Sök i Ratio Lex

Om vidtagande av provisoriska åtgärder till vinnande av ökat fängelseutrymme

1919-03-18 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:330, Om vidtagande av provisoriska åtgärder till vinnande av ökat fängelseutrymme

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

1

Nr 330.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen om vidtagande av provisoriska

åtgärder till vinnande av ökat fängelseutrymme;

given Stockholms slott den 18 mars 1919.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen att

dels medgiva, att, efter det Fårösunds fästning på Gottland blivit

nedlagd, densamma må, frän tid och på villkor Kunirl. Mnj:t bestämmer,

ställas till fångvårdens disposition för upprättande därstädes av en fångvårdsan

stalt;

dels på tilläggsstat för år 1919 under andra huvudtiteln bevilja,

ej mindre för vidtagande av de ändringsarbeten vid Fårösund,

som för nyss nämnda ändamål äro erforderliga, ett reservationsanslag

å 50,000 kronor,

än även — med godkännande av att mellan Kungl. Maj:t och

Kronan, å ena, samt Malmö stad, å andra sidan, slutes avtal i huvudsaklig

överensstämmelse med ett i statsrådsprotokollet intaget förslagskontrakt

— till ulförande av vissa reparationsarbeten m. m. vid de

gamla fängelsebyggnaderua å slottsholmen i Malmö ett reservationsanslag

å 65,000 kronor;

dels ock medgiva, att, därest något av nu nämnda två anslag icke

skulle behöva fullt tagas i anspråk lör de därmed avsedda ändamålen,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 293 höft. (Nr 330.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition Nr 330.

överskottet må i mån av behov användas till bestridande av de kostnader,

till vilkas täckande det andra anslaget är avsett.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1919.

N ärvar ande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCIIOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén.

Efter gemensam beredning i erforderliga delar med statsråden och

cheferna för lantförsvarsdepartementet, sjöförsvarsdepartementet och civildepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren

ärende rörande avlåtande till riksdagen av proposition om vidtagande av

provisoriska åtgärder till vinnande av ökat fängelseutrymme.

Därvid anförde departementschefen:

Vid behandlingen i statsrådet den 9 sistlidne januari av årets statsverksproposition,

såvitt angick andra huvudtiteln, gjorde jag vid avdelningen

om fångvården inledningsvis ett uttalande rörande bland annat det nuvarande

allmänna läget inom fångvårdsväsendet, sådant detta framgått

ur de genom kristiden skapade förhållandena. Jag framhöll därvid, att

de åtgärder, som redan vidtagits eller vore under utförande för att avhjälpa

den genom fångantalets starka stegring uppkomna bristen å

Ang.

vidtagande av

provisoriska

åtgärder till

vinnande av

ökat fängelse

utrymme.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

fängelseutrymme, vore otillräckliga för sitt ändamål och att ytterligare

åtgärder i detta syfte därför vore erforderliga, i vilket avseende ett

flertal olika förslag framförts.

Vid nyssnämnda tilllälle förelåg dock utredningen härom ännu ej

i det fullständiga skick, att jag kunde redan då underställa dessa förslag

Kungl. Maj:ts prövning.

Emellertid beslöt Kungl. Maj:t på min hemställan att i den samma

dag avlåtna propositionen rörande tilläggsstaten för år 1919 föreslå

riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för inrättande

av nya fängvardsanst-dter å nimnda tilläggsstat såsom reservationsanslag

beräkna ett belopp av 400,000 kronor.

Då utredningen i ärendet numera föreligger i fullständigt skick,

anhåller jag att fä hänskjuta detsamma till Kungl. Maj:ts bedömande.

Därvid vill jag först, till belysande av behovet av att särskilda

Chefen åtgärder vidtagas till skyndsamt avhjälpande av den rådande platsbristen

den 9 å våra straflanstalter, bringa i erinran vad jag i sådant avseende anförde

la''i9wri berörda tilllälle den 9 januari i år. Jag yttrade då bland annat

(1919 års statsverksproposition, andra huvudtiteln, sid. 67 och följ.):

Den rådande »Jag erinrar då till en början om det allmänt kända förhållandet, att kris
tiden

medfört en oerhörd ökning i antalet brott och förseelser och därmed i behovet

utrymme. av fängelseutrymme.

Följden härav har blivit den, att rikets fångvårdsanstalter för närvarande

äro i hög grad överbelagda. Till belysning härav omnämnes, att, under det att

antalet i rikets straffanstalter intagna fångar vid slutet av år 1916 uppgick till

2,239 och vid slutet av år 1917 till 2,761, detsamma den 1 oktober 1918 sprungit

upp till 4,U 00, varmed åtminstone tillsvidare höjdpunkten synes hava nåtts. Härefter

har nämligen en nedgång av fångantalet inträtt, så att detta den 20 december

1918 utgjort omkring 4,12o. Då det vid början av år 1918 för samma slag av

fångar tillgängliga ordinarie utrymmet beredde plats för omkring 2,770 fångar,

skulle alltså för närvarande ha rätt brist på platser för ej mindre än omkring 1,350

fångar, därest icke särskilda åtgärder för dess nedbringande vidtagits av Kungl.

Maj:t.

Enär dessa åtgärder dock icke motsvarat stegringen i antalet fångar under

år 1918, föreligger det berörda missförhållandet alltjämt, låt vara att dess omfattning

minskats, så att det nuvarande behovet av ökat utrymme kan — alldeles frånsett

erforderligt reservutrymme — anses gälla cirka 850 fångar.

sutills rid- För platsbristens begränsning hava alla tillgängliga medel anlitats. I enlig
taqna

åt,;är- het med särskilda av Kungl. Maj t fattade beslut hava sålunda för kriminalfångar

i fZaehe-9 tagits 1 ansPlåk dels den nedlagda tvångsarbetsanstalten i Karlskrona med 250 platser,

utrymmet. dels tvångsarbetsanstalten i Norrköping med 150 platser, dels ock en del av tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö, dit omkring 110 straflångar blivit förlagda. En ytter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Eungl. Maj.is proposition Nr 330.

ligare åtgärd i samma riktning är inom den närmaste tiden att förvänta. Kungl.

Maj:t har den 29 november 1918 lämnat fångvårdsstyrelsen bemyndigande att för

fångars förvarande åter taga i besittning den s. k. västra längan av de kronan fortfarande

tillhöriga gamla fängelsebyggnaderna å Slottsholmen i Malmö. För iordningställande

av detta utrymme har till fångvårdsstyrelsens förfogande ställts ett

belopp av 50,000 kronor, för vilken kostnad plats torde erhållas för 135 cellfångar.

ett ändamål, vilket är så mycket mera eftersträvansvärt, som ökningen i fångantalet

i övervägande grad faller inom enrumsfångarnas kategori.

Slutligen har Kungl. Maj:t, på sätt jag i ett annat sammanhang vill närmare

beröra, på fångvårdsstyrelsens hemställan bemyndigat styrelsen att försöksvis vid

Singeshult i Vrå socken av Kronobergs län anordna en arbetskoloni för straffångar,

vilket försök emellertid icke hitintills kunnat komma till utförande.

Nu berörda åtgärder äro givetvis, i den mån de satts eller sättas i verket,

ägnade att successivt minska det föreliggande behovet av ökat fångutrymme, vilket

därigenom till avsevärd del redan avhjälpts. Ännu är emellertid utrymmesbristen

inom våra fängelser påfallande stor och synes vara av beskaffenhet att, därest förhållandet

icke inom en nära liggande framtid rättas, innebära fara för fångvårdsarbetets

förryckande med eftersättande av de principer, som lagligen gälla för straffverkställigheten.

Så kan det icke under någon längre tid få fortgå, att personer,

som äro underkastade straff i enrum, sammanföras tvä eller till och med tre i samma

cell eller att överhuvud taget ett sammanförande av fångar tillätes utan vederbörlig

hänsyn till deras ålder och sinnesart samt beskaffenheten av de brott, vartill de

gjort sig skyldiga. Detta har dock under hittills rådande förhållanden måst tolereras.

Ett särskilt missförhållande har i berörda avseende anmärkts av riksdagens

militieombudsman i en av honom till Kungl. Maj:t den 13 juni 1917 avlåten skrivelse,

däri erinran göres mot det obestridligen olämpliga i förfarandet att sammanföra

för rent militära brott dömda personer med fångar, som dömts för stöld eller

andra brott enligt allmän strafflag.

De förutnämnda åtgärder, som vidtagits eller äro under utförande, äro, därest

fångantalet icke väsentligt nedbringas under den närmaste tiden, på sätt antytts

otillräckliga för sitt ändamål. Vid bedömandet åter av spörsmålet, huruvida en

snar återgång till normala förhållanden i fråga om fångantalet kan väntas, är det

icke lätt att för närvarande bilda sig en tillförlitlig mening. Sant är, att, på sätt

redan nämnts, omförmälda stegring i antalet fångar på senaste tid tyckas hava avstannat

och till och med efterträtts av en ej allt för obetydlig nedgång. Ovisst

är emellertid, om detta förhållande är att betrakta som endast tillfälligt eller bör

tydas som ett tecken till, att mera normala förhållanden äro på väg att återinträda.

Ätt märka är, att ökningen av antalet till frihetsstraff dömda icke till någon avsevärd

del följt av brott mot den särskilda kristidslagstiftningen, utan huvudsakligen

faller inom den allmänna strafflagstiftningen och särskilt inom till greppsbrottens

kategori. Dessa senare brott hava givetvis i väsentlig mån ökats på grund av den

nöd, som under kristiden varit rådande bland befolkningens breda lager, men måste

ock till en betydande del tillskrivas den stegrade demoralisation, särskilt hos ungdomen,

som varit eu allmän följdföreteelse icke allenast av de abnorma förhållanden,

världskriget skapat, utan även av bristande tillsyn och tilltagande slapphet i det

unga släktets fostran. Huruvida med den väntade freden skall följa en konstant

tillbakagang i brottens antal torde sålunda komma att bero dels på verkan av de

s. 6 Kontrollera mot PDF

Behövliga åtgärder

av

mera stadigvarande

natur.

a) upprättande

av jordbruks

fängelse

sch kolonier;

b) ytterligare

anstalter för

särskilt ungdomsbrottslighetens

behandling.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

direkt förebyggande åtgärder, som ytterligare må kunna vidtagas, och dels på den

sociala och ekonomiska utvecklingens egen riktning samt samhällets förmåga att

ingiva nödig respekt för de lagar och institutioner, som avse rättsordningens upprätthållande.

