Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § utsökning slag en
1919-03-18 · 12 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:343, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § utsökning slag en
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 343.
1
Nr 343.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse av 1 § utsökning slag en; given Stockholms
slott den 18 mars 1919.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse
av 1 § utsökningslagen.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1919.
1 sand.
306 häjt. (Nr 313.)
4853 18 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 343.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 § utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 1 § utsökningslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
Utsökningsmål upptagas och prövas av överexekutor, som är för
landet Konungens befallningshavande, var inom sitt län, i Stockholm
överståthållarämbetet samt i övriga städer med egen jurisdiktion magistraten
eller, där Konungen det förordnar, viss ledamot av magistraten.
I stad, som lyder under landsrätt, är Konungens befallningshavande
överexekutor; dock att, där i den för sådan stad särskilt tillsatta styrelse
finnes lagfaren ledamot, Konungen må förordna, att styrelsen eller
viss lagfaren ledamot av styrelsen skall vara överexekutor. Har sådant
förordnande ej meddelats, skall staden med avseende å vad i denna lag
sägs räknas till landet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 343.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 februari 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren:
Chefen för civildepartementet har förut denna dag i statsrådet anmält
det betänkande med förslag angående magistratsförvaltningens ordnande
i städer under landsrätt, som den 22 december 1917 avgivits av
inom civildepartementet därtill förordnade sakkunniga; och har Kungl.
Maj:t i anledning härav denna dag beslutat förelägga riksdagen förslag
till lag om ändrad lydelse av §§ 54 och 56 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862.
Då i betänkandet ifrågasättes bl. a. viss ändring i utsökningslagen;
torde det, såsom nämnde departementschef anfört, ankomma på mig att
framlägga det förslag, som i anledning därav må finnas påkallat. Jag
tillåter mig nu att till behandling upptaga denna fråga.
I berörda betänkande, för vars huvudsakliga innehåll chefen för
civildepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet redogjort, har
framhållits, hurusom i åtskilliga städer, som med anledning av den planerade
processreformen komme att förläggas under landsrätt, och jämväl
i en och annan av de nuvarande fögderistäderna behov förefunnes av
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 343.
eget exekutionsväsen. Sådana städer torde, enligt vad i betänkandet
vidare betonats, säkerligen även äga den bärkraft, att de kunna hålla
egen uppbördsförvaltning, något som med hänsyn till mantalsskrivningens
betydelse för det kommunala beskattningsväsendet även kunde innebära
fördelar ur kommunal synpunkt. Genom att i städer av denna storlek
för stadens styrelse bibehålla benämningen magistrat eller i de ifrågakommande
fögderistäderna införa denna benämning ernådde man, att
dessa städer med avseende å alla till fögderiförvaltningen börande bestyr
bleve jämställda med de nuvarande magistratsstäderna. I syfte att
även i fråga om exekutionsväsendet avskilja dessa städer från landsbygden
hade av de sakkunniga föreslagits sådan ändring av 1 § utsökningslagen,
att jämväl i städer under landsrätt magistrat, där sådan
finnes, skall vara överexekutor.
Såsom ytterligare motivering för detta förslag hava de sakkunniga
åberopat en av dem den 16 november 1916 till dåvarande chefen för
civildepartementet i ämnet avgiven promemoria, vilken såsom bilaga
fogats vid betänkandet. Med berörda promemoria avsågs, att de synpunkter,
som enligt de sakkunnigas mening borde vara bestämmande i
fråga om landsrättsstädernas ställning i utsökningshäriseende, måtte
vinna beaktande vid det då pågående arbetet å fögderiförvaltuingens
omorganisation.
I promemorian frambålles bl. a. följande: därest i större fögderistad
behov uppstode av eu särskild utmätningsman, syntes detta behov lätt
kunna tillfredsställas inom gällande lagstiftnings ram, nämligen genom att
Kungi. Maj:ts befallningshavande med stöd av 4 § (nuvarande 3 §) utsökningslagen
förordnade lämplig person att på eget ansvar i ordinarie
utmätningsmans ställe vara utmätningsman i staden. Av förhållandena
i varje särskilt fall, såsom de exekutiva ärendenas antal och omfattning
och utmätningsmannens kvalifikationer, finge bero, huruvida förordnandet
borde utvidgas till att omfatta jämväl utmätning av fast egendom,
fartyg över 20 registerton m. m. Likaså torde åt Kungl. Maj:ts
befallningshavande böra lämnas att avgöra, huruvida utmätningsmannens
kompetens jämväl borde omfatta indrivning av kronoutskylder samt av
å annan ort debiterade utskylder efter därom begärd handräckning.
