Sök i Ratio Lex

Angående understöd till efterlevande till vissa vid en minexplosion omkomna personer

1919-03-18 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:332, Angående understöd till efterlevande till vissa vid en minexplosion omkomna personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 332.

1

Nr 332.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd

till efterlevande till vissa vid en minexplosion omkomna

personer; given Stockholms slott den 18 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att understöd jämlikt grunderna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete må beredas efterlevande till vid minexplosion

i Västervik den 6 maj 1918 omkomna glasblåsaren Karl Emil

Rickard Berg, arbetskarlen Anders Peter Andersson, skepparen Anton

Sixten Karlsson, fiskaren Olof Johan Johansson och fabriksarbetaren

Karl Hugo Nilsson.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. I sand. 293 käft. (Nr 332.)

1111 19 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 332.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

, SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter:

Jag anhåller att få anmäla ett ärende angående beredande av ersättning

till efterlevande till åtskilliga vid en minexplosion i Västervik

omkomna personer.

Av handlingarna i ärendet framgår, att en mina den 5 maj 1918

påträffats av två personer under en fisketur utanför Västervik. Sedan

minan bärgats i land, hade den inlagts i en fiskebod, belägen vid en

brygga invid Västerviks glasbruk. Efter det högste befälhavaren över

kustflottan underrättats om minans tillvaratagande, hade i anledning

därav vedettbåten nr 13 avgått till Västervik, dit den ankommit påföP

jande dag. Då en del av besättningen å nämnda båt senare under dagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 332.

3

varit sysselsatt med att desarmera minan utanför fiskeboden, där den

förvarats, hade minan emellertid exploderat, varvid åtskilliga personer

dödats.

Sedan fråga uppstått, huruvida statsverket kunde hava anledning

att på något sätt träda emellan för bispringande av efterlevande till de

vid berörda minolycka omkomna, anmodade chefen för civildepartementet

i skrivelse den 10 juni 1918 länsstyrelsen i Kalmar län att inkomma

med erforderlig utredning jämte eget yttrande i ärendet.

Med föranledande härav överlämnade länsstyrelsen med skrivelse

den 26 juni 1918, bland annat, rapport över polisförhör, hållet i anledning

av olyckan, ävensom en av magistraten i Västervik till länsstyrelsen

i ärendet avlåten skrivelse, och åberopade länsstyrelsen därvid innehållet

i berörda skrivelse såsom eget yttrande.

Av de sålunda överlämnade handlingarna inhämtas, bland annat,

följande.

Någon utredning har icke kunnat erhållas om orsaken till minolyckan

eller om minans nationalitet. Vållande från någon av de omkomnas

sida till olyckan synes emellertid icke föreligga.

Stadsfullmäktige i Västervik hava omedelbart efter olyckan beviljat

ett belopp av 300 kronor till de efterlevande efter en var av dem bland

de omkomna, som varit hemmahörande i staden. Därjämte hava medel

på frivillighetens väg insamlats till lindrande av nöden bland de efterlevande,

vilka genom olyckan förlorat sina försörjare. Denna insamling

har inbringat inemot 10,000 kronor, vilket belopp, fördelat på alla de

nödlidande, emellertid ansetts komma att åtgå under år 1918.

Enligt magistratens av länsstyrelsen biträdda mening borde staten

träda emellan för bispringande av efterlevande till de omkomna genom

beredande av pensioner åt dem till jämväl föreslagna belopp.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av statskontoret den 20 augusti

1918, av marinförvaltningen den 19 september 1918 och av riksförsäkringsanstalten

den 14 mars 1919.

Statskontoret har därvid anfört följande.

Då av handlingarna icke framginge och ej heller av annan orsak

kunde antagas, att vid desarmerande av ifrågavarande mina flottans

personal låtit någon vårdslöshet komma sig till last, utan den inträffade

söndersprängningen av minan måste betraktas såsom en ren olyckshändelse,

syntes för statsverket icke förefinnas någon skyldighet att

i detta fall lämna understöd till de genom minolyckan omkomnas

Statskontoret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 332.

Marinförvalt
ningen.