Med denna utgångspunkt har jag, särskilt med hänsyn till statsfinansernas

betryckta läge, väl ansett mig befogad att, under anslutning från fångvårdsstyrelsen,

hemställa hos Kungl. Maj:t om vidtagande av i huvudsak allenast provisoriska åtgärder

— såsom sådana höra de förut angivna väsentligen betraktas — för att avhjälpa

ett missförhållande, som, tills dess läget kan bättre överskådas, må betraktas

såsom åtminstone i betydande grad tilflälligt. Men å andra sidan anser jag mig

skyldig att jämväl härutinnan i full överensstämmelse med vederbörande myndigheter,

fästa Kungl. Maj.ts uppmärksamhet på angelägenheten att äska riksdagens

medverkan för att på ett mera stadigvarande sätt möta en ny tids krav på skyndsamma

och effektiva åtgärder till kriminalitetens bekämpande bland annat genom

en fullt tillfredsställande fångvård. Särskilt som de berörda provisoriska åtgärderna

icke på långt när äro ens kvantitativt tillräckliga för att avhjälpa den inträdda

platsbristen, även om denna i någon mån skulle nedgå genom en minskning

av brottens antal, synes det nödvändigt att nu inrikta sig på inrättandet av mera

permanenta anstalter av beskaffenhet att, under användning av lämpligast befunna

vårdnadsmetoder, råda bot för den utrymmesbrist, som må fortfara, och samtidigt

eventuellt kunna övertaga ett eller annat av de äldre fängelsernas verksamhet.

Försiktigheten bjuder att under nu rådande ovissa förhållanden, framgå steg

för steg med ledning av de grunder, som genom vunnen utredning samt riksdagens

och vederbörande myndigheters uttalanden böra anses fastslagna för den framtida

utvecklingen på hithörande områden. Härvid torde med snaraste böra vidtagas

följande åtgärder, vilka allmänt vitsordats såsom mest trängande:

a) inom den allmänna fångvården upprättande av ett nytt centralt enrumsoch

gemensamhetsfängelse, som jämte tillfälle till verkstadsarbete under moderna

arbetsformer bereder möjlighet till fångarnas användning för jordbruk i större skala,

samt därjämte ett inslående på försöken att i mindre kolonier sysselsätta fångar

med friluftsarbete; samt

b) införandet av nya bestämmelser för den starkt tilltagande ungdomsbrottslighetens

förebyggande och behandling med därefter rättade anstalter.

I förstnämnda avseende har ock fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 24 augusti

1918 inkommit med förslag d>ls om uppförande av ett stort kombinerat gemensamhets-

och enrumsfängelse vid Väderbrunns kungsladugård i närheten av Nyköping

och dels om upprättande vid Singeshult av en koloni för straffångar i större omfattning

än förut beslutits. Till dessa framställningar vill jag senare återkomma.

Redan nu önskar jag emellertid uttala, att jag anser inrättandet av ett dylikt,

jämväl för bedrivande av jordbruk avsett fängelse böra komma till stånd. Då jag

det oaktat icke för närvarande finner mig kunna upptaga denna fångvårdsstyrelsens

plan, beror detta därpå, att det finansiella läget ålägger statsmakterna den största

försiktighet och synes tvinga till användande av andra utvägar, som, även om de

icke leda till en lika tillfredsställande lösning av nuvarande svårigheter, likväl äro

ägnade att skyndsamt och på ett försvarligt sätt fylla de närmaste behoven. Härvid

har uppmärksamheten i främsta rummet riktats på möjligheten att använda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

sådana militära anstalter, som på grund av nya dispositioner inom försvarsverken

äro tillgängliga för andra ändamål än de ursprungligen därmed avsedda. I samråd

med vederbörande departementschefer har jag på den grund låtit verkställa utredning

om lämpligheten att för fångvårdens räkning övertaga vissa byggnader och

områden dels å Trossnäs gamla mötesplats i Värmland och dels inom Fårösunds

fästning å Gottland; och har jag ansett därvid särskild hänsyn böra tagas till det

förhållande, att med fångvårdsanstalter å båda dessa platser kunna förenas odlingsarbeten

i det fria, varigenom sålunda i viss mån vinnes det ovan antydda syftet

att få till stånd s. k. jordbruksfängelser’.

Från fångvårdsstyrelsens sida har dessutom alternativt föreslagits att för

fångvårdsandamål taga i anspråk Varbergs fästning, varjämte fångvårdsstyrelsen i

avgiven framställning tillika berört en ifrågasatt användning av Fristad heds mötesplats

i Västergötland för enahanda syfte.

Till bedömande av samtliga dessa förslag vill jag i sinom tid, efter verkställd

ytterligare utredning, återkomma.»

Enligt det uttalande, som jag sålunda gjorde den 9 januari i år,

borde till avhjälpande av nu rådande platsbrist vidtagas dels åtgärder

av permanent art dels ock anordningar av mera provisorisk natur. Till

åtgärder av förstnämnda slag har initiativ tagits av Kungl. Maj:t genom

framförandet dels i årets statsverksproposition av förslaget om en större

tillbyggnad till kronohäktet i Luleå (sid. 114 och följ.) dels ock i propositionen

om tilläggsstaten för år 1919 av förslaget om upprättande vid

Singeshult i Kronobergs län av en fångkoloni (sid. 17 och följ.). Att

behandla återstå framkomna förslag om vidtagande av erforderliga provisoriska

anordningar för avhjälpande av bristen på färigelseutrymme.

De alternativa förslag, som fångvårdsstyrelsen i sådant avseende

framfört, avse upprättande av fångvårdsanstalter å följande platser,

nämligen

1) slottsholmen i Malmö, med utnyttjande av de därstädes belägna

gamla fängelsebyggnaderna i deras helhet;

2) Varbergs fästning;

3) Fårösunds fästning på Gottland;

4) lägerplatsen Fristads hed i Älvsborgs län; samt

5) lägerplatsen vid Trossnäs fält i Värmlands län.

Den närmare innebörden av dessa förslag har fångvårdsstyrelsen

utvecklat, så vitt angår Malmöförslaget, huvudsakligen i tvenne skrivelser

av den 25 november och den 28 december 1918 och beträffande övriga

förslag i sistnämnda skrivelse. Vid den redogörelse för samtliga föreliggande

förslag, som jag nu går att lämna, kommer jag i stort sett att

följa fångvårdsstyrelsens framställning i sådant avseende.

A ‘ yv ''■» ><V

Framkomna

förstäf!

till provisoriska

åtgärder

föivinnande

av ökat

fängelseutrymme.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

1. Malm»- förtUget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

1. Malmöförslaget.

Fängelsebyggnaderna å slottsholmen i Malmö omfatta: å västra

sidan en cellbyggnad, rymmande 135 celler för förvaring av fångar

såväl natt som dag; å södra sidan en logementsbyggnad, inrymmande

350 nattceller; samt å östra sidan administrations- och ekonomilokaler

med, bland annat, sjuklokaler, kök, bageri och tvätteri. Norra sidan

intages av det s. k. historiska slottet, vari finnas kyrka, skola och arbetssalar.

I fängelsebyggnaderna i deras helhet kunna således inrymmas

ej mindre än 485 fångar.

Dispositionsrätten till slottsholmen är för närvarande reglerad

genom ett mellan fångvårdsstyrelsen, å ena, samt Malmö stad, å andra

sidan, den 8 och 20 februari 1907 ingånget kontrakt med däri av Malmö

stadsfullmäktige den 12 februari 19()y beslutade ändringar, vilket kontrakt

med ändringar vunnit Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande

(prop. nr 93 till 1909 års riksdag). Detta avtal avsåg försäljning till

Malmö stad av dåvarande central- och länsfängelserna i Malmö samt

möjliggörande av uppförande därstädes av nytt centralfängelse jämte

länsiangelse. Kontraktet den 8 och den 20 februari 1907 är i de delar,

som nu kunna vara av intresse, av följande lydelse:

»§ 1-

Kungl. fångvårdsstyrelsen överlämnar till Malmö stad:

a) äganderätten till Malmö länsfängelses byggnader och jordområde;

b) äganderätten till den del av Malmö slotts område mellan yttre och inre

vallgravarna, som finnes utmärkt å detta kontrakt bilagd karta, bilaga nr 1, jämte

å detta område befintliga byggnader;

c) äganderätten till slottsholmens inre vallgravar samt till östra och södra

jordvallarna och till holmens strand i den utsträckning, som angives å ovannämnda

karta, bilaga nr 1;

d) nyttjanderätten tills vidare av slottsholmens övriga delar med undantag

av slottets norra länga med de s. k. gevärsgallerierna, murarna och tornen (således

av de historiska byggnaderna å holmen), vilken nyttjanderätt berättigar Malmö stad

att låta nedriva de östra, södra och västra längorna av nuvarande fängelsebyggnaderna

å Slottsholmen samt att å dess. därigenom frigjorda borggård och jordvallar

anlägga planteringar enligt av Kungl. Överintendentsämbetet godkända förslag och

ritningar.

§ 2.

