Angående anslag till lantmäteriväsendet m. m
1919-03-11 · 155 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 142 av 155 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:355, Angående anslag till lantmäteriväsendet m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
1
Nr 355.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till lantmäteriväsendet
m. m.; given Stockholms slott den 11
mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t bärmed föreslå riksdagen
att
l:o
dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande
av lantmäteri förrättningar, att tillämpas från och med år 1920;
dels förklara, att för åtnjutande av de å denna stat för distriktslantmätare
uppförda avlöningar skola gälla de villkor och bestämmelser,
som föreskrivits beträffande avlöning till distriktslantmätare å nu gällande
stat, dock med tillägg att ortstillägg skall, där sådant förekommer,
följa samma bestämmelser som lönen;
dels medgiva, att distriktslautmätare må för rätt till ålderstillägg
enligt den nya staten tillgodoräknas tjänstetid såsom sådan, innan nämnda
stat trätt i tillämpning;
dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett
anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal, som svsselsättes med
utförande av lantmäteriförrättningar, enligt följande uppställning:
avlöningar, bestämt anslag .................................................... kronor 749 500
ersättning för publik renovation, förslagsanslag............... » 20^000
Summa kronor 769,5U0;
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 höft, (Nr 355.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
2:o
dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till stat för lantmäterikontoren i länen, att tillämpas från
och med år 1920, ävensom de av honom föreslagna villkor och bestämmelser
för åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningar;
dels förklara,
att envar, som med eller efter ingången av år 1920 tillträder
ordinarie befattning å lantmäterikontor, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att förstelantmätare, som icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd
dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten
samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda
bibehållen vid de för honom i nu gällande stat upptagna avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat iöranledes av bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt 1 ill pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit honom;
dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag
av 309,200 kronor till lantmäterikontoren i länen, enligt följande
O . ''
uppställning:
avlöningar, bestämt anslag] ...................................................... kronor 305,200
renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen,
reservationsanslag ......................................................... 4,000
Summa kronor 309,200;
3:o
vid bifall till de i punkterna l:o och 2:o framställda förslagen om
uppförande i riksstat!m av särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal,
som syssclsättes med lantmäteriförrättningar, och dels till
lantmäterikontoren i länen ur riksstaten utesluta det nuvarande ordinarie
anslaget å 463,400 kronor till lantmäteristaten i orterna;
4:o
å extra stat för år 1920 under nionde huvudtiteln anvisa till extra
arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen
ett reservationsanslag av............................................................ kronor 59,000;
Kungl. Åtaj:ts proposition Nr 355.
3
5:o
å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra sås^m bidragtill
jordavsöndringar och ägostyckningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade
grunder, ett förslagsanslag av ................................................ kronor 50,000;
Gro
å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidrag
till skiften och hemmansklyvningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder,
ett förslagsanslag av................................................................ kronor 150,000;
7:o
besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till skiften och
avvittringar skall från och med år 19:10 benämnas allenast »avvittrin
gar»,
ävensom minska detta anslag från........................... kronor 100,000
med............................................................................................. » 10,000
till.................................................................................................. b 90,000;
8:o
upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp
efter skiften under förändrad benämning »bidrag till utflyttningsoch
vägauläggningskostnader i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar»,
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av chefen
för jordbruksdepartementet förordade grunder, samt öka detta anslag
från .......................................................................................... kronor 50,000
med ................ » 50,000
till .............................................................................................. » 100,000;
9:o
dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till stat för lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och med år
4
Kungl. Maj-ts preposition Nr 355.
1920, ävensom de av honom föreslagna villkor och hestämmelser för
åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna
avlöningar;
dds förklara,
att envar, som med eller efter den 1 januari 1920 tillträder ordinarie
befattning i lautmäteristyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i nämnda styrelse,
vilken icke före viss av Ivungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att
han vill övergå till den nya avlöningsstaten och underkasta sig de för
avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid de honom enligt
dittills gällande avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,
i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit honom;
dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen
från ............................................................................................... kronor 73,000
med ............................................................................................... » 76,800
till................................................................................................. » 149,800;
10:o
för bestridande av utgifter vid lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt,
att av Kungl. Maj:t i mån av behov användas, å extra stat för
år 1920 anvisa ett reservationsanslag av ........................... kronor 6,000;
ll:o
till lantmäteriundervisningens ordnande och bedrivande å extra stat
för år 1920 anvisa ett reservationsanslag av .................... kronor 41,500;
12:o
till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen å extra
O O
stat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag av ............ kronor 5,000;
Kungl. Maj.ls -proposition Nr 355.
5
13:o
för anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av
vissa kartor med tillhörande handlingar å extra stat för år 1920 anvisa ett
reservationsanslag av............................................................... kronor 10,000;
14:o
för anskaffande för lantmaterikontorens i länen räkning av kopior
av kartor m. m. angående statens järnvägars jordområden å extra stat
för år 1920 anvisa ett reservationsanslag av ............... kronor 10.400;
15:o
för tilläggs avvi ttring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark
å extra stat. för år 1920 anvisa ett förslagsanslag av...... kronor 30,000;
höja
från .........
med ..........
till ............
16:o
nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg
.
............................................................................... kronor 140,OuO
.................................................................................... » 110,000
.................................................................... » 250,000;
17:o
höja samma huvudtitels
traktamentspenningar från.........
med ..................
till ...........
ordinarie förslagsanslag till rese- och
............................................ kronor 650,000
........................................ » 200,000
........................................... » 850,000;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition Nr 355.
18:o
till förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter under senare
halvåret 1919 å tillägg sstat för samma år anvisa ett förslagsanslag,
högst ................................................................... kronor 6,000.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Kungl. Maj:ta proposition Nr 355.
7
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
friherre PaLMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet:
. . ^ punkten 92 under nionde huvudtiteln av årets statsverkspropo
sition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition
angående de under rubriken »lantmäteriväsendet» i riksstaten ingående
anslag, som Kungl. j\laj:t kunde komma att avlåta till riksdagen,
tor detta ändamål beräkna anslag dels å ordinarie stat till belopp av
1,713,100 kronor och dels å extra stat för år 1920 till belopp av 156,800
kronor. ’
„ Tillika har Kungl. Maj:t i propositionen om anslag å tilläggsstat
or ar 1919 i punkten 35 under nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen
att i. avbidan på blivande proposition angående förstärkning under senare
halvaret 1919 av arbetskrafterna i lantmäterist.yrelsen för detta ändamål
a dylik tilläggsstat beräkna ett anslag av 6,000 kronor.
Uppskovet med dessa frågors behandling var föranlett därav, att 1917
års lantmäterikommissions den 30 november 1918 dagtecknade betänkande
först under januari innevarande år inkom till jordbruksdepartementet.
8 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 355.
Sedan numera lantmäteristyrelsen den 28 januari 1919 avgivit utlåtande
över detta betänkande, anhåller jag att få anmäla de sålunda uppskjutna
frågorna.
För underlättande av ärendets bedömande torde jag först få erinra,
hurusom anslagen under rubriken slantmäteriväsendeto i nksstaten för
år 1919 upptagas sålunda:
Ordinarie
anslag
Extra
anslag
Ordinarie
anslag
Extra
anslag
F. Lantmäteriväsendet.
Lantmäteristaten:
536,400
! 2. Lånt millens1 yreisens reproduktionsan-
6,000
1 3. Ökat arbetsbiträde bos lantmäteristyrel-
18,300
i 4. Arvoden åt vissa lantmäteriauskultanter>
105,000
j 5. Lantmäteriundervisningen, reservations-
39,800
, 6. Kostnader för vissa av lantmätare före-
tagna tjänsteresor, förslagsanslag ...
7. Reparation och renovation av kartor i
lantmäterikontoren i länen, reserva-
—
20,000
15,000
i 8. Nya registratur och arkivens ordnande
i lantmälerikontoren i länen, reserva-
8,000
9. Inbindning av handlingar i lantmäteri- kontoren i länen, reservationsanslag
i 10. Anskaffande för lantmäterikontoret i Karl- stad av kopior utav vissa kartor m. m.,
—
3,500
10,000
11. Skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen,
40,000
j 12. Kopior av kartor m. m. angående statens
järnvägars jordområden, reservations-
8,500
536,40C
274,100
anslag ...............
13. Skiften och avvittringar.förslagsanslag
t 14. Tillägg-avvittring i Västerbottens läns
100, (XX
1
30,000
j 15. Ulflyttningshjälp efter skiften, förslags-
_
50,00
1
Säger för lantmäteriväsendel
! _
C86,400l 304,100
9
Kungl. Majds preposition AV 355.
Organisationen av lantmäteriväsendet undergick vid riksdagarna
1908 och 190!) sa genomgripande förändringar, att de nuvarande förhållandena
på detta omiåde kunna anses datera sig från denna tid.
Ny stat för lantmäteristyrelsen anlöpa sålunda av 1908 åis riksdag,
innefattande att siyrelsen under ledning av en överdirektör såsom
chef organiserades på två byråer jämte en lanimäterifiskal och en arkivarie.
Vid samma riksdag omorganiserades förstelantmätartjänst.erna. I
stället lör att dessa tjänstemän förut dels liksom övriga lantmätare ute
i orterna varit sysselsatta med praktiskt lantmäteri och dels därjämte
omhänderhaft skötseln av länets lantmäterikontor med där förvarat arkiv,
förändrades de till chefer för lantmäteripersonalen i länet och fingo sin
verksamhet nästan uteslutande förlagd till lammäterikontoren, varemot
de icke skulle få utföra luntmäteriförrättningar åt enskilda. Deras löner
reglerades samtidigt.
Vid 1909 års riksdag fortsattes omorganisationen av lantmäteristaten
i orterna. Under det att förut den med praktiskt lantmäteri
självständigt sysselsatta lantmäteripersonalen utgjorts av kommissionslantmätare
och vice kommissionOantmätare, vilka icke åtnjöto statsavlöning
utan erhöllo sina inkomster från vederbörande rekvirenter för
arbete enligt taxa samt ägde med varandra konkurrera om dylikt arbete,
indelades nu landet i distrikt, vart och ett med sin distriktslantmätare,
vilken skulle äga utföra de inom distriktet förekommande förrättningar.
För arbetets utjämnande inrättades jämväl ett antal extra lantmätartjänster.
Såväl distriktslantmätarna som extra lantmätarna erhöllo statsavlöningar,
varjämte arvoden av statsmedel anslogos till ett antal auskultanter. Dt ssa
avlöningar och arvoden avsågo dock icke att bereda tjänstemännen hela
den erforderliga inkomsten, utan skulle huvuddelen härav fortfarande
erhållas genom arbete enligt taxa.
Till följd av de erhållna statsavlöningarna ansågs emellertid inkomsten
av arbete enligt taxa kunna nedsättas, och ny lantmäteritaxa
utfärdades därför den 23 december 1909 (nr 1GG). Denna taxa äger
dock enligt dess 28 § icke tillämpning i fråga om ersättning till lantmätare
för mätning, uträkning eller annan åtgärd, som utföres efter
siffermetod.
Instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare utfärdades
den 22 oktober 1909 (nr 138). Härvid stadgades emellertid i 57 §, att
närmare bestämmelser angående kartors upprättande, verkställande av
ägomätningar, avvägningar och areal uträkning, upprättande av beskrivningar
samt utstakning av ägoskillnader m. m. skulle meddelas i särskild
författning, samt i övergång-stadgande att beträffande de sålunda i 57 §
bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 317 höft. (Nr 355.) ■ 2
Huvuddragen
ao den nuvarande
organisationen.
10
Utredninq
genom 1017
års låntmäterikommission.
Kungl. Maj:ts jjroposition Nr 355.
angivna arbetena förut gällande föreskrifter skulle i tillämpliga delar
komma till användning, intill dess den avsedda forfattningen blivit utfärdad.
De sålunda åsyftade äldre bestämmelserna innefattas i huvudsak
i artikel V i lantmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864.
Under tiden efter år 1909 hava åtskilliga ändringar vidtagits i de
sålunda beslutade anordningarna samt anslag å extra stat anvisats för
ett flertal olika lantmäteriändamål. Jag torde få närmare redogöra härför
vid behandlingen av de särskilda avdelningarna av detta ärende.
Sedan framställningar om mera genomgripande ändringar och
kompletteringar beträffande lantmäteriväsendet inkommit från olika håll,
särskilt från vissa tjänstemannaföreningar samt lantmäteristvrelsen, bemyndigade
Kungl. Maj:t den 3 juli 1917 chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla sakkunniga personer att under benämning 1917 års
lantmäterikommission biträda vid yiterligare utredning av vissa lantmäteriet
berörande frågor samt vad med dem ägde sammanhang. På
grand härav tillkallade dåvarande departementschefen hovrättsrådet O.
H. Arsell såsom ordförande samt byråchefen J. Hamrin, hovrättsrådet
J. Stenberg, ledamoten av riksdagens första kammare E. Vasseur, ledamöterna
av riksdagens andra kammare D. Id. Pettersson i Bjälbo, S.
Bengtsson i Norup och N. Olsson i Rödningsberg, förste lantmätaren
S. D. Indebetou och distriktslantmätaren L. O. Bagger-Jörgensen att
verkställa sagda utredning i hela dess vidd ävensom vice stadsingenjören
i Stockholm O. Myrberg och andre stadsingenjören i Göteborg
A. Södergren att biträda vid utredningen, såvitt densamma avsåge frågan
om nv mätningsförordning.
Såsom jag redan nämnt bär denna kommission den 30 november
1918 avgivit sitt huvudbetänkande. Detta är fördelat i tre avdelningar.
Av dessa innefattar del I förslag till förordning angående sättet för utförande
av vissa mätningsarbeten in. m. (mätningsförordning) och förslag
till förordning angående längdbestämning i vissa fall av redskap för
mätningsarbeten (längdbestämuingsförordning). Del 11 innefattar förslag
till förordning angående den gottgörelse lantmätare äger uppbära av
sakägare (lantmäteritaxa) och förslag till förordning om vissa lantmätare
m. fl. tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning (rese- och
traktamentsförordning). 1 del III framläggas förslag angående vissa
lantmäteriväsendet rörande organisations- och löneregleringsfrågor.
Därjämte har kommissionen avgivit särskilda utlåtanden i delar av
ämnet.
Kommissionens huvudbetänkande är befordrat till trycket, och jag
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
torde få hänvisa till detsamma till fullstäudigande av den redogörelse,
jag nu går att lämna, varvid jag tillåter mig i huvudsak följa kommissionens
uppställning av ärendet.
I. Mätningsförordningen
Ehuruväl frågan om utfärdandet av dylik förordning icke är av
beskaffenhet att behöva underställas riksdagen, är det dock önskligt,
att densamma nu i största korthet beröres, enär mätningsförordningen
utgör grundval för åtskilliga förslag angående såväl lantmäteritaxan som
personalen.
Lantmäteristyrelsen avgav med biträde av såsom sakkunniga tillkallade
professorn vid generalstaben K. D. P. Rosén samt numera distriktslantmätarna
E. P. O. Söderpalm och K. Rydén den 30 april 1913 förslag
till förordning angående ägomätning och kartläggning, arealuträkning
samt ägodelning och råskillnaders utmärkande m. m. Sedan yttranden
över detta förslag avgivits av, bland andra, svenska kommunaltekniska
föreningen och styrelsen för svenska stadsförbundet, återremitterades
ärendet till lantmäteristyrelsen. Över ett därefter inom denna
styrelse med biträde av bland andra fil. doktorn T. Rubin utarbetat
preliminärt förslag lämnade styrelsen åtskilliga statsmyndigheter jämte
den kommunaltekniska föreningens sakkunniga för mätnings frågan tillfälle
att avgiva yttranden. Med anledning av dessa yttranden överarbetades
förslaget ånyo och underkastades granskning av åtskilliga
sakkunniga, varefter det av styrelsen med skrivelse den 12 december
1916 överlämnades till Kungl. Maj:t. Förslaget har därefter ytterligare
omarbetats av omförmälda lantmäterikommission.
Jag vill erinra, hurusom dåvarande departementschefen den 16
april 1917 vid motiverandet av propositionen nr 275 angående tillfällig
avlöningsförbättring för vissa lantmätare anförde: »Detta förslag (lantmäteristyrelsens
ovanberörda förslag 1916) sammanhänger så till vida
med styrelsens förslag den 14 december 1916 angående ny taxa på
arvode för lantmäteri förrättningar, som i detta taxeförslag upptagas
ersättningsbelopp för arbeten, vilka skulle utföras i enlighet med det i
mätningsförordningen föreslagna förfarandet. Å andra sidan äro denna
taxas tariffer avvägda med tagen hänsyn till de ink"mster, som skulle
tillfalla lantmätarna genom förrättningar, utförda enligt mätningsförord
-
12
Matning sföro
ilning ens
tillämpning d
städerna.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
ningens bestämmelser. Dessa tvä förslag stå alltså i intimt beroende av
varandra.»
Lantmäterikommissionen har i sitt betänkande lämnat en beskrivning
över olika mätningsmetoder, ur vilken följande torde höra här anföras:
»Den ägomätning, om vilken i 33 § av 1864 års instruktion meddelats närmare
föreskrifter, säges enligt gängse språkbruk ske enligt grafisk metod. Det för
denna metod karakteristiska är, att den avsi r att såsom mätningsresultat vid själva
förrättningen åstadkomma avbildning i viss skala av mätningsområdet. — — —.
Under senare tider bar emellertid en annan mätningsmetod vunnit insteg i
vårt land, vilken hittills vanligen benämnts triangelmätningsmetoden eller mätning
efter siffermetoden eller den numeriska metoden. — — —.
Vid jämförelse mellan de båda här ovan omförmälda mätningsmetoderna,
vilka hittills i vårt land varit de vanligast förekommande, framstår grundskillnaden
däri, att vid den grafiska metoden hela resultatet utgör en grafisk bild av mätningsområdet,
en karta, som, även om den är riktig vid upprättandet, får mindre värde
allt efter som kartpapperet undergår förändringar eller slites genom användning,
under det att vid den numeriska metoden mätningsresultat framkommer i form av
siffror, som alltid förbliva oföränderliga. Det grafiska mätningsresultatets värde
blir efter hand allt mindre, under det att det numeriska alltid bibehåller samma
värde. Det törra kan endast komma till begränsad användning, medan det senare
kan få en långt vidsträcktare användning, såsom för upprättande av kartor i olika
skalor och för olika ändamål, för numerisk areal uträkning och även för andra syften.
De alltid oundvikliga mätningsfelen kunna vid den numeriska metoden, i motsats
till vid den grafiska, utjämnas och fördelas enligt systematiskt bestämda grunder.
Bland den numeriska metodens företräden bör även framhållas, att genom därvid
föreskrivna dubbelmätningar och andra överbestämningar grova fel undvikas och
mindre sådana metodiskt utjämnas så, att de praktiskt taget försvinna.
Det torde på grund av vad nu anförts vara påtagligt, att den numeriska
metoden äger ett avgjort företräde framför den grafiska.»
Spörsmålet, huruvida mätningsförordningen bör reglera även städernas
mätningsväsende i tekniskt avseende, har varit föremål för rätt
mycket dryftande, och strävanden till en självständig reglering härutinnan
hava kommit till synes från håll, som representera städerna.
I det betänkande, som särskilda sakkunniga inom svenska kommunaltekniska
föreningen på sin tid avgåvo över lantmäteristyrelsens förslag av 1913, har mot ett
enhetligt reglerande av landsbygdens och städernas mätningsväsende bland annat
anmärkts, att det vore en naturlig följd av stadsmarkens säregna karaktär, att
städerna hos oss i mätningshänseende hittills intagit en från landsbygden skild ställning.
Städerna hade därför funnit sig nödsakade anställa särskilda mätningsmän,
vilka så småningom tämligen fullständigt emanciperat sig från de omständliga och
tunga fo mer, som utmärkte lantmäteriet, och i stället tillägnat sig dir. kt ef,er sitt
arbetes art anpassade metoder. Denna fria utveckling hade otvivelaktigt varit ej
blott städerna själva utan mätningstekniken över huvud till betydande gagn. Då
13
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
det ju, vad vårt land anginge, varken vore behövligt eller önskligt, att landsbygdens
mätningsförhållanden omlades så, att de fyllde stadsmätningens högre fordringar,
kom me uppenbarligen städernas inrangerande under mätningsi egler, avsedda för hela
riket, att sänka den nivå, på vilken städerna och i synnerhet de mera utvecklade
bland dem belunne sig i detta hänseende. En särskild författning rörande stadsmätning
innebure sålunda den principiellt riktiga lösningen av föreliggande fråga.
Den mätningsförordning, som fö.elåge i förslag, hade alltså ej den rätta begränsningen.
Förordningen borde rimligen gälla enbart landsbygden.
Gent emot vad sålunda å svenska kommunaltekniska föreningens vägnar andraga
har lantmäteristyrelsen vid överlämnande av 1916 års förslag bland annat
anfört, att ett försök att åstadkomma särskilda mätningsföreskrifter för stad och
för land snart skulle bringa klarhet i fråga om vanskligheten av en sådan uppgift.
Man behövde blott tänka sig, huru föi hål''andena skulle i framtiden ställa sig
vid inkorporeringar. Beträffande mätningsförhållandena inom rikets städer förhölle
det sig så, att desamma endast inom ett fåtal vore ordnade på eif tillfredsställande
sätt, och att även, vad dessa beträffade, enhetlighet mellan olika städer
knappast kunde anses förefinnas i önskvärd utsträckning. De städer, som anställt
särskilda mätningsmän, vore lätt räknade. Såsom synnerligen betydelsefullt för
bibehållande åt städerna av deras kommunala självständighet ville styrelsen erinra
om, att föreliggande förslag utginge fiån, att städerna fortfarande skulle äga att
utse sina funktionärer på ifrågavarande område.
I den 8 juni 1917 över lantmäteristyrelsens sistberörda förslag avgivet yttrande
bär skiftesstadgekommissionen — efter att hava erinrat, att tidigare alla åtminstone
mera omfattande mätningar i städerna utförts av lantmäteripersonalen —
anfört bland annat, att på senare tider visserligen sådana mätningar i allt större
omfattning utförts av andra mätningsteknici, men att inga legala förrättningar,
däri mätning ingått, hittills med laga vitsord kunnat verkställas av andra än lantmätare.
Härav följde ock, att alla sådana mätningar hittills skolat verkslällas
enligt de mätningsföreskrifter, som lantmätare haft att följa. Ej heller kunde
uti ifrågavarande avseende städerna anses utgöra en kategori för sig, då på
landsbygden funnes ett flertal orter med sådan fastighetsindelning och i övrigt
sådana fastighetsförhållanden, som förekomme i och kännetecknade stad. Och att
möjlighet stode öppen för tillämpande av andra mätningsregler i städerna än i
dessa senare orter, syntes icke böra ifrågakomma. För övrigt syntes önskvärdheten
av att samma regler vunne tillämpning vid samtliga mätningar inom en och samma
ort ligga för öppen dag. Genom den av 1917 års riksdag antagna lagen om fastighetsbildning
i siad hade emellertid ändring skett i fråga om lantmätarnas uteslutande
behörighet att i stad verkställa vissa legala förrättningar. Om t. ex. i stads
tjänst anställd mätningsman förordnades att verkställa ett laga skifte, vore han
naturligtvis pliktig att därvid följa samtliga de föreskrifter, vilka skulle vinna tilllämpning,
om skilte verkställdes av lantmätare. Och då enligt gällande instruktion för
lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare lantmäteristyrelsen hade att utöva tillsyn
över skiftesverket (den legala jorddelningen) och övriga delar av rikets lantmäteriväsen,
vore han såsom skiftesförrättare underordnad lantmäteristyrelsen, ty i och
med det att andra mätningsteknici än lantmätare erhölle befogenhet att verkställa
vissa legala jorddelningsförrättningar. komme de uppenbarligen att sortera under lantmäteristyrelsen.
Att de vid förrättningar, varom nu vore fråga, och vilka av dem
Lantmtlteri
kommissio
nen.
14 Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
verkställdes, bleve, sedan den berörda nya lagen trätt i kraft, därest nuvarande
mälningsbestämmelser då alltjämt gällde, skyldiga följa samma bestämmelser, torde
jämväl få anses otvivelaktigt. Att särställa dem, då nya sådana föreskrifter meddelades,
syntes därför icke böra ifrågakomma. Framhävas borde, att städernas insorterande
under lantmäteristyrelsen icke ägde rum genom de föreslagna mätningsbestämmelsernas
utfärdande. Sådant inordnande hade redan skett genom lagen om
fastighetsbildning i stad.
Lantmäterikommissionen har yttrat:
»Kommissionen finner sig ej kunna godkänna det från stadsmannahåll negerade
anspråket, att reglerandet av städernas inätningsväsen bör ske genom författning,
grundad på fullständig åtskillnad mellan stad och landsbygd. Kommissionen
vill ingalunda förneka, att utvecklingen å mätningsväsendets område särskilt inom
de större städerna under de senaste årtiondena varit sådan, att nämnda samhällen
i vissa avseenden intaga en särställning i mätningstekniskt och mätningsorganisatoriskt
hänseende. Men följden härav blir enligt kommissionens uppfattning endast
den. att en och annan detaljbestämmelse måste ordnas olika för stad och för landsbygd,
samt att en reglering av mätningsföihållandena för städernas vidkommande
måste ske med iakttagande så långt görligt är av städernas kommunala självbestämningssätt
och utan mera avsevärd rubbning i gällande administrativa grunder
för vården av deras hithörande angelägenheter. Eu från landsbygden skild reglering
av städernas mätningsväsen kan icke anses motiverad av nu angivna förhållanden.
En sådan måste ock enligt kommissionens mening ur åtskilliga synpunkter
väcka betänkligheter. Kommissionen vill härutinnan särskilt betona, att gränsen
mellan stad och landsbygd under samhällsutvecklingens gång synes tendera att
bliva allt mera flytande.
Enligt kommissionens uppfattning är det ett statsintresse av betydande
vikt, att mätningar inom städerna utföras så, att de bidraga till åstadkommande
av ökad säkerhet och trygghet i äganderätten samt ordning och reda i städernas
jordförhållanden. Att det åtminstone inom flertalet smärre städer varit mindre väl
beställt härutinnan, kan ej förnekas, och det synes därför ligga makt uppå att, då
en rättslig reglering genom lagen om fastighetsbildning i stad skett för ordnande
av städernas jorddelningsförhållanden, åtgärder ock skyndsamt vidtagas för att ställa
de mätningar, som däri ingå, ävensom övriga dylika, särskilt sådana, vilka äro av
grundläggande natur, under vederbörlig officiell kontroll. Det har ock framstått
såsom ett kännbart behov att å mätningsområdet äga system och enhetlighet i
tillämpningen av gällande föreskrifter. Det berättigade kravet å en central myndighet
för hela rikets mätningsväsende är ur sådan synpunkt, påtagligt, och någon
annan sådan myndighet ä hithörande område med större betingelser härutinnan än
lantmäteristyrelsen lärer ej förefinnas. Kommissionen har jämväl i ett den 8
augusti 1918 avgivet förslag till kungörelse med särskilda föreskrifter i avseende å
vissa förrättningar, som omförmälas i lagen om fastighetsbildning i stad 1), föreslagit,
att Kungl. Maj:t måtte i avbidan på slutgiltig prövning av frågan om
lantmäteristyrelsens förhållande till mätningsväsendet inom rikets städer upp
>)
Delta förslag har lett till kungörelsen den 16 augusti 1918 (n:r 683) med vissa föreskrifter
angående mätningsväsendet inom rikets städer och sådana samhällen å landet, där den
för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas.
15
Kungl. May.ts proposition Nr 355.
draga åt styrelsen överinseendet i angivna hänseenden över tillämpningen av
samma lag i fråga om vissa däri avsedda förrättningar. Då kommissionen jämväl
vid nu förevarande mätningsfekniska reglering anser sig böra förorda lantmäterist.
yrelsen såsom tillsynsmyndighet beträffande städerna i allmänhet (50 § mätningsförordningen),
sker detta emellertid under den förutsättningen, att en omorganisation
av lantmäteristyrelsen kommer att äga rum, och att denna styrelse härvid
erhåller sådan gestaltning, som innefattar tillförlitliga garantier, att den mätningstekniska
sakkunskapen och erfarenheten från städernas mätningsväsen därstädes
varda vederbörligen representerade. För detta ändamål synes böra upprättas en
särskild byrå, genom vilken det speciella stadsintresset kan på lämpligt sätt tillgodoses.
"
1 enlighet med vad sålunda anförts har författningsförslagets 1 §
erhållit följande lydelse:
»Denna förordning avser planmätning och höjdmätning ävensom kartas upprättande,
arealuträkning samt utstakning och utmärkande av ägogräns, där dylikt
arbete utföres av lantmätare eller mätningsman i stad eller samhälle på grund av
för dessa tjänstemän gällande bestämmelser, så ock där det utföres av annan person
på grund av förordnande enligt stadgande i lagen om fastighetsbildning i stad.»
Angående författningsförslagets övriga innehåll torde här icke behöva
lämnas någon närmare redogörelse. Det bör endast omförmälas,
att enligt detsamma planmätning skall med hänsyn till noggrannheten
utföras antingen som »finmätning)) eller »vanlig mätning». Finmätning
bör äga rum, då mätningens ändamål sådant kräver, och företrädesvis
användas i fråga om mark med högre värde såsom i stad eller annan
ort med större sammanträngd befolkning eller där större byggnadsverksamhet
är att förvänta, så ock eljest då särskilda förhållanden påkalla
sådan mätning.
Beträffande tillsynen över författningens efterlevnad föreslås i
50 § följande stadgande:
»Där ej i lag eller författning är eller varder annorlunda föreskrivet, gälle,
att den närmare tillsynen över denna förordnings tillämpning utövas i fråga om
samhälle, inom vilket eller för vars räkning i förordningen avsett arbete utförts,
av byggnadsnämnd, där sådan finnes, men eljest av vederbörande förstelantmätare
ävensom att överinseendet över tillämpningen utövas av lantmäteristyrelsen.
Styrelsen äger ock att i enlighet med grunderna i denna förordning utfärda
de allmänna verkställighetsföreskrifter, som må finnas erforderliga, dock ej för
samhälle, i fråga om vilket Konungen på därom gjord framställning meddelat särskilda
bestämmelser, och ej heller där för behandling av uppkommen fråga är
eller varder i lag eller författning annat föreskrivet.»
Vid kommissionens betänkande i denna del av ämnet äro sär- Reservatioskilda
reservationer avgivna av dess ledamöter Hamrin, Södergren och
Myrberg.
ner.
16
Lantmäteri»
styrelsen.
Kungörelsen
le/s 1918.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
I herr Hamrins reservation föreslås annan tydelse av 1 och 50 §§.
Till 1 § föreslås att tillägga orden »eller eljest, där arbetet skall ligga
till grund för bestämmaude av ägogräns». Beträffande 50 § föreslås
ändrad formulering, vilken huvudsakligen innefattar, att lantmäteristj^relsen
skulle äga utfärda jämväl för särskilt fall gällande verkställighetsföreskrifter.
I herr Södergrens reservation yrkas, att andra stycket
i 50 § skall utgå. Herr Myrberg har i sin reservation förordat, att
särskilda mätningsförordningar måtte utfärdas för landsbygden och för
städerna, samt hemställt, bland annat, att nu ifrågavarande mätningsförordning
måtte avse endast lantmäteripersonalen, att ny mätningsförordning
för städerna måtte utur bet.-, s, att byggnadsstyrelsen måtte
bliva den centrala myndigheten för överinseendet av städernas mätningsförordning
och att de särskilda städerna måtte äga såsom kommunal
författning utfärda allmänna verkställighetsföreskrifter.
I sitt utlåtande den 28 januari 1918 över lantmäterikommissionens
förslag har även lantmäteristyrelsen vänt sig mot den föreslagna lydelsen
av 1 och 50 §§. Styrelsen har gjort gällande, att av den föreslagna
formuleringen av 1 § skulle följa, att om annan person än lantmätare
eller mätningsman i respektive stad förordnades att verkställa nymätning
av staden, förordningen icke bleve tillämplig. Detta vore enligt
styrelsens mening givetvis olämpligt På grund härav och av övriga
närmare angivna skäl har styrelsen framlagt förslag till ändrad lydelse
av 1 §, avsedd att utsträcka förordningens giltighetsområde. Beträffande
50 § har styrelsen hävdat den uppfattning, att det jämlikt styrelsens
instruktion och kungörel-en den 16 augusti 1918 tillkommer styrelsen
att meddela föreskrifter jämväl för särskilda fall, samt föreslagit viss
lydelse av den föreslagna 50 § i förordningen i huvudsaklig överensstämmelse
med herr Hamrins reservation.
Förut omförmälda kungörelse den 16 augusti 1918 (nr 683) föranleddes
av lagen om fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917 (nr
269). Kungörelsens tre första paragrafer äro av följande lydelse:
1 §•
»I avseende å den tillsyn över mätningsväsendet inom rikets städer, som
åligger lantmäteristyrelsen, tillkommer det styrelsen:
att för vinnande av fullständighet, tydlighet och likformighet vid mätningsarbetens
utförande utfärda erforderliga allmänna eller för särskilt fall gällande föreskrifter,
modeller och formulär;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. MW ds proposition AV" 8tu>. IT
att pa begäran meddela råd och upplysningar;
att, när aidedning därtill förekommer, förordna om inventering av till tjänsl,
eller uppdrag hörande kartor och handlingar;
att i den ordning i instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare
sägs förrätta inspektion samt att förordna tjänsteman vid verket eller förste
lantmätare att på ort och ställe verkställa undersökningar, mätningar eller andra
åtgärder för utrönande av det sätt, varpå mätningsverksamheten bedrives;
att, därest anledning till anmärkning förekommer, vidtaga åtgärder till
vinnande av rättelse samt att genom lämpligt vite, högst ett hundra kronor, tillhålla
i stads tjänst anställd tjänsteman eller person, som förordnats till utförande
av mätningsarbete därstädes, att fullgöra sina åligganden; samt
att föra förteckning över i städernas tjänst för utförande av mätningsgöromål
anställda befattningshavare.
Över ärenden, som angå stad, skola hos lantmäteristyrelsen föras särskilda
diarier och registratur, och skola förrättningsakter rörande stadsjord förvaras sammanförda
för varje stad och skilda från andra akter.
Den närmare tillsynen över stads mätningsväsen tillkommer byggnadsnämnden.
Av byggnadsnämnden äger lantmäteristyrelsen att äska och erhålla de upplysningar,
det biträde och den handräckning, som ligga inom området för byggnadsnämndens
befogenhet och som för styrelsens verksamhet erfordras.
Byggnadsnämnden åligger att till lantmäteristyrelsen insända uppgift å i
stadens tjänst anställd mätningsman samt å person, som förordnats att verkställa
mätningsförrättning eller mätningsförrättningar inom staden. I samband härmed
skall, där fråga ej är om lantmätare, meddelas upplysning om de kunskapsprov den
avlagt, som uppgiften avser, samt om den verksamhet på mätningsväsendets område,
han utövat.
3 §•
1 inom. Beträffande förrättningar, varom förmäles i 6 kap. av lagen om
fastighetsbildning i stad, skall, där de verkställas av mätningsman i stad, vad instruktionen
för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare innehåller i fråga om
distriktslantmätare och extra lantmätare äga motsvarande tillämpning.
2 mom. Rörande andra förrättningar enligt lagen om fastighetsbildning i
stad samt arealavmätningar skall enligt vid denna kungörelse fogat formulär föras
diarium, varav framgår tiden, då ärendet inkommit, uppdragsgivarens eller sökandens
namn, förrättningens eller åtgärdens beskaffenhet, förrättningsmannens namn samt
tiden, då arbetet börjats och slutats, karta och handlingar utgivits till sakägare,
akten överlämnats till myndighet och redovisning skett jämte aktens arkivnummer
så ock kostnad, som skall gäldas av sakägare.
Uti diarium, som här avses, må även upptagas förrättning, som omförmäles
i 1 mom.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 317 höft. (Nr 355.) it
18
Departement schefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 3åö.
3 mom. Av diarium, som avses i 2 mom., skall i enlighet med de närmare
föreskrifter, lantmäteristyrelsen meddelar, före den 1 mars till lantmäteristyrelsen
insändas sammandrag utvisande verksamheten under nästföregående år.»
Min redogörelse för denna del av ärendet har icke åsyftat, att
hemställa, att Kungl. Maj:t nu skulle taga ståndpunkt till de särskilda
bestämmelserna i den föreslagna mätningsförordningen, utan endast att
påvisa att genom utfärdandet av föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse
med förslaget fasta regler komma att givas inom detta område,
vilket länge erkänts såsom i hög grad behövligt, och att därigenom
arbetet blir i betydlig mån ökat för såväl de praktiserande lantmätarna
som lantmäterikoutorens personal och lantmäteristyrelsen. Beträffande
de skiljaktiga meningar, som framkommit angående de i författningsföislaget
intagna bestämmelserna rörande författningens giltighetsområde
samt i vissa andra hänseenden, torde Kungl. Maj:t framdeles
träffa sitt avgörande, när författningeus utfärdande skall ske. Härvid
må dock framhå las, att såsom skiftesstadgekommissionen i sitt. utlåtande
den 8 juni 1917 framhållit, städernas inordnande under lautmäteristyrehen
ägt rum redan genom laven om fastighetsbildning i
stad. Genom kungörelsen den 16 augusti 1918 hava närmare föreskrifter
givits angående de åligganden, vilka tillkomma lantmäteristyrelsen
såsom tillsynsmyndighet över städernas mätningsväsen. Frågan
om lantmäteristyrelsens befogenhet härutinnan torde alltså få anses avgjord
genom redan fattade beslut. Nu återstår att bereda lantmäteristyrelsen
erforderliga arbetskrafter för dessa uppgifters fullgörande. Åtgärder
i sådant syfte hava, så.-om jag längre fram torde lä erinra,
redan provisoriskt vidtagits.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Majd* proposition Nr 355.
Ut
fl. Rese- och traktamontsförorrining samt lantmäteritaxa.
i fråga om de förhållanden, s<>m avses skola regleras genom den
föreslagna rese- och traktamentsförordningen, torde jag få erinra om
följande.
I taxan på arvode för lantmäteriförrättningar den 23 december
1909 stadgas, att förstelantmätare äger uppbära resekostnads- och traktamentsersättuing
enligt gällande re>ereglemente för förrättning, som av
honom verkställes utanför residensstaden. Angående annan lantmätare,
scm på eget ansvar utför lantmäteriförrättning, stadgades i nyssnämnda
taxa, att han skulle erhålla reseersättning, som skulle utgå med ersättning
dels för resekostnaden enligt gällande resereglemente dels ock för
kost och tidsspillan efter vägens längd, efter viss beräkning för resa
med skjuts och viss annan för resa på järnväg eller ångfartyg.
