Sök i Ratio Lex

Angående dyrtidstillägg under år 1919 åt distriktsveterinärer

1919-03-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:353, Angående dyrtidstillägg under år 1919 åt distriktsveterinärer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 353.

1

Nr 353.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dyrtidstillägg

under år 1919 åt distriktsveterinärer; given Stockholms

slott den 18 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att därest de distriktsveterinärer, till vilkas avlöning

lämnas statsbidrag, för år 1919 beredas dyrtidstillägg å dem från vederbörande

landsting tillkommande avlöning, dyrtidstillägg av statsmedel

må för samma år till dem utgå med motsvarande andel av statsbidraget,

ålderstillägg däri inberäknat, dock högst med två tredjedelar av statsavlöningen;
dels

ock, vid bifall härtill, till bestridande av kostnaderna för dessa

dyrtidstillägg å tillägg sstat för innevarande år under nionde huvudtiteln

uppföra ett förslagsanslag av 100,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 315 käft. CNr 353.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 353.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCIIOTTE,

PETRÉN,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Vid 1912 års riksdag reglerades distriktsveterinärväsendet och

staten åtog sig att under vissa villkor bidraga till uppehållande av

distriktsveterinärbefattning med 600 kronor årligen såsom bidrag till

begynnelseavlöning och 200 kronor såsom bidrag till ett ålderstillägg

efter fem års väl vitsordad tjänstgöring. Enligt kungörelsen den 31

december 1912 angående statsbidrag till distriktsveterinärers avlönande

gäller såsom villkor för dylikt bidrag, att vederbörande landsting förbundit

sig att under viss tid årligen erlägga ej mindre såsom bidrag

till distriktsveterinärens avlönande minst 1,200 kronor till begynnelseavlöningen

och minst 200 kronor till ålderstillägget än även eventuellt

pensionsbidrag, landstinget dock obetaget att med vederbörande kom
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts proposition hr 353. 3

muner eller andra träffa avtal om ersättande helt eller delvis av sålunda

gjorda utlägg.

Då under senare år krigstidstillägg beviljats befattningshavare i

statens tjänst samt tillfällig löneförbättring medgivits vissa med bidrag

av statsmedel avlönade tjänstemannakategorier, har visserligen fråga

förevarit även om dylik förmån för distriktsveterinärer, men förslagen

därom hava icke lett till något resultat.

Nu har svenska distriktsveterinärföreningen i skrivelse den 20

november 1918 ånyo bragt sistnämnda fråga på tal och därvid anfört

bland annat följande.

Föreningen hade i skrivelse den 27 november 1916 anhållit, att Kungl. Maj:t

täcktes vid åtgärders vidtagande för beredande av lättnad i det ekonomiska tryck,

varunder rikets tjänstemän lede, på sätt ske kunde ihågkomma även landets distriktsveterinärer.

Då denna hemställan ej föranledde någon åtgärd, hade distriktsveterinärerna

år 1917 länsvis hos landstingen anhållit om beviljande för sistnämnda år av krigstidstillägg

å hela beloppet av deras lön och ålderstillägg. Denna framställning hade

upptagits mycket olika, i det blott några få landsting beviljat tillägg även på den

från staten utgående del av lön och ålderstillägg, medan av de övriga somliga visserligen

givit varierande tillägg å landstingets del, men andra lämnat rent avslag.

I skrivelse den 27 oktober 1917 hade därefter föreningen hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes anbefalla, att då pågående eller tillämnad utredning om krigstidstilllägg

måtte få omfatta även landets distriktsveterinärer, så att för 1918 års riksdag

bleve framlagt förslag om krigstidstillägg även för dessa, tillmätt enligt samma

grunder, som vunne tillämpning beträffande med dem jämförliga, med allenast statsmedel

avlönade tjänstemän. Icke heller för 1918 års riksdag framlade emellertid

Kung!. Maj:t förslag om krigstidstillägg åt dem.

En motionär i riksdagens första kammare väckte visserligen då förslag i

dylikt syfte, men på avstyrkande utlåtande av krigstidstilläggsutskottet blev motionen

avslagen av riksdagen.

Liksom år 1917 hade distriktsveterinärerna då vänt sig till landstingen med

emellertid på det hela samma resultat som år 1917, i det blott några få landsting

beviljade tillägg även å statens del av lön och ålderstillägg.

Till förklaring varför krigstidstillägg icke beviljats distriktsveterinärerna både

man först och främst anfört, att de icke vore befattningshavare i statens tjänst.