Malmö stad åtager sig:

e) att reglera hela det till staden genom detta och föregående avtal avträdda

området mellan slottets yttre och inre vallgravar i enlighet med detta kontrakt bifogad

stadsplan, bilaga nr 2, vilken plan jämte därtill hörande särskilda bestämmelser

angående det reglerade områdets bebyggande på för grannskapet till slottet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330. 9

lämpligt sätt samtidigt med detta kontrakt skall underställas Kungl. Maj:ts prövning

och stadfästelse;

f) att för nya fängelsebyggnader, avsedda att ersätta såväl Malmö centralfängelse

som Malmö länsfängelse, med full äganderätt överlämna till Kungl. Fångvårdsstyrelsen

den tomt — i det skick, vari den befinner sig och befriad från alla

gravationer — som finnes utmärkt å bifogad tomtkarta, bilaga nr 3, samt till denna

tomts gatugräns framdraga stadens gas-, vatten- och avloppsledningar;

g) att nedriva och bortföra de östra, södra och västra längorna av nuvarande

fängelsebyggnaderna å slottsholmen, så att slottets historiska byggnader (dess norra

länga med s. k. gevärsgallerier, murar och torn samt jordvallar) friläggas och området

innanför slottsholmens jordvallar avröjas och planteras inom två år efter tillträdet

till den i punkterna c) och d) av detta kontrakt omnämnda ägande- och

nyttjanderätt, varvid emellertid staden förbehåller sig rätt att förfoga över vid rivningen

erhållna byggnadsmaterialier;

h) att underhålla infartsvägen och körbron till slottsholmen samt vidmakthålla

planteringarna, jordvallarna och inre vallgravarna omkring slottsholmen i det

skick och med den utsträckning, vari de vid överlämnandet till staden befunno sig

och på sätt som av Kungl. Överintendentsämbetet och Kungl. Vitterhetsakademien

godkännes, staden dock obetaget att — om den så önskar — låta bortschakta jordfyllningen

framför slottets norra fasad, så att vallgraven återställes i sin forna bredd

mellan slottets körbro och dess nordöstra torn;

i) att, då Kungl. Maj:t så påfordrar, utan ersättning avstå från nyttjanderätten

till den del av planteringarna å Slottsholmen, som ligger på kronans mark,

och som Kungl. Maj:t kan vilja jaga i anspråk för uppförande av nytt länsresidens,

ny landstatsbyggnad, ny hovrättsbyggnad eller andra däremot svarande monumentalbyggnader

för statsändamål jämte för desamma erforderliga gårdsutrymmen och trädgårdsjord,

vilka områden vid anfordran skola överlämnas i det skick, vari de för

tillfället befinna sig;

k) att till Kungl. Fångvårdsstyrelsen erlägga ett kontant belopp av sexhundratusen

(600,000) kronor, som utbetalas med tvåhundratusen (200,000] kronor, då jordområdet

söder och väster om inre vallgraven mellan länsfängelsets område och

direktörens vid centralfängelset trädgård tillträdes, och med återstående fyrahundratusen

(400,000) kronor, då hela området tillträdes.

§ 3.

Malmö stad äger tillträda det i punkt k) omnämnda området söder och väster

om inre vallgraven den 1 oktober det år, då detta kontrakt av Kungl. Maj:t godkännes,

och återstoden av området, så snart de nya fängelsebyggnaderna, som skola

ersätta Malmö central- och länsfängelse, tagits i bruk.»

Malmö stadsfullmäktiges förutnämnda beslut den 12 februari 1909

gick ut på att i kontraktet skulle göras följande ändringar nämligen:

»i § 1 mom c), att kronan skall fortfarande bibehålla äganderätten till hela

den s. k. inre Slottsholmen, samt gränslinjerna mot det till staden med äganderätt

upplåtna området uppdragas i mittlinjerna mellan inre vallgravens strandlinjer;

samt i § I mom. d., att den Malmö stad där tillagda nyttjanderätt skall —

med angivet undantag för de s. k. historiska byggnaderna — omfatta hela den

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 993 höft. (Nr 330.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

övriga delen av holinen med omgivande vallgravar intill den linje, där det till staden

med äganderätt upplåtna området vidtager;

dock med villkor att östra och södra jordvallarna icke utan stadens medgivande

raseras eller få för annat ändamål än såsom allmän promenadplats disponeras.

»

Den 31 mars 1915 var kontraktet fullgjort, så vitt angick kronans

åligganden enligt detsamma. Inom två år därefter eller således senast

den 31 mars 1917 skulle enligt kontraktet Malmö stad hava låtit nedriva

byggnaderna å den med nyttjanderätt upplåtna delen av slottsholmen

samt hava avröjt och planterat samma område. Emellertid ingav staden

före sistnämnda tidpunkt till Kungl. Maj:t en ansökan, däri staden på

anförda skäl anhöll om anstånd med byggnadernas nedrivning och därmed

även med områdets avröjning och plantering. På denna ansökningliar

Kungl. Maj:t ännu ej meddelat staden svar. I avvaktan härå har

det emellertid lått anstå med ifrågavarande rivning3-, avröjnings- och

planteringsarbete och staden har under tideu utnyttjat de sålunda ännu

kvarstående byggnaderna på det sätt, att dels i östra längan av dem,

till avhjälpande av rådande bostadsbrist i Malmö, inrymts något mer

än 40 familjer, var och en i ett rum, dels ock övriga byggnader delvis

uthyrts till förrådsmagasin.

På sätt förut antytts har den i västra längan av nu ifrågavarande

byggnader befintliga cellbyggnaden om 135 celler jämte några

andra utrymmen i samma byggnader, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29

november 1918, redan tagits i bruk för fångvårdens räkning, och har

Kungl. Maj:t för ett nödtorftigt iordningsställande av denna del av byggnaderna

den 31 december 1918 till fångvårdsstyrelsens förfogande ställt

ett belopp av 50,000 kronor att bestridas från förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll.

I sina förutnämnda båda skrivelser har fångvårdsstyrelsen såsom

en utväg till platsbristens avhjälpande nu ifrågasatt, att fångvården

skulle taga i anspråk jämväl de i den södra längan inrymda 350 cellerna.

Då emellertid för användandet av denna länga skulle erfordras, att jämväl

de östra byggnaderna ställdes till fångvårdens förfogande, men dessa,

som nämnts, av staden upplåtits till bostäder, borde eu dylik utsträckt

användning av byggnaderna för fångvårdsändamål föregås av en överenskommelse

med staden. Alldeles frånsett de villkor, som staden kunde

komma att betinga sig vid en sådan överenskommelse, skulle enligt

beräkningar, som fångvårdsstyrelsen verkställt och framlagt i sin skrivelse

av den 28 december 1918, kostnaderna för hela anstaltens iordningsställande

för provisoriskt användande för fångvårdsändamål — alltså

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

inberäkna! redan förut anvisade 50,000 kronor — uppgå till 140,000

kronor eller, om elektrisk belysning funnes böra inrättas, 160,000 kronor.

Då på detta sätt skulle beredas plats för 485 fångar, skulle under sistnämnda

förutsättning kostnaderna belöpa sig till 330 kronor för varje

fånge.

I sin skrivelse av den 28 december 1918 gjorde emellertid fångvårdsstyrelsen

icke något bestämt yrkande, att Malmöförslaget skulle

bringas till verkställighet i större utsträckning än som redan beslutits.

Styrelsen vore nämligen då av den uppfattningen, att ett par av de

övriga av styrelsen i samma skrivelse framförda förslagen vore att föredraga

och ägnade att tillsvidare bringa tillräcklig hjälp. På sätt jag

får tillfälle att omnämna längre fram, har emellertid ansetts nödigt att

åter upptaga Malmöförslaget och underkasta detsamma ytterligare utredning.

2. -Varbergsförslaget.

Ett av de förslag, som fångvårdsstyrelsen framfört till provisoriskt

avhjälpande av bristen på fångvårdsanstalter, avser Varbergs

fästnings ianspråktagande för fångvårdsändamål. Härom yttrar styrelsen

i sin skrivelse av den 28 december 1918:

2. Varbergsförslaget.

Varbergs fästning krävde för att kunna användas till fångvårdsändamål vissa

reparationsarbeten och nya anordningar, bland dem vatten- och avloppsledningar samt

elektrisk belysning. Enligt på orten gjorda beräkningar uppginge de sammanlagda

kostnaderna till 85,000 kronor. Då på platsen torde kunna inrymmas omkring 250

fångar, skulle varje plats betinga 340 kronor. Ur kostnadssynpunkt ställde sig

alltså användandet av Varbergs fästning, vilken ju kunde av fångvården få nyttjas

så länge behovet varade, särdeles gynnsamt. Det vore dock för styrelsen ett viktigt

önskemål, att vid anordnandet av nya gemensamhetsanstalter — även om de

skulle mottaga fångar, vilka rätteligen borde hållas i enrum, därest tillgång till

dagceller funnes •— det dock tillsåges, att fångarna till omväxling med industrioch

hantverksarbeten kunde hållas till arbete under öppen himmel, helst med jordbruksgöromål,

såsom mera fostrande och tillika stärkande för de ofta vid intagandet

i straffanstalterna kroppsligt nedsatta individerna. Till sådan sysselsättning

funnes ingen möjlighet inom Varbergs fästaingsområde.

Härtill komme, att stadsfullmäktige i Varberg på anförda skäl anhållit, »att

staden måtte förskonas från förläggande hit av det påtänkta fängelset». Det hade

nämligen befarats att genom en dylik åtgärd allt det för känslan tilldragande hos

den gamla fästningen och en god del av Varbergs dragningskraft såsom badort

skulle försvinna, till stor skada för staden såväl i ekonomiskt som i ideellt hänseende.

Ehuru styrelsen funne dessa farhågor i hög grad överdrivna och beroende

på en missuppfattning i fråga om sättet för fångarnas förvaring och sysselsättning,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

kunde det dock tänkas, att, även om fångarna, såsom meningen vore, hölles helt

inom själva det kringbyggda området, blotta medvetandet om närheten av ett stort

antal olyckliga medmänniskor kunde verka nedtryckande på personer, som kommit

till orten för att vinna vederkvickelse och förströelse.