Riksföreäk
ringsan
■talten.

familjer. Starka billighetsskäl torde emellertid föreligga för att åt efterlevande

till vissa bland de förolyckade söka bereda något årligt understöd

av statsmedel. Detta syntes vara händelsen i fråga om de efterlevande

dels efter polisöverkonstapeln C. V. Torell, vilken varit å

tjänstens vägnar närvarande vid minans öppnande och dels efter fiskaren

O. Johansson, som upphittat och tillvaratagit minan samt sedermera syntes

hava överlämnat densamma till från flottan för minans desarmering tillstädeskommen

personal. Till förmån däremot för de anhöriga till de övriga

genom ifrågavarande minolycka dödade personer, angående vilka

det icke blivit utrett, att de vid minans öppnande innehaft någon

funktion, men vilka efter allt antagande förts till platsen allenast av

nyfikenhet, torde knappast finnas tillräckliga skäl att tillstyrka statens

ingripande.

På grund av vad sålunda anförts hemställde statskontoret, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till* nedannämnda

personer finge å allmänna indragningsstaten uppföras årliga pensioner

till följande belopp, nämligen till polisöverkonstapeln Carl Valdemar

Torells änka Jenny Margareta Torell, född Johansson, sexhundra kronor

samt till fiskaren Olof Johanssons änka Anna Kristina Johansson, född

Johansson, femhundra kronor och till vart och ett av makarna Johanssons

oförsörjda barn Linnea Maria, född den 31 december 1902, Ruth Adelia,

född den 7 november 1905 och Harry Tage Herman, född den 12 juli

1910, trehundra kronor.

Ovannämnda pensioner torde böra utgå, för änkorna så länge de

befunne sig i sitt nuvarande änkestånd, och för barnen intill de uppnått

18 års ålder.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande anfört, att det av vad i

ärendet förekommit syntes ämbetsverket, att ifrågavarande minexplosion

måste anses hava inträffat av ren olyckshändelse och att vid sådant förhållande

understöd av statsmedel åt de förolyckades familjer icke torde

böra utgå i större utsträckning än vad statskontoret angivit. Marinförvaltningen

anslöt sig därför till den av statskontoret gjorda hemställan.

Riksförsäkringsanstalten har yttrat sig på följande sätt.

Av handlingarna i ärendet hade riksförsäkringsanstalten inhämtat,

att genom ifrågakomna minexplosion följande personer omkommit,

nämligen:

reservunderlöjtnanten vid flottan, sjökaptenen Erik Johannes

Olsson,

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kung1. May.ts proposition Nr 332.

underofficerskorpralen vid 10:e matroskompaniet vid flottans station

i Stockholm nr 90 Johan Albert Wahlström;

andra klass sjömannen vid 10:e matroskompaniet vid flottans station

i Stockholm nr 103 Karl Wilhelm Karlsson;

tredje klass sjömannen vid 10:e matroskompaniet vid flottans station

i Stockholm nr 54 Johan Valter Jansson;

polisöverkonstapeln Carl Valdemar Torell;

glasblåsaren Karl Emil Rickard Berg;

arbetskarlen Anders Peter Andersson;

fabriksarbetaren Karl Hugo Nilsson;

skepparen Anton Sixten Karlsson och

fiskaren Olof Johan Johansson.

Beträffande reservunderlöjtnanten Olsson, underofficerskorpralen

Wahlström, andra klass sjömannen Karlsson, tredje klass sjömannen

Jansson och polisöverkonstapeln Torell hade ersättning av riksförsäkringsanstalten

jämlikt skilda beslut tillerkänts vederbörande, därvid utgått

i anledning av:

1. Erik Johannes Olssons död: jämlikt kungörelsen den 30 november

1917 angående särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning av

lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 å arbetare,

som användas till arbete för statens räkning, begravningshjälp med 180

kronor;

2. Johan Albert Wahlströms död: jämlikt nyssnämnda kungörelse

och förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, begravningshjälp med 180

kronor.

Däremot hade riksförsäkringsanstalten, då av i ärendet införskaffad

utredning icke framgått, att Wahlströms föräldrar, Carl Oscar Wahlström

och hans hustru Ida Wahlström i Värnamo, varit av sin avlidne sons

arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende, funnit någon livränta

enligt nämnda författningar icke kunna tillerkännas dem;

3. Karl Wilhelm Karlssons död: jämlikt förenämnda kungörelse

och förordning begravningshjälp med 140 kronor 68 öre.

Däremot hade riksförsäkringsanstalten, då av i ärendet införskaffad

utredning icke framgått, att den avlidnes moder Edla Lovisa Nyström,

född Karlsson, i Karlsborg, Årstaskog, varit av sin avlidue sons arbete

för sitt uppehälle huvudsakligen beroende, funnit någon livränta enligt

nämnda författningar icke kunna tillerkännas henne, vilket beslut, söm

, genom besvär kommit under försäkringsrådets prövning, blivit av lörsäkringsrådet

fastställt;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 332.