Sant vore visserligen, att de ej vore det i den mening krigstidstilläggsförfattningarna

toge detta begrepp, lika litet som folkskollärarna in. fl. Men de hade statsfunktioner,

som skulle fullgöras enligt av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion, och distriktsveterinär

åtnjöte ett fixerat statsbidrag, ställt alldeles i paritet med landstingets

bidrag till och med så, att det aldrig inginge i landstingets kassa, utan anordnades

direkt till veterinärstyrelsen.

Vad beträffade den även framhållna omständigheten, att distriktsveterinärerna

tillsattes av veterinärstyrelserna, rubbade detta i ingen mån deras karaktär av

(delvis) statsfunktionerande och (delvis) statsavlönade. Det borde för övrigt ihågkommas,

såväl att medicinalstyrelsen utfärdade kungörelse om ledighet å distrikts
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition Nr 353.

veterinärtjänst,. upprättade förslag till dess besättande och själv hade sig förbehållet

att entlediga distriktsveterinär, som även att veterinärstyrelse icke vore ett exklusivt

landstingsorgan, utan fullt fristående och sammansatt av representanter för,

utom landsting och hushållningssällskap, jämväl staten.

Det stode fast, att staten i viss mån toge deras arbetskraft i anspråk enligt

av Kung]. Maj:t fastställd instruktion. Statens bidrag till deras avlöning kunde

anses vara en naturlig, ingalunda för bög index på i vilken mån staten gjorde

detta. I och med att staten ansett sig böra låta sina helt statsavlönade befattningsinnehavares

avlöning utökas med krigstidstillägg, syntes den jämväl böra känna

sig förpliktad att låta den ^distriktsveterinärerna tillerkända, helt visst i proportion

till den statsnytta de ansåges göra avpassade normalavlöningen av statsmedel utökas

med ett likaledes av statsmedel utgående, mot sagda statsavlöning proportionerligt

krigstidstillägg.

Man hade vidare sagt: i den stora mängden grupper av befattningshavare,

som i en och samma tjänst avlönades av både stat och kommun, vore det svårt

att draga gränsen mellan dem, som borde få, och dem, som icke borde få krigstidstillägg

av staten. Härvid bolde emellertid framhållas, att dylikt tillägg medgivits

åt folkskollärarna och nordiska museets tjänstemän.

Talet om svårigheten att draga en riktig gräns syntes för övrigt ur teoretisk

synpunkt böra befinnas betydligt överdrivet, om man besinnade, att det väl icke

kunde råda något tvivel om vilkendera staten företrädesvis borde tänka på med

krigstidstillägg: ^ en grupp, vars medlemmar vore var för sig tillförsäkrade fixt avlöningsbidrag

från staten, eller en grupp, vars medlemmar avlönades helt av landsting

eller förening, som åter i sin tur hade ett kollektivt bidrag av staten. Den

förra gruppens medlemmar borde självfallet komma i åtnjutande av krigstidstillägg

från staten lika omedelbart och i samma mån som dess medlemmar vore i åtnjutande

av avlöningsbidrag från staten.

Slutligen hade man också invänt, att distriktsveterinärerna nyligen fått sin

taxeersättning höjd. Det vore väl dock en naturlig sak, att distriktsveterinärerna

finge krigstidstillägg även på denna den huvudsakligaste delen av sin tjänsteersättning.

Det . vore nu vid pass ett halvt tiotal år sedan staten i rättsligt bindande

form uppgjorde med varje landsting, att om landstinget förbunde sig att giva

distriktsveterinär viss årlig avlöning, staten skulle giva honom visst bidrag. Om

man vid den tidpunkten kunnat ana, att några år därefter vi skulle få uppleva en

krigs- och kristid med så bekymmersamma förhållanden, att varje arbetsgivare skulle

finna sig nödsakad att öka de avlöningar han hade att utbetala, staten med successive

15, 33 ''/3 samt 66 2/3 procent — hade väl ändock ingen kunnat tro, att medan

flertalet landsting fullgjorde sina utbetalningar enligt nämnda uppgörelser med tilllägg

av krigstidsförhöjning, staten skulle vägra att giva mer än det utfästa, fastän

staten samtidigt gåve krigstidstillägg till såväl sina helt statsavlönade befattningshavare

som flera grupper befattningshavare med avlöning från både staten och annat

håll. Detta hade emellertid inträffat både 1917 och 1918 till icke ringa men för

medlemmar av en talrik tjänstemannakår, som under tiden troget fullgjort sina

åligganden, även mot staten.

Man finge ej förbise det förhållandet, i vilket de träffade uppgörelserna ställt

distriktsveterinärerna personligen till staten såsom berättigade till avlöning av densamma.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!,. Maj.ts proposition Nr 353.

Svenska distriktsveterinärföreningen har slutligen hemställt, att Kung!. Maj:t

täcktes för 1919 års riksdag föreslå, att landets distriktsveterinärer måtte såväl

retroaktivt för åtminstone år 1918 som även för tiden därefter tillsvidare från och

med 1919 års början komma i åtnjutande av antingen krigstidsti 11 ägg och krigstidshjälp

av statsmedel i tillbörlig överensstämmelse med de för »befattningshavare i

statens tjänst» för värjo tid gällande grunder eller ock minst likvärdig tillfällig

löneförbättring av statsmedel.

I utlåtande häröver den 10 december 1918 har medicinalstyrelsen

yttrat, att rättvisa och billighet syntes fordra, att distriktsveterinärerna

komme i åtnjutande av dyrtidstillägg i någon form och, därest detta

icke kunde ske såsom »krigstidstil]ägg», såsom ett extra lönetillskott.

Vid det förhållande att frågan om krigstidstillägg för år 1918 åt distriktsveterinärerna

samma år varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens

prövning ansåge sig medicinalstyrelsen icke kunna tillstyrka denna del

av framställningen, men ville så mycket kraftigare förorda, att ett

extra lönetillskott beviljades de distriktsveterinärer, till vilka statsbidrag

ut ginge, motsvarande 66 2/.i procent av de till dem under år 1919 av

statsmedel utgående avlöningsförmånerna.

Statskontoret har i utlåtande den 19 december 1918 anfört:

»Enär frågan om krigstidstillägg av statsmedel åt distriktsveterinärerna varit

föremål för såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens prövning så sent som under innevarande

år utan att sådant krigstidstillägg blivit beviljat, torde förevarande ansökning

i vad den avser krigstidstillägg för åren 1918 och 1919 icke komma att föranleda

någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Då emellertid det av statsmedel utgående bidraget till distriktsveterinärers

avlönande torde avse att utgöra ersättning för det arbete och de minskade inkomster

av enskild praktik, som åsamkas dessa befattningshavare genom den dem jämlikt

gällande instruktion åliggande skyldigheten att inom distriktet verkställa alla förrättningar,

vartill de av vederbörlig myndighet förordnas, och det synes statskontoret

billigt att statsverket under nu rådande kristid beviljar något tillägg till

nyssnämnda ersättning, får statskontoret i likhet med medicinalstyrelsen hemställa,

att Kungl. Maj.t täcktes vidtaga åtgärd för att distriktsveterinärerna må komma i

åtnjutande av ett extra lönetillägg med två tredjedelar av de till dem under år 1919

av statsmedel utgående avlöningsförmånerna.»

Därefter har Göteborgs och Bohus läns landsting i en till Kungl.

Maj:t ställd skrivelse, med förmälan att landstinget för tiden från och

med den 1 juli 1918 till och med den 31 december 1919 beviljat

distriktsveterinärerna i länet ett dyrtidstillägg av bland annat 33 V3

procent av lön och ålderstillägg, hemställt, att motsvarande procentuella

dyrtidstillägg måtte beredas distriktsveterinärerna å den del av

lönen, som utgår av statsmedel.

Sedan utlåtande i denna fråga infordrats från de av chefen för

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj.ts proposition Nr 353.

finansdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning angående krigstidstillägg

m. m., hava dessa sakkunniga i utlåtande den 26 februari

1919, efter erinran om riksdagens förut omförmälda avslag år 1918,

anfört följande:

»För sin del hålla emellertid de sakkunniga före, att distriktsveterinärerna,

såsom i föreningens förevarande ansökan framhållits, med skäl kunna anses bland

ifrågavarande slags befattningshavare intaga en särställning med avseende såväl

därpå att° staten omedelbart bidrager till deras avlöning med bestämda belopp som

ock därpå att distriktsveterinärerna i sin tjänsteverksamhet utöva funktioner, som

förklarats vara att betrakta såsom statsuppgifter. I båda dessa avseenden torde

tilläventyrs endast en annan grupp av ifrågavarande befattningshavare kunna med

dem jämställas, nämligen extra provinsialläkarna — — —.

Så vitt de sakkunniga kunna finna, skulle därför icke krigstidstillägg av statsmedel

endast för konsekvensernas skull nödvändigtvis behöva förvägras distriktsveterinärerna.

A andra sidan synes billigheten fordra, att då statens bidrag till

deras avlöning på grund av dyrtidens inverkan nu icke har det värde, som därmed

avsetts, skälig förhöjning därav må utgå, likasom staten ansett sig böra genom

krigstidstillägg bevilja befattningshavarna i dess tjänst en tillfällig löneförbättring

för att bereda dem ersättning för avlöningsförmånernas minskade köpkraft.

De sakkunniga anse sig därför böra förorda, att åtgärder vidtagas för en

förhöjning under innevarande år av statens bidrag till distriktsveterinärernas avlöning.

I fråga om beloppet synes detsamma lämpligen kunna bestämmas till två

tredjedelar av statsbidraget. I övrigt torde böra föreskrivas, att krigstidstiIlägget

göres beroende av att landstinget beviljar motsvarande förbättring av den avlöning,

som från landstinget utgår till distriktsveterinärerna, därvid de sakkunniga anse

böra till krigstidstillägg och avlöning från landsting hänföras även de bidrag, som

i sådant avseende lämnas av kommuner eller andra. De sakkunniga tillstyrka

således, att, därest från vederbörande landsting utgår krigstidstillägg för år 1919

till de distriktsveterinärer, till vilkas avlöning lämnas statsbidrag, krigstidstillägg

av statsmedel må till dessa distriktsveterinärer utgå i samma proportion, som motsvarar

förhållandet mellan statens och landstingets bidrag till avlöningen, ålderstillägg

däri inberäknat, dock högst med två tredjedelar av statsbidraget »

Allt efter som dyrtirlens tryck blivit starkare, har det i allt högre

grad visat sig, att den ståndpunkt, statsmakterna hittills intagit i fråga

om krigstidstillägg till distriktsveterinärer, för dessa medfört högst

kännbara ekonomiska olägenheter. I någon mån har ju bistånd lämnats

dem genom att från och med 1 juli 1918 arvodena enligt den för dem

gällande taxa få utgå med 50 procents förhöjning. Men själva statsbidraget

till deras avlöning har förblivit oförändrat. Då krigstidstillägg

till statstjänstemän år 1918 medgivits till belopp motsvarande ungefär

två tredjedelar av den ordinarie avlöningen, bär uteblivandet av dylik

hjälp åt distriktsveterinärerna för dem kommit att framstå såsom allt

mera kännbart. Den omständigheten, att distriktsveterinärkåren genom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunijl. Maj:ts proposition Nr 353.

sin organisation upprepade gånger gjort framställningar i nu förevarande

syfte, vittnar ock därom.

I själva verket synas mig starka skäl tala för att staten nu

bereder denna kår visst tillägg till statsavlöningen. Den nu lämnade

utredningen synes mig ådagalägga, att några konsekvenser av mera

vittutseende art icke kunna befaras skola uppkomma av en sådan åtgärd,

i det att distriktsveterinärkårens ställning gent emot staten får

anses vara i åtskilliga hänseenden jämförlig med rena statstjänstemäns.

I avseende på sättet för det avsedda tilläggets beredande ansluter

jag mig till de sakkunnigas förslag, enligt vilket detta tillägg sättes

i beroende av det tillägg, som beviljas av landstingen, dock inom en

maximigräns av två tredjedelar av statsavlöningen. I likhet med de

hörda myndigheterna och de sakkunniga finner jag tillägget icke kunna

ifrågakomma för tidigare år än det nu löpande.

Tillägget torde böra benämnas dyrtidstillägg.

Till dessa dyrtidstillägg torde böra å tilläggsstat under nionde huvudtiteln

anvisas särskilt anslag. Det under denna huvudtitel uppförda

ordinarie förslagsanslaget till distriktsveterinärers avlönande uppgår till

146,000 kronor. Det har under senare år blivit i någon mån överskridet.

I fall överallt maximibeloppet av två tredjedelar av statsavlöningen

kommer att utgå, skulle det behövliga anslaget uppgå till

något mer än 100,000 kronor. Då anslaget givetvis bör få förslagsanslags

natur, synes det emellertid lämpligen böra i budgeten upptagas

med detta belopp.

I statsverkspropositionen har något anslag å tilläggsstat härtill

icke beräknats. Till följd av de stora minskningar jag tillstyrker i

fråga om anslag till prisreglering m. m. bör dock uppförandet av detta

nya anslag icke vålla någon olägenhet i budgethänseende.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att därest de distriktsveterinärer, till vilkas avlöning

lämnas statsbidrag, för år 1919 beredas dyrtidstillägg å dem från vederbörande

landsting tillkommande avlöning, dyrtidstillägg av statsmedel

må för samma år till dem utgå med motsvarande andel av statsbidraget,

ålderstillägg däri inberäknat, dock högst med två tredjedelar av statsavlöningen;
dels

ock, vid bifall härtill, till bestridande av kostnaderna för

dessa dyrtidstillägg å tilläggsstat för innevarande år under nionde huvudtiteln

uppföra ett förslagsanslag av 100,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 353. ''

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

skulle avlåtas till riksdagen av den lydelse, bilaga ...

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1919:99 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg under år 1919 åt distriktsveterinärer. a1 i texten