Därest förordnandet utvidgades på nu angivna sätt komme fögderistaden
att intaga i huvudsak samma ställning som de städer med egen jurisdiktion,
för vilka Kungl. Maj:t med stöd av 23 § av promulgationsförordningen
till utsökningslagen förordnat, att med genomförandet av
lagens bestämmelser om magistratens övertagande av befattningen som
överexekutor samt tillsättande av stadsfogde skall anstå. I sådana
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 343. •>
städer vore nämligen Kungl. Maj:ts befallningshavande fortfarande överexekutor
och utmätningsmannens befattning utövades av magistraten,
vilken emellertid liksom kronofogde ägde att för visst fall i sitt ställe
sätta annan, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande godkändes.
Vidare anföra de sakkunniga:
»Landsrättsstäder av den storlek och betydelse, att särskild magistrat där
anses böra finnas, böra i exekutionshänseende i allo likställas med vanliga
magistratsstäder. Behovet att å platsen äga tillgång till myndighet med överexekutor^
befogenhet är i sådana samhällen lika stort som i äldre, till folkmängd
jämförbara städer. Näringslivets behov av en snabb och bekväm .handläggning
av verkställighet av domstolsutslag, lagsökning och andra åtgärder i syfte att förverkliga
eller skydda civila rättigheter, så ock av andra, å överexekutor ankommande
ärenden kan liär ej längre tillgodoses enbart genom att utmätningsman äi
i staden anställd. . ... .... ,,
Det berättigade i sådana städers krav på likställighet med rådliusrattsstader
framgår särskilt vid övervägande av det förhållandet, att, enligt vad från processkommissionen
tillkännagivits, dess förslag till ny domstolsorganisation bland
annat kommer att innebära ett sammanförande i stor utsträckning av städer och
landsbygd i gemensamma domkretsar, d. v. s. på avskaffande av de flesta städers
rätt till egen jurisdiktion. — — — — — I fråga om utsökningsmål, där behovet
av ett snabbt'' och bekvämt förfarande uppenbarligen är större än vid mål som
tillhöra allmän domstols prövning, skulle städerna genom ett avstående från den
egna jurisdiktionen för närvarande och även efter de planerade reformerna i fråga
om rättsskipningen å landet försättas i ett avsevärt sämre läge än förut, då de i
själva verket i allo komme att likställas med vanlig landskommun.
Det oegentliga i denna följd av den egna jurisdiktionens upphörande framstår
särskilt vid beaktande av att överexekutorsbefattningen icke tillkommer rådhusrätten
utan magistraten, i likhet med överexekutor å landet, Kungl. Maj:ts befallningshavande,
en administrativ ämbetsmyndighet. Grundläggande för överexekutorsindelningen
bör alltså vara den administrativa, icke den judiciella indelningen
Emellertid har utsökningslagens förevarande stadgande knappast avfattats
med full följdriktighet. Till landet hänföres nämligen »stad, lydande under
landsrätt», d. v. s. stad, som i judiciellt hänseende tillhör landet, medan däremot
överexekutorsbefattningen i stad tillagts magistraten, den administrativa
myndigheten. Avskaffas rådhusrätten och förlägges staden sålunda under landsrätt,
så övergår staden också i utsökningshänseende eo ipso till landet, även om
magistrat fortfarande finnes och stadens administrativa självständighet i övrigt
bibehålies. .. ,
Den viktigaste invändningen emot den av oss förordade anordningen med
överexekutorsbefattningens uppdragande åt en magistrat, som icke tillika är domstol,
är givetvis, att en sådan magistrat icke skulle motsvara de fordringar, som
måste ställas å utsökningsprocessens överordnade och beslutande myndighet.
Denna myndighet måste besitta juridisk insikt samt kunna med grannlagenhet
och omdöme snabbt fatta beslut i de ärenden, som komma under dess prövning.
Säkerhet att dessa egenskaper förefinnas hos en magistrat, vars ledamöter ej
utöva domareverksamhet, kunde måhända anses saknas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Departe
ments
chefen.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 343.
Yi kunna för vår del ej tillmäta dessa farhågor större betydelse. Redan nu
utövas ju överexekutorsbefattningen av en myndighet,., som ej tillika är allmän
domstol, nämligen Kungl. Maj:ts befallningsliavande. Aven om det ur teoretisk
synpunkt kan anses som ett önskemål, att utsökningsprocessen knytes till de allmänna
domstolarna, saknar detta uppenbarligen för närvarande ail praktisk betydelse
och bör ej stå hindrande i vägen för genomförandet av en av omedelbara
praktiska behov så väl motiverad anordning som den här ifrågasatta.
Det är vidare uppenbart, att frågan, huruvida en landsrättsstad skall äga
magistrat eller icke — vare sig denna fråga uppkommer vid rådliusrättsstads förläggande
under landsrätt eller genom en förutvarande fögderistads tillväxt i befolkning
och näringsliv — måste bedömas just med hänsyn till den säkerhet,
som kan erhållas för den blivande magistratens kvalifikationer. Skillnaden mellan
en fullt utvecklad fögderistad (med egen utmätningsman) och en magistratsstad
utan egen jurisdiktion är ju enligt vårt förslag endast, att den senare utgör eget
överexekutorsområde samt har egen uppbördsförvaltning. Under sådana förhållanden
kommer prövningen av ansökan om erhållande av egen magistrat naturligtvis
främst att avse, huruvida staden är villig att anslå tillräckliga medel för
avlönande av en borgmästare, som kan motsvara de anspråk överexekutorsbestyren
ställa å magistratens ordförande. Och vi äro förvissade, att i så stora
städer, som här komma i fråga, denna sida av spörsmålet sällan kommer att möta
några större svårigheter.
Den lagändring, som genomförandet av vårt ifrågavarande förslag erfordrar,
är, som redan antytts, föga betydande och består allenast i ett utbyte i 1 § utsokmngslagen
av uttrycket stad, lydande under landsrätt, emot stad, där magistrat
ej finnes.
Vanligen lär det befinnas lämpligt, att någon av magistratens lagfarna ledamöter,
i regel borgmästaren, med stöd av utsökningslagens nyss omförmälda
paragraf också förordnas till överexekutor, i stället för att denna befattning skall
tillhöra magistraten i sin helhet. Därest så sker, torde bestämmelse härom jämväl
höra upptagas i magistratsreglementet. Någon erinran mot en sådan anordning
in* den synpunkten, att borgmästaren därigenom alltför mycket skulle komma att
dragas från sina maktpåliggande kommunala uppgifter, synes ej med fog kunna
göras, då de förekommande utsökningsmål^!! visserligen kräva juridiska insikter
och omdöme, men vanligen icke äro så tidsödande. Men givetvis måste det _
såsom ock förut betonats — noga tillses, att borgmästarens befattning med
magistratens expeditionsgöromål och i allmänhet med dess löpande administrativa
uppgifter icke inkräktar på hans verksamhet inom kommunalförvaltningen. Detta
torde ock lätt kunna undvikas genom en lämplig arbetsfördelning inom magistraten
och framför allt genom borgmästarexpeditionens utrustande med nödigt
antal biträden.»
Den av de sakkunniga föreslagna ändringen i 1 § utsökningslagen
ingår såsom ett led vid genomförandet av det utav chefen för Civildepartementet
i hans anförande till statsrådsprotokollet denna dag förordade
system för ordnande av stadsstyrelserna i städer under landsrätt.
För syftet med ändringen i fråga eller att bereda möjlighet för sådana
städer att erhålla eget exekutionsväsen synes mig hava anförts fullt
vägande skäl. Enligt de sakkunnigas förslag skulle stadsstyrelsen i de
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 343.
7
landsidittsstäder, vilka borde i exekutivt hänseende likställas med städer
med egen jurisdiktion, vara på visst sätt sammansatt samt benämnas
magistrat. Denua myndighet eller viss ledamot av densamma skulle
vara överexekutor för staden. Av skäl, som chefen för civildepartementet
anfört i sitt nyssnämnda yttrande, har det ej ansetts böra ifrågakomma
att använda benämningen magistrat för stadsstyrelse i stad, som
lyder under landsrätt. Med hänsyn härtill bör den av de sakkunniga
ifrågasatta ändringen av 1 § utsökningslagen undergå någon omformulering.
Det har därvid synts mig lämpligast att låta det ankomma på
Konungens prövning i varje särskilt fall, huruvida i landsrättsstad stadsstyrelsen
eller viss ledamot av densamma må utöva befattningen av
överexekutor. Såsom förutsättning härför bör dock gälla, att lagfaren
ledamot finnes i stadsstyrelsen. Där Konungen meddelat dylikt förordnande
i landsrättsstad, bör denna med avseende å allt vad som sägs i
utsökningslagen vara likställd med stad med egen jurisdiktion. I följd
härav skall i sådan stad utmätningsmannaskapet handhavas av stadsfogde.
I överensstämmelse med den uppfattning jag nu uttalat har jag
låtit inom justitiedepartementet utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse
av 1 § utsökningslagen.
Departementschefen uppläste härefter det ifrågavarande lagförslaget,
vilket är av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde,
att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
Ivar Brynolf.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 343.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 § utsötningslagen.
Härigenom förordnas, att 1 § utsökningslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
Utsökningsmål upptagas och prövas av överexekutor, som är för
landet Konungens befällningshavande, var inom sitt län, i Stockholm
överståthållarämbetet samt i övriga städer med egen jurisdiktion magistraten
eller, där Konungen det förordnar, viss ledamot av magistraten.
I stad, som lyder under landsrätt, är Konungens befallningshavande
överexekutor; dock att, där i den för sådan stad särskilt tillsatta styrelse
finnes lagfaren ledamot, Konungen må förordna, att styrelsen eller
viss ledamot av styrelsen skall vara överexekutor. Har sådant förordnande
ej meddelats, skall staden med avseende å vad i denna lag sägs
räknas till landet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 343
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd måndagen
den 11 mars 1919.
Närvarande:
Justitieråden Gallstrand,
von Seth,
Wedherg,
Regeringsrådet Planting- Gyllenhåga.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
21 februari 1919, hade Kungl. Maj:t förordna!, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § utsökningslagen.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av hovrättsrådet Holdo Edling.
Lagrådet yttrade:
Det synes knappast försvarligt, att förekomsten av lagfaren ledamot
i stadsstyrelse skall medföra rätt för Konungen att till överexekutor
utse annan, icke lagfaren ledamot. Väl kan Konungen enligt
gällande lag förordna även en icke lagfaren magistratsledamot till
överexekutor. Men sådan ledamot erhåller genom sin tjänstgöring i
rådstuvurätten en förtrogenhet med lagars och författningars tillämpning,
vartill motsvarighet ej förvärvas genom deltagandet i stadsstyrelses
göromål. Det hemställes fördenskull, att paragrafen erhåller
en avfattning, som utmärker, att Konungens förordnande för
viss ledamot av stadsstyrelse må givas blott sådan ledamot, som är
lagfaren.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 306 käft. (Nr 343.) 4853 18 2
10
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 343.
Någon lagbestämmelse finnes icke som uttryckligen avgör, inför
vilken domstol stadsstyrelse eller dess ledamot har att svara för tjänstefel,
begånget under utövning av överexekutorsbefattning. En dylik bestämmelse
torde dock kunna undvaras, enär av befattningens art lärer
följa, att hovrätt är behörigt forum.
Ur protokollet
Erik Öländer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 343.
II
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 18 mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets
utlåtande över det genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 februari
1919 till lagrådet remitterade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 §
utsökningslagen.
Efter att hava redogjort för lagrådets utlåtande anförde departementschefen:
»Lagrådet
har hemställt, att Konungens förordnande för viss ledamot
av stadsstyrelse att vara överexekutor måtte avse allenast sådan
ledamot, som är lagfaren. Denna hemställan har av mig iakttagits.»
Departementschefen uppläste härefter det sålunda jämkade förslaget
till lag om ändrad lydelse av 1 § utsökningslagen, och hemställde,
att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
12
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 343.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gust. Sandström.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § utsökning slag en. a1 i texten
- 1LU 1919:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § utsökningslagen. a1 i texten