagportion kronor 10,710: —

» beklädnad å 300 kronor per elev........................................ » 10,800: —

eldning och belysning (häri inbegripet årsavgift för elektriskt ljus) » 5,000: —

renhållning och tvätt .......................................................................... » 1.000: —

sjukvård och läkareackord.................................................................... » 1,000: —

elevbelöningar ..................................................................................... » 500: —

styrelsens och tillsyningsmannens resekostnader » 3,0»Ml: —

2 extra förmän...................................................................................... » 2,000: —

1 nattvakt .............................................................. * 1,200:

beklädnadsersättningar åt förmän » 500: -

avlöning och vivre åt tjänstefolk för mattillredning m. m............ » 2,500: —

allmänna omkostnader........................................................................... » 3,790: —

tillhopa kronor 51,000: —.

Om den nya anstalten antages komma att begynna sin verksamhet omkring

den 1 april 1920, skulle alltså för 9 månader erfordras 38,000 kronor.

Större delen av erforderligt bränsle beräknas lämnad från egendomen. Kostnaden

för elevers utskrivning (utrustning, resor m. m.) samt för tillsyn å elever

m. m., tandvård och dylikt har icke här upptagits, då dels utskrivning direkt från

Bäckaskog under år 1920 endast undantagsvis torde ifrågakomma och kostnaderna

i dessa undantagsfall torde kunna bestridas från Bona, dels bör tillses, att elever,

som på ett eller annat sätt behöva specialvård, icke överflyttas till Bäckaskog.

Likaledes hava icke upptagits en del andra poster, som förekomma i anslagsberäkningar

för Bona- och Venngarnsanstalterna, då vissa behov vid Bäckaskog täckas

genom sådana nyanskaffningar, vilka skulle äga rum med anlitande av det ovan upptagna

inventarieanslaget.

Vid beräkning av anslag till elevernas kost och beklädnad m. m. har beträffande

Bona- och Venngarnsanstalterna iakttagits, att vad som ansetts kunna komma

att inflyta genom jordbruks- och arbetsdrift avdragits å utgiftsbeloppets slutsumma.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Att nu beräkna den inkomst, som under år 1920 kan bliva disponibel, möter

givetvis stora svårigheter, särskilt med hänsyn därtill, att icke på förhand kan avgöras

vad som av inkomsten hör innestå i rörelsen såsom driftkapital. Därest

emellertid, enligt de sakkunnigas förslag medel anvisas till inlösen av inneliggande

joidbruksprodukter vid Bäckaskogs överlämnande till statsverkets disposition samt

till rörelsekapital, vill det synas de sakkunniga, som om därmed tillsvidare erforderligt

rörelsekapital funnes för handen, och att alltså egendomens avkastning under

är 1920 skulle till större delen kunna tagas i anspiåk till elevernas underhåll. Med

hänsyn till den minskning av kostnaden för egendomens skötsel, som utnyttjandet

av elevernas arbetskraft måste medföra, borde nettoavkastningen för år kunna, under

förutsättning av normala väderleksförhållanden och att i övrigt oförutsedda omständigheter

icke nedsätta driftresultatet, beräknas till 30,000 kronor och 20,000 kronor

bliva disponibla till bestridande av utgifter för anstalten.

Till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt å Bäckaskog

intagna elever med mera skulle alltså behöva för år 1920 å extra stat anvisas ett

förslagsanslag av 18,000 kronor.

I det föregående har lämnats uppgift och utredning rörande de olika anslag,

som skulle erfordras, därest det vid prövningen av de sakkunnigas hittills avgivna

förslag skulle befinnas lämpligt att, trots den därav föranledda högre kostnaden,

dispositionsrätten över Bäckaskog förvärvades redan den 1 november 1919. För

sådant fall torde de_anslag, som härför erfordras, böra äskas å 1919 års tilläggsstat.»

1 det föregående har jag tillsvidare gatt förbi ett par betydelse-lv> Bör Vennfidla

spörsmål, vilkas besvarande äro av primär betydelse för ett ställ- ten^mbädas

ning-tagonde till viktiga delar av de av de två"gsuppfostringssakunni”a 4i,ienupptostfra

inlagd a särskilda förslagen. De spörsmål jag därvid syftar på äro av

dels frågan om Venngarnsanstulten bör ombildas till en permanent statlig nent natur?

uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare, dels ock frågan

om behovet för uppfostringsanstalter av nu förevarande slag av särskilda

gymnastikbyggnader.

\ ad först angår frågan om lämpligheten och nödvändigheten av Ku,<yi. Maja*

Väring a rnsansta I tens förvandlande till en uppfostringsanstalt av permanent nZT/aprii

natur, vill jag, med avseende å det provisoriska användande av denna 1918.

anstalt som uppfostringsanstalt, som genomfördes förra året, till en

början påminna därom, att, när det då gällde alt hastigt finna medel

till avhjälpande av den inträdda stora platsbristen i fråga om vården

av minderåriga manliga förbrytare, valet i huvudsak stod mellan

tvenne förslag, vilka båda i sig innefattade ett användande på ett eller

annat sätt av den dåvarande statserkända alkoholistanstalten å Salbohed.

Det ena förslaget avsåg förändrande av Salbohedsanstalten till eu

statlig provisorisk uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare.

Det andra det av Kungl. Majrt, i förut berörda proposition nr 338

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 287 höft. (Nr 324.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

ära lag*

riksdag.

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

för 1918 års lagtima riksdag framlagda och av denna godkända förslaget

— utmynnade som förut nämnts i ett apterande av statens dåvarande

alkoholistansialt vid Venngarn till provisorisk uppfostringsanstalt samt

inrättande å Salbohed av en, likaledes provisorisk, statlig vårdanstalt

för alkoholister. Vid frågans anmälan i statsrådet den 23 april 1918

föiklarade jag mig icke tveka att vid valet mellan de båda alternativen

giva ett obetingat företräde åt detta sistnämnda förslag. Jag föranleddes

att intaga denna ståndpunkt av flera skäl, av vilka vart och

ett syntes mig vara av den betydelse, att det ensamt för sig verkade

avgörande. Detta förslag vore det enda, som vore ägnat att bringa

någorlunda tillräcklig hjälp mot den rådande platsbristen, det vore

vidare det enda, genom vars förverkligande dylik hjälp kunde åstadkommas

utan dröjsmål, och det vore slutligen ojämförligt Ulligare än

det andra förslaget. Jag framhöll vidare, att den av mig sålunda förordade

förflyttningen tillsvidare av den statliga alkolistvårdande verksamheten

från den väl utrustade anstalt, dit den så nyligen blivit förlagd,

till en i vissa avseenden mindre ändamålsenlig plats visserligen

vore i och för sig föga tilltalande. Det vore också först efter det att

alla de andra vägar, vilkas beträdande föreslagits för att komma ut ur

det dåvarande oefterrättlighetstillståndet, visat sig antingen icke alls

framkomliga eller ock i allt fall den sålunda föreslagna avgjort underlägsna,

som jag, i fullt samförstånd med chefen för civildepartementet,

stannat vid den förordade utvägen.

I den skrivelse, i vilken riksdagen hos Kungl. Magt anmälde, att

propositionen blivit av riksdagen godkänd, hette det, att riksdagen visserligen,

i likhet med mig, icke kunnat undgå att finna det i och för sig

föga tilltalande att förflytta den statliga alkolistvårdande verksamheten

från Venngarn till Salbohed. Då det emellertid oavvisligen gällde att

finna eu utväg att på ett så snabbt och effektivt sätt som möjligt avhjälpa

den rådande bristen på anstaltsplatser för minderåriga förbrytare,

måste enligt riksdagens förmenande det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget

anses vara det, som med minsta dröjsmål och på bästa möjliga

sätt ledde till det föresätta målet. Toges därjämte i betraktande det

förhållande, att på grund av gällande restriktioner i fråga om iskänkning

och utminutering av spritdrycker — vilka med sannolikhet komme

att be*tå avsevärd tid framåt — alkoholistanstalternas klientel minskats

i så avsevärd grad, att platsutrymmet för manliga patienter å statsanstalt

och av staten erkända anstalter för det dåvarande vore mer än tre

gånger så stort som platsbehovet, måste förefintliga betänkligheter mot

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition AV 324.

den föreslagna förflyttningen av statens alkoholistaustalt vika, särskilt

då åtgnrdeu i fråga vore förestavad av ett allmänt intresse av största

vikt och dessutom vore avsedd att vara av allenast provisorisk art,

På grund av det anförda och då slutligen Kungl. Maj:ts förslag visat

sig vara det jämväl ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste, ansåge sig

riksdagen böra bifalla detsamma.

Beträffande frågan om Venngarnsanstaltens ombildning till en

permanent uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare yttra nu de kun,%a.

tvåugsuppfostririgssakkunuiga i sitt betänkande den 31 januari 1919:

Vid övervägande av detta spörsmål liade noga beaktats de skäl, som vore

avgörande för Venngarns provisoriska upplåtande till anstalt av sådan art. Då de

sakkunniga emellertid på grunder, som förut närmare angivits, kommit till den uppfattningen,

att det härvidlag icke vore till fyllest med elt provisorium, utan att

Venngarnsanstaltens omändring till allmän uppfostringsanstalt måste bliva av permanent

karaktär, både av de sakkunniga diskuterats de betingelser, varunder detta

med hänsyn till alkoholistvården skulle kunna ske.

Bland de sakkunniga hade därvidlag å ena sidan gjorts gällande den uppfattningen,

att man, med hänsyn till de nu genomförda restriktionerna i fråga om

försäljning och utsköljning av spritdrycker, för framtiden icke skulle behöva räkna

med tvångsinternering av alkolister i sådan utsträckning, att det bleve behov av

något större antal platser å statsanstalt för alkoholister.

Från annan sida hade med anledning härav påpekats, att statens provisoriska

alkokolistanstalt å Salbohed redan vore fylld och att den av allt att döma pa

användning av surrogat för spritdrycker och lönnbränning beroende ökningen i

alkoholmissbruket, varom den senaste tidens stegring i fylleriförseelserna oförtydbart

vittnade, också, åtminstone vad Stockholms stad beträffade, givit sig till känna

uti ökat antal framställningar om tvångsinternering av alkoholister. Därtill komme,

att riksdagen begärt en utvidgning av lagen om behandling av alkoholister därhän,

att den komme att omfatta även sådana åt dryckenskap hemfallna personer, som

upprepade gånger blivit dömda för fylleri, en utvidgning av ifrågavarande lags 111- lämplighetsområde, som givetvis komme att medföra ett än mer ökat behov av

platser för tvångsinternerade alkoholister. Vidare erinrades därom, att de sakkunniga

för uppgörande av förslag till statsanstalt för alkoholister även tagit möjligheten

av att förlägga densamma till Salbohed under övervägande, ^men därvid kommit

till det resultat, att denna plats icke lämpade sig för ändamålet. Då det sålunda

icke kunde vara skäl att å Salbohed göra de utvidgningar för en ökning av

den statliga alkoholistvårdens kapacitet, som vore ofrånkomliga, bleve det hade

det från samma sida framhållits — nödvändigt, att det å lämplig plats ^anordnades

en ny alkoholistanstalt, därest Venngarn icke åter för sådant ändamål kunde få

tagas i bruk. Med hänsyn därtill, att det nuvarande provisoriet å Venngarn, därest

denna anstalt icke skulle övergå i en permanent anstalt för minderåriga lagöverträdare,

i allt fall på grund av förhållandenas tvingande natur måste komma

att sträcka sig över ett avsevärt antal år. kunde det därför till och med bliva till

fördel för alkoholistvården, om det nu bestämdes, att alkoholistanstalten icke skulle

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Katigt. Maj.ts proposition Nr 324.

återflyttas till Venngarn, då detta av förut anförda skäl skulle göra det nödvändigt

att omedelbart igångsätta utredning om anordnandet av ny alkolistanstalt i stället

för den nuvarande provisoriska å Salbolied.

Ke.sultatet av diskussionen i denna fråga hade blivit, att de sakkunniga

kommit till full enighet därom, att främjandet av den verksamhet för minderåriga

lagöverträdare, vars behov de sakkunniga fått i uppdrag att tillgodose, icke borde

ske på bekostnad av eller till men för ett arbete, som måste tillmätas en sådan

betydelse för samhället som alkoholistvålden, så mycket mera som alkoholmissbruk

med därav följande brist på omvårdnad och moralisk fostran av barnen måste anses

såsom en ingalunda oväsentligt bidragande orsak till ungdomsbrottsligheten.

Ehuru de sakkunniga hölle före, att frågan om alkoholistvårdens behöriga tillgodoseende

läge utanför deras uppdrag, ansåge de sig dock böra göra det uttalandet, att

för ett förslag, som skulle innebära avstängandet av möjligheten att åter förlägga

den statliga vårdverksamheten i avseende å alkoholister till Venngarn, borde såsom

ovillkorlig förutsättning uppställas den fordran, att en fullt likvärdig ersättning för

Venngarn såsom alkoholistanstalt erhölles.

Att Venngarnsanstalten såväl med hänsyn till dess omfattande och med

störa utvecklingsmöjligheter försedda jordbruk som ock på grund av dess läge och

betingelser i övrigt, väl passade att utbyggas för ett större antal elever än som

nu kunde där mottagas, därom hade icke någon meningsskiljaktighet rått bland de

sakkunniga. De hade fastmera kommit till den uppfattning, att för ett kraftigare

utnyttjande av Venngarns alla resurser, vilket ju särskilt under nu rådande förhållande

vore av stor ekonomisk betydelse, ifrågavarande egendom än bättre lämpade

sig såsom förläggnmgsort för en anstalt, avsedd för ungdomsbrottslingar, för vilkas

omhändertagande, såsom redan visats, ett betydande platsantal omedelbart erfordrades

och vdkas arbetskraft kunde å Venngarn genast tillgodogöras.

Uppenbart vore också, att betydande kostnader kunde inbesparas genom att

under nu rådande förhållanden å byggnadsverksamhetens område utbygga Venngarn

till en uppfostringsanstalt för omkring 200 elever. De sakkunniga hade därför

icke kunnat annat än finna, att det även ur statsfinansiell synpunkt vore en fördel

att så gott som omedelbart kunna tillgodogöra sig de utvecklingsmöjligheter, som

Venngarnsanstalten erbjöde för tillgodoseendet av platsbehovet för minderåriga förbrytare.

Därmed undginge man att med nuvarande exceptionellt höga byggnadskostnader

uppföra å annan plats en hel del byggnader, vilka redan funnes å

Venngarn, såsom bostäder för befattningshavare, administrationslokaler, ekonomihus

m. m.

På grund av vad sålunda anförts föreslogo de sakkunniga, att

till 1919 års riksdag måtte aviåtas förslag om dess medgivande till att

dm till Venngarn tillsvidare förlagda allmänna uppfostringsanstaltens

karaktär av provisorium finge upphöra och där upprättas en permanent

anstalt av angiven art.