4. Johan Valter Janssons död: jämlikt samma kungörelse och förordning

begravningshjälp med 124 kronor.

Däremot hade riksförsäkringsanstalten, då av i ärendet förebragt

utredning icke framgatt, att den avlidnes fader, ladugårdskarlen Carl

Fiedrik Jansson i Täby, varit av sin avlidne sons arbete för sitt uppehälle

huvudsakligen beroende, funnit någon livränta enligt nämnda författningar

icke kunna tillerkännas honom; och

5. Cad Valdemar Torells död: jämlikt lagen den 17 juni 1916

om försäkring för olycksfall i arbete, dels begravningshjälp med 180

kronor, ^dels och livränta till den avlidnes änka Jenny Margareta Torell,

att utgå för tiden från och med den 7 maj 1918, så länge hon levde

ogift, med 450 kronor för år räknat.

Då i förestående fem ärenden ersättning sålunda tillerkänts de efterlevande

jämlikt gällande författningar, ansåge riksförsäkringsanstalten

understöd till dessa härutöver icke vara påkallat.

Däremot funne riksförsäkringsanstalten av billighetsskäl önskvärt,

om understöd kunde beredas efterlevande till Övriga vid ifrågavarande

minexplosion omkomna personer att utgå enligt grunderna i 1916 års

olycksfallsförsäkringslag.

För utredning i vad mån sådan ersättning skulle hava utgått, därest

nyssnämnda lag varit å ifrågavarande olycksfall tillämplig, hade riksförsäkringsanstalten

genom sitt ombud i Västervik, fiskeriinstruktören

Johan Segerstedt, latit införskaffa utredning’ angående dels de avlidnes

arbetsinkomst under ett år, räknat tillbaka från olycksfallet, dels ock

angående avlidne fabriksarbetaren Karl Hugo Nilssons föräldrar, fabriksarbetaren

Karl Edvard Nilsson och hans hustru Anna Ottilia Nilsson,

huruvida dessa varit av sin avlidne sons arbetsinkomst för sitt uppehälle

huvudsakligen beroende.

Därest förenämnda lag varit i nu berörda fall tillämplig, funne

riksförsäkringsanstalten följande ersättning skulle hava utgått i anledning

av:

1. Karl Emil Richard Bergs död: begravningshjälp till stärbhuset

med 155 kronor och livräntor från och med den 7 maj 1918 till änkan

Edit Amanda Berg, så länge hon levde ogift, med 387 kronor 50 öre

och till vart och ett av barnen Sven Yngve Gottfrid, född den 12

september 1905, och Ulla Birgit Harriet, född den 19 november 1910,

till dess de uppnått femton års ålder, med 258 kronor 34 öre för år

räknat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j ds proposition Nr 332.

7

Härvid hade riksförsäkringsanstalten med stöd av den utredning,

som i ärendet förelåge, ansett skäligt beräkna den avlidnes årliga arbetsförtjänst

till 1,550 kronor;

2. Anders Peter Anderssons död: begravningshjälp till stärbhuset

med 180 kronor och livränta från och med den 7 maj 1918 till änkan

Augusta Matilda Andersson, så länge hon levde ogift, med 450 kronor

för år räknat.

Riksförsäkringsanstalten hade härvid med stöd av den utredning,

som i ärendet förelåge, ansett skäligt beräkna den avlidnes årliga arbetsförtjänst

till 1,800 kronor;

3. Anton Sixten Karlssons död: begravningshjälp till stärbhuset med

180 kronor och livränta från och med den 7 maj 1918 till änkan Olga

Naemi Karlsson, så länge hon levde ogift, med 450 kronor och till vart

och ett av barnen Svea Amanda, född den 13 juli 1915, och Karl Erik

Anton, född den 10 mars 1917, till dess de uppnått femton års ålder,

med 300 kronor för år räknat.

Riksförsäkringsanstalten hade därvid med stöd av den utredning,

som i ärendet förelåge, ansett skäligt beräkna den avlidnes årliga arbetsförtjänst

till 1,800 kronor;

4. Olof Johan Johanssons död: begravningshjälp till stärbhuset med

110 kronor och livränta från och med den 7 maj 1918 till änkan Anna

Kristina Johansson, så länge hon levde ogift, med 275 kronor och till

vart och ett av barnen Rut Adelia, född den 7 november 1905, och

Harry Tage Herman, född den 12 juli 1910, till dess de uppnått femton

års ålder, med 183 kronor 34 öre för år räknat.

Med stöd av den utredning, som i ärendet förelåge, hade riksförsäkringsanstalten

härvid funnit skäligt beräkna den avlidnes årliga arbetsförtjänst

till 1,100 kronor; och

5. Karl Hugo Nilssons död: begravningshjälp till stärbhuset med

100 kronor.

Med stöd av den utredning, som i ärendet förelåge, hade riksförsäkringsanstalten

härvid funnit skäligt beräkna den avlidnes arbetsförtjänst

till 1,000 kronor.

Däremot skulle livränta till den avlidnes föräldrar, ovannämnde

Karl Edvard Nilsson och hans hustru Anna Ottilia Nilsson, icke hava

utgått, enär de icke kunde anses hava varit för sitt uppehälle av den

avlidnes arbetsinkomst huvudsakligen beroende.

Härjämte funne riksförsäkringsanstalten sig föranlåten erinra om,

att enligt 7 § i ifrågakomna lag till änka, som uppbnre livränta och före

fyllda sextio år inginge nytt äktenskap, skulle utgivas ett kapital för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Kr 332.

Departements
chefen.

en gång, motsvarande tre fjärdedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

samt att uti 27 § i samma lag stadgades, att, om livräntetagare

icke vore svensk medborgare och ej i riket bosatt, vederbörande försäkringsinrättning

ägde att med dennes samtycke när som helst i stället

för livräntan till vederbörande utgiva ett kapital för en gång till belopp,

motsvarande högst femtio och minst tjugo procent av ersättningens

kapitalvärde enligt de för inrättningen gällande beräkningsgrunder, varförutom

försäkringsinrättningen ock ägde att utan den ersättningsberättigades

samtycke utbyta livräntan mot ett kapital till belopp av

femtio procent av kapitalvärdet. Hade utbyte av ersättning mot kapital

ägt ram, vore rätten till vidare ersättning på grund av olycksfallet förfallen.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde riksförsäkringsanstalten,

att understöd jämlikt grunderna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete måtte beredas efterlevande till vid omförmälda

minexplosion omkomna glasblåsaren Karl Emil Rickard Berg, arbetskarlen

Anders Peter Andersson, skepparen Anton Sixten Karlsson, fiskaren Olof

Johan Johansson och fabriksarbetaren Karl Hugo Nilsson enligt ovanstående

uträkning.

Såsom i det föregående nämnts saknas anledning antaga, att den

ifrågavarande minexplosionen berott på vållande, utan torde fastmer ren

olyckshändelse få anses föreligga. Med hänsyn härtill och i betraktande

av de knappa förhållanden, vari, enligt den i ärendet förebragta utredningen,

de efterlevande till de vid. olyckstillfället omkomna befinna sig,

anser jag lika med riksförsäkringsanstalten billighetsskäl tala för att

dessa efteidevande, i den mån de icke redan på grund av gällande bestämmelser

om ersättning vid olycksfall erhållit understöd, beredas sådan

förmån. I enlighet härmed skulle, på sätt av riksförsäkringsanstaltens

utlåtande närmare framgår, frågan nu gälla understöd för de efterlevande

till glasblåsaren Karl Emil Rickard Berg, arbetskarlen Anders Peter

Andersson, skepparen Anton Sixten Karlsson, fiskaren Olof Johan Johansson

och fabriksarbetaren Karl Hugo Nilsson.

Beträffande sättet för beräknandet av sålunda ifrågasatt understöd

delar jag riksförsäkringsanstaltens mening, att det lämpligen bör utgå

enligt grunderna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete. I avseende å de belopp, som de förolyckades efterlevande

härvid skulle erhålla, tillåter jag mig hänvisa till den av riksförsäkringsanstalten

därom gjorda utredningen. Vad angår de kostnader, som

komma att uppstå vid bifall till nu framställt förslag, torde få erinras,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts proposition Nr 332.

att de komma att belasta det under riksstatens tionde huvudtitel uppförda

förslagsanslag till bestridande av statsverket åliggande, av andra

medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att understöd jämlikt grunderna i lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete må beredas efterlevande till vid minexplosion

i Västervik den 6 maj 1918 omkomna glasblåsaren Karl Emil

Rickard Berg, arbetskarlen Anders Peter Andersson, skepparen Anton

Sixten Karlsson, fiskaren Olof Johan Johansson och fabriksarbetaren

Karl Hugo Nilsson.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heimer.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 295 höft. (Nr 332.)

till 19 ‘J

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.