Med förslag till lag om begränsning av tiden för bagerioch konditoriarbete
1919-03-18 · 29 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:339, Med förslag till lag om begränsning av tiden för bagerioch konditoriarbete
Dokumentets text
Kung! Maj:ta proposition nr 339.
1
Nr 339.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete; given
Stockholms slott den 18 mars 1919.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om begränsning av tiden
för bageri- och konditoriarbete.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 302 käft. (Nr 339.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
Förslag
till
Lag
om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror må
icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen
och klockan 6 förmiddagen å söckendag.
Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
eller eljest bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse,
skall det icke vara underkastat denna lag i vidare mån, än det
avser tillverkning av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk.
2 §•
Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må
a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av konditorivaror
utföras å sön- eller helgdag under högst tre timmar mellan
klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen;
b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning
av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket bedrives
utan samband med bageri- eller konditorirörelse, utföras å söneller
helgdag under tid, som under a) sägs;
c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två
timmar mellan klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
3
d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan
4 och klockan 6 förmiddagen;
e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare
å tid, då eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas;
f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera
på varandra följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning
utföras jämväl mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat
arbete mellan klockan 3 och klockan 6 förmiddagen.
3 §•
Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet
är indelat i skift på sådant sätt, att arbetstiden, raster däri inbegripna,
ej för något arbetslag överstiger åtta timmar av dygnet, å söckendag
fortgå jämväl mellan klockan 8 och klockan 10 eftermiddagen ävensom,
i den mån så kräves för det tillverkade brödets torkning, mellan klockan
10 eftermiddagen och klockan 12 midnatt.
4 §•
Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 § stadgade
förbud, utöver vad enligt 2 och 3 §§ är medgivet, äge vederbörande
yrkesinspektör att meddela tillstånd därtill. Sådant tillstånd, vilket skall
sökas för varje särskilt tillfälle, må ej avse mer än två dygn i sänder eller
för samma arbetsställe meddelas mer än tio gånger under ett och samma
kalenderår. Är ytterligare eftergift oundgängligen erforderlig för ändamålsenlig
drift av tillverkning, som i 3 § avses, eller eljest av särskilt
förhållande tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift meddelas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet eller den myndighet, Konungen förordnar.
Är på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet
avvikelse, varom i första stycket sägs, oundgängligen nödvändig, och
är ej tid att inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd,
dock ej för mer än ett dygn i sänder. Om sådan åtgärd och anledningen
därtill åligger det företagets innehavare att ofördröjligen göra
anmälan till vederbörande yrkesinspektör.
5 §•
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen
om arbetarskydd den 29 juni 1912.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Kungl. Maj:ta proposition nr 339.
6 §.
Användes någon till arbete i strid mot vad i denna lag är stadgat,
straffes företagets innehavare med böter från och med tio till och med
ettusen kronor. Har på sådant sätt till arbete med faders eller målsmans
vetskap och vilja använts person under aderton år, vare fadern eller målsmannen
förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, värr
om i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han
varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan
förseelse.
7 §.
Fullgöres icke anmälningsskyldighet, varom stadgas i 4 § andra
stycket, straffes företagets innehavare med böter från och med fem till
och med femhundra kronor.
8 §•
Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol,
där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där
sådan ej finnes, vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1919 och äger giltighet till
och med den 31 december 1923; skolande beträffande sådan undertiden
för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 6 eller 7 §, vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.
Om det beträffande visst företag visas vara erforderligt att vidtaga
förändringar i driftsätt eller anordningar i övrigt för att icke tillämpningen
av förevarande lag skall i väsentlig mån förminska företagets
produktionsförmåga, och nämnda förändringar icke utan synnerlig svårighet
kunna genomföras, till dess lagen skall träda i kraft i avseende å
företaget, må yrkesinspektionens chefsmyndighet eller den myndighet,
Konungen förordnar, medgiva nödigt anstånd med tillämpningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuntjl. Muj:ts proposition nr 339.
5
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde följande:
Sedan länge ha arbetstidsförhållandena inom bageriyrket givit anledning
till klagomål från arbetarnas sida. Redan år 1895 påkallades
riksdagens uppmärksamhet därå genom en motion i andra kammaren av
A. Hedin, som framlade förslag till en lag angående arbetstiden i bagerier,
för försäljning arbetande s. k. hembagerier samt konditorier ävensom
restauranger och hotell, där bakning idkas. Sedan flera motioner i
ämnet vid olika riksdagar blivit avslagna, biföll 1915 års riksdag motioner,
väckta av A. Petrén och C. Wickman i första och av L. Borggren
m. fl. i andra kammaren (n:r 31, resp. 84), vari påyrkades skrivelse till
Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag rörande reglering
av nattarbetet inom bagerier, konditorier och s. k. hembagerier.
Inledning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
Riksdagens skrivelse med anledning av nyssnämnda motioner remitterades
till socialstyrelsen, som utarbetade plan för den åsyftade utredningen.
På våren 1917 anmälde styrelsen, att dessa förberedande arbeten
slutförts, men hemställde styrelsen, med hänsyn till de under kristiden
inom bageriyrket rådande abnorma förhållandena, tillika om anstånd
tillsvidare med utredningens verkställande. Denna hemställan bifölls den
27 juli 1917 av Kungl. Maj:t, som uppdrog åt styrelsen att verkställa
utredningen, så snart styrelsen prövade de därför nödiga förutsättningarna
hava inträtt, samt att därefter avgiva det förslag i ämnet, vartill
utredningen kunde föranleda.
Sedan Kungl. Maj:t den 15 februari 1918 tillsatt en kommitté,
sedermera benämnd arbetstidskommittén och bestående av landshövdingen
friherre L. De Geer, ordförande, disponenten J. L. Ekman, yrkesinspektören
B. O. V. Hellström, förtroendemannen i svenska metallindustriarbetarförbundet
K. W. Holmström, förste provinsialläkaren C. J. F.
Lundberg, ingeniören E. L. Magnus, sekreteraren i svenska grov- och
fabriksarbetarförbundet C. Michaelsson, byråchefen A. Molin, tillika kommitténs
sekreterare, förtroendemannen i svenska sågverksindustriarbetarförbundet
A. Svensson samt disponenterna C. Wahren och B. E. Wijkander,
med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag till
lagstiftning rörande arbetstidens längd och förläggning m. m., hemställde
socialstyrelsen, att bl. a. härovan berörda styrelsen meddelade uppdrag
måtte överflyttas till denna kommitté. Till nämnda hemställan lämnade
Kungl. Maj:t bifall den 1 juli 1918 och uppdrog samtidigt åt föreståndaren
för Stockholms stads rättshjälpskontor S. A. H. Silow att såsom
ledamot biträda kommittén vid behandling av frågor rörande bageriindustrien
och dess ekonomiska förutsättningar samt bemyndigade chefen
för civildepartementet att utse sakkunniga för att tillhandagå kommittén
med upplysningar i nämnda frågor. Såsom sådana sakkunniga tillkallades
byrådirektören H. S. Kinmanson, disponenten N. Westerdahl, direktören
H. Andersson i Malmö, förtroendemannen i svenska bageri- och
konditoriarbetarförbundet A. Sjöstedt, kassören i samma förbund D. G.
Lagergren samt ledamoten av riksdagens andra kammare L. Borggren.
Efter därom gjord framställning från kommitténs sida uppdrog
Kungl. Maj:t under hösten 1918 åt byråchefen Molin, byrådirektören
Kinmanson och förtroendemannen Sjöstedt att företaga en resa till Norge
för att inhämta upplysning om verkningarna av det där sedan länge
införda förbudet mot nattarbete i bagerierna.
Kommittén avgav den 22 november 1918 betänkande med förslag
till lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete. Vid
Kuiu/l. Maj:ts proposition nr 339. 7
betänkandet var bilagd en statistisk redogörelse för arbetstidsförhållandena
inom bageriyrket.