Över tvångsuppföstringssakknnnigas förslag i nu förevarande del

hava yttranden avgivits dels av den för Bona- och Venngarnsunstalterna

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

gemensamma styrelsen i dess förutnämnda den 24 februari 1919 angivna

utlåtande, dels ock, efter hörandet av styrelsen för statens vårdanstalt

för alkoholister å Salbohed, den 25 februari 1919 av socialstyrelsen.

Styrelsen för Bona- och Venngarnsanstalterna ansluter sig till förslaget,

att den till Venngarn tills vidare förlagda allmänna uppfostringsanstaltens

karaktär av provisorium matte upphöra och där upprättas en

permanent anstalt av angiven art. Styrelsen säger sig gorå detta med

hänsyn dels till den redan hittills vunna erfarenheten rörande Venngarns

otvivelaktiga lämplighet såsom plats för en uppfostringsanstalt, dels oek

till den omständigheten, att Venngarn med dess stora utvecklingsmöjligheter

kunde tillförsäkra uppfostring*verksamheten ett rätt avsevärt utökat

platsutrymme för minderåriga förbrytare utöver det nu förefintliga

Åven styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed

förenar sig med dem, som anse, att Venugarnsanstalten bör förvandlas

till en permanent uppfostringsanstalt. Den gör detta dock endast under

vissa för ut sättningar, på sätt framgår av följande referat av dess den

19 februari 1919 i ärendet avgivna utlåtande:

I de utlåtanden, som styrelsen under föregående är avgivit i samband med

frågan om Venngarns upplåtande till provisorisk uppfostringsanstalt och Salboheds

anordnande som piovisorisk vårdanstalt för alkoholister, både styrelsen uttalat allvarlig

betänkligheter mot avbrytandet av den så nyligen påbörjade alkoholistvården

vid Venngarn. Dessa betänkligheter hade haft sin grund dels däruti. att ett sådant

provisorium i och för sig medförde stora vanskligheter för alkoholistvården, dels

däri, att det läge nära till hands att förmoda, att provisoriet skulle bliva av långvarig

natur eller rent av övergå till att bliva permanent, varigenom alkoholistvården

skulle för lång tid eller till och med för alltid berövas den anstalt, som uppförts

direkt för densamma och i det väsentliga väl motsvarade sitt ändamål, dels tick

däruti, att Salbohed, som visserligen av de då till buds stående varit den anstalt,

som för ett provisoriskt anordnande av alkoholistvården erbjudit de största möjligheterna,

likväl vore behäftat med en del brister, som gjorde platsen olämplig som

förläggningsort för en större och permanent statlig alkoholistvårdanstalt.

Styrelsen hade sedan dess ej haft anledning att frångå sin uppfattning angående

Salbohed och hade, då denna anstalt på grund av ökad tillströmning av

vårdbehövande redan vore överbelagd, känt stor avsaknad efter det rymliga°och

välordnade Venngarn. Samtidigt därmed, att behovet av provisoriets upphävande

växte, funne styrelsen genom det föreliggande förslaget sina farhågor beträffande

dispositionen av Venngarn på väg att besannas.

Då emellertid den av tvångsuppfostringssakkunniga förebragta utredningen

gåve vid handen, att Venngarns anlitande och utbyggande vore den enda möjligheten

för en snabb och tillfredsställande lösning av frågan om beredande av tillräckligt

antal platser för tvångsuppfostran, hade styrelsen ej velat avstyrka detta

Styrelsen för

Bona och

Venngot nsanstalterna.

Styrelsen för

statens vårdanstalt

för

alkoholister <1

Salbohed.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Reservanter

inom Salbohedsst

yr elsen.

a) A Petrén.

78 Kungl. Maj;ts proposition Nr 324.

förslags förverkligande, under förutsättning att åtgärder omedelbart vidtoges för

anordnande snarast möjligt av en med Venngarn likvärdig anstalt för alkoholistvården.

Styrelsen hölle nämligen före, att det vore till skada för alkoholistvården

att någon längre tid behöva arbeta vid en provisorisk anstalt, och att det skulle

draga för långt ut på tiden att uppehålla provisoriet, till dess så stort antal andra

platser disponerades för tvångsuppfostringsändamål, att Venngarn kunde återställas

till alkoholistvården. Då det vore angeläget, att en sådan anstalt snarast komme

till stånd på grund av det ökade antal vårdbehövande, som redan förefunnes, och

än mer, därest en ifrågasatt utvidgning av lagen om behandling av alkoholister,

så att denna komme att omfatta även sådana åt dryckenskap hemfallna personer,

som upprepade gånger dömts för fylleri, bleve en verklighet, torde det vara förmånligare

att med avstående från Venngarn omedelbart få vidtaga åtgärder för upprättandet

av en ny anstalt för alkoholistvård.

Därvid ville styrelsen anföra, att kostnaderna för anordnandet av en permanent

uppfostringsanstalt vid Venngarn ej betingade endast de sun;mor, som upptoges

i tvångsuppfostringssakkunnigas förslag, utan därutöver den summa, som åtginge

för att anordna en med Venngarn likvärdig anstalt för statens alkoholistvård. Venngarns

anordnande på sin tid hade betingat en summa av något över 400.000 kronor,

därav 80.000 till inventarier, och en likvärdig anstalt torde med nuvarande pris ej

kunna anordnas för mindre än 1 miljon kronor. Därför borde en utgift för staten

på denna summa för upprättande av en ny alkoholistvårdanstalt tagas med i beräkningen

och beviljas i samband med beslut angående anordnande av Venngarn som

permanent uppfostringssanstalt för minderåriga manliga förbrytare.

Styrelsen hade alltså för sin del intet att erinra emot, att vid Venngarn anordnades

en permanent uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare, under

förutsättning att i samband med beviljande av anslag därtill anslag även beviljades

till uppförande av eu ny med Venngarn likvärdig statlig alkoholistvårdsanstalt med

ovan angivna belopp och att därav för arbetenas påbörjande omedelbart anvisades

ett belopp av 400,(»DO kronor, motsvarande ungefärliga kostnaden för den nuvarande

under billigare kostnadsförhållanden uppförda anstalten å Venngarn.

Tillika finge styrelsen hemställa, att styrelsen erhölle uppdrag att omedelbart

vidtaga åtgärder för att till Kung!. Maj:t inkomma med utredning och förslag angående

upprättandet av en permanent statlig alkoholistvårdsanstalt samt att för utredningen

erforderligt belopp ställdes till styrelsens förfogande.

Detta Salbohedsstyrelsens utlåtande bär icke omfattats av styrelsens

samtliga medlemmar. Én styrelseledamot (t. f. överinspektören A. Petrén)

har dock varit skiljaktig allenast så till vida, att lian anmält en avvikande

mening beträffande styrelsens beslut att hos Kungl. Ma;:t begära, att

styrelsen måtte få i uppdrag att uppgöra förslag till ny statsanslag för

alkoholister. Sin ståndpunkt i denna del utvecklar reservanten på följande

sätt:

Av Kungl. Maj:t hade socialstyrelsen erhållit i uppdrag att verkställa tvenne

av riksdagen (år 1917 resp. 1918) begärda utredningar rörande alkoholistvården,

nämligen rids utredning i fråga om lämpliga åtgärder för beredande av möjlighet

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

till tvångsintemering av alkoholister av båda könen, behäftade med smittosam sjukdom,

samt till särskild vård av oförbätterliga kvinnliga alkoholister, och dels utredning,

huruvida icke lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister lämpligen

kunde utsträckas att omfatta jämväl dem, som vore hemfallna åt dryckenskap och

upprepade gånger dömts till ansvar för fylleri. Då en fullständig utredning av dessa

frågor — för vilka socialstyrelsen med nådigt tillstånd tillkallat särskilda sakkunniga

— även förutsatte uppgörandet av en plan för anstaltsväsendets i fråga ordnande,

komme i själva verket den utredning styrelsen begärt att få åt sig uppdragen att

bliva en del av de mera omfattande utredningar Kungl Maj:t på grund av riksdagsskrivelser

redan uppdragit åt socialstyrelsen. På grund härav kunde reservanten

icke biträda den av styrelsemajoriteten i nu förevarande avseende gjorda hemställan.

Övriga reservanter (ordföranden, landshövdingen M. Sahlin och b) m. Sahlin

häradshövdingen J. Linders) avstyrka förslaget om Venngarnsanstaltens ochJ-Lt“der9''

förvandling till en permanent uppfostringsanstalt. Till stöd härför anföra

de i huvudsak följande:

Enligt reservanternas förmenande vore det angeläget, att statens vårdanstalt

för alkoholister så snart ske kunde åter finge taga den för densamma avsedda egendom

i användning.

Anledningen till att frågan om definitivt upplåtande av Venngam till uppfostringsanstalt

nu uppkommit vore, att tvångsuppfostringssakkunniga ej sett annan

utväg att avhjälpa bristen på platser för minderåriga förbrytare än att vid Venngarn

göra vissa provisoriska anordningar, som jämväl skulle kunna ingå i ett system

för Yenngarns fortsatta utbyggande till uppfostringsanstalt.

Vid de sakkunnigas bevisning om nödvändigheten att taga detta steg syntes det

reservanterna höra erinras därom, att — frånsett det tidigare utdömda Medeviprojektet

- någon utredning icke gjorts om möjligheten av att för statens uppfostringsanstalt

inköpa någon enskild egendom försedd med åbyggnader, som utan större svårigheter

kunnat apteras till anstalt. Reservanterna ansåge sig så mycket hellre böra framföra

detta, som en dylik åtgärd kanhända bleve den enda utvägen att snabbt åstadkomma

en ny statsanstalt för alkoholister, om Venngarn fråndroges denna sin

uppgift.

Krävde emellertid nödvändigheten, att provisoriska anordningar gjordes vid

Venngarn för ett ökat utrymme åt minderåriga förbrytare och att härom beslutades

redan vid innevarande års riksdag, bebövde detta ej ovillkorligen utmynna i. att

alkoholistanstalten definitivt förflyttades. Dessa anordningar kunde säkerligen göras

på sådant sätt, att de icke bleve onyttiga för framtiden. Hade Venngarn stått till

alkoholistvårdens förfogande denna dag, hade antalet intagna där sannolikt varit

rätt betydande och antalet vårdbehövande alkoholister syntes vara i ökning. Med

ifrågasatta ändringar i alkoholistlagen och då den enskilda alkoholistvård, på vilken

man från början räknat, numera icke vore förhanden, torde behövas ökat antal

platser å statens alkoholistanstalt och de ändringar, som vore ifrågasatta att göras

vid Venngarn, kunde således komma till användning även för alkoholistvården, så

vitt de avsåge anskaffande av ökade ekonomiutrymmen, logement och personalbostäder.

Vissa jämkningar i de uppgjorde förslagen i sådant syfte torde ej vara

uteslutna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ialstyr*/■

sen.

SO * Kungl. Maj ts proposition Nr 324.

De sakkunniga antydde, att det t. o. m. skulle vara fördelaktigt för alkoliolistvården.

att beslut nu fattades om ett upphörande av provisoriet å Yenngarn,

då därmed tidigare kunde igångsättas en utredning om en ny alkoholistanstalt, eftersom

Salbohed ej kunde godkännas. Frånsett att från alkoholistvårdens synpunkt

möjligheten att bibehållas vid Yenngarn vore en så värdefull faktor, att den kunde

uppväga någon förlängning av provisoriet, vore det val ej nödvändigt, att provisoriet

därigenom behövde bliva så mycket längre. Vad som vore av vikt vore att så

snart som möjligt avgjordes, vartill Venngarn skulle användas — till sitt ursprungliga

ändamål eller icke. Om det vid innevarande års riksdag bekräftades, att den

nuvarande uppfostringsanstalten vid Venngarn vore ett provisorium, som borde

snarast möjligt försvinna, torde frågan om ordnande av annan uppfostringsanstalt

ej behöva dröja stort längre än ordnande av en ny alkoholistanstalt, vilken fråga

ännu icke ens upptagits till behandling, under det kommitterade redan haft under

övervägande olika platser för uppfostringsanstalter.

Att märka vore vid bedömande av denna fråga, att alkoholistanstaltens förläggning

till Salbohed skett under så primitiva förhållanden att, även om provisoriet

där bleve det kortast möjliga, ej obetydliga kostnader torde behöva nedläggas där

för att tillgodose de mest oundgängliga behoven. Styrelsen torde inom kort vara

nödsakad att taga denna fråga under övervägande.

I likhet med styrelsens övriga ledamöter vore reservanterna övertygade därom

att, om Venngarn skulle definitivt undandragas alkoholistvården, anordningar

ofördröjligen borde vidtagas för att skapa en annan tillfredsställande anstalt. Vare

sig Salbohed eller annan egendom därvid skulle utnyttjas, komme en dylik anstalt

med nuvarande höga material- och arbetskostnader att kräva ett ansenligt belopp.

En ny anstalt torde ej böra avses för mindre än 100 personer och dessutom bereda

möjligheter för utvidgning, vadan, om ej särskilt många byggnader förut funnes å

egendomen, byggnadskostnaden jämte utrustning väl ej kunde beräknas understiga

1,000,000 kronor.

Ur alkoholistvårdens synpunkt syntes det emellertid reservanterna obetingat

bättre att vänta något år längre på ett säkert återvändande till statens alkoholistanstalt

å Venngarn än att lita på än så lockande men ovissa utsikter att erhålla

eu likvärdig anstalt på annat håll.

Socialstyrelsen anser sig icke böra motsätta sig de sakkunnigas

förslag beträffande Venngarnsanstalten. Den yttrar härom:

I utlåtande den 16 april 1918 hade styrelsen utförligt motiverat sina starka

betänkligheter mot att den statliga alkoholistvården skulle efter så kort tid som

cirka ett och tre fjärdedels år berövas det för densamma upplåtna Venngarn och

i stället förläggas till Salbohed Då vad i sagda utlåtande därutinnan anförts alltjämt

syntes äga giltighet och under den sedan dess gångna tiden ytterligare bekräftats,

funne sig styrelsen kunna hänvisa till detta utlåtande.

Då emellertid vägande skäl till synes blivit anförda för att kungsgården i

fråga numera måtte få behållas såsom anstalt för minderåriga förbrytare och varje

förhoppning om en återflyttning dit av statsanstalten för vård av alkoholister inom

den närmare framtiden synts utesluten, hade styrelsen i skrivelse den 23 januari

1919 hos Kungl. Maj:t hemställt om tillkallande av högst fyra sakkunniga att inom

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

styrelsen biträda med vissa utredningar rörande alkoholistvården inom landet, vilka

utredningar bland annat avsåge frågan om inrättande av en ny, ändamålsenligare

anordnad statsanstalt för vård av alkoholister. Med bifall till denna hemställan

hade Kungl. Maj:t genom beslut den 7 februari 1919 uppdragit åt socialstyrelsen

jämte särskilt tillkallade sakkunniga att verkställa bland annat ifrågavarande utredning.

Så snart vissa andra förslag, som jämväl berörde alkoholistvården vid

statsanstalten och som ansetts vara av synnerligen brådskande natur, hunnit utarbetas,

komme verkställandet av ifrågavarande utredning att upptagas till behandling.