Av nu nämnda skäl förklarade styrelsen sig icke böra för det dåvarande

påyrka användandet för fångvården av Varbergs fästning, allt

för så vitt Kungl. Maj:t icke funno sådant av ekonomisk hänsyn böra

ske framför en del åtgärder, som styrelsen i fortsättningen av skrivelsen

komme att ifrågasätta och av vilka de mest betydande ställde sig flerdubbelt

dyrare.

3. Fårösundsförslaget.

Det första av dessa förslag avser Fårösunds fästning på Gottland.

Enligt detta förslag skulle för en — för varje plats räknat — till och

med något billigare kostnad än enligt Varbergs förs! aget kunna utvinnas

150 platser. Fångvårdsstyrelsen anför härom följande:

Enligt skrivelse av den 19 december 1918 hade på styrelsens förfrågan marinförvaltningen

meddelat, att ämbetsverket i underdånig skrivelse samma dag hemställt,

att under förutsättning av besluts fattande angående sagda fästnings nedläggande,

etablissementet måtte få överlämnas till fångvårdsstyrelsen, tidigast den

1 april 1919, dock under följande förutsättningar nämligen,

att,'' om etablissementet komme att ånyo disponeras av marinförvaltningen,

fångvårdsstyrelsen skulle äga att återställa detsamma inom en viss begränsad tid,

som vid fall av mobilisering måste bliva mycket kort;

att, om marinförvaltningen så påfordrade, byggnaderna skulle återställas i det

skick, vari de vid överlämnandet till fångvårdsstyrelsen befunnit sig; samt

att vissa lokaler behövde eventuellt fortfarande disponeras av marinförvaltningen

för förvaring av viss material.

Av ritningar över anläggningen, av vilka styrelsen tagit del, hade styrelsen

funnit, att därvarande kasernetablissement skulle efter vidtagna mindre ändringar i

nuvarande inredning komma att väl ägna sig för fångvårdens ändamål. Den egentliga

kasernbyggnaden skulle enligt gjord beräkning rymma 120 celler eller, om jämväl

övre botten anlitades såsom logement, intill 150 manliga straffångar i gemensamhetsförvar.

Sjukhus och ekonomibyggnader syntes tillräckliga för nämnda fångantal,

varjämte underofficersbyggnader med flera bostadshus torde rymma för anstalten

nödig bevakning med familjer.

För direktör och övriga tjänstemän av högre grad funnes goda bostäder i särskilt

officershus.

De anordningar, innefattande nyinredning av logeraentslokaler i kasernbyggnadens

övra våning, vilka erfordrades för att vid anstalten inrymma fångar till nyssnämnda

antal, hade beräknats till högst 50,000 kronor, motsvarande 333 kronor

för varje plats.

Om en fångvårdsanstalt komme till stånd vid Fårösund, erbjöde sig goda

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj\ts proposition Nr 330.

möjligheter att använda densamma såsom huvudanstalt för smärre fångkolonier,

vilka kunde utsändas till en del å Gottland befintliga större myrmarker, den så

kallade Mästermyr m. fl. I fråga om denna sistnämnda myr hade styrelsen redan tidigare

verkställt vissa förarbeten för utredande av frågan om dess lämplighet såsom

förläggningsplats för en fångkoloni; och hade styrelsen funnit densamma äga goda

förutsättningar därför. Det torde dock vara för tidigt att nu framlägga någon plan

för dylika odlingsföretag på Gottland. Komme Fårösunds fästning att åt fångvården

upplåtas, torde då tiden vara inne att fullfölja frågan.

Visserligen kunde det anses, att Fårösund såsom beläget på omkring tre mils

avstånd från järnväg och vintertiden ägande ångbåtsförbindelse, enligt vad styrelsen

fått sig meddelat, allenast en gång i veckan, läge väl avsides för att lämpa sig till

en fångvårdsanstalt, i synnerhet som ju de fångar, som skulle där förvaras, måste

huvudsakligen bestå av sådana från det svenska fastlandet. Även kunde det invändas,

att någon större arbetstillgång icke kunde för fångarna erhållas från orten.

Häremot tilläte styrelsen sig framhålla, att för första uppsättningen av fångar

dessa kunde i samlad trupp med särskilt förhyrd ångare överföras till Fårösund,

vilket icke vållade allt för stora svårigheter, samt att sedermera fångar från fastlandet

kunde successivt förflyttas till kronohäktet i Visby samt där uppsamlas för

att med ordinarie transport, som lämpligen borde vid behov avgå en gång i veckan,

sändas vidare till Fårösund.

För fångarnas förseende med arbete vid själva anstalten kunde sörjas genom

inrättandet av ett skomakeri för militärförvaltningarnas behov. Såväl materialier som

färdiggjorda arbeten av hithörande slag vore nämligen lätta att transportera.

Ehuru marinförvaltningen förbehållit sig rätt att inom viss begränsad tid

återfå etablissementet, om så skulle påfordras, funne styrelsen sig icke härav hindrad

övertaga detsamma. Kungl. Maj:t torde komma att i sista hand besluta om åter

lämnandet till marinen, och styrelsen vågade förmoda, att ett återlämnande ej skulle

ifrågasättas annat än under omständigheter, som medförde ingripande omkastningar

i vanliga förhållanden i allmänhet.

4. Fristadsförslaget.

Fångvårdsstyrelsen övergår därefter i sin förberörda skrivelse av

den 28 december 1918 till att redogöra för de framkomna förslagen

rörande ett ifrågasatt överlåtande till långvården av lägerplatserna å Fristads

hed och Trossnäs fält. Styrelsen uppger, att dessa förslag, sådana

de av styrelsen framlades, utgjorde resultatet av förhandlingar mellan

styrelsen och arméförvaltningens fortifikationsdepartement. Beträffande

Fristadsförslaget yttrar styrelsen:

Fristads hed vore belägen helt nära järnvägsstationen Fristad å Herrljunga—

Borås järnväg. Kronans område omfattade något mer än 79 har. Det sammanlagda

värdet av mötesplatsen med byggnader hade uppskattats till 61,715 kronor,

vartill komme värdet av numera från Älvsborgs regementes officers- och underofficerskårer

för tillhopa 10,200 kronor inlösta byggnader.

Förberedande avtal hade, enligt nådigt uppdrag, av fortifikationsdeparte
-

Fristad

förs taffel.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 330.

mentet avslutats om försäljning av åtskilliga delar av området, och hade departementet

efter inhämtande av fångvårdens åsikt i frågan, tillstyrkt försäljning eller

annan upplåtelse av de delar, som icke vore för fångvården behövliga.

Samtliga de å mötesplatsen uppförda, kronan tillhöriga byggnaderna skulle

tillfalla fångvården med undantag av sjukhusbyggnaden, vilken vore avsedd att

flyttas till Alvsborgs regementes kasernetablissemang i Borås. Fortifikationsdepartementet

vore emellertid villigt att överlåta även denna byggnad till fångvården

mot att denna betalade kostnaderna för uppförandet av ny sjukhusbyggnad i Borås

med avdrag av det belopp, vartill kostnaderna för rivning av den nuvarande sjukhusbyggnaden

och densammas forslande till Borås skulle uppgå.

Departementet ansåge, att, då ifrågavarande fångvårdsanstalt skulle erhålla

en i viss mån provisorisk karaktär, upplåtelsen till fångvården till en början borde

lämpligen omfatta en tidrymd av fem år med möjlighet för fångvårdsstyrelsen att

få upplåtelsen förlängd, men även att dessförinnan få återlämna egendomen, allt

beroende av fångvårdens behov.

Fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt hade jämte beskrivning över byggnaderna

avgivit förslag över deras användande för fångvårdens ändamål. Beträffande

det omnämnda sjukhuset upplyste han, att det vore uppfört av brädfodrat timmer,

i tre våningar, under tak av cementtegel, med källare under halva huset. Det

föresloges att ändras till bostäder för sex gifta överkonstaplar och vaktkonstaplar.

Behovet av bevakningsbostäder vore av den nödvändiga art att, då detsamma icke

kunde i tillräcklig omfattning fyllas utan anlitande av detta hus, fångvården måste

tillförsäkra sig även användningen därav, i händelse anläggningen i övrigt överlätes

till fångvårdens bruk. Det syntes dock styrelsen mindre motiverat, att fångvården

härför skulle vidkännas annan kostnad än den, som för uppförande av ny

sjukhusbyggnad i Borås erfordrades utöver kostnaden för flyttning av den ifrågavarande

sjukhusbyggnaden från Fristads hed till Borås, häruti inbegripet såväl nedrivning

som forsling och återuppbyggande.

Styrelsen hade genom sin arkitekt hänvänt sig till byggmästare på platsen

för erhållande av anbud å de nödiga reparations- och ändringsarbetena för anordnande

å Fristads hed av en fångvårdsanstalt; men hade byggmästaren efter längre

tid förklarat sig icke kunna ingiva något anbud eller uppgöra tillförlitlig kostnadsberäkning.

Arkitekten hade vid sådant förhållande själv med ledning av gängse

pris beräknat kostnaderna och därvid funnit dem uppgå till 360,000 kronor. Härför

skulle plats erhållas för inemot 310 fångar i gemensamma logement jämte

nödiga arbetslokaler och ekonomiutrymmen ävensom bostäder för tjänstepersonalen.

Fördelad på fångantalet visade sig kostnaden stiga till omkring 1,060 kronor för

varje plats.

Lägerplatsens område bestode huvudsakligen av sandmo, som knappast erbjöde

odlingsmöjligheter. Någon mossmark funnes visserligen, men alltför obetydlig

för att erbjuda avsevärd sysselsättning för fångpersonalen. För den vid anstalten

samlade personalen måste därför hantverks- och industriarbeten anlitas. Möjlighet

skulle dock finnas att därifrån till de blivande odlingsföretagen vid det jämförelsevis

närbelägna Singeshult utsända fångar, som prövats för ändamålet lämpliga.