Tjäustemedhjälpare och tekniskt biträde åtnjuta et sättning för
resa efter enahanda grunder, ''som gälla för på eget ansvar arbetande
lantmätare.
Enligt taxan har traktamentsersättning. såsom ovan berörts, utgått
till förstelantmätare i vissa fall. Övriga tjänstemän hava enligt taxan
icke kommit i åtnjutande av någon sådan ersättning.
I förslag den 14 december 1916 till ny taxa på arvode för lantmäteriförrättningar
hade lantmäteri-tyrelsen upptagit bestämmelser, avseende
att bereda lantmätarna, deras tjänstemcdhjälpare och tekniska
biträden rätt till dagtraktamente såväl vid resa som under vistelse å
förrättningsstället, varemot den nuvarande obetydliga ersättningen för
kost och tidspillan avsetts skola upphöra. Styrelsen ifrågasatte därvid,
att såväl de föreslagna dagtraktamentena som själva reseersättningen
skulle övertagas av staten.
I skrive se till Kungl. Maj:t den 10 november 1917 angående tillskott
till krigstidstillägg för år 1918 åt vissa lantmätare m. m. bragte
lantmäteristyrelsen ånyo på tal frågan om dagtraktamenten och reseersättning
åt lantmätarna och hemställde, att Kungl. Maj t måtte vidtaga
åtgärder för att den med praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersnnalen
måtte i stället för nuvarande ersättning för kost och
tidspillan vid tjänsteresa erhålla dagtraktamente såväl under tjänsteresa
som under vistelse å förrättningsstället.
1917 års lantmäterikommission, till vilken lantmäteristyrelsens
sistnämnda framställning remitterats för yttrande, tillstyrkte densamma.
Rese- och
traktamentsförordningen.
20
Lantmäteri
kommissio
nen.
Kung!. Maj.ts proposition Nr 355.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1918
anförde jag bland annat följande:
»Då lantmäterikommissionen vid övervägande av de många förslag beträffande
lantmäteri väsendet, som den bär under utredning, funnit frågan om beredande åt de
praktiserande lantmätarna av dagtraktamenten under tjänsteresor och förrättningar
kunna utan olägenhet avskiljas från övriga frågor och behandlas särskilt för sig,
ansluter jag mig gärna till denna mening. Jag anser nämligen i likhet med såväl
lantmäteristyrelsen som nämnda kommission, att det nuvarande förhållandet, att
dessa lantmätare blott erhålla en obetydlig ersättning för kost och tidspillan under
själva resorna, numera är — oberoende av de tillfälliga kristidsförhållandena —
synnerligen otillfredsställande och ägnat att ge anledning till befogade klagomål.
Att såsom kommissionen ifrågasatt låta staten ensam övertaga ifrågavarande,
mycket avsevärda kostnader och samtidigt befria jordägarna från erläggandet av
den nuvarande ersättningen för kost och tidspillan kan visserligen vara ägnat att
väcka betänkligheter. Men då, såsom också framhållits, en ny lantmäteritaxa inom
eu nära framtid torde komma att utfärdas och det väl icke kan undgås att i densamma
upptaga höjda avgifter för verkställt arbete, vilka avgifter ju skola gäldas
av rekvirenterna, framstår förändringen såsom en provisorisk anordning, som tillför
jordägarna och huvudsakligen lantbrukarna eu tillfällig lindring, av vilken de just
under nuvarande tider torde vara i stort behov, och som i sin mån bidrager till
att främja deras näring.»
1918 års riksdag, som icke hade något att erinra mot vad jag anlört
i detta ämne, godkände det framlagda förslaget om dagtraktamenten åt
den med praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen.
Härefter utfärdade Kungl. Maj:t den 7 maj 1918 kungörelse angående
traktamentsersättning åt vissa lantmätare med flera. Denna kungörelse
trädde i kraft den 1 juni 1918. Enligt densamma åtnjuter
annan på eget ansvar arbetande lantmätare än förstelantmätare så ock
tjänstemedhjälpare samt sådant tekniskt biträde, som med tillstånd av
lantmäteristyrelsen begagnas, av allmänna medel traktamentersättning
under resor och förrättningar, som äga rum på grund av gällande
instruktion, annan författning eller särskilt förordnande. I fråga om
villkoren för åtnjutande av traktamentsersättning skola i huvudsak
bestämmelserna i gällande resereglemente tillämpas. Genom samma
kungörelse upphävdes de i lantmäteritaxan förefintliga bestämmelser om
lantmätares rätt till gottgörelse för kost och tidspillan under sådan resa,
då traktamentsersättning erhölls, samt jämväl vad i 5 § 1 mom. samma
taxa funnes stadgat om visst pris för husrum och kost.
Angående sitt förslag till rese-1 och traktamentsförordning har lantmäterikommissionen
anfört, att kommissionen, som icke ifrågasatte någon
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung/. Maj ds proposition Nr Säd. -il
ändring i gällande ordning, att gottgörelsen för det utförda lantmäteriarbetet
skulle erläggas av vederbörande sakägare, samt föresloge, att
resekostnads- och tiaktamentsersättning skulle ingå av allmänna medel,
funnit det med hänsyn härtill lämpligt, att bestämmelserna om reseoch
traktamentsersättning måtte inrymmas i särskild författning och
icke vidare intagas i en förordning (lantmäteritaxan) som avsåge att
reglera den gottgörelse, lantmätare ägde uppbära av sakägare.
Beträffande de särskilda bestämmelserna i kommissionens förslagtorde
ur motiveringen här endast böra anföras följande:
»I likhet med kungörelsen den 7 maj 1918 liar nu ifrågavarande författning
ansetts höra gälla alla på eget ansvar arbetande lantmätare, deras tjänstemedhjälpare
samt sådana tekniska biträden, som med tillstånd av lantmäteristyrvlsen begagnas.
Det har emellertid synts kommissionen önskligt, att hos lantmätare anställd
elev, som med lantmäteristyrelsens tillstånd begagnas, jämväl må komma i åtnjutande
av ersättning för de resekostnader, som äro förknippade med hans deltagande
i arbetena å förrättningsställena.
Knappast på någon bana måste nämligen aspiranterna för sin utbildning i
den utsträckning som lantmäterieleverna deltaga i arbeten å olika platser. I samma
mån som lantmätarnas verksamhet förändrats till att allt mer och mer avse förrättningar
av mindre omfattning, har resekostnaden för lantmäterieleverna blivit av
större betydelse. Den fortgående förändringen av verksamheten i nu angiven riktning
minskar också möjligheterna för principalen att draga fördel av elevens arbete
samt medför tillika med i övrigt inträffade ändrade förhållanden svårigheter att
under resa och pågående förrättning anskaffa inåt och husrum för eleven till skäligt
pris. Kommissionen anser, att kostnaden för elevs reseersättning ej bör drabba
vederbörande jordägare. Det kan nämligen ej anses överensstämmande med billighet
och rättvisa, att jordägarna åsamkas utgifter för elevens utbildning, som det
snarare torde tillkomma staten att främja. För övrigt lärer det ej kunna ifrågakomma
att pålägga jordägare kostnad för annan person än den, som omedelbart
erfordras för det arbete, vilket av honom påkallats. Att så icke kan anses vara
förhållandet i fråga om elev, som vid dylikt arbete medtagits, synes kommissionen
påtagligt. Resekostnadsersättning för elev torde böra utgå efter 5 klassen i resereglemente!.
»
Kommissionen har av enahanda skäl jämväl förordat, att rätt till
erhållande av dagtraktamente under resor och förrättningar måtte utsträckas
till elev.
I fråga om såväl resekostnads- som traktamentsersättningen innehåller
förslaget ett flertal bestämmelser, avseende att medföra begränsningar
i rätten till dylika ersättningar.
Kommissionen har föreslagit, att resekostnads- och traktamentsersättning,
varom i förorduingen stadgades, skall utgå från nionde huvudtitelns
förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar. Beträffande
dagtraktamentena är detta redan nu fallet enligt 1918 års riksdags
Departements
chefen.
22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
beslut. Till stöd för förslaget att jämväl resekostnadsersättningen skall
gäldas av staten har kommissionen hänvisat till att densamma i annat
sammanhang framhållit, att jordägarnas kostnader för lantmäteriförrättningar
borde i än vidare grad lindras.
Jag torde icke behöva längre uppehålla mig vid innehållet i
kommissionens ifrågavarande förslag. Jag vill erinra, att frågan om revision
av rescreglementet är under utredning av särskilda inom civild'' partementet
tillkallade sakkunniga. Då det ansetts önskvärt att, i den mån så finnes
lämpligt, överensstämmelse vinnes mellan bestämmelserna i resereglementet
och i den nu föreslagna särskilda förord ningen, har lantmäterikommissionens
förslag i denna del remitterats till omförmälda sakkunniga.
Kommissionen har erinrat, att lantmäteristyrelsen i skrivelse den
24 maj 1917 beräknat lantmätarnas ersättning för resekostnader under
åren 11*12 —1916 till i medeltal 95,000 kronor.
Mot denna beräkning har kommissionen icke funnit någon anledning
att gorå erinran, men då kostnaderna för resor, i vad de avsåge
biljettkostnader och skjutsersättning, sedan år 1916 stigit med inemot
100 procent samt någon del av denna ökning torde komma att kvarstå,
även sedan normala förhållanden inträtt, ansåge sig kommissionen höra
beräkna lantmätarnes ersättning för resekostnader till 125,000 kronor
årligen.
Kostnaderna för traktamen*sersättning till lantmätare hade vid
1918 års riksdag beräknats till 4 0,000 kronor. Kommissionen ansåge
dem böra alltjämt beräknas till detta belopp.
I sammanhang härmed har kommissionen framhållit, att vid antagande
av det av kommissionen framlagda förslaget om statens övertagande
av kostnaderna för lantmätarnas resor, det nu å riksstatens
nionde huvudtitel uppförda extra anslaget till kostnader för vissa av
lantmätare företagna tjänsteresor blir överflödigt till den del detsamma
avser själva resekostnaderna.
1 likhet med lantmäterikommissionen anser jag det lämpligt, att
vid den reglering av lantmäteri kostnaderna, som nu bör företagas,
staten åtayer sig att bestrida kostnaderna för lantmätarnas resor lika
väl som dylikt åtagande enligt beslut av 1918 års riksdag redin skett
beträffande deras dagtraktamenten. Likaledes anser jay mig böra tillstyrka,
att jämväl den till elev utgående ersättningen för resekostnad
och dagtraktamente bör gäldas av statsmedel. Beträffande detaljerna
av förslaget till författning i nu förevarande ämne torde det icke vara
23
Kungl. Maj:ts proposition AV nåd.
lämpligt att nu ingå i någon närmare granskning, enär frågan därom
remitterats till särskilda sakkunniga för ytterligare utredning. Jag vill
emellertid framhålla, att åtskilliga begränsningar i rätten till dylika
ersättningar böra stadgas, liksom skett exempelvis beträffande liknande
ersättningar till skogsstatens personal.
Enär redan i fjol kostnaderna för dagtraktamentena inräknats i den
då vidtagna höjningen av nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar
samt kommissionen ansett någon ändring i di t härtill
beräknade beloppet icke vara behövlig, återstår nu endast att vidtaga
den höjning i samma anslag, som orsakas av att jämväl resekostnaderna
höra utgå av statsmedel. Kommissionen har uppskattat den av sådan
anledning erforderliga höjningen till 125,000 kronor. Häremot har jag
icke något att erinra. Jag skall längre fram göra hemställan härom.
Gällande taxa på arvode för Inntmäteriförrättningar den 23 december
1909 tillkom såsom en följd av den vid samma års riksdag
beslutade omorganisationen av lantmäteristaten i orterna. Syftemålet
med den nva taxan var att åstadkomma d* Is förenkling och dels nedsättning
i lantmätarnas arvoden. Enligt under förarbetena till taxan
verkställd utredning belöpte sig denna nedsättning till i genomsnitt 7s.
I gengäld härlör anslogog genom omorganisationen löner eller arvoden
till 110 distrikslantmätare, 40 extra lantmätare och 3<> auskultanter.
Med avseende på nedsättningen bör emellertid särskilt framhållas,
att densamma icke skedde med Va eller 33 procent beträffande arvodet
för var;e särskilt slag av arbete utan i vissa fall uppgick ända till 39
procent (delningsarvodet) och i andra fall var mycket obetydlig.
En anmärkningsvärd nyhet i 1909 års taxa var, att så gott som
all rättighet att med sakägare ingå överenskommelse om arvodet borttogs,
förutom vad angår arbeten efter siffermetod, beträffande vilka
taxan icke äger tillämpning.
Därjämte infördes vissa smärre nyheter, däribland bestämt arvode för
jordavsöndring.
I framställning den 15 december 1915 har styrelsen för Sveriges
lantmätarförening, efter att från lantmätarna hava infordrat utredning
angående den inkomst, som enligt taxan kun ie erhållas, anhållit, att
Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för åstadk''malande av en revision
av lautmäteritaxan.
Sedan Kungl. Maj:t anbefallt lantmäteristyrelsen att avgiva utlåtande
över lantmätarföreningens framställning samt bemyndigat styrelsen
Lantmäteri*
taxan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
att vid utförandet av det arbete, som besvarandet av denna remiss föranledde,
tillkalla sakkunniga biträden inom lantmäterikåren, bär styrelsen
med biträde av förste lantmätaren i Västerbottens län Karl Grubbström,
dåvarande dbtriktslantmätaren i Faluns distrikt Theodor Andersson,
extra lantmätaren i Kalmar län Harald Malmberg samt dåvarande lantmäteriauskultanten
friherre Axel von Offer verkstad en omfattande
undersökning angående såväl gällande som äldre lantmäteritaxor.
Med stöd av den utredning, som härigenom vunnits, har lantmäteristyrelsen
därefter utarbetat och i skrivelse den 14 december 1916
till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till ny taxa på arvode för lantmäteriförrättningar,
här nedan benämnt 1916 års förslag.
Detta förslag har sedermera överlämnats till 1917 års lantmäterikommission
och ligger till grund för det av kommissionen utarbetade
förslaget till förordning angående den gottgörelse, lantmätare äger uppbära
av sakägare.
I lantmäteristyrelsens skrivelse den 14 december 1916 anföres
bland annat följande, vilket kommissionen även vitsordat och åberopat:
»Vid de verkställda undersökningarna har till fullo ådagalagts behovet av en
revision av gällande taxa, vilken måste anses icke blott i många fall lämna alltför
liten ersättning särskilt med hänsyn till arbetets art, utan även vara otidsenlig,
ojämn och orättvis i sina verkningar.
Vad angår förhållandet mellan den nuvarande taxan och den förut gällande
framgår av historiken, att 18ö7 års taxa är den, som utgjort stommen och grunden
för alla därefter följande och alltså även för den gällande. Då 1867 års taxa upprättades
särskilt med hänsyn till norrlandsförhållanden och vid en tid, då mindre
förrättningar voro sällsynta och de stora laga skiftena de vanligast förekommande
förrättningarna, förklaras härav, att nu gällande taxa är otidsenlig och för särskilt
smärre förrättningar verkar ojämnt och orättvist. Av historiken inhämtas vidare,
att genom 1873 års kungörelse 1867 års taxa blev höjd med 25 procent, men det
framgår dessutom, att 1881 års taxa icke innebar någon höjning av 1873 års taxa
utan i stället en sänkning med i runt tal 10 procent. Då nu gällande taxa utgör
en nedsättning i 1881 års med 33.34 procent, i ersättning varför till en del tjänstemän
löner och arvoden erhållits, som skola motsvara den skedda nedsättningen i
lantmätarnas inkomst efter 1881 års taxa, framgår det alltså, att lantmätarna
arbeta efter en taxa, vars arvodessatser äro lägre än vad som 1873 ansågs skäligt,
Det må betonas, att, ehuru så påtagligen erfordrats, A id tillkomsten av 1909 års
taxa någon vidare revision med hänsyn till efter år 1881 ändrade förhållanden ej
skedde. I stort sett kan sägas, att 1909 års taxa endast blev en omskrivning av
1881 års, varvid arvodessatserna sänktes i ovan angiven utsträckning. Det torde
slutligen böra nämnas, a''t vid 1881 års och tidigare taxerevisioner liera önskemål
från lantmätarnas sida uttalats, som därvid icke tillgodosetts och därför nu upprepats
med ökad styrka.»
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355. 25
Beträffande huvudprinciperna i lantinäterikoimnissionens nu framlagda
taxeförslag har kommissionen anfört:
»Ett av de viktigaste syftemålen med en ny taxa måste vara att i högre
grad än hittills bereda jämna och rättvisa arvoden. Till en början må dock framhållas,
att åtskilliga lantmäteriarbeten äro av den art, att detta syfte icke kan nås
genom detaljarvode, varmed förstås arvode, som beräknas efter figurantal, längd,
ytmått eller dylikt. Det har därför varit nödvändigt icke blott att bibehålla dagarvode
för vissa åtgärder utan även att i viss mån utsträcka användningen därav.
Sålunda föreslår kommissionen exempelvis, liksom 1916 års förslag, att alla sammanträden,
utredningar och undersökningar skola ersättas särskilt genom dagarvoden.
1 motsats härtill har enligt gällande taxa i flera detaljarvoden inbegripits ersättning
även i nämnda hänseende.
Från lantmätarhåll har emellertid framställts krav på ännu vidsträcktare
användning av dagarvoden, bland annat i så måtto, att lantmätaren alltid skulle
vara berättigad att välja mellan dagarvode och detaljarvode. Faran för missbruk
av en sådan bestämmelse torde dock vara mycket stor och kontroll omöjlig att
anordna. Kommissionen har därför i likhet med 1916 års förslag ansett sig icke
kunna i princip medgiva en dylik allmän valfrihet.
Det har synts kommissionen ofrånkomligt att, på sätt lantmäteristyrelsen i
sitt nämnda förslag hemställt, höja dagarvodet från 10 till 12 kronor.
För uppnående av en jämn och rättvis gottgörelse har en ganska långt
driven specialisering av bestämmelserna om detaljarvode varit nödvändig. — ----.
Med avseende å tariffer och andra grunder för detaljarvodets utgående har i
regel följts de av lantmäteristyrelsen i 1916 års förslag framställda teorier och
principer. I åtskilliga fall har det dock ansetts nödvändigt att höja arvodet för
vissa arbeten. De av lantmäteristyrelsen föreslagna bestämmelser om detaljarvode
synas nämligen vara sådana, att, därest arvodet beräknas enligt dessa, inkomsten
per dag icke kan komma att uppgå till 12 kronor, med mindre arbetstid eller arbetsintensitet
drives över det normala. Enligt kommissionens åsikt är detta icke blott
oräitvist utan även olämpligt såsom icke ägnat att tillgodose vare sig lantmätarnas
eller jordägarnas intressen. Det måste nämligen anses såsom en orättvisa, om en
lantmätare, ehuru han presterat en större arbetsprodukt, måhända likväl icke skulle
erhålla en större ersättning än en annan, som föredragit ett makligare arbetssätt
men begagnat sig av den i gällande taxa såväl som i både 1916 års och kommissionens
förslag medgivna frihet att debitera arvodet för förrättning i dess helhet
efter dagberäkning. Följden härav skulle givetvis bliva, att arvodet för förrättning
i dess helhet snarare som regel än såsom undantag komme att debiteras efter
nämnda grund. Men detta vore givetvis icke till jordägarens fördel, ty i hans intresse
ligger uppenbarligen, att förrättningen bedrives och avslutas så snabbt som möjligt.
Därigenom minskas helt säkert såväl arvodet för förrättning som övriga med densammas
utförande förbundna kostnader.
Kommissionen har därför sökt att avväga bestämmelserna om detaljarvoden
på sådant sätt, att med normal arbetstid och arbetsintensitet inkomsten per dag
blir minst lika med dagarvodet, 12 kronor. Vid sina beräkningar har kommissionen
utgått från, att en arbetstid om 8 limmar bör anses såsom normal.
Av vad ovan anförts framgår, att storleken av dagarvodet är av grundläggande
betydelse för hela taxan. Detta arvode blir nämligen i stort sett bestämBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 höft. (Nr 355.) 4
Iriintinäten
kommissio
nen
26 Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
mande för den inkomst av arbete, som taxan avser att bereda. Och denna inkomst
åter bör uppenbarligen avvägas med hänsyn till storleken av den ersättning av
statsmedel i form av lön eller arvode, lantmätaren skall erhålla. Med förhållandet
mellan dessa faktorer inkommer man emellertid på frågan om fördelningen av kostnaderna
för lantmäteriförrättningar mellan statsverket och jordägarna, vilken fråga
kommission upptagit till behandling i annat sammanhang.
Alla beräkningar hänföra sig till de förhållanden, som gällde år 1914.
Slutligen vill kommissionen i likhet med lantmäteristyrelsen framhålla, att
den föreslagna förordningen angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten
m. m. (mätningsförordningen) inverkat såsom en mycket viktig faktor vid bestämmandet
av arvodessatsernas storlek. Antagandet av föreliggande förslag till förordning
får sålunda anses förutsätta, att även mätningsförordningen utfärdas.»
Beträffande den speciella motiveringen till förslaget till lantmäteritaxa
torde jag få hänvisa till kommissionens betänkande.
Huvudreglerna innefattas i förslagets bägge första paragrafer,
vilka innehålla att utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning,
som gäldas av statsmedel, lantmätare äger att för förrättning
eller åtgärd, som han på grund av gällande instruktion eller
annan författning är skyldig att utföra, bekomma gottgörelse av sakägare.
Denna gottgörelse utgår antingen enligt taxa eller enligt överenskommelse,
dock att densamma i vissa fall bestämmes av lantmäteristyrelsen.
Gottgörelse enligt taxa är dels arvode för verkställt arbete
och dels lösen för karta och handlingar. Arvode utgår antingen som
detaljarvode eller ock som dngarvode efter dagberäkning.
Beträffande detaljarvodet innehåller förslaget utförliga bestämmelser.
Användandet av dagarvode- är i vissa avseenden utvidgat i jämförelse
med för närvarande. Dagarvodet är, som nämnt, föreslaget till 12
kronor, varvid kommissionen framhållit, att då den stannat vid detta,
jämväl av lantmäteristyrelsen föreslagna belopp, ehuru från åtskilliga
håll högre arvode påyrkats, hade det skett under förutsättning att löner
och arvoden komme att bestämmas i enlighet med vad kommissionen
därom särskilt föresloge. För närvarande äger frihet till överenskommelse
rum endast bett äflande mätningar efter siffermetod samt vissa
förrättningar, som kunna verkställas utan myndighets förordnande.
Det nu framlagda förslaget har i stort sett upptagit bestämmelser av
enahanda innehåll. .
För att visa resultatet av den föreslagna taxans verkningar har
kommissionen låtit verk<-tälla beräkning av arvodena för 148 laga skiften
och hemmansklyvningar samt 72 ägostyckningar eller tillhopa 220 förrättningar.
Dessutom har kommissionen haft tillgång till handlingar
rörande 29 rägångsförrättningar från skilda delar av landet. Resultatet
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
av de verkställda utredningarna bär sammanförts i vid betänkandet
fogade tabeller. Kommi.-sionen anför härom:
»Av dessa tabeller inhämtas bland annat, att ökningen i avseende å gottgörelsen
för laga skiften och hemmansklyvningar utgör 42.3 procent. Härav belöpa
18.6 procent på arbeten, som tillkomma på grund av mätningsförordningens bestämmelser,
under det att 23.7 procent utgöra verklig förbättring av den lantmätarna
tillkommande ersättning.
Tabellen € utvisar ökningen med avseende å lielårsverksamhet. Därav inhämtas,
att den totala ökningen utgör 40.o procent, varav 18.6 procent belöpa på
arbeten, som tillkomma på grund av mätningsförordningens bestämmelser, och 21.4
procent utgöra verklig förbättring av den lantmätarna tillkommande ersättning.
Lantmätarnas inkomst i form av gottgörelse för utfört arbete kommer sålunda att
ökas med i runt tal 20 procent eller samma procenttal, varmed dagarvodet höjts.»
I anslutning härtill har kommissionen erinrat därom, att jag vid
föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1918 av fråga om statens
övertagande av kostnaderna för traktamenten åt lantmätare uttalat den
åsikten, att det icke torde kunna undgås att i lantmäteri axan upptaga
höjda avgifter.
Lantmäteristyrelsen hade i skrivelsen den 24 maj 1917 beräknat,
att lantmäteriverksamheten för närvarande lämnar rikets lantmätare en
sammanlagd taxeinkomst av 1,000,000 kronor brutto årligen. Utginge
man från denna beräkning, mot vilken kommissionen icke funnit något
att erinra, skulle således den av kommissionen nu föreslagna taxan
komma att giva rikets lantmätare en årlig bruttoinkomst av 1,400,000
kronor.
I sitt utlåtande den 28 januari 1919 har lantmäteristyrelsen fullständigt
anslutit sig till de grundläggande principerna i kommissionens
taxeförslag och endast i vissa detaljer föreslagit jämkningar. Av dessa
ändringsförslag torde här endast böra omförmälas följande.
1 49 § av taxeförslaget har kommissionen föreslagit, att lösen för kopia eller
utdrag av fullständigt uträknad geometrisk karta skulle, när kopian eller utdraget
åstadkommits för hand, utgå med vissa i en i paragrafen intagen tariff angivna
belopp samt, när det skett genom fotomekanisk reproduktion, med allenast viss del
av den sålunda beräknade lösen, nämligen 80 procent för ett exemplar, 7o procent
för varje av två exemplar, 60 procent för varje av tre exemplar och 50 procent
för varje av fyra eller flera exemplar. Kommissionen har till stöd härför framhållit,
att de flesta äldre kartor vore av sådan beskaffenhet, att den fotomekaniska metoden
icke kunde användas beträffande dem och att det syntes obilligt, ifall kopieringen
för hand av dylika kartor skulle verkställas mot nedsatt lösen. Fördelarna av fotomekanisk
reproduktion vore så påtagliga, att denna metod säkerligen komme att
användas i allt större utsträckning, även om lösen därigenom bleve något lägre.
Lantmätonst,
yreisen.
28
Kungl. Maj:ts proposition iVV 355.
Lantmäteristyrelsen har häremot till en början erinrat, att för kopiering av
äldre kartor i arkiven ersättning borde utgå genom åsättande av stämpel — icke
genom lösen — och att kopiering av äldre kartor hos jordägarna förekomme nästan
endast vid upprättande av konceptkartor, varom särskilda regler gåves. Styrelsen
har vidare framhållit, att det allmänt såsom önskvärt erkända användandet av den
fotomekaniska metoden skulle motverkas, om man genom en högre ersättning premierade
handritade kartor. På grund härav och med hänsyn till de stora fördelar, som
skulle komma rikets lantmätare till godo genom antagande av kommissionens förslag
i dess helhet, ansåge styrelsen det vara skäligt, att dessa, i de fall då de icke ville
eller lämpligen kunde använda sig av fotomekanisk reproduktion, finge finna sig i
en mindre nedsättning för handritad karta. Ändamålet med inrättande av lantmäteristyrelsens
reproduktionsanstalt hade i främsta rummet varit att nedbringa jordägarnas
kostnader och befrämja kartornas spridning bland allmänheten. Först därigenom
komme denna så småningom till en rätt uppfattning om kartans betydelse
för såväl den ena som andra uppgiften. Styrelsen föresloge därför, att lösen måtte
beräknas på samma sätt, vare sig kopieringen skett för hand eller genom fotomekanisk
reproduktion och i båda fallen efter de grunder, som kommissionen föreslagit
för kopia, som framställts genom fotomekanisk reproduktion. Under det kommissionens
förslag i fråga om lösen innebure en ökning med 7.2 procent, skulle
enligt styrelsens förslag en minskning uppkomma, som kunde beräknas till 18.4
procent. På det hela taget kunde om styrelsens förslag i nu berörda del sägas, att,
även om detsamma ej beredde en ersättning av 12 kronor för 8 timmars arbetsdag,
vilket villkor i detta fall syntes kunna eftergivas med hänsyn till att arbetet bolde
utföras företrädesvis av icke examinerad arbetskraft, tvivel ej kunde råda därom,
att lantmätaren under sistberörda förutsättning alltid kunde beräkna någon behållning
å arbetet. Till ytterligare stöd för styrelsens ståndpunkt borde framhållas det
olämpliga för att icke säga oberättigade i att jordägaren skulle vara skyldig gälda
lösen till olika belopp beroende på om lantmätare i det särskilda fallet ritat kartan
för hand eller använt fotomekanisk reproduktion.
Lantmäteristyrelsen har därför föreslagit endast en tariff, vari avgifterna upptagits
till 80 procent av avgiften i kommissionens tariff för handritad karta.
Departement s»
thefen.
Mot den av lantmäterikommissionen tillämpade principen att lantmätarna
skola, utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning
av statsmedel, erhålla liksom hittills gottgörelse av sakägare
lör infört arbete och att denna gottgörelse skall i regel utgå efter taxa,
synes mig icke något vara att invända. Kommissionens taxeförslag är
byggt på den förutsättning, att lantmätarna skola kunna därigenom
erhålla en dagsinkomst av 12 kronor för 8 timmars arbete. Denna
utgångspunkt synes mig höra godkännas. Kommissionen har längre
fram i sitt utlåtande verkställt åtskilliga beiäkningar angående den bruttooch
nettoinkomst, som må antagas härigenom tillgodokomma lanimätarna,
samt därefter beräknat storleken av den statsavlöning, som bör medgivas
för att lantmätarna skola erhålla lämplig totalinkomst. I likhet
med kommissionen anser jag detta tillvägagångssätt vid behandlingen
29
Katigt, Maj.ts proposition Nr $55.
av förevarande fråga lämpligt Då jag anser kommissionens taxelörslagböra
i allt väsentligt vinna godkännande, bör alltså, därest någon jämkning
må finnas böra ske i kommissionens förslag beträffande lantmätarnas
sammanlagda tjänsteinkomster, detta ske genom minskning av den föreslagna
statsavlöningen.
Vad beträffar de särskilda bestämmelserna i taxeförslaget synas
desamma icke giva anledning till några väsentliga anmärkningar utöver
vad lantmäteristyrelsen i vissa hänseenden framhållit. Vad särskilt frågan
om lösen för kartkopia ankommer synes mig lantmäteristyrelsen hava
givit goda skäl för sitt ändringsförslag. För övrigt torde jag framdeles
vid anmälan för Kung!. Rlaj:t av frågan om utfärdande av ny taxa få
närmare ingå på de speciella bestämmelserna.
Såsom kommissionen framhållit skulle genom den föreslagna taxan
gottgörelsen till lantmätarna komma att ökas med ungefär 40 procent,
varav dock nära hälften beror av arbeten, som tillkomma på grund av
mätningsförordningens bestämmelser och därför motsvaras av ökat arbete
och kostnader. Den verkliga inkomstökningen har uppskattats till omkring
20 procent. I betraktande av alt de totala kostnaderna för lantmäteri''göromålen
bliva så väsentligt ökade måste denna ökning i jordägarnas
kostnader anses såsom särdeles måttlig. Genom att staten övertager
kostnaderna för rese- och traktamentse]sättningarna till lantmätarna
samt jämväl, på sätt jag längre fram kommer att i huvudsaklig anslutning
till lantmäterikommissionens förslag tillstyrka, i andra hänseenden
bidrager till lantmäterikostnadernas bestridande, överflyttas på staten så
stor del av dessa kostnader, att statens andel i desamma blir proportionsvis
mycket större än förut varit fallet. Frågan om förhållandet
mellan statens och jordägarnas kostnader i avseende å lantmäteri har
närmare berörts av kommissionen i åtskilliga i slutet av dess betänkande
införda sammanställningar, vilka jag längre fram torde få omförmäla.
Jag kan emellertid redan nu nämna, att de nu ifrågasatta ökningarna
kon ima att nästan uteslutande drabba statsverket. Därest även fjolårets
beslut om statens övertagande av dagtraktamentena nu tages i beräkning,
bliva jordägarnas fördelar av förändringarna ännu mera framträdande.
Jag har därför för avsikt att, därest de förslag beträffande avlöningåt
den lantmäteripersonal, vilken sysselsättes med utlånande av lantmäteriförrättningar,
som Kungl. Maj:t nu torde komma att förelägga riksdagen,
bliva av riksdagen bifallna, tillstyrka Kungl. Maj:t att utfärda
lantmätcritaxa i huvudsaklig överensstämmelse med lantmäteri kommissionens
förslag och med beaktande av lantmäteristyrelsens erinringar,
vilken taxa bör träda i tillämpning från och med år 1920.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
Lantmäteri
verksamhetens
omfattning.
III. Lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av lantmäteri
förrättningar.
I delen III av sitt betänkande har lantmäterikommissionen behandlat
vissa lantmäteriväsendet rörande organisations- och löneregleringsfrågor.
Bland dessa möter först frågan angående den med praktisk
lantmäteriverksamhet sysselsatta personalen.
De förslag med avseende å personalen å distrikten, som framställts
av lantmäteristyrelsen och kommissionen, torde böra ses mot bakgrunden
av lantmäteriverksamhetens omfattning och utveckling.
I fråga härom har lantmäteristyrelsen i skrivelsen den 24 maj 1917
angående ändring i gällande stat för lantmäteristaten i orterna anfört
bland annat följande:
»Till belysande av lantmäteriverksamhetens omfattning från och med år 1864
må meddelas efterföljande tablå: _
Avslutade förrättningar
i
Egentliga laga
skiften
Alla andra förrätt- ningar
Summa
i
i
Antal
Skiftade
hektar
Antal
Skiftade
hektar
Antal
Skiftade 1
hektar
Medeltal för åren
1864—1868
1,027
280,350
1,930
95,068
2,957
375,418
1
» » »
1869—1878
273
154,561
2,091
108,491
2,864
263,052
|
» * »
1879—1889
203
150,138
1,856
106,363
2,059
256,501
Tf » *
1890—1899
159
255,337
2,011
159,543
2,170
414,880
» » »
1900—1909
164
192,847
4,170
438,976
4,334
631,823
» » »
1910—1911
141
156,839
4,527
332,748
4,668
489,587
» » »
1912-1916
132
81,495
4,790
299,735
4,922
381,230
För de särskilda åren av sista
fem-
j
|
årsperioden hava avslutats:
år
1912
150
87,250
4,752
282,318
4,902
369,568 j
1
»
1913
146
88,378
5,131
344,250
j 5,277
432,628
1914
130
94,586
4,564
300,813
4,694
395,399
i
»
1915
119
52,708
4,625
300,764
4,744
353.472 I
i •
»
1916
117
84,550
4,880
270,531
4,997
355,081
Att åren 1910 -1911 sammanförts till en period beror därpå, att desamma
äro att anse såsom övergångsår mellan äldre och nu gällande organisation.
Av ovanstående tablå synes, att laga skiftena pa det hela taget varit i ned
-
31
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
gående vad angår såväl antal som omfattning, dock med undantag för perioden
1890 — 1899, då medelarealen för avslutade laga skiften närmat sig medelarealen för
åren 1864—1868, beroende på den stora skiftesverksamhet, som under den förra
perioden förekom inom Jämtlands samt Västerbottens och Norrbottens län. Andra
förrättningar än laga skiften hava vad antalet angår varit i stigande med undantag
för perioden 1879- 1889, då en nedgång synes hava ägt rum. Den hastiga ökningen
i fråga om antalet av dessa förlåt t ningar, som enligt tablån inträtt från och
med år 1900 och som böljades redan under åren 1898 och 1899, har till stor del
föranletts av tillkomsten av ägosiyckningsinstitutet. Synnerligen anmälkningsvärd
är emellertid den ökning beträffande antalet andra förrättningar, som utmärker
tiden efter år 1909, och detta gäller i synnerhet medeltalet för åren 1912—1916
särskilt som åren 1914 och 1915 av kända anledningar visa en nedgång i förhållande
till åren 1912 och 1913 samt 1916. Andra förrättningar än laga skiften
uppnådde med avseende å årlig medelareal maximum under perioden 1900—1909,
beroende på den stora areal som under samma period var föremål för ägostyckning
i synnerhet inom de norrländska länen. Sistberörda förhållande återverkar även på
den totala verksamheten därhän, att uppgifterna rörande den skiftade medelarealen
för sistberörda period utvisar ett maximum. Att samma medelareal såväl som
medelarealen för andra förrättningar, oaktat ökningen i fråga om antal förrättningar,
visar nedgång måste betraktas såsom en helt naturlig sak.
Statistiska uppgifter rörande det arvode, som till lantmätarna utgått för
verkställda förrättningar, finnas icke för tiden före år 1903. För tiden från och
med samma år finnas sådana beträffande förrättningar, som utförts efter myndighets
förordnande. Rörande den verksamhet, som utövats utan dylikt förordnande, finnas
arvodesuppgifter endast för tiden från och med år 1910.
Beträffande arvodet för avslutade förrättningar må lämnas följande uppgifter:
!
I
i
Förrättningar, verkställda
efter förordnande
Total-
utan för- ordnande
t umma
Laga
skiften
Andra för- rättningar
Summa
Medeltal arvode åren 1903—1909 ......
440,746
797,034
1,237,780
_
1,237,780
» > > 1910—1911 ......
270,960
684,073
955,033
73,854
1,028,887
» » 1912—1916 ......
214,196
686,882
901,078
124,338
1,025,416
Förde särskilda åren av perioden 1912—
1916 må meddelas följande uppgifter:
år 1912
296,190
692,982
989,172
107,568
1,096,740
> 1913
208,644
727,692
936,336
119,062
1,055,398
» 1914
234,471
681,891
916,362
106,793
1,023,155
» 1915
143,262
672,978
816,240
110,564
926,804
» 1916
188,414
658,866
847,280
177,704
1,024,984
32
Totalantalet
praktierande
lantmätare.
Kunyl. Majds proposition Nr 355.
Aven dessa uppgifter bestyrka nedgången under åren 1914 och 1915. Uti
uppgifterna för åren 1910 och 1911 ingå åtskilliga förrättningar, för vilka arvodet
till större eller mindre del beräknats efter 1881 års väsentligt högre taxa på arvode
för lantmäteri förrätt ningar. I någon mån torde detta vara fallet även beträffande
uppgifterna för år 1912 och måhända även för år 1913.
Den sålunda lämnade utredningen synes visa, att lantmäteriverksamheten,
som enligt förut gängse uppfattning nått sin kulmen på 1860-talet, visat nedgång
under 1870- och 1880-talen, men att densamma därefter ökats och under de senaste
åren i fråga om omfattningen närmar sig verksamheten under förstnämnda period.
Som verksamheten därunder emellertid bestod till jämförelsevis stor del av laga
skiften, vilket slag av förrättningar under senare åren i avsevärt mindre utsträckning
ingått i lantmätarnas verksamhet, kan jämförelsen emellertid icke bliva alltför
säker, ett förhållande, som beror även på andra förändringar, som verksamheten
undergått. Härutinnan bör i främsta rummet erinras om den inträdda ökningen
beträffande antalet förrättningar och nedgången i fråga om förrättningarnas omfång,
vilket förhållande för med sig, att för närvarande en långt större del av tjänstemännens
tid åtgår till förberedelser till förrättningarna, expeditionsgöromål o. d.
Med ledning av ovanstående uppgifter synes man emellertid kunna utgå ifrån, att
lantmäteriverksamheten för närvarande lämnar rikets lantmätare en årlig bruttoinkomst
av 1.000,000 kronor.»
Lantmäterikommissionen bär först upptagit till utredning frågan
om det erforderliga totalantalet tjänster för med praktiskt lantmäteri
sysselsatta befattningshavare.
Gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna, vilken fastställts
av Kungl. Maj:t den 22 oktober 1909, omfattar 110 distriktslantmätare,
40 extra lantmätare och 30 lantmäteriauskultanter. Hela antalet
auskultanter var emellertid vid tiden för nya organisationens genomförande
betydligt större eller omkring 140. Dessutom hade 2 kommissionslantmätare
och 5 vice kommissionslantmätare, vilka ej vunnit anställning
å nya lönestaten, anmält sig önska komma i åtanke till förordnanden
att verkställa lantmäteriförrättningar.
Under förarbetena till den nuvarande organisationen hade framhållits
behovet av auskultantarvoden dels såsom en ersättning för den
minskning, som den i samband med omorganisationen genomförda nedsättningen
av taxan korame att medföra för auskultanterna, dels ur
synpunkten av kårens lämpliga rekrytering; och hade härvid föreslagits,
att antalet arvoden borde bestämmas till 60. Med de beviljade 30 arvodena
avsågs emellertid huvudsakligen att bereda en något tryggare ekonomisk
ställning åt en del äldre auskultanter, som det, med hänsyn till den då
vidtagna begränsningen av antalet självständigt arbetande lantmätare,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kurujl. Maj:ta proposition Nr 355. 38
antogs bliva erforderligt att anlita för utförande av förrättningar på
egen hand.
Uti skrivelse den 26 november 1913 hemställde styrelsen för
lantmäterianskultanternas förening om vidtagande av åtgärder för bland
annat beredande av bättre ekonomisk ställning för de obefordiade lantmäteritjänstemännen
och framställde därvid såsom önskemål i detta hänseende,
att arvode måtte beredas åt varje såsom tjänstemedbjälpare
verksam auskultant med minst fem års tjänstetid.
Uti skiivelse den 20 april 1916 hemställde därefter samma styrelse,
att för ernående av tillfällig förbättring av auskultanternas ekonomiska
ställning arvoden av 500 kronor måtte beredas åt alla såsom tjänstemedhjälpare
verksamma auskultanter.
Över sist berörda framställning avgav lantmäteristyrelsen utlåtande
den 20 maj 1916. Styrelsen framhöll därvid, att den erforderliga arbetsstyrkan
torde böra beräknas till omkring 300 tjänstemän, samt hemställde,
att Kung!. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för anvisande Irån
och med år 1916 av 90 arvoden, vart och ett till belopp av 600 kronor,
att fördelas bland de äldsta i tjänst varande lantmäteriauskultanterna.
Någon framställning till 1916 års riksdag kunde emellertid på
grund av den sena tidpunkten icke medhinnas.
1 statsverkspropositionen till 1917 års riksdag beräknades ett belopp
av 100,000 kronor för beredande av provisorisk förbättring i vissa
lantmätares avlöning, varefter lantmäteristyrelsen i enlighet med erhållet
uppdrag d^n 2 mars 1917 inkom med förslag rörande fördelningen av
dessa medel. Styrelsen räknade med att ny lantmäteritaxa omedelbart
borde utfärdas och föreslog på grund därav, att några arvoden åt
auskultanter icke skulle utgå av det beräknade anslaget.
Med anledning härav ingav styrelsen för lantmäteriauskultanternas
förening en framställning den 31 mars 1917, varvid föreningsstyrelsen
hävdade en motsatt åsikt och ånyo anhöll, att tillfälliga arvoden måtte
beredas åt auskultanter, som sysselsattes med lantmäterifnrrättningar.
1 proposition den 16 april 1917 (nr 275) 1 öreslog därefter Kungl.
Maj:t riksdagen, bland annat, att för såväl tiden från den 1 juli 1917
till årets slut som för år 1918 arvoden å 600 kronor måtte utbetalas
till 40 lantmäteriauskultanter, vilka icke åtnjöte arvoden från medel å
staten för lantmäteristaten i orterna.
Med anledning av denna proposition framfördes emellertid genom
motion vid samma riksdag krav på dylika arvoden åt ytterligare 56
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 käft. (Nr 355.) 5
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
auskultanter, på det att alla, som utexaminerats till och med år 1914,
måtte komma i åtnjutande av sådant arvode.
Riksdagen biföll såväl propositionen som motionen och anvisade
sålunda medel till arvoden åt 96 auskultanter.
I skrivelse den 24 maj 1917 föreslog lantmäteristyrelsen, att i
avlöningsstaten för lantmäteristaten i länen skulle för verksamheten å
distrikten uppföras sammanlagt 280 befattningar.
Såsom motiv för detta förslag anförde lantmäteristyrelsen bland
annat följande:
»Före genomförandet av den nya organisationen av lantmäteristaten i länen
funnos åtskilliga personer, som endast delvis sysselsatte sig med lantmäteri och vid
sidan därav utövade annan verksamhet. I anledning därav och för att utröna det
antal tjänsteman, som erfordrats och kan komma att erfordras för verksamheten,
har styrelsen låtit verkställa särskild undersökning för åren 1881—1916 med undantag
av år 1909, vilket sistnämnda år utelämnats av den anledning att organisationen
delvis genomfördes samma år. Till grund för denna undersökning hava lagts
lantmätarnas dagböcker, varvid 275 arbetsdagar, oberäknat sön- och helgdagar,
ansetts utgöra helt år. Från och med år 1909 hava emellertid på eget ansvar
arbetande lantmätare varit frikallade från skyldigheten att föra dagbok, vadan
man för åren 1910—1916 vid ifrågavarande undersökningar utgått ifrån, att desamma
varit fullt upptagna av tjänsten, vilket även får anses hava varit fallet
Denna undersökning visar följande resultat:
På eget an- svar arbetande
lantmätare
Medhjälpare
Summa
Medeltal för åren 1881 1885 ..............................
200
79
279
» » » 1886 1890 ..............................
177
76
253
» » » 1891-1896 ..............................
172
90
262
» » » 1897 1902 ..............................
171
91
262
» » » 1903 1908 ..............................
186
99
285
» » » 1881 1908 ..............................
180
88
268
» » » 1910 1911 ..............................
165
95
260
» » » 1912 1916 ..............................
153
98
251»
Den sålunda gjorda undersökningen av det erforderliga antalet
lantmätare — vilket icke sammanfaller med det faktiskt befintliga —
ansåg lantmäteristyrelsen otvetydigt gåva vid handen, att totala behovet
av tjänstemän uppgått minst till 250. Med hänsyn till att lantmätarnas
arbete med säkerhet komme att för framtiden ökas med 20 procent
35
Kungl. Majtts propositibn Nr 355.
och då det borde räknas med eu i motsvarande grad ökad personal
för verksamhetens utövande, beräknade styrelsen det för framtiden erforderliga
antalet tjänstemän för den praktiska lantmäteriverksamheten
till 300. Lautmäteri-tyrelsen förklarade sig emellertid övertygad om,
att detta antal bleve tillräckligt endast under förutsättning, att oexaminerad
personal eller personal med lägre utbildning i större utsträckning
än dittills varit fallet komme att anlitas jämväl för en del enklare
fältarbeten.
Att lantmäteristyrelsen likväl stannat vid att föreslå upptagande
i avlöningsstaten av endast 280 befattningar, synes hava berott därpå,
att styrelsen å ena sidan icke ani-åg möjligt för det dåvarande erhålla
flera än 180 ordinarie befattningar och å andra sidan med hänsyn till
att antalet auskultanter varierade och att det, såvitt då kunde bedömas,
borde betraktas som ett önskemål att nedbringa detta antal, ansåg, att
antalet auskultantarvoden borde begränsas till 100.
Sedan lautmäteristyrelsen och lantmäteriauskultanternas förening
gjort framställningar om äskande av 1018 års riksdag av anslag till
auskultantarvoden, föreslog lantmäterikommissionen i utlåtande den 14
december 1917, att av riksdagen måtte för dylikt ändamål begäras ett
anslag av 105,000 kronor. Enligt kommissionens beräkningar borde
detta anslag enligt vissa grunder utgå till 140 auskultanter, varvid
kommissionen emellertid framhöll att det vid utfärdandet av närmare
föreskrifter i ämnet syntes kunna ifrågakomma att göra fördelningen
på annat sätt. Kungl. Maj:t föreslog i statsverkspropositionen att till
arvoden under år 1919 åt vissa lantmäteriauskultanter anvisa ett förslagsauslag,
högst 105,000 kronor och riksdagen biföll denna framställning.
Sedermera har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 18 september
1918 föreskrivit, att de av riksdagen sålunda anvisade medel skola fördelas
på 150 auskultanter.
I skrivelse den 7 oktober 1918 har lantmäteristyrelsen därefter
förordat sådan ändring i styrelsens år 1917 avgivna förslag till stat
för lantmäteristaten i länen, att antalet distriktslantmätarbefattningar
måtte ökas från förut föreslagna 180 till 220 och i anledning därav
lämplig minskning vidtagas i antalet arvoden till auskultanter. Efter
anteckning att under år 1917 antalet på eget ansvar arbetande lantmätare
och tjänstemedhjälpare utgjort sammanlagt 284, har lantmäteristyrelsen
yttrat:
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
»Uti sitt ovanberörda förslag (år 1917) räknade lantmäteristyrelsen med en
ökning av lantmäteriverksamheten med 20 procent, beroende dels på tillkomsten av
den väntade nya mätningsförordningen och dels på den med 1918 års ingång ikraftträdande
ändring beträffande förfarandet vid jordavsöndring.
Rörande avsöndringsförrättningarna beräknade lantmäteristyrelsen till följd
av den .ändrade lagstiftningen en ökning av sådana av lantmätare verkställda förrättningar
till ett antal av omkring 4.000. Något antal kan visserligen ej för närvarande
uppgivas, men från skilda håll meddelade upplysningar giva vid handen,
att ökningen är högst avsevärd. Vid avgivande av ovan berörda förslag uttalade
lantmäteristyrelsen den mening, att den blivande mätningsförordningen tillika med
den lagstiftning angående fastighetsbildning i stad, som då väntades, skulle komma
att öka intresset för att förse våra städer och stadsliknande samhällen med ett
bättre kartmaterial, samt att, därest så bleve fallet, det vore sannolikt, att här
öppnade sig ett ganska stort arbetsfält för rikets lantmätare. Den möjlighet till
ökning i lantmätarnas verksamhet, som i denna del kunde anses föreligga, lämnade
styrelsen emellertid åsido vid förslagets avgivande. Emellertid visar erfarenheten
numera ej endast att intresset för modernare mätningar av städer och stadsliknande
samhällen är i stigande utan även att sistberörda lagstiftning kommer att
tillföra rikets lantmätare en ansenlig arbetsuppgift. Förhållandena synas gestalta
sig så, att endast de större städerna kunna hålla sig med särskilda tjänstemän för
ombesörjande av lantmäterigöromålen inom desamma. Inom flertalet städer och
stadsliknande samhällen synes behov av anlitande av lantmätare göra sig gällande.
I anslutning till lagstiftningen angående fastighetsbildning i stad utfärdades
den 13 juli 1917 kungörelse med bestämmelser för vissa fåll angående mantalssättning
eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av ändring i administrativ indelning.
Enligt denna kungörelse skola ifrågakommande åtgärder verkställas av vederbörligen
förordnad lantmätare, och uppkommer härigenom alltså ökning i lantmäterigöromålen.
Sådan ökning har även tillkommit genom lagen den 28 juni 1918 om
rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område. Enligt denna lag skall nämligen frågan om nyttjanderättshavares lösningsrätt
samt om löseskillingen för området med vad därtill hör avgöras vid förrättning,
varvid bestämmelserna i 2 och 3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan
lantmäteriförrättning än laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Under senaste åren har lantmätare även kommit till användning för utredningar
rörande ifrågasatta vattenregleringar. För närvarande pågå sådana utredningar
beträffande sjöarna Vänern, Siljan med Orsasjön samt sjön Amungen med tillopp.
Inom statens järnvägar äro för närvarande sex lantmätare sysselsatta, och
även inom andra grenar av förvaltningen synes man på senare åren kommit till
insikt om nyttan av att anlita lantmätare. Sådana äro för närvarande verksamma
inom kammarkollegium, vattenfallsstyrelsen och hydrografiska byrån.
Under senare åren hava tid efter annan lagar tillkommit, som medfört nya
slag av förrättningar för rikets lantmätare. Det finnes ingen anledning antaga, att
denna utveckling skall avstanna. Tvärt om torde man kunna räkna med atf, i den
mån man kommer till insikt om lantmätarnas användbarhet, göromålen skola ökas
och att allt flera uppdrag komma att anförtros dem såväl av statsmakterna som
av allmänheten.
Den ökning i göromålen, som kan bliva en följd av den väntade nya skiftes
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 855.
lagstiftningen, liar lantmiiteristyrolsen icke heller tagit i beräkning vid avgivande
av 1917 års förslag. Givet är emellertid, att vilken utgång, som revisionen av
skifteslagstiftningen än kommer att få, densamma måste antagas i ingalunda ringa
män komma att föra med sig ökad livaktighet inom lantmäteriväsendet. Detta
torde i synnerhet bliva fallet, om jordägarnas kostnader för lantmäteriförrättningarna
reduceras.
Man kan redan spåra, att den förmån, som innevarande år beretts rikets
lantmätare genom traktamenten av statsmedel under resor och förrättningar, verkat
stimulerande på verksamheten. Och skulle till följd av riksdagens skrivelse i ämnet
innevarande år kostnaderna för lantmäteri förrättningar i någon större utsträckning
komma att övertagas av statsverket, är det givet, att verksamheten härigenom
ytterligare kommer att stegras.
Lantmäteristyrelsens ifrågavarande förslag är, såsom av detsamma torde
framgå, byggt på minimiberäkningar såväl vad angår verksamhetens omfattning
som erforderlig personal. Av vad ovan anförts torde emellertid få anses ådagalagt,
att redan nu inträtt en avsevärd ökning utöver vad som i förslaget förutsatts samt
att det är så långt ifrån att denna ökning kan anses vara av tillfällig natur, att
fast hellre ytterligare ökning är att förutse. Härav föranledes givetvis även behov
av ökning av personalen.»
Lantmäterikommissionen har i detta ämne yttrat:
»Genom den av lantmäteristyrelsen förebragta utredningen har, enligt kommissionens
mening, blivit till fullo ådagalagt, att lantmäteriverksamheten redan för
närvarande har sådan omfattning, att det erfordras en personal på öOO tjänstemän.
Genom kungörelsen den 18 september 1918 har detta ock blivit av Kungl. Maj:t
erkänt därigenom, att Kungl. Maj:t medgivit arvoden åt 150 auskultanter, ty dessa
jämte 110 distriktslantmätare och 40 extra lantmätare utgöra just 300 personer.
Om det oaktat på sina håll förspörjes klagomål över långsamhet och dröjsmål i
fråga om lantmäteriförrättningarna samt dessutom en icke obetydlig utvidgning av
lantmätarnas verksamhet kan för framtiden med säkerhet emotses i vissa av lantmäteristyrelsen
närmare angivna riktningar, synes uppenbart, att, därest allmänhetens
berättigade krav på skyndsamhet med förrättningarnas handläggning skall
bliva tillgodosett, personalbehovet för framtiden icke under några omständigheter
kan beräknas bliva mindre än 300 tjänstemän.
Detta innebär, såsom nyss blivit sagt, icke någon ökning av det behov, som
på senare tid faktiskt förefunnits. Av den personal, som sålunda varit erforderlig
för verksamhetens behöriga uppehållande, har emellertid intill år 1917 endast cirka
*/3 åtnjutit löner eller arvoden av statsmedel. Att detta inneburit en orättvisa mot
dem, som icke blivit delaktiga av denna förmån, ehuru de haft samma arbete och
åligganden som en del av de övriga, synes kommissionen uppenbart, och torde även
få anses vara av Kungl. Maj:t och riksdagen erkänt och beaktat genom de anslag
till arvoden åt auskultanter, som beviljats av 1917 och 1918 års riksdagar samt
genom utfärdandet av kungörelsen den 18 september 1918.
Kommissionen anser sålunda, att hela den personal, som erfordras för uppehållande
av den genom staten reglerade lantmäteriverksamheten, bör erhålla åtmin
-
Lantinäteri
kommissio
nen.
Personalens
sammansätt
ning.
38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
stone någon avlöning av statsmedel; och hemställer kommissionen alltså, att den
med verkställande av lantmäteriförrättningar sysselsatta lantmäteripersonalen varder
i stat beräknad till sammanlagt 300 tjänstemän.»
Beträffande sammansättningen av den såsom erforderlig ansedda
praktiserande lantmäteripersonalen är följande att märka.
Styrelsen för lantmäteriansknltanternas förening framhöll i sin ovanberörda
skrivelse den 26 november 1913 såsom önskemål dels inrättande
av 30 nya distriktslantmätartjänster, dels förändrande av extralantmätarbefattningarna
till distriktslantmätartjänster.
Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande häröver den 24 maj 1917
föreslagit, att ur avlöningsstaten skulle uteslutas de nuvarande 40 extra
lantmätarna samt att antalet i staten upptagna distriktslantmätarbefattningar
och arvoden åt auskultanter skulle ökas, de förra till 180 och
de senare till 100. Därjämte har styrelsen föreslagit, att titeln auskultant
skulle förändras till extra lantmätare. Såsom motiv för förslaget i dessa
delar har lantmäteristyrelsen meddelat en utredning, ur vilken här må
meddelas följande tablå angående antalet av den personal inom lantmäteristaten
i länen, som varit sysselsatt vid skiftesverket, samt fördelningen
av denna personal mellan på eget ansvar arbetande lantmätare
och medhjälpare m. m.
Antal
på et et
ansvar
arbe- tande
lant- mätare
Antal
med-
hjälpare
Antal
lant- mätare
och med- hjälpare
tillhopa
I
Medhjäl- parnas antal,
uttryckt i
procent av
hela antalet
lantmätare
och med- hjälpare
i
Antal
nytill-
komna
auskul-
tanter
Antal
arbe-
tande
elever
Antal
antagna
elever
Medeltal för
åren 1864—1868
390
170
560
30.4
17
129
22
»
»
1869—1878
335
101
436
23.2
5
72
15
»
»
»
1879—1889
263
107
370
28.9
11
101
24
»
»
1890—1899
218
108
326
33.1
13
74
22
i »
»
»
1900-1909
212
in
323
34.4
18
94
32
>
»
»
1910—1911
173
i 140
313
44.1
10
66
9
»
»
*
1912—1916
156
! 127
283
44.8
17
28
9
I sistnämnda utlåtande har lantmäteristyrelsen även medd<-lat förut
återgivna tablå över den lautmäteripersonal som vid fullt arbete för var
och en hade varit behövlig under åren 1881—1916.
Kutujl. Maj.ts proposition Nr 355. 39
1 skrivelse den 19 september 1917 liar styrelsen för Sveriges
distriktslantrnätarförening framställt vissa invändningar mot lantmätvristyrelsens
förslag i vad det ledde till ytterligare delning av lantmäteridistrikten.
Såsom ovan nämnts har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 7 oktober
1918 fästat Kung]. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten, att
distriktslantmätarnas antal ökas ända till 220.
Lantmäterikommissionens yttrande i fråga om personalens sammansättning
är av följande lydelse:
»Vad till en början angår förslaget att förändra de nuvarande 40 extralantmätarbefattningarna
till ordinarie distriktslantmätartjänster, så kommer bifall till
detta förslag icke i realiteten att medföra någon förändring i hittillsvarande förhållanden
med avseende å själva verksamheten, enär nästan alla dessa tjänstemän
redan nu hava bestämda verksamhetsområden och alla hava på det hela taget samma
åligganden som distriktslantmätarna.
Styrelsen för Sveriges distriktslantmätarförening har ej heller haft något att
erinra mot denna del av lantmäteristyrelsens förslag.
Lantmäte, istyrelsen har emellertid ansett, att samma förslag icke ensamt
förmår fylla ens det nuvarande behovet av distriktslantmätare, och har därför i
ovan åberopade skrivelse den 24 maj 1917 framställt förslag om inrättande av
ytterligare 30 distriktslantmätartjänster samt har i en senare skrivelse av den 7
oktober 1918 framhållit angelägenheten av att ytterligare 40 sådana tjänster inrättas.
Styrelsen föreslår sålunda sammanlagt 220 distriktslantmätartjänster. Såsom motiv
för förslaget har lantmäteristyrelsen åberopat dels lantmäteriverksamhetens omfattning
och den utveckling därav, som är att påräkna, dels ock nödvändigheten
att förbättra befordringsmöjligheterna inom kåren.
När kommissionen nu går att närmare skärskåda de skäl, som anförts för
den sålunda föreslagna ökningen, må till en början erinras därom, att vid omorganisationen
år 1909 antalet på eget ansvar arbetande lantmätare i staten nedsattes,
varigenom torde hava uppstått en viss fara för fördröjande av arbetet i högre grad
än förut. Av den förebragta utredningen framgår även, att antalet balanserade
förrättningar under åren närmast efter 1910 stigit förhållandevis något mera än
antalet tillkomna förrättningar.
I sammanhang härmed må emellertid även framhållas, att anledningen till
att antalet balanserade förrättningar kunnat hållas nere i den grad som skett, torde
till en del hava sin grund däri, att, på sätt nedan närmare omförmäles, ett stort
antal förrättningar handlagts av auskultanter i egenskap av vikarier, varigenom
antalet på eget ansvar arbetande lantmätare i själva verket varit större än vad
staten utvisar. I allt fall måste dock antalet balanserade förrättningar anses större
än 6om är överensstämmande med god ordning och förenligt med jordägarnas intressen.
Kommissionen finner även uppenbart, att en förbättring härutinnan kan vinnas
genom ökninu av antalet på eget ansvar arbetande lantmätare.
Av lantmäteristyrelsens utredning inhämtas, att under perioden 1881—1908
antalet på eget ansvar arbetande lantmätare, som kunde anses hava varit fullt upp
-
Lantmiiteri
kommissio
nen.
40
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 355.
tagna av lantmäteriverksamhet, utgjorde i medeltal årligen 180. Under åren
1910 och 1911 bär samma antal utgjort 165 och under åren 1912 —1916 153. Då
emellertid, såsom av utredningen även framgår, lantmäteriverksamheten, som enligt
förut gängse uppfattning nått sitt kulmen på 1860-talet och visat nedgång under
1870- och 1880-talen, därefter åter ökats, så att densamma under senare år i fråga
om omfattningen närmat sig verksamheten under förstnämnda period, bär lantmäteristyrelsen
med hänsyn till det efter omorganisationen jämförelsevis ringa antalet på
eget ansvar arbetande lantmätare föranletts att i stor utsträckning begagna den
rätt, gällande instruktion inrymt åt styrelsen att förordna auskultant till utövande
av självständig verksamhet i egenskap av vikarie beträffande vissa åt vederbörande
distrikt-lantmätare eller extra lantmätare uppdragna förrättningar. Antalet auskultanter,
som helt varit upptagna av dylik verksamhet, har under åren 1910 och
1911 utgjort i medeltal årligen 24 och under åren 1912 — 1916 31. På grund härav
hava i själva verket under den förra perioden tjänstgjort 189 på eget ansvar arbetande
lantmätare och under den senare 184.
Nu skulle ju möjligen kunna invändas, att den omständigheten, att en del
förrättningar handlagts av auskultanter på vikariat, närmast berör biträdesfrågan
och därför icke kan anföras såsom motiv för inrättande av flera tjänster. Kommissionen
delar emellertid i detta avseende lantmäteristyrelsens uppfattning och
anser, att berörda förhållande utgör ett synnerligen vägande bevis för att lantmäteriverksamheten
allt sedan omorganisationens genomförande varit av sådan omfattning,
att därav betingats en ökning av antalet på eget ansvar arbetande lantmätare till
180. Det synes nämligen påtagligt, att det icke varit med uppoffrande av egna
intressen, som principalerna överlämnat vissa förrättningar på vikariat åt sina medhjälpare,
utan att orsaken i stället åtminstone i regel torde vara att söka däri, att
arbetenas behöriga fortgång i annat fall äventyrats. Kommissionen vill dessutom
framhålla, att ifrågavarande anordning nära berör ett allmänhetens intresse. Som
det nu är, händer det nämligen ofta, att en och samma förrättning kommer att
handläggas av flera olika personer, vilket givetvis medför icke blott, tidsutdräkt
utan även andra olägenheter för jordägarna. — — —.
I detta sammanhang torde även höra framhållas, att förrättningarna under
senare åren minskats i omfattning på samma'' gång antalet av dem ökats, och det
torde ligga i sakens natur, att utvecklingen för framtiden kan väntas komma att
fortgå i denna riktning. Med en sådan omläggning av verksamheten följer emellertid
ett ökat behov av på eget ansvar arbetande lantmätare. Det förhåller sig
nämligen så, att å ena sidan en liten förrättning kräver jämförelsevis längre tid
för handläggningen än en större och att man å andra sidan vid små förrättningar
icke kan använda biträden i samma utsträckning som vid stora.
Kommissionen övergår nu till frågan, om och i vad mån en ökning i lantmäteriverksamhetens
omfattning är att motse.
Först och främst kommer sådan enligt kommissionens mening att förorsakas
av mätningsförordningen. Även om storleken av denna ökning icke för närvarande
kan exakt bedömas, finner kommissionen dock, att en åtminstone något så när tillförlitlig
beräkning av denna ökning icke blott kan, utan även måste göras. Beräkningen
kan grundas därpå, att denna ökning lärer böra följas av en motsvarande
höjning av lantmäteriarvodena. Kommissionen har i sammanhang med utarbetandet
av förslag till nv lantmäteritaxa verkställt särskild undersökning angående stor
-
Kung!. Maj.is proposition Nr 355.
41
leken av denna höjning; ocli resultatet framgår närmare av de i del II, sid. 111 —
121 intagna tabeller, vilka giva vid handen, att för helårsverksamhet och för hela
landet räknat den höjning, varom nu är fråga, uppgår till i runt tal 20 procent.
av det enligt gamla taxan utgående arvode. Givet är, att detta även måste anses
utgöra ett mått på storleken av arbetsökningen.
Lantmäteristyrelsen har vidare i sin framställning den 24 maj 1917 framhållit,
att en omedelbart inträdande ökning i verksamheten är att motse till följd
av den ändring av 21 § i lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,
som företagils i .sammanhang med lagen om fastighetsbildning i stad.
Enligt denna ändring skall jordområde, som avsöndras för alltid, av lantmätare eller
annan i ägomätning kunnig person vara avfattat å karta, upptagande jämte den
avsöndrade jorden sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, att områdets läge
är fullt bestämt. Därjämte innebär ifrågavarande ändring, att sökande, som önskar
återfå för fastställelse av avsöndring ingiven karta, vartill ej enligt de av Kungl.
Maj:t om redovisning av lantmäteriförrättningar meddelade föreskrifter koncept skall
överlämnas i offentlig myndighets förvar, skall vara skyldig gälda kostnaden för
kopia av kartan.
Även om inga stadganden finnas rörande kompetensvillkor för att få anses
vara i ägomätning kunnig och även om vederbörande Konungens befallningshavande
kommer att godkänna personer utan lantmäteriutbildning såsom i ägomätning kunniga,
torde väl dock kunna förväntas, att på grund av ifrågavarande bestämmelser en
rätt så väsentlig gallring bland de personer, som hittills sysslat med avsöndringsmätningar,
blir nödvändig. Att mätningsmän i städerna framdeles i större utsträckning
än hittills skulle kunna hinna med arbeten utom städernas områden, synes väl
föga antagligt. Snarare är en motsatt utveckling trolig, enär de lantmäteriarbeten,
som förekomma inom städerna, på grund av tillkomsten av lagen om fastighetsbildning
i stad och än mer sedan mätningsförordning utfärdats, komma att kräva
betydligt mera tid än förut. Härtill må hven erinras, att det med sannolikhet kan
antagas, att särskild mätningsman icke kommer att anställas i en del mindre städer
och småsamhällen. Beträffande dessa har man därför att räkna med, att vederbörande
distriktslantmätare i regel kommer att anlitas. •
Av i tillämpliga delar enahanda orsaker finner kommissionen sannolikt, att
någon ökad konkurrens från privata mätningsbyråer ej är att förvänta.
Kommissionen finner sig alltså kunna räkna med, att en ökning av lantmäteriverksamheten
är att förvänta.
Det gäller härefter att fatta ståndpunkt till frågan, huru många distriktslantmätarbefattningar
i anledning därav böra nyuppföras utöver de 180, som betingas
redan av verksamhetens nuvarande omfattning. Härvid anser kommissionen
vara av stor betydelse, att befordringsförhållandena bliva sådana, att kårens rekrytering
icke äventyras. Av lantmäteristyrelsens framställning den 7 oktober 1918 inhämtas,
att under åren 1916, 1917 och 1918 konstituerats endast respektive 8, 5
och 3 auskultanter samt att det finnes utsikt att under 1919 kunna konstituera 6
auskultanter men under vart och ett av åren 1920 och 1921 endast 3. Tydligt är,
att, därest en förbättring i detta förhållande ej kan åstadkommas, den för verksamhetens
bedrivande erforderliga numerären av lantmäteripersonalen ej kan uppehållas.
Det torde vara uppenbart, att den dåliga rekryteringen främst har sin grund i de
nuvarande befordringsförhållandena. Av den verkställda utredningen framgår nämBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 317 höft. (Nr 355.) 6
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
ligen, att med nuvarande organisation exempelvis årsklasserna 1914—1917 skulle
komma att btfordras till extra lantmätare först vid 22 å 23 tjänstår och 45—53
levnadsår. Då befordran till distriktslantmätare skulle kunna ske först 6 å 7 år
senare, och 15 tjänstår fordras för distriktslantmätare för att uppnå högsta lönegraden
och bliva'' berättigad till högsta pension, visar alltså den gjorda undersökningen,
att fall kunna inträffa, då befordran kommer att ske så sent, att vederbörande
icke kommer i åtnjutande av berörda förmåner.
Av lantmäteristyrelsens utredning inhämtas vidare, att därest distriktslantmätarnas
antal ökas till 220 samt under förutsättning att vid beräkning av utsikterna
ti 1 befordran även tages hänsyn till vissa tjänster i lantmäteristyrelsen och
å lantmäterikontoren ävensom vid l ikets allmänna kartverk och i järnvägsstyrelsen,
skulle vid befordran år 1920 tjänståldern nedbringas till 8—10 år och levnadsåldern
till 32 — 37 år för att sedan successivt stiga till respektive 13 samt 36—44 år för
årsklasserna 1916 och 1917. Med hänsyn till beskaffenheten av lantmätarnas verksamhet
synes även denna ålder väl hög; och.vill kommissionen i sammanhang härmed
erinra därom, att chefen för jordbruksdepartementet uti yttrande till statsrådsprotokollet
den 12 februari 1909 förklarat sig anse, att en ålder av omkring 40 år
vid befordran till tjänster av ifrågavarande slag vore väl hög.
I anslutning till vad sålunda blivit utrett vill kommissionen framhålla, att
hänsynen till befordringsförhållandena och säkerställande av kårens nöjaktiga rekrytering
synes berättiga en ökning av antalet på eget ansvar arbetande lantmätare
till 220. Även vill kommissionen betona, att den utveckling av lantmäteriverksamheten,
som, enligt vad ovan blivit utrett kan påräknas, synes giva stöd för
en utökning till detta antal. Med hänsyn därtill, att beräkningarna om den framtida
omfattningen av lantmäteriverksamheten givetvis icke kunna vara alltför säkra,
anser kommissionen sig emellertid icke böra för närvarande tillstyrka stöire antal
än 200 på eget ansvar arbetande lantmätare.
Beträffande frågan huruvida en del av dessa alltjämt bör uppföras såsom
extra lantmätare, må till en början framhållas, att extra lantmätarbefattningaina,
sådana dessa från början tänkts, bröto den allmänna principen för 1909 års omorganisation,
nämligen att de på eget ansvar arbetande lantmätarna skulle hava sina
bestämda verksamhetsområden. Syftet var emellertid att på detta sätt uppehålla
smidighet i organisationen. Såsom ovan framhållits, hava emellertid under den tid,
organisationen varit gällande, förhållandena utvecklat sig därhän, att så gott som
alla extra lantmätare tilldelats bestämda områden. Smidigheten i organisationen
uppehälles lämpligare genom auskultanterna. På grund härav och d.å det antal
på eget ansvar arbetande lantmätare, kommissionen tillstyrkt, torde motsvara ett
fullt ''konstant behov och än mer med hänsyn till nödvändigheten att så långt görligt
är åstadkomma bättre befordringsförhållanden, får kommissionen tillstyrka, att
nuvarande extra lantmätarbefattningar helt uteslutas ur avlöningsstaten. De 200
befattningar för på eget ansvar arbetande lantmätare, vilka kommissionen funnit
erforderliga, böra således enligt kommissionens mening samtliga uppföras såsom
distriktslantmätare.
Detta nödvändigaör ny dislriktsindelning. Härigenom kommer uppenbarligen i
många fall att inträffa, att en nuvarande distriktslantmätare får sitt distrikt förminskat.
Styrelsen för Sveriges distriktslantmätarförening har i anledning härav gjort
gällande, att en nuvarande distriktslantmätare äger laglig rätt att bibehållas vid
43
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 355.
sina nuvarande löneförmåner, däribland jämväl vid de av arbetet inom hela hans
nuvarande distrikt härflytande inkomster.
Kommissionen vill då till eu början erinra, att såsom villkor för åtnjutande
av de i gällande stat för distriktslantmätare upptagna avlöningsförmåner stadgas,
bland annat, att distriktslantmätare skall vara underkastad den jämkning i åligganden
och den reglering av tjänstgöringsområde eder förflyttning till annat tjänstgöringsområde,
som kan varda föreskriven, vare sig vid en möjligen inträdande förändrad organisation
av lantmäteristaten eller särskilda delar därav eller eljest, samt i sådant hänseende
särskilt vara pliktig att med bibehållande av den lön, han innehar, fullgöra de
nya eller förändrade tjänstegöromål, som efter en dylik omorganisation kunna varda
honom ålagda.
En minskning av distriktet torde dessutom icke alltid med säkerhet medföra
minskning av distriktlantmätarens inkomster. I varje fall kommer den lön, kommissionen
i fortsättningen ämnar föreslå, att i förening med den höjning av lantmäteritaxan,
kommissionen i del II av sitt betänkande redan föreslagit, att medföra
en icke oansenlig förbättring av distriktslantmätarnas ekonomiska ställning. Om
dessa tjänstemän därjämte, såsom kommissionen, likaledes i del II, redan föreslagit,
tillerkännes rätt till traktamentsersättning under förrättning, som föranleder frånvaro
från bostadsorten, torde av allt detta sammanlagt framgå, att den omorganisation,
som innefattas i kommissionens förslag, är sådan, att distriktslantmätarna enligt
lönevillkoren måste anses skyldiga att underkasta sig en med densamma förenad
minskning av distrikten, även om minskningen skulle bliva ganska väsentlig.
Det kan för övrigt näppeligen antagas, att någon av dem skulle vägra att ingå på
de nya löneförhållandena och således frivilligt kvarstå på de nuvarande.
Kommissionen har i det föregående föreslagit, att antalet av den lantmäteripersonal,
som sysselsättes med verkställande av lantmäteriförrättningar, måtte beräknas
till 300. Därest 200 distriktslantmätarbefattningar inrättas, återstår således
att angiva normerna för återstående 100 av nämnda personal..
Dessa böra enligt kommissionens mening icke uppföras såsom tjänster med
lön utan böra i stort sett likställas med nuvarande auskultanterna. Kommissionen
finner dock intet att erinra mot, att, på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit, benämningen
auskultant eller lantmäteriauskultant utbytes mot extra lantmätare.
I anslutning till vad sålunda anförts får kommissionen föreslå,
att de i stat nu upptagna 40 extra lantmätarbefattningarna uteslutas;
att auskultant hädanefter benämnes extra lantmätare; samt
att i stället för nuvarande 110 i staten uppföras 200 distriktslantmätartjänster
samt i stället för nuvarande 30 auskultantarvoden uppföras 100 extra lantmätararvoden».
I sitt utlåtande över kommissionens betänkande bär lantmäteristyrelsen
i nu förevarande hänseende anfört huvudsasakligen följande.
I anledning av kommissionens egna uttalanden och då kommissionen uttryckligen
godtagit lantm äter istyrelsens utredning angående behovet av 180 på eget ansvar
arbetande lantmätare redan för den nuvarande verksamheten, hade man kunnat
vänta sig, att kommissionen icke skulle hava haft något att erinra mot lantmäteristyrel
-
Lantmäteri
Ktyrelsen.
44
DistriktsLantmcltares
avlöninus
förminer.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
sens förslag om inrättande av 220 distriktslantmätartjänster, och detta sä mycket
hellre, som kommissionen särskilt framhållit, att hänsynen till befordringsförhållandena
och säkerställande av kårens rekrytering syntes berättiga en ökning till detta
antal av på eget ansvar arbetande lantmätare, samt vidare betonat, att den utveckling
av lantmäteriverksamheten, som enligt vad i ärendet blivit utrett kunde påräknas,
syntes giva stöd för en utökning till samma antal. Kommissionen hade
emellertid ansett sig icke böra för närvarande tillstyrka större antal än 200 på
eget ansvar arbetande lantmätare.
I denna del hade lantmäteristyrelsen svårt att instämma med kommissionen.
Uppenbart vore, att kommissionen vid intagande av denna ståndpunkt tagit avgörande
hänsyn till lämpliglietssynpunkter och särskilt därtill, att kommissionens
förslag i allt fall innebure en ökning av antalet på eget ansvar arbetande lantmätare
med 50 samt av distriktslantmätarnas antal med 90. Den förebragta utredningen
såväl i fråga om verksamhetens omfattning som befordringsförhållandena syntes
oförtydbart giva vid handen, att 220 distriktslantmätartjänster vore det minsta
antal, som erfordrades för att åstadkomma lämpliga arbets- och befordringsförhållanden.
Ännu mer bleve så förhållandet, om man toge i betraktande, att verksamheten
allt mer och mer överginge att bestå av mindre förrättningar, varigenom
den etfektiva arbetstiden bleve mindre samt möjligheten att utnyttja tjänstemedhjälpare
även mindre. Vad särskilt befordringsförhållandena anginge borde med
hänsyn till verksamhetens beskaffenhet målet vara att kunna bereda befordran vid
omkring HO års ålder.
Antagande av kommissionens förslag i denna del skulle sannolikt komma att leda
till att lantmäteristyrelsen även efter den nya organisationens genomförande’skulle se
sig nödsakad att medverka till att jämförelsevis unga extra tjänstemän användes
till självständig verksamhet och att därigenom åtskilliga olägenheter komme att
framträda tämligen snart efter den nya organisationens genomförande.
I anledning av vad sålunda anförts och särskilt med hänsyn till angelägenheten
av att vederbörande jordägare måtte kunna påräkna, att distriktslantmätaren
själv bleve den, som i regel utförde förekommande förrättningar, kunde styrelsen
icke underlåta att uttala önskvärdheten av att distriktslantmätarnas antal bestämdes
till 220 samt att till följd därav antalet extra lantmätararvoden minskades med 20
till 80.
Härefter följer att behandla frågan angående de avlöningsförmåner,
som må böra tillerkännas distriktslantmätare.
Enligt gällande stat åtnjuter distriktslantmätare en lön av 2,000
kronor med rätt till tre ålderstillägg å 400 kronor efter respektive 5, 10
och 15 års tjänst. Ortstillägg utgå för närvarande icke. Lönen jämte
ålderstillägg utgör pensionsunderlag.
I en den 14 december 1916 dagtecknad framställning angående
förbättring av den ekonomiska ställningen för lantmätare, som sysselsättas
med verkställande av lantmäteriförrättningar, har lantmäteristy
-
45
Katigt. Maj:ts proposition Nr 355.
relsen framhållit, att en genomgripande omreglering av nämnda personals
ställning vore av behovet påkallad, vare sig man Båge frågan ur
jordägarnas eller lantmätarnas synpunkt.
Uti ovanberörda skrivelse den 24 maj 1917 har lantmäteristyrelsen
framställt förslag, att distriktslantmätares lön skulle höjas med 1,000
kronor till 3,000 kronor med rätt till tre ålderstillägg å 400 kronor
efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Beträffande sammanlagda
nettoinkomsten för distriktslantmätare har lantmäteristyrelseti beräknat
att varje distriktslantmätare måste för verksamhetens bedrivande
hava ett rit- och skrivbiträde, att ersättningen till sådant icke finge
beräknas lägre än till 1,400 kronor, att kostnaderna för kontorshyra,
värme, lyse, telefon, rit- och skrivmaterialier, instrument och annan
utrustning icke kunde beräknas lägre än till 600 kronor årligen, samt
att under förutsättning att distriktslantmätarens inkomst av taxa uppginge
till 5,100 kronor och lönen bleve 3,000 kronor, hans behållna
inkomst alltså komme att oberäknat ålderstillägg stiga till 6,100 kronor.
Styrelsen för Sveriges distriktslantmätarförening har i skrivelsen
den 19 september 1917 framhållit nödvändigheten av den föreslagna
löneförhöjningen,
Lantmäterikommissionen har anfört:
»Kommissionen vill till en början framhålla, att det icke ifrågasatts någon
ändring i den nuvarande grundprincipen för lantmätarnas avlöning, nämligen att en
del av denna utgår av statsmedel och en del i form av arvoden, vilka erläggas av
vederbörande sakägare. Däremot bär, såsom kommissionen i annat sammanhang
kommer att visa, motionsvis inom riksdagens andra kammare framförts krav på,
att staten skulle övertaga en större del av kostnaderna för lantmäteriväsendet.
Detta krav har i princip vunnit riksdagens gillande. För tillgodoseende av detsamma
kunde det synas ligga närmast till hands, att vid den omorganisation av
lantmäteristaten och revision av lantmäteritaxan, varom kommissionen har att avgiva
förslag, fullfölja grundprincipen i 1909 års organisation därhän, att lantmätarnas
inkomster till större delen komme att utgå direkt av statsmedel. En
dylik lösning synes emellertid komma att medföra stora olägenheter. Givet är
nämligen, att, om lantmätarens lön tilltoges så hög, att densamma utgjorde i det
närmaste full bärgning, hade lantmätaren endast föga intresse av att åstadkomma
en så stor arbetsprodukt som möjligt. Härmed vore dock icke sagt. att man i
allmänhet behövde befara en mindre arbetsintensitet, men arbetsprodukten komme i
allt fall helt säkert av andra anledningar att minskas. Såsom exempel på vad
kommissionen i detta hänseende åsyftar må framhållas följande. Vid utarbetande
av förslag till lantmäteritaxa har kommissionen utgått ifrån, att i fråga om sådana
arbeten, för vilka ersättning utgår enligt bestämmelserna om detaljarvoden, varmed
förstås arvode, som utgår efter figur, längd, ytmått eller dylikt, det för hela taxan
grundläggande dagarvodet skall kunna intjänas på en arbetstid om 8 timmar. Ut
-
LautmSteri
kommissio
nen.
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
sträckes arbetstiden längre, vilket åtminstone vid arbeten på förrättningsstället
oftast blir fallet, ökas även inkomsten, såsom rimligt är. Men samtidigt blir också
arbetsprodukten per dag större till fördel för allmänheten. Vore förhållandena nu
i stället ordnade så, att lantmätaren icke kunde påräkna en mot den utsträckta
arbetstiden svarande höjd ersättning, torde det vara förklarligt, om han i regel icke
funne sig föranlåten att verkställa »övertidsarbete». En annan omständighet är den,
att flertalet arbeten och i synnerhet fältarbeten kunna planeras på olika sätt.
Noggrannheten kan bliva densamma, men den tid, som erfordras, kan på grund av
bättre eller sämre planläggning bliva mycket olika. Även må betonas, att vid
fältarbeten jordägarna hava skyldighet att hålla hantlangning och att jordägarna
alltså i sådana fall hava ett synnerligt intresse av, att arbetet går undan. En
alltför lågt beräknad taxa synes emellertid icke ägnad att befordra detta intresse.
En minskning av arbetsprodukten måste givetvis också medföra behov av flera
tjänstemän.
Vid prövning av förevarande fråga torde även böra beaktas den synpunkten,
att för lantmäteriverksamhetens behöriga uppehållande erfordras icke blott lantmätare
utan även biträden av varjehanda slag, vilka lantmätarna hava att själva
ersätta. Därest den enligt taxa utgående gottgörelsen bleve alltför låg, komme
säkerligen att krävas även statsavlönade biträden.
Av det anförda torde framgå, att en höjning av lönen på sådant sätt, att
densamma komme att utgöra huvuddelen av lantmätarnas inkomst, icke är tillrådlig;
och kommissionen kan i anledning härav icke tillstyrka, att lönen bestämmes
till högre belopp än ungefär hälften av distriktslantmätarens sammanlagda behållning
av tjänsten.
Innan kommissionen går att avgiva förslag angående lönebeloppet, gäller det
sålunda i första hand att fatta ställning till frågan, huru stor distriktslantmätarens
sammanlagda nettoinkomst bör vara. Med avseende härå vill kommissionen då
framhålla, att en distriktslantmätare gentemot den allmänhet, som tager hans tjänster
i anspåk, slår i en ställning, som åtminstone i fråga om skiftes- och rågångsförrättningar
i viss mån närmar sig en domares, samt att arbetet kräver en på samma
gång mångsidig och i vissa avseenden speciell utbildning. Kommissionen finner
på grund härav skäligt, att, även om inkomstnivån icke föres fram längre än till 1914,
distriktslantmätarna bör beredas en nettoinkomst av minst 6,50<i kronor. Kommissionen
har sålunda i detta hänseende gått något längre än lantmäteristyrelsens
förslag, som stannat vid 6,100 kronor. D''‘t må dock erinras, att Kungl. Maj t och
riksdagen vid beräkning av de tillskott till krigstidstillägg, som av 1917 och 1918
års riksdagar beviljats för distriktslantmätare, uppenbarligan utgått ifrån att dessas
sammanlagda behållning av tjänsten, grundad på år 1909 fastställd lön och taxa,
uppgått till 6,000 kronor. Om man därför torde få utgå ifrån, att med 1909 års
omorganisation avsetts att bereda distriktslantmätarna en nettoinkomst av detta
belopp, skulle sålunda genom antagande av ovan framställda förslag beredas dem
en förhöjning med 500 kronor för tiden fram till 1914, en förhöjning, vilken synes
väl berättigad.
För fixerande av det belopp, som bör utgå i form av lön, har det därnäst
gällt att beräkna nettoinkomsten enligt taxa.
För detta ändamål hava dels statistiska uppgifter hämtats ur distriktslant
-
47
Kunjl. Majds proposition Nr 355.
mätarnas till lantmäterifiskalen avgivna årsredogörelser och dels uppgifter införskaffats
direkt från distriktslantmätarna genom utsändande av frågeformulär.
Uppgifterna avse treårsperioden närmast före kristiden, således åren 1912
—1914.»
Kommissionen har därefter meddelat utförliga beräkningar angående
lantmätarnas taxeinkomst under nämnda trea) speriod. Jag torde
här böra nämna, att bruttoinkomsten angivits till 5,454 kronor och nettoinkomsten
till 3,G55 kronor.
Enligt inkomna uppgifter hade arbetstiden i medeltal utgjort per
dag 9.6 timmar och per år 294 dagar. Kommissionen hade emellertid
vid uppgörande av sitt förslag till lantmäteritaxa utgått ifrån, att av
lantmätarna icke borde krävas mera än normal arbetstid per dag, och
såsom sådan ansett 8 timmar. Ej heller syntes rimligen böra fordras,
att lantmätarna för vinnande av erforderlig inkomst skulle behöva arbeta
varje söckendag under året. Andra jämnställda tjänstemän åtnjöte 1 Va
månads semester. Med hänsyn till, att lantmätarnas verksamhet vore
rörlig och omväxlande, hade kommissionen emellertid ansett, att för
dessa tjänstemän kunde räknas med en kortare ledighet. I det följande
hade därför räknats med 275 dagar per år (300 söckendagar minskade
med 25 dagars semester). Vad lantmätare intjänade på tid, som översköte
denna, syntes icke rimligtvis böra medtagas i denna beräkning.
Varje uppgiven nettoinkomst hade därför reducerats med hänsyn till en
reduktion av arbetstiden på sätt nyss angivits. De sålunda reducerade
nettoinkomsterna utgjorde i medeltal 2,846 kronor.
Genom den avsevärda ökuing av antalet distrikt, som kommissionen
föresloge, och den därigenom uppkommande minskningen av
distriktens storlek samt även på grund därav, att vid antagande av
kommissionens förslag medhjälparnas antal komme att bliva endast 100
under det att distriktslantmätarna bleve 200, skulle varje distriktslantmätare
få mindre möjlighet att sysselsätta medhjälpare och andra biträden.
Man syntes kunna beräkna, att varje distrikslantmätare härigenom
skulle gå miste om vinst å medhjälpare till belopp av 175
kronor. Droges detta belopp från nyss angivna nettoinkomst, återstode
2,671 kronor, vartill således en distriktslantmätares nettoinkomst s\ntes
kunna beräknas enligt nuvarande taxa under förutsättning att han
arbetade endast ovannämnda normala tid per dag och år samt att
distriktet vore minskat genom antagande av kommissionens förslag om
ökning av distriktens antal.
Kommissionen har härefter fortsatt sålunda:
48
Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 355.
»På sätt framgår av del II av detta betänkande (sid. 122) kommer emellertid
kommissionens förslag till ny lantmäteritaxa att medföra en ökning av taxeinkomsten,
en ökning som statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet förklarat
oundviklig, redan när han till statsrådsprotokollet den 14 januari 1918 föredrog
frågan om statens övertagande av kostnaderna för traktamenten åt lantmätare.
På sätt förut omförmälts kommer denna ökning att uppgå till omkring 20 procent
(— ökningen på grund av mätnings förordningens bestämmelser motsvaras av ökat
arbete —), varför en distriktslantmätares neltoinkomst av taxa efter genomförande
av kommissionens förslag kan beräknas till 2,671 kronor + 20 procent därav eller
3,205 kronor, som avrundas till 3,200 kronor.
Härtill bör anmärkas, att ökning givetvis även uppstår å den del av taxeinkomsten,
som borträknats för omkostnader, men denna ökning torde kompenseras
av samma omkostnaders ökning.
Dessa beräkningar giva sålunda vid handen att distriktslantmätares lön bör
utgå med 3,300 kronor, för att hans sammanlagda behållning av tjänsten skall
kunna uppgå till 6,500 kronor.
Till samma resultat kommer man även, om man räknar med det av kommissionen
förordade dagarvode, 12 kronor. Detta ger nämligen under 275 arbetsdagar
en inkomst av 3,300 kronor. Härvid är emellertid att märka, att betydligt
mera än åtta dagar åtgå för redovisningsgöromål samt uppsättande av arbetsredogörelse
och rapporter. Härför torde sålunda böra avräknas minst 100 kronor, och
det återstår dä i’.,200 kronor. Någon avräkning har härvid icke gjoits för omkostnader
såsom kontorshyra, telefon, blanketter och instrument m. m , för vilka
ändamål icke torde böra beräknas åtgå mindre än 600 kronor. Distrikts!antmätare
måste emellertid i regel komma att använda biträde och man torde kunna anse,
att sådant biträde skall kunna intjäna vad som åtgår förutom till dess egen avlöning
även 1 ill berörda omkostnader för verksamhetens bedrivande, på grund varav nettobehållningen
skulle komma att bliva just 3,200 kronor.
Lantmäteristyrelsen föreslår, att distriktslantmätare, liksom för närvarande
är fallet, berättigas till tre ålderstillägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring vartdera
till belopp av 400 kronor. Med hänsyn till att lantmäteriverksamheten är av den
art, att tjänstemannens förmåga att genom arbete skaffa sig erforderliga inkomster
väsentligt minskas med tilltagande ålder, synes det kommissionen väl motiverat,
att ålderstilläggen bestämmas till tre eller samma antal som för närvarande. Samma
omständighet torde emelleriid motivera även någon höjning av beloppet. Särskilt med
hänsyn till vad som gäller för lantbruksingenjörerna torde beloppet skäligen böra
sättas till 500 kronor. I anslutning härtill må framhållas, att kommissionen förutsätter,
att distriktslantmätare skall äga tillgodoräkna sig den tid han innehaft
tjänsten, innan den nya staten trätt i tillämpning.
Såsom ovan nämnts åtnjuta distriktslantmätare för närvarande ingå ortstilllägg.
Då distriktslantmätarna hava bestämda stationsorter och således icke kunna
bosätta sig var de vilja, synes det emellertid påtagligt, att samma skäl, som föranleda,
att andra tjänstemän på vissa platser erhålla ortstillägg, borde berättiga
även förstnämnda tjänstemän till sådan förmån. Det synes ligga närmast till hands
att i detta hänseende jämnställa distriktslantmätare med förstelantmätare. Dessa
senare åtnjuta ortstillägg i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Beträffande de båda förstnämnda länen finner
49
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
kommissionen emellertid påtagligt, att endast de distriktslantmätare, som bliva
bosatta i Stockholm och Göteborg, böra tillerkännas ortstillägg. Vad åter angår
Malmöhus län torde visserligen å ena sidan levnadskostnaderna på någon plats ställa
sig högre än medeltalet för landet i dess helhet, men å andra sidan arbeta lantmätarna
i vissa avseenden där under gynnsammare förhållanden än i övriga delar
av landet. Kommissionen finner sig därför icke kunna föreslå ortstillägg för
distriktslantmätare i detta län. Vad slutligen angår de tre norrländska länen finner
kommissionen däremot, att distriktslantmätarna även å andra platser än residensstäderna
bör tillerkännas ortstillägg. Beloppet av ortstillägget torde böra för Stockholm
bestämmas till 400 kronor och för övriga platser till 200 kionor.
För distriktslantmätare gäller nu, att lönen jämte ålderstillägg utgör pensionsunderlag,
och det synes lämpligt och rättvist, att denna ordning bibehålies.
Några nya villkor och bestämmelser för åtnjutande av de av kommissionen
föreslagna löneförmåner för distriktslantmätare har kommissionen icke funnit erforderliga.
Dock torde, därest ortstillägg på sätt kommis-ionen föreslagit tillerkännes
vissa aistiiktslantmätare, ett förtydligande böra göras av det innehåll, att ortstillläggen
skola följa samma bestämmelser som lönen.
Under framhållande att bland kompetensvillkoren för distriktslantmätare bör
stadgas sex månaders tjänstgöring i lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor,
föreslår kommissionen alltså,
att distriktslantmätares lön i staten beräknas till 3,300 kronor;
att distriktslantmätare berättigas att tillgodonjuta tre ålderstillägg efter 5,
10 och 15 års tjänstgöring, vartdera å 500 kronor;
att ortstillägg uppföras för distriktslantmätare i Stockholm till belopp av
400 kronor samt för distriktslantmätare i Göteborg ävensom i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län till belopp av 200 kronor;
att distriktslantmätare må för rätt till ålderstillägg enligt nya staten tillgodoräknas
den tid han eventuellt innehaft tjänsten, innan den nya staten trätt i
tillämpning; samt
att till nu gällande lönevillkor göres det förtydligande, att ortstillägg i förekommande
fall skall följa samma bestämmelser som lönen.»
Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att under någon
tid efter den nya organisationens ikraftträdande, exempelvis två år,
undantag borde kunna medgivas från den för befordran till distriktslantmätartjänst
föreslagna kompetensfordringen om sex månaders tjänstgöring
i styrelsen eller å lantmäterikontor. För dylik befordran borde
emellertid även krävas prakiisk tjänstgöring under minst fem år, vilket
nu krävdes för utnämning till extra lantmätare. I avseende å de föreslagna
avlöningarna har lantmäteristyrelsen allenast hemställt, att ortstilllägg
å 200 kronor måtte tillerkännas jämväl distriktslantmätarna i Västernorrlands
län, och har styrelsen till stöd för denna framställning erinrat,
att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen den 9 januari i år före.-lagit
ortstillägg till tjänstemän och betjänte vid landsstaten i nämnda län.
Lantmäteri
styrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 317 käft. (Nr 355.)
7
50
JHstriktsindcl*
ning.
Kungl. Maj ts proposition Nr 355.
Lantmäteristyrelsen hade i sitt den 24 maj 1917 avgivna förslag
till ändring i gällande stat för lantmäteristaten i länen föreslagit
landets indelning i 180 lantmäteridistrikt enligt ett i detalj utarbetat
förslag till distriktsindelning. Vid utarbetandet av sistberörda förslag
hade enligt styrelsens utsago kommit i betraktande folkmängd, antal
brukningsdelar, areal odlad jord, medeltal arvoden för under åren 1912
—1916 avslutade förrättningar såväl efter förordnande som utan förordnande
samt antal avsöndringar, som verkställts av andra än lantmätare.
Lantmäterikommissionen har härom yttrat:
»Då kommissonen, på sätt ovan inhämtas, föreslagit uppförande i stat av
200 distriktslantmätai befattningar, följer därav, att därest kommissionens förslag i
denna del antages, riket kommer att indelas i ett lika stort antal distrikt. Något
detaljerat förslag i denna del har kommissionen emellertid ansett sig icke böra
utarbeta. Vid uppgörande av dylikt förslag böra, såsom även lantmäteristyrelsen
synes hava förutsatt, utnyttjas statistik och erfarenhet så nära som möjligt intill
tidpunkten för förslagets tillämpning. I någon mån har kommissionen dock ansett
sig böra undersöka frågan. Denna undersökning har i första rummet avsett antalet
distrikt inom de särskilda länen. Resultatet av denna undersökning, varvid kommissionen
på det hela taget utgått ifrån samma förutsättningar som lantmäteristyrelsen,
framgår av nedanstående uppgift, varvid inom parentes angives det antal
distrikt, styrelsens förslag upptager:
Stockholms
län .........
.......... (7) 9
Göteborgs och Bohus län.......
..... (5) 6
Uppsala
» ...........
(3) 3
Alvsborgs
» .......
..... (10) 11
Södermanlands
» .........
.......... (4) 5
Skaraborgs
» .......
..... (7) 8
Östergötlands
» ..........
.......... (6) 7
Värmlands
» .......
..... (12) 13
Jönköpings
» ..........
......... (6) fi
Örebro
» .......
(5) 5
Kronobergs
» ..........
......... (6) 7
Västmanlands
» .......
(4) 5
Kalmar
» ..........
(6) 7
Kopparbergs
» .......
(17) 17
Gottlands
» ..........
.......... (2) 2
Gävleborgs
» .......
(11) 12
Blekinge
» ..........
(3) 3
V ästernorrlands
» .......
(14) 15
Kristianstads
» ..........
......... G-) 7
Jämtlands
» .......
. . (14) 15
Malmöhus
» ..........
.......... (5) 7
Västerbottens
» .......
(12) 13
Hallands
» .........
.......... H) 4-
Norrbottens
» .......
. (12) 13
Icke heller detta förslag till antal distrikt inom de olika länen avser emellertid
att vara definitivt, utan böra jämkningar kunna vidtagas. Kommissionen har
endast åsyftat att angiva grunderna för bestämmandet av antalet ortstillägg för
de särskilda orterna. Undersökningarna hava givit vid handen, att enligt kommissionens
beräkningar fem distrikt slantmätare skulle bliva stationerade i Stockholm
och en i Göteborg samt att Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län tillhopa
skulle indelas i fyrtiett distrikt.
Kommissionen hemställer alltså, att förut omförmälda ortstillägg må beräknas
för fem distriktslantmätare, stationerade i Stockholm, en distriktslantmätare, stationerad
i Göteborg, och 41 distriktslantmätare i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län.»
51
Kungi. MajUs proposition Nr 355-
Lantmäteristyrelsen har i förenämnda utlåtande dels, såsom nyss
nämnts, föreslagit beviljande av ortstillägg även åt de här ovan beräknade
15 distriktslantmätarna i Västernorrlands län, dels ock framhållit
att, därest styrelsens förslag om ökning av distriktslantmätarnas antal
till 220 bifölles, antalet ortstillägg borde ökas. Styrelsen hade beräknat
att ortstillägg då borde utgå till sex distriktslantmätare i Stockholm,
en i Göteborg samt 60 i de fyra nordligaste länen.
Beträffande de blivande extra lantmätarnas (lika med de nuvarande
auskultanternas) avlöningsförmåner må först erinras, att i gällande stat
upptagas 30 auskultantarvoden å 600 kronor samt att, sedan 1918 års
riksdag anvisat ett anslag å 105,000 kronor å extra stat för år 1919
till dylika arvoden, Kungl. Maj:t genom kungörelse den 18 september
1918 förordnat, att lantmäteristyrelsen äger under år 1919 av sagda
anslag utbetala dels till en var av nyssnämnda 30 auskultanter ytterligare
arvoden å 600 kronor, så att deras arvoden inalles uppgå till
1,200 kronor, dels till''övriga auskultanter arvoden med 900 kronor till
50 och med 600 kronor till 70.
I den skrivelse den 26 november 1913, vari styrelsen för lantmäteriauskultanternas
förening första gången framkom med krav på
omorganisation av kåren, framställdes med avseende å auskultanternas
avlöningsförmåner det önskemål, att arvode måtte beredas varje såsom
tjänstemedhjälpare verksam auskultant, utgående efter 5 tjänstår med 800
kronor och efter 10 tjänstår med 1,200 kronor.
Lantmäteristyrelsen har i sitt förslag till omorganisation av lantmäteristaten
i orterna den 24 maj 1917 föreslagit, att medel för arvoden
åt auskultanter måtte beräknas sålunda, att 30 erhölle vardera ett belopp
av 1,800 kronor och 70 vardera ett belopp av 900 kronor. Därjämte
har styrelsen föreslagit, att de blivande tjänstemännen med arvode å
900 kronor måtte få uppbära samma arvode, vare sig de tjänstgjorde i
styrelsen, i lantmäterikontor eller såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätare.
Lantmäterikommissionens yttrande i detta ämne är av följande
lydelse:
»Det av styrelsen för auskultanternas förening framställda önskemålet, att
arvodesbeloppen måtte lämpas efter tjänståldern, har såsom förut anmärkts, redan
provisoriskt vunnit bifall vid 1918 års riksdag. Denna anordning torde böra för
framtiden bibehållas. Aven om antalet distriktslantmätartjänster ökas på sätt
Extra tant''
mätarnaa avlöning
8 fö: - mån er.
52
Kungl. Maj ts preposition Nr 355.
kommissionen ovan föreslagit, blir nämligen auskultanttiden ganska lång, enär befordran
i allt fall icke kan väntas förrän vid en ålder av omkring 40 år. Det
måste givetvis kännas hårt att vid så hög ålder, då säkerligen åtskilliga av auskultanterna
eller, såsom de enligt kommissionens förslag framdeles skulle benämnas extra
lantmätarna äro familjeförsörjare, ännu befinna sig på biträdesstadiet, och detta så
mycket mera, om inkomsterna ej vuxit. Därtill kommer, att med den ökning av
lantmäteriverksamheten, som är att förvänta, det torde bliva nödvändigt, att de
äldsta auskultanterna eller extra lantmätarna i mån av behov tagas i anspråk för
att på eget ansvar verkställa förrättningar. Det lärer sålunda även för framtiden
erfordras en grupp tjänstemän med samma ställning, som nuvarande organisation
avsett för auskultanter med arvode på stat. Antalet av dessa tjänstemän torde
böra bibehållas vid detsamma som nu eller 30. Då hela antalet extra lantmätare
beräknats till 100, återstår således 70. Det synes lämpligt, att även dessa i fråga
om arvodet uppdelas i tvenne klasser. Antalet i vardera klassen bör sättas till 35.
Av hänsyn till det lönebelopp för distriktslantmätare, som kommissionen
ovan föreslagit, torde arvodet för extra lantmätare i lägsta klassen böra bestämmas
till 1,000 kronor. För var och eu av de båda högre klasserna synes en höjning
av 500 kronor lämplig. Extra lantmätare i högsta klassen skulle da erhålla
ett arvode av 2,000 kronor, vilket torde få anses erforderligt, enär dessa tjänstemän
komma att åtminstone delvis utöva verksamhet av enahanda art som de på
eget ansvar arbetande lantmätarna och sålunda böra beredas en sådan inkomst, att
deras ekonomiska ställning icke medför fara för osjälvständighet.
Rörande samtliga nu omförmälda arvoden bör givetvis gälla, att de få åtnjutas
efter förtjänst och skicklighet samt att lantmäteristyrelsen bör äga att betaga
vederbörande rätten till arvode till följd av försummelse o. d.
Utbetalningen av arvoden torde böra ske månadsvis av lantmäteristyrelsen
och icke bliva beroende av, huruvida extra lantmätare under månaden tjänstgjort
i styrelsen eller å lantmäterikontor eller hos distriktslantmätare.
I likhet med lantmäteristyrelsen finner kommissionen, att uppförande i stat
av ovanberörda arvoden bör föranleda, att tjänstemännens indelning till tjänstgöring
på länen och hos de särskilda distriktslantmätarna lägges i styrelsens hand
på annat sätt än hittills. Något förslag angående de bestämmelser, som i sådant
hänseende krävas, torde emellertid icke erfordras i detta sammanhang. _ Fråga
huruvida dessa tjänstemän böra tillerkännas rese- och traktamentsersättning vid
förflyttning, torde böra upptagas till prövning samtidigt med förslag om bestämmelser
rörande tjänstgöringens ordnande.
I anslutning till vad sålunda anförts föreslår kommissionen, att av de 100
extra lantmätararvoden, som enligt vad kommissionen förut hemställt skulle i stat
upptagas, 30 må uppföras till belopp av 2,000 kronor, 35 till belopp av 1,500
kronor och 35 till belopp av 1,000 kronor;
att samtliga arvoden må av lantmäteristyrelsen utdelas bland extra lantmätarna
efter förtjänst och skicklighet; samt
att utbetalningen må ske månadsvis och oberoende av, huruvida extra lantmätaren
under månaden tjänstgjort i lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor
eller såsom medhjälpare hos distriktslantmätare.»
Lantmäteristyrelsen tiar i utlåtandet den 28 januari 1919 förmält
sig icke hava annat att erinra beträffande förslaget om arvoden till de
53
Kung!. Maj:ts proposition Nr 355.
nya extralantmätarna än att, för flen händelse distriktslantmätarnas antal
korn me att bestämmas till 220, såsom styrelsen föreslagit, och till följd
härav befordran kunde ske tidigare än enligt kommissionens iörslag,
arvi>desklasserna syntes kunna nedbringas till två. I sadant avseende
syntes lämpligen böra bestämmas 50 arvoden å 1,200 kronor och 30
arvoden å 2,000 kronor.
Vid styrelsens utlåtande hava fogats statförslag, alternativt upptagande
200 och 220 distriktslantmätarbefattningar.
En fråga som nära berör frågan om lantmätarnas inkomster och
utgifter av tjänsten, gäller skyldigheten att avlämna och bekosta publik
renovation.
Intill år 1865, då 1864 års lantmäteriinstruktion trädde i kraft,
voro rikets lantmätare skyldiga att till lantmäteristyrelseus arkiv utan
särskild ersättning översända renovationer av kartor, protokoll och
beskrivningar rörande alla förrättningar. Genom sistnämnda instruktion
inskränktes denna renovationsskyldighet att omfatta endast vissa
slag av förrättningar nämligen laga skilten, rågångsförrättningar och
ägoutbytes förrättningar, varjämte medgavs, att blott karta med delningsbeskrivning
och därtill hörande sammandrag skulle renoveras.
I samband med tillkomsten av ägostyekningsinstitutet föreskrevs, att
publik reuovation skulle äga rum beträffande vissa slag av styckningar
av såväl karta som beskrivning samt med avseende å vissa andra endast
av beskrivning över styckningen.
Vid utfärdandet av 1908 och 1909 års instruktioner har denna
ordning bibehållits endast med den ändring att beträdande laga skifte
renovation skall ske även av summarisk beräkning.
I skrivelse den 14 december 1916 har lantmäteristyrelsen föreslagit,
dels att renovationsskyldigheten utsträckes, dels ock att staten i
sammanhang därmed bereder de arbetande lantmätarna gottgörelse
för de utgifter, renovationsskyldigheten medför för dem. Föreningen
Sveriges för.-telantmätare har däremot i skrivelse den 27 mars
1917 ifrågasatt lämpligheten att nu utvidga renovationsskyldigheten.
Lantmäterikommissionen har funnit vad i föreningens skrivelse
anförts vara av den beskaffenhet, att det åtminstone icke för ^närvarande
borde ifrågakomma att utsträcka renovationsskyldigheten. Kommissionen
hade föranletts att intaga denna ståndpunkt jämväl med hänsyn
därtill, att det syntes möta svårigheter att uti de lokaler, som för
Publik
renovation.
54
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 355.
närvarande vore upplåtna till lantmäteristyrelsens arkiv, bereda utrymme
för den ökade tillströmning av arkivalier, som bleve en följd av bifall
till lantmäteristyrelsens framställning.
Däremot funne kommissionen i likhet med lantmäteristyrelsen
rättvisa och billighet kräva, att staten gottgjorde de arbetande lantmätarna
för med renovationsskyldigheten förenade utgifter. Detta läte
sig även lätteligen genomföras på så sätt, att lantmäteristyrelsen för
varje dit inlevererad renovationsakt läte tillställa lantmätaren gottgörelse
enligt grunderna för de i lantmäteritaxan upptagna bestämmelser om
lösen för karta och handlingar. I fråga om kopia av karta npptoge
emellertid kommissionens förslag till taxa olika bestämmelser, allteftersom
kopian åstadkommits för hand eller på fotomekanisk väg, och det
gällde därför avgöra, vilken av dessa bestämmelser, som borde lända
till efterrättelse. Eftersom staten uti ifrågavarande avseende skulle
övertaga eu skyldighet, som förut icke påvilat densamma, ansage kommissionen,
att staten rimligen kunde göra anspråk på att få betala enligt
bestämmelsen för den billigaste kopieringsmetoden, den fotomekaniska.
Med ledning av det antal regalark renovationer, som årligen överlämnades
till lantmäteristyrelsens arkiv, och de grunder för ersättningens
beräkning, som sålunda angivits, höl le kommissionen före, att blivande
anslag för ifrågavarande ändamål borde beräknas till 20,000 kronor.
Under erinran, att ett anslag för ifrågavarande ändamål uppenbarligen
borde vara av förslagsanslags natur, har kommissionen således
föreslagit, att bland de ordinarie anslagen måtte beräknas 20,000 kronor
årligen till publik renovation och att detta belopp måtte upptagas såsom
förslagsanslag.
Lantmäteristyrelsen har fäst uppmärksamheten på att, ifall det
endast bestämdes, att ersättning skulle utgå för publik renovation, som
inlevererades etter den 1 januari 1920, man syntes kunna räkna med
att lantmätarna Lomme att i så stor utsträckning som möjligt underlåta
alt redovisa förrättningar under innevarande år och uppskjuta därmed
till nästkommande år. Styrelsen liölle före, att berörda möjlighet att
bereda ersättning för publik renovation genom uppskov med redovisning
borde förebyggas, och ansåge därför att ersättning ej borde utgå för
publik renovation till förrättning, som enligt gällande bestämmelser
skolat redovisas före den 1 mars 1920.
Styrelsen har vidare framhållit att, då publik renovation skulle
ske av karta, jordägarna vore skyldiga att lösa ett exemplar av densamma
och att såsom följd härav ersättningen för publik renovation
55
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
komme att utgå med den nedsatta lösen, som vore bestämd för fall, då
lösen samtidigt utginge för två exemplar. Ersättningen till lantmätarna
för publik renovation komme på detta sätt även jordägarna till godo
genom nedsatt lösen.
För underlättande av de nu omförmälda frågornas bedömande tilllåter
jag mig här återgiva lantmäterikommissionens förslag till stat för
den lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar:
-
i Lön
Arvode
Orts-
tillägg
Summa
kronor
Titel
Antal
Kronor
Summa
kronor
Distriktslantmätare, stationerad
— !
3,300
—
400
3,700
i Stockholms stad .....................
5
18,500
3,300
—
200
3,500
i Göteborgs stad samt inom Jiimt-
lands, Västerbottens - och Norr-
i
bottens län..............................
42
147,000
—
3,300
—
—
3,300
Annan distriktslantmätare...............
153
504,000
670,400
—
2,000
-
—
Extra lantmätare...........................
30
60,000
—
—
1,500
—
—
» » ...........................
35
52,500
—
—
1,000
—
—
» » ...........................
35
35,000
147,500
—
—
—
—
Ersättning för publik renovation, för-
slagsanslag ..............................
—
—
20,000
Summa
—
837,900
Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg tiU lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10
och 15 år.
Jag vill först erinra, att statsmedel nu utgå till avlöning åt 3C0
med praktiskt lantmäteri sysselsatta personer, därav 110 distriktslantmätare,
40 extra lantmätare och 150 auskultanter. Av de sistnämnda
åtnjuta 30 arvoden dels från medel å den ordinarie staten och dels från
anslag å extra stat under det att övriga 120 auskultanters arvoden i
sin helhet gäldas av anslaget å extra stat.
Lantmäterikommissionen har nu förordat, att totalantalet praktiserande
lantmätare fortfarande måtte upptagas till 300. Av närmare
angivna anledningar har det ansetts kunna antagas, att en ganska stark
ökning av lantmäteriverksamheten vore att förvänta. De viktigaste av
Lantmäterikommissionen
s statfö
slag.
Lupartemen t sehefen.
56
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
dessa anledningar äro tillkomsten av den nya mätningsförordningen
samt ändrade bestämmelser angående handläggningen av avsöndringsförrättniugar
ävensom den nya lagstiftningen om fastighetsbildning i
stad. En omständighet, vars inverkan i stimulerande riktning icke torde
böra underskattas, är även statens övertagande av en vida större andel
i lantmäterikostuaderna än förut. Jag finner det därför i likhet med
kommissionen tydligt, att mindre personalautal än 300 icke bör ifrågakomma.
För att sagda personal må kunna medhinna ökad arbetsmängd,
är det emellertid nödvändigt, att antalet självständigt praktiserande lantmätare
proportionsvis ökas. Detta är för övrigt önskvärt även för att
förbättra befordringsmöjligheterna inom lantmäterikåren och främja
dennas rekrytering. Att, såsom nu är fallet, halva antalet examinerade
lantmätare äro extra tjänstemän, är påtagligen ett missförhållande och
detta har ej heller undgått att ogynnsamt inveika på tillgången å lantmäterielever,
vilken under de senaste åren i hög grad minskat.
I avseende å förslaget att förändra de nuvarande 40 extralantmätarhefattningarna
till distriktslantmätartjänster har icke någon meningsskiljaktighet
rått. Jag biträder för min del detta förslag.
Härigenom erhålles emellertid, såsom också framhållits, knappast
någon mer betydande tillökning i arbetskraft eller arbetsprodukt, enär
sagda ex träl an t mät are redan nu faktiskt haft särskilda verksamhetsområden,
varest de fullgjort distriktslantmätares uppgifter. En mer
genomgripande förändring är därför nödvändig. Då utredningen visar,
att redan för närvarande ett antal av 180 distriktslantmätare varit behövligt
för arbetenas nöjaktiga fullgörande inom rimlig tid, samt av
angivna anledningar en ökning av lantmäteriverksamheten ansetts vara
att motse, vilken beräknats skola uppgå till minst 20 procent — en ökning
som dock är ganska oviss —, skulle, såsom ock såväl kommissionen som
lantmäteristyrelsen påvisat, en ökning av distriktslantmätarnas antal till
220 kunna ifrågasättas. 1 likhet med kommissionen anser jag emellertid,
att man tillsvidare och i avvaktan på närmare erfarenhet bör kunna
stanna vid ett antal av 200 distriktslantmätare. Återstående 100 av det
behövliga antalet lantmätare böra alltså vara extra tjänstemän. Såsom
kommissionen tillstyrkt anser jag dessa böra benämnas extra lantmätare.
Frågan om de avlöningsförmåner, som böra tilleikännas distriktslantmätarna,
är ganska vansklig att avgöra. Såsom kommissionen framhållit,
torde det lämpligaste förfaringssättet härvidlag vara att bestämma
det belopp, vartill man ansur dessa lantmätares behållna tjänsteinkomst
böra uppgå, samt därefter fråndraga vad som kan anses tillflyta dem
såsom betalning enligt taxa eller överenskommelse för utfört arbete,
57
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
varefter återstoden bör tilldelas dem såsom lön. Jag vill erinra, att
tjänstgöringspenningar givetvis icke ifrågakomma, enär dessa motsvaras
av arbetsinkomsten.
Lantmäterikommissionen bär ansett skäligt, att distriktslantmätarna
böra, även om förhållandena endast till år 1914 tagas i betraktande,
beredas en nettoinkomst av tjänsten å minst 6,500 kronor, samt anfört,
att Kungl. Maj:t och riksdagen vid beräkning av de tillskott till krigstidstillägg
åt lantmätare, som beviljats vid 1917 och 1918 års riksdagar,
torde utgått från, att dessa lantmätares sammanlagda behållning av
tjänsten uppginge till 6,000 kronor. Att nu höja detta belopp med 500
kronor har synts kommissionen fullt befogat.
1 fråga om dessa beräkningar torde jag få erinra om följande
omständigheter. Då jag den 5 februari 1909 motiverade föislaget om
inrättande av distriktslantmäturbefuttningar, meddelade jag, att lantmäteristyrelsen
beräknat årliga nettoinkomsten för lantmätare för åren
1898—1902 till i medeltal 3,053 kronor 66 öre. Av närmare angivna
skäl ansåg jag emellertid, att för det antal lantmätare, som ungefär
erfordrades för att kunna med önskvärd skyndsamhet handlägga förekommande
lantmäterigöromål, medeltalssiffran lorden årliga nettoinkomsten
borde beräknas till något mer än 3,500 kronur och jag fann detta belopp
då böra taga3 till utgångspunkt för beräkningarna. Inkomstminskningen
genom den samtidiga taxenedsättningen med en tredjedel skulle, enligt
vad jag då anförde, bliva omkring 1,200 kronor. Jag uttalade emellertid,
att det vid bestämmandet av statsavlöningen åt dessa lantmätare icke
torde vara möjligt att låta lönen endast utgöra vederlag för eu dylik
inkomstminskning, och fann det uppenbart, att en förbättring i dessa
tjänstemäns ställning, ungefärligen motsvarande den, som genom då
nyligen genomförda löneregleringar beretts stora grupper av andra statstjänare,
vore av förhållandena oundgängligen påkallad. På grund härav
och under framhållande, att det vore i detta fall lämpligt att låta eu
något väsentligare del av avlöningen utgå i form av ålderstillägg, tillstvrkte
jag, att grundlönen måtte bestämmas till 2,000 kronor samt ålderstilläygren
till tre, vart och ett å 400 kronor. Slutlöuen komme då att
bliva 3,200 kronor. Jag uttalade, att enligt mm mening en lämpligt
avvägd avlöningsförbättring komme att härigenom beredas distriktslantmätarna.
Jag avstyrkte ett framställt förslag, att ortstillägg skulle medgivas,
varvid jag framhöll, att i de norrländska länen inkomsten av arbeten
enligt taxa kunde antagas bliva större än i landets sydligare delar.
Enligt denna beräkning skulle alltså distriktslanimätarnas nettoinkomst
av arbete enligt taxa uppgå till 3,500—1,200 = -,300 kronor
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 höft. (Nr 355.) 8
58
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 355.
och deras sammanlagda inkomst av tjänsten till 2,300 + 2,000 = 4,300
kronor, älderstilläggen oberäknade.
Riksdagen, som godkände den sålunda föreslagna statsavlöningen,
lämnade ovan refererade beräkning utan erinran.
Då vid 1917 års riksdag proposition (nr 275) avläts om tillskott
till krigstidstillägg åt lantmätare, grundades beräkningen av tillskottsbeloppet
för distriktslantmätare på en antagen inkomst av arbete enligt
taxa å 4,000 kronor. Enahanda inkomsti''dopp lades till grund för de
av 1918 års lagtima riksdag med anledning av Kungl. Maj:ts förslag i
punkten 22 av propositionen om anslag å tilläggsstat för samma år beviljade
tillskotten. Dessa beräkningar upptogo alltså väsentligt högre
taxeinkomst än som låg till grand för 1909 års'' beslut. Vid dessa sistnämnda
beräkningar har emellertid icke angivits, att den beräknade
taxeinkomsten vore nettoinkomst. Att, även om förhållandet härvidlag
icke blivit tydligt klarlagt, sagda summa av 4,000 kronor i verkligheten
även inneslutit åtminstone en del av det belopp, varmed bruttoinkomsten
överskjutit nettoinkomsten, framgår bland annat därav, att lantmäteri - styrelsen i den skrivelse den 10 november 1917, vari styrelsen hemställde
om äskande av dylikt tillskott, anförde, att enligt förhållandena
år 1914 en distriktslantmätares bruttoinkomster borde beräknas till 4,500
kronor, hans omkostnader för verksamhetens bedrivande till 1,300 kronor
och hans nettoinkomster till 3,200 kronor. Nettoinkomsten upptogs
alltså nu 900 kronor högre äu som beräknats år 1909. Utgår man
emellertid från lantmäteristyrelsens sistnämnda uppgift å nettoinkomsten,
skulle med tillägg av lönen å 2,000 kronor en distriktslantmätares tjänsteinkomst
år 1914 uppgått till 5,200 kronor.
LantmäterikommRsionen har nu efter inkomna svar å frågeformulär
beräknat nettoinkomsten för arbete enligt taxa i medeltal för treårsperioden
1912—1914 till 3,055 kronor. Såsom kommissionen framhållit har emellertid
denna inkomst erhållist genom en längre utsträckt arbetstid såväl i
fråga om antalet arbetsdagar som arbetstimmar per dag, än som nu
torde böra tagas i beräkning. Efter reduktioner med hänsyn härtill har
kommissionen kommit till en medelinkomst av 2,846 kronor. Lägges
lönen härtill, erhålles eu behållen tjänsteinkomst av 4,846 kronor.
Dessa beräkningar äro som synes ganska växlande. Enligt alla
beräkningarna skulle emellertid distriktslantmätarnas inkomster falla
mellan de för första och andra gradens tjänster bestämda avlöningsbeloppen.
Jag vill vidare erinra, att löneregleringskommittén i sitt betänkande
nr LIX den 20 november 1918 angående tillfällig lönereglering för vissa
59
Kungl. Mai:ts proposition Nr 355.
befattningshavare föreslagit för distriktslantmätare avlöningstillägg å 500
kronor. Med inräknande härav skulle totalnettoinkomsten uppgå enligt
Jantmäteristyrelsens uppgifter år 1917 till 5,700 kronor och enligt kommissionens
uppgifter etter angivna reduktioner till 5,346 kronor.
Lantmäterikommissionens nu framlagda förslag innebär, att distriktslantmätarna
skola erhålla en lön av 3,300 kronor jämte tre ålderstillägg
å 500 kronor. Då deras nettoinkomster av tjänsten efter utfärdandet
av den nya taxan beräknats skola för 275 arbetsdagar och 8 arbetstimmar
för dag uppgå till 3,200 kronor, bliva deras begynnelseinkomster
6,500 kronor, som efter de tre ålderstilläggens intjänande stiga till
8,000 kronor. Lägges härtill avlöningstillägg enligt nyssnämnda tillfälliga
lönereglering, skulle dessa belopp höjas till resp. 7,000 och 8,500 kronor.
Dessa belopp synas mig större än att de kunna av mig tillstyrkas,
synnerlijjast vid jämförelse med de avlöningar, som må kunna bestämmas
för förste lantmätare och vissa befattningshavare i lantmäteristyrelsen.
Till dessa tjänster torde böra förvärvas de mest framstående av distriktslantmätarkårens
medlemmar, men om distriktslantmätarna beredas inkomster
till så högt belopp, som nyss angivits, skulle antagligen en
dylik förflyttning icke innebära någon förbättring i ekonomiskt avseende
— mången gång troligen en ekonomisk uppoffring, synnerligast som
distriktslantmätarna torde kunna genom utsträckning i arbetstiden icke
oväseutligt öka sina nettoinkomster. Det synes mig emellertid av stor vikt,
att en sådan anordning av de olika tjänsternas inkomstförhållanden undvikes.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden och till den omständigheten
att, såsom jag år 1909 framhöll, en väsentlig del av distriktslantmätarnas
avlöning bör utgöras av ålderstillägg, anser jag mig icke
kunna tillstyrka, att den sammanlagda nettoinkomsten beräknas högre
än till 6,200 kronor, därvid jag förutsätter, att det förut nämnda avlöningstillägget
genom tillfällig lönereglering icke skall utgå. Om härtill,
såsom jag vill tihstyrka, läggas tre ålderstillägg å 500 kronor,
blir den slutliga nettoinkomsten 7,700 kronor. Det är icke utan
tvekan, som jag anser inkomsten böra upptagas ens så högt som
till detta belopp, just med hänsyn till de svårigheter, som kunna uppstå
att till andra befattningar inom lantmäteriet i mer ansvarsfull eller
ledande ställning erhålla sökande med den skicklighet och duglighet,
som sistnämnda befattningar kräva. Eu begynnelseiukomst av 6,200
kronor understiger nämligen — med bortseende från ortstillägg med
endast 100 kronor den avlöning, som tillkommer a nära grad stjänst med
inräknande av avlöningstillägg genom tillfällig lönereglering enligt löneregleringskommitténs
nyss omförmälda förslag.
60
Kungl. Muj.ts proposition Nr 355.
Vid bedömandet av det av mig nu beräknade inkomstbeloppet
bör även bemärkas, att fördelar i åtskilliga andra hänseenden, exempelvis
genom erhållande av betalning för publik renovation, nu föreslås
skola beredas lantmätarna.
Vad därefter angår den nettoinkomst, som bör enligt den nu föreslagna
lantmäteritaxan beräknas tillkomma distriktlantmätarna, har den
efter vissa reduktioner av kommissionen upptagits till 3,200 kronor. Mot
denna beräkning har jag icke något att erinra.
Med de utgångspunkter, jag förut angivit, bör avlöningen av
statsmedel sålunda enligt min mening utgöra 3,000 kronor. Ifall härav
viss del, förslagsvis 500 kronor, skulle utgå i form av avlöningstillägg
enligt tillfällig lönereglering, skulle den avlöning, som upptages i staten
och å vilken pensionen grundas, minskas med samma belopp eller till
allenast 2.500 kronor. Detta synes mig emellertid icke innebära tillräcklig
förbättring i distrikt slantmätarnas villkor. Jag anser därför lönen
böra i staten upptagas till 3,000 kronor, men Häremot, såsom nyss nämnts,
sådant avlöningstillägg icke utgå till distriktslantmätarna. Distriktslantmätarna
bliva då i detta avseende satta i samma ställning som ett
flertal andra statstjänstemän, för vilka lönerna reglerats under de senaste
åren exempelvis lärår- och hospitaispersonalen. Med dyrtidstilläggen
har denna anordning ingenting att göra.
Med inräknande av tre ålderstillägg å 500 kronor blir högsta
pensionsunderläget 4,500 kronor.
Vad ortstillägg angår, synes det mig icke behövligt att tillerkänna
dylikt åt andra distriktslant mätare än dem, som äro stationerade i Stockholm.
Jag vill erinra, att av lantbruksingenjörerna, vilka i avseende å
inkomst av taxa äro jämförliga med lantmätarna, allenast den i Stockholm
stationerade åtnjuter ortstillägg.
För erhållande av ålderstillägg å den nya staten bör distriktslantmätare
äga tillgodoräkna sig föregående tjänstetid såsom sådan.
Det av kommissionen framlagda förslaget till distriktsindelning
har icke angivits som definitivt. Närmare utredning härom lärer böla
verkställas av lantmäteristyrelsen.
Vad därefter angår de föreslagna nya extralautmätarnas arvoden
biträder jag kommissionens förslag. I dessa arvoden är icke beräknat
något belopp, motsvarande tillfällig lönereglering för ordinarie tjänstemän,
utan bör arvodestillskott tillkomma enligt de regler, som i sådant
avseende må bliva bestämda.
61
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
Vad kommissionen i övrigt hemställt angående de extra lantmätarna
föranleder ingen erinran från min sida.
Kommissionens förslag i fråga om statens övertagande av kostnaden
för publika renovationer biträdes av mig med tillägg av den
utav lantmäteristyrelsen föreslagna övergångsbestämmelsen.
I enlighet med vad jag nu anfört framlägger jag- följande förslagtill
stat för den lautmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av
lantmäteri förrättningar:
Lön
Arvode
Orts-
tillälgir
Summa
kronor
Titel
Antal
Kronor
Summa
kronor
3,000
—
400
3,400
Distriktslantmiiture, stationerad i
i Stockholm ..............................
5
17,000
3,000
3,000
195
585,000
602,000
—
2,000
—
—
Extra lantmätare ..........................
30
60,000
—
_
1,500
1,000
35
52,500
35,000
147,500
—
—
—
—
Ersättning för publik renovation, för- slagsanslag ...........................
_
_
20,000
Summa
—
769,500
Anm. Distriktslantm ätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive
5, 10 och 15 år.
I jämförelse med kommissionens förslag innebär mitt förslag en
utgiftsminskning för statsverket å 68,400 kronor, oberäknat att enligt
mitt förslag avlöningstillägg genom tillfällig lönereglering icke skall
utgå till distriktslautmätare.
Beträffande avlöningsvillkoreu finner jag lika med kommissionen
ett tillägg påkallat därom, att ortstillägg skall följa samma bestämmelser
som lönen. Därjämte torde böra stadgas, att föreskriften, att med
distriktslantmätartjänst icke må förenas tjänst å kommuns stat, icke må
utgöra hinder för distriktslautmätare att innehava befattning som mätningsman
i stad eller i samhälle på landet, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas. Då andra ändringar i avlöningsvillkoren
icke synas erforderliga, torde någon särskild förklaring om
övergång å ny lönestat icke behöva avgivas av den nuvarande personalen.
På grund av vad jag anfört under denna avdelning hemställer
jag,''alt Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
62
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
dels godkänna det av mig framlagda förslaget
till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsattes
med utförande av lantmäteriförrättningar, att tillämpas
från och med år 1920;
dels förklara, att för åtnjutande av de å denna
stat för distriktslantmätare uppförda avlöningar skola
gälla de villkor och bestämmelser, som föreskrivits beträffande
avlöning till distriktslantmätare å nu gällande
stat, dock med tillägg att ortstillägg skall, där sådant
förekommer, följa samma bestämmelser som lönen;
dels medgiva, att distriktslantmätare må för rätt
till ålderstillägg enligt den nya staten tillgodoräknas
tjänstetid såsom sådan, innan nämnda stat trätt i tilllämpning;
dels
ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
uppföra ett anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal,
som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar,
enligt följande uppställning:
avlöningar, bestämt anslag .................... kronor 749,500
ersättning för publik renovation, förslagsanslag
..................................................» 20,000
Summa kronor 769,500.
IV. Lantmäterikontoren i länen.
a. Underhåll av arkivalier och registratur å lantmäterikontoren i länen.
Med bifall till särskilda av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar
har riksdagen till reparation och renovation av kartor i lantmäterikontoren
i länen på extra stat auvisat för år 1912 30,000 kronor,
för vart och ett av åren 1913, 1914 och 1915 20,000 kronor samt för
vartdera av åren 1917, 1918 och 1919 15,000 kronor eller tillhopa
135.000 kronor. Dessa anslog hava genom särskilda beslut ställts till
lantmäteristyrelsens förfogande, i samband varmed föreskrivits, att högst
47.000 kronor finge användas till renovation av kartor, därav högst
10.000 kronor till renovation av i enskild ägo befintliga kartor av särskild
betydelse, men av vilka kopior saknades i lantmäterikontoren. 1 ill
reparation har av de hittills anvisade medlen alltså avsetts ett belopp
av minst 88,000 kronor. Till huvudsaklig grund för besluten om medlens
anvisande hava legat särskilda av lantmäteristyrelsen på olika tider
63
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
gjorda beräkningar. Dessa visade till eu början lian på eu totalkostnad
av 106,000 kronor, som dock sedermera successivt böjts till 128,000,
138,000, 140,000 och slutligen till 165,000 kronor. Under sådana omständigheter
skulle återstå att för berörda ändamål anvisa ytterligare
30,000 kronor.
I anledning av särskilda av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar
har därjämte riksdagen på extra stat årligen alltsedan år 1913
anvisat medel till uppläggande av nya registratur och arkivens ordnande i
lantmäterikontoren i länen, nämligen med 24,0<)0 kronor för år 1913, 18,000
kronor för år 1914, 10,<>00 kronor för år 1915, 15,000 kronor för år
1916, 20,000 kronor för år 1917, 15,000 kronor för år 1918 och 8,000
kronor för år 1919 eller således tillhopa 110,000 kronor. I statsverkspropositionen
till 1918 års riksdag anmäldes, att ordnandet av ifrågavarande
registratur och arkiv först beräknats komma att draga en totalkostnad
av 60,000 kronor och sedermera upptagits till 107,000 kronor
men att enligt lautmäteristyrelsens beräkningar denna kostnadssumma
måste ökas till 113,000 kronor. Till följd härav skulle ännu återstå att
för berörda ändamål anvisa 3,000 kronor.
Uti skrivelse den 30 oktober 1916 gjorde lantmäteristyrelsen gällande,
att reparation av kontorens kartor icke kunde utföras på ett sådant
sätt, att arbetet kunde anses slutfört vid någon viss tidpunkt, utan
måste detta arbete fortgå, även sedan en grundlig reparation av kartorna
på en gång blivit slutförd. Även renovation av kartorna måste
alltjämt fortgå, i det man ständigt hade att räkna med att kartor bleve
alldeles utsbtua och behövde ersättas med nya ävensom att det då och
då kunde hända, att i orterna påträffades kartor, som icke funnes i
lantmäterikontoret men som vore av betydelse att böra införlivas med
kontorets arkiv. Här förelåge alltså ett stadigvarande behov, som därför
ock lämpligen borde tillgodoses med anslag på ordinarie stat.
Något belopp komme även att erfordras årligen för registraturens komplettering.
Styrelsen beräknade, att 6,000 knmor årligen skulle behövas
för omförmälda reparation och renovation av kartor samt 2,000 kronor
årligen i fråga om registraturen, samt föreslog alltså, att i staten för
lantmäteristaten i orterna måtte upptagas ett reservationsanslag till underhåll
av kontorens i länen arkivalier till belopp av 8,000 kronor.
Uti särskilda skrivelser den 20 september 1918 har lantmäteristyrelsen
hemställt, att å extra stat för år 1920 måtte såsom reservationsanslag
anvisas dels 15,000 kronor till reparation och renovation av
kartor dels ock 4,000 kronor till uppläggande av nya registratur och
arkivens ordnande å lantmäterikontoren i länen.
64
Ltmbiaäteri
kommissio
-
Kungl. Maj.is proposition Nr 355-
Slutligen tiar lantmäteristyrelsen i skrivelse den 17 oktober 1918
på grund av vunnen ytterligare erfarenhet förklarat sig anse, att det
stadigvarande anslagsbehovet till nya registratur och arkivens ordnande
å lantmäteri k ont oren i länen samt till reparation och renovation av kartor
i samma kontor borde beräknas till sammanlagt 14,000 kronor.
Lantmäterikommissionen har i detta ämne yttrat:
»Vissa förhållanden---göra det tvivelaktigt, om överhuvudtaget några
som helst medel böra på vare sig ordinarie eller extra stat anvisas särskilt för
reparation av kartor.
De härmed förenade arbeten hava hittills plägat utföras av vid lantmäterikontoren
tillfälligt anställda biträden. Denna anställning av tillfälliga biträden har
huvudsakligen möjliggjorts genom ett å extra stat beviljat anslag till skrivhjälp a
lantmäterikontoren i länen. Biträdena hava således avlönats med medel från detta
anslag men i någon mån med medel, som anvisats till reparation av kartor. För den
skull hava detaljerade anteckningar måst föras om den tid, som använts till lagning
av karter. En sådan anordning lärer icke kunna betecknas annorledes än såsom
synnerligen opraktisk.
Nu har lantmäteristyrelsen visserligen framhållit, att framdeles det årliga anslaget
skulle tagas i anspråk endast till den del lagningsarbetet ej kan utföras av
den på kontoren anställda personal. Detta yttrande lärer böra så tolkas, att förutsättningen
för anslagets användning skulle inträda, när berörda personal icke
kvantitativt räcker till. Ytterligare extra biträden skola anställas i sådant fall.
Men under dessa omständigheter synes det kommissionen vara enklast, att nu
nämnda eventualitet tages med i beräkningen, när det gäller angiva totalbehovet
av samlliga extra biträden.
Vad nu sagts om reparation av kartor gäller i tillämpliga delar även arbetet
med lantmäterikontorens registratur. Icke heller för detta arbete bör enligt
kommissionens mening särkilda medel anvisas, utan hänsyn till detsamma bör tagas
vid beräknande av behovet av extra biträden å kontoren.
Med den i hittillsvarande extra anslag avsedda renovation förhåller sig i
viss mån annorlunda. Såsom lantmäteristyrelsen anfört, kan det hända, dels att
en karta blir så sliten, att den prövas böra ersättas med en ny d. v. s. renoveras,
dels ock att utanför kontorens arkiv påträffas en karta av den betydelse, att den
prövas böra bliva representerad i samma arkiv. Någon gång förekommer väl att
vederbörande förstelantmätare anförtros nu nämnd prövning i ena eller andra avseendet;
kartan renoveras då vid kontoret och i sådana fall äger den kritik till
lämpmng,
som ovan riktats mot anvisande av särskilda medel till repaiation av
kartor. I de ojämförligt flesta fall plägar lantmäteristyrelsen dock förbehålla sig
själv nyss angivna prövning och förordnar därför om kartans insändande till styrelsen.
Utfaller prövningen i jakande riktning, låter då styrelsen även omedelbart
renovera kartan i Stockholm, men icke genom något av de i styrelsen anställda
biträden utan genom personer, som arbeta mot ackordsbetalning.
Då detta förhållande lärer alltjämt komma att tillämpas, finner kommissionen
det vara i sin ordning, att särskilda medel å ordinarie stat anvisas för den
renovation av kartor, vilken lantmäteristyrelsen utför för lantmäterikontorens rälc
-
65
Kungl. Maj:ts proposition AV 355.
ning. Beloppet av dessa medel torde skäligen kunna sättas till 4,000 kronor. Ans
aget bör uppföras såsom reservationsanslag.
I anslutning till vad som anförts får kommissionen i detta sammanhang inskränka
sig till att föreslå, att bland ordinarie anslagen måtte såsom reservationsanslag
beräknas 4,0u0 kronor årligen till renovation av kartor för lantinäterikontoren
i länen.»
Mot kommissionens hemställan i detta avseende har reservation Reservation,
avgivits av herr Idamrin, vilken i anslutning till lantmäteristyrelsens
förslag uttalat sig för att
antingen på ordinarie stat måtte uppföras ett reservationsanslag å
14,000 kronor till »underhåll av lantmiiterikontoreus i länen arkivalier»,
samt desslikes för vartdera av de två närmaste åren måtte på extra stat
såsom reservationsanslag anvisas 15,000 kronor till »reparation och renovation
av kartor i lantmäterikontoren i länen»,
eller ock till »underhåll av lantmäterikontorens i länen arkivalier»
måtte på extra stat för år 1920 anvisas såsom reservationsanslag 29,000
(14,000 + 15,000) kronor.
I sitt utlåtande den 28 januari 1919 har lantmäteristyrelsen i Lantmätenhuvudsakliga
delar anslutit sig till de synpunkter, som framförts i re- styrelsen
servationen. Emellertid funne sig styrelsen med hänsyn till frågans nuvarande
läge böra, med avstående från förut framställda anspråk på
anslag å extra stat till belopp av 15,000 kronor för varf och ett av
åren 1920 och 1921 till reparation och renovation av kartor, hemställa,
att anslaget å 4,000 kronor å ordinarie stat till renovation av kartor
för lantmäterikontoren i länen måtte utgå och att till detta ändamål
samt till reparation av kartor i samma kontor jämte fortsatt omläggning
av kontorens registratur och arkivaliernas ordnande måtte på extra stat
uppföras ett reservationsanslag under benämning till »underhåll av
arkivalier i lantmäterikontoren i länen m. m.».
Vad beloppet av detta anslag anginge beräknade styrelsen detsamma
till 14,000 kronor, vilket belopp emellertid, med hänsyn till de
löneförbättringar, som antoges komma att beviljas och som givetvis
skulle komma att öka kraven även från- de arbetskrafter, som erfordrades
för ifrågavarande ändamål, skäligen borde höjas med 25 procent till
17,500 kronor.
Vad lantmäterikommissionen anfört synes mig ådagalägga olämp- Departementsligheten
av att särskilda medel längre anvisas till reparation av kartor. <*</«"•
Det behov av tillfälligtvis ökat reparationsarbete, som förelegat för att
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 käft. (AV 355.) 9
66
Kungl. Majäs proposition Nr 355.
de viktiga kartsamlingarna å länens lantmäterikontor må skyddas för
förstörelse, har redan blivit till allra största delen tillgodosett medelst
extra anslag och det arbeie av dylik art, som ännu återstår, synes utan
olägenhet kunna utföras av den personal, som synes böra anställas vid
dessa kontor medelst avlöning från ett allmänt anslag till extra biträden.
Även beträffande registraturens uppläggande m. m. gör sig samma betraktelsesätt
gällande. De medel, som beräknats behövliga för detta
arbetes slutförande, hava för övrigt blivit nästan fullständigt anvisade,
vilket bör innebära att endast helt obetydligt av detta arbete återstår.
Kommissionens förslag, att bland ordinarie anslagen må beräknas
4,000 kronor till renovation för lantmäterikontoren i länen, biträder jag.
b. Biträden å lantmäterikontoren i länen.
Såsom allmän bakgrund för de förslag, som i detta avseende framställts,
har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 30 oktober 1916 lämnat
en redogörelse för de ämbetsgöromål, som påvila förste lantmätarna,
samt lämnat en utredning angående beskaffenheten och omfattningen
av arbetena å lantmäterikontoren m. rn. Beträffande denna redogörelse
är referat intaget i lantmäterikommissions betänkande. Såsom slutsats
av utredningen har lantmäteristyrelsen anfört, att styrelsen hölle före,
att arbetena å dessa kontor kunde uppdelas i dels sådana, som tarvade
fullständig fackutbildning, dels sådana som kunde utföras av icke fackutbildade
bitiäden, dels ock vaktmästargöromål, samt att för tillgodoseende
på ett fullt tillfredsställande sätt av fö rstelan t mätarnas behov
av arbetsbiträde åtminstone inom de större länen erfordrades särskilda
biträden för ovannämnda tre slag av göromål.
Examinerade Uti gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna, vilken vad
biträden, angår personalen å lantmäterikontoren i länen fastställts av Kungl.
Betådanaa0 ^en ^ juni 1908, finnas uppförda arvoden till sex amanuenser.
biträden. Dessa amanuenser äro anställda å lantmäterikontoren i Värmlands län
och i de fem norrländska länen.
Sedan svårighet yppats för eu del förstelantmätare att medhinna
sina göromål, hemställde lantmäteristyrelsen i skrivelse den 27 november
1911 om anslag för åren 1912 och 1913 till påskyndande av arbetena
vid länens lantmäterikontor. Till statsrådsprotokollet den 13 januari
1912 anförde jag med anledning härav, att, om än behovet, av ytterligare
biträden flerstädes gjorde sig starkt gällande, kostnaden för "dylika biträden
lämpligen kunde, intill dess större erfarenhet om det stadig
-
67
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
varande behovet vunnits, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt
fall bestridas frän nionde huvudtitelns expensanslag. Detta mitt uttalande,
lämnades av riksdagen utan erinran, och i anslutning härtill har Kungl
Maj:t för anställande av examinerade biträden å vissa lantmäteri kontor
under nedannämnda år anvisat följande belopp:
för
år 1912.........................
................... 2,200
—
kronor
» 1913.........................
............... 4,200
—
»
»
» 1914......................
.................. 7,333
33
»
t> 1915........................
................... 20.200
—
>>
)»
» 1916........................
.................. 30.000
—
))
» 1917.........................
................... 33,100
—
;>
}>
» 1918........................
................... 43,000
—
>>
Det för år 1917 anvisade beloppet blev något mindre än lantmäterisiyrelsen
begärt nämligen 40,000 kronor.
I skrivelse den 30 oktober 1916 har lantmäteristyrelsen hemställt,
att ovan nämnda sex amanuensbefattningar måtte uteslutas ur staten
samt att i stället måtte å ordinarie stat uppföras 12 examinerade biträden,
av styrelsen förslagsvis benämnda byråingenjörer, ävensom att
därutöver måtte anvisas erforderliga medel, 28,000 kronor, för anställande
av extra biträden under sammanlagt 80 månader. Häri har emellertid
inräknats även 24 månader, då förstelantmätarna åtnjuta semester och
vikarier för dem sålunda erfordras.
Lantmäteristyrelsen har därefter i ett utlåtande den 26 juni 1917 framhållit,
att det ökade behov av arbetskrafter å lantmäterikontoien i länen, som
föranleddes av tillkomsten av jordregistret, blivit i lantmäteristyrelsens
förslag tillgodosett genom skrivbiträden och icke genom examinerade biträden,
vilka sistnämnda krävdes så gott som uteslutande för andra ändamål.
Lantmäteristyrelsen bär i förnyad framställning i ämnet den 17
oktober 1918 åberopat, att styrelsen för anställande under år 1919 av
examinerade biträden begärt anvisande av 66,500 kronor, ävensom beräknat,
att för samma ändamål under år 1920 komme att erfordras 70,000
kronor, därest biträdesfrågan ej dessförinnan blivit löst. I samma
skrivelse har lantmäteristyrelsen hemställt, att antalet å ordinarie stat
uppförda examinerade biträden måtte ökas till 16 samt att dessutom
måtte å extra stat anvisas 20,000 kronor för anställande av tillfälliga
examinerade bibäden å lantmäterikontoren under 80 månader, oavsett
behovet av vikarier under förstelantmätarnas semester.
Lantmäteriknmmissionen har anfört:
»Att ett synnerligen staikt behov av examinerade biträden å lantmäterikontoren
föreligger, har redan blivit av Kungl. Maj:t erkänt genom de anvisningar
Lantmäterikommissionen
-
68
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
av medel till ganska betydande belopp, som Kungl, Maj:t under de senare åren
funnit erforderliga för detta ändamål. Det är också uppenbarligen av stor
vikt, att biträde beredes förste lantmätarna i sådan utsträckning, att den tekniska
granskning av lantmäteriföi rättningar, som åligger förstelantmätarna, kan
medhinnas utan dröjsmål. Detta arbete är redan nu mycket omfattande och kommer
att väsentligen ökas genom tillkomsten av lagen om fastighetsbildning i stad
och särskilt kungörelsen den 16 augusti 1918 med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet
inom rikets städer och sådana samhällen å landet, där den för städerna
gällande ordning för bebyggande skall iakttagas.
Det är allmänhetens intresse, som det här gäller. För mången är det en
betydlig olägenhet att nödgas vänta på lagfarts erhållande blott till följd av ofrivilligt
dröjsmål från förstelantmätarens sida. Och allmänheten bör beredas tillfälle
att i större utsträckning än hittills varit fallet kunna erhålla sakkunnigt biträde
vid forskningar å lantmäterikontor.
Slutligen är det även av vikt, att å kontoret finnes tillgänglig eu ställföreträdare
för förstelantmätaren, när denne för inspektioner eller i andra tjänsteärenden
är frånvarande från kontoret.
Kommissionen finner emellertid konstaterat icke blott, att det föreligger behov
av examinerade biträden å lantmäterikontoren, utan även att detta behov till
mycket stor del redan nu måste anses konstant och således av beskaffenhet att
böra tillgodoses genom befattningar å ordinarie stat.
Till närmare utredning härom ävensom angående omfattningen av ifrågavarande
behov har kommissionen efter ingående undersökningar låtit uppgöra följande tablå.
Assistenter
Ordinarie
Extra
Antal
Anslag
Antal
mftnader
Anslag
Stockholms
län..........................................
1
4,000
2
400
Uppsala
4
800
Södermanlands
» ..........................................
—
6
1,200
Östergötlands
» .......................................
1
3,700
—
—
Jönköpings
» ..........................................
—
—
6
1,200
Kronobergs
» .......................................
—
—
4
800
Kalmar
» ..........................................
—
—
6
1.200
Gnttlands
» ..........................................
—
—
—
—
Blekinge
» ........................................
—
—
—
Kri-tianstads
» .......................................
1
3,700
2
400
Malmöhus
» ..........................................
1
3,850
4
800
Hallands
» ..........................................
—
—
4
800
Götebnrgs och Bohus
» .......................................
1
3,850
—
Älvsborgs
» ........................................
1
3,700
6
1.200
Skaraborgs
» ........................................
1
3,700
4
800
Väi inlands
» ..........................................
1
3,700
0
1,200 i
Örebro
» .........................................
6
1,200 ''
Västmanlands
» ........................................
—
4
800
Kopparbergs
» ..........................................
2
7.400
—
—
Gävleborgs
> ...... . ...............................
1
3,700
6
1,200
Vä-dernoirlands
» ..................... ...................
2
7,400
—
—
Jämtlands
» ..........................................
1
3.850
6
1,200
Västerbottens
Norrbottens
» .........................................
1
1
3.850
3.850
2
2
400
400
Summa
16
60,250
80
16,000
69
Kungl. Maj:is proposition Nr 355.
Av denna tablå framgår, att det erfordras 16 ordinarie examinerade biträden
och därutöver extra sådana biträden under sammanlagt 80 månader, och härvid
har hänsyn icke tagits till behovet av vikarier under förstelantmätarnas semester.
Tablån ger även vid handen, att det för extra examinerade biträden erforderliga
beloppet utgör sammanlagt 16,0<>0 kronor.
Det resultat, vartill kommissionen kommit, överensstämmer således med vad
lantmäteristyrelsen anfört i sin skrivelse den 17 oktober 1918, utom vad angår beloppet
för examinerade biträden.
Detta belopp torde böra tillsvidare årligen beräknas såsom reservationsanslag
å extra ordinarie stat.
De till extra biträden av ifrågavarande slag utgående arvoden böra enligt
kommissionens mening beräknas till högst 200 kronor för månad. Då sådant biträde
dessutom, enligt vad förut blivit föreslaget, skall få behålla sitt arvode såsom
extra lantmätare, i vanligaste fall 1,000 kronor och understundom mera, skulle
således dylikt biträde erhålla ersättning efter omkring 3,400 kronor för år.
I anslutning till vad kommis.-ionen här ovan anfört föreslår kommissionen,
som anser de ordinarie examinerade biträdena lämpligen böra benämnas
assistenter:
att å ordinarie stat uppföras 16 assistentbefattningar;
att i sammanhang härmed uteslutas de nu i gällande stat upptagna sex
amanuensbefattningarna; samt
att bland extra anslagen måtte tillsvidare årligen såsom reservationsanslag
beräknas 16,000 kronor för anställande''av extra assistenter.»
Enligt gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna åtnjuta
de i staten upptagna sex amanuenserna arvoden med 2,000 kronor. För
erhållande av dylik befattning erfordras endast att vara konstituerad till
lantmäteriauskultant.
I skrivelse den 30 oktober 1916 har lantmäteristyrelsen föreslagit,
att för erhållande av befattning som ordinarie examinerat biträde å
lantmäterikontor skulle fordras samma kompetens, som jämlikt § 28
tredje stycket gällande instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets
lantmätare gäller för befordran till extra lantmätare eller att efter konstituerandet
till auskultant under fem års tid hava med flit och skicklighet
utövat lantmäteriverksamhet av sådan art och omfattning, att sökande
därigenom kan antagas hava förvärvat säkra och pålitliga insikter
i allt, vad som hör till lantmäteriets praktiska utövning samt under
sammanlagt minst tre månader tjänstgjort i lantmäteristyrelsen eller i
länslant mäteri kontor.
Med avseende å de avlöningsförmåner, som böra förenas med ifrågavarande
befattningar, har lantmäteristyrelsen i samma skrivelse föreslagit,
att sagda befattningar måtte uppföras såsom första gradens tjänster med
lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor samt ortstillägg
för befattuingen i Stockholms län 300 kronor och för en var av be
-
Kompetem
ojh löneförmåner
för
ordinarie
examinerade
biträden.
Lantmäteri
kommissio
nen.
Tillsättning
och lönevillkor
i vidsträckt
bemärkelse.
70 Kungl. ilagts proposition Nr 355.
fattningarna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län 150 kronor. Härtill borde komma tre ålderstillägg
å 500 kronor efter respektive 5, 10 å 15 års tjänstgöring.
Såsom motiv för de föreslagna löneförmånerna har lantmäteristyrelsen
framhållit, att det givetvis vore av stor betydelse att kunna
påräkna särskilt dugliga och lämpliga tjänstemän, varjämte styrelsen
framhållit, att det, med de nuvarande amanuensarvodena, visat sig
omöjligt att erhålla tjänstemän med erforderliga kvalifikationer. Följden
av det låga arvodet hade blivit täta ombyten och att valet många
gånger stått endast mellan mindre lämpliga sökande liksom att det inträffat,
att amanuensbefattningarna tidvis icke kunnat uppehållas.
Kommissionen har anfört:
»De examinerade biträden, som redan nu äro anställda å lantmäterikontoren,
sysselsättas till stor del med teknisk granskning av lantmätarnas arbeten samt med
ärenden rörande jordavsöndringar, som av Konungens befallningshavande översändas
till förstelantmätaren för yttrande. Såsom ovan framhållits komma förstnämnda
arbeten framdeles att ytterligare ökas och det kan därför förutses, att nu föreslagna
assistenter huvudsakligen komma att sysselsättas med sådan granskning. Visserligen
är förstelantmätaren direkt ansvarig för arbetet å kontoret, men mängden av
sagda göromål medger icke, att han kan medhinna någon mera ingående granskning
av det av assistenten i nämnda hänseende utförda arbetet. Att den tekniska
granskningen är av stor betydelse, har ovan framhållits, ävensom vikten av att
densamma företages utan dröjsmål.
Med hänsyn härtill och då det torde få anses lämpligt, att assistenten är
kvalificerad att under förstelantmätarens frånvaro fullgöra samtliga dennes åligganden,
finner kommissionen ingen anledning till erinran mot de av lantmäteristyrelsen
angivna kompetensfordringarna för de föreslagna assistentbefattningarna.
De av styrelsen föreslagna avlöningsförmånerna, däri inberäknat jämväl ortstillägg,
torde med hänsyn till dessa kompetensfordringar vara att anse såsom
minimum.
Kommissionen föreslår alltså,
att i fråga om assistentbefattning å lantmäterikontor uppställes samma kompetensfordran,
som kommer att gälla för befordran till distriktslantmätare,
att nämnda assistentbefattningar uppföras såsom tjänster i första lönegraden;
samt
att ortstillägg uppföras med 300 kronor för assistent i Stockholms län samt
150 kronor för en var av assistenterna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.»
De i avlöningsstateu för lantmäteristnten i orterna nu upptagna
sex amanuensbefattningarna tillsättas av lantmäteristyrelsen. För åtnjutande
av de med samma befattningar förenade arvoden äro inga
särskilda villkor stadgade.
71
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
I skrivelse den 30 oktober IDIG yttrade sig lantmäteristyrelsen i
detta .ärende, varefter en skrift inkom från styrelsen för föreningen Sveriges
förstelantmäiare. I anledning av denna skrift yttrade sig lantmäteristyrelseu
ånyo, varefter styrelsen ytterligare berört ämnet i skrivelse
den 17 oktober 1918.
Lantmäterikommissionen har av närmare anförda skäl hemställt,
att för åtnjutande av de med assistentbefattning å lantmäteri kontor
förenade löneförmåner de i den vid betänkandet fogade bilagan E föreslagna
villkor och bestämmelser i tillämpliga delar måtte lända till efterrättelse.
Uti gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna upptagas
inga skrivbiträden å lantmäterikontoren.
På sätt förut blivit anfört yppade sig emellertid snart svårighet
för en del förstelantmätare att medhinna sina göromål. Lantmäteristyrelsen
hemställde därför om anslag å extra stat för år 1913 till
påskyndande av arbetena vid länens lantmäterikontor. Vid statsverkspropositionen
till 1912 års riksdag uttalade jag emellertid, att, intill dess
större erfarenhet om det stadigvarande behovet vunnits, Kungl. Majt
efter prövning, i varje särskilt fall kunde anvisa medel att bestridas från
nionde huvudtitelns expensanslag. Då detta yitrande av riksdagen lämnades
utan erinran, anvisade Kungl. Maj:t från nämnda anslag för år
1913 4.050 kronor och för år 1914 11,200 kronor.
Sedan lantmäteristyrelsen ånyo inkommit med framställning om
anslag för förstärkning av arbetskrafterna å lantmäterikontoren, anförde
jag till statsrådsprotokollet den 14 januari 1914 bland annat, att vissa
av de behov, vilka legat till grund lör framställningen, otvivelaktigt
kunde anses hava stadigvarande egenskap och skulle komma att oförminskade
förefinnas oberoende av jordregistrets fortgång och avslutande.
Detta syntes vara fallet med åtminstone en del av det behov av skrivhjälp,
som anmälts från samtliga lantmäterikontor. Jag fann det vara
ett oekonomiskt slöseri med förstelantmätarens för viktigare värv avsedda
arbetskraft att låta honom personligen verkställa en så stor mängd enkla
och till avsevärd del rent mekaniska göromål, som utredningen utvisade
vara händelsen. Att fortfarande anvisa från expensmedlen anslag till
detta i nästan alla län förefintliga behov av skrivhjälp syntes icke lämpligt,
utan borde särskilt anslag begäras av riksdagen. Dock syntes det vara
tillräckligt att tillsvidare uppföra detsamma å extra stat. Anslagsbeloppet
för år 1915 föreslogs till 12,000 kronor. I enlighet härmed gjorde Kungl.
Rit- och skrivbiträden.
Behovet av
sådana biträden.
72
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
Maj:t framställning till riksdagen, som biföll densamma och å extra stat
för år 1915 anvisade 12,000 kronor.
Riksdagen beviljade sedermera 18,000 kronor för år 1916, 25,000
kronor för år 1917 och 30,000 kronor för år 1918.
Inberäknat de medel, som Kungl. Maj:t anvisat från exponsanslnget,
har för ifrågavarande ändamål under nedannämnda år ställts
till lantmäteristyrelsens förfogande sammanlagt följande belopp:
I skrivelse den 30 oktober 1916 har lantmäteristyrelsen hemställt,
att å ordinarie stat måtte uppföras 24 skrivbiträden, ett för
varje län, ävensom att därutöver måtte anvisas erforderliga medel, av
styrelsen beräknade till 12,400 kronor, för anställande av extra skrivbiträden.
Såsom motiv för framställningen i vad den avsåge de 24 ordinarie
biträ lena har lantmäteristyrelsen anfört, att det behov av arbetshjälp,
som förefunnes för rikets förstelantmätare, borde i största möjliga
utsträckning tillgodoses genom skrivbiträden och att dessa borde såvitt
möjligt och i mån av erhållen vana i allt större utsträckning utnyttjas
förutom för rena skrivgöromål samt aktuarie-, registrator- och arkivariegöromål
eller dem, som omförmäldes i § 38 i instruktionen, jämväl
för övriga förekommande göromål särskilt för jordregistrets förande.
Ehuru detta arbete vore av stor vikt och fordrade stor noggrannhet,
syntes det emellertid vara av sådan art, att detsamma kunde anförtros
åt ett''övat skrivbiträde, dock givetvis under överinseende av förs telantmätaren.
Vunnen erfarenhet och verkställd utredning visade enligt lantmäteristyrelsens
mening oförtydbart hän på behovet av minst ett fast
skrivbiträde för varje kontor.
Under tiden, sedan lantmäteristyrelsen avgivit sistnämnda förslag,
har emellertid behovet av sådana biträden ytterligare ökats. I förnyad
framställning i ämnet den 17 oktober 1918 har lantmäteristyrelsen erinrat,
att riksdagen för år 1919 anvisat 40,000 kronor till skrivhjälp å lantmäterikontoren.
Förstelantmätarna hade emellertid anmält ett behov av
48,000 kronor. För år 1920 hade styrelsen beräknat, att 50,000 kronor
komme att erfordras för samma ändamål, därest biträdesfrågan ej dessförinnan
blivit löst. Lantmäteristyrelsen har därför hemställt, att antalet
ordinarie skrivbiträden måtte ökas till 37 samt att därutöver måtte anvisas
16,000 kronor för anställande av extra sådana biträden.
för år 1915.....
» » 1916.....
» » 1917...
» » 1918.....
kronor 13,650
j> 23,000
» 31,650
» 38,500
Kungl. Maj ds proposition Nr 355. 73
Lantmäterikormmssionens yttrande i detta ämne är av följande
lydelse:
»Genom do betydande medelsanvisningar, som Kungl. Maj:t och riksdagen
under de senare åren funnit erforderliga för anställande av skrivbiträden å lantmäterikontoren
i länen, torde redan vara erkänt, att ett synnerligen starkt behov av
sådana biträden föreligger.
De göromål, som hittills uppdragits åt skrivbiträden, hava huvudsakligen
varit förutom rena skrivgöromål aktuarie-, registrators- och arkivariegöromål samt
i den mån jordregistret blivit upplagt även till en del jordregistrets förande. Såsom
ovan anförts framhöll vederbörande departementschef redan till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1914, att det vore ett synnerligen oekonomiskt slöseri med förstelantmätarens
för viktigare värv avsedda arbetskraft att låta honom personligen
verkställa de enkla och till avsevärd del rent mekaniska göromål, som enligt vad
utredningen visat redan då i stor mängd förekomme å lantmäterikontoren. Givetvis
vore det ej heller förenligt med god ekonomi att uppdraga dessa göromål åt de
examinerade biträden, som komma att anställas å lantmäterikontoren. Härtill kommer
även, att, med den utveckling verksamheten å lantmäterikontoren undergått,
det skulle bliva omöjligt för förstelantmätaren eller examinerade biträden, därest
sådana biträden ej anställas till större antal än kommissionen ovan föreslagit, att
medhinna ifrågavarande göromål, utan att arbetets behöriga gång äventyras.
Kommissionen vill i detta sammanhang även framhålla, att vissa av de göromål,
som böra åligga skrivbiträdena, äro av den art, att de icke kunna fördröjas utan
olägenhet för allmänheten. Så är exempelvis mången gång fallet med arbeten,
som föranledas av inkomna rekvisitioner, ävensom i regel med införande i jordregistret
av avsöndrade lägenheter, beträffande vilka fastställelseresolution, sedan
jordregistret förklarats upplagt, icke må utlämnas till sökanden, förrän sådant
införande skett.
Kommissionen finner emellertid ådagalagt, icke blott att det föreligger ett
synnerligen starkt behov av skrivbiträden å lantmäterikontoren i länen, utan även
att detta behov till mycket stor del är konstant. I detta sammanhang vill kommissionen
åberopa, att vederbörande departementschef redan år 1914 fann detta vara
fallet med en del av det behov av skrivhjälp, som då anmälts från samtliga lantmäterikontor.
Till den del behovet är konstant, bör detsamma givetvis tillgodoses
genom befattningar å ordinarie stat.
Efter ingående undersökningar, varvid kommissionen även haft tillgängliga
de av lantmäteristyrelsen från förstelantmätarna senast infordrade yttranden angående
behovet av skrivbiträden, har kommissionen visserligen funnit, att någon
avprutning icke kan göras på det av lantmäteristyrelsen beräknade totala behovet
av sådana biträden; och har kommissionen därvid liksom lantmäteristyrelsen utgått
ifrån, att förstelantmätarna icke skola äga att uppbära lösen för kopior av kartor
eller avskrifter och utdrag av handlingar samt att således även dessa arbeten skola
utföras av de å kontoren anställda biträden. Däremot har kommissionen ansett, att
antalet biträdesbefattningar, som för närvarande bör uppföras å stat, kan något
minskas. Med hänsyn till det förefintliga behovet måste dock till gengäld så mycket
rikligare medel anvisas till tillfällig hjälp.
För att närmare utvisa ifrågavarande behov har kommissionen låtit uppgöra
efterföljande tablå:
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. ''317 käft. (Nr 355.)
Lantmäteri - kommissionen.
10
74
Kungl. Maj:ts prodosition Nr 355.
I
1
1
|
Rit- och skrivbiträden.
Ordinarie
---------- _
Extra
Antal.
Anslag.
Anslag.
Kronor.
Kronor, j
Stockholms Iftu..................................................
2
2,800
600
Uppsala » ...................................................
1
1,450
600
Södermanlands » ...................................................
i
1,450
900
Östergötlands » ...................................................
i
1,450
1,000 1
Jönköpings » ...................................................
i
1,450
900
Kronobergs » ...................................................
i
1,450
700
Kalmar » ..................................................
i
1,450
900
Gotllands » ...................................................
i
1,450
300
Blekinge » ..................................................
i
1,450
300 i
Kristianstads » .............................
i
1,450
1,950
Malmöhus » ...................................................
2
2,650
600
Hallands » ...................................................
1
1,450
700
Göteborgs och Bohus » ...................................................
1
1,525
1,000
Alvsborgs » ..................................................
2
2,600
1,000 ‘
Skaraborgs » ............................. ...................
1
1,450
1,850 |
Värmlands » ..................................................
1
1,450
1,950
Örebro » ...................
1
1,450
900
Västmanlands » ...................................................
X
1,450
700
Kopparbergs » .................................................
3
3,950
1,000 j
Gävleborgs » .............................................
X
1,450
2,050 |
Västernorrlands » ..............................................
9
2,500
600
Jämtlands » ..................................................
i
1,525
2,125
Västerbottens » ...................................................
i
1,525
1,825
Norrbottens » ...................................................
i
1,525
1,925 j
Summa
30
42,250
26.375
Av denna tablå framgår, att det erfordras 30 ordinarie skrivbiträden samt
att det för extra biträden erforderliga beloppet utgör sammanlagt 26,375 kronor.
Detta motsvarar en anställningstid av 215 månader.
Vid denna beräkning har emellertid icke tagits någon hänsyn till det behov
av extra biträden för kartlagning till följd av den årliga slitningen av kartorna i
lantmäterikontoren eller för underhåll av registraturen därstädes, vilket behov allt
framgent kommer att förefinnas och varom kommissionen förut yttrat sig. För
nämnda ändamål erfordras 10,000 kronor, varmed sålunda beloppet för extra biträden
bör ökas.
Nu nämnda 26,375 -f- 10,000 = 36,375 eller i runt tal 37,000 kronor torde
böra tillsvidare årligen beräknas såsom reservationsanslag å extra ordinarie stat.
I anslutning till vad här ovan anförts får kommissionen sålunda hemställa,
att å ordinarie stat uppföras 30 kvinnliga biträden samt att bland extra
anslagen måtte tillsvidare årligen såsom reservationsanslag beräknas 37,000 kronor
för anställande av extra rit- och skrivbiträden.»
Kungl. Maj:ts proposition Nr 35ö. 75
Angående de framställningar från lantmäteri styrelsen in. 11., som
avsett kompetens och löneförmåner för ordinarie rit- och skrivbiträden,
innehåller lantmäterikommissionens betänkande en utförlig redogörelse.
Kommissionens eget yttrande är av följande lydelse:
»Att för nöjaktigt utförande av de göromål, som åligga skrivbiträdena å
lantmäterikontoren, en viss grad av allmänbildning är önskvärd, lärer icke kunna
bestridas. Det är emellertid ä ena sidan alldeles icke säkert, att föreskrivandet av
någon viss examen såsom kompetensfordran kommer att garantera skicklighet hos
en sökande i sådana speciella avseenden som exempelvis kartritning, under det att
å andra sidan den för dessa biträden nödvändiga färdigheten i renskrivning, maskinskrivning
och kartritning kan förvärvas och styrkas på annat sätt än genom viss
examen. Med hänsyn härtill har kommissionen icke funnit något att i princip erinra
mot det av lantmäteristyrelsen i ovanberörda avseende framställda förslag. Det
synes dock rimligt, att dessa fordringar icke alltför strängt göras gällande vid
befattningarnas första tillsättande, utan torde lantmäteristyrelsen då böra tillerkännas
någon dispensrätt.
Beträffande frågan, huruvida ifrågavarande befattningar böra förbehållas åt
kvinnor, vill kommissionen framhålla, att befattningar av det slag, varom här är
fråga, hava avsetts för kvinnor, och kommissionen kan icke finna, att det i nu
förevarande fall finnes någon anledning att avvika från denna regel. Den omständigheten,
att — — — vissa s. k. vaktmästargöromål eventuellt komma att uppdragas
åt ifrågavarande biträden, kan i allt fall icke föranleda därtill. De göromål,
som avses, äro nämligen dels icke av någon större omfattning och dels icke av
annan art, än att de utan olägenhet kunna utföras av kvinnor. Ehuru kommissionen
sålunda finner, att ifrågavarande biträdesbefattningar böra förbehållas åt kvinnor,
anser kommissionen dock, i likhet med lantmäteristyrelsen och på grund av de av
styrelsen anförda skäl, att undantag från denna regel bör tillåtas vid första tillsättandet.
Kommissionen finner sig därför kunna förorda, att möjlighet att erhålla
biträdesbefattning vid lantmäterikontor bör oavsett de allmänna bestämmelserna
hållas öppen för sökande, som sedan 1917 års början oavbrutet tjänstgjort å lantmäterikontor.
För sådant ändamål torde lantmäteristyrelsen böra medgivas rätt att
meddela dispens.
Lantmäteristyrelsen har i skrivelsen den 17 oktober 1918 hemställt, att ett
visst antal av skrivbiträdena skulle uppföras i tredje lönegraden. De förhållanden,
styrelsen anfört såsom motiv härför, kunna emellertid av kommissionen icke anses
berättiga en sådan uppflyttning. Inom kommissionen har även framhållits, att man
troligen icke kan räkna på att få behålla vissa nuvarande mycket förtjänta biträden,
därest ej löneförmånerna bliva de av lantmäteristyrelsen föreslagna. Kommissionen
anser emellertid påtagligt, att lönerna måste bestämmas efter vad tjänsten
i och för sig kräver i jämförelse med andra likartade tjänster. Med hänsyn härtill
och då de åligganden, som komma att tillhöra dessa skrivbiträden, till största delen
icke torde vara av den art, som förutsatts för biträdesbefattningar av tredje lönegraden,
har kommissionen icke kunnat tillstyrka lantmäteristyrelsens förslag i
denna del.
Kommissionen har emellertid ej heller kunnat tillstyrka, att alla de föreslagna
biträdena uppföras i andra lönegraden. Det är nämligen tydligt, att, även
Kompetent
( c.h Inne förmåner
för
ordinarie ritoch
skrivbiträden.
76
Tillsättning
av rit- och
skrivbiträden
samt lönevillkor.
Kungl. Maj:ts proposition AV 355.
om en stor del av det arbete, som skall utföras av skrivbiträdena, är av mera
krävande beskaffenhet, likväl en del icke är annat än rena skrivgöromål, för vilka
icke erfordras biträden av högre grad än den första. Kommissionen anser på denna
grund, att på sådana kontor, där mer än ett ordinarie biträde kommer att anställas,
det ena kan vara av första lönegraden. I följd härav och då emellertid för
Kopparbergs län på grund av arbetets art och omfattning krävas tvenne biträden
av andra lönegraden, skulle 25 biträden bliva av andra lönegraden och 5 av första
graden.
Mot vad lantmäteristyrelsen anfört i fråga om rätt för skrivbiträden att
erhålla ålderstillägg och ortstillägg har kommissionen icke funnit anledning till
erinran.
I anslutning till vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att biträdesbefattningarna å lantmäterikontoren i länen förbehållas åt kvinnor
och att såsom kompetensfordran i övrigt stadgas, förutom vanlig folkskolebildning,
skicklighet i renskrivning, maskinskrivning och kartritning; dock att lantmäteristyrelsen
må äga rätt att vid första tillsättandet meddela dispens från dessa allmänna
bestämmelser beträffande sökande, som sedan 1917 års början oavbrutet
tjänstgjort å lantmäterikontor;
att av biträdena 25 uppföras i andra och 5 i första lönegraden; samt
att ortstillägg uppföras med 150 kronor för biträde i Stockholms län och
75 kronor för ett vart av biträdena i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.»
Efter redogörelse för vad i ingivna skrifter förekommit beträffande
tillsättning av rit- och skrivbiträden samt lönevillkor anför kommissionen:
»De av lantmäteristyrelsen föreslagna allmänna villkor och bestämmelser för
åtnjutande av de med biträdesbefattning å lantmäterikontor förenade löneförmåner
äro i huvudsak lika med de bestämmelser, som enligt kungörelse den 10 juni 1912
stadgats för biträdesbefattningar, uppförda å vissa domstolars, ämbetsverks- och
myndigheters stater. En förändring har dock föreslagits i följande hänseende. 1
nämnda kungörelse stadgas bland aunat, att, då till innehavare av biträdesbefattning
befordras person, som omedelbart före sin befordran inom vederbörande ämbetsverk
utfört samma arbete som det till befattningen hörande mot fast arvode under föregående
år till belopp överstigande vad enligt staten skall utgå till befattningens innehavare,
ämbetsverket skall äga bereda fyllnad i avlöningen för dess uppbringande
till nämnda arvodesbelopp, dock att biträdet genom dylik avlöningsfyllnad ej må i
något fall tillgodoföras avlöning till högre belopp, än som motsvarar beloppet av
den med befattningen ifråga förenade slutavlöningen, tjänstgöringspenningar och
ortstillägg däri inräknade.
Nu är förhållandet, att åtskilliga av de skrivbiträden, som arbetat å lantmäterikontoren,
hava haft inkomster, som icke obetydligt överstigit grundåvlöningeu
enligt det nu framställda förslaget, men icke något av dessa biträden har åtnjutit
fast arvode, utan ersättningen har utgått efter timpenning. Med anledning härar
har lantmäteristyrelsen framhållit, att tillämpning av nyssberörda bestämmelse icke
kan ifrågakomma, men styrelsen har ansett, att biträde bör för erhållande av ålderstillägg
få tillgodoräkna sig den tid, biträdet före konstituerandet innehaft sta
-
77
Kung!. Muj.ts proposition Nr H55.
dåvarande anställning å lantmftterikontor. Då kommissionen linner detta förslag
med rättvisa och billighet överensstämmande, får kommissionen tillstyrka bifall till
detsamma. — — - —»
Angående det sätt, på vilket behovet av vaktmästare å lantmäterikontoren
nu är tillgodosett, ävensom i fråga om det framtida behovet,
har lantmäteristyrelsen i skrivelsen den Hö oktober 1916 anfört
huvudsakligen följande:
»Länsstyrelsernas vaktmästare äro skyldiga att såsom tjänståligganden fullgöra
uppassning ej allenast åt länsstyrelserna utan även å lantmäterikontoren. Det
förtjänar emellertid uppmärksammas, att denna ordning fastslagits på en tid, då
förstelantmätarna endast hade skyldighet att hålla lantmäterikontoren tillgängliga
för allmänheten två dagar i månaden. Sedan numera stadgats, att allmänheten
skall äga tillträde till kontoren tre dagar i veckan samt den dagliga expeditionstiden
å dessa kontor, där ofta liera personer äro och även för framtiden komma
att bliva sysselsatta, utsträckts till minst sex timmar under största delen av året,
har förstelantmätarnas behov av vaktmästarbiträde genom den fullständiga förändring,
som sålunda skett, blivit mycket mer omfattande än förut. Förhållandena
hava utvecklat sig därhän, att länsstyrelsernas vaktmästare ombesörja hämtning
och bortskaffning av post och inom en del kontor även biträda med inslagning av
kartor och handlingar, men att i övrigt förste lantmätarna i allmänhet icke erhålla
någon hjälp av nämnda vaktmästare.
Den gemensamhet ifråga om vaktmästare, som sålunda förefinnes mellan länsstyrelserna
och lantmäterikontoren, härleder sig därav, att allt sedan år 1725 lantmäterikontoren
beretts lokaler i samband med länsstyrelserna. Sedan emellertid
behov av ökat utrymme för lantmäterikontoren gjort sig gällande och till följd härav
lokaler måst förhyras för åtskilliga kontor, har det visat sig omöjligt för länsstyrelsernas
vaktmästare att medhinna ombesörjande av några göromål för lantmäterikontorens
del. Till följd härav har Eders Kungl. Maj t anvisat särskilda medel till
erforderligt vaktmästarbiträde för vissa kontor-----—. I samtliga nu angivna fall hava
medlen ställts till förfogande under uttryckligt villkor, att icke någon av de ordinarie
vaktmästarna vid länsstyrelsen kunde fullgöra vaktmästaruppassningen å lantmäterikontoret,
och vad varaktigheten av besluten angår är denna gjord beroende
av den tid, under vilken den förhyrda lokalen Lomme att av respektive kontor användas,
dock att vad angår lantmäterikontoren i Kristianstads och Västernorrlands
län ytterligare begränsning i tiden har skett intill utgången av år 1917.
Lantmäteristyrelsen håller före, att beträffande en del kontor full sysselsättning
kan beredas en vaktmästare. Så kan däremot enligt styrelsens mening under
lång tid framåt icke antagas bliva fallet vad angår flertalet länslantmälerikontor.
På grund härav och då enhetlighet synes böra så vitt möjligt åstadkommas samt
utan större olägenhet en del vaktmästargöromål kunna uppdragas åt skrivbiträden
men det däremot möter svårigheter att anskaffa vaktmästare, som kunna uppövas
att utföra göromål, vilka tillkomma skrivbiträden, anser lantmäteristyrelsen åtminstone
tillsvidare ekonomiskt fördelaktigt, att förhållandena ordnas på sådant sätt,
att uppassningen inom kontoren i allmänhet uppdrages åt skrivbiträden och att
Vaktmästar
biträde.
Lantmåteristyr
elsen.
78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
förste!antmätarna beredes vaktmästarbiträde huvudsakligen endast för uppassningen
utom kontoren samt till den del sådant lämpligen låter ordna sig till inslagning av
större försändelser. Och innebär detta förslag alltså ingen ändring i fråga om den
skyldighet att ombesörja en del uppassning för lantmäterikontorens del, som för
närvarande åligger länsstyrelsernas vaktmästare. — — —.
För ändamålet lämpligt belopp vill styrelsen föreslå till upptagande under
det reservationsanslag till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning,
som styrelsen här nedan kommer att föreslå till upptagande i staten. För ändamålet
anser styrelsen, att ett belopp av 4,000 kronor bör beräknas.»
Behovet av vaktmästarbiträde har sedermera beträffande vissa
kontor ökats. Lantmäteristyrelsen har med anledning härav i merberörda
skrivelse den 17 oktober 1918 anfört, att med anledning av meddelade
upplysningar om lokalförhållandena samt med hänsyn därtill, att
till följd av ökat behov av utrymme för länsstyrelserna man hade att
räkna med, att flera lantmäterikontor komme att nödgas flytta till lokal
utan omedelbart samband med respektive länsstyrelses lokaler, behovet
av medel till vaktmästarbiträde borde beräknas till 6,000 kronor.
Lantmäterikommissionen har för egen del icke funnit anledningtill
erinran mot vad lantmäteristyrelsen sålunda anfört. Kommissionen
har emellertid icke ansett det behövliga beloppet böra upptagas i staten
utan hemställt, att bland extra anslagen måtte såsom reservationsanslagberäknas
6,000 kronor för vaktmästarbiträde å lantmäterikontoren i länen.
Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande över kommissionens betänkande
yttrat bland annat följande:
Med anledning av styrelsens framställning om anställande av examinerade
biträden å lantmäterikontoren år 1919 hade Kungl. Maj:t den 31 december 1918
för detta ändamål anvisat 61,750 kronor, i samband varmed Kungl. Maj:t föreskrivit,
att ersättningen finge utgå med högst 325 kronor för månad. De anvisade medlen
möjliggjorde alltså anställande av biträden under 190 månader. Detta Kungl. Maj ts
beslut syntes hava tillkommit under förutsättning, att ifrågavarande examinerade
biträden skulle komma i åtnjutande av den tillfälliga löneförbättring, som redan för
innevarande år ifrågasatts för vissa extra befattningshavare inom den civila statsförvaltningen.
Kommissionens förslag rörande examinerade biträden å lantmäterikontoren i
länen skilde sig från lantmäteristyrelsens i ämnet senast framställda förslag, utom
i fråga om benämningen och sättet för anslagets anvisande, endast däruti, att kommissionen
beräknat ersättningen till tillfälliga eller extra examinerade biträden till
200 kronor i månaden, under det styrelsen utgått från en genomsnittsersättning av
250 kronor i månaden. I någon mån syntes denna skillnad bero på, att kommissionens
förslag upptoge högre arvoden till extra lantmätarna än vad styrelsen tidigare
föreslagit, och detta bleve givetvis av betydelse vid det förhållande, att extra lantmätare
även enligt kommissionens förslag skulle äga att uppbära arvodet i sådan
egenskap vid tjänstgöring å lantmäterikontor. Emellertid funne sig styrelsen böra
79
Kung!. Maj:ts proposition Nr HÖ5.
framhålla, att styrelsen med lilinsyn till den ersättning, som redan under år 1919
konime att utgå till ifrågavarande biträden, kunde godtaga kommissionens förslag
endast under förutsättning att samma biträden även för framtiden komme i åtnjutande
av den löneförbättring, som ifrågakomme för övriga likställda befattningshavare.
Härför erforderligt belopp syntes lämpligen kunna beräknas till 25 procent
eller 4,000 kronor, varmed anslaget alltså borde böjas. Anslaget till extra assistenter
beräknade styrelsen alltså till 20,000 kronor.
Uppenbart vore, att ersättare för assistent icke kunde erhållas enbart för
med sådan befattning förenade tjänstgöringspenningar eller 125 kronor för månad.
I ill fö r oi dnad assistent, som berättigades uppbära tjänstgöringspenningar, borde därför
av anslaget till extra assistenter tilldelas erforderlig fyllnad i ersättningen.
Kommissionen både utbytt den av lantinäteristyrelsen föreslagna benämningen
byråingenjör mot assistent. Denna förändring innebure enligt styrelsens mening icke
någon förbättring. Å andra sidan ville styrelsen gärna medgiva, att benämningen
byråingenjör i detta fäll ej heller vore vidare lämplig. Såsom sådan tilläte sig
styrelsen emellertid föreslå »lantmätare».
Da man syntes kunna antaga, att person, som hade utsikt att inom en närliggande
tid befordras till di.strikts lånt in ätare, icke skulle söka en assistentbefattning,
men det vore önskvärt, att byråtjänstgöring inginge såsom ett led i utbildningen
och att denna utsträcktes väsentligt utöver sex månader, vilket syftemål skulle
befrämjas, om assistentbefattningarna anordnades såsom övergångstjänster, ville
lantmäteristyrelsen föreslå, att villkoret om tjänstgöring i lantmäteristyrelsen eller
i lantmäterikontor måtte eftergivas beträffande assistentbefattning.
Ortstiilägg borde tillkomma även assistenterna i Västernorrlands län.
Den egentliga skillnaden mellan lantmäteristyrelsens och kommissionens förslag
beträffande rit- och skrivbiträden bestode däri, att kommissionen minskat antalet
ordinarie befattningar med 7 från av styrelsen föreslagna 37 till 30 och i motsvarande
grad ökat anslaget till extra rit- och skrivbiträden.
Lantmäteristyrelsen hade vid avgivande av sitt senaste förslag i ämnet utgått
ifrån den förutsättningen, att statsmakterna icke tvekat att uppföra biträdesbefattningar
på ordinarie stat, så snart behovet visat sig konstant. Kommissionen syntes
hava avvikit ifrån denna norm närmast med hänsyn till det stora antal befattningar,
varom här vore fråga, och syntes icke hava tillfullo beaktat, att behovet av ordinarie
biträdesbefattningar å lantmäterikontoren i länen erkänts sedan flera år tillbaka.
Lantmäteristyrelsen funne sig emellertid även i denna del böra framhålla angelägenheten
av att steget toges fullt ut och alltså ytterligare sju biträden i första graden
uppfördes i stat att anställas å lantmäterikontoren i Kristianstads, Skaraborgs,
Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Att härigenom
en större och bättre arbetsprodukt skulle vinnas, vore otvivelaktigt. Och
vad kostnaden vidkomme skulle densamma, om man bortsåge från ålderstillägg och
kostnaderna för pensioneringen, bliva 2,900 kronor förmånligare för statsverket.
Ortstiilägg borde utgå till biträdena i Västernorrlands län.
Av statsrådsprotokollet över finansärenden den 9 januari 1919 inhämtades,
att Kungl. Maj t förelagt riksdagen förslag om reglering av de inom statsförvaltningen
anställda kvinnliga biträdenas avlöningsförmåner m. m. Genom aritagandet
av berörda förslag komme avlöningen för biträde i andra lönegraden att höjas med
omkring 28 procent, Detta förslag vore emellertid framställt under förutsättning
Departement s*
ehefen.
80 Kuugl. Maj:ts proposition Nr 355.
att biträdena skulle i likhet med andra befattningshavare komma i åtnjutande av
krigstidstillägg och krigstidshjälp eller andra dylika extra ordinära åtgärder. Vidare
hade förutsatts, att löneförbättring i motsvarande mån skulle komma de extra
kvinnliga biträdena till del samt att ersättning till vikarie för biträde av andra
graden, då därtill ej kunde förordnas ordinarie innehavare av biträdesbefattning av
lägre lönegrad, beräknades komma att höjas från för närvarande vanliga 125 kronor
i månaden till 150 kronor.
Av kommissionens beräkning av medelsbehovet till extra biträden fram ginge
emellertid, att det beräknade beloppet vad flertalet län anginge icke försloge till anställande
av stadigvarande biträde. Till följd härav kunde man icke räkna med att åt dessa
helt och hållet tillfälliga biträden kunde beredas krigstidstillägg, och givet vore. att med
anledning härav ersättningen till dessa biträden måste i motsvarande grad ökas.
Lantmäteristyrelsen beräknade till följd av vad sålunda anförts den erforderliga
totala ökningen till 30 procent av det för ifrågavarande ändamål beräknade beloppet
av 27,000 kronor eller i avrundat tal till 8,000 kronor, vadan för anställande av extra
rit- och skrivbiträden skulle behövas 35,000 kronor.
Därest i staten i enlighet med styrelsens förslag uppfördes sju biträdesbefattningar
utöver vad kommissionens förslag upptoge, kunde ifrågavarande anslag nedsättas
till 22,000 kronor.
Jag vill till en början framhålla, att de avlöningar, jag nu kommer
att tillstyrka för personal å lantmäterikontoren och jämväl i lantmäteristyrelsen,
äro — frånsett kvinnliga biträden och ordinarie vaktmästare
— avvägda i förhållande till de nuvarande avlöningarna och
alltså utan hänsyn till den tillfälliga lönereglering, som må bliva beslutad
med anledning av löneregleringskommitténs betänkande nr LAX.
Lantmäterikommissionens förslag har av naturliga skäl icke kunnat
taga hänsyn till dylik lönereglering. Jag anser det icke lämpligt att
nu söka genom vissa ökningar och jämkningar av avlöningsbeloppen
föregripa fastställandet av blivande normala avlöningstyper. Till de
avlöningar, som alltså komma att för nämnda personal av mig föreslås
å ordinarie stat eller beräknas såsom grund för extra anslag, böra därför
komma tillägg genom, tillfällig lönereglering eller arvodestillskott till
extra befattningshavare.
Vad angår frågan om examinerade biträden å länslantmäterikontoren
biträder jag förslaget att med uteslutande av de nu i staten uppförda
6 amanuensbefattningarna måtte såsom ordinarie tjänster upptagas
16 befattningar med avlöning enligt första normalgraden. Ortstillägg
bör medgivas dessa befattningshavare med 3U0 kronor i Stockholms län
samt med 150 kronor i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Däremot avstyrker jag förslaget om ortstillägg till
ifrågavarande tjänster inom Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län
81
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
och vill erinra, att ortstillägg icko utgår till personalen vid länsstyrelserna
i dessa bä tro’0 län.
I avseende å benämningen synes mig »assistent» visserligen icke
vara fullt lämpligt men dock bättre än de av lantmäteristyrelsen föreslagna
»byråingeujör» eller »lantmätare».
Till extra assistenter bör i enlighet med kommissionens förslaganvisas
ett extra anslag av 16,000 kronor.
I fråga om de kvinnliga biträdena anser jag det för närvarande
tillfyllest, därest i enlighet med kommissionens förslag 30 dylika ordinarie
tjänster inrättas, därav 25 enligt andra och 5 enligt första graden.
Ortstillägg bör utgå med 150 kronor i Stockholms län och 75 kronor
i de fyra nordligaste länen. Avlöningarna böra emellertid ökas till likhet
med vad Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition föreslagit för
dylika biträden, vilket för varje biträde gör 400 kronor.
För extra rit- och skrivbiträden bör anvisas å extra stat ett anslag
med det av kommissionen föreslagna beloppet av 37,000 kronor.
Kommissionens förslag i fråga om ordnandet av vaktmästarsysslorna
vid länens lantmäterikontor biträder jag och anser ett anslag
av 6,000 kronor böra, såsom kommissionen hemställt, anvisas härtill å
extra stat.
Kommissionen har under den avdelning av betänkandet, som bär
överskriften »riksstaten och kommissionens förslag», föreslagit, att de
sålunda ifrågasatta anslagen å extra stat, nämligen
till extra assistenter......................................... kronor 16,000
» » biträden å lantmäterikontoren » 37,000
» vaktmästarbiträde....................................... » 6.000
tillhopa kronor 50,000,
skulle sammanföras till ett anslag benämnt »extra arbetskrafter å lantmäterikontoren
i länen, reservationsanslag». Jag biträder detta förslag.
c. Förstelantmcitarna.
Då lantmäterikommissionen upptagit till behandling frågan om
förs tel a ntm ät ar tj än stern a, har kommissionen till en början undersökt frågan
om dessa tjänstemäns sportelinkomster.
I avseende å denna fråga anförde jag år 1908 vid organisationsfrågans
hänskjutande till riksdagen, att lösen för avskrifter och kopior
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 höft. (Nr 355.) 11
Angående
eportelinko
ratt er.
82
Kungl. Maj.ts proposition Nr Säd.
av de i lantmäterikontoren förvarade handlingar och kartor redan då
tillkom förstelantmätarna, men att denna lösen antogs lämna endast
ringa överskott. Ett borttagande av denna lösen förutsatte, att staten
själv skulle bekosta verkställandet av ifrågavarande avskrifter och kopior.
Då emellertid en sådan anordning säkerligen skulle ådraga statsverket
större utgift än som motsvarade den vinst för allmänheten, vilken
kunde beräknas uppstå genom lösens borttagande, ansåg jag, att dylik
lösen fortfarande borde tillkomma förstelantmätarna. Vad däremot anginge
utfärdandet av bevis föreslogs, att med genomförandet av den nya
organisationen lösen därlör ej vidare skulle utgå.
Förslaget i nu berörda delar vann statsmakternas gillande och har
föranlett upptagande i 15 § i förordningen angående expeditionslösen
den 7 december 1883 av bestämmelse om frihet från lösen beträffande
dels bevis av förstelantmätare om sådana förhållanden, varom i länets
lantmäterikontor förvarade kartor, handlingar och register omedelbart
lämna upplysning, dels utdrag av jordregister. Bekräftande sistberörda
utdrag har emellertid genom förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften staten berett sig ersättning för kostnaden genom
bestämmande, att stämpel i regel skall utgå för sådant utdrag, utom då
sådant jämlikt § 28 i förordningen angående jordregister rekvireras av
lantmätare eller rekvisition sker under sådana förhållanden, att frihet
från stämpel i allmänhet äger rum.
Enligt från förstelantmätarna infordrade uppgifter har av lantmäteristyrelsen
upprättats eu i lantmäterikommissionens betänkande intagen
tablå över förstelantmätarnas behållna inkomst, beräknad i medeltal för
åren 1911—1915, å lösen för kopior av kartor samt avskrifter av handlingar
efter avdrag av utgifter för sådana kopior och avskrifter, varför
lösen icke utgått. Enligt denna tablå kunna förstelantmätarnas sportelinkomst
i medeltal för län beräknas till 700 kronor. Denna inkomst
fördelar sig emellertid synnerligen ojämnt mellan de särskilda länen och
uppgår för Västernorrlands och Kopparbergs län till omkring respektive
1,900 och 1,700 kronor, för Västerbottens län till omkring 250 kronor
samt för vartdera av Kronobergs, Gottlands och Blekinge län till omkring
300 kronor.
I skrivelse den 13 juni 1917 har lantmäteristyrelsen ifrågasatt, att
förstelantmätarna icke vidare skola åtnjuta inkomst av lösen för kopior
av kartor och avskrifter av handlingar, vilka rekvireras av enskilda.
Såsom motiv härför har styrelsen anfört, att sportelinkomsternas ojämna fördelning
mellan de skilda länen framstode såsom en i ögonen fallande orättvisa, som
emellertid i någon mån utjämnades därigenom, att sportlerna vore högre i län, där
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Majds proposition Nr 355. 8H
arbetet vore jämförelsevis mera betungande. En förändring borde emellertid icke
ske därhän, att allmänheten fritoges från skyldighet att gälda ersättning, utan vidtagas
på så sätt, att lösen överfördes till statsverket genom påläggande av en mot
lösen svarande stämpelavgift på sätt som skedde vid utgivande av kartkopior eller
utdrag av kartor från lantmäteristyrelsens arkiv. Sedan numera för arbetet lämpliga
biträden torde finnas å alla länens läntmäterikontor och anslag av statsmedel
vore tillgängliga för ersättande av dessa biträden, borde några större hinder icke
finnas för införande av nu angiven ordning. Som emellertid kopior samt avskrifter
och utdrag kunde utföras för väsentligt lägre kostnad än lösen, syntes statsverkets
bruttoinkomster av lösen böra innebära en behållning för statsverket av omkring
15,000 kronor.
Styrelsen för föreningen Sveriges förstelantmätare har med anledning
av detta förslag fäst uppmärksamheten på, att ifrågavarande
kopior och avskrifter icke utfördes å tjänstetid och sålunda icke inkräktade
på förstelantmätarnas arbete i tjänsten. Den inkomst, förstelantmätarna
hade av dessa arbeten, borde därför få anses utgöra en skälig
ersättning för det extra arbete, som förorsakades dem i olika utsträckning
på olika län. Vidare skulle en sådan förändring medföra ett
behov av ökning i lantmäterikontorens personal. Den ekonomiska vinst,
lantmäteristyrelsen räknat med vid denna inkomsts överförande tdl statsverket,
syntes därför i hög grad överskattad.
Lantmäterikommissionen har anfört:
»I den organisation, som kommissionen i det föregående föreslagit i fråga om
lantmäterikontoren i länen, har hänsyn tagits därtill, att staten själv skulle ombesörja
och bekosta de avskrifter och kopior, av vilka förstelantmätarna för närvarande
åtnjuta inkomster. Då sportelinkomst torde vara av beskaffenhet att så vitt
möjligt böra uteslutas ur nyare löneregleringar, ansluter kommissionen sig till lantmäteristyrelsens
förslag, att nu angiven inkomst icke vidare bör få av förstelantmätarna
åtnjutas. Detta uppställes såsom förutsättning för en blivande lönereglering
för dessa tjänstemäns vidkommande, men bör icke gottgöras genom samma reglering.
I fråga om den, som nekar att ingå på den nya lönestaten. torde böra införas
en anordning liknande den, som föreslagits beträffande vissa tjänster vid hovrätterna,
eller att han från tillgängliga medel tillerkännes ersättning för sportlerna
med belopp, som motsvarar hans medelinkomst av sportlerna under åren 1914—1918.
Kommissionen föreslår alltså, att förstelantmätare icke vidare må åtnjuta inkomst
av lösen för kopior och avskrifter; samt att förstelantmätare, som kommer
att kvarstå på nu gällande lönestat, varder tillerkänd ersättning för nämnda sportler
med belopp, som motsvarar medeltalet av hans sportelinkomst under åren 1914—1918.»
Enligt den av riksdagen år 1908 godkända avlöningsstaten utgöres
förstelantmätares avlöning av lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar
2,000 kronor med etr ålderstillägg till lönen till belopp av 500 kronor.
Härtill kommer ortstillägg för förstelantmätaren i Stockholms län till
Avlöninysföt
wiåner.
84
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 355.
belopp av 400 kronor samt för vardera av förstelantmätarna i Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län till belopp av 200 kronor. Förstelantmätares pension utgår
vid 67 levnads- och 35 tjänstår med 4,500 kronor.
Sedan föreningen Sveriges förstelantmätare den 28 oktober 1916
begärt tillfällig löneförbättring i anledning av dyrtiden, ingav föreningsstyrelsen
den 20 maj 1917 till Kungl. Maj:t framställning att genom
en definitiv lönereglering erhålla samma löneförmåner som tillkomma
landskam rerarna.
I sistberörda framställning anförde styrelsen, att vid genomförandet av 1908
års organisation löneförmånerna rimligtvis hade bort tillmätas sådana, att förstelantmätarnas
ekonomiska ställning icke bleve sämre, än vad den förut varit, synnerligast
som förstelantmätartjänsterna gjordes till verkliga chefsbefattningar, på vilka
efter omorganisationen ställdes i hög grad stegrade fordringar icke blott med hänsyn
till innehavarnas duglighet och arbetsförmåga utan även i andra avseenden.
Rättvisa syntes därjämte hava krävt, att dessa tjänstemän tillerkänts löneförmåner,
vilka stode i överensstämmelse med dem, som vore förenade med andra chefsbefattningar,
med vilka förstelantmätartjänsterna kunde anses likställda. Intetdera av
dessa krav hade emellertid blivit uppfyllt vid förstelantmätartjänsternas omorganisation.
Förstelantmätarnas ekonomiska ställning hade nämligen blivit i icke oväsentlig
grad sämre genom omorganisationen, än vad den förut varit, och de löneförmåner,
som tillmätts dem vid densamma, hade blivit lägre, än vad med förstelantmätarna
likställda tjänstemän åtnjöte.
Under den tid, som förflutit, sedan ifrågavarande omorganisation genomfördes,
hade behovet av en förbättring i förstelantmätarnas löneförhållanden gjort sig allt
mer och mer gällande.
Av vad chefen för jordbruksdepartementet anfört vid föredragning av omorganisationen
av förstelantmätartjänsterna framginge, att förstelantmätarna borde
åtnjuta minst lika löneförmåner med överjägmästarna.
Jämförde man förstelantmätarnas inkomster med övriga lantmätares, funne
man, att en stor del av rikets på eget ansvar arbetande lantmätare åtnjöte inkomster,
vilka betydligt överstege förstelantmätarnas.
De tjänstemän, med vilka förstelantmätarna emellertid, enligt föreningsstyrelsens
mening, närmast syntes böra likställas, vore landskamrerarna.
Slutligen syntes särskilt böra understrykas, att lönerna för förstelantmätarna
icke borde sättas så låga, att de dugligaste lantmätarna avstängdes från att söka
förstelantmätartjänst.
I yttrande, som över berörda framställning avgivits av lantmäteristyrelsen
den 13 juni 1917, har denua styrelse anfört, att, därest sport - lerna borttoges, styrelsen hölle före, att goda skäl funnes för att förstelantmätarna
i stort sett i avlöningshänseend'' likställdes med landskamrerarna.
Som emellertid arbetet inom de särskilda länen såväl kvantitativt
som kvalitativt företedde ganska stora skiljaktigheter, borde, i likhet
85
Kungl. Afaj:tu proposition Nr 355.
med vad även ägde rum beträffande landskamrerarna, tjänstgöringspenningarna
avpassas härefter. Styrelsen har framlagt förslag till avlöningar
i enlighet med dessa principer.
Lantmäterikommissionens yttrande i denna fråga är av följande
huvudsakliga innehåll:
»Det förstelantmätarna numera påvilande arbete är enligt kommissionens
åsikt både kvalitativt och kvantitativt av den beskaffenhet, att dessa befattningar
höra uppföras såsom tredjegradstjänster. Kommissionen finner därför i princip
intet att erinra mot lantmäteristyrelsens förslag i detta ämne. Därest tredjegradstjänster
i allmänhet komma i åtnjutande av någon provisorisk reglering oavsett
kristiden, böra naturligtvis även förstelantmätartjänsterna därvid komma i åtnjutande
därav. —--.
Lantmäteristyrelsens förslag innebär en avvikelse från nu i allmänhet gällande
normer för tredjegradstjänst så till vida, som tjänstgöringspenningarna skulle graderas.
Det lärer icke kunna bestridas, att vissa skäl tala för en dylik gradering,
men kommissionen finner sig dock icke böra förorda ett avsteg från eljest mera
allmänt gällande regler i detta avseende. Enligt kommissionens mening bör således
förstelantmätare tillerkännas i lön 5,000 kronor och i tjänstgöringspenningar 2,500
kronor. Med hänsyn till den alldeles enastående arbetsbörda, som påvilar förstelantmätarna
i Kopparbergs och Västernorrlands län, torde dock tjänstgöringspenningarna
för dessa befattningshavare böra bestämmas till 400 kronor högre belopp.
I fråga om det till tredjegradstjänst hörande ålderstillägg å 600 kronor efter
fem års tjänstgöring bör uppenbarligen nuvarande befattningshavare såsom även
lantmäteristyrelsen torde hava avsett äga att för rätt till åtnjutande av sådant
tillägg tillgodoräkna sig den tid, han före den nya löneregleringen innehaft tjänsten.
--—■ Enligt kommissionens mening böra de förstelantmätartjänster,
som nu äro förenade med ortstillägg, alltjämt få åtnjuta denna förmån.
Beloppet av ortstilläggen torde höra sättas till 600 kronor för förstelantmätaren
i Stockholms län och till 300 kronor för förstelantmätarna i Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Pensionsunderlaget för förstelantmätare kommer då enligt lagen om civila
tjänstinnehavares rätt till pension att utgöra 5,600 kronor.
Kommissionen föreslår alltså,
att förstelantmätartjänsterna uppföras såsom tredjegradstjänster, dock att
tjänstgöringspenningarna för förstelantmätarna i Kopparbergs och Västernorrlands
län bestämmas till 2,900 kronor;
att ortstillägg uppföras med 600 kronor för förstelantmätaren i Stockholms
län samt 300 kronor för en var av förstelantmätarna i Malmöhus, Göteborgs och
Bohus samt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län;
att förstelantmätare, som övergår till ny lönestat, må för rätt till ålderstillägg
få tillgodoräkna sig den tid, han innehaft tjänsten, innan den nya löneregleringen
trätt i kraft; samt
att i övrigt för åtnjutande av de med förstelantmätartjänst förenade löneförmåner
de i förutnämnda bilaga E föreslagna villkor och bestämmelser skola i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.»
86
Semester.
Benämningen.
Kungl. May.ts proposition Nr 355.
Enligt gällande bestämmelser bär förstelantmätare rätt till eu månads
semester. I staten finnes upptaget ett belopp av 4,000 kronor till
vikariatspenningar för förstelantmätartjänst under semester.
Styrelsen för föreningen Sveriges förstelantmätare har nu gjort
framställning om, att förstelantmätare måtte beredas en och en halv
månads semester.
Lantmäterikommissionen har yttrat, att mot föreningsstyrelsens
begäran om rätt till utsträckt semester någon invändning av bärande
betydelse näppeligen syntes kunna anföras. Den svårighet, som hittills
tilläventyrs kunnat förekomma i fråga om erhållande av vikarie, kunde
förväntas upphöra genom den av kommissionen föreslagna ökning av
distriktslantmätarnas antal och organisation av lantmäterikontorens i länen
personal. Om förstelantmätarna erhölle rätt till ytterligare en halv månads
semester, måste emellertid posten till vikariatspenningar ökas med 3,500
kronor. Dessutom kunde särskilt för län, där assistent ej funnes, komma
att erfordras vikarie för förstelantmätaren under tid, då denne vore
upptagen av till tjänsten hörande åligganden utom kontoret, eller vid
partiell ledighet i andra fall för förstelantmätaren. För att möta detta
behov borde beräknas ett belopp av 2,500 kronor.
Kommissionen har föreslagit, att förstelantmätarna måtte under
vanliga villkor tillerkännas rätt till 1 ya månads semester årligen samt
att den i gällande stat upptagna posten vikariatspenningar för förstelantmätares
tjänst under semester måtte ökas med 6,0o0 kronor till
10,000 kronor.
I en till kommissionen ställd skrivelse den 1 augusti 1918 har
föreningen Sveriges förstelantmätare anfört bland annat följande:
»Titeln förstelantmätare torde numera ur flera synpunkter få anses vara
otidsenlig och olämplig. Otidsenlig är den därför, att den icke ger uttryck åt den
ställning, förstelantmätaren intager gent emot honom underlydande lantmätare.
Förut, då förstelantmätaren, på samma gång han intog en viss förmansställning
till övriga lantmätare på länet, dock i likhet med dessa hade till sin huvudsakliga
uppgift att utföra lantmäteriförrättningar, förelåg ju full överensstämmelse mellan
titel och tjänst. Nu däremot, sedan förstelantmätartjänsten övergått till att vara
en verklig chefsbefattning, med vilken något utövande av praktiskt lantmäteri icke
är förenat, är förhållandet tydligen ett annat. Olämplig är titeln därför, att den
så föga passar såsom tilltalstitel och därför i allmänhet förvanskas.
Med anledning av ovan berörda förhållanden har allmänt bland förstelantmätarna
den uppfattningen gjort sig gällande, att en förändring borde komma till
stånd med avseende på titeln förstelantmätare, och har detta lämpligen synts kunna
Kungl. Maj ts proposition Nr 355. 87
ske i sammanhang med den omorganisation av lantmäteristaten, som för närvarande
är under genomförande.
Vid val av annan titel synas tvenne sådana ligga närmast till liands, nämligen
överlantmätare och lantmäteridirektör.---.»
Lantmäterikommissionen har funnit vad föreningsstyrelsen anfört
såsom skäl för en titelförändring icke sakna fog och då titeln överlantmätare
måhända bättre än förstelantmätare återgåve ifrågavarande
befattningshavares ställning, ville kommissionen föreslå, att förstelantmätare
framdeles måtte benämnas överlantmätare.
Lantmäteristyrelsen bär i sitt yttrande över kommissionens betänkande
ansett, att tjänstgöringspenningarna även för förstelantmätaren
i Malmöhus län borde med hänsyn till denne tjänstemans stora arbetsbörda,
bestämmas till 2,900 kronor, samt framhållit, att ortstillägg
borde tillkomma jämväl förste lantmätaren i Västernorrlands län.
Lantmäterikommissionens förslag till stat för lantmäterikontoren
i länen är efter viss rättelse av följande utseende:
Lantmäterikommissionens
stat för
-
88
Kungl. Maj.-ts ''proposition Nr 355.
Departements
chefen.
1
Lön
Tjänst-
görings-
pen-
ningar
Ort3
tillägg
Summa
kronor
Titel
1
Antal
Kronor
Summa
kronor
5,000
2,500
600
8,100
Överlantmätaren i Stockholms län ......
i
8,100
5,000
2,500
300
7,800
Överlantmätarna i Malmöhus, Göteborgs-
och Bohus, Jämtlands, Västerbottens
ocli Norrbottens län ........................
5
39,000
5,000
2,900
—
7,900
Överlantmätarna i Kopparbergs o. Väster-
norrlands län .................................
2
15,800
5,000
2,500
—
7,500
Annan överlantmätare ........................
16
120,000
182,900
2,200
1,500
300
4,000
Assistenten i Stockholms län...............
1
4,000
2,200
1,500
150
3,850
Assistenterna i Malmöhus, Göteborgs-
i
och Bohus, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län ........................
5
19,250
j 2,200
1,500
—
3,700
Annan assistent.................................
10
37,000
60,250
j 900
550
150
1,600
Kvinnligt biträde i Stockholms län ......
1
1,600
i 900
550
75
1,525
Kvinnliga biträden i Malmöhus, Göte-
i
borgs- och Bohus, Jämtlands, Väster-
i
bottens och Norrbottens län ............
5
7,625
;
j 900
550
—
1,450
Kvinnliga biträden.............................
19
27,550
i
700
350
150
1,200
Kvinnligt biträde i Stockholms län ......
1
1,200
i
700
350
75
1,125
Kvinnligt biträde i Malmöhus län.........
1
1,125
700
350
—
1,050
Kvinnliga biträden..............................
3
3,150
42,250
—
—
- 1
Vikariatsersättning för uppehållande av
i
överlantmätarbefuttning ...................
10,000
—
_
_!
- |
Renovation av kartor för lånt mäterikon-
i
toren i länen, reservationsanslag......
—
4,000
14,000
Summa kronor
_ 1
_ 1
299,400
Anm. 1. Överlantmätare åtnjuter ett ålders tillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.
Anm. 2. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.
Anm. 3. Kvinnligt biträde åtnjuter två ålderstillägg till lönen å 200 kronor efter respektive 5
och 10 år.
I avseende å borttagandet av förstelantmätarnas rätt att uppbära
lösen för kopior och avskrifter instämmer jag i vad lantmäterikommissionen
föreslagit.
I likhet med kommissionen anser jag förstelantmätarnas befattningar
böra uppföras såsom tredjegradstjänster. Jag anser emellertid
lämpligt, att deras avlöning anordnas i närmare överensstämmelse med
vad som gäller för bmdskamrerarna. I enlighet härmed böra icke ortstillägg
utgå till de i Malmö och Göteborg placerade förstelantmätarna.
89
Kungl. Maj ds proposition Nr 355.
Ortstillägg böra däremot utgå till först el an t mätarn a i Stockholms län
och de lyra nordligaste länen. Den föreslagna höjningen i fjänstgöringspenningarna
biträder jag vad beträffar förstelantmätaren i Kopparbeigs
län, varest jorddelningslörhållandena äro i hög grad invecklade och vålla
särskilt mycket aibete. I flaga om Malmöhus och Västernorrlands län
synes mig däremot en sådan ökning icke vara av omständigheti rna
påkallad. Beträffande Malmöhus län har dylik ökning icke ilrågasatts
av kommissionen utan av lanlmäleristyrelsen i dess tillåtande, och vad
angår Västernorrlands län må framhållas, att viss förmån kommer att
i allt fall beredas genom ortstillägg.
Vad kommissionen föreslagit beträffande förstelantmätares övergång
å ny stat samt rätt till semester ger mig ej anledning till erinran.
Jag instämmer även i förslaget om uppförande i staten av ett anslag å
10,00l) kronor till vikariatsersättninff.
Med hänsyn till de anförda skälen anser jag benämningen å dessa
tjänstemän böra ändras till överlantmätare.
På grund av vad jag anfört och föreslagit beträffande personalen
å länens lautmäterikontor får jag nu framlägga följande förslag till stat
för lantmäterikontoren i länen:
Bihang till riksdagens protokoll 1319. 1 samt. 317 höft. (Nr 355.)
12
90 Kung!. Maj ts proposition Nr 355.
Lön
Tjänst-
görings-
pen-
ningar
Orts- j Summa
tillägg kronor
Titel
Antal
Kronor
Summa
kronor
5,000
2,500
600
8,100
Överlantmälaren i Stockholms län ......
1
8,100
5,000
2,500
300
7,800
Ovei lantmätarna i Västernorrlanils, Jämt-
lands, Västerbottens och Norrbottens
län.............. .................................
4
31,200
5,000
2,900
—
7,900
Overlantmätaren i Kopparbergs län......
1
7,900
5,000
2,500
—
7,500
Annan överlanlmätare ........................
18
135,000
182,200
2,200
1,500
300
4.000
Assistenten i Stockholms län...............
1
4,000
2,200
1,500
150
3,850
Assislenbrna i Väslernorrlands, Jämt-
lands, Västerbottens och Norrbottens
län.......................................... .....
4
15,400
2,200
1,500
-
3,700
Annan assistent .................................
11
40,700
60,100
1,300
500
200
2,000
Kvinnligt biträde i Stockholms län ......
1
2,000
1,300
500
100
1,900
Kvinnliga biträden i Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norr-
bottens län ...................................
4
7,600
1,300
500
—
1,800
Annat kvinnligt biträde .....................
20
36,000
j
1,100
300
200
1,600
Kvinnligt biträde i Stockholms län ......
1
1,600
1,100
300
100
1,500
Kvinnligt biträde i Västernorrlands län
1
1,500
1,100
300
—
1,400
Annat kvinnligt biträde .....................
3
4,200
52,900
_
_
_
_
Vikariatsersättning för uppehållande av
överlantmätai befattning ..................
—
—
10,000
Renovation av kartor för lantmäterikon-
toren i länen, reservationsanslag.....
—
—
4.000
Summa kronor
—
309,200 1
Anm. 1. Överlantmätare åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.
Anm. 2. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.
Anm. 3. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år,
skolande av varje ålderstillägg 100 kronor utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.
Beträffande avlöningsvillkoren för ordinarie befattningshavare får
jag i huvudsaklig överensstämmelse med vad lantmäterikommissionen
föreslagit framlägga följande förslag:
I fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening
av tjänster m. in.:
att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäterikontoren i länen
skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid
en möjligen inträdande förändrad organisation av lantmäteristaten eller särskilda
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 3ö5. ''.<1
delar därav eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, eller därest viss personal
tillhörande göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibohållando
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Majits
förordnande, tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;
att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av
den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av
Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen
med liknande arbetsuppgifter, i sådant hänseende även till annan ort, dock
i sistnämnda fall mot ersättning för flyttningskostnad;
att med ordinarie befattning ä lantmäterikontor icke må förenas annan tjänst
ä rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning å lantmäterikontor ej heller må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår överlantmätare Kungl. Maj:t och,
vad angår innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å lantmäterikontoret, linner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;
att innehavare av ordinarie befattning å lantmäterikontor icke äger utföra
lantmäteriförrättningar åt enskilda;
i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. rn.:
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägget, där sådant utgår, men att den, som eljest undfår
ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig
ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära
något därav;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester eller
när förordnande av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum. manlig befattningshavare
av lägre grad skall vara skyldig att, om han lörordnas till högre befattning
å lantmäterikontor, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader
92
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men eljest däremot svarande belopp;
att emellertid, därest överlantmätare till följd av tjänsteresa eller under
erhållen ledighet för handläggning av särskilda ärenden under allenast några få,
högst sex dagar är hindrad att i övrigt sköta sin befattning, assistent skall vara
pliktig att utan särskild ersättning fullgöra de till överlantmätarbefattningen hörande
göromålen;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget, där sådant förekommer, utgå till
månadens slut;
att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed;
i fråga om ålder stil! tigg:
att tidpunkten för i iönestaten medgiven förhöjning av avlöningen efter viss
tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,
första förhöjningen efter fem år, under villkor att innehavaren under mer
än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,
med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan
statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av
värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem år, på
samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år
ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda förhöjningar angår, att
den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;
att befattningshavare må för åtnjutande av löneförhöjning tillgodoräknas den
tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst, och överlantmätare
tillika tjänstetid såsom förstelantmätare;
att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt ä
lantmäterikontor och antages till ordinarie biträde från nämnda tidpunkt, må för
åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, biträdet därförinnan haft
stadigvarande sysselsättning av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet å lantmäterikontor;
att
likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från
tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;
i fråga om semester, skyldighet att angå från tjänsten och pensionsrätt:
att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av överlantmätare under en och en halv månad samt av
assistenter och kvinnliga biträden under en månad;
93
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av
befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;
i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter
i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade
angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.
På grund av vad jag nu anfört beträffande lantmäterikontoren i
länen hemställer jag, att Eders Kungl. IN 1 aj:t måtte föreslå rikdagen att
dels godkänna det av mig framlagda förslaget
till stat för lantmäterikontoren i länen, att tillämpas
från och med år 1920, ävensom de av mig föreslagna
villkor och bestämmelser för åtnjutande av å samma
stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar
;
dels förklara,
att envar, som med eller efter ingången av år
1920 tillträder ordinarie befattning å lantmäteri kon tor,
•skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor
och bestämmelser; samt
att förstelantmätare, som icke före viss av Kungl.
Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till
den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för
avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kan därtill förbindas,
skall varda bibehållen vid de för honom i nu gällande
stat upptagna avlöningsförmåner ävensom, i den mån
ej annat (öranledes av bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit honom;
dels å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
uppföra ett anslag av 309,200 kronor till lantmäterikontoren
i länen, enligt följande uppställning:
avlöningar, bestämt anslag ..................... kronor 305,200
renovation av kartor för lantmäterikontoren
i länen, reservationsanslag » 4,000
Summa kronor 309,200;
94
Analog till
lantmätares
tjänsteresor
och visso avsöndringsförrättningar.
Anslag till
skiften o h
avvittrinyar.
Kungl. Maj:ts ''promotion Nr 355.
dels ock å extra stat för år 1920 under nionde
huvudtiteln anvisa till extra arbetskrafter å lantmäterikontoren
i länen ett reservationsanslag av kronor 59,000.
Tillika hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
vid bifall till förslagen om uppförande i riksstaten
av särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal,
som sysselsattes med lant.mäteriförrättningar,
och dels till lantmäterikontoren i länen, ur riksstaten
utesluta dt''t nuvarande ordinarie anslaget å 463,400
kronor till lantmäteristaten i orterna.
V. Statsbidrag.
1909 års riksdag beviljade å extra stat ett förslagsanslag å 30,000
kronor till bestridande av kostnaderna för vissa av lantmätare företagna
tjänsteresor. Enahanda belopp har uppförts å extra stat för de följande
åren till och med år 1917.
Närmare föreskrifter angående användningen av detta anslag
meddelades i kungörelse den 18 juli 1910. Då emellertid det beviljade
anslaget på grund av vissa omständigheter visade sig icke hava blivit
utnytt jat i avsedd grad, beslöts vid 1914 års förra riksdag en väsentlig
utvidgning beträffande anslagets användning. De närmare föreskrifterna
om anslagets användning återfinnas numera i kungörelsen den 23 december
1914. Enligt nu gällande bestämmelser skall statsverket gälda
hela resekostnaden, vilket förut ieke varit fallet. Sakägare, som styrker
sig vara obemedlad eller mindre, bemedlad och förvärvat ägolott, som
icke överstiger viss angiven areal, kan av statsverket erhålla understöd
till gäldande även av arvodet till lantmätare jämte lösen för karta och
handlingar.
Från 1918 års ingång har anslaget blivit nedsatt till 20,000 kronor.
Uti riksstaten finnes å ordinarie stat upptaget ett anslag till skiften
och avvittringar. Ifrågavarande anslag hade intdl år 1910 karaktär av
reservationsanslag. Med bifall till av Kungl. Maj:t i ämnet framställt
förslag beslöt 1909 års riksdag, att anslaget i fråga därefter skulle i
riksstaten uppföras såsom förslagsanslag, varjämte riksdagen medgav,
att från detta anslag finge enligt vissa angivna grunder av Kungl.
95
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
Maj:t beviljas bidrag till gäldande av kostnaderna för sådana laga skiften
inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar i Norrbottens län, vilka
därefter kunde varda avslutade och fastställda. Sedermera har riksdagen
medgivit, att även till redan avslutade laga skiften inom ovannämnda
båda socknar liksom till vissa laga skilten å andra orter liknande
understöd må utgå från samma an>lag. Det belopp, som härför årligen
har tagits i anspråk, har beräknats uppgå till omkring 10,000 kronor
i medeltal årligen.
Vid 1917 års riksdag höjdes anslaget i fråga från 63,000 kronor
till 100,000 kronor och anfördes såsom skäl härför de väsentligt höjda
kostnaderna för avvittringsväsendet.
Uti riksstaten finnes å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
jämväl uppfört ett förslagsanslag till utflyttningshjälp efter skiften till
belopp av 50,000 kronor.
De närmare bestämmelserna för åtnjutande av sådan utflyttningshjälp
finnas angivna i förordningen den 8 juni 1906 angående understöd
av allmänna medel till utflyttningar i följd av latra skiften. Enligt
dessa bestämmelser utgår sådan utflyttningshjälp endast vid laga skiften
och till hälften av den kostnad, vartill utflyttningen blivit enligt 97 §
skiftesstadgan uppskattad och värderad.
Under senare år har det belopp, som tagits i anspråk av detta
anslag uppgått till i medeltal 75,000 kronor om året. Med hänsyn till
att de större laga skiftena numera i stor utsträckning äro slutförda,
torde man kunna antaga, att anslaget i fråga, därest ändring i bestämmelserna
för dess användning ej vidtagas, för framtiden kommer att i
mindre mån tagas i bruk. Givet är emellertid, att de ökade arbetskostnaderna
komma att verka i motsatt riktning.
I en inom andra kammaren vid 1914 års senare riksdag väckt
motion hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vad mån och under vilka
villkor staten borde bidraga i kostnaderna för lantmäteriförrättningar,
samt för riksdagen framlägga det förslag, som av utredningen kunde
föranledas.
I sitt över denna motion avgivna utlåtande fann majoriteten av
jordbruksutskottet för sin del den ifrågavarande framställningen vara
förtjänt av synnerligt beaktande. Enligt dennas mening torde kostnaderna
för lantmäteriförrättningar i allmänhet fortfarande i allt för hög
grad betunga de däri deltagande jordägarna, och billighetsskäl talade
Anslag till
utflyttningshjälp
-
Tidigare förslag
om utvutgad
bidragsplikt
för staten.
Lantmäteri
kommissio
nen.
96 Kung t. Maj:ts proposition Nr 355-
för ett fortskridande på den år 1909 inslagna vägen av en genom
statens mellankomst möjliggjord, efter hand genomförd avlösning av
jordbrukets utgifter för sådana förrättningar. Utskottet hemställde, att
riksdagen måtte avlåta skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t. Andra
kammaren biföll utskottets hemställan, under det första kammaren avslog
densamma, varför frågan vid sagda riksdag förföll.
Sedermera upptogs samma fråga uti förnyade motioner vid riksdagarna
åren 1915—1917, utan att de gjorda framställningarna emellertid
föranlett någon riksdagens åtgärd.
I anledning av vid 1918 års riksdag åter väckt motion i samma
fråga hänvisade jordbruksutskottet till att sakkunniga tillkallats för att
under benämning 1917 års lantmäterikommission biträda inom jordbruksdepartementet
vid utredning av vissa lantmäteriväsendet berörande frågor
samt anförde, att de åt denna kommission lämnade uppdrag helt visst
skulle föranleda granskning av gällande taxa på arvode för lantmäteriförrättningar
samt bestämmande av grunderna för arvodets utgående,
varför det syntes utskottet lämpligt, att i samband med behandlingen
av dessa ärenden jämväl verkställdes utredning och prövning av de
spörsmål om ökade statsbidrag till kostnaderna för ifrågavarande förrättningar,
som i motionen avsåges. I anledning härav har riksdagen
i skrivelse nr 95 den 6 april 1918 anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t
i samband med pågående utredning av vissa lantmäteriväsendet berörande
frågor samt vad därmed ägde sammanhang jämväl låta utreda, i
vad mån och på vad sätt ökade statsbidrag till kostnaderna för lant
mäteri
förrättningar borde utgå.
Redan dessförinnan har emellertid lantmäteristyrelsen i skrivelse
den 14 december 1916 ifrågasatt, att staten skulle för mindre bemedlade
och obemedlade övertaga förrättningskostnaden. Kostnaderna härför
har styrelsen beräknat till 30,000 kronor.
Lantmäterikommissionen har i detta ämne haft följande yttrande:
»Kommissionen har redan förut på anförda skäl förklarat, att de arbetande
lantmätarnas inkomster allt fortfarande måste till väsentlig del härledas från ersättning
enligt lantmäteritaxa. Att nedsätta denna ersättning skulle enligt kommissionens
uppfattning icke heller på ett rationellt sätt lösa de önskemål, som i
upprepade riksdagsmotioner kommit till synes. Därigenom skulle nämligen staten
ofta nog komma att indirekt deltaga i kostnaderna för förrättningar, som staten
icke har någon som helst anledning att gynna. Kommissionen vill i stället på det
livligaste förorda, att statsmakterna fortsätta på den redan inslagna samt av jordbruksutskottet
upprepade gånger förordade vägen och att således, på sätt jämväl
lantmäteristyrelsen antytt, understöd eller statsbidrag lämnas till sådana förrättningar,
vilkas utförande kan anses representera ett allmänt intresse.
Kungl. Maj ds proposition Nr ilo,>.
97
Jordavsöndringar och ägostyckningar. Såsom redan meddelats kan mindre
bemedlad och obemedlad erhålla understöd även till förrättningskostnaden vid jordavsöndring
från anslaget till distriktslantmätarnas tjänsteresor.
Det synes kommissionen uppenbart, att vad riksdagen i detta fall avsett
med understödet till vissa jordavsöndringar eller att minska kostnaderna för beredande
av egna hem och småbruk åt obemedlade eller mindre bemedlade personer, i
lika grad gäller en del ägostyckningsförrättningar, som hava samma ändamål. Kommissionen
håller således före, att icke blott vissa jordavsöndringar utan även en del
ägostyckningar böra erhålla statsunderstöd. För detta ändamål torde därför särskilda
medel böra anvisas.
På sätt kommissionen i annat sammanhang (del II sid. 108) anfört, blir anslaget
till kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänsteresor överflödigt till
den del det avser annat än understöd till jordavsöndringar. Även till sistnämnda
del anser kommissionen nu detta anslag böra upphöra. I stället torde i riksstaten
böra införas ett nytt ordinarie anslag, benämnt bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar.
Av naturliga skäl bör detta nya anslag vara av förslagsanslags natur.
Blir nu fråga om understöd även åt ägostyckningar, är det givetvis ett önskemål
att så vitt möjligt uppställa samma regler för sistnämnda understöd som för
bidraget till jordavsöndringar. En närmare undersökning torde giva vid handen,
att en sådan likställighet i allo låter sig genomföra.
Såväl beträffande jordavsöndringar som ägostyckningar bör först och främst
understödet avse den på viss sakägares ägolott belöpande del av den ersättning,
som enligt lantmäteritaxan tillkommer lantmätare för förrättningens utförande, däri
inbegripet jämväl lösen för karta och handlingar. Enligt kommissionens mening bör
nu nämnda del genom understödet täckas, men endast så vitt den är för sakägaren
verkligen ekonomiskt betungande.
I övrigt torde såväl i fråga om jordavsöndringar som i fråga om ägostyckningar
lämpligen böra uppställas följande villkor:
a) att förrättningen avsett skapande av småbruk eller eget hem;
b) att förrättningen icke skett i uppenbart spekulationssyfte;
e) att upplåtelseavtal föreligger och inför Konungens befallningshavande vid
ärendets prövning företes eller genom bevis styrkes;
d) att, då fråga är om ägostyckning, denna alltså måste hava företagits i
enlighet med 3 § i lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring
den 27 juni 1896;
e) att arealen av den ägolott, som sakägare förvärvat, icke överstiger i Norrbottens
och Västerbottens lappmarker 75 hektar, inom annan del av dessa län samt
inom Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län 40
hektar samt inom övriga län 20 hektar;
f) att sakägare med intyg styrker, att honom åliggande kostnader måste
anses för honom betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning; samt
g) att bidrag ej utgår till bolag.
Det anslagsbelopp, som för en på detta sätt anordnad understödsverksamhet
erfordras, är givetvis svårt att beräkna. De taxebelopp, som skola ersättas, äro
emellertid i allmänhet relativt små och med erfarenhet om beloppet av de understöd,
som hittills utbetalts till jordavsöndringar, anser kommissionen, att det nya
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 317 höft. (Nr 355.) 13
98
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
förslagsanslaget till bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar icke bör upptagas
till högre belopp än 50, !00 kronor.
Då Konungens befallningshavande hittills haft befattning med understöden
till jordavsöndringar och denna myndighet i vissa län därjämte har att pröva och
giva tillstånd till utförande av ägostyckning, synes det kommissionen lämpligast, att
Konungens befallningshavande blir den, som kommer att disponera det nya anslaget.
I enlighet med vad nu blivit anfört hemställer kommissionen,
att i riksstaten uppföres ett nytt ordinarie anslag, benämnt »bidrag till jordavsöndringar
och ägostyckningar, förslagsanslag,» och att detta anslag beräknas
till 50,0(10 kronor; samt
att dels i sammanhang härmed och dels med hänsyn till det av kommissionen
framlagda förslaget till förordning angående rese- hell traktamentsersättning åt
vissa lantmätare ur riksstaten uteslutes det där för närvarande på extra stat upptagna
anslaget till kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänsteresor.
Andra jorddelningsförrättningar än jordavsöndringar «ch ägos''gcknmgar. En
närmare undersökning av de förhållanden, varom här är fråga, giver emellertid vid
handen, att statens understödjande verksamhet icke bör inskränkas till jordavsöndringar
och ägostyckningar. Även i fråga om andra jorddelningsförrättningar föreligger
ofta ett allmänt intresse, som förpliktar till uppoffringar från statens sida.
Så är särskilt förhållandet med skiften och hemmansklyvningar. Om dessa torde i
allmänhet kunna sägas, att de avse dels att befordra bättre indelning av jorden för
rationellt jordbruk, varigenom produktionen kan ökas, dels bildande av nya brukningsdelar
och eventuellt småbruk, dels erhållande av reda uti fastighetsväsendet,
dels ock ökad rättssäkerhet. Vid dessa förrättningar, som i allmänhet föregås av
och grundas på fullständig nymätning, erhålles slutligen tillgång till ett värdefullt
kartmaterial, som sedermera kan användas och bearbetas jämväl för andra statsändamål.
Kommissionen anser därför, att jämväl nämnda jorddelningsförrättningar böra
komma i åtnjutande av statsunderstöd, en uppfattning, som, enligt vad förut blivit
anfört, redan uttalats av såväl jordbruksutskottet som lantmäteristyrelsen. Understöd,
som här avses, torde dock med hänsyn till önskan att beglänsa statens utgifter
icke i något fall böra uppgå till mera än hälften av den lantmätare för förrättningen
tillkommande ersättning enligt lantmäteritaxan.
För att möjliggöra dylika understöd skulle ju kunna tänkas en höjning av
det i riksstaten för närvarande upptagna förslagsanslaget till skiften och avvittringar.
Från detta anslag hava såsom ovan meddelats omkring 10,000 kronor årligen
utgått till understöd i fråga om vissa laga skiften. Då det emellertid synes
bidraga till reda och överskådlighet att särskilja skiftesverket från avvittringsverket,
vill kommissionen förorda, att vad som angår skiftesverket utbrytes från
berörda anslag, att detta anslag i sammanhang därmed nedsättes med 10,000 till
90,000 kronor och undergår lämplig förändring i fråga om benämning, samt att i
stället uppföres eif nytt anslag i riksstaten. benämnt bidrag till skiften och hemmansklyvningar.
Även detta anslag bör vara förslagsanslag.
Vad härefter angår de närmare bestämmelserna för anslagets användning,
böra dessa så avfattas, att understöd kommer endast sådan förrättning till del, där
det allmännas intresse är av någon större betydelse. Vid beviljande av understöd
torde därför framdeles böra krävas.
•Ktingl■ Maj.ts proposition Nr 355. 99
a) att förrättningen avsett Åstadkommande av bättre indelning av jorden för
rationellt jordbruk, uppdelning i liera brukningsdelar, småbruk eller beredande av
ökade odlingsmöjligheter;
b) att förrättningen icke tillkommit i uppenbart spekulationssyfte;
c) att förrättningen utförts efter nymätning skedd i enlighet med mätningsförordningens
föreskrifter;
d) att utgifterna för förrättningen anses för sökande av understöd betungande
i förhållande till hans ekonomiska ställning; samt
ej att sökande av understöd är mantalsskriven i den socken, där fastigheten
är belägen, och icke utgöres av bolag.
Det anslagsbelopp, som skulle erfordras för nu frågasatta bidrag, har kommissionen
beräknat till 180,000 kronor.
Detta anslag torde böra disponeras av Kungl. Maj:t. Kommissionen tänker
sig väl närmast, att Kungl. Maj:t pa därom gjord ansökan och efter prövning i
varje sådant fall skulle avgöra, huruvida och till vilket belopp inom den angivna
maximigränsen understöd, som här avses, skulle kunna medgivas. Merendels lärer
väl dock Kungl. Maj:t, innan beslut fattas, finna nödigt höra lantmäteristyrelsen i
dylikt ärende. Det skulle därför kunna ifrågasättas, att Kungl. Maj:t till lantmäteristyrelsen
överlämnade beslutanderätt i nu angivna avseende. Härom lärer det dock
icke tillkomma kommissionen att göra något uttalande. Vilkendera anordningen som än
väljes, kommer lantmäteristyrelsens arbetsbörda att därigenom högst betydligt ökas.
I anledning av vad nu blivit anfört, vill kommissionen föreslå,
att i riksstaten uppföres ett nytt ordinarie anslag benämnt »bidrag till skiften
och hemmansklyvningar, förslagsanslag», och att detta anslag beräknas till 180,000
kronor;
samt att i sammanhang härmed det nuvarande anslaget till skiften och avvittringar
benämnes endast »avvittringar» samt nedsättes med 10,000 kronor till
90,000 kronor.
Bidrag till utflyttningar och vägnnläggningar i sammanhang med vissa lavtmäteriförrättningar--—.
Såsom ovan meddelats gäller för närvarande förord
ningen
den 8 juni 1906 angående understöd av allmänna medel till utflyttningar i
följd "v laga skiften, och såsom förut jämväl meddelats erhålles enligt denna förordning
understöd av allmänna medel utan återbetalningsskyldighet med belopp,
som motsvarar hälften av den kostnad, vartill utflyttningen blivit uppskattad och
värderad enligt 97 § skiftesstadgan. För ändamålet finnes i riksstaten uppfört ovan
omförmälda ordinarie förslagsanslag till utflyttningshjälp efter skiften å 50,000 kronor.
Understöd, varom nu är fråga, utgår således för närvarande endast vid laga
skiften och avser ej hemmansklyvningar. Denna begränsning synes kommissionen
icke vara befogad. Skillnaden emellan laga skifte och hemmansklyvning är mången
gång svår att fastslå.---—. Emellertid kan vid en klyvning i lika grad som vid
skifte befrämjas uppkomst av småbruk och nya brukningsdelar samt marks uppodling.
Å andra sidan äro lotterna vid hemmansklyvning ofta av mindre areal.
Deras ägare kunna därför antagas hava mindre bärkraft att själva bekosta utgifterna
för förrättningen. Kommissionen finner således billighet och rättvisa tala för att
understöd må av statsmedel utgå jämväl till utflyttningar i följd av hemmansklyvningar
på samma sätt och i samma omfattning, som hittills varit fallet i fråga om
laga skiften. I följd härav erfordras givetvis en avsevärd höjning av anslaget.
100
JBrtättniny
till godt man.
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 355.
De villkor och bestämmelser, som i gällande förordning i ämnet finnas föreskrivna
för åtnjutande av statsunderstöd till utflyttningar vid laga skiften, torde
lämpa sig även för sådant understöd vid hemmansklyvningar.
Ovanberörda kungörelse den 8 juni 1906 avser endast utflyttningskostnader
i inskränkt bemärkelse, d. v. s. sådana kostnader, som hänföras till flyttning av
^byggnader, till iordningställande av tomtplats och trädgård samt till brunnsgrävning.
Något understöd utgår däremot icke till väganläggningar, som föranledas av
skiftet. Detta förhållande har visat sig ofördelaktigt påverka skiftesläggningarna
på sådant sätt, att utflyttningar ofta icke komma till stånd till platser, dit vägar
saknas, även om dessa eljest äro för ändamålet lämpliga. Beviljande av statsbidrag
till väganläggningar vid laga skiften vore därför enligt kommissionens mening ett
kraftigt medel till befrämjande av ändamålsenliga skiftesläggningar och odlingsarbetets
fortskridande. Vad sålunda sagts om väganläggningar vid laga skiften gäller
i någon mån även hemmansklyvningar beroende givetvis på ägornas beskaffenhet
och inbördes belägenhet. Kommissionen anser därför starka skål tala för, att staten
även lämnar understöd till bärande av nu omförmälda väganläggningskostnader.
Omfattningen av detta understöd torde böra bestämmas till 50 procent av den
kostnad, vartill väganläggning, i avseende å vilken understöd begäres, blivit vid
förrättningen uppskattad och värderad, allt i analogi med vad i kungörelsen den 8
juni 1906 redan finnes stadgat i fråga om utfiyttningskostnadema.
Att för understöd till väganläggningskostnader uppföra ett särskilt anslag
i riksstaten torde icke vara nödvändigt, utan synes för ändamålet lämpligast, att
anslaget till utflyttningshjälp efter skiften förändras och ökas.
I enlighet med vad nu anförts skulle alltså hädanefter frän det sålunda förändrade
anslaget till utflyttningshjälp efter skifien utgå jämväl dels understöd till
flyttningshjälp efter hemmansklyvningar, dels ock understöd till väganläggningar
efter skiften och hemmansklyvningar. Det belopp, med vilket anslaget härför bör
ökas, undandrar sig exakta beräkningar. Det torde dock på goda skäl kunna antagas,
att ökningen icke behöver överstiga 50,000 kronor.
Kommissionen föreslår,
att det nu till 50.00o kronor uppförda ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp
efter skiften ökas med 50.000 kronor till 100,000 kronor; samt
att anslaget hädanefter benämnes »bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader
i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar, förslagsanslag.»
Lantmäterikommissionen har vidare yttrat sig angående den ersättning'',
som utgår till gode män vid lantmäteriförrättningar, och erinrat,
att det städse ankommit på sakägarna vid dessa förrättningar att
gälda sådan ersättning. Enligt kungörelse den 27 maj 1909 utgår
denna ersättning såsom resekostnads- och traktamentseisättning enligt
femte klassen i gällande reglemente.
Uti sitt år 1917 avgivna förslag till ändring i gällande stat för
lantmäteristaten i länen beräknade lantmäteristyrelsen, att den årliga
ersättningen till gode män vid lantmäteriförrättningar uppgick till 150,000
101
Kung!. M«j:ts proposition Nr 355.
kronor. Med hänsyn till att skiftesstadgekomrnittén föreslagit väsentligbegränsning
i fråga om gode mäns användning uttalade styrelsen emellertid
den mening, att ifrågavarande ersättning för framtiden borde beräknas
endast till 100,000 kronor ärligen.
Lantmäterikommissionen bär anfört:
»Till följd av den ökade rese- och traktamentskostnad, som man numera har
att räkna med, håller kommissionen före, att ifrågavarande kostnad bör upptagas
till 200,000 kronor, och har kommissionen vid denna beräkning icke ansett sig
kunna taga någon nämnvärd hänsyn till framdeles ändrade bestämmelser rörande
gode mäns anlitande.
A landet skall för varje socken linnés två inom häradet eller tingslaget boende
gode män. Där detta antal för lantmäteriförrättningarnas obehindrade gång
är otillräckligt, må detsamma efter behov ökas. Landsfiskal åligger att, så snart
god man avgår eller behov av ökat antal gode män uppstår, föranstalta om val
därav. Även om man finge förutsätta, att till följd av dessa bestämmelser gode män
utsåges med hänsyn till att sådana skulle finnas någorlunda jämnt fördelade inom
de särskilda orterna — något som erfarenheten visar icke vara fallet — inträffar
emellertid ofta, att till följd av förfall för närboende god man, sådan från mer eller
mindre avlägset belägen ort måste anlitas. Om i det särskilda fallet det är fråga
om en större förrättning, bär saken givetvis för den enskilde jordägaren ej någon
större betydelse, men sedan numera det långt övervägande antalet förrättningar
är av jämförelsevis obetydlig omfattning, verkar ersättningen till gode männen ofta
betungande. Så mycket kännbarare blir då, att storleken av vederbörande sakägares
utgift för gode män av ovan angiven anledning ofta blir grundad på tillfälliga
omständigheter oberoende av den enskilda jordägarens göranden och låtanden.
Gode männens biträde anlitas till största delen vid graderingar och värderingar
av skilda slag. Att personer, som utöva en sådan rent dömande verksamhet,
skola uppbära sin ersättning direkt av parterna, måste anses otillfredsställande, och
detta har även ofta framhållits från gode männens sida. Då härtill kommer, att
de förrättninyar, vid vilka biträde av gode män i största utsträckning förekommer,
äro laga skiften och hemmansklyvningar, vilka på sätt förut framhållits äro av
särskild betydelse för befrämjande av jordbruket och odlingsarbetet, torde goda skäl
tala för att statsverket för framtiden övertar ersättningen åt gode män. Ifrågavarande
utgiftspost låter sig ock lätt avskiljas, och dess övertagande av staten
medför alltså icke någon svårighet i administrativt avseende.
Några särskilda bestämmelser röjande eisättningens beräkning torde icke
bliva erforderliga, utan resereglementets bestämmelser böra allt fortfarande i alla
delar tillämpas. Ersättningen torde böla utbetalas av Konungens befallningshavande
efter avgivande av räkning samt företeende av bevis av vederbörande lantmätare
om lämnat biträde. Enligt kommissionens mening bör. för ifrågavarande ändamål
anlitas nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar, och bör
detta anslag under denna förutsättning höjas.
Med anledning av vad sålunda anföits, finner sig kommissionen böra föreslå,
att statsverket för framtiden övertager kostnaderna för gode mäns biträde
vid lantmäteriförrättningar och att för detta ändamål det under nionde huvudtiteln
Lantmäteri
styrelsen.
102 Kungi. Maj. ts proposition Nr 355.
upptagna förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar höjes med 200,000
kronor.»
1 sitt utlåtande över kommissionens betänkande har lantmäteristyxelsen
yttrat sig sålunda i frågan om statsbidrag.
»Under de två senaste årtiondena hava från statsmakternas sida eu mängd
åtgärder vidtagits till främjande av småbruks- och egnahemsrörelsen i vårt land.
Dessa åtgärder hava dock företrädesvis avsett att understödja uppkomsten av nya
hem, och de hava till största delen gått ut på beredande av lån för förvärv av
egnahemslägenheter. Jorddelningsväsendets och lantmäteriets betydelse för egnahemsrörelsen
och nyodlingsarbetet synes man däremot icke haft en klar uppfattning om.
Kommissionens förslag angående statsbidrag i skilda hänseenden till jorddelningsväsendet
och statens övertagande av ersättningen till gode män bebåda emellertid
en ändring i uppfattningen på ifrågavarande område. Lantmäteristyrelsen finner sig
icke blott böra uttala sin tillfredsställelse i ansning av dessa förslag utan även
giva uttryck åt sin övertygelse, att de uppoffringar, som statsverket genom bifall
till samma förslag kommer att göra, säkerligen skola visa sig vara mycket gagneliga
för en sund utveckling. Detta uttalande gäller visserligen samtliga kommissionens
förslag på ifrågavarande område, men styrelsen vill emellertid särskilt fästa uppmärksamheten
på att det sundaste och för framtiden bärkraftigaste egnahemsbildande,
som sedan århundraden tillbaka ägt rum i vårt land och som kraftigast befrämjat
tillkomsten av nyodlingar, skett genom laga skiften och hemmansklyvningar samt
i anslutning härtill stående utflyttningar. Och styrelsen kan icke underlåta att framhålla,
att, därest man från början av den senaste tidens egnahemsrörelse genom att
understödja sistnämnda åtgärder mera tänkt på att främja en organisk utveckling
av de hem, som redan funnits, hade enligt styrelsens mening säkerligen nåtts bättre
resultat än som för närvarande föreligger.
De villkor, som kommissionen uppställt för erhållande av anslag till jordavsöndringar
och ägostyckningar samt till andra jorddelningsförrättningar, synas
emellertid väl rigorösa, och det torde böra tagas i övervägande, huruvida icke eftergifter
böra kunna ske.
Till belysande av denna fråga förtjänar att återgivas vad förste lantmätaren
i Kopparbergs län uti avgiven P. M. framhållit beträffande de föreslagna villkoren
för anslag till jordavsöndringar och ägostgckivngnr. Han har däruti anfört följande:
''Beträffande villkoret under b): Just de förrättningar, som tillkommit i
spekulationssyfte, hava ofta visat sig från statsekonomi synpunkt vara mest önskvärda.
Uppkomsten av egnahems- och industrisamhällen leda exempelvis sin upprinnelse
från spekulationer, därvid lämpligt läge och utrymme av företagsamma och
sakkunniga personer uppsökts och grunden lagts till samhäliena, varigenom utkomstmöjlighet
beretts åt tusentals familjer. Visserligen torde härvid någon gång möjligen
oskälig vinst hava tillfallit grundarna av företagen, men torde denna omständighet
likväl icke böra undanskymma vare sig nyttan av de lantmäteriförrättningar,
varigenom lägenheterna inom samhällena blivit utbrutna och ordnade, eller
det statsintresse, som är förenat med dessa förrättningar. I varje fall torde, där
oskälig vinst ifrågakommit, denna vinst icke i någon nämnvärd grad kunna regleras
genom ifrågavarande understöd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj fn proposition Nr .155,
lön
Beträffande villkoret under c) och d): Jämväl förrättningar, som utföras
enligt 2 § i lagen om ägostyckning in. nr, redovisas till statens arkiv, därvid utbrutna
fastigheter intagas i fastighetsböcker. Något större intresse från statens sida att
understödja förrättningar, som utförts enligt •''! § i samma lag, förefinnes icke. Förrättningar
enligt denna pararaf bliva ofta sämre reglerade än förrättningar enligt
2 §, därigenom att regleringen i förra fallet är bunden vid en redan skedd, kanske
mindre lämplig överenskommelse.
Vid villkoret under f): Understödet måste numera i anseende till penningvalutans
försämring anses så relativt ringa, att detsamma icke i avsevärd grad kan
hava betydelse för sakägarnas ekonomi. I varje fall synes detsamma icke kunna
komma att i nämnvärd grad influera till befrämjande av egnahems- eller småbruksfrågans
lösning, då understödet i förhållande till kostnaderna för exempelvis ett eget
hem kommer att bliva en ren nullitet. Besväret endast för sökanden med ansökning,
anskaffande av bevis m. m. torde ofta komma att motväga hela understödet.
— — — —. Under dessa förhållanden kommer någon omständlig procedur från
sakägarnas sida icke att företagas eller löna sig för erhållande av ett så ringa
understöd som det ifrågavarande, — — ■— —.
Vid villkoren under g): Såsom ovan nämnts måste uteslutandet av bolag,
exempelvis egnahemsbolag, givetvis verka i en från statsekonomisk synpunkt ofördelaktig
riktning.’
I någon män synas de sålunda framhållna synpunkterna förtjäna beaktande.
För egen del får lantmäteristyrelsen vad angår de ifrågasatta villkoren för
erhållande av bidrag till lai/a skiften och hemmunsktyvningar anföra följande:
Beträffande villkoret under a) torde i enlighet med kommissionens eget uttalande
överst på sid. 131 böra upptagas ''befrämjande av reda i fastighetsväsendet’.
Villkoret under c) att förrättningen utförts efter nymätning i enlighet med
mätningsförordningens föreskrifter synes leda till att alla förrättningar, som börjats
före den tidpunkt, då nämnda förordning trätt i kraft, utestängas från understöd.
Detta verkar därhän, att det understöd, som anslaget är avsett att bereda, för de
största förrättningarna eller laga skiftena icke blir effektivt under åtskilliga år framåt.
Enligt lantmäteristyrelsens mening bör ifrågavarande bestämmelse icke tillämpas på
laga skiften, som påbörjats före utfärdandet av blivande bestämmelser i ämnet, och
i allt fall bör möjlighet till undantag beredas dels helt och hållet dels särskilt vad
angår större skogsområden.
Genom kungörelse den 7 september 1917 har beträffande Jukkasjärvi och
Karesuando socknar bestämts, att hälften av statsbidraget får utbetalas, då viss i
kungörelsen närmare angiven del av skiftet verkställts. Samma medgivande torde
här böra lämnas för laga skiften, som omfatta mer än 1,000 hektar.
Enligt hittills gällande lagstiftning utgör fastställt laga skifte i regel förutsättning
för tillämpning av ägostyckningsinstitutet. Till följd härav har detta institut
hittills i endast ringa utsträckning kommit till användning i Ko/iparbregs län. Detta
förhållande har icke oväsentligt bidragit till den oreda beträffande fastighetsförhållandena,
som råder inom stora delar av länet. Behovet av annat sätt för jorddelning
än hemmansklyvning och jordavsöndring har nämligen där gjort sig kännbart
minst med samma styrka som annorstädes, och följden har blivit, att behovet sökt
sig utvägar vid sidan av lagstiftningen. Detta förhållande ger ett ytterligare stöd
104
Kungl. Maj:tss proposition Kr 355.
åt den uppfattning, styrelsen vid behandling av frågan om skifteslagsindelningen
uttalat, eller att den utveckling förhållandena inom länet tagit icke enbart borde tillskrivas
inrotad sedvänja och säregna egenskaper hos befolkningen utan även berodde
på den undantagsställning, som Dalarna från äldre tider intagit i fråga om villkoren
för jordens delning, den osäkerhet, som rått i fråga om de bestämmelser, vilka under
särskilda tider gällt, samt bristande uppsikt över bestämmelsernas efterlevnad jämte
samma bestämmelsers bristande ändamålsenlighet.
Det är emellertid klart, att liera tiotal år komma att gå åt, innan, efter det
skifteslagsindelning blivit genomförd, laga skiften allmänt komma att utföras inom
länet. Intill dess är det emellertid angeläget, att man successivt, i den mån anledning
förekommer, söker att undanröja de svåraste missförhållandena. Sådana förekomma
emellertid även inom trakter, som icke komma att indelas i skifteslag. Intill
dess i samband med en ny jorddelningslagstiftning ägostyckningsinstitutet möjligen
kan bliva tillämpligt inom de storskiftade trakterna i Kopparbergs län, torde reda
i fråga om jordförhållandena där kunna befrämjas utom genom användning av avsöndrings-
och hemmansklyvningsförfarandena genom mantalssättning eller däremot
svarande fördelning av jordatalet eller inägojordens uppskattningAnnehåll. Åtminstone
kan så ske i fall, då upplåtelse ägt rum före den 1 januari lo97. En sådan mantalssättning
eller fördelning av jordatalet eller inägojordens uppskattningsinnehåll utgör
emellertid i en del fall förutsättning för genomförande av den föreslagna skifteslagsindelningen.
Förhållandena inom vissa orter av länet åskådliggöras bäst därigenom, att en
jordägare, som ämnar söka förordnande för en lantmätare att verkställa utbrytning
av sina ägor, ofta är ur stånd att avgöra, genom vilken förrättning detta bör ske.
Emellertid torde vara klart, att i en och samma förrättning ofta kunna ingå olika slag
av åtgärder Förrättningen består emellertid till huvudsaklig del av utredning, och
uppgiften på det hela taget är att skapa en rättslig grundval för de bestående
besittningsförhållandena. Det framstår härvid uppenbart såsom oegentligt, att understöd
i ena delen lämnas till hela förrättningskostnaden men i den andra endast till
hälften.
I anledning av vad sålunda anförts tillåter sig lantmäteristyrelsen hemställa,
att beträffande Kopparbergs län i fråga om förrättning, som avser högst ett hemmanseller
besutenhetsnummer eller vid storskifte särskilt utbruten åbolott och som har
till huvudsaklig uppgift att åstadkomma reda i fastighetsföihållandena, må utgå
understöd i huvudsaklig enlighet med de bestämmelser, som kunna komma att gälla
i fråga om understöd till jordavsöndringar och ägostyckningar.
Det statsbidrag, som enligt kungörelsen den 25 november 1910 medgivits för
laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar, har bestämts under beräkning,
att detsamma skulle utgöra omkring hälften av jordägarnas utgifter till förrättningsmannen.
Dessa utgifter äro emellertid beräknade efter nu gällande taxa. Föreliggande
förslag till ny taxa har emellertid beräknats medföra en merkostnad av
40 procent. Till följd härav bör antingen understödet till nu ifrågavarande skiften
höjas med 40 procent eller ock förutvarande bestämmelser upphävas, varav torde
följa, att blivande allmänna föreskrifter skola gälla även dessa skiften. I vilketdera
fallet som helst är det tydligen kommissionens mening, att kostnaderna för framtiden
skola utgå från det nya anslaget, och erfordras givetvis föreskrift härom.»
105
Kungl. Mcij:ts proposition Nr 355.
Byråchefen Eriksson liar i reservalion vid lantmiiteristyrelscns utlåtande
lorordat, att statsbidrag måtte lämnas i större utsträckning och
på delvis andra villkor än styrelsen tillstyrkt.
I likhet med kommissionen och lantmäteristyrelsen anser jag det Vepariement*
vara fullt befogat, att staten i högre grad än nu deltager i bestridandet chefe»- av . kostnaderna för lantmäteriförrättningar och vissa i samband därmed
föreskrivna åtgärder. Detta är, särskilt vad de mindre bemedlade angår,
motiverat av ett betydelsefullt socialt intresse. Jordens lämpliga delning
är för övrigt för samhällslivet av stor vikt i skilda hänseenden, icke
minst på den grund att därigenom dess ändamålsenliga brukning underlättas
och produktionen främjas. Det är även av stor betydelse, att
reda och ordning råda i avseende å jordbesittningen, varigenom det
ekonomiska livet erhåller fasthet och tvister förebyggas. Jag finuer mig
därför böra livligt instämma i syftet med de nu föreslagna statsåtgärderna.
Vad de särskilda av dessa åtgärder beträffar har jag ej något att
erinra mot att, i samband med att det nuvarande anslaget till vissa av
lantmätare företagna tjänsteresor uteslutes ur riksstaten, där uppföres
elt förslagsanslag å 50,000 kronor såsom bidrag till jordavsöndringar
och ägostyckningar. I fråga om de villkor, som föreslagits för åtnjutande
av bidrag från detta anslag, må visserligen de av förste lantmätaren i
Kopparbergs län framhållna, i lantmäteristyrelsens utlåtande refererade
synpunkterna vara förtjänta av visst beaktande. Jag anser mig dock
icke böra frångå kommissionens förslag. Det skulle exempelvis enligt
min mening icke kunna försvaras, att, då statens bidrag tydligtvis bör
utgå endast där behov därav kan anses föreligga, sådant bidrag skulle
lämnas till en förrättning, som uppenbarligen tillkommit i spekulationssyfte
och som alltså åsyftar att tillföra sakägarna affärsvinst. Vad villkoret
under f) beträffar, må det visserligen vara sant, att utgiften merendels
för den enskilde jordägaren icke stiger till särdeles högt belopp
och att sökandet av statsunderstöd därtill är förenat med visst besvär,
som kanske ofta icke anses motsvara resultatet, men det torde likväl
icke vara möjligt att eftergiva fordran på sådant intyg som bär avses,
enär detta skulle praktiskt taget medföra, att statsbidrag komme att utgå
i snart sagt obegränsad omfattning.
Lantmäteristyrelsens förslag att från det nya anslaget till jordavsöndriögar
och ägost}Tckningar må kunna utgå bidrag även till vissa
angivna förrättningar i Kopparbergs län biträder jag till alla delar.
Vad angår kommissionens förslag om statsbidrag till andra jorddelnings
lörrättuingar än de nyss nämnda eller alltså till laga skiften och
Bihang till riksdagens protokol 1919. 1 sand. 317 käft. (Nr 355J 14
106
Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 355.
bemmansklyvningar instämmer jag med kommissionen i att för detta
ändamål ett förslagsanslag bör upptagas i riksstaten.
För att icke dylikt statsbidrag må utgå även i sådana fall, där detsamma
icke är av behovet påkallat eller iöranledes av något mer framträiande
statsintresse, anser jag det emellcrt d nödvän digt, att anslagets
användning blir något snävare och isynnerhet mer bestämt begränsat, fn
de av ko emissionen föreslagna villkoren innebära, helst bidraget skalle
enligt förslaget kunna bestämmas ända till hälften av den lantmätare
för förrättningen tillkommande ersättning enligt lantmäteritaxan. Jag
finner mig sålunda först och främst icke kunna tillstyrka de utvidgningar
av bidragsmöjligheterna, som lantmäteri--tyrelsen i sitt utlåtande
ifrågasatt. Vidare anser jag, att bland villkoren under a) bör uteslutas
»åstadkommande av bättre indelning av jorden för rationellt jordbruk»,
enär denna bestämmelse synes vara ganska svävande och medgiva < n
synnerligen vidsträckt tolkning. Förrättning, för vilken statsbiurag må
utgå, bör alltså hava avsett jordens uppdelning i flera brukningsdelar,
åstadkommande av småbruk eller beredande av ökade odlingsmöjligheter.
Slutligen anser jag, att även i detta fall bör, likasom beträffande statsbidrag
till jordavsöudringar och ägostyckningar, föreskrivas viss maximiareal
av sökandeus ägolott, för att st.tsbidrag må erhållas, och synas
mig de i nyssnämnda hänseende föreslagna arealerna vara även i nu
förevarande fall lämpliga. De böra avse den lott, sökanden fått sig tilllagd
genom förrättningen. En bestämmelse av nu angivet innehåll
synes mig innefatta en ganska effektiv begränsning.
Kommissionen har hemknut det erforderliga beloppet till 180,000
kronor. Då emellertid dessa beräkningar givetvis äro ganska osäkra samt
med hänsyn till de av mig föreslagna skärpningarna i villkoren anser
jag anslagsbeloppet kunna i avvaktan på närmare erfarenhet begränsas
till 150,0()0 kronor. Lånt in äteri^tyre Isens förslag, att i vissa fall en del
av understödet må utbetalas i förskott, biträder jag. I övrigt synes mig
kommissionens förslag kunna godkännas.
I samband med uppförandet av sistnämnda nya anslag i riksstaten
bör det nuvarande anslaget till skiften och avvittringar endast gälla
avvittringar samt nedsättas till 90,(t00 kronor. De nu från detta anslag
utgående under stöden till laga skiften i Jukkasjärvt och Karesuando
socknar ävensom till
dagen böra nämligen framdeles utgå från det njm anslaget och enligt
de för bidrag ur detsamma gällande regler, i den man dessa äro för
delägarna fördelaktigare än de nu för dylika bidrag meddelade särskilda
bestämmelserna.
107
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 355.
Vad kommissionen föreslagit i fråga om bidrag till utflyttningar
och väganläggningar i sammanhang med vissa Jantmiiteriförrättningar
finner jng synnerligen välbetänkt. Genom dessa bidrag* underlättas
säkerligen en ändamålsenlig skifteslägi.ning, och jordens uppodling främ jas
genom att man icke i lika män som förr behöver taga hänsyn till svårigheter
i koininunikatioushänseende beträdande vissa skiften eller fastighetsdelar.
Mot det nuvarande anslagsbeloppets höjning till 100,000 kronor
har jag ej något att erinra.
1 anseende å själva avfattandet av villkoren för statsbidrag vare
sig till jordavsöndringar m. m., skiften m. m. eller utflyttning in. m.,
torde Kungl. ålagt böra hava befogenhet att vidtaga de jämkningar,
som vid närmare prövning mä finnas erforderliga.
l>å genom bifall till vad jag nu föreslagit i fråga om höjd
avlöning till lantmäteri personalen, resekostnadscrsättning åt densamma
och* särskilda statsbidrag i olika avseenden m. fl. åtgärder staten skulle
åtaga sig eu väsentligt ökad del av lantmäte''ikostnaderna, anser jag mig
icke böra biträda förslaget att staten därutöver även skulle övertaga
kostnaderna för gode män. Dessa kostnader förekomma fur övrigt huvudsakligen
vid förrättningar, där föremålet är av jämförelsevis större värde.
Vad kommissionen anfört om att i enstaka fall gode män måste anlitas
ifrån avlägset belägna orter torde icke böra tillmätas någon större betydelse
på frågans avgörande.
På grund av vad sålunda anförts i fråga om statsbidrag hemställer
jag, att Eders Kungl. Muj:t måtte föreslå liksdagen att
dels å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
uppföra såsom bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar,
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av mig förordade grunder, ett förslagsanslag
av............................................................... kronor 50,000;
dels å ordinarie stat neder samma huvudtitel
uppföra såsom bidrag till skiften och hemmansklyvningar,
att utgå i huvudsaklig övereusstämme''ee med
de av mig förordade grunder, ett förslagsanslag
av............................................................ kronor 150,000;
dels besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget
till skiften och avvittringar skall från och
108
Byr&indcl
ningen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
med år 1920 benämnas allenast »avvittringar», ävensom
minska detta anslag från ............ kronor 100,000
med............................................................... » 10,000
till ......................................................... » 90,000;
dels ock upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget
till utflyttningshjälp efter skiften under
förändrad benämning »bidrag till utflyttnngs- och
väga nläggnings kostnad er i sammanhang med skiften
och hemmansklyvningar», att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av mig förordade grunder, samt
öka detta anslag från ......................... kronor 50,000
m''d............................................................ » 50,000
till .............................................................. » 100,000.
VI. Lantmäteristyrelsen.
a. Styrelsens ordinarie stat.
I enlighet med 1908 års omorganisation arbetar lantmäteristyrelsen
för närvarande på två byråer, lantmäteri byrån och administrativa byrän.
Antalet mål och ärenden har i medeltal utgjort,
lantmäteribyrån:
åren 1909—1913 ............................ 144
» 1914—1915........................... 172
» 1916—1917....................................................... 140
administrativa byrån:
åren 1909—1913 ....................................................... j glO
» 1914—1915................. 2^05
» 1916—1917..........................r.r.rzzrz''.''. 2,307.
Den ordinarie b vråpersonalen på vardera byrån utgöres av eu
tredjegrads tjänsteman i egenskap av byråchef och eu förstagrads tjänsteman,
som benämnes bvråingenjör.
Alltsedan ar 1909, då arbetet med jord registrets uppläggande började,
har för styrelsens andel i samma arbeten funnits en särskild avdelning
inom styrelsen, bestående av föredragande med biträden. Under de
sista åren hava å denna avdelning tjänstgjort en och tidvis två föredragande
samt tre å fyra biträden. Kostnaderna härför hava bestritts
109
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
av det 1 ill uppläggande av ett jordregister för rikets landsbygd under
audra huvudtiteln anvisade anslag å extra stat.
I skrivelse den 20 november IDIG förklarade lantmäteristyrelsen
sig behöva ytterligare två byråer. Till stöd härför gjorde styrelsen till
eu början gällande, att vid genomförande av 1D08 åts organisation icke
tagits hänsyn till det ökade arbete, som föranleddes av den samma år
förändrade organisationen av lantmäteiistaten i länen och ej heller av
jordregistrets tillkomst. Vidare framhöll styrelsen, att ledningen av
lantmäteriverksamheten i landet måst till stor del skjutas åsido till följd
av mängden av övriga göromål; alt än mindre någon tid blivit övrig för
väte sig verkets chef eller ledamöter att följa företeelsenia inom området
lör styrelsens förvaltning och taga initiativ till nödiga reformers
genomförande; att följden hade blivit, att åtskilliga grenar av lantmäteriverksamheten
befunne sig på eu otidsenlig o< h efterbliven ståndpunkt;
samt att detta i all synnerhet gällde det tekniska förfarandet vid ägomätning
och kartors upprättande samt ägoskillnaders bestämning och
utmärkande. Slutligen påpekade styrelsen, att den mätningsh»rördning,
som komme att utfärdas, naturligtvis icke kuude innehålla alla detaljbestämmelser
utan måste huvudsakligen bliva av normerande och grundläggande
art. Detaljföreskrifterna på området måste helt säkert överlämnas
åt lantmäteristyrelsen. För att blivande bestämmelser verkligen
skulle medföra det gagn, som med dom avsågs, måste även en verklig
ledning av göromålen komma till stånd och en effektiv kontroll utövas.
Sedan lantmäteristyrelsen sålunda uttalat sin önskan om inrättande
av två nya byråer, slutade den emellertid med att begära inrättande av
tre nya ordinarie tjänster, nämligen två byrådirektörs- och en inspektörsbelattning.
Föreningen Sveriges förstelantmätare riktade därefter vissa anmärkniugar
mot lantmätei istyrelsens förslag, huvudsakligen därutinnan
att detsamma icke upptoge eu särskild byrå för tekniska frågor och
beträffande den kontroll, som skulle utövas av den föreslagne inspektören.
1 sistnämnda avseende ålåge redan nu viss granskningsskyldighet
förstelantmätarna och denna skyldighet kunde utsträckas, varigenom
kontrollen bleve lämpligare och mer ekonomiskt anordnad.
Med anledning av dessa framställningar avlät Kungl. Maj t förslag till
1917 års riksdag om inrättande å extra stat av en byrådirektörsbefattning
med arvode, som till beloppet motsvarade kvalificerad andragradstjänst.
Denna anordning, som ansågs icke böra utgöra hinder för en
y.terligare utvidgning i vare sig den ena eller andra riktningen, förordades
av vederbörande departementschef i ett till statsrådsprotokollet
Lan tm äter:- kommissio
nen.
110 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
gjort uttalande, däri denne förklarade, att han visserligen funne utredningen
giva vid handen, att lantmäteristyrelsen vore i behov av ökade
arbetskrafter, men att han däremot icke kunde Unna det på ett tillräckligt
övertygande sätt framgå, att denna ökning i allo borde vinnas på det
av styrelsen föreslagna sättet, även med beaktande att ökningen endast
skulle ske medelst anslag å extra stat. Ett annat förslag, som syntes
departementschefen förtjänt att tagas neder övervägande, vore det av
styrelsen för föreningen Sveriges förstelanimätare framlagda, åsyftande
dels inrättande hos styrelsen av en'' tredje byrå i stället för de bägge
ifrågasatta byrådirektörsbefattningarna, dels ock utvidgad befogenhet lör
förstelantmätarna att kontrollera luntmäteriförrättningar samt ersättning
till dem för resor i dylikt ändamål, varigenom den föreslagne inspektören
torde bliva obehövlig. Dessa frågor ansåg emellertid departementschefen
böra bliva föremål för ytterligare utredning. — Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag bifölls av riksdagen.
Genom Kungl. Maj:ts brev den 12 oktober 1917 blev därefter bestämt,
att innehavaren av den nyinrättade extra byrådirektörsbefattningen
skulle åligga att med enahanda befogenhet och skyldighet som byråchef
bereda och föredraga mål och ärenden företrädesvis av mätuingstekniskt
innehåll samt i övrigt biträda vid arbetet inom lantmäteristyrelsen, allt
i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelades av stvielsens chef.
Lantmäteristyrelsen har därefter i skrivelse den 7 oktober 1918
gjort ny framställning i ämnet och därvid framhållit, dels att de nuvarande
byråerna för närvarande vore överhopade med arbete, men att
genom anställande av en byrådirektör å vardera arbetsförhållandena å
dessa byråer skulle vinna en ändamålsenlig reglering utom i vad avsåge
ledningen av jorddelningsväsendet och i samband därmed förekommande
arbeten, dels ock att för ledningen av jorddelningsväsendet, för tillsyn
å lantmäteriverksamheten ävensom för de uppgifter, som den vid 1917
års riksdag antagna fastighetsbildningslagen komme att medföra för
styrelsen, styrelsen måste utvidgas med två nya byråer, vardera bestående
av en chef, en byrådirektör och en byråingenjör. Styrelsen har
tillika uttalat, att det näppeligen kunde komma att dröja länge, förrän
ytterligare en byrå, den femte, komme att erfordras för till jordregistret
hörande ärenden och med dem sammanhängande.
Lantmäterikommissionen vttrar för egen del huvudsakligen följande:
»Beträffande administrativa hyrån har kommissionen inhämtat, dels att antalet
på byrån handlagda ärenden utgjort år 1916 2,194 och år 1917 2.421, dels ock att
härav i medeltal 29 årligen varit sådana, som ett vart tagit mera är en veckas
arbete i anspråk, samt i medeltal 236 årligen sådana, som ett vart tagit mindre
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 355. 111
iin en veckas men mera iin en dags arbete i anspråk. Med hänsyn härtill och på
grund av den kännedom, som kommissionen redan förut har om hithörande förhållanden,
finner kommissionen uppenbart, att denna byrå icke blott icke kan påläggas
något ytterligare slag av uppgifter utan tvärtom för att rätt fylla sina hittillsvarande
»liooändön och den kvantitativa ökning i denna, som följer av organisationens i
detta betänkande föreslagna utveckling, är i oundgängligt behov av sådan öknin" i
arbetskrafterna, som kan vinnas genom den av lantmäteristyrelsen föreslagna andragradstjänsien,
benämnd byrådirektör.
Lantmäteribyrån bär. enligt vad kommissionen inhämtat, handlagt under är
1916 Ilo och under år 1917 135 ärenden. Av dessa hava i medeltal 50 årligen
varit sådana, som ett vart tagit mera än eu veckas arbete i anspråk, och i medeltal
ol årligen vant sädana, som ett vart tagit mindre än en veckas men mera än
en dags arbete i anspråk. För närvarande har byrån två huvudsakliga uppgifter
nämligen dels att vara eu teknisk byrå och dels att vara en utredningsbyrå. Den
förra uppgiften har byrån endast i ytterst begränsad mån kunnat fylla. Nästan
hela de-s strävan har varit koncentrerad på att verkställa utredningar och avfatta
utlåtanden, som Kungl. Maj:t samt de högsta dömande och förvaltande organen begärt
av lantmäteristyrelsen — — —. Mången av dessa utredningar är, såsom redan
lönereglenngskommittén på sin tid framhållit, av den beskaffenhet, att den under
veckor, ja månader lägger beslag på byråchefens hela arbetskraft. För att utredningarna
skola kunna medhinnas, har arbetet på byrån redan nu måst så ordnas,
att den där anställde byråingenjören övertagit en del av föredragningsskyldigheