Sök i Ratio Lex

Angående anslag till lantmäteriväsendet m. m

1919-03-11 · 155 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 142 av 155 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:355, Angående anslag till lantmäteriväsendet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

1

Nr 355.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till lantmäteriväsendet

m. m.; given Stockholms slott den 11

mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t bärmed föreslå riksdagen

att

l:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda

förslaget till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande

av lantmäteri förrättningar, att tillämpas från och med år 1920;

dels förklara, att för åtnjutande av de å denna stat för distriktslantmätare

uppförda avlöningar skola gälla de villkor och bestämmelser,

som föreskrivits beträffande avlöning till distriktslantmätare å nu gällande

stat, dock med tillägg att ortstillägg skall, där sådant förekommer,

följa samma bestämmelser som lönen;

dels medgiva, att distriktslautmätare må för rätt till ålderstillägg

enligt den nya staten tillgodoräknas tjänstetid såsom sådan, innan nämnda

stat trätt i tillämpning;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett

anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal, som svsselsättes med

utförande av lantmäteriförrättningar, enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag .................................................... kronor 749 500

ersättning för publik renovation, förslagsanslag............... » 20^000

Summa kronor 769,5U0;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 höft, (Nr 355.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

2:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda

förslaget till stat för lantmäterikontoren i länen, att tillämpas från

och med år 1920, ävensom de av honom föreslagna villkor och bestämmelser

för åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare

upptagna avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år 1920 tillträder

ordinarie befattning å lantmäterikontor, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förstelantmätare, som icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd

dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten

samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och

bestämmelser, och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda

bibehållen vid de för honom i nu gällande stat upptagna avlöningsförmåner

ävensom, i den mån ej annat iöranledes av bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt 1 ill pension, vid den rätt

till pension, som dittills tillkommit honom;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag

av 309,200 kronor till lantmäterikontoren i länen, enligt följande

O . ''

uppställning:

avlöningar, bestämt anslag] ...................................................... kronor 305,200

renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen,

reservationsanslag ......................................................... 4,000

Summa kronor 309,200;

3:o

vid bifall till de i punkterna l:o och 2:o framställda förslagen om

uppförande i riksstat!m av särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal,

som syssclsättes med lantmäteriförrättningar, och dels till

lantmäterikontoren i länen ur riksstaten utesluta det nuvarande ordinarie

anslaget å 463,400 kronor till lantmäteristaten i orterna;

4:o

å extra stat för år 1920 under nionde huvudtiteln anvisa till extra

arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen

ett reservationsanslag av............................................................ kronor 59,000;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Åtaj:ts proposition Nr 355.

3

5:o

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra sås^m bidragtill

jordavsöndringar och ägostyckningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade

grunder, ett förslagsanslag av ................................................ kronor 50,000;

Gro

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidrag

till skiften och hemmansklyvningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder,

ett förslagsanslag av................................................................ kronor 150,000;

7:o

besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till skiften och

avvittringar skall från och med år 19:10 benämnas allenast »avvittrin
gar»,

ävensom minska detta anslag från........................... kronor 100,000

med............................................................................................. » 10,000

till.................................................................................................. b 90,000;

8:o

upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp

efter skiften under förändrad benämning »bidrag till utflyttningsoch

vägauläggningskostnader i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar»,

att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av chefen

för jordbruksdepartementet förordade grunder, samt öka detta anslag

från .......................................................................................... kronor 50,000

med ................ » 50,000

till .............................................................................................. » 100,000;

9:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda

förslaget till stat för lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och med år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-ts preposition Nr 355.

1920, ävensom de av honom föreslagna villkor och hestämmelser för

åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna

avlöningar;

dds förklara,

att envar, som med eller efter den 1 januari 1920 tillträder ordinarie

befattning i lautmäteristyrelsen, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i nämnda styrelse,

vilken icke före viss av Ivungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att

han vill övergå till den nya avlöningsstaten och underkasta sig de för

avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke

lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid de honom enligt

dittills gällande avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,

i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som

dittills tillkommit honom;

dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen

från ............................................................................................... kronor 73,000

med ............................................................................................... » 76,800

till................................................................................................. » 149,800;

10:o

för bestridande av utgifter vid lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt,

att av Kungl. Maj:t i mån av behov användas, å extra stat för

år 1920 anvisa ett reservationsanslag av ........................... kronor 6,000;

ll:o

till lantmäteriundervisningens ordnande och bedrivande å extra stat

för år 1920 anvisa ett reservationsanslag av .................... kronor 41,500;

12:o

till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen å extra

O O

stat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag av ............ kronor 5,000;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls -proposition Nr 355.

5

13:o

för anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av

vissa kartor med tillhörande handlingar å extra stat för år 1920 anvisa ett

reservationsanslag av............................................................... kronor 10,000;

14:o

för anskaffande för lantmaterikontorens i länen räkning av kopior

av kartor m. m. angående statens järnvägars jordområden å extra stat

för år 1920 anvisa ett reservationsanslag av ............... kronor 10.400;

15:o

för tilläggs avvi ttring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark

å extra stat. för år 1920 anvisa ett förslagsanslag av...... kronor 30,000;

höja

från .........

med ..........

till ............

16:o

nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg
.

............................................................................... kronor 140,OuO

.................................................................................... » 110,000

.................................................................... » 250,000;

17:o

höja samma huvudtitels

traktamentspenningar från.........

med ..................

till ...........

ordinarie förslagsanslag till rese- och

............................................ kronor 650,000

........................................ » 200,000

........................................... » 850,000;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 355.

18:o

till förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter under senare

halvåret 1919 å tillägg sstat för samma år anvisa ett förslagsanslag,

högst ................................................................... kronor 6,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition Nr 355.

7

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre PaLMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

. . ^ punkten 92 under nionde huvudtiteln av årets statsverkspropo
sition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition

angående de under rubriken »lantmäteriväsendet» i riksstaten ingående

anslag, som Kungl. j\laj:t kunde komma att avlåta till riksdagen,

tor detta ändamål beräkna anslag dels å ordinarie stat till belopp av

1,713,100 kronor och dels å extra stat för år 1920 till belopp av 156,800

kronor. ’

„ Tillika har Kungl. Maj:t i propositionen om anslag å tilläggsstat

or ar 1919 i punkten 35 under nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen

att i. avbidan på blivande proposition angående förstärkning under senare

halvaret 1919 av arbetskrafterna i lantmäterist.yrelsen för detta ändamål

a dylik tilläggsstat beräkna ett anslag av 6,000 kronor.

Uppskovet med dessa frågors behandling var föranlett därav, att 1917

års lantmäterikommissions den 30 november 1918 dagtecknade betänkande

först under januari innevarande år inkom till jordbruksdepartementet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 355.

Sedan numera lantmäteristyrelsen den 28 januari 1919 avgivit utlåtande

över detta betänkande, anhåller jag att få anmäla de sålunda uppskjutna

frågorna.

För underlättande av ärendets bedömande torde jag först få erinra,

hurusom anslagen under rubriken slantmäteriväsendeto i nksstaten för

år 1919 upptagas sålunda:

Ordinarie

anslag

Extra

anslag

Ordinarie

anslag

Extra

anslag

F. Lantmäteriväsendet.

Lantmäteristaten:

536,400

! 2. Lånt millens1 yreisens reproduktionsan-

6,000

1 3. Ökat arbetsbiträde bos lantmäteristyrel-

18,300

i 4. Arvoden åt vissa lantmäteriauskultanter>

105,000

j 5. Lantmäteriundervisningen, reservations-

39,800

, 6. Kostnader för vissa av lantmätare före-

tagna tjänsteresor, förslagsanslag ...

7. Reparation och renovation av kartor i

lantmäterikontoren i länen, reserva-

—

20,000

15,000

i 8. Nya registratur och arkivens ordnande

i lantmälerikontoren i länen, reserva-

8,000

9. Inbindning av handlingar i lantmäteri- kontoren i länen, reservationsanslag

i 10. Anskaffande för lantmäterikontoret i Karl- stad av kopior utav vissa kartor m. m.,

—

3,500

10,000

11. Skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen,

40,000

j 12. Kopior av kartor m. m. angående statens

järnvägars jordområden, reservations-

8,500

536,40C

274,100

anslag ...............

13. Skiften och avvittringar.förslagsanslag

t 14. Tillägg-avvittring i Västerbottens läns

100, (XX

1

30,000

j 15. Ulflyttningshjälp efter skiften, förslags-

_

50,00

1

Säger för lantmäteriväsendel

! _

C86,400l 304,100

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds preposition AV 355.

Organisationen av lantmäteriväsendet undergick vid riksdagarna

1908 och 190!) sa genomgripande förändringar, att de nuvarande förhållandena

på detta omiåde kunna anses datera sig från denna tid.

Ny stat för lantmäteristyrelsen anlöpa sålunda av 1908 åis riksdag,

innefattande att siyrelsen under ledning av en överdirektör såsom

chef organiserades på två byråer jämte en lanimäterifiskal och en arkivarie.

Vid samma riksdag omorganiserades förstelantmätartjänst.erna. I

stället lör att dessa tjänstemän förut dels liksom övriga lantmätare ute

i orterna varit sysselsatta med praktiskt lantmäteri och dels därjämte

omhänderhaft skötseln av länets lantmäterikontor med där förvarat arkiv,

förändrades de till chefer för lantmäteripersonalen i länet och fingo sin

verksamhet nästan uteslutande förlagd till lammäterikontoren, varemot

de icke skulle få utföra luntmäteriförrättningar åt enskilda. Deras löner

reglerades samtidigt.

Vid 1909 års riksdag fortsattes omorganisationen av lantmäteristaten

i orterna. Under det att förut den med praktiskt lantmäteri

självständigt sysselsatta lantmäteripersonalen utgjorts av kommissionslantmätare

och vice kommissionOantmätare, vilka icke åtnjöto statsavlöning

utan erhöllo sina inkomster från vederbörande rekvirenter för

arbete enligt taxa samt ägde med varandra konkurrera om dylikt arbete,

indelades nu landet i distrikt, vart och ett med sin distriktslantmätare,

vilken skulle äga utföra de inom distriktet förekommande förrättningar.

För arbetets utjämnande inrättades jämväl ett antal extra lantmätartjänster.

Såväl distriktslantmätarna som extra lantmätarna erhöllo statsavlöningar,

varjämte arvoden av statsmedel anslogos till ett antal auskultanter. Dt ssa

avlöningar och arvoden avsågo dock icke att bereda tjänstemännen hela

den erforderliga inkomsten, utan skulle huvuddelen härav fortfarande

erhållas genom arbete enligt taxa.

Till följd av de erhållna statsavlöningarna ansågs emellertid inkomsten

av arbete enligt taxa kunna nedsättas, och ny lantmäteritaxa

utfärdades därför den 23 december 1909 (nr 1GG). Denna taxa äger

dock enligt dess 28 § icke tillämpning i fråga om ersättning till lantmätare

för mätning, uträkning eller annan åtgärd, som utföres efter

siffermetod.

Instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare utfärdades

den 22 oktober 1909 (nr 138). Härvid stadgades emellertid i 57 §, att

närmare bestämmelser angående kartors upprättande, verkställande av

ägomätningar, avvägningar och areal uträkning, upprättande av beskrivningar

samt utstakning av ägoskillnader m. m. skulle meddelas i särskild

författning, samt i övergång-stadgande att beträffande de sålunda i 57 §

bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 317 höft. (Nr 355.) ■ 2

Huvuddragen

ao den nuvarande

organisationen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Utredninq

genom 1017

års låntmäterikommission.

Kungl. Maj:ts jjroposition Nr 355.

angivna arbetena förut gällande föreskrifter skulle i tillämpliga delar

komma till användning, intill dess den avsedda forfattningen blivit utfärdad.

De sålunda åsyftade äldre bestämmelserna innefattas i huvudsak

i artikel V i lantmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864.

Under tiden efter år 1909 hava åtskilliga ändringar vidtagits i de

sålunda beslutade anordningarna samt anslag å extra stat anvisats för

ett flertal olika lantmäteriändamål. Jag torde få närmare redogöra härför

vid behandlingen av de särskilda avdelningarna av detta ärende.

Sedan framställningar om mera genomgripande ändringar och

kompletteringar beträffande lantmäteriväsendet inkommit från olika håll,

särskilt från vissa tjänstemannaföreningar samt lantmäteristvrelsen, bemyndigade

Kungl. Maj:t den 3 juli 1917 chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla sakkunniga personer att under benämning 1917 års

lantmäterikommission biträda vid yiterligare utredning av vissa lantmäteriet

berörande frågor samt vad med dem ägde sammanhang. På

grand härav tillkallade dåvarande departementschefen hovrättsrådet O.

H. Arsell såsom ordförande samt byråchefen J. Hamrin, hovrättsrådet

J. Stenberg, ledamoten av riksdagens första kammare E. Vasseur, ledamöterna

av riksdagens andra kammare D. Id. Pettersson i Bjälbo, S.

Bengtsson i Norup och N. Olsson i Rödningsberg, förste lantmätaren

S. D. Indebetou och distriktslantmätaren L. O. Bagger-Jörgensen att

verkställa sagda utredning i hela dess vidd ävensom vice stadsingenjören

i Stockholm O. Myrberg och andre stadsingenjören i Göteborg

A. Södergren att biträda vid utredningen, såvitt densamma avsåge frågan

om nv mätningsförordning.

Såsom jag redan nämnt bär denna kommission den 30 november

1918 avgivit sitt huvudbetänkande. Detta är fördelat i tre avdelningar.

Av dessa innefattar del I förslag till förordning angående sättet för utförande

av vissa mätningsarbeten in. m. (mätningsförordning) och förslag

till förordning angående längdbestämning i vissa fall av redskap för

mätningsarbeten (längdbestämuingsförordning). Del 11 innefattar förslag

till förordning angående den gottgörelse lantmätare äger uppbära av

sakägare (lantmäteritaxa) och förslag till förordning om vissa lantmätare

m. fl. tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning (rese- och

traktamentsförordning). 1 del III framläggas förslag angående vissa

lantmäteriväsendet rörande organisations- och löneregleringsfrågor.

Därjämte har kommissionen avgivit särskilda utlåtanden i delar av

ämnet.

Kommissionens huvudbetänkande är befordrat till trycket, och jag

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

torde få hänvisa till detsamma till fullstäudigande av den redogörelse,

jag nu går att lämna, varvid jag tillåter mig i huvudsak följa kommissionens

uppställning av ärendet.

I. Mätningsförordningen

Ehuruväl frågan om utfärdandet av dylik förordning icke är av

beskaffenhet att behöva underställas riksdagen, är det dock önskligt,

att densamma nu i största korthet beröres, enär mätningsförordningen

utgör grundval för åtskilliga förslag angående såväl lantmäteritaxan som

personalen.

Lantmäteristyrelsen avgav med biträde av såsom sakkunniga tillkallade

professorn vid generalstaben K. D. P. Rosén samt numera distriktslantmätarna

E. P. O. Söderpalm och K. Rydén den 30 april 1913 förslag

till förordning angående ägomätning och kartläggning, arealuträkning

samt ägodelning och råskillnaders utmärkande m. m. Sedan yttranden

över detta förslag avgivits av, bland andra, svenska kommunaltekniska

föreningen och styrelsen för svenska stadsförbundet, återremitterades

ärendet till lantmäteristyrelsen. Över ett därefter inom denna

styrelse med biträde av bland andra fil. doktorn T. Rubin utarbetat

preliminärt förslag lämnade styrelsen åtskilliga statsmyndigheter jämte

den kommunaltekniska föreningens sakkunniga för mätnings frågan tillfälle

att avgiva yttranden. Med anledning av dessa yttranden överarbetades

förslaget ånyo och underkastades granskning av åtskilliga

sakkunniga, varefter det av styrelsen med skrivelse den 12 december

1916 överlämnades till Kungl. Maj:t. Förslaget har därefter ytterligare

omarbetats av omförmälda lantmäterikommission.

Jag vill erinra, hurusom dåvarande departementschefen den 16

april 1917 vid motiverandet av propositionen nr 275 angående tillfällig

avlöningsförbättring för vissa lantmätare anförde: »Detta förslag (lantmäteristyrelsens

ovanberörda förslag 1916) sammanhänger så till vida

med styrelsens förslag den 14 december 1916 angående ny taxa på

arvode för lantmäteri förrättningar, som i detta taxeförslag upptagas

ersättningsbelopp för arbeten, vilka skulle utföras i enlighet med det i

mätningsförordningen föreslagna förfarandet. Å andra sidan äro denna

taxas tariffer avvägda med tagen hänsyn till de ink"mster, som skulle

tillfalla lantmätarna genom förrättningar, utförda enligt mätningsförord
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Matning sföro

ilning ens

tillämpning d

städerna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

ningens bestämmelser. Dessa tvä förslag stå alltså i intimt beroende av

varandra.»

Lantmäterikommissionen har i sitt betänkande lämnat en beskrivning

över olika mätningsmetoder, ur vilken följande torde höra här anföras:

»Den ägomätning, om vilken i 33 § av 1864 års instruktion meddelats närmare

föreskrifter, säges enligt gängse språkbruk ske enligt grafisk metod. Det för

denna metod karakteristiska är, att den avsi r att såsom mätningsresultat vid själva

förrättningen åstadkomma avbildning i viss skala av mätningsområdet. — — —.

Under senare tider bar emellertid en annan mätningsmetod vunnit insteg i

vårt land, vilken hittills vanligen benämnts triangelmätningsmetoden eller mätning

efter siffermetoden eller den numeriska metoden. — — —.

Vid jämförelse mellan de båda här ovan omförmälda mätningsmetoderna,

vilka hittills i vårt land varit de vanligast förekommande, framstår grundskillnaden

däri, att vid den grafiska metoden hela resultatet utgör en grafisk bild av mätningsområdet,

en karta, som, även om den är riktig vid upprättandet, får mindre värde

allt efter som kartpapperet undergår förändringar eller slites genom användning,

under det att vid den numeriska metoden mätningsresultat framkommer i form av

siffror, som alltid förbliva oföränderliga. Det grafiska mätningsresultatets värde

blir efter hand allt mindre, under det att det numeriska alltid bibehåller samma

värde. Det törra kan endast komma till begränsad användning, medan det senare

kan få en långt vidsträcktare användning, såsom för upprättande av kartor i olika

skalor och för olika ändamål, för numerisk areal uträkning och även för andra syften.

De alltid oundvikliga mätningsfelen kunna vid den numeriska metoden, i motsats

till vid den grafiska, utjämnas och fördelas enligt systematiskt bestämda grunder.

Bland den numeriska metodens företräden bör även framhållas, att genom därvid

föreskrivna dubbelmätningar och andra överbestämningar grova fel undvikas och

mindre sådana metodiskt utjämnas så, att de praktiskt taget försvinna.

Det torde på grund av vad nu anförts vara påtagligt, att den numeriska

metoden äger ett avgjort företräde framför den grafiska.»

Spörsmålet, huruvida mätningsförordningen bör reglera även städernas

mätningsväsende i tekniskt avseende, har varit föremål för rätt

mycket dryftande, och strävanden till en självständig reglering härutinnan

hava kommit till synes från håll, som representera städerna.

I det betänkande, som särskilda sakkunniga inom svenska kommunaltekniska

föreningen på sin tid avgåvo över lantmäteristyrelsens förslag av 1913, har mot ett

enhetligt reglerande av landsbygdens och städernas mätningsväsende bland annat

anmärkts, att det vore en naturlig följd av stadsmarkens säregna karaktär, att

städerna hos oss i mätningshänseende hittills intagit en från landsbygden skild ställning.

Städerna hade därför funnit sig nödsakade anställa särskilda mätningsmän,

vilka så småningom tämligen fullständigt emanciperat sig från de omständliga och

tunga fo mer, som utmärkte lantmäteriet, och i stället tillägnat sig dir. kt ef,er sitt

arbetes art anpassade metoder. Denna fria utveckling hade otvivelaktigt varit ej

blott städerna själva utan mätningstekniken över huvud till betydande gagn. Då

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

det ju, vad vårt land anginge, varken vore behövligt eller önskligt, att landsbygdens

mätningsförhållanden omlades så, att de fyllde stadsmätningens högre fordringar,

kom me uppenbarligen städernas inrangerande under mätningsi egler, avsedda för hela

riket, att sänka den nivå, på vilken städerna och i synnerhet de mera utvecklade

bland dem belunne sig i detta hänseende. En särskild författning rörande stadsmätning

innebure sålunda den principiellt riktiga lösningen av föreliggande fråga.

Den mätningsförordning, som fö.elåge i förslag, hade alltså ej den rätta begränsningen.

Förordningen borde rimligen gälla enbart landsbygden.

Gent emot vad sålunda å svenska kommunaltekniska föreningens vägnar andraga

har lantmäteristyrelsen vid överlämnande av 1916 års förslag bland annat

anfört, att ett försök att åstadkomma särskilda mätningsföreskrifter för stad och

för land snart skulle bringa klarhet i fråga om vanskligheten av en sådan uppgift.

Man behövde blott tänka sig, huru föi hål''andena skulle i framtiden ställa sig

vid inkorporeringar. Beträffande mätningsförhållandena inom rikets städer förhölle

det sig så, att desamma endast inom ett fåtal vore ordnade på eif tillfredsställande

sätt, och att även, vad dessa beträffade, enhetlighet mellan olika städer

knappast kunde anses förefinnas i önskvärd utsträckning. De städer, som anställt

särskilda mätningsmän, vore lätt räknade. Såsom synnerligen betydelsefullt för

bibehållande åt städerna av deras kommunala självständighet ville styrelsen erinra

om, att föreliggande förslag utginge fiån, att städerna fortfarande skulle äga att

utse sina funktionärer på ifrågavarande område.

I den 8 juni 1917 över lantmäteristyrelsens sistberörda förslag avgivet yttrande

bär skiftesstadgekommissionen — efter att hava erinrat, att tidigare alla åtminstone

mera omfattande mätningar i städerna utförts av lantmäteripersonalen —

anfört bland annat, att på senare tider visserligen sådana mätningar i allt större

omfattning utförts av andra mätningsteknici, men att inga legala förrättningar,

däri mätning ingått, hittills med laga vitsord kunnat verkställas av andra än lantmätare.

Härav följde ock, att alla sådana mätningar hittills skolat verkslällas

enligt de mätningsföreskrifter, som lantmätare haft att följa. Ej heller kunde

uti ifrågavarande avseende städerna anses utgöra en kategori för sig, då på

landsbygden funnes ett flertal orter med sådan fastighetsindelning och i övrigt

sådana fastighetsförhållanden, som förekomme i och kännetecknade stad. Och att

möjlighet stode öppen för tillämpande av andra mätningsregler i städerna än i

dessa senare orter, syntes icke böra ifrågakomma. För övrigt syntes önskvärdheten

av att samma regler vunne tillämpning vid samtliga mätningar inom en och samma

ort ligga för öppen dag. Genom den av 1917 års riksdag antagna lagen om fastighetsbildning

i siad hade emellertid ändring skett i fråga om lantmätarnas uteslutande

behörighet att i stad verkställa vissa legala förrättningar. Om t. ex. i stads

tjänst anställd mätningsman förordnades att verkställa ett laga skifte, vore han

naturligtvis pliktig att därvid följa samtliga de föreskrifter, vilka skulle vinna tilllämpning,

om skilte verkställdes av lantmätare. Och då enligt gällande instruktion för

lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare lantmäteristyrelsen hade att utöva tillsyn

över skiftesverket (den legala jorddelningen) och övriga delar av rikets lantmäteriväsen,

vore han såsom skiftesförrättare underordnad lantmäteristyrelsen, ty i och

med det att andra mätningsteknici än lantmätare erhölle befogenhet att verkställa

vissa legala jorddelningsförrättningar. komme de uppenbarligen att sortera under lantmäteristyrelsen.

Att de vid förrättningar, varom nu vore fråga, och vilka av dem

s. 14 Kontrollera mot PDF

Lantmtlteri
kommissio
nen.

14 Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

verkställdes, bleve, sedan den berörda nya lagen trätt i kraft, därest nuvarande

mälningsbestämmelser då alltjämt gällde, skyldiga följa samma bestämmelser, torde

jämväl få anses otvivelaktigt. Att särställa dem, då nya sådana föreskrifter meddelades,

syntes därför icke böra ifrågakomma. Framhävas borde, att städernas insorterande

under lantmäteristyrelsen icke ägde rum genom de föreslagna mätningsbestämmelsernas

utfärdande. Sådant inordnande hade redan skett genom lagen om

fastighetsbildning i stad.

Lantmäterikommissionen har yttrat:

»Kommissionen finner sig ej kunna godkänna det från stadsmannahåll negerade

anspråket, att reglerandet av städernas inätningsväsen bör ske genom författning,

grundad på fullständig åtskillnad mellan stad och landsbygd. Kommissionen

vill ingalunda förneka, att utvecklingen å mätningsväsendets område särskilt inom

de större städerna under de senaste årtiondena varit sådan, att nämnda samhällen

i vissa avseenden intaga en särställning i mätningstekniskt och mätningsorganisatoriskt

hänseende. Men följden härav blir enligt kommissionens uppfattning endast

den. att en och annan detaljbestämmelse måste ordnas olika för stad och för landsbygd,

samt att en reglering av mätningsföihållandena för städernas vidkommande

måste ske med iakttagande så långt görligt är av städernas kommunala självbestämningssätt

och utan mera avsevärd rubbning i gällande administrativa grunder

för vården av deras hithörande angelägenheter. Eu från landsbygden skild reglering

av städernas mätningsväsen kan icke anses motiverad av nu angivna förhållanden.

En sådan måste ock enligt kommissionens mening ur åtskilliga synpunkter

väcka betänkligheter. Kommissionen vill härutinnan särskilt betona, att gränsen

mellan stad och landsbygd under samhällsutvecklingens gång synes tendera att

bliva allt mera flytande.

Enligt kommissionens uppfattning är det ett statsintresse av betydande

vikt, att mätningar inom städerna utföras så, att de bidraga till åstadkommande

av ökad säkerhet och trygghet i äganderätten samt ordning och reda i städernas

jordförhållanden. Att det åtminstone inom flertalet smärre städer varit mindre väl

beställt härutinnan, kan ej förnekas, och det synes därför ligga makt uppå att, då

en rättslig reglering genom lagen om fastighetsbildning i stad skett för ordnande

av städernas jorddelningsförhållanden, åtgärder ock skyndsamt vidtagas för att ställa

de mätningar, som däri ingå, ävensom övriga dylika, särskilt sådana, vilka äro av

grundläggande natur, under vederbörlig officiell kontroll. Det har ock framstått

såsom ett kännbart behov att å mätningsområdet äga system och enhetlighet i

tillämpningen av gällande föreskrifter. Det berättigade kravet å en central myndighet

för hela rikets mätningsväsende är ur sådan synpunkt, påtagligt, och någon

annan sådan myndighet ä hithörande område med större betingelser härutinnan än

lantmäteristyrelsen lärer ej förefinnas. Kommissionen har jämväl i ett den 8

augusti 1918 avgivet förslag till kungörelse med särskilda föreskrifter i avseende å

vissa förrättningar, som omförmälas i lagen om fastighetsbildning i stad 1), föreslagit,

att Kungl. Maj:t måtte i avbidan på slutgiltig prövning av frågan om

lantmäteristyrelsens förhållande till mätningsväsendet inom rikets städer upp
>)

Delta förslag har lett till kungörelsen den 16 augusti 1918 (n:r 683) med vissa föreskrifter

angående mätningsväsendet inom rikets städer och sådana samhällen å landet, där den

för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 355.

draga åt styrelsen överinseendet i angivna hänseenden över tillämpningen av

samma lag i fråga om vissa däri avsedda förrättningar. Då kommissionen jämväl

vid nu förevarande mätningsfekniska reglering anser sig böra förorda lantmäterist.

yrelsen såsom tillsynsmyndighet beträffande städerna i allmänhet (50 § mätningsförordningen),

sker detta emellertid under den förutsättningen, att en omorganisation

av lantmäteristyrelsen kommer att äga rum, och att denna styrelse härvid

erhåller sådan gestaltning, som innefattar tillförlitliga garantier, att den mätningstekniska

sakkunskapen och erfarenheten från städernas mätningsväsen därstädes

varda vederbörligen representerade. För detta ändamål synes böra upprättas en

särskild byrå, genom vilken det speciella stadsintresset kan på lämpligt sätt tillgodoses.

"

1 enlighet med vad sålunda anförts har författningsförslagets 1 §

erhållit följande lydelse:

»Denna förordning avser planmätning och höjdmätning ävensom kartas upprättande,

arealuträkning samt utstakning och utmärkande av ägogräns, där dylikt

arbete utföres av lantmätare eller mätningsman i stad eller samhälle på grund av

för dessa tjänstemän gällande bestämmelser, så ock där det utföres av annan person

på grund av förordnande enligt stadgande i lagen om fastighetsbildning i stad.»

Angående författningsförslagets övriga innehåll torde här icke behöva

lämnas någon närmare redogörelse. Det bör endast omförmälas,

att enligt detsamma planmätning skall med hänsyn till noggrannheten

utföras antingen som »finmätning)) eller »vanlig mätning». Finmätning

bör äga rum, då mätningens ändamål sådant kräver, och företrädesvis

användas i fråga om mark med högre värde såsom i stad eller annan

ort med större sammanträngd befolkning eller där större byggnadsverksamhet

är att förvänta, så ock eljest då särskilda förhållanden påkalla

sådan mätning.

Beträffande tillsynen över författningens efterlevnad föreslås i

50 § följande stadgande:

»Där ej i lag eller författning är eller varder annorlunda föreskrivet, gälle,

att den närmare tillsynen över denna förordnings tillämpning utövas i fråga om

samhälle, inom vilket eller för vars räkning i förordningen avsett arbete utförts,

av byggnadsnämnd, där sådan finnes, men eljest av vederbörande förstelantmätare

ävensom att överinseendet över tillämpningen utövas av lantmäteristyrelsen.

Styrelsen äger ock att i enlighet med grunderna i denna förordning utfärda

de allmänna verkställighetsföreskrifter, som må finnas erforderliga, dock ej för

samhälle, i fråga om vilket Konungen på därom gjord framställning meddelat särskilda

bestämmelser, och ej heller där för behandling av uppkommen fråga är

eller varder i lag eller författning annat föreskrivet.»

Vid kommissionens betänkande i denna del av ämnet äro sär- Reservatioskilda

reservationer avgivna av dess ledamöter Hamrin, Södergren och

Myrberg.

ner.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lantmäteri»

styrelsen.

Kungörelsen

le/s 1918.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

I herr Hamrins reservation föreslås annan tydelse av 1 och 50 §§.

Till 1 § föreslås att tillägga orden »eller eljest, där arbetet skall ligga

till grund för bestämmaude av ägogräns». Beträffande 50 § föreslås

ändrad formulering, vilken huvudsakligen innefattar, att lantmäteristj^relsen

skulle äga utfärda jämväl för särskilt fall gällande verkställighetsföreskrifter.

I herr Södergrens reservation yrkas, att andra stycket

i 50 § skall utgå. Herr Myrberg har i sin reservation förordat, att

särskilda mätningsförordningar måtte utfärdas för landsbygden och för

städerna, samt hemställt, bland annat, att nu ifrågavarande mätningsförordning

måtte avse endast lantmäteripersonalen, att ny mätningsförordning

för städerna måtte utur bet.-, s, att byggnadsstyrelsen måtte

bliva den centrala myndigheten för överinseendet av städernas mätningsförordning

och att de särskilda städerna måtte äga såsom kommunal

författning utfärda allmänna verkställighetsföreskrifter.

I sitt utlåtande den 28 januari 1918 över lantmäterikommissionens

förslag har även lantmäteristyrelsen vänt sig mot den föreslagna lydelsen

av 1 och 50 §§. Styrelsen har gjort gällande, att av den föreslagna

formuleringen av 1 § skulle följa, att om annan person än lantmätare

eller mätningsman i respektive stad förordnades att verkställa nymätning

av staden, förordningen icke bleve tillämplig. Detta vore enligt

styrelsens mening givetvis olämpligt På grund härav och av övriga

närmare angivna skäl har styrelsen framlagt förslag till ändrad lydelse

av 1 §, avsedd att utsträcka förordningens giltighetsområde. Beträffande

50 § har styrelsen hävdat den uppfattning, att det jämlikt styrelsens

instruktion och kungörel-en den 16 augusti 1918 tillkommer styrelsen

att meddela föreskrifter jämväl för särskilda fall, samt föreslagit viss

lydelse av den föreslagna 50 § i förordningen i huvudsaklig överensstämmelse

med herr Hamrins reservation.

Förut omförmälda kungörelse den 16 augusti 1918 (nr 683) föranleddes

av lagen om fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917 (nr

269). Kungörelsens tre första paragrafer äro av följande lydelse:

1 §•

»I avseende å den tillsyn över mätningsväsendet inom rikets städer, som

åligger lantmäteristyrelsen, tillkommer det styrelsen:

att för vinnande av fullständighet, tydlighet och likformighet vid mätningsarbetens

utförande utfärda erforderliga allmänna eller för särskilt fall gällande föreskrifter,

modeller och formulär;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. MW ds proposition AV" 8tu>. IT

att pa begäran meddela råd och upplysningar;

att, när aidedning därtill förekommer, förordna om inventering av till tjänsl,

eller uppdrag hörande kartor och handlingar;

att i den ordning i instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare

sägs förrätta inspektion samt att förordna tjänsteman vid verket eller förste

lantmätare att på ort och ställe verkställa undersökningar, mätningar eller andra

åtgärder för utrönande av det sätt, varpå mätningsverksamheten bedrives;

att, därest anledning till anmärkning förekommer, vidtaga åtgärder till

vinnande av rättelse samt att genom lämpligt vite, högst ett hundra kronor, tillhålla

i stads tjänst anställd tjänsteman eller person, som förordnats till utförande

av mätningsarbete därstädes, att fullgöra sina åligganden; samt

att föra förteckning över i städernas tjänst för utförande av mätningsgöromål

anställda befattningshavare.

Över ärenden, som angå stad, skola hos lantmäteristyrelsen föras särskilda

diarier och registratur, och skola förrättningsakter rörande stadsjord förvaras sammanförda

för varje stad och skilda från andra akter.

Den närmare tillsynen över stads mätningsväsen tillkommer byggnadsnämnden.

Av byggnadsnämnden äger lantmäteristyrelsen att äska och erhålla de upplysningar,

det biträde och den handräckning, som ligga inom området för byggnadsnämndens

befogenhet och som för styrelsens verksamhet erfordras.

Byggnadsnämnden åligger att till lantmäteristyrelsen insända uppgift å i

stadens tjänst anställd mätningsman samt å person, som förordnats att verkställa

mätningsförrättning eller mätningsförrättningar inom staden. I samband härmed

skall, där fråga ej är om lantmätare, meddelas upplysning om de kunskapsprov den

avlagt, som uppgiften avser, samt om den verksamhet på mätningsväsendets område,

han utövat.

3 §•

1 inom. Beträffande förrättningar, varom förmäles i 6 kap. av lagen om

fastighetsbildning i stad, skall, där de verkställas av mätningsman i stad, vad instruktionen

för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare innehåller i fråga om

distriktslantmätare och extra lantmätare äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Rörande andra förrättningar enligt lagen om fastighetsbildning i

stad samt arealavmätningar skall enligt vid denna kungörelse fogat formulär föras

diarium, varav framgår tiden, då ärendet inkommit, uppdragsgivarens eller sökandens

namn, förrättningens eller åtgärdens beskaffenhet, förrättningsmannens namn samt

tiden, då arbetet börjats och slutats, karta och handlingar utgivits till sakägare,

akten överlämnats till myndighet och redovisning skett jämte aktens arkivnummer

så ock kostnad, som skall gäldas av sakägare.

Uti diarium, som här avses, må även upptagas förrättning, som omförmäles

i 1 mom.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 317 höft. (Nr 355.) it

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departement schefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3åö.

3 mom. Av diarium, som avses i 2 mom., skall i enlighet med de närmare

föreskrifter, lantmäteristyrelsen meddelar, före den 1 mars till lantmäteristyrelsen

insändas sammandrag utvisande verksamheten under nästföregående år.»

Min redogörelse för denna del av ärendet har icke åsyftat, att

hemställa, att Kungl. Maj:t nu skulle taga ståndpunkt till de särskilda

bestämmelserna i den föreslagna mätningsförordningen, utan endast att

påvisa att genom utfärdandet av föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse

med förslaget fasta regler komma att givas inom detta område,

vilket länge erkänts såsom i hög grad behövligt, och att därigenom

arbetet blir i betydlig mån ökat för såväl de praktiserande lantmätarna

som lantmäterikoutorens personal och lantmäteristyrelsen. Beträffande

de skiljaktiga meningar, som framkommit angående de i författningsföislaget

intagna bestämmelserna rörande författningens giltighetsområde

samt i vissa andra hänseenden, torde Kungl. Maj:t framdeles

träffa sitt avgörande, när författningeus utfärdande skall ske. Härvid

må dock framhå las, att såsom skiftesstadgekommissionen i sitt. utlåtande

den 8 juni 1917 framhållit, städernas inordnande under lautmäteristyrehen

ägt rum redan genom laven om fastighetsbildning i

stad. Genom kungörelsen den 16 augusti 1918 hava närmare föreskrifter

givits angående de åligganden, vilka tillkomma lantmäteristyrelsen

såsom tillsynsmyndighet över städernas mätningsväsen. Frågan

om lantmäteristyrelsens befogenhet härutinnan torde alltså få anses avgjord

genom redan fattade beslut. Nu återstår att bereda lantmäteristyrelsen

erforderliga arbetskrafter för dessa uppgifters fullgörande. Åtgärder

i sådant syfte hava, så.-om jag längre fram torde lä erinra,

redan provisoriskt vidtagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Majd* proposition Nr 355.

Ut

fl. Rese- och traktamontsförorrining samt lantmäteritaxa.

i fråga om de förhållanden, s<>m avses skola regleras genom den

föreslagna rese- och traktamentsförordningen, torde jag få erinra om

följande.

I taxan på arvode för lantmäteriförrättningar den 23 december

1909 stadgas, att förstelantmätare äger uppbära resekostnads- och traktamentsersättuing

enligt gällande re>ereglemente för förrättning, som av

honom verkställes utanför residensstaden. Angående annan lantmätare,

scm på eget ansvar utför lantmäteriförrättning, stadgades i nyssnämnda

taxa, att han skulle erhålla reseersättning, som skulle utgå med ersättning

dels för resekostnaden enligt gällande resereglemente dels ock för

kost och tidsspillan efter vägens längd, efter viss beräkning för resa

med skjuts och viss annan för resa på järnväg eller ångfartyg.

Tjäustemedhjälpare och tekniskt biträde åtnjuta et sättning för

resa efter enahanda grunder, ''som gälla för på eget ansvar arbetande

lantmätare.

Enligt taxan har traktamentsersättning. såsom ovan berörts, utgått

till förstelantmätare i vissa fall. Övriga tjänstemän hava enligt taxan

icke kommit i åtnjutande av någon sådan ersättning.

I förslag den 14 december 1916 till ny taxa på arvode för lantmäteriförrättningar

hade lantmäteri-tyrelsen upptagit bestämmelser, avseende

att bereda lantmätarna, deras tjänstemcdhjälpare och tekniska

biträden rätt till dagtraktamente såväl vid resa som under vistelse å

förrättningsstället, varemot den nuvarande obetydliga ersättningen för

kost och tidspillan avsetts skola upphöra. Styrelsen ifrågasatte därvid,

att såväl de föreslagna dagtraktamentena som själva reseersättningen

skulle övertagas av staten.

I skrive se till Kungl. Maj:t den 10 november 1917 angående tillskott

till krigstidstillägg för år 1918 åt vissa lantmätare m. m. bragte

lantmäteristyrelsen ånyo på tal frågan om dagtraktamenten och reseersättning

åt lantmätarna och hemställde, att Kungl. Maj t måtte vidtaga

åtgärder för att den med praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersnnalen

måtte i stället för nuvarande ersättning för kost och

tidspillan vid tjänsteresa erhålla dagtraktamente såväl under tjänsteresa

som under vistelse å förrättningsstället.

1917 års lantmäterikommission, till vilken lantmäteristyrelsens

sistnämnda framställning remitterats för yttrande, tillstyrkte densamma.

Rese- och

traktamentsförordningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lantmäteri
kommissio
nen.

Kung!. Maj.ts proposition Nr 355.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1918

anförde jag bland annat följande:

»Då lantmäterikommissionen vid övervägande av de många förslag beträffande

lantmäteri väsendet, som den bär under utredning, funnit frågan om beredande åt de

praktiserande lantmätarna av dagtraktamenten under tjänsteresor och förrättningar

kunna utan olägenhet avskiljas från övriga frågor och behandlas särskilt för sig,

ansluter jag mig gärna till denna mening. Jag anser nämligen i likhet med såväl

lantmäteristyrelsen som nämnda kommission, att det nuvarande förhållandet, att

dessa lantmätare blott erhålla en obetydlig ersättning för kost och tidspillan under

själva resorna, numera är — oberoende av de tillfälliga kristidsförhållandena —

synnerligen otillfredsställande och ägnat att ge anledning till befogade klagomål.

Att såsom kommissionen ifrågasatt låta staten ensam övertaga ifrågavarande,

mycket avsevärda kostnader och samtidigt befria jordägarna från erläggandet av

den nuvarande ersättningen för kost och tidspillan kan visserligen vara ägnat att

väcka betänkligheter. Men då, såsom också framhållits, en ny lantmäteritaxa inom

eu nära framtid torde komma att utfärdas och det väl icke kan undgås att i densamma

upptaga höjda avgifter för verkställt arbete, vilka avgifter ju skola gäldas

av rekvirenterna, framstår förändringen såsom en provisorisk anordning, som tillför

jordägarna och huvudsakligen lantbrukarna eu tillfällig lindring, av vilken de just

under nuvarande tider torde vara i stort behov, och som i sin mån bidrager till

att främja deras näring.»

1918 års riksdag, som icke hade något att erinra mot vad jag anlört

i detta ämne, godkände det framlagda förslaget om dagtraktamenten åt

den med praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen.

Härefter utfärdade Kungl. Maj:t den 7 maj 1918 kungörelse angående

traktamentsersättning åt vissa lantmätare med flera. Denna kungörelse

trädde i kraft den 1 juni 1918. Enligt densamma åtnjuter

annan på eget ansvar arbetande lantmätare än förstelantmätare så ock

tjänstemedhjälpare samt sådant tekniskt biträde, som med tillstånd av

lantmäteristyrelsen begagnas, av allmänna medel traktamentersättning

under resor och förrättningar, som äga rum på grund av gällande

instruktion, annan författning eller särskilt förordnande. I fråga om

villkoren för åtnjutande av traktamentsersättning skola i huvudsak

bestämmelserna i gällande resereglemente tillämpas. Genom samma

kungörelse upphävdes de i lantmäteritaxan förefintliga bestämmelser om

lantmätares rätt till gottgörelse för kost och tidspillan under sådan resa,

då traktamentsersättning erhölls, samt jämväl vad i 5 § 1 mom. samma

taxa funnes stadgat om visst pris för husrum och kost.

Angående sitt förslag till rese-1 och traktamentsförordning har lantmäterikommissionen

anfört, att kommissionen, som icke ifrågasatte någon

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj ds proposition Nr Säd. -il

ändring i gällande ordning, att gottgörelsen för det utförda lantmäteriarbetet

skulle erläggas av vederbörande sakägare, samt föresloge, att

resekostnads- och tiaktamentsersättning skulle ingå av allmänna medel,

funnit det med hänsyn härtill lämpligt, att bestämmelserna om reseoch

traktamentsersättning måtte inrymmas i särskild författning och

icke vidare intagas i en förordning (lantmäteritaxan) som avsåge att

reglera den gottgörelse, lantmätare ägde uppbära av sakägare.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i kommissionens förslagtorde

ur motiveringen här endast böra anföras följande:

»I likhet med kungörelsen den 7 maj 1918 liar nu ifrågavarande författning

ansetts höra gälla alla på eget ansvar arbetande lantmätare, deras tjänstemedhjälpare

samt sådana tekniska biträden, som med tillstånd av lantmäteristyrvlsen begagnas.

Det har emellertid synts kommissionen önskligt, att hos lantmätare anställd

elev, som med lantmäteristyrelsens tillstånd begagnas, jämväl må komma i åtnjutande

av ersättning för de resekostnader, som äro förknippade med hans deltagande

i arbetena å förrättningsställena.

Knappast på någon bana måste nämligen aspiranterna för sin utbildning i

den utsträckning som lantmäterieleverna deltaga i arbeten å olika platser. I samma

mån som lantmätarnas verksamhet förändrats till att allt mer och mer avse förrättningar

av mindre omfattning, har resekostnaden för lantmäterieleverna blivit av

större betydelse. Den fortgående förändringen av verksamheten i nu angiven riktning

minskar också möjligheterna för principalen att draga fördel av elevens arbete

samt medför tillika med i övrigt inträffade ändrade förhållanden svårigheter att

under resa och pågående förrättning anskaffa inåt och husrum för eleven till skäligt

pris. Kommissionen anser, att kostnaden för elevs reseersättning ej bör drabba

vederbörande jordägare. Det kan nämligen ej anses överensstämmande med billighet

och rättvisa, att jordägarna åsamkas utgifter för elevens utbildning, som det

snarare torde tillkomma staten att främja. För övrigt lärer det ej kunna ifrågakomma

att pålägga jordägare kostnad för annan person än den, som omedelbart

erfordras för det arbete, vilket av honom påkallats. Att så icke kan anses vara

förhållandet i fråga om elev, som vid dylikt arbete medtagits, synes kommissionen

påtagligt. Resekostnadsersättning för elev torde böra utgå efter 5 klassen i resereglemente!.

»

Kommissionen har av enahanda skäl jämväl förordat, att rätt till

erhållande av dagtraktamente under resor och förrättningar måtte utsträckas

till elev.

I fråga om såväl resekostnads- som traktamentsersättningen innehåller

förslaget ett flertal bestämmelser, avseende att medföra begränsningar

i rätten till dylika ersättningar.

Kommissionen har föreslagit, att resekostnads- och traktamentsersättning,

varom i förorduingen stadgades, skall utgå från nionde huvudtitelns

förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar. Beträffande

dagtraktamentena är detta redan nu fallet enligt 1918 års riksdags

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

beslut. Till stöd för förslaget att jämväl resekostnadsersättningen skall

gäldas av staten har kommissionen hänvisat till att densamma i annat

sammanhang framhållit, att jordägarnas kostnader för lantmäteriförrättningar

borde i än vidare grad lindras.

Jag torde icke behöva längre uppehålla mig vid innehållet i

kommissionens ifrågavarande förslag. Jag vill erinra, att frågan om revision

av rescreglementet är under utredning av särskilda inom civild'' partementet

tillkallade sakkunniga. Då det ansetts önskvärt att, i den mån så finnes

lämpligt, överensstämmelse vinnes mellan bestämmelserna i resereglementet

och i den nu föreslagna särskilda förord ningen, har lantmäterikommissionens

förslag i denna del remitterats till omförmälda sakkunniga.

Kommissionen har erinrat, att lantmäteristyrelsen i skrivelse den

24 maj 1917 beräknat lantmätarnas ersättning för resekostnader under

åren 11*12 —1916 till i medeltal 95,000 kronor.

Mot denna beräkning har kommissionen icke funnit någon anledning

att gorå erinran, men då kostnaderna för resor, i vad de avsåge

biljettkostnader och skjutsersättning, sedan år 1916 stigit med inemot

100 procent samt någon del av denna ökning torde komma att kvarstå,

även sedan normala förhållanden inträtt, ansåge sig kommissionen höra

beräkna lantmätarnes ersättning för resekostnader till 125,000 kronor

årligen.

Kostnaderna för traktamen*sersättning till lantmätare hade vid

1918 års riksdag beräknats till 4 0,000 kronor. Kommissionen ansåge

dem böra alltjämt beräknas till detta belopp.

I sammanhang härmed har kommissionen framhållit, att vid antagande

av det av kommissionen framlagda förslaget om statens övertagande

av kostnaderna för lantmätarnas resor, det nu å riksstatens

nionde huvudtitel uppförda extra anslaget till kostnader för vissa av

lantmätare företagna tjänsteresor blir överflödigt till den del detsamma

avser själva resekostnaderna.

1 likhet med lantmäterikommissionen anser jag det lämpligt, att

vid den reglering av lantmäteri kostnaderna, som nu bör företagas,

staten åtayer sig att bestrida kostnaderna för lantmätarnas resor lika

väl som dylikt åtagande enligt beslut av 1918 års riksdag redin skett

beträffande deras dagtraktamenten. Likaledes anser jay mig böra tillstyrka,

att jämväl den till elev utgående ersättningen för resekostnad

och dagtraktamente bör gäldas av statsmedel. Beträffande detaljerna

av förslaget till författning i nu förevarande ämne torde det icke vara

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition AV nåd.

lämpligt att nu ingå i någon närmare granskning, enär frågan därom

remitterats till särskilda sakkunniga för ytterligare utredning. Jag vill

emellertid framhålla, att åtskilliga begränsningar i rätten till dylika

ersättningar böra stadgas, liksom skett exempelvis beträffande liknande

ersättningar till skogsstatens personal.

Enär redan i fjol kostnaderna för dagtraktamentena inräknats i den

då vidtagna höjningen av nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar

samt kommissionen ansett någon ändring i di t härtill

beräknade beloppet icke vara behövlig, återstår nu endast att vidtaga

den höjning i samma anslag, som orsakas av att jämväl resekostnaderna

höra utgå av statsmedel. Kommissionen har uppskattat den av sådan

anledning erforderliga höjningen till 125,000 kronor. Häremot har jag

icke något att erinra. Jag skall längre fram göra hemställan härom.

Gällande taxa på arvode för Inntmäteriförrättningar den 23 december

1909 tillkom såsom en följd av den vid samma års riksdag

beslutade omorganisationen av lantmäteristaten i orterna. Syftemålet

med den nva taxan var att åstadkomma d* Is förenkling och dels nedsättning

i lantmätarnas arvoden. Enligt under förarbetena till taxan

verkställd utredning belöpte sig denna nedsättning till i genomsnitt 7s.

I gengäld härlör anslogog genom omorganisationen löner eller arvoden

till 110 distrikslantmätare, 40 extra lantmätare och 3<> auskultanter.

Med avseende på nedsättningen bör emellertid särskilt framhållas,

att densamma icke skedde med Va eller 33 procent beträffande arvodet

för var;e särskilt slag av arbete utan i vissa fall uppgick ända till 39

procent (delningsarvodet) och i andra fall var mycket obetydlig.

En anmärkningsvärd nyhet i 1909 års taxa var, att så gott som

all rättighet att med sakägare ingå överenskommelse om arvodet borttogs,

förutom vad angår arbeten efter siffermetod, beträffande vilka

taxan icke äger tillämpning.

Därjämte infördes vissa smärre nyheter, däribland bestämt arvode för

jordavsöndring.

I framställning den 15 december 1915 har styrelsen för Sveriges

lantmätarförening, efter att från lantmätarna hava infordrat utredning

angående den inkomst, som enligt taxan kun ie erhållas, anhållit, att

Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för åstadk''malande av en revision

av lautmäteritaxan.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt lantmäteristyrelsen att avgiva utlåtande

över lantmätarföreningens framställning samt bemyndigat styrelsen

Lantmäteri*

taxan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

att vid utförandet av det arbete, som besvarandet av denna remiss föranledde,

tillkalla sakkunniga biträden inom lantmäterikåren, bär styrelsen

med biträde av förste lantmätaren i Västerbottens län Karl Grubbström,

dåvarande dbtriktslantmätaren i Faluns distrikt Theodor Andersson,

extra lantmätaren i Kalmar län Harald Malmberg samt dåvarande lantmäteriauskultanten

friherre Axel von Offer verkstad en omfattande

undersökning angående såväl gällande som äldre lantmäteritaxor.

Med stöd av den utredning, som härigenom vunnits, har lantmäteristyrelsen

därefter utarbetat och i skrivelse den 14 december 1916

till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till ny taxa på arvode för lantmäteriförrättningar,

här nedan benämnt 1916 års förslag.

Detta förslag har sedermera överlämnats till 1917 års lantmäterikommission

och ligger till grund för det av kommissionen utarbetade

förslaget till förordning angående den gottgörelse, lantmätare äger uppbära

av sakägare.

I lantmäteristyrelsens skrivelse den 14 december 1916 anföres

bland annat följande, vilket kommissionen även vitsordat och åberopat:

»Vid de verkställda undersökningarna har till fullo ådagalagts behovet av en

revision av gällande taxa, vilken måste anses icke blott i många fall lämna alltför

liten ersättning särskilt med hänsyn till arbetets art, utan även vara otidsenlig,

ojämn och orättvis i sina verkningar.

Vad angår förhållandet mellan den nuvarande taxan och den förut gällande

framgår av historiken, att 18ö7 års taxa är den, som utgjort stommen och grunden

för alla därefter följande och alltså även för den gällande. Då 1867 års taxa upprättades

särskilt med hänsyn till norrlandsförhållanden och vid en tid, då mindre

förrättningar voro sällsynta och de stora laga skiftena de vanligast förekommande

förrättningarna, förklaras härav, att nu gällande taxa är otidsenlig och för särskilt

smärre förrättningar verkar ojämnt och orättvist. Av historiken inhämtas vidare,

att genom 1873 års kungörelse 1867 års taxa blev höjd med 25 procent, men det

framgår dessutom, att 1881 års taxa icke innebar någon höjning av 1873 års taxa

utan i stället en sänkning med i runt tal 10 procent. Då nu gällande taxa utgör

en nedsättning i 1881 års med 33.34 procent, i ersättning varför till en del tjänstemän

löner och arvoden erhållits, som skola motsvara den skedda nedsättningen i

lantmätarnas inkomst efter 1881 års taxa, framgår det alltså, att lantmätarna

arbeta efter en taxa, vars arvodessatser äro lägre än vad som 1873 ansågs skäligt,

Det må betonas, att, ehuru så påtagligen erfordrats, A id tillkomsten av 1909 års

taxa någon vidare revision med hänsyn till efter år 1881 ändrade förhållanden ej

skedde. I stort sett kan sägas, att 1909 års taxa endast blev en omskrivning av

1881 års, varvid arvodessatserna sänktes i ovan angiven utsträckning. Det torde

slutligen böra nämnas, a''t vid 1881 års och tidigare taxerevisioner liera önskemål

från lantmätarnas sida uttalats, som därvid icke tillgodosetts och därför nu upprepats

med ökad styrka.»

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355. 25

Beträffande huvudprinciperna i lantinäterikoimnissionens nu framlagda

taxeförslag har kommissionen anfört:

»Ett av de viktigaste syftemålen med en ny taxa måste vara att i högre

grad än hittills bereda jämna och rättvisa arvoden. Till en början må dock framhållas,

att åtskilliga lantmäteriarbeten äro av den art, att detta syfte icke kan nås

genom detaljarvode, varmed förstås arvode, som beräknas efter figurantal, längd,

ytmått eller dylikt. Det har därför varit nödvändigt icke blott att bibehålla dagarvode

för vissa åtgärder utan även att i viss mån utsträcka användningen därav.

Sålunda föreslår kommissionen exempelvis, liksom 1916 års förslag, att alla sammanträden,

utredningar och undersökningar skola ersättas särskilt genom dagarvoden.

1 motsats härtill har enligt gällande taxa i flera detaljarvoden inbegripits ersättning

även i nämnda hänseende.

Från lantmätarhåll har emellertid framställts krav på ännu vidsträcktare

användning av dagarvoden, bland annat i så måtto, att lantmätaren alltid skulle

vara berättigad att välja mellan dagarvode och detaljarvode. Faran för missbruk

av en sådan bestämmelse torde dock vara mycket stor och kontroll omöjlig att

anordna. Kommissionen har därför i likhet med 1916 års förslag ansett sig icke

kunna i princip medgiva en dylik allmän valfrihet.

Det har synts kommissionen ofrånkomligt att, på sätt lantmäteristyrelsen i

sitt nämnda förslag hemställt, höja dagarvodet från 10 till 12 kronor.

För uppnående av en jämn och rättvis gottgörelse har en ganska långt

driven specialisering av bestämmelserna om detaljarvode varit nödvändig. — ----.

Med avseende å tariffer och andra grunder för detaljarvodets utgående har i

regel följts de av lantmäteristyrelsen i 1916 års förslag framställda teorier och

principer. I åtskilliga fall har det dock ansetts nödvändigt att höja arvodet för

vissa arbeten. De av lantmäteristyrelsen föreslagna bestämmelser om detaljarvode

synas nämligen vara sådana, att, därest arvodet beräknas enligt dessa, inkomsten

per dag icke kan komma att uppgå till 12 kronor, med mindre arbetstid eller arbetsintensitet

drives över det normala. Enligt kommissionens åsikt är detta icke blott

oräitvist utan även olämpligt såsom icke ägnat att tillgodose vare sig lantmätarnas

eller jordägarnas intressen. Det måste nämligen anses såsom en orättvisa, om en

lantmätare, ehuru han presterat en större arbetsprodukt, måhända likväl icke skulle

erhålla en större ersättning än en annan, som föredragit ett makligare arbetssätt

men begagnat sig av den i gällande taxa såväl som i både 1916 års och kommissionens

förslag medgivna frihet att debitera arvodet för förrättning i dess helhet

efter dagberäkning. Följden härav skulle givetvis bliva, att arvodet för förrättning

i dess helhet snarare som regel än såsom undantag komme att debiteras efter

nämnda grund. Men detta vore givetvis icke till jordägarens fördel, ty i hans intresse

ligger uppenbarligen, att förrättningen bedrives och avslutas så snabbt som möjligt.

Därigenom minskas helt säkert såväl arvodet för förrättning som övriga med densammas

utförande förbundna kostnader.

Kommissionen har därför sökt att avväga bestämmelserna om detaljarvoden

på sådant sätt, att med normal arbetstid och arbetsintensitet inkomsten per dag

blir minst lika med dagarvodet, 12 kronor. Vid sina beräkningar har kommissionen

utgått från, att en arbetstid om 8 limmar bör anses såsom normal.

Av vad ovan anförts framgår, att storleken av dagarvodet är av grundläggande

betydelse för hela taxan. Detta arvode blir nämligen i stort sett bestämBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 höft. (Nr 355.) 4

Iriintinäten

kommissio

nen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

mande för den inkomst av arbete, som taxan avser att bereda. Och denna inkomst

åter bör uppenbarligen avvägas med hänsyn till storleken av den ersättning av

statsmedel i form av lön eller arvode, lantmätaren skall erhålla. Med förhållandet

mellan dessa faktorer inkommer man emellertid på frågan om fördelningen av kostnaderna

för lantmäteriförrättningar mellan statsverket och jordägarna, vilken fråga

kommission upptagit till behandling i annat sammanhang.

Alla beräkningar hänföra sig till de förhållanden, som gällde år 1914.

Slutligen vill kommissionen i likhet med lantmäteristyrelsen framhålla, att

den föreslagna förordningen angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten

m. m. (mätningsförordningen) inverkat såsom en mycket viktig faktor vid bestämmandet

av arvodessatsernas storlek. Antagandet av föreliggande förslag till förordning

får sålunda anses förutsätta, att även mätningsförordningen utfärdas.»

Beträffande den speciella motiveringen till förslaget till lantmäteritaxa

torde jag få hänvisa till kommissionens betänkande.

Huvudreglerna innefattas i förslagets bägge första paragrafer,

vilka innehålla att utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning,

som gäldas av statsmedel, lantmätare äger att för förrättning

eller åtgärd, som han på grund av gällande instruktion eller

annan författning är skyldig att utföra, bekomma gottgörelse av sakägare.

Denna gottgörelse utgår antingen enligt taxa eller enligt överenskommelse,

dock att densamma i vissa fall bestämmes av lantmäteristyrelsen.

Gottgörelse enligt taxa är dels arvode för verkställt arbete

och dels lösen för karta och handlingar. Arvode utgår antingen som

detaljarvode eller ock som dngarvode efter dagberäkning.

Beträffande detaljarvodet innehåller förslaget utförliga bestämmelser.

Användandet av dagarvode- är i vissa avseenden utvidgat i jämförelse

med för närvarande. Dagarvodet är, som nämnt, föreslaget till 12

kronor, varvid kommissionen framhållit, att då den stannat vid detta,

jämväl av lantmäteristyrelsen föreslagna belopp, ehuru från åtskilliga

håll högre arvode påyrkats, hade det skett under förutsättning att löner

och arvoden komme att bestämmas i enlighet med vad kommissionen

därom särskilt föresloge. För närvarande äger frihet till överenskommelse

rum endast bett äflande mätningar efter siffermetod samt vissa

förrättningar, som kunna verkställas utan myndighets förordnande.

Det nu framlagda förslaget har i stort sett upptagit bestämmelser av

enahanda innehåll. .

För att visa resultatet av den föreslagna taxans verkningar har

kommissionen låtit verk<-tälla beräkning av arvodena för 148 laga skiften

och hemmansklyvningar samt 72 ägostyckningar eller tillhopa 220 förrättningar.

Dessutom har kommissionen haft tillgång till handlingar

rörande 29 rägångsförrättningar från skilda delar av landet. Resultatet

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

av de verkställda utredningarna bär sammanförts i vid betänkandet

fogade tabeller. Kommi.-sionen anför härom:

»Av dessa tabeller inhämtas bland annat, att ökningen i avseende å gottgörelsen

för laga skiften och hemmansklyvningar utgör 42.3 procent. Härav belöpa

18.6 procent på arbeten, som tillkomma på grund av mätningsförordningens bestämmelser,

under det att 23.7 procent utgöra verklig förbättring av den lantmätarna

tillkommande ersättning.

Tabellen € utvisar ökningen med avseende å lielårsverksamhet. Därav inhämtas,

att den totala ökningen utgör 40.o procent, varav 18.6 procent belöpa på

arbeten, som tillkomma på grund av mätningsförordningens bestämmelser, och 21.4

procent utgöra verklig förbättring av den lantmätarna tillkommande ersättning.

Lantmätarnas inkomst i form av gottgörelse för utfört arbete kommer sålunda att

ökas med i runt tal 20 procent eller samma procenttal, varmed dagarvodet höjts.»

I anslutning härtill har kommissionen erinrat därom, att jag vid

föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1918 av fråga om statens

övertagande av kostnaderna för traktamenten åt lantmätare uttalat den

åsikten, att det icke torde kunna undgås att i lantmäteri axan upptaga

höjda avgifter.

Lantmäteristyrelsen hade i skrivelsen den 24 maj 1917 beräknat,

att lantmäteriverksamheten för närvarande lämnar rikets lantmätare en

sammanlagd taxeinkomst av 1,000,000 kronor brutto årligen. Utginge

man från denna beräkning, mot vilken kommissionen icke funnit något

att erinra, skulle således den av kommissionen nu föreslagna taxan

komma att giva rikets lantmätare en årlig bruttoinkomst av 1,400,000

kronor.

I sitt utlåtande den 28 januari 1919 har lantmäteristyrelsen fullständigt

anslutit sig till de grundläggande principerna i kommissionens

taxeförslag och endast i vissa detaljer föreslagit jämkningar. Av dessa

ändringsförslag torde här endast böra omförmälas följande.

1 49 § av taxeförslaget har kommissionen föreslagit, att lösen för kopia eller

utdrag av fullständigt uträknad geometrisk karta skulle, när kopian eller utdraget

åstadkommits för hand, utgå med vissa i en i paragrafen intagen tariff angivna

belopp samt, när det skett genom fotomekanisk reproduktion, med allenast viss del

av den sålunda beräknade lösen, nämligen 80 procent för ett exemplar, 7o procent

för varje av två exemplar, 60 procent för varje av tre exemplar och 50 procent

för varje av fyra eller flera exemplar. Kommissionen har till stöd härför framhållit,

att de flesta äldre kartor vore av sådan beskaffenhet, att den fotomekaniska metoden

icke kunde användas beträffande dem och att det syntes obilligt, ifall kopieringen

för hand av dylika kartor skulle verkställas mot nedsatt lösen. Fördelarna av fotomekanisk

reproduktion vore så påtagliga, att denna metod säkerligen komme att

användas i allt större utsträckning, även om lösen därigenom bleve något lägre.

Lantmätonst,

yreisen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition iVV 355.

Lantmäteristyrelsen har häremot till en början erinrat, att för kopiering av

äldre kartor i arkiven ersättning borde utgå genom åsättande av stämpel — icke

genom lösen — och att kopiering av äldre kartor hos jordägarna förekomme nästan

endast vid upprättande av konceptkartor, varom särskilda regler gåves. Styrelsen

har vidare framhållit, att det allmänt såsom önskvärt erkända användandet av den

fotomekaniska metoden skulle motverkas, om man genom en högre ersättning premierade

handritade kartor. På grund härav och med hänsyn till de stora fördelar, som

skulle komma rikets lantmätare till godo genom antagande av kommissionens förslag

i dess helhet, ansåge styrelsen det vara skäligt, att dessa, i de fall då de icke ville

eller lämpligen kunde använda sig av fotomekanisk reproduktion, finge finna sig i

en mindre nedsättning för handritad karta. Ändamålet med inrättande av lantmäteristyrelsens

reproduktionsanstalt hade i främsta rummet varit att nedbringa jordägarnas

kostnader och befrämja kartornas spridning bland allmänheten. Först därigenom

komme denna så småningom till en rätt uppfattning om kartans betydelse

för såväl den ena som andra uppgiften. Styrelsen föresloge därför, att lösen måtte

beräknas på samma sätt, vare sig kopieringen skett för hand eller genom fotomekanisk

reproduktion och i båda fallen efter de grunder, som kommissionen föreslagit

för kopia, som framställts genom fotomekanisk reproduktion. Under det kommissionens

förslag i fråga om lösen innebure en ökning med 7.2 procent, skulle

enligt styrelsens förslag en minskning uppkomma, som kunde beräknas till 18.4

procent. På det hela taget kunde om styrelsens förslag i nu berörda del sägas, att,

även om detsamma ej beredde en ersättning av 12 kronor för 8 timmars arbetsdag,

vilket villkor i detta fall syntes kunna eftergivas med hänsyn till att arbetet bolde

utföras företrädesvis av icke examinerad arbetskraft, tvivel ej kunde råda därom,

att lantmätaren under sistberörda förutsättning alltid kunde beräkna någon behållning

å arbetet. Till ytterligare stöd för styrelsens ståndpunkt borde framhållas det

olämpliga för att icke säga oberättigade i att jordägaren skulle vara skyldig gälda

lösen till olika belopp beroende på om lantmätare i det särskilda fallet ritat kartan

för hand eller använt fotomekanisk reproduktion.

Lantmäteristyrelsen har därför föreslagit endast en tariff, vari avgifterna upptagits

till 80 procent av avgiften i kommissionens tariff för handritad karta.

Departement s»

thefen.

Mot den av lantmäterikommissionen tillämpade principen att lantmätarna

skola, utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning

av statsmedel, erhålla liksom hittills gottgörelse av sakägare

lör infört arbete och att denna gottgörelse skall i regel utgå efter taxa,

synes mig icke något vara att invända. Kommissionens taxeförslag är

byggt på den förutsättning, att lantmätarna skola kunna därigenom

erhålla en dagsinkomst av 12 kronor för 8 timmars arbete. Denna

utgångspunkt synes mig höra godkännas. Kommissionen har längre

fram i sitt utlåtande verkställt åtskilliga beiäkningar angående den bruttooch

nettoinkomst, som må antagas härigenom tillgodokomma lanimätarna,

samt därefter beräknat storleken av den statsavlöning, som bör medgivas

för att lantmätarna skola erhålla lämplig totalinkomst. I likhet

med kommissionen anser jag detta tillvägagångssätt vid behandlingen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Katigt, Maj.ts proposition Nr $55.

av förevarande fråga lämpligt Då jag anser kommissionens taxelörslagböra

i allt väsentligt vinna godkännande, bör alltså, därest någon jämkning

må finnas böra ske i kommissionens förslag beträffande lantmätarnas

sammanlagda tjänsteinkomster, detta ske genom minskning av den föreslagna

statsavlöningen.

Vad beträffar de särskilda bestämmelserna i taxeförslaget synas

desamma icke giva anledning till några väsentliga anmärkningar utöver

vad lantmäteristyrelsen i vissa hänseenden framhållit. Vad särskilt frågan

om lösen för kartkopia ankommer synes mig lantmäteristyrelsen hava

givit goda skäl för sitt ändringsförslag. För övrigt torde jag framdeles

vid anmälan för Kung!. Rlaj:t av frågan om utfärdande av ny taxa få

närmare ingå på de speciella bestämmelserna.

Såsom kommissionen framhållit skulle genom den föreslagna taxan

gottgörelsen till lantmätarna komma att ökas med ungefär 40 procent,

varav dock nära hälften beror av arbeten, som tillkomma på grund av

mätningsförordningens bestämmelser och därför motsvaras av ökat arbete

och kostnader. Den verkliga inkomstökningen har uppskattats till omkring

20 procent. I betraktande av alt de totala kostnaderna för lantmäteri''göromålen

bliva så väsentligt ökade måste denna ökning i jordägarnas

kostnader anses såsom särdeles måttlig. Genom att staten övertager

kostnaderna för rese- och traktamentse]sättningarna till lantmätarna

samt jämväl, på sätt jag längre fram kommer att i huvudsaklig anslutning

till lantmäterikommissionens förslag tillstyrka, i andra hänseenden

bidrager till lantmäterikostnadernas bestridande, överflyttas på staten så

stor del av dessa kostnader, att statens andel i desamma blir proportionsvis

mycket större än förut varit fallet. Frågan om förhållandet

mellan statens och jordägarnas kostnader i avseende å lantmäteri har

närmare berörts av kommissionen i åtskilliga i slutet av dess betänkande

införda sammanställningar, vilka jag längre fram torde få omförmäla.

Jag kan emellertid redan nu nämna, att de nu ifrågasatta ökningarna

kon ima att nästan uteslutande drabba statsverket. Därest även fjolårets

beslut om statens övertagande av dagtraktamentena nu tages i beräkning,

bliva jordägarnas fördelar av förändringarna ännu mera framträdande.

Jag har därför för avsikt att, därest de förslag beträffande avlöningåt

den lantmäteripersonal, vilken sysselsättes med utlånande av lantmäteriförrättningar,

som Kungl. Maj:t nu torde komma att förelägga riksdagen,

bliva av riksdagen bifallna, tillstyrka Kungl. Maj:t att utfärda

lantmätcritaxa i huvudsaklig överensstämmelse med lantmäteri kommissionens

förslag och med beaktande av lantmäteristyrelsens erinringar,

vilken taxa bör träda i tillämpning från och med år 1920.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

Lantmäteri
verksamhetens
omfattning.

III. Lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av lantmäteri
förrättningar.

I delen III av sitt betänkande har lantmäterikommissionen behandlat

vissa lantmäteriväsendet rörande organisations- och löneregleringsfrågor.

Bland dessa möter först frågan angående den med praktisk

lantmäteriverksamhet sysselsatta personalen.

De förslag med avseende å personalen å distrikten, som framställts

av lantmäteristyrelsen och kommissionen, torde böra ses mot bakgrunden

av lantmäteriverksamhetens omfattning och utveckling.

I fråga härom har lantmäteristyrelsen i skrivelsen den 24 maj 1917

angående ändring i gällande stat för lantmäteristaten i orterna anfört

bland annat följande:

»Till belysande av lantmäteriverksamhetens omfattning från och med år 1864

må meddelas efterföljande tablå: _

Avslutade förrättningar

i

Egentliga laga

skiften

Alla andra förrätt- ningar

Summa

i

i

Antal

Skiftade

hektar

Antal

Skiftade

hektar

Antal

Skiftade 1

hektar

Medeltal för åren

1864—1868

1,027

280,350

1,930

95,068

2,957

375,418

1

» » »

1869—1878

273

154,561

2,091

108,491

2,864

263,052

|

» * »

1879—1889

203

150,138

1,856

106,363

2,059

256,501

Tf » *

1890—1899

159

255,337

2,011

159,543

2,170

414,880

» » »

1900—1909

164

192,847

4,170

438,976

4,334

631,823

» » »

1910—1911

141

156,839

4,527

332,748

4,668

489,587

» » »

1912-1916

132

81,495

4,790

299,735

4,922

381,230

För de särskilda åren av sista

fem-

j

|

årsperioden hava avslutats:

år

1912

150

87,250

4,752

282,318

4,902

369,568 j

1

»

1913

146

88,378

5,131

344,250

j 5,277

432,628

1914

130

94,586

4,564

300,813

4,694

395,399

i

»

1915

119

52,708

4,625

300,764

4,744

353.472 I

i •

»

1916

117

84,550

4,880

270,531

4,997

355,081

Att åren 1910 -1911 sammanförts till en period beror därpå, att desamma

äro att anse såsom övergångsår mellan äldre och nu gällande organisation.

Av ovanstående tablå synes, att laga skiftena pa det hela taget varit i ned
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

gående vad angår såväl antal som omfattning, dock med undantag för perioden

1890 — 1899, då medelarealen för avslutade laga skiften närmat sig medelarealen för

åren 1864—1868, beroende på den stora skiftesverksamhet, som under den förra

perioden förekom inom Jämtlands samt Västerbottens och Norrbottens län. Andra

förrättningar än laga skiften hava vad antalet angår varit i stigande med undantag

för perioden 1879- 1889, då en nedgång synes hava ägt rum. Den hastiga ökningen

i fråga om antalet av dessa förlåt t ningar, som enligt tablån inträtt från och

med år 1900 och som böljades redan under åren 1898 och 1899, har till stor del

föranletts av tillkomsten av ägosiyckningsinstitutet. Synnerligen anmälkningsvärd

är emellertid den ökning beträffande antalet andra förrättningar, som utmärker

tiden efter år 1909, och detta gäller i synnerhet medeltalet för åren 1912—1916

särskilt som åren 1914 och 1915 av kända anledningar visa en nedgång i förhållande

till åren 1912 och 1913 samt 1916. Andra förrättningar än laga skiften

uppnådde med avseende å årlig medelareal maximum under perioden 1900—1909,

beroende på den stora areal som under samma period var föremål för ägostyckning

i synnerhet inom de norrländska länen. Sistberörda förhållande återverkar även på

den totala verksamheten därhän, att uppgifterna rörande den skiftade medelarealen

för sistberörda period utvisar ett maximum. Att samma medelareal såväl som

medelarealen för andra förrättningar, oaktat ökningen i fråga om antal förrättningar,

visar nedgång måste betraktas såsom en helt naturlig sak.

Statistiska uppgifter rörande det arvode, som till lantmätarna utgått för

verkställda förrättningar, finnas icke för tiden före år 1903. För tiden från och

med samma år finnas sådana beträffande förrättningar, som utförts efter myndighets

förordnande. Rörande den verksamhet, som utövats utan dylikt förordnande, finnas

arvodesuppgifter endast för tiden från och med år 1910.

Beträffande arvodet för avslutade förrättningar må lämnas följande uppgifter:

!

I

i

Förrättningar, verkställda

efter förordnande

Total-

utan för- ordnande

t umma

Laga

skiften

Andra för- rättningar

Summa

Medeltal arvode åren 1903—1909 ......

440,746

797,034

1,237,780

_

1,237,780

» > > 1910—1911 ......

270,960

684,073

955,033

73,854

1,028,887

» » 1912—1916 ......

214,196

686,882

901,078

124,338

1,025,416

Förde särskilda åren av perioden 1912—

1916 må meddelas följande uppgifter:

år 1912

296,190

692,982

989,172

107,568

1,096,740

> 1913

208,644

727,692

936,336

119,062

1,055,398

» 1914

234,471

681,891

916,362

106,793

1,023,155

» 1915

143,262

672,978

816,240

110,564

926,804

» 1916

188,414

658,866

847,280

177,704

1,024,984

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Totalantalet

praktierande

lantmätare.

Kunyl. Majds proposition Nr 355.

Aven dessa uppgifter bestyrka nedgången under åren 1914 och 1915. Uti

uppgifterna för åren 1910 och 1911 ingå åtskilliga förrättningar, för vilka arvodet

till större eller mindre del beräknats efter 1881 års väsentligt högre taxa på arvode

för lantmäteri förrätt ningar. I någon mån torde detta vara fallet även beträffande

uppgifterna för år 1912 och måhända även för år 1913.

Den sålunda lämnade utredningen synes visa, att lantmäteriverksamheten,

som enligt förut gängse uppfattning nått sin kulmen på 1860-talet, visat nedgång

under 1870- och 1880-talen, men att densamma därefter ökats och under de senaste

åren i fråga om omfattningen närmar sig verksamheten under förstnämnda period.

Som verksamheten därunder emellertid bestod till jämförelsevis stor del av laga

skiften, vilket slag av förrättningar under senare åren i avsevärt mindre utsträckning

ingått i lantmätarnas verksamhet, kan jämförelsen emellertid icke bliva alltför

säker, ett förhållande, som beror även på andra förändringar, som verksamheten

undergått. Härutinnan bör i främsta rummet erinras om den inträdda ökningen

beträffande antalet förrättningar och nedgången i fråga om förrättningarnas omfång,

vilket förhållande för med sig, att för närvarande en långt större del av tjänstemännens

tid åtgår till förberedelser till förrättningarna, expeditionsgöromål o. d.

Med ledning av ovanstående uppgifter synes man emellertid kunna utgå ifrån, att

lantmäteriverksamheten för närvarande lämnar rikets lantmätare en årlig bruttoinkomst

av 1.000,000 kronor.»

Lantmäterikommissionen bär först upptagit till utredning frågan

om det erforderliga totalantalet tjänster för med praktiskt lantmäteri

sysselsatta befattningshavare.

Gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna, vilken fastställts

av Kungl. Maj:t den 22 oktober 1909, omfattar 110 distriktslantmätare,

40 extra lantmätare och 30 lantmäteriauskultanter. Hela antalet

auskultanter var emellertid vid tiden för nya organisationens genomförande

betydligt större eller omkring 140. Dessutom hade 2 kommissionslantmätare

och 5 vice kommissionslantmätare, vilka ej vunnit anställning

å nya lönestaten, anmält sig önska komma i åtanke till förordnanden

att verkställa lantmäteriförrättningar.

Under förarbetena till den nuvarande organisationen hade framhållits

behovet av auskultantarvoden dels såsom en ersättning för den

minskning, som den i samband med omorganisationen genomförda nedsättningen

av taxan korame att medföra för auskultanterna, dels ur

synpunkten av kårens lämpliga rekrytering; och hade härvid föreslagits,

att antalet arvoden borde bestämmas till 60. Med de beviljade 30 arvodena

avsågs emellertid huvudsakligen att bereda en något tryggare ekonomisk

ställning åt en del äldre auskultanter, som det, med hänsyn till den då

vidtagna begränsningen av antalet självständigt arbetande lantmätare,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj:ta proposition Nr 355. 38

antogs bliva erforderligt att anlita för utförande av förrättningar på

egen hand.

Uti skrivelse den 26 november 1913 hemställde styrelsen för

lantmäterianskultanternas förening om vidtagande av åtgärder för bland

annat beredande av bättre ekonomisk ställning för de obefordiade lantmäteritjänstemännen

och framställde därvid såsom önskemål i detta hänseende,

att arvode måtte beredas åt varje såsom tjänstemedbjälpare

verksam auskultant med minst fem års tjänstetid.

Uti skiivelse den 20 april 1916 hemställde därefter samma styrelse,

att för ernående av tillfällig förbättring av auskultanternas ekonomiska

ställning arvoden av 500 kronor måtte beredas åt alla såsom tjänstemedhjälpare

verksamma auskultanter.

Över sist berörda framställning avgav lantmäteristyrelsen utlåtande

den 20 maj 1916. Styrelsen framhöll därvid, att den erforderliga arbetsstyrkan

torde böra beräknas till omkring 300 tjänstemän, samt hemställde,

att Kung!. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för anvisande Irån

och med år 1916 av 90 arvoden, vart och ett till belopp av 600 kronor,

att fördelas bland de äldsta i tjänst varande lantmäteriauskultanterna.

Någon framställning till 1916 års riksdag kunde emellertid på

grund av den sena tidpunkten icke medhinnas.

1 statsverkspropositionen till 1917 års riksdag beräknades ett belopp

av 100,000 kronor för beredande av provisorisk förbättring i vissa

lantmätares avlöning, varefter lantmäteristyrelsen i enlighet med erhållet

uppdrag d^n 2 mars 1917 inkom med förslag rörande fördelningen av

dessa medel. Styrelsen räknade med att ny lantmäteritaxa omedelbart

borde utfärdas och föreslog på grund därav, att några arvoden åt

auskultanter icke skulle utgå av det beräknade anslaget.

Med anledning härav ingav styrelsen för lantmäteriauskultanternas

förening en framställning den 31 mars 1917, varvid föreningsstyrelsen

hävdade en motsatt åsikt och ånyo anhöll, att tillfälliga arvoden måtte

beredas åt auskultanter, som sysselsattes med lantmäterifnrrättningar.

1 proposition den 16 april 1917 (nr 275) 1 öreslog därefter Kungl.

Maj:t riksdagen, bland annat, att för såväl tiden från den 1 juli 1917

till årets slut som för år 1918 arvoden å 600 kronor måtte utbetalas

till 40 lantmäteriauskultanter, vilka icke åtnjöte arvoden från medel å

staten för lantmäteristaten i orterna.

Med anledning av denna proposition framfördes emellertid genom

motion vid samma riksdag krav på dylika arvoden åt ytterligare 56

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 käft. (Nr 355.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

auskultanter, på det att alla, som utexaminerats till och med år 1914,

måtte komma i åtnjutande av sådant arvode.

Riksdagen biföll såväl propositionen som motionen och anvisade

sålunda medel till arvoden åt 96 auskultanter.

I skrivelse den 24 maj 1917 föreslog lantmäteristyrelsen, att i

avlöningsstaten för lantmäteristaten i länen skulle för verksamheten å

distrikten uppföras sammanlagt 280 befattningar.

Såsom motiv för detta förslag anförde lantmäteristyrelsen bland

annat följande:

»Före genomförandet av den nya organisationen av lantmäteristaten i länen

funnos åtskilliga personer, som endast delvis sysselsatte sig med lantmäteri och vid

sidan därav utövade annan verksamhet. I anledning därav och för att utröna det

antal tjänsteman, som erfordrats och kan komma att erfordras för verksamheten,

har styrelsen låtit verkställa särskild undersökning för åren 1881—1916 med undantag

av år 1909, vilket sistnämnda år utelämnats av den anledning att organisationen

delvis genomfördes samma år. Till grund för denna undersökning hava lagts

lantmätarnas dagböcker, varvid 275 arbetsdagar, oberäknat sön- och helgdagar,

ansetts utgöra helt år. Från och med år 1909 hava emellertid på eget ansvar

arbetande lantmätare varit frikallade från skyldigheten att föra dagbok, vadan

man för åren 1910—1916 vid ifrågavarande undersökningar utgått ifrån, att desamma

varit fullt upptagna av tjänsten, vilket även får anses hava varit fallet

Denna undersökning visar följande resultat:

På eget an- svar arbetande

lantmätare

Medhjälpare

Summa

Medeltal för åren 1881 1885 ..............................

200

79

279

» » » 1886 1890 ..............................

177

76

253

» » » 1891-1896 ..............................

172

90

262

» » » 1897 1902 ..............................

171

91

262

» » » 1903 1908 ..............................

186

99

285

» » » 1881 1908 ..............................

180

88

268

» » » 1910 1911 ..............................

165

95

260

» » » 1912 1916 ..............................

153

98

251»

Den sålunda gjorda undersökningen av det erforderliga antalet

lantmätare — vilket icke sammanfaller med det faktiskt befintliga —

ansåg lantmäteristyrelsen otvetydigt gåva vid handen, att totala behovet

av tjänstemän uppgått minst till 250. Med hänsyn till att lantmätarnas

arbete med säkerhet komme att för framtiden ökas med 20 procent

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majtts propositibn Nr 355.

och då det borde räknas med eu i motsvarande grad ökad personal

för verksamhetens utövande, beräknade styrelsen det för framtiden erforderliga

antalet tjänstemän för den praktiska lantmäteriverksamheten

till 300. Lautmäteri-tyrelsen förklarade sig emellertid övertygad om,

att detta antal bleve tillräckligt endast under förutsättning, att oexaminerad

personal eller personal med lägre utbildning i större utsträckning

än dittills varit fallet komme att anlitas jämväl för en del enklare

fältarbeten.

Att lantmäteristyrelsen likväl stannat vid att föreslå upptagande

i avlöningsstaten av endast 280 befattningar, synes hava berott därpå,

att styrelsen å ena sidan icke ani-åg möjligt för det dåvarande erhålla

flera än 180 ordinarie befattningar och å andra sidan med hänsyn till

att antalet auskultanter varierade och att det, såvitt då kunde bedömas,

borde betraktas som ett önskemål att nedbringa detta antal, ansåg, att

antalet auskultantarvoden borde begränsas till 100.

Sedan lautmäteristyrelsen och lantmäteriauskultanternas förening

gjort framställningar om äskande av 1018 års riksdag av anslag till

auskultantarvoden, föreslog lantmäterikommissionen i utlåtande den 14

december 1917, att av riksdagen måtte för dylikt ändamål begäras ett

anslag av 105,000 kronor. Enligt kommissionens beräkningar borde

detta anslag enligt vissa grunder utgå till 140 auskultanter, varvid

kommissionen emellertid framhöll att det vid utfärdandet av närmare

föreskrifter i ämnet syntes kunna ifrågakomma att göra fördelningen

på annat sätt. Kungl. Maj:t föreslog i statsverkspropositionen att till

arvoden under år 1919 åt vissa lantmäteriauskultanter anvisa ett förslagsauslag,

högst 105,000 kronor och riksdagen biföll denna framställning.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 18 september

1918 föreskrivit, att de av riksdagen sålunda anvisade medel skola fördelas

på 150 auskultanter.

I skrivelse den 7 oktober 1918 har lantmäteristyrelsen därefter

förordat sådan ändring i styrelsens år 1917 avgivna förslag till stat

för lantmäteristaten i länen, att antalet distriktslantmätarbefattningar

måtte ökas från förut föreslagna 180 till 220 och i anledning därav

lämplig minskning vidtagas i antalet arvoden till auskultanter. Efter

anteckning att under år 1917 antalet på eget ansvar arbetande lantmätare

och tjänstemedhjälpare utgjort sammanlagt 284, har lantmäteristyrelsen

yttrat:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

»Uti sitt ovanberörda förslag (år 1917) räknade lantmäteristyrelsen med en

ökning av lantmäteriverksamheten med 20 procent, beroende dels på tillkomsten av

den väntade nya mätningsförordningen och dels på den med 1918 års ingång ikraftträdande

ändring beträffande förfarandet vid jordavsöndring.

Rörande avsöndringsförrättningarna beräknade lantmäteristyrelsen till följd

av den .ändrade lagstiftningen en ökning av sådana av lantmätare verkställda förrättningar

till ett antal av omkring 4.000. Något antal kan visserligen ej för närvarande

uppgivas, men från skilda håll meddelade upplysningar giva vid handen,

att ökningen är högst avsevärd. Vid avgivande av ovan berörda förslag uttalade

lantmäteristyrelsen den mening, att den blivande mätningsförordningen tillika med

den lagstiftning angående fastighetsbildning i stad, som då väntades, skulle komma

att öka intresset för att förse våra städer och stadsliknande samhällen med ett

bättre kartmaterial, samt att, därest så bleve fallet, det vore sannolikt, att här

öppnade sig ett ganska stort arbetsfält för rikets lantmätare. Den möjlighet till

ökning i lantmätarnas verksamhet, som i denna del kunde anses föreligga, lämnade

styrelsen emellertid åsido vid förslagets avgivande. Emellertid visar erfarenheten

numera ej endast att intresset för modernare mätningar av städer och stadsliknande

samhällen är i stigande utan även att sistberörda lagstiftning kommer att

tillföra rikets lantmätare en ansenlig arbetsuppgift. Förhållandena synas gestalta

sig så, att endast de större städerna kunna hålla sig med särskilda tjänstemän för

ombesörjande av lantmäterigöromålen inom desamma. Inom flertalet städer och

stadsliknande samhällen synes behov av anlitande av lantmätare göra sig gällande.

I anslutning till lagstiftningen angående fastighetsbildning i stad utfärdades

den 13 juli 1917 kungörelse med bestämmelser för vissa fåll angående mantalssättning

eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av ändring i administrativ indelning.

Enligt denna kungörelse skola ifrågakommande åtgärder verkställas av vederbörligen

förordnad lantmätare, och uppkommer härigenom alltså ökning i lantmäterigöromålen.

Sådan ökning har även tillkommit genom lagen den 28 juni 1918 om

rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område. Enligt denna lag skall nämligen frågan om nyttjanderättshavares lösningsrätt

samt om löseskillingen för området med vad därtill hör avgöras vid förrättning,

varvid bestämmelserna i 2 och 3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan

lantmäteriförrättning än laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Under senaste åren har lantmätare även kommit till användning för utredningar

rörande ifrågasatta vattenregleringar. För närvarande pågå sådana utredningar

beträffande sjöarna Vänern, Siljan med Orsasjön samt sjön Amungen med tillopp.

Inom statens järnvägar äro för närvarande sex lantmätare sysselsatta, och

även inom andra grenar av förvaltningen synes man på senare åren kommit till

insikt om nyttan av att anlita lantmätare. Sådana äro för närvarande verksamma

inom kammarkollegium, vattenfallsstyrelsen och hydrografiska byrån.

Under senare åren hava tid efter annan lagar tillkommit, som medfört nya

slag av förrättningar för rikets lantmätare. Det finnes ingen anledning antaga, att

denna utveckling skall avstanna. Tvärt om torde man kunna räkna med atf, i den

mån man kommer till insikt om lantmätarnas användbarhet, göromålen skola ökas

och att allt flera uppdrag komma att anförtros dem såväl av statsmakterna som

av allmänheten.

Den ökning i göromålen, som kan bliva en följd av den väntade nya skiftes
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 855.

lagstiftningen, liar lantmiiteristyrolsen icke heller tagit i beräkning vid avgivande

av 1917 års förslag. Givet är emellertid, att vilken utgång, som revisionen av

skifteslagstiftningen än kommer att få, densamma måste antagas i ingalunda ringa

män komma att föra med sig ökad livaktighet inom lantmäteriväsendet. Detta

torde i synnerhet bliva fallet, om jordägarnas kostnader för lantmäteriförrättningarna

reduceras.

Man kan redan spåra, att den förmån, som innevarande år beretts rikets

lantmätare genom traktamenten av statsmedel under resor och förrättningar, verkat

stimulerande på verksamheten. Och skulle till följd av riksdagens skrivelse i ämnet

innevarande år kostnaderna för lantmäteri förrättningar i någon större utsträckning

komma att övertagas av statsverket, är det givet, att verksamheten härigenom

ytterligare kommer att stegras.

Lantmäteristyrelsens ifrågavarande förslag är, såsom av detsamma torde

framgå, byggt på minimiberäkningar såväl vad angår verksamhetens omfattning

som erforderlig personal. Av vad ovan anförts torde emellertid få anses ådagalagt,

att redan nu inträtt en avsevärd ökning utöver vad som i förslaget förutsatts samt

att det är så långt ifrån att denna ökning kan anses vara av tillfällig natur, att

fast hellre ytterligare ökning är att förutse. Härav föranledes givetvis även behov

av ökning av personalen.»

Lantmäterikommissionen har i detta ämne yttrat:

»Genom den av lantmäteristyrelsen förebragta utredningen har, enligt kommissionens

mening, blivit till fullo ådagalagt, att lantmäteriverksamheten redan för

närvarande har sådan omfattning, att det erfordras en personal på öOO tjänstemän.

Genom kungörelsen den 18 september 1918 har detta ock blivit av Kungl. Maj:t

erkänt därigenom, att Kungl. Maj:t medgivit arvoden åt 150 auskultanter, ty dessa

jämte 110 distriktslantmätare och 40 extra lantmätare utgöra just 300 personer.

Om det oaktat på sina håll förspörjes klagomål över långsamhet och dröjsmål i

fråga om lantmäteriförrättningarna samt dessutom en icke obetydlig utvidgning av

lantmätarnas verksamhet kan för framtiden med säkerhet emotses i vissa av lantmäteristyrelsen

närmare angivna riktningar, synes uppenbart, att, därest allmänhetens

berättigade krav på skyndsamhet med förrättningarnas handläggning skall

bliva tillgodosett, personalbehovet för framtiden icke under några omständigheter

kan beräknas bliva mindre än 300 tjänstemän.

Detta innebär, såsom nyss blivit sagt, icke någon ökning av det behov, som

på senare tid faktiskt förefunnits. Av den personal, som sålunda varit erforderlig

för verksamhetens behöriga uppehållande, har emellertid intill år 1917 endast cirka

*/3 åtnjutit löner eller arvoden av statsmedel. Att detta inneburit en orättvisa mot

dem, som icke blivit delaktiga av denna förmån, ehuru de haft samma arbete och

åligganden som en del av de övriga, synes kommissionen uppenbart, och torde även

få anses vara av Kungl. Maj:t och riksdagen erkänt och beaktat genom de anslag

till arvoden åt auskultanter, som beviljats av 1917 och 1918 års riksdagar samt

genom utfärdandet av kungörelsen den 18 september 1918.

Kommissionen anser sålunda, att hela den personal, som erfordras för uppehållande

av den genom staten reglerade lantmäteriverksamheten, bör erhålla åtmin
-

Lantinäteri
kommissio
nen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Personalens

sammansätt
ning.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

stone någon avlöning av statsmedel; och hemställer kommissionen alltså, att den

med verkställande av lantmäteriförrättningar sysselsatta lantmäteripersonalen varder

i stat beräknad till sammanlagt 300 tjänstemän.»

Beträffande sammansättningen av den såsom erforderlig ansedda

praktiserande lantmäteripersonalen är följande att märka.

Styrelsen för lantmäteriansknltanternas förening framhöll i sin ovanberörda

skrivelse den 26 november 1913 såsom önskemål dels inrättande

av 30 nya distriktslantmätartjänster, dels förändrande av extralantmätarbefattningarna

till distriktslantmätartjänster.

Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande häröver den 24 maj 1917

föreslagit, att ur avlöningsstaten skulle uteslutas de nuvarande 40 extra

lantmätarna samt att antalet i staten upptagna distriktslantmätarbefattningar

och arvoden åt auskultanter skulle ökas, de förra till 180 och

de senare till 100. Därjämte har styrelsen föreslagit, att titeln auskultant

skulle förändras till extra lantmätare. Såsom motiv för förslaget i dessa

delar har lantmäteristyrelsen meddelat en utredning, ur vilken här må

meddelas följande tablå angående antalet av den personal inom lantmäteristaten

i länen, som varit sysselsatt vid skiftesverket, samt fördelningen

av denna personal mellan på eget ansvar arbetande lantmätare

och medhjälpare m. m.

Antal

på et et

ansvar

arbe- tande

lant- mätare

Antal

med-

hjälpare

Antal

lant- mätare

och med- hjälpare

tillhopa

I

Medhjäl- parnas antal,

uttryckt i

procent av

hela antalet

lantmätare

och med- hjälpare

i

Antal

nytill-

komna

auskul-

tanter

Antal

arbe-

tande

elever

Antal

antagna

elever

Medeltal för

åren 1864—1868

390

170

560

30.4

17

129

22

»

»

1869—1878

335

101

436

23.2

5

72

15

»

»

»

1879—1889

263

107

370

28.9

11

101

24

»

»

1890—1899

218

108

326

33.1

13

74

22

i »

»

»

1900-1909

212

in

323

34.4

18

94

32

>

»

»

1910—1911

173

i 140

313

44.1

10

66

9

»

»

*

1912—1916

156

! 127

283

44.8

17

28

9

I sistnämnda utlåtande har lantmäteristyrelsen även medd<-lat förut

återgivna tablå över den lautmäteripersonal som vid fullt arbete för var

och en hade varit behövlig under åren 1881—1916.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kutujl. Maj.ts proposition Nr 355. 39

1 skrivelse den 19 september 1917 liar styrelsen för Sveriges

distriktslantrnätarförening framställt vissa invändningar mot lantmätvristyrelsens

förslag i vad det ledde till ytterligare delning av lantmäteridistrikten.

Såsom ovan nämnts har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 7 oktober

1918 fästat Kung]. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten, att

distriktslantmätarnas antal ökas ända till 220.

Lantmäterikommissionens yttrande i fråga om personalens sammansättning

är av följande lydelse:

»Vad till en början angår förslaget att förändra de nuvarande 40 extralantmätarbefattningarna

till ordinarie distriktslantmätartjänster, så kommer bifall till

detta förslag icke i realiteten att medföra någon förändring i hittillsvarande förhållanden

med avseende å själva verksamheten, enär nästan alla dessa tjänstemän

redan nu hava bestämda verksamhetsområden och alla hava på det hela taget samma

åligganden som distriktslantmätarna.

Styrelsen för Sveriges distriktslantmätarförening har ej heller haft något att

erinra mot denna del av lantmäteristyrelsens förslag.

Lantmäte, istyrelsen har emellertid ansett, att samma förslag icke ensamt

förmår fylla ens det nuvarande behovet av distriktslantmätare, och har därför i

ovan åberopade skrivelse den 24 maj 1917 framställt förslag om inrättande av

ytterligare 30 distriktslantmätartjänster samt har i en senare skrivelse av den 7

oktober 1918 framhållit angelägenheten av att ytterligare 40 sådana tjänster inrättas.

Styrelsen föreslår sålunda sammanlagt 220 distriktslantmätartjänster. Såsom motiv

för förslaget har lantmäteristyrelsen åberopat dels lantmäteriverksamhetens omfattning

och den utveckling därav, som är att påräkna, dels ock nödvändigheten

att förbättra befordringsmöjligheterna inom kåren.

När kommissionen nu går att närmare skärskåda de skäl, som anförts för

den sålunda föreslagna ökningen, må till en början erinras därom, att vid omorganisationen

år 1909 antalet på eget ansvar arbetande lantmätare i staten nedsattes,

varigenom torde hava uppstått en viss fara för fördröjande av arbetet i högre grad

än förut. Av den förebragta utredningen framgår även, att antalet balanserade

förrättningar under åren närmast efter 1910 stigit förhållandevis något mera än

antalet tillkomna förrättningar.

I sammanhang härmed må emellertid även framhållas, att anledningen till

att antalet balanserade förrättningar kunnat hållas nere i den grad som skett, torde

till en del hava sin grund däri, att, på sätt nedan närmare omförmäles, ett stort

antal förrättningar handlagts av auskultanter i egenskap av vikarier, varigenom

antalet på eget ansvar arbetande lantmätare i själva verket varit större än vad

staten utvisar. I allt fall måste dock antalet balanserade förrättningar anses större

än 6om är överensstämmande med god ordning och förenligt med jordägarnas intressen.

Kommissionen finner även uppenbart, att en förbättring härutinnan kan vinnas

genom ökninu av antalet på eget ansvar arbetande lantmätare.

Av lantmäteristyrelsens utredning inhämtas, att under perioden 1881—1908

antalet på eget ansvar arbetande lantmätare, som kunde anses hava varit fullt upp
-

Lantmiiteri
kommissio
nen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 355.

tagna av lantmäteriverksamhet, utgjorde i medeltal årligen 180. Under åren

1910 och 1911 bär samma antal utgjort 165 och under åren 1912 —1916 153. Då

emellertid, såsom av utredningen även framgår, lantmäteriverksamheten, som enligt

förut gängse uppfattning nått sitt kulmen på 1860-talet och visat nedgång under

1870- och 1880-talen, därefter åter ökats, så att densamma under senare år i fråga

om omfattningen närmat sig verksamheten under förstnämnda period, bär lantmäteristyrelsen

med hänsyn till det efter omorganisationen jämförelsevis ringa antalet på

eget ansvar arbetande lantmätare föranletts att i stor utsträckning begagna den

rätt, gällande instruktion inrymt åt styrelsen att förordna auskultant till utövande

av självständig verksamhet i egenskap av vikarie beträffande vissa åt vederbörande

distrikt-lantmätare eller extra lantmätare uppdragna förrättningar. Antalet auskultanter,

som helt varit upptagna av dylik verksamhet, har under åren 1910 och

1911 utgjort i medeltal årligen 24 och under åren 1912 — 1916 31. På grund härav

hava i själva verket under den förra perioden tjänstgjort 189 på eget ansvar arbetande

lantmätare och under den senare 184.

Nu skulle ju möjligen kunna invändas, att den omständigheten, att en del

förrättningar handlagts av auskultanter på vikariat, närmast berör biträdesfrågan

och därför icke kan anföras såsom motiv för inrättande av flera tjänster. Kommissionen

delar emellertid i detta avseende lantmäteristyrelsens uppfattning och

anser, att berörda förhållande utgör ett synnerligen vägande bevis för att lantmäteriverksamheten

allt sedan omorganisationens genomförande varit av sådan omfattning,

att därav betingats en ökning av antalet på eget ansvar arbetande lantmätare till

180. Det synes nämligen påtagligt, att det icke varit med uppoffrande av egna

intressen, som principalerna överlämnat vissa förrättningar på vikariat åt sina medhjälpare,

utan att orsaken i stället åtminstone i regel torde vara att söka däri, att

arbetenas behöriga fortgång i annat fall äventyrats. Kommissionen vill dessutom

framhålla, att ifrågavarande anordning nära berör ett allmänhetens intresse. Som

det nu är, händer det nämligen ofta, att en och samma förrättning kommer att

handläggas av flera olika personer, vilket givetvis medför icke blott, tidsutdräkt

utan även andra olägenheter för jordägarna. — — —.

I detta sammanhang torde även höra framhållas, att förrättningarna under

senare åren minskats i omfattning på samma'' gång antalet av dem ökats, och det

torde ligga i sakens natur, att utvecklingen för framtiden kan väntas komma att

fortgå i denna riktning. Med en sådan omläggning av verksamheten följer emellertid

ett ökat behov av på eget ansvar arbetande lantmätare. Det förhåller sig

nämligen så, att å ena sidan en liten förrättning kräver jämförelsevis längre tid

för handläggningen än en större och att man å andra sidan vid små förrättningar

icke kan använda biträden i samma utsträckning som vid stora.

Kommissionen övergår nu till frågan, om och i vad mån en ökning i lantmäteriverksamhetens

omfattning är att motse.

Först och främst kommer sådan enligt kommissionens mening att förorsakas

av mätningsförordningen. Även om storleken av denna ökning icke för närvarande

kan exakt bedömas, finner kommissionen dock, att en åtminstone något så när tillförlitlig

beräkning av denna ökning icke blott kan, utan även måste göras. Beräkningen

kan grundas därpå, att denna ökning lärer böra följas av en motsvarande

höjning av lantmäteriarvodena. Kommissionen har i sammanhang med utarbetandet

av förslag till nv lantmäteritaxa verkställt särskild undersökning angående stor
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is proposition Nr 355.

41

leken av denna höjning; ocli resultatet framgår närmare av de i del II, sid. 111 —

121 intagna tabeller, vilka giva vid handen, att för helårsverksamhet och för hela

landet räknat den höjning, varom nu är fråga, uppgår till i runt tal 20 procent.

av det enligt gamla taxan utgående arvode. Givet är, att detta även måste anses

utgöra ett mått på storleken av arbetsökningen.

Lantmäteristyrelsen har vidare i sin framställning den 24 maj 1917 framhållit,

att en omedelbart inträdande ökning i verksamheten är att motse till följd

av den ändring av 21 § i lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

som företagils i .sammanhang med lagen om fastighetsbildning i stad.

Enligt denna ändring skall jordområde, som avsöndras för alltid, av lantmätare eller

annan i ägomätning kunnig person vara avfattat å karta, upptagande jämte den

avsöndrade jorden sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, att områdets läge

är fullt bestämt. Därjämte innebär ifrågavarande ändring, att sökande, som önskar

återfå för fastställelse av avsöndring ingiven karta, vartill ej enligt de av Kungl.

Maj:t om redovisning av lantmäteriförrättningar meddelade föreskrifter koncept skall

överlämnas i offentlig myndighets förvar, skall vara skyldig gälda kostnaden för

kopia av kartan.

Även om inga stadganden finnas rörande kompetensvillkor för att få anses

vara i ägomätning kunnig och även om vederbörande Konungens befallningshavande

kommer att godkänna personer utan lantmäteriutbildning såsom i ägomätning kunniga,

torde väl dock kunna förväntas, att på grund av ifrågavarande bestämmelser en

rätt så väsentlig gallring bland de personer, som hittills sysslat med avsöndringsmätningar,

blir nödvändig. Att mätningsmän i städerna framdeles i större utsträckning

än hittills skulle kunna hinna med arbeten utom städernas områden, synes väl

föga antagligt. Snarare är en motsatt utveckling trolig, enär de lantmäteriarbeten,

som förekomma inom städerna, på grund av tillkomsten av lagen om fastighetsbildning

i stad och än mer sedan mätningsförordning utfärdats, komma att kräva

betydligt mera tid än förut. Härtill må hven erinras, att det med sannolikhet kan

antagas, att särskild mätningsman icke kommer att anställas i en del mindre städer

och småsamhällen. Beträffande dessa har man därför att räkna med, att vederbörande

distriktslantmätare i regel kommer att anlitas. •

Av i tillämpliga delar enahanda orsaker finner kommissionen sannolikt, att

någon ökad konkurrens från privata mätningsbyråer ej är att förvänta.

Kommissionen finner sig alltså kunna räkna med, att en ökning av lantmäteriverksamheten

är att förvänta.

Det gäller härefter att fatta ståndpunkt till frågan, huru många distriktslantmätarbefattningar

i anledning därav böra nyuppföras utöver de 180, som betingas

redan av verksamhetens nuvarande omfattning. Härvid anser kommissionen

vara av stor betydelse, att befordringsförhållandena bliva sådana, att kårens rekrytering

icke äventyras. Av lantmäteristyrelsens framställning den 7 oktober 1918 inhämtas,

att under åren 1916, 1917 och 1918 konstituerats endast respektive 8, 5

och 3 auskultanter samt att det finnes utsikt att under 1919 kunna konstituera 6

auskultanter men under vart och ett av åren 1920 och 1921 endast 3. Tydligt är,

att, därest en förbättring i detta förhållande ej kan åstadkommas, den för verksamhetens

bedrivande erforderliga numerären av lantmäteripersonalen ej kan uppehållas.