Över kommitténs betänkande hava sedermera med anledning av
kungl. remisser yttranden avgivits av kommerskollegium, socialstyrelsen,
Sveriges bageriidkarförening samt svenska bageri- och konditoriindustriarbetarförbundet.
Till motivering av sin ståndpunkt i frågan om förbud mot nattarbete
anför kommittén följande:
Såsom av den kommittébetänkandet bifogade statistiska utredningen
framgår, förekommer inom det egentliga bageriyrket i ganska stor
omfattning eu arbetsform, som från arbetarskyddssynpunkt måste anses
särskilt olämplig, nämligen nattarbete för samma arbetare natt efter natt
i ständig följd med undantag möjligen för natten till sön- eller helgdagar.
Bageriarbetaren är således med hänsyn till arbetets förläggning i stor utsträckning
sämre ställd än andra nattarbetare, vilka i regel hava egentligt
nattarbete endast varannan eller var tredje vecka. Givetvis måste ett
dylikt beständigt nattarbete, även om det är av relativt kort varaktighet,
då sömnen på dagen ju ej kan bli lika ostörd och stärkande som
på natten, medföra menliga följder i hygieniskt avseende. Ehuru arbetsförhållandena
inom bageriyrket otvivelaktigt under senare tid avsevärt
förbättrats, exempelvis genom förkortning av arbetstiden, lära de också
fortfarande anses mindre tillfredsställande.
Att här ifrågavarande nattarbete jämväl i andra avseenden skall
medföra betydapde olägenheter, synes enligt kommitténs förmenande uppenbart.
Kommittén erinrar sålunda om den otrevnad, som måste förorsakas
av tvånget att städse under natten stiga upp och begiva sig till sitt
arbete samt om den störande inverkan detta måste hava på den gifte
bageriarbetarens hemliv. Genom sitt behov av sömn på eftermiddagen
och kvällen gå vidare bageriarbetarna miste om många tillfällen till
rekreation och inhämtande av bildning.
Till stöd för sitt sedan många år vidhållna motstånd mot arbetarnas
krav på nattarbetets avskaffande hava, enligt vad kommittén meddelar,
arbetsgivarna inom bageriyrket anfört i huvudsak följande:
Arbete nattetid i bagerierna är en nödvändig förutsättning för att
mjukt bröd i färskt tillstånd skall kunna tillhandahållas allmänheten i
tillräckligt god tid på morgonen, d. v. s. så tidigt, att allmänheten, med
undantag väl dock i regel för kroppsarbetarna, kan få sådant bröd till
sin första frukost. Själva bakningen av finare mjukt bröd kan visser
-
F rå gatt om
förhud mot
nattarbete.
Kommittén.
8
Kanyl. Maj:ts proposition nr 339.
ligen utföras på 2 å 3 timmar, men därefter måste brödet få något
svalna, innan det lämpligen kan sorteras för distribution, vilken sistberörda
åtgärd sedermera tager en betydande tid. Från deggörningens
början till dess brödet finnes att tillgå för den stora allmänheten i de
talrika försälj uingsbutikerna, »magasinen», lär sålunda böra beräknas eu
tid av 5 å 7 timmar — för dem som ha tillfälle att inköpa sitt bröd
vid bagerierna ställer sig saken tydligtvis annorlunda.
Kunde publiken ej få sitt behov av färskt bröd på morgnarna fyllt
av de större, yrkesmässigt bedrivna bagerierna, skulle den komma att
vända sig till de talrika s. k. hembagerierna, vilka, ohindrade av nattarbetsförbudet,
givetvis skulle kunna tillhandahålla sina varor betydligt
tidigare. Jämväl för det fall, att dessa bagerier bleve inbegripna under
ett dylikt förbud, skulle de, då de ej hava någon tidsödande distribution,
kunna erbjuda eu besvärande konkurrens i avseende å tiden för
varornas tillhandahållande. Även kunde det vara att befara, att allmänheten
för att förskaffa sig färskt bröd skulle i avsevärd omfattning övergå
till att i hemmen framställa sitt bröd.
Genom ett förbud mot nattarbete komme vidare produktionstiden
att inskränkas, vilket åter skulle leda till antingen minskad produktion
eller krav på ökat antal arbetare, ugnar och andra hjälpmedel — alltså
i varje fall försämring av de ekonomiska produktionsvillkoren och till
följd därav ökade försäljningspris.
Till bemötande av nu anförda motivering för nattarbetet har, enligt
vad kommittén vidare meddelar, från arbetarnas sida väsentligen gjorts
gällande, dels att de framhållna olägenheterna av nattarbetets avskaffande
vore betydligt överdrivna och dels att arbetarnas krav på en dylik förändring
uppbures av så starka skäl, att vid jämförelse därmed berörda
eventuella olägenheter ej kunde tillmätas någon avgörande betydelse.
Emot nattarbetet har jämväl framhållits, att det även med hänsyn* till
driftens ekonomi medförde vissa olägenheter, såsom kostnader för belysning
och sämre arbetsutbyte.
Vid övervägande av förevarande fråga har kommittén ansett sig
böra anlägga följande synpunkter. Otvivelaktigt torde allmänheten, om
nattarbetet avskaffas, i avsevärd utsträckning komma att gå miste om
sitt färska bröd till frukost. Emellertid kan det häremot invändas, att
berörda olägenhet väsentligen skulle drabba endast de större samhällena
— i de mindre, där någon mer omfattande distribution ej förekommer,
utan publiken i regel inköper sitt brödförråd vid bageriet, skulle denna
olägenhet antagligen ej bli synnerligen kännbar. Vidare berör, som förut
Kungl. Maj:tu proposition nr 33''.9.
9
antytts, denna fråga icke eller åtminstone ej i samma mån alla samhällsklasser.
Kroppsarbetarna lära nämligen till största del även under
hittillsvarande förhållanden fått försaka det färska brödet till sin första
måltid och, då sådant ej heller kunnat medföras till arbetsplatsen, väl i
regel även vid den kafferast, som brukar förekomma under morgonarbetet.
Med hänsyn härtill torde den olägenhet för allmänheten, varom här är
fråga, icke förtjäna alltför stort avseende.
Beträffande bageriidkarnas farhåga för konkurrensen från hembagerierna
torde densamma i första hand hava föranletts av det antagandet,
att hembagerierna ej skulle komma att inbegripas under ett lagstadgat
förbud mot nattarbete — liksom de ej varit underkastade lagstiftningen
angående förbud mot kvinnors användande till nattarbete.
Genom att utsträcka förbudet mot nattarbete inom bagerihanteringen till
att omfatta även hembagerierna torde här ifrågavarande farhåga i väsentlig
mån undanröjas. Med hänsyn till den befarade följden av ökad
bakning i hemmen förefaller det kommittén, som om denna farhåga vore
föga grundad. Bakning i hemmen torde nämligen endast i undantagsfall
verkställas dagligen och så tidigt, att tillgång på färskt bröd därigenom
skulle kunna beredas till första frukosten. Konsumenterna av
hembakat bröd torde snarare vara vana att få förtära sitt bröd flera
dagar gammalt.
Att avskaffandet av nattarbetet skulle, såsom från idkarhåll göres
gällande, inskränka produktionsförmågan och medföra vissa menliga verkningar
i ekonomiskt avseende, lär väl ej kunna förnekas, men torde
de enligt kommitténs mening ej gärna kunna få någon mer betydande
omfattning.
I betraktande av det här anförda samt de olägenheter för arbetarna
och deras familjer, som nattarbetet medför, ville det synas kommittén,
som om en förändring i förevarande avseende av bageriarbetets anordning
vore ej blott väl motiverad utan även med hänsyn till arbetarskyddets
primära krav av behovet påkallad.