Vid sammanträde den 30 oktober 1918 hade Fristads kommunalnämnd uttalat,

att den föreslagna fångförläggningen till Fristads hed för kommunen skulle

utgöra en verklig olycka, bland annat därigenom att åtgärden skulle förhindra

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:''a proposition Nr 330.

upplåtande av jord och byggnader för den sedan flera år tillbaka föreslagna förläggningen

av ortens folkhögskola till Fristads hed.

Enligt vad styrelsen trodde sig känna, torde emellertid möjlighet finnas

till folkhögskolans förläggande i närheten utom lägerplatsens område; och i varje

fall torde eu större fångvårdsanstalts förläggning inom kommunen för densamma

medföra åtskilliga ekonomiska fördelar. Olägenheterna av en sådan anstalt torde

för kommunens invånare vara mindre än nämnden föreställt sig.

Fångvårdsstyrelsen slutade sin framställning i denna del med att

som sin åsikt göra gällande, att frågan, huruvida under nu nämnda förhållanden

Fristads hed borde överlåtas till fångvården, torde väsentligen

bero av dess större eller mindre lämplighet vid jämförelse med möjligheterna

vid lägerplatsen vid Trossnäs fält.

5. Trossnäsförslaget.

Om möjligheterna för apterande av Trossnäs till fångvårdsanstalt

heter det i fångvårdsstyrelsens nu ifrågavarande skrivelse.

Lägerplatsen vid Trossnäs fält vore belägen på 2 å 3 kilometers avstånd från

Edsvalla station i närheten av Kil å Bergslagens järnväg. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement

hade meddelat, att mötesplatsen omfattade något mer än 72 har med

ett försäljningsvärde av 14,582 kronor 35 öre. Departementet tillstyrkte upplåtelse till

fångvården under huvudsakligen enahanda villkor, som angivits i fråga om Fristads

heds överlämnande till fångvården. Något undantag av mark och byggnader från upplåtelsen

till fångvården av Trossnäs fält syntes departementet obehövlig i vidare mån

än att för landstormsförråd avsedda byggnader och därför avsatt mark icke borde i

upplåtelsen inrymmas, varjämte sjukhuset endast finge disponeras av fångvården

under förutsättning att ny byggnad genom styrelsens försorg uppfördes vid Karlstad

enligt sjukvårdsstyrelsens förslag. Tilläventyrs borde även visst område, som avsatts

för Edsvalla skyttegille, undantagas.

Av den beskrivning över befintliga byggnader och behövliga ändrings- och

reparationsarbeten, som uppgjorts av styrelsens biträdande arkitekt, framginge, att

med begagnande av befintliga byggnader kunde på platsen åstadkommas logement

för omkring 400 fångar, förlagda i så kallade nattceller likasom i de nuvarande

centralfängelsernas gemensamhetsavdelningar. Likaså vunnes övriga behövliga utrymmen,

jämväl bostäder för befäl och bevakning, arbetssalar etc.

Kostnaderna skulle enligt införskaffat anbud uppgå för byggnadsreparationerna,

stängsel in. m. till 300,000 kronor samt för anordnande av elektrisk belysning till

20,000 kronor, tillhopa således 320,000 kronor, motsvarande för varjp plats 800

kronor. Härtill komme enligt de av fortifikationsdepartementet uppställda yrkandena

kostnaden för nytt sjukhus i Karlstad. Därom gällde vad styrelsen anfört i fråga

om ersättningen för sjukhuset å Fristads hed. Allenast för husets materialier syntes

gottgörelse kunna ifrågasättas, om eljest anledning funnes till att den ena statsförvaltningen

skulle utbetala ersättning till den andra, då eu statens fastighet upplutes

från den senare till den förra. Styrelsen både ej inberäknat sådan ersättning

i ovan angivna utgiftssumma.

i. Trossnäsförslaget.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Fångvårdsstyrelsens

förordande

i

skrivelsen den

28 december

1918 av Fårö

sunds- och

Trossnäsjörtlagen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

Sjukhuset vore uppfört av timmer, vore i jämförelsevis gott stånd och kunde

genom enkla, av arkitekten angivna åtgärder inredas till 8 bostadslägenheter för

gifta konstaplar. Huset vore för fångvården oumbärligt.

Under de förberedande förhandlingarna hade från krigsmaktens representanter

påyrkats, att fångvården för övertagande av tvenne till logement avsedda och i nu

framlagda plan ingående baracker skulle i stället i Karlstad uppföra tvenne bostadsbyggnader

för arméns räkning, därvid från dess sida skulle till fångvården utgå ett

bidrag av 50,000 kronor ävensom virke lämnas från två vid Trossnäs befintliga hus.

Enligt kostnadsberäkningar, som av styrelsens arkitekt föranstaltats, krävde de omnämnda

bostadsbyggnaderna i Karlstad under nuvarande oerhört uppdrivna prisförhållanden

en kostnad av 194,000 kronor, varav 144,000 kronor skulle falla

på fångvården. Så vitt styrelsen hade sig bekant skulle de, åt vilka ifrågavarande

bostäder upplätes, därför erlägga hyra, som väsentligen torde förränta byggnadskostnaden.

Det ganska betydande markområde, som tillhörde Trossnäs lägerplats, omfattande

i gammalt mått omkring 140 tunnland, bestode till största delen av odlingsbar

jord. Här kunde således med fångarnas arbetskraft igångsättas ett åker- och

trädgårdsbruk av betydenhet. För fångar, som icke vid lantbruket sysselsattes,

kunde i den virkesrika trakten ordnas ett större snickeri i fabriksmässig stil. För

maskindriften funnes elektrisk kraft att tillgå.

Såsom en fördel kunde ock betraktas, att Trossnäs fält läge på ganska ringa

avstånd från straffängels> t i Karlstad — 30 kilometer på järnväg. I händelse av

behov kunde således med lätthet till nämnda straffängelse överflyttas sådana fångar,

som visade sig olämpliga för gemensamhetsarbetet på Trossnäs fält eller eljest,

såsom störande för ordningen, borde isoleras. På samma gång läge fältet så långt

från närmaste järnvägsstation och tätare bebyggd trakt, att fångar, som på Trossnäsanstalten

intoges, med ganska stor lätthet kunde avhållas från sammanträffande

med allmänheten.

I skrivelsen den 28 december 1918 gav fångvårdsstyrelsen sitt förord

åt Fårösunds- och Trossnäsförslagen. Härom heter det i skrivelsen:

Det syntes styrelsen, som om Trossnäs fält i jämförelse med övriga möjligheter

bäst lämpade sig för att jämte Fårösunds fästning och cellavdelningen å

slottsholmen i Malmö fylla det trängande behovet av ökat fängelseutrymme. Genom

nämnda Henne anläggningar vunnes tillhopa 685 platser. Om härtill komme odlingsföretag

vid Singeshult och — med utgångspunkt från anstalten i Fårösund — på

en eller annan plats å Gottland, torde det överskjutande fångantalet, för vilket ordinarie

platser vid nuvarande straffanstalter saknades, icke — åtminstone ej för närvarande

— vara större än att detsamma i avbidan på blivande slutgiltiga anordningar

kunde provisoriskt sammanträngas i de redan befintliga anstalterna.

Skulle med tiden fångantalet så nedgå, att anläggningarna å Fårösund och

vid Trossnäs eller endera icke vidare vore erforderliga för fångvården, torde de

utan vidare kostnader kunna tagas i bruk av marinen och armén eller ock upplåtas

till allmänna anstalter. av social natur. Fårösund kunde lämpligen användas såsom

tvångsarbetsanstalt. Ökat behov av dylika anstalter torde nämligen framdeles föreligga,

enär sannolikt snart åstadkommits ny lösdriverilag med betydlig förlängning

av tvångsarbetstiderna och därav följande stegring i antalet personer, som hade att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition Nr 330.

undergå tvångsarbete eller motsvarande. Fårösund kunde i så fall fortfarande brukas

såsom huvudcentral för arbetskolonier å Gottlands mossmarker.

Trossnäs fält syntes särskilt lämpa sig till en anstalt för tvångsuppfostran

av brottslig ungdom.

Beträffande frågan, huru driftkostnaderna skulle komma att ställa

sig vid de sålunda ifrågasatta provisoriska anstalterna vid Fårösund och

Trossnäs fält, yttrar styrelsen vidare:

Förvaltningen av de provisoriska anstalter, som föresloges att inrättas, torde

kräva en jämförelsevis betydande personal för tillsyn och bevakning såväl som för

ekonomi och arbetsdrift. De lokala förhållandena vid Trossnäs fält, där en fångkontingent

på 400 man skulle inrymmas i träbaracker, som i fråga om säkerhetsanordningar

ej kunde erbjuda samma trygghet som ett för ändamålet särskilt uppfört

straffängelse, och under arbetstiden skulle i avsevärd män sysselsättas i öppen

terräng, betingade eu oavlåtlig tillsyn både dag och natt, på samma gång anstaltens

läge ute å landsbygden, utan direkt järnvägsförbindelse, gjorde de administrativa

bestyren tyngre. Åven vid Fårösundsanstalten med dess avskilda belägenhet syntes

bevakningsstyrkan bära upptagas till större antal än vid de fasta centralanstalterna.

För övrigt tilläte sig styrelsen bemärka, att de nya, delvis oförsökta uppgifter,

som givetvis mötte, när ifrågavarande anstalter skulle tagas i bruk för fångvårdsändamål,

gjorde beräkningen av erforderlig förvaltningspersonal rätt vansklig.

Då en dylik beräkning nu framlades måste fördenskull styrelsen tillfoga, att den

visserligen, så vitt styrelsen på förhand kunnat bedöma de blivande förhållandena,

vore avpassad efter de olika anstalternas behov. Detta uteslöte dock icke, att

mindre jämkningar framdeles komme att visa sig nödvändiga, vare sig att någon

personalökning skulle påkallas eller att besparingar kunde ske, när erfarenhet vunnits

i administrationsdetaljer.

Under nämnda förbehåll ansåge styrelsen, att för ledningen av Trossnäs- och

Fårösundsanstalterna behövdes å vardera platsen en direktör med avlöning motsvarande

i stat för centralfängelset i Malmö med flera fängelser upptagna löneförmåner.

Bredvid direktören måste vid den omfattande Trossnäsanstalten ställas tvenne assistenter

i högre lönegrad, den ena såsom biträdande i bevakningstjänsten samt den

andra för uppbörden och redovisningen, medan vid Fårösundsanstalten en assistent

i samma lönegrad torde bliva tillräcklig för handhavandet av dessa skilda åligganden.

För religionsvård och undervisning samt läkarvård torde kunna vid Trossnäs och

Fårösund mot lämpligt avvägda arvoden förvärvas personliga krafter på platsen.

Antalet tjänstemän av lägre grad beräknade styrelsen tills vidare approximativt sålunda:

vid Trossnäs 10 överkonstaplar, därav 2 med uppsyningsmansförordnade, samt

60 vaktkonstaplar och vid Fårösund 4 överkonstaplar, därav 2 med uppsyningsmansförordnande,

samt 25 vaktkonstaplar. I detta antal hade styrelsen tills vidare

inbegripit behövlig arbetsledning, ''vilken dock. i den mån så skulle finnas erforderligt,

^"finge förstärkas med eu och annan på arbetsdriftens konto avlönad biträdande

vaktkonstapel.

De kontanta avlöningar, som förutom bostadsförmån jämte vedbrand eller

däremot svarande hyresersättning och vedanslag skulle utgå till nämnda personal

oavsett de krigstidstillägg som kunde komma att beviljas — beräknades

lutning till riksdagens protokoll. 19JO. / sant!. 203 höft. /Nr 330.)

Driftkostnoderna

vid

de ifrågasatta

Fårö*»ndsoch

Tro-snäsansialterna.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

för Trossnäsanstalten till .................................... kronor 111,100

» Fårösundsanstalten till ................................ » 50,550

tillhopa kronor 161,650.

Härvid hade styrelsen i fråga om direktörs- och assistentbefattningar, å vilka torde

förordnas ordinarie tjänstemän från andra fångvårdsanstalter upptagit avlöningarna

till samma siffror som för motsvarande tjänster å ordinarie stat, men beträffande

tjänsterna av lägre grad upptagit avlöning jämte beklädnadsbidrag såsom för motsvarande

ordinarie befattning med avdrag jämlikt nådiga brevet den 16 december

1910 av femtio kronor för var.

Fångvårds- På grund av vad sålunda anförts hemställde styrelsen att Kungl.

»luUigaTcm Maj:t behagade besluta

staiian i att till fångvården skulle överlämnas

*28''december från mari ii förval tni ngen anläggningarna vid Fårösunds fästning

1918- under förutsättningar, som enligt marinförvaltningens skrivelse den 19

december 1918 här förut angivits,

från arméförvaltningens fortifikationsdepartement anläggningarna

å Trossnäs fält på villkor, som förut angivits, dock utan skyldighet

att i Karlstad uppföra ny sjukhusbyggnad, men med eventuell skyldighet

att därstädes uppföra en bostadsbyggnad; och hemställde styrelsen

till Kungl. Maj:ts prövning, huruvida icke för sådant fäll hyrinkomsten

från nämnda byggnad borde helt eller delvis tillgodoföras fångvårdsanslaget.

Under förutsättning, att nämnda anläggningar ställdes till fångvårdens

förfogande, hemställde styrelsen vidare, att Kungl. Maj:t behagade

för ordnande av anstalterna anvisa, där så kunde ske från förslagsanslaget

till fångvård och underhåll, följande anslag nämligen

för Fårösundsanstalten .......................................................... kronor 50,000

och för Trossnäsanstalten, dels för användning på platsen » 320,000

och dels för uppförande av eu bostadsbyggnad i Karlstad,

jämte det belopp av 50,000 kronor, som skulle av

arméförvaltningen tillskjutas .............................................. » 144,000

‘ eller således tillsammans kronor 514,000.

Vidare anhöll styrelsen om bemyndigande att för de omförmälta

anstalternas förseende med nödig befäls- och bevakningspersonal måtte

få med avlöning från förenämnda förslagsanslag vid fångvården anställas

i en skrivelsen bilagd promemoria upptagna tjänstemän.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts ''proposition Nr 330.

Så snart fångvårdsstyrelsens nu ifrågavarande skrivelse inkommit

till justitiedepartementet, underkastade jag, i samråd med cheferna för

lånt- och sjöförsvarsdepartementen, de av styrelsen förordade Fårösundsoch

Trossnäsförslagen en förberedande prövning. Därvid konstaterades,

att Fårösundsförslaget från såväl fångvårds- som ekonomisk synpunkt

måste betraktas som synnerligen fördelaktigt. Något hinder för dess

realiserande skulle ej heller möta, därest i enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag i årets statsverksproposition (vid punkt [49] under femte huvudtiteln)

Fårösunds fästning omedelbart nedlägges.

Vad åter angår Trossnäsförslaget fanu jag, att, även om åtskilligt

finge anses tala för detta förslag, ett realiserande av detsamma dock,

med särskild hänsyn till de synnerligen dryga engångskostnader, som

därmed vore förenade, icke gärna kunde ifrågasättas under annan förutsättning

än att de planerade ändringsarbetena med säkerhet kunde antagas

bliva till nytta ej blott, på sätt nu närmast vore fråga, för avhjälpande

av ett tillfälligt behov, utan för tillfredsställandet därefter av

något statligt intresse av mera permanent beskaffenhet. Fångvårdsstyrelsen

hade ju också gjort gällande, att Trossnäs fält skulle särskilt

lämpa sig för att, då detsamma ej längre behövde tagas i bruk för

fåugvårdsändamål, komma till användning som anstalt lör tvångsuppuppfostran

av brottslig ungdom.

1 anledning härav lät jag kalla de s. k. tvångsuppfostringssakkunniga

till muntlig överläggning med mig härom den 18 januari 1919. Angående

resultatet av dessa överläggningar heter det i ett av de sakkunniga den

31 i samma månad avgivet betänkande i huvudsak följande:

Sedan sakkunniga tagit del av i fångvårdsstyrelsen uppgjorda planer för

Trossnäsetablissementets ombildning till fängelse med plats för omkring 400 fångar

i delvis med nattceller utrustade träbaracker, som förut tjänat såsom logement för

militär, hade de vid förut nämnda sammanträde inför chefen för justitiedepartementet

bland annat erinrat om risken av att till elevbyggnader använda av trä uppförda

hus av den art, varom här vore fråga. Då förslag varit å bane om användande

av Salboheds övningsplats för upprättande av en provisorisk uppfostringsanstalt,

hade departementschefen — såsom framginge av propositionen nr 338 till

1918 års lagtima riksdag (sid. 87), uttalat, att träbyggnader icke kunde komma i

fråga för sådant ändamål. Mot ett sådant byggnadssätt hade sakkunniga myndigheter

också uttalat sig. I övrigt hade av de sakkunniga mot Trossnäs i det hela

anförts samma skäl, som i berörda proposition åberopats mot Salbohed. En å

Trossnäs anordnad straffanstalt bleve — att döma av de ritningar, beskrivningar

och planer, som förelagts de sakkunniga — närmast att likna vid ett tångläger.

Förberedande

prövning av

Får^sundsoch

Trossnäsförslagen.

a) Fårösundsförslaget.

b) Trossnäsförslaget.

Tvångsupp

fostring ssukkunniga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ytterligare utredning

rörande

Malmö förslaget.

Preliminär

överenskommelse

mellan

Kungl. Maj:t

och Kronan

samt Malmö

stad.

20 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 330.

De sakkunniga hade därför funnit sig icke kunna ansluta sig till det ifrågavarande

förslaget.

Denna de tvångsuppfostringssakkunnigas avvisande hållning syntes

mig böra verka avgörande på Trossnäsförslagets öde. Att å ombyggnader

och reparationer å Trossnäs nedlägga hundratusentals kronor "utan

säker insikt om, att dessa kostnader skulle kunua bliva till stadigvarande

gagn för det allmänna, syntes mig icke kunna komma i fråga, helst

som, på sätt fångvårdsstyrelsen framhållit, även de årliga driftkostnaderna

skulle komma att ställa sig synnerligen höga vid detta förslags

förverkligande.

Vid nu nämnda förhållande och då mot användande av mötesplatsen

vid Fristads hed som fångvårdsanstalt — eventuellt längre fram

som tvångsuppfostringsanstalt — talade än kraftigare skäl än mot Trossnäs’

tagande i bruk för sådana ändamål, återstode, enligt min och,

enligt vad jag förvissade mig om, även fångvårdsstyrelsens mening, intet

annat än att taga under övervägande, huruvida icke, utöver förutnämnda

Fårösundsprojekt, kunde realiseras någotdera av de övriga

förslag, för vilka förut redogjorts: Malmöförslaget i hela dess utsträckning

eller Varbergsförslaget.

På sätt förut nämnts torde ett utnyttjande för fångvårdsändamål

av de å slottsholmen i Malmö befintliga gamla fängelsebyggnaderna i

deras helhet förutsätta, att en överenskommelse slutes mellan Kungl.

Maj:t och Kronan samt Malmö stad. I enlighet härmed beslöt också

Kungl. Maj:t, på min hemställan, den 24 januari 1919 att låta inhämta

Malmö städs yttrande över ett inom justitiedepartementet uppgjort förslag

till dylik överenskommelse. Efter det Malmö stad i anledning härav

utsett delegerade att med vederbörande överlägga i ämnet, blev vid

sammanträde inför mig mellan fångvårdsstyrelsens chef och nämnda

delegerade uppgjort ett förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och Kronan

samt Malmö stad, genom vilket förslags antagande såväl fångvårdens

som stadens intressen torde bliva behörigen tillgodosedda. Förslaget,

som redan blivit genom beslut av Malmö stadsfullmäktige den 14 innevarande

månad antaget för Malmö stads vidkommande, är av följande

lydelse:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

21

»KONTRAKT.

Mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Malmö stad, å andra sidan, har,

under förutsättning av riksdagens godkännande, träffats följande avtal.

§ 1-

Oavsett bestämmelsen i § 2 mom. g) i det mellan fångvårdsstyrelsen, å ena,

samt Malmö stad, å andra sidan, den 8 och den 20 februari 1907 med ändring den

12 februari 1909 ingångna kontrakt, medgives Malmö stad anstånd till den 1 januari

1926 med fullgörandet av den i nämnda moment staden ålagda skyldigheten att

nedriva de östra, södra och västra längorna av de gamla fängelsebyggnaderna å

slottsholmen i Malmö ävensom avrödja och plantera området innanför slottsholmens

jordvallar.

§ 2.

Angående dispositionsrätten över slottsholmen under tiden intill den 1 januari

1926 ävensom därefter skall gälla följande:

a) Intill den 1 maj 1924 äger Kungl. Maj:t och Kronan rätt att för fångvårds-

eller andra ändamål fritt disponera över slottsholmen i dess helhet med därå

befintliga byggnader.

b) Från och med den 1 maj 1924 erhåller Malmö stad nyttjanderätt till de

delar av slottsholmen, som avses i mom. d) i förutnämnda kontrakt utan annan

inskränkning än den, som följer av stadgandet i § 2 mom. i) av samma kontrakt

om skyldighet för staden att, då Kungl. Maj:t så påfordrar, utan ersättning avstå

från nyttjanderätten till den del av området, som Kungl. Maj:t kan vilja taga i anspråk

för uppförande av sådana monumentalbyggnader för statsändamål, varom där

förmäies, jämte för dessa byggnader erforderliga gårdsutrymmen och trädgårdsjord.

Den nyttjanderätt, som staden från ocli med den 1 maj 1924 erhåller, berättigar

staden icke blott, på sätt i oftanämnda kontrakt mom. d) uttryckligen angives, att

nedriva förutnämnda längor och å slottsholmens därigenom frigjorda borggård och

jordvallar anlägga planteringar enligt överintendentämbetets, numera byggnadsstyrelsens,

godkända förslag, utan även att, intill dess så skett, på frtinat sätt draga

nytta av det ifrågavarande området med byggnader.

Innan Kungl. Maj:t beslutar att för ändamål, som nämnes i 2 § mom. i) i

ovannämnda kontrakt, taga i anspråk någon del av nu ifrågavarande område, skall

samråd därom hava ägt rum med staden.

Efter den 1 maj 1924 må icke någon del av slottsholmen av Kungl. Maj:t

och kronan tagas i bruk för fångvårds- eller annat liknande ändamål.

g 3.

Med särskild hänsyn därtill, att en väsentlig del av de byggnader, som på

grund av detta kontrakt skulle komma att av Kungl. Maj:t och kronan tagas i bruk

för fångvårdsändamål, för närvarande av staden upplåtits till bostäder åt ett 40-tal

bostadslösa familjer, för vilka bostäder alltså behöva beredas på annat håll, förbin
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Engångs
kostnader.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

der Kungl. Maj:fc och kronan sig att till staden utgiva ersättning för nämnda byggnaders

användande under förut omförmälda tid intill den 1 maj 1924; och hlir denna

ersättning bestämd så, att staden äger av statsmedel uppbära för tiden från och

med den 1 maj 1919 till den 1 maj 1924 en årlig ersättning av 20,000 kronor att

erläggas i efterskott den 1 maj varje år, vilken ersättning skall användas till bestridande

av kostnader för avhjälpande av bostadsbrist i Malmö.

Utöver nu nämnda årliga ersättning tillförsäkrar Kungl. Maj:t staden, såsom

bidrag till bestridande av kostnader för uppförande av bostadsbyggnader med smålägenheter,

ett understöd, motsvarande 2/;) av byggnadskostnaden.i vad denna icke

överstiger 448,000 kronor, att utgå enligt de bestämmelser, som finnas givna i kungörelsen

den 11 juni 1918 angående statsbidrag till uppförande av bostadshus med

smålägenheter, dock att vad i nämnda kungörelse stadgats med avseende å tid för

byggnadsföretags påbörjande och fullbordande icke skall äga tillämpning, utan därutinnan

endast skall gälla, att nu ifrågavarande företag skola vara bragta till fullbordan

före den 1 oktober 1922.

§ 4.

Detta kontrakt kan, såvitt angår den utvidgade dispositionsrätt till slottsholmen,

som i § 2 punkt a) tillförsäkrats Kungl. Maj:t och kronan samt den därå

grundade förpliktelsen för Kungl. Maj:t och kronan att utgiva i § 3 stadgade årliga

ersättning, av Kungl. Maj:t och kronan uppsägas till upphörande jämväl före den

1 maj 1924, dock ej till annan tid på året än den 1 maj. Dylik uppsägning skall

ske hos stadens drätselkammare senast sex månader förut.

Upphör på grund av uppsägning, som nu sagts, nyssnämnda Kungl. Maj:t

och kronan genom detta kontrakt tillförsäkrade dispositionsrätt tidigare än den 1

maj 1924, äger staden från den dag, kontraktet i berörda del sålunda upphört att

gälla, tillträda den nyttjanderätt, som avses i 2 § punkt b) här ovan.»

Genom antagande av detta kontrakt skalle alltså de gamla fängelsebyggnaderna

å slottsholmen i Malmö, omfattande i sin helhet 485

celler, komma att ända till den 1 maj 1924 eller således under fem åra

tid stå till fångvårdens disposition.

Enligt fångvårdsstyrelsens i skrivelsen den 28 december 1918 framlagda

plan skulle engångskostnaderna för Malmöförslagets realiserande

i dess helhet belöpa sig till — inberäknat från förslagsanslaget för

iordningställande av västra längan redan beviljade 50,000 kronor —

140,000 kronor eller, om elektriskt ljus skulle införas, 160,000 kronor.

Med hänsyn därtill, att enligt det föreliggande förslaget de ifrågavarande

byggnaderna skulle komma att tagas i anspråk för fångvårdens ändamål

allenast under relativt kort tid, ansåg jag angeläget, att dessa kostnader

om möjligt nedbringades. Jag anmodade därför fångvårdsstyrelsen

att inkomma med utredning i sådant avseende. Det förslag fång
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

23

vårdsstyrelse 11 numera framlagt som resultat av denna utredning är av

följande huvudsakliga innehåll:

Den nya kostnadsberäkningen vore uppgjord med tanke på, att fångar skulle i

största utsträckning användas för arbetets utförande. Endast de allra nödvändigaste

reparations- och omändringsarbeten hade upptagits. Sålunda hade tanken på införande

av elektriskt ljus till beräknad kostnad av 20,000 kronor släppts och övriga

kostnader nedbringats med 25,000 kronor. Totalkostnaden, inberäknat förutnämnda

redan beviljade 50,000 kronor, skulle alltså stanna vid 115,000 kronor mot förut

beräknade 160,000 kronor. Härvid vore att märka, att denna sänkning av totalkostnaden

kunnat ske, oaktat i det nu framlagda förslaget kostnaden för östra

längans iordningsställande beräknats höjd med 18,000 kronor. Fångvårdsstyrelsen

ville påpeka, att, då härigenom bereddes bostäder för direktör, assistentent, 9 gifta

och 2 ogifta vaktkonstaplar, en förmån vunnes, som vore så mycket mer betydande,

som bostäder endast med svårighet kunde uppbringas i Malmö. Kostnaden för dylikas

förhyrande för omförmälta befattningshavare torde i allt fall icke kunna sättas

under 8,400 kronor om året, motsvarande för fem år 42,000 kronor. Om detta

belopp avdroges från totalkostnaden 115,000 kronor, återstode 73,000 kronor, som

alltså skulle utgöra kostnaden för själva fängelseanläggningens iståndsättande i dess

helhet för fångvården.

Enligt detta fångvårdsstyrelsens sista förslag skulle alltså erfordras

för samtliga nu ifrågavarande fängelsebyggnaders nödtorftiga iståndsättande

ett sammanlagt belopp av 115,000 kronor eller således — utöver

redan beviljade 50,000 kronor — allenast 05,000 kronor.

Enligt uppgift från fångvårdsstyrelsen skulle för fullt utnyttjande

av det sålunda provisoriskt åter i anspråk tagna slottsfängelset i Malmö

erfordras — utom de för enbart cellavdelningen behövliga tjänstemännen,

om vilkas anställande Kungl. Maj:t redan fattat beslut, nämligen 1 direktör,

1 räkenskapsassistent, läkare och predikant, 1 uppsyningsman, 1

överkonstapel och 15 vaktkonstaplar — ytterligare 1 bevakningsbefälhavareassistent,

6 överkonstaplar och 23 vaktkonstaplar. Av fängelsets

överkonstaplar borde 2 och av dess vaktkonstaplar 8 avses för arbetsledningen.

Anställandet skulle ske i mån av behov, allt efter som

fängelset toges i bruk.

Innan jag går att angiva de hemställanden hos riksdagen, som

med ledning av den förebragta utredningen enligt min mening böra

göras, torde vara lämpligt att till komplettering av förut anförda statistiska

siffror rörande fångantalet meddela följande tablå, som upprättats

efter uppgifter, lämnade av fångvårdsstyrelsen:

Erforderlig

personal.

Kompletterande

utredning

om fångantalet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!,. Maj.ts proposition Nr 330.

Departements
ehefen.

Tablå

utvisande i rikets straff anstalter — tvångsarbetsanstalterna alltså ej medräknade —- intagna fångar vid olika tidpunkter under tiden 31/u 1916—lu/3 1919.

7ia 1916 ....................

.................... 2,239

V, 1919 ....................

.................... 4,002

7,2 1917 ....................

.................... 2,761

10/x » ...................

.................... 4,009

7, 1918 ....................

.................... 3,936

2% » ....................

.................... 3,969

7,0 » ....................

.................... 4,386

10/3 » ....................

................... 3,929

7u * ....................

.................... 4,354

2% » ....................

.................... 3,912

» ....................

.................... 4,238

10/s » ....................

.................... 3,823

Vid den beräkning av utrymmesbristen vid våra straffanstalter, som

jag gjorde i sammanhang med avlåtandet av årets statsverksproposition

(se ovan sid. 4), utgick jag från fångantalet sådant det var den 20

december 1918 eller omkring 4,125. Jag påpekade, att, då det vid början

av år 1918 å straffanstalterna tillgängliga ordinarie utrymmet beredde

plats för allenast omkring 2,770 fångar, det skulle vid nyåret 1919 hava

rått brist på platser för ej mindre än 1,350 fångar, därest ej särskilda

åtgärder för denna brists nedbringande vidtagits. Dylika under år 1918

vidtagna åtgärder både, enligt vad jag vid samma tillfälle erinrade,

bestått däri, att för kriminalfångar tagits i anspråk dels den nedlagda

tvångsarbetsanstalten i Karlskrona med 250 platser, dels tvångsarbetsanstalten

i Norrköping med 150 platser, dels ock en del av tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö, dit omkring 110 straffångar blivit förlagda.

På grund härav hade bristen minskats till — alldeles frånsett erforderligt

reservutrymme — cirka 850 platser.

På sätt framgår av nyss omnämnda tablå, har, sedan detta yttrande

fälldes, fångantalet successivt nedgått, så att detsamma den 10 i

denna månad utgjorde omkring 3,825 eller cirka 300 lägre antal än

den 20 december förra året. Det erforderliga ytterligare platsbehovet

skulle alltså nu kunna uppskattas till omkring 550 platser. Då emellertid

man givetvis måste, för undvikande av dyra transportkostnader, räkna

med ett ganska avsevärt reservutrymme samt det vidare — alldeles

frånsett det olämpliga däri att, på sätt nyss nämnts, ett drygt hundratal

straffångar måst förläggas till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö —

icke torde vara uteslutet, att sistnämnda anstalt inom kort måste, på

grund av tvångsarbetarnas tillväxt i antal, i sin helhet tagas i anspråk

som tvångsarbetsanstalt, torde nyssnämnda siffra få betraktas såsom angivande

ett minimibehov för den närmaste framtiden. Delta torde kunna

fastslås, även om den tendens till minskning av antalet straffångar,.som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 330. 25

de senaste månaderna haft att uppvisa, fortfarande kommer att någon

tid göra sig gällande.

Till avhjälpande av utrymmesbristen hava som förut nämnts framställts

olika förslag. Till ett av dessa, vilket avser ett i anspråkstagande

för fångvårdsändamål av Fårösunds fästning, har jag redan i det föregående

(se sid. 19) tillkännagivit min anslutning. Genom delta förslags

realiserande skulle för en kostnad av 50,000 kronor utvinnas intill 150

platser.

Med avseende å två av de övriga förslagen, gående ut på att som

px-ovisoriska straffanstalter skulle, efter vidtagande «av vissa ganska vidlyftiga

ändringsarbeten, apteras de förutvarande mötesplatserna vid

Fristads hed och Trossnäs fält, har jag likaledes redan förut (se sid. 20)

angivit min ståndpunkt. Ett förverkligande av vai''e sig det ena eller det

andra av dessa förslag kan, främst av finansiella skäl, icke ifrågasättas.

Dit förlagda provisoriska anstalter skulle också, på sätt i det föregående

framhållits, knappast komma att fylla rimliga anspråk på fångvårdsanstalter,

utan mei’a få karaktären av fångläger.

Återstå således två förslag: Malmöförslaget, gående ut på att för

fångvårdsändamål skulle tagas i anspråk de gamla fängelsebyggnaderna

å slottsholmen i Malmö i deras helhet, samt Varbergsförslaget, innebärande

att för samma ändamål skulle komma till användning Varbergs

fästning.

Med avseende å Malmöförslaget är till en början att uppmärksamma,

att, på sätt redan omnämnts, den i västra längan av fängelsebyggnaderna

å slottsholmen befintliga cellbj^ggnaden om 135 celler jämte

några andra utrymmen i samma byggnader redan enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 29 november 1918 tagits i bruk för fångvårdens räkning

samt att för iordningställande av denna del av byggnaderna redan av

Kungl. Maj it anvisats 50,000 ki-onor från förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll. De förslag, mellan vilka det nu gäller att träffa

val, kunna således angivas vara å ena sidan en utvidgning av slottsfängelset

i Malmö till att omfatta även övriga delar av fängelsebyggnaderna

å slottsholmen samt å andra sidan Vatbergsförslaget.

Vid detta val tvekar jag ej att giva ett bestämt företräde åt

Malmöförslaget. Slottsfängelset i Malmö erbjuder bättre möjligheter än

Varbergs fästning för utövande av en ändamålsenlig fångvård. Genom

den ifrågasatta utvidgningen av slottsfängelset i Malmö skulle vidare

för en engångskostnad av allenast 65,000 kronor utvinnas ej mindre än

350 fångplatser, motsvarande endast omkring 185 ki-onor för varje plats,

under det att Varbei-gs fästnings apterande till fångvårdsanstalt för 250

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 saml. X93 höft. (Nr 330.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 330.

fångar enligt fångvårdsstyrelsens beräkning skulle draga en engångskostnad

av 85,000 kronor eller 340 kronor för varje fånge. Härtill

kommer visserligen, så vitt beträffar Malmöförslaget, en årlig gottgörelse

till Malmö stad å 20,000 kronor. Denna utgift motsvaras dock av den

relativt taget billigare administration, som skulle vara förenad med Malmöförslagets

realiserande, vilket ju, såsom förut påpekats, i realiteten endast

skulle innebära en utvidgning av en redan förut befintlig anstalt (cellbyggnaden

i västra längan). Till de övriga förmåner, som tillförsäkrats

Mal mö stad genom förut omnämnda för.slagskontrakt, torde bär icke

behöva tagas hänsyn, då de praktiskt taget icke torde för statsverket

medföra någon större utgift än eljest skulle hava blivit händelsen.

Den enda synpunkt, från vilken Varbergsförslaget möjligen skulle

kunna vara att föredraga framför Malmöförslaget, är den, att, medan

slottsfängelset i Malmö endast skulle komma att stå till fångvårdens

disposition under fem år, räknat från och med den 1 maj i år, någon

dylik inskränkning med avseende å tiden icke förefinnes i fråga om

Varbergs förslaget. Härvid är dock att uppmärksamma, att det i ena

som i andra fallet dock endast gäller ett provisoriskt avhjälpande av

austaltsbristen och att det torde kunna beräknas, att efter de fem årens lopp

det stora nya fängelse, som plauera3 vid Väderbrunn i Södermanland,

skall stå färdigt att tagas i bruk för sitt ändamål.

De förslag jag sålunda förordar äro de, som i det föregående betecknats

som Fårösundsförslaget och Malmöförslaget. Dessa båda förslag

skulle för sitt förverkligande erfordra engängsanslag å 50,000

respektive 65,000 kronor eller således tillhopa 115,000 kronor. Förde

årliga driftkostnaderna ävensom för gäldandet av förut omförmälda årliga

ersättning till Malmö stad skulle ej behöva äskas några särskilda

anslag, utan skulle dessa utgifter bestridas från förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll. Härtill har tagits hänsyn vid sistnämnda

anslags beräknande i årets statsverksproposition och i propositionen om

1919 års tilläggsstat (se 1919 års statsverksproposition, andra huvudtiteln,

sid. 102). Det statsbidrag till bestridande av kostnader för uppförande

av bostadsbyggnader med smålägenheter, som tillförsäkrats Malmö stad

i § 3 i förutnämnda förslagskontrakt, är avsett att utgå av de anslag

under sjätte huvudtiteln, som redan beviljats eller ock äskats till understöd

för uppförande av bostadshus med dylika lägenheter.

I 1919 års tilläggsstat har, på sätt redan förut nämnts, för inrättande

av nya fångvårdsanstalter såsom reservationsanslag beräknats

ett belopp av 400,000 kronor. Vid bifall till de av mig i det föregående

framställda förslagen skulle för samma ändamål nu behöva av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Rungl. Maj:ta proposition Nr 330.

riksdagen äskas allenast 115,000 kronor. En besparing, i förhållande

till vad beräknats, å ej mindre än 285,000 kronor skulle alltså uppstå.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att, efter det Fårösunds fästning på Gottland blivit

nedlagd, densamma må, från tid och på villkor Kungl. Maj:t bestämmer,

ställas till fångvårdens disposition för upprättande därstädes av en fångvårdsanstalt;
dels

på tilläggsstat för år 1919 under andra huvudtiteln bevilja,

ej mindre för vidtagande av de ändringsarbeten vid Fårösund,

som för nyss nämnda ändamål äro erforderliga, ett reservationsanslag å

50,000 kronor,

än även — med godkännande av att mellan Kungl. Maj:t och

Kronan, å ena, samt Malmö stad, å andra sidan, slutes avtal i huvudsaklig

överensstämmelse med det här förut omförmälda förslagskontrakt

— till utförande av vissa reparationsarbeten in. m. vid de gamla fängelsebyggnaderna

å slottsholmen i Malmö ett reservationsanslag å 65,000

kronor; ’

dels och medgiva, att, därest något av nu nämnda två anslag icke

skulle behöva fullt tagas i anspråk för de därmed avsedda ändamålen,

överskottet må i mån av behov användas till bestridande av de kostnader,

till vilkas täckande det andra anslaget är avsett.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.