Det torde vara uppenbart, att den dåliga rekryteringen främst har sin grund i de

nuvarande befordringsförhållandena. Av den verkställda utredningen framgår nämBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 317 höft. (Nr 355.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

ligen, att med nuvarande organisation exempelvis årsklasserna 1914—1917 skulle

komma att btfordras till extra lantmätare först vid 22 å 23 tjänstår och 45—53

levnadsår. Då befordran till distriktslantmätare skulle kunna ske först 6 å 7 år

senare, och 15 tjänstår fordras för distriktslantmätare för att uppnå högsta lönegraden

och bliva'' berättigad till högsta pension, visar alltså den gjorda undersökningen,

att fall kunna inträffa, då befordran kommer att ske så sent, att vederbörande

icke kommer i åtnjutande av berörda förmåner.

Av lantmäteristyrelsens utredning inhämtas vidare, att därest distriktslantmätarnas

antal ökas till 220 samt under förutsättning att vid beräkning av utsikterna

ti 1 befordran även tages hänsyn till vissa tjänster i lantmäteristyrelsen och

å lantmäterikontoren ävensom vid l ikets allmänna kartverk och i järnvägsstyrelsen,

skulle vid befordran år 1920 tjänståldern nedbringas till 8—10 år och levnadsåldern

till 32 — 37 år för att sedan successivt stiga till respektive 13 samt 36—44 år för

årsklasserna 1916 och 1917. Med hänsyn till beskaffenheten av lantmätarnas verksamhet

synes även denna ålder väl hög; och.vill kommissionen i sammanhang härmed

erinra därom, att chefen för jordbruksdepartementet uti yttrande till statsrådsprotokollet

den 12 februari 1909 förklarat sig anse, att en ålder av omkring 40 år

vid befordran till tjänster av ifrågavarande slag vore väl hög.

I anslutning till vad sålunda blivit utrett vill kommissionen framhålla, att

hänsynen till befordringsförhållandena och säkerställande av kårens nöjaktiga rekrytering

synes berättiga en ökning av antalet på eget ansvar arbetande lantmätare

till 220. Även vill kommissionen betona, att den utveckling av lantmäteriverksamheten,

som, enligt vad ovan blivit utrett kan påräknas, synes giva stöd för

en utökning till detta antal. Med hänsyn därtill, att beräkningarna om den framtida

omfattningen av lantmäteriverksamheten givetvis icke kunna vara alltför säkra,

anser kommissionen sig emellertid icke böra för närvarande tillstyrka stöire antal

än 200 på eget ansvar arbetande lantmätare.

Beträffande frågan huruvida en del av dessa alltjämt bör uppföras såsom

extra lantmätare, må till en början framhållas, att extra lantmätarbefattningaina,

sådana dessa från början tänkts, bröto den allmänna principen för 1909 års omorganisation,

nämligen att de på eget ansvar arbetande lantmätarna skulle hava sina

bestämda verksamhetsområden. Syftet var emellertid att på detta sätt uppehålla

smidighet i organisationen. Såsom ovan framhållits, hava emellertid under den tid,

organisationen varit gällande, förhållandena utvecklat sig därhän, att så gott som

alla extra lantmätare tilldelats bestämda områden. Smidigheten i organisationen

uppehälles lämpligare genom auskultanterna. På grund härav och d.å det antal

på eget ansvar arbetande lantmätare, kommissionen tillstyrkt, torde motsvara ett

fullt ''konstant behov och än mer med hänsyn till nödvändigheten att så långt görligt

är åstadkomma bättre befordringsförhållanden, får kommissionen tillstyrka, att

nuvarande extra lantmätarbefattningar helt uteslutas ur avlöningsstaten. De 200

befattningar för på eget ansvar arbetande lantmätare, vilka kommissionen funnit

erforderliga, böra således enligt kommissionens mening samtliga uppföras såsom

distriktslantmätare.

Detta nödvändigaör ny dislriktsindelning. Härigenom kommer uppenbarligen i

många fall att inträffa, att en nuvarande distriktslantmätare får sitt distrikt förminskat.

Styrelsen för Sveriges distriktslantmätarförening har i anledning härav gjort

gällande, att en nuvarande distriktslantmätare äger laglig rätt att bibehållas vid

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 355.

sina nuvarande löneförmåner, däribland jämväl vid de av arbetet inom hela hans

nuvarande distrikt härflytande inkomster.

Kommissionen vill då till eu början erinra, att såsom villkor för åtnjutande

av de i gällande stat för distriktslantmätare upptagna avlöningsförmåner stadgas,

bland annat, att distriktslantmätare skall vara underkastad den jämkning i åligganden

och den reglering av tjänstgöringsområde eder förflyttning till annat tjänstgöringsområde,

som kan varda föreskriven, vare sig vid en möjligen inträdande förändrad organisation

av lantmäteristaten eller särskilda delar därav eller eljest, samt i sådant hänseende

särskilt vara pliktig att med bibehållande av den lön, han innehar, fullgöra de

nya eller förändrade tjänstegöromål, som efter en dylik omorganisation kunna varda

honom ålagda.

En minskning av distriktet torde dessutom icke alltid med säkerhet medföra

minskning av distriktlantmätarens inkomster. I varje fall kommer den lön, kommissionen

i fortsättningen ämnar föreslå, att i förening med den höjning av lantmäteritaxan,

kommissionen i del II av sitt betänkande redan föreslagit, att medföra

en icke oansenlig förbättring av distriktslantmätarnas ekonomiska ställning. Om

dessa tjänstemän därjämte, såsom kommissionen, likaledes i del II, redan föreslagit,

tillerkännes rätt till traktamentsersättning under förrättning, som föranleder frånvaro

från bostadsorten, torde av allt detta sammanlagt framgå, att den omorganisation,

som innefattas i kommissionens förslag, är sådan, att distriktslantmätarna enligt

lönevillkoren måste anses skyldiga att underkasta sig en med densamma förenad

minskning av distrikten, även om minskningen skulle bliva ganska väsentlig.

Det kan för övrigt näppeligen antagas, att någon av dem skulle vägra att ingå på

de nya löneförhållandena och således frivilligt kvarstå på de nuvarande.

Kommissionen har i det föregående föreslagit, att antalet av den lantmäteripersonal,

som sysselsättes med verkställande av lantmäteriförrättningar, måtte beräknas

till 300. Därest 200 distriktslantmätarbefattningar inrättas, återstår således

att angiva normerna för återstående 100 av nämnda personal..

Dessa böra enligt kommissionens mening icke uppföras såsom tjänster med

lön utan böra i stort sett likställas med nuvarande auskultanterna. Kommissionen

finner dock intet att erinra mot, att, på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit, benämningen

auskultant eller lantmäteriauskultant utbytes mot extra lantmätare.

I anslutning till vad sålunda anförts får kommissionen föreslå,

att de i stat nu upptagna 40 extra lantmätarbefattningarna uteslutas;

att auskultant hädanefter benämnes extra lantmätare; samt

att i stället för nuvarande 110 i staten uppföras 200 distriktslantmätartjänster

samt i stället för nuvarande 30 auskultantarvoden uppföras 100 extra lantmätararvoden».

I sitt utlåtande över kommissionens betänkande bär lantmäteristyrelsen

i nu förevarande hänseende anfört huvudsasakligen följande.

I anledning av kommissionens egna uttalanden och då kommissionen uttryckligen

godtagit lantm äter istyrelsens utredning angående behovet av 180 på eget ansvar

arbetande lantmätare redan för den nuvarande verksamheten, hade man kunnat

vänta sig, att kommissionen icke skulle hava haft något att erinra mot lantmäteristyrel
-

Lantmäteri
Ktyrelsen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

DistriktsLantmcltares

avlöninus

förminer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

sens förslag om inrättande av 220 distriktslantmätartjänster, och detta sä mycket

hellre, som kommissionen särskilt framhållit, att hänsynen till befordringsförhållandena

och säkerställande av kårens rekrytering syntes berättiga en ökning till detta

antal av på eget ansvar arbetande lantmätare, samt vidare betonat, att den utveckling

av lantmäteriverksamheten, som enligt vad i ärendet blivit utrett kunde påräknas,

syntes giva stöd för en utökning till samma antal. Kommissionen hade

emellertid ansett sig icke böra för närvarande tillstyrka större antal än 200 på

eget ansvar arbetande lantmätare.

I denna del hade lantmäteristyrelsen svårt att instämma med kommissionen.

Uppenbart vore, att kommissionen vid intagande av denna ståndpunkt tagit avgörande

hänsyn till lämpliglietssynpunkter och särskilt därtill, att kommissionens

förslag i allt fall innebure en ökning av antalet på eget ansvar arbetande lantmätare

med 50 samt av distriktslantmätarnas antal med 90. Den förebragta utredningen

såväl i fråga om verksamhetens omfattning som befordringsförhållandena syntes

oförtydbart giva vid handen, att 220 distriktslantmätartjänster vore det minsta

antal, som erfordrades för att åstadkomma lämpliga arbets- och befordringsförhållanden.

Ännu mer bleve så förhållandet, om man toge i betraktande, att verksamheten

allt mer och mer överginge att bestå av mindre förrättningar, varigenom

den etfektiva arbetstiden bleve mindre samt möjligheten att utnyttja tjänstemedhjälpare

även mindre. Vad särskilt befordringsförhållandena anginge borde med

hänsyn till verksamhetens beskaffenhet målet vara att kunna bereda befordran vid

omkring HO års ålder.

Antagande av kommissionens förslag i denna del skulle sannolikt komma att leda

till att lantmäteristyrelsen även efter den nya organisationens genomförande’skulle se

sig nödsakad att medverka till att jämförelsevis unga extra tjänstemän användes

till självständig verksamhet och att därigenom åtskilliga olägenheter komme att

framträda tämligen snart efter den nya organisationens genomförande.

I anledning av vad sålunda anförts och särskilt med hänsyn till angelägenheten

av att vederbörande jordägare måtte kunna påräkna, att distriktslantmätaren

själv bleve den, som i regel utförde förekommande förrättningar, kunde styrelsen

icke underlåta att uttala önskvärdheten av att distriktslantmätarnas antal bestämdes

till 220 samt att till följd därav antalet extra lantmätararvoden minskades med 20

till 80.

Härefter följer att behandla frågan angående de avlöningsförmåner,

som må böra tillerkännas distriktslantmätare.

Enligt gällande stat åtnjuter distriktslantmätare en lön av 2,000

kronor med rätt till tre ålderstillägg å 400 kronor efter respektive 5, 10

och 15 års tjänst. Ortstillägg utgå för närvarande icke. Lönen jämte

ålderstillägg utgör pensionsunderlag.

I en den 14 december 1916 dagtecknad framställning angående

förbättring av den ekonomiska ställningen för lantmätare, som sysselsättas

med verkställande av lantmäteriförrättningar, har lantmäteristy
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Katigt. Maj:ts proposition Nr 355.

relsen framhållit, att en genomgripande omreglering av nämnda personals

ställning vore av behovet påkallad, vare sig man Båge frågan ur

jordägarnas eller lantmätarnas synpunkt.

Uti ovanberörda skrivelse den 24 maj 1917 har lantmäteristyrelsen

framställt förslag, att distriktslantmätares lön skulle höjas med 1,000

kronor till 3,000 kronor med rätt till tre ålderstillägg å 400 kronor

efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Beträffande sammanlagda

nettoinkomsten för distriktslantmätare har lantmäteristyrelseti beräknat

att varje distriktslantmätare måste för verksamhetens bedrivande

hava ett rit- och skrivbiträde, att ersättningen till sådant icke finge

beräknas lägre än till 1,400 kronor, att kostnaderna för kontorshyra,

värme, lyse, telefon, rit- och skrivmaterialier, instrument och annan

utrustning icke kunde beräknas lägre än till 600 kronor årligen, samt

att under förutsättning att distriktslantmätarens inkomst av taxa uppginge

till 5,100 kronor och lönen bleve 3,000 kronor, hans behållna

inkomst alltså komme att oberäknat ålderstillägg stiga till 6,100 kronor.

Styrelsen för Sveriges distriktslantmätarförening har i skrivelsen

den 19 september 1917 framhållit nödvändigheten av den föreslagna

löneförhöjningen,

Lantmäterikommissionen har anfört:

»Kommissionen vill till en början framhålla, att det icke ifrågasatts någon

ändring i den nuvarande grundprincipen för lantmätarnas avlöning, nämligen att en

del av denna utgår av statsmedel och en del i form av arvoden, vilka erläggas av

vederbörande sakägare. Däremot bär, såsom kommissionen i annat sammanhang

kommer att visa, motionsvis inom riksdagens andra kammare framförts krav på,

att staten skulle övertaga en större del av kostnaderna för lantmäteriväsendet.

Detta krav har i princip vunnit riksdagens gillande. För tillgodoseende av detsamma

kunde det synas ligga närmast till hands, att vid den omorganisation av

lantmäteristaten och revision av lantmäteritaxan, varom kommissionen har att avgiva

förslag, fullfölja grundprincipen i 1909 års organisation därhän, att lantmätarnas

inkomster till större delen komme att utgå direkt av statsmedel. En

dylik lösning synes emellertid komma att medföra stora olägenheter. Givet är

nämligen, att, om lantmätarens lön tilltoges så hög, att densamma utgjorde i det

närmaste full bärgning, hade lantmätaren endast föga intresse av att åstadkomma

en så stor arbetsprodukt som möjligt. Härmed vore dock icke sagt. att man i

allmänhet behövde befara en mindre arbetsintensitet, men arbetsprodukten komme i

allt fall helt säkert av andra anledningar att minskas. Såsom exempel på vad

kommissionen i detta hänseende åsyftar må framhållas följande. Vid utarbetande

av förslag till lantmäteritaxa har kommissionen utgått ifrån, att i fråga om sådana

arbeten, för vilka ersättning utgår enligt bestämmelserna om detaljarvoden, varmed

förstås arvode, som utgår efter figur, längd, ytmått eller dylikt, det för hela taxan

grundläggande dagarvodet skall kunna intjänas på en arbetstid om 8 timmar. Ut
-

LautmSteri
kommissio
nen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

sträckes arbetstiden längre, vilket åtminstone vid arbeten på förrättningsstället

oftast blir fallet, ökas även inkomsten, såsom rimligt är. Men samtidigt blir också

arbetsprodukten per dag större till fördel för allmänheten. Vore förhållandena nu

i stället ordnade så, att lantmätaren icke kunde påräkna en mot den utsträckta

arbetstiden svarande höjd ersättning, torde det vara förklarligt, om han i regel icke

funne sig föranlåten att verkställa »övertidsarbete». En annan omständighet är den,

att flertalet arbeten och i synnerhet fältarbeten kunna planeras på olika sätt.

Noggrannheten kan bliva densamma, men den tid, som erfordras, kan på grund av

bättre eller sämre planläggning bliva mycket olika. Även må betonas, att vid

fältarbeten jordägarna hava skyldighet att hålla hantlangning och att jordägarna

alltså i sådana fall hava ett synnerligt intresse av, att arbetet går undan. En

alltför lågt beräknad taxa synes emellertid icke ägnad att befordra detta intresse.

En minskning av arbetsprodukten måste givetvis också medföra behov av flera

tjänstemän.

Vid prövning av förevarande fråga torde även böra beaktas den synpunkten,

att för lantmäteriverksamhetens behöriga uppehållande erfordras icke blott lantmätare

utan även biträden av varjehanda slag, vilka lantmätarna hava att själva

ersätta. Därest den enligt taxa utgående gottgörelsen bleve alltför låg, komme

säkerligen att krävas även statsavlönade biträden.

Av det anförda torde framgå, att en höjning av lönen på sådant sätt, att

densamma komme att utgöra huvuddelen av lantmätarnas inkomst, icke är tillrådlig;

och kommissionen kan i anledning härav icke tillstyrka, att lönen bestämmes

till högre belopp än ungefär hälften av distriktslantmätarens sammanlagda behållning

av tjänsten.

Innan kommissionen går att avgiva förslag angående lönebeloppet, gäller det

sålunda i första hand att fatta ställning till frågan, huru stor distriktslantmätarens

sammanlagda nettoinkomst bör vara. Med avseende härå vill kommissionen då

framhålla, att en distriktslantmätare gentemot den allmänhet, som tager hans tjänster

i anspåk, slår i en ställning, som åtminstone i fråga om skiftes- och rågångsförrättningar

i viss mån närmar sig en domares, samt att arbetet kräver en på samma

gång mångsidig och i vissa avseenden speciell utbildning. Kommissionen finner

på grund härav skäligt, att, även om inkomstnivån icke föres fram längre än till 1914,

distriktslantmätarna bör beredas en nettoinkomst av minst 6,50<i kronor. Kommissionen

har sålunda i detta hänseende gått något längre än lantmäteristyrelsens

förslag, som stannat vid 6,100 kronor. D''‘t må dock erinras, att Kungl. Maj t och

riksdagen vid beräkning av de tillskott till krigstidstillägg, som av 1917 och 1918

års riksdagar beviljats för distriktslantmätare, uppenbarligan utgått ifrån att dessas

sammanlagda behållning av tjänsten, grundad på år 1909 fastställd lön och taxa,

uppgått till 6,000 kronor. Om man därför torde få utgå ifrån, att med 1909 års

omorganisation avsetts att bereda distriktslantmätarna en nettoinkomst av detta

belopp, skulle sålunda genom antagande av ovan framställda förslag beredas dem

en förhöjning med 500 kronor för tiden fram till 1914, en förhöjning, vilken synes

väl berättigad.

För fixerande av det belopp, som bör utgå i form av lön, har det därnäst

gällt att beräkna nettoinkomsten enligt taxa.

För detta ändamål hava dels statistiska uppgifter hämtats ur distriktslant
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kunjl. Majds proposition Nr 355.

mätarnas till lantmäterifiskalen avgivna årsredogörelser och dels uppgifter införskaffats

direkt från distriktslantmätarna genom utsändande av frågeformulär.

Uppgifterna avse treårsperioden närmast före kristiden, således åren 1912

—1914.»

Kommissionen har därefter meddelat utförliga beräkningar angående

lantmätarnas taxeinkomst under nämnda trea) speriod. Jag torde

här böra nämna, att bruttoinkomsten angivits till 5,454 kronor och nettoinkomsten

till 3,G55 kronor.

Enligt inkomna uppgifter hade arbetstiden i medeltal utgjort per

dag 9.6 timmar och per år 294 dagar. Kommissionen hade emellertid

vid uppgörande av sitt förslag till lantmäteritaxa utgått ifrån, att av

lantmätarna icke borde krävas mera än normal arbetstid per dag, och

såsom sådan ansett 8 timmar. Ej heller syntes rimligen böra fordras,

att lantmätarna för vinnande av erforderlig inkomst skulle behöva arbeta

varje söckendag under året. Andra jämnställda tjänstemän åtnjöte 1 Va

månads semester. Med hänsyn till, att lantmätarnas verksamhet vore

rörlig och omväxlande, hade kommissionen emellertid ansett, att för

dessa tjänstemän kunde räknas med en kortare ledighet. I det följande

hade därför räknats med 275 dagar per år (300 söckendagar minskade

med 25 dagars semester). Vad lantmätare intjänade på tid, som översköte

denna, syntes icke rimligtvis böra medtagas i denna beräkning.

Varje uppgiven nettoinkomst hade därför reducerats med hänsyn till en

reduktion av arbetstiden på sätt nyss angivits. De sålunda reducerade

nettoinkomsterna utgjorde i medeltal 2,846 kronor.

Genom den avsevärda ökuing av antalet distrikt, som kommissionen

föresloge, och den därigenom uppkommande minskningen av

distriktens storlek samt även på grund därav, att vid antagande av

kommissionens förslag medhjälparnas antal komme att bliva endast 100

under det att distriktslantmätarna bleve 200, skulle varje distriktslantmätare

få mindre möjlighet att sysselsätta medhjälpare och andra biträden.

Man syntes kunna beräkna, att varje distrikslantmätare härigenom

skulle gå miste om vinst å medhjälpare till belopp av 175

kronor. Droges detta belopp från nyss angivna nettoinkomst, återstode

2,671 kronor, vartill således en distriktslantmätares nettoinkomst s\ntes

kunna beräknas enligt nuvarande taxa under förutsättning att han

arbetade endast ovannämnda normala tid per dag och år samt att

distriktet vore minskat genom antagande av kommissionens förslag om

ökning av distriktens antal.

Kommissionen har härefter fortsatt sålunda:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 355.

»På sätt framgår av del II av detta betänkande (sid. 122) kommer emellertid

kommissionens förslag till ny lantmäteritaxa att medföra en ökning av taxeinkomsten,

en ökning som statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet förklarat

oundviklig, redan när han till statsrådsprotokollet den 14 januari 1918 föredrog

frågan om statens övertagande av kostnaderna för traktamenten åt lantmätare.

På sätt förut omförmälts kommer denna ökning att uppgå till omkring 20 procent

(— ökningen på grund av mätnings förordningens bestämmelser motsvaras av ökat

arbete —), varför en distriktslantmätares neltoinkomst av taxa efter genomförande

av kommissionens förslag kan beräknas till 2,671 kronor + 20 procent därav eller

3,205 kronor, som avrundas till 3,200 kronor.

Härtill bör anmärkas, att ökning givetvis även uppstår å den del av taxeinkomsten,

som borträknats för omkostnader, men denna ökning torde kompenseras

av samma omkostnaders ökning.

Dessa beräkningar giva sålunda vid handen att distriktslantmätares lön bör

utgå med 3,300 kronor, för att hans sammanlagda behållning av tjänsten skall

kunna uppgå till 6,500 kronor.

Till samma resultat kommer man även, om man räknar med det av kommissionen

förordade dagarvode, 12 kronor. Detta ger nämligen under 275 arbetsdagar

en inkomst av 3,300 kronor. Härvid är emellertid att märka, att betydligt

mera än åtta dagar åtgå för redovisningsgöromål samt uppsättande av arbetsredogörelse

och rapporter. Härför torde sålunda böra avräknas minst 100 kronor, och

det återstår dä i’.,200 kronor. Någon avräkning har härvid icke gjoits för omkostnader

såsom kontorshyra, telefon, blanketter och instrument m. m , för vilka

ändamål icke torde böra beräknas åtgå mindre än 600 kronor. Distrikts!antmätare

måste emellertid i regel komma att använda biträde och man torde kunna anse,

att sådant biträde skall kunna intjäna vad som åtgår förutom till dess egen avlöning

även 1 ill berörda omkostnader för verksamhetens bedrivande, på grund varav nettobehållningen

skulle komma att bliva just 3,200 kronor.

Lantmäteristyrelsen föreslår, att distriktslantmätare, liksom för närvarande

är fallet, berättigas till tre ålderstillägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring vartdera

till belopp av 400 kronor. Med hänsyn till att lantmäteriverksamheten är av den

art, att tjänstemannens förmåga att genom arbete skaffa sig erforderliga inkomster

väsentligt minskas med tilltagande ålder, synes det kommissionen väl motiverat,

att ålderstilläggen bestämmas till tre eller samma antal som för närvarande. Samma

omständighet torde emelleriid motivera även någon höjning av beloppet. Särskilt med

hänsyn till vad som gäller för lantbruksingenjörerna torde beloppet skäligen böra

sättas till 500 kronor. I anslutning härtill må framhållas, att kommissionen förutsätter,

att distriktslantmätare skall äga tillgodoräkna sig den tid han innehaft

tjänsten, innan den nya staten trätt i tillämpning.

Såsom ovan nämnts åtnjuta distriktslantmätare för närvarande ingå ortstilllägg.

Då distriktslantmätarna hava bestämda stationsorter och således icke kunna

bosätta sig var de vilja, synes det emellertid påtagligt, att samma skäl, som föranleda,

att andra tjänstemän på vissa platser erhålla ortstillägg, borde berättiga

även förstnämnda tjänstemän till sådan förmån. Det synes ligga närmast till hands

att i detta hänseende jämnställa distriktslantmätare med förstelantmätare. Dessa

senare åtnjuta ortstillägg i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län. Beträffande de båda förstnämnda länen finner

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

kommissionen emellertid påtagligt, att endast de distriktslantmätare, som bliva

bosatta i Stockholm och Göteborg, böra tillerkännas ortstillägg. Vad åter angår

Malmöhus län torde visserligen å ena sidan levnadskostnaderna på någon plats ställa

sig högre än medeltalet för landet i dess helhet, men å andra sidan arbeta lantmätarna

i vissa avseenden där under gynnsammare förhållanden än i övriga delar

av landet. Kommissionen finner sig därför icke kunna föreslå ortstillägg för

distriktslantmätare i detta län. Vad slutligen angår de tre norrländska länen finner

kommissionen däremot, att distriktslantmätarna även å andra platser än residensstäderna

bör tillerkännas ortstillägg. Beloppet av ortstillägget torde böra för Stockholm

bestämmas till 400 kronor och för övriga platser till 200 kionor.

För distriktslantmätare gäller nu, att lönen jämte ålderstillägg utgör pensionsunderlag,

och det synes lämpligt och rättvist, att denna ordning bibehålies.

Några nya villkor och bestämmelser för åtnjutande av de av kommissionen

föreslagna löneförmåner för distriktslantmätare har kommissionen icke funnit erforderliga.

Dock torde, därest ortstillägg på sätt kommis-ionen föreslagit tillerkännes

vissa aistiiktslantmätare, ett förtydligande böra göras av det innehåll, att ortstillläggen

skola följa samma bestämmelser som lönen.

Under framhållande att bland kompetensvillkoren för distriktslantmätare bör

stadgas sex månaders tjänstgöring i lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor,

föreslår kommissionen alltså,

att distriktslantmätares lön i staten beräknas till 3,300 kronor;

att distriktslantmätare berättigas att tillgodonjuta tre ålderstillägg efter 5,

10 och 15 års tjänstgöring, vartdera å 500 kronor;

att ortstillägg uppföras för distriktslantmätare i Stockholm till belopp av

400 kronor samt för distriktslantmätare i Göteborg ävensom i Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län till belopp av 200 kronor;

att distriktslantmätare må för rätt till ålderstillägg enligt nya staten tillgodoräknas

den tid han eventuellt innehaft tjänsten, innan den nya staten trätt i

tillämpning; samt

att till nu gällande lönevillkor göres det förtydligande, att ortstillägg i förekommande

fall skall följa samma bestämmelser som lönen.»

Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att under någon

tid efter den nya organisationens ikraftträdande, exempelvis två år,

undantag borde kunna medgivas från den för befordran till distriktslantmätartjänst

föreslagna kompetensfordringen om sex månaders tjänstgöring

i styrelsen eller å lantmäterikontor. För dylik befordran borde

emellertid även krävas prakiisk tjänstgöring under minst fem år, vilket

nu krävdes för utnämning till extra lantmätare. I avseende å de föreslagna

avlöningarna har lantmäteristyrelsen allenast hemställt, att ortstilllägg

å 200 kronor måtte tillerkännas jämväl distriktslantmätarna i Västernorrlands

län, och har styrelsen till stöd för denna framställning erinrat,

att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen den 9 januari i år före.-lagit

ortstillägg till tjänstemän och betjänte vid landsstaten i nämnda län.

Lantmäteri
styrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 317 käft. (Nr 355.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

JHstriktsindcl*

ning.

Kungl. Maj ts proposition Nr 355.

Lantmäteristyrelsen hade i sitt den 24 maj 1917 avgivna förslag

till ändring i gällande stat för lantmäteristaten i länen föreslagit

landets indelning i 180 lantmäteridistrikt enligt ett i detalj utarbetat

förslag till distriktsindelning. Vid utarbetandet av sistberörda förslag

hade enligt styrelsens utsago kommit i betraktande folkmängd, antal

brukningsdelar, areal odlad jord, medeltal arvoden för under åren 1912

—1916 avslutade förrättningar såväl efter förordnande som utan förordnande

samt antal avsöndringar, som verkställts av andra än lantmätare.

Lantmäterikommissionen har härom yttrat:

»Då kommissonen, på sätt ovan inhämtas, föreslagit uppförande i stat av

200 distriktslantmätai befattningar, följer därav, att därest kommissionens förslag i

denna del antages, riket kommer att indelas i ett lika stort antal distrikt. Något

detaljerat förslag i denna del har kommissionen emellertid ansett sig icke böra

utarbeta. Vid uppgörande av dylikt förslag böra, såsom även lantmäteristyrelsen

synes hava förutsatt, utnyttjas statistik och erfarenhet så nära som möjligt intill

tidpunkten för förslagets tillämpning. I någon mån har kommissionen dock ansett

sig böra undersöka frågan. Denna undersökning har i första rummet avsett antalet

distrikt inom de särskilda länen. Resultatet av denna undersökning, varvid kommissionen

på det hela taget utgått ifrån samma förutsättningar som lantmäteristyrelsen,

framgår av nedanstående uppgift, varvid inom parentes angives det antal

distrikt, styrelsens förslag upptager:

Stockholms

län .........

.......... (7) 9

Göteborgs och Bohus län.......

..... (5) 6

Uppsala

» ...........

(3) 3

Alvsborgs

» .......

..... (10) 11

Södermanlands

» .........

.......... (4) 5

Skaraborgs

» .......

..... (7) 8

Östergötlands

» ..........

.......... (6) 7

Värmlands

» .......

..... (12) 13

Jönköpings

» ..........

......... (6) fi

Örebro

» .......

(5) 5

Kronobergs

» ..........

......... (6) 7

Västmanlands

» .......

(4) 5

Kalmar

» ..........

(6) 7

Kopparbergs

» .......

(17) 17

Gottlands

» ..........

.......... (2) 2

Gävleborgs

» .......

(11) 12

Blekinge

» ..........

(3) 3

V ästernorrlands

» .......

(14) 15

Kristianstads

» ..........

......... G-) 7

Jämtlands

» .......

. . (14) 15

Malmöhus

» ..........

.......... (5) 7

Västerbottens

» .......

(12) 13

Hallands

» .........

.......... H) 4-

Norrbottens

» .......

. (12) 13

Icke heller detta förslag till antal distrikt inom de olika länen avser emellertid

att vara definitivt, utan böra jämkningar kunna vidtagas. Kommissionen har

endast åsyftat att angiva grunderna för bestämmandet av antalet ortstillägg för

de särskilda orterna. Undersökningarna hava givit vid handen, att enligt kommissionens

beräkningar fem distrikt slantmätare skulle bliva stationerade i Stockholm

och en i Göteborg samt att Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län tillhopa

skulle indelas i fyrtiett distrikt.

Kommissionen hemställer alltså, att förut omförmälda ortstillägg må beräknas

för fem distriktslantmätare, stationerade i Stockholm, en distriktslantmätare, stationerad

i Göteborg, och 41 distriktslantmätare i Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län.»

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungi. MajUs proposition Nr 355-

Lantmäteristyrelsen har i förenämnda utlåtande dels, såsom nyss

nämnts, föreslagit beviljande av ortstillägg även åt de här ovan beräknade

15 distriktslantmätarna i Västernorrlands län, dels ock framhållit

att, därest styrelsens förslag om ökning av distriktslantmätarnas antal

till 220 bifölles, antalet ortstillägg borde ökas. Styrelsen hade beräknat

att ortstillägg då borde utgå till sex distriktslantmätare i Stockholm,

en i Göteborg samt 60 i de fyra nordligaste länen.

Beträffande de blivande extra lantmätarnas (lika med de nuvarande

auskultanternas) avlöningsförmåner må först erinras, att i gällande stat

upptagas 30 auskultantarvoden å 600 kronor samt att, sedan 1918 års

riksdag anvisat ett anslag å 105,000 kronor å extra stat för år 1919

till dylika arvoden, Kungl. Maj:t genom kungörelse den 18 september

1918 förordnat, att lantmäteristyrelsen äger under år 1919 av sagda

anslag utbetala dels till en var av nyssnämnda 30 auskultanter ytterligare

arvoden å 600 kronor, så att deras arvoden inalles uppgå till

1,200 kronor, dels till''övriga auskultanter arvoden med 900 kronor till

50 och med 600 kronor till 70.

I den skrivelse den 26 november 1913, vari styrelsen för lantmäteriauskultanternas

förening första gången framkom med krav på

omorganisation av kåren, framställdes med avseende å auskultanternas

avlöningsförmåner det önskemål, att arvode måtte beredas varje såsom

tjänstemedhjälpare verksam auskultant, utgående efter 5 tjänstår med 800

kronor och efter 10 tjänstår med 1,200 kronor.

Lantmäteristyrelsen har i sitt förslag till omorganisation av lantmäteristaten

i orterna den 24 maj 1917 föreslagit, att medel för arvoden

åt auskultanter måtte beräknas sålunda, att 30 erhölle vardera ett belopp

av 1,800 kronor och 70 vardera ett belopp av 900 kronor. Därjämte

har styrelsen föreslagit, att de blivande tjänstemännen med arvode å

900 kronor måtte få uppbära samma arvode, vare sig de tjänstgjorde i

styrelsen, i lantmäterikontor eller såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätare.

Lantmäterikommissionens yttrande i detta ämne är av följande

lydelse:

»Det av styrelsen för auskultanternas förening framställda önskemålet, att

arvodesbeloppen måtte lämpas efter tjänståldern, har såsom förut anmärkts, redan

provisoriskt vunnit bifall vid 1918 års riksdag. Denna anordning torde böra för

framtiden bibehållas. Aven om antalet distriktslantmätartjänster ökas på sätt

Extra tant''

mätarnaa avlöning

8 fö: - mån er.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj ts preposition Nr 355.

kommissionen ovan föreslagit, blir nämligen auskultanttiden ganska lång, enär befordran

i allt fall icke kan väntas förrän vid en ålder av omkring 40 år. Det

måste givetvis kännas hårt att vid så hög ålder, då säkerligen åtskilliga av auskultanterna

eller, såsom de enligt kommissionens förslag framdeles skulle benämnas extra

lantmätarna äro familjeförsörjare, ännu befinna sig på biträdesstadiet, och detta så

mycket mera, om inkomsterna ej vuxit. Därtill kommer, att med den ökning av

lantmäteriverksamheten, som är att förvänta, det torde bliva nödvändigt, att de

äldsta auskultanterna eller extra lantmätarna i mån av behov tagas i anspråk för

att på eget ansvar verkställa förrättningar. Det lärer sålunda även för framtiden

erfordras en grupp tjänstemän med samma ställning, som nuvarande organisation

avsett för auskultanter med arvode på stat. Antalet av dessa tjänstemän torde

böra bibehållas vid detsamma som nu eller 30. Då hela antalet extra lantmätare

beräknats till 100, återstår således 70. Det synes lämpligt, att även dessa i fråga

om arvodet uppdelas i tvenne klasser. Antalet i vardera klassen bör sättas till 35.

Av hänsyn till det lönebelopp för distriktslantmätare, som kommissionen

ovan föreslagit, torde arvodet för extra lantmätare i lägsta klassen böra bestämmas

till 1,000 kronor. För var och eu av de båda högre klasserna synes en höjning

av 500 kronor lämplig. Extra lantmätare i högsta klassen skulle da erhålla

ett arvode av 2,000 kronor, vilket torde få anses erforderligt, enär dessa tjänstemän

komma att åtminstone delvis utöva verksamhet av enahanda art som de på

eget ansvar arbetande lantmätarna och sålunda böra beredas en sådan inkomst, att

deras ekonomiska ställning icke medför fara för osjälvständighet.

Rörande samtliga nu omförmälda arvoden bör givetvis gälla, att de få åtnjutas

efter förtjänst och skicklighet samt att lantmäteristyrelsen bör äga att betaga

vederbörande rätten till arvode till följd av försummelse o. d.

Utbetalningen av arvoden torde böra ske månadsvis av lantmäteristyrelsen

och icke bliva beroende av, huruvida extra lantmätare under månaden tjänstgjort

i styrelsen eller å lantmäterikontor eller hos distriktslantmätare.

I likhet med lantmäteristyrelsen finner kommissionen, att uppförande i stat

av ovanberörda arvoden bör föranleda, att tjänstemännens indelning till tjänstgöring

på länen och hos de särskilda distriktslantmätarna lägges i styrelsens hand

på annat sätt än hittills. Något förslag angående de bestämmelser, som i sådant

hänseende krävas, torde emellertid icke erfordras i detta sammanhang. _ Fråga

huruvida dessa tjänstemän böra tillerkännas rese- och traktamentsersättning vid

förflyttning, torde böra upptagas till prövning samtidigt med förslag om bestämmelser

rörande tjänstgöringens ordnande.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår kommissionen, att av de 100

extra lantmätararvoden, som enligt vad kommissionen förut hemställt skulle i stat

upptagas, 30 må uppföras till belopp av 2,000 kronor, 35 till belopp av 1,500

kronor och 35 till belopp av 1,000 kronor;

att samtliga arvoden må av lantmäteristyrelsen utdelas bland extra lantmätarna

efter förtjänst och skicklighet; samt

att utbetalningen må ske månadsvis och oberoende av, huruvida extra lantmätaren

under månaden tjänstgjort i lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor

eller såsom medhjälpare hos distriktslantmätare.»

Lantmäteristyrelsen tiar i utlåtandet den 28 januari 1919 förmält

sig icke hava annat att erinra beträffande förslaget om arvoden till de

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung!. Maj:ts proposition Nr 355.

nya extralantmätarna än att, för flen händelse distriktslantmätarnas antal

korn me att bestämmas till 220, såsom styrelsen föreslagit, och till följd

härav befordran kunde ske tidigare än enligt kommissionens iörslag,

arvi>desklasserna syntes kunna nedbringas till två. I sadant avseende

syntes lämpligen böra bestämmas 50 arvoden å 1,200 kronor och 30

arvoden å 2,000 kronor.

Vid styrelsens utlåtande hava fogats statförslag, alternativt upptagande

200 och 220 distriktslantmätarbefattningar.

En fråga som nära berör frågan om lantmätarnas inkomster och

utgifter av tjänsten, gäller skyldigheten att avlämna och bekosta publik

renovation.

Intill år 1865, då 1864 års lantmäteriinstruktion trädde i kraft,

voro rikets lantmätare skyldiga att till lantmäteristyrelseus arkiv utan

särskild ersättning översända renovationer av kartor, protokoll och

beskrivningar rörande alla förrättningar. Genom sistnämnda instruktion

inskränktes denna renovationsskyldighet att omfatta endast vissa

slag av förrättningar nämligen laga skilten, rågångsförrättningar och

ägoutbytes förrättningar, varjämte medgavs, att blott karta med delningsbeskrivning

och därtill hörande sammandrag skulle renoveras.

I samband med tillkomsten av ägostyekningsinstitutet föreskrevs, att

publik reuovation skulle äga rum beträffande vissa slag av styckningar

av såväl karta som beskrivning samt med avseende å vissa andra endast

av beskrivning över styckningen.

Vid utfärdandet av 1908 och 1909 års instruktioner har denna

ordning bibehållits endast med den ändring att beträdande laga skifte

renovation skall ske även av summarisk beräkning.

I skrivelse den 14 december 1916 har lantmäteristyrelsen föreslagit,

dels att renovationsskyldigheten utsträckes, dels ock att staten i

sammanhang därmed bereder de arbetande lantmätarna gottgörelse

för de utgifter, renovationsskyldigheten medför för dem. Föreningen

Sveriges för.-telantmätare har däremot i skrivelse den 27 mars

1917 ifrågasatt lämpligheten att nu utvidga renovationsskyldigheten.

Lantmäterikommissionen har funnit vad i föreningens skrivelse

anförts vara av den beskaffenhet, att det åtminstone icke för ^närvarande

borde ifrågakomma att utsträcka renovationsskyldigheten. Kommissionen

hade föranletts att intaga denna ståndpunkt jämväl med hänsyn

därtill, att det syntes möta svårigheter att uti de lokaler, som för

Publik

renovation.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 355.

närvarande vore upplåtna till lantmäteristyrelsens arkiv, bereda utrymme

för den ökade tillströmning av arkivalier, som bleve en följd av bifall

till lantmäteristyrelsens framställning.

Däremot funne kommissionen i likhet med lantmäteristyrelsen

rättvisa och billighet kräva, att staten gottgjorde de arbetande lantmätarna

för med renovationsskyldigheten förenade utgifter. Detta läte

sig även lätteligen genomföras på så sätt, att lantmäteristyrelsen för

varje dit inlevererad renovationsakt läte tillställa lantmätaren gottgörelse

enligt grunderna för de i lantmäteritaxan upptagna bestämmelser om

lösen för karta och handlingar. I fråga om kopia av karta npptoge

emellertid kommissionens förslag till taxa olika bestämmelser, allteftersom

kopian åstadkommits för hand eller på fotomekanisk väg, och det

gällde därför avgöra, vilken av dessa bestämmelser, som borde lända

till efterrättelse. Eftersom staten uti ifrågavarande avseende skulle

övertaga eu skyldighet, som förut icke påvilat densamma, ansage kommissionen,

att staten rimligen kunde göra anspråk på att få betala enligt

bestämmelsen för den billigaste kopieringsmetoden, den fotomekaniska.

Med ledning av det antal regalark renovationer, som årligen överlämnades

till lantmäteristyrelsens arkiv, och de grunder för ersättningens

beräkning, som sålunda angivits, höl le kommissionen före, att blivande

anslag för ifrågavarande ändamål borde beräknas till 20,000 kronor.

Under erinran, att ett anslag för ifrågavarande ändamål uppenbarligen

borde vara av förslagsanslags natur, har kommissionen således

föreslagit, att bland de ordinarie anslagen måtte beräknas 20,000 kronor

årligen till publik renovation och att detta belopp måtte upptagas såsom

förslagsanslag.

Lantmäteristyrelsen har fäst uppmärksamheten på att, ifall det

endast bestämdes, att ersättning skulle utgå för publik renovation, som

inlevererades etter den 1 januari 1920, man syntes kunna räkna med

att lantmätarna Lomme att i så stor utsträckning som möjligt underlåta

alt redovisa förrättningar under innevarande år och uppskjuta därmed

till nästkommande år. Styrelsen liölle före, att berörda möjlighet att

bereda ersättning för publik renovation genom uppskov med redovisning

borde förebyggas, och ansåge därför att ersättning ej borde utgå för

publik renovation till förrättning, som enligt gällande bestämmelser

skolat redovisas före den 1 mars 1920.

Styrelsen har vidare framhållit att, då publik renovation skulle

ske av karta, jordägarna vore skyldiga att lösa ett exemplar av densamma

och att såsom följd härav ersättningen för publik renovation

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

komme att utgå med den nedsatta lösen, som vore bestämd för fall, då

lösen samtidigt utginge för två exemplar. Ersättningen till lantmätarna

för publik renovation komme på detta sätt även jordägarna till godo

genom nedsatt lösen.

För underlättande av de nu omförmälda frågornas bedömande tilllåter

jag mig här återgiva lantmäterikommissionens förslag till stat för

den lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar:
-

i Lön

Arvode

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

Distriktslantmätare, stationerad

— !

3,300

—

400

3,700

i Stockholms stad .....................

5

18,500

3,300

—

200

3,500

i Göteborgs stad samt inom Jiimt-

lands, Västerbottens - och Norr-

i

bottens län..............................

42

147,000

—

3,300

—

—

3,300

Annan distriktslantmätare...............

153

504,000

670,400

—

2,000

-

—

Extra lantmätare...........................

30

60,000

—

—

1,500

—

—

» » ...........................

35

52,500

—

—

1,000

—

—

» » ...........................

35

35,000

147,500

—

—

—

—

Ersättning för publik renovation, för-

slagsanslag ..............................

—

—

20,000

Summa

—

837,900

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg tiU lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10

och 15 år.

Jag vill först erinra, att statsmedel nu utgå till avlöning åt 3C0

med praktiskt lantmäteri sysselsatta personer, därav 110 distriktslantmätare,

40 extra lantmätare och 150 auskultanter. Av de sistnämnda

åtnjuta 30 arvoden dels från medel å den ordinarie staten och dels från

anslag å extra stat under det att övriga 120 auskultanters arvoden i

sin helhet gäldas av anslaget å extra stat.

Lantmäterikommissionen har nu förordat, att totalantalet praktiserande

lantmätare fortfarande måtte upptagas till 300. Av närmare

angivna anledningar har det ansetts kunna antagas, att en ganska stark

ökning av lantmäteriverksamheten vore att förvänta. De viktigaste av

Lantmäterikommissionen

s statfö

slag.

Lupartemen t sehefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

dessa anledningar äro tillkomsten av den nya mätningsförordningen

samt ändrade bestämmelser angående handläggningen av avsöndringsförrättniugar

ävensom den nya lagstiftningen om fastighetsbildning i

stad. En omständighet, vars inverkan i stimulerande riktning icke torde

böra underskattas, är även statens övertagande av en vida större andel

i lantmäterikostuaderna än förut. Jag finner det därför i likhet med

kommissionen tydligt, att mindre personalautal än 300 icke bör ifrågakomma.

För att sagda personal må kunna medhinna ökad arbetsmängd,

är det emellertid nödvändigt, att antalet självständigt praktiserande lantmätare

proportionsvis ökas. Detta är för övrigt önskvärt även för att

förbättra befordringsmöjligheterna inom lantmäterikåren och främja

dennas rekrytering. Att, såsom nu är fallet, halva antalet examinerade

lantmätare äro extra tjänstemän, är påtagligen ett missförhållande och

detta har ej heller undgått att ogynnsamt inveika på tillgången å lantmäterielever,

vilken under de senaste åren i hög grad minskat.

I avseende å förslaget att förändra de nuvarande 40 extralantmätarhefattningarna

till distriktslantmätartjänster har icke någon meningsskiljaktighet

rått. Jag biträder för min del detta förslag.

Härigenom erhålles emellertid, såsom också framhållits, knappast

någon mer betydande tillökning i arbetskraft eller arbetsprodukt, enär

sagda ex träl an t mät are redan nu faktiskt haft särskilda verksamhetsområden,

varest de fullgjort distriktslantmätares uppgifter. En mer

genomgripande förändring är därför nödvändig. Då utredningen visar,

att redan för närvarande ett antal av 180 distriktslantmätare varit behövligt

för arbetenas nöjaktiga fullgörande inom rimlig tid, samt av

angivna anledningar en ökning av lantmäteriverksamheten ansetts vara

att motse, vilken beräknats skola uppgå till minst 20 procent — en ökning

som dock är ganska oviss —, skulle, såsom ock såväl kommissionen som

lantmäteristyrelsen påvisat, en ökning av distriktslantmätarnas antal till

220 kunna ifrågasättas. 1 likhet med kommissionen anser jag emellertid,

att man tillsvidare och i avvaktan på närmare erfarenhet bör kunna

stanna vid ett antal av 200 distriktslantmätare. Återstående 100 av det

behövliga antalet lantmätare böra alltså vara extra tjänstemän. Såsom

kommissionen tillstyrkt anser jag dessa böra benämnas extra lantmätare.

Frågan om de avlöningsförmåner, som böra tilleikännas distriktslantmätarna,

är ganska vansklig att avgöra. Såsom kommissionen framhållit,

torde det lämpligaste förfaringssättet härvidlag vara att bestämma

det belopp, vartill man ansur dessa lantmätares behållna tjänsteinkomst

böra uppgå, samt därefter fråndraga vad som kan anses tillflyta dem

såsom betalning enligt taxa eller överenskommelse för utfört arbete,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

varefter återstoden bör tilldelas dem såsom lön. Jag vill erinra, att

tjänstgöringspenningar givetvis icke ifrågakomma, enär dessa motsvaras

av arbetsinkomsten.

Lantmäterikommissionen bär ansett skäligt, att distriktslantmätarna

böra, även om förhållandena endast till år 1914 tagas i betraktande,

beredas en nettoinkomst av tjänsten å minst 6,500 kronor, samt anfört,

att Kungl. Maj:t och riksdagen vid beräkning av de tillskott till krigstidstillägg

åt lantmätare, som beviljats vid 1917 och 1918 års riksdagar,

torde utgått från, att dessa lantmätares sammanlagda behållning av

tjänsten uppginge till 6,000 kronor. Att nu höja detta belopp med 500

kronor har synts kommissionen fullt befogat.

1 fråga om dessa beräkningar torde jag få erinra om följande

omständigheter. Då jag den 5 februari 1909 motiverade föislaget om

inrättande av distriktslantmäturbefuttningar, meddelade jag, att lantmäteristyrelsen

beräknat årliga nettoinkomsten för lantmätare för åren

1898—1902 till i medeltal 3,053 kronor 66 öre. Av närmare angivna

skäl ansåg jag emellertid, att för det antal lantmätare, som ungefär

erfordrades för att kunna med önskvärd skyndsamhet handlägga förekommande

lantmäterigöromål, medeltalssiffran lorden årliga nettoinkomsten

borde beräknas till något mer än 3,500 kronur och jag fann detta belopp

då böra taga3 till utgångspunkt för beräkningarna. Inkomstminskningen

genom den samtidiga taxenedsättningen med en tredjedel skulle, enligt

vad jag då anförde, bliva omkring 1,200 kronor. Jag uttalade emellertid,

att det vid bestämmandet av statsavlöningen åt dessa lantmätare icke

torde vara möjligt att låta lönen endast utgöra vederlag för eu dylik

inkomstminskning, och fann det uppenbart, att en förbättring i dessa

tjänstemäns ställning, ungefärligen motsvarande den, som genom då

nyligen genomförda löneregleringar beretts stora grupper av andra statstjänare,

vore av förhållandena oundgängligen påkallad. På grund härav

och under framhållande, att det vore i detta fall lämpligt att låta eu

något väsentligare del av avlöningen utgå i form av ålderstillägg, tillstvrkte

jag, att grundlönen måtte bestämmas till 2,000 kronor samt ålderstilläygren

till tre, vart och ett å 400 kronor. Slutlöuen komme då att

bliva 3,200 kronor. Jag uttalade, att enligt mm mening en lämpligt

avvägd avlöningsförbättring komme att härigenom beredas distriktslantmätarna.

Jag avstyrkte ett framställt förslag, att ortstillägg skulle medgivas,

varvid jag framhöll, att i de norrländska länen inkomsten av arbeten

enligt taxa kunde antagas bliva större än i landets sydligare delar.

Enligt denna beräkning skulle alltså distriktslanimätarnas nettoinkomst

av arbete enligt taxa uppgå till 3,500—1,200 = -,300 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 höft. (Nr 355.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 355.

och deras sammanlagda inkomst av tjänsten till 2,300 + 2,000 = 4,300

kronor, älderstilläggen oberäknade.

Riksdagen, som godkände den sålunda föreslagna statsavlöningen,

lämnade ovan refererade beräkning utan erinran.

Då vid 1917 års riksdag proposition (nr 275) avläts om tillskott

till krigstidstillägg åt lantmätare, grundades beräkningen av tillskottsbeloppet

för distriktslantmätare på en antagen inkomst av arbete enligt

taxa å 4,000 kronor. Enahanda inkomsti''dopp lades till grund för de

av 1918 års lagtima riksdag med anledning av Kungl. Maj:ts förslag i

punkten 22 av propositionen om anslag å tilläggsstat för samma år beviljade

tillskotten. Dessa beräkningar upptogo alltså väsentligt högre

taxeinkomst än som låg till grand för 1909 års'' beslut. Vid dessa sistnämnda

beräkningar har emellertid icke angivits, att den beräknade

taxeinkomsten vore nettoinkomst. Att, även om förhållandet härvidlag

icke blivit tydligt klarlagt, sagda summa av 4,000 kronor i verkligheten

även inneslutit åtminstone en del av det belopp, varmed bruttoinkomsten

överskjutit nettoinkomsten, framgår bland annat därav, att lantmäteri - styrelsen i den skrivelse den 10 november 1917, vari styrelsen hemställde

om äskande av dylikt tillskott, anförde, att enligt förhållandena

år 1914 en distriktslantmätares bruttoinkomster borde beräknas till 4,500

kronor, hans omkostnader för verksamhetens bedrivande till 1,300 kronor

och hans nettoinkomster till 3,200 kronor. Nettoinkomsten upptogs

alltså nu 900 kronor högre äu som beräknats år 1909. Utgår man

emellertid från lantmäteristyrelsens sistnämnda uppgift å nettoinkomsten,

skulle med tillägg av lönen å 2,000 kronor en distriktslantmätares tjänsteinkomst

år 1914 uppgått till 5,200 kronor.

LantmäterikommRsionen har nu efter inkomna svar å frågeformulär

beräknat nettoinkomsten för arbete enligt taxa i medeltal för treårsperioden

1912—1914 till 3,055 kronor. Såsom kommissionen framhållit har emellertid

denna inkomst erhållist genom en längre utsträckt arbetstid såväl i

fråga om antalet arbetsdagar som arbetstimmar per dag, än som nu

torde böra tagas i beräkning. Efter reduktioner med hänsyn härtill har

kommissionen kommit till en medelinkomst av 2,846 kronor. Lägges

lönen härtill, erhålles eu behållen tjänsteinkomst av 4,846 kronor.

Dessa beräkningar äro som synes ganska växlande. Enligt alla

beräkningarna skulle emellertid distriktslantmätarnas inkomster falla

mellan de för första och andra gradens tjänster bestämda avlöningsbeloppen.

Jag vill vidare erinra, att löneregleringskommittén i sitt betänkande

nr LIX den 20 november 1918 angående tillfällig lönereglering för vissa

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Mai:ts proposition Nr 355.

befattningshavare föreslagit för distriktslantmätare avlöningstillägg å 500

kronor. Med inräknande härav skulle totalnettoinkomsten uppgå enligt

Jantmäteristyrelsens uppgifter år 1917 till 5,700 kronor och enligt kommissionens

uppgifter etter angivna reduktioner till 5,346 kronor.

Lantmäterikommissionens nu framlagda förslag innebär, att distriktslantmätarna

skola erhålla en lön av 3,300 kronor jämte tre ålderstillägg

å 500 kronor. Då deras nettoinkomster av tjänsten efter utfärdandet

av den nya taxan beräknats skola för 275 arbetsdagar och 8 arbetstimmar

för dag uppgå till 3,200 kronor, bliva deras begynnelseinkomster

6,500 kronor, som efter de tre ålderstilläggens intjänande stiga till

8,000 kronor. Lägges härtill avlöningstillägg enligt nyssnämnda tillfälliga

lönereglering, skulle dessa belopp höjas till resp. 7,000 och 8,500 kronor.

Dessa belopp synas mig större än att de kunna av mig tillstyrkas,

synnerlijjast vid jämförelse med de avlöningar, som må kunna bestämmas

för förste lantmätare och vissa befattningshavare i lantmäteristyrelsen.

Till dessa tjänster torde böra förvärvas de mest framstående av distriktslantmätarkårens

medlemmar, men om distriktslantmätarna beredas inkomster

till så högt belopp, som nyss angivits, skulle antagligen en

dylik förflyttning icke innebära någon förbättring i ekonomiskt avseende

— mången gång troligen en ekonomisk uppoffring, synnerligast som

distriktslantmätarna torde kunna genom utsträckning i arbetstiden icke

oväseutligt öka sina nettoinkomster. Det synes mig emellertid av stor vikt,

att en sådan anordning av de olika tjänsternas inkomstförhållanden undvikes.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden och till den omständigheten

att, såsom jag år 1909 framhöll, en väsentlig del av distriktslantmätarnas

avlöning bör utgöras av ålderstillägg, anser jag mig icke

kunna tillstyrka, att den sammanlagda nettoinkomsten beräknas högre

än till 6,200 kronor, därvid jag förutsätter, att det förut nämnda avlöningstillägget

genom tillfällig lönereglering icke skall utgå. Om härtill,

såsom jag vill tihstyrka, läggas tre ålderstillägg å 500 kronor,

blir den slutliga nettoinkomsten 7,700 kronor. Det är icke utan

tvekan, som jag anser inkomsten böra upptagas ens så högt som

till detta belopp, just med hänsyn till de svårigheter, som kunna uppstå

att till andra befattningar inom lantmäteriet i mer ansvarsfull eller

ledande ställning erhålla sökande med den skicklighet och duglighet,

som sistnämnda befattningar kräva. Eu begynnelseiukomst av 6,200

kronor understiger nämligen — med bortseende från ortstillägg med

endast 100 kronor den avlöning, som tillkommer a nära grad stjänst med

inräknande av avlöningstillägg genom tillfällig lönereglering enligt löneregleringskommitténs

nyss omförmälda förslag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Muj.ts proposition Nr 355.

Vid bedömandet av det av mig nu beräknade inkomstbeloppet

bör även bemärkas, att fördelar i åtskilliga andra hänseenden, exempelvis

genom erhållande av betalning för publik renovation, nu föreslås

skola beredas lantmätarna.

Vad därefter angår den nettoinkomst, som bör enligt den nu föreslagna

lantmäteritaxan beräknas tillkomma distriktlantmätarna, har den

efter vissa reduktioner av kommissionen upptagits till 3,200 kronor. Mot

denna beräkning har jag icke något att erinra.

Med de utgångspunkter, jag förut angivit, bör avlöningen av

statsmedel sålunda enligt min mening utgöra 3,000 kronor. Ifall härav

viss del, förslagsvis 500 kronor, skulle utgå i form av avlöningstillägg

enligt tillfällig lönereglering, skulle den avlöning, som upptages i staten

och å vilken pensionen grundas, minskas med samma belopp eller till

allenast 2.500 kronor. Detta synes mig emellertid icke innebära tillräcklig

förbättring i distrikt slantmätarnas villkor. Jag anser därför lönen

böra i staten upptagas till 3,000 kronor, men Häremot, såsom nyss nämnts,

sådant avlöningstillägg icke utgå till distriktslantmätarna. Distriktslantmätarna

bliva då i detta avseende satta i samma ställning som ett

flertal andra statstjänstemän, för vilka lönerna reglerats under de senaste

åren exempelvis lärår- och hospitaispersonalen. Med dyrtidstilläggen

har denna anordning ingenting att göra.

Med inräknande av tre ålderstillägg å 500 kronor blir högsta

pensionsunderläget 4,500 kronor.

Vad ortstillägg angår, synes det mig icke behövligt att tillerkänna

dylikt åt andra distriktslant mätare än dem, som äro stationerade i Stockholm.

Jag vill erinra, att av lantbruksingenjörerna, vilka i avseende å

inkomst av taxa äro jämförliga med lantmätarna, allenast den i Stockholm

stationerade åtnjuter ortstillägg.

För erhållande av ålderstillägg å den nya staten bör distriktslantmätare

äga tillgodoräkna sig föregående tjänstetid såsom sådan.

Det av kommissionen framlagda förslaget till distriktsindelning

har icke angivits som definitivt. Närmare utredning härom lärer böla

verkställas av lantmäteristyrelsen.

Vad därefter angår de föreslagna nya extralautmätarnas arvoden

biträder jag kommissionens förslag. I dessa arvoden är icke beräknat

något belopp, motsvarande tillfällig lönereglering för ordinarie tjänstemän,

utan bör arvodestillskott tillkomma enligt de regler, som i sådant

avseende må bliva bestämda.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

Vad kommissionen i övrigt hemställt angående de extra lantmätarna

föranleder ingen erinran från min sida.

Kommissionens förslag i fråga om statens övertagande av kostnaden

för publika renovationer biträdes av mig med tillägg av den

utav lantmäteristyrelsen föreslagna övergångsbestämmelsen.

I enlighet med vad jag nu anfört framlägger jag- följande förslagtill

stat för den lautmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av

lantmäteri förrättningar:

Lön

Arvode

Orts-

tillälgir

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

3,000

—

400

3,400

Distriktslantmiiture, stationerad i

i Stockholm ..............................

5

17,000

3,000

3,000

195

585,000

602,000

—

2,000

—

—

Extra lantmätare ..........................

30

60,000

—

_

1,500

1,000

35

52,500

35,000

147,500

—

—

—

—

Ersättning för publik renovation, för- slagsanslag ...........................

_

_

20,000

Summa

—

769,500

Anm. Distriktslantm ätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive

5, 10 och 15 år.

I jämförelse med kommissionens förslag innebär mitt förslag en

utgiftsminskning för statsverket å 68,400 kronor, oberäknat att enligt

mitt förslag avlöningstillägg genom tillfällig lönereglering icke skall

utgå till distriktslautmätare.

Beträffande avlöningsvillkoreu finner jag lika med kommissionen

ett tillägg påkallat därom, att ortstillägg skall följa samma bestämmelser

som lönen. Därjämte torde böra stadgas, att föreskriften, att med

distriktslantmätartjänst icke må förenas tjänst å kommuns stat, icke må

utgöra hinder för distriktslautmätare att innehava befattning som mätningsman

i stad eller i samhälle på landet, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas. Då andra ändringar i avlöningsvillkoren

icke synas erforderliga, torde någon särskild förklaring om

övergång å ny lönestat icke behöva avgivas av den nuvarande personalen.

På grund av vad jag anfört under denna avdelning hemställer

jag,''alt Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

dels godkänna det av mig framlagda förslaget

till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsattes

med utförande av lantmäteriförrättningar, att tillämpas

från och med år 1920;

dels förklara, att för åtnjutande av de å denna

stat för distriktslantmätare uppförda avlöningar skola

gälla de villkor och bestämmelser, som föreskrivits beträffande

avlöning till distriktslantmätare å nu gällande

stat, dock med tillägg att ortstillägg skall, där sådant

förekommer, följa samma bestämmelser som lönen;

dels medgiva, att distriktslantmätare må för rätt

till ålderstillägg enligt den nya staten tillgodoräknas

tjänstetid såsom sådan, innan nämnda stat trätt i tilllämpning;
dels

ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln

uppföra ett anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal,

som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar,

enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag .................... kronor 749,500

ersättning för publik renovation, förslagsanslag

..................................................» 20,000

Summa kronor 769,500.

IV. Lantmäterikontoren i länen.

a. Underhåll av arkivalier och registratur å lantmäterikontoren i länen.

Med bifall till särskilda av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar

har riksdagen till reparation och renovation av kartor i lantmäterikontoren

i länen på extra stat auvisat för år 1912 30,000 kronor,

för vart och ett av åren 1913, 1914 och 1915 20,000 kronor samt för

vartdera av åren 1917, 1918 och 1919 15,000 kronor eller tillhopa

135.000 kronor. Dessa anslog hava genom särskilda beslut ställts till

lantmäteristyrelsens förfogande, i samband varmed föreskrivits, att högst

47.000 kronor finge användas till renovation av kartor, därav högst

10.000 kronor till renovation av i enskild ägo befintliga kartor av särskild

betydelse, men av vilka kopior saknades i lantmäterikontoren. 1 ill

reparation har av de hittills anvisade medlen alltså avsetts ett belopp

av minst 88,000 kronor. Till huvudsaklig grund för besluten om medlens

anvisande hava legat särskilda av lantmäteristyrelsen på olika tider

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

gjorda beräkningar. Dessa visade till eu början lian på eu totalkostnad

av 106,000 kronor, som dock sedermera successivt böjts till 128,000,

138,000, 140,000 och slutligen till 165,000 kronor. Under sådana omständigheter

skulle återstå att för berörda ändamål anvisa ytterligare

30,000 kronor.

I anledning av särskilda av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar

har därjämte riksdagen på extra stat årligen alltsedan år 1913

anvisat medel till uppläggande av nya registratur och arkivens ordnande i

lantmäterikontoren i länen, nämligen med 24,0<)0 kronor för år 1913, 18,000

kronor för år 1914, 10,<>00 kronor för år 1915, 15,000 kronor för år

1916, 20,000 kronor för år 1917, 15,000 kronor för år 1918 och 8,000

kronor för år 1919 eller således tillhopa 110,000 kronor. I statsverkspropositionen

till 1918 års riksdag anmäldes, att ordnandet av ifrågavarande

registratur och arkiv först beräknats komma att draga en totalkostnad

av 60,000 kronor och sedermera upptagits till 107,000 kronor

men att enligt lautmäteristyrelsens beräkningar denna kostnadssumma

måste ökas till 113,000 kronor. Till följd härav skulle ännu återstå att

för berörda ändamål anvisa 3,000 kronor.

Uti skrivelse den 30 oktober 1916 gjorde lantmäteristyrelsen gällande,

att reparation av kontorens kartor icke kunde utföras på ett sådant

sätt, att arbetet kunde anses slutfört vid någon viss tidpunkt, utan

måste detta arbete fortgå, även sedan en grundlig reparation av kartorna

på en gång blivit slutförd. Även renovation av kartorna måste

alltjämt fortgå, i det man ständigt hade att räkna med att kartor bleve

alldeles utsbtua och behövde ersättas med nya ävensom att det då och

då kunde hända, att i orterna påträffades kartor, som icke funnes i

lantmäterikontoret men som vore av betydelse att böra införlivas med

kontorets arkiv. Här förelåge alltså ett stadigvarande behov, som därför

ock lämpligen borde tillgodoses med anslag på ordinarie stat.

Något belopp komme även att erfordras årligen för registraturens komplettering.

Styrelsen beräknade, att 6,000 knmor årligen skulle behövas

för omförmälda reparation och renovation av kartor samt 2,000 kronor

årligen i fråga om registraturen, samt föreslog alltså, att i staten för

lantmäteristaten i orterna måtte upptagas ett reservationsanslag till underhåll

av kontorens i länen arkivalier till belopp av 8,000 kronor.

Uti särskilda skrivelser den 20 september 1918 har lantmäteristyrelsen

hemställt, att å extra stat för år 1920 måtte såsom reservationsanslag

anvisas dels 15,000 kronor till reparation och renovation av

kartor dels ock 4,000 kronor till uppläggande av nya registratur och

arkivens ordnande å lantmäterikontoren i länen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Ltmbiaäteri
kommissio
-

Kungl. Maj.is proposition Nr 355-

Slutligen tiar lantmäteristyrelsen i skrivelse den 17 oktober 1918

på grund av vunnen ytterligare erfarenhet förklarat sig anse, att det

stadigvarande anslagsbehovet till nya registratur och arkivens ordnande

å lantmäteri k ont oren i länen samt till reparation och renovation av kartor

i samma kontor borde beräknas till sammanlagt 14,000 kronor.

Lantmäterikommissionen har i detta ämne yttrat:

»Vissa förhållanden---göra det tvivelaktigt, om överhuvudtaget några

som helst medel böra på vare sig ordinarie eller extra stat anvisas särskilt för

reparation av kartor.

De härmed förenade arbeten hava hittills plägat utföras av vid lantmäterikontoren

tillfälligt anställda biträden. Denna anställning av tillfälliga biträden har

huvudsakligen möjliggjorts genom ett å extra stat beviljat anslag till skrivhjälp a

lantmäterikontoren i länen. Biträdena hava således avlönats med medel från detta

anslag men i någon mån med medel, som anvisats till reparation av kartor. För den

skull hava detaljerade anteckningar måst föras om den tid, som använts till lagning

av karter. En sådan anordning lärer icke kunna betecknas annorledes än såsom

synnerligen opraktisk.

Nu har lantmäteristyrelsen visserligen framhållit, att framdeles det årliga anslaget

skulle tagas i anspråk endast till den del lagningsarbetet ej kan utföras av

den på kontoren anställda personal. Detta yttrande lärer böra så tolkas, att förutsättningen

för anslagets användning skulle inträda, när berörda personal icke

kvantitativt räcker till. Ytterligare extra biträden skola anställas i sådant fall.

Men under dessa omständigheter synes det kommissionen vara enklast, att nu

nämnda eventualitet tages med i beräkningen, när det gäller angiva totalbehovet

av samlliga extra biträden.

Vad nu sagts om reparation av kartor gäller i tillämpliga delar även arbetet

med lantmäterikontorens registratur. Icke heller för detta arbete bör enligt

kommissionens mening särkilda medel anvisas, utan hänsyn till detsamma bör tagas

vid beräknande av behovet av extra biträden å kontoren.

Med den i hittillsvarande extra anslag avsedda renovation förhåller sig i

viss mån annorlunda. Såsom lantmäteristyrelsen anfört, kan det hända, dels att

en karta blir så sliten, att den prövas böra ersättas med en ny d. v. s. renoveras,

dels ock att utanför kontorens arkiv påträffas en karta av den betydelse, att den

prövas böra bliva representerad i samma arkiv. Någon gång förekommer väl att

vederbörande förstelantmätare anförtros nu nämnd prövning i ena eller andra avseendet;

kartan renoveras då vid kontoret och i sådana fall äger den kritik till
lämpmng,

som ovan riktats mot anvisande av särskilda medel till repaiation av

kartor. I de ojämförligt flesta fall plägar lantmäteristyrelsen dock förbehålla sig

själv nyss angivna prövning och förordnar därför om kartans insändande till styrelsen.

Utfaller prövningen i jakande riktning, låter då styrelsen även omedelbart

renovera kartan i Stockholm, men icke genom något av de i styrelsen anställda

biträden utan genom personer, som arbeta mot ackordsbetalning.

Då detta förhållande lärer alltjämt komma att tillämpas, finner kommissionen

det vara i sin ordning, att särskilda medel å ordinarie stat anvisas för den

renovation av kartor, vilken lantmäteristyrelsen utför för lantmäterikontorens rälc
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition AV 355.

ning. Beloppet av dessa medel torde skäligen kunna sättas till 4,000 kronor. Ans

aget bör uppföras såsom reservationsanslag.

I anslutning till vad som anförts får kommissionen i detta sammanhang inskränka

sig till att föreslå, att bland ordinarie anslagen måtte såsom reservationsanslag

beräknas 4,0u0 kronor årligen till renovation av kartor för lantinäterikontoren

i länen.»

Mot kommissionens hemställan i detta avseende har reservation Reservation,

avgivits av herr Idamrin, vilken i anslutning till lantmäteristyrelsens

förslag uttalat sig för att

antingen på ordinarie stat måtte uppföras ett reservationsanslag å

14,000 kronor till »underhåll av lantmiiterikontoreus i länen arkivalier»,

samt desslikes för vartdera av de två närmaste åren måtte på extra stat

såsom reservationsanslag anvisas 15,000 kronor till »reparation och renovation

av kartor i lantmäterikontoren i länen»,

eller ock till »underhåll av lantmäterikontorens i länen arkivalier»

måtte på extra stat för år 1920 anvisas såsom reservationsanslag 29,000

(14,000 + 15,000) kronor.

I sitt utlåtande den 28 januari 1919 har lantmäteristyrelsen i Lantmätenhuvudsakliga

delar anslutit sig till de synpunkter, som framförts i re- styrelsen

servationen. Emellertid funne sig styrelsen med hänsyn till frågans nuvarande

läge böra, med avstående från förut framställda anspråk på

anslag å extra stat till belopp av 15,000 kronor för varf och ett av

åren 1920 och 1921 till reparation och renovation av kartor, hemställa,

att anslaget å 4,000 kronor å ordinarie stat till renovation av kartor

för lantmäterikontoren i länen måtte utgå och att till detta ändamål

samt till reparation av kartor i samma kontor jämte fortsatt omläggning

av kontorens registratur och arkivaliernas ordnande måtte på extra stat

uppföras ett reservationsanslag under benämning till »underhåll av

arkivalier i lantmäterikontoren i länen m. m.».

Vad beloppet av detta anslag anginge beräknade styrelsen detsamma

till 14,000 kronor, vilket belopp emellertid, med hänsyn till de

löneförbättringar, som antoges komma att beviljas och som givetvis

skulle komma att öka kraven även från- de arbetskrafter, som erfordrades

för ifrågavarande ändamål, skäligen borde höjas med 25 procent till

17,500 kronor.

Vad lantmäterikommissionen anfört synes mig ådagalägga olämp- Departementsligheten

av att särskilda medel längre anvisas till reparation av kartor. <*</«"•

Det behov av tillfälligtvis ökat reparationsarbete, som förelegat för att

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 käft. (AV 355.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majäs proposition Nr 355.

de viktiga kartsamlingarna å länens lantmäterikontor må skyddas för

förstörelse, har redan blivit till allra största delen tillgodosett medelst

extra anslag och det arbeie av dylik art, som ännu återstår, synes utan

olägenhet kunna utföras av den personal, som synes böra anställas vid

dessa kontor medelst avlöning från ett allmänt anslag till extra biträden.

Även beträffande registraturens uppläggande m. m. gör sig samma betraktelsesätt

gällande. De medel, som beräknats behövliga för detta

arbetes slutförande, hava för övrigt blivit nästan fullständigt anvisade,

vilket bör innebära att endast helt obetydligt av detta arbete återstår.

Kommissionens förslag, att bland ordinarie anslagen må beräknas

4,000 kronor till renovation för lantmäterikontoren i länen, biträder jag.

b. Biträden å lantmäterikontoren i länen.

Såsom allmän bakgrund för de förslag, som i detta avseende framställts,

har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 30 oktober 1916 lämnat

en redogörelse för de ämbetsgöromål, som påvila förste lantmätarna,

samt lämnat en utredning angående beskaffenheten och omfattningen

av arbetena å lantmäterikontoren m. rn. Beträffande denna redogörelse

är referat intaget i lantmäterikommissions betänkande. Såsom slutsats

av utredningen har lantmäteristyrelsen anfört, att styrelsen hölle före,

att arbetena å dessa kontor kunde uppdelas i dels sådana, som tarvade

fullständig fackutbildning, dels sådana som kunde utföras av icke fackutbildade

bitiäden, dels ock vaktmästargöromål, samt att för tillgodoseende

på ett fullt tillfredsställande sätt av fö rstelan t mätarnas behov

av arbetsbiträde åtminstone inom de större länen erfordrades särskilda

biträden för ovannämnda tre slag av göromål.

Examinerade Uti gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna, vilken vad

biträden, angår personalen å lantmäterikontoren i länen fastställts av Kungl.

Betådanaa0 ^en ^ juni 1908, finnas uppförda arvoden till sex amanuenser.

biträden. Dessa amanuenser äro anställda å lantmäterikontoren i Värmlands län

och i de fem norrländska länen.

Sedan svårighet yppats för eu del förstelantmätare att medhinna

sina göromål, hemställde lantmäteristyrelsen i skrivelse den 27 november

1911 om anslag för åren 1912 och 1913 till påskyndande av arbetena

vid länens lantmäterikontor. Till statsrådsprotokollet den 13 januari

1912 anförde jag med anledning härav, att, om än behovet, av ytterligare

biträden flerstädes gjorde sig starkt gällande, kostnaden för "dylika biträden

lämpligen kunde, intill dess större erfarenhet om det stadig
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

varande behovet vunnits, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt

fall bestridas frän nionde huvudtitelns expensanslag. Detta mitt uttalande,

lämnades av riksdagen utan erinran, och i anslutning härtill har Kungl

Maj:t för anställande av examinerade biträden å vissa lantmäteri kontor

under nedannämnda år anvisat följande belopp:

för

år 1912.........................

................... 2,200

—

kronor

» 1913.........................

............... 4,200

—

»

»

» 1914......................

.................. 7,333

33

»

t> 1915........................

................... 20.200

—

>>

)»

» 1916........................

.................. 30.000

—

))

» 1917.........................

................... 33,100

—

;>

}>

» 1918........................

................... 43,000

—

>>

Det för år 1917 anvisade beloppet blev något mindre än lantmäterisiyrelsen

begärt nämligen 40,000 kronor.

I skrivelse den 30 oktober 1916 har lantmäteristyrelsen hemställt,

att ovan nämnda sex amanuensbefattningar måtte uteslutas ur staten

samt att i stället måtte å ordinarie stat uppföras 12 examinerade biträden,

av styrelsen förslagsvis benämnda byråingenjörer, ävensom att

därutöver måtte anvisas erforderliga medel, 28,000 kronor, för anställande

av extra biträden under sammanlagt 80 månader. Häri har emellertid

inräknats även 24 månader, då förstelantmätarna åtnjuta semester och

vikarier för dem sålunda erfordras.

Lantmäteristyrelsen har därefter i ett utlåtande den 26 juni 1917 framhållit,

att det ökade behov av arbetskrafter å lantmäterikontoien i länen, som

föranleddes av tillkomsten av jordregistret, blivit i lantmäteristyrelsens

förslag tillgodosett genom skrivbiträden och icke genom examinerade biträden,

vilka sistnämnda krävdes så gott som uteslutande för andra ändamål.

Lantmäteristyrelsen bär i förnyad framställning i ämnet den 17

oktober 1918 åberopat, att styrelsen för anställande under år 1919 av

examinerade biträden begärt anvisande av 66,500 kronor, ävensom beräknat,

att för samma ändamål under år 1920 komme att erfordras 70,000

kronor, därest biträdesfrågan ej dessförinnan blivit löst. I samma

skrivelse har lantmäteristyrelsen hemställt, att antalet å ordinarie stat

uppförda examinerade biträden måtte ökas till 16 samt att dessutom

måtte å extra stat anvisas 20,000 kronor för anställande av tillfälliga

examinerade bibäden å lantmäterikontoren under 80 månader, oavsett

behovet av vikarier under förstelantmätarnas semester.

Lantmäteriknmmissionen har anfört:

»Att ett synnerligen staikt behov av examinerade biträden å lantmäterikontoren

föreligger, har redan blivit av Kungl. Maj:t erkänt genom de anvisningar

Lantmäterikommissionen
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

av medel till ganska betydande belopp, som Kungl, Maj:t under de senare åren

funnit erforderliga för detta ändamål. Det är också uppenbarligen av stor

vikt, att biträde beredes förste lantmätarna i sådan utsträckning, att den tekniska

granskning av lantmäteriföi rättningar, som åligger förstelantmätarna, kan

medhinnas utan dröjsmål. Detta arbete är redan nu mycket omfattande och kommer

att väsentligen ökas genom tillkomsten av lagen om fastighetsbildning i stad

och särskilt kungörelsen den 16 augusti 1918 med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet

inom rikets städer och sådana samhällen å landet, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas.

Det är allmänhetens intresse, som det här gäller. För mången är det en

betydlig olägenhet att nödgas vänta på lagfarts erhållande blott till följd av ofrivilligt

dröjsmål från förstelantmätarens sida. Och allmänheten bör beredas tillfälle

att i större utsträckning än hittills varit fallet kunna erhålla sakkunnigt biträde

vid forskningar å lantmäterikontor.

Slutligen är det även av vikt, att å kontoret finnes tillgänglig eu ställföreträdare

för förstelantmätaren, när denne för inspektioner eller i andra tjänsteärenden

är frånvarande från kontoret.

Kommissionen finner emellertid konstaterat icke blott, att det föreligger behov

av examinerade biträden å lantmäterikontoren, utan även att detta behov till

mycket stor del redan nu måste anses konstant och således av beskaffenhet att

böra tillgodoses genom befattningar å ordinarie stat.

Till närmare utredning härom ävensom angående omfattningen av ifrågavarande

behov har kommissionen efter ingående undersökningar låtit uppgöra följande tablå.

Assistenter

Ordinarie

Extra

Antal

Anslag

Antal

mftnader

Anslag

Stockholms

län..........................................

1

4,000

2

400

Uppsala

4

800

Södermanlands

» ..........................................

—

6

1,200

Östergötlands

» .......................................

1

3,700

—

—

Jönköpings

» ..........................................

—

—

6

1,200

Kronobergs

» .......................................

—

—

4

800

Kalmar

» ..........................................

—

—

6

1.200

Gnttlands

» ..........................................

—

—

—

—

Blekinge

» ........................................

—

—

—

Kri-tianstads

» .......................................

1

3,700

2

400

Malmöhus

» ..........................................

1

3,850

4

800

Hallands

» ..........................................

—

—

4

800

Götebnrgs och Bohus

» .......................................

1

3,850

—

Älvsborgs

» ........................................

1

3,700

6

1.200

Skaraborgs

» ........................................

1

3,700

4

800

Väi inlands

» ..........................................

1

3,700

0

1,200 i

Örebro

» .........................................

6

1,200 ''

Västmanlands

» ........................................

—

4

800

Kopparbergs

» ..........................................

2

7.400

—

—

Gävleborgs

> ...... . ...............................

1

3,700

6

1,200

Vä-dernoirlands

» ..................... ...................

2

7,400

—

—

Jämtlands

» ..........................................

1

3.850

6

1,200

Västerbottens

Norrbottens

» .........................................

1

1

3.850

3.850

2

2

400

400

Summa

16

60,250

80

16,000

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:is proposition Nr 355.

Av denna tablå framgår, att det erfordras 16 ordinarie examinerade biträden

och därutöver extra sådana biträden under sammanlagt 80 månader, och härvid

har hänsyn icke tagits till behovet av vikarier under förstelantmätarnas semester.

Tablån ger även vid handen, att det för extra examinerade biträden erforderliga

beloppet utgör sammanlagt 16,0<>0 kronor.

Det resultat, vartill kommissionen kommit, överensstämmer således med vad

lantmäteristyrelsen anfört i sin skrivelse den 17 oktober 1918, utom vad angår beloppet

för examinerade biträden.

Detta belopp torde böra tillsvidare årligen beräknas såsom reservationsanslag

å extra ordinarie stat.

De till extra biträden av ifrågavarande slag utgående arvoden böra enligt

kommissionens mening beräknas till högst 200 kronor för månad. Då sådant biträde

dessutom, enligt vad förut blivit föreslaget, skall få behålla sitt arvode såsom

extra lantmätare, i vanligaste fall 1,000 kronor och understundom mera, skulle

således dylikt biträde erhålla ersättning efter omkring 3,400 kronor för år.

I anslutning till vad kommis.-ionen här ovan anfört föreslår kommissionen,

som anser de ordinarie examinerade biträdena lämpligen böra benämnas

assistenter:

att å ordinarie stat uppföras 16 assistentbefattningar;

att i sammanhang härmed uteslutas de nu i gällande stat upptagna sex

amanuensbefattningarna; samt

att bland extra anslagen måtte tillsvidare årligen såsom reservationsanslag

beräknas 16,000 kronor för anställande''av extra assistenter.»

Enligt gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna åtnjuta

de i staten upptagna sex amanuenserna arvoden med 2,000 kronor. För

erhållande av dylik befattning erfordras endast att vara konstituerad till

lantmäteriauskultant.

I skrivelse den 30 oktober 1916 har lantmäteristyrelsen föreslagit,

att för erhållande av befattning som ordinarie examinerat biträde å

lantmäterikontor skulle fordras samma kompetens, som jämlikt § 28

tredje stycket gällande instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets

lantmätare gäller för befordran till extra lantmätare eller att efter konstituerandet

till auskultant under fem års tid hava med flit och skicklighet

utövat lantmäteriverksamhet av sådan art och omfattning, att sökande

därigenom kan antagas hava förvärvat säkra och pålitliga insikter

i allt, vad som hör till lantmäteriets praktiska utövning samt under

sammanlagt minst tre månader tjänstgjort i lantmäteristyrelsen eller i

länslant mäteri kontor.

Med avseende å de avlöningsförmåner, som böra förenas med ifrågavarande

befattningar, har lantmäteristyrelsen i samma skrivelse föreslagit,

att sagda befattningar måtte uppföras såsom första gradens tjänster med

lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor samt ortstillägg

för befattuingen i Stockholms län 300 kronor och för en var av be
-

Kompetem

ojh löneförmåner

för

ordinarie

examinerade

biträden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Lantmäteri
kommissio
nen.

Tillsättning

och lönevillkor

i vidsträckt

bemärkelse.

70 Kungl. ilagts proposition Nr 355.

fattningarna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län 150 kronor. Härtill borde komma tre ålderstillägg

å 500 kronor efter respektive 5, 10 å 15 års tjänstgöring.

Såsom motiv för de föreslagna löneförmånerna har lantmäteristyrelsen

framhållit, att det givetvis vore av stor betydelse att kunna

påräkna särskilt dugliga och lämpliga tjänstemän, varjämte styrelsen

framhållit, att det, med de nuvarande amanuensarvodena, visat sig

omöjligt att erhålla tjänstemän med erforderliga kvalifikationer. Följden

av det låga arvodet hade blivit täta ombyten och att valet många

gånger stått endast mellan mindre lämpliga sökande liksom att det inträffat,

att amanuensbefattningarna tidvis icke kunnat uppehållas.

Kommissionen har anfört:

»De examinerade biträden, som redan nu äro anställda å lantmäterikontoren,

sysselsättas till stor del med teknisk granskning av lantmätarnas arbeten samt med

ärenden rörande jordavsöndringar, som av Konungens befallningshavande översändas

till förstelantmätaren för yttrande. Såsom ovan framhållits komma förstnämnda

arbeten framdeles att ytterligare ökas och det kan därför förutses, att nu föreslagna

assistenter huvudsakligen komma att sysselsättas med sådan granskning. Visserligen

är förstelantmätaren direkt ansvarig för arbetet å kontoret, men mängden av

sagda göromål medger icke, att han kan medhinna någon mera ingående granskning

av det av assistenten i nämnda hänseende utförda arbetet. Att den tekniska

granskningen är av stor betydelse, har ovan framhållits, ävensom vikten av att

densamma företages utan dröjsmål.

Med hänsyn härtill och då det torde få anses lämpligt, att assistenten är

kvalificerad att under förstelantmätarens frånvaro fullgöra samtliga dennes åligganden,

finner kommissionen ingen anledning till erinran mot de av lantmäteristyrelsen

angivna kompetensfordringarna för de föreslagna assistentbefattningarna.

De av styrelsen föreslagna avlöningsförmånerna, däri inberäknat jämväl ortstillägg,

torde med hänsyn till dessa kompetensfordringar vara att anse såsom

minimum.

Kommissionen föreslår alltså,

att i fråga om assistentbefattning å lantmäterikontor uppställes samma kompetensfordran,

som kommer att gälla för befordran till distriktslantmätare,

att nämnda assistentbefattningar uppföras såsom tjänster i första lönegraden;

samt

att ortstillägg uppföras med 300 kronor för assistent i Stockholms län samt

150 kronor för en var av assistenterna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.»

De i avlöningsstateu för lantmäteristnten i orterna nu upptagna

sex amanuensbefattningarna tillsättas av lantmäteristyrelsen. För åtnjutande

av de med samma befattningar förenade arvoden äro inga

särskilda villkor stadgade.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

I skrivelse den 30 oktober IDIG yttrade sig lantmäteristyrelsen i

detta .ärende, varefter en skrift inkom från styrelsen för föreningen Sveriges

förstelantmäiare. I anledning av denna skrift yttrade sig lantmäteristyrelseu

ånyo, varefter styrelsen ytterligare berört ämnet i skrivelse

den 17 oktober 1918.

Lantmäterikommissionen har av närmare anförda skäl hemställt,

att för åtnjutande av de med assistentbefattning å lantmäteri kontor

förenade löneförmåner de i den vid betänkandet fogade bilagan E föreslagna

villkor och bestämmelser i tillämpliga delar måtte lända till efterrättelse.

Uti gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna upptagas

inga skrivbiträden å lantmäterikontoren.

På sätt förut blivit anfört yppade sig emellertid snart svårighet

för en del förstelantmätare att medhinna sina göromål. Lantmäteristyrelsen

hemställde därför om anslag å extra stat för år 1913 till

påskyndande av arbetena vid länens lantmäterikontor. Vid statsverkspropositionen

till 1912 års riksdag uttalade jag emellertid, att, intill dess

större erfarenhet om det stadigvarande behovet vunnits, Kungl. Majt

efter prövning, i varje särskilt fall kunde anvisa medel att bestridas från

nionde huvudtitelns expensanslag. Då detta yitrande av riksdagen lämnades

utan erinran, anvisade Kungl. Maj:t från nämnda anslag för år

1913 4.050 kronor och för år 1914 11,200 kronor.

Sedan lantmäteristyrelsen ånyo inkommit med framställning om

anslag för förstärkning av arbetskrafterna å lantmäterikontoren, anförde

jag till statsrådsprotokollet den 14 januari 1914 bland annat, att vissa

av de behov, vilka legat till grund lör framställningen, otvivelaktigt

kunde anses hava stadigvarande egenskap och skulle komma att oförminskade

förefinnas oberoende av jordregistrets fortgång och avslutande.

Detta syntes vara fallet med åtminstone en del av det behov av skrivhjälp,

som anmälts från samtliga lantmäterikontor. Jag fann det vara

ett oekonomiskt slöseri med förstelantmätarens för viktigare värv avsedda

arbetskraft att låta honom personligen verkställa en så stor mängd enkla

och till avsevärd del rent mekaniska göromål, som utredningen utvisade

vara händelsen. Att fortfarande anvisa från expensmedlen anslag till

detta i nästan alla län förefintliga behov av skrivhjälp syntes icke lämpligt,

utan borde särskilt anslag begäras av riksdagen. Dock syntes det vara

tillräckligt att tillsvidare uppföra detsamma å extra stat. Anslagsbeloppet

för år 1915 föreslogs till 12,000 kronor. I enlighet härmed gjorde Kungl.

Rit- och skrivbiträden.

Behovet av

sådana biträden.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

Maj:t framställning till riksdagen, som biföll densamma och å extra stat

för år 1915 anvisade 12,000 kronor.

Riksdagen beviljade sedermera 18,000 kronor för år 1916, 25,000

kronor för år 1917 och 30,000 kronor för år 1918.

Inberäknat de medel, som Kungl. Maj:t anvisat från exponsanslnget,

har för ifrågavarande ändamål under nedannämnda år ställts

till lantmäteristyrelsens förfogande sammanlagt följande belopp:

I skrivelse den 30 oktober 1916 har lantmäteristyrelsen hemställt,

att å ordinarie stat måtte uppföras 24 skrivbiträden, ett för

varje län, ävensom att därutöver måtte anvisas erforderliga medel, av

styrelsen beräknade till 12,400 kronor, för anställande av extra skrivbiträden.

Såsom motiv för framställningen i vad den avsåge de 24 ordinarie

biträ lena har lantmäteristyrelsen anfört, att det behov av arbetshjälp,

som förefunnes för rikets förstelantmätare, borde i största möjliga

utsträckning tillgodoses genom skrivbiträden och att dessa borde såvitt

möjligt och i mån av erhållen vana i allt större utsträckning utnyttjas

förutom för rena skrivgöromål samt aktuarie-, registrator- och arkivariegöromål

eller dem, som omförmäldes i § 38 i instruktionen, jämväl

för övriga förekommande göromål särskilt för jordregistrets förande.

Ehuru detta arbete vore av stor vikt och fordrade stor noggrannhet,

syntes det emellertid vara av sådan art, att detsamma kunde anförtros

åt ett''övat skrivbiträde, dock givetvis under överinseende av förs telantmätaren.

Vunnen erfarenhet och verkställd utredning visade enligt lantmäteristyrelsens

mening oförtydbart hän på behovet av minst ett fast

skrivbiträde för varje kontor.

Under tiden, sedan lantmäteristyrelsen avgivit sistnämnda förslag,

har emellertid behovet av sådana biträden ytterligare ökats. I förnyad

framställning i ämnet den 17 oktober 1918 har lantmäteristyrelsen erinrat,

att riksdagen för år 1919 anvisat 40,000 kronor till skrivhjälp å lantmäterikontoren.

Förstelantmätarna hade emellertid anmält ett behov av

48,000 kronor. För år 1920 hade styrelsen beräknat, att 50,000 kronor

komme att erfordras för samma ändamål, därest biträdesfrågan ej dessförinnan

blivit löst. Lantmäteristyrelsen har därför hemställt, att antalet

ordinarie skrivbiträden måtte ökas till 37 samt att därutöver måtte anvisas

16,000 kronor för anställande av extra sådana biträden.

för år 1915.....

» » 1916.....

» » 1917...

» » 1918.....

kronor 13,650

j> 23,000

» 31,650

» 38,500

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 355. 73

Lantmäterikormmssionens yttrande i detta ämne är av följande

lydelse:

»Genom do betydande medelsanvisningar, som Kungl. Maj:t och riksdagen

under de senare åren funnit erforderliga för anställande av skrivbiträden å lantmäterikontoren

i länen, torde redan vara erkänt, att ett synnerligen starkt behov av

sådana biträden föreligger.

De göromål, som hittills uppdragits åt skrivbiträden, hava huvudsakligen

varit förutom rena skrivgöromål aktuarie-, registrators- och arkivariegöromål samt

i den mån jordregistret blivit upplagt även till en del jordregistrets förande. Såsom

ovan anförts framhöll vederbörande departementschef redan till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1914, att det vore ett synnerligen oekonomiskt slöseri med förstelantmätarens

för viktigare värv avsedda arbetskraft att låta honom personligen

verkställa de enkla och till avsevärd del rent mekaniska göromål, som enligt vad

utredningen visat redan då i stor mängd förekomme å lantmäterikontoren. Givetvis

vore det ej heller förenligt med god ekonomi att uppdraga dessa göromål åt de

examinerade biträden, som komma att anställas å lantmäterikontoren. Härtill kommer

även, att, med den utveckling verksamheten å lantmäterikontoren undergått,

det skulle bliva omöjligt för förstelantmätaren eller examinerade biträden, därest

sådana biträden ej anställas till större antal än kommissionen ovan föreslagit, att

medhinna ifrågavarande göromål, utan att arbetets behöriga gång äventyras.

Kommissionen vill i detta sammanhang även framhålla, att vissa av de göromål,

som böra åligga skrivbiträdena, äro av den art, att de icke kunna fördröjas utan

olägenhet för allmänheten. Så är exempelvis mången gång fallet med arbeten,

som föranledas av inkomna rekvisitioner, ävensom i regel med införande i jordregistret

av avsöndrade lägenheter, beträffande vilka fastställelseresolution, sedan

jordregistret förklarats upplagt, icke må utlämnas till sökanden, förrän sådant

införande skett.

Kommissionen finner emellertid ådagalagt, icke blott att det föreligger ett

synnerligen starkt behov av skrivbiträden å lantmäterikontoren i länen, utan även

att detta behov till mycket stor del är konstant. I detta sammanhang vill kommissionen

åberopa, att vederbörande departementschef redan år 1914 fann detta vara

fallet med en del av det behov av skrivhjälp, som då anmälts från samtliga lantmäterikontor.

Till den del behovet är konstant, bör detsamma givetvis tillgodoses

genom befattningar å ordinarie stat.

Efter ingående undersökningar, varvid kommissionen även haft tillgängliga

de av lantmäteristyrelsen från förstelantmätarna senast infordrade yttranden angående

behovet av skrivbiträden, har kommissionen visserligen funnit, att någon

avprutning icke kan göras på det av lantmäteristyrelsen beräknade totala behovet

av sådana biträden; och har kommissionen därvid liksom lantmäteristyrelsen utgått

ifrån, att förstelantmätarna icke skola äga att uppbära lösen för kopior av kartor

eller avskrifter och utdrag av handlingar samt att således även dessa arbeten skola

utföras av de å kontoren anställda biträden. Däremot har kommissionen ansett, att

antalet biträdesbefattningar, som för närvarande bör uppföras å stat, kan något

minskas. Med hänsyn till det förefintliga behovet måste dock till gengäld så mycket

rikligare medel anvisas till tillfällig hjälp.

För att närmare utvisa ifrågavarande behov har kommissionen låtit uppgöra

efterföljande tablå:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. ''317 käft. (Nr 355.)

Lantmäteri - kommissionen.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts prodosition Nr 355.

I

1

1

|

Rit- och skrivbiträden.

Ordinarie

---------- _

Extra

Antal.

Anslag.

Anslag.

Kronor.

Kronor, j

Stockholms Iftu..................................................

2

2,800

600

Uppsala » ...................................................

1

1,450

600

Södermanlands » ...................................................

i

1,450

900

Östergötlands » ...................................................

i

1,450

1,000 1

Jönköpings » ...................................................

i

1,450

900

Kronobergs » ...................................................

i

1,450

700

Kalmar » ..................................................

i

1,450

900

Gotllands » ...................................................

i

1,450

300

Blekinge » ..................................................

i

1,450

300 i

Kristianstads » .............................

i

1,450

1,950

Malmöhus » ...................................................

2

2,650

600

Hallands » ...................................................

1

1,450

700

Göteborgs och Bohus » ...................................................

1

1,525

1,000

Alvsborgs » ..................................................

2

2,600

1,000 ‘

Skaraborgs » ............................. ...................

1

1,450

1,850 |

Värmlands » ..................................................

1

1,450

1,950

Örebro » ...................

1

1,450

900

Västmanlands » ...................................................

X

1,450

700

Kopparbergs » .................................................

3

3,950

1,000 j

Gävleborgs » .............................................

X

1,450

2,050 |

Västernorrlands » ..............................................

9

2,500

600

Jämtlands » ..................................................

i

1,525

2,125

Västerbottens » ...................................................

i

1,525

1,825

Norrbottens » ...................................................

i

1,525

1,925 j

Summa

30

42,250

26.375

Av denna tablå framgår, att det erfordras 30 ordinarie skrivbiträden samt

att det för extra biträden erforderliga beloppet utgör sammanlagt 26,375 kronor.

Detta motsvarar en anställningstid av 215 månader.

Vid denna beräkning har emellertid icke tagits någon hänsyn till det behov

av extra biträden för kartlagning till följd av den årliga slitningen av kartorna i

lantmäterikontoren eller för underhåll av registraturen därstädes, vilket behov allt

framgent kommer att förefinnas och varom kommissionen förut yttrat sig. För

nämnda ändamål erfordras 10,000 kronor, varmed sålunda beloppet för extra biträden

bör ökas.

Nu nämnda 26,375 -f- 10,000 = 36,375 eller i runt tal 37,000 kronor torde

böra tillsvidare årligen beräknas såsom reservationsanslag å extra ordinarie stat.

I anslutning till vad här ovan anförts får kommissionen sålunda hemställa,

att å ordinarie stat uppföras 30 kvinnliga biträden samt att bland extra

anslagen måtte tillsvidare årligen såsom reservationsanslag beräknas 37,000 kronor

för anställande av extra rit- och skrivbiträden.»

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 35ö. 75

Angående de framställningar från lantmäteri styrelsen in. 11., som

avsett kompetens och löneförmåner för ordinarie rit- och skrivbiträden,

innehåller lantmäterikommissionens betänkande en utförlig redogörelse.

Kommissionens eget yttrande är av följande lydelse:

»Att för nöjaktigt utförande av de göromål, som åligga skrivbiträdena å

lantmäterikontoren, en viss grad av allmänbildning är önskvärd, lärer icke kunna

bestridas. Det är emellertid ä ena sidan alldeles icke säkert, att föreskrivandet av

någon viss examen såsom kompetensfordran kommer att garantera skicklighet hos

en sökande i sådana speciella avseenden som exempelvis kartritning, under det att

å andra sidan den för dessa biträden nödvändiga färdigheten i renskrivning, maskinskrivning

och kartritning kan förvärvas och styrkas på annat sätt än genom viss

examen. Med hänsyn härtill har kommissionen icke funnit något att i princip erinra

mot det av lantmäteristyrelsen i ovanberörda avseende framställda förslag. Det

synes dock rimligt, att dessa fordringar icke alltför strängt göras gällande vid

befattningarnas första tillsättande, utan torde lantmäteristyrelsen då böra tillerkännas

någon dispensrätt.

Beträffande frågan, huruvida ifrågavarande befattningar böra förbehållas åt

kvinnor, vill kommissionen framhålla, att befattningar av det slag, varom här är

fråga, hava avsetts för kvinnor, och kommissionen kan icke finna, att det i nu

förevarande fall finnes någon anledning att avvika från denna regel. Den omständigheten,

att — — — vissa s. k. vaktmästargöromål eventuellt komma att uppdragas

åt ifrågavarande biträden, kan i allt fall icke föranleda därtill. De göromål,

som avses, äro nämligen dels icke av någon större omfattning och dels icke av

annan art, än att de utan olägenhet kunna utföras av kvinnor. Ehuru kommissionen

sålunda finner, att ifrågavarande biträdesbefattningar böra förbehållas åt kvinnor,

anser kommissionen dock, i likhet med lantmäteristyrelsen och på grund av de av

styrelsen anförda skäl, att undantag från denna regel bör tillåtas vid första tillsättandet.

Kommissionen finner sig därför kunna förorda, att möjlighet att erhålla

biträdesbefattning vid lantmäterikontor bör oavsett de allmänna bestämmelserna

hållas öppen för sökande, som sedan 1917 års början oavbrutet tjänstgjort å lantmäterikontor.

För sådant ändamål torde lantmäteristyrelsen böra medgivas rätt att

meddela dispens.

Lantmäteristyrelsen har i skrivelsen den 17 oktober 1918 hemställt, att ett

visst antal av skrivbiträdena skulle uppföras i tredje lönegraden. De förhållanden,

styrelsen anfört såsom motiv härför, kunna emellertid av kommissionen icke anses

berättiga en sådan uppflyttning. Inom kommissionen har även framhållits, att man

troligen icke kan räkna på att få behålla vissa nuvarande mycket förtjänta biträden,

därest ej löneförmånerna bliva de av lantmäteristyrelsen föreslagna. Kommissionen

anser emellertid påtagligt, att lönerna måste bestämmas efter vad tjänsten

i och för sig kräver i jämförelse med andra likartade tjänster. Med hänsyn härtill

och då de åligganden, som komma att tillhöra dessa skrivbiträden, till största delen

icke torde vara av den art, som förutsatts för biträdesbefattningar av tredje lönegraden,

har kommissionen icke kunnat tillstyrka lantmäteristyrelsens förslag i

denna del.

Kommissionen har emellertid ej heller kunnat tillstyrka, att alla de föreslagna

biträdena uppföras i andra lönegraden. Det är nämligen tydligt, att, även

Kompetent

( c.h Inne förmåner

för

ordinarie ritoch

skrivbiträden.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Tillsättning

av rit- och

skrivbiträden

samt lönevillkor.

Kungl. Maj:ts proposition AV 355.

om en stor del av det arbete, som skall utföras av skrivbiträdena, är av mera

krävande beskaffenhet, likväl en del icke är annat än rena skrivgöromål, för vilka

icke erfordras biträden av högre grad än den första. Kommissionen anser på denna

grund, att på sådana kontor, där mer än ett ordinarie biträde kommer att anställas,

det ena kan vara av första lönegraden. I följd härav och då emellertid för

Kopparbergs län på grund av arbetets art och omfattning krävas tvenne biträden

av andra lönegraden, skulle 25 biträden bliva av andra lönegraden och 5 av första

graden.

Mot vad lantmäteristyrelsen anfört i fråga om rätt för skrivbiträden att

erhålla ålderstillägg och ortstillägg har kommissionen icke funnit anledning till

erinran.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att biträdesbefattningarna å lantmäterikontoren i länen förbehållas åt kvinnor

och att såsom kompetensfordran i övrigt stadgas, förutom vanlig folkskolebildning,

skicklighet i renskrivning, maskinskrivning och kartritning; dock att lantmäteristyrelsen

må äga rätt att vid första tillsättandet meddela dispens från dessa allmänna

bestämmelser beträffande sökande, som sedan 1917 års början oavbrutet

tjänstgjort å lantmäterikontor;

att av biträdena 25 uppföras i andra och 5 i första lönegraden; samt

att ortstillägg uppföras med 150 kronor för biträde i Stockholms län och

75 kronor för ett vart av biträdena i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län.»

Efter redogörelse för vad i ingivna skrifter förekommit beträffande

tillsättning av rit- och skrivbiträden samt lönevillkor anför kommissionen:

»De av lantmäteristyrelsen föreslagna allmänna villkor och bestämmelser för

åtnjutande av de med biträdesbefattning å lantmäterikontor förenade löneförmåner

äro i huvudsak lika med de bestämmelser, som enligt kungörelse den 10 juni 1912

stadgats för biträdesbefattningar, uppförda å vissa domstolars, ämbetsverks- och

myndigheters stater. En förändring har dock föreslagits i följande hänseende. 1

nämnda kungörelse stadgas bland aunat, att, då till innehavare av biträdesbefattning

befordras person, som omedelbart före sin befordran inom vederbörande ämbetsverk

utfört samma arbete som det till befattningen hörande mot fast arvode under föregående

år till belopp överstigande vad enligt staten skall utgå till befattningens innehavare,

ämbetsverket skall äga bereda fyllnad i avlöningen för dess uppbringande

till nämnda arvodesbelopp, dock att biträdet genom dylik avlöningsfyllnad ej må i

något fall tillgodoföras avlöning till högre belopp, än som motsvarar beloppet av

den med befattningen ifråga förenade slutavlöningen, tjänstgöringspenningar och

ortstillägg däri inräknade.

Nu är förhållandet, att åtskilliga av de skrivbiträden, som arbetat å lantmäterikontoren,

hava haft inkomster, som icke obetydligt överstigit grundåvlöningeu

enligt det nu framställda förslaget, men icke något av dessa biträden har åtnjutit

fast arvode, utan ersättningen har utgått efter timpenning. Med anledning härar

har lantmäteristyrelsen framhållit, att tillämpning av nyssberörda bestämmelse icke

kan ifrågakomma, men styrelsen har ansett, att biträde bör för erhållande av ålderstillägg

få tillgodoräkna sig den tid, biträdet före konstituerandet innehaft sta
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kung!. Muj.ts proposition Nr H55.

dåvarande anställning å lantmftterikontor. Då kommissionen linner detta förslag

med rättvisa och billighet överensstämmande, får kommissionen tillstyrka bifall till

detsamma. — — - —»

Angående det sätt, på vilket behovet av vaktmästare å lantmäterikontoren

nu är tillgodosett, ävensom i fråga om det framtida behovet,

har lantmäteristyrelsen i skrivelsen den Hö oktober 1916 anfört

huvudsakligen följande:

»Länsstyrelsernas vaktmästare äro skyldiga att såsom tjänståligganden fullgöra

uppassning ej allenast åt länsstyrelserna utan även å lantmäterikontoren. Det

förtjänar emellertid uppmärksammas, att denna ordning fastslagits på en tid, då

förstelantmätarna endast hade skyldighet att hålla lantmäterikontoren tillgängliga

för allmänheten två dagar i månaden. Sedan numera stadgats, att allmänheten

skall äga tillträde till kontoren tre dagar i veckan samt den dagliga expeditionstiden

å dessa kontor, där ofta liera personer äro och även för framtiden komma

att bliva sysselsatta, utsträckts till minst sex timmar under största delen av året,

har förstelantmätarnas behov av vaktmästarbiträde genom den fullständiga förändring,

som sålunda skett, blivit mycket mer omfattande än förut. Förhållandena

hava utvecklat sig därhän, att länsstyrelsernas vaktmästare ombesörja hämtning

och bortskaffning av post och inom en del kontor även biträda med inslagning av

kartor och handlingar, men att i övrigt förste lantmätarna i allmänhet icke erhålla

någon hjälp av nämnda vaktmästare.

Den gemensamhet ifråga om vaktmästare, som sålunda förefinnes mellan länsstyrelserna

och lantmäterikontoren, härleder sig därav, att allt sedan år 1725 lantmäterikontoren

beretts lokaler i samband med länsstyrelserna. Sedan emellertid

behov av ökat utrymme för lantmäterikontoren gjort sig gällande och till följd härav

lokaler måst förhyras för åtskilliga kontor, har det visat sig omöjligt för länsstyrelsernas

vaktmästare att medhinna ombesörjande av några göromål för lantmäterikontorens

del. Till följd härav har Eders Kungl. Maj t anvisat särskilda medel till

erforderligt vaktmästarbiträde för vissa kontor-----—. I samtliga nu angivna fall hava

medlen ställts till förfogande under uttryckligt villkor, att icke någon av de ordinarie

vaktmästarna vid länsstyrelsen kunde fullgöra vaktmästaruppassningen å lantmäterikontoret,

och vad varaktigheten av besluten angår är denna gjord beroende

av den tid, under vilken den förhyrda lokalen Lomme att av respektive kontor användas,

dock att vad angår lantmäterikontoren i Kristianstads och Västernorrlands

län ytterligare begränsning i tiden har skett intill utgången av år 1917.

Lantmäteristyrelsen håller före, att beträffande en del kontor full sysselsättning

kan beredas en vaktmästare. Så kan däremot enligt styrelsens mening under

lång tid framåt icke antagas bliva fallet vad angår flertalet länslantmälerikontor.

På grund härav och då enhetlighet synes böra så vitt möjligt åstadkommas samt

utan större olägenhet en del vaktmästargöromål kunna uppdragas åt skrivbiträden

men det däremot möter svårigheter att anskaffa vaktmästare, som kunna uppövas

att utföra göromål, vilka tillkomma skrivbiträden, anser lantmäteristyrelsen åtminstone

tillsvidare ekonomiskt fördelaktigt, att förhållandena ordnas på sådant sätt,

att uppassningen inom kontoren i allmänhet uppdrages åt skrivbiträden och att

Vaktmästar
biträde.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Lantmåteristyr

elsen.

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

förste!antmätarna beredes vaktmästarbiträde huvudsakligen endast för uppassningen

utom kontoren samt till den del sådant lämpligen låter ordna sig till inslagning av

större försändelser. Och innebär detta förslag alltså ingen ändring i fråga om den

skyldighet att ombesörja en del uppassning för lantmäterikontorens del, som för

närvarande åligger länsstyrelsernas vaktmästare. — — —.

För ändamålet lämpligt belopp vill styrelsen föreslå till upptagande under

det reservationsanslag till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning,

som styrelsen här nedan kommer att föreslå till upptagande i staten. För ändamålet

anser styrelsen, att ett belopp av 4,000 kronor bör beräknas.»

Behovet av vaktmästarbiträde har sedermera beträffande vissa

kontor ökats. Lantmäteristyrelsen har med anledning härav i merberörda

skrivelse den 17 oktober 1918 anfört, att med anledning av meddelade

upplysningar om lokalförhållandena samt med hänsyn därtill, att

till följd av ökat behov av utrymme för länsstyrelserna man hade att

räkna med, att flera lantmäterikontor komme att nödgas flytta till lokal

utan omedelbart samband med respektive länsstyrelses lokaler, behovet

av medel till vaktmästarbiträde borde beräknas till 6,000 kronor.

Lantmäterikommissionen har för egen del icke funnit anledningtill

erinran mot vad lantmäteristyrelsen sålunda anfört. Kommissionen

har emellertid icke ansett det behövliga beloppet böra upptagas i staten

utan hemställt, att bland extra anslagen måtte såsom reservationsanslagberäknas

6,000 kronor för vaktmästarbiträde å lantmäterikontoren i länen.

Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande över kommissionens betänkande

yttrat bland annat följande:

Med anledning av styrelsens framställning om anställande av examinerade

biträden å lantmäterikontoren år 1919 hade Kungl. Maj:t den 31 december 1918

för detta ändamål anvisat 61,750 kronor, i samband varmed Kungl. Maj:t föreskrivit,

att ersättningen finge utgå med högst 325 kronor för månad. De anvisade medlen

möjliggjorde alltså anställande av biträden under 190 månader. Detta Kungl. Maj ts

beslut syntes hava tillkommit under förutsättning, att ifrågavarande examinerade

biträden skulle komma i åtnjutande av den tillfälliga löneförbättring, som redan för

innevarande år ifrågasatts för vissa extra befattningshavare inom den civila statsförvaltningen.

Kommissionens förslag rörande examinerade biträden å lantmäterikontoren i

länen skilde sig från lantmäteristyrelsens i ämnet senast framställda förslag, utom

i fråga om benämningen och sättet för anslagets anvisande, endast däruti, att kommissionen

beräknat ersättningen till tillfälliga eller extra examinerade biträden till

200 kronor i månaden, under det styrelsen utgått från en genomsnittsersättning av

250 kronor i månaden. I någon mån syntes denna skillnad bero på, att kommissionens

förslag upptoge högre arvoden till extra lantmätarna än vad styrelsen tidigare

föreslagit, och detta bleve givetvis av betydelse vid det förhållande, att extra lantmätare

även enligt kommissionens förslag skulle äga att uppbära arvodet i sådan

egenskap vid tjänstgöring å lantmäterikontor. Emellertid funne sig styrelsen böra

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kung!. Maj:ts proposition Nr HÖ5.

framhålla, att styrelsen med lilinsyn till den ersättning, som redan under år 1919

konime att utgå till ifrågavarande biträden, kunde godtaga kommissionens förslag

endast under förutsättning att samma biträden även för framtiden komme i åtnjutande

av den löneförbättring, som ifrågakomme för övriga likställda befattningshavare.

Härför erforderligt belopp syntes lämpligen kunna beräknas till 25 procent

eller 4,000 kronor, varmed anslaget alltså borde böjas. Anslaget till extra assistenter

beräknade styrelsen alltså till 20,000 kronor.

Uppenbart vore, att ersättare för assistent icke kunde erhållas enbart för

med sådan befattning förenade tjänstgöringspenningar eller 125 kronor för månad.

I ill fö r oi dnad assistent, som berättigades uppbära tjänstgöringspenningar, borde därför

av anslaget till extra assistenter tilldelas erforderlig fyllnad i ersättningen.

Kommissionen både utbytt den av lantinäteristyrelsen föreslagna benämningen

byråingenjör mot assistent. Denna förändring innebure enligt styrelsens mening icke

någon förbättring. Å andra sidan ville styrelsen gärna medgiva, att benämningen

byråingenjör i detta fäll ej heller vore vidare lämplig. Såsom sådan tilläte sig

styrelsen emellertid föreslå »lantmätare».

Da man syntes kunna antaga, att person, som hade utsikt att inom en närliggande

tid befordras till di.strikts lånt in ätare, icke skulle söka en assistentbefattning,

men det vore önskvärt, att byråtjänstgöring inginge såsom ett led i utbildningen

och att denna utsträcktes väsentligt utöver sex månader, vilket syftemål skulle

befrämjas, om assistentbefattningarna anordnades såsom övergångstjänster, ville

lantmäteristyrelsen föreslå, att villkoret om tjänstgöring i lantmäteristyrelsen eller

i lantmäterikontor måtte eftergivas beträffande assistentbefattning.

Ortstiilägg borde tillkomma även assistenterna i Västernorrlands län.

Den egentliga skillnaden mellan lantmäteristyrelsens och kommissionens förslag

beträffande rit- och skrivbiträden bestode däri, att kommissionen minskat antalet

ordinarie befattningar med 7 från av styrelsen föreslagna 37 till 30 och i motsvarande

grad ökat anslaget till extra rit- och skrivbiträden.

Lantmäteristyrelsen hade vid avgivande av sitt senaste förslag i ämnet utgått

ifrån den förutsättningen, att statsmakterna icke tvekat att uppföra biträdesbefattningar

på ordinarie stat, så snart behovet visat sig konstant. Kommissionen syntes

hava avvikit ifrån denna norm närmast med hänsyn till det stora antal befattningar,

varom här vore fråga, och syntes icke hava tillfullo beaktat, att behovet av ordinarie

biträdesbefattningar å lantmäterikontoren i länen erkänts sedan flera år tillbaka.

Lantmäteristyrelsen funne sig emellertid även i denna del böra framhålla angelägenheten

av att steget toges fullt ut och alltså ytterligare sju biträden i första graden

uppfördes i stat att anställas å lantmäterikontoren i Kristianstads, Skaraborgs,

Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Att härigenom

en större och bättre arbetsprodukt skulle vinnas, vore otvivelaktigt. Och

vad kostnaden vidkomme skulle densamma, om man bortsåge från ålderstillägg och

kostnaderna för pensioneringen, bliva 2,900 kronor förmånligare för statsverket.

Ortstiilägg borde utgå till biträdena i Västernorrlands län.

Av statsrådsprotokollet över finansärenden den 9 januari 1919 inhämtades,

att Kungl. Maj t förelagt riksdagen förslag om reglering av de inom statsförvaltningen

anställda kvinnliga biträdenas avlöningsförmåner m. m. Genom aritagandet

av berörda förslag komme avlöningen för biträde i andra lönegraden att höjas med

omkring 28 procent, Detta förslag vore emellertid framställt under förutsättning

s. 80 Kontrollera mot PDF

Departement s*

ehefen.

80 Kuugl. Maj:ts proposition Nr 355.

att biträdena skulle i likhet med andra befattningshavare komma i åtnjutande av

krigstidstillägg och krigstidshjälp eller andra dylika extra ordinära åtgärder. Vidare

hade förutsatts, att löneförbättring i motsvarande mån skulle komma de extra

kvinnliga biträdena till del samt att ersättning till vikarie för biträde av andra

graden, då därtill ej kunde förordnas ordinarie innehavare av biträdesbefattning av

lägre lönegrad, beräknades komma att höjas från för närvarande vanliga 125 kronor

i månaden till 150 kronor.

Av kommissionens beräkning av medelsbehovet till extra biträden fram ginge

emellertid, att det beräknade beloppet vad flertalet län anginge icke försloge till anställande

av stadigvarande biträde. Till följd härav kunde man icke räkna med att åt dessa

helt och hållet tillfälliga biträden kunde beredas krigstidstillägg, och givet vore. att med

anledning härav ersättningen till dessa biträden måste i motsvarande grad ökas.

Lantmäteristyrelsen beräknade till följd av vad sålunda anförts den erforderliga

totala ökningen till 30 procent av det för ifrågavarande ändamål beräknade beloppet

av 27,000 kronor eller i avrundat tal till 8,000 kronor, vadan för anställande av extra

rit- och skrivbiträden skulle behövas 35,000 kronor.

Därest i staten i enlighet med styrelsens förslag uppfördes sju biträdesbefattningar

utöver vad kommissionens förslag upptoge, kunde ifrågavarande anslag nedsättas

till 22,000 kronor.

Jag vill till en början framhålla, att de avlöningar, jag nu kommer

att tillstyrka för personal å lantmäterikontoren och jämväl i lantmäteristyrelsen,

äro — frånsett kvinnliga biträden och ordinarie vaktmästare

— avvägda i förhållande till de nuvarande avlöningarna och

alltså utan hänsyn till den tillfälliga lönereglering, som må bliva beslutad

med anledning av löneregleringskommitténs betänkande nr LAX.

Lantmäterikommissionens förslag har av naturliga skäl icke kunnat

taga hänsyn till dylik lönereglering. Jag anser det icke lämpligt att

nu söka genom vissa ökningar och jämkningar av avlöningsbeloppen

föregripa fastställandet av blivande normala avlöningstyper. Till de

avlöningar, som alltså komma att för nämnda personal av mig föreslås

å ordinarie stat eller beräknas såsom grund för extra anslag, böra därför

komma tillägg genom, tillfällig lönereglering eller arvodestillskott till

extra befattningshavare.

Vad angår frågan om examinerade biträden å länslantmäterikontoren

biträder jag förslaget att med uteslutande av de nu i staten uppförda

6 amanuensbefattningarna måtte såsom ordinarie tjänster upptagas

16 befattningar med avlöning enligt första normalgraden. Ortstillägg

bör medgivas dessa befattningshavare med 3U0 kronor i Stockholms län

samt med 150 kronor i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län. Däremot avstyrker jag förslaget om ortstillägg till

ifrågavarande tjänster inom Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

och vill erinra, att ortstillägg icko utgår till personalen vid länsstyrelserna

i dessa bä tro’0 län.

I avseende å benämningen synes mig »assistent» visserligen icke

vara fullt lämpligt men dock bättre än de av lantmäteristyrelsen föreslagna

»byråingeujör» eller »lantmätare».

Till extra assistenter bör i enlighet med kommissionens förslaganvisas

ett extra anslag av 16,000 kronor.

I fråga om de kvinnliga biträdena anser jag det för närvarande

tillfyllest, därest i enlighet med kommissionens förslag 30 dylika ordinarie

tjänster inrättas, därav 25 enligt andra och 5 enligt första graden.

Ortstillägg bör utgå med 150 kronor i Stockholms län och 75 kronor

i de fyra nordligaste länen. Avlöningarna böra emellertid ökas till likhet

med vad Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition föreslagit för

dylika biträden, vilket för varje biträde gör 400 kronor.

För extra rit- och skrivbiträden bör anvisas å extra stat ett anslag

med det av kommissionen föreslagna beloppet av 37,000 kronor.

Kommissionens förslag i fråga om ordnandet av vaktmästarsysslorna

vid länens lantmäterikontor biträder jag och anser ett anslag

av 6,000 kronor böra, såsom kommissionen hemställt, anvisas härtill å

extra stat.

Kommissionen har under den avdelning av betänkandet, som bär

överskriften »riksstaten och kommissionens förslag», föreslagit, att de

sålunda ifrågasatta anslagen å extra stat, nämligen

till extra assistenter......................................... kronor 16,000

» » biträden å lantmäterikontoren » 37,000

» vaktmästarbiträde....................................... » 6.000

tillhopa kronor 50,000,

skulle sammanföras till ett anslag benämnt »extra arbetskrafter å lantmäterikontoren

i länen, reservationsanslag». Jag biträder detta förslag.

c. Förstelantmcitarna.

Då lantmäterikommissionen upptagit till behandling frågan om

förs tel a ntm ät ar tj än stern a, har kommissionen till en början undersökt frågan

om dessa tjänstemäns sportelinkomster.

I avseende å denna fråga anförde jag år 1908 vid organisationsfrågans

hänskjutande till riksdagen, att lösen för avskrifter och kopior

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 höft. (Nr 355.) 11

Angående

eportelinko

ratt er.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition Nr Säd.

av de i lantmäterikontoren förvarade handlingar och kartor redan då

tillkom förstelantmätarna, men att denna lösen antogs lämna endast

ringa överskott. Ett borttagande av denna lösen förutsatte, att staten

själv skulle bekosta verkställandet av ifrågavarande avskrifter och kopior.

Då emellertid en sådan anordning säkerligen skulle ådraga statsverket

större utgift än som motsvarade den vinst för allmänheten, vilken

kunde beräknas uppstå genom lösens borttagande, ansåg jag, att dylik

lösen fortfarande borde tillkomma förstelantmätarna. Vad däremot anginge

utfärdandet av bevis föreslogs, att med genomförandet av den nya

organisationen lösen därlör ej vidare skulle utgå.

Förslaget i nu berörda delar vann statsmakternas gillande och har

föranlett upptagande i 15 § i förordningen angående expeditionslösen

den 7 december 1883 av bestämmelse om frihet från lösen beträffande

dels bevis av förstelantmätare om sådana förhållanden, varom i länets

lantmäterikontor förvarade kartor, handlingar och register omedelbart

lämna upplysning, dels utdrag av jordregister. Bekräftande sistberörda

utdrag har emellertid genom förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften staten berett sig ersättning för kostnaden genom

bestämmande, att stämpel i regel skall utgå för sådant utdrag, utom då

sådant jämlikt § 28 i förordningen angående jordregister rekvireras av

lantmätare eller rekvisition sker under sådana förhållanden, att frihet

från stämpel i allmänhet äger rum.

Enligt från förstelantmätarna infordrade uppgifter har av lantmäteristyrelsen

upprättats eu i lantmäterikommissionens betänkande intagen

tablå över förstelantmätarnas behållna inkomst, beräknad i medeltal för

åren 1911—1915, å lösen för kopior av kartor samt avskrifter av handlingar

efter avdrag av utgifter för sådana kopior och avskrifter, varför

lösen icke utgått. Enligt denna tablå kunna förstelantmätarnas sportelinkomst

i medeltal för län beräknas till 700 kronor. Denna inkomst

fördelar sig emellertid synnerligen ojämnt mellan de särskilda länen och

uppgår för Västernorrlands och Kopparbergs län till omkring respektive

1,900 och 1,700 kronor, för Västerbottens län till omkring 250 kronor

samt för vartdera av Kronobergs, Gottlands och Blekinge län till omkring

300 kronor.

I skrivelse den 13 juni 1917 har lantmäteristyrelsen ifrågasatt, att

förstelantmätarna icke vidare skola åtnjuta inkomst av lösen för kopior

av kartor och avskrifter av handlingar, vilka rekvireras av enskilda.

Såsom motiv härför har styrelsen anfört, att sportelinkomsternas ojämna fördelning

mellan de skilda länen framstode såsom en i ögonen fallande orättvisa, som

emellertid i någon mån utjämnades därigenom, att sportlerna vore högre i län, där

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majds proposition Nr 355. 8H

arbetet vore jämförelsevis mera betungande. En förändring borde emellertid icke

ske därhän, att allmänheten fritoges från skyldighet att gälda ersättning, utan vidtagas

på så sätt, att lösen överfördes till statsverket genom påläggande av en mot

lösen svarande stämpelavgift på sätt som skedde vid utgivande av kartkopior eller

utdrag av kartor från lantmäteristyrelsens arkiv. Sedan numera för arbetet lämpliga

biträden torde finnas å alla länens läntmäterikontor och anslag av statsmedel

vore tillgängliga för ersättande av dessa biträden, borde några större hinder icke

finnas för införande av nu angiven ordning. Som emellertid kopior samt avskrifter

och utdrag kunde utföras för väsentligt lägre kostnad än lösen, syntes statsverkets

bruttoinkomster av lösen böra innebära en behållning för statsverket av omkring

15,000 kronor.

Styrelsen för föreningen Sveriges förstelantmätare har med anledning

av detta förslag fäst uppmärksamheten på, att ifrågavarande

kopior och avskrifter icke utfördes å tjänstetid och sålunda icke inkräktade

på förstelantmätarnas arbete i tjänsten. Den inkomst, förstelantmätarna

hade av dessa arbeten, borde därför få anses utgöra en skälig

ersättning för det extra arbete, som förorsakades dem i olika utsträckning

på olika län. Vidare skulle en sådan förändring medföra ett

behov av ökning i lantmäterikontorens personal. Den ekonomiska vinst,

lantmäteristyrelsen räknat med vid denna inkomsts överförande tdl statsverket,

syntes därför i hög grad överskattad.

Lantmäterikommissionen har anfört:

»I den organisation, som kommissionen i det föregående föreslagit i fråga om

lantmäterikontoren i länen, har hänsyn tagits därtill, att staten själv skulle ombesörja

och bekosta de avskrifter och kopior, av vilka förstelantmätarna för närvarande

åtnjuta inkomster. Då sportelinkomst torde vara av beskaffenhet att så vitt

möjligt böra uteslutas ur nyare löneregleringar, ansluter kommissionen sig till lantmäteristyrelsens

förslag, att nu angiven inkomst icke vidare bör få av förstelantmätarna

åtnjutas. Detta uppställes såsom förutsättning för en blivande lönereglering

för dessa tjänstemäns vidkommande, men bör icke gottgöras genom samma reglering.

I fråga om den, som nekar att ingå på den nya lönestaten. torde böra införas

en anordning liknande den, som föreslagits beträffande vissa tjänster vid hovrätterna,

eller att han från tillgängliga medel tillerkännes ersättning för sportlerna

med belopp, som motsvarar hans medelinkomst av sportlerna under åren 1914—1918.

Kommissionen föreslår alltså, att förstelantmätare icke vidare må åtnjuta inkomst

av lösen för kopior och avskrifter; samt att förstelantmätare, som kommer

att kvarstå på nu gällande lönestat, varder tillerkänd ersättning för nämnda sportler

med belopp, som motsvarar medeltalet av hans sportelinkomst under åren 1914—1918.»

Enligt den av riksdagen år 1908 godkända avlöningsstaten utgöres

förstelantmätares avlöning av lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar

2,000 kronor med etr ålderstillägg till lönen till belopp av 500 kronor.

Härtill kommer ortstillägg för förstelantmätaren i Stockholms län till

Avlöninysföt

wiåner.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 355.

belopp av 400 kronor samt för vardera av förstelantmätarna i Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län till belopp av 200 kronor. Förstelantmätares pension utgår

vid 67 levnads- och 35 tjänstår med 4,500 kronor.

Sedan föreningen Sveriges förstelantmätare den 28 oktober 1916

begärt tillfällig löneförbättring i anledning av dyrtiden, ingav föreningsstyrelsen

den 20 maj 1917 till Kungl. Maj:t framställning att genom

en definitiv lönereglering erhålla samma löneförmåner som tillkomma

landskam rerarna.

I sistberörda framställning anförde styrelsen, att vid genomförandet av 1908

års organisation löneförmånerna rimligtvis hade bort tillmätas sådana, att förstelantmätarnas

ekonomiska ställning icke bleve sämre, än vad den förut varit, synnerligast

som förstelantmätartjänsterna gjordes till verkliga chefsbefattningar, på vilka

efter omorganisationen ställdes i hög grad stegrade fordringar icke blott med hänsyn

till innehavarnas duglighet och arbetsförmåga utan även i andra avseenden.

Rättvisa syntes därjämte hava krävt, att dessa tjänstemän tillerkänts löneförmåner,

vilka stode i överensstämmelse med dem, som vore förenade med andra chefsbefattningar,

med vilka förstelantmätartjänsterna kunde anses likställda. Intetdera av

dessa krav hade emellertid blivit uppfyllt vid förstelantmätartjänsternas omorganisation.

Förstelantmätarnas ekonomiska ställning hade nämligen blivit i icke oväsentlig

grad sämre genom omorganisationen, än vad den förut varit, och de löneförmåner,

som tillmätts dem vid densamma, hade blivit lägre, än vad med förstelantmätarna

likställda tjänstemän åtnjöte.

Under den tid, som förflutit, sedan ifrågavarande omorganisation genomfördes,

hade behovet av en förbättring i förstelantmätarnas löneförhållanden gjort sig allt

mer och mer gällande.

Av vad chefen för jordbruksdepartementet anfört vid föredragning av omorganisationen

av förstelantmätartjänsterna framginge, att förstelantmätarna borde

åtnjuta minst lika löneförmåner med överjägmästarna.

Jämförde man förstelantmätarnas inkomster med övriga lantmätares, funne

man, att en stor del av rikets på eget ansvar arbetande lantmätare åtnjöte inkomster,

vilka betydligt överstege förstelantmätarnas.

De tjänstemän, med vilka förstelantmätarna emellertid, enligt föreningsstyrelsens

mening, närmast syntes böra likställas, vore landskamrerarna.

Slutligen syntes särskilt böra understrykas, att lönerna för förstelantmätarna

icke borde sättas så låga, att de dugligaste lantmätarna avstängdes från att söka

förstelantmätartjänst.

I yttrande, som över berörda framställning avgivits av lantmäteristyrelsen

den 13 juni 1917, har denua styrelse anfört, att, därest sport - lerna borttoges, styrelsen hölle före, att goda skäl funnes för att förstelantmätarna

i stort sett i avlöningshänseend'' likställdes med landskamrerarna.

Som emellertid arbetet inom de särskilda länen såväl kvantitativt

som kvalitativt företedde ganska stora skiljaktigheter, borde, i likhet

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Afaj:tu proposition Nr 355.

med vad även ägde rum beträffande landskamrerarna, tjänstgöringspenningarna

avpassas härefter. Styrelsen har framlagt förslag till avlöningar

i enlighet med dessa principer.

Lantmäterikommissionens yttrande i denna fråga är av följande

huvudsakliga innehåll:

»Det förstelantmätarna numera påvilande arbete är enligt kommissionens

åsikt både kvalitativt och kvantitativt av den beskaffenhet, att dessa befattningar

höra uppföras såsom tredjegradstjänster. Kommissionen finner därför i princip

intet att erinra mot lantmäteristyrelsens förslag i detta ämne. Därest tredjegradstjänster

i allmänhet komma i åtnjutande av någon provisorisk reglering oavsett

kristiden, böra naturligtvis även förstelantmätartjänsterna därvid komma i åtnjutande

därav. —--.

Lantmäteristyrelsens förslag innebär en avvikelse från nu i allmänhet gällande

normer för tredjegradstjänst så till vida, som tjänstgöringspenningarna skulle graderas.

Det lärer icke kunna bestridas, att vissa skäl tala för en dylik gradering,

men kommissionen finner sig dock icke böra förorda ett avsteg från eljest mera

allmänt gällande regler i detta avseende. Enligt kommissionens mening bör således

förstelantmätare tillerkännas i lön 5,000 kronor och i tjänstgöringspenningar 2,500

kronor. Med hänsyn till den alldeles enastående arbetsbörda, som påvilar förstelantmätarna

i Kopparbergs och Västernorrlands län, torde dock tjänstgöringspenningarna

för dessa befattningshavare böra bestämmas till 400 kronor högre belopp.

I fråga om det till tredjegradstjänst hörande ålderstillägg å 600 kronor efter

fem års tjänstgöring bör uppenbarligen nuvarande befattningshavare såsom även

lantmäteristyrelsen torde hava avsett äga att för rätt till åtnjutande av sådant

tillägg tillgodoräkna sig den tid, han före den nya löneregleringen innehaft tjänsten.

--—■ Enligt kommissionens mening böra de förstelantmätartjänster,

som nu äro förenade med ortstillägg, alltjämt få åtnjuta denna förmån.

Beloppet av ortstilläggen torde höra sättas till 600 kronor för förstelantmätaren

i Stockholms län och till 300 kronor för förstelantmätarna i Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Pensionsunderlaget för förstelantmätare kommer då enligt lagen om civila

tjänstinnehavares rätt till pension att utgöra 5,600 kronor.

Kommissionen föreslår alltså,

att förstelantmätartjänsterna uppföras såsom tredjegradstjänster, dock att

tjänstgöringspenningarna för förstelantmätarna i Kopparbergs och Västernorrlands

län bestämmas till 2,900 kronor;

att ortstillägg uppföras med 600 kronor för förstelantmätaren i Stockholms

län samt 300 kronor för en var av förstelantmätarna i Malmöhus, Göteborgs och

Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län;

att förstelantmätare, som övergår till ny lönestat, må för rätt till ålderstillägg

få tillgodoräkna sig den tid, han innehaft tjänsten, innan den nya löneregleringen

trätt i kraft; samt

att i övrigt för åtnjutande av de med förstelantmätartjänst förenade löneförmåner

de i förutnämnda bilaga E föreslagna villkor och bestämmelser skola i

tillämpliga delar lända till efterrättelse.»

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Semester.

Benämningen.

Kungl. May.ts proposition Nr 355.

Enligt gällande bestämmelser bär förstelantmätare rätt till eu månads

semester. I staten finnes upptaget ett belopp av 4,000 kronor till

vikariatspenningar för förstelantmätartjänst under semester.

Styrelsen för föreningen Sveriges förstelantmätare har nu gjort

framställning om, att förstelantmätare måtte beredas en och en halv

månads semester.

Lantmäterikommissionen har yttrat, att mot föreningsstyrelsens

begäran om rätt till utsträckt semester någon invändning av bärande

betydelse näppeligen syntes kunna anföras. Den svårighet, som hittills

tilläventyrs kunnat förekomma i fråga om erhållande av vikarie, kunde

förväntas upphöra genom den av kommissionen föreslagna ökning av

distriktslantmätarnas antal och organisation av lantmäterikontorens i länen

personal. Om förstelantmätarna erhölle rätt till ytterligare en halv månads

semester, måste emellertid posten till vikariatspenningar ökas med 3,500

kronor. Dessutom kunde särskilt för län, där assistent ej funnes, komma

att erfordras vikarie för förstelantmätaren under tid, då denne vore

upptagen av till tjänsten hörande åligganden utom kontoret, eller vid

partiell ledighet i andra fall för förstelantmätaren. För att möta detta

behov borde beräknas ett belopp av 2,500 kronor.

Kommissionen har föreslagit, att förstelantmätarna måtte under

vanliga villkor tillerkännas rätt till 1 ya månads semester årligen samt

att den i gällande stat upptagna posten vikariatspenningar för förstelantmätares

tjänst under semester måtte ökas med 6,0o0 kronor till

10,000 kronor.

I en till kommissionen ställd skrivelse den 1 augusti 1918 har

föreningen Sveriges förstelantmätare anfört bland annat följande:

»Titeln förstelantmätare torde numera ur flera synpunkter få anses vara

otidsenlig och olämplig. Otidsenlig är den därför, att den icke ger uttryck åt den

ställning, förstelantmätaren intager gent emot honom underlydande lantmätare.

Förut, då förstelantmätaren, på samma gång han intog en viss förmansställning

till övriga lantmätare på länet, dock i likhet med dessa hade till sin huvudsakliga

uppgift att utföra lantmäteriförrättningar, förelåg ju full överensstämmelse mellan

titel och tjänst. Nu däremot, sedan förstelantmätartjänsten övergått till att vara

en verklig chefsbefattning, med vilken något utövande av praktiskt lantmäteri icke

är förenat, är förhållandet tydligen ett annat. Olämplig är titeln därför, att den

så föga passar såsom tilltalstitel och därför i allmänhet förvanskas.

Med anledning av ovan berörda förhållanden har allmänt bland förstelantmätarna

den uppfattningen gjort sig gällande, att en förändring borde komma till

stånd med avseende på titeln förstelantmätare, och har detta lämpligen synts kunna

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ts proposition Nr 355. 87

ske i sammanhang med den omorganisation av lantmäteristaten, som för närvarande

är under genomförande.

Vid val av annan titel synas tvenne sådana ligga närmast till liands, nämligen

överlantmätare och lantmäteridirektör.---.»

Lantmäterikommissionen har funnit vad föreningsstyrelsen anfört

såsom skäl för en titelförändring icke sakna fog och då titeln överlantmätare

måhända bättre än förstelantmätare återgåve ifrågavarande

befattningshavares ställning, ville kommissionen föreslå, att förstelantmätare

framdeles måtte benämnas överlantmätare.

Lantmäteristyrelsen bär i sitt yttrande över kommissionens betänkande

ansett, att tjänstgöringspenningarna även för förstelantmätaren

i Malmöhus län borde med hänsyn till denne tjänstemans stora arbetsbörda,

bestämmas till 2,900 kronor, samt framhållit, att ortstillägg

borde tillkomma jämväl förste lantmätaren i Västernorrlands län.

Lantmäterikommissionens förslag till stat för lantmäterikontoren

i länen är efter viss rättelse av följande utseende:

Lantmäterikommissionens

stat för
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.-ts ''proposition Nr 355.

Departements
chefen.

1

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Ort3

tillägg

Summa

kronor

Titel

1

Antal

Kronor

Summa

kronor

5,000

2,500

600

8,100

Överlantmätaren i Stockholms län ......

i

8,100

5,000

2,500

300

7,800

Överlantmätarna i Malmöhus, Göteborgs-

och Bohus, Jämtlands, Västerbottens

ocli Norrbottens län ........................

5

39,000

5,000

2,900

—

7,900

Överlantmätarna i Kopparbergs o. Väster-

norrlands län .................................

2

15,800

5,000

2,500

—

7,500

Annan överlantmätare ........................

16

120,000

182,900

2,200

1,500

300

4,000

Assistenten i Stockholms län...............

1

4,000

2,200

1,500

150

3,850

Assistenterna i Malmöhus, Göteborgs-

i

och Bohus, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län ........................

5

19,250

j 2,200

1,500

—

3,700

Annan assistent.................................

10

37,000

60,250

j 900

550

150

1,600

Kvinnligt biträde i Stockholms län ......

1

1,600

i 900

550

75

1,525

Kvinnliga biträden i Malmöhus, Göte-

i

borgs- och Bohus, Jämtlands, Väster-

i

bottens och Norrbottens län ............

5

7,625

;

j 900

550

—

1,450

Kvinnliga biträden.............................

19

27,550

i

700

350

150

1,200

Kvinnligt biträde i Stockholms län ......

1

1,200

i

700

350

75

1,125

Kvinnligt biträde i Malmöhus län.........

1

1,125

700

350

—

1,050

Kvinnliga biträden..............................

3

3,150

42,250

—

—

- 1

Vikariatsersättning för uppehållande av

i

överlantmätarbefuttning ...................

10,000

—

_

_!

- |

Renovation av kartor för lånt mäterikon-

i

toren i länen, reservationsanslag......

—

4,000

14,000

Summa kronor

_ 1

_ 1

299,400

Anm. 1. Överlantmätare åtnjuter ett ålders tillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

Anm. 3. Kvinnligt biträde åtnjuter två ålderstillägg till lönen å 200 kronor efter respektive 5

och 10 år.

I avseende å borttagandet av förstelantmätarnas rätt att uppbära

lösen för kopior och avskrifter instämmer jag i vad lantmäterikommissionen

föreslagit.

I likhet med kommissionen anser jag förstelantmätarnas befattningar

böra uppföras såsom tredjegradstjänster. Jag anser emellertid

lämpligt, att deras avlöning anordnas i närmare överensstämmelse med

vad som gäller för bmdskamrerarna. I enlighet härmed böra icke ortstillägg

utgå till de i Malmö och Göteborg placerade förstelantmätarna.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj ds proposition Nr 355.

Ortstillägg böra däremot utgå till först el an t mätarn a i Stockholms län

och de lyra nordligaste länen. Den föreslagna höjningen i fjänstgöringspenningarna

biträder jag vad beträffar förstelantmätaren i Kopparbeigs

län, varest jorddelningslörhållandena äro i hög grad invecklade och vålla

särskilt mycket aibete. I flaga om Malmöhus och Västernorrlands län

synes mig däremot en sådan ökning icke vara av omständigheti rna

påkallad. Beträffande Malmöhus län har dylik ökning icke ilrågasatts

av kommissionen utan av lanlmäleristyrelsen i dess tillåtande, och vad

angår Västernorrlands län må framhållas, att viss förmån kommer att

i allt fall beredas genom ortstillägg.

Vad kommissionen föreslagit beträffande förstelantmätares övergång

å ny stat samt rätt till semester ger mig ej anledning till erinran.

Jag instämmer även i förslaget om uppförande i staten av ett anslag å

10,00l) kronor till vikariatsersättninff.

Med hänsyn till de anförda skälen anser jag benämningen å dessa

tjänstemän böra ändras till överlantmätare.

På grund av vad jag anfört och föreslagit beträffande personalen

å länens lautmäterikontor får jag nu framlägga följande förslag till stat

för lantmäterikontoren i länen:

Bihang till riksdagens protokoll 1319. 1 samt. 317 höft. (Nr 355.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kung!. Maj ts proposition Nr 355.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts- j Summa

tillägg kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

5,000

2,500

600

8,100

Överlantmälaren i Stockholms län ......

1

8,100

5,000

2,500

300

7,800

Ovei lantmätarna i Västernorrlanils, Jämt-

lands, Västerbottens och Norrbottens

län.............. .................................

4

31,200

5,000

2,900

—

7,900

Overlantmätaren i Kopparbergs län......

1

7,900

5,000

2,500

—

7,500

Annan överlanlmätare ........................

18

135,000

182,200

2,200

1,500

300

4.000

Assistenten i Stockholms län...............

1

4,000

2,200

1,500

150

3,850

Assislenbrna i Väslernorrlands, Jämt-

lands, Västerbottens och Norrbottens

län.......................................... .....

4

15,400

2,200

1,500

-

3,700

Annan assistent .................................

11

40,700

60,100

1,300

500

200

2,000

Kvinnligt biträde i Stockholms län ......

1

2,000

1,300

500

100

1,900

Kvinnliga biträden i Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norr-

bottens län ...................................

4

7,600

1,300

500

—

1,800

Annat kvinnligt biträde .....................

20

36,000

j

1,100

300

200

1,600

Kvinnligt biträde i Stockholms län ......

1

1,600

1,100

300

100

1,500

Kvinnligt biträde i Västernorrlands län

1

1,500

1,100

300

—

1,400

Annat kvinnligt biträde .....................

3

4,200

52,900

_

_

_

_

Vikariatsersättning för uppehållande av

överlantmätai befattning ..................

—

—

10,000

Renovation av kartor för lantmäterikon-

toren i länen, reservationsanslag.....

—

—

4.000

Summa kronor

—

309,200 1

Anm. 1. Överlantmätare åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

Anm. 3. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år,

skolande av varje ålderstillägg 100 kronor utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Beträffande avlöningsvillkoren för ordinarie befattningshavare får

jag i huvudsaklig överensstämmelse med vad lantmäterikommissionen

föreslagit framlägga följande förslag:

I fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening

av tjänster m. in.:

att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäterikontoren i länen

skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid

en möjligen inträdande förändrad organisation av lantmäteristaten eller särskilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 3ö5. ''.<1

delar därav eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, eller därest viss personal

tillhörande göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibohållando

av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad

arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Majits

förordnande, tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av

den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av

Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen

med liknande arbetsuppgifter, i sådant hänseende även till annan ort, dock

i sistnämnda fall mot ersättning för flyttningskostnad;

att med ordinarie befattning ä lantmäterikontor icke må förenas annan tjänst

ä rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning å lantmäterikontor ej heller må förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår överlantmätare Kungl. Maj:t och,

vad angår innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom gjord

framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å lantmäterikontoret, linner uppdraget

eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning å lantmäterikontor icke äger utföra

lantmäteriförrättningar åt enskilda;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. rn.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägget, där sådant utgår, men att den, som eljest undfår

ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig

ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit

sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i

häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära

något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester eller

när förordnande av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum. manlig befattningshavare

av lägre grad skall vara skyldig att, om han lörordnas till högre befattning

å lantmäterikontor, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,

åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest överlantmätare till följd av tjänsteresa eller under

erhållen ledighet för handläggning av särskilda ärenden under allenast några få,

högst sex dagar är hindrad att i övrigt sköta sin befattning, assistent skall vara

pliktig att utan särskild ersättning fullgöra de till överlantmätarbefattningen hörande

göromålen;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget, där sådant förekommer, utgå till

månadens slut;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang

därmed;

i fråga om ålder stil! tigg:

att tidpunkten för i iönestaten medgiven förhöjning av avlöningen efter viss

tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,

första förhöjningen efter fem år, under villkor att innehavaren under mer

än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,

med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan

statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras

honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av

värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem år, på

samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år

ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda förhöjningar angår, att

den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter

det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för åtnjutande av löneförhöjning tillgodoräknas den

tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst, och överlantmätare

tillika tjänstetid såsom förstelantmätare;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt ä

lantmäterikontor och antages till ordinarie biträde från nämnda tidpunkt, må för

åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, biträdet därförinnan haft

stadigvarande sysselsättning av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet å lantmäterikontor;
att

likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,

redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från

tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att angå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, åtnjutas av överlantmätare under en och en halv månad samt av

assistenter och kvinnliga biträden under en månad;

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt

till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av

befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter

i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade

angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,

ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

På grund av vad jag nu anfört beträffande lantmäterikontoren i

länen hemställer jag, att Eders Kungl. IN 1 aj:t måtte föreslå rikdagen att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget

till stat för lantmäterikontoren i länen, att tillämpas

från och med år 1920, ävensom de av mig föreslagna

villkor och bestämmelser för åtnjutande av å samma

stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar

;

dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år

1920 tillträder ordinarie befattning å lantmäteri kon tor,

•skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor

och bestämmelser; samt

att förstelantmätare, som icke före viss av Kungl.

Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till

den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för

avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kan därtill förbindas,

skall varda bibehållen vid de för honom i nu gällande

stat upptagna avlöningsförmåner ävensom, i den mån

ej annat (öranledes av bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt

till pension, som dittills tillkommit honom;

dels å ordinarie stat under nionde huvudtiteln

uppföra ett anslag av 309,200 kronor till lantmäterikontoren

i länen, enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag ..................... kronor 305,200

renovation av kartor för lantmäterikontoren

i länen, reservationsanslag » 4,000

Summa kronor 309,200;

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Analog till

lantmätares

tjänsteresor

och visso avsöndringsförrättningar.

Anslag till

skiften o h

avvittrinyar.

Kungl. Maj:ts ''promotion Nr 355.

dels ock å extra stat för år 1920 under nionde

huvudtiteln anvisa till extra arbetskrafter å lantmäterikontoren

i länen ett reservationsanslag av kronor 59,000.

Tillika hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

vid bifall till förslagen om uppförande i riksstaten

av särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal,

som sysselsattes med lant.mäteriförrättningar,

och dels till lantmäterikontoren i länen, ur riksstaten

utesluta dt''t nuvarande ordinarie anslaget å 463,400

kronor till lantmäteristaten i orterna.

V. Statsbidrag.

1909 års riksdag beviljade å extra stat ett förslagsanslag å 30,000

kronor till bestridande av kostnaderna för vissa av lantmätare företagna

tjänsteresor. Enahanda belopp har uppförts å extra stat för de följande

åren till och med år 1917.

Närmare föreskrifter angående användningen av detta anslag

meddelades i kungörelse den 18 juli 1910. Då emellertid det beviljade

anslaget på grund av vissa omständigheter visade sig icke hava blivit

utnytt jat i avsedd grad, beslöts vid 1914 års förra riksdag en väsentlig

utvidgning beträffande anslagets användning. De närmare föreskrifterna

om anslagets användning återfinnas numera i kungörelsen den 23 december

1914. Enligt nu gällande bestämmelser skall statsverket gälda

hela resekostnaden, vilket förut ieke varit fallet. Sakägare, som styrker

sig vara obemedlad eller mindre, bemedlad och förvärvat ägolott, som

icke överstiger viss angiven areal, kan av statsverket erhålla understöd

till gäldande även av arvodet till lantmätare jämte lösen för karta och

handlingar.

Från 1918 års ingång har anslaget blivit nedsatt till 20,000 kronor.

Uti riksstaten finnes å ordinarie stat upptaget ett anslag till skiften

och avvittringar. Ifrågavarande anslag hade intdl år 1910 karaktär av

reservationsanslag. Med bifall till av Kungl. Maj:t i ämnet framställt

förslag beslöt 1909 års riksdag, att anslaget i fråga därefter skulle i

riksstaten uppföras såsom förslagsanslag, varjämte riksdagen medgav,

att från detta anslag finge enligt vissa angivna grunder av Kungl.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

Maj:t beviljas bidrag till gäldande av kostnaderna för sådana laga skiften

inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar i Norrbottens län, vilka

därefter kunde varda avslutade och fastställda. Sedermera har riksdagen

medgivit, att även till redan avslutade laga skiften inom ovannämnda

båda socknar liksom till vissa laga skilten å andra orter liknande

understöd må utgå från samma an>lag. Det belopp, som härför årligen

har tagits i anspråk, har beräknats uppgå till omkring 10,000 kronor

i medeltal årligen.

Vid 1917 års riksdag höjdes anslaget i fråga från 63,000 kronor

till 100,000 kronor och anfördes såsom skäl härför de väsentligt höjda

kostnaderna för avvittringsväsendet.

Uti riksstaten finnes å ordinarie stat under nionde huvudtiteln

jämväl uppfört ett förslagsanslag till utflyttningshjälp efter skiften till

belopp av 50,000 kronor.

De närmare bestämmelserna för åtnjutande av sådan utflyttningshjälp

finnas angivna i förordningen den 8 juni 1906 angående understöd

av allmänna medel till utflyttningar i följd av latra skiften. Enligt

dessa bestämmelser utgår sådan utflyttningshjälp endast vid laga skiften

och till hälften av den kostnad, vartill utflyttningen blivit enligt 97 §

skiftesstadgan uppskattad och värderad.

Under senare år har det belopp, som tagits i anspråk av detta

anslag uppgått till i medeltal 75,000 kronor om året. Med hänsyn till

att de större laga skiftena numera i stor utsträckning äro slutförda,

torde man kunna antaga, att anslaget i fråga, därest ändring i bestämmelserna

för dess användning ej vidtagas, för framtiden kommer att i

mindre mån tagas i bruk. Givet är emellertid, att de ökade arbetskostnaderna

komma att verka i motsatt riktning.

I en inom andra kammaren vid 1914 års senare riksdag väckt

motion hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vad mån och under vilka

villkor staten borde bidraga i kostnaderna för lantmäteriförrättningar,

samt för riksdagen framlägga det förslag, som av utredningen kunde

föranledas.

I sitt över denna motion avgivna utlåtande fann majoriteten av

jordbruksutskottet för sin del den ifrågavarande framställningen vara

förtjänt av synnerligt beaktande. Enligt dennas mening torde kostnaderna

för lantmäteriförrättningar i allmänhet fortfarande i allt för hög

grad betunga de däri deltagande jordägarna, och billighetsskäl talade

Anslag till

utflyttningshjälp
-

Tidigare förslag

om utvutgad

bidragsplikt

för staten.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Lantmäteri
kommissio
nen.

96 Kung t. Maj:ts proposition Nr 355-

för ett fortskridande på den år 1909 inslagna vägen av en genom

statens mellankomst möjliggjord, efter hand genomförd avlösning av

jordbrukets utgifter för sådana förrättningar. Utskottet hemställde, att

riksdagen måtte avlåta skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t. Andra

kammaren biföll utskottets hemställan, under det första kammaren avslog

densamma, varför frågan vid sagda riksdag förföll.

Sedermera upptogs samma fråga uti förnyade motioner vid riksdagarna

åren 1915—1917, utan att de gjorda framställningarna emellertid

föranlett någon riksdagens åtgärd.

I anledning av vid 1918 års riksdag åter väckt motion i samma

fråga hänvisade jordbruksutskottet till att sakkunniga tillkallats för att

under benämning 1917 års lantmäterikommission biträda inom jordbruksdepartementet

vid utredning av vissa lantmäteriväsendet berörande frågor

samt anförde, att de åt denna kommission lämnade uppdrag helt visst

skulle föranleda granskning av gällande taxa på arvode för lantmäteriförrättningar

samt bestämmande av grunderna för arvodets utgående,

varför det syntes utskottet lämpligt, att i samband med behandlingen

av dessa ärenden jämväl verkställdes utredning och prövning av de

spörsmål om ökade statsbidrag till kostnaderna för ifrågavarande förrättningar,

som i motionen avsåges. I anledning härav har riksdagen

i skrivelse nr 95 den 6 april 1918 anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t

i samband med pågående utredning av vissa lantmäteriväsendet berörande

frågor samt vad därmed ägde sammanhang jämväl låta utreda, i

vad mån och på vad sätt ökade statsbidrag till kostnaderna för lant
mäteri

förrättningar borde utgå.

Redan dessförinnan har emellertid lantmäteristyrelsen i skrivelse

den 14 december 1916 ifrågasatt, att staten skulle för mindre bemedlade

och obemedlade övertaga förrättningskostnaden. Kostnaderna härför

har styrelsen beräknat till 30,000 kronor.

Lantmäterikommissionen har i detta ämne haft följande yttrande:

»Kommissionen har redan förut på anförda skäl förklarat, att de arbetande

lantmätarnas inkomster allt fortfarande måste till väsentlig del härledas från ersättning

enligt lantmäteritaxa. Att nedsätta denna ersättning skulle enligt kommissionens

uppfattning icke heller på ett rationellt sätt lösa de önskemål, som i

upprepade riksdagsmotioner kommit till synes. Därigenom skulle nämligen staten

ofta nog komma att indirekt deltaga i kostnaderna för förrättningar, som staten

icke har någon som helst anledning att gynna. Kommissionen vill i stället på det

livligaste förorda, att statsmakterna fortsätta på den redan inslagna samt av jordbruksutskottet

upprepade gånger förordade vägen och att således, på sätt jämväl

lantmäteristyrelsen antytt, understöd eller statsbidrag lämnas till sådana förrättningar,

vilkas utförande kan anses representera ett allmänt intresse.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr ilo,>.

97

Jordavsöndringar och ägostyckningar. Såsom redan meddelats kan mindre

bemedlad och obemedlad erhålla understöd även till förrättningskostnaden vid jordavsöndring

från anslaget till distriktslantmätarnas tjänsteresor.

Det synes kommissionen uppenbart, att vad riksdagen i detta fall avsett

med understödet till vissa jordavsöndringar eller att minska kostnaderna för beredande

av egna hem och småbruk åt obemedlade eller mindre bemedlade personer, i

lika grad gäller en del ägostyckningsförrättningar, som hava samma ändamål. Kommissionen

håller således före, att icke blott vissa jordavsöndringar utan även en del

ägostyckningar böra erhålla statsunderstöd. För detta ändamål torde därför särskilda

medel böra anvisas.

På sätt kommissionen i annat sammanhang (del II sid. 108) anfört, blir anslaget

till kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänsteresor överflödigt till

den del det avser annat än understöd till jordavsöndringar. Även till sistnämnda

del anser kommissionen nu detta anslag böra upphöra. I stället torde i riksstaten

böra införas ett nytt ordinarie anslag, benämnt bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar.

Av naturliga skäl bör detta nya anslag vara av förslagsanslags natur.

Blir nu fråga om understöd även åt ägostyckningar, är det givetvis ett önskemål

att så vitt möjligt uppställa samma regler för sistnämnda understöd som för

bidraget till jordavsöndringar. En närmare undersökning torde giva vid handen,

att en sådan likställighet i allo låter sig genomföra.

Såväl beträffande jordavsöndringar som ägostyckningar bör först och främst

understödet avse den på viss sakägares ägolott belöpande del av den ersättning,

som enligt lantmäteritaxan tillkommer lantmätare för förrättningens utförande, däri

inbegripet jämväl lösen för karta och handlingar. Enligt kommissionens mening bör

nu nämnda del genom understödet täckas, men endast så vitt den är för sakägaren

verkligen ekonomiskt betungande.

I övrigt torde såväl i fråga om jordavsöndringar som i fråga om ägostyckningar

lämpligen böra uppställas följande villkor:

a) att förrättningen avsett skapande av småbruk eller eget hem;

b) att förrättningen icke skett i uppenbart spekulationssyfte;

e) att upplåtelseavtal föreligger och inför Konungens befallningshavande vid

ärendets prövning företes eller genom bevis styrkes;

d) att, då fråga är om ägostyckning, denna alltså måste hava företagits i

enlighet med 3 § i lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring

den 27 juni 1896;

e) att arealen av den ägolott, som sakägare förvärvat, icke överstiger i Norrbottens

och Västerbottens lappmarker 75 hektar, inom annan del av dessa län samt

inom Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län 40

hektar samt inom övriga län 20 hektar;

f) att sakägare med intyg styrker, att honom åliggande kostnader måste

anses för honom betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning; samt

g) att bidrag ej utgår till bolag.

Det anslagsbelopp, som för en på detta sätt anordnad understödsverksamhet

erfordras, är givetvis svårt att beräkna. De taxebelopp, som skola ersättas, äro

emellertid i allmänhet relativt små och med erfarenhet om beloppet av de understöd,

som hittills utbetalts till jordavsöndringar, anser kommissionen, att det nya

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 317 höft. (Nr 355.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

förslagsanslaget till bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar icke bör upptagas

till högre belopp än 50, !00 kronor.

Då Konungens befallningshavande hittills haft befattning med understöden

till jordavsöndringar och denna myndighet i vissa län därjämte har att pröva och

giva tillstånd till utförande av ägostyckning, synes det kommissionen lämpligast, att

Konungens befallningshavande blir den, som kommer att disponera det nya anslaget.

I enlighet med vad nu blivit anfört hemställer kommissionen,

att i riksstaten uppföres ett nytt ordinarie anslag, benämnt »bidrag till jordavsöndringar

och ägostyckningar, förslagsanslag,» och att detta anslag beräknas

till 50,0(10 kronor; samt

att dels i sammanhang härmed och dels med hänsyn till det av kommissionen

framlagda förslaget till förordning angående rese- hell traktamentsersättning åt

vissa lantmätare ur riksstaten uteslutes det där för närvarande på extra stat upptagna

anslaget till kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänsteresor.

Andra jorddelningsförrättningar än jordavsöndringar «ch ägos''gcknmgar. En

närmare undersökning av de förhållanden, varom här är fråga, giver emellertid vid

handen, att statens understödjande verksamhet icke bör inskränkas till jordavsöndringar

och ägostyckningar. Även i fråga om andra jorddelningsförrättningar föreligger

ofta ett allmänt intresse, som förpliktar till uppoffringar från statens sida.

Så är särskilt förhållandet med skiften och hemmansklyvningar. Om dessa torde i

allmänhet kunna sägas, att de avse dels att befordra bättre indelning av jorden för

rationellt jordbruk, varigenom produktionen kan ökas, dels bildande av nya brukningsdelar

och eventuellt småbruk, dels erhållande av reda uti fastighetsväsendet,

dels ock ökad rättssäkerhet. Vid dessa förrättningar, som i allmänhet föregås av

och grundas på fullständig nymätning, erhålles slutligen tillgång till ett värdefullt

kartmaterial, som sedermera kan användas och bearbetas jämväl för andra statsändamål.

Kommissionen anser därför, att jämväl nämnda jorddelningsförrättningar böra

komma i åtnjutande av statsunderstöd, en uppfattning, som, enligt vad förut blivit

anfört, redan uttalats av såväl jordbruksutskottet som lantmäteristyrelsen. Understöd,

som här avses, torde dock med hänsyn till önskan att beglänsa statens utgifter

icke i något fall böra uppgå till mera än hälften av den lantmätare för förrättningen

tillkommande ersättning enligt lantmäteritaxan.

För att möjliggöra dylika understöd skulle ju kunna tänkas en höjning av

det i riksstaten för närvarande upptagna förslagsanslaget till skiften och avvittringar.

Från detta anslag hava såsom ovan meddelats omkring 10,000 kronor årligen

utgått till understöd i fråga om vissa laga skiften. Då det emellertid synes

bidraga till reda och överskådlighet att särskilja skiftesverket från avvittringsverket,

vill kommissionen förorda, att vad som angår skiftesverket utbrytes från

berörda anslag, att detta anslag i sammanhang därmed nedsättes med 10,000 till

90,000 kronor och undergår lämplig förändring i fråga om benämning, samt att i

stället uppföres eif nytt anslag i riksstaten. benämnt bidrag till skiften och hemmansklyvningar.

Även detta anslag bör vara förslagsanslag.

Vad härefter angår de närmare bestämmelserna för anslagets användning,

böra dessa så avfattas, att understöd kommer endast sådan förrättning till del, där

det allmännas intresse är av någon större betydelse. Vid beviljande av understöd

torde därför framdeles böra krävas.

s. 99 Kontrollera mot PDF

•Ktingl■ Maj.ts proposition Nr 355. 99

a) att förrättningen avsett Åstadkommande av bättre indelning av jorden för

rationellt jordbruk, uppdelning i liera brukningsdelar, småbruk eller beredande av

ökade odlingsmöjligheter;

b) att förrättningen icke tillkommit i uppenbart spekulationssyfte;

c) att förrättningen utförts efter nymätning skedd i enlighet med mätningsförordningens

föreskrifter;

d) att utgifterna för förrättningen anses för sökande av understöd betungande

i förhållande till hans ekonomiska ställning; samt

ej att sökande av understöd är mantalsskriven i den socken, där fastigheten

är belägen, och icke utgöres av bolag.

Det anslagsbelopp, som skulle erfordras för nu frågasatta bidrag, har kommissionen

beräknat till 180,000 kronor.

Detta anslag torde böra disponeras av Kungl. Maj:t. Kommissionen tänker

sig väl närmast, att Kungl. Maj:t pa därom gjord ansökan och efter prövning i

varje sådant fall skulle avgöra, huruvida och till vilket belopp inom den angivna

maximigränsen understöd, som här avses, skulle kunna medgivas. Merendels lärer

väl dock Kungl. Maj:t, innan beslut fattas, finna nödigt höra lantmäteristyrelsen i

dylikt ärende. Det skulle därför kunna ifrågasättas, att Kungl. Maj:t till lantmäteristyrelsen

överlämnade beslutanderätt i nu angivna avseende. Härom lärer det dock

icke tillkomma kommissionen att göra något uttalande. Vilkendera anordningen som än

väljes, kommer lantmäteristyrelsens arbetsbörda att därigenom högst betydligt ökas.

I anledning av vad nu blivit anfört, vill kommissionen föreslå,

att i riksstaten uppföres ett nytt ordinarie anslag benämnt »bidrag till skiften

och hemmansklyvningar, förslagsanslag», och att detta anslag beräknas till 180,000

kronor;

samt att i sammanhang härmed det nuvarande anslaget till skiften och avvittringar

benämnes endast »avvittringar» samt nedsättes med 10,000 kronor till

90,000 kronor.

Bidrag till utflyttningar och vägnnläggningar i sammanhang med vissa lavtmäteriförrättningar--—.

Såsom ovan meddelats gäller för närvarande förord
ningen

den 8 juni 1906 angående understöd av allmänna medel till utflyttningar i

följd "v laga skiften, och såsom förut jämväl meddelats erhålles enligt denna förordning

understöd av allmänna medel utan återbetalningsskyldighet med belopp,

som motsvarar hälften av den kostnad, vartill utflyttningen blivit uppskattad och

värderad enligt 97 § skiftesstadgan. För ändamålet finnes i riksstaten uppfört ovan

omförmälda ordinarie förslagsanslag till utflyttningshjälp efter skiften å 50,000 kronor.

Understöd, varom nu är fråga, utgår således för närvarande endast vid laga

skiften och avser ej hemmansklyvningar. Denna begränsning synes kommissionen

icke vara befogad. Skillnaden emellan laga skifte och hemmansklyvning är mången

gång svår att fastslå.---—. Emellertid kan vid en klyvning i lika grad som vid

skifte befrämjas uppkomst av småbruk och nya brukningsdelar samt marks uppodling.

Å andra sidan äro lotterna vid hemmansklyvning ofta av mindre areal.

Deras ägare kunna därför antagas hava mindre bärkraft att själva bekosta utgifterna

för förrättningen. Kommissionen finner således billighet och rättvisa tala för att

understöd må av statsmedel utgå jämväl till utflyttningar i följd av hemmansklyvningar

på samma sätt och i samma omfattning, som hittills varit fallet i fråga om

laga skiften. I följd härav erfordras givetvis en avsevärd höjning av anslaget.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

JBrtättniny

till godt man.

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 355.

De villkor och bestämmelser, som i gällande förordning i ämnet finnas föreskrivna

för åtnjutande av statsunderstöd till utflyttningar vid laga skiften, torde

lämpa sig även för sådant understöd vid hemmansklyvningar.

Ovanberörda kungörelse den 8 juni 1906 avser endast utflyttningskostnader

i inskränkt bemärkelse, d. v. s. sådana kostnader, som hänföras till flyttning av

^byggnader, till iordningställande av tomtplats och trädgård samt till brunnsgrävning.

Något understöd utgår däremot icke till väganläggningar, som föranledas av

skiftet. Detta förhållande har visat sig ofördelaktigt påverka skiftesläggningarna

på sådant sätt, att utflyttningar ofta icke komma till stånd till platser, dit vägar

saknas, även om dessa eljest äro för ändamålet lämpliga. Beviljande av statsbidrag

till väganläggningar vid laga skiften vore därför enligt kommissionens mening ett

kraftigt medel till befrämjande av ändamålsenliga skiftesläggningar och odlingsarbetets

fortskridande. Vad sålunda sagts om väganläggningar vid laga skiften gäller

i någon mån även hemmansklyvningar beroende givetvis på ägornas beskaffenhet

och inbördes belägenhet. Kommissionen anser därför starka skål tala för, att staten

även lämnar understöd till bärande av nu omförmälda väganläggningskostnader.

Omfattningen av detta understöd torde böra bestämmas till 50 procent av den

kostnad, vartill väganläggning, i avseende å vilken understöd begäres, blivit vid

förrättningen uppskattad och värderad, allt i analogi med vad i kungörelsen den 8

juni 1906 redan finnes stadgat i fråga om utfiyttningskostnadema.

Att för understöd till väganläggningskostnader uppföra ett särskilt anslag

i riksstaten torde icke vara nödvändigt, utan synes för ändamålet lämpligast, att

anslaget till utflyttningshjälp efter skiften förändras och ökas.

I enlighet med vad nu anförts skulle alltså hädanefter frän det sålunda förändrade

anslaget till utflyttningshjälp efter skifien utgå jämväl dels understöd till

flyttningshjälp efter hemmansklyvningar, dels ock understöd till väganläggningar

efter skiften och hemmansklyvningar. Det belopp, med vilket anslaget härför bör

ökas, undandrar sig exakta beräkningar. Det torde dock på goda skäl kunna antagas,

att ökningen icke behöver överstiga 50,000 kronor.

Kommissionen föreslår,

att det nu till 50.00o kronor uppförda ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp

efter skiften ökas med 50.000 kronor till 100,000 kronor; samt

att anslaget hädanefter benämnes »bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader

i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar, förslagsanslag.»

Lantmäterikommissionen har vidare yttrat sig angående den ersättning'',

som utgår till gode män vid lantmäteriförrättningar, och erinrat,

att det städse ankommit på sakägarna vid dessa förrättningar att

gälda sådan ersättning. Enligt kungörelse den 27 maj 1909 utgår

denna ersättning såsom resekostnads- och traktamentseisättning enligt

femte klassen i gällande reglemente.

Uti sitt år 1917 avgivna förslag till ändring i gällande stat för

lantmäteristaten i länen beräknade lantmäteristyrelsen, att den årliga

ersättningen till gode män vid lantmäteriförrättningar uppgick till 150,000

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!. M«j:ts proposition Nr 355.

kronor. Med hänsyn till att skiftesstadgekomrnittén föreslagit väsentligbegränsning

i fråga om gode mäns användning uttalade styrelsen emellertid

den mening, att ifrågavarande ersättning för framtiden borde beräknas

endast till 100,000 kronor ärligen.

Lantmäterikommissionen bär anfört:

»Till följd av den ökade rese- och traktamentskostnad, som man numera har

att räkna med, håller kommissionen före, att ifrågavarande kostnad bör upptagas

till 200,000 kronor, och har kommissionen vid denna beräkning icke ansett sig

kunna taga någon nämnvärd hänsyn till framdeles ändrade bestämmelser rörande

gode mäns anlitande.

A landet skall för varje socken linnés två inom häradet eller tingslaget boende

gode män. Där detta antal för lantmäteriförrättningarnas obehindrade gång

är otillräckligt, må detsamma efter behov ökas. Landsfiskal åligger att, så snart

god man avgår eller behov av ökat antal gode män uppstår, föranstalta om val

därav. Även om man finge förutsätta, att till följd av dessa bestämmelser gode män

utsåges med hänsyn till att sådana skulle finnas någorlunda jämnt fördelade inom

de särskilda orterna — något som erfarenheten visar icke vara fallet — inträffar

emellertid ofta, att till följd av förfall för närboende god man, sådan från mer eller

mindre avlägset belägen ort måste anlitas. Om i det särskilda fallet det är fråga

om en större förrättning, bär saken givetvis för den enskilde jordägaren ej någon

större betydelse, men sedan numera det långt övervägande antalet förrättningar

är av jämförelsevis obetydlig omfattning, verkar ersättningen till gode männen ofta

betungande. Så mycket kännbarare blir då, att storleken av vederbörande sakägares

utgift för gode män av ovan angiven anledning ofta blir grundad på tillfälliga

omständigheter oberoende av den enskilda jordägarens göranden och låtanden.

Gode männens biträde anlitas till största delen vid graderingar och värderingar

av skilda slag. Att personer, som utöva en sådan rent dömande verksamhet,

skola uppbära sin ersättning direkt av parterna, måste anses otillfredsställande, och

detta har även ofta framhållits från gode männens sida. Då härtill kommer, att

de förrättninyar, vid vilka biträde av gode män i största utsträckning förekommer,

äro laga skiften och hemmansklyvningar, vilka på sätt förut framhållits äro av

särskild betydelse för befrämjande av jordbruket och odlingsarbetet, torde goda skäl

tala för att statsverket för framtiden övertar ersättningen åt gode män. Ifrågavarande

utgiftspost låter sig ock lätt avskiljas, och dess övertagande av staten

medför alltså icke någon svårighet i administrativt avseende.

Några särskilda bestämmelser röjande eisättningens beräkning torde icke

bliva erforderliga, utan resereglementets bestämmelser böra allt fortfarande i alla

delar tillämpas. Ersättningen torde böla utbetalas av Konungens befallningshavande

efter avgivande av räkning samt företeende av bevis av vederbörande lantmätare

om lämnat biträde. Enligt kommissionens mening bör. för ifrågavarande ändamål

anlitas nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar, och bör

detta anslag under denna förutsättning höjas.

Med anledning av vad sålunda anföits, finner sig kommissionen böra föreslå,

att statsverket för framtiden övertager kostnaderna för gode mäns biträde

vid lantmäteriförrättningar och att för detta ändamål det under nionde huvudtiteln

s. 102 Kontrollera mot PDF

Lantmäteri
styrelsen.

102 Kungi. Maj. ts proposition Nr 355.

upptagna förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar höjes med 200,000

kronor.»

1 sitt utlåtande över kommissionens betänkande har lantmäteristyxelsen

yttrat sig sålunda i frågan om statsbidrag.

»Under de två senaste årtiondena hava från statsmakternas sida eu mängd

åtgärder vidtagits till främjande av småbruks- och egnahemsrörelsen i vårt land.

Dessa åtgärder hava dock företrädesvis avsett att understödja uppkomsten av nya

hem, och de hava till största delen gått ut på beredande av lån för förvärv av

egnahemslägenheter. Jorddelningsväsendets och lantmäteriets betydelse för egnahemsrörelsen

och nyodlingsarbetet synes man däremot icke haft en klar uppfattning om.

Kommissionens förslag angående statsbidrag i skilda hänseenden till jorddelningsväsendet

och statens övertagande av ersättningen till gode män bebåda emellertid

en ändring i uppfattningen på ifrågavarande område. Lantmäteristyrelsen finner sig

icke blott böra uttala sin tillfredsställelse i ansning av dessa förslag utan även

giva uttryck åt sin övertygelse, att de uppoffringar, som statsverket genom bifall

till samma förslag kommer att göra, säkerligen skola visa sig vara mycket gagneliga

för en sund utveckling. Detta uttalande gäller visserligen samtliga kommissionens

förslag på ifrågavarande område, men styrelsen vill emellertid särskilt fästa uppmärksamheten

på att det sundaste och för framtiden bärkraftigaste egnahemsbildande,

som sedan århundraden tillbaka ägt rum i vårt land och som kraftigast befrämjat

tillkomsten av nyodlingar, skett genom laga skiften och hemmansklyvningar samt

i anslutning härtill stående utflyttningar. Och styrelsen kan icke underlåta att framhålla,

att, därest man från början av den senaste tidens egnahemsrörelse genom att

understödja sistnämnda åtgärder mera tänkt på att främja en organisk utveckling

av de hem, som redan funnits, hade enligt styrelsens mening säkerligen nåtts bättre

resultat än som för närvarande föreligger.

De villkor, som kommissionen uppställt för erhållande av anslag till jordavsöndringar

och ägostyckningar samt till andra jorddelningsförrättningar, synas

emellertid väl rigorösa, och det torde böra tagas i övervägande, huruvida icke eftergifter

böra kunna ske.

Till belysande av denna fråga förtjänar att återgivas vad förste lantmätaren

i Kopparbergs län uti avgiven P. M. framhållit beträffande de föreslagna villkoren

för anslag till jordavsöndringar och ägostgckivngnr. Han har däruti anfört följande:

''Beträffande villkoret under b): Just de förrättningar, som tillkommit i

spekulationssyfte, hava ofta visat sig från statsekonomi synpunkt vara mest önskvärda.

Uppkomsten av egnahems- och industrisamhällen leda exempelvis sin upprinnelse

från spekulationer, därvid lämpligt läge och utrymme av företagsamma och

sakkunniga personer uppsökts och grunden lagts till samhäliena, varigenom utkomstmöjlighet

beretts åt tusentals familjer. Visserligen torde härvid någon gång möjligen

oskälig vinst hava tillfallit grundarna av företagen, men torde denna omständighet

likväl icke böra undanskymma vare sig nyttan av de lantmäteriförrättningar,

varigenom lägenheterna inom samhällena blivit utbrutna och ordnade, eller

det statsintresse, som är förenat med dessa förrättningar. I varje fall torde, där

oskälig vinst ifrågakommit, denna vinst icke i någon nämnvärd grad kunna regleras

genom ifrågavarande understöd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj fn proposition Nr .155,

lön

Beträffande villkoret under c) och d): Jämväl förrättningar, som utföras

enligt 2 § i lagen om ägostyckning in. nr, redovisas till statens arkiv, därvid utbrutna

fastigheter intagas i fastighetsböcker. Något större intresse från statens sida att

understödja förrättningar, som utförts enligt •''! § i samma lag, förefinnes icke. Förrättningar

enligt denna pararaf bliva ofta sämre reglerade än förrättningar enligt

2 §, därigenom att regleringen i förra fallet är bunden vid en redan skedd, kanske

mindre lämplig överenskommelse.

Vid villkoret under f): Understödet måste numera i anseende till penningvalutans

försämring anses så relativt ringa, att detsamma icke i avsevärd grad kan

hava betydelse för sakägarnas ekonomi. I varje fall synes detsamma icke kunna

komma att i nämnvärd grad influera till befrämjande av egnahems- eller småbruksfrågans

lösning, då understödet i förhållande till kostnaderna för exempelvis ett eget

hem kommer att bliva en ren nullitet. Besväret endast för sökanden med ansökning,

anskaffande av bevis m. m. torde ofta komma att motväga hela understödet.

— — — —. Under dessa förhållanden kommer någon omständlig procedur från

sakägarnas sida icke att företagas eller löna sig för erhållande av ett så ringa

understöd som det ifrågavarande, — — ■— —.

Vid villkoren under g): Såsom ovan nämnts måste uteslutandet av bolag,

exempelvis egnahemsbolag, givetvis verka i en från statsekonomisk synpunkt ofördelaktig

riktning.’

I någon män synas de sålunda framhållna synpunkterna förtjäna beaktande.

För egen del får lantmäteristyrelsen vad angår de ifrågasatta villkoren för

erhållande av bidrag till lai/a skiften och hemmunsktyvningar anföra följande:

Beträffande villkoret under a) torde i enlighet med kommissionens eget uttalande

överst på sid. 131 böra upptagas ''befrämjande av reda i fastighetsväsendet’.

Villkoret under c) att förrättningen utförts efter nymätning i enlighet med

mätningsförordningens föreskrifter synes leda till att alla förrättningar, som börjats

före den tidpunkt, då nämnda förordning trätt i kraft, utestängas från understöd.

Detta verkar därhän, att det understöd, som anslaget är avsett att bereda, för de

största förrättningarna eller laga skiftena icke blir effektivt under åtskilliga år framåt.

Enligt lantmäteristyrelsens mening bör ifrågavarande bestämmelse icke tillämpas på

laga skiften, som påbörjats före utfärdandet av blivande bestämmelser i ämnet, och

i allt fall bör möjlighet till undantag beredas dels helt och hållet dels särskilt vad

angår större skogsområden.

Genom kungörelse den 7 september 1917 har beträffande Jukkasjärvi och

Karesuando socknar bestämts, att hälften av statsbidraget får utbetalas, då viss i

kungörelsen närmare angiven del av skiftet verkställts. Samma medgivande torde

här böra lämnas för laga skiften, som omfatta mer än 1,000 hektar.

Enligt hittills gällande lagstiftning utgör fastställt laga skifte i regel förutsättning

för tillämpning av ägostyckningsinstitutet. Till följd härav har detta institut

hittills i endast ringa utsträckning kommit till användning i Ko/iparbregs län. Detta

förhållande har icke oväsentligt bidragit till den oreda beträffande fastighetsförhållandena,

som råder inom stora delar av länet. Behovet av annat sätt för jorddelning

än hemmansklyvning och jordavsöndring har nämligen där gjort sig kännbart

minst med samma styrka som annorstädes, och följden har blivit, att behovet sökt

sig utvägar vid sidan av lagstiftningen. Detta förhållande ger ett ytterligare stöd

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:tss proposition Kr 355.

åt den uppfattning, styrelsen vid behandling av frågan om skifteslagsindelningen

uttalat, eller att den utveckling förhållandena inom länet tagit icke enbart borde tillskrivas

inrotad sedvänja och säregna egenskaper hos befolkningen utan även berodde

på den undantagsställning, som Dalarna från äldre tider intagit i fråga om villkoren

för jordens delning, den osäkerhet, som rått i fråga om de bestämmelser, vilka under

särskilda tider gällt, samt bristande uppsikt över bestämmelsernas efterlevnad jämte

samma bestämmelsers bristande ändamålsenlighet.

Det är emellertid klart, att liera tiotal år komma att gå åt, innan, efter det

skifteslagsindelning blivit genomförd, laga skiften allmänt komma att utföras inom

länet. Intill dess är det emellertid angeläget, att man successivt, i den mån anledning

förekommer, söker att undanröja de svåraste missförhållandena. Sådana förekomma

emellertid även inom trakter, som icke komma att indelas i skifteslag. Intill

dess i samband med en ny jorddelningslagstiftning ägostyckningsinstitutet möjligen

kan bliva tillämpligt inom de storskiftade trakterna i Kopparbergs län, torde reda

i fråga om jordförhållandena där kunna befrämjas utom genom användning av avsöndrings-

och hemmansklyvningsförfarandena genom mantalssättning eller däremot

svarande fördelning av jordatalet eller inägojordens uppskattningAnnehåll. Åtminstone

kan så ske i fall, då upplåtelse ägt rum före den 1 januari lo97. En sådan mantalssättning

eller fördelning av jordatalet eller inägojordens uppskattningsinnehåll utgör

emellertid i en del fall förutsättning för genomförande av den föreslagna skifteslagsindelningen.

Förhållandena inom vissa orter av länet åskådliggöras bäst därigenom, att en

jordägare, som ämnar söka förordnande för en lantmätare att verkställa utbrytning

av sina ägor, ofta är ur stånd att avgöra, genom vilken förrättning detta bör ske.

Emellertid torde vara klart, att i en och samma förrättning ofta kunna ingå olika slag

av åtgärder Förrättningen består emellertid till huvudsaklig del av utredning, och

uppgiften på det hela taget är att skapa en rättslig grundval för de bestående

besittningsförhållandena. Det framstår härvid uppenbart såsom oegentligt, att understöd

i ena delen lämnas till hela förrättningskostnaden men i den andra endast till

hälften.

I anledning av vad sålunda anförts tillåter sig lantmäteristyrelsen hemställa,

att beträffande Kopparbergs län i fråga om förrättning, som avser högst ett hemmanseller

besutenhetsnummer eller vid storskifte särskilt utbruten åbolott och som har

till huvudsaklig uppgift att åstadkomma reda i fastighetsföihållandena, må utgå

understöd i huvudsaklig enlighet med de bestämmelser, som kunna komma att gälla

i fråga om understöd till jordavsöndringar och ägostyckningar.

Det statsbidrag, som enligt kungörelsen den 25 november 1910 medgivits för

laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar, har bestämts under beräkning,

att detsamma skulle utgöra omkring hälften av jordägarnas utgifter till förrättningsmannen.

Dessa utgifter äro emellertid beräknade efter nu gällande taxa. Föreliggande

förslag till ny taxa har emellertid beräknats medföra en merkostnad av

40 procent. Till följd härav bör antingen understödet till nu ifrågavarande skiften

höjas med 40 procent eller ock förutvarande bestämmelser upphävas, varav torde

följa, att blivande allmänna föreskrifter skola gälla även dessa skiften. I vilketdera

fallet som helst är det tydligen kommissionens mening, att kostnaderna för framtiden

skola utgå från det nya anslaget, och erfordras givetvis föreskrift härom.»

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 355.

Byråchefen Eriksson liar i reservalion vid lantmiiteristyrelscns utlåtande

lorordat, att statsbidrag måtte lämnas i större utsträckning och

på delvis andra villkor än styrelsen tillstyrkt.

I likhet med kommissionen och lantmäteristyrelsen anser jag det Vepariement*

vara fullt befogat, att staten i högre grad än nu deltager i bestridandet chefe»- av . kostnaderna för lantmäteriförrättningar och vissa i samband därmed

föreskrivna åtgärder. Detta är, särskilt vad de mindre bemedlade angår,

motiverat av ett betydelsefullt socialt intresse. Jordens lämpliga delning

är för övrigt för samhällslivet av stor vikt i skilda hänseenden, icke

minst på den grund att därigenom dess ändamålsenliga brukning underlättas

och produktionen främjas. Det är även av stor betydelse, att

reda och ordning råda i avseende å jordbesittningen, varigenom det

ekonomiska livet erhåller fasthet och tvister förebyggas. Jag finuer mig

därför böra livligt instämma i syftet med de nu föreslagna statsåtgärderna.

Vad de särskilda av dessa åtgärder beträffar har jag ej något att

erinra mot att, i samband med att det nuvarande anslaget till vissa av

lantmätare företagna tjänsteresor uteslutes ur riksstaten, där uppföres

elt förslagsanslag å 50,000 kronor såsom bidrag till jordavsöndringar

och ägostyckningar. I fråga om de villkor, som föreslagits för åtnjutande

av bidrag från detta anslag, må visserligen de av förste lantmätaren i

Kopparbergs län framhållna, i lantmäteristyrelsens utlåtande refererade

synpunkterna vara förtjänta av visst beaktande. Jag anser mig dock

icke böra frångå kommissionens förslag. Det skulle exempelvis enligt

min mening icke kunna försvaras, att, då statens bidrag tydligtvis bör

utgå endast där behov därav kan anses föreligga, sådant bidrag skulle

lämnas till en förrättning, som uppenbarligen tillkommit i spekulationssyfte

och som alltså åsyftar att tillföra sakägarna affärsvinst. Vad villkoret

under f) beträffar, må det visserligen vara sant, att utgiften merendels

för den enskilde jordägaren icke stiger till särdeles högt belopp

och att sökandet av statsunderstöd därtill är förenat med visst besvär,

som kanske ofta icke anses motsvara resultatet, men det torde likväl

icke vara möjligt att eftergiva fordran på sådant intyg som bär avses,

enär detta skulle praktiskt taget medföra, att statsbidrag komme att utgå

i snart sagt obegränsad omfattning.

Lantmäteristyrelsens förslag att från det nya anslaget till jordavsöndriögar

och ägost}Tckningar må kunna utgå bidrag även till vissa

angivna förrättningar i Kopparbergs län biträder jag till alla delar.

Vad angår kommissionens förslag om statsbidrag till andra jorddelnings

lörrättuingar än de nyss nämnda eller alltså till laga skiften och

Bihang till riksdagens protokol 1919. 1 sand. 317 käft. (Nr 355J 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 355.

bemmansklyvningar instämmer jag med kommissionen i att för detta

ändamål ett förslagsanslag bör upptagas i riksstaten.

För att icke dylikt statsbidrag må utgå även i sådana fall, där detsamma

icke är av behovet påkallat eller iöranledes av något mer framträiande

statsintresse, anser jag det emellcrt d nödvän digt, att anslagets

användning blir något snävare och isynnerhet mer bestämt begränsat, fn

de av ko emissionen föreslagna villkoren innebära, helst bidraget skalle

enligt förslaget kunna bestämmas ända till hälften av den lantmätare

för förrättningen tillkommande ersättning enligt lantmäteritaxan. Jag

finner mig sålunda först och främst icke kunna tillstyrka de utvidgningar

av bidragsmöjligheterna, som lantmäteri--tyrelsen i sitt utlåtande

ifrågasatt. Vidare anser jag, att bland villkoren under a) bör uteslutas

»åstadkommande av bättre indelning av jorden för rationellt jordbruk»,

enär denna bestämmelse synes vara ganska svävande och medgiva < n

synnerligen vidsträckt tolkning. Förrättning, för vilken statsbiurag må

utgå, bör alltså hava avsett jordens uppdelning i flera brukningsdelar,

åstadkommande av småbruk eller beredande av ökade odlingsmöjligheter.

Slutligen anser jag, att även i detta fall bör, likasom beträffande statsbidrag

till jordavsöudringar och ägostyckningar, föreskrivas viss maximiareal

av sökandeus ägolott, för att st.tsbidrag må erhållas, och synas

mig de i nyssnämnda hänseende föreslagna arealerna vara även i nu

förevarande fall lämpliga. De böra avse den lott, sökanden fått sig tilllagd

genom förrättningen. En bestämmelse av nu angivet innehåll

synes mig innefatta en ganska effektiv begränsning.

Kommissionen har hemknut det erforderliga beloppet till 180,000

kronor. Då emellertid dessa beräkningar givetvis äro ganska osäkra samt

med hänsyn till de av mig föreslagna skärpningarna i villkoren anser

jag anslagsbeloppet kunna i avvaktan på närmare erfarenhet begränsas

till 150,0()0 kronor. Lånt in äteri^tyre Isens förslag, att i vissa fall en del

av understödet må utbetalas i förskott, biträder jag. I övrigt synes mig

kommissionens förslag kunna godkännas.

I samband med uppförandet av sistnämnda nya anslag i riksstaten

bör det nuvarande anslaget till skiften och avvittringar endast gälla

avvittringar samt nedsättas till 90,(t00 kronor. De nu från detta anslag

utgående under stöden till laga skiften i Jukkasjärvt och Karesuando

socknar ävensom till

dagen böra nämligen framdeles utgå från det njm anslaget och enligt

de för bidrag ur detsamma gällande regler, i den man dessa äro för

delägarna fördelaktigare än de nu för dylika bidrag meddelade särskilda

bestämmelserna.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 355.

Vad kommissionen föreslagit i fråga om bidrag till utflyttningar

och väganläggningar i sammanhang med vissa Jantmiiteriförrättningar

finner jng synnerligen välbetänkt. Genom dessa bidrag* underlättas

säkerligen en ändamålsenlig skifteslägi.ning, och jordens uppodling främ jas

genom att man icke i lika män som förr behöver taga hänsyn till svårigheter

i koininunikatioushänseende beträdande vissa skiften eller fastighetsdelar.

Mot det nuvarande anslagsbeloppets höjning till 100,000 kronor

har jag ej något att erinra.

1 anseende å själva avfattandet av villkoren för statsbidrag vare

sig till jordavsöndringar m. m., skiften m. m. eller utflyttning in. m.,

torde Kungl. ålagt böra hava befogenhet att vidtaga de jämkningar,

som vid närmare prövning mä finnas erforderliga.

l>å genom bifall till vad jag nu föreslagit i fråga om höjd

avlöning till lantmäteri personalen, resekostnadscrsättning åt densamma

och* särskilda statsbidrag i olika avseenden m. fl. åtgärder staten skulle

åtaga sig eu väsentligt ökad del av lantmäte''ikostnaderna, anser jag mig

icke böra biträda förslaget att staten därutöver även skulle övertaga

kostnaderna för gode män. Dessa kostnader förekomma fur övrigt huvudsakligen

vid förrättningar, där föremålet är av jämförelsevis större värde.

Vad kommissionen anfört om att i enstaka fall gode män måste anlitas

ifrån avlägset belägna orter torde icke böra tillmätas någon större betydelse

på frågans avgörande.

På grund av vad sålunda anförts i fråga om statsbidrag hemställer

jag, att Eders Kungl. Muj:t måtte föreslå liksdagen att

dels å ordinarie stat under nionde huvudtiteln

uppföra såsom bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar,

att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de av mig förordade grunder, ett förslagsanslag

av............................................................... kronor 50,000;

dels å ordinarie stat neder samma huvudtitel

uppföra såsom bidrag till skiften och hemmansklyvningar,

att utgå i huvudsaklig övereusstämme''ee med

de av mig förordade grunder, ett förslagsanslag

av............................................................ kronor 150,000;

dels besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget

till skiften och avvittringar skall från och

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Byr&indcl
ningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

med år 1920 benämnas allenast »avvittringar», ävensom

minska detta anslag från ............ kronor 100,000

med............................................................... » 10,000

till ......................................................... » 90,000;

dels ock upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget

till utflyttningshjälp efter skiften under

förändrad benämning »bidrag till utflyttnngs- och

väga nläggnings kostnad er i sammanhang med skiften

och hemmansklyvningar», att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de av mig förordade grunder, samt

öka detta anslag från ......................... kronor 50,000

m''d............................................................ » 50,000

till .............................................................. » 100,000.

VI. Lantmäteristyrelsen.

a. Styrelsens ordinarie stat.

I enlighet med 1908 års omorganisation arbetar lantmäteristyrelsen

för närvarande på två byråer, lantmäteri byrån och administrativa byrän.

Antalet mål och ärenden har i medeltal utgjort,

lantmäteribyrån:

åren 1909—1913 ............................ 144

» 1914—1915........................... 172

» 1916—1917....................................................... 140

administrativa byrån:

åren 1909—1913 ....................................................... j glO

» 1914—1915................. 2^05

» 1916—1917..........................r.r.rzzrz''.''. 2,307.

Den ordinarie b vråpersonalen på vardera byrån utgöres av eu

tredjegrads tjänsteman i egenskap av byråchef och eu förstagrads tjänsteman,

som benämnes bvråingenjör.

Alltsedan ar 1909, då arbetet med jord registrets uppläggande började,

har för styrelsens andel i samma arbeten funnits en särskild avdelning

inom styrelsen, bestående av föredragande med biträden. Under de

sista åren hava å denna avdelning tjänstgjort en och tidvis två föredragande

samt tre å fyra biträden. Kostnaderna härför hava bestritts

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

av det 1 ill uppläggande av ett jordregister för rikets landsbygd under

audra huvudtiteln anvisade anslag å extra stat.

I skrivelse den 20 november IDIG förklarade lantmäteristyrelsen

sig behöva ytterligare två byråer. Till stöd härför gjorde styrelsen till

eu början gällande, att vid genomförande av 1D08 åts organisation icke

tagits hänsyn till det ökade arbete, som föranleddes av den samma år

förändrade organisationen av lantmäteiistaten i länen och ej heller av

jordregistrets tillkomst. Vidare framhöll styrelsen, att ledningen av

lantmäteriverksamheten i landet måst till stor del skjutas åsido till följd

av mängden av övriga göromål; alt än mindre någon tid blivit övrig för

väte sig verkets chef eller ledamöter att följa företeelsenia inom området

lör styrelsens förvaltning och taga initiativ till nödiga reformers

genomförande; att följden hade blivit, att åtskilliga grenar av lantmäteriverksamheten

befunne sig på eu otidsenlig o< h efterbliven ståndpunkt;

samt att detta i all synnerhet gällde det tekniska förfarandet vid ägomätning

och kartors upprättande samt ägoskillnaders bestämning och

utmärkande. Slutligen påpekade styrelsen, att den mätningsh»rördning,

som komme att utfärdas, naturligtvis icke kuude innehålla alla detaljbestämmelser

utan måste huvudsakligen bliva av normerande och grundläggande

art. Detaljföreskrifterna på området måste helt säkert överlämnas

åt lantmäteristyrelsen. För att blivande bestämmelser verkligen

skulle medföra det gagn, som med dom avsågs, måste även en verklig

ledning av göromålen komma till stånd och en effektiv kontroll utövas.

Sedan lantmäteristyrelsen sålunda uttalat sin önskan om inrättande

av två nya byråer, slutade den emellertid med att begära inrättande av

tre nya ordinarie tjänster, nämligen två byrådirektörs- och en inspektörsbelattning.

Föreningen Sveriges förstelantmätare riktade därefter vissa anmärkniugar

mot lantmätei istyrelsens förslag, huvudsakligen därutinnan

att detsamma icke upptoge eu särskild byrå för tekniska frågor och

beträffande den kontroll, som skulle utövas av den föreslagne inspektören.

1 sistnämnda avseende ålåge redan nu viss granskningsskyldighet

förstelantmätarna och denna skyldighet kunde utsträckas, varigenom

kontrollen bleve lämpligare och mer ekonomiskt anordnad.

Med anledning av dessa framställningar avlät Kungl. Maj t förslag till

1917 års riksdag om inrättande å extra stat av en byrådirektörsbefattning

med arvode, som till beloppet motsvarade kvalificerad andragradstjänst.

Denna anordning, som ansågs icke böra utgöra hinder för en

y.terligare utvidgning i vare sig den ena eller andra riktningen, förordades

av vederbörande departementschef i ett till statsrådsprotokollet

s. 110 Kontrollera mot PDF

Lan tm äter:- kommissio
nen.

110 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

gjort uttalande, däri denne förklarade, att han visserligen funne utredningen

giva vid handen, att lantmäteristyrelsen vore i behov av ökade

arbetskrafter, men att han däremot icke kunde Unna det på ett tillräckligt

övertygande sätt framgå, att denna ökning i allo borde vinnas på det

av styrelsen föreslagna sättet, även med beaktande att ökningen endast

skulle ske medelst anslag å extra stat. Ett annat förslag, som syntes

departementschefen förtjänt att tagas neder övervägande, vore det av

styrelsen för föreningen Sveriges förstelanimätare framlagda, åsyftande

dels inrättande hos styrelsen av en'' tredje byrå i stället för de bägge

ifrågasatta byrådirektörsbefattningarna, dels ock utvidgad befogenhet lör

förstelantmätarna att kontrollera luntmäteriförrättningar samt ersättning

till dem för resor i dylikt ändamål, varigenom den föreslagne inspektören

torde bliva obehövlig. Dessa frågor ansåg emellertid departementschefen

böra bliva föremål för ytterligare utredning. — Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag bifölls av riksdagen.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 12 oktober 1917 blev därefter bestämt,

att innehavaren av den nyinrättade extra byrådirektörsbefattningen

skulle åligga att med enahanda befogenhet och skyldighet som byråchef

bereda och föredraga mål och ärenden företrädesvis av mätuingstekniskt

innehåll samt i övrigt biträda vid arbetet inom lantmäteristyrelsen, allt

i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelades av stvielsens chef.

Lantmäteristyrelsen har därefter i skrivelse den 7 oktober 1918

gjort ny framställning i ämnet och därvid framhållit, dels att de nuvarande

byråerna för närvarande vore överhopade med arbete, men att

genom anställande av en byrådirektör å vardera arbetsförhållandena å

dessa byråer skulle vinna en ändamålsenlig reglering utom i vad avsåge

ledningen av jorddelningsväsendet och i samband därmed förekommande

arbeten, dels ock att för ledningen av jorddelningsväsendet, för tillsyn

å lantmäteriverksamheten ävensom för de uppgifter, som den vid 1917

års riksdag antagna fastighetsbildningslagen komme att medföra för

styrelsen, styrelsen måste utvidgas med två nya byråer, vardera bestående

av en chef, en byrådirektör och en byråingenjör. Styrelsen har

tillika uttalat, att det näppeligen kunde komma att dröja länge, förrän

ytterligare en byrå, den femte, komme att erfordras för till jordregistret

hörande ärenden och med dem sammanhängande.

Lantmäterikommissionen vttrar för egen del huvudsakligen följande:

»Beträffande administrativa hyrån har kommissionen inhämtat, dels att antalet

på byrån handlagda ärenden utgjort år 1916 2,194 och år 1917 2.421, dels ock att

härav i medeltal 29 årligen varit sådana, som ett vart tagit mera är en veckas

arbete i anspråk, samt i medeltal 236 årligen sådana, som ett vart tagit mindre

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 355. 111

iin en veckas men mera iin en dags arbete i anspråk. Med hänsyn härtill och på

grund av den kännedom, som kommissionen redan förut har om hithörande förhållanden,

finner kommissionen uppenbart, att denna byrå icke blott icke kan påläggas

något ytterligare slag av uppgifter utan tvärtom för att rätt fylla sina hittillsvarande

»liooändön och den kvantitativa ökning i denna, som följer av organisationens i

detta betänkande föreslagna utveckling, är i oundgängligt behov av sådan öknin" i

arbetskrafterna, som kan vinnas genom den av lantmäteristyrelsen föreslagna andragradstjänsien,

benämnd byrådirektör.

Lantmäteribyrån bär. enligt vad kommissionen inhämtat, handlagt under är

1916 Ilo och under år 1917 135 ärenden. Av dessa hava i medeltal 50 årligen

varit sådana, som ett vart tagit mera än eu veckas arbete i anspråk, och i medeltal

ol årligen vant sädana, som ett vart tagit mindre än en veckas men mera än

en dags arbete i anspråk. För närvarande har byrån två huvudsakliga uppgifter

nämligen dels att vara eu teknisk byrå och dels att vara en utredningsbyrå. Den

förra uppgiften har byrån endast i ytterst begränsad mån kunnat fylla. Nästan

hela de-s strävan har varit koncentrerad på att verkställa utredningar och avfatta

utlåtanden, som Kungl. Maj:t samt de högsta dömande och förvaltande organen begärt

av lantmäteristyrelsen — — —. Mången av dessa utredningar är, såsom redan

lönereglenngskommittén på sin tid framhållit, av den beskaffenhet, att den under

veckor, ja månader lägger beslag på byråchefens hela arbetskraft. För att utredningarna

skola kunna medhinnas, har arbetet på byrån redan nu måst så ordnas,

att den där anställde byråingenjören övertagit en del av föredragningsskyldigheten

och i övligt förrättar så pass maktpåliggande arbete, som näppeligen kan anses

påvila en tjänsteman i blott första lönegraden. Och för framtiden lära utredningarna

icke komma att avsevärt minskas. Fn nickning vore icke ens önsklig ur°synpunkten

av det allmännas intresse, då ju dessa utredningar till mycket stor del

kunna sägas vara ett uttryck för samhällslivets egen utveckling och fördjupning.

Under sådana omständigheter lärer för kommissionen intet annat återstå än att

böja sig för de faktiska förhållandena och för framtiden helt reservera en särskild

byrå för samtliga utredmngsärendena. Praktiska skäl tala för att i så fall

ordna saken sålunda, att den nuvarande lantmäteribyrån förvandlas till vad den i

allt fall hittills faktiskt varit nämligen en utredningsbyrå, samt att dess uppgifter

i tekniskt avseende således utbrytas och anförtros åt nya tjänstemän. Detta innebär

dock icke, att den byrå, varom nu är fråga, skulle bliva alldeles oförändrad. Eftersom

byråchefens medhjälpare å byrån redan nu så att säga materiellt deltar i utredningsarbetet

och detta utan tvivel måste fortfara även framdeles, förefaller det kommissionen,

som om rättvisan kräver, att byråingenjöi stjänsten utbytes mot en byrådirektörsbefattning.

J

. Häietter gäller det att finna organ för lantmäteristyrelsens uppgifter i tekniskt

avseende, uppgifter som med styrelsens hittillsvarande organisation blivit betänkligt

eftersatta, ehuru de måste anses vara just de speciella för en dylik styrelse

Till dessa uppgifter måste först och främst räknas, att styrelsen bär meddefa

underiydande tjänstemän sådana allmänt eller för särskilt fall gällande föreskrifter,

som erfordras för utövning av dem åliggande göromål i tekniskt avseende

•blodigt ar också, att lantmätarna i orterna beredes tillfälle att hos centralstyrelsen

nar som helst och således jämväl under arbetets gång kunna erhålla råd och upplysningar

i lantmäteritekniska frågor. 1

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kung1. Maj-.ts proposition Nr 355.

Enligt gällande lantmäteriinstruktion tillkommer det visserligen vederbörande

förstelnatmätare att övervaka, att lantmäteritjänstemännen på föreskrivet sätt med

noggrannhet och flit fullgöra sina åligganden, och förstelautmätaren kan av lantmäteristyrelsen

förordnas att på ort och ställe verkställa undersökningar i detta

hänseende. Denna tillsyn genom förstelantmätarna, vilken kommissionen i sitt förslag

till omorganisation av personalen å lantmäterikontoren tagit hänsyn till och

velat bereda förstelantmätarna större möjligheter att fullgöra, utesluter dock ingalunda

det stora behovet av tillsyn från lantmäteristyrelsens sida.

Förstelantmätarnas tillsyn och inspektion är av största betydelse, för att

dessa tjänstemän skola på rätt sätt kunna fullgöra sina viktiga och maktpåliggande

uppgifter. Därigenom få de möjlighet att lära känna lokala förhållanden och utvecklingens

gång samt bliva bättre i stånd att bedöma, huruvida lantmäteriarbetena

bedrivas på lämpligt sätt och särskilt att fältarbetena bliva på föreskrivet sätt utförda.

I sakens natur ligger dock, att deras inspektioner oftast måste inriktas på

speciella fall, där särskild anledning till undersökning föreligger. Den tillsyn och

inspektion, som måste anses erforderlig från lantmäteristyrelsens sida, avser bland

annat att utöva kontroll över att gällande bestämmelser efterlevas på ett över hela

riket ensartat sätt, som överensstämmer med bestämmelsernas inneboende syfte —

— — —; därigenom förskaffar lantmäteristyrelsen sig kännedom om lokala förhållanden

och behov samt kan tillvarataga och för hela lantmäteriet nyttiggöra

upp-lag och metoder, som må hava framkommit i olika landsändar. Lantmäteristyrelsens

och förstelantmätarnas tillsyn och inspektioner äro således båda nödvändiga

samt måste givetvis anordnas så, att de stödja och komplettera varandra.

Från lantmäteristyrelsen kan ju under alla förhållanden endast eu del av erforderlig

inspektion medhinnas.

Nyss har talats om »gällande bestämmelser». Dessa äro emellertid liksom

allt mänskligt underkastade ödet att åldras, att behöva ersättas. De inom lantmäteriet

nu tillämpade metoder och förfaringssätt stamma exempelvis i mångt och

mycket från 1860-talet och motsvarar på intet sätt vad nutiden fordrar. Här borde

lantmäteristyrelsen haft möjlighet att följa med utvecklingen, att taga initiativ, slå

in på nya banor och i ordets fulla bemärkelse leda lantmäteriet i vårt land. Enligt

kommissionens uppfattning hade dessa styrelsens utomordentligt viktiga uppgifter

att utöva tillsyn över lantmäteriet och att leda detsamma jämte styrelsens däri

inbegripna befattning med jordregleringsverksamheten (skiftesverksamheten m. m.)

bort redan år 1917 föranleda skapandet av en ny byrå inom styrelsen, en verkligt

teknisk byrå. — -— —.

Sedon de** har emellertid utfärdats lagen om fastighetsbildning i stad, som

för lantmäteristyrelsen medfört nya uppgifter; och i anslutning härtill har utfärdats

kungörelsen den 16 augusti 1918, varigenom fixerats lantmäteristyrelsens tillsyn

över mätningsväsendet inom rikets städer och stadsliknande samhällen. — — —.

Om man tar i betraktande, att det i värt land finnes 102 städer och 167 stadsliknande

samhällen samt att ett icke obetydligt antal av dem, som syssla med mätmngsarbeten

inom dessa städer och samhällen, i mer eller mindre grad sakna

erforderliga kvalifikationer för verkställande av de förrättningar, lagen uppdrager

åt dem att utföra, torde vara klart, att det för styrelsen måste medföra

högst avsevärt arbete att på ett tillfredsställande sätt fylla den styrelsen genom

kungörelsen den It» augusti 1918 tillagda uppgiften. Och detta arbete är ingalunda

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kung/,. Maj:ts proposition Nr 355.

113

av övergående natur. — — —. På grund av omfånget och beskaffenheten av den

nya uppgift, som ålagts lantmäteristyrelsen genom kungörelsen den 16 augusti 1918,

finner kommissionen det icke numera vara tillräckligt att skapa blott eu ny byrå

inom styrelsen. Två nya byråer anser kommissionen vara ett ovillkorligt minimum.

Denna åsikt kan naturligtvis endast vinna i styrka, om, såsom sig bör. hänsyn

jämväl tages till den ytteiligare arbetsbörda, som styrelsen ständigt skulle erhålla,

i fall en mätningsförordning utfärdas och statsmakterna bifalla vad kommissionen

här förut föreslagit i fråga om statsbidrag. Mätningsförordningen kommer

icke blott att nödvändiggöra utfärdandet av tillämpningsföreskrifter utan även att

för all framtid fördjupa och skärpa den tillsyn, som styrelsen redan enligt nu gällande

bestämmelser har över mätningsarbetena såväl på land som i stad. Och antalet

ärenden, som röra statsbidrag, beräknar kommissionen komma att för lantmäteristyrelsen

uppgå till över halva tusentalet.---

Godtages en sådan utvidgning, bör styrelsens uppgift att leda lantmäteriet

och öva tillsyn över detsamma fördelas mellan de två nya byråerna, allt eftersom

fråga är om land eller stad. Denna uppdelning är icke blott rationell och praktisk:

den är även historiskt berättigad, — - —. Kommissionen tillåter sig i detta sammanhang

erinra, att kommissionens förslag till mätningsförordning i stort sett tänkt

sig olika mätningsmetoder för landsbygd och för stadsliknande samhälle, i förra

fallet vanlig mätning i senare fallet finmätning.

Till den ena byrån, som lämpligen torde kunna kallas landsbyrån, skulle

emellertid förläggas icke blott styrelsens befattning med vanlig mätning och jorddelningsverksamheti

n i övrigt t. ex. tillsyn över skiftesläggning och gradering o s. v.

utan även de på lantmäteristyrelsen beroende åtgärder i fråga om de av kommissionen

föreslagna statsbidrag. Än vidare torde till samma byrå böra förläggas

styrelsens befallning med jordregistret. Jämväl sedan detta register blivit fullbordat,

kommer nämligen styrelsen utan tvivel att få åtskilligt arbete med tillsynen över

registrets förande.

Den andra byrån, som lämpligen torde kallas stadsbyrän, skulle enligt kommissionens

mening utöva ledning av och tillsyn över mätningsväsendet i städer och

stadsliknande samhällen, övervaka finmätning i allmänhet samt vidtaga alla på

styrelsen ankommande åtgärder, som sammanhänga med fastighetsbildningslagen

och kungörelsen den 16 augusti 1918. Hit hör ock en fortgående komplettering

av registerkarl orna för rikets städer och stadsliknande samhällen.

Kommissionen anser nödigt, att såväl landsbyrån som stadsbyrån består av

följande byråpersonal nämligen: en chef, en byrådirektör och en byråingenjör. 1

fråga om stadsbyrån böra åtminstone två av tjänstemännen hava erfarenhet beträffande

mätningsväsendet i stad.

Det är en högst betydande ökning av lantmäteristyrelsens byråpersonal, som

kommissionen på så sätt förordar. Denna personal består för närvarande av fyra

tjänstemän på ordinarie stat och en person på extra ordinarie stat; enligt kommissionens

förslag skulle samma personal komma att bestå av 11 tjänstemän på

ordinarie stat. Kommissionen anser sig därför böra särskilt framhålla, att flera

än en av dess ledamöter till en början s: allt sig tveksamma i denna fråga och

först efter en ytterst omsorgsfull och noggrann undersökning av förhållandena låtit

övertyga sig av de förebragta. sakskälen. Skulle förklaringen till den betydliga

utökningen i korta ord angivas, så är det denna, att lantmäteristyrelsen hittills

Bihang till. riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 917 höft. (Nr 355.)

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. .1 laj:ts proposition Nr 355.

varit organiserad blott för de löpande förvaltningsärendena men icke för styrelsens

gamla och naturligtvis än mindre för dess nytillkomna uppgifter i tekniskt avseende.

Det torde måhända även böra anmärkas, att lokiilerna i lantmäteristyrelsens

ämbetshus lämna utrymme för den personalökning, som kommissionen här sett sig

nödsakad förorda.

Vad angår de nya tjänstemännens löneförmåner böra tydligtvis, likasom för

närvarande är fallet, byråcheferna hava tredjegrads och byråingenjörerna förstagrads

löneförmåner. Någon byrådirektör finnes icke nu på ordinarie stat, men, på sätt

av det förut anförda framgår, har en sådan blivit anställd lör medel, som anvisats

på extra ordinarie stat. Denne har enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut

kommit i åtnjutande av arvode, som till beloppet anses motsvara kvalificerad andragrads

tjänst (lön 4.200 kronor, tjänstgöringspenningar 2,000 kronor och ortstillägg

600 kronor eller således tillhopa 6.800 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor

efter fem år). Med hänsyn härtill och i övrigt av lantmäteristyrelsen den 20

november 1916 anförda skäl torde samtliga de nya byrådirektörerna böra i staten

upptagas såsom kvalificerade andragrads tjänstemän.

Kommissionen har tänkt sig, att byråcheferna, särskilt de, som placeras på

lands- och stadsbyråerna, skulle i ganska hög grad ägna sig åt inspektionsverksamhet

i orterna och för den skull nödgas tidvis vara frånvarande från huvudstaden,

men att byrådirektör till gengäld skulle vara skyldig att under tiden utan särskild

ersättning bestrida närmast högre tjänst jämte sin egen. Samma torde böra vara

förhållandet, då byråchef har semester. Byrådirektörerna, vilka lära böra berättigas

till en och en halv månads semester, komma naturligtvis i övrigt att vara underkastade

bestämmelserna i kungörelsen den 23 oktober 1908 angående villkor och

bestämmelser för åtnjutande av de från och med 1909 års början fastställda avlöningsförmånerna

för lantmäteristyrelsen. Dessa bestämmelser gälla redan för övriga

tjänstemän i styrelsen, och kommissionen saknar anledning att däri ifrågasätta annan

ändring än att på sätt, som förut föreslagits beträffande å lantmäterikontoren i länen

anställda assistenter, dessa och byråingenjör böra tillerkännas reciprok rätt till

tjänstårsberäkning för ålderstillägg och byråingenjör således berättigas att för rätt

till åtnjutande av sådant tillägg tillgodoräkna sig den tid, han innehaft assistentbefattning

ä lantmäterikontor.

I enlighet med vad sålunda blivit anfört föreslår kommissionen,

att lantmäteristyrelsen hädanefter organiseras på fyra byråer;

att styrelsens å stat upptagna byråpersonal ökas med två byråchefer, fyra

byrådirektörer och (2—1 =) en byråingenjör:

att byrådirektörsbefattningarna uppföras såsom kvalificerade andragradstjänster

på sätt nyss angivits;

att byrådirektör förklaras berättigad åtnjuta semester under en och en halv

månad och att beträffande honom i övrigt skola gälla bestämmelserna i berörda

kungörelse den 23 oktober 1908 med den förändring allenast, att byrådirektör skall

vara skyldig att. när byråchef åtnjuter semester eller är stadd på inspektionsresa.

utan särskild ersättning förvalta närmast högre tjänst jämte sin egen;

samt att till nämnda bestämmelser den 23 oktober 1908 i övrigt göres det

tillägg, att byråingenjör må för åtnjutande av rätt till ålderstillägg tillgodoräkna

sig icke blott den tid, han innehaft sin egen tjänst, utan även den tid. han innehaft

befattning såsom assistent å lantmäterikontor.»

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 855.

Mot lantmäterikommissionens förslag i fråga om bvråpersonalen ne»crvationer

Lava reservationer avgivits av kommissionens ledamöter Bengtsson och

Stenberg.

Herr Bengtsson har ansett det tillräckligt, om ä en var av de

föreslagna fyra byråerna anställes jämte byråchefen allenast en ordinarie

tjänsteman. Antalet byråtjänstemän bör därför enligt hans mening begränsas

till åtta. Det syntes icke föreligga tillräckliga skäl att beträffande

de sålunda vid byråchefernas sida ställda tjänstemännen bereda

kvalificerad undragrads-tällning åt andra än åt den på stadsbyrån placerade.

Av denne borde nämligen krävas speciell mätningsteknisk utbildning

och erfarenhet i städernas mätningsväsende. De övriga borde uppföras

i andra normalgraden. Om dessa förslag bifölles, behövde i stället

anslaget till extra biträden ökas, varemot det till vikariatsersättning avsedda

beloppet kuude minskas.

Herr Stenberg har instämt med herr Bengtsson, dock med den

avvikelse, att han ansett, att å stadsbyrån komme att redan från början

erfordras tre ordinarie tjänstemän, vadan byråtjänstemännens antal

borde bliva nio.

Lantmäterist3rrelsens stat upptager för närvarande en lantmäterifiskal Lantmäterimed

lön 3,000 kronor, tjänstgöringspenningar 1,<S00 kronor, ortstillägg faktum.

400 kronor och två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5 och 10 är.

Tjänsten är således uppförd såsom en vanlig nndragradstjänst.

Enligt instruktionen åligger det lantmäterifiskalen, bland annat, att

utöva den närmare och speciella efters}ruen, huru de till lantmäteristaten

i länen hörande tjänstemän uppfylla sina tjänsteåligganden, att för sådant

ändamål hos hintmäteristyrelsen och vederlförande domstolar anställa

de åtal, som anses påkallade, att granska av lantmätare avgivna

arvodesräkningar, att i vissa fall granska förrätta i ngsakter, samt att

bevaka det allmännas bästa gentemot vederbörande lantmätare. Under

åren 1909—i 91G har antalet av de lantmäterifiskalen tillhörande ärenden

utgjort i medeltal 708 och antalet expeditioner 748.

Uti skrivel-e den 30 maj 1917 har lantmäterifiskalen av närmare

anförda skäl anhållit, att hans löneförmåner måtte bestämmas till 7,GO0

krouor med ett ålderstillägg efter fem år av 000 kronor.

Lantmäteristyrelsen har i yttrande den 12 juni 1917 över denna

framställning förklarat sig icke kunna medgiva, att lantmäterifiskalstjänsten

borde vara en alu (tjänst eller att denne befattningshavare skulle

intaga en högre tjänsteställning än de föreslagna byrådirektörerna. På

grund av numera vunnen erfarenhet samt med hänsyn till de ökade

s. 116 Kontrollera mot PDF

Arkivet och

regent ratorsgöromnltn

m. m.

116 Kungi. Moj.ts proposition Nr 355.

utkomstmöjligheter, som syntes komma att stå rikets lantmätare till buds

för framtiden, har lantmäteristyr* Isen emellertid hemställt, att lantmäterifiskalens

avlöningsförmåner måtte bestämmas i likhet med byrådirektörernas

till 6,800 kronor med ett ålderstillägg till lönen till belopp

av 600 kronor.

Uti skrivelse den 30 juni 1917 bär lantmäterifiskalen vidhållit sin

tidigare gjorda framställning men tillika eventuellt anhållit att i löneavseende

bliva likställd med förstelantmätaren i Stockholms län.

Lantmäterikommissionen bär funnit sig icke kunna förorda, att

Iantmäterifiskalstjänsten skulle förvandlas till en tredjegradstjänst. Med

hänsyn till vad kommissionen föreslagit i fråga om övrig lantmäteripers"nal

syntes det emellertid icke kunna bestridas, att lmtmätorifiskalens

löneförmåner borde något ökas, så att man till tjänstens innehavare

kunde påräkna person med tillräcklig erfarenhet och omdöme

för ett rätt handhavande av de med tjänsten förenade, ej sällan ganska

grannlaga skyldigheter. Och syntes lantmäteristyrelsens förslag, att

ifrågavarande tjänst skulle från att vara av normal andragrad förvandlas

till sådan av kvalificerad andragrad, kunna anses vara rätt avvägt. Kommissionen

har därför tillstyrkt, att Iantmäterifiskalstjänsten måtte uppföras

såsom kvalificerad andragradstjänst.

På sätt förut framhållits åligger det den Jantmäteripersonal, som

sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar, att till lantmäteristyrelsen

i vissa fall ingiva renovation av karta oc h beskrivning. Dessa

innovationer samlas i styrelsens arkiv och utgöra den ojämförligt största

delen av detta. Den årliga tillökningen i arkivet består uteslutande av

djlika innovationer.

För vården av detta mycket dyrbara arkiv blev vid 1908 års omorganisation

i staten upptagen en arkivarie. Dennes löneförmåner bestämdes

till andra normalgraden, i likhet med vad förhållandet var med

föreståndaren för kammararkivet och arkivarierna i riksarkivet. Arkivarien

i lantmäteiistyrelsen skulle emellertid icke blott vara arkivarie

utan även aktuarie och registrator samt kassör. I instruktionen hava

ock hans skyldigheter uppdelats i dem, som tillkomma honom såsom

arkivarie, och dem, som tillkomma honom såsom registrator. Till biträde

för fullgörande av dessa skyldigheter har arkivarien dels en amanuens,

som närmast sköter styielsens diarium, dels ock ett kvinnligt biträde

av första graden, vilket sj^sslar med kassabokföringen. Å aikivet har

därjämte den nuvarande förste vaktmästaren ständig sysselsättning.

Uti skrivelse den 20 november 1916 anmälde lantmäteristyrelsen.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kling!. Maj.ts proposition Nr 355.

att vissa olägenheter uppkommit genom den skedda sammanslagningen

av arkivarieskyldigheterna med registratorsgöromålen, ait arkivarien

personligen knappast medluinue mer än att verkställa utbetalningar

och mottaga allmänheten, att den synnerligen omfattande bokföringen

verkställdes av skrivbiträdet, som härmed både i det närmaste full sysselsättning,

att arkivarien icke kunde ägna mycken tid åt registreringen

i arkivet, samt att denna till icke ringa de! ombesörjdes av förste vaktmästaren.

Styrelsen föreslag därför, att arkivarien skulle befrias från

registratorsgöromålen, att dessa skulle uppdragas åt ett nytt kvinnligt

biträde, samt att en byråingenjörstjänst skulle inrättas vid arkivarieus

sida. Styrelsen framhöll, att härigenom kunde även den amanuens,

som nu upptoges av registratnrsarbetet, utnyttjas ior arkivgöromnlen.

För denna anordning talade jämväl det förhållande, att registratorsgöromålen

knappast toge en persons hela tid i anspråk, och vid sådant

förhållande hade det synts, som om den tillävutyrs lediga tiden för

blivande innehavare av den ifrågasatta biträdesbelättningen lämpligast

kunde utnyttjas för renskrivnings-, kollationerings- och därmed likställda

göromål. Såsom ytterligare stöd för sitt berörda förslag åberopade styrelsen,

dels det av st}7relsen f.amhållna behovet av renovationsskyldighetens

utsträckning, dels ock en av styrelsen planerad omläggning av

sättet för arkivaliernas förvaring.

Uti skrivelse den 7 oktober 1918 har lantmäteristyrelsen i viss

mån ändrat sit.t förslag av den 20 november 1916. Enligt det senast

avgivna förslaget skulle registratorsgöromålen omhänderhavas icke avett

kvinnligt biträde utan av en för-tagrads tjänsteman. Med registratorsgöromålen

skulle alltjämt kassörsgöromalen vara förenade; men till

registrator^ biträde i fråga om dessa göromål har styrelsen föreslagit

upptagande av eu ny kvinnlig biträdesbefattning av andra graden. De

rena arkivgöromålen skulle alltjämt även enligt styrelsens förslag påvila

arkivarien, men styrelsen har icke vidhållit sitt tidigare förslag om

inrättande av en särskild byråingenjörstjänst till arkivariens biträde;

under framhållande av att anslag å extra stat bör framdeles anvisas för

en blivande omläggning av sättet för arkivaliernas förvaring m. m., bär

styrelsen nu nöjt sig med en assistentbefattning vid arkivariens sida.

Lantmäterikommissionen har anfört:

»Att registratorn samtidigt är icke blott aktuarie utan även arkivarie torde

icke vara alltför sällsynt i den svenska statsförvaltningen. Men det arkiv, varom

då är fråga, utgöres i allmänhet blott av handlingar till av verket avgjorda ärenden.

och arkivet kräver arkivariens uppmärksamhet endast någon gång. när en äldre

Lantmäteri

kommissio

nen

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:''s proposition Nr 355.

akt beliöves för avgörande av ett nyinkommet ärende. Efter vissa år avbördas

för övrigt ett dylikt arkivs innehåll ofta till riksarkivet, så att det i allmänhet är

endast de senare årens akter, som det förvaltande ämbetsverket har kvar i sitt

eget arkiv. Ett dylikt arkiv har jämväl lantmäteristyrelsen, men det är icke det,

varom här är fråga. När man talar om lantmäteristyrelsens arkiv, menas därmed en

unik och mycket dyrbar samling av äldre och nyare kartor med därtill hörande beskrivningar

och protokoll. Detta arkiv avbördar aldrig något av sitt innehåll utan

växer ständigt genom nytillkommande renovationer. Det är av utomordentlig betydelse

för vissa civilrättsliga frågors avgörande och har just fördenskull ådragit

sig allmänhetens uppmätksamhet på ett sätt, som snarare likställer det med ett

bibliotek än med ett arkiv.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden och med den kännedom, kommissionen

har om arbetet på lantmäteristyrelsens arkiv, kan kommissionen icke finna det

rimligt, att vården av arkivet alltjämt förenas med registratorsgöromålen. Praktiskt

taget har en sådan förening icke heller ägt rum under de senare åren.

Enligt kommissionens uppfattning böla registratorsgöromålen med tillhörande

uppgifter i fråga om lantmäteristyrelsens ekonomi och vården av akterna till ärenden,

som styrelsen avgjort, handhavas av en särskild tjänsteman; och kommissionen

bär intet att erinra mot att denne registrator, som bör äga någon insikt på lantmäteriväsendets

specialområde, tilldelas löneförmåner, som tillhöra första normalgraden.

Denne tjänsteman, som i ungefär samma omfattning som registratorer i

vissa departement eller andra ämbetsverk blir upptagen av de rena registratorsgöromålen,

bör till sin hjälp hava ett kvinnligt biträde för den ekonomiska bokföi

ingen. I lantmäteristyrelsen är denna nämligen åtskilligt vidlyfiigare, än som

eljest plägar vara fallet under liknande förhållanden. — — —. Med hänsyn till

nämnda omständigheter och då det ifrågasatta kvinnliga biträdets uppgifter förutsätta

specialutbildning, anser kommissionen ock i sin ordning, att detta biträdes

löneförmåner bestämmas till andra normalgraden för dylika biträden.

Etter sådan utbrytning av registratorsgöromålen, däri inbegripet vården av

akterna till styrelsens egen verksamhet samt styrelsens kassarörelse och ekonomi,

skulle för arkivarien återslå i första rummet vården av kartarkivet, som innehåller

kartor med därtill hörande handlingar, som alltsedan förra hälften av 16U0-talet

samlats dit.

Kommissionen delar den redan av löneregleringskommit.tén på sin tid uttalade

uppfattningen, att ifrågavarande samling kartor och handlingar för närvarande

icke är ordnad på ett lämpligt sätt. Såväl med hänsyn till angelägenheten av att

förekomma onödig slitning av materialet som att underlätta dess begagnande och

säkerställa resultatet av de undersökningar, som bedrivas uti ifrågavarande arkiv,

synet det vara av stor betydelse, att en omläggning av åtkivaliernas förvaring

och förteckning äger rum. Det ligger emellertid i sakens natur att, även om detta

i någon mån kan betraktas såsom ett arbete av tillfällig natur, övervakandet samt

i synnerhet fullföljandet och vidmakthållandet av de nya anordningarna alltjämt

kräva ett icke obetydligt arbete. Lantmäteristyrelsen har ansett, att extra arbetskrafter

bliva erforderliga för nu berörda arbete. Kommissionen lämnar frågan härom

därhän och har blott velat framhålla, att arkivarien måste leda arbetet i fråga,

som enligt vad kommissionen inhämtat beräknas komma att taga ett eller annat

tiotal år i anspråk.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj-Ja proposition Nr 355. 119

Oavsett nu berörda uppgift åligger det emellertid arkivarien att tillhandagå

sökande med förevisande av arkivets kartor och handlingar jämte meddelande av

äskade upplysningar röjande desamma. Fullgörande av denna uppgift, som kräver

goda kunskaper om lantmäteriföi^''hållanden i allmänhet och därtill ingående kännedom

om aikivet, tar en ansenlig tid i anspråk. -- —. Inom arkivet skola vidare

de publika renovationer och övriga handlingar, som dit överlämnas, granskas och

registreras. Under åren 1908—1917 hava — — — till aikivet av lantmätare i

medeltal årligen redovisats 1,447 regalark kartor utan beskrivning, 202 regalark

kartor med beskrivning samt 2,307 regalark beskrivningar. Ifrågavarande åliggande

representerar tydligen ett ingalunda obetydligt arbete. I arkivet skola vidare mottagas

och ombesörjas utförande av rekvisitioner å kopior eller utdrag av arkivets

kartor och handlingar. Dessa skola kollationeras och bestyrkas samt vad angår

flertalet stämpelbeläggas. Under senaste årtiondet hava i medeltal årligen utlämnats

26tj kopior eller utdrag av kartor samt 154 avskrifter eller utdrag av handlingar

— — —. Från arkivet har under sista årtiondet i medeltal årligen till offentliga

myndigheter utlämnats 796 lån av kartor och handlingar. Aven detta arbete kräver

tid

Med hänsyn till vad kommissionen sålunda anfört, finner kommissionen jämväl

oundgängligen nödigt, att arkivarien erhåller en medhjälpare vid bestridande

av arkivariegöromålen — — —. Vad angår den närmare karaktären av denna

medhjälpartjänst finner kommissionen intet att erinra mot de av lantmäteristyrelsen

den 7 oktober 1918 föreslagna löneförmånerna — lön 1,600 kronor, tjänstgörilöspenningar

900 kronor och ortstillägg 300 kronor eller tillhopa 2.800 kronor jämte

tre ålderstillägg om vartdera 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Däremot

anser sig kommissionen icke kunna för den nya befattningen tillstyrka benämningen

assistent, som av kommissionen använts för förstagrads tjänst å lantmäterikontoren

i länen. I stället synes lämpligt, att den nya befattningens innehavare benämnes

underingenjör.

Såväl denne som registratorn torde böra berättigas till en månads semester

årligen. — — —.

— -— — föreslår kommissionen, att arkivarien i lantmäteristyrelsen befrias

från registratorsgöiomålen;

att i staten uppföres dels en registrator med löneförmåner, som tillkomma

förstagiadstjänst, dels ock en underingenjör med lön 1,600 kronor, tjänstgöringspenningar

900 kronor och ortstillägg 300 kronor eller således tillhopa 2,800 kronor

järnte tre ålderstillägg å 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år; samt

att såväl registratorn som underingenjören förklaras berättigade till en månads

semester årligen, och att beträffande dem i övrigt skola gälla bestämmelserna

i nyss berörda kungörelse den 23 oktober 1903.»

I gällande stat finnas upptagna två kvinnliga biträden av första

graden och ett av andra graden. Det sistnämnda biträdet tjänstgör

såsom ritbiträde huvudsakligen på arkivet; av de två övriga är det ena

biträdet sysselsatt med den ekonomiska bokföringen och det andra tjänstgör

såsom ronskriverska för styrelsens expedition. Ytterligare finnes

ett extra kvinnligt biträde, som är sysselsatt såsom renskriverska.

Kvinnliga

biträden

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Vaktmästare.

Kuitgl. Maj:ts proposition Nr 355.

1 skrivelsen den 20 november IDIG föreslog lnntmäteristyrelseu, att

det kvinnliga biträde, som vore sysselsatt med den ekonomiska bokföringen,

skulle uppflyttas från törsta till tredje graden. Sedermera bär

styrelsen i skrivelsen den 7 oktober 1918 hemställt, att utöver nu befintliga

kvinnliga biträden måtte uppföras ytterligare två sådana av andra

graden.

Lantmäterikommissionen har, under erinran att kommissionen redan

förut förklarat, att ett kvinnligt biträde av andra graden erfordrades

för det dagliga arbetet med styrelsens ekonomiska bokföring, anfört, att

en ytterligare sådan biträdesbefattning krävdes för ritgöromålen å de

nya lands- och stadsbyråerna. Inberäknat det nuvarande ritbiträdet

skulle således finnas tre kvinnliga biträden av andra graden. I fråga

om antalet kvinnliga biträden av första graden både styrelsen icke

påyrkat någon ändring; och även kommissionen ansåge, att skrivgöromålen

vid eu utökning av byråindelningen kunde på goda grunder förutsättas

bliva av den omfattning, att de loge två renskrivcrskors ti l i

anspråk. Kommissionen har alltså föreslagit, att i stat måtte upptagas

ytterligare två kvinnliga biträden av andra graden.

För närvarande finnas i stat upptagna en förste vaktmästare och eu

vaktmästare. Dessutom finues hos bintmäteristyrelsen en extra vaktmästare.

I skrivelsen den 20 november 1916 hemställde lantmäteristyrelsen,

att ytterligare en vaktmä-tarbefattning måtte uppföras i stat, samt anförde

i detta avseende följande:

»Uti det förslag till stat för lantmäteristyrelsen, som Eders Kungl. Maj:t

föreläde 1908 års riksdag, funnos upptagna, förutom en förste vaktmästare, tvenne

vaktmästarsysslor med normal avlöning. Riksdagen ansåg emellertid behovet av

den tredje vaktmästaren väsentligen vara föranlett av den otjänliga belägenheten

av verkets lokaler och uteslöt därför denna befattning. Lantmäteristyrelsen finner

sig emellertid böra erinra, att vilken anordning, som än träffas beträffande arkivlokalen

eller arkivaliernas förvaring, det icke är tänkbart, att arkivet kan avvara

en egen vaktmästare. Erfarenheten har under senare åren visat, att arkivels vaktmästare

ej sällan behöver hjälp, och att behovet härav framdeles kommer att ökas

är enligt styrelsens mening otvivelaktigt. Det behov av vaktmästarbiträde, som

gör sig gällande i arkivet, är för övrigt av en helt och hållet annan art än det,

som finnen för styrelsen i övrigt.

Dessa förhållanden föranleda, att arkivets och lantmäteristyrelsens behov i

övrigt av vaktmästarbiträde böra regleras fristående från varandra. Erfarenheten

har visat, att oavsett arkivet styrelsen har stadigvarande behov av minst två vaktmästare,

och bör den ene av dessa vara förste vaktmästare. Ehuru allt från ingången

av år 1909 en extra vaktmästare varit anställd hos styrelsen, har likväl

anlitande av extra vaktmästarbiträde årligen visat sig nödvändigt.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

12]

Kungi. Maj.ts proposition Nr 355.

Samma hemställan har lantmäteristyrelsen vidhållit i skrivelsen

den 7 oktober 1918.

Då lantmäterikommissionen icke funnit något att häremot erinra,

har kommissionen föreslagit, att i stat måtte upptagas ytterligare en

vaktmästarbefattning.

1 gällande stat tinnes upptagen eu post å 20,500 kronor till extra

tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning. Enligt de förutsättningar,

som förelegat vid besluts fattande om denna anslagspost, kunna

däri anses ingå följande poster:

till ersättning åt fyra amanuenser med fast arvode ............ kronor 10,800

» flitpeuningar åt extra tjänstemän i övrigt .................... » 1,500

» extra biträden......................................................................... » 4,700

t) biträde vid vaktmästargöromålen..................................... » 900

» vikariatsersättning.............................................................. » 2.600

Summa kronor 20,500.

Angående användningen av ifrågavarande anslagspost, i vad densamma

är avsedd till avlöning åt amanuenser och extra tjänstemän, har

Kung!. Maj:t den 26 mars 1909 förordnat, att under förutsättning att

föreskrift av lantmäteristyrelsen meddelades därom, att arbetstiden å

tjänsterummet för fast anställd amanuens skulle i allmänhet utgöra sex

timmar varje söckendag, arvode för dylik amanuens skulle utgöra minst

2,400 kronor och högst 3,000 kronor.

Uti skrivelse den 29 mars 1917 föreslog lantmäteristyrelsen, att

ersättningen till amanuenserna måtte utjrå till fyra med lägst 3,000

kronor och högst 3,600 kronor eller i medeltal 3,300 kronor samt till

tre med lägst 2,700 kronor och högst 3,300 kronor eller i medeltal

3,000 kronor. Denna beräkning, som för amanuenser visade ett med*-lbehov

av 22,200 kronor, lades till grund för Kungl. Maj:ts framställning

till 1917 års riksdag om anvisande å extra stat för år 1918 av

11,700 kronor till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning.

Berörda framställning bifölls av riksdagen, som även bifallit enahanda

framställning för år 1919.

Från 1909 års början voro i regel hos lantmäteristyrelsen anställda

fem amanuenser, därav fyra med s. k. fast anställning. Av

dessa amanuenser tjänstgjorde två å administrativa byrån samt en å

lantmäteribyrån, en hos lantmäterifiskalen och en hos arkivarien. Denna

fördelning följes fortfarande, varjämte numera en amanuens sysselsattes

Bihang till riksdagens protokoll 1919. t samt. 317 höft. (Nr 355.) 16

Extra tjänsteni

fin och

biträda n samt

vikariatsersättning.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kunyl. Maj;ts proposition Nr 355.

hos extra byrådirektören och en är avsedd att alternera på de ordinarie

byråerna.

Lantmäterikommissionen har yttrat huvudsakligen följande:

»Beträffande byrån för utredningar eller den nuvarande lantmäteribyrån innebär

kommissionens förslag i fråga om den ordinarie personalen, att å samma byrå

skola finnas en byråchef och en byrådirektör. Var och en av dessa befattningshavare

anser kommissionen vara i behov av ett biträde, som bör anställas som

amanuens. Även å administrativa byrån håller kommissionen före, att behov förefinnes

av tvenne amanuenser. De uppgifter av skilda slag, som av denna byrå

skola samlas och tillhandahållas, motivera detta behov. Ä var och en av återstående

båda byråer liksom dels å lantmäterifiskalsexpeditionen och dels i arkivet

synes behov av en amanuens göra sig gällande. Härförutom har kommissionen

funnit, att två amanuenser böra beräknas för att fylla uppkomna ledigheter och

övriga ständigt återkommande behov. Kommissionen finner alltså, att medel böra

beräknas för sammanlagt tio amanuenser.

Vid behandlingen av frågan om extra lantmätare har kommissionen anslutit

sig till lantmäteristyrelsens förslag om att extra lantmätare bör under byråförordnande

bibehållas vid ho:.om tillkommande arvode såsom extra lantmätare. Detta

har till följd, att kommissionen i fråga om ersättningen till amanuenserna i styrelsen

måste taga hänsyn till de arvoden, de under amanuenstjänstgöi ingen äga att

uppbära såsom extra lantmätare. Kommissionen utgår ifrån att till amanuenser icke

komma att anlitas andra extra lantmätare än de, som enligt kommissionens förslag

komma att uppbära arvode till belopp av antingen 1,000 kronor eller 1,500

kronor. Vid sådant förhållande anser kommissionen, att den ytterligare ersättning,

som bör ifrågakomma för amanuenserna i styrelsen, bör kunna i genomsnitt begränsas

till 2,600 kronor om året. Det erforderliga anslagsbehovet till amanuenser

beräknar kommissionen alltså till 26.000 kronor. Denna beräkning lian skett

under förutsättning, att något belopp till flitpenningar ej vidare blir erforderligt.»

Utöver de i det å styrelsens ordinarie stat upptagna anslaget till

extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning ingående belopp

av 4,7o0 kronor till extra biträden samt 900 kronor till extra vaktmästare

har genom ovanberörda för åren 1918 och 1919 å extra stat

beviljade tilläggsanslag å 11,700 kronor medeltillgången för sistnämnda

båda ändamål ökats med 1,400 kronor, så att för närvarande alltså för

dessa ändamål står till stj^relsens disposition ett årligt belopp av 7,000

kronor.

Lantmäterikommissionen har uttalat, att med hänsyn till den jämförelsevis

stora omfattning, som utgivandet av kopior, avskrifter och

utdrag i arkivet hade, samt den utveckling ämbetsverket skulle få genom

godtagande av kommissionens förslag, varigenom behovet av extra

hjälp för skriv- och vaktmästargöromålen givetvis måste anses bliva

avsevärt, i samma mån som antalet skrivbiträden och vaktmästare på

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr iJ55.

ordinarie stat vore rätt begränsat, någon nedsättning i detta belopp

icke borde ifrågakomma.

IT i i ovati omformälda anslag å ordinarie stat ingår även ett belopp

av 2,600 kronor till vikariatsersältuing. För detta ändamål står för åren

1918 ocli 1919 ytterligare ett belopp av 400 kronor till lantmäteristyrelsens

disposition av ovan omformälda anslag å extra stat.

Lantmäteri kommissionen bar vid beräkningen av det belopp, som

för framtiden blir erforderligt för ändamålet, i fråga, utgått från, att,

vid förfall för verkets chef, byråchef'' bör inträda i utövningen av chefens

åligganden, att byrådirektör utan särskild ersättning är skyldig att

uppehålla byråchefsämbete, när byråchef .är stadd på inspektionsresa eller

åtnjuter semester, samt att vikarie för de fasta biträdena liksom lör vaktmästarna

icke kan fås end st mot tjänstgöringspenningarna eller däremot

svarande belopp. Emellertid borde man vid ifrågavarande beräkning

även taga hänsyn till förhållanden, som icke kunde förutses. Under

dessa förutsättningar hade kommissionen beräknat, att till vikariatsersättning

skulle erfordras ett belopp av 4,500 kjonor.

Enligt kommissionens beräkning skulle således erfordras 26,000

kronor till amanuenser, 7,000 kronor till extra biträden och extra vaktmästare

samt 4,500 kronor till vikariatspeuniugar. Dessa belopp, tillhopa

37,500 kronor, har kommissionen ansett böra i sin helhet upptagas

å ordinarie stat.

Lantmäteriets chef upptages i nuvarande staten såsom överdirektör

med löneförmåner till sammanlagt belopp av 10,000 kronor.

1 skrivelsen den 7 oktober 1918 har lantmäteristyrelsen anfört, att

om styrelsen utvidgades på sätt nu vore i fråga, detta måste anses

innebära ett erkännande av, att lantmäteriet har en väsentligt större

betydelse än under de senare årtiondena i vårt land kommit till synes.

I samma mån som detta vore fallet, i samma mån framträdde också

betydelsen av att till högste ledare och chef för lantmäteriet kunna förvärva

person av erkänd förmåga. För att öka utsikterna härtill syntes

böra tagas i övervägande, huruvida icke verkets chef borde beredas en

bättre ställning, äu gällande stat utvisade. Den jämförelsevis talrika

personal, som lydde under lantmäteristyrelsen, gjorde även eu ändring

uti nu berörda del påkallad.

Lantmäterikommissionen har anfört:

»Till en början vill kommissionen erinra, att verkets chef i äldre tider vid

olika tillfällen benämnts generaldirektör, samt att år 1864 dåvarande chefen Falkman

erhöll värdighet av generaldirektör. Från början av 1880-talet till omorganisationen

1908 kallades chefen lantmäteridirektör.

Chefen e

ställning.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Lantmäterikommissionens

stat förslag.

Kunyl. Maj ta proposition Nr 35ö.

En jämförelse med andra centrala ämbetsverk ger vid handen, de''s att såväl

chefen för lotsstyrelsen som chefen för riksförsäkringsanstalten med vardera endast

tre ordinarie ledamöter intar ställning av gener*Idirektör med en avlöning av ll,0u0

kronor, dels ock att i de centrala ämbetsverk, vilkas chef har överdirektörs ställning,

ledamöternas antal är två eller tre. S ilunda utgöres väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

försäkringsinspektionen och kontrollstyrelsen av jämte överdirektören, tre

ledamöter; i fångvårdsstyrelsen uppgår ledamöternas antal till allenast två.

Enligt det av kommissionen ffam''agda förslaget skulle lantmäteristyrelsens

ordinarie personal komma att bestå av förutom chefen och ledamöterna sex andragrads

och fyra tredjegrads tjänstemän.__ Härtill kommer, att under lantmäteristyrelsen

skulle komma att sortera jämväl 24 överlantmätare med ställning av tredjegrads

tjänstemän och föreståndare var och en för sitt lantmäterikontor i länet.

Av det ovan sagda torde framgå, att lantmäteristyrelsens chef skulle efter

den nya organisationens genomförande, därest han bibehölles såsom överdirektör,

komma att intaga en ställning, som icke vore fullt jämförlig med den, som tillkommer

cheferna för vissa andra med lantmäteristyrelsen i nu ifrågavarande avseende

jämförliga centrala ämbetsverk. Särskilt tänker kommissionen härvid på

de nyligen omorganiserade riksförsäkringsanstalten och lantbruksstyrelsen. Redan

av nu antydd anledning synas sålunda starka skäl tala för, att lantmäteristyrelsens

chef beredes en förbättr ad ämbetsställning.

Härtill kommer, att i beaktande av lantmäteristyrelsens betydelsefulla uppgift

att dels genom de olika jorddelningsinstituten främja och stödja utvecklingen

av landets modernäring dels ock leda och åstadkomma reda i landets mätningsväsende,

det är av synnerlig vikt att till ämbetsverkets chef förvärva en framstående

och för posten väl kvalificerad person.

Kommissionen anser därför angeläget, att åt lantmäteristyrelsens chef gives

ställning av generaldirektör.

Beträffande storleken av det arvode, som i denna egenskap bör tillkomma

honom, torde detta, i likhet med vad senast skett beträffande arvodet till generaldirektören

och chefen för den år 1917 inrättade byggnadsstyrelsen, bestämmas till

11,000 kronor eller till det för generaldirektör i gällande normalstat bestämda

beloppet.

Kommissionen föreslår alltså, att chefen för lantmäteristyrelsen uppföres såsom

generaldirektör med sådan tillkommande normala löneförmåner.»

Lnntmäterikommissionens förslag till stat för lantmäteristyrelsen

är av följande lydelse:

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kun<jl. Maj.ts proposition Nr\ 35ö.

125

1

i Lön

T änst- göring

pen- ni liga r

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Ifrcnor

Summa

kronor

j 7,000

3,000

1,000

11,000

Generaldirektör ........................

t

11,000

j 5,000

2,500

600

8,100

Byråchef ..................................

4

32,400

4,200

2,000

600

6,800

Byrådirektör ....................................

4

27,200

1 4,200

2,000

600

6,800

Lnnhnälerifiskul ..............................

l

6,800

j 3,600

1,800

400

5,800

Arkivarie ......................................

1

5,800

j 2,200

1,500

300

4,000

Byråingenjör ........................

3

12,000

2,200

1,500

3C.0

4,000

Regis!rator ..................................

l

4,000

1,600

900

30.0

2,800

Underingenjör.............................

1

2.800

900

550

150

1,600

Kvinnligt biträde ..............................

3

4,800

700

350

150

1,200

Kvinnligt biträde ............................

2

2,400

900

450

150

1.500

l

1,500

700

350

150

1,200

Vak tuktare ....................................

2

2,400

_

—

Extra tjänstemän och biträden samt vi-

kariatäersät liiing..............................

—

37,500

150,600

Anm, 1. Byråchef, byrådirektör och lantmäterifiskal åtnjuta ett ålderstillägg till lönen å 600

kronor eller 5 år.

Anm. 2. Arkivarie åtnjuter två ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år

Anm. 3. Byråingenjör och registrator åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive

5, 10 och 15 år.

Anm. 4. Underingenjör åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter respektive 5, 10

och 15 år.

Anm. 5. Kvinnligt biträde åtnjuter två ålderstillägg till lönen å 200 kronor efter respektive 5

och 10 år.

Anm. 6. Förste vaktmästare åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter 5 år.

Anm. 7. Vaktmästare åtnjuter två ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter respektive 5 och 10 är.

Anm. S. Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjuta utöver ovan angivna avlöningsförmåne1-, avlöningsförbättring

enligt kung!, kungörelsen den 1 november 1918 samt äro underkastade

däri stadgade villkor och övriga bestämmelser.

Beträffande lantmäteristyrelsens organisation har denna styrelse uti

sitt utlåtande över betänkandet till en början erinrat, hurusom Kungl.

Maj:t den 31 december 1918 för ökat arbetsbiträde hos styrelsen under

förra halvåret 1919 anvisat 5,100 ktonor. Jag har redogjort för detta

ärende i punkten 35 i propositionen om anslag å tilläggsstat för år

1019, uti vilken punkt Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan

på blivande proposition beräkna ett anslag av 6,000 kronor för enahanda

ändamål under senare halvåret 1919. Lantmäteristyrelsen har

vidare anfört huvudsakligen följande:

Lantmäteri.

styrelsen

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

»Kommissionens förslag beträffande byråindelningen, antalet ordinarie tjänstemän

och byråtjänstemännens löneförmåner skiljer sig från lantmäteristyrelsens förslag

endast därutinnan, att kommissionen vad utredningsbyrån angår ansett den

föreslagne byråingenjören kunna avvaras. Den obetydliga besparing, som vinnes

genom att på sätt kommissionens förslag innebär utbyta en första gradens tjänst

mot en amanuens, motväges givetvis mer än i motsvarande grad av den minskning

i fråga om arbetsprodukt i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende, som av

förslagets genomförande är att förvänta.

I avseende å denna fråga samt styrelsens organisation och arbetskrafter på

det hela taget torde kunna sägas, att, ehuru den föreslagna utökningen är högst

ansenlig och kostnaderna därför även avsevärda, dessa dock äro av jämförelsevis

mindre betydelse i jämförelse med kostnaderna för övriga av kommissionen framställda

förslag. Då emellertid utsikterna att genom dessa sistberörda förslag vinna

den nytta, som med dem avses, givetvis till icke obetydlig del är beroende av det

sätt, varpå styrelsen kan lösa sin uppgift, synes det icke förenligt med klok hushållning

att begränsa tillgången på arbetskrafter för styrelsen till ett minimum utan

■skälig hänsyn till den utveckling, som kommissionens förslag i andra delar givetvis

kommer att medföra på lantmäteriets område och som måste återverka även på

styrelsens arbetsuppgifter.

Styrelsen finner sig i detta sammanhang särskilt h ira erinra om, att styrelsen,

utan att styrelsen förses med de arbetskrafter, styrelsen begärt, icke ser sig i stånd

att på ett tillfredsställande sätt i jordägarnas och det allmännas intresse leda och

övervaka lantmäteriverksamheten inom landet och förekomma mindre tilltalanda

yttringar så i ett som annat avseende. Det torde vara förtjänt av särskilt beaktande

vad styrelsen förut i denna del av ämnet anfört och som återfinnes å sid.

142 i kommissionens betänkande. Här berörda uppgifter kunna icke fyllas utan

tillfälle till inspektioner i rätt stor utsträckning. Utan tillgång på tillräckliga

arbetskrafter kommer styrelsen även att sakna möjlighet att på sätt som bör ske

på det hela taget följa med utvecklingen inom styrelsens förvaltningsområde.

Vad administrativa byrån angår har kommissionen räknat med den kvantitativa

ökning i dess åligganden, som följer av den av kommissionen föreslagna utökningen

av organisationen. Denna synpunkt bör särskilt understrykas. I anslutning

till densamma torde emellertid böra särskilt erinras om följande förhållanden.

Hänsyn bör tagas till den ökning i arbetet, som blir en följd av alt arvodena till

auskultanterna, som hittills utbetalts halvårsvis, enligt kommissionens förslag skola

utgå månadsvis. För att, såsom önskvärt är, bättre än hittills kunna uppehålla och

befrämja smidigheten i organisationen vad angår den personal, som sysselsättes

med utförande av lanlmäteriförrättningar, tarvas en ständig kontakt med berörda

personal. Enbart kommissionens förslag om Bisättning till lantmätarna för publika

renovationer kan med ledning av tillgänglig statistik beräknas komma att öka antalet

ärenden å byrån med minst iSOö årligen.

Det torde böra särskilt framhållas, att det ligger i sakens natur, att fyra

byråer i regel icke medhinna fyra gånger så mycket som en byrå. Vid behandlingen

av en del ärenden böra nämligen två och i vissa fall alla byråcheferna deltaga.

Denna synpunkt är av särskild betydelse beträffande administrativa byrån.

Chefen å denna byrå, på vilken det ankommer att bereda och föredraga flertalet

lagstiftningsfrågor, bör nämligen hava till uppgift att jämte verkets chef vaka över

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

kontinuiteten och bör därför hava till åliggande att ingående granska alla förslag

från övriga byråer till föreskrifter och cirkulär.

Kommissionens föreslag innebär, att till landsbyrån skall läggas icke blott

styrelsens befattning med vanlig mätning och jorddelningsverksamhet i övrigt såsom

tillsyn över skiftesläggning och gradering o. s. v. utan även dels de på styrelsen

beroende åtgärder i fråga om de av kommissionen föreslagna statsbidrag dels ock

styrelsens befattning med jordregistret. Till ärenden rörande statsbidrag räknar

kommissionen tydligen endast sådana, som föranledas av kommissionens förslag

angående statsbidrag till skiften och hemmansklyvningar. Antalet av dessa ärenden

beräknar kommissionen till halva tusentalet. Lantmäteristyrelsen har emellertid

ovan föreslagit, att bidrag beträffande större laga skiften skall kunna lämnas även

under pågående förrättning. Kommissionens beräkning av antalet ärenden av ifrågavarande

slag är för övrigt byggd på förutsättning, att alla delägare i en förrättning

på en gång göra framställning om statsbidrag. Det är emellertid långt ifrån säkert

att så kommer att ske. Nu berörda förhållanden torde visa, att antalet ärenden

blir större än kommissionen beräknat. Man har dessutom att räkna med en hel

del ärenden rörande besvär över beslut, som angående bidrag eller understöd av

statsmedel meddelats av annan myndighet än Eders Kungl. Maj:t.

Enligt lantmäteristyrelsens mening innebär ledningen av mätnings- och jorddelningsväsendet

på landet med allt vad därtill hör en fullt tillräcklig uppgift fölen

byrå. Att denna byrå desslikes skulle kunna medhinna både ärenden rörande

statsbidrag i av kommissionen avsedd del samt jordregisterärenden, anser styrelsen

icke möjligt. Man torde böra räkna med att det framdeles kan visa sig nödvändigt

att företrädesvis för handläggning av dessa ärenden inrätta en ytterligare byrå.

Tillsvidare torde sistberörda ärenden eller större delen av dem böla fördelas på de

andra byråerna. Huruvida någon del av samma äreden kan tilldelas stadsbyrån,

blir givetvis beroende på, huru befattningarna på denna byrå komma att besättas.

Det torde i allt fall komma att visa sig ofrånkomligt att fördela en stor del av

ifrågavarande ärenden mellan administrativa byrån och utredningsbyi ån.

Vad administrativa byrån vidkommer har på senare åren å densamma varit

anställda förutom byråchefen och byi åingenjören hela året två amanuenser samt

under halva året ytterligare en amanuens. Att personalen såsom förslaget innebär

utökas med en person, är säkerligen mer än väl påkallat. Beträffande landsbyrån

erfordras enligt styrelsens mening personal till enahanda antal. Styrelsen är övertygad,

att arbetet skall bliva fullt tillräckligt för samtliga byråerna, men i all

synnerhet kommer arbetsbördan att bliva stor för administrativa byrån och landsbyrån.

Det är för övrigt alldeles särskilt angeläget, att dessa byråer erhålla tillräcklig

personal bland annat av den anledningen, att en hel del ärenden å dessa

byråer äro av sådan art, att uppskov ej får ifrågakomma.

Arbetenas omfattning å sistnämnda båda byråer måste föranleda till, att

byråchefens närmaste man i stor utsträckning måste anlitas att självständigt bereda

och föredraga ärenden. Att utgå ifrån att detta endast skulle komma att gälla

löpande ärenden eller ärenden av mindre omfattning är oriktigt. För övrigt ingår

redan i kommissionens förslag, att berörda tjänstemän, när byråcheferna äro frånvarande

till följd av inspektionsresor eller semester, skola inträda i utövandet av

byråchefsämbetet, och man måste räkna med att vid sådana tillfällen ofta förekomma

ärenden av svårare natur, där stora enskilda och även allmänna intressen

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kunyl. Maj. ts proposition År 355.

stå på spel och som emellertid kräva omedelbart avgörande. Vad nu sagts om

ärendenas beskaffenhet är givetvis ofta fallet med ärenden, som förekomma å utredningsbyrån,

där byråchefens närmaste man enligt kommissionens förslag i regel

bör självständigt ombesörja utredning och föredragning av ärenden, som överlämnas

till honom.

Det är på grund av nu anförda skäl enligt lantmäteristyrelsens mening synnerligen

angeläget, att byråchefens närmaste man ej allenast å stadsbyrån utan även

å övriga byråer är väl kvalificerad, och i avseende å frågan vad som bör tarvas

för att kunna anses väl kvalificerad, är det givet, att i denna del en långt mångsidigare

utbildning och erfarenhet måste krävas å övriga byråer än å stadsbyrån.

Kommissionen har beräknat en distriktslantmätares inkomster till 6 500 kronor.

Det är emellertid att märka, att detta är en genomsnittssiffra, som för övrigt är

beräknad under förutsättning av åtta timmars arbetsdag. Förhållandena med avseende

å en distriktslantmätares verksamhet äro emellertid sådana, att han genom

att utsträcka arbetstiden även kan vinna ökning i inkomsten. Flertalet tager vid

jämförelse med en byråbeställning säkerligen hänsyn till detta förhållande. Man

torde för övrigt kunna räkna med att de driftigare och dugligare distriktslantmätarna

kunna även för åtta timmars arbete icke oväsentligt öka ovan angivna medeltalssiffra.

Till följd härav anser styrelsen, jämväl med tagen hänsyn till den väntade

tillfälliga löneregleringen för vissa ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen,

det oundgängligen nödvändigt, att byråchefernas närmaste män å samtliga

byråer beredas löneförmåner såsom kvalificerade andragradstjänstemän. Därest

så icke sker, kunna åtminstone dugligare distriktslantmätare icke påräknas såsom

sökande till ifrågavarande befattningar, utan jämförelsevis unga och oerfarna eller

mindre dugliga tjänstemän komma att tävla om desamma. Resultatet kommer att

bliva ett upprepande av vad som skett eller att styrelsen nödgas anlita personer

med otillräcklig praktisk erfarenhet eller eljest mindre väl kvalificerade. Efter några

års tjänstgöring göra dessa emellertid anspråk på befordran, som skäligen ej kan

förvägras, och följden härav i sin ordning blir den, att särskilt förstelantmätartjänsterna

komma att besättas med personer, som icke i alla delar hava tillfredsställande

kvalifikationer. — — —.

I anledning av framställning av lantmäteristyrelsen, däri styrelsen framhållit

angelägenheten av att arvodet till hos styrelsen fast anställd amanuens finge utgå

med högre belopp än som bestämts genom nådiga brevet den 12 oktober 1917, har

Eders Kungl Maj:t den 31 december 1918 funnit gott förordna, att styrelsen skall

för år 1919 under det i förstberörda nådiga brev föreskrivna villkor i övrigt anställa

sex amanuenser med fast arvode av lägst 3,300 kronor och högst 3.900 kronor.

Detta beslut synes emellertid icke, så vitt för närvarande kan bedömas, böra föranleda

ökning i den av kommissionen föreslagna ersättningen till styrelsens amanuenser.

Vad däremot angår det för vikariatsersättning beräknade beloppet synes detta

väl knappt och torde böra höjas till 5,000 kronor, varjämte någon höjning även

torde böra ske i fråga om det för extra biträden beräknade beloppet. Med hänsyn

till den tillfälliga lönereglering, som är ifrågasatt inom vissa delar av statsförvaltningen,

torde det belopp, som av kommissionen beräknats till extra tjänstemän och

biträden samt vikariatsersättning (26,009 + 7,000+4,500) 37,500 kronor böra höjas

med 25 procent eller 9,375 kronor. På grund av nu anförda omständigheter torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

12''.)

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 355.

ifrågavarande anslag böra bestämmas till 48,000 kronor, varigenom slutsumman av

staten för lantmäteristyrelsen ökas med 10,500 kronor till 101,100 kronor.

Vad angår byrådirektörernas skyldighet att inträda i utövning av byråchefsämbete

torde denna skyldighet böra utsträckas även till fall, då byråchef åtnjuter

partiell ledighet utan att vara upptagen av inspektionsresa.»

Jag bör vidare omförmäla, att i en till mig ställd skrivelse den 4

februari 1919 lanlmäterikoinmissionen anfört:

»Vad angår den av lantmäteristyrelsen föreslagna reciprociteten i fråga om

tjänstårsberäkning, har kommissionen uti sitt betänkande behandlat detta ämne endast

vad angår förhållandet mellan byråingenjörstjänst i lantmäteristyrelsen och assistentbefattning

å lantmäterikontor. I denna del har kommissionen ansett, att några

hinder av principiell natur mot bifall till styrelsens förslag ej förefinnas, och därför

framstälit förslag i ämnet.

Med avseende däremot å frågorna om reciprok rätt till tjänstårsberäkning

dels mellan å ena sidan assistent å lantmäterikontor och byråingenjör i lantmäteristyrelsen

samt å andra sidan distriktslantmätare dels ock mellan sistnämnda befattningshavare

och byrådirektör i styrelsen, hava dessa synts kommissionen vara av

beskaffenhet att böra ses i samband med andra dylika frågor inom statsförvaltningen,

vilka enligt vad kommissionen inhämtat för närvarande äro beroende på utredning av

löneregleringskommittén.»

Denna kommissionens skrivelse har överlämnats till löneregleringskommittén.

Angående nödvändigheten av att lantmäteristyrelsen med hänsyn

till mängd''*n av det arbete, som åvilar detta ämbetsverk, och de ökade

arbetsuppgifter, som nu skulle tillkomma detsamma, organiseras å fyra

byråer, har icke rått någon meningsskiljaktighet i kommissionen. Även

lauimäteristyrelsen har understött detta förslag, dock under fiamhållande

att enligt styrelsens mening ytterligare en byrå komme att inom kort

bliva erforderlig. Med avseende å den av kommissionen förebragta

utredningen tinnar jag mig böra tillstyrka förslaget om inrättande av

två nya byråer i styrelsen. Jag finner även den föreslagna fördelningen

av ärendena på de fyra byråerna vara i huvudsak lämplig. Beträffande

detaljerna torde närmare bestämmelser böra träffas i blivande instruktion.

I huvudsak kunna de fyra byråerna betecknas såsom administrativa

byrån, utredningsbyrån, landsbyrån och stadsbyrån.

Kommissionens majoritet har föreslagit, att å en var av dessa byråer

måtte placeras en byråchef och en byrådirektör i kvalificerad andragrads

ställning samt att dessutom å administrativa byrån, landsbyrån och stadsbyrän

måtte anställas en förstagrads tjänsteman med benämning byråingenjör.

Reservanten herr Bengtsson har velat utesluta de tre bvråBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 317 höft. (Nr 355.) 17

Departements
chefen.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

ingenjörerna samt ansett, att av byrådirektörerna endast den å stadsbyrån

placerade borde hava kvalificerad andragrads ställning under det

att de tre övriga bordo åtnjuta avlöning i andra normalgrahen. Reservanten

herr Stenberg har instämt med herr Bengtsson med den avvikelse,

att lian ansett jämväl en byråingenjör behövlig å stadsbyrån.

Lantmäteristyrelsen har instämt med kommissionens majoritet, varvid

styrelsen emellertid framhållit såsom önskvärt, att även utredningsbyrån

måtte erhålla en byråingenjör.

För egen del finner jag utredningen angående de olika byråernas

ärenden vad dessas såväl mängd som beskaffenhet angår ådagalägga

nödvändigheten av att å varje byrå ställes vid byråchefens sida en

skicklig och erfaren tjänsteman i byrådirektörs ställning för biträde

med föredragning, utredningar och andra mera arbetskrävande uppgifter.

Någon meningsskiljaktighet härutinnan har icke kommit till synes och

icke heller därom, att åt den tjänsteman, som sålunda skulle placeras å

stadsbyrån, bör beredas kvalificerad andragrads ställning med begynnelseavlöning

av G,800 kronor. Vad sålunda föreslagits biträder jag. Huruvida

de övriga tre byrådirektörerna böra erhålla samma avlöning eller

allenast i andra normalgraden är mera ovisst. Vid bedömandet av frågan

om den lämpliga avlöningen för dem torde hänsyn böra tagas till utsikterna

att till befattningarna förvärva så skickliga och dugande personer,

som dessa platser kräva. Det bör därför tillses, att avlöningarna tillmätas

så, att hven de mera framstående distriktslantinätarna kunna antagas

söka dylika tjänster. Såsom förut framhållits liar jag ansett distriktslant

niätarnas sammanlagda nettoinkomster av tjänsten böra beräknas,

oavsett orts tillägg, till i medeltal 6,''200 kronor, varav 3,000 kronor lön

och 3,200 kronor såsom inkomst av arbete. Med inräknande av de tre

ålderstilläggen å 500 kronor skulle nettoinkomsten uppgå till 7,700 kronor.

Det bör dock ej förbises, att i ett stort antal distrikt lantmätarna torde

kunna genom arbete enligt taxa förvärva sig större inkomster än som

sålunda beräknats. Emellertid synes det, även med hänsyn härtill och

till de dyrare levnadskostnaderna i huvudstaden, tillräckligt, ifall åt

byrådirektörerna å administrativa byrån, utredningsbyrån och landsbyrån

beredes avlöning efter andra normalgraden, nämligen 5,800 kronor

jämte två ålderstillägg å 500 kronor, enär därvid tillika bör tagas i

beräkning .tillskott å 1,000 kronor genom tillfällig lönereglering. Begynnelseavlöningen

blir då 6,800 kronor och slutavlöningen 7,800 kronor.

Denna avlöning överstiger med 600 kronor distriktslantmätares beräknade

inkomst utom efter det dylik lantmätare intjänat alla tre ålderstilläggen,

då skillnaden endast är 100 kronor. Men då byrådirektörstjänst icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

13]

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

torde böra betraktas såsom sluttjänst utan meritera för befordran till

överlantmätar- eller byråchefstjäust, lärer sistnämnda förhållande icke

böra tillmätas större betydelse.

blåjon olika benämning för dessa andragradstjänster synes icke

behöva föranledas av att avlöningen blir olika. Jag vill erinra, att av

byrådirektörerna i l.intbrnksstyrelsen don ene har avlöning i andra normalgraden

och deri andre i kvalificerad andra grad.

I likhet med kommissionens majoritet anser jag, att å samtliga

byråer utom utredningsbyrån bör placeras jämväl en förstagrads tjänsteman.

Vad administrativa byrån beträffar finner jag denna byrås mycket

stora arbetsbörda och mängden av löpande ärenden, vilka kiäva snabb

handläggning och expediering, göra eii dylik åtgärd ofrånkomlig. Vad

angår de bägge nya byråerna, skulle dessa ägna sig åt uppgifter, vilka

i själva verket till avsevärd del äro för styrelsen rå gott som nya. Delvis

beror detta av tillkomsten av åtskilliga ärenden angående städerna

men till stor del genom att fåtaligheten i styrelsens arbetskrafter hittills

utgjort ett oöverstigligt hinder för styrelsen att på det sätt, som obestridligen

måste anses vara i hög grad behövligt, intaga en ledande

ställning beträffande lantmäteriets praktiska utövning, särskilt i tekniskt

avseende, samt i sådant syfte öva tillsyn och kontroll bland annat genom

inspektioner Då dessa arbetsuppgifter säkerligen bliva för bägge de

nya byråerna i hög grad krävande, synnerligast till följd av den nya

mätningsförordningen, anser jag mig böra ansluta mig till kommissionsmajoritetens

förslag, att även å vardera av dessa byråer måtte anställas

en byråingenjör.

Vad lantmäterikommissionen och lantmäteristy^relsen föreslagit i

fråga om byrådirektörs semester och skyldighet att bestrida byråchefstjänst

föranleder ingen erinran från min sida.

Med anledning av vad kommissionen anfört angående reciprok

tjänstårsberäkning för byråingenjörer och assistenter å lantmäterikontor

vill jag framhålla, att rätt till tjänstårsberäkning bör i enlighet

med numera tillämpade principer medgivas vid varje förflyttning inom

samma lönegrad. Frågan om dylik rätt vid annan förflyttning — vilket

särskilt kan vara av betydelse, när distiktslantmätare efter intjänande

av ålderstil 1 ägg förflyttas till byrådirektörsbefattning — är som jag

nämnt överlämnad till utredning genom löneregleringskommittén.

Vad jag nyss anfört angående avlöningen åt byrådirektörerna i

andra normalgraden har i huvudsak sin tillämpning även å lantmäterifiskalen.

Under erinran att advokatfiskal^^! i rikets hovrätter, kammarkollegiet

och kammarrätten samt domänfiskalen åtnjuta avlöning

enligt andra normalgraden och då högre avlöning än åt nämnda tjänste
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj ris proposition Nr 355.

män icke synes mig kunna tillerkännas lantmäterifiskalen, kan jag icke

biträda förslaget om höjd avlöning åt denne.

I likhet med kommissionen anser jag det vara synnerligen behövligt,

att arkivarien befrias från registratorsgöromålen och får till fälle

att odelat ägna sig åt arkivets ordnande, vård och tillhandahållande åt

allmänheten. Såsom kommissionen framhållit är detta arkiv synnerligen

dyrbart och i olika avseenden av oersättligt värde. Det är också

mycket omfattande och växer årligen genom dit levererade renovationer.

Kommissionen har tillstyi''kt, att till biträde åt arkivarien måtte i

staten uppföras en befattningshavare, benämnd underingenjör, med 2,800

kronors begynnelseavlöning jämte ire ålderstillägg å 300 kronor. Detta

förslag grundar sig på en framställning av lantmäteristyrelsen, vilken

anfört, att sedan lång tid tillbaka den i styrelsens arkiv sysselsatte vaktmästaren,

som å styrelsens stat vore uppförd såsom förste vaktmästare,

intagit en ställning mellan vaktmästare och tjänsteman samt att dennes

arbete varit synnerligen förtjänstfullt och för arkivet av största bet}rdelse.

Aven jag tinner det lämpligt att eu dylik befattning inrättas, avsedd för

person med färdighet vid kartors hanöhavande, kartlagning m. fl. arkivgöromål.

Mot de av lantmäteristyrelsen och kommissionen för honom

föreslagna avlöningsförmånerna, vilka motsvara vad som nu utgår till

underinspektörerna vid yrkesinspektionen, har jag icke något att erinra.

Vad benamningen angår synes mig varken assistent eller underingenjör

lämpligt. För min del föreslår jag: arkivbiträde.

»lag instämmer i förslaget om uppförande i staten av en registratorsbefattning

med avlöning i första normalgraden.

Vad kommissionen föreslagit i fråga om kvinnliga biträden och

vaktmästare biträder jag likaledes. Avlöningarna för dessa höra emellertid

jämkas till likhet med vad fjolårets lagtima riksdag bestämde för

vaktmästare och Kungl. Maj:t i år föreslagit för kvinnliga biträden.

Ej heller kommissionens förslag om uppförande i styrelsens stat

av en anslagspost å 37,500 kronor till extra tjänstemän och biträden

samt vikariatsersättuing ger mig anledning till erinran.

I likhet med kommissionen anser jag slutligen, att den utökning

av såväl lantmäteristyrelsens personal som lantmäteri personalen ute i

orterna, vilken nu föreslås, samt den mera omfattande och beträffande

lantmäteriet i vidsträckt bemärkelse ledande och reglerande verksamhet,

som är avsedd att i högre grad än hittills utövas av lantmäteristyrelsen,

följdriktigt bör leda till, att styrelsens chef erhåller generaldirektörs

ställning och avlöning.

Enligt de sålunda av mig framställda förslagen skulle staten för

lantmäteristyrelsen erhålla följande utseende:

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 355.

133

1

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

_J

kronor j

7,000

3,000

1,000

11,000

Generaldirektör .................................

i

11,000

|

5,000

2,500

600

8,100

Byråchef ..........................................

4

82,400

4,200

2,000

600

6,800

Byrådirektör å stadsbyrån ..................

1

6,800

3,600

1,800

400

5,800

Byrådirektör ....................................

3

17,400

3,600

1,800

400

5,800

Luntmälerifiskul.................................

1

5,800

3,600

1,800

400

5,800

Arkivarie..........................................

1

5,800

2,200

1,500

300

4,000

Byråingenjör ....................................

3

12,000

2,200

1,500

300

4,000

Registrator .......................................

1

4,000

1,600

900

300

2,800

Arkivbilräde ....................................

1

2,800

1,300

500

200

2,000

Kvinnligt biträde .............................

3

6,000

1,100

300

200

1,600

Kvinnligt bilräde ..............................

2

3,200

1,100

650

150

1,900

Förste vaktmästare ...........................

1

1,900

900

550

150

1,600

Vaktmästare ...................................

Till extra tjänstemän och biträden samt

vikariatsersäitniug...................... ...

Summa kronor

2

3,200

112,300

37.500

149,800

Anm. 1. Byråchef och byrådirektör å stadsbyrån åtnjuta ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor

efter 5 år.

Anm. 2. Annan byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie åtnjuta två ålderstillägg till lönen fi

500 kronor efter resp. 5 och 10 år.

Anm. 3. Byråingenjör och registrator åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp.

5, 10 och 15 år.

Anm. 4. Arkivbiträde åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter resp. 5 10 och 15 år.

Anm. 5. Kvinnligt biträder åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år,

skolande av varje åld.rstillägg 100 kronor tillhöra lönen och 100 kronor tjänstgöringspenningarna.

Anm. 6. Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 100 kronor

efter resp. 3, 6 och 9 år.

Anm. 7. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,

anvisas förste vaktmästaren eller vaktmästaren, skall av lönen avstås för bostad

med bränsle 300 kronor för åi samt för lyse 25 kronor om året. Därest befattningshavare,

som nyss nämnts, åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i

övrigt erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet åt'', den

icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna

bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen

av lvse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av elektrisk ström

intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall befattningshavaren själv bekosta armatur

och lampor. — I övrigt skola i fråga om förmån av bostad in. m. i tillämpliga delar

lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående

avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare (Svensk författningsamling 1918 nr 836).

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

För åtnjutande av de å denna stat för ordinarie befattningshavare

upptagna avlöningar får jag föreslå följande villkor och bestämmelser.

/ fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening

av tjänster m. m. :

att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäteristyrelsen skall,

därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en

möjligen inträdande förändrad organisation av ämbetsverket eller särskilda delar

därav eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, eller därest viss personal tillhörande

göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning

sköta de. göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av

den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av

Kung!. Maj;t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen

med liknande arbetsuppgifter;

att med ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen icke må förenas annan

tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t

och, vad angår, innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom

gjord framställning och. efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner

uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning å lantmäterikontor icke äger, byråchef,

byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie utan Kungl. Maj:ts och annan

tjänsteman utan styrelsens efter särskild prövning i varje fall lämnade tillstånd

utföra lantmäteriförrättningar i orterna;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra uti den särskilda

befattning inom graden, där lantmäteristyrelsen, till befordrande av arbetets oavbrutna

gång, finner honom lämplig och behövlig;

i fråga om avlöningsförmåners upplärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från

tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägget, men alt den, som eljest undfår ledighet, såsom för

svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess

utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges

från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta

befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kuvgl. Maj:ts proposition Nr 355.

avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit

sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i

häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära

något därav;

att byrådirektör skulle vara skyldig att, när byråchef åtnjuter semester eller

är stadd på tjänsteresa, utan särskild ersättning förvalta närmast högre tjänst jämte

sin egen;

att när det eljest erfordras för beredande av semester eller när förordnande

av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, ävensom vid sjukdomsförfall manlig

befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre

befattning i lantmäteristyrelsen, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt

tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för

egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsfall de för befattningen anslagna

tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller

dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang

därmed;

ifråga om ålderstillägg :

att tidpunkten för i lönestaten medgiven förhöjning av lönen efter viss tid

fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,

första förhöjningen efter, vad angår förste vaktmästaren och vaktmästare,

tre år men beträffande annan befattningshavare fem år, under villkor att innehavaren

under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att

vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att

därvid icke mä föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet

för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare tre respektive

fem år på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare tre respektive

fem år ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår,

att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst

efter det, varande den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas

den tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt hos

lantmäteristyrelsen och antages till ordinarie biträde hos styrelsen från nämnda tid
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

punkt, må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, hon omedelbart

därförinnan mot fäst arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet

hos ämbetsverket;

att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning

intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från

tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

1 fråga om semester, skyldighet a''t avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, åtnjutas av generaldirektören, byråchefer, byrådirektör, lantmäti rifskål och

arkivarie under en och en halv månad, av byråingenjör, registrator, arkivbiträde och

kvinnligt biträde under en månad samt av vaktmästare under femton dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes, begagna

sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt

till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare

av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter

i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade

angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,

ämbetsverks och myndigheters stater uppförda bitr ädesbefattningar.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört beträffande lantmäteristyrelsen

hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget

till stat för lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och

med år 1920, ävensom de av mig förslagna villkor

och bestämmelser för åtnjutande av å samma stat för

ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter den 1 januari

1920 tillträder ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen,

skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda

villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning

i nämnda styrelse, vilken icke före viss av Kungl.

Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till

den nya avlöningsst iten och underkasta sig de för avlöningens

åtnjutande stadgade villkor och bestämmel
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

ser, och som icke lagligen kan därtill förbindan, skall

varda bibehållen vid de honom enligt dittills gällande

avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,

i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

honom;

dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteris<

yreisen

från................................................................ kronor 73,000

med ............................................................... » 76,800

till ............................................................... » 149,800

b. Förstärkning av lan trnäter istyre Is e n s arbetskrafter år 1919.

I punkten 35 under nionde huvudtiteln av propositionen om anslag

å 1919 års tilläggsstat har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan

på blivande proposition angående förstärkning under senare halvåret

1919 av arbetskrafterna i Jantmäteristyrelsen för detta ändamål

beräkna å tilläggsstat för samma år ett anslag av 6,000 kronor. Jag

meddelade i statsrådsprotokollet vid nämnda proposition, att lantmäteristyrelsen

i skrivelse den 7 september 1918 under åberopande av

de ökade arbetsuppgifter, som tillkommit för styrelsen genom kungörelsen

den 16 augusti 1918 med vissa föreskrifter angående mätniugsväsendet

inom rikets städer m. m., hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förberedande

av ökat arbetsbiträde hos styrelsen dels ställa medel till

styrelsens förfogande för förra halvåret 1919 dels ock av riksdagen

äska ett för senare halvåret 1919 avsett anslag av 10,000 kronor ävensom

anslag för år 1920. Jag erinrade, att Kungl. Maj:t i enlighet med

lantmäterikommissionens tillstyrkan anvisat 5,100 kronor för ändamålet

för förra halvåret 1919. Då frågan om det för senare halvåret 1919

behövliga anslagsbeloppet i viss mån sammanhängde med frågan, hur

lantmäteristyrelsen skulle organiseras efter 1920 års ingång, borde enligt

min mening dessa frågor upptagas i ett sammanhang.

Lantmäteristyrelsens förslag i fråga om senare halvåret 1919 avser

anslag dels till en extra byrådirektör med 3,300 kronor, dels till två

amanuenser med tillhopa 3,900 kroma'', dels till extra biträden och extra

vaktmästare med 2,4( ''0 kronor och dels till vikariatsersättning med 400

kronor eller tillhopa 10,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 höft. (Nr 355.)

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

I utlåtande häröver den 11 december 1918 har lantmäterikommissionen

tillstyrkt, att medel måtte anvisas dels för byrådirektörens anställande

med begärda 3,300 kronor, dels till en amanuens med 1,800

krouor och dels till de övriga av lantmäteristyrelsen avsedda ändamålen

med de i sådant hänseende begärda beloppen, dock att vikariatsersättningen

för byrådirektören ej borde beräknas högre än till 250 kronor.

Då jag förut i dag tillstyrkt, att från och med år 1920 måtte i

lantmäteristyrelsen inrättas två nya byråer med var sin byråchef, har

jag icke något att erinra mot att för senare halvåret 1919 i styrelsen

anställes ytterligare en extra byrådirektör utöver den, till vilken avlöning

uta:år från ett av riksdagen å extra stat för innevarande år anvisat

anslag av 18,300 kronor. Mot förslaget, att avlöningen skall beräknas

till 3,300 kronor för halvår, har jag under sådana förhållanden ej heller

någon invändning. Åven det för amanuensen avsedda beloppet synes

mig böra beviljas. Ifall därjämte till extra biträden och vikariatsersättning

beräknas tillhopa 900 kronor, synes mig detta böra få vara tillräckligt.

Det behövliga anslaget skulle då uppgå till det i förenämnda

proposition preliminärt beräknade beloppet av 6,000 kronor.

Jag får på grund härav hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter

under senare halvåret 1919 å Ulläggsslat för

samma år anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 6,000.

VII. Nionde huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg samt reseoch

traktamentspeuniugar.

Lantmäterikommissionen har framhållit, att dess förslag påverkade

även andra anslag å riksstaten än dem, som upptagas under rubriken

»lantmäteriväsendet», nämligen dels förslagsanslaget till ålderstillägg

och dels förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar.

Förstnämnda anslag är i riksstaten för år 1919 upptaget till ett

belopp av 140,000 kronor. Kommissionen har beräknat, att bifall till

dess förslag skulle medföra en ökning av utgifterna från detta anslag

med 107,250 kronor. På grund härav har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

föreslagit riksdagen att i avbidan på blivande proposition

beräkna en höjning i detta anslag med i avrundat tal ilo,000

kronor. De förändringar i lautmäterikommissionens förslag, jag funnit

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355. 139

mig böra tillstyrka, äro utan avsevärd betydelse i avseende å utgifterna

för ålderstillägg. Anslaget synes därför böra höjas med 110,000 kronor

till 250,000 kronor. ’

Anslaget till rese- och traktamentspenningar är nu upptaget i

rik sstaten med 050,000 kronor. Lantmäterikommissionen har beräknat

höjning däld dels med 125,000 kronor för staicns övertagande av ersättning

för resekostnaderna till lantmätare m. fl., dels ock med 200,000

kronor, för den händelse staten övertoge kostnaden för gode män. Med

hänsyn härtill ävensom till ett i årets siatsverksproposition omförmält

förslag, att. staten skulle övertaga kostnaden för dagtraktamenten åt lantan

k singenjörer in. fl., vilket antogs skola medföra en merutgift av

60.000 kronor, bär Kungl. Maj t föreslagit riksdagen att i avbidan å

blivande proposition beräkna en förhöjning i detta anslag med ett till

350.000 kronor förslagsvis upptaget belopp. Jag har nu funnit mig

icke böra biträda omförmäldn förslag om statens övertagande av kostnaderna

för godemännen. Med hänsyn till de stegrade utgifterna

från detta anslag torde emellertid höjningen i detsamma ieke böra göras

mindre än med 200,000 kronor, och anslaget alltså inalles bestämmas

till 850,000 kronor.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels höja nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag

till ålderstillägg från.................. kronor 140,000

med........................................................... » 110,000

t,U..........................:...................................... 3) 250,000,

dels ock höja samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag

till rese- och traktamentspenningar

............................................................. kronor 650.000

med............................................................... )) 200,000

tdl.................................................................. » 850,000.

VIII. Kostnadernas fördelning mellan staten och jordägarna.

. Fdlj att visa lantmäterikostnadernas fördelning mellan statsverket Lantmätenoch

jordägarna har kommissionen verkställt vissa sammanställningar och kommissi°- beräkningar. På samma sätt som i kommissionens förslag i övrigt hava nen''

samtliga kostnadsbelopp hänförts till prisläget före kristiden.

Då olika meningar kunde finnas, huruvida härvid även borde

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

medtagas kostnaderna för lantmäterikontoren och lautmäteristyrelsen,

både tre alternativ beräknats. I alt. I hade icke några av nämnda

kostnader medtagits, i alt. II både därav medtagits kostnaderna för

lantmäterikontoren och i alt. III både medtagits samtliga nämnda

kostnader.

Då genom beslut, som fattats under åren 1917 och 1918, statsverkets

kostnader för lantmäteriväsendet ej oväsentligt ökats,, hade det

ansetts lämpligt att låta beräkningarna omfatta dels töie 1911 utgående

kostnader, dels nu utgående kostnader och dels av kommissionen föreslagna

kostnader.

Av dessa beräkningar torde jag bär få återgiva den, som galler

kostnaderna enligt alt. 1 — d. v. s. med bortseende fiån lantmäterikontoren

och lantmäteristyrelsen — och som utvisar förhållandet mellan

de nu efter 1917 och 1.918 års riksdagsbeslut angående arvoden till

lantmäteriauskultanter och dagtraktamenten åt lantmätare utgående kostnaderna

samt motsvarande kostnader enligt kommissionens förslag.

Nu utgående kostnader.

1) Löner och arvoden till den lantmäteriper
soual,

som sysselsättes med utförande av

lantmäteriförrättningar................................

2) Ålderstillägg ......................................................

3) Arvoden enligt taxa .......................................

4) Reseersättning ................................................

5) Kostnader för utflyttning och väganlägg
ningar

vid laga skiften och hemmansklyvningar

.............................................................

6) Ersättning till godemän.................................

7) Kostnader för hantlangning...........................

8) Traktamentsersättning ....................................

Summa

Statsverket

Kronor

Jorda,sårna

Kronor

407,000

66,000

1,000,000

125,000

75,000

125.000

200.000

350,000

400.000 —

948.000 1,800,000.

Genom anslaget till skiften och avvittringar,

varav för skiften tagits i anspråk omkring

kr. 10,000, och anslaget till kostnader för

vissa av lantmätare företagna tjänsteresor,

varav tagits i anspråk omkring kr. 17,000,

förändras dessa summor med........^......... + 27,000 27,000

Summa 975,000

1,773,000.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

Totalsumman utgör kr. 2,748.000, varav statsverkets kostnader utgöra

35.5 procent och jordägarnas 04.5 procent.

Statsverket Jordilgarna

Kronor Kronor

Av lantmäterikommissionen föreslagna kostnader.

1) Löner och arvoden till den lantmäteriper
sonal,

som sysselsattes med utförande av

lantmäteriförrättuingar, jämte ersättning

för publik renovation.................................... 837,900

2) Ålderstillägg ...................................................... ISO 000

3) Arvoden enligt taxa.......................................... — 1,400,000

4) Reseersättning .................................................. 125,000

5) Kostnader för utflyttningar och väganlägg
niugar

vid laga skiften och hemmansklyv
n

in gar .............................................................. 100,000 100,000

6) Ersättning till godemän ................................ 200,000

7) Kostnader för hantlangning........................... — 350,000

8) Traktamentsersättning ................. u............. 400,000 __

Summa 1,812,900 1,850,000.

Genom statsbidrag till jordavsöndringnr och

ägostyckningar, kr. 50,000, samt till skiften

och hemmausklyvningar, kr. 180,000,

förändras dessa summor med................... + 230,000 — 230,000

Summa 2,042,900 1,620,000.

Totalsumman utgör kr. 3,662,900, varav statsverkets kostnader utgöra

55.8 procent och jordägarnas 44.2 procent.

Med iakttagande av de av mig nu tillstyrkta ändringar i lantmäterikommissionens

förslag får en tablå över de föreslagna kostnaderna

enligt samma alternativ följande utseende:

Statsverket Jordägarna

Kronor Kronor

1) Löner och arvoden till den lantmäteripersonal,

som sysselsattes med utförande av lantmäteriförrättningar,

jämte ersättning för

publik renovation .............................................. 769,500

Dcparlementt
chiftn.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj. ts proposition Nr 355.

Slntsverket Jordägarna

Krunor Kronor

2) Ålderstillägg ............................................................ 150,000 —

3) Arvoden enligt taxa................................................ — 1,400,000

4) Reseersättning ........................................................ 125,000 _

5) Kostnader för utflyttningar och väganlägg
nir.

gar vid laga skiften och hemmansklyv
ningar

..................................................................... 100,000 100,000

6) Ersättning till godemän ...................................... — 200,000

7) Kostnader för hantlangning................................. — 350,000

8) TraktamentsersättniDg .......................................... 400,000 _

Summa 1,544,500 2,050,000,.

Genom statsbidrag till jordavsöndringar och

ägostyckningar, kr. 50,000, samt till skiften

och hemmansklyvuiugur, kr. ISO,000, förändras

dessa summor med ............................. + 200.000 — 200.000

Summa 1,744,600 1,850,000.

Totalsumman utgör 3,594,500 kronor, varav statsverkets kostnader

utgöra 48.5 procent och jordägarnas 51.5 procent.

Denna tablå utvisar, att av den sammanlagda kostnadsökningen gent

emot nuvarande förhållanden. nämligen 846,500 kronor, jordägarna behöva

bidraga med allenast 77,000 kronor, under det att. statens kostnad

ökas med icke mindre än 769,500 kronor. Statsverket kommer framdeles

att bestrida nära halva kostnaden eller 48.5 procent emot 35.5

procent för närvarande.

Jag kan nämna, att före 1917 och 1918 års beslut om ökade auskultantarvoden

och om statens övertagande av kostnader för dagtraktamenten

statens utgifter av nu ifrågavarande slag hava av kommissionen

beräknats till allenast 470,000 kronor, motsvarande 21.3 procent av dåvarande

totalkostnaderna. Statens kostnader hava alltså absolut taget

nära på fyrdubblats. Jordägarnas kostnader, som då uppskattades till

till 1,731,000 kronor, hava däremot ej ökats med mer än 119,000 kronor

eller ej tillit 7 procent.

Det torde med hänsyn härtill kunna med fog sägas, att staten

kommer att vid bifall till de nu framställda förslagen fullt ut ikläda sig

så stor andel av kostnaden, som med hänsjm till statsintresset kan anses

skälig, samt bereda jordägarna all den lindring i dessa kostnader,

varå de skäligen må kunna göra anspråk.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kung/,. Maj-ts proposition Nr 355.

143

IX. Lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt.

Sedan riksdagen under åtskilliga år anvisat anslag å extra stat

till fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor, vilken verksamhet

bedrives vid en hos lanimäteristyrelsen inrättad reproduktionsanstalt,

framlade nämnda styrelse i skrivelse den 11 november 1910 förslag till

ordinarie stat för anstalten. Emellertid ansågs frågan om reproduftionsanstaltens

framtida ställning och om stat för densamma böra hänskjutas

till ytterligare utredning i samband med den utredning angående vissa

andra lantmäteriväsendet berörande frågor, som visat sig erforderlig.

Då det vore osäkert, huruvida anstaltens egna inkomster under år 1918

komme att fullt räcka till dess utgifter, äskade Kungl. Maj:t år 1917

av riksdagen å extra stat för år 1918 för bestridande av dylika utgifter

ett reservationsanslag av 6,000 kronor att av Kungl. Maj:t i män av

behov användas. Denna proposition bifölls av riksdagen.

Då det ej heller beträffande år 1919 syntes kunna med säkerhet

antagas, att anstaltens egna inkomster komme att fullt räcka till dess

utgifter, samt då förslag om anstaltens uppförande å ordinarie stat icke

kunde föreläggas 1918 års riksdag, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att

jämväl för år 1919 anvisa för bestridande av utgifter vid anstalten ett

reservationsanslag av 0,000 kronor att i mån av behov användas. Riksdagen

beviljade detta anslag.

Nu har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 16 november 1918 anmält

frågan om anstaltens medelsbehov för år 1919. Styrelsen har meddelat,

att under de bägge senaste åren anstalten av olika anledningar,

delvis beroende av kiistiden, icke företett någon egentlig utveckling

utom att arbetstillgången vuxit, men att styrelseu ansåge sig kunna

redan under år 1919 för anstaltens del räkna med en avsevärd utveckling.

Oberoende av huruvida förslaget om anstaltens uppförande å

ordinarie stat komme att föreläggas 1919 års riksdag, ansåge lantmäteristyrelsen

att liksom för de senaste åren ett anslag av 0,000 kronor

borde äskas av riksdagen för att stå till Kungl. Maj;ts förfogande i

mån av behov.

Lantmäterikommissionen har i utlåtande den 6 december 1918

tillstyrkt lantmäteristyrelsens ifrågavarande hemställan och framhållit,

att anslflget skulle komma till användning endast i mån av behov.

I frågan om reproduktionsanstaltens uppförande å ordinarie stat Departementshar

lantmäterikommissionen ännu icke avgivit yttrande. Huru man än ehele>>-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

må ställa sig till denna fråga, kan densamma således i varje fall icke

göras till föremål för proposition till den nu samlade riksdagen.

Vid sådant förhållande och då det synes ömkligt, att det nu begärda

anslagsbelopp<‘t må stå till förfogande i fall av behov, hemställer

jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för bestridande av utgifter vid lantmäteristyrelsens

reproduktionsanstalt, att av Kungl. Mnj:t i

mån av behov användas, å extra stat för år 1920 anvisa

ett reservationsanslag av.................. kronor 6,000.

X. Lantmäteriundervisningen.

Med bifall till av Kungl. Mnj:t i ämnet gjorda framställningar liar

riksdagen för vart och ett av åren 1911 —1919 ställt medel till Kungl.

Maj:ts förfogande att användas till lautmäteriundervisningens ordnande

och bedrivande i huvudsaklig överensstämmelse med ett av lantmäteristyrelseu

den 6 november 1909 framställt, i statsrådsprotokollet över

jordbruksärunden den 8 april 1910 närmare angivet förslag. För år

1919 har för ändamålet anvisats ett reservationsanslag av 39,800 kronor.

Lantmäteristvrelsen har i skrivelse den 18 september 1918 hemställt

om anslag härtill "lör år 1920. Styrelsen har därvid anfört bland annat:

»Enligt ovan omförmälda plan bedrives ifrågavarande undervisning på tvenne

kurser eller en tvåårig geodetiskt-rättslig kurs för avläggande av lantmäteriexamen

och en ettårig kulturteknisk kurs, som vanligen genomgås två å tre år efter avläggandet

av ovannämnda examen. Uti förstnämnda kurs ingå fältövningar under

3 månader och uti sistnämnda kurs dylika övningar under sammanlagt 20 dagar.

Vad särskilt angår fältövningarna vid den geodetiskt-rättsliga kursen har det, för

att få lämpliga områden att bearbeta, visat sig allt mer och mer angeläget att

kunna förlägga desamma till platser på längre avstånd från Stockholm. Så hava

största delen av dessa fältövningar varit förlagda år 1916 till samhället Kristinelund

i närheten av Gävle, år 1917 till Töreboda köping och år 1918 till Sandvikens

bruk i Högbo socken i Gävleborgs län.

Uti de anslag, som anvisats för ordnande och bedrivande av ifrågavarande

undervisning, har städse ingått ett belopp för bestridande av kostnaderna för lärares

och elevers resor i sammanhang med undervisningen samt till anskaffande av övningsfält.

Enligt för läsåren U17- 1918 och 19L8-1919 meddelade föreskrifter

har härför förslagsvis faställts ett belopp av 1,500 kronor. .

Genom fältövningarnas förläggande på längre avstånd från Stockholm måste

man emellertid räkna med, att särskilda utgifter förorsakas lärare, assistenter och

elever för deras uppehälle, och härigenom uppkommer fråga om gottgörelse härför

till dem.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

De lärare ocli assistenter, som leda fältövningarna vid den geodetiskt-rättsliga

kursen, äro och måste i regel vara lantmätare. Jämlikt kungörelse den 7 maj

1913 äga numera lantmätare samt lantmätares tjänstemedhjälpare och sådant tekniskt

biträde, som med tillstånd av lantmäteristyrelsen begagnas, att av allmänna

medel åtnjuta traktamentsersättning under resor och förrättningar, som äga rum

på grund av gällande instruktion, annan författning eller särskilt förordnande.

Därest icke samma förmån beivdes dem under uppdrag vid undervisningen, komma

lämpliga lurarkrafter icke att stå till buds, så mycket mindre som någon däremot

svarande gottgörelse icke ingår uti den ersättning, som eljest av dem åtnjutes för

dylikt uppdrag.

Om man beräknar tiden till tre månader för en lärare och en assistent samt

varje månad till 30 dagar, skulle, under förutsättning att dagtraktamentet, enligt

fjärde klassen i resereglementet icke konune att höjas utöver nu bestämt belopp av

11 kronor samt att till följd av att längre tids vistelse å samma plats betingar en

nedsättning till tre fjärdedelar av dagtraktamentets belopp, för ifrågavarande ändamål

erfordras ett belopp av 1,485 kronor. Det förhåller sig emellertid så, att under

övningar med upprättande av huvudnät såväl lärare som elever icke alltid kunna

hava sitt logi på samma ställe utan att från en huvudstation utflykter måste företagas,

som nödvändiggöra bortovaro från stationen mer än en dag. Det är givet,

att kostnaderna för mat och husrum vid sådana tillfällen i regel bliva särskilt kostsamma.

På grund av detta förhållande torde ovanstående summa å 1,485 kronor

böra höjas till l,7u0 kronor. — — —.»

Styrelsen har vidare föreslagit inrättandet vid ifrågavarande lantmäteriundervisning

av 20 stipendier å 400 kronor, vartill skulle krävas

anslag å 8,000 kronor. Syftet med denna anordning skulle förnämligast

vara att främja kårens rekrytering. Inalles borde anslaget sålunda

höjas med 9,700 kronor till 49,500 kronor.

I skrivelse den 9 oktober 19''20 har därefter lantmäteristyrelsen

gjort framställning om höjning från 2,000 till 3,000 kronor av de medel

från ifrågavarande anslag, som vore avsedda till lärare i stadsplaneanordningar

m. fl. ämnen. Styrelsen har framhållit, att svårighet mötte

att anskaffa lärarkrafter för den nu till 10 kronor för f mebäsningstimma

beräknade ersättningen, helst något krigstidstillägg ej kunde påräknas.

Anslaget borde därför bestämmas till 50,500 kronor.

Lantmäterikommissionen har i utlåtande den 20 december 1918

funnit det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att gottgörelse

måtte beredas ifrågavarande lärare och assistenter för de särskilda

utgifter, som vore förenade med uppehållet å annan plats än

hemorten under här avsedda övningar. Liknande ersättning hade ock

av 1918 års lagtima riksdag tillerkänts lärare vid skogshögskolan under

analoga förhållanden. På grund härav och då intet syntes vara att

erinra mot det av lantmäteristyrelsen härutinnan äskade belopp, har

kommissionen tillstyrkt bifall till styrelsens hemställan i denna del.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 317 höft. (Nr 355.) 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Departements
chefen.

Kungl. Maj. ts proposition Nr 355.

Kommissionen bär däremot funnit sig icke kunna tillstyrka bifall

till styrelsens förslag om stipendier. Det syntes nämligen kommissionen,

som om stipendiefrågan icke borde utan verkligt vägande skäl upptagas

förr, än spörsmålet om lantmäteriundervisningens ordnande slutgiltigt

löstes. Kommissionen vore ej övertygad därom, att tillkomsten av de

föreslagna stipendierna skulle i någon avsevärd grad verka stimulerande

på tillströmningen till lantmäteribanan. För övrigt hölie kommissionen

före, att detta syfte bättre skulle kunna tillgodoses på andra vägar.

Icke heller framställningen om ökade arvoden till vissa lärare

ansåge sig kommissionen kunna tillstyrka. Det anslag, som redan nu

utginge till undervisningen i fråga,* syntes kommissionen icke stå i tillfredsställande

proportion till det antal elever, sura för närvarande åtnjöte

undervisning, vilket antal uppginge till 14. Under alla förhållanden

syntes behovet att nu företaga den av styrelsen föreslagna förhöjningen

ej vara tillförlitligen ådagalagt.

Mot kommissionens avstyrkande uttalande i stipendiefrågan har

herr Hamrin reserverat sig.

Därefter har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 16 december 1918

anfört, att förhållanden inträffat, som syntes påkalla åtgärder för att

mer allmänt och redan från nästkommande läsårs början möjliggöra förhöjning

i ersättningen till lärarna vid ifrågavarande undervisning. Denna

förhöjning sjmtes lämpligen böra beräknas med vissa procent för vartdera

året 1919 och 1920.

Anslag till lantmäteriundervisningen är behövligt även för nästa

år. Mot den av lantmäterikommissionen tillstyrkta förhöjningen med

1,700 kronor för att bereda lärare och assistenten dagtraktamenten vid på

längre avstånd från huvudstaden bedrivna fältövningar under den ge<>detiskt-rättsliga

kursen har jag icke något att erinra. Däremot anser jag

i likhet med nämnda kommission förslagen om stipendier och om höjning

av anslaget för beredande av ökade arvoden till vissa lärare icke

böra bifallas.

Vad lantmäteristyrelsen anfört i sin skrivelse den 16 december

1918 och som lär grunda sig på förslagen om tillfällig löneregleringför

vissa civila befattningshavare och ökade anslag till vissa extra

tjänstemän synes icke böra föranleda någon särskild åtgärd, utan lärer

frågan, huruvida och i vad mån förbättrade avlöningsvillkor böra i

samband med nämnda frågors lösning beredas nu ifrågavarande lärare,

böra bedömas efter de grunder, som eljest bliva gällande.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 355. 147

.Ilig hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

till lantmäteriundervisningens ordnande och

bedrivande å extra stat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag

av.......................................... kronor 41,500.

XL Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren 1 liiuen.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar har

riksdagen till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen på

extra stat anvisat för vartdera av åren 1914 och 1915 ett anslag av

5,000 kronor samt för vart och ett av åren 1917, 1918 och 1919 ett

anslag av 3,500 kronor eller tillhopa 20,500 kronor.

Till huvudsaklig grund för dessa beslut har legat eu av lantmäteristyrelsen

den 15 mars 1912 avlåten skrivelse, däri styrelsen på grundvalen

av verkställd utredning beräknade, att för ifrågavarande ändamål

erfordrades ett sammanlagt belopp av 33,500 kronor utöver vad som

för samma ändamål kunde bliva tillgängligt av det årliga belopp av

det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skiivmaterialier

och expenser, ved m. m., som genom Kungl. Maj:ts beslut den 28

januari 1910 bestämts för vart och elt av lantmäterikontoren i länen.

Uti framställning den 15 oktober 1915 angående anslag för ifrågavarande

ändamål för år 1917 beräknade lantmäteristyrelsen totalkostnaden

till 29,000 kronor eller 4,500 kronor mindre än vid den ursprungliga

kalkylen. Vid ärendets föredragning den 14 januari 1916 förklarade

dåvarande departementschefen av närmare angivna skäl, att han

ansåge tillräckligt, att ett belopp av 3,500 kronor gjordes tillgängligt

för år 1917, helst någon mer överhängande brådska med arbetets slutförande

icke syntes föreligga.

För år 1918 fann samme min företrädare i ämbetet icke skäl tillstyrka

högre belopp, än som beviljats för nästföregående år eller 3,500 kronor.

Då jag den 14 januari 1918 för Eders Kungl. Maj:t anmälde

frågan om anslag för ifrågavarande ändamål för år 1919, fann jag mig

ej heller kunna tillstyrka högre anslag än 3,500 kronor. Såsom skäl

härför framhöll jag, att under de tre åren 1914—1916 av anslaget använts

i medeltal årligen blott 2,935 kronor 88 öre. I fall för år 1919

anvisades samma belopp som för de två åren 1917 och 1918 eller 3,500

kronor, bleve med inräknande av befintlig behållning vid 1917 års ingång

ett belopp av 11,692 kronor 37 öre tillgängligt för de tre åren

1917—1919 eller i medeltal 3,897 kronor 46 öre för år.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Departements

chefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

Uti skrivelse don 21 september 1918 har nu lantmäteristyrelsen

hemställt, att medel för arbetets fortsättande under år 1920 måtte begäras

hos riksdagen, och har därvid anfört i huvudsak följande.

Den 1 september 1918 hade inbundits eller häftats 38,570 akter för en kostnad

av 14,184 kronor 70 öre eller närmast 37 öre för akt.

Lantmäteristyrelsen hade upprepade gånger under de senaste åren hemställt,

att anslaget måtte höjas, men styrelsens framställningar i denna del hade icke krönts

med framgång.

Av yttranden, som nyligen infordrats från förste lantmätarna, framginge, att

i allmänhet för framtiden några medel icke kunde bliva tillgängliga för inbindning

från det årliga belopp av nionde huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och expenser,

ved m. m.. som för vart och ett län ställts till förfogande genom Kungl. Maj:ts

beslut den 28 januari 1910, att för arbetets utförande erforderliga materialier ökats

i pris med omkring 100 procent, att arbetskostnaden även ökats högst avsevärt

samt att kostnaden för slutförande av det inbindningsarbete, som återstode vid årsskiftet

1918 — 1919, av dem beräknats till i runt tal a0,500 kronor. Om härifrån

avdroges 1919 års anslag eller 3,500 kronor, återstode ett medelsbehov av 27,000

kionor.

Lantmäteristyrelsen ansåge emellertid, att förste lantmätarnas beräkningar

vore för låga och att till följd därav sistnämnda summa borde höjas med minst

5,000 kronor till 32,0o0 kronor.

Om detta resultat jämfördes med tidigare gjorda beräkningar, visade det sig,

att läget vore ungefär detsamma, som då anslag för ifrågavarande ändamål började

anvisas, eller med andra ord att den balans, som då förefanns. åtminstone vad

kostnaderna för dess undanröjande anginge fortfarande vore ungefär lika stor. Detta

visade enligt styrelsens mening oförtydbart på att anslagets belopp under förhandenvarande

omständigheter vore otillräckligt. Och i samma mån som det kunde antagas,

att kulmen i fråga om prisstegring ännu icke uppnåtts, bleve ställningen

ännu ofördelaktigare. Det borde även mer än vad hittills syntes hava skett tagas

i betraktande, att till länens lantmäterikontor under de senaste tio åren redovisats

i medeltal årligen 5.692 akter och att jämväl en del av dessa tarvade inbindning

eller häftning samt att totala antalet akter i länens lantmäterikontor för närvarande

uppginge till över 330,090.

Lantmäteristyrelsen har icke begärt något bestämt belopp för

detta ändamål för år 1920. Av styrelsens framställning framgår emellertid,

att styrelsen anser anslaget böra höjas utöver vad som beviljats

för de senaste åren.

Styrelsens skrivelse utvisar även att totalkostnaden för arbetet

numera av styrelsen beräknats till 52,500 kronor, varav 20,500 kronor

hittills anvisats.

Med hänsyn till vad styrelsen anfört och då en stark prisstegring

inträtt för arbeten av nu ifrågavarande slag, finner jag mig böra tillstyrka,

att för år 1920 anslaget bestämmes till 5,000 kronor.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

.lag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren

i länen å extra stut för år 1920 anvisa ett

reservationsanslag av kronor .............................. 5,000.

XII. Anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av vissa

kartor in. m.

Sedan anslag tidigare anvisats för anskaffande till lantmäterikontoret

i Umeå av kopior utav vissa kartor och handlingar, av vilka de

förut i kontoret förvarade exemplaren förstörts genom brand, medgav

1917 års riksdag, på Kungl. Maj:ts förslag, att den behållning, som,

efter det nämnda arbete slutförts, kunde komma att uppstå a, härtill

anvisade anslag, finge användas för att till lantmäterikontoret i Karlstad

anskaffa kopior av vissa kartor med tillhörande handlingar, vilka förstörts

vid en år 1865 i staden inträffad eldsvåda. Därjämte anvisade

riksdagen för sistnämnda ändamål å extra stat för år 1918 ett reservationsanslag

av 10,000 kronor.

Vid anmälan av frågan om anslag för ifrågavarande ändamål för

år 1919 upplyste lantmäteristyrelsen, att å de för nyanskaffningsarbetet

i Umeå tidigare anvisade medel en slutlig behållning av omkring 2,000

kronor syntes komma att uppstå, och anförde vidare, att till följd av

de högst betydligt ökade arbetsprisen det belopp av 52,000 kronor,

vartill kostnaderna för arbetet i Karlstad förut beräknats uppgå, sannolikt

komme att visa sig otillräckligt, men att styrelsen, som icke då,

innan aibetet ens påbörjats, ansåge sig kunna bedöma, i vilken utsträckning

de ökade omkostnaderna skulle komma att medföra höjning i de

tidigare gjorda beräkningarna, icke ansåge någon ökning i anslaget för

år 1919 höra ske. Riksdagen anvisade ock för sistnämnda år i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag ett reservationsanslag av 10,000 kronor.

Lantmäteristyrelsen har nu i skrivelse den 21 september 1918

hemställt, att för ifrågavarande ändamål ett anslag av 10,000 kronor

måtte beredas jämväl för år 1920, och har styrelsen därvid anfört i

huvudsak följande.

Ifrågavarande arbete börjades under februari månad 1918 och utfördes dels

av för ändamålet mot bestämd ersättning anställda biträden dels av tillfälliga biträden

mot ersättning, som beräknades med vissa procent av stadgad lösen. Kollationeringsarbetena

ombesörjdes företrädesvis av ett hos styrelsen anställt manligt

extra biträde, som åtnjöte ersättning efter 250 kronor i månaden. Detta biträde,

som även ledde och övervakade arbetet, ansåges emellertid för framtiden icke vara

s. 150 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

150 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

att påräkna, och syntes det för att finna ersättare åt honom bliva nödvändigt att

öka ersättningen.

Intill utgången av augusti månad 1918 hade av årets anslag endast 2,311

kronor 69 öre förbrukats, beroende bland annat på inträffat sjukdomsfall och de

svårigheter, som mött att anskaffa lämpliga biträden mot den jämförelsevis låga

ersättning, som dittills ifrågakommit. I mån som styrelsen beslöte att öka ersättningen

ansåges personalbristen komma att upphöra.

Nu angivna förhållanden hade även föranlett, att arbetet för Umeåkontorets

räkning då ännu icke avslutats, och till följd därav kunde icke heller uppgivas,

huru stor behållningen kunde komma att bliva å därför anslagna medel.

På grund av vad sålunda anförts syntes det vara tydligt, att styrelsen för närvarande

icke kunde med någon grad av säkerhet uttala sig i vad mån den för

arbetet till kontoret i Karlstad förut gjorda kostnadsberäkningen kunde komma att

visa sig för låg. Styrelsen funne sig emellertid icke hava någon anledning att

frångå den uppgjorda planen för arbetets utförande.

I enlighet med vad lantmäteristyrelsen hemställt tillstyrker jag, att

medel till ifrågavarande arbetes fortsättande måtte med oförändrat belopp

beredas för år 1920.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att för anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad

av kopior av vissa kartor med tillhörande handlingar

å extra stat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag

av kronor .................................................. 10,000.

XIII. Anskaffande för lantmäterikontoren i länen av kopior av kartor in. ni.

angående statens järnvägars jordområden.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar har

riksdagen för anskaffande för låntmäterikoutörens i länen räkning av

kopior av kartor m. m. angående statens järnvägars jordområden anvisat

anslag å extra stat med 7,000 kronor för vartdera av åren 1917 och

1918 samt med 8,500 kronor för år 1919.

Till huvudsaklig grund för dessa beslut har legat en av lantmäteristyrelsen

den 5 november 1913 gjord framställning. Vad angick kostnaderna

för arbetet framhöll styrelsen däri, att de givetvis vore svåra

att beräkna. De berodde i mångt och mycket på omfattningen av de

brister, vilka kunde vidlåda de kartor och handlingar, som funnes rörande

ifrågavarande områden. För arbetets utförande ansåge styrelsen böra

anställas eu yngre lantmätare med erfarenhet rörande fastighetsförhållanden.

Desslikes erfordrades rit- och skrivbiträden. Styrelsen hölle

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.

före, att arbetet bordo medhinnas på fem år. Totala kostnaden syntes

ieke behöva beräknas högre än till 40,000 kronor.

Enär arbetet icke kunde påbörjas redan vid ingången av år 1917,

uppstod å detta års anslag besparing, som möjliggjorde anställande av

ett tredje skriv- och ritbiiräde intill utgången av år 1918. För att

denna personal skulle kunna bibehållas även under år 1919 höjdes anslaget

till 8,500 kronor, vilket enligt lantmäteristyrelsens beräkning icke

skulle medföra ökning i nyssnämnda totalkostnad.

Nu har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 26 september 1918 gjort

framställning om anslag för detta ändamål för år 1920 och därvid

huvudsakligen anfört följande.

Under år 1918 hade arbetet fortgått med en lantmätare samt tre rit- och

skrivbiträden. Lantmätarens avlöning hade utgått efter 4,000 kronor för år och

ersättningen till rit- och skrivbiträdena efter 1,500 kronor för år. För år 1919

borde emellertid ersättningen till de sistnämnda höjas till 1,800 kronor. Medel

härtill funnes genom besparing, som uppstått å 1917 års anslag genom att arbetet

ej sattes i gång vid årets början.

Beträffande Östergötlands län hade arbetet slutförts, och förelåge kartor med

därtill hörande avskrifter och utdrag av handlingar samt liggare i komplett skick

att överlämnas till lantmäterikontoret. Beträffande Södermanlands och Jönköpings

län. för vilka kopieringen av expropriationskartorna fullbordades under år 1917,

hade utredningen fortskridit så långt, att endast den nödvändiga kompletteringen å

respektive lantmäterikontor återstode, och beräknades denna vad anginge det förstnämnda

länet komma att medhinnas före utgången av år 1918. Härförutom hade

under året kopierats expropriationskai torna för Örebro, Värmlands, Skaraborgs och

Alvsborgs län och i sammanhang därmed utredning verkställts för de tre förstnämnda

länen i den mån sådant kunnat ske utan tillgång till de å lantmäterikontoren

förvarade kartor och handlingar.

Vad anginge de avlöningar, som borde utgå under år 1920, hölle styrelsen

före, att medel borde göras tillgängliga för tilläventyrs erforderlig förhöjning i

ersättningen till den lantmätare, som vore anställd för arbetets utförande. Därest åt

honom icke bereddes högre ersättning, kunde man, till följd av att hans jämnåriga

vid denna tid hade att motse betydligt förbättrade villkor, befara, att han ej bleve

att påräkna för ifrågavarande arbete, varigenom dess slutförande inom den beräknade

tiden skulle äventyras. Den sålunda ifrågasatta förhöjningen ansåge styrelsen

höra beräknas till 1.0o0 kronor. På grund härav och under förutsättning, att ersättningen

till rit- och skrivbiträdena komme att utgå med 1,8<>0 kronor till vart

och ett av dem, komme utgifterna under året att uppgå till 10.400 kronor. Under

år 1921 skulle antagligen endast två rit- och skrivbiträden bliva erforderliga, varför

kostnaderna för detta år borde beräknas till 8,000 kronor. Som arbetet under

samma år antoges kunna bringas till slut, komme totalkostnaden, om dessa beräkningar

visade sig riktiga, att uppgå till högst 41,500 kronor.

Då anslag för ifrågavarande ändamål bör beredas även för år 1920, Departementssamt

det föreslagna ökade årsbeloppet enligt lantmäteristyrelsens beräk- chtf^n.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

ning icke kommer att i någon väsentlig mån förhöja totalkostnaden

för°arbetet, tillstyrker jag styrelsens förslag och hemställer, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för anskaffande för lantmäterikontorens i

länen räkning av kopior av kartor m. m. angående

statens järnvägars jordområden å extra stat för år 1920

anvisa ett reservationsanslag av kronor ........ 10,400.

XIV. Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark.

1 proposition nr IT,6 till 1916 års riksdag framlade Kungl. Maj:t

vissa förslag i fråga om avvittringen inom feorsele, Dorotea, \ ilhelmina,

Stensele och Tärna socknar av Västerbottens län samt inhämtade riksdagens

yttrande över ett vid propositionen fogat förslag till kungörelse

angående tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark.

För genomförande av dylik tilläggsavvittring skulle, såsom av dåvaiande

departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet inhämtas, krävas

kostnader av statsmedel.

Kungl. Maj:ts förslag i ämnet biföllos av riksdagen, som mot

kungöreFetörslaget framställde allenast vissa detaljerinringar.

° Den 30 december 1916 har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse

angående tilläggsavvitiringen och hava vissa ändringar häri skett genom

kungörelse den 7 februari 1919.

För tillä^gsavvittringens genom för ande har riksdagen a extra stat för

vartdera av åren 1918 och 1919 anvisat ett förslagsanslag av 30,000 kronor.

Samma belopp torde böra anvisas för år 1920 och jag får därför

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens

läns lappmark å extra stat för år 1920 anvisa

ett förslagsanslag av................................. kronor 30,000.

XV. Anslagens uppställning i riksstateu.

Lantmäterikommissionen har förordat, att anslagen under rubriken

lantmäteriväsendet måtte upptagas med viss ändrad uppställning. _ Jagfinner

för.-laget lämpligt och får i anslutning därtill framlägga följande

sammanfattning av de nu utav mig under nämnda huvudavdelning av

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kurigl. Maj:11 proposition Nr 355.

nionde huvudtiteln tillstyrkta anslag å ordinarie stat samt ä extra stat lör

år 1920. Jag vill emellertid framhålla, att i blivande riksstat uppställningen

bör kompletteras med det särskilt begärda anslaget till skifteslagsindelning

i Kopparbergs län, vilket anslag torde böra införas efter nr 12.

1. Lantmäteristyrelsen ...........................

2. Lantmäteristyrelsens reproduktionsan
slalt,

reservationsanslag..................

3. Lantmäteriundei visningen, reservat läns
anslag

..........................................

Lantmälerikontoren i länen

4a. Avlöningar, bestämt anslag 305,200

4b. Renovation av kartor för lantmäterikontoren

i länen, reservationsanslag

......... 4,000

5. Extra arbetskrafter å lantmälerikontoren

i länen, reservationsanslag ............

6. Inbindning av handlingar i lantmäteri
kontoren

i länen, reservationsanslag

7. Anskaffande för lantmäterikontoret i

Karlstad av kopior utav vissa kartor

m. in., reservationsanslag...............

8. Kopior av kartor m. m. angående statens

järnvägars jordområden, reservationsanslag

..........................................

Lantmäteripersonal, som sysselsattes med

utförande av lantmäteriförrfittningar,

9a. Avlöningar, bestämt anslag 749,500

9b. Ersättning för publik renovation,

förslugsansl ag.............. 20,000

10. Bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar,

förslagsanslag ............

Bidrag till skiften och hemmansklyvningar,

förslagsanslag.....................

Bidrag till utflyttnings- och väganläggninaskoslnader

i sammanhang med

skiften och hemmansklyvningar, förslagsanslag

....................................

Avvittringar, förslagsanslag ..............

Tilläggsavvittring i Västerbottens läns

lappmark, förslagsanslag .........

11.

12.

13.

14.

Ordinarie

anslag

Extra

anslag

Ordinarie

anslag

Extra |

anslag

149,800

—

:

—

6,000

—

41,500

309,200

_

—

59,000

—

5,000

—

10,000

—

10,400

1

769,500

—

j

50,000

—

!

150,000

—

100,000

1,528,500

131,900

—

—

90,000

_

_

—

30,000

t -

1,618,501

161,900

Säger ior lammaienvusenuci

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 käft. (Nr 355.)

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355

Inalles uppgå dessa anslag till 1,780,400 eller 89,500 kronor lägre

än det belopp av 1,869,900 kronor, vartill motsvarande anslag beräknades

i årets statsverksproposition.

I jämförelse med riksstaten för år 1919, varest anslagen till lantmäteriväsendet

upptagas med 686,400 kronor å ordinarie och 304,100

kronor å extra stat, tillhopa 990,500 kronor, förete de ordinarie anslagen

eu ökning av 932,100 kronor under det att de extra anslagen minskats

med 142,200 kronor. Inalles uppstår en ökning med 789,900 kronor.

Härtill komma ökningarna i anslagen till ålderstillägg samt till

rese- och traktamentspenningar ävensom anslaget å tilläggsstat för år

1919 till förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter.

Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad föredragande departementschefen

anfört och hemställt uti de särskilda härovan upptagna

punkterna

och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla vad

sålunda hemställts samt förordnade, att proposition i

ämnet skulle avlåtas till riksdagen av den lydelse,

bil. . . . till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jolv.s Tliycjesen.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

155

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning ............................................................................................................ 7

I. Mätningsförordningen ....................................................................................... 11

II. Rese- och traktamentsförordning samt lantmäteritaxa................................ 19

Rese- och traktamentsförordning ............................................................... 19

Lantmäteritaxa.............................................................................................. 23

HI. Lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriför
rättningar

....................................................................................................... 30

IV. Lantmäterikontoren i länen ........................................................................... 62

a) Underhåll av arkivarier och registratur å lantmäterikontoren i länen 62

b) Biträden å lantmäterikontoren i länen ................................................ 66

c) Föistelantmätarna ................................................................................... 81

V. Statsbidrag ....................................................................................................... 94

VI. Lantmäteristyrelsen............................................................................................ 108

a) Styrelsens ordinarie stat ............................................. 108

b) Förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter år 1919 ............ 137

VII. Nionde huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg samt rese- och traktan!

entspenningar ........................................................................................... 138

VIII. Kostnadernas fördelning mellan staten och jordägarna............................... 139

IX. Lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt .................................................... 143

X. Lantmäteriundervisningen ................................................................................ 144

XI. Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen............................... 147

XII. Anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av vissa kartor

m. m................................................................................................................ 149

XIII. Anskaffande för lantmäterikontoren i länen av kopior av kartor m. m.

angående statens järnvägars jordområden ................................................ 150

XIV. Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark........................................ 152

XV. Anslagens uppställning i riksstaten ................................................................ 152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till lantmäteriväsendet m. m. s. 2 i texten
  2. JoU 1919:107 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande anslag till lantmäteriväsendet m. m. s. 1 i texten
  3. JoU 1919:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lantmäteriväsendet m. m. jämte sju i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten