Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m

1919-01-15 · 91 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 67 av 91 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:345, Med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 34!).

I

Nr 345.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.;

given Stockholms slott den 21 mars 1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 308 käft. (Nr 345.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

Lag

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

Lagens tillämplighetsområde.

1 §•

1. Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa ändrade

bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 14 juni 1918 är gällande vid

denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån kunna medgiva undantag,

såframt den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets

beslutanderätt, därom gör framställning, för vilken avgivits minst två

tredjedelar av de i beslutet deltagandes röster.

2. Konungen äger ock förordna, att lagen skall tillämpas i annan stad

eller köping eller annat municipalsamhälle, så ock eljest i annan kommun eller

del av kommun, än som i 1 mom. sägs, försåvitt där i större utsträckning förekommer

uthyrning av omöblerade lägenheter för bostads-, affärs- eller annat ändamål.

Sådant förordnande varder ej meddeiat, innan den myndighet, som utövar

kommunens, köpingens eller municipal samhäHets beslutanderätt, yttrat sig i frågan.

Om hyresnämnd.

2 §•

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.

Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamliällets

beslutanderätt, flge dock bestämma, att inom området skola inrättas

flera hyresnämnder, envar för viss del av området.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden

såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande antal.

3. Ordförande och suppleant för nonorn, vilka vad angår hyresnämnd i

stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande för viss tid,

Konungens befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet.

Samma person må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera

hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,

som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, att

tjänstgöra tills vidare eller viss tid, vederbörande myndighet även i senare fallet

obetaget att när som helst återkalla förordnandet. Av dessa ledamöter och suppleanter

skola två ledamöter och suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning

avsedd fastighet. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka

ej må äga eller förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens

hyresmarknad och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant särskilt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majitu proposition nr .''145. H

om de mindre bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om valbarhet till

hyresnämnd, så ock om rätt för den, som blivit vald, att avsäga sig uppdraget

gälla vad i enahanda avseenden är stadgat i fråga om hälsovårdsnämnd.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan linnes, äga att närvara vid

hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid

förut, samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå

hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §•

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i (i, 7, 8 och

11 §§ sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tilllämpliga

delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande

och om beslutet ense. Som beslut gälle i övrigt den mening, som efter

jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av

de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än

någon annan, eller, därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad omröstning

mellan dem erhäller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening,

gäller ordförandens. t

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna

beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande uppenbarligen

är obehövligt.

4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet förbiseende

eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån

felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt ärendet i ett väsentligt

ändrat läge, äge nämnden att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande nämndens

beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas sä snart ske kan och

senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning skett, skall protokollet vara

tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning genast, skall besked om nämndens

beslut omedelbart lämnas part, som sådant begär. Innefattar nämndens beslut

förordnande, som i 6 § 2 mom. sista punkten sägs, skall å nämndens dörr

samma dag, granskning skett, göras anslag därom, innefattande jämväl uppgift

om vad den har att iakttaga, som är med beslutet missnöjd.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor, om

vilka i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan

upptagas i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare mån, än som för avfattande

av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan

mån av nämndens ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.

5 §•

Vederbörande kommun, köping eller municipalsamhälle har att lämna erforderliga

medel ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande, ledamöter

och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för upp

rätthållande av nämndens verksamhet. Myndighet som i 2 § 4 mom. sagts äger

jämväl utfärda instruktion för hyresnämnd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.5.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

6 §•

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att uthyras

av husägaren eller annan, högre hyra, än den, som enligt för tid före den

25 maj 1917 senast gällande hyresavtal varit för lägenheten betingad, ankommer

med nedan angivna inskränkning på hyresnämnden att, efter framställning av

hyresvärd, hyresgäst eller hyressokande, eller där nämnden el jest finner anledning

därtill, pröva, huruvida det fordrade beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens

beskaffenhet än även omkostnaderna för fastigheten och förhållandena i

övrigt är att anse såsom oskäligt samt att i sådant fall fastställa den lägre hyra,

varje gång för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag samma vare, där

hyresavtal träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning av hyran utöver

för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, sä ock där sådant avtal

träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m. varit gällande, senare än å etthundratjugoförsta

dagen före den dag lagen blivit tillämpa^ inom området, eller, vad

angår orter, där lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. enligt Konungens särskilda förordnande senare blivit

gällande för området, från och med den dag, Jagen sålunda blivit tillämplig inom

området; i fråga om hyresavtal, som träffats före den dag. då lagen den 25 maj

1917 blev gällande för det område, där fastigheten ligger, äge dock hyresnämnd

ingripa allenast om lägre hyra än den avtalade blivit"fastställd med tillämpningav

såväl nämnda lag som lagen den 14 juni 1918. Skall hyresvärd enligt hyresavtal

besörja lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten till densamma,

åligger det nämnden att särskilt bestämma ersättningen för envar sådan

förmån att utgå med visst belopp eller efter grund, som nämnden finner skälig.

2. överstiger hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober

1915, den före sagda dag senast gällande hyran med högst 15 procent, må

sådan hyreshöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden, med mindre

nämnden med hänsyn till lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet linner

synnerliga skäl tala därför. Finner nämnden med hänsyn till särskilda förhållanden

inom dess verksamhetsområde, att angivna gräns bör fastställas till annan

procentsats än 15 procent, äge nämnden därom förordna.

8. Hyresnämnds prövning må ej heller avse hyresbelopp, som till betalning

förfallit före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts hos nämnden,

eller, där nämnden eljest företager reglering, före den dag, då hyresvärden erhållit

meddelande, att fråga väckts om företagande av reglering. Denna bestämmelse

skall dock ej äga tillämpning, där avtal träffats, att hyresbeloppet helt

eller delvis skall vara till betalning förfallet tidigare än å sista söckendagen före

den avtalade hyrestidens början.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är,

som av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, galle avtal,

däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för nämnda tid över

enskommits till det fastställda beloppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts proposition nr 345. ö

(i. Med lägenhet avses i denna lag varje utrymtno inom byggnad.

7. Har enligt denna Ing ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår redan

erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller för litet i

förra fallet till honom av hyresvärden aterbetalas och i senare fallet av honom

till hyresvärden inbetalas vill den hyresbetalningsdag, som infaller näst efter den

dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i

lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom stadgas ej skall äga

tillämpning, med mindre hyresvärden minst femton dagar före den dag, han sålunda

påyrkar beloppets inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.

7 §•

Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilket även omfattar vare sig uppvärmning

av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, trätfats för längre

tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna

inträtt, att överenskommen hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets

trädande avsett ersättning för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig

gottgörelse därför, äger hyresnämnden, varje gång för högst ett är av den

återstående avtalstiden, fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma hyresvärden,

börande därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt för

beredning av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio

dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag,

som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För hyresnämnds prövning

enligt denna paragraf galle i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 g 3 mom.

8 §•

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet

vare utan verkan, med mindre hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit

skriftlig, uttrycklig försäkran, att han är villig låta avtalet upphöra, eller samtycke

till uppsägningen senast den dag, å vilken uppsägning sist kan ske, meddelas

av hyresnämnd, eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap.

21—24 §§ av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar

till uppsägning.

2. Har i fråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal, avsett

att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig att inom femton

dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet hyresnämndens prövning;

ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill föranleda, förordna, att oet

skall så anses, som om avtalet träffats under förbehåll att detsamma efter avtalstidens

slut, så framt icke uppsägning skett, skall förlängas för ytterligare lika

lång tid, dock varje gång högst ett år. Om avtal, som här sagts, icke inom nämnd

tid underställts hyresnämnds prövning, vare hyresvärden, i samma män som om

sådant förordnande meddelats, bunden utöver avtalstiden. För de fåll, som nu

nämnts, galle i fråga om uppsägningstidens längd vad för motsvarande fall finnes

stadgat i 3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till

fast egendom.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, om ej särskilda skäl annat

föranleda, av hyresnämnd lämnas, endast där hyresvärd ingivit framställning

därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägning sist kan ske. Dock

må framställning om samtycke till sådan uppsägning, som avses i 133 § utsök
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ningslagen, kunna senast den dag, då uppsägning sist kan ske, ingivas till hyresnämnden,

vilken det åligger att snarast besluta i ärendet, Varje framställning om

samtycke till uppsägning bör innehålla uppgift såväl om den för lägenheten före

den 1 oktober 1915 senast gällande hyran som om den ändring av hyresvillkoren,

som med uppsägningen avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest åberopas.

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal, då

fråga är om lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915, där

hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att erhålla en hyresförhöjning av

högst 15 procent eller annan av nämnden jämlikt 6 § 2 mom. fastställd procentsats

utöver den för tiden före angivna dag senast betingade hyran, med mindre

nämnden med hänsyn till lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet finner

synnerliga skäl tala därför. Ej heller må samtycke vägras till sådan uppsägning

av hyresavtal, som avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet betingade

villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt

inom orten gängse bestämmelser.

5. I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast

därpå, att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt 8 § 4 mom.

icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest

förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning, skall vid samtycket fästas

det villkor, att innehavaren av lägenheten beiedes tillfälle att, inom viss av

hyresnämnden förelagd kortare tid, träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning

med den ändring av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller

av nämnden fastställts eller må kunna komma att fastställas.

6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,

må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre tid än varje gång

högst ett år.

7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,

och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall erläggas i

förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan icke

till uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad

till fullo er lägger den på samma månad belöpande hyran.

8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre de av

hyresvärden för uppsägningen anförda skäl än även, i vilken mån uppsägningen

medför svårighet för hyresgästen att erhålla lämplig lägenhet å tid, därtill hyresavtalet

uppsagts.

9 §.

1. Vad i 6 och 8 §§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet, som icke

den 25 maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk.

2. För lägenhet, som före den 26 maj 1917 varit tagen i bruk men icke

uthyrd, skall vid tillämpning av vad i 6 § stadgats så anses, som om den för tid

närmast därefter betingade hyran varit gällande jämväl för tid närmast före

sagda dag.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.

10 §.

1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans

räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, liksom envar hyresgäst eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts proposition nr 34ö. 7

hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, .skyldig att personligen

eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigat,

i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse,'' i

vilken må utsättas vite för uteblivande från och med två till och med etthundra

kronor, skall delgivas i god tid förut och senast dagen före den, då inställelse

skall ske.

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda

att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen

hållas tillgängliga för nämnden.

3. Ägare eller förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde

vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden*

angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom

fastigheten inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten

eller hyresförhållandena i övrigt, som nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

U §•

1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,

ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar

lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran

eller åsyftar att sammanslå^liera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller

del därav till annat ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet

prövas vara med hänsyn till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot

oskälig hyresstegring in. m. eller ock enligt Konungens särskilda förordnande lagen

den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

eller eljest denna lag trädde i tillämpning inom området, användes till bostad

eller var oanvänd men dessförinnan senast använts till bostad, må ej utan hyresnämndens

medgivande tagas i bruk för annat ändamål; ej heller må utan nämndens

medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken icke vid nyssnämnda tid varit

uthyrd i sådant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden

för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena

i allmänhet i orten samt 1 ili svårigheterna för vederbörande hyresgäster

att erhålla andra lämpliga bostäder.

4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning

till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf förmäles;

och galle därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningslagen

avsedda fall äro stadgade.

Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans

räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden anmäla ej mindre

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majits proposition nr ö‘43.

hjrresavtals träffande och upphörande med angivande av i förra fallet närmast

därförut betingad hyra och i senare fallet, där så ske kan, hyresanspråk för förnyad

uthyrning, än ock varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om fortsatt

hyresupplatelse mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande

och den höjda hyrans belopp. 1 anmälan skall, då lägenhet varit utkyld för tid

före den 1 oktober 1915, även angivas den för tid före nämnda dag senast betingade

hyran. Om tiden och sättet för anmälan, som här sagts, förordnas av

nämnden.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av de i

12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan kommunal myndighet

avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som omfatta

högst fyra ram, kök däri inbegripet, och helt eller delvis äro avsedda till bostad.

Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas att bereda barnrika

familjer lämpliga bostäder.

2. Huru dylik bostadstörmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av

stadsfullmäktige eller, där sädana ej finnas, allmänna rådstugan.

1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot

av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller nämnden överskridit

sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i avseende på ärendets

behandling, må part, som är med beslutet missnöjd, däröver föra klagan, i Stockholm

hos överståtbållarämbetet, i annan stad, där magistrat finnes, hos denna

samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter

erhållen del av beslutet.

2. Hyresnämnds beslut om förordnande enligt 6 § 2 mom. sista punkten

skall underställas prövning av myndighet., som i 1 mom. sägs; och åligger det

“ '' '' '' 1 Het över beslutet gran
-

ärendet. År någon missnöjd med beslutet, äger ban att inom tid, som nyss sagts,

till prövningsmyndigheten ingiva de påminnelser, han aktar nödiga.

3. Över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles,

må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar efter erhållen

del av beslutet.

4. Mot prövningsmyndigbets beslut i fråga, som i 1 och 2 mom. sägs, må

talan ej föras. 1 Konungens befällningshavandes beslut enligt 3 mom. må ändring

sökas bos Konungen genom besvär, vilka skola ^ara inkomna till civildepartementet

inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut är bestämd.

Om bostadsförmedling-.

13 §.

Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.

14 §.

skntx till nrövnina-sinvndisrbeten in-ända protokollet ocu

samtliga handlingar i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta proposition nr ,''145.

9

Ansvarsbestämmelser.

15 §■

1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet fastställt

visst hyiesbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan för uthyrning av

lägenheten fordrar eller mittager vederlag, i penningar eller vad det är, till högre

värde, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet

såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande

förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet

prövat enligt denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning

av uppsägning låta avtalet upphöra.

3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro, mä

Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa

taxa för hyresförmedling. Har Konungens befallningshavande fastställt

sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än

taxan föranleder, förmedla uthyrning av eller överlata hyresrätt till omöblerad

lägenhet, eller som för sådan förmedling eller överlåtelse fördrar eller mottager

vederlag till högre värde, likaledes med böter från och med femtio till och med

ettusen kronor.

16 §.

Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter

från och med etthundra till och med tiotusen kronor.

17 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från

och med fem till och med fem hundra kronor.

18 §.

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan

laga förfall,, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt,

eller till böter från och med fem till och med femhundra kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad

i 10 § 2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i föreskriven tid och

ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot bättre

vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med femtio till och

med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen

enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

19 §.

1. Den som för uthyrning av omöblerad lägenhet, som icke den 25 maj

1917 eller tidigare varit tagen i bruk, eller ock av möblerad lägenhet fordrar eller

mottager vederlag, av vad slag det vara må, som, enligt vad han insett eller bort

inse, ar uppenbart oskäligt, straffes med böter från och med tjugufem till och med

tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad till och med ett år.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 308 käft. (Nr 345.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Ruiigl. Maj:ts proposition nr 345.

Såsom uthyrning av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av

delägarrätt i fastighet eller i bolag eller förening, som ä.ger faslighet, när avtalets

syfte uppenbarligen är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.

2. Fälles någon till straff för brott, soin i denna paragraf sägs, må domstolen,

efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt

eller delvis, värdet av taget eller avtalat vederlag.

20 §.

Förseelser som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare, de i

18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol och de

övriga vid allmän domstol.

21 §•

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad gärningsmannen

enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen, köpingen eller

municipalsam häl let.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

22 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag, rörande

hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket

lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 14

juni 1918 att gälla. Dock skall beträffande förseelse, som begåtts under tiden

för sistnämnda lags giltighet och varå påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan

är i sagda lag stadgat fortfarande gälla. Beträffande förseelse, som begåtts,

då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring

ägde giltighet, och varå påföljd är i densamma bestämd, skall vad därutinnan

är i sagda lag stadgat likaledes fortfarande gälla; och skola bestämmelserna

i 7 § av sistnämnda lag fortfarande äga giltighet, såvitt angår hyresbelopp,

som icke prövats av nämnden och som belöper på tid före den 1 oktober 1918.

Därjämte skola av h3''resnämnd ej mindre enligt lagen den 25 maj 1917 än även

enligt lagen den 14 juni 191» meddelade beslut fortfarande äga giltighet; och

skola ordförande och ledamöter i hyresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka

utsetts på grund av bestämmelserna i endera av dessa lagar, anses såsom behörigen

utsedda enligt denna lag.

Lagen gäller till och med den 31 december 1920, men skall vad däri stadgas

angående förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom., fortfarande äga giltighet.

Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt 6 eller 7 § fastställt hyra för

viss tid, skall äga giltighet högst till den 1 oktober 1921. Beträffande annan än

i 15 § 1 mom. omförmäld, under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

varå påföljd i lagen är bestämd, skall vad härutinnan i lagen är stadgat fortfarande

gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kutig! Maj:ts proposition nr 34!).

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 28 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren ärende rörande

frågasatt förlängning av lagen med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. den 14 juni 1918 och anförde därvid

följande:

»Genom skrivelse den 6 juni 1918, nr 353, anmälde riksdagen, att

den för sin del antagit viss lag i berörda ämne, och anhöll därvid tilllika,

att Kungl. Maj:t, för den händelse ifrågavarande lagstiftning syntes

böra erhålla ytterligare förlängd giltighet, täcktes föranstalta om utredning,

huruvida och i så fall under vilka villkor möjlighet måtte kunna

beredas att, utöver vad berörda lagförslag innefattade, överklaga hyres
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

nämnds beslut. Genom nådig remiss den 1 juli 1918 anbefalldes därefter

socialstyrelsen och de sakkunniga, vilka, jämlikt nådigt bemyndigande

den 19 januari 1912, av chefen för civildepartementet tillkallats

för att verkställa utredning och avgiva förslag med avseende å de mindre

bemedlades bostadsförhållanden (bostadskommissionen), att gemensamt avgiva

underdånigt utlåtande i nu ifrågavarande ärende samt att därvid ägna

huvudsaklig uppmärksamhet åt frågan, huruvida och i så fall under vilka

villkor möjlighet måtte kunna beredas att, utöver vad lagen innefattar,

överklaga hyresnämnds beslut. Genom nådigt beslut den 2 augusti 1918

ha sedermera tvenne personer förordnats att vid behandlingen av ärendet

såsom sakkunniga biträda styrelsen och kommissionen. Jag får nu

anmäla, att den sålunda sammansatta sakkunnigeberedningen i dag inkommit

med ett den 12 februari 1919 dagtecknat utlåtande i ärendet.»

Föredraganden redogjorde för sagda utlåtande, vilket skulle såsom

bilaga A fogas till detta protokoll, och anförde därefter vidare:

»Gällande hyresstegringslag upphör att gälla den 31 december 1919.

Då de förhållanden, som givit anledning till denna lag, icke kunna beräknas

bliva avvecklade under innevarande år, synes det mig icke kunna

ifrågasättas annat, än att de däri intagna reglerna i huvudsak böra erhålla

förlängd giltighet. Dock finnes det numera givetvis ännu mindre

anledning än under föregående år att i detta ämne fastställa en lag av

permanent natur. I likhet med den sakkunnigeberedning, för vars utlåtande

jag nyss redogjort, anser jag, att slutpunkten för här ifrågavarande

lags giltighet för närvarande bör sättas till den 31 december

1920.

De principiella frågor, vari med föranledande av det nu anmälda

utlåtandet ändring i förhållande till gällande lag kunde ifrågasättas, äro

väsentligen tvenne, nämligen för det första frågan om förhöjning av den

procentsats, inom vars ram liyresförhöjning jämlikt 6 § 2 mom. icke i

regel må upptagas till prövning av hyresnämnd, samt för det andra

frågan om beredande av möjlighet att, utöver vad gällande lag innefattar,

överklaga hyresnämnds beslut. Jämväl på en tredje fråga av

principiell natur, vilken i de sakkunniges utlåtande icke berörts, anser

jag mig i det följande böra fästa uppmärksamheten, nämligen frågan av

möjligheten att genom särskilt stadgande stävja den form av ocker, som

tager sig uttryck i anspråk på uppenbart oskäligt hyresbelopp för lägenheter,

varå lagens bestämmelser om uppsägning och om hyresreglering

icke äga tillämpning.

6 * 2 mom I det förslag till lag i ämnet, som socialstyrelsen och bostads
kommissionen

den 15 februari 1918 avgåvo och som ligger till grund

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t» proposition ni■ 345.

13

för gällande lag, stadgades i 6 § 2 stycket, att hyresförhöjning, som med

15 % överstege den före den första oktober 1915 senast gällande hyran,

icke finge upptagas till prövning av hyresnämnd, med mindre nämnden

med hänsyn till lägenhetens uppenbart mindervärdiga beskaffenhet funne

synnerliga skäl tala därför. I det. lagförslag, som av Kungl. Maj:t förelädes

1918 års riksdag och som i denna del oförändrat godkändes, hade

emellertid den ändring vidtagits, att hyresnämnd, därest den med hänsyn

till särskilda förhållanden inom dess verksamhetsområde funne, att

angivna gräns borde fastställas till annan procentsats än 15 %, ägde att

förordna därom. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 2 april 1918

anförde jag till motivering av denna ändring, att det i själva verket syntes

ligga i sakens natur, att rådande hyresförhållanden påkalla fastställandet

av en olika procentsats inom olika orter, samt att stadgandet i sin nya

avfattning just beredde önskvärt utrymme åt de inom olika orter rådande

särskilda förhållanden; och framhöll jag tillika, att stadgandet genomen

sådan omformulering inriktades på det praktiska syftemål, som det enligt

min mening avsåge att fylla, nämligen att befria nämnderna från

att behandla sådana fall, där det icke kunde ifrågasättas, att oskälig

hyresförhöjning skulle föreligga.

T det nu anmälda sakkunnigeutlåtandet bibehålies den hyresnämnderna

medgivna befogenheten att vid särskilda förhållanden fastställa

annan procentsats än den i lagen angivna, men föreslås samtidigt att

denna måtte höjas från 15 till 40 %. Ändamålet härmed är enligt de

sakkunnigas uttalande att omedelbart förbereda eu successiv höjning av

hyresnivån i syfte att uppmuntra till återupptagande av byggnadsverksamheten.

Gent emot detta sakkunnigeberedningens förslag om höjning av

ifrågavarande procentsats må emellertid anmärkas, att stadgandets natur

ingalunda i och för sig synes vara ägnad att framtvinga en sådan

höjning av hyresnivån, som sakkunnigberedningen förordar. Genom

den bibehållna befogenheten för hyresnämnderna att fastställa annan,

och sålunda även lägre, procentsats än den av lagen angivna har avgörandet

i realiteten överlämnats åt hyresnämnderna själva. Detta

synes mig också vara det sakligt riktiga, enär, såsom sakkunnigeberedningen

i annat sammanhang framhållit, en stegring av hyresnivån endast

kan komma till stånd därigenom, att insikten om det rättvisa i

yrkandena om förhöjning av hyrorna i någon anslutning till stegringen

av övriga priser så småningom vinner insteg i den allmänna uppfattningen.

Det förefaller mig också uppenbart, att varje hyresförhöjning

måste noga ansluta sig till de i det särskilda fallet rådande förhållan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

elemi. Lika litet som det föreslagna stadgandet innefattar någon garanti

för att den av sakkunnigeberedningen förordade allmänna hyresförhöjningen

kommer till stånd, lika litet synes det mig lämpligt att i denna

punkt lagstiftningen lämnar eu schematisk, av de särskilda ortsförhållandena

oberoende anvisning. Jag kan icke heller till fullo dela sakkunnigeberedningens

uppfattning, att ett generellt medgivande i lagen till en stark

hyresförhöjning skulle vara av nöden för att uppmuntra byggnadsverksamheten;

nybyggda hus äro ju nämligen som bekant undantagna från

hyresreglering.

Det synes mig lämpligast att fasthålla därvid, att den i 6 § 2

mom. givna regeln uteslutande har det rent praktiska syftet att befria

nämnderna från att behandla sådana fall, där oskälig hyresstegring uppenbarligen

icke föreligger, samt att åt den allmänt medborgerliga uppfattningen,

sådan denna framträder hos hyresnämnderna, överlämna avgörandet

av vad å de särskilda orterna och i de särskilda fallen bör

anses utgöra skälig eller oskälig hyresstegring. I den mån hyresnämnderna

finna den av lagen angivna procentsatsen för låg, må de efter eget

omdöme höja densamma i enlighet med vad förhållandena påkalla.

Med avseende å frågan om fastställandet av här omhandlade procentsats

må slutligen anmärkas, att frågan måhända kan komma i ett

nytt läge genom det förslag till särskild hyresstegringsskatt, som av

sakkunnigeberedningen berörts och som för närvarande är under beredning

genom särskilda inom civildepartementet tillkallade sakkunniga.

Med hänsyn till nödvändigheten att bereda tid för lagrådets prövning

av frågan om ny hyresstegringslag kan sistnämnda fråga beklagligtvis

icke anstå i avvaktan på det ännu icke slutberedda ärendet angående

hyresstegringsskatt. Därest emellertid detta ärende under tiden för den

fortsatta behandlingen av hyresstegringslagen skulle befinnas böra föranleda

åtgärd, blir det måhända nödvändigt att i anslutning därtill jämka det

i hyresstegringslagens 6 § 2 mom. intagna stadgandet.

Instans- Beträffande frågan om ökad möjlighet att överklaga hyresnämnds

ordning, beslut delar jag den av sakkunnigeberedningen uttalade uppfattningen,

att det av praktiska skäl näppeligen är lämpligt att genomföra en allmän besvärsrätt,

och ansluter jag mig i huvudsak till den av sakkunnigeberedningen

härutinnan lämnade motiveringen. Bortsett från kostnadsfrågan

synes mig nämligen en sådan anordning vara ägnad att i hög grad betunga

såväl hyresvärdar som hyresgäster, varjämte den, såsom sakkunnigeberedningen

antytt, för mindre bemedlade hyresgäster uppenbarligen

skulle medföra alldeles särskilda svårigheter. Icke heller synes mig någon

verklig vinst kunna väntas genom antagande av det av sakkunniges

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:tu ''proposition nr 345. IT»

beredningen utarbetade förslaget till överhyresnämnder. Även om måhända

detta förslag utgör den relativt''mest lämpliga lösningen av frågan

om överklagande av hyresnämnds beslut, torde dock däremot fortfarande

de anmärkningar äga giltighet, vilka jag vid frågans behandling i statsrådet

den 12 mars 1918 anförde mot de grundtankar, vara förslaget vilar.

För de orter, där överhyresnämnderna finge sitt säte, skulle ett anordnande

av överhyresnämnder sannolikt närmast medföra eu sänkning av de

gamla hyresnämndernas kvalitet och av förtroendet till desamma. För

övriga orter åter skulle överhyresnämndens bristande kännedom om rådande

lokala förhållanden sannolikt i hög grad förringa utsikterna till

att överhyresnämndens beslut bleve bättre grundade än hyresnämndens.

Dessutom är att märka, att förslaget icke lämnar någon garanti för en

för hela riket enhetlig tillämpning av lagen. Härmed vill jag icke hava

framställt någon anmärkning mot det utarbetade förslaget, då det i själva

verket torde möta hart när oöverstigliga svårigheter att anvisa en gemensam

högsta instans, som kunde äga möjlighet att utföra en prövning

av sådant slag och av sådan omfattning, som hyresstegringslagen skulle

föranleda.

De i 6 och 8 §§ av gällande lag givna stadganden äga icke tillämpning

å lägenheter, som först efter den 25 maj 1917 tagits i bruk, varjämte

lagen i sin helhet saknar tillämplighet å möblerade lägenheter. Enligt min

mening böra lägenheter av dessa slag icke heller för framtiden underkastas

hyresreglering. Därmed är emellertid icke sagt, att lagen också

bör lämna vissa missförhållanden obeaktade, som förekommit med avseende

å båda dessa grupper av lägenheter. Efter ärendets behandlingunder

år 1918 torde dessa missförhållanden, särskilt vad beträffar nybyggda

hus, hava antagit så stötande former, att det icke är möjligt

att längre väja för de svårigheter, som onekligen förefinnas för deras

beivrande. Det torde upprepade gånger hava förekommit, att ägare av

uybyggda hus, i förlitande på att de äro befriade från hyresreglering,

såsom villkor för upplåtelse av lägenhet eller för förlängande av hyresavtal

uppställa villkor, som äro uppenbart oskäliga. Särskilt allmän

torde den företeelsen vara, att en husägare förklarar sig icke längre vilja

uthyra lägenheten men väl bereda möjlighet för hyresgästen att förvärva

delägarrätt i fastigheten eller i bolag eller förening, till vilken fastigheten

överlåtits. Ett förfarande av sådan art drabbas icke av den allmänna

prisockerlagen. Det synes mig därför vara på sin plats att i hyresstegringslagen

införa ett stadgande, vilket i anslutning till sistnämnda lag

stadgar straff för den, som för uthyrning av omöblerad lägenhet, som

icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk, eller av möblerad

Ocker med

nya lägenheter

m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

16

lägenhet fordrar eller mottager vederlag, av vad slag det vara må, som

enligt vad han insett eller bort inse är uppenbart oskäligt. Denna straffbestämmelse

synes även böra avse det fall, då för tillgång till lägenhet

uppställes det villkor, att förvärv sker av delägarrätt i fastighet eller i

bolag eller förening, som äger fastighet.

På anförda grunder har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta

förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m. I detta förslag ha uteslutits de i sakkunnigebetänkandet

föreslagna ändringarna beträffande 6 § 2 mom. och de i betänkandet

utarbetade, ehuru redan av sakkunnigeberedningen avstyrkta bestämmelserna

angående utvidgad klagorätt. Däremot ha de i betänkandet

i övrigt föreslagna ändringarna, vilka närmast avse detaljer, med vissa

smärre jämkningar upptagits i förslaget. I en särskild paragraf, 19,

har upptagits det nyss angivna stadgandet mot ocker med nytillkomna

eller möblerade lägenheter; i anslutning härtill har numreringen av lagens

tre sista paragrafer måst jämkas samt i 21 § införts ett mindre tillägg.

Förslaget innefattar dessutom i vissa punkter av mindre väsentlig natur

smärre avvikelser från gällande lag.»

Föredraganden uppläste därefter det sålunda utarbetade lagförslaget,

av den lydelse bilaga B. vid detta protokoll utvisar, samt hemställde,

att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kwngl. Maj:t8 proposition nr 345.

17

Bilaga A.

Till KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 1 juli 1918 hava socialstyrelsen och hosta dskommissionen

anbefallts att gemensamt avgiva underdånigt utlåtande rörande lagen med

▼issa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 14 juni 1918 med

Socialstyrelsen och bostadskommissionen

med gemensamt underdånigt utlåtande angående lagstiftningen mot oskälig hyresstegring

med mera.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

huvudsaklig uppmärksamhet ägnad åt frågan, huruvida och i så fall under vilka

villkor möjlighet måtte kunna beredas, att, utöver vad gällande lag ionefaitar, överklaga

hyresnämnds beslut. Kungl. Maj:t har vidare genom nådigt beslut den 2

augusti 1918 förordnat ledamoten av riksdagens första kammare dåvarande rådmannen

Adolf Dahl och ledamoten av riksdagens andra kammare borgmästaren

Jakob Pettersson att vid behandlingen av ärendet såsom sakkunniga biträda styrelsen

och kommissionen. På anmodan av den sålunda sammansatta sakkunnigeberedningen

bar vidare chefen för justitiedepartementets lagavdelning, docenten Martin

Febr, benäget deltagit i överläggningarna.

Med anledning av det av Kungl. Maj:t sålunda givna uppdraget få socialstyrelsen

och bostadskommissionen efter hållna upprepade gemensamma överläggningar anföra

följande.

Styrelsen och kommissionen hava funnit sig böra i hela dess vidd upptaga frågan

om hyresstegringslagstiftningens eventuellt förlängda giltighetstid och en i samband

därmed företagen revision av dess olika bestämmelser, ehuru givetvis därvid

spörsmålet om en utvidgad, allmän besvärsrätt beträffande hyresnämnds beslut

ansetts jämlikt det givna uppdraget böra ägnas särskild uppmärksamhet. Beträffande

den kännedom om erfarenheterna rörande den nu gällande lagstiftningens

tillämpning, som stått till buds vid revisionsarbetet, må erinras om den konferens

med ordförandena i rikets hyresnämnder, som styrelsen i samråd med kommissionen

jämlikt nådigt bemyndigande den 20 juni 1918 anordnade i Stockholm den 3—5

september 1918, och i vilken ordförandena eller deras suppleanter i flertalet nämnder

deltogo. Härvid behandlades ingående alla med lagstiftningen förbundna viktigare

spörsmål, bland andra även frågan om införande av allmän besvärsrätt. Konferensen

hade visserligen i främsta rummet till syfte att bereda dem som närmast

hava sig anförtrodd den praktiska tillämpningen av lagstiftningen, tillfälle till personligt

utbyte av tankar och erfarenheter på området dels sinsemellan, dels med dem,

som haft att förbereda lagstiftningen, för att på detta sätt skapa ökade möjligheter

till och garantier för dess enhetliga tillämpning. Likvisst är det klart, att den

rika och mångsidiga erfarenhet och de nya synpunkter, som under de förda förhandlingarna

från skilda håll kommo till uttryck, varit till betydande gagn jämväl

för styrelsen och kommissionen vid deras fullgörande av förevarande uppdrag.

Jämväl må nämnas, att sekreteraren vid hyresnämndernas centralkansli i Stockholm,

juris kandidaten Mathilda Stael von Holstein vid flera tillfällen stått till

tjänst med upplysningar.

Lagstift- VaJ till en början angår frågan om hyresstegringslagstiftningens giltighetstid,

prolunga- vilken enligt nu gällande bestämmelser skall utgå den 3L december 1919, finna sig

on och av-styrelsen och kommissionen böra förorda, att den utsträckes tillsvidare ytterligare

ett år> nämligen till den 31 december 1920. Såsom stöd härtör må hänvisas till

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majtia proposition nr 345.

vad socialstyrelsen och bostadskommissionen i sin den 15 februari 1918 dagtecknade

skrivelse till stats)ådet och chefen för justitiedepartementet härom anförde, vilket

fortfarande synes äga giltighet. Visserligen har, sedan denna skrivelse avgavs, det

världspolitiska läget väsentligt förändrats och synes vara agnat att ingiva förhoppningar

om en begynnande återgång till mera normala förhållanden. Emellertid

torde dessa ljusare framtidsutsikter knappast komma att inom den tid,

under vilken förevarande lagstiftning såluntla synes böra utsträckas att tills vidare

gälla, återspegla sig i förbättrade bostadsförhållanden, i allt fall säkerligen icke i

sådan grad, att dessa skulle kunna medgiva lagstiftningens upphörande å ett tidigare

datum. Det ligger nämligen i sakens natur, att fluktuationerna på bostadsmarknaden,

vad angår såväl försämringar som förbättringar, i allmänhet förutsätta

längre tidsperioder än motsvarande fluktuationer på andra områden, exempelvis på

livsmedelsmarknaden. Liksom sålunda tidigare svårigheterna på bostadsmarknaden

började att i mera kännbar grad göra sig gällande, först sedan krisen varat i flera

år, så torde denna marknad också komma att endast med dröjande .steg följa den

allmänna utvecklingstendensen mot förbättrade förhållanden. Förevarande lagstiftning

synes följaktligen kunna definitivt avvecklas först senare, än vad fallet torde

bliva med flertalet av de statens övriga väl färdsåtgärder, som stå i samband med

kristidens utomordentliga förhållanden. Icke desto mindre synes, i anslutning till

vad socialstyrelsen och bostadskommissionen i nämnda skrivelse den 15 februari

1918 i ämnet anfört, böra särskilt betonas vikten av att vid en eventuell revision

av lagens olika bestämmelser under innevarande år tagas längre gående steg i riktning

mot lagens avveckling. Då detta spörsmål är av principiell betydelse för hela

lagstiftningen, har detsamma synts böra i första hand upptagas till behandling.

En ur samhällelig synpunkt önskvärd avveckling av det nuvarande läget på

hyresmarknaden torde endast kunna försiggå därigenom, att bostadsbeståndet genom

byggnadsverksamhet bringas upp till att ungefärligen svara mot behovet. Byggnadsverksamheten

åter kan uppenbarligen icke begynna förr, än hyresnivån hunnit

så anpassas efter byggnadskostnaderna, att utsikter finnas till att den skall lämna

skälig avkastning å insatt kapital samt likaledes skälig gottgörelse för nedlagt

arbete. Det lider visserligen intet tvivel, att det väntade prisfallet inom byggnadsindustrien

är det som för ögonblicket i främsta rummet håller företagsamheten

tillbaka. En dylik avvaktande hållning hos vederbörande är ur ekonomisk

synpunkt fullt förklarlig, och man har anledning antaga, att samma företeelse hade

kunnat konstateras, även om någon tvångsvis genomförd reglering av hyresnivån

icke förelegat. Fullständigt likartade företeelser kunna nämligen iakttagas även på

andra områden, särskilt sådana, där det gäller att under nu rådande dyrtid investera

kapital i företag, som skola lämna vinst i form av årlig ränteavkastning

en lång följd av år. Såsom exempel må endast anföras den återhållsamhet, som nu

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

iakttages i fråga om järnvägsbyggen och i fråga om anskaffning av viss materiel

inom industrien.

_ Ehuru en spekulativ byggnadsverksamhet sålunda ej lärer omedelbart kunna väckas

till liv, torde det icke desto mindre vara oavvisligen nödvändigt att ofördröjligen vidtaga

sådana åtgärder på lagstiftningens område, att nämnda anpassning av hyresnivån

efter de framtida byggnadskostnaderna successivt medgives. Även om man tager i

betraktande högst betydande prisfall på området, är nämligen klyftan emellan den nuvarande

hyresnivån och den, som lärer erfordras för förräntning av nyuppförda byggnader,

sa ofantligt stor, att den av rent ekonomiska skäl svårligen kan utfyllas

under loppet av ett enda hyresår. Självfallet är det ej heller ur sociala synpunkter

önskvärt, att den nödvändiga höjningen av hyrorna sker språngvis, även om den

komme att ytterligare uppskjutas ett eller annat år. Vidare må framhållas, att

företagsamheten pa bostadsmarknaden givetvis bestämmes icke endast av utsikterna

till framtida vinst på nya byggnadsföretag, utan även i ej ringa grad av redan

gjorda erfarenheter på området. Det vore därför betänkligt, om genom lagstiftningsåtgärderna

den nu icke ovanliga uppfattningen skulle bliva allmän och erhålla

ett sakligt berättigande, nämligen att kapitalet och företagsamheten på förevarande

verksamhetsområde beredes sämre ekonomiskt utbyte än annorstädes.

„.Av det anförda framgår, att möjlighet omedelbart synes höra beredas till en

successiv höjning av hyresnivån, så framt icke byggnadsverksamhetens återupptagande

skall ytterligare fördröjas och därmed också varaktigheten av nu rådande

nära nog olidliga bostadsförhållanden skall uttänjas med en motsvarande tidrymd.

Härvid förbises dock icke vikten av, att övergången till en dylik högre hyresnivå

med därvid förnandenvarande möjligheter till verkligt oskäliga, ockerartade hyresstegringar

ställes under viss kontroll från hyresnämndernas sida.

^Den höjning av hyresnivån, som en i det föregående ifrågasatt anpassning för

närvarande innebär, bör självfallet icke på något sätt framtvingas genom positiva

lagstadganden. I stället synes den böra oberoende av varje reglerande verksamhet

från hyresnämndernas sida medgivas fritt få äga rum, låt vara inom vissa utstakade

gränser, utanför vilka hyresnämndernas rätt att individuellt pröva hyresbeloppets

skälighet tillsvidare skulle förefinnas. En sådan avtalsfrihet på hyresmarknaden

skulle ej påkalla någon principiell omläggning av nu gällande bestämmelser,

utan skulle kunna vinnas genom ändring av endast en detalj föreskrift. I 6 §

2 mom. stadgas sålunda, att hyresstegringar inom en viss procentgräns under närmare

angivna villkor icke av hyresnämnd må upptagas till prövning. Det syfte,

som i det föregående blivit uppställt, skulle vinnas därigenom, att ifrågavarande

procentgräns i lämplig utsträckning höjdes. Redan under fjolåret gjordea

från visst håll gällande, att denna gräns borde sättas åtminstone så högt, att

den icke blott komme att från hyresnämndernas prövningsarbete avskilja en del

så självklart befogade hyresstegringar, att någon nedsättning i allt fall ej kunde

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

ifrågasättas, utan även medgåve en viss avtalsfrihet på hyresmarknaden, dock

icke större, än att allt utnyttjande av nödläget på bostadsmarknaden i oskäligt

vinstsyfte alltjämt skulle kunna förhindras. Sålunda må erinras om att de tre av

bostadskommissionens ledamöter, vilka år 1918 deltogo i den slutliga behandlingen

av frågan om hyresstegringslagstiftningens prolongation, i ett till meranämnda

skrivelse den 15 februari fogat särskilt yttrande ansågo sig böra förorda en högre

procentgräns än socialstyrelsen för sin del fann sig kunna tillstyrka. Sagda tre

ledamöter förordade sålunda, att gränsen borde sättas vid 25 procent, varemot

socialstyrelsen föreslog 15 procent. Under det att kommissionen därvid främst ville

hävda intresset av hyresnivåns anpassning ur synpunkten av byggnadsverksamhetens

snara återupptagande, ansåg sig socialstyrelsen böra tillse, att hyresnivån,

under en tid, då övriga levnadsomkostnader i oerhörd grad tyngde både de mindre

bemedlades och medelklassens bushållsbudget, icke medgavs stiga mer, än vad tillsvidare

visade sig vara oundgängligen av behovet påkallat. Någon djupare meningsskiljaktighet

mellan styrelsens och kommissionens ståndpunkter förelåg sålunda ej

beträffande lagstiftningens framtida utformning, utan rörde sig olikheten i uppfattning

endast om tidpunkten, då åtgärder i förevarande riktning lämpligen borde

vidtagas.

När ifrågavarande spörsmål nu åter föreligger till behandling, tala åtskilliga,

delvis helt och hållet nytillkomna omständigheter för att den avtalsfrihet, som

år 1918 ifrågasattes och i viss mån även kom till stånd, under innevarande år

bör betydligt utsträckas därigenom, att förevarande procentsats höjes. Närmast

kommer härvid i betraktande, att i och med det förändrade världspolitiska läget

särskilt livsmedelsmarknaden företer en betydligt ljusare eller åtminstone mera

uppmuntrande bild än under tidigare delen av år 1918. Det må ej heller förbises,

att verkningarna av den ifrågasatta lagändringen i allmänhet skulle komma att

göra sig gällande tidigast under hösten innevarande år, alltså vid samma tid som

årets skörd hunnit bärgas och i samband därmed en ytterligare förbättring av livsmedelsförhållandena

torde knnna emotses. Om prisnivån i övrigt så småningom

börjar dala, torde denna sänkning mer än väl kunna uppväga de något ökade hyresutgifter,

som en dylik avtalsfrihet kan komma att medföra. Det synes följaktligen

ur den anförda synpunkten vara en lämpligt vald tidpunkt att nu medgiva en i

sig själv nödvändig men i det längsta uppskjuten hyresstegring.

Yad angår förhållandet mellan hyres- och lönenivån är det uppenbart, att det

ej i längden låter sig göra att tvångsvis reglera den förra uteslutande med hänsyn

till den senare, utan att lönenivån i stället måste drivas upp så, att den

enskilde förmår erlägga den hyra, som en dräglig bostad ur produktionssynpunkt

betingar. Man löper eljest uppenbarligen fara, att i själva verket ett slags lönetillägg åt

den enskilde inkomsttagaren, sålunda ofta indirekt en förmån åt hans arbetsgivare,

frampressas på bekostnad av en viss grupp samhällsmedlemmar, nämligen fastig
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. AlajUs proposition nr 345.

hetsägarna. När hyresnivåns tillbakahållande tidigare motiverats därmed, att den

enskildes inkomster ej tilläte nämnvärt ökade hyresutgifter, har nämligen detta

motiv endast kunnat försvaras såsom ett av kristiden framtvunget provisorium. Ur

denna synpunkt synes det därför befogat att uppställa frågan, huruvida lönenivån

höjts så mycket, att den enskilde förmår bära ökade hyresutgifter.

Beträffande den allmänna lönenivåns stegring under kristiden föreligga vissa

preliminära siffror från inom socialstyrelsen pågående statistiska undersökningar.

Berörda siffror utvisa otvetydigt, att löneförhöjningarna under krisen ingalunda varit

obetydliga, och att de till stor del kommit till stånd efter det förevarande lagstiftning

förra gången, det vill säga i början av år 1918, var under behandling inom socialstyrelsen

och bostadskommissionen. Inom industrien synes lönenivån, efter tillgängliga

siffror att döma, från 1913 till 1918 hava höjts med cirka % för förvaltningspersonal

och bortåt 100 % för arbetare; av denna stegring torde omkring hälften

hava kommit enbart på det senaste året. För befattningshavare i statens tjänst har

inkomststegringen, vad högre tjänstemän beträffar, uppenbarligen varit mindre än

inom enskild tjänst, medan däremot de lägre lönegraderna kommit i åtnjutande av

en minst lika avsevärd löneförhöjning, som motsvarande kategorier inom andra

näringsgrenar. För ordinarie tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar och

postverket kan sålunda löneinkomsternas stegring frän 1913 till 1918 beräknas till

125—130 %, medan 1917 års lönenivå låg endast c:a 40—45 % över den år 1913 gällande.

För extra befattningshavare i motsvarande ställning har inkomststegringen

varit ännu mer avsevärd.

Särskilt belysande för frågan är hyresutgiftspostens relativa betydelse i hushållsbudgeten

före krisen och i nuvarande stund. Enligt vissa av socialstyrelsen verkställda

undersökningar belöpte sig denna post före krisen i genomsnitt till ungefär

15 och i vissa städer 19 procent av totalinkomsten. Den 1 januari 1919 hade

sagda relationstal, under inverkan av bostadsutgifternas relativt ringa stegring i

förhållande till övriga utgifter, nedgått till mindre än 8 procent av utgiftssumman.

Dessa uppgifter visa oförtydbart, att realutgiften för bostad under krisåren

i själva verket sjunkit högst avsevärt. Även under den förutsättningen, att

den till grund för kalkylen liggande normalhyran i genomsnitt skulle höjas till

gränsen 40 procent, där enligt det följande hyresnämndernas behörighet att pröva

hyresbeloppets skälighet förslagsvis skall upphöra, skulle hyresutgifterna enligt motsvarande

beräkningar likväl icke komma att uppgå till 10 procent av totalutgifterna

inom ett hushåll. Förevarande post skulle följaktligen i allt fall komma

att bliva, relativt sett, betydligt mindre, än den var före krisen.

Såsom ett ytterligare skäl för en avveckling av lagen i angiven riktning

må framhållas, att det med den tilltagande bostadsknappheten och den samtidigt

ökade betalningsförmågan visat sig allt svårare att i varje enskilt fall förebygga,

att lagstiftningen kringgås. Tidigare uttalade farhågor för att det i längden skulle

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

visa sig ogörligt att med lagstiftningsåtgärder tvångsvis hålla hyresnivån nere vid

ett läge, som understiger det ekonomiskt naturliga, hava sålunda icke visat sig

alldeles ogrundade.

I överenstämmelse med det sagda har tagits under ingående omprövning, i vad

mån den i (i § 2 mom. generellt medgivna procentuella hyresstegringsgränsen skulle

kunna höjas. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter torde den fakti-ka hyresstegringen

frän kristidens början till och med innevarande hyresår l!»18— li>19 i

genomsnitt belöpa sig till ungefär 20 procent. I allmänhet torde denna ökade hyresinkomst

hava motsvarats av ökade utgifter för fastigheten, nämligen för räntor

och underhåll med mera. Ncttoökningen i hyresavkastningen torde sålunda hittills

varit ringa och i allt fall icke ens tillnärmelsevis hava motsvarat penningvärdets

fall.

Det ovan anförda synes giva vid handen, att förevarande procentgräns borde

sättas betydligt högre än den nuvarande. Då emellertid dels höjningen av hyresnivån

synes, särskilt ur sociala synpunkter, böra försiggå endast successivt, dels

det allmänna ekonomiska läget tillsvidare torde kunna karakteriseras såsom särdeles

labilt, har gränsen ansetts böra sättas vid fyrtio procent.

Styrelsen och kommissionen hålla med bestämdhet före, att ett sådant medgivande,

vilket ej är avsett att ens i minsta mån utgöra den individuella normen

för skälig hyresstegring, ej heller skulle komma att i praktiken verka såsom en sådan.

Ju högre gränsen sättes, desto mindre kommer den att giva anledning till

en sådan misstolkning vare sig från hyresnämndernas eller den enskildes sida.

Tvärtom torde dess verkliga innebörd, nämligen att erbjuda en viss avtalsfrihet

under övergången till fullständigt fria förhållanden på hyresmarknaden, komma

att framstå klarare, om gränsen sättes så pass högt, att den verkligen lättar lagstiftningens

tryck på hyresprisbildningen. Inom vissa orter torde läget på hyresmarknaden

vara sådant, att detta tryck vid ett genomförande av den föreslagna

lagändringen praktiskt taget skulle upphöra.

I detta sammanhang få styrelsen och kommissionen slutligen meddela, att de erhållit

kännedom om vissa förslag av skatteteknisk natur, vilka äro under utarbetande,

och som i viss mån beröra det ovan behandlade spörsmålet.

I underdånigt utlåtande den 29 oktober 1918 hade bostadskommissionen sålunda

framkastat tanken på att det allmänna genom särskilda beskattningsåtgärder borde

göras delaktigt av de krigskonjunktnrvinster,som enligt kommissionens mening förr eller

senare komme att inhöstas på det äldre, under billigare byggnadstider producerade

bostadsbeståndet, samt att härav inflytande skattemedel borde användas till förmån

för byggnadsverksamheten. Enligt nådigt bemyndigande har statsrådet och chefen

för civildepartementet den 14 december 1918 tillkallat särskilda sakkunniga för

verkställande av vissa utredningar på bostadsfrågans område. Bemälda sakkunniga

hava enligt av departementschefen lämnade anvisningar upptagit den sålunda fram
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

kastade tanken till närmare utredning samt tillställt styrelsen och kommissionen

en den 11 januari 1919 dagtecbnad skrivelse i ämnet av följande innehåll:

»De enligt nådigt bemyndigande den 14 december 1918 inom Kungl. Civildepartementet

tillkallade sakkunniga för vissa utredningar på bostadsfrågans område hava

i enlighet med de av departementschefen lämnade anvisningar tagit under övervägande,

i vad mån och pa vad sätt å av krigskonjunkturen framkallad stegring av

hyresinkomster lämpligen skulle kunna uttagas eu särskild skatt, sä kallad hyresstegiingsskatt,

att användas till subvention av bostadsbyggen. Efter hållna överläggningar

i ämnet hava de sakkunniga redan kommit till enighet i själva principfrågan

och beslutat att, så snart förslag i ämnet hunnit i sina detaljer utarbetas,

ingå med framställning om att en dylik skatt med det snaraste bör i vissa fall utgå.

Den uppgift, som de sakkunniga sålunda hava sig förelagd, beröres givetvis på det

närmaste av lagstiftningen mot oskälig hyresstegring. Dä frågan om denna lagstiftnings

prolongation och dess i samband därmed stående revision, enligt vad de sakkunniga

hava sig bekant, för närvarande är under gemensam behandling hos Kungl.

Socialstyrelsen och Statens bostadskommission, fä de sakkunniga med anledning

härav anföra följande:

Det synes de sakkunniga till en början ulan vidare klart, att de ekonomiska betingelserna

för en allmän större hyresstegring äro förhanden i och med de betydande

rubbningar i penningvärdet, som kristiden medfört. Hyresnivåns anpassning i enlighet

med dessa nya betingelser har emellertid hittills på ett avgörande sätt rönt inflytande

av meranämnda lagstiftningsåtgärder. Både den tidigare lagen på området

av den 25 maj 1917 och nu gällanöe motsvarande lag av den 14 juni 1918 innehålla

vissa allmänna bestämmelser rörande grunderna för hyresnämndernas fastställande

av skälig hyra. Här vidlag kom åtminstone i den förra lagen främst i betraktande,

alt hyresvärden skulle medgivas att genom höjning av hyrorna åtminstone göra sig

betäckt för sina ökade utgifter för fastigheten. En uteslutande på dessa grunder

medgiven begränsad hyresstegring har givetvis icke medfört någon verklig ökning

av fastigheternas nettoavka-tuing, och sålunda än mindre någon sådan, som skäligen

skulle kunna göras till föremål för de ifrågasatta beskattningsåtgärderna.

Emellertid vill det synas, som om en större allmän hyresstegring än den, som

medgives ur endast nyssnämnda synpunkt, vore av behovet päkallad. Närmast kommer

härvid i betraktande, att hyresnivån obetingat torde, om ock successivt och

med största varsamhet, böra anpassas efter de byggnadskostnader, som komma att

bliva gällande, då lugnare och mera normala föihållanden inträtt. Om än storleken

av en sålunda erforderlig hyresstegring för närvarande ej kan exakt beräknas, torde

den i allt fall komma att ej obetydligt understiga den, som hittills under kristiden

ägt rum. Till någon del torde den relativa böjningen av den allmänna lönenivån

under samma tid härvid få kunna tjänstgöra såsom mätare, enär såväl byggnadskostnaderna

som de boendes betalningsförmåga i viss mån bliva beroende av denna

relativa höjning. Den hittills under kristiden allmänt vidtagna höjningen av lönenivån

torde i regel hava varit, relativt sett, avsevärt större än motsvarande höjning

av hyresnivån. Samtidigt måste emellertid uppenbarligen tillses, att hyresnivån

ej medgives springa upp hastigare, än som betingas av lönenivåns stegring.

Oivetvis bör, så länge den nu rådande b^stadsnöden fortfar, statlig hyresreglering

bibehållas i syfte att förebygga fall av oskälig hyresstegring. Dock halla de sakkunniga

i enlighet med vad ovan sagts före, att en höjning av hyrorna utöver vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

hittills i allmänhet skett icke varaktigt kan med lagstiftningsåtgärder förebyggas

och ej heller i längden hör förhindras. En dylik hyresstegring bör kunna gå ganska

långt utan att på något sätt fä karaktären av ocker, men böra de sålunda ökade

inkomsterna av fastigheter samtidigt göras till föremål för en extra beskattning.

De sakkunniga hava för egen del tagit under övervägande olika utvägar till en

lösning av dessa frågor, jämväl i vad de äga samband med förevarande lagstiftning.

Härvid har det stått klart, att hyresnämndsinstitutionen icke torde vara lämpad att

handhava dessa frågor närmast på den grund, att nämnderna erhållit sin sammansättning

uteslutande med hänsyn till deras hittillsvarande uppgifter, varvid sakkunskap

på det skattetekniska området ej kommit i betraktande. Taxeiingsförfarandet

synes i stället böra antörtros åt taxeringsnämnderna. Samtidigt hava de sakkunniga

funnit det önskvärt, att en avtalsfrihet på hyresmarknaden inom vissa gränser lämnas

öppen, så att hyresstegringen inom den kan försiggå fritt utan hyresnämndernas

ingripande. En sådan frihet vore ej något för den nu gällande lagen nytt, utan

kunde ske genom en lämplig reglering av den i lagens (I t? 2 mom. fastställda procentgränsen,

vilken redan nu lämnar en viss hyresstegring fri från hyresnämndernas

reglerande verksamhet. Denna gräns synes böra höjas så, att eu allmän hyresstegring

medgives i enlighet med de principer, som ovan blivit anförda.

Slutligen må framhållas, att en dylik åtgärd ur derå synpunkter skulle vara ägnad

att i avsevärd grad underlätta hyress:egringslagens avveckiing, vilken avveckling

enligt de sakkunnigas mening ofördröjligen bör ske, i deri mån förhållandena

det medgiva. Bortsett från hyresnivåns anpassning skulle de genom beskattning

av de ökade hyresinkomsterna inbytande skattemedlen, vilka de sakkunniga tänkt

sig böra användas uteslutande till subvention av bostadsbyggen, verksamt Indraga

till bostadsproduktionens främjande och sålunda i sin mån småningom indirekt undanrycka

själva lörntsättningen för den oskäliga hyresstegringen, nämligen den

rådande bostadsbristen.

Med anledning av vad sålunda anförts få de sakkunniga hemställa, att socialstyrelsen

och bostadskommissionen vid avgivande av förslag till ändringar i lagen

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring in. m. den 14 juni 11118

ville föreslå en sådan höjning av den i (i § 2 mom. i nämnda lag omförmälda procentsatsen,

som efter verkställd utredning kan befinnas lämplig ur ovan anförda

synpunkter.»

Styrelsen och kommissionen hava ej ansett sig kunna eller böra taga närmare

ståndpunkt till detta förslag, sådant det preliminärt föreligger i sina huvudlinjer.

Skulle en dylik beskattning komma till stånd, vore denna omständighet emellertid

ägnad att utgöra ett ytterligare stöd för den åtgärd, som styrelsen och kommissionen

för sin del ovan förordat. Om nämligen å ena sidan den föreslagna ökade

friheten på hyresmarknaden torde vara ur ekonomiska synpunkter strängt av behovet

påkallad, synes det å andra sidan ur social synpunkt ej vara annat än tilltalande,

om det allmänna för sina strävanden till avhjälpande av bostadsnöden

kunde göras delaktigt av de vinster, som genom denna frihet indirekt kunde medgivas

uppkomma.

Utöver vad nu sagts och bortsett från frågan om införandet av allmän besvärsrätt,

vartill socialstyrelsen och bostadskommissionen i det följande återkomma,

Bihang till riksdagens protokoll 11)19. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

JjDstans
ortlningr.

MS-ågans behandling

&r 1918.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

föreslås inga principiella ändringar i den gällande lagen. I stort sett hava sådana

nämligen ej synts av behovet påkallade. Över huvud taget hava styrelsen och

kommissionen låtit sig angeläget vara att vidtaga minsta möjliga ändringar i gällande

bestämmelser. Härvid har den synpunkten varit vägledande, att förevarande

lagstiftning i eminent grad övar inflytande på en av den enskildes närmast liggande

angelägenheter, varför den enskilde också i särskilt hög grad måst göra sfv

förtrogen med dess olika bestämmelser. Het ligger i sakens natur, att dessa tyvärr

i flera fall blivit mindre lättfattliga till sin innebörd. Då nu en viss kännedom

om dessa bestämmelser hunnit spridas, skulle givetvis större ändringar vålla såväl

allmänheten som nämnderna åtskilligt förnyat arbete och besvär. Även vid utarbetandet

av bestämmelser rörande allmän besvärsrätt har eftersträvats att så låmH

det varit möjligt samla dessa i ett sammanhang, detta för att icke onödigtvis

rubba uppställningen och ordalydelsen av hittills gällande bestämmelser. För de

smärre ändringar, som i övrigt enligt förslaget vidtagits i gällande bestämmelser,

meddelas närmare redogörelse i den i det följande lämnade specialmotiveringen.

Socialstyrelsen och bostadskommissionen övergå nu till det spörsmål, åt vilket

de jämlikt sitt uppdrag hava att ägna huvudsaklig uppmärksamhet, nämligen frågan,

huruvida och i så fall under vilka villkor möjlighet må kunna beredas att,

utöver vad gällande lag innefattar, överklaga hyresnämnds beslut. Redan under

förarbetena till 1918 års hyresstegringslag ägnades stor uppmärksamhet åt denna

fråga. Vid avgivande av sitt förslag i ämnet hade socialstyrelsen och bostadskommissionen

ingående dryftat densamma och därvid kommit till den uppfattningen,

att en allmän besvärsrätt på området svårligen läte sig genomföra, närmast

av rent praktiska skäl. Såsom stöd för denna sin uppfattning anförde styrelsen

och kommissionen i sin meranämnda skrivelse den 15 februari 1918 följande:
»Utan

tvivel kunna starka principiella skäl anföras för, att hyresnämnds beslut allmänt

skulle kunna överklagas, och det torde vara ägnat att ingiva viss betänklighet,

att sa icke är fallet. Jämväl lärer detta bidraga till att göra lagen mindre populär

bland fastighetsägarna, där också röster höjts för en ändring av berörda förhallanden.

Bostadskommissionen och socialstyrelsen hava tagit denna fråga under övervägande

men hava av vägande praktiska skäl ej ansett sig höra i sitt förslag

förut da den ändring uti ifrågavarande hänseende. Det är nämligen uppenbart, att

beslut, som grunda sig på en med större konkret sakkunskap, ofta efter besiktning

på stallet verkställd, allmän skälighetsprövning över huvud taget icke synas ä<£

nade att med ledning endast av lort protokoll rättas av högre myndighet. Vidare

skulle sådant förfaringssätt betinga en högst vidlyftig protokolls föring, som utan

tvivel komme att öka nämndens arbetsbörda i sådan grad, att en fullständig omdess

organisati on och arbetssätt bleve nödvändig. Slutligen må ock

i föievarande avseende framhållas, att exempelvis uppsägningsärendenas brådskande

natur lägga ett absolut hinder i vägen för ett vidlyltigare besvärsförfarande.»

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 34!).

1 propositionen i ämnet, n:r 2U5, dagtecknad den 2 april 1!)IK, följde Kungl. Maj:t

i förevarande fråga socialstyrelsens och bostadskommissionens förslag och upptog

följaktligen däri ej några bestämmelser om allmän besvärsrätt. Härvid lämnade

föredragande departementschefen följande motivering till den sålunda intagna ståndpunkten

:

»En allvarlig olägenhet med den nuvarande lagen är onekligen, att hyresnämnds

beslut, ehuru av ingripande betydelse för den enskilde, bortsett från de i 11 §

omförmälda icke kunna överklagas. Ur principen synpunkt kan visserligen anföras,

att samma regel i viss mån gäller beträffande skiljedomar. Men olikheterna

är dock betydande. Parterna ha själva överenskommit att hänskjuta tvisten till

skiljenämnds prövning; de ha tillika själva valt skiljemännen och kunna dessutom

vid domstol få skiljedomen upphävd, om den lider av något formellt fel.

Vid övervägande av de praktiska möjligheterna att realisera kravet på en överinstans

för prövning av hyresnämndens beslut torde man böra utgå frän den omständigheten,

att hyresnämnderna icke kunna medhinna att upprätta så fullständiga

protokoll, att prövningsmyndigheten skulle kunna träffa sitt avgörande väsentligen

på grundval av dessa. Det aligger för närvarande hyresnämnderna endast

att taga sina beslut till protokollet, och det förefaller icke möjligt att ålägga dem

en mera fullständig protokollstoring. De skulle då av allt att döma inom vissa

orter tvingas att anställa en talrik och dyrbar kanslipersonal, oaktat alla skäl tala

för att bibehålla nämnderna vid så enkla former som möjligt,

Om sålunda hyresnämndens protokoll icke kunna lämna den ifrågasatta prövningsmyndigheten

nödigt material för ärendenas avgörande, så följer därav, att

varje ärende måste inför denna prövningsmyndighet till nyes fullständigt genomgås.

Då det torde vara lämpligast, att även inför prövningsmyndigheten förfarandet

är muntligt, och då nämnda myndighet måste äga eu god kännedom om rådande

lokala förhållanden, synes frågan icke kunna lösas genom anordnandet av en central

hyresprövningsnämnd. Att åter inom de särskilda orterna anordna lokala prövningsnärander

skulle sannolikt på många håll endast medföra en sänkning av de

gamla hyresnämndernas kvalitet och av förtroendet till desamma.

Tilläggas ma, att prövningen näppeligen lärer kunna uppdragas åt någon myndighet.

Det har ifrågasatts att beträffande alla byresnämndsbeslut införa samma

instansordning, som redan föreskrivits med avseende å beslut enligt den nu gällande

lagens ll § och att sålunda bereda tillfälle till överklagande av varje hyresnämnds

beslut hos Kungl. Maj:ts befallningshavande och därefter genom besvär

hos Konungen. Genom att frän klagorätten undantaga beslut, varom enhällighet

rått inom hyresnämnden, skulle man mahända i någon mån kunna minska de betänkligheter,

som häfta vid ett så pass starkt utökande av Kungl. Majrts befallningshavandes

arbetsområde; dock skulle, vad Stockholms stad beträffar, överståthållarämbetets

arbetsbörda även med en sådan anordning säkerligen bliva väspntligen

ökad. Framför allt torde emellertid sakkunskapen i avseende å hyresförhållandena

inom orten icke alltid kunna beräknas vara större hos någon myndighet

än hos hyresnämnderna, vilkas verksamhet helt och hållet är ägnad åt dessa förhållandens

reglering.

På dessa och på de av socialstyrelsen och bostadskommissionen i deras berörda

skrivelse i övrigt anförda skäl Sinner jag så stora praktiska svårigheter möta

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

gentemot införandet av en allmän instansordning för överklagande av hyresnämnds

beslut, att jag icke anser mig kunna föreslå någon ändring i detta hänseende utan

nödgas inskränka mig till att hänvisa därtill, att hyresnämnd, när de-s beslut av

en eller annan anledning, blivit i avsevärd mån felaktigt, jämlikt 3 § fjärde momentet

äger att förordna om den rättelse, som därav må föranledas.»

Inom riksdagen väcktes emellertid i båda kamrarna motioner, innehållande yrkanden,

att en allmän besvärsrätt borde genomföras. Gentemot den ståndpunkt,

som tidigare socialstyrelsen och bostadskommissitmen i sitt förslag och sedermera

Kungl. Maj:t i propositionen intagit i ämnet, anförde motionärerna i första kammaren

bland annat följande:

»Motiv av nästan liknande art och räckvidd skulle emellertid kunna anföras vid

bedömande i allmänhet av frågor om överdomstolar. De ha dock måst underkännas

av hänsyn till den andra och större synpunkten: nödvändigheten av att rättsskipning

icke blir motsatsen till ordets innebörd. Gärna skall erkännas att svårigheterna

att ordna frågan om en överinstans i detta fäll äro särskilt stora och att

en sådan ställer ökade krav på förfarandet hos hyresnämnden. Men då man nu

står inför nödvändigheten att förlänga och stabilisera denna som man först hoppades

mycket provisoriska organisation, så kan enligt vårt förmenande behovet av en

enhetlig överprövning icke undanskjutas. Det är farligt, om stora grupper medborgare

gripas av den föreställningen, att de äro i räitsligt avseende underkastade

godtycke och att de sakna garantier för objektiv prövning av sina rättsanspråk.

På ena hållet kan detta gälla ena parten och å ett annat den andra. Det låter

sig icke förneka, att anledningar till en dylik uppfattning förekommit.

Emot eu sådan avfattning av siadganden om klagorätt, att denna begränsas till

mål, i vilka meningsskiljaktigheter förekommit inom nämnden eller rörande vilka

föreligger annat kriterium, därest lämpligt sådant kan utformas, på. att ärendet

varit av på en gång mera tveksam och betydelsefull art, torde, med hänsyn till

önskvärdheten av att de överklagade fallen reduceras till minsta möjliga antal,

icke böras resas någon gensaga. Och då lagutskottet säkerligen bättre än enskilda

motionärer kan bedöma, vilken klagoinstansen lämpligast bör vara, hemställes, att

förslag därom utarbetas inom utskottet.»

Motionärerna i andra kammaren preciserade sina yrkanden närmare och föreslogo,

att hyresnämnds beslut mätte kunna överklagas hos Konungens befallningshavande

i sådana fäll, där två av nämndens ledamöter vid beslutet varit av skiljaktig

mening.

Vid behandlingen av ärendet i lagutskottet utarbetades inom utskottet ett detaljerat

förslag i ämnet, men i sitt den 10 maj 1918 dagtecknade utlåtande, n:r 58,

yrkade utskottet avslag å motionerna, i vad de angingo besvärsrätten, under framhållande

av att de av departementschefen åberopade praktiska skälen mot införande

av en allmän instansordning vore ofrånkomliga.

I en till lagutskottets utlåtande fogad reservation anförde emellertid fem av utskottets

ledamöter bland annat följande:

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition nr 345.

»Såsom departementschefen vitsordar, innebär frånvaron av besvärsrätt en allvarlig

olägenhet. Otvivelaktigt är, att erfarenheten från den nu gällande lagens tillämpning

får anses hava bestyrkt behovet av dylik rätt. Inom utskottet bär ej heller

förefunnits meningsskiljaktighet härutinnan. Majoritetens beslut har uteslutande

föranletts av praktiska hänsyn, hänförande sig dels till den ökning av arbetsbördan,

som en utförligare protokollsavfattning ansetts skola medföra för hyresnämnden,

dels till befarad svårighet i avseende å anordningen av prövningsmyndighet.

Yi förmena, att vad i dessa avseenden såväl av departementschefen som av utskottet

blivit anfört, ej är av beskaffenhet att böra verka hinder mot införande av

besvärsrätt. De värden, som bero av hyresnämnds prövning, äro ej sällan av den

betydenhet, att det ej kan vara förenligt med statens tillbörliga omsorg om enskild

rätt att slutgiltigt binda avgörandet vid prövning av endast en instans.

Och den väsentliga utsträckningen av förevarande lagstiftnings giltighetstid har

förtagit verkan av den ursäkt, som tidigare sökts i lagens provisoriska karaktär.

Vi hava alltså ej kunnat finna annat än, att en besvärsrätt är ett komplement

till den föreslagna lagen av den ofrånkomliga nödvändighet, att de av utskottet

åberopade ofrånkomliga praktiska skälen måste vika. I själva verket toide de e

heller vara oöverkomliga.»

Med anledning av vad sålunda anförts förordade reservanterna, att det inom utskottet

utarbetade förslaget till allmän besvärsrätt måtte antagas. Detta förslag

gick ut på, att beträffande hyresnämnds beslut enligt 6, 7 och 8 §§ klagan

skulle kunna föras i Stockholm hos överståthållarämbetet, i övriga orter hos magistrat,

där sådan funnes, och eljest hos Konungens befallningshavande. Besvärstiden

sattes till femton dagar. Hyresnämnds beslut skulle vidare enligt förslaget

omedelbart gå i verkställighet, där det ej innefattade godkännande av uppsägning.

Lämnade prövningsmyndigheten samtycke till uppsägningen, vore hyresvärden berättigad

att uppsåga avtalet till upphörande å nästa fardag, efter utgången av den

för avtalet gällande uppsägningstiden.

Vid ärendets företagande inom riksdagen stannade kamrarna i denna fråga vid

olika beslut, i det att första kammaren med (14 röster mot 56 biföll reservanternas

inom lagutskottet hemställan, under det att andra kammaren i enlighet med utskottsmajoritetens

förslag med 117 röster mot 52 biföll Kungl. Majtts proposition. Enligt

lagutskottets med anledning härav upprättade, den 30 maj 1918 dagtecknade sammanjämkningsförslag

(lagutskottets memorial n:r 66) förordades, att beslut enligt

6, 7 och 8 §§, vilka i vissa formella hänseenden blivit felaktiga, skulle kunna

överklagas hos de myndigheter, utskottets reservanter tidigare föreslagit, och godkändes

av riksdagen detta förslag, vilket ock blivit gällande genom lagen den 14 juni

1918. Emellertid beslöt riksdagen samtidigt att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om utredning rörande utvidgad rätt att överklaga hyresnämnds beslut, därest

lagstiftningen på området skulle synas böra ytterligare f örlängas. Verkställandet av

den sålunda begärda utredningen har Kungl. Maj:t som nämnt sedermera uppdragit

åt Bocialstyrelsen och bostadskommissionen jämte särskilt tillkallade sakkunniga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvärs
myndighet.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Den behandling, som förevarande spörsmål redan blivit underkastad, särskilt i

det omnämnda inom lagutskottet fullständigt utarbetade förslaget, bestyrker, att

genomförandet av en allmän instansordning givetvis icke saknar teoretiska möjligheter,

en omständighet, som knappast heller blivit bestridd. Vidare må erinras

om att allmän besvärsrätt på området under år 1918 genomförts i både Danmark

och Norge. Det har därför ansetts stå i överensstämmelse med det av Kungl.

Maj:t lämnade uppdraget att utarbeta ett fullständigt förslag till en sådan instansordning,

vilket så långt möjligt övervinner de föreliggande praktiska svårigheterna.

Såsom ett särskilt spörsmål behandlas sedermera frågan, huruvida genomförandet

av detta förslag ur rent praktiska synpunkter överhuvudtaget är att

förorda eller ej.

Vid upptagandet av frågan om en allmän instansordning på förevarande område

synes i första rummet böra utredas frågan, åt vilken myndighet prövningen av

hyresnämndernas beslut i händelse av överklagande skulle kunna anförtros. Enligt

det inom lagutskottet år 1918 utarbetade och av reservanterna inom detsamma förordade

förslaget skulle hyresnämndernas beslut alltefter verksamhetsområdenas läge

kunna överklagas hos överståthållarämbetet, magistrat eller Konungens befallningshavande.

Fördelarna av en sådan anordning vore i första hand, att man för

prövningen erhölle organ, som besutte god kompetens för bedömande av den juridiska

sidan hos förekommande ärenden. Vidare erhölle man, åtminstone vad beträffar

överståthållarämbetet och magistraterna, en rent lokal prövningsmyndighet,

vilket, såsom senare visas, ur flera synpunkter vore av värde. Slutligen bör

erinras om att man genom anlitande av redan befintliga myndigheter skulle kunna

genomföra en instansordning för jämförelsevis små kostnader. Trots dessa obestridliga

förtjänster hos förslaget kunna emellertid allvarliga nackdelar påvisas.

Den viktigaste synes vara, att de frågor, som enligt förevarande lagstiftning skola

handläggas, till övervägande del ej äro rättsfrågor i vanlig bemärkelse utan spörsmål,

som framför allt skola bedömas ur synpunkterna av skälighet och billighet.

Redan i och med tillskapandet av hyresnämndsinstitutionen ansågs det sålunda nödvändigt

att tillerkänna det praktiska lek mannaomdömet en avgörande betydelse vid

fragoinas behandling. Det var därvid aldrig ens ifrågasatt, att exempelvis magistrater

eller andra förefintliga institutioner skulle handhava tillämpningen av lagstiftningen.

I stället anförtroddes denna tillämpning åt nämnder med så stark

lekmannabetoning, som gärna var möjligt. Denna princip torde få anses vara något

för hela lagstiftningen konstitutivt och torde knappast kunna frångås vid införandet

av en instansordning, varvid nämndernas beslut skulle rättas av en högre

myndighet, även i vad de anginge rena billighetsfrågor.

Vidare synes det starkt kunna ifrågasättas, om de av lagutskottsreservanterna

förordade organen verkligen äga tillgång till erforderliga arbetskrafter för en sådan

betydande extra arbetsbörda som den, vilken härvid komme åvila dem. Det må

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

K ungt. Maj:t8 proposition nr 345.

nämligen erinras om att exempelvis endast i Stockholm antalet är 1917 handlagda

hyresnämndsiirenden belöpte sig till över tjugotusen. Även om de överklagade ärendena

uppginge till endast en bråkdel härav, ligger det dock i öppen dag, att överinstansens

arbetsbörda skulle bliva så betydande, att extra arbetskraft måste anlitas,

varigenom kompetensen hos vederbörande myndighet givetvis skulle minskas

och kostnaderna för instansordningens genomförande ökas. Enligt utskottsförslaget

iörutsättes visserligen, att antalet besvär skulle inskränkas därigenom, att endast

sådana beslut finge överklagas, där två av hyresnämndens ledamöter anmält avvikande

mening. En dylik bestämmelse synes emellertid föga tilltalande, närmast

på den grund att även verkliga rättskränkningar från eu oklok eller till äventyrs

partisk men enhällig nämnd ej skulle kunna göras till föremål för rättelse av

den högre myndigheten. Vidaie löpte man därigenom den faran, att de särskilda

inti esserepresentanterna lätt skulle förlora känslan för sin i själva verket

opartiska domarställning, om de genom sina reservationer hade utsikt att

framkalla gehör för mera ensidiga intressesynpunkter. Om därför besvärsrätten

bleve beroende av sådana reservationer, skulle dessa av allt att döma bliva synnerligen

vanliga och, i motsats mot vad hittills varit fallet, säkerligen ofta få karaktären

av försök att hävda ensidiga intressen, varigenom samarbetet inom nämnderna

skulle väsentligt försämras. Man torde därför få gorå sig förtrogen med tanken,

att en allmän instansordning, om den skulle komma till stånd, måste genomföras

utan andra inskränkningar i besvärsrätten än sådana, som till äventyrs kunde

vidtagas för att förebygga ohemul klagan. Utan tvivel komme besvärsinstitutet

därför också att anlitas i sådan utsträckning, att redan arbetsbördans storlek i och

för sig motiverade inrättandet av särskilda organ för* ärendenas handläggning.

Om sålunda av det sagda framgår, att infiirandet av en allmän besvärsrätt beträffande

hyresnämnds beslut ovillkorligen torde kräva inrättande av härtill avsedda organ,

inställer sig frågan, huru sådana organ lämpligen borde anordnas. Närmast kommer

härvid i betraktande verksamhetsområdenas utsträckning. Vid behandlingen

av detta spörsmål hava trenne olika alternativ tagits under omprövning, nämligen

att besvärsärendena skulle handläggas av:

1) en central, hela riket omfattande övernämnd; eller

2) rent lokala, fakultativt eller obligatoriskt tillsatta övernämnder inom varje ort,

där förevarande lag äger tillämpning; eller

3) övernämnder för olika distrikt, vart och ett dock omfattande ett flertal hyresnfimndsområden.

Då behandlingen av dessa olika alternativ torde vara ägnad att närmare belysa

den slutliga ståndpunkt, som socialstyrelsen och bostadskommissioDen intagit

i förevarande spörsmål, lämnas i det följande en närmare redogörelse för de olika

skäl och motskäl, som härvid särskilt befunnits vara av betydelse.

\ad det första alternativet beträffar, nämligen inrättandet av en central riksover
-

Besvärsmy

tidighet

ens verksamhetsområde.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Alaj:ts proposition nr 345.

nämnd för prövning av besvär över hyresnämndernas beslut, föreligga utan tvivel

vissa omständigheter, som tala för en sådan anordning. Till eu början står det

sålunda klart, att detta förslag erbjöde de minsta svårigheterna att förvärva för

uppdraget särskilt väl kvalificerade krafter. Vidare skulle en dylik riksnämnd erhålla

en vid överblick över utvecklingen av förhållandena på bostadsmarknaden,

vilket utan tvivel skulle göra den väl skickad att giva anvisning om de huvudlinjer,

efter vilka arbetet inom de särskilda hyresnämnderna borde bedrivas. Jämväl

vad angår lagstiftningens, åtminstone ur formella synpunkter, enhetliga tillämpning

skulle förevarande anordning vara den enda fullt tillfredsställande. Slutligen

skulle inrättandet av en enda riksnämnd ur kostnadssynpunkt sannolikt ställa sig

fördelaktigare än genomförandet av nugot av de båda andra alternativen, jämväl

om kostnaderna för det för riksnämnden erforderliga, givetvis mycket vidlyftiga,

kansliet toges i betraktande.

Gent emot tanken på en riksnämnd kunna emellertid åtskilliga motskäl anföras.

Sålunda märkes i främsta rummet, att en dylik institution skulle sakna nödig konkret

sakkunskap om de olika orternas hyresförhållanden. Varken besiktningar av

lägenheter eller hörande av parterna kunde praktiskt taget tänkas ifrågakomma.

De överklagade besluten skulle sålunda kunna bedömas endast med ledning av fört

protokoll och andra skrittliga handlingar. Helt naturligt skulle protokollsföringen

inom hyresnämnderna, vilken för närvarande kan hållas inom praktiskt lämpliga

glänser, härvid få ökas ut med en vidlyftig motivering av besluten.

Vidare må erinras om den skyndsamhet, som måste iakttagas vid handläggningen

av hithörande frågor, särskilt i vad de röra uppsägning av hyresavtal, en skyndsamhet,

som en enda central nämnd svårligen skulle kunna prestera, även om

arbetet med protokolisföring, registrering och expediering med mera, så långt möjligt

anförtroddes åt anställda tjänstemän.

Den frågan har varit före att reducera sistnämnda svårighet på så sätt, att besvärsrätt

icke medgåves i uppsägningsfrågor. Emellertid sammanhänga dessa ärenden

i regel så nära med andra spörsmål, exempelvis hyresregleringsfrågor, att deras

undantagande från en allmän besvärsrätt skulle föranleda vissa nära nog olösliga

rättsliga komplikationer. Jämväl må erinras om att de skäl, som tala för en allmän

instansordning, i allt fall icke gälla dessa frågor i mindre grad än andra. En

dylik inskränkning i besvärsrätten beträffande uppsägningsfrågorna synes därför

under inga förhållanden kunna förordas.

Slutligen vore att befara, att från allmänhetens sida alltid komme att visas ett

visst misstroende gent emot en dylik central, huvudsakligen formell handläggning

av besvären. Då införandet av en instansordning på området väsentligen

skulle hava till uppgift att stärka känslan av rättssäkerhet mot verkliga eller förmenta

kränkningar, skulle med en dylik misstro ett av huvudsyftena förfelas.

Med anledning av vad sålunda anförts hava socialstyrelsen och bostadskominis
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

sionen kommit till den slutsatsen, att prövningen av besvären i varje fall icke synes

böra anförtros åt en central för hela riket gemensam myndighet.

Det andra av de tre uppställda alternativen gick ut på att prövningen av förevarande

besvär skulle anförtros åt rent lokala övernämnder. Denna väg har beträtts

i Norge. Enligt därstädes senast gällande lagstiftning på området, nämligen

»lov den 12 juli 1918 om boligforholdene» äga de kommunala myndigheterna att,

där så anses erforderligt, för prövning av besvär över hyresnämnds beslut tillsätta

en särskild prövningsnämnd (»ankenrevnd»). Med hänsyn till valsätt, sammansättning

och befogenhet kan prövningsnämnden i viss mån betecknas såsom en dubblering

av hyresnämnden.

En dylik rent lokal prövningsinstans skulle givetvis lika väl som hyresnämnderna

bliva i tillfälle att förvärva sig konkret sakkunskap i ortens hyresförhållanden,

att behandla förekommande ärenden med vederbörlig skyndsamhet ävensom att

vid behov muntligen höra parterna samt att verkställa besiktningar av lägenheter.

Å andra sidan kunde dylika lokala övernämnder icke i någon högre grad,

än vad fallet är med de nuvarande hyresnämnderna, kunna förutsättas äga överblick

över hyresförhållandena inom större områden av landet. Ej heller komme de att

utgöra någon garanti för ökad enhetlighet vid lagens tillämpning. Slutligen skulle

deras tillsättande sannolikt i många fäll komma att medföra ingenting annat än

att vissa ledamöter av de hittillsvarande nämnderna såsom de på området mest

erfarna så att säga befordrades till ledamöter av motsvarande övernämnder, och att

deras sålunda ledigblivna platser besattes med nya krafter med mindre erfarenhet.

Även vad angår detta alternativ skulle slutligen kunna ifrågasättas, huruvida dess

realiserande skulle skapa den trygghetskänsla, som dessa bestämmelser just hade

till syfte att åstadkomma.

Enligt det tredje alternativet skulle flera särskilda prövningsnämnder tillsättas

för större områden, i regel omfattande flera län. Landet skulle sålunda uppdelas

i exempelvis sju distrikt, vart och ett med sin särskilda, överhyresnämnd. De olika

svårigheter vilka, enligt vad i det föregående visats, skulle inställa sig vid såväl

en central som en lokal prövningsmyndighet, skulle på denna väg åtminstone i någon

mån bliva undanröjda. Genom arbetets uppdelning på ett så pass stort antal

övernämnder som sju skulle den erforderliga snabbheten vid uppsägningsärendenas

handläggning kunna om ock med svårighet uppnås. Vidare skulle verksamhetsområdena

icke bliva större, än att övernämnderna eller vissa deras representanter

genom resor till vederbörande platser skulle kunna förvärva en viss konkret sakkunskap

i orternas hyresförhållanden. Under sådana resor skulle, åtminstone vad

angår mindre brådskande ärenden, exempelvis sådana som rörde hyresreglering,

kunna företagas besiktningar samt anordnas ett muntligt hörande av parterna,

där så visade sig oundgängligen nödvändigt för erhållande av en ur skälighetssynpunkter

riktig uppfattning. Slutligen skulle övernämnderna få en ganska vid

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

överblick över hyresförhållandena inom olika orter och därvid bliva skickade att

bidraga till en mera enhetlig tillämpning av lagstiftningen, allra helst som de

på grund av sitt ringa antal med tämligen stor lätthet kunde stå i rapport med

varandra och möjligen efter vissa mellantider hålla sammanträden för att behandla

förekommande spörsmål av principiell betydelse.

Att en på detta sätt anordnad besvärsrätt, åtminstone under vissa, geografiska

betingelser, kan praktiskt genomföras, belyses därav, att i Danmark, där en instansordning

på området genom »Lov om Fastsrettelse af Husleje den SO juli 1918» blivit

införd, varje övernämnd (»Overnsevn») omfattar ett helt amt och sålunda kommer

att var och en beröra flera hyresnämnder. Vad angår dessa nämnder må vidare

meddelas, att de äga likartad sammansättning som de svenska hyresnämnderna,

och att de tillsättas av vederbörande amtman. Kommunerna hava emellertid härvid

viss förslagsrätt.

Socialstyrelsen och bostadskommissionen hava vid prövningen av dessa olika

alternativ kommit till den slutsatsen, att det sista av dem, enligt vilket besvärsrätten

beträffande hyresnämnds beslut skulle anordnas på sådant sätt, att landet

uppdelades i ett visst antal, förslagsvis sju distrikt, vart och ett med en överhyresnämnd,

skulle vara det, som erbjöde de jämförelsevis minsta svårigheterna för

genomförandet av en instansordning. 1 allt fall har detta alternativ synts vara

det, som mest vore förtjänt att upptagas till mera ingående diskussion. I

det bilagda lagförslaget hava därför införts detaljerade bestämmelser om sättet

för genomförandet av en på denna grundval uppbyggd instansordning. Styrelsen

och kommissionen övergå härefter till en redogörelse för grundlinjerna för förslaget.

överhyrts- Vad till en början angår de sålunda ifrågasatta så kallade överhyresnämndernas

^samman-8 sammansättning, har det ansetts nödvändigt att följa i huvudsak samma princip

sättning, som beträffande hyresnämnderna. Jämväl överhyresnämnderna skola följaktligen enligt

förslaget i likhet med dessa bestå av eu lagfaren ordförande jämte ledamöter,

med förutsättningar att sakligt kunna bedöma vederbörande frågor ur vardera

av de båda förhanden varande intressesynpunkterna, nämligen dels fastighetsägarnas,

dels hyresgästernas. För att ernå större enhetlighet inom övernämnderna

skola ledamöternas antal endast utgöra Då. Beträffande ledamotskapet har det

givetvis ansetts vara av avgörande betydelse för ett lyckligt resultat, att dessa

poster beklädas med personer, vilka genom sina insiktar och sin ställning äga förutsättningar

att höja sig över alla ensidiga intressesynpunkter. Det har sålunda,

i motsats mot vad fallet är med ledamöter i hyresnämnder, ej ansetts lämpligt att

beträffande deras kvalifikationer föreskriva annat än vederbörliga sakliga insikter

i olika hänseenden. Avsikten härmed har varit att än starkare än beträffande

hyresnäinndsledamöterna framhäva den opartiska domarställningen. I överensstämmelse

härmed har det ock ansetts lämpligt att ledamöterna, i likhet med ordföranden,

icke väljas av de kommunala myndigheterna utan utses av Konungen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!,. Maj:ts proposition nr 345.

Rätten för part att hos överhyresnämnd anföra besvär över hyresnämnds beslut

har enligt förslaget icke ansetts höra inskränkas annorledes än med den allmänt

hållna föreskriften, att beslntet för klaganden skall äga väsentlig betydelse. Enligt

vad som ovan anförts har det däremot icke ansetts lämpligt att göra besvärsrätten

beroende av frågan, huruvida hyresnämnden vid beslutets fattande varit

enhällig eller ej. Där det tydligt framgår, att ett ärende är av helt och hållet

oväsentlig betydelse, skall överhyresnämnden emellertid icke äga skyldighet att

underkasta det en ingående behandling med åtföljande betungande protokollsföring

utan kunna avvisa det, exempelvis efter skedd enkel påteckning härom på besvärsbandlingen.

Det har synts lämpligare att låta prövningen av vederbörande frågas

vikt och betydelse närmast ankomma på den intresserade partens takt och omdöme

och i sista hand på överhyresnämnden, än att såsom fallet är i den omnämnda danska

lagen anknyta besvärsrätten i byresregleringsfrågor vid vissa strängt fixerade

procentsatser av relativ hyresstegring. I syfte att ytterligare förebygga,

att besvär skulle anföras på så svaga grunder, att de närmast finge karaktären av

ohemul klagan, finnes i förslaget vidare föreskrivet, att överhyresnämnden i sådana

fall äger ålägga klaganden att ersätta motparten hans förklaringskostnad.

Beträffande alla de frågor, där besvärsrätten, om ock endast genom sagda, allmänt

hållna föreskrifter, är inskränkt, gäller uppenbarligen, att de böra bedömas med

hänsyn till skälighet och billighet. Det ligger i sakens natur att beträffande beslut

i sådana frågor knappast någonsin kan med bestämdhet göras gällande, att kränkningar

från hyresnämnds sida av en strängt objektiv rättvisa skulle föreligga.

Så kan däremot vara fallet, då beslut är behäftat med formella brister. Beträffande

sådana beslut är enligt för-laget besvärsrätt obetingat medgiven.

Beslut, som på formella grunder äro felaktiga, liksom ock sådana, som avse rivningsoch

ändringsarbeten, kunna enligt gällande lag jämlikt bestämmelserna i 1+ § överklagas

hos respektive överståthållarämbetet, magistrat eller Kungl. Maj:ts befallningshavaude,

varjämte nämnda myndigheters beslut i rivnings-och ändringsfrågor i sin tur

kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. Med genomförandet av en allmän besvärsrätt hos för

ändamålet särskilt inrättade överhyresnämnder har det ej synts lämpligt att därifrån

avskilja sådana frågor, som enligt sagda paragraf skulle kunna i annan ordning överklagas.

Bestämmelserna i fråga hava därför helt och hållet uteslutits ur förslaget.

I övergångsstadgandet återfinnes emellertid förslag till vissa bestämmelser om förfaringssättet

beträffande överklagande av beslut, som blivit fattade enligt nu gällande

lag.

Enligt gällande bestämmelser kunna, som nämnt, i vissa fall besvär i sista hand

anföras hos Konungen. Då det knappast vore tänkbart och ej heller blivit ifrågasatt,

att jämväl överhyresnämnds beslut i sin tur skulle kunna allmänt överklagas hos

högre myndighet, har såsom undantagslös regel föreskrivits, att mot överhyresnämnds

beslut talan ej må föras.

Besvärsrätten

allmän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Tidsbegränsningar

rörande

betvärsförfarandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Därest förslaget om allmän instansordning ej skulle komma till genomförande,

synes den nu gällande 14 § böra bibehållas i den nya lagen. Någon ändring i

densamma hava styrelsen och kommissionen för sådant fall ej funnit påkallad.

De största svårigheterna av rent juridisk natur, som äro förenade med en allmän

instansordning på förevarande lagstiftningsområde, röra förhållandena under den

tid, som åtgår för besvärsförfarandet. Enligt förslaget stadgas såsom allmänna

regler dels att besvär skola anföras inom trettio dagar efter det nämndens beslut

blivit å dess dörr anslaget, dels att beslutet oberoende härav omedelbart skall gå

i verkställighet. Från dessa båda allmänna regler hava emellertid vissa undantag

måst göras beträffande tvenne slag av frågor, nämligen rivnings- och ändringsfrågor

samt uppsägningsfrågor.

Vad de förra frågorna angår, är det tydligt, att om ett hyresnämndsbeslut, som

innefattat samtycke till vidtagande av rivnings- eller ändringsarbeten, omedelbart

ginge i verkställighet, skulle hyresvärden vara berättigad att företaga de sålunda

medgivna åtgärderna. Om överhyresnämnden sedermera till äventyrs vidtoge den

ändringen i hyresnämndens beslut, att samtycket förvägrades, skulle detta beslut

förutsätta, att hyresvärden ålades återställa rubbat förhållande. En dylik

skyldighet skulle i de flesta fall komma att te sig synnerligen obillig. För att

undgå detta är därför enligt förslaget föreskrivet, att hyresnämnds beslut i förevarande

frågor ej skall gå i verkställighet, förrän det kan styrkas, att ändring i beslutet

icke vidtagits eller kan vidtagas av överhyresnämnd. Har enligt hyresnämnds

beslut samtycke i dylika fall förvägrats, saknar bestämmelsen självfallet egentlig

praktisk betydelse.

Vid uppsägningsfrågor inträder det speciella och från allmänna rättsregler avvikande

förhållandet, att en viss längsta tid måste föreläggas myndigheterna för

fullgörande av deras prövning. Enligt nu gällande bestämmelser måste hyresnämnds

beslut i dylika frågor meddelas senast den dag, då uppsägning sist kan ske. För att

bereda nämnden erforderligt rådrum för fattande av beslut stadgas därför såsom regel,

att ansökan om samtycke till uppsägning skall ingivas minst trettio dagar före sagda

dag. Skola dylika beslut kunna överklagas, åtgår emellertid ytterligare tid, nämligen

i första hand för den förlorande parten att uppsätta sin besvärsinlaga samt

vidare för överhyresnämnden att pröva ärendet och fatta sitt beslut. Härtill kommer,

att viss tid måste beräknas för vederbörliga protokollsjusteringar, postgång med

mera. Den tid, som hinner förflyta från det framställning i ämnet ingivits till

hyresnämnden till den dag lagakraftägande beslut föreligger, blir sålunda, därest

besvärsrätt införes, med nödvändighet betydligt längre, än vad nu är fallet. Den

sammanlagda tiden för hela förfarandet torde icke kunna sättas kortare än till närmare

tre månader. Det har sålunda gällt att undersöka, om ifrågavarande tidsperiod

bör helt och hållet förläggas före den dag uppsägning sist kan ske, eller

om den åtminstone delvis kan inkräkta på själva uppsägningstiden. Det förra

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kunyl. Maj:tu ''proposition nr 345.

alternativet har därvid befunnits vara det, som skulle förorsaka de ojämförligt

största svårigheterna. Främst kommer härvid i betraktande, att alla de uppsägningar,

som skulle vidtagas senast under loppet av ungefär tre månader efter

lagens ikraftträdande, skulle omöjliggöras. Samma svårighet förelåg visserligen

även vid den nuvarande motsvarande bestämmelsens ikraftträdande, dock med den

betydande skillnaden, att hyresnämnden enligt nu gällande lag medgivits rätt att i

undantagsfall upptaga jämväl sådana uppsägningsärenden, som inkommit efter den

uppställda fataliedagen. Det ankom vid lagens ikraftträdande på nämnden ensam

att iakttaga sådan skyndsamhet, att beslut i ärendet kunde, trots den förkortade

prövningstiden, föreligga senast den dag, då uppsägning sist kunde ske. Däremot

kan det ej förutsättas, att hyresnämnden efter eget gottfinnande skulle kunna inskränka

den föreskrivna tiden, där denna jämväl innefattar tiden för överhyresnämndens

prövning av besvären med mera. Visserligen kunde dessa svårigheter

undanröjas med tillhjälp av lämpliga övergångsbestämmelser, men därigenom skulle

å andra sidan besvärsrätten under innevarande år komma att förlora praktisk

betydelse. .

Vidare må även i detta sammanhang betonas önskvärdheten av att gällande

bestämmelser om vad parterna hava att iakttaga beträffande lagstiftningen, i

minsta möjliga mån rubbas. Sedan år 1918 hava hyresvärdarna allmänt gjort sig

förtrogna med stadgandet, att framställning om samtycke till uppsägning skall till

hyresnämnden ingivas minst trettio dagar före uppsägningsdagen. Med den erfarenhet,

som hittills vunnits, kan med säkerhet förutsägas, att en sådan ändring i

denna bestämmelse, varigenom sagda fatalietid ytterligare skulle förlängas, komme

att förorsaka en betydande förvirring inom vederbörande kretsar och i många fall

leda till påtaglig obillighet mot den enskilde.

Närmast i anslutning till det senast anförda har i förslaget ingen ändring vidtagits

i nu gällande bestämmelser därom, att framställning om samtycke till uppsägning

skall hos hyresnämnden ingivas senast trettio dagar före samt hyresnämnds

beslut meddelas senast den dag, å vilken uppsägning sist kan ske.

Hela det efterföljande besvärsförfarandet kommer sålunda att inkräkta på själva

uppsägningstiden. Av det förut sagda framgår, att denna del av förfarandet

icke kan beräknas taga i anspråk kortare tid än inemot två månader. Sedan hyresnämnden

senast å uppsägningsdagen meddelat sitt beslut, äger den nämligen enligt

3 § 5 mom. (enligt förslaget 4 mom.) tio dagar till sitt förfogande för granskningen

av protokollet-. Besvärstiden i förevarande frågor har vidare enligt förslaget

gjorts avsevärt kortare än i andra frågor, men har den icke ansetts rimligen kunna

begränsas mera än till tio dagar. Hyresnämnden har sedan enligt förslaget att

över besvären avgiva eget yttrande. För att undvika den tidsutdräkt, som skulle

bliva en följd av att överhyresnämnden vid förekommande behov skulle infordra

hyresnämndens yttrande över besvär, vilket nära nog alltid skulle bliva påkallat,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

har nämligen enligt förslaget generellt föreskrivits, att hyresnämnden utan särskild

anmodan skall avgiva sådant yttrande över samtliga besvär. Tiden för avgivande

av sådant yttrande har beträffande uppsägningsärenden begränsats till viss tid, nämligen

högst en vecka. Likaledes har tiden för överhyresnämndens handläggning av

dylika ärenden begränsats till viss tid, nämligen till högst tjugo dagar. I det följande

lämnas en närmare redogörelse angående sättet för besvärshandlingarnas ingivande

till överhyresnämnden, delgivningen av dennas beslut med mera. Självfallet

kommer även härvid att åtgå viss tid, förslagsvis uppskattad till åtta dagar. Hela

förfarandet i uppsägningsfrågor hos hyresnämnden och överhyresnämnden skulle,

vad angår de olika fatalietider, som dels parterna, dels nämnderna själva hade

att iakttaga, erhålla följande schematiska utseende.

Framställning hos hyresnämnden om samtycke till

uppsägning.

Tiden för fattande av hyresnämndens beslut.

30 dagar.

Hyresnämndens protokollsgranskning.

Besvärstiden.

Hyresnämndens eget yttrande över besvären.

Tiden för överhyresnämndens beslut.

Uppsägning sdag en.

10 dagar.

10 dagar.

7 dagar.

20 dagar.

Postgång, anslående av protokoll m. m. (tillhopa).

ö dagar.

Sammanlagt 85 dagar.

Förfarandet från tiden för framställningens ingivande hos hyresnämnden till

den dag, lagakraftägande beslut i händelse av överklagande senast förelåge,

skulle sålunda taga i anspråk sammanlagt åttiofem dagar, varav femtiofem skulle

infalla efter uppsägningstidens utgång. Sistnämnda omständighet förutsätter sålunda,

att uppsägningstiden alltid måste överstiga åtminstone femtiofem dagar. I regel

är så också i verkligheten förhållandet, i det kortare uppsägningstid än tre

månader endast undantagsvis stipuleras i sådana hyresavtal, som beröras av förevarande

lagstiftningsåtgärder. Emellertid förekomma dock givetvis, om än mindre

ofta, kortare uppsägningstider. Det har därför varit nödvändigt att i förslaget

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:tx proposition nr 345.

(8 § 7 mom.) införa den allmänna bestämmelsen, att uppsägningstiden vid hyresavtal

om omöblerade lägenheter, oberoende av avtalets bestämmelser eller eljest förekommande

föreskrifter, skall utgöra minst tre månader. Härifrån har dock undantag^

det fall, som 133 § utsökningslagen avser. Vidare kan enligt 8 § 2 mom.

av nu gällande lag i vissa fall komma att tillämpas kortare uppsägningstid än

tre månader. Även i dessa fall har enligt förslaget ändring vidtagits i sådan

riktning, att uppsägningstiden komine att utgöra tre månader.

Det har ingalunda förhisetts, att allvarliga olägenheter skulle bliva en följd av

de olika anordningar, som i det föregående blivit ifrågasatta. Till en början må

sålunda erinras om att föreskriften om en lagstadgad minimitid för uppsägningar

under tiden närmast efter lagens ikraftträdande skulle kunna under viss tid omöjliggöra

uppsägning, nämligen av sådana hyresavtal, där sista uppsägningsdagen på

grund av förevarande bestämmelse skulle framflyttas till tiden före lagens ikraftträdande.

All erfarenhet om gängse tillämpad praxis vid hyresavtals träffande

giver emellertid vid handen, att något dylikt fall knappast torde behöva inträffa.

Huru välgrundade dessa farhågor än äro ur rent teoretiska synpunkter, torde de dock,

praktiskt sett, sakna betydelse.

Betänkligare är emellertid, att i varje fall där beslut i fråga om uppsägning av

hyresavtal överklagas, uppsägningstiden förkortas med närmare två månader. I de

talrika fall där uppsägningstiden utgör tre månader, förkortas den sålunda med inemot

två tredjedelar. Där överhyresnämnden lämnat- samtycke till uppsägning, har hyresgästen

följaktligen endast något mer än en månad till sitt förfogande att anskaffa

ny bostad, vilket rådrum under nuvarande bostadsbrist icke på långt när svarar

mot behovet. Man kan sålunda förvänta, att hyresgäster, i avvaktan på överhyresnämndens

beslut, i allt fall kommeatt söka sig ny bostad, allra helst som det ej torde

vara förenat med någon som helst ekonomisk risk, om följden till äventyrs skulle

bliva, att de sålunda förhyrde dubbla bostadslägenheter. Härigenom skulle den

redan nu hårda konkurrensen om det hyreslediga bostadsbeståndet onekligen bliva

än mera skärpt. Jämväl i övrigt skulle den långvariga ovissheten vara särdeles

besvärande för parterna.

Vad angår formerna för det ifrågasatta besvärsförfarandet märkes, att enligt förslaget

parternas samtliga mellanhavanden med överhyresnäinnderna skola förmedlas

av hyresnämnderna. Det har nämligen ansetts, att det endast under hyresnämndernas

medverkan är möjligt för den stora allmänheten att iakttaga vederbörliga

formaliteter vid ingivandet av besvären, varjämte en delgivning av besluten från

överhyresnämnderna direkt till parterna skulle förorsaka en högst vidlyftig och

dyrbar apparat.

Skall en instansordning överhuvud taget komma till stånd, har det synts angeläget,

att prövningsmyndigheten icke blott vidtager rättelse i av hyresnämnd

fattade felaktiga beslut, utan att den även blir satt i tillfälle att så vitt möj
-

Inseende.

över liyrtsnämnderna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 3å5.

ligt, förebygga uppkomsten av felaktigheter. I senare fallet komma främst i betraktande

sådana felaktigheter, som bero på en principiellt oriktig uppfattning hos

hyresnämnden om de allmänna synpunkter, som böra anläggas på frågor rörande

skälighet och billighet. Sålunda vore det måhända tänkbart, att en hyresnämnd

särskilt i hyresreglerings- och uppsägningsfrågor tämligen regelbundet på ett alltför

ensidigt sätt hävdade antingen hyresvärds- eller hyresgästsintressena. Under sådana

förhållanden torde det vara av jämförelsevis mindre betydelse, att rättelse vinnes

beträffande ett eller annat överklagat beslut, än att hyresnämnden bibringas en riktigare

grunduppfattning om förevarande lagstiftnings allmänna syfte och sålunda göres

bättre skickad att överhuvud handhava sin uppgift. Enligt förslaget (19 §) hava överhyresnämnderna

därför utrustats med befogenhet att, öva inseende över hyresnämnderna,

för vilket ändamål de äga att genom inspektion med mera ingående följa

deras ’ verksamhet samt att vid behov meddela dem råd och anvisningar rörande

lagens innehåll. Denna befogenhet kan enligt den formulering, som förslagsvis

givits åt förevarande lagrum, uppenbarligen ej tolkas så, att en överhyresnämnd

jämväl skulle äga skyldighet att i individuella fall åt hyresnämnden lämna anvisning

angående lösningen av förekommande spörsmål av faktisk natur, och sålunda

tvingas att föregripa en eventuellt påkallad allsidig prövning av ärendet, därest

hyresnämndens beslut sedermera komme att överklagas.

För att övernämnderna i dylika och andra fall, där hyresnämnderna eller

vissa av deras ledamöter icke vetat att i sina beslut korrekt iakttaga lagens föreskrifter,

skola kunna förläna sina anvisningar större eftertryck, hava de enligt förslagets

''följande paragraf (20) utrustats med befogenhet att hos den myndighet, av

vilken den felande erhållit sitt uppdrag, göra framställning om hans entledigande.

Att denna utväg endast i nödfall bör tillgripas har särskilt betonats därigenom, att

det begångna felet för att utgöra anledning till sådant ingripande skall anses bero

på synnerligt oförstånd eller grov oskicklighet.

I samband härmed må erinras om att de av de kommunala myndigheterna valda

ledamöterna enligt nu gällande bestämmelser (2 § 4 mom.) äro utsedda att tjänstgöra

antingen tillsvidare eller för viss tid. Då beträffande val på viss tid tvekan

måhända kunde uppkomma rörande vederbörande myndighets befogenhet att, i den

händelse en dylik framställning från överhyresnämnden befunnes motiverad, omedelbart

företaga entledigandet, har enligt förslaget sagda lagrum kompletterats med

den generella bestämmelsen, att ledamöterna, i likhet med vad nu är fallet beträffande

ordföranden, när som helst kunna entledigas från dem meddelade förordnanden.

överhyres- Styrelsen och kommissionen övergå nu till en redogörelse för fragan, huru

näo?ganim-S överhyresnämnderna lämpligen synts böra organiseras, samt till en beräkning av

non. de kostnader, som förslagets genomförande skulle föranleda.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

Beträffande dessa frågor har på styrelsens och kommissionens uppdrag byråchefen

i lantbruksstyrelsen Elis Bjurstedt, som tidigare inom socialstyrelsen haft

att handlägga ärenden rörande förevarande lagstiftning, och som i Stockholm

direkt deltagit i arbetet på dess praktiska tillämpning, utarbetat en promemoria,

vilken bilägges (Bil. A) och till vilken här må hänvisas.

Styrelsen och kommissionen dela i allt väsentligt den uppfattning, som kommit

till uttryck i denna promemoria. Emellertid må några erinringar här tillfogas.

Till en början böra enligt styrelsens och kommissionens mening sekreterarna inom

de föreslagna överhyresnämnderna taga mera aktiv del i förekommande arbete

an vad i promemorian blivit förutsatt. De böra sålunda ej blott hava att handlägga

förekommande sekreterargöromål utan jämväl tjänstgöra såsom konsulenter

för hyresnämnderna på så sätt, att överhyresnämndernas hithörande verksamhet

närmast komme att åvila dem. Vidare skulle de tjänstgöra såsom överhyresnämndernas

ombud, vilka genom att tid efter annan företaga tjänsteresor kunde

så långt som möjligt förvärva en konkret sakkunskap i de olika orternas hyresförhållanden,

med vilken sakkunskap de skulle stå överhyresnämnderna till tjänst

vid ärendenas avgörande. Sekreterarna skulle följaktligen av allt att döma bliva

nödsakade att odelat ägna sina krafter åt sitt uppdrag. Med hänsyn till vikten

av att till dylika maktpåliggande och särdeles krävande tjänster kunna förvärva

fullt kompetenta arbetskrafter synes arvodet för dessa tjänstemän i regel icke

böra sättas lägre, än vad som svarar mot de avlöningsförmåner, som tillkomma

tjänstemän av tredje grad i statens tjänst, det vill säga av byråchefs

grad. Utgiftsposterna för såväl resor som sekreterararvoden torde följaktligen

böra beräknas högre än vad som skett i förevarande promemoria. Jämväl i övri-t

synas utgifterna i densamma vara beräknade med en sparsamhet, som troligen ei

skulle kunna i full utsträckning praktiskt genomföras.

Under förutsättning att Kungl. Maj:t för riksdagen framlägger förslag om inrät

tande av overhyresnämnder i överensstämmelse med här framlagda förslag torde

sålunda för uppehållande av deras verksamhet böra komma att åtgå icke obetydligt

högre belopp, än vad av byråchefen Bjurstedt beräknas, och anse socialstyrelsen

och bos adskommmsumen för sin del, att berörda kostnad bör för vartdera av åren

1919 och 1920 icke beräknas lägre än till 300,000 kronor.

Sedan styrelsen och kommissionen jämlikt sitt uppdrag sålunda utarbetat förslag

till allmän instansordning pa förevarande område, bör slutligen upptagas till be

handling spörsmålet, huruvida eu sådan över huvud taget bör genomföras Det

utarbetade fors aget giver oförtydbart vid handen, att, såsom ock i det föregående

antagits eu dylik allmän besvärsrätt teoretiskt sett väl kunde genomföras. Efheller

lärer det kunna bestridas, att i enstaka fall hyresnämnder vid tillämpningen av

förevarande lagstiftning fattat för endera parten obilliga beslut, ävensom att från
Biliang

till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.)

Instansordningens

genomförbarhet.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

varon av varje möjlighet för vederbörande att i sådana fall vinna rättelse i beslå,

tet måste te sig sårande för rättskänslan.

Emellertid hava styrelsen och kommissionen under den ingående behandlingen av

förevarande spörsmål ytterligare stärkts i sina redan under fjolåret uttalade starka

tvivel om lämpligheten av att en allmän instansordning genomföres. De

i det föregående återgivna, av styrelsen och kommissionen såväl som av föredragande

departementschefen vid ärendets behandling år 1918 anförda skälen mot

införandet av en instansordning synas alltjämt äga giltighet. Inga som helst

nya omständigheter hava heller sedan denna tid tillkommit, vilka kunde vara

ägnade att häva de då uttalade betänkligheterna mot en allmän besvärsrätt.

Det förtjänar med avseende härå erinras, att kännedomen om det styrelsen och kommissionen

meddelade uppdraget att till innevarande år till nyes upptaga denna fråga

torde varit tämligen spridd. I betraktande av allmänhetens benägenhet att vid sådana

beredningar under hand inkomma med redogörelser rörande vare sig förmenta eller

verkliga rättskränkningar, synes det anmärkningsvärt, att meddelanden, vari gjorts

gällande, att dylika kränkningar förekommit, influtit i påfallande grad sparsamt.

Detsamma kan anses vara fallet med meddelanden till dags- och fackpressen, särskilt

om man tager i betraktande, huru enständigt klagomål från vissa håll kunnat i pressen

höjas mot andra statens av sådana utomordentliga förhållanden föranledda inskränkningar

i den personliga friheten beträffande ekonomiska och andra frågor. De klagomål rörande

hyresstegringslagens tillämpning, som likvisst förekommit, gå med få undantag

ut på, att hyresnämnderna i allmänhet vid fastställande av skälig hyra förfarit väl

strängt och förhindrat den hyresstegring, som icke blott ur direkta intressesynpunkter

ansetts skälig utan även ur bostadsproduktionens synpunkt befunnits påkallad.

Det må framhållas, att dylika synpunkter hävdats icke blott, såsom naturligt är,

från fastighetsägarhåll utan jämväl bland annat från sådana grupper inom samhället,

som inom byggnadsindustrien finna sitt arbete och sin utkomst. Av vad i

det föregående anförts framgår, att i sistnämnda hänseende anförda klagomål icke

helt och hållet sakna grund, i det att hyresnämnderna i åtskilliga fall vid fastställande

av skälig hyra torde hava förfarit strängare än lagen i själva verket

åsyftat. Emellertid synes rättelse härutinnan icke kunna vinnas annorledes än därigenom,

att insikten om det rättvisa i yrkandena om förhöjning av hyrorna i någon

anslutning till stegringen av övriga priser så småningom vinner insteg i den allmänna

uppfattningen.

Vad angår den praktiska tillämpningen av den sålunda förslagsvis uppkonstruerade

besvärsrätten, faller dess invecklade karaktär omedelbart i ögonen. Om också

anmärkningar i denna riktning ofta blivit gjorda även mot de hittillsvarande

bestämmelserna inom området, har det dock varit möjligt att genom en omfattande

rådgivande och upplysande verksamhet, särskilt från hyresnämndernas sida, men

även genom dagspressen och annorledes, bibringa allmänheten nödtorftig känne
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kanyl. Maj:ts proposition nr 345.

dom om lagens innebörd, vad angår såväl det skydd, den avser att bereda den

enskilde som de förpliktelser den ålägger honom. Däremot synes det tvivelaktigt,

om erforderlig kännedom om det vida mera invecklade besvärsförfarandet

skulle kunna vinna allmän spridning. Icke desto mindre torde det vara nödvändigt,

att en sådan kännedom om besvärsförfarandet bibringas breda lager inom

samhället, såframt nämnda institution verkligen skall bidraga till ökad rättssäkerhet.

Det får nämligen förutsättas, att hithörande lagstiftning, för att kunna anses

praktiskt användbar, i allmänhet skall vara fullt begriplig för den enskilde lekmannen,

utan att särskild juridisk rådgivare skall behöva anlitas. Det skulle sålunda

knappast kunna anses tillfredsställande för rättskänslan, om hävdandet av

den enskildes rättigheter beträffande hyresfrågor skulle i allmänhet vara beroende

av frågan, om hans ekonomiska villkor tilläte honom att anlita sakkunnigt juridiskt

biträde eller ej. Emellertid vill det synas, som om genomförandet av en instansordning

mången gång skulle försätta den ekonomiskt bättre situerade i tillfälle att

hävda sina synpunkter vida bättre än den sämre lottade, vilken ej vore i tillfälle

att förskaffa sig sådant biträde. För den juridiskt oskolade lekmannen är det nämligen

uppenbart avsevärt mycket lättare att, såsom nu är fallet, inför en hyresnämnd

muntligen andraga de synpunkter, han har att göra gällande till sin

förmån, än att skriftligen avfatta och till en överhyresnämnd ingiva en redogörelse

härför. Överhyresnämnden måste nämligen alltid förutsättas bliva vid beslutens

fattande i hög grad påverkad av den enskildes förmåga att i skrift utveckla

de synpunkter han velat hävda.

Av det anförda framgår, att genomförandet av en instansordning förutsätter jämförelsevis

svårfattliga bestämmelser, och att en sådan på grund härav knappast

skulle bidraga till ökad allmän rättssäkerhet i fråga om hyresförhållanden, ja

att den understundom till och med skulle kunna leda till konsekvenser, som just

ur rät1 ssäkerhetens synpunkt vore att anse såsom betänkliga.

Granskar man vidare de meddelade beräkningarna rörande de kostnader, som

genomförandet av den ifrågasatta besvärsrätten skulle åsamka statsverket, finner

man, att dessa kostnader i och för sig äro ägnade att ingiva viss betänklighet

mot förslaget.

Slutligen må framhållas, att det icke utan skäl kan synas mindre tilltalande att

under en tid, då en allmän avveckling av de av kristiden nödvändiggjorda tvångsåtgärderna

på de flesta områden redan kunnat begynna och en liknande avveckling

jämväl av förevarande lagstiftning synes kunna och böra påbörjas, genomföra en

anordning av så komplicerad och vittgående beskaffenhet, som en dylik besvärsrätt

visat sig vara.

Med anledning av vad sålunda anförts anse sig socialstyrelsen och bostadskommissionen,

i överensstämmelse med sin meranämnda under år 1918 hävdade stånd
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

punkt i frågan, ej kunna förorda att en allmän besvärsrätt genomföres vid en eventuell

prolongation av lagstiftningen mot oskälig hyresstegring med mera.

Ehuru styrelsen och kommissionen i sitt förslag ansett sig böra införa bestämmelser

om dylik besvärsrätt, har det ej synts av behovet påkallat att jämväl framlägga

ett särskilt i detalj utarbetat lagförslag, som ej upptoge dylika bestämmelser,

enär dessa och därmed sammanhängande förslag till ändringar av den nu gällande

lagens särskilda föreskrifter torde kunna ur förslaget uteslutas utan någon genomgripande

omarbetning.

Till sist torde en kortfattad redogörelse få lämnas för vissa detaljer i lagför•

slaget.

1919 års byresstegringslag synes böra bliva omedelbart tillämplig inom alla områden,

där vid dess ikraftträdande motsvarande lag av den 14 juni 1918 är

gällande.

Den i gällande lagens 3 § 4 mom. medgivna rätten för hyresnämnd att själv vidtaga

rättelse av felaktigt beslut bar varit ägnad att ingiva vissa principiella betänkligheter

och synes, i den händelse en instansordning skulle komma till genomförande,

böra utgå. I motsatt fall torde stadgandet ifråga böra bibehållas.

Den i 4 mom. (i gällande lag 5 mom.) vidtagna ändringen hänför sig uteslutande

till den ifrågasatta instansordningen.

Yad angår utgifterna för upprätthållande av hyresnämndernas verksamhet, hava

kommunerna i regel iakttagit stor sparsamhet. Det kan till och med starkt

ifrågasättas, om icke denna sparsamhet på vissa håll drivits så långt, att nämndernas

ordförande och ledamöter samt tjänstemän förvägrats skäligt arvode för det

ansvarsfulla och vanligen tyngande arbete som blivit dem ålagt. De uppoffringar,

som enskilda personer sålunda ha fått vidkännas i det allmännas intresse, hava

synts så mycket betänkligare, som det visat sig förenat med betydande svårigheter

att till ordförande och ledamöter förvärva och få behålla personer, som varit

fullt vuxna sin grannlaga uppgift. Billigheten synes obetingat kräva, att ändring

sker i dessa förhållanden. I 5 § föreslås därför vissa tillägg av innehåll, att kommunerna

skola vara skyldiga anvisa erforderliga medel till skälig gottgörelse åt

nämndernas ordförande, ledamöter och behövliga tjänstemän och i övrigt till ändamål,

som lagstiftningens tillämpning påkallar. I

I 6 § 1 mom. föreslås vissa, i huvudsak formella ändringar, som närmast äro

betingade av övergången till en ny lag. Emellertid har även ett förtydligande

synts påkallat. Sålunda föreslås, att hyresavtal, som träffats under loppet av de

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345. 45

etthundratjugo dagarna närmast före det lagen med vissa bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. in. den 25 maj 1917 blev gällande för det område, där fastigheten

är belägen, uttryckligen skola kunna göras till föremal för hyresreglering. Det må

nämligen erinras om att avtal, som träffats under loppet av dessa etthundratjugo

dagar, enligt sistnämnda lag kunde regleras, vad angår oskälig hyra, dock liksom

eljest endast för en tid av högst ett år. Den föreslagna ändringen ställer hyresnämndernas

lagliga befogenhet att i sådant fall inom ramen av bestämmelserna i

övrigt företaga förnyad reglering utom allt tvivel och bringar därigenom lagens

ordalydelse i överensstämmelse med, vad som otvetydigt får anses följa även av

gällande lags syfte.

Det har förekommit, att hyresvärdar med stöd av bestämmelserna i 3 mom. av

förevarande paragraf sökt kringgå lagens föreskrifter på det sättet, att såsom villkor

för hyresupplåtelsen bland annat stipulerats, att hyresbeloppet skall vara till

betalning förfallet omedelbart vid avtalets ingående. Ehuru det kan ifrågasättas,

om ej ett dylikt försök att på uppenbart illojal väg undgå hyresreglering kan

drabbas av straffbestämmelserna, som innehållas i 15 § 2 mom. av den gällande

lagen, har det emellertid ansetts lämpligt, att ej blott straffbelägga utan även genom

särskilt tillägg till 6 § 3 mom. uttryckligen beröva dylika försök skenet av

rättslig giltighet.

I 5 mom. föreslås sådan ändring, att bestämmelsen jämväl skulle bliva tillämplig

i sådana fall, där överhyresnämnd vidtagit reglering av hyresbelopp. Genomföres

förslaget icke, i vad rör besvärsrätten, är sagda ändring givetvis icke heller

påkallad.

Av den nuvarande formuleringen av 6 mom. kunde måhända synas framgå, att med

lägenhet enligt denna lag skulle endast avses bostadslägenheter i vanlig bemärkelse

samt enkelt bostadsrum. Då lagen uppenbarligen åsyftar jämväl andra lokaler såsom

butiker, kontors- och lagerlokaler, stall och uthus med mera, föreslås en förtydligande

omformulering.

De i 2 mom. av förevarande paragraf i den gällande lagen förekommande orden 8 §.

»Lag samma vare» hava befunnits mindre tydligt giva uttryck åt vad som därmed

torde böra åsyftas och hava i förslaget därför utbytts mot orden »Sådant förordnande

skall ock anses lämnat».

Den i 2 mom. sista punkten föreslagna ändringen samt det i förslaget helt nya

7 mom. avse förhållanden, som inträda endast för så vitt allmän besvärsrätt genomföres.

Enligt nu gällande bestämmelser i 9 § träffas icke hyresavtal av bestämmelserna 9 §.

i 6 och 3 §§, så vida lägenheten ej varit tagen i bruk före den 25 maj 1917. Beträffande

lägenhet, som sålunda varit tagen i bruk men ej uthyrd, kunde emellertid

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

till synes framgå, att hyresreglering icke skulle kunna ifrågakomma, enär det ena

av de båda jämförelseleden vid fastställande av hyresökning, nämligen hyra enligt

för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresavtal, saknades. Hyresvärd, som

exempelvis själv begagnat en lägenhet intill den 25 maj 1917 men senare uthyrt

densamma, vore enligt en sådan tolkning sålunda lagligen oförhindrad att allt

framgent vidtaga vilka hyresstegringar som helst, utan att hyresnämnd ägde befogenhet

att inskrida. Då detta givetvis icke står i överensstämmelse med lagstiftningens

mening i övrigt, har i förslaget inskjutits ett nytt moment, enligt vilket

dylika hyresstegringar i likhet med andra oförtydbart kunna av hyresnämnd upptagas

till prövning.

12 §. Enligt nu gällande formulering av förevarande paragraf åligger det vederbörande

bland annat att hos hyresnämnd anmäla hyresledighets inträde och upphörande.

Då denna bestämmelse svårligen kan anses tillämplig vid uthyrning i andra hand

av omöblerade lägenheter, men det icke desto mindre synes vara angeläget, att

hyresnämnd hålles underkunnig jämväl om dylik uthyrning, har i förslaget vidtagits

en formell ändring av detta stadgande i sådan riktning, att anmälningsplikt

oförtydbart föreligger även vid uthyrning i andra hand.

16 §■ Enligt 16 § 2 möm. i förslaget föreskrives bland annat att besvärsinlaga, vari

åsyftas att vinna samtycke till uppsägning, skall innehålla uppgift om den dag,

då uppsägning skett. Då nämligen överhyresnämndens beslut i sådant ärende

saknar praktisk betydelse, där hyresvärden underlåtit att verkställa uppsägningen

och på denna grund följaktligen ej heller kan meddela ifrågavarande datum, kan

överhyresnämnden med stöd av denna bestämmelse utan prövning avvisa sådant

ärende. Föreskriften torde även vara ägnad att bland hyresvärdarna förekomma

den feltolkningen, att dylikt samtycke i och för sig skulle vara liktydigt med

laglig uppsägning.

23 §, Första, andra och tredje momenten av förevarande paragraf sakna betydelse, därest

besvärsrätt ej kommer att medgivas. Det föreslagna 4 mom. torde däremot oberoende

härav äga praktisk betydelse och följaktligen i varje fall böra intagas i

lagen. Förslaget i denna punkt går ut på att fixera betalningsplikten i de fall,

där enligt lagen ändring gjorts i hyresavtal, i vad det angår hyresbeloppet. Då

det kan inträffa att hyresbeloppet höjes genom åtgärder jämväl enligt nu gällande

lag, exempelvis enligt 7 §, och hyresgästen sålunda skulle kunna meddelas

beslutet härom så oförberett, att han ej vore i stånd att inom föreskriven

tid erlägga det uppkommande tilläggsbeloppet, skulle hyresvärden vara oförhindrad

att påkalla vräkningsåtgärd. Enligt det föreslagna momentets sista del föreskrives

för den skull, att dylik åtgärd ej kan begäras, med mindre hyresvärden

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:tu proposition nr 345.

i god tid varskott hyresgästen om den medgivna höjningen av hyran. Uppenbarligen

är hyresvärden oberoende härav berättigad att i civilrättslig ordning göra

sitt krav gällande.

Skulle instansordningen ej komma till stånd, synes förevarande moment böra

ingå som ett nytt moment (7) i 6 §, endast med vidtagande av den ändringen,

att ordet »lagakraftvunnet» ur detsamma utgår.

Slutstadgandet i nu gällande lag innehåller föreskrifter, att bestämmelserna i 7 §

av lagen den 25 maj 1917 fortfarande skola äga giltighet, så vitt angår hyresbelopp,

som icke prövats av hyresnämnd, och som belöper på tid före den 1 oktober 1918.

Då denna föreskrift numera torde sakna praktisk betydelse, har den i förslaget

uteslutits ur slutstadgandet.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit från socialstyrelsens sida

tjänsteförrättande generaldirektören Huss, byråchefen Molin, tjänsteförrättande byråchefen

Bergström, från bostadskommissionens sida direktören Allan Cederborg, filosofie

doktorn Yngve Larssou och kaptenen C. Meurling samt borgmästaren Jakob

Pettersson.

Före detta rådmannen Adolf Dahl, som varit förhindrad närvara vid ärendets

slutliga handläggning, har anmält avvikande mening, såtillvida att han ej ansett

sig kunna biträda majoritetens utlåtande, i vad det innebär avstyrkande av genomförande

av allmän besvärsrätt.

Stockholm den 12 februari 1919.

Underdånigst

Slut
stadgandet.

För socialstyrelsen:

GUNNAR HUSS.

För bostadskommissionen:

ALLAN CEDERBORG.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lag Förslag

med vissa ändrade bestämmelser mot till lag med vissa ändrade bestämmeloskälig

hyresstegring m. in.; ser mot oskälig hyresstegring in. m.

den 14 juni 1918. den......1919.

(Ändringar, tillägg och uteslutningar utmärkas med kursiv stil.)

Lagens tillämplighetsområde.

1 §•

1 §•

1. Denna lag äger tillämpning inom 1. Denna lag äger tillämpning inom

område, där lagen med vissa bestämmelser område, där lagen med vissa ändrade bemöt

oskälig hyresstegring m. m. den 25 stämmelser mot oskälig hyresstegring m.m.

maj 1917 är gällande vid denna lags ikraft- den 14 juni 1918 är gällande vid denna

trädande. Dock må Konungen härifrån lags ikraftträdande. Dock må Konungen

kunna medgiva undantag, såframt den härifrån kunna medgiva undantag, såmyndighet,

som utövar kommunens, ko- framt den myndighet, som utövar kompingens

eller municipalsamhällets beslu- munens, köpingens eller municipalsamhältanderätt,

därom gör framställning, för lets beslutanderätt, därom gör framställvilken

avgivits minst två tredjedelar av ning, för vilken avgivits minst två tredjede

i beslutet deltagandes röster. delar av de i beslutet deltagandes röster.

2. Konungen äger ock förordna, att lagen skall tillämpas i annan stad eller köping

eller annat municipalsamhälle, så ock eljest i annan kommun eller del av kommun,

än som i 1 mom. sägs, försåvitt där i större utsträckning förekommer uthyrning

av omöblerade lägenheter för bostads-, alfärs- eller annat ändamål. Sådant

förordnande varder ej meddelat, innan den myndighet, som utövar kommunens, köpingens

eller municipalsamhällets beslutanderätt, yttrat sig i frågan,

Om hyresnämnd.

2 §.

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.

Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt,

äge dock bestämma, att inom området skola inrättas liera hyresnämnder,

envar för viss del av området.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

49

Lagen.

Förslaget.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden såväl

som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst till motsvarande antal.

3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd i stad skola

vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande ior viss tid, Konungens

befallningshavande obetaget att när som helst återkalla förordnandet. Samma person

må förordnas till ordförande eller suppleant för ordförande i flera hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter

utses av den myndighet, som utövar

kommunens, köpingens eller mnnicipalsamhällets

beslutanderätt, att tjänstgöra

tills vidare eller viss tid. Av dessa

ledamöter och suppleanter skola två ledamöter

och suppleanter för dem äga eller

förvalta till uthyrning avsedd fastighet.

Övriga två ledamöter och suppleanter för

dem, vilka ej må äga eller förvalta fastighet,

som nyss sagts, skola äga kännedom

om ortens hyresmarknad och åtminstone

den ene ledamoten och minst en suppleant

särskilt om de mindre bemedlades bostadsförhållanden.

I övrigt skall om valbarhet

till hyresnämnd, så ock om rätt för den,

som blivit vald, att avsäga sig uppdraget

gälla

gat

vad i enahanda avseenden är stad
-

i fråga om hälsovårdsnämnd.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter

utses av den myndighet, som utövar

kommunens, köpingens eller municipalsamhällets

beslutanderätt, att tjänstgöra

tills vidare eller viss tid, vederbörande

myndighet även i senare fallet obetaget

att när som helst återkalla förordnandet.

Av dessa ledamöter och suppleanter

skola två ledamöter och suppleanter

för dem äga eller förvalta till uthyrning

avsedd, fastighet. Övriga två ledamöter

och suppleanter för dem, vilka ej må äga

eller förvalta fastighet, som nyss sagts,

skola äga kännedom om ortens hyresmarknad

och åtminstone den ene ledamoten

och minst en suppleant särskilt om de

mindre bemedladesDostadsförhållanden. I

övrigt skall om valbarhet till hyresnämnd,

så ock om rätt för dm, som blivit vald,

att avsäga

sig uppdraget gälla vad i ena
-

stadgat

i fråga om

hända avseenden är

hälsovårdsnämnd.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att närvara vid hyresnämnds

sammanträden, om vilka underrättelse skall meddelas dem i god tid förut

samt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. De hava att tillhandagå

hyresnämnd med det tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §.

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7, 8 och 11 §§

sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och ledamöter i tillämpliga

delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro närvarande och

om beslutet ense. Som beslut galle i övrigt den mening, som efter jämkning, där

sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer än halva antalet av de röstande. Finnes

ingen sådan mening, gäller den, som erhållit flera röster än någon annan, eller,

därest två sådana meningar finnas, den som efter förnyad omröstning mellan dem

erhåller de flesta rösterna. Har var röstande sin mening, gäller ordförandens.

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre parterna beretts

tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande upDenbarligen är obehövligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 3U8 höft. {Nr 345.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen.

4. Finner hyresnämnd, att dess beslut

på grund av förelupet förbiseende eller

meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar

blivit i avsevärd mån felaktigt,

eller att omständigheter tillkommit, som

bragt ärendet i ett väsentligt ändrat läge,

äge nämnden att förordna om den rättelse,

som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres

protokoll, upptagande nämndens beslut;

och skall riktigheten av detta protokoll

granskas så snart ske kan och senast inom

tio dagar. Så snart dylik granskning

skett, skall protokollet vara tillgängligt

för allmänheten. Sker ej granskning genast,

skall besked om nämndens beslut

omedelbart lämnas part, som sådant begär.

Innefattar nämndens beslut förordnande,

som i 6 § 2 mom. sista punkten sägs

skall å nämndens dörr samma dag, granskning

skett, göras anslag därom, innefattande

jämväl uppgift om vad den har

att iakttaga, som är med beslutet missnöjd.

Förslaget.

[Utgår nr förslaget.]

4. Vid hyresnämnds sammanträde föres

protokoll, upptagande nämndens beslut;

och skall riktigheten av detta protokoll

granskas så snart ske kan och senast inom

tio dagar. Samma dag dylik granskning

skett skall anslag om nämndens beslut

göras å nämndens dörr, innefattande jämväl

uppgift om vad den har att iakttaga,

som är med beslutet missnöjd, och skall protokollet,

från det anslag skett, vara tillgängligt

för allmänheten. Sker ej granskning

genast, skall besked om nämndens

beslut omedelbart lämnas part. som sådant

begär.

4 §.

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor, om vilka i 6,

7 och 8 £§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares önskan upptagas i

nämndens protokoll eller skrivelser i vidare mån, än som för avfattande av nämndens

beslut är oundgängligen erforderligt. Ej heller må de i annan mån av nämndens

ordförande, ledamöter eller tjänstemän yppas.

5 §.

Frågor om tjänstebefattningar hos hyresnämnd,

om gottgörelse till nämnden och

dess tjänstemän samt om anvisande av

övriga för nämndens verksamhet erforderliga

medel avgöras av den myndighet, som

utövar kommunens, köpingens eller municipalsamliällets

beslutanderätt. I enahanda

ordning må instruktion för hyresnämnd

antagas.

5 §.

Den myndighet, som utövar vederbörandekommuns,

köpmgs eller municipalsamhälles

beslutanderätt, åligger att anvisa erforderliga

medel ej mindre till skålig gottgörelse

åt hyresnämnds ordförande, ledamöter och

tjänstemän än även till bestridande av

övriga nödiga utgifter för upprätthållande

av nämndens verksamhet. Sagda

myndighet äger jämväl utfärda instruktion

för hyresnämnd.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

51

Lagen.

Förslaget.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal,

(i §. 6 §.

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som

är uthyrd eller avsedd att uthyras av

husägaren eller annan, högre hyra, än den,

som enligt för tid före den 25 maj 1917

senast gällande hyresavtal varit för lägenheten

betingad, ankommer med nedan angivna

inskränkning på hyresnämnden, att

efter framställning av hyresvärd, hyresgäst

eller hyressökande, eller där nämnden

eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida

det fordrade beloppet med hänsyn

till ej mindre lägenhetens beskaffenhet än

även omkostnaderna för fastigheten och

förhållandena i övrigt är att anse såsom

oskäligt samt att i sådant fall fastställa

den lägre hyra, varje gång för högst ett

år, som nämnden finner skälig. Lag samma

vare, där hyresavtal träffas om omöblerad

lägenhet, innefattande höjning av hyran

utöver för tid före den 25 maj 1917 senast

gällande hyresbelopp, så ock där sådant

avtal träffats efter det lagen den 25

maj 1917 med vissa bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. blivit gällande

för det område, där fastigheten ligger.

Skall hyresvärd enligt hyresavtalet besörja

lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla

varmvatten till densamma, åligger

det nämnden att särskilt bestämma ersättningen

för envar sådan förmån att utgå

med visst belopp eller efter grund, som

nämnden finner skälig.

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som

är uthyrd eller avsedd att uthyras av

husägaren eller annan, högre hyra, än den,

som enligt för tid före den 25 maj 1917

senast gällande hyresavtal varit för lägenheten

betingad, ankommer med nedan angivna

inskränkning på hyresnämnden att,

efter framställning av hyresvärd, hyresgäst

eller hyressökande, eller där nämnden

eljest finner anledning därtill, pröva,

huruvida det fordrade beloppet med hänsyn

till ej mindre lägenhetens beskaffenhet

än även omkostnaderna för fastigheten

och förhållandena i övrigt är att anse såsom

oskäligt samt att i sådant fall fastställa

den lägre hyra, varje gång för högst

ett år, som nämnden finner skälig. Lag

samma vare, där hyresavtal träffas om

omöblerad lägenhet, innefattande höjning

av hyran utöver för tid före den, 25 maj

1917 senast gällande hyresbelopp så ock

där sådant avtal träffats antingen, vad

angår orter, där lagen 25 maj 1917 med

vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m. blivit gällande, senare än eithundratjugondeförsta

dagen före den dag

lagen blivit tillämplig inom området, eller,

vad angår orter, där lagen den 14 juni

1918 med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. enligt Konungens

särskilda förordnande senare blivit

gällande för området, från och med

den dag, lagen sålunda blivit tillämplig

inom området, allt räknat efter den ort,

där fastigheten ligger. Skall hyresvärd

enligt hyresavtalet besörja lägenhetens

uppvärmning eller tillhandahålla varmvatten

till densamma, åligger det nämnden

att särskilt bestämma ersättningen

för envar sådan förmån att utgå med visst

belopp eller efter grund, som nämnden

finner skälig.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen.

2. Överstiger hyra för lägenhet, som

varit uthyrd för tid före den 1 oktober

1915, den före sagda dag senast gällande

hyran med högst 15 procent, må sådan

hyresförhöjning icke upptagas till prövning

av hyresnämnden, med mindre nämnden

med hänsyn till lägenhetens uppenbart

mindervärdiga beskaffenhet till ner

synnerliga skäl tala därför. Finner nämnden

med hänsyn till särskilda förhållanden

inom dess verksamhetsområde, att angivna

gräns bör fastställas till annan procentsats

än 15 procent, äge nämnden därom

förordna.

3. Hyresnämnds prövning må ej heller

avse hyresbelopp, som till betalning förfallit

före den dag, då framställning om

hyresreglering gjorts hos nämnden, eller,

där nämnden eljest företager reglering,

före den dag, då hyresvärden erhållit

meddelande, att

gande av reglering.

Förslaget.

2. Överstiger hyra för lägenhet, som

varit uthyrd för tid före den 1 oktober

1915, den före sagda dag senast gällande

hyran med högst 40 procent, må sådan

hyresförhöjning icke upptagas till prövning

av hyresnämnden, med mindre nämnden

med hänsyn till lägenhetens uppenbart

mindervärdiga beskaffenhet Sinner

synnerliga skäl tala därför. Finner nämnden

med hänsyn till särskilda förhållanden

inom dess verksamhetsområde, att angivna

gräns bör fastställas till annan procentsats

än 40 procent, äge nämnden därom

förordna.

3. Hyresnämnds prövning må ej heller

avse hyresbelopp, som till betalning förfallit

före den dag, då framställning om

hyresreglering gjorts hos nämnden, eller,

där nämnden eljest företager reglering,

före den dag, då hyresvärden erhållit

meddelande, att fråga väckts om företagande

av reglering, dock att döma bestämmelse

ej skall äga tillämpning, där

avtal träffats under förbehåll, att hyresbeloppet

helt eller delvis skall vara till

betalning förfallet tidigare än dagen närmast

före den avtalade hyrestidens början.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det är, som av

hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fast- 5. Har hyra för lägenhet blivit enligt

ställt hyra för lägenhet, galle avtal, däri denna lag för viss tid fastställd, galle avhögre

hyra för lägenheten betingats, såsom

om hyran för nämnda tid överenskommits

för det fastställda beloppet.

fråga

väckts om företa
-

6. Till lägenhet räknas i denna lag

jämväl särskilt rum.

tal, däri högre hyra för lägenheten betingats,

såsom om hyran för nämnda tid

överenskommits för det fastställda beloppet.

6. Med lägenhet avses i denna lag

varje utrymme inom byggnad.

7 §■

Har hyresavtal om omöblerad lägenhet, vilken även omfattar vare sig uppvärmning

av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten, träffats för längre tid än ett år,

och har efter dess ingående sådan stegring av bränslekostnaderna inträtt, att överenskommen

hyra, till den del denna får anses hava vid avtalets träffande avsett ersättning

för angivna förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig gottgörelse därför,

äger hyresnämnden, varje gång för högst ett år av den återstående avtalstiden, fastställa,

vad som därutöver skäligen må tillkomma hyresvärden, börande därvid sär
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mojna proposition nr 345.

53

Lagen. Förslaget.

skilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt för beredning av varmvatten.

Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio dagar etter delfåendet av sådant

beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag, som inträffar närmast efter en månad

från delfåendet. För hyresnämnds prövning enligt denna paragraf galle i tilllämpliga

delar bestämmelserna i 6 g 3 mom.

8 §.

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad lägenhet vare

utan verkan, med mindre hyresgästen efter hyresavtalets ingående avgivit skriftlig,

uttrycklig försäkran, att han är villig att låta avtalet upphöra, eller samtycke till

uppsägningen senast den dag, å vilken uppsägning sist kan ske, meddelas av hyresnämnd,

eller fall föreligger, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av lagen

den 14 juni 11107 om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.

2. Har ifråga om omöblerad lägenhet

träffats skriftligt hyresavtal, avsett att

utan uppsägning upphöra å viss dag, vare

hyresvärden skyldig att, såvitt angår avtal

träffat före den dag, denna lag träder

i kraft, inom trettio dagar därefter och

ifråga om andra avtal inom femton dagar

efter det avtalet träffats, underställa avtalet

hyresnämndens prövning; ägande

hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill

föranleda, förordna, att det skall så

anses, som om avtalet träffats under förbehåll,

att detsamma efter avtalstidens

slut, så framt icke uppsägning skett, skall

förlängas för ytterligare lika lång tid,

dock varje gång högst ett år. Lag samma

vare, om sådant avtal, som här sagts, icke

inom nämnd tid underställts hyresnämnds

prövning. För de fall, som nu nämnts,

galle ifråga om uppsägningstidens längd

vad för motsvarande fall finnes stadgat i

3 kap. 4 § sista stycket av lagen den 14

juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, om ej särskilda skäl annat föranleda,

av hyresnämnd lämnas, endast där hyresvärd ingivit framställning därom

minst trettio dagar före den dag, då uppsägning sist kan ske. Dock må framställning

om samtycke till sådan uppsägning, som avses i 133 § utsökningslagen. kunna

senast den dag, då uppsägning sist kan ske. ingivas till hyresnämnden, vilken det

åligger att snarast besluta i ärendet. Varje framställning om samtycke till uppsägning

bör innehålla uppgift såväl om den för lägenheten före den 1 oktober 1915

2. Har ifråga om omöblerad lägenhet

träffats skriftligt hyresavtal, avsett att

utan uppsägning upphöra å viss dag, vare

hyresvärden skyldig att, såvitt angär avtal

träffat före den dag, denna lag träder

i kraft, inom trettio dagar därefter och

ifråga om andra avtal inom femton dagar

efter det avtalet träffats, underställa avtalet

hyresnämndens prövning; ägande

hyresnämnden, därest särskilda skäl därtill

föranleda, förordna, att det skall så anses,

som om avtalet träffats under förbehåll

att detsamma efter avtalstidens slut, så

framt icke uppsägning skett, skall förlängas

för ytterligare lika lång tid, dock

varje gång högst ett år. Sådant förordnande

skall ock anses lämnat, om avtal,

som här sagts, icke inom nämnd

tid underställts hyresnämnds prövning.

För de fall, som nu nämnts, skall uppsägningstiden

utgöra tre månader.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.5.

Lagen.

Förslaget.

senast gällande hyran som om den ändring av hyresvillkoren, som med uppsägningen

avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest åberopas.

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke

till uppsägning av hyresavtal, då fråga

är om lägenhet, som varit uthyrd för tid

före den 1 oktober 1915, där hyresvärden

med uppsägningen allenast avsett att erhålla

en hyresförhöjning av högst 15 procent

eller annan av nämnden jämlikt (i §

2 mom. fastställd procentsats utöver den

för tiden före angivna dag senast betingade

hyran, med mindre nämnden med

hänsyn till lägenhetens uppenbart mindervärdiga

beskaffenhet finner synnerliga skäl

tala därför. Ej heller må samtycke vägras

till sådan uppsägning av hyresavtal

som avses i 133 § utsökningslagen, därest

i hyresavtalet betingade villkor finnas till

skada för ny ägare i avsevärd mån avvika

från i hyreskontrakt inom orten gängse

bestämmelser.

4. Éj må hyresnämnd vägra samtycke

till uppsägning av hyresavtal, då fråga

är om lägenhet, som varit uthyrd för tid

före den 1 oktober 1915, där hyresvärden

med uppsägningen allenast avsett

att erhålla en hyresförhöjning av högst

40 procent eller annan av nämnden jämlikt

6 § 2 mom. fastställd procentsats utöver

den för tiden före angivna dag senast

betingade hyran, med mindre nämnden

med hänsyn till lägenhetens uppenbart

mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga

skäl tala därför. Ej heller må samtycke

vägras till sådan uppsägning av

hyresavtal, som avses i 133 S utsökningslagen,

därest i hyresavtalet betingade villkor

finnas till skada för ny ägare i avsevärd

mån avvika från i hyreskontrakt

inom orten gängse bestämmelser.

5. I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas allenast

därpå, att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen jämlikt 8 § 4 mom. icke

kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk på högre hyra eller eljest förbättrade

hyresvillkor bör upptagas till prövning, skalL vid samtycket fästas det villkor,

att innehavaren av lägenheten beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden förelagd

kortare tid träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning med den ändring

av hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av nämnden fastställts eller

må kunna komma att fastställas.

6. Einner nämnden sig icke

intet fäll hyresavtal därigenom

ett år.

böra lämna begärt samtycke till uppsägning, må i

anses förnyat för längre tid än varje gång högst

7. Vid uppsägning av hyresavtal om

omöblerad lägenhet, skall med undantag

för sådant fall, som avses i 133 § ar utsökningslagen,

uppsägningstiden, evad därom

är i avtalet överenskommet eller eljest

föreskriv4, utgöra minst tre månader.

7. (enligt förslaget 8.) .Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,

och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet skall er

läggas i förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet härutinnan

icke till uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra söckendagen av varje månad

tillfullo erlägger den på samma månad belöpande hyran.

8. (enligt förslaget 9.) Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej

mindre de av hyresvärden för uppsägningen anförda skäl än även, i vilken mån

uppsägningen medför svårighet för hyresgästen att erhålla lämplig lägenhet å

tid, därtill hyresavtalet uppsagts.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 345.

55

Lagen.

Förslaget.

0 §.

1. Vad i fi och 8 S§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet, som icke den 25

maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk.

2. För lägenhet, som före den 25 maj

1917 varit tagen i bruk men icke uthyrd,

skall vid tillämpning av vad i 6 § stadgats■,

så anses, som om den för tid närmast

därefter betingade hyran varit gällande

jämväl för tid närmast före sagda

dag.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud.

10 §.

1. Envar som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller annans räkning

nthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, likasom envar hyresgäst eller hyressökande inom

området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att personligen eller, där nämnden

finner sådant utan olägenhet kunna ske, genom befullmäktigad i saken kunnigt ombud

inställa sig inför nämnden. Sådan kallelse, i vilken må utsättas vite för uteblivande

från och med två till och med etthundra kronor, skall delgivas i god tid

förut och senast dagen före den, då inställelse skall ske.

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller avsedda att

uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller hyresgästen hållas tillgängliga

för nämnden.

3. Ägare och förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde

vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden angiver

lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten inrymda

lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående fastigheten eller hyresförhållandena

i övrigt, som nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

11 §.

1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet, ej

rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete, som påkallar lägenhetens

utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd höjning av hyran eller åsyftar att

sammanslå flera lägenheter eller att inreda bostadslägenhet eller del därav till annat

“ ändamål, allt såvida icke åtgärden av vederbörande myndighet prövas vara med hänsyn

till allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen.

Förslaget.

3, Lägenhet, som, då ]agen den 25 maj

1917 med vissa bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. m eller och enligt Konungens

särskilja förordnande lagen den

14 juni 1918, med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m.

eller eljest denna lag trädde i tillämpning

inom området, användes till bostad eller

var oanvänd men dessförinnan senast använts

till bostad, må ej utan hyresnämndens

medgivande tagas i bruk för annat

ändamål; ej heller må utan nämndens

medgivande lägenhet uthyras möblerad,

vilken icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd

i sä dant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de av hyresvärden

för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens inverkan på hyresförhållandena

i allmänhet i orten samt till svårigheterna för vederbörande hyresgäster att erhålla

andra lämpliga bostäder.

4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning till återställande

av olagligen rubbat förhållande, varom i denna paragraf förmäles; och galle

därom enahanda bestämmelser, som för det i 191 § utsökningslagen avsedda fall äro

s tadgade.

2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj

1917 med vissa bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. m. trädde i tillämpning

inom området, användes till bostad eller

var oanvänd men dessförinnan senast använts

till bostad, må ej utan hyresnämndens

medgivande tagas i bruk för annat

ändamål; ej heller må utan nämndens medgivande

lägenhet uthyras möblerad, vilken

icke vid nyssnämnda tid varit uthyrd i

sådant skick.

Om skyldighet att anmäla hyres- Om skyldighet att anmäla hyres avledighet

och hyresavtal. tals träffande och upphörande.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamt)

et>område för egen eller annans räkning

uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig

att hos nämnden anmäla ej mindre liyresledighets

inträde och upphörande med angivande

av senast betingad hyra samt i

förra fallet hyresanspråk för förnyad uthyrning

och i senare fallet den vid uthyrningen

betingade hyran, än ock varje

med förutvarande hyresgäst träffat avtal

om fortsatt hyresupplåtelse mot höjd hyra,

ävenledes med angivande av den förutvarande

och den höjda hyrans belopp. I anmälan

skall, då lägenhet varit uthyrd för

tid före den 1 oktober 1915, även angivas

den för tid före nämnda dag senast betingade

hyran. Om tiden och sättet för anmälan,

som här sagts, förordnas av nämnden.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde

för egen eller annans räkning

uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att

hos nämnden anmäla ej mindre hyresavtals

träffande och upphörande med angivande

av i förra fallet närmast därförut

betingad hyra och i senare fallet,

där så ske kan, hyresanspråk för förnyad

uthyrning, än ock varje med förutvarande

hyresgäst träffat avtal om fortsatt hyresupplåtelse

mot höjd hyra, ävenledes med angivande

av den förutvarande och den höjdahyrans

belopp. I anmälan skall, då lägenhet

varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915,

även angivas den för tid före nämnda dag

senast betingade hyran. Om tiden och

sättet för anmälan, som här sagts, förordnas

av nämnden.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition nr 345.

57

Lagen.

Förslaget.

Om bostadsförmedling.

13 §.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av de i 12 §

omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan kommunal myndighet

avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter, som omfatta högst fyra

rum, kök däri inbegripet, och helt eller delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan

kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer

lämpliga bostäder.

2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.

Om överklagande av hyresnämnds

beslut m. m. Om överhyresnämnder.

14 §.

1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga,

som i 6, 7 eller 8 § sägs, ledamot av hyresnämnd

varit jävig eller av annan orsak

obehörig, eller nämnden överskridit sin befogenhet,

eller annan felaktighet ägt rum

i avseende på ärendets behandling, må

part, som är med beslutet missnöjd, däröver

föra klagan, i Stockholm hos överståthållarärnbetet,

i annan stad, där magistrat

finnes, hos denna samt i övriga

orter hos Konungens befallningshavande

inom trettio dagar efter erhållen del av

beslutet.

2. Hyresnämnds beslut om förordnande

enligt 6 § 2 mom. sista punkten skall underställas

prövning av myndighet, som i

1 mom. sägs; och åligger det nämnden

att inom femton dagar från den dag, då

protokollet över beslutet granskats, till

prövningsmyndigheten insända protokollet

och samtliga handlingar i ärendet. År

någon missnöjd med beslutet, äger han

att inom tid, som nyss sagts, till prövningsmyndigheten

ingiva de påminnelser,

han aktar nödiga.

3. Över hyresnämnds beslut i fråga,

som i 11 § 1 och 2 mom. förmäles, må

klagan föras hos Konungens befallnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1919.

14 §.

1. För prövning av besvär över hyresnämndernas

beslut samt övervakande av

ärendenas behandling inom nämnderna

skola i riket finnas överhyresnämnder

till det antal samt med de verksamhetsområden

och förläggning sorter, som Konungen

bestämmer.

2. Överhyresnämnd består av ordförande

och två ledamöter. För ordföranden

såväl som för varje ledamot

skall finnas en suppleant.

3. Ordföranden och hans suppleant

skola vara lagfarna. Ledamöterna och

deras suppleanter skola äga insikt i liy1

samt. 308 käft. (Nr 345.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen.

havande inom trettio dagar efter erhållen

del av heslutet.

4. Mot prövning smyndighets beslut i

fråga, som i 1 och 2 mom. sägs, md talan

ej föras. I Konungens befallningshavandes

beslut enligt 3 mom. må ändring sökas

hos Konungen genom besvär, vilka skola

vara inkomna till civildepartementet inom

den tid, som för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut

är bestämd.

Förslaget.

resfrågor samt därjämte äga kännedom

den ene ledamoten och suppleanten för

honom särskilt om byggnadstekniska frågor

och den andra ledamoten och suppleanten

för honom särskilt om de mindre

bemedlades bostadsförhållanden. Såväl

ordföranden som ledamöterna och suppleanterna

förordnas av Konungen för viss

tid, Konungen dock obetaget att när som

helst återkalla förordnandet.

15 §.

1. Overhyresnämnd må ej fatta beslut

med mindre den är fulltalig. Beträffande

överhyresnämnds beslut gälle i övrigt i

tillämpliga delar vad i 3 § 2 mom. är stadgat

om hyresnämnd.

2. Vad i 3 § 1 mom. och 4 § är stadgat

beträffande hyresnämnd, skall äga motsvarande

tillämpning i avseende på överhyresnämnd.

Om sättet för Överklagande av

hyresnämnds beslut m, m.

16 §.

1. Part, som är missnöjd med hyresnämnds

beslut, äger att däröver föra klagan

hos överhyresnämnden för det område,

inom vilket hyresnämnden har sitt säte,

dock endast • för så vitt beslutet för honom

äger väsentlig betydelse eller vid hyresnämndens

beslut ledamot av nämnden

varit jävig eller av annan orsak obehörig

eller ock nämnden överskridit sin befogenhet

eller annan felaktighet ägt rum i av[Jämför

lagens 14 §, 1 mom.] seende ä ärendes behandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslaget.

2. Vill part föra klagan, som i 1 mom.

sägs, ingive till hyresnämnden beträffande

beslut jämlikt 8 § senast inom tio dagar

och beträffande annat beslut senast inom

trettio dagar, efter det anslag om nämndens

beslut blivit å nämndens dörr anslaget, sin

till överhyresnämnden ställda besvärsinlaga,

samt,där med besvären åsyftas att vinna

samtycke till uppsägning, uppgift om den

dag, då uppsägning skett. Hyresnämnden

åligger därefter att, så snart ske kan och

i fråga om beslut jämlikt 8 § senast inom

en vecka, till överhyresnämnden översända

besvärshandlingarna samt utdrag av sitt

protokoll i ärendet jämte eget yttrande

över besvären.

3. Överhyresnämnd äger, där så prövas

nödigt, i anledning av inkomna besvär

infordra förklaring från klagandens motpart

ävensom ytterligare utredning från

hyresnämnden.

4. Överhyresnämnden skall över besvären

meddela beslut samt granska riktigheten

av sitt protokoll i ärendet, så snart

ske kan och beträffande fråga, varom i 8 §

sägs, senast inom tjugo dagar efter det

besvären till överhyresnämnden inkommit;

senast dagen efter det granskningen skett

skall överhyresnämnden till hyresnämnden

expediera utdrag av protokoll, innefattande

överhyresnämndens beslut. Hyresnämnden

skall, samma dag sådant protokollsutdrag

ingått, därom lämna meddelande genom

anslag å nämndens dörr.

17 §.

Finner överhyresnämnd, att klagande

utan giltigt skäl dragit ärende under

nämndens prövning, äger nämnden ålägga

klaganden att ersätta motparten hans förklaring

skostnad.

18 §.

Hyresnämnds beslut om förordnande

enligt 6 § 2 mom. sista punkten skall

underställas överhyresnämndens prövning

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen. Förslaget.

och åligger det för sådant ändamål hyresnämnden

att, omedelbart efter det protokoll

över beslutet granskats, till överhyresnämnden

insända utdrag av protokoll och

samtliga handlingar i ärendet. Sd snart

överhyresnämnden fattat beslut i ärendet

skall utdrag av protokollet därom tillställas

hyresnämnd, vilken omedelbart skall anslå

detsamma å sin dörr samt på lämpligt

sätt meddela det genom tidning i orten.

19 §.

Överhyresnämnd har att inom sitt område

öva inseende å hyresnämndernas verksamhet,

och äger för sådant ändamål överhyresnämnd

att taga del av hyresnämnds

protokoll och övriga handlingar. Överhyresnämnd

tillkommer jämväl att, där

så finnes lämpligt, meddela hyresnämnd

råd och anvisningar rörande denna lags

innehåll.

20 §.

Visar hyresnämnds ordförande eller ledamot

vid handläggning av ärende rörande

tillämpningen av denna lag synnerligt

oförstånd eller grov oskicklighet, äger

överhyresnämnd att hos vederbörande myndighet

göra framställning om hans entledigande.

21 §.

Mot överhyresnämnds beslut må talan

ej föras.

22 §.

Vad i 10 § 2 och 3 mom. är stadgat

angående skyldighet att på visst sätt tillhandagå

hyresnämnd skall äga tillämpning

jämväl i fråga om överhyresnämnd

samt dess därtill befallmäktigade tjänstemän

eller ombud.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

61

Lagen.

Förslaget.

Om ver/esf filur/heten av hyresnämnds

och överhyresnämnds beslut.

23 §.

1. Hyresnämnds beslut gånge med den

inskränkning, som i 2 mom. sägs, omedelbart

i verkställighet.

2. Hyresnämnds beslut enligt 8 eller

11 § gånge i verkställighet, endast där

tiden för besvär tilländagått, utan att

besvär anförts, eller, då besvär anförts,

dessa blivit av överhyresnämnden ogillade.

3. Överhyresnämnds beslut gånge omedelbart

i verkställighet.

4. Har enligt denna lag ändring gjorts

i hyresavtal, i vad angår redan erlagd

hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat

för mycket eller för litet, i förra

fallet till honom av hyresvärden återbetalas

och i senare fallet av honom till

hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag,

som infaller näst efter den dag

laqakraftvunnet beslut i ärendet föreligger,

dock att i senare fallet, vad i 23 § 1

mom. i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom stadgas, ej

skall äga tillämpning, med mindre hyresvärden

minst femton dagar före den dag.

han sålunda påyrkar beloppets inbetalning,

hos motparten styrker sitt krav.

Ansvarsbestämmelser.

13 §.

1. Hyresvärd, som med vetskap därom,

att hyresnämnd för lägenhet fastställt visst

hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande

eller annan för uthyrning av lägenheten

fordrar eller mottager vederlag, i penningar

eller vad det är, till högre värde,

straffes med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor.

24 §.

1. Hyresvärd, som med vetskap därom,

att hyresnämnd eller överhyresnämnd

för lägenhet fastställt visst hyresbelopp,

av hyresgäst, hyressökande eller annan

för uthyrning av lägenheten fordrar eller

mottager vederlag, i penningar eller vad

det är, till högre värde, straffes med böter

från och med femtio till och med ettusen

kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. .Maj:ts proposition nr 345.

Lagen. Förslaget.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad lägenhet såsom

villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottager av hyresgäst eller hyressökande förbindelse,

vari denne förklarar sig avstå från rätten att få hyresbeloppet prövat enligt

denna lag eller ock vara villig att utan hyresnämnds prövning av uppsägning låta

avtalet upphöra.

3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill äro, må Konungens

befallningshavande för område, där denna lag äger tillämpning, fastställa taxa för

hyresförmedling. Har Konungens befallningshavande fastställt sådan taxa, straffes

den, som erbjuder sig att mot vederlag till högre värde, än taxan föranleder, förmedla

uthyrning av eller överlåta hyresrätt till omöblerad lägenhet, eller som för

sådan förmedling eller överlåtelse fordrar eller mottager vederlag till högre värde,

likaledes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

16 § (enligt förslaget 25 §).

Bryter någon mot vad i 11 § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes med böter från

och med etthundra till och med tiotusen kronor.

17 § (enligt förslaget 26 §).

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter från och med

fem till och med femhundra kronor.

18 § (enligt förslaget 27 §).

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd, utan laga förfall,

varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden förelagt, eller till

böter från och med fem till och med femhundra kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot vad i 10 §

2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i föreskriven tid och ordning

göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

3. Har någon i dylik anmälan eller

eljest inför hyresnämnd eller hos överhyresnämnd

emot bättre vetande lämnat

oriktig uppgift, vare straffet böter från

och med femtio till och med ettusen kronor;

dock att straff, som här stadgas, ej

må tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare

straff.

3. Har någon i dylik anmälan eller

eljest inför hyresnämnd emot bättre vetande

lämnat oriktig uppgift, vare straffet

böter från och med femtio till och med

ettusen kronor; dock att straff, som här

stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen

enligt allmänna strafflagen bör beläggas

med strängare straff.

19 §.

Förseelser, som avses i 15—18 §§, skola

åtalas av allmän åklagare, de i 18 § 1

och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där

28 §.

Förseelser, som avses i 24—27 S§, skola

åtalas av allmän åklagare, de i 27 § 1 och

2 mom. angivna vid polisdomstol, där sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 345.

33

Lagen. • Förslaget.

särskild, sådan är inrättad, men eljest hos skild sådan är inrättad, men eljest hos

poliskammare eller, där sådan icke tinnes, poliskammare eller, där sådan icke finnes,

vid allmän domstol och de övriga vid vid allmän domstol och de övriga vid allallmän

domstol. män domstol.

20 § (enligt förslaget 29 §).

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunen, köpingen

eller municipalsamhället.

2. Saknas tillgång till falla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling ske

enligt allmänna strafflagen.

21 §. 30 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras De närmare föreskrifter, som erfordras

för tillämpning av denna lag, rörande för tillämpning av denna lag, rörande

hyresnämnds verksamhet eller eljest, med- hyresnämnds och överhyresnämnds verkdelas

av Konungen. samhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och upphör därmed lagen

med vissa bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. m. den 25 maj 1917 att

gälla. Dock skall beträffande förseelse

som begåtts under tiden för sistnämnda

lags giltighet och varå påföljd är i densamma

bestämd, vad därutinnan är i sagda

lag stadgat fortfarande gälla; och skola

bestämmelserna i 7 § av nämnda lag fortfarande

äga giltighet, såvitt angår hyresbelopp),

som icke prövats av nämnden och

som belöper på tid före den 1 oktober

1918. Därjämte skola av hyresnämnd enligt

lagen den 25 maj 1017 meddelade beslut

fortfarande äga giltighet; och skola

ordförande och ledamöter i hyresnämnder

jämte suppleanter för dem, vilka utsetts

på grund av samma lags bestämmelser,

anses såsom behörigen utsedda enligt

denna lag.

Lagen gäller till och med den 31 december

1919, men skall vad däri stadgas

angående förseelse, som omförmäles i 15

§ 1 mom., fortfarande äga giltighet. Hy
-

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och upphör därmed lagen

med vissa ändrade bestämmelser mot

oskälig hyresstegring m. m. den 14 juni

1918 att gälla. Dock skall beträffande

förseelse, som begåtts under tiden för

sistnämnda lags giltighet och vara påföljd

är i densamma bestämd, vad därutinnan

är i sagda lag stadgat fortfarande

gälla. Lag samma vare beträffande förseelse,

som begåtts under tiden, då lagen

den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser

mot oskälig hyresstegring ägde giltighet,

och vard påföljd är i densamma bestämd.

Vad i 14 § av lagen den 14 juni 1918

stadgas, skall likaledes fortfarande gälla

beträffande ärenden, i vilka hyresnämnd

enligt sagda lag före denna lags ikraftträdande

meddelat beslut; å sådana ärenden

skola de i 16—18 §§ och i 23 § 2

mom. av denna lag givna stadganden sålunda

icke äga tillämpning. Därjämte

skola av hyresnämnd ej mindre enligt

lagen den 25 maj 1917 än även enligt

lagen den 14 juni 1918 meddelade be
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

Lagen.

resnämnds oeslat, varigenom nämnden enligt

6 eller 7 § fastställt hyra för viss tid,

skall äga giltighet till utgången av samma

tid, dock högst till den 1 oktober 1920.

Beträffande annan än i 15 § 1 mom. omförmäld,

under tiden för lagens giltighet

hegången förseelse, vard påföljd i lagen

är bestämd, skall vad därutinnan i lagen

är stadgat fortfarande gälla.

Förslaget.

slut fortfarande äga giltighet; och skola

ordförande och ledamöter i hyresnämnder

jämte suppleanter för dem, vilka utsetts

på grund av bestämmelserna i endera av

dessa lagar, anses såsom behörigen utsedda

enligt denna lag.

Lagen gäller till och med den 31 december

1920, men skall vad däri stadgas

angående förseelse, som omförmäles i 24 §

1 mom., fortfarande äga giltighet. Hyresnämnds

beslut, varigenom nämnden enligt

6 eller 7 § fastställt hyra för viss

tid, skall äga giltighet högst till den 1

oktober 1921. Beträffande annan än i

24 § 1 mom. omförmäld, under tiden för

lagens giltighet begången förseelse, varå

påföljd i lagen är bestämd, skall vad därutinnan

i lagen är stadgat fortfarande

gälla.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

65

JM. A

(till socialstyrelsens och

bostadskon/missionens utlåtande.

)

P. M.

angående överhyresnämndernas antal och verksamhetsområden

samt statens kostnader för inrättande av dylika nämnder.

Enligt det preliminära förslag till införande av en besvärsinstans i hyresregleringsmål,

som utarbetats av Kungl. Socialstyrelsen och Bostadskommissionen, bar bland

annat förutsatts, att ett flertal besvärsnämnder, överbyresnämnder, skola inrättas,

vilkas verksamhetsområden vanligen måste tänkas omfatta flera län. Vid bedömande

av frågan om besvärsnämndernas antal och verksamhetsområden, distrikt, har det,

enär kostnaderna självfallet stiga i den mån flera besvärsnämnder inrättas, synts mig

angeläget att så långt möjligt reducera deras antal för att därigenom begränsa statens

utgifter för ändamålet. Uppenbarligen få dock icke dessa sparsamhetshänsyn drivas

så långt, att lokala besiktningar, vilka enligt förslaget utgöra en nödvändig förutsättning

för att prövningsnämnderna på ett tillfredsställande sätt skola kunna lösa

sin uppgift, på grund av långa avstånd eller eljest på grund av förefintliga kommunikationsförhållanden

omöjliggöras eller i allt fall försvåras. Vid uppgörande av

förslag till distriktsindelning har hänsyn vidare ansetts böra tagas till, å ena sidan,

att antalet hyresnämnder och ärenden bliva så långt möjligt jämt fördelade på de

olika övernämnderna samt, å andra sidan, att överhyresnämndernas verksamhetsområden

erhålla en såvitt möjligt lämplig geografisk utsträckning. Med hänsyn till

angivna synpunkter har det synts lämpligt att uppdela landet i sju särskilda överhyresnämndsdistrikt,

vilkas omfattning närmare framgår av nedanstående tablå, där

för belysande av resp. övernämnders arbetsbörda jämväl angivits inom envar av de

föreslagna distrikten befintliga hyresnämnder, av dessa handlagda hyresregleringsärenden,

uppsägningsärenden, bland vilka särskilt upptagits »rena» uppsägningsärenden,

det vill säga sådana, som avsett uppsägning till avflyttning, övriga ärenden

samt slutligen hela antalet ärenden under tiden från ikraftträdandet av 1917 års lag

till samma års utgång.

Anmärkas må, att översikten endast omfattar sådana hyresnämnder, som voro i

verksamhet under år 1917. Sedan efter nämnda års utgång hyresnämnder ytterligare

tillkommit i Huvudsta, Tumba, Strängnäs, Oxelösund, Ronneby, Sölvesborg,

Nyhem (Hallands län), Fässberg, Herrljunga, Säffle, Askersund, Hallsberg, LindesBiliang

till riksdagens protokoll 1319. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå, utvisande antalet i riket under år 1917 av hyresnämnd handlagda olika ärenden,

fördelade på sju ifrågasatta övcrhyresnämndsdistrikt.

Öl

Öl

Distrikts-

nummer

0 m f a

ttningen

Antal

Antal

ärenden,

som beröra

Hela

Län

Orter

nämn-

der

hyres-

uppsägning

Övriga

antalet

ärenden

med hyresnämnd är 1917

regle-

ring

Samtliga

Därav

»rena»

frågor

i

Stockholms stad (med för- städer).

Stockholm, Sundbyberg, Lidingö, Sol- na, (utom Råsunda) och Råsunda.

ii

19,207

4,816

362

253

24,276

ii

Stockholms, Uppsala, Sö- dermanlands, Gottlands

och Gävleborgs län.

Södertälje, Nynäshamn, Norrtälje, Upp- sala, Enköping, Nyköping, Katrine- holm, Eskilstuna, Visby, Gävle,

Söderhamn, Hudiksvall.

12

1,290

291

210

.

62

1,643

in

Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs och Kalmar

län.

Linköping, Norrköping, Mjölby, Mo- tala, Jönköping, Huskvarna.._ Nässjö,

Eksjö, Värnamo, Växjö, Älmhult,

Kalmar, Oskarshamn, Västervik.

14

668

234

201

48

950

IV

Blekinge, Kristianstads och

Malmöhus län.

Karlskrona, Karlshamn, Kristianstad,

Malmö, Lund, Landskrona, Hälsing- borg, Eslöv, Ystad, Trälleborg, Hö- ganäs, Arlöv.

12

3,970

2,834

272

77

6,881

v

Hallands, Göteborgs & Bo- hus, Älvsborgs och Skara- borgs län.

Halmstad, Falkenberg, Varberg, Göte- borg, Uddevalla, Mölndal, Örgryte,

Vänersborg, Trollhättan, Alingsås,

Borås, Åmål, Mariestad, Lidköping,

Skara, Skövde, Falköping.

17

1,559

506

293

196

2,261

VI

Värmlands, Örebro, Väst- manlands och Koppar- bergs län.

Karlstad, Kristinehamn, Arvika, Öre- bro, Västerås, Arboga, Falun.

7

728

178

103

35

941

vn

Västernorrlands, Jämt- lands, Västerbottens och

Norrbottens läu.

Härnösand, Sundsvall, Östersund, U- meå, Luleå, Boden, Kiruna, Hapa- randa.

8

524

112

I05

24

660

Summa

81

27,946

8,971

1,546

695

37,612

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(57

Kungl. Maj:tn proposition nr it45.

berg, Nora, och Köping, skulle första distriktet komma att omfatta 12, andra distriktet

15, fjerde distriktet 14, femte distriktet 20 och sjätte distriktet 18 hyresnämnder.

Vid en blick på ovanstående tablå faller genast i ögonen det stora antalet ärenden,

som skulle falla på överhyresnämnden i första distriktet. Till en början må

med avseende härå anmärkas, att hyresnämnderna i Stockholm, för det fall att hyresvärd

begärt reglering av hyran för ett flertal lägenheter eller gjort framställning om

samtycke till uppsägning av flera lägenheter i samma fastighet, räknat ett ärende

för varje lägenhet. Samma beräkningsmetod har emellertid icke tillämpats på alla

orter och i varje fall icke i Göteborg, där man räknat endast ett ärende för varje

fastighet. Dessa olika förfaringssätt förklara i viss mån disproportionen ifråga om

antalet ärenden i Stockholm och Göteborg. I allt fäll skulle på överhyresnämnden

i Stockholm komma ett ojämförligt större antal ärenden än på någon annan övernämnd.

Enligt tillgänglig uppgift inkommo till stockholmsnämnderna under år 1918

inalles cirka 38,000 ärenden, varav dock över 21,000 avsågo uppsägning av hyresavtal.

Då det emellertid givetvis är av största vikt, att en enhetlig tillämpning av

lagen kommer till stånd på samma ort, kan det icke gärna ifrågasättas att uppdela

Stockholms stad i exempelvis tvenne överhyresnämndsdistrikt. A andra sidan måste

det med hänsyn såväl till arbetsbördans storlek som hyresmarknadens olika beskaffenhet

i Stockholm och därifrån mera avlägset belägna orter anses olämpligt att sammanföra

Stockholms stad med de närmast däromkring belägna länen till ett distrikt.

Stockholms förstäder, vilkas hyresmarknader intimt sammanhänga med huvudstadens,

synas dock nödvändigtvis böra tillföras stockholmsdistriktet.

De olika överhyresnämnderna måste ifråga om förläggandet av sin verksamhet

givetvis lokaliseras till viss ort, stationsorten. Såsom sådan synes Stockholm vara

självskrivet för såväl första som andra distriktet, liksom ock Malmö för fjärde, Göteborg

för femte och Örebro för sjätte distriktet. Beträffande tredje distriktet torde

valet i ifrågavarande avseende närmast böra stå mellan Jönköping, där uppenbarligen

stora förutsättningar böra finnas att få en för uppdraget lämplig ordförande,

samt Norrköping eller Linköping. För sjunde distriktet torde Härnösand eller

Umeå vara lämpliga stationsorter för överhyresnämnden. I sista hand torde måhända

möjligheten att på orten få för respektive uppdrag lämpliga ordförande och

ledamöter i vederbörande övernämnd böra bliva avgörande ifråga om valet av stationsort.

Jämlikt gällande bestämmelser skola kostnaderna för de lokala hyresnämnderna

bäras av vederbörande kommun. Ifråga om de nu föreslagna överhyresnämnderna

synes emellertid ett liknande förfarande icke låta sig lämpligen genomföra, utan

torde kostnaderna för överhyresnämndernas inrättande och för uppehållande av deras

verksamhet helt böra läggas på staten. De utgifter, som i sådant avseende synas kunna

komma ifråga, äro dels arvoden till ordförande och ledamöter samt sekreterare, reseersättningar

vid lokala besiktningar ävensom utgifter för sakkunniga, skrivbiträden och vaktmästare,

renskrivning, lokaler, inventarier, skrivmaterialier med flera dylika expenser.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl Maj:ts proposition nr 345.

Vad först angår arvodena till övernämndernas ordförande och ledamöter synas

dessa i all synnerhet för ordförandenas vidkommande icke böra sättas för lågt. Det

torde nämligen ligga synnerlig vikt på att till ifrågavarande uppdrag kunna förvärva

skickliga personer, som jämväl äro i besittning av särskild personlig auktoritet.

Ifråga om formen för ersättningens utgående har det av flera skäl befunnits olämpligt

att låta ersättningen i dess helhet utgå i fasta, årliga arvoden. Dels äro nämligen

ifrågavarande uppdrag av mera tillfällig natur, dels är det omöjligt att på förhand

mera exakt bedöma omfattningen av det arbete, som kommer att falla på de

olika övernämnderna och med ledning därav utmäta ett efter arbetskvantiteten avpassat

årligt arvode.

Med hänsyn till angivna förhållanden synes det vara mest naturligt att låta ersättningens

storlek vara mera direkt beroende av arbetets omfattning och att för sådant

ändamål fastställa densamma till visst belopp för sammanträde. Anmärkas må ock,

att på de flesta orter ersättningen till ordförande och ledamöter i hyresnämnd utgår

med visst belopp för sammanträde. För att emellertid underlätta möjligheten att

erhålla för här ifrågavarande uppdrag väl kvalificerade personer samt även för att

uttryckligen betona skyldigheten för ordinarie ordförande och ledamöter att deltaga

i övernämndernas arbete och icke utan laga förfall skjuta över arbetet på suppleanterna,

har det synts lämpligt att låta ersättningen till viss del utgå i form av fast arvode.

Innan jag övergår till själva ersättningsbeloppen, må framhållas, att med ledning

av besvärsfrekvensen ifråga om den kategori av hyresnämndsärenden, varom 11 § av

gällande hyresstegringslag handlar och vilka redan nu kunna överklagas hos högre

instans, approximativt beräknats, att överhyresnämnden i första distriktet (Stockholm)

för fullgörande av sina arbetsåligganden årligen måste avhålla cirka 200 sammanträden.

! För vartdera av fjärde distriktet (Malmö) och femte distriktet (Göteborg)

torde antalet sammanträden för år kunna uppskattas till cirka 75 samt för övriga

distrikt till i medeltal cirka 30. Det framgår av denna beräkning, att de olika övernämndernas

arbetsbördor bliva ganska ojämnt fördelade. Vad särskilt Stockholmsdistriktet

beträffar, synes det vara tydligt, att såväl ordföranden, vilken det åligger,

förutom att leda förhandlingarna vid nämndens sammanträden, att jämväl utföra

vissa förberedande arbeten såsom uttagande av mål, utsättande av kallelsetider med

mera samt protokollsjustering, som ock ledamöterna, vilka förutom att närvara vid

sammanträdena hava att verkställa besiktningar av lägenheter för hyresreglering med

mera, bliva helt upptagna av ifrågavarande uppdrag och sålunda böra skäligen ersättas

med hänsyn därtill. Inom samtliga övriga distrikt åter torde ordförande och ledamöter

kunna fullgöra respektive uppdrag mera såsom bisyssla vid sidan av annan

verksamhet.

Med hänsyn till vad nu anförts har jag ansett mig böra föreslå, att såsom ersättning

till övernämndernas ordförande må utgå dels ett fast, årligt arvode, utgörande

i första distriktet 5,000 kronor, och i övriga distrikt 3,000 kronor, dels ock ett belopp

av 50 kronor för varje sammanträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U proposition nr 345. (ii)

Ersättningen till samtliga ordförande skulle sålunda för år kunna beräknas till:

1 ordförande (5,000 + 200 X 50 = 15,000)............. 15,000 kronor

2 ordförande (vardera 3,000 + 75 X 50 = 6,750).......... 13,500

4 ordförande (vardera 3,000 + 30 X 50 = 4,500)........ . . 18,000 »

eller tillsammans 46,500 kronor.

Som gottgörelse till övernämndernas ledamöter vill jag föreslå dels ett fast årligt

arvode, utgörande för ledamöterna i första distriktet 3,000 kronor och i övriga distrikt

2,000 kronor, dels ock en ersättning av 30 kronor för varje sammanträde. Ersättningen

till nämndledamöterna kan sålunda för år beräknas till:

2 ledamöter (vardera 3,000 + 200 x 30 = 9,000) .......... 18,000 kronor

4 ledamöter (vardera 2,000 + 75 X 30 = 4,250).......... 17,000 5

8 ledamöter (vardera 2,000 + 30 X 30 = 2,900)........ . . 23,200 »

eller tillsammans 58,200 kronor

Till nämndledamöterna torde därjämte böra utgå en ersättning av 10 kronor för

varje besiktningsförrättning. Då en sådan förrättning som regel bör kunna omfatta

alla lägenheter, som förekomma till behandling vid samma sammanträde, och då vidare

sammanträdenas antal för samtliga nämnder tillsammans, såsom av det redan

anförda torde framgå, torde kunna uppskattas till cirka 470, synes för berörda ändamål

böra beräknas ett belopp av 2 X 470 X 10 = 9,400 kronor. Enligt den praxis,

som utvecklat sig hos hyresnämnderna i Stockholm, deltaga ordförandena icke i de

lokala besiktningarna utan verkställas dessa enbart av nämndsledamöter. Då detta

förfarande visat sig fullt tillfredsställande, torde detsamma kunna tillämpas även vid

övernämnderna, dock att ordförande, därest särskilda skäl därtill föranleda, bör vara

pliktig att deltaga i besiktning. Någon särskild ersättning till honom torde emellertid

icke behöva utgå för dylika undantagsfall.

Till ordförande- och ledamotsuppleanter synes annan gottgörelse än den för

sammanträde eller besiktningsförrättning föreslagna ersättningen icke vara erforderlig,

varför särskild statsutgift för deras vidkommande icke skulle behöva beräknas. Emellertid

må med avseende härå framhållas, att det givetvis vore synnerligen önskvärt, att

ordförandesuppleanterna i viss utsträckning vore närvarande vid övernämndernas sammanträden,

så att de därigenom kunde förvärva en ingående kännedom om där förekommande

spörsmål vare sig av rent formellt juridisk eller saklig karaktär. Då

rättssäkerheten och enhetligheten i besluten härigenom givetvis skulle i hög grad

befordras, har det synts lämpligt föreslå, att ordförandesuppleant, som är närvarande

vid övernämnds sammanträde, härför må uppbära ett mindre arvode, exempelvis 10

kronor per sammanträde, dock högst 12 sammanträden för år. Då nyttan av en

dylik anordning är påtaglig, torde den därmed förenade kostnaden, 840 kronor för år,

icke behöva avskräcka. Därest, såsom möjligen kan tänkas, ordförandesuppleanten

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr ,?45.

på viss ort betin nes villig åtaga sig sexreterareuppdrag hos nämnden och därför

åtnjuter ersättning, bör givetvis nyssnämnda sammanträdesarvode icke utgå.

Yad övernämndssekreterarnas avlöning beträffar synes denna böra bestämmas enligt

samma grunder som ersättningar till ordförande och ledamöter. Då emellertid sekreterarnas

arbetsuppgifter icke komma i lika hög grad som för ordförande och ledamöter

att anknyta sig till nämndsammanträdena utan jämväl omfatta mera löpande

uppgifter såsom diarieföring av inkomna mål, utfärdande av kallelser, expediering av

beslut med mera, har det synts lämpligt att låta det fasta årsarvodet bliva något större

i förhållande till sammanträdesersättningen.

Som ersättning till sekreterarna hava beräknats dels ett fast årsarvode, vilket för

sekreteraren i stockholmsdistriktet skulle utgöra 5,000 kronor och i övriga distrikt

3,000 kronor, dels en ersättning av 30 kronor för varje sammanträde. Härigenom

skulle statens utgifter för övernämndernas sekreterare för år uppgå till:

1 sekreterare (5,000 + 200 x 30 = 11,000)............. 11,000 kronor

2 sekreterare (vardera 3,000 4- 75 X 30 = 5,250).......... 10,500 »

4 sekreterare (vardera 3,000 + 30 x 30 = 3,900).......... 15,fi00 »

eller sammanlagt 37,100 kronor

Med avseende härå må emellertid tilläggas, att det vid vissa brådskande tillfällen,

särskilt vid tiden för de vanliga uppsägningstiderna, för stockholmsdistriktets vidkommande

kan förväntas bliva sådan. anhopning av ärenden, att en enda sekreterare

omöjligen kan medhinna alla sekreteraregöromål. Det torde därför vid dylika tillfällen

vara nödvändigt att för nämnda distrikt anställa en biträdande sekreterare,

för vars avlönande ett belopp av högst 3,000 kronor för år torde böra beräknas.

För vissa distrikt med relativt ringa antal ärenden torde måhända den möjligheten

stå öppen att mot särskild ersättning uppdraga åt ordföranden att sköta sekreteraregöromålen,

varigenom sannolikt någon besparing skulle kunna uppkomma. Ett dylikt

åtagande från ordförandens sida må dock ske endast på frivillighetens väg, enär

en obligatorisk skyldighet för ordförande i ifrågavarande avseende möjligen kan

medföra svårigheter att för ordförandeskapet uppbringa fullt kvalificerad person.

Såsom redan framhållits, måste övernämnd för att kunna få tillräckligt underlag

för sitt beslut i förekommande fall ofta verkställa lokala besiktningar av vederbörande

lägenheter. Dylik besiktning, vilken som regel bör kunna företagas av de

båda ledamöterna utan ordförande, möjligen också av endast den ena ledamoten

eller annan därtill särskilt utsedd person, torde sannolikt bliva påkallad i stor utsträckning,

då fråga är om hyresreglering eller om rivnings- och ändringsarbeten.

Däremot lärer besiktning icke behöva förekomma ifråga om vissa andra ärenden

enligt 11 § i lagen samt beträffande uppsägningsärenden, försåvitt dessa icke äro

sammankopplade med rivnings- eller ändringsfrågor. För verkställande av dessa

besiktningar torde det bliva nödvändigt, att ledamöterna i övemämnd — understen
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. May.ts proposition nr J45.

dom även ordföranden — företaga resor från stationsorten till andra orter inom distriktet.

I många fall torde det måhända jämväl komma att visa sig lämpligt att

för lokala undersökningar utsända sekreteraren eller särskild expert. För dylika

resor måste givetvis ersättning utgå av statsmedel och vill jag med avseende härå

föreslå, att såväl ordförande söm ledamöter, eventuellt sekreteraren eller annan person,

må för sålunda företagen resa åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt tredje

klassen i gällande resereglemente. För belysande av de kostnader, som härigenom

skulle tillskyndas statsverket må anföras följande. Frånsett stockholmsdistriktet

som i delta avseende icke torde behöva tagas i betraktande — finnas hyresnämnder

på 84 orter. Frånräknas därifrån sex stationsorter, återstå 78 orter, till vilka sålunda

besiktningsresor kunna tänkas förekomma. Därest dessa ordnas på lämpligt sätt,

torde som regel endast två resor årligen i medeltal behöva beräknas till varje ort.

Med antagande vidare av att avståndet från stationsorten till besiktningsorten i medeltal

utgör 15 mil, för vilka biljettlösen lista klass fram och åter uppgår till cirka

75 kronor, samt att varje resa i medeltal tager 3 dagar i anspråk med ett traktamente

av 14 kronor per dag, skulle den sammanlagda årliga statsutgiften för dessa

besiktningsresor, däri även inberäknat ersättning enligt resereglementet för flyttning

av reseffekter, uppgå till närmare 40,000 kronor. Vid utförande av dessa beräkningar

har icke förbisetts, att så kallade rundresor till flera närbelägna orter understundom

kunna företagas, varigenom kostnaderna skulle kunna väsentligen nedbringas. A

andra sidan torde emellertid denna vinst utjämnas av de ojämförligt större resekostnaderna

i det sjunde distriktet till följd av längre avstånd och nödvändigheten att

använda sovvagn.

Tilläggas må, att nämndledamot vid dylika besiktningsresor givetvis skulle, förutom

dagtraktamente, äga uppbära förut omförmälda besiktningsarvode, 10 kr., för varje

förrättningsdag.

Vid inrättande av en besvärsinstans måste såsom ovan antytts, även räknas med en

del allmänna utgifter för renskrivning, vakthållning vid sammanträdena, anlitande av

sakkunniga i värmefrågor, samt för lokal, vissa inventarier, diarier, skrivmaterialier,

interurbana telefonsamtal, telegram med mera.

Vad särskilt lokalfrågan beträffar torde man kunna utgå därifrån, att i flertalet

distrikt överhyresnämnden endast har behov av en sammanträdeslokal 2 ä 3 gånger

i månaden och att särskild expeditionslokal här icke med nödvändighet är erforderlig.

Ordförandens och sekreterarens arbeten utom sammanträdena äro alla av den art, att

de med fördel kunna utföras i hemmet. Vid sådant förhållande och då övernämndernas

stationsorter genomgående torde komma att förläggas till länsresidensstäder,

synes man kunna förvänta, att sammanträdeslokal i ifrågavarande fall skall kunna

anskaffas genom länsstyrelsens förmedling utan särskild kostnad för staten. I de

distrikt, varom här är fråga, torde ej heller några inventarier som regel behöva inköpas

annat än möjligen ett arkivskåp för förvaring av nämndens handlingar. I

första distriktet (Stockholm), i fjärde distriktet (Malmö) samt i femte distriktet (Gö
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Ktingl. Maj:ts proposition nr 345.

teborg) torde däremot särskilda expeditionslokaler bliva erforderliga. Ehuru man

även här med visst fog torde kunna räkna med, att lokaler kostnadsfritt skola ställas

till förfogande av vederbörande länsstyrelser eller städer, måste medel för ifrågavarande

ändamål finnas tillgängliga för att kunna vid behov tillgripas. I sistnämnda

distrikt torde inventarier, bland annat skrivmaskiner, i viss utsträckning bliva erforderliga.

I detta sammanhang bör måhända anmärkas, att övernämnderna givetvis böra tillerkännas

rätt att använda tjänstefrimärken och tjänstebrevkort.

Statens utgifter av här ifrågavarande slag hava approximativt beräknats på följande

sätt, nämligen

löpande utgifter för år:

2 skrivbiträden, 1 vaktmästarebiträde i I distriktet . . 7,200 kronor

1 skrivbiträde, 1 vaktmästarebiträde i IY distriktet . . 3,600 »

d:o d:o i Y distriktet . . 3,600 »

renskrivning och vaktmästarebiträde i övriga distrikt

å 30 kr. per sammanträde (120 X 30)........ 3,600 »

värmesakkunniga.......... 5,000 »

lokalhyror ........... 5,000 »

diarier, skrivmaterialier, interurbana telefonsamtal, telegram,

rengöring med mera............ 5,000 »

Summa 33,000 krono?

engångskostnader:

3 skrivmaskiner............... ... 2,500 kronor

7 arkivskåp..................... 2,000 »

diverse inventarier, skrivbord med mera....... 4,000 »

Summa 8,500 kronor

För första verksamhetsåret (helt år) torde statens sammanlagda utgifter för nu

föreslagna 7 överhyresnämnder förslagsvis kunna beräknas sålunda:

för ordförande................... 46,500 kronor

» ordförandesuppleanter.............. 840 »

» ledamöter.................... 58,200 »

» besiktningar.................. 9,400 »

» sekreterare................... 37,100 »

» biträdande sekreterare i Stockholm........ 3,000 »

» besiktningsresor................. 40,000 *

» skrivbiträden, vaktmästarebiträden, sakkunniga, lokalhyror,

diarier, skrivmaterialier med mera .... 33,000 »

1 nyanskaffning av inventarier........... 8,500 >

eller sammanlagt 236,540 kronor

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

73

Ovanstående belopp, 236,540 kronor är såsom framhållits, beräknat för helt år. Då

emellertid överhyresnämnderna icke komma att träda i verksamhet under innevarande

år, förrän en god del av året redan förflutit, torde givetvis hela den beräknade årskostnaden

icke behöva åtgå för återstående del av löpande budgetår. En reducering

bör kunna ske av den del av ovannämnda årskostnad, som motsvarar fasta arvoden

till ordförande, ledamöter, sekreterare och biträden, beräknade för år sammanlagt till

cirka 90,000 kronor, varav så stort belopp synes kunna frånräknas, som motsvarar

den förflutna delen av året. Någon reduktion av övriga beräknade utgiftsposter torde

däremot icke vara tillrådlig, enär verksamheten istället kommer att koncentreras på

återstående del av året.

Om såsom här förutsatts den nya lagen promulgeras omkring 1 nästkommande

mars skulle statens utgifter för löpande år sålunda böra uppskattas till 236,540

— 15,000 = 221,540 kronor, vilket belopp lämpligen torde kunna höjas till i runt tal

225,000 kronor.

För nästkommande år bortfalla givetvis ovannämnda engångsutgifter för nyanskaffning

av inventarier, varför statens utgifter för ändamålet under nämnda år böra

uppskattas till 236,540 — 8,500 = 228,040 kronor, vilket belopp lämpligen bör avrundas

till 230,000 kronor.

På grund av omöjligheten att mera exakt beräkna de med överhyresnämndernas

inrättande och upprätthållande förenade kostnader, torde, därest medel bliva för ändamålet

erforderliga, härför anvisade anslag böra givas förslagsanslags karaktär.

Stockholm den 15 januari 1919.

Elis Bjurstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 308 höft. (Nr 345.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m.

Lagens tillämpliglietsoniråde.

1 §•

1. Denna lag äger tillämpning inom område, där lagen med vissa

ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. den 14 juni 1918

är gällande vid denna lags ikraftträdande. Dock må Konungen härifrån

kunna medgiva undantag, såframt den myndighet, som utövar kommunens,

köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, därom gör framställning,

för vilken avgivits minst två tredjedelar av de i beslutet deltagandes

röster.

2. Konungen äger ock förordna, att lagen skall tillämpas i annan

stad eller köping eller annat municipalsamhälle, så ock eljest i annan

kommun eller del av kommun, än som i 1 mom. sägs, försåvitt där i

större utsträckning förekommer uthyrning av omöblerade lägenheter för

bostads-, affärs- eller annat ändamål. Sådant förordnande varder ej

meddelat, innan den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller

municipalsamhällets beslutanderätt, yttrat sig i frågan.

Om hyresnämnd.

2 §•

1. För område, där denna lag äger tillämpning, skall finnas en

hyresnämnd. Den myndighet, som utövar kommunens, köpingens eller

municipalsamhällets beslutanderätt, äge dock bestämma, att inom området

skola inrättas flera hyresnämnder, envar för viss del av området.

2. Hyresnämnd består av ordförande och fyra ledamöter. För

ordföranden såväl som för ledamöterna skola finnas suppleanter minst

till motsvarande antal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuvgl. Maj:tn proposition nr 345. 75

3. Ordförande och suppleant för honom, vilka vad angår hyresnämnd

i stad skola vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande

för viss tid, Konungens befallningshavande obetaget att när

som helst återkalla förordnandet. Samma person må förordnas till ordförande

eller suppleant för ordförande i liera hyresnämnder.

4. De fyra ledamöterna och deras suppleanter utses av den myndighet,

som utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets bebeslutanderätt,

att tjänstgöra tills vidare eller viss tid, vederbörande

myndighet även i senare fallet obetaget att när som helst återkalla förordnandet.

Av dessa ledamöter och suppleanter skola två ledamöter och

suppleanter för dem äga eller förvalta till uthyrning avsedd fastighet.

Övriga två ledamöter och suppleanter för dem, vilka ej må äga eller

förvalta fastighet, som nyss sagts, skola äga kännedom om ortens hyresmarknad

och åtminstone den ene ledamoten och minst en suppleant

särskilt om de mindre bemedlades bostadsförhållanden. I övrigt skall om

valbarhet till hyresnämnd, så ock om rätt för den, som blivit vald, att

avsägä sig uppdraget gälla vad i enahanda avseenden är stadgat i fråga

om hälsovårdsnämnd.

5. Stadsläkare och bostadsinspektör, där sådan finnes, äga att

närvara vid hyresnämnds sammanträden, om vilka underrättelse skall

meddelas dem i god tid förut, samt att deltaga i överläggningarna men

ej i besluten. De hava att tillhandagå hyresnämnd med det tjänstebiträde,

som av nämnden påkallas.

3 §•

1. Vid handläggning hos hyresnämnd av frågor, om vilka i 6, 7,

8 och 11 §§ sägs, skall beträffande jäv mot nämndens ordförande och

ledamöter i tillämpliga delar gälla vad allmän lag stadgar om domarjäv.

2. Hyresnämnd är beslutför, om ordförande och tre ledamöter äro

närvarande och om beslutet ense. Som beslut gälle i övrigt den mening,

som efter jämkning, där sådan erfordras och kan ske, omfattas av mer

än halva antalet av de röstande. Finnes ingen sådan mening, gäller

den, som erhållit flera röster än någon annan, eller, därest två sådana

meningar finnas, den som efter förnyad omröstning mellan dem erhåller

de flesta rösterna. Har var röstande sin mening, gäller ordförandens.

3. Ej må hyresnämnd till avgörande företaga ärende, med mindre

parterna beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden eller parts hörande

uppenbarligen är obehövligt.

4. Finner hyresnämnd, att dess beslut på grund av förelupet för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

biseende eller meddelade oriktiga eller missvisande upplysningar blivit

1 avsevärd mån felaktigt, eller att omständigheter tillkommit, som bragt

ärendet i ett väsentligt ändrat läge, äge nämnden att förordna om den

rättelse, som därav må föranledas.

5. Vid hyresnämnds sammanträde föres protokoll, upptagande

nämndens beslut; och skall riktigheten av detta protokoll granskas så

snart ske kan och senast inom tio dagar. Så snart dylik granskning

skett, skall protokollet vara tillgängligt för allmänheten. Sker ej granskning

genast, skall besked om nämndens beslut'' omedelbart lämnas part,

som sådant begär. Innefattar nämndens beslut förordnande, som i 6 §

2 mom. sista punkten sägs, skall å nämndens dörr samma dag, granskning

skett, göras anslag därom, innefattande jämväl uppgift om vad den

har att iakttaga, som är med beslutet missnöjd.

4 §.

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor,

om vilka i 6, 7 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares

önskan upptagas i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare

mån, än som för avfattande av nämndens beslut är oundgängligen erforderligt.

Ej heller må de i annan mån av nämndens ordförande, ledamöter

eller tjänstemän yppas.

5 §•

Den myndighet, som utövar vederbörande kommuns, köpings eller

municipalsamhälles beslutanderätt, åligger att anvisa erforderliga medel

ej mindre till skälig gottgörelse åt hyresnämnds ordförande, ledamöter

och tjänstemän än även till bestridande av övriga nödiga utgifter för

upprätthållande av nämndens verksamhet. Sagda myndighet äger jämväl

utfärda instruktion för hyresnämnd.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

6 §•

1. Fordras för omöblerad lägenhet, som är uthyrd eller avsedd att

uthyras av husägaren eller annan, högre hyra, än den, som enligt för tid

före den 25 maj 1917 senast gällande hyresavtal varit för lägenheten

betingad, ankommer med nedan angivna inskränkning på hyresnämnden

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. AJaj:ts proposition nr 345.

77

att, efter framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande, eller

där nämnden eljest finner anledning därtill, pröva, huruvida det fordrade

beloppet med hänsyn till ej mindre lägenhetens beskaffenhet än även

omkostnaderna för fastigheten och förhållandena i övrigt är att anse såsom

oskäligt samt att i sådant fall fastställa den lägre hyra, varje gång

för högst ett år, som nämnden finner skälig. Lag samma vare, där hyresavtal

träffas om omöblerad lägenhet, innefattande höjning av hyran

utöver för tid före den 25 maj 1917 senast gällande hyresbelopp, så ock

där sådant avtal träffats antingen, vad angår orter, där lagen den 25

maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. varit

gällande, senare än å etthundratjugondeförsta dagen före den dag lagen

blivit tillämpad inom området, eller, vad angår orter, där lagen den 14

juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m. enligt Konungens särskilda förordnande senare blivit gällande för

området, från och med den dag, lagen sålunda blivit tillämplig inom området,

allt räknat efter den ort, där fastigheten ligger. Skall hyresvärd

enligt hyresavtalet besörja lägenhetens uppvärmning eller tillhandahålla

varmvatten till densamma, åligger det nämnden att särskilt bestämma

ersättningen för envar sådan förmån att utgå med visst belopp eller efter

grund, som nämnden finner skälig.

2. Överstiger hyra för lägenhet, som varit uthyrd för tid före den

1 oktober 1915, den före sagda dag senast gällande hyran med högst 15

procent, må sådan hyreshöjning icke upptagas till prövning av hyresnämnden,

med mindre nämnden med hänsyn till lägenhetens uppenbart

mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl tala därför. Finner

nämnden med hänsyn till särskilda förhållanden inom dess verksamhetsområde,

att angivna gräns bör fastställas till annan procentsats än 15

procent, äge nämnden därom förordna.

3. Hyresnämnds prövning må ej heller avse hyresbelopp, som till

betalning förfallit före den dag, då framställning om hyresreglering gjorts

hos nämnden, eller, där nämnden eljest företager reglering, före den dag,

då hyresvärden erhållit meddelande, att fråga väckts om företagande av

reglering. Denna bestämmelse skall dock ej äga tillämpning, där avtal

träffats, att hyresbeloppet helt eller delvis skall vara till betalning förfallet

tidigare än å dagen före den avtalade hyrestidens början.

4. Under hyra inbegripes varje vederlag, i penningar eller vad det

är, som av hyresvärden eller till hans förmån för upplåtelsen betingas.

5. Har hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet, gälle

avtal, däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran för

nämnda tid överenskommits för det fastställda beloppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

6. Med lägenhet avses i denna lag varje utrymme inom byggnad.

7. Har enligt denna lag ändring gjorts i hyresavtal, i vad angår

redan erlagd hyra, skall vad hyresgästen sålunda betalat för mycket eller

för litet i förra fallet till honom av hyresvärden återbetalas och i senare

fallet av honom till hyresvärden inbetalas vid den hyresbetalningsdag,

som infaller näst efter den dag beslut i ärendet föreligger, dock att i senare

fallet vad i 3 kap. 23 § 1 i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom stadgas ej skall äga tillämpning, med mindre hyresvärden

minst femton dagar före den dag, han sålunda påyrkar beloppets

inbetalning, hos motparten styrker sitt krav.

7 §.

Har hyresavtal om omöhlerad lägenhet, vilket även omfattar vare

sig uppvärmning av lägenheten eller tillhandahållande av varmvatten,

träffats för längre tid än ett år, och har efter dess ingående sådan stegring

av bränslekostnaderna inträtt, att överenskommen hyra, till den del

denna får anses hava vid avtalets träffande avsett ersättning för angivna

förmåner, befinnes icke längre utgöra skälig gottgörelse därför, äger hyresnämnden,

varje gång för högst ett år av den återstående avtalstiden,

fastställa, vad som därutöver skäligen må tillkomma hyresvärden, börande

därvid särskilt bestämmas ersättning för uppvärmning samt för beredning

av varmvatten. Hyresgästen vare dock berättigad att inom trettio

dagar efter delfåendet av sådant beslut uppsäga avtalet att upphöra å

den fardag, som inträffar närmast efter en månad från delfåendet. För

hyresnämnds prövning enligt denna paragraf gälle i tillämpliga delar bestämmelserna

i 6 § 3 mom.

8 §•

1. Uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal om omöblerad

lägenhet vare utan verkan, med mindre hyresgästen efter hyresavtalets

ingående avgivit skriftlig, uttrycklig försäkran, att han är villig låta avtalet

upphöra, eller samtycke till uppsägningen senast den dag, å vilken

uppsägning sist kan ske, meddelas av hyresnämnd, eller fall föreligger,

som enligt bestämmelserna i 3 kap. 21—24 §§ av lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom berättigar till uppsägning.

2. Har ifråga om omöblerad lägenhet träffats skriftligt hyresavtal,

avsett att utan uppsägning upphöra å viss dag, vare hyresvärden skyldig

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 34,r>.

79

att inom femton dagar efter det avtalet träffats, underställa avtalet

hyresnämndens prövning; ägande hyresnämnden, därest särskilda skäl

därtill föranleda, förordna, att det skall så anses, som om avtalet träffats

under förbehåll att detsamma efter avtalstiden slut, så framt icke uppsägning

skett, skall förlängas för ytterligare lika lång tid, dock varje

gång högst ett år. Sådant förordnande skall ock anses lämnat, om

avtal, som här sagts, icke inom nämnd tid underställts hyresnämnds

prövning. För de fall, som nu nämnts, gälle ifråga om uppsägningstidens

längd vad för motsvarande fall finnes stadgat i 3 kap. 4 § sista

stycket av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

3. Samtycke till uppsägning av hyresavtal kan, om ej särskilda

skäl annat föranleda, av hyresnämnd lämnas, endast där hyresnämnd ingivit

framställning därom senast å trettionde dagen före den dag, då uppsägning

sist kan ske. Dock må framställning om samtycke till sådan uppsägning,

som avses i 133 § utsökningslagen, kunna senast den dag, då

uppsägning sist kan ske, ingivas till hyresnämnden, vilken det åligger

att snarast besluta i ärendet. Varje framställning om samtycke till uppsägning

bör innehålla uppgift såväl om den för lägenheten före den 1

oktober 1915 gällande hyran som om den ändring av hyresvillkoren, som

med uppsägningen avses, eller den anledning till uppsägning, som eljest

åberopas.

4. Ej må hyresnämnd vägra samtycke till uppsägning av hyresavtal,

då fråga är om lägenhet, som varit uthyrd för tid före den 1 oktober

1915, där hyresvärden med uppsägningen allenast avsett att erhålla

en hyresförhöjning av högst 15 procent eller annan av nämnden jämväl

6 § 2 mom. fastställd procentsats utöver den för tiden före angivna dag

senast betingade hyran, med mindre nämnden med hänsyn till lägenhetens

uppenbart mindervärdiga beskaffenhet finner synnerliga skäl tala

därför. Ej heller må samtycke vägras till sådan uppsägning av hyresavtal,

som avses i 133 § utsökningslagen, därest i hyresavtalet betingade

villkor finnas till skada för ny ägare i avsevärd mån avvika från i hyreskontrakt

inom orten gängse bestämmelser.

5. I varje fall, där hyresnämnds samtycke till uppsägningen grundas

allenast därpå, att nämnden funnit, att samtycke till uppsägningen

jämlikt 8 § 4 mom. icke kunnat förvägras, eller att hyresvärdens anspråk

på högre hyra eller eljest förbättrade hyresvillkor bör upptagas till prövning,

skall vid samtycket fästas det villkor, att innehavaren av lägenheten

beredes tillfälle att, inom viss av hyresnämnden förelagd kortare tid,

träffa avtal om lägenhetens fortsatta förhyrning med den ändring av

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. May.ts proposition nr 345.

hyresvillkoren, som jämlikt 6 § 2 mom. inträtt eller av nämnden fastställts

eller må kunna komma att fastställas.

6. Finner nämnden sig icke böra lämna begärt samtycke till uppsägning,

må i intet fall hyresavtal därigenom anses förnyat för längre

tid än varje gång högst ett år.

7. Där för lägenhet, som omfattar högst fyra rum, kök däri inbegripet,

och helt eller delvis är avsedd till bostad, hyran enligt avtalet

skall erläggas i förskott för längre tid än en månad, berättigar underlåtenhet

härutinnan icke till uppsägning, så länge hyresgästen sist å andra

söckendagen av varje månad till fullo erlägger den på samma månad

belöpande hyran.

8. Vid prövning av uppsägning skall hyresnämnd beakta ej mindre

de av hyresvärden för uppsägningen anförda skäl än även, i vilken mån

uppsägningen medför svårighet för hyresgästen att erhålla lämplig lägenhet

å tid, därtill hyresavtalet uppsagts.

9 §•

1. Vad 6 och 8 §§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet,

som icke den 25 maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk.

2. För lägenhet, som före den 26 maj 1917 varit tagen i bruk

men icke uthyrd, skall vid tillämpning av vad i 6 § stadgats så anses,

som om den för tid närmast därefter betiDgade hyran varit gällande

jämväl för tid närmast före sagda dag. “

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds bud-H

10 §.

1. Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen

eller annans räkning uthyr eller uthyrt omöblerad lägenhet, likasom envar

hyresgäst eller hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse,

skyldig att personligen eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet

kunna ske, genom befullmäktigat, i saken kunnigt ombud inställa sig

inför nämnden. Sådan kallelse, i vilken må utsättas vite för uteblivande

från och med två till och med etthundra kronor, skall delgivas i god

tid förut och senast dagen före den, då inställelse skall ske.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alay.ts proposition nr 345.

81

2. Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, uthyrda eller

avsedda att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden eller

hyresgästen hållas tillgängliga för nämnden.

3. Ägare och förutvarande ägare av fastighet inom hyresnämnds

verksamhetsområde vare pliktiga att, då hyresnämnd det begär, i den

ordning nämnden angiver lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter

för de inom fastigheten inrymda lägenheterna ävensom de andra

uppgifter angående fastigheten eller hyresförhållandena i övrigt, som

nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader, sammanslagning av lägenheter m. m.

11 §■

1. Utan samtycke av hyresnämnd må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,

ej rivas, ej heller i sådan lägenhet företagas ändringsarbete,

som påkallar lägenhetens utrymmande eller är ägnat att leda till avsevärd

höjning av hyran eller åsyftar att sammanslå flera lägenheter eller

att inreda bostadslägenheter eller del därav till annat ändamål, allt såvida

icke åtgärden av vederbörande myndighet prövas vara med hänsyn till

allmän säkerhet eller hälsovård erforderlig.

2. Lägenhet, som, då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m. eller ock enligt Konungens särskilda

förordnande lagen den 14 juni 1918 med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m. eller eljest denna lag trädde i

tillämpning inom området, användes till bostad eller var oanvänd men

dessförinnan senast använts till bostad, må ej utan hyresnämndens medgivande

tagas i bruk för annat ändamål; ej heller må utan nämndens

medgivande lägenhet uthyras möblerad, vilken icke vid nyssnämnda tid

varit uthyrd i sådant skick.

3. Vid prövning av nu angivna frågor skall hänsyn tagas till de

av hyresvärden för åtgärdens företagande anförda skäl, till åtgärdens

inverkan på hyresförhållandena i allmänhet i orten samt till svårigheterna

för vederbörande hyresgäster att erhålla andra lämpliga bostäder.

4. På ansökan av hyresnämnd äge överexekutor meddela handräckning

till återställande av olagligen rubbat förhållande, varom i denna

paragraf förmäles; och gälle därom enahanda bestämmelser, som för

det i 191 § utsökningslagen avsedda fall äro stadgade.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 308 käft. (Nr 345.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. AIaj:ta proposition nr 345.

Om skyldighet att anmäla hyresavtals träffande och upphörande.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller

annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden

anmäla ej mindre hyresavtals träffande och upphörande med angivande

av i förra fallet närmast därförut betingad hyra och i senare fallet, där

så ske kan, hyresanspråk för förnyad uthyrning, än ock varje med förutvarande

hyresgäst träffat avtal om fortsatt h yresupplåtelse mot höjd

hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande och den höjda hyrans

belopp. I anmälan skall, då lägenhet varit uthyrd för tid före

den 1 oktober 1915, även angivas den för tid före nämnda dag senast

betingade hyran. Om tiden och sättet för anmälan, som här sagts, förordnas

av nämnden.

Om bostadsförmedling.

13 §.

1. Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning

av de i 12 § omförmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan

kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade lägenheter,

som omfatta högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt

eller delvis äro avsedda till bostad. Vid sådan kommunal bostadsförmedling

skall särskilt eftersträvas att bereda barnrika familjer lämpliga

bostäder.

2. Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes

av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnes, allmänna rådstugan.

Om överklagande av hyresnämnds beslut m. m.

14 §.

1. Har vid hyresnämnds beslut i fråga, som i 6, 7 eller 8 § sägs,

ledamot av hyresnämnd varit jävig eller av annan orsak obehörig, eller

nämnden överskridit sin befogenhet, eller annan felaktighet ägt rum i

avseende på ärendets behandling, må part, som är med beslutet missnöjd,

däröver föra klagan, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad,

där magistrat finnes, hos denna samt i övriga orter hos Konungens befallningshavande

inom trettio dagar efter erhållen del av beslutet.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

2. Hyresnämds beslut om förordmande enligt 6 § 2 mom. sista

punkten skall underställas prövning av myndighet, som i 1 mom. sägs;

och åligger det nämnden att inom femton dagar från den dag, då protokollet

över beslutet granskats, till prövningsmyndigheten insända protokollet

och samtliga handlingar i ärendet. Är någon missnöjd med beslutet,

äger han att inom tid, som nyss sagts, till prövningsmyndigheten

ingiva de påminnelser, han aktar nödiga.

3. Över hyresnämnds beslut i fråga, som i 11 § 1 och 2 mom.

förmäles, må klagan föras hos Konungens befallningshavande inom trettio

dagar efter erhållen del av beslutet.

4. Mot prövningsmyndighets beslut i fråga, som i 1 och 2 mom.

sägs, må talan ej föras. I Konungens befallningshavandes beslut enligt

3 mom. må ändring sökas hos Konungen genom besvär, vilka skola vara

inkomna till civildepartementet inom den tid, som för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

Ansvarsbestämmelser.

15 §.

1. Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet

fastställt visst hyresbelopp, av hyresgäst, hyressökande eller annan

för uthyrning av lägenheten fordrar eller mottager vederlag, i penningar

eller vad det är, till högre värde, straffes med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor.

2. Lag samma vare, där hyresvärd vid uthyrning av omöblerad

lägenhet såsom villkor för upplåtelsen avfordrar eller mottagar av hyresgäst

eller hyressökande förbindelse, vari denne förklarar sig avstå från

rätten att få hyresbeloppet prövat enligt denna lag eller ock vara villig

att utan hyresnämnds prövning av uppsägning låta avtalet upphöra.

3. På framställning av hyresnämnd eller eljest, när skäl därtill

äro, må Konungens befallningshavande för område, där denna lag äger

tillämpning, fastställa taxa för hyresförmedling. Har Konungens befallningshavande

fastställt sådan taxa, straffes den, som erbjuder sig att

mot vederlag till högre värde, än taxan föranleder, förmedla uthyrning

av eller överlåta hyresrätt till omöblerad lägenhet, eller som för sådan

förmedling eller överlåtelse fordrar eller mottager vederlag till högre

värde, likaledes med böter från och med femtio till och med ettusen

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

16 §.

Bryter ° någon mot vad ill § 1 eller 2 mom. är stadgat, straffes

med böter från och med etthundra till och med tiotusen kronor.

17 §.

För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter

från och med fem till och med femhundra kronor.

18 §.

1. Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd,

utan laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden

förelagt, eller till böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

2. Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter

mot vad i 10 § 2 eller 3 mom. är stadgat, eller som försummar att i

föreskriven tid och ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

3. Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot

bättre vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med

femtio till och med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas, ej

må tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med

strängare straff.

19 §.

1. Den som för uthyrning av omöblerad lägenhet, som icke den

25 maj 1917 eller tidigare varit tagen i bruk, eller ock av möblerad lägenhet

fordrar eller mottager vederlag, av vad slag det vara må, som,

enligt vad han insett eller bort inse, är uppenbart oskäligt, straffes med

böter från° och med tjugufem till och med tiotusen kronor eller med

fängelse från och med en månad till och med ett år. Såsom uthyrning

av lägenhet skall anses även upplåtande eller överlåtande av delägarrätt

i fastighet eller i bolag eller förening, som äger fastighet, när avtalets

syfte uppenbarligen är att vinna eller bevara tillgång till lägenhet.

2. Fälles någon till straff för brott, som i denna paragraf sägs,

må domstolen, efter ty skäligt finnes, kunna förplikta gärningsmannen

att utgiva, helt eller delvis, värdet av taget eller betingat vederlag.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 345.

85

20 §.

Förseelser som avses i 15—19 §§, skola åtalas av allmän åklagare,

de i 18 § 1 och 2 mom. angivna vid polisdomstol, där särskild sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes,

vid allmän domstol och de övriga vid allmän domstol.

21 §.

1. Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, så ock vad

gärningsmannen enligt 19 § 2 mom. förpliktas utgiva, tillfalla kommunen,

köpingen eller municipalsamhället.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skal]

förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

22 §.

»

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna

lag, rörande hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och upphör därmed lagen med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig

hyresstegring m. m. den 14 juni 1918 att gälla. Dock skall beträffande

förseelse, som begåtts under tiden för sistnämnda lags giltighet och varå

påföljd är i densamma bestämd, vad därutinnan är i sagda lag stadgat

fortfarande gälla. Lag samma vare beträffande förseelse, som begåtts,

då lagen den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring

ägde giltighet, och varå påföljd är i densamma bestämd; och

skola bestämmelserna i 7 § av sistnämnda lag fortfarande äga giltighet,

såvitt angår hyresbelopp, som icke prövats av nämnden och som belöper

på tid före den 1 oktober 1918. Därjämte skola av hyresnämnd ej

mindre enligt lagen den 25 maj 1917 än även enligt lagen den 14 juni

1918 meddelade beslut fortfarande äga giltighet; och skola ordförande

och ledamöter i hyresnämnder jämte suppleanter för dem, vilka utsetts

på grund av bestämmelserna i endera av dessa lagar, anses såsom behörigen

utsedda enligt denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8C

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Lagen gäller till och med den 31 december 1920, men skall vad

däri stadgas angående förseelse, som omförmäles i 15 § 1 mom., fortfarande

äga giltighet. Hyresnämnds beslut, varigenom nämnden enligt 6

eller 7 § fastställt hyra för viss tid, skall äga giltighet högst till den 1

oktober 1921. Beträffande annan än i 15 § 1 mom. omförmäld, under

tiden för lagens giltighet begången förseelse, varå påföljd i lagen är bestämd,

skall vad därutinnaD i lagen är stadgat fortfarande gälla.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proportion nr 345.

87

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd lördagen den

8 mars 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

28 februari 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring

m. m:

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, docenten Martin Fehr.

Lagrådet yttrade:

Lagen den 25 maj 1917 ägde ifråga om hyresbelopp tillämpning

på avtal med höjd hyra, som träffats under loppet av de sista 120

dagarna förrän lagen blev gällande för det område, där fastigheten ligger.

Någon motsvarande bestämmelse intogs icke i lagen den 14 juni 1918,

detta på hemställan av bostadskommissionen och socialstyrelsen, vilka

härom anförde följande. Bestämmelsen syntes saklöst kunna utgå. Berörda

från allmänna rättsregler i hög grad avvikande stadgande hade

nämligen helt och hållet motiverats av förhållandena vid hithörande lagstiftnings

första ikraftträdande, och det syntes uppenbarligen ej vara

lämpligt, att det i fortsättningen bibehölles för de områden, där 1917

års lag redan hunnit tillämpas. Ej heller för sådana samhällen, som

ännu ej sett sig av rådande bostadsförhållanden nödsakade att järn
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

likt 1 § andra stycket samma lag hos Kungl. Maj:t anhålla om lagens

tillämplighet för ifrågavarande område, syntes en dylik retroaktivt verkande

bestämmelse äga någon större betydelse.

Vid bedömandet av det nu föreliggande förslaget att åter med lagstiftningen

införliva ett stadgande i angivna riktning torde en åtskillnad

böra göras mellan olika fall.

Har hyresnämnd icke begagnat sig av det bemyndigande 1917 års

lag gav att ingripa reglerande mot ett dylikt före lagens trädande i tilllämpning

ingånget avtal, är varje ingripande från dess sida uteslutet

under den tid 1918 års lag gäller. Att för dylikt fall ånyo öppna möjlighet

för en reglering synes innebära en sådan inkonsekvens i lagstiftningen,

att varje tanke därpå lärer böra förfalla.

Har däremot hyresnämnd en gång med tillämpning av 1917 års

lag fastställt lägre hyra för lägenheten, ställer sig saken i viss mån

annorlunda. Enligt den tolkning av 1918 års lag, som åtminstone på

en del håll lärer gjort sig gällande, har hyresnämnd i dylikt fall varit

oförhindrad att fortfara med sitt ingripande även under den tid, sistnämnda

lag varit gällande. Det synes huvudsakligen vara för att giva

sanktion åt denna tolkning, vilken torde överensstämma med förevarande

lagstiftnings syfte, som stadgandet i fråga föreslagits skola återupplivas.

Begränsas hyresnämnds befogenhet att ingripa till att avse allenast nu

ifrågavarande fall, d. v. s. det att en reglering av hyran ägt rum med

tillämpning av såväl 1917 som 1918 års lag, synes ej heller från ovan

angivna synpunkt någon berättigad anmärkning kunna göras mot detsammas

återupptagande i lagtexten.

Det hemställes alltså, att lydelsen av 6 § första stycket underkastas

sådan jämkning, att i fråga om hyresavtal, som träffats före den

dag, då lagen den 25 maj 1917 blev gällande för det område, där fastigheten

ligger, hyresnämnd äger ingripa allenast om lägre hyra än den

avtalade blivit fastställd med tillämpning av såväl nämnda lag som lagen

den 14 juni 1918.

De skäl, som av departementschefen anförts mot ftmslaget att höja

den i samma paragrafs andra stycke enligt dess nuvarande lydelse angivna

procentsatsen, 15 procent, synas näppeligen övertygande. Anser man, att

tiden nu är inne att söka förmedla en övergång till en fri prisreglering

på ifrågavarande område, och finner man, att härför en successiv höjning

av den allmänna hyresnivån är erforderlig, lärer en antydan därom böra

göras även i själva lagtexten. En annan sak är, om en så hög procentsats

som den av socialstyrelsen och bostadskommissionen föreslagna bör

väljas. Det förefaller, som om denna procentsats för många orter vore.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ta proposition nr 345. yy

val hög och den förty icke lämpligen borde i lagen fastslås som

normerande.

För sådant förordnande, som hyresnämnd skall kunna giva enligt

2 mom. i 8 §, förutsättes uppenbarligen, att hyresnämnden efter hyresgästens

hörande eller eljest finner detsamma erforderligt i hyresgästens

intresse. Där förordnande meddelas, lärer hyresgästen ej undgå att

erhålla kännedom om detsamma, och han kan, om han vill vid den

bestämda tidens utgång frånträda lägenheten, verkställa uppsägning.

Då emellertid enligt förslaget förordnande, varom nu är fråga, skall anses

lämnat, om hyresvärden eftersätter sin skyldighet beträffande underställning

av hyresavtal, kan hyresgästen utan sin vetskap och mot sin vilja

komma att bliva bunden av avtalet längre tid än han avsett. Det hemställes

förty, att påföljden av hyresvärds uraktlåtenhet att underställa

avtalet nämndens prövning ej må bliva annan, än att allenast hyresvärden

bliver bunden utöver avtalstiden, så framt han ej verkställt

uppsägning.

Första stycket av promulgationsbestämmelsen är så avfattat, att

det kunde giva anledning till den meningen, att straffbestämmelserna i

1918 års lag skulle äga tillämpning jämväl beträffande förseelser, som

begåtts under tid, då 1917 års lag gällde. Då detta uppenbarligen ej

är avsett, synes någon jämkning böra vidtagas i ordalagen.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 308 käft. (Nr 345.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

den 8 mars 1919 avgivna utlåtande över det den 28 februari

1919 till lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa ändrade bestämmelser

mot oskälig hyresstegring m. m. Efter att hava redogjort för utlåtandets

innehåll anmärkte föredraganden, att förslaget i anledning av

de av lagrådet framställda erinringar omarbetats i vad rörde 6 § första

stycket, 8 § 2 mom. och promulgationsbestämmelserna samt att i detsamma

därutöver vidtagits vissa jämkningar av redaktionell natur. Föredraganden

uppläste härefter det sålunda överarbetade förslaget och hemställde,

att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr .''14<r>.

91

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. ävensom i ä s. 1 i texten
  2. 1LU 1919:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. ävensom de i ämnet väckta s. 1 i texten