Nu skulle man kanske, yttrar kommittén vidare, kunna ifrågasätta,
huruvida ej härovan berörda olägenheter av nattarbetet inom bageriyrket
skulle kunna i väsentlig mån undanröjas genom införande, såsom i allmänhet
inom industriell verksamhet med nattarbete, av en ordnad skiftindelning,
så att ej samma arbetare behövde arbeta på natten mer än
t. ex. varannan eller var tredje vecka. Enligt inhämtade upplysningar
lär emellertid arbetets beskaffenhet, åtminstone i de mindre bagerierna,
ej medgiva en dylik anordning.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sarnl. 302 käft. (Nr 339.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
Kommittén har sålunda funnit sig föranlåten föreslå förbud mot
nattarbete inom bagerihanteringen.
Nämnas bör måhända, att kommittén ansett sig ha stöd för detta sitt
beslut jämväl i den erfarenhet, som man i flera andra länder haft av verkningarna
utav dylika förbud. Kommittén har i sådant hänseende dels
hänvisat till redogörelser i ämnet uti Sociala Meddelanden (1916 sid. 916
ff. och 1918 sid. 905 ff.) och dels åberopat de iakttagelser, som kommitténs
sekreterare vid sitt tidigare omförmälda besök i Norge haft tillfälle göra
beträffande verkningarna av den norska lagstiftningen rörande bageriarbetet.
Sannolikt skulle även de svenska bageriidkarna, om nattarbetsförbud
införes, komma att finna de därav föranledda olägenheterna mindre
betydande, än de befarat, ja måhända, att desamma uppvägas därav, att
man genom förbudet blivit befriad från en av de äldsta och svåraste
stridsfrågorna inom yrket.
Kommittén erinrar vidare, att under de senaste åren i ändamål att
åvägabringa besparing i brödkonsumtionen utfärdats förbud mot försäljning
av färskt bröd. Sålunda föreskrev Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Malmöhus län genom kungörelse den 19 maj 1917, att försäljning
av hushållsbröd finge ske först 24 timmar och av finare matbröd, mjukt
kaffebröd, småbröd och skorpor först 12 timmar efter tillverkningen. En
allmängiltig bestämmelse i enahanda riktning meddelades i den på
framställning av folkhushållningskommissionen den 1 februari 1918 utfärdade
förordningen innefattande vissa föreskrifter angående tillverkning
och försäljning av bröd och annat bakverk. I denna förordnings § 7
föreskrives, att mjukt bröd icke må saluhållas, förrän minst 12 timmar
förflutit, från det att brödet vid bakningen gräddats. Vidare medgives
däri Kungl. Maj:ts befallningshavande att för länet eller viss ort utsträcka
nämnda tidrymd, dock ej mer än till 24 timmar.
Folkhushållningskommissionen gjorde i sin nyss berörda framställning,
som avgavs den 14 november 1917, gällande, att såsom ett komplement
till förbudet mot försäljning av färskt bröd borde stadgas förbud
mot nattarbete i bagerierna. Såsom skäl härför syntes kommissionen
vilja anföra, förutom önskvärdheten av besparing av betningsmedel,
att ett förbud av sistberörda innebörd skulle vara erforderligt för det
avsedda försäljningförbudets effektiva upprätthållande.
Förbudet mot försäljning av färskt bröd torde emellertid, yttrar
kommittén, haft den verkan, att nattarbetet inom bagerierna,, i vad angår
tillverkningen av mjukt bröd, nu under kristiden tills vidare väsentligen
upphört.
11
Kungl. Maj:ta proposition nr 339.
Socialstyrelsen, som i ärendet hört sociala rådet och överlämnar där- Avgwmryttvid
fört protokoll, uttalar sitt gillande i stort sett av kommittéförslaget
och sin tillfredsställelse över utsikten till nattarbetets avskaffande inom styrelsen,
bageriyrket. Berörda arbetsform hade sedan länge givit anledning till
stridigheter mellan arbetsgivare och arbetare inom yrket och vore dessutom
från arbetarskyddssynpunkt en särdeles betänklig företeelse. Styrelsen
påpekar därjämte, att man kan förvänta, att genom den föreslagna
lagen äntligen få slut på de inom bagerihanteringen synnerligen
vanliga förseelserna mot lagen den 20 november 1909 angående föibud
mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella föietag.
Kommerskollegii yttrande innefattar i huvudsak ett förordande av
en lagstiftning om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete
i enlighet med innehållet i kommitténs förslag, men gör kollegium gällande,
att möjlighet inom nu avsedda yrken borde beredas att utan några
särskilda inskränkningar få bedriva arbetet kontinuerligt med skiftindelning.
Vid en kontinuerlig drift utnyttjades ugnarnas värme på bästa
sätt, varigenom icke oväsentliga bränslekvantiteter sparades; vidare sjönke
utgifterna för ränta och avskrivning på anläggningskapitalet. Om den
kontinuerligt drivna bageriindustrin förhindrades eller försvårades i sådan
omfattning, som framginge av lagförslaget, kunde det icke undvikas, att
priset på ett så grundläggande näringsämne som brödet komme att för
framtiden bliva mycket fördyrat. Med en sådan anordning, att en och
samma arbetspersonal endast med vissa mellanrum komme att utföra
nattarbete, skulle de för bageriyrket utmärkande och med rätta patalade
missförhållandena i arbetet bliva i det väsentliga avlägsnade.
I Sveriges bageriidkarförenings yttrande framhålles i huvudsak
först, med åberopande av åtskilliga statistiska och andra uppgifter, bageii ning.
arbetets sundhet, varefter föreningen övergår till att söka visa nattarbetets
nödvändighet med hänsyn till såväl allmänhetens som bageri
idkarnas intressen. Den enda realitetsgrunden för ifrågavarande lagstiftningsåtgärd
anser föreningen vara att söka i bageriarbetarnas agitation,
och hemställer föreningen, att spörsmålet om nattarbete inom båge
rierna upptages till behandling antingen först i samband med indu
striens allmänna nattarbetsfråga eller, därest så ej låter sig gorå, efter
det detsamma gjorts till föremål för »den allsidiga, förutsättningsfria och
fördomsfria sakliga undersökning», som enligt föreningens förmenande
ännu fullständigt saknas. .
Svenska bageri- och konditoriarbetarförbundet slutligen förklara
finna förslaget innebära en god första lösning av förevarande för bageii ditori&rbet&rfackets
arbeten så betydelsefulla fråga. torbundet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Kungl. Alaj:ts proposition nr 339.
menUchefen 1 fråga om det berättigade och motiverade i ett förbud mot natt
arbete
inom bageriyrket anser jag mig utan tvekan kunna biträda kommitténs
här ovan återgivna mening. Nattarbetet måste, även där direkt
hälsoskadliga verkningar av detsamma ej låta sig påvisa, från social
synpunkt anses medföra så stora nackdelar, att det ej bör få förekomma
i andra fall, än där tvingande skäl tala därför. Särskilt torde detta vara
att beakta i våra dagar, då tillgodoseendet av kravet på förbättrade arbets-
och levnadsvillkor för arbetarklassen framstår som en av samhällets
viktigaste omsorger. Utgående från denna uppfattning, anser jag de olägenheter,
som ett förbud av här ifrågavarande innebörd eventuellt kan föran-
leda, vara av underordnad betydenhet.
Jag vill dessutom påpeka, att förhållandena för närvarande erbjuda
gynnsamt tillfälle- att bringa ur världen en stridsfråga, som under
en lång följd av ar förbittrat förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare
inom bageriyrket. Det förut omnämnda förbudet mot försäljning
av färskt bröd lär nämligen, såsom tidigare berörts, hava lett till att nattarbetet
för tillverkning av mjukt bröd väsentligen upphört. Ett förbud
mot nattarbete inom bageriyrket skulle sålunda, om det utfärdades snart,
i stort sett ej komma att medföra några mer kännbara olägenheter vare
sig för bageriidkarna eller allmänheten.
Den av kommerskollegium väckta frågan om bedrivandet av bageriarbetet
kontinuerligt med skiftindelning blir jag i tillfälle att närmare
beröra vid behandlingen av 3 § i lagförslaget.
Lagforsla- Jag övergår härefter till den föreslagna lagens särskilda bestäm
sliida
br; melser.
stämmelser. Vad angår lagens tillämpningsområde, framhåller kommittén, att
Lagens den funnit lagen böra omfatta ej blott bakningen av mjukt bröd, för
ninqsom,- vilken tillverkning nattarbetsförbudet i främsta rummet är avsett, utan
rade. även tillverkning av hårt bröd och konditorivaror. Anledningen härtill
vore, att tillverkningen av sistnämnda två varuslag i stor utsträckning
bedrives tillsamman med framställningen av mjukt bröd. Ett avskiljande
från lag-ens tillämpning av dessa två varuslag skulle tydligtvis i
betänklig mån försvåra kontrollen och även i övrigt försvaga lagens effektivitet.
Skulle man åter begränsa sig till att från lagens tillämpning
undantaga endast de fristående konditorierna och spisbrödsfabrikerna och
ej tillverkningen, var den än förekommer av här ifrågavarande varor,
komme detta att innebära en betänklig orättvisa i konkurrensavseende.
Enligt kommitténs förslag bar lagen därför föreslagits skola gälla bagerieller
konditorivaror i allmänhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
13
Enligt min mening torde någon annan begränsning av lagens tilllämpning
än den kommittén föreslagit ej lämpligen låta sig genomföra.
Lagens 1 § innehåller dess huvudstadgande — förbudet mot nattarbete.
Med hänsyn till det nära sambandet mellan regleringen av berörda
arbete och av söndagsarbetet samt det numera allmänt såsom befogat
erkända kravet på söndagsledighet, har jag emellertid i likhet med kommittén
funnit mig föranlåten att med nyssnämnda stadgande förbinda ett
förbud jämväl mot arbete på sön- eller helgdagar.
Frågan om arbetstidens längd inom bageriyrket säger sig kommittén
ej hava funnit lämpligt upptaga till reglering i förevarande sammanhang,
då kommittén hade för avsikt att avgiva förslag till en mer allmängiltig
lagstiftning i ämnet, vilken jämväl skulle hava avseende å här
ifrågavarande yrke. Då sådant förslag numera avgivits och inom närmaste
tiden kommer att anmälas för Kungl. Maj:t, har jag ej funnit
anledning avvika från kommitténs ståndpunkt härvidlag.
Kommittén påpekar, att den nu gällande lagstiftningen på arbetarskyddets
område i regel vänder sig mot användande av arbetare under
vissa förhållanden, som enligt lagstiftarens uppfattning innebära fara för
arbetarens liv eller hälsa eller, i fråga om minderåriga eller kvinnor, deras
moral. För sin egen del äger arbetsgivaren att utan hinder av skyddslagstiftningen
arbeta under vilka förhållanden som helst, och enligt lagen
om arbetarskydd gäller denna frihet t. o. m. medlemmarna av arbetsgivarens
familj. Otvivelaktigt hade det, säger kommittén, varit mest tilltalande
att upprätthålla nu berörda princip jämväl i avseende å förevarande
lagstiftning. Av såväl arbetsgivar- som arbetarrepresentanter
bland de särskilt tillkallade sakkunniga hade emellertid med styrka gjorts
gällande, att ett dylikt tillvägagående icke borde ifrågakomma med hänsyn
till konkurrensen olika bageriföretag emellan. Därigenom skulle nämligen
hembagerierna, som ofta endast sysselsätta arbetsgivaren och medlemmar
av hans familj, beredas möjlighet att idka nattarbete och kunna
tillhandahålla allmänheten färskt bröd på morgnarna långt tidigare än
de större bagerierna. Man skulle även, såsom erfarenheten från andra
länder visar, kunna befara försök att kringgå lagen, t. ex. genom att arbetarna
formellt upptagas såsom delägare eller hyresgäster. Med hänsyn
härtill hade kommittén funnit sig nödgad rikta förbudet mot själva arbetet,
oavsett av vem det verkställdes. Den svenska skyddslagstiftningen
saknade för övrigt icke exempel på en likartad läggning. Lagen den 5
juni 1909 om förbud mot handels idkande under vissa tider av dygnet
åsyftade nämligen meddelande av förbud mot handelsbods öppethållande
under vissa tider, oberoende av huruvida öppethållandet förutsatte an
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
vändande av biträden eller ej — en läggning av lagstiftningen, som
tydligtvis även den vore föranledd av hänsyn till konkurrensen.
Vissa ledamöter i sociala rådet hava funnit betänkligt, att lagen
skulle äga tillämpning på arbete, som i hembagerier utföres av arbetsgivaren
själv eller av medlem av hans familj. Socialstyrelsen har på
liknande grunder, som av kommittén andragits, samt under framhållande
bl. a. av önskvärdheten, att jämväl biträdena i dylika bagerier komma
i åtnjutande av här åsyftade skydd, bemött denna erinran, och ansluter
jag mig till kommitténs och socialstyrelsens mening i ämnet.
Beträffande den tid av dygnet förbudet bör gälla och särskilt beträffande
tiden för dess början på aftonen kunde måhända någon tvekan
råda. Jag har emellertid ej något att erinra mot den av kommittén
föreslagna förbudstiden, som omfattar tidrymden mellan kl. 8 e. m. och
6 f. m.
Med förbuden i paragrafens första stycke har, såsom kommittén framhåller,
väsentligen åsyftats att tiäffa det arbete, som utföres i bagerier och
konditorier. Bland konditorivaror, varmed väl torde få förstås sådana
varor, som i allmänhet saluhållas i konditorier, ingå emellertid en del
varuslag, vilka endast mer undantagsvis tillverkas i samband med konditorirörelse,
såsom choklad, karameller, medicinska pastiljer m. in. Genom paragrafens
andra stycke, som med en formell jämkning oförändrat upptagits
från kommittéförslaget, har man velat från lagens tillämpning undantaga
tillverkningen av dylika varor. Vidare har man med förevarande stycke
haft för avsikt att undan lagen fritaga tillverkningen i hotell, restauranger
och kaféer av efterrätter, som ej äro att hänföra till bakelser eller därmed
jämförligt bakverk. Att märka är att förevarande undantag endast gäller sådan
tillverkning, som ej bedrives i samband med bageri- eller konditorirörelse
— ett förhållande som är av ganska stor betydelse med hänsyn till
den synnerligen vanliga föreningen av kaférörelse med bageri- eller konditorirörelse.
Visserligen torde även bagerier och konditorier i viss mån tillverka
efterrätter av nyss berörda slag, och skulle sålunda möjligen nu nämnda
företag komma att anse sig orättvist behandlade. Å andra sidan lär det, såsom
kommittén framhåller, ej gärna vara möjligt att förhindra kökspersonalen
i hotell, restauranger eller kaféer att i samband med den övriga matlagningen
tillaga sådana efterrätter. Beträffande bröd, bakelser och annat
därmed jämförligt bakverk, d. v. s. de varuslag, som förnämligast åsyftas
i denna lag, skulle åter förbudet gälla jämväl, när tillverkningen
äger rum i företag av nyssnämnda slag.
I lagförslagets 2 § hava i anslutning till kommittéförslaget upptagits
vissa undantag från förbuden mot sön- eller helgdagsarbete och natt
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
arbete. Det första, mom. a), avser tillverkning av konditorivaror i bageri-eller
konditorirörelse. Dylika varor, vilka hava särskilt stor avsättning å nämnda
dagar, kunna visserligen i väsentlig mån tillverkas under närmast töregående
dag, men färdigställandet av dem låter sig i stor utsträckning ej lämpligen
göra så långt förut. Därtill kommer, att avsättningen av vissa av här ifrågavarande
varor är i hög grad beroende av väderleken, varför det för
näringsidkarna är av betydelse att, efter som väderleken ter sig,
kunna i någon mån variera storleken av den för dagens konsumtion avsedda
varumängden. En arbetstid av tre timmar har, i enlighet med
kommitténs förslag, synts för ändamålet tillfyllestgörande, och har, då
inom vissa slag av företag arbetet bör förrättas på morgonen och inom
andra först framåt eftermiddagen, för arbetstidens förläggning, likaledes
i enlighet med kommittéförslaget, ansetts böra utmätas en ganska vid
tidrymd, nämligen mellan kl. 6 f. m. och 6 e. m.
Det andra av här ifrågavarande fall, mom. b), avser tillverkning utan
samband med bageri- eller konditorirörelse av bröd, bakelser eller annat
därmed jämförligt bakverk inom hotell, restauranger eller kaféer. Tydligen
skulle det mången gång, t. ex. då oväntat antal resande ankommer, för dylika
företag ställa sig synnerligen svårt att iakttaga förbudet mot bakning å söneller
helgdagar. Med hänsyn härtill har kommittén, oaktat erinringar
däremot möjligen kunna framställas från konkurrenssynpunkt, ansett sig
böra bereda omförmälda företag enahanda möjlighet till undantag, som
medgivits beträffande tillverkning av konditorivaror i bageri- eller konditorirörelse.
I svenska bageri- och konditoriarbetarförbundets yttrande över
lagförslaget har framställts yrkande, att ordet »bröd» i detta moment
borde uteslutas, enär eljest eu hel del obehag kunde vållas yrkets utövare.
Jag har ej funnit mig böra tillmötesgå detta yrkande, då syftet
med förevarande undantag därigenom skulle i väsentlig mån förfelas.
Såsom ett tredje undanlag, mom. c), från förbudet mot sön- eller
helgdagsarbete har föreslagits eftergift, under högst två timmar mellan
kl. 8 f. m. och 8 e. m., beträffande s. k. anrörning, varmed förstås läggningen
av surdeg för tillverkning av sura limpor. Dä anrörningen måste
verkställas dagen förut, skulle eljest tillverkning av dylika limpor ej
kunna bedrivas å dag efter sön- eller helgdag.
Det under d) upptagna undantaget — avseende att uppeldning
eller deggörning skulle få utföras å söckendag mellan kl. 4 och 6 f. m.
— torde, såsom även kommittén framhåller, vara det mest betydelsefulla.
Detta undantag innebär onekligen ett rätt avsevärt avsteg från förbudet
mot nattarbete, men då detsamma å andra sidan lär vara ägnat att i
betydande mån lindra de praktiska olägenheterna till följd av förbudet,
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
har jag ansett mig böra biträda kommitténs förslag. Utan medgivande
till dylikt förarbete, vartill för övrigt endast ett fåtal arbetare användes,
skulle väl också tiden för det egentliga arbetets början komma att framflyttas
ett par timmar.
Att uppeldning av ugnarna, när detta arbete utföres av särskild
eldare eller maskinist eller annan person, som ej kan anses såsom bageriarbetare,
bör falla utom lagen, synes, såsom kommittén under mom. e)
föreslagit, vara skäligt, varför detta undantag med en formell jämkning upptagits
i förslaget. Anmärkas må även, att dylika utom bageriarbetarnas
krets stående ugnseldare, vilka för övrigt endast lära förekomma vid de
största bagerierna, i regel torde hava en mindre permanent sysselsättning
än de egentliga yrkesarbetarna.
Det sista undantaget, mom. f), i paragrafen, vilket biinför sig till
det fall, att två eller flera sön- eller helgdagar följa på varandra, lär
hava varit föremål för mer avsevärd meningsskiljaktighet mellan de till
kommitténs biträde särskilt tillkallade sakkunnige inom bageriyrket. Kommittén
yttrar härom följande:
Vid sådana tillfällen, då två eller flera sön- eller helgdagar följa
på varandra, måste arbetet under de närmast föregående söckendagarna
tydligtvis forceras för att motsvara det ökade konsumtionskravet. Hela
den varumängd, som erfordras för två eller tre dagar, skall nämligen då
finnas att tillgå å den närmast föregående helgfria dagen. Om än några
varuslag kunna tillverkas en eller annan dag i förväg, måste den alldeles
övervägande delen av produktionen uppskjutas så länge som möjligt, för
att varorna skola komma konsumenterna tillhanda i färskt och njutbart
tillstånd. Av bageriidkarnas representanter bland de särskilt tillkallade
sakkunniga påyrkades även, att vid dylika tillfällen hela natten före den
senaste söckendagen skulle undantagas från nattarbetsförbudet. Såsom
skäl för detta yrkande framhölls bl. a., att det för arbetarna vore önskvärt
att på lördagen eller helgdagsaftonen få sluta i god tid. Vidare
gjordes gälkinde, att det eljest skulle möta betydande svårighet att medhinna
distributionen, vilket åter skulle medföra, att utkörarna komme att
bli upptagna av sitt arbete ända intill sena kvällen. Från arbetarrepresentanterna
bland de sakkunniga invändes häremot, att erfarenheten
gåve vid handen, att arbetsanhopningen vid här ifrågavarande tillfällen ej
vore så stor, att den motiverade ett så långt gående undantag samt att
det för arbetarna jämväl vore av värde att på lördagen eller helgdagsaftonen
ej vara alldeles uttröttade till följd av en genomvakad natt. I
avsevärd mån kunde även det ökade arbetsbehovet tillgodoses genom anlitande
av tillfälliga hjälpkrafter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
17
Knngl. Maj:ts proposition nr 339.
Kommittén har med hänsyn till de å ömse sidor anförda skälen
ansett sig höra gå en medelväg oeh föreslagit en framflyttning av begynnelsetiden
för det egentliga arbetet till kl. 3 oeh för förarbetena till
kl. 2 f. in.
Enligt min mening synas bageriidkarna ieke alldeles sakna skål
för sina anspråk på en något längre gående eftergift i förevarande fall.
Den norska lagen av år 1906, som endast provisoriskt är ersatt med
senare reglering, medgiver i de fall, varom här är fråga, arbete redan
från kl. 10 e. m. kvällen förut. Då det emellertid måste anses önskvärt
att i möjligast vidsträckta mån upprätthålla nattarbetsförbudet, har jag
ansett mig "höra upptaga ifrågavarande undantag med oförändrat innehåll.
Kommittén har varit något tveksam om riktigheten och lämpligheten
av att under förevarande reglering inbegripa tillverkningen av spisoch
knäckebröd, som, åtminstone då den bedrives såsom specialproduktion
i fristående brödfabriker, till sitt driftsätt föga påminner om den egentliga
bagerihanteringen utan torde kunna jämställas med vilken annan fabriksmässigt
bedriven industriell verksamhet som helst. I de fabriker av
ifrågavarande slag, där produktionen fortgår dygnet runt, är sålunda
arbetet indelat på tre skift om 8 timmar — alltså en anordning av arbetet,
som enligt gängse uppfattning ej från skyddssynpunkt anses giva
anledning till anmärkning.
Representanten för spis- och knäckebrödsfabrikerna bland de särskilt
tillkallade sakkunniga påyrkade inför kommittén, att dylika fabriker skulle
helt undantagas från lagens tillämpning eller, om kommittén ej kunde tillmötesgå
detta krav, att ifrågavarande företag skulle få drivas kontinuerligt
med tre skiftlag. Skulle ej heller detta senare yrkande vinna kommitténs
bifall, ansåg han sig, då det ofta nog på grund av° oberäkneliga
faktorer i produktionsproceduren ej läte sig göra att på ett bestämt
klockslag avsluta arbetet, böra hemställa om medgivande för spis- och
knäckebrödsfabrikerna att, med en arbetsindelning på tre skift, få under
det egentliga nattskiftet använda endast ett mindre antal arbetare, motsvarande
ungefär ett tredjedels skiftlag. Från arbetarrepresentanterna
bland de sakkunniga gjordes mot berörda yrkanden gällande, att den
kontinuerliga driften inom förevarande fabriker under normala förhållanden
ej vore av behovet påkallad utan utgjorde en kristidsföreteelse. Ej
ens med hänsyn till den nu stegrade konsumtionen av spis- och knäckebröd
vore det nödvändigt att medgiva nattarbete, då produktionskapaciteten
hos en del av ifrågavarande fabriker med endast dagdrift ej vore
till fullo utnyttjad — ett påstående, vars riktighet dock bestreds av representanten
för spis- och knäckebrödsfabrikerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1319. 1 sand. 302 käft. (Ar 339.)
3
18
Kungl. Maj:ta proposition nr 339.
Kommittén har, såsom förut antytts, ej funnit det lämpligen låta
sig gorå att från lagens tillämpning undantaga spis- och knäckebrödstillverkningen,
men har kommittén ansett sig böra åt denna näringsgren
giva en särställning.
Med hänsyn till det inom spis- och knäckebrödstillverkningen införda
ordnade skiftarbetet och de betydande kostnaderna för de därinom förekommande
tekniska hjälpmedlen anser kommittén det vara skäligt att för
ifrågavarande fabrikation medgiva i viss mån utsträckt arbetstid — en anordning,
som biträtts jämväl å arbetarsidan bland de särskilt tillkallade sakkunniga.
Det har då förefallit kommittén ligga närmast till hands att begränsa
arbetstiden på det sätt, att förbudet mot nattarbete inskränkes till att motsvara
ett av de tre skift, vari arbetet på sina håll är indelat. Spis- och
knäckebrödstillverkningen skulle sålunda, med avskaffande av det egentliga
nattskiftet, få bedrivas på två dagskift. Tiden för arbetets början har
kommittén, till vinnande av överensstämmelse med bageriarbetet i allmänhet,
ansett lämpligen kunna sättas till kl. 6 f. m., och skulle alltså hela
arbetsperioden komma att omfatta tiden mellan kl. 6 f. m. och 10 e. m.
Framhållas bör måhända i detta sammanhang, yttrar kommittén
vidare, att tillverkningen av spis- och knäckebröd, om den skall bedrivas
på lagenligt och från arbetarskyddssynpunkt tillfredsställande sätt,
måhända ej skulle ställa sig ekonomiskt sämre med 2- än 3-skiftindelning.
Som bekant få i företag med mer än 10 arbetare kvinnor ej användas till
arbete mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m. Till följd härav måste ifrågavarande
fabriker, som i alldeles övervägande mån sysselsätta kvinnliga arbetare, om
de vilja ha kontinuerlig drift och ej bryta mot nämnda bestämmelse, hålla
sig med ett manligt arbetslag, som användes under nyss angivna tidrymd.
Till följd av skillnaden mellan manliga och kvinnliga arbetares
löneanspråk fördyras redan därav driften avsevärt. Skulle nu, som man
till undvikande av ständigt nattarbete för vissa arbetare väl torde kunna
fordra, två eller tre manliga arbetslag anställas, skulle antagligen de därav
föranledda merkostnaderna jämte de olägenheter, som alltid medfölja nattarbetet,
i väsentlig mån uppväga fördelen av den större produktion, som
den kontinuerliga driften möjliggör.
Ovan berörda anordning av arbetstiden hänför sig till det egentliga
arbetet. Givetvis äga emellertid, fortsätter kommittén, även undantagsbestämmelserna
i 2 §, i den mån de nu kunna komma till användning,
tillämpning å ifrågavarande tillverkning. Uppeldning och deggörning
skulle sålunda jämväl vid spis- och knäckebrödsfabrikation få börja kl.
4 f. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
19
Kungl. Maj:ta proposition nr 339.
Från spis- och knäckebrödsfabrikernas sida har, meddelar kommittén,
gjorts gällande, att för fullt utnyttjande av tiden för det egentliga
arbetet, om denna arbetstid komme att inskränkas genom lagbestämmelse,
tarvades medgivande att använda några arbetare till att skota
torkningen av det bröd, som tillverkats under de senaste timmarna tor
det egentliga arbetet. Med hänsyn till det ringa antalet av de arbetare,
som härför skulle erfordras, har kommittén ansett sig hora tillmötesgå
detta krav och medgivit dylikt efterarbete mellan kl. 10 e. m. och 12
midnatt — en begränsning, som emellertid å spis- och knackebrodsla
brik^nternas
sida lär anses väl snäv. o i
Ehuru
ovan berörda bestämmelser angående arbetstiden enligt
kommitténs förmenande i regel torde motsvara spis- och knackel.rodsfabrikationens
berättigade anspråk, har kommittén e,j velat förneka, att
hållandena vid vissa fabriker eller vissa tillfällen möjligen kunna motivera
ytterligare modifikation i något avseende. I betraktande harav och
med hänsyn jämväl till kommitténs förut framhållna tvekan i fråga om
förevarande lags tillämpning på nyssnämnda fabrikation har kommittén
slutligen ansett sig böra bereda densamma möjlighet att, dar sa oundgängligen
erfordras för företagets ändamålsenliga drift, vinna ytterligare
eftergift genom hänvändelse till arbetsrådet — en institution, som kommittén
säger sig hava för avsikt att föreslå för handläggande av mer
betydelsefulla frågor rörande arbetstidens reglering.
Enligt min mening lär det ej kunna förnekas, att spis- och knackebrödsfabrikerna,
när de ha arbetet ordnat i likhet med annan ski - gående industri och på tillfredsställande sätt, ej helt sakna fog för sitt
anspråk att beredas en särställning i den speciallagstiftning, som kan finnas
påkallad för de egentliga bagerierna. I kommerskollegii yttrande over
lagförslaget göres ock, såsom förut anförts, gällande, att bageriyrket
borde lämnas” full frihet att använda kontinuerlig drift med skiftande^
nino- något som komme att få sin huvudsakliga betydelse i avseende a
de °nu ifrågavarande fabrikerna. Det torde dock enligt mm mening
saknas anledning till en en så avsevärd avvikelse från kommitténs förslag
Något starkare intresse för en dylik förändring, som för oyngt sannolikt
skulle medföra betänkliga verkningar i konkurrensavseende, torde ej hel ,
såvitt jag har mig bekant, förefinnas bland bagerndkarna i allmänhet.
Därtill kommer, att densamma icke skulle stämma väl överens med en
strävan till nattarbetets inskränkande, varför förevarande lagforslag ar ett
uttryck. Med hänsyn till vad nu anförts har jag i denna del med viss
jämkning, vartill jag strax återkommer, ansett mig hora biträda kommitténs
förslag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Kungl. Muj:ts proposition nr 339.
Av svenska bageri- och konditoriarbetarförbundet har påyrkats
att den i förevarande paragraf i kommittéförslaget intagna bestämmelsen
om rätt för arbetsrådet att medgiva ytterligare nattarbete måtte
uteslutas, emedan denna bestämmelse skulle gorå hela paragrafen illusorisk.
I överensstämmelse med vad jag nyss anfört rörande ifrågavarande
tillverknings befogade anspråk på en särställning, har jag icke
ansett mig kunna tillmötesgå yrkandet på borttagandet av en dylik undantagsbestämmelse.