Styrelsen finge slutligen erinra om att anstalten vid Salbohed visat sig vara

ej blott i mer än ett avseende otillfredsställande ur synpunkten av rationell alkoholistvård,

utan även, trots gällande starka restriktioner beträffande rusdrycksförsäljningen,

fullständigt otillräcklig. Sålunda vore därstädes numera samtliga vårdplatser

belagda, och tid efter annan måste åtgärder vidtagas för att genom överflyttningar

till erkända alkoholistanstalter nödtorftigt tillgodose de mest trängande

behoven av vårdplatser vid statsanstalten. Förhållandena vore följaktligen sådana,

att den behöriga tillämpningen av lagen om behandling av alkoholister den 30 juni

1913 i själva verket redan nu i viss mån äventyrades, och att utvecklingen på området

vore ägnad att i detta hänseende ingiva allvarlig betänklighet för den närmare

framtiden, så framt icke åtgärder vidtoges för undanrödjande av förevarande

brister.

Med anledning av vad sålunda anförts förklarade socialstyrelsen

— likväl under starkt betonande av att den statliga alkoholistvårdens

rationella bedrivande oavvisligen krävde en ny, större och mera ändamålsenligt

anordnad anstalt än den nuvarande provisoriska anstalten

vid Salbohed — att styrelsen för sin del funne skäl anförda för att

Venngarns kungsgård finge permanent tagas i bruk för en uppfostringsanstalt

för vård av minderåriga förbrytare.

Då jag förra året, till avhjälpande av då rådande anstaltsbrist med Bcparteavseende

å till tvångsuppfostran dömda minderåriga manliga förbrytare, mentsch^en

framförde förslag om förflyttande tillsvidare av statens vårdanstalt för

alkoholister från Venngarn till Salbohed samt om förläggande tillsvidare

till Venngarn av eu statlig uppfostringsanstalt av förut nämnt slag,

vilket förslag sedermera vann Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall,

var min förhoppning den, att denna anordning endast skulle behöva

bliva av provisorisk natur. Den utredning, som de tvångsuppfostringssakkunniga,

enligt vad i det föregående nämnts; förebragt rörande de

utvägar, vilka synas stå till buds för avhjälpande av den allt mer framträdande

platsbristen på nu ifrågavarande område, gör det emellertid

nu nödvändigt att till prövning upptaga spörsmålet, om ej Venngarnsanstalten

bör för framtiden bibehållas så<om uppfostringsanstalt av

Biliavcj till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 287 höft. (Nr 324.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

angiven art. De nybyggnader vid Venngarn, som de sakkunniga föreslå,

utgöra nämligen led i en av de sakkunniga planerad utvidgning

av Venngarnsanstalten såsom uppfostringsanstalt och en given förutsättning

för dessa byggnaders tillkomst över huvud taget är följaktligen,

att denna anstalts natur av stadigvarande dylik anstalt blir redan nu

fastslagen. Att Venngarnsanstaltens framtida karaktär blir med det

snaraste avgjord är, på sätt under ärendets utredning med styrka

framhållits, av den största betydelse ej minst för statens alkoholistvårdande

verksamhet. Förr än ett dylikt avgörande träffats, kunna

nämligen icke företagas några effektivare åtgärder ut ur det provisorium,

under vilket denna verksamhet för närvarande arbetar.

Då det sålunda gäller att intaga ståndpunkt till nu föreliggande

viktiga spörsmål, vill iag till en början erinra därom, att de i ärendet

hörda myndigheter, vilka kunna sägas företräda statens alkoholistvård —

Salbohedsanstaltens styrelse och socialstyrelsen — synas vara eniga om

denna sistnämnda anstalts otillräcklighet och olämplighet för sitt ändamål

och följaktligen hålla före, att en rätt alkoholistvård nödvändigtvis

kräver dennas förläggande till en bättre utrustad anstalt. Utgår man

från detta betraktelsesätt som riktigt, torde man å andra sidan kunna

konstatera att, om VenngarnsnnstsAten bestämmes skola bliva eu permanent

uppförring snx\&t&\t, en ny alkoholist anstalt måste upprättas å annan plats

än Salbohed. Å andra sidan är att märka, att, om alkoholistvårdens

krav tillgodoses på det sätt, att Venngarn sämst sAten återgår till att bliva

statlig alkoholist&nstalt, det givetvis blir nödvändigt att — utöver de nya

uppfostringsanstalter som av andra skäl äro erforderliga — upprätta eu

ny uppfostringsanstalt i ersättning för Venngarnsanstalten. I ena som

i andra händelsen torde alltså upprättandet av en ny anstalt bliva ofrånkomligt.

I båda alternativen måste Venngarnsanstalten tagas i användning:

i förra fallet som uppfostringsanstalt, i senare fallet som alkoholistanstalt.

För besvarande av nu föreliggande spörsmål är följaktligen

av avgörande betydelse, för vilket av dessa ändamål Venngarnsanstalten

bäst lämpar sig — i vilket av de båda antagna fallen anstalten

kan antagas bliva till den största nyttan för det allmänna.

Tjänas det allmänna bäst därigenom, att anstalten fortfar att användas

som uppfostringsanstalt, bör anstaltens permanenta natur av dylik

anstalt nu fastslås, samt ansträngningarna imiktas på att skaffa en

ny alkoholistanstalt. Endast under förutsättning, att en undersökning

i nu förevarande avseende ger ett motsatt resultat, kan en återflyttning

till Venngarn av statens alkoholistvårdande verksamhet ifrågasättas, och

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

i så fall blir, på sätt redan framhållits, det i stället nödvändigt att upprätta

en ny uppfostringsanstalt i ersättning för den nu till Venngarn

förlagda.

Vid bedömandet av frågan, i vilketdera av de antagna fallen Venngarnsanstalten

kan väntas bliva till största nyttan för det allmänna,

gäller det att taga hänsyn till å ena sidan det nuvarande och väntade

framtida behovet av anstaltsutrymme beträffande nu ifrågavarande två

kategorier av klienter — minderåriga manliga förbrytare och alkoholister

— samt å andra sidan Venngarnsanstaltens nuvarande resurser samt

utvecklingsmöjligheter i nu förevarande avseende. Vad nuvarande och

framtida behovet av anstaltsplatser för minderåriga manliga förbrytare

beträffar torde vara tillräckligt att hänvisa till den förut lämnade utredningen

härom. Därav framgår, att detta behov är så starkt, att, även

om Venngarnsanstalten utbygges till sin fulla kapacitet, densamma —

jämte Bonaanstalten — likväl ej blir tillfyllest ens med nuvarande lagstiftning,

än mindre då efter det förutnämnda lag av den 7 maj 1917

om utsträckning av tvångsuppfostringsförfarandets tillämpningsområde

trätt i kraft. Vad åter angår utrym mesbehovet å en statlig alkoholistanstalt

är detta givetvis, under nu rådande osäkra förhållanden på det

nykterhetspolitiska området, synnerligen svårt att beräkna. Av vad

från Salbohedsanstaltens styrelses samt socialstyrelsens sida anförts syQes

visserligen framgå, att denna anstalt med sina 35 platser icke är fullt

tillräcklig för ändamålet. Det nuvarande behovet torde dock knappast

kunna skattas högre än till omkring 50 platser. Och vad beträffar behovet

i nu nämnt hänseende under den närmaste framtiden, tillåter jag

mig påminna därom, att de två ledamöter av Salbohedsstyrelsen, vilka

reserverat sig mot styrelsens beslut att tillstyrka Venngarnsanstaltens

omändrande till permanent uppfostringsanstalt, föreslagit, att den statliga

alkoholistanstnlt, som, ifall denna omändring likväl bleve genomförd,

skulle inrättas i stället för Venngarns- och Salbohedsanstalterna, måtte

— åtminstone till en början — avses för 100 personer. Åven om denna

siffra, med hänsyn tagen till den utvidgning av alkoholistlagens tilllämplighetsområde

som är ifrågasatt, måhända icke kan anses vara för

hög samt man alltså kan utgå ifrån, att Venngarnsanstalten, i fall den

inom den närmaste framtiden återginge till sin förra funktion som statlig

alkoholistanstalt, skulle med sin nuvarande storlek vara väl avpassad

för sitt ändamål, torde det dock vara uppenbart, att de synnerligen

stora möjligheter att för relativt små kostnader kunna avsevärt utbyggas,

som Venngarnsanstalten, med sina rikligt tilltagna utrymmen i olika

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

avseenden, ostridigt äger, i detta sistnämnda fall icke alls eller i allt

fall icke ännu på länge skulle kunna tillgodogöras.

På grund av vad jag sålunda anfört, kan jag ej finna annat än

att Venngarnsanstalten måste antagas bliva till avgjort större nytta för det

allmänna såsom uppfostringsanstalt för minderåriga manliga förbrytare

än såsom alkoholistanstalt. Då härtill kommer, att Venngarnsanstaltens

ombildning till stadigvarande uppfostringsanstalt av angiven art utgör

en nödvändig förutsättning för vidtagande av de byggnadsarbeten vid

Venngarn, som tvångsuppfostringssakkunniga ansett ofrånkomliga för

ett skyndsamt avhjälpande av den nuvarande platsbristen, tvekar jag

icke att ansluta mig till de sakkunnigas förslag därom, att tvångsuppfostringsanstalten

vid Venngarn ej längre skall vara av provisorisk natur

utan densamma tillerkännas ''permanent karaktär. Statsrådet och chefen

för civildepartementet, i samråd med vilken jag berett denna del av

ärendet, är härutinnan med mig fullt ense.

På sätt framgår av förut lämnad redogörelse, har ingen av de i

ärendet hörda myndigheterna ansett sig böra motsätta sig ett beslut

av statsmyndigheterna i deuna riktning. Och även Kungl. Maj:t kan

praktiskt taget anses hava redan ställt sig på samma ståndpunkt genom

sitt förutnämnda, på civildepartementets föredragning den 7 februari

1919 fattade beslut, varigenom Kungl. Maj:t, på framställning av socialstyrelsen,

uppdragit åt detta ämbetsverk jämte särskilt tillkallade sakkunniga

att verkställa utredning, avseende, bland annat, inrättande av

en ny, ändamålsenligare inrättad alkoholistanstalt. Att, på sätt Salbohedsstyrelsen

hemställt, göra ett medgivande till Venngarnsanstaltens definitiva

förändring till uppfostringsanstalt beroende av, att samtidigt därmed

beviljas medel för upprättande av en ny alkoholistanstalt, kan

uppenbarligen så mycket mindre komma i fråga, som nyssberörda,

socialstyrelsen anbefallda utredning ännu icke ens hunnit påbörjas.

Vid prövningen av de av de sakkunniga framförda särskilda förslagen

till provisoriskt avhjälpande av den rådande platsbristen med

avseende å vården av minderåriga förbrytare kommer jag således att,

med stöd av den utredning som i nu förevarande del av ärendet blivit

förebragt, utgå ifrån att, i överensstämmelse med de tvångsuppfostringssakkunnigas

förslag, riksdagens medgivande sökes däi till, att den

till Venngarn tillsvidare förlagda allmänna uppfostringsanstaltens karaktär

av provisorium må upphöra och där upprättas en permanent anstalt av

angiven art.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kutigl. Maj:ts nåd. proposition Nr 324.

Det andra spörsmål, som kräver sitt besvarande, innan ett närmare

ståndpuukttagande till de tvåugsuppfostringssukkunnigas särskilda förslag

blir möjligt, är om behovet därav, att uppfostringsanstalter av nu

förevarande slag och storlek bliva utrustade med särskilda gymnastikbyggnader.

Med avseende å detta spörsmål är att märka, att förefintliglieten

av detta behov tidigt framhållits av dem, som haft att syssla med vårt

tvångsuppfostringsväsende. 1

Sedan Bonastyrelsen i sin till Kungl. Maj:t avgivna berättelse

över 1913 års verksamhet omnämnt, bland annat, att den hade för avsikt

att npptaga till behandling frågan om uppförande vid anstalten av

ett gymnastikhus samt länsstyrelsen i Östergötlands län därefter vid

den 18 maj 1914 förrättad inspektion av anstalten vitsordat behovet av

en dylik byggnad, underställde Bonastyrelsen detta spörsmål Kungl.

Maj:ts prövning i den skrivelse, som styrelsen den 28 oktober 1914

avlät till Kungl. Maj:t om anstaltens anslagsbehov för år 1910. Något

bestämt yrkande i denna del framfördes dock icke av stjn-elsen vid detta

tillfälle. Styrelsen förklarade tvärtom, att, då man icke kunde bilda

sig en föreställning om det då nyss började världskrigets långvarighet

och de av detsamma förorsakade ekonomiska verkningarna samt vid

sådant förhållande varje statsutgift, som icke vore oundgängligen nödig,

torde böra tillsvidare undanskjutas, st}Trelsen icke ansåge sig böra för

det dåvarande begära medel för det ifrågavarande ändamålet.

Sedan länsstyrelsen vid sin inspektion av anstalten den 31 maj

1915 åter igen på det livligaste vitsordat behovet av ett gymnastikhus

å Bona, upptog Bonastyrelsen i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 5

november 1915 rörande anstaltens anslagsbehov för år 1917 spörsmålet

om eu dylik byggnads uppförande till förnyad omprövning samt hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen begära medel till detta

önskemåls förverkligande. Sin framställning i denna del gav styrelsen

därvid följande motivering:

V) Böra uppfostringsanstalter

av

nu förevarande

slag

utrustas med

särskilda

gymnastikbyggnader?
Bonastyrdsans

samt

länsstyrelsens

i Östergötlands

län

tidigare yttranden

i

ämnet.

I § 5 av stadgan för anstalten vore föreskrivet, att å tider, då övriga göromål

det medgåve och sådant lämpligen borde ske, eleverna skulle övas i gymnastik.

Vid anstaltens anläggning hade icke vidtagits någon anordning för att bereda

lokal för dessa övningar, vilka, så gott sig göra låtit, börjat bedrivas uti matsalen,

vars bord och bänkar skjutits åt sidan. Sedan eleverna under senare år blivit så

många, att bord och bänkar helt fyllde matsalen, både det blivit omöjligt att för

gymnastikövningar använda ifrågavarande rum, vilket vore det enda å anstalten av

sådan storlek, att gymnastik kunde där äga ruin. Då golvet i matsalen bestode

av cement (s. k. patentputs) och där saknades all redskap, hade gymnastiken alltid

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

blivit av den mest elementära art. Numera måste den bedrivas ute i fria luften,

då väderleken sådant medgåve, och hade fått inskränkas till marschövningar och

enklare fristående rörelser. Det vore givet, att under sådana förhållanden gymnastikövningarna

icke kunnat bliva av det pedagogiska värde eller till det fysiska

gagn, som de skulle få, därest för detsamma funnits en användbar lokal. Att rationellt

bedriva gymnastikövningar vore av den största betydelse vid en uppfostringsverksamhet

av den art, som avsetts med Bonaanstaltens anordnande, torde icke

behöva närmare motiveras.

I våra grannländer saknades icke gymnastiksal å de större anstalterna av

detta slag, och på vårt lands största uppfostringsanstalt, åkerbrukskolonien Hall,

upprättat av ett enskilt sällskap, hade en sådan länge funnits. På uppfostringsanstalter

i utlandet funnes i regel gymnastiksal. Överallt hade man lärt sig att

högt skatta gymnastikens stora betydelse.

Det vore av vikt att eleverna under den från kroppsarbete eller skolundervisning

fria delen av dagen sysselsattes, på ett lämpligt sätt. Ett med erforderlig

inredning och tillräcklig materiell utrustat gymnastikhus måste därför även ur

sistnämnda synpunkt anses hehövligt med hänsyn till de skaror av unga pojkar,

som numera årligen sändes till Bona.

ueparte- Beträffande den ifrågavarande gymnastikbyggnaden anförde före
<kni4januari

dragande departementschefen till statsrådsprotokollet den 14 januari

1914. 1916, då framställningar till riksdagen om anslag till Bonaanstalten

beslötos, att han visserligen icke underskattade betydelsen av en sådan

byggnad å Bona; en dylik borde, enligt departementschefens mening,

i sinom tid uppföras där. Han ansåge dock, att, då detta behov icke

kunde rubriceras såsom oavvisligt, det under då rådande förhållanden

borde få anstå med dess tillfredsställande.

Beträffande angelägenheten därav, att elevernas fysiska uppfostran

främjas genom gymnastik, yttra nu tvångsuppfostringssakkunniga i sitt

betänkande den 31 januari 1919:

Under de besök, som de sakkunniga avlagt på uppfostringsanstalter i Danmark,

hade deras övertygelse om gymnastikens betydelse för elevernas hela fostran blivit

ytterligare bestyrkt. Ur senaste årsredogörelsen för en av de besökta anstalterna —

Proven utanför Köpenhamn — ville de sakkunniga till belysande av, huru man såge

på denna sak i vårt grannland, anföra följande:

»Dagens sista undervisningstimme är alltid helgad åt gymnastiken.

Skolhemmets motto kunde väl vara: mens sana in corpore sano, eller såsom

det står på en inskription över ribbstolarna i vår gymnastiksal: räta på ryggen och

tala sanning.

Efter de enformiga kroppsställningarna under dagens arbete få eleverna sträcka

ut på sina lemmar, och frågar man oss, vilket diciplinmedel som vi här på skolhemmet

sätta högst, så svara vi utan tvekan: gymnastiken.

En timmes gymnastik om dagen under kraftig ledning är en säker väg till

viljans disciplinerande och stärkande.»

Tvångsuppfostringssak

kunnig a.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

Gymnastikens stora betydelse som uppfostringsmedel torde vara Departetillräckligt

erkäud för att här behöva närmare utvecklas. Att anstalter memscliefen

av nu ifrågavarande slag, där ett par hundra ynglingar i ålder från

och med femton till och med tjugu år äro sammanförda för att emottaga

dem ådöind tvångsuppfostran, bliva .sätta i tillfälle att på ett ändamålsenligt

sätt använda gymnastiken i sin fostrande verksamhet, synes

mig därför vara eu angelägenhet av vikt. Av den här förut lämnade

korta historiken över denna frågas föregående behandling framgår

också, att det endast berott på den under de senaste åren rådande

kristiden, att ej förslag tidigare förelagts riksdagen om uppförande av

ett gymnastikhus vid vår hittillsvaraude enda permanenta tvångsuppfostringsanstalt

för manlig ungdom, den å Bona. Enligt min mening

bör det betraktas som ett starkt önskemål, att Bon aanstalten och —

därest Venn garn sanstalten övergår till att vara permanent uppfostringsanstalt

— jämväl denna senare, så snart omständigheterna det medgiva,

få sina byggnader kompletterade med gymnastikhus. Att under nu på

byggnadsmarknaden rådande exceptionellt svåra dyrtid bekosta dylika

byggnaders uppförande för att användas allenast för sitt egentliga ändamål,

torde dock icke kunna komma ifråga. Av vad jag sagt torde

emellertid vara klart, att, därest de sakkunnigas förslag att till platsbristens

avhjälpande låta vid Bona och Venngarn uppföra gymnastikhus

samt inreda dem till provisoriska elevbyggnader skulle vid närmare

omprövning befinnas innebära eu från Övriga synpunkter lämplig

utväg, något hinder för detta förslags förverkligande ej möter därutinnan,

att några särskilda byggnader för elevernas gymnastikövningar

ej skulle erfordras, utan att det tvärtom enligt min mening måste

hälsas med tillfredsställelse, om på detta sätt, samtidigt därmed, att

ett medel vunnes till platsbristens skyndsamma avhjälpande, den betydelsefulla

frågan om gymnastikens rationella ordnande vid nu ifrågavarande

anstalter kundé föras närmare sin lösning.

Av de spörsmål, som nu föreligga till avgörande, torde, ej minst VI) Dcparmed

hänsyn till den ekonomiska räckvidden, det rörande Bäckaskog in- fens yttrande

taga det betydelsefullaste rummet och därför förtjäna att här först tagas rörande de

under omprövning. byggnads
Av

utredningen i ärendet framgår, att innebörden av Bäckaskogs- förslagen och

projektet, sådant det av de sakkunniga förordats, är i korthet den, att behoven,

åtgärder skulle vidtagas i riktning av att Bäckaskogs kronodomän, som

för närvarande är utarrenderad, den 14 mars 1920 kommc att stå till

Kungl. Maj:ts och kronans fria disposition för upprättande där i sinom

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

A)Angående tid av en permanent uppfostringsanstalt för minderåriga manliga föravClåtiiär<i*r

brytare. Med framställandet av detta förslag hava de sakkunniga haft

i syfte ntt få till huvudsyfte att bereda möjlighet för Kungl. Maj:t att inom en ej

alltför avlägsen framlid förordna om. ikraftträdande av förut nämnda

"Tv Tv tf O # # t

fostringsnn- lag den 7 maj 1917 om utsträckning av tvångsuppfostringsförfarandets

iSaskog. tillämplighetsområde.

Betydelsen därav, att det icke måtte dröja alltför länge, innan

1917 års lag kan träda i tillämpning, kan ej nog kraftigt framhållas.

Det torde icke ligga någon överdrift i att säga, att följden av att detta

ännu ej kunnat ske varit den, att snart sagt hundratals vilsekomna ynglingar

i åldern 15—18 år, för vilka intagandet å uppfostringsanstalt av

statsmakterna redan ansetts som lämpligaste botemedlet, i stället måst

inspärras i fängelse. Det synes mig, som om man icke längre kan stå

till svars med att icke vidtaga åtgärder till avhjälpande av ett dylikt

svårt missförhållande. Tillfälle härtill erbjuder sig nu. Ett realiserande

av det förslag, som de tvångsuppfostringssakkunniga, på sätt nyss nämnts,

efter ingående undersökningar av ett flertal platser, framlagt beträffande

Bäckaskog, skulle vara ägnat att i avsevärd mån föra oss närmare den

tidpunkt, då 1917 års lag kan träda i kraft. Bleve redan nu fastslaget,

att Bäckaskog skulle tagas i anspråk som uppfostringsanstalt, skulle de

sakkunniga kunna omedelbart gå i författning om utarbetande av detaljerad

plan för Bäckaskogs bebyggande i sådant syfte, och förhoppning

skulle då kunna hysas därom, att ärendet hunne bliva fullständigt

utrett i så god tid, att denna plan skulle kunna underställas riksdagens

prövning redan under nästkommande år. Blir åter spörsmålet om Bäckaskogs

användande som uppfostringsanstalt ej avgjort redan i år, torde

däremot dels uppenbar fara föreligga för att någon antagbar överenskommelse

med vederbörande om Bäckaskogs överlåtande till Kungl.

Maj:ts och kronans fria disposition före arrendetidens utgång icke skulle

kunna träffas, dels ock, med hänsyn till frågans ovisshet, det i allt fall

bliva nödvändigt att låta anstå med ett alltid tidsödande och med dryga

kostnader förbundet utarbetande av detaljerad plan för Bäckaskogs användande

till uppfostringsanstalt. Man torde alltså kuuna säga, att, om

icke redan nu avgörande träffas i den av de sakkunniga föreslagna

riktningen — alldeles frånsett den risk, som föreligger att det tillfälle,

som nu erbjuder sig att på antagliga villkor få dispositionsrätt

över Bäckaskog, går Kungl. Maj:t och kronan ur händerna — i allt fall

ett uppskov av minst ett år med 1917 års lags trädande i kraft därav

förorsakas. Genom ett omedelbart beslut i enlighet med de sakkunnigas

förslag komme härtill den synnerligen beaktansvärda fördel, som

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 324.

skulle vinnas så till vida, att möjlighet bleve beredd att under nästkommande

års vår få upprättad å Bäckaskog en provisorisk anstalt för

36 elever, till vilken fråga jag får tillfälle att återkomma längre fram

i sammanhang med övriga spörsmål för provisoriskt avhjälpande av den

nu rådande platsbristen.

På grund av vad jag sålunda anfört kan jag icke annat än förorda,

att tvångsuppfostringssakkunnigas förslag rörande Bäckaskog i trots

av det bekymmersamma statsfinansiella läget och de jämförelsevis höga

kostnader, som äro förenade med förslagets genomförande, realiseras.

Vad Bäckaskogsförslagets ekonomiska sida angår, vill jag till en

början framhålla, att av vad i det föregående anförts om tvångsuppfostringssakkunnigas

strävanden att finna en kronodomän, som lämpar sig

för det nu ifrågavarande ändamålet, tydligen framgår, att de vid fullgörandet

av sitt uppdrag sökt att erhålla det bästa möjliga — såväl med hänsyn

till redan förefintliga fördelar och utrymmen som med tanke på utvecklingsmöjligheterna

— utan att dock bortse från nödvändigheten av att

därvid i möjligaste mån begränsa kostnaderna för det allmänna. Bland

förslagsställarna har ju även den sakkunskap varit representerad, för

vilken de statsekonomiska synpunkterna måst vara av avgörande betydelse,

och som vid valet av egendom uppenbarligen noga övervägt förslagets

innebörd i kostnadshänseende.

Engångskostnaderna för nu förevarande förslags genomförande

skulle, enligt de sakkunnigas utredning och det med innehavarna av

arrendet av Bäckaskog träffade preliminära avtalet, uppgå tiil 432,355

kronor, på sätt framgår av här förut (sid. 52—54) införd sammanställning..

Trots den avsevärda utgift, som arrenderättens avlösande i avseende å

Bäckaskog medför — belöpande sig till, frånsett betingad ränta, 109,798 kronor

46 öre — bär jag av den förebragta utredningen ansett det vara ådagalagt,

att berörda kronoegendom, utnyttjad på föreslaget sätt för ett statens

eget ändamål, bör, alldeles oavsett den i det föregående påvisade nödvändigheten

av snara åtgärders vidtagande för att förut omförmälda 1917 årslag

må kunna träda i kraft, komma att tillföra staten större fördelar än den med

nu gällande arrendevillkor gör. Härvidlag har jag icke kunnat undgå att

observera förhållandet mellan Bäckaskogs nuvarande taxeringsvärde,

489,000 kronor, och det årliga arrendebeloppet, 6,500 kronor, vilket

sistnämnda belopp tid efter annan måst tagas i anspråk för ersättningar

till arrendatorn för vid egendomen utfört byggnadsarbete utöver honom

åliggande underhållsskyldighet.

Beträffande de belopp — 270,800 och 45,000 kronor eller sammanlagt

315,800 kronor —, som skulle utgå till inlösen av levande och

Bihang till riksdagens protololl 101:9. 1 samt. 287 höft. (Nr 324.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

B) Angående

de framförda

förslagen

till

skyndsamt

avhjälpande

genom

provisoriska

åtgärder

av

platsbristen

under den

närmaste

framtiden.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

döda jordbruksinventarier m. m., torde dessa utlägg vara att betrakta såsom

kapital, placerade på sådant sätt, att de böra giva skälig avkastning

genom den minskning i direkta kostnader för elevernas underhåll, som

möjliggöres genom egendomens livsmedelsproduktion.

Efter att hava samrått med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

är jag därför beredd att tillstyrka de sakkunnigas förslag

rörande Bäckaskog i den del detta förslag nu är föremål för omprövning.

De Övriga förslag de sakkunniga framlagt hava sin huvudsakliga

grund i angelägenheten av att genom vidtagande av skyndsamma åtgärder

fortast möjligt få avhjälpt den redan med nu gällande lagstiftning

rådande platsbristen på nu förevarande område.

På sätt redan förut angivits, torde denna platsbrist kunna, såvitt

angår åren 1919 och 1920, uppskattas till minst 100 platser. Till mötande

av detta krav på utrymme erbjuda sig enligt de sakkunniga i

huvudsakligen allenast tvenne utvägar. Den ena av dessa innebär ett

utbyggande av Venngarnsamtalten med bland annat ett gymnastikhus

och en verkstadsbyggnad, vilka byggnader dock icke skulle omedelbart

komma till användning för sina egentliga ändamål, utan tills vidare utnyttjas

för tillfällig förläggning dit av sammanlagt intill 70 elever. Den

andra utvägen skulle bestå i uppförande vid Bona av ett gymnastikhus, i

vilket skulle kunna under tider av stark elevtillströmning tillfälligtvis förläggas

intill ett 30-tal elever, men som dessemellan skulle kunna tagas i

bruk för elevernas gymnastikövningar. Till nu förevarande två utvägar

sluter sig subsidiärt eu tredje, jämväl den anvisad av de sakkunniga,

vilken skulle bestå däri, att — under förutsättning att Bäckaskog enligt

de sakkunnigas förslag ställes till Kungl. Maj:ts och kronans fria disposition

— därstädes omedelbart efter det så skett vidtoges vissa mindre

omäudringsarbeten, varigenom möjliyhet skulle beredas att dit förlägga

36 elever. A Bäckaskog skulle alltså enligt detta sistnämnda förslag

komma att upprättas en mindre, tillsvidare provisorisk uppfostringsanstalt.

Om samtliga nu nämnda utvägar anlitades, skulle utvinnas

tillhopa 136 platser och platsbehovet, som nämnt beräknat till minst 100

platser, följaktligen bliva, så vitt nu kan bedömas, åtminstone under

loppet av nästkommande år väl tillgodosett.

Alla de sålunda framkomna förslagen till provisoriskt avhjälpande

av anstaltsbristen synas mig utgöra framkomliga vägar. Med hänsyn

till angelägenheten därav, att statens utgifter begränsas till att omfatta

allenast det oavvisligen nödvändiga, har jag dock ansett mig böra undersöka,

huruvida icke någon reduktion skulle kunna ske i de ifrågavarande

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

projekten. Med hänsyn därtill, att platsbristen, som sagts, beräknats

till — lat vara som ett minimum — ett 100-tal platser, torde det kunna

antagas, att en dylik reduktion skulle kunna ske utan alltför stor risk,

om densamma inskränktes till att omfatta högst omkring ett 30-tal

r

platser.

Med avseende å spörsmålet, på vad sätt en inskränkning i vad *, De fort-^

de sakkunniga föreslagit lämpligast skulle kunna ske, synas mig av- nadsarbe! ena

görande skäl tala för, ait- denna ej bör gå ut över den föreslagna ut- vid venngam.

vidgningen av Venngarnsanstalten. Att, låt vara genom vidtagande

av åtgärder av delvis endast provisorisk natur, redan nu. tillvaiataga

de störa utvecklingsmöjligheter, Venngarnsanstalten obestridligen äger,

lärer icke gärna kunna an*es annat äu som — särskilt från ekonomisk

synpunkt — välbetänkt. De vid Venngam föreslagna byggnaderna äro

ju samtliga beräknade att ingå som led i en framtida, såsom önskvärd

ansedd utbyggnad av eu anstalt av mera definitiv art.

Jag är alltså beredd tillstyrka, att medel äskas av riksdagen för

bestridande av kostnaderna för’'' utförande av de byggnadsarbeten vid

Venngarnsanstalten, som dennas styrelse samt de sakkunniga, på sätt

förut nämnts, föreslagit.

Mot detaljerna i den i nu förevarande avseende framlagda byggnadsplanen

torde intet mera avsevärt vara att anmärka. I överensstämmelse

med vad byggnadsstyrelsen hemställt torde dock böra dels vid verkställandet

av den föreslagna tillbyggnaden till köksavdelningen iakttagas,

att åt denna i fasad utbildningen gives en något större överensstämmelse

med huvudbvggnaden än förslaget utvisar, dels ock av Kungl. Maj.t

föreskrivas, att, innan de föreslagna byggnadsarbetena vid Venngarn

påbörjas, en fullständig situationsplan rörande samma arbeten skall

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kostnaderna för nu ifrågavarande byggnadsarbeten — omfattande

förutom nyssnämnda gymnastikhus och verkstadsbyggnad samt utvidgning

av köksavdelningen, anordnande genom nybyggnad eller eljest av

en del förmansbostäder — har, inberäknat komplettering av kokanordningarna,

inventariers anskaffning in. m., i förut omnämnda tablå uppskattats

till sammanlagt 414,000 kronor. Därvid är att uppmärksamma,

dels att för de av Venngarnsstvrelsen föreslagna tvenne tvåfamiljshusen

kostnaden beräknats till sammanlagt 60,000 kronor eller 18,000 kronor

lägre belopp än det, vartill de sakkunniga uppskattat kostnaden för

uppförande av de av dem föreslagna ytterligare två hus av samma typ,

dels ock att posten till oförutsedda utgifter, arkitekt- och kontrollantarvoden

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

b) De föreslagna

byggnadsarbetena

vid Bona och

Bäckaskog.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

m. m. i tablån upptagits med det av byggnadsstyrelsen föreslagna förhöjda

beloppet av 30,000 kronor. Enligt dessa beräkningar skulle

alltså de fyra tvåfamiljshusen komma att draga en medelkostnad av

34,500 kronor. Då de sakkunnigas beräkning av tvåfamiljshusen

skett på ett väsentligt senare stadium än Venngarnsstyrelsens samt

därvid lagts till grund den erfarenhet, som vunnits vid nyligen skett

utbjudande på entreprenad av liknande byggnadsarbeten vid Bona,

skulle en höjning i nvssberörda å-pris kunna ifrågasättas. Härtill

torde dock knappast föreligga tillräckliga skäl, då ju den omständigheten,

att samtidigt komma till utförande å samma plats fyra stycken

byggnader av samma typ, givetvis är ägnad att nedbringa kostnaden

för varje byggnad, samt härtill kommer, att det belopp, varmed

posten oförutsedda utgifter m. m., på sätt nyss nämnts, upptagits, förefaller

vara, i betraktande av de jämförelsevis enkla byggnadsarbeten,

varom här är fråga, väl rikligt tillmätt.

Enligt min mening bör alltså till nu ifrågavarande byggnadsarbeten

vid Yenngarn äskas det belopp, vartill kostnaderna för samma

arbeten — i överensstämmelse med byggnadsstyrelsens tillstyrkande utlåtande

— upptagits i nyssnämnda tablå, eller således 414,000 kronor.

Av de föreslagna åtgärderna för beredande av provisoriska anstaltsplatser

återstår att pröva dem, som avse vissa byggnadsarbeten å Bona

och vid Bäckaskog. På dessa ställen skulle enligt de föreliggande förslagen

kunna utvinnas å det förra 30 och å det senare 36 elevplatser.

Det gäller alltså att tillse, i fråga om vilketdera av dessa förslag nyssberörda

av mig ifrågasatta reduktion lämpligast skulle kunna genomföras.

De åtgärder i nu förevarande avseende, som äro föreslagna att vidtagas

vid Bona, skulle, såsom förut nämnts, bestå däri, att därstädes uppfördes

en gymnastikbyggnad av samma typ som den vid Venngarn föreslagna,

vilken byggnad under de tider på året, då så erfordrades, skulle

tjäna som provisorisk förläggningsplats för elever, men eljest användas

som gymnastiklokal. För möjliggörande av byggnadens utnyttjande i

sistberörda syfte skulle densamma, i motsats till det vid Venngarn föreslagna

gymnastikhuset, redan från början inredas som gymnastiklokal,

ävensom anskaffas erforderlig gymnastikapparelj.

Redan förut har framhåliits önskvärdheten, för att ej säga nödvändigheten

därav, att eu anstalt av nu ifrågavarande slag, så snart

omständigheterna det medgiva, utrustas med särskild gymnastikbyggnad.

Samtidigt gjorde jag dock gällande, att det ej gärna kunde" ifrågasättas,

att under nu rådande dyrtid ensamt för tillfredsställande av detta

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

behov bekosta dylika byggnaders uppförande. Vid nu nämnda förhållande

och då med hänsyn till de beräkningar, som förut framlagts beträffande

platsbristen, föga utsikt synes förefinnas för att, därest de

provisoriska åtgärder, varom här är fråga, skulle komma att inskränkas

till de föreslagna byggnadsarbetena vid Venngarn och Bona, gymnastikhuset

å detta sistnämnda ställe skulle ens under någon kortare tid av

året komma till användning för sitt egentliga ändamål, blir den fråga,

som nu främst kräver sitt svar, följande: huru skall man, alldeles frånsett

frågan om möjligheten att använda gymnastikhuset för dess egentliga

syfte, utöver de vid Venngarn placerade 70 anstaltsplatserna, lämpligast

utvinna ytterligare erforderliga omkring 30 dylika platser? Bör

man härför vidtaga nyssnämnda provisoriska förläggning i ett nvuppfört

gymnastikhus vid Bona eller vid Bäckaskog upprätta en tillsvidare

provisorisk, mindre uppfostringsanstalt?

Med avseende å detta spörsmål vill jag då till en början påminna

därom, att tvångsuppfostringssakkunniga i sitt betänkande den 31 januari

1919 uttryckligen betonat, att Bonaanstalten efter slutförandet av nu

pågående utvidgningsarbeten vunnit den storlek — den skulle ju, om

utgårdarna vid Bockfall och Rösiö medräknas, komma att omfatta

omkring 235 elevplatser — att det vore önskvärt, att någon ytterligare

utbyggnad av Bonaanstalten ej behövde förekomma. Gäller detta

en eventuell utbyggnad med permanenta anordningar, torde samma omdöme

med minst lika starka skäl kunna fällas beträffande en anordning,

varigenom elevantalet skulle utökas med ett 30-tal elever, förlagda

på föreslaget provisoriskt och följaktligen från övervakningssynpunkt

mindre tillfredsställande sätt. De sakkunniga hava också tydligen

förordat förslaget om ifrågavarande provisoriska åtgärder med avseende

å Bonaanstalten allenast som en nödfallsutväg, vars beträdande syntes

dem ofrånkomlig, då ingen annan utväg vid tiden för avgivandet av

betänkaudet den 31 januari 1919 syntes dem stå till buds.

Emellertid är att uppmärksamma, att situationen i förevarande avseende

nu är i viss mån en annan. Efter avlåtande av nyssnämnda

betänkande hava ju de sakkunniga framkommit med Bäckaskogsprojektet,

vilket, som nämnts, i sig innesluter möjlighet jämväl till en provisorisk

elevförläggning dit. Enligt min mening bör förslaget om provisorisk

elevförläggning i nyuppförd gymnastikbyggnad vid Bona fortfarande betraktas

endast som en nödfallsutväg, som bör tillgripas först i fall dylik

förläggning till Bäckaskog ej kommer till stånd.

Vad då detta sistberörda förslag beträffar — vidtagande av vissa

byggnadsåtgärder vid Bäckaskog för möjliggörande av en förläggning

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

dit av 36 elever — håller jag före, att detta förslag innebär så beaktansvärda

fördelar, att ett realiserande av detsamma icke bör stöta på några

betänkligheter, utan tvärtom måste betraktas som önskvärt. På detta

sätt skulle Bäckaskog med dess synnerligen omfattande jordbruks- och

trädgårdsdrift erhålla ett ingalunda föraktligt tillskott av billig arbetskraft.

Härigenom skulle, såsom de sakkunniga framhållit, i enlighet med

den erfarenhet man i liknande avseenden haft vid Venngarn, en del av

den nu vid Bäckaskog fast anställda jordbruks- och trädgårdspersonalen

kunna avvaras och på så sätt en avsevärd besparing komma tillstånd.

Ån betydelsefullare synes det mig vara, att med upprättandet av denna

till en början mindre omfattande provisoriska uppfostringsanstalt, avsedd

att, allt efter det möjlighet därtill kan beredas, utbyggas till att inrymma

allt större antal elever, är förenat den stora fördel, som, på sätt

också betonats av de sakkunniga, måste anses ligga däri, att den personal,

som skall leda och hava ansvaret för uppfostriugsarbetet, får

tillfälle att på ort och ställe så småningom samla erfarenhet på området

och växa in i sin betydelsefulla uppgift. Då härtill kommer,

att engångskostnaden för möjliggörande av den tillfälliga elevförläggningen

vid Bäckaskog skulle, på sätt jag strax får tillfälle att närmare

omnämna, åtminstone tillsvidare stanna vid ett 45,000 kronor lägre belopp

än det, som skulle erfordras för uppförandet av det planerade

gymnastikhuset vid Bona och anskaffandet av därtill hörande inredning

och apparelj, tvekar jag ej att tillerkänna nu förevarande del av Bäckaskogsprqjektet

ett obetingat företräde framför Bonaförslaget.

Den enda synpunkt, från vilken Bonaförslaget synes mig vara

överlägset förslaget om en provisorisk elevförlä ggu in g till Bäckaskog,

är med avseende å den tid, som kan beräknas för de olika förslagens

realiserande. Om, i enlighet med vad jag i det föregående förordat,

Bäckaskog ställes till Kungl. Maj:ts och kronans fria disposition först

den 14 mars nästa år, torde någon förläggning dit av elever knappast

kunna ifrågakomma förr än tidigast omkring den 1 april 1920. Ett nyuppfört

gymnastikhus vid Bona lärer åter kunna antagas bliva färdigt

att tagas i bruk för provisorisk elevförläggning redan i slutet av innevarande

år. Med avseende å de båda förslagen föreligger alltså en tidsskillnad

av omkring ett tredjedels år. Det företräde, som Bonaförslaget i

nu nämnt hänseende obestridligen äger framför Bäckaskogsprojektet, är

visserligen beaktansvärt, men är d''>ck ej av den avgörande betydelse,

att jag på grund därav ansett mig böra frångå vare sig min förut tillkännagivna

uppfattning, att Kungl. Maj:ts och kronans fria dispositionsrätt

till Bäckaskog bör utverkas först från och med den 14 mars 1920,

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

eller min nyss framförda åsikt, att Bäckaskogsprojektet är att föredraga

framför Bonaförslaget, då det gäller att finna en utväg till provisorisk

elev förläggning.

Genomförandet av den provisoriska elevförläggningen till Bäcka.

skog skulle enligt de sakkunnigas förslag kräva dels 53,000 kronor för

vissa reparationsarbeten och dels 41,000 kronor för anordnande av elektrisk

belysning. Mot äskandet av det förstnämnda av dessa båda anslag

har jag intet att erinra. Vad åter angår förslaget om införande vid

Bäckaskog av elektrisk belysning, fiuner jag väl, i likhet med de sakkunniga

och på av dem anförda skäl, synnerligen önskvärt, att en dylik

anordning kommer till stånd, så snart omständigheterna det lämpligen

medgiva. Då emellertid, på sätt förut nämnts, någon elevförläggning

till Bäckaskog ej skulle kunna äga rum förr än på våren 1920 eller

således vid den ljusare årstidens inträde, torde med prövning av frågan

om en omändring av belysningsanordningarna vid Bäckaskog kunna utan

större olägenhet anstå till nästkommande år. Då, som bekant, för närvarande

råder exceptionell dy^rtid på den elektriska industriens område,

torde vara att antaga, att ett dylikt upphov med spörsmålets bedömande

under alla förhållanden skall komma att medföra en väsentlig minskning

i den för ändamålet beräknade kostnaden.

Enligt min mening bör alltså för vidtagande av ändringsarbeten å

vissa byggnader vid Bäckaskog för möjliggörande av eu förläggning dit

av 36 elever av riksdagen å extra stat för är 1920 begäras 53,000 kronor.

Då jag tillstyrker vidtagande av nu ifrågavarande ändringsarbeten,

torde jag, ehuru det här är fråga om byggnader, vilka icke hava något

kulturhistoriskt värde, redan nu böra uttala, att vid de byggnadsarbeten,

som i övrigt kunna bliva beslutade vid Bäckaskog, i händelse av bifall

till förslaget om förläggning dit av eu uppfostringsanstalt av nu ifrågavarande

art, det givetvis kommer att tillses, att byggnadsverk eller

annat av kulturhistoriskt värde vid Bäckaskog pietetsfullt bevaras och

vårdas och att, vid Bäckaskogs vidare utbyggande för dess här planerade

användning, all hänsyn tages till de önskemål, som i nu förevarande

avseende komma att framföras av de myndigheter, som åt sig

hava anförtrott att vaka över vården av kulturhistoriska minnesmärken.

Mot de sakkunnigas beräkning av ett belopp å 27,000 kronor till

anskaffande av inventarier till den provisoriska Bäckaskogsanstalten har

jag intet att erinra.

Vad slutligen beträffar de föreslagna byggnadsarbetena vid Bona

har jag redan förut som min åsikt uttalat, att det tillsvidare bör anstå

med äskande av medel till uppförande därstädes av ett gymnastikhus.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Resultat.

C) Ang.

erforderliga

driftkostnad

sanslag.

a) Bonaamtaltens

förslagsanslag.

96 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Vidkommande åter behovet av vidtagande av vissa ändringsarbeten i de

gamla sjuksalarna å Bona för dessas iordningställande till arbetssalar

för den föreslagna övervakningsavdelningen därstädes, är jag ense med

de sakkunniga och alltså beredd tillstyrka, att för detta ändamål av

riksdagen äskas 5,000 kronor.

Om, med hänsyn till angelägenheten av att nedbringa statens utgifter,

i tvångsuppfostringssakkunnigas förslag sker en reduktion efter

de linjer jag ifrågasatt, blir visserligen den nu rådande platsbristen icke

vare sig så fullständigt eller så skyndsamt avhjälpt som enligt de sakkunnigas

förslag, utan blir det antagligen nödvändigt att ännu en tid

dragas med en besvärande överbeläggning å våra två nuvarande uppfostringsanstalter.

En mycket betydande lättnad skulle dock vinnas

även genom realiserandet av de sakkunnigas projekt i den mera inskränkta

omfattning jag förordat. Redan i höst skulle Venngarnsanstalten kunna

väntas öppna sina portar lör 70 nya elever; vid ingången av nästa år

är den nya elevavdelningen å Bona med 80 elevplatser beräknad att

vara färdig; och på våren 1920 skulle ytterligare 36 platser bliva tillgängliga

vid Bäckaskog. Skulle, oaktat tillkomsten av samtliga nu

nämnda nya platser, utrymmet ändock ej bliva tillräckligt, torde under

loppet av nästa år, genom vidtagande av en del ytterligare omändringsoch

inredningsarbeten vid Bäckaskog, den provisoriska anstalten därstädes

kunna utan allt för stor kostnad sättas i stånd att mottaga ett

ökat antal elever.

Jag övergår härefter till behandlingen av frågan, till vilka belopp

de olika uppfostringsanstalternas driftkostnadsanslag böra äskas, i händelse

att beslut fattas i överensstämmelse med de förslag jag i det föregående

förordat.

Beträffande Bonaanstalten är, på sätt förut redan omnämnts, nu

fråga allenast om det för denna anstalt avsedda förslagsanslag. Bonastyrelsen,

som ej haft anledning att taga hänsyn till det av de sakkunniga

sedermera framlagda, av mig i det föregående avstyrkta utvidgningsförslaget

beträffande Bona, har beräknat, att Bonaanstaltens förslagsanslag

bör för år 1920 sättas till 380,000 kronor enligt den

närmare specifikation, för vilken i det föregående redogjorts.

Mot denna Bonastyrelsens beräkning har jag att framställa följande

erinringar.

Beklädnadsersättningarna, som av styrelsen upptagits för 25 förmän

och 1 maskinist, torde, med hänsyn därtill att enligt förslag, som

av Kungl. Maj:t framställts i årets statsverksproposition (punkt 39), en

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

uv styrelsen föreslagen uppsyningsmannabefattning skulle utbytas mot

en förmanstjänst, böra beräknas för 2G förmän och 1 maskinist.

Vid beräknandet av de särskilda posterna i den framlagda tablån

har styrelsen, enligt vad den ut lyckligen givit tillkänna, utgått från de

priser, som voro gällande vid tiden för avlåtandet av dess nu ifrågavarande

skrivelse eller således den 31 augusti 1918. En följd härav

har blivit, att vis«a poster — främst de med avseende å beloppen betydelsefulla

posterna till elevernas kost och beklädnad, eldning och belysning

samt avgående elevs utrustning — av styrelsen upptagits till ansenligt

högre belopp än för år 1919. Till belysning av i vilken grad detta är

fallet må här anföras, att, under det att samtliga nyssnämnda poster i

styrelsens beräkning för år 1919 upptagits till sammanlagt allenast

LöSjTOO kronor, samma pnster i styrelsens beräkning för år 1920 uppskattats

till icke mindre än 278,400 kronor. Emellertid är att märka,

att, sedan styrelsen avgav sitt förslag, världskriget upphört samt därmed

ut-ikt vunnits till att priserna å de artiklar, varom här främst är

fråga, skola avsevärt nedgå inom en ej alltför avlägsen framtid. Vid nu

nämnda fö’hållande synes det mig, som om man ej skulle eftersätta

nödig lörsiktighef, om nyssnämnda posters sammanlagda belopp reducerades

med 15 procent. Detta skulle betyda eu minskning i anslagets slutsumma

med 46,760 kronor. Då det emellertid är att antaga, att priserna

å beklädnadsvaror — särskilt skodon — skola nedgå i avsevärt

högre grad än med nyss nämnda procent, torde fullgiltig ardedning föreligga

till att den av mig föreslagna minskningen å 46,760 kronor i

Bonaanstaltens beräknade förslagsanslag utjämnas uppåt till 50,000 kronor.

I Bonastyrelsens beräkning ingår en helt och hållet ny post å

40,000 kronor till »inköp av förråd av beklädnad, bränsle m. fl. varor

samt till rörelsekapital.» Med avseende å motivet till denna posts tillkomst

tillåter jag mig hänvisa till vad styrelsen därom yttrat (s. 58),

varav synes framgå, att styrelsens förslag i denna del väsentligen haft

sin grund i det behov, som uuder de senaste årens kristid vid skilda

tillfällen uppstått, att på förhand uppköpa större förråd av vissa för

anstalten nödvändiga artiklar. Då emellertid, på sätt nyss nämnts, man

kan hysa grundad förhoppning om, att en väsentlig lättnad i kristidssvårigheterna

skall så småningom inträda, är det antagligt, att nu ifrågavarande

behov hädanefter skall i allt mindre grad göra sig gällande.

Vid sådant förhållande och då — i motsats 1 i11 vad styrelsen synes

antaga — intet torde hindra styrelsen att, därest densamma skulle

finna detta mest förenligt med anstaltens ekonomi, med anlitande av

nu förevarande anslag, som till sin natur är förslagsanslag utan begiänsftihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 somt. 287 höft. (Nr 324). 18

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Alaj.ts proposition Nr 324.

uing uppåt, under ett visst kalenderår av en vara uppköpa förråd, avsett

att förbrukas först under följande kalenderår, håller jag före, att tillräckliga

skäl ej föreligga för att, på sätt styrelsen föreslagit, avse visst

särskilt belopp för möjliggörande av dylika förhandsuppköp. Då veikställandet

av ett dylikt köp under ett år bör kuuna medföra motsvarande

minskning i kravet på förslagsanslaget under följande nr, torde

det i allt fall ej gärna kunna komma i fråga att, såsom styrelsen föreslagit,

tillmötesgå styrelsen i nu ifrågavarande hänseende genom att

verkställa en höjning i förevarande anslag, som är av ordinarie natur.

Enligt min mening torde alltså nu ifrågavarande post i styrelsens

beräkning kunna utan olägenhet helt och hållet utgå, varigenom den

av styrelsen beräknade slutsumman skulle nedbringas med ytterligare

40.000 kronor.

Posten »direktörens representationspenningar» har styrelsen föreslagit

höjd från 200 kronor tdl 500 kronor. Då det sålunda föreslagna

beloppet är att betrakta som ett förslagsanslag, högst, samt direktören

givetvis ej är berättigad att uppbära beloppet i dess helhet under annan

förutsättning än att hans representationskostnader under aret i verkligheten

uppgått till denna summa, torde intet vara att erinra mot den

föreslagna förhöjningen.

Beträffande övriga poster å utgiftssidan i styrelsens beräkning har

jag ingen anmärkning att framställa. Emellertid vill jag framhålla, att

Bonastvrelsen vid sin beräkning icke haft anledning att taga hänsyn till

den utökning av anstalten med en del av förut omförmälda Ilösiöhemman,

som skulle komma till stånd i händelse av bifall till Kungl. Majits

proposition nr 124 till innevarande års riksdag. Tillkomsten av elevlo

donien å dessa hemman, vilken beräknats omfatta 10 å 12 elever,

torde kunna antagas komma att på nu förevarande anslag ställa ett ökat

krav av omkring 10,000 kronor.

Då styrelsen beräknat utgifterna från anslaget till sammanlagt

405.000 kronor, men jag i det föregående gjort gällande, att å ena sidan

i de av styrelsen föreslagna posterna böra kunua företagas minskningar

med sammanlagt omkring 90,000 kronor, men å andra sidan bör i visst

avseende beräknas ett ökat krav å anslaget å 10,000 kronor, torde

nämnda utgifters slutsumma kunna sättas till 325,000 kronor.

Anslagets enda inkomstpost utgöres av den beräknade nettoinkomsten

av anstaltens jordbruk, verkstadsdrift m. m., vilken inkomst

av styrelsen för år 1920 uppskattats till 25,000 kronor. Vid denna

beräkning har styrelsen ej tagit hänsyn till inkomsten av den del av

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Rösiöhemmanen, som, vid bifall till nyssnämnda proposition, skulle

komma att läggas under Bonastvrelsens förvaltning. På grund härav

och då styrelsens nu ifrågavarande uppskattning synes vara diktera I av

en väl starkt utpräglad försiktighet, håller jag före, att nu förevarande

inkomstpost bör kunna höjas till 35,0(J0 kronor.

Enligt nu verkställda beräkning skulle alltså kunna ifrågasättas,

att nu förevarande anslag för år 1920 sattes till 290,000 kronur och

att anslaget, som i innevarande års riksstat är upptaget med 175,000

kronor, följaktligen skulle höjas med 115,<>00 kronor. Då emellertid

de ökade behov, som framträtt på nu ifrågavarande område, till en

del torde vara att tillskriva allenast tillfälliga kristidsförhållanden, lärer

den erforderliga med el förstärk ni ngen ej böra i sin helhet ske i form av

ökning av det ordinarie förslagsanslaget. Jag hemställer därför, att

detta ordinarie anslag äskas höjt med allenast 75,000 kronor till 250,000

kronor samt att återstoden 40,000 kronor begäres beviljat å extra stat

för år 1920 i form av ett förstärkningsanslag till det ordinarie anslaget.

Såsom här ovan omformälts hava tvångsuppfostringssakkunniga

med hänsyn till sitt förslag om pro''isorisk förläggning till Bonaanstalten

i ett under år 1919 nyuppfört gymuastikhus av ett 30-tal elever utöver

de 220, för vilkas underhåll och vård det ordinarie förslagsanslaget

till nämnda anstalt för nu ifrågavarande år beräknats till 175,000 kronor,

ifrågasatt (jfr sid. G9), att till förstärkning av detta anslag skulle å

1919 års tilläggsstat äskas anslag dels till beredande av avlöningar till

ökat antal befattningshavare dels ock till bestridande av ökade driftkostnader.

Till det förra ändamålet beräknade de sakkunniga för såväl

Bona- som Venngarnsanstalten ett belopp av 10,000 kronor och för

det senare ändamålet vid samma anstalter tillhopa 50,000 kronor, därav

10,000 kronor för Bonaanstalten och 40,000 kronor för Venngarnsanstalten.

Vad angår de sålunda anmälda anslagsbehoven föreligger, vid det

förhållande att jag icke ansett den föreslagna provisoriska förläggningen

av elever i gymnastikhus vid Bona höra komma till stånd, ingen anledning

att äska den ifrågasatta nnslagsförstärkniiigen, så vitt angår Bonaanstalten.

För underhåll och vård av det högre antal elever, som kunna

komma att intagas i denna anstalt, i händelse av bifall till förslaget om

viss del av Rösiöhemmanens läggande till anstalten, torde anstaltens

ordinarie förslagsanslag kunna anlitas. Den redan inträffade nedgången

i priset å vissa förnödenheter och den inkomst av dessa hemman, som

redan under år 1919 biir disponibel, böra medföra, att något, anslagsöverskridande

för täckande av nu ifrågavarande behov icke behöver äga

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungi. ilaj:ts proposition Kr 324.

rum. Eventuellt ökat behov av tillsynspersonal torde, efter därom hos

Kung!. Maj:t av anstaltens styrelse gjord hemställan, kunna fyllas genom

anställande av extra förmän eller extra arbetsledare.

b) Analaget

till avlrinnnde

av tjänatem n

nid ’enngamsanstalten.

''Förslagsanslag,

högst)

i) Direktörens

avlöningsförmåner.

Beträffande anslaget till avlönande av tjänstemän vid Venngarnsanstalten,

vilket anslag till sin natur är förslagsanslag, högst, föreligga,

på sätt redan nämnts, nu till avgörande en del spörsmål, som avse dels

avlöningsförhöjningar för vissa befattningshavare dels oek inrättande

av nya tjänster.

Ett av dessa spörsmål är frågan om avlöningsförhöjning för

direktören vid anstalten. Denne uppbär årligen enligt nu gällande avlöningsstat

(se sid. 00) dels såsom direktör kontant avlöning av 3,900

kronor dels ock såsom tillika predikant vid anstalten så stor del av

predikantarvodet 1,200 kronor, som Kungl. Maj:t bestämmer. Venngarnsstyrelsen

har nu föreslagit, att hans avlöning såsom direktör måtte höjas

till 4,350 kronor.

.Redan vid behandlingen av förutnämnda proposition nr 338 till

1.917 års lagtima riksdag gjorde jag, på sätt redan förut erinrats, gällande,

att det — redan med deu storlek Venngarnsaustalten nu äger —

vore önskvärt, att den avlöning, som tillkommer direktören såsom sådan,

sattes till det belopp styrelsen nu förordat. Jag framhöll, att spörsmålet

om en sådan löneförhöjning borde upptagas till behandling i samband

med en kommande prövning av behovet av särskilda avdeiningsföreståudare

vid anstalten samt av därmed sammanhängande organisationsspörsmål.

Såsom redan förut omnämnts och jag strax får tillfälle att närmare

beiöra, tvingar den betydande utvidgning, som Venngarnsanstalten skulle

komma att undergå enligt de sakkunnigas, av mig förordade förslag,

till upptagande nu av frågan om inrättande därstädes av tre avdelningsföreståndarbefattningar.

Samma hänsyn gör det nödvändigt att nu —

utan att avvakta den mera definitiva omorganisation av anstalten, som

tvångsuppfostringssakkunniga ställt i utsikt — till behandling upptaga

jämväl fiågan om förbättrade avlöningsförmåner för direktören.

Därvid är då att uppmärksamma, att den förändring i åliggandena

för anstaltens olika befattningshavare, som de sakkunniga nu föreslagit,

icke berör direktören. Denne skulle alltså — i trots av att anstalten

skulle komma att få elevantalet nära fördubblat — fortfarande komma

att bestrida dels samtliga direktörsgöromål i oförminskad utsträckning

och dels, så länge han tjänstgör även såsom predikant, de honom i

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!. Moj:ts proposition Nr 324.

denna hans egenskap tillkommande åligganden. Äled tanke på det omfattande

arbete, som, på sätt Venngarmstyrelsen också betonat, åvilar

den, som vid en anstalt av nu ifrågavarande slag och planerade storlek

skall tjänstgöra som pastor oek religionslära^, synes det mig tydligt,

att vid en blivande omorganisation av Venngarnsanstalten det skall —

lika litet bär som vid Hona — visa sig möjligt att i längden hava

direktörstjänsten och predikautbefattningeu förenade, åtminstone icke

under annan förutsättning än att vederböraude på något sätt beredes

väsentlig lindring i arbeb-t. Något förslag i sådan riktning föreligger

emellertid icke nu. Att i avvakian härå dröja med genomförandet av

en avlöningsförbättring för direktören synes mig icke vara i överensstämmelse

med billighet och skulle dessutom innebära en allvarlig risk

för att man ej skulle fortfarande kunna få befattningen besatt med fullt

k-mpetent och lämplig person. Enligt min mening bör alltså en höjning

redan nu ske i ifrågavarande befattningshavares löneförmåner.

Ätt en dylik avlöningsförbättring tillföres honom i den formen att, såsom

Venngamsstyrelsen föreslagit, hans avlöning som direktör höjes

från 3,(J00 kronur till 4,350 kionor, synes mig lämpligt och på intet

sätt ägnat att föregripa den mera genomgripande lönereglering för anstalten,

varom de sakkunniga förklarat sig framdeles vilja framlägga

förslag.

Enligt tvångsuppfostringssakkunnigas förslag skulle vid Venn- 2) inrättande

garnsanstalten, efter dennas provisoriska utvidgning till att kunna mottaga

intill 200 elever, genomföras en liknande indelning av eleverna i

avdelningar som den, vilken redan är gällande vid Bona. För sådant

ändamål ävensom för tillfredsställandet av anstaltens behov av lärarkrafter

skulle där inrättas tvenne nya befattningar, nämligen dels, på

sätt redan Venngamsstyrelsen föreslagit, eu tjänst, vars innehavare med

hänsyn till det stora antal elever, som skulle stå under hans närmaste

ledning — nämligen alla de till den nuvarande elevbyggnaden förlagda

— skulle hava till uteslutande funktion att vara avdel ningsförcståndare,

dels ock en befattning som andre lärare, tillika avd vin i ngsjdrcstårt dåre.

Därjämte skulle nuvarande lantl/ruksivsprktoren bliva tillika avdelningsförcståndare.

Nu nämnda befattningshavare skulle få sina avlöningar

satta i relation till de avlöningar, som tillkomma motsvarande tjänstemän

vid Bona. Lantbruksinspektoren skulle alltså få sin begynnelseavlöning

höjd från 2,050 kronor till 2,550 kronor samt de båda ålderstilläggens

belopp höjda ett vart från 200 kronor till 4()0 kronor och

andre läraren skulle få en begynnelseavlöning av likaledes 2,600 kronor

av avdelningsföresténdarebefattningar

m m.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl■ Maj:ts proposition Nr 324.

med två ålderstillägg, vartdera såsom nu å 200 kronor, under det att

den nye befattningshavare, som skulle vara endast avdelningsföreståudare,

skall få åtnöja s>g med eu begynnelseavlöning av 2,050 kronor

samt ålderstillägg i likhet med andre läraren.

Mot tvåugsuppfostringssakkunnigas förslag i nu ifrågavarande del

har jag intet att erinra. Därigenom att andre läraren och lantbruks-,

inspektören komma att fungera även såsom avdelningsföreståndare synes

hava blivit på ett ändamål-enligt sätt sörjt för att en var av de elevavdelningar,

som skulle komma att tillsvidare bliva förlagda till de föreslagna

gymnastik- och verkstadsbyggnaderna, bliva satta under ledning

av var sin föreståndare. Jag vill dock framhålla, att ett rea''iserande

av de sakkunnigas förslag i nu förevarande del givetvis ej för verka

prejudicierande med avseende å den mera definitiva organisation av Venngarnsanstalten,

vartill de sakkunniga förklarat sig vilja framdeles avgiva

förslag.

De sakkunniga hava hemställt, att föreskrift måtte meddelas därom,

att andre läraren vid Venngarn skall vara delaktig i folkskollärarnas

pensionsinrättning i överensstämmelse med de föreskrifter, som i sådant

hänseende meddelats beträffande de vid statens uppfostringsanstalt å

Bona anställda andre läraren och tredje läraren. Jämväl denna hemställan,

som i avgivet utlåtande förordats av skolöverstyrelsen, bör enligt

min mening bifallas.

3) Assistent- Att assistenten vid Venngarnsanstalten i samband därmed, att han

gens^om- genom anstaltens utvidgning får sitt arbete väsentligen utökat, på sätt

ändring till de sakkunniga hemställt, får sin begynnelseavlöning he jd från 2,050

eyäusthmed" kronor till 2,550 kronor, synes mig ej vara annat än i överensstämmelse

förhöjd med billighet. Det synes mig vara av synnerlig vikt, att de befattningsaviömng.

havare vid uppfostringsanstalterna, som skola vara räkenskapsförare

och uppbördsmän och därigenom få en betydelsefull uppgift beträffande

den ekonomiska förvaltningen vid anstalterna, bliva så avlönade, att

fullt kompetenta personer kunna erhållas och trygghet vinnes för ordentlig

och sakkunnig redovisning av dem anförtrodda värden, vilka givetvis

med anstalternas växande omfattning bliva allt större. Jag förenar mig

alltså i de sakkunnigas förslag om löneförbättring för assistenten vid

Venngarnsanstalten ävensom därom, att åt denne befattningshavare i

sammanhang därmed gives den benämning av bokhållare, som tillkommer

närmast motsvarande tjänsteman vid Bona.

Jag begagnar dock tillfället att här giva uttryck åt den uppfattningen,

att vid en blivande mera definitiv omorganisation av upplöst
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Alaj.ts preposition Nr 324.

ringsanstalterna bör tagas i övervägande, huruvida icke åt nu ifrågavarande

befattningshavare bör givas en tjänsteställning mera motsvarande

den, som kamrerarna vid vissa av våra fängvårdsanstalter intaga.

Enligt de förslag, som framställts först av Venn garn sst yreisen och 4) Nyafördärefter

av tvångsuppfostringssakkunniga, skulle efter genomförandet av lingar

den av mig förordade utvidgningen av Venngarnsanstalten, denna tillföras

ett vä''entligt ökat antal förmän. Utöver i anslaltens stat nn upptagna

13 förmän, därav 3 med förordnanden som gruppledare, skulle

erfordras ytterligare 9 förmän, därav 2 med förordnanden som gruppledare.

Anstaltens förmanskår skulle alltså enligt detta förslag komma

att omfatta 22 förmän, därav 5 med gruppledareförordnanden. Med

hänsyn till anstaltens beräknade elevantal av 200 torde, med den erfarenhet

man hittills haft särskilt vid Bona, den sålunda föreslagna utökningen

ingalunda vara för stor, utan tvärtom få betecknas smn ett

minimum. Förslaget i denna del bör alltså enligt min mening vinna

understöd.

I händelse av bifall till mina i det föregående förordade förslag Resultat.,

till ordnandet av avlöningsförhållandena vid Venngarnsanstalten, skulle

alltså från och med den 1 januari 1920 böra för denna anstalt fastställas

en ny avlöningsstat av följande utseende:

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

Avlöuingsstat för statens uppfostringsanstalt å Venngarn för är 1920.

1 direktör ..................

1 förste lärare ............

1 lånt bruksinspektör, till

likuavdeliiiiigsförestän

dåre .......................

1 andre lärare, tillika avdel

ni ngstöreståndare,

arvode .....................

t bokliållnre (räkenskaps

förare och uppbördsman)

...............

1 avdelningsföreståndare

1 maskinist.................

1 förman med förordnan

de såsom gruppledare

4 förmän med d:o ...

1 förman .............

16 förmän

1 husmoder, jämte fri kost

Predikant, arvode ..

Summa kronor

Pen-

Tjät st-

Oredu-

cerat

belopp

8 ons- avgift

mot- svarande

Redu-

cerat

belopp

göri lös- pennin- gar eller

motsva-

Arvode

för

särskilt

uppdrag

Summa

belopp

rande

(Efter 5 år kan lönen höjas

3,000

150

2,850

1,500

—

4,850

) med 500 kronor och

^ efter 10 år med ytter-

i 1 gare 500 kronor.

1,900

100

1,800

1,100

—

2,900

(Efter 5 år k m lönen höjas

| med 400 kronor och

{ efter 10 år med ytter-

1,600

50

1,550

1,000

—

2,550

S ligare 400 kronor.

Efter 5 år kan den del av

arvodet, som motsvarar

lön, höjas med 200 kro-

1,600

—

—

1.000

—

2.600

nor och efter 10 år med

„ ytterligare 200 kronor.

| Efter 5 år kan lönen höjas

1,600

50

1,550

1,000

—

2,550

1 med 200 kronor och

1,200

so

1,150

900

-

2,050

e ter 10 år med ytter- ligare 200 kronor.

1,000

30

970

550

—

1,520

|

800

25

775

500

200

1,475

Efter 5 år kan lönen höjas

( med 100 kronor och

3,200

800

100

25

3,100

775

2,000

500

800

5,900

1,275

i efter 10 år med ytter- ligare 100 kronor.

12,800

400

12,400

8.000

—

20.400

i

Efter 5 år kan lönen höjas

700

25

675

—

-

675

j med 50 kronor och

j efter 10 år med ytter- ligare 50 Kronor.

—

—

—

—

-

1,200

—

—

__

—

49,445

Anm. Med undanta? av predikanten erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) och

elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur och

lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren Förmännen och husmodern bekomma

beklädnadsersättning, en var av de förra med 100 kronor och den senare med 50 kronor för år.

Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland (enligt styrelsens bestämmande).

Därest direktören tillika ombesörjer predikantens göromål, må han få åtnjuta så stor del av predikantarvodet,

som Kungl. Maj:t bestämmer.

För det fall, att direktören åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstillägg, skall det pensionsavgift

motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor.

Befattningshavare vid anstalten må i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder

han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning vid anstalten under den tid den ut

gjort vårdanstalt för alkoholister. ,

Därest predikant icke enligt avtal med styrelsen äger att genom anstaltens försorg åtnjuta fria

resor, erhåller han resekostnadsersättning enligt fjärde klassen i resereglemente^ att utgå från det såsom

biurag till driftkostnader för anstalten beviljade förslagsanslaget

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 324.

Förslagsanslaget till kost och beklädnad åt eleverna vid Venngarnsanstalten

m. in. har för år 1920 av Venngarnsstyrelsen beräknats

till 20o,000 kronor. Mot denna styrelsens beräkning har jag att göra

eu del liknande erinringar som de, vilka av mig framställts beträffande

Bonastyrelsens beräkning av motsvarande anslag i fråga om Bona. Sålunda

torde, i enlighet med det betraktelsesätt, som jag gjort gällande

vid behandling av sist berörda anslag, posterna till elevernas kosthåll

och beklädnad samt avgående elevers utrustning, vilka poster av Venugarnsstyrelsen

föreslagits till ett sammanlagt belopp av 124,450 kronor,

kunna nedbringas, med tillhopa omkring 20,000 kronor, samt vidare

posten till »inköp av förråd av beklädnad, bränsle m. fl. varor samt

till rörelsekapital» å 20,000 kronor kunna helt och hållet utgå. Jämväl

med avseende å posten »direktörens representationspenningar», vilken

post beträffande Venngarnsstyrelsen är ny och av dess styrelse upptagits

med 300 kronor, tillåter jag mig hänvisa till vad jag nyss yttrat

beträffande motsvarande post i fråga om Bona.

Enligt min mening skulle alltså, med de utgångspunkter beträffande

anstaltens storlek m. m. som Venngarnsstyrelsen lagt till grund för sina

beräkningar, nu förevarande anslag lämpligen kunna för år 1920 äskas

med ett belopp, som med 40,000 kronor understiger det av styrelsen

föreslagna, 200,000 kronor, eller således med 100,000 kronor.

Emellertid hava, på sätt förut nämnts, tvångsuppfostringssakkunniga

gjort gällande, att den utvidgning av anstalten, som enligt

deras av mig förordade förslag skulle komma till stånd, skulle på nu

förevarande anslag ställa ett ökat krav av 125,000 kronor. Detta bel opp,

vid vars beräknande de sakkunniga lära lagt till grund i huvudsak

samma synpunkter som de, vilka varit bestämmande vid Venngarnsstyrelsens

uppskattning, torde av liknande skäl som de, vilka föranlett

eu jämkning i det resultat, vartill denna utmynnat, kunna utan risk

nedsättas med omkring 15,000 kronor. Den höjning av anslaget, som

utvidgningen av anstalten skulle påkalla, skulle alltså belöpa sig till

110.000 kronor och anslaget bör följaktligen för år 1920 äskas med

270.000 kronor.

I det föregående (sid. 99) har jag, i samband med yttrande över av

tvångsuppfbstringssakkunniga ifrågasatt äskande av anslag å 1919 års

tilläggsstat av medel till personalavlöningar och elevers vård och underhåll

under nämnda år i anledning av föreslagen provisorisk förläggning vid

B ma- och Venngarnsanstalterria av större antal elever än för vilka anslagen

för år 1919 beräknats, uttalat, att, vad Bonaanstalten anginge, på av

bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 287 höft. (Nr 324). 14

C) A ii slag et

till kust och

beklädnad åt

eleverna vid

Venn.arns

anslå ten.

(Förslags
anslag.

)

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

d) Anslag till

avlön nde av

tjä \ st emfin

vid häck tskogsanstulten.

(Förslagsan

sl« g,

högst.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

mig angivna skäl någon förstärkning av anslaget på föreslaget sätt icke

syntes behöva äga rum. Vidkommande Venngarnsanstalten torde däremot,

med hänsyn till det betydligt ökade antal elever, som enligt tvångsuppfostringssakkunnigas,

av mig biträdda förslag skulle där r-dan under är

1919 intagas, en förstärkning av det för år 1919 å extra stat anvisade förslagsanslag

böra b''jre las å tilläggs-Oat för nämnda år. För tillämpning

redan und>-r senare delen av år 1919, i mån av behov, av det här ovan intagna

förslag till avlöningsstat för Venngarnsanstalten för år 1920 skulle

enligt verkställd beräkning erfordras ett belopp av omkring 9,000 kronur.

Till elevers kost och beklädnad m. m. torde böra beräknas en höjning

i anslag''t av omkring 30,000 kronor, vadan förstärkningsanslaget torde

böra äskas med ett till 40,000 kronor utjämnat belopp.

De sakkunniga hava föreslagit att för vård och tillsyn av de elever,

36 till antalet, för vilka Bäckaskogsanstalten till en början är avsedd

att anordnas, skulle anställas en lärare, tillika avdelningsföreståndare,

och tre förmän med förordnande såsom gruppledare, samtliga med samma

avlöningsförmåner som motsvarande befatiningshavare vid Venngarnsanstalten.

Nu omförmälda befattningshavare skulle uppföras å avlönings-:

stat. Läraren, vilken i likhet med de å Bonaanstalten anställda andre

läraren och tredje läraren borde hava sådan kompetens, som erfordras

för anställning såsom lärare vid folkskola, skulle vara delaktig i folkskollärarnas

pensionsinrättning enligt samma bestämmelser, som gälla beträffande

nyssnämnda lärare vid Bonaanstalten.

Fn lantbruksinspektor, erforderlig för skötseln av egendomen, och

en bokhållare, som skulle vara räkenskapsförare och uppbördsman,

kunde, enligt de sakkunnigas förslag, tillsvidare avlönas av medel, som

inflyta å gårdsdriften. Avlöningarnas belopp skulle bestämmas av Kungl.

Maj:t efter förslag av anstaltens styrelse.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag beträffande Bäckaskogsanstaltens

personal och dess avlöningsförmåner.

Vid bifall till det av mig förordade förslaget skulle alltså komma

att för år 1920 fastställas följande

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

Avlönlngsstnt för statens uppfostringsanstalt å Bäckaskogr för år 1920.

Pen-

Tjänst-

sions-

görings-

Arvode

Oredu-

avgift

Bedu-

pennin-

för

.

| ......

cerat

mot-

cerat

gar

särskilt

Summa

belopp

svaran-

belopp

eller

UPP-

de be-

motsva-

drag

lopp

rande

!

lEfter 5 år kali den del av

1 lärare, tillikaavdelnings-

1.600

■

2,600

| arvodet, som motsvarar

föreståndare, arvode ...

1,000

{ lön,höjas med 200kro- nor och efter 10 armed

t ytterligare 200 kronor.

1 förman med förordnande

jEfier 5 år kan lönen höjas

såsom gruppledare ...

800

25

775

500

200

1,475

( med 100 kronor och

2 förmån med d:o.........

1,600

50

1,550

1.000

400

2,050

| efter 10 år med ytter- ) ligare 100 kronor.

Summa

—

—

-

—

7,025

Anm. Samtliga befattningshavare erhålla fri hostad med bränsle. Förmännen bekomma beklädnadsersättning,

en var med 100 kronor för år. Befattningshavare må kunna tilldelas trädgårds- eller planteringsland

(enligt styrelsens bestämmande).

Befattningshavare vid anstalten m& i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo tid, varunder

han omedelbart före sitt tillträde till befattningen varit innehavare av motsvarande eller jämförlig

befattning vid annan statlig uppfostringsanstalt av nu ifrågavarande art eller ock vid statens förutvarande

vårdanstalt för alkoholister vid Venngarn.

På anstalten är avsedd att träda i verksamhet den 1 april 19 20

skulle för tillämpning nämnda år av förestående avlöningsstat erfordras

i runt tal 5,270 kronor, vilket belopp torde böra utgå å extra stat såsom

förslagsanslag, högst.

Till bestridande av utgifter för de å Bäckaskogsanstalten intagna

elevers kost och beklädnad med mera hava de sakkunniga beräknat för

nio månader av år 1920 skida åtgå 38,000 kronor. Av jordbruksdriften

bar ett belopp av 20,000 krön >r antagits bliva disponibelt till bestridande

av ifrågavarande utgifter, vadan ett särskilt anslag till elevernas

kost och beklädnad med mera å 18,O<)0 kronor ansetts behövligt.

På jag på i annat sammanhang anförda skäl icke funnit mig

kunna för närvarande tillstyrka äskande av anslag till införande av

elektrisk belysning vid den föreslagna Bäckaskogsanstalten och de sakkunniga

vid beräkning av det anslag, varom nu är fråga, bland utgifter

för eldning och belysning upptagit årsavgift för elektriskt ljus — eldigt

de sakkunnigas utredning syues avgiften beräknad 1 ill 3,000 kronor —

lärer, även om andra, betningsmedel alltså måste tillgripas, en reduktion

av nu ifrågavarande utgift spost kunna äga rum. En nedsättning av

det, beräknade anslaget torde ock kunna ske med hänsyn därtill, att detsamma

tydligen uppskattats efter samma grunder, som följts vid beräk
-

e) Anslag till

kost och beklädnad

åt

eever vid

Bäckaskogsan

tal • n

med mera.

Förslags
anslag
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Överledning

och överinseende

vid

Bäckaskogsanstalten.

Samman
fattning.

Kungl. Maj:t$ proposition AV 324.

ningen av anslagen till driftskostnader vid Bona- och Venngarnsanstnlterna,

vilka anslag jag dock på förut anförda skäl funnit kunna något

reduceras.

Det av de sakkunniga föreslagna anslaget till kost och beklädnad

åt de vid statens uppfostringsanstalt å Bäckaskog intagna elever med

mera, 18,000 kronor, torde därför kunna minskas med 5,000 kronor och

alltså uppföras med 13,000 kronor att utgå såsom förslagsanslag å extra stat.

Mot de sakkunnigas förslag beträffande Bäckaskogsanstaltens överledning

och överinseendet över densamma har jag icke funnit något att

erinra.

Enligt de förslag, som jag sålunda i det föregående förordat,

skulle av riksdagen behöva äskas följande engångsanslag (jmfr tablån på

sid. 52 och följ ).

Till byggnadsarbeten in. in. vid Venngarn ..................... kronor 414,000

Till vissa ändringsarbeten vid Bona, erforderliga för

den nya övervakningsavdelningen................................ i> 5,000

Till inlösen av arrenderätten vid Bäckaskog ävensom

av inventarier, byggnader, foder och spannmål därstädes

m. m..................................................................... v 432,355

Till reparation av vissa hus vid Bäckaskog, anskaffande

av inventarier m. m. ................................................... » 80,000

Summa kronor 931,355.

Dessutom skulle följande driftkostnadsanslag behöva äskas med här

nedan angivna belopp, nämligen

Ordinarie förslagsanslaget till Bonaanstalten för år 1920 kronor 250,000

Förstärkningsanslag till samma anslag ............................. » 40,000

Förslagsanslag, högst, till Venngarnsanstalten för år 1920 » 49,445

Förslagsanslag till Venngarnsanstalten för år 1920 ...... » 270,000

Förstärkningsanslag till förslagsanslaget till Venngarnsanstalten

för år 1919 ...................................................... » 40,000

Förslagsanslag, högst, till Bäckaskogsanstalten för år

1920.................................................................................... » 5,270

Förslagsanslag till Bäckaskogsanstalten för år 1920...... » 13,000

Summa kronor 667,-715.

Engångsanslagens och driftkostnadsanslagens sammanlagda slutsumma

skulle alltså bliva 1,599,070 kronor.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

Av dessa anslag skulle äskas:

å tilläggsstat för år 1319:

samtliga entiångsauslag utom det i nyssnämnda tablå sist upptagna ä

80,000 kronor eller således anslag å tillhopa.................. kronor 851,355

samt av driftkostnadsanslagen det till förstärkning av

förslagsanslaget till Venngarusanstalten för år 1019 å » 40,000

summa kronor 801,355

samt å 1920 års stat:

en gångsanslaget till reparation av vissa hus vid Bäcka
skog

m. m. å................................................................... kronor 80,000

samt samtliga driftskostnadsanslag utom det nyss nämnda

å 40,000 kronor eller således anslag å tillhopa.............. » 627,715

summa kronor 707,715.

I propositionen om tilläggsstat för år 1910 äro för nu ifrågavarande

ändamål (vid punkt [15J under rubriken »Ökat anstaltsutrymme

m. m.») beräknat allenast 485,000 kronor eller således ett belopp som

med 406,355 kronor understiger det belopp å 891,355 kronor, som enligt

de av mig förordade förslagen skulle begäras å samma stat. Anledningen

härtill är den, att vid nyssnämnda propositions avlåtande hänsyn

ej tagits till det då ännu ej framkomna Bäckaskogsprojektet. Emellertid

är att märka, att, vid bifall till Kungl. Mnj:ts i annat sammanhang

framlagda förslag, i 1919 års tilläggsstat, sådan den i förutberörda

proposition beräknats, skulle komma att göras besparingar å i det

närmaste samma belopp som det, vartill nyssnämnda brist uppgår. De

besparingar jag åsyftar äro

dels en å........................................................................ kronor 109,000,

som skulle komma till stånd vid bifall till den i det

föregående omnämnda propositionen nr 124 om utökning

av Bonaanstaltens jordområde med viss del av

Rösiöhemmanen,

dels ock en å.................................................................... » 285,000,

som skulle göras vid bifall till eu förut i dag besluten

proposition om vidtagande av provisoriska åtgärder

till vinnande av ökat fängelseutrymme.

Summa kronor 394,000.

Ännu ej täckt skulle alltså återstå eu brist på 12,355 kronor.

Härvid är dock att märka, att, på sätt jag strax får tillfälle att nämna,

s. 110 Kontrollera mot PDF

Oenarte
mentschefens
slutliga
hemställan.

110 Kungl. Maj:ts proposition Nr 324.

ä 1920 års beräknade stat skulle komma att göras en besparing avsevärt

överstigande delta belopp.

1 innevarande års stalsverksproposition äro för nu ifrågavarande

ändamål beräknade följande belopp å 1920 års stat, nämligen:

vid punkt [40]: ordinarie förslagsanslaget till

Bonaanstalten ........................................................................... kronor 425,000

vid punkt [41]: ett förslagsanslag, högst, till Venn
garnsanstalten.

........................................................................ » 47,000

vid punkt [42]: ett förslagsanslag till samma anstalt

........................................................................................... » 325,000

Stimma kronor 797,000.

L statsverkspropositionen är alltså för dessa ändamål beräknat ett

sammanlagt belopp, som med 89,285 kronor överstiger det belopp å

707,715 kronor, vartill anslag enligt de av mig förordade förslagen

skulle äskas å 1920 års stat.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva,

ej mindre att den till Venngarn tillsvidare förlagda allmänna uppfostringsanstaltens

karaktär av provisorium må upphöra och där upprättas

en permanent statlig uppfostringsanstalt för minderåriga manliga

förbrytare;

än även att den under domänstyrelsens förvaltning stående, nu på

arrende åt enskild person upplåtna Bäckaskogs kungsgård i Kiaby socken

av Kristianstads län må, mot vederbörlig nedskrivning i statens domäners

fond, från och med den 14 mars 1920 disponeras för statens egen räkning

till upprättande därstädes av ytterligare en allmän uppfostringsanstalt

för minderåriga manliga förbrytare;

dels anvisa under andra huvudtiteln

på tilhiggsstat för år 1!)1D:

för utförande vid statens uppfostringsanstalt vid Venngarn av

följande byggnads- och ändringsarbeten m. m., nämligen uppförande av

ett gymnastikhus, ett verkstad^hus och fyra tvåfamiljshus, utvidgning av

köksavdelningen, komplettering av kokanordningar och årigpauneavdelningen,

reparation av hus vid torpet Vela samt inredning av tre enkel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition Nr 324.

rum å nuvarande austaltsbyggnadens vind ävensom för anskaffande av

inventarier ett reservationsanslag av 414,000 kronor; och

till anordnande vid statens uppfostringsanstalt å Bona av en överväkningsavdelning

ett reservationsanslag av 5,000 kronor; samt

på extra stat för år 1920:

till beredande åt kungsgården Bäckaskogs nuvarande arrendator

av gottgprelse för det arrendator! måste före nu löpande arrendeperiods

utgång frånträda arrendet ävensom till inlösen av arrendator! tillhöriga

byggnader samt levande och döda inventarier med mera ett reservationsanslag

av 432,355 kronor; och

till reparation av vissa byggnader vid Bäckaskog, avsedda till

bostäder för (lever och befattningshavare, ävensom till anskaffning av

inventarier till elevbostäderna m. m. ett reservationsanslag av 80,000

kronor;

dels höja det under andra huvudtiteln till statens uppfostringsanstalt

å Bona uppförda ordinarie förslagsanslag från dess nuvarande

belopp 175,000 kronor med 75,000 kronor till 250,000 kronor;

dels till förstärkning av nämnda ordinarie förslagsanslag på extra

stat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag, högst, 40,000 kronor;

dels ytterligare bevilja

på extra stat för år 1920:

a) till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å

Venngarn ett förslagsanslag, högst, 49,445 kronor;

b) till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt ä

Venngarn intagna elever m. m. ett förslagsanslag av 270,000 kronor;

c) till avlönande av tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å

Bäckaskog ett förslagsanslag, högst, 5,270 kronor;

d) till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt å

Bäckaskog intagna elever m. m. ett förslagsanslag av 13,000 kronor;

samt

på tilläggsstat för år 1919:

till förstärkning av det å extra stat för samma år beviljade förslagsanslaget

till kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt

å Venngarn intagna elever m. m. ett förslagsanslag, högst.

40,000 kronor;

dels ock besluta, att andre läraren vid statens uppfostringsanstalt ä

Venngarn och läraren vid statens uppfostringsanstalt å Bäckaskog skola

vara delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning i enlighet med de

bestämmelser, som i sådant avseende äro gällande beträffande andre

läraren och tredje läraren vid statens uppfostringsanstalt å Bona.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kun<jl. Maj.ts proposition Nr 324.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan läcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition Nr 324.

113

Register.

Sid.

Inledande anmärkningar................................................................................................ 3

I. Behovet av ökat antal anstaltsplatser............................................................... 6

Departementschefens yttrande angående I ........................................................ 16

II. Olika förslag till platsbristens avhjälpande...................................................... 17

A. Av tvångsuppfostringssakkunniga verkställda förberedande undersök
ningar

............................................................................................................ 18

a) Tuna ........................................ 20

b) Leckö, Laholm, Hårderup och Bäckaskog ............................................ 22

c) Resultat .............................................. 23

B. Av tvångsuppfostringssakkunniga eller eljest föreslagna byggnadsarbeten

vid Venngarn och Bona ........................................... 24

1) Huvuddragen av tvångsuppfostringssakkunnigas byggnadsförslag 24

2) Byggnadsarbeten in. m. vid Venngarn ............................................... 26

3) Byggnadsarbeten m. m. vid Bona ........................................................ 29

C. Tvångsuppfostringssakkunnigas förslag om upprättande av en, tillsvidare

provisorisk, uppfostringsanstalt vid Bäckaskog ................................... 32

D. Sammanfattning av engångsutgifterna för genomförandet av samtliga

framförda förslag ......................................................................................... 52

III. Driftkostnadsanslagens beräknande ................................................................... 54

A. Bonaanstaltens driftkostnadsanslag för år 1920 ........................................ 54

B. Venngarnsanstaltens driftkostnadsanslag för år 1920 ................................ 59

C. Okade driftkostnadsanslag beträffande Bona och Venngarnsanstalterna

för år 1919 .............................................................................................. 69

D. Driftkostnadsanslag för den föreslagna nya anstalten vid Bäckaskog.... 70

IV. Bör Venngarnsanstalten ombildas till en uppfostringsanstalt av permanent

natur?................................................................................................................. 73

Departementschefens yttrande angående IV .................................................... 81

Y. Böra uppfostringsanstalter av nu förevarande slag utrustas med särskilda

gymnastikbyggnader? ....................................................................................... 85

Departementschefens yttrande angående V...................................................... 87

VI. Departementschefens yttrande angående II och III ........................................ 87

Sammanfattning ......................................................................................................... 108

Departementschefens slutliga hemställan.................................................................... 110

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 287 höft. (Nr 324.)

15

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:232 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition om anvisande av medel till beredande av tvång suppfostran åt minderåriga manliga förbrytare m. s. 13 i texten
  2. SU 1919:116 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om anvisande av medel till beredande av tvång stepp fostran åt minderåriga manliga förbrytare m. m. s. 1 i texten