Emellertid kommer organisationen av arbetsrådet
att regleras först genom det förslag till lag om arbetstidens begränsning,
som torde understallas den pågående riksdagen. Av skäl, för vilka i
det följande kommer att redogöras, är av vikt, att den nu ifrågavarande
lagen snarast möjligt — enligt vad jag ämnar föreslå redan den 1 juni
1919 trader i kraft. Att arbetsrådet till* dess skall kunna träda i
verksamhet torde, vara uteslutet. Vid sådant förhållande lärer lämpligen
kunna uppdragas åt yrkesinspektionens chefsmyndighet, som enligt 4 §
av kommittéförslaget skulle äga att i vissa fall meddela eftergift från
agens bestämmelser, att även lämna sådant medgivande till ytterligare
nattarbete för de nu ifrågavarande företagen, som avses i 3 § av förslaget.
För ändamålet blir denna myndighet tilläventyrs i behov att anlita
särskilda sakkunniga. Då det, för den händelse arbetsrådet kommer
till stånd, kan befinnas ändamålsenligt att framdeles överflytta nu avsedda
befogenhet å rådet, torde Kungl. Maj:t höra medgivas rätt att
uppdraga avgörandet i omförmälda frågor åt annan olydighet. På grund
av den ändring, som sålunda av mig förordats i kommittéförslaget,
arer sista punkten i 3 § av detta förslag böra sammanföras med de
undantagsbestämmelser, som äro meddelade i 4 § av förslaget.
Såsom av kommittén framhålles, kan det tydligen i en del fall på
grund av särskilda förhållanden, synnerligast då de inträffa oförutsett
tt1^® Pakallat att medgiva undantag från de i 1 § angivna förbud!
Utländska lagar på förevarande område innehålla även vanligen åtskilliga
bestämmelser om eftergift. Kommittén har — såsom av 4 § framgår —
tän t sig, att dylik avvikelse i regel skulle medgivas av vederbörande
yrkesinspektör, vars befogenhet i detta avseende likväl skulle begränsas
dels pa sadant sätt, att eftergiften ej fick omfatta mer än två dygn åt
gången och dels så, att för ett arbetsställe ej skulle få meddelas eftergift
m®r .5n tl0 gaDger under samma kalenderår. För de antagligen sällan
intrattande fall, då nyss berörda befogenhet ej skulle göra tillfyllest har
kommittén föreslagit bemyndigande för yrkesinspektionens chefsmyndighet
att meddela ytterligare eftergift.
21
Kunyl. Muj:ts proposition nr 33i).
Behov tiv avvikelse kan emellertid givetvis, t. ex. vid missöde
med eu ugn, inträffa så plötsligt och oiörutsett, att tid till inhämtande
av eftergift ej tinnes. 1 betraktande härav och till förekommande
av det eljest i många fall sannolikt inträffande förhållandet, att
näringsidkaren skulle utan hänsyn till lagens bestämmelser vidtaga nödig
avvikelse, har kommittén till sist i förevarande paragraf intagit medgivande
för näringsidkaren att under vissa förutsättningar efter eget avgörande
vidtaga en kortvarig avvikelse. Till förekommande av missbruk
har emellertid detta medgivande förbundits med en föreskrift om viss
anmälningsskyldighet.
Vad kommittén i förevarande hänseende föreslagit synes med vissa
jämkningar av huvudsakligen formell art böra godtagas. Genom att, på
sätt under nästföregåenda paragraf angivits, stadgandet om befogenhet
att medgiva undantag i avseende å driften av i 3 § avsedda företag
överflyttas till 4 § har emellertid en omarbetning av den senare måst
äga rum.
De senare paragraferna i lagförslaget meddela bestämmelser om 5—8 §§.
tillsyn å lagens efterlevnad, ansvar för överträdelser, forum m. m. samt
äro avfattade med hänsyn tagen till den här föreslagna lagens samhörighet
med lagen om arbetarskydd. Den av kommittén föreslagna
förhöjningen av maxima för bötesbeloppen i jämförelse med vad enligt
arbetarskyddslagen gäller saknar icke förebilder på andra lagstiftningsområden,
och finner jag densamma väl motiverad.
I svenska bageri- och konditoriarbetarförbundets yttrande har framställts
yrkande på straffansvar för arbetare, som deltager i arbete i
strid mot lagen. Enligt mitt förmenande skulle en sådan förändring
vara föga ägnad att föröka lagens effektivitet, enär därigenom även
arbetarna skulle få ett starkt intresse att hemlighålla begångna förseelser.
Dessutom torde det få anses mindre lämpligt att i en lag av
den speciella karaktär, varom här är fråga, inlåta sig på en principiell
avvikelse från vad som eljest gäller på den svenska arbetarskyddslagstiftningens
område.?
I fråga om tiden för lagens ikraftträdande tillåter jag mig erinra om
vad här förut yttrats om förbudet mot försäljning av färskt bröd och den ,a n •
gynnsamma tidpunkt, som med hänsyn därtill för närvarande föreligger
för genomförande av ett förbud mot nattarbete inom bageriyfket. Från
svenska bageri- och konditoriarbetarförbundet har till Kungl. Maj:t inkommit
en framställning, vari bl. a. begäres, att då förbudet mot försäljning
av färskt bröd upphör att gälla, tillfälligt förbud mot nattarbete inom
22
Kungl. Ma j:ts proposition nr 339.
bageriindustrien måtte utfärdas för tiden, intill dess lagstadgat dylikt förbud
kommer till stånd. Ehuru Sveriges bageriidkareförening i en därefter
ingiven framställning förklarat, att bageriidkarna ej hade för avsikt återinföra
det verkliga nattarbetet, men att det vore nödvändigt att mer allmänt
börja arbetet åtminstone kl. 4 f.- m., torde det enligt min uppfattning
vara angeläget, att den här föreslagna lagen träder i kraft så
fort det lämpligen låter sig göra. Skulle någon längre tidrymd lämnas
öppen mellan de båda här ifrågavarande förbudens giltighet, synes det
kunna befaras, att man på sina håll skulle söka återinföra nattarbetet,
vilket måhända skulle förorsaka konflikter samt försvåra genomförandet
av det åsyftade lagstadgade förbudet mot sådant arbete. Tiden mellan
lagens utfärdande och ikraftträdande torde även utan olägenhet kunna
sättas ganska kort, då bageriidkarna genom en övergångsbestämmelse
skulle beredas möjlighet att i fall av behov få anstånd med lagens tilllämpning.
Kommittéförslaget innehåller nämligen härom, att om det kan
visas, att lagens tillämpning å ett företag skulle, därest vissa förändringar
ej vidtoges, i väsentlig mån förminska företagets produktionsförmåga,
arbetsrådet skulle äga medgiva nödigt anstånd med tillämpningen.
Till den sålunda föreslagna bestämmelsen ansluter jag mig,
dock att av förut angivna skäl befogenheten ifråga torde böra uppdragas
åt yrkesinspektionens chefsmyndighet eller den myndighet, Konungen
förordnar.
I enlighet med vad sålunda anförts har jag ansett mig kunna
föreslå, att lagen skall träda i kraft redan den 1 juni 1919.
Enligt kommittéförslaget skulle lagen äga giltighet tills vidare, intill
dess Konungen annorlunda förordnar. Lagens provisoriska karaktär synes
emellertid lämpligare böra i lagtexten angivas genom en bestämmelse, att
lagen skall gälla till en viss bestämd tid, förslagsvis till och med den
31 december 1923.
Departementschefen uppläste därefter ett i enlighet med ovan angivna
grunder omarbetat förslag till lag om begränsning av tiden för
bageri- och konditoriarbete av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag
av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
A. C. F. von Krusenstierna.
Kungl. Maj:ta proposition nr 339.
23
Förslag
till
Lag
om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Arbete för tillverkning till avsalu av bageri- eller konditorivaror må
icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen
och klockan 6 förmiddagen å söckendag.
Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
eller eljest bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse,
skall det icke vara underkastat denna lag i vidare mån, än det
avser tillverkning av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk.
2 §•
Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må
a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av konditorivaror
utföras å sön- eller helgdag under högst tre timmar mellan
klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen;
b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning
av bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket bedrives
utan samband med bageri- eller konditorirörelse, utföras å söneller
helgdag under tid, som under a) sägs;
c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två
timmar mellan klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan
4 och klockan 6 förmiddagen;
e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare
å tid, då eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas;
f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera
på varandra följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning
utföras jämväl mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat
arbete mellan klockan 3 och klockan 6 förmiddagen.
3 §•
Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet
är indelat i skift på sådant sätt, att arbetstiden, raster däri inbegripna,
ej för något arbetslag överstiger åtta timmar av dygnet, å söckendag
fortgå jämväl mellan klockan 8 och klockan 10 eftermiddagen ävensom,
i den mån så kräves för det tillverkade brödets torkning, mellan klockan
10 eftermiddagen och klockan 12 midnatt.
4 §•
Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 § stadgade
förbud, utöver vad enligt 2 och 3 §§ är medgivet, äge vederbörande
yrkesinspektör att meddela tillstånd därtill. Sådant tillstånd, vilket skall
sökas för varje särskilt tillfälle, må ej avse mer än två dygn i sänder eller
för samma arbetsställe meddelas mer än tio gånger under ett och samma
kalenderår. Är ytterligare eftergift oundgängligen erforderlig för ändamålsenlig
drift av tillverkning, som i 3 § avses, eller eljest av särskilt
förhållande tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift meddelas av yrkesinspektionens
chefsmyndighet eller den myndighet, Konungen förordnar.
Är på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet
avvikelse, varom i första stycket sägs, oundgängligen nödvändig, och
är ej tid att inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd,
dock ej för mer än ett dygn i sänder. Om sådan åtgärd och anledningen
därtill åligger det företagets innehavare att ofördröjligen göra
anmälan till vederbörande yrkesinspektör.
[5 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar länka till
efterrättelse vad som finnes ståltät rörande tillsyn å efterlevnaden av
lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
25
6 §•
Användes någon till arbete i strid mot vad i denna lag är stadgat,
straffes företagets innehavare med böter från och med tio till och med
ettusen kronor. Har på sådant sätt till arbete med faders eller malsmans
vetskap och vilja använts person under aderton år, vare fadern eller
målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom
i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han
varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan
förseelse.
7 §•
Fullgöres icke anmälningsskyldighet, varom stadgas i 4 § andra
stycket, straffes företagets innehavare med böter från och med fem till
och med fyrahundra kronor.
8 §•
Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där
särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan
ej finnes, vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan, baknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1919 och äger giltighet till
och med den 31 december 1923. o
Kan det visas, att tillämpningen av denna lag a ett företag skulle,
därest vissa förändringar ej vidtoges, i väsentlig mån förringa företagets
produktionsförmåga, må yrkesinspektionens chefsmyndighet eller den
myndighet, Konungen förordnar, medgiva nödigt anstånd med tillämpningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1319. 1 samt. 302 käft. (Nr 339.)
4
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungi. Maj:ts lagråd torsdagen den
6 mars 1919.
Närvarande:
Justi tieråden Gui.lstrand,
von Seth,
W EDBERG,
Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.
Enligt lagiadet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 februari
1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag
till lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen Johan Arthur Erhard Molin.
Lagrådet anförde:
Av utredningen synes framgå, att det i många fall skulle kunna
. uppstå besparingar särskilt i bränsleåtgång, därest arbetet finge pågå i
skift hela dygnet, och detta icke blott ifråga om tillverkningen av spiseller
knäckebröd utan även vid annat i förslaget avsett arbete. Då det
här gäller besparingar, som ej hava enbart privatekonomisk betydelse,
synes den omständigheten, att ett dylikt arbetssätt icke lämpligen låter
genomföras inom alla nu ifrågavarande företag, icke böra utgöra hinder
för att det vinner tillämpning vid sådana företag, vid vilka det eljest låter
sig göra och där innehavaren önskar få detsamma infört. Att enbart av
konkurrenshänsyn förbjuda ett arbetssätt, som från nationalekonomisk
synpunkt är det bästa, lärer näppeligen vara försvarligt. Det torde därför
böra tagas i övervägande, om ej den rätt att meddela eftergift från
lagens bestämmelser, som enligt sista punkten av 4 §:ns första stycke
Kungl. Muj:ts ''proposition nr ilo 9.
27
skulle i fråga om tillverkning, som avses i 3 §, tillkomma yrkesinspektionens
chefsmyndighet eller den myndighet Konungen förordnar, borde utsträckas
att gälla även annan i lagen avsedd tillverkning än den, som
omförmäles i 3 §, och även i andra fall än då det är oundgängligen erforderligt
för företagets ändamålsenliga drift. Naturligtvis böra sådana
föreskrifter meddelas, att dylik eftergift icke kommer att medgivas i andra
fall, än då å ena sidan från allmän synpunkt önskvärda besparingar
därigenom skulle vinnas och å andra sidan rörelsen drives i sådan omfattning
och med sådana anordningar, att kontroll kan utövas däröver,
att icke missförhållanden få insmyga sig.
Slutbestämmelserna torde böra kompletteras med föreskrift, att beträffande
sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som
avses i 6 eller 7 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla även
efter den 31 december 1923.
Stadgandet om anstånd i visst fall med lagens tillämpning synes
ej med önskvärd klarhet uttrycka vad därmed avses eller att, om beträffande
visst företag det visar sig erforderligt att vidtaga förändringar i
driftsätt eller anordningar i övrigt för att icke tillämpningen av förevarande
lag skall medföra ett väsentligt förringande av företagets produktionsförmåga,
och nämnda förändringar icke utan svårighet kunna omedelbart
genomföras, yrkesinspektionens chefsmyndighet eller den myndighet
Konungen förordnar må medgiva nödigt anstånd med tillämpningen.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 mars
1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anmälde lagrådets
den 6 mars 1919 avgivna utlåtande över det den 25 februari 1919 till
lagrådet remitterade förslaget till lag om begränsning av tiden för bagerioch
konditoriarbete och anförde därvid:
Lagrådet har beträffande sista punkten av 4 §:ns första stycke
ifrågasatt, huruvida ej det i nämnda lagrum lämnade bemyndigandet för
viss myndighet att meddela eftergift rörande spis- eller knäckebrödstillverkning
borde utsträckas att gälla även annan i lagen avsedd tillverkning
och även i andra fall, än då det är oundgängligen erforderligt
för företagets ändamålsenliga drift. Jag vill icke förneka, att från nationalekonomisk
synpunkt åtskilligt kan tala för en dylik förändring, varigenom
kontinuerlig drift skulle möjliggöras i bageriföretag, som ville
Kungl. Maj ta proposition nr 33 i).
29
anordna sådan. Emellertid skulle en dylik utsträckning av möjligheten
till eftergift ej blott föga överensstämma med lagens syfte utan även
på ett efter mitt förmenande mindre lämpligt sätt inom ett specialområde
föregripa det förestående lagstiftningsarbetet rörande nattarbetet,
som arbetstidskommittén nu lär stå i begrepp att upptaga. Jag har sålunda
icke ansett mig böra följa lagrådets mening i förenämnda fall.
Vad åter angår de två övriga av lagrådet framställda anmärkningarna,
hava desamma ansett böra föranleda ändringar i förslaget i huvudsaklig
överensstämmelse med vad lagrådet förordat.
Föredraganden hemställde därefter, att det sålunda ändrade förslaget
till lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj :t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Edw. Wetterling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om begränsning av tiden för bagerioch konditoriarbete. a1 i texten
- 2SärU 1919:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om begränsning av tiden för bagerioch konditoriarbete samt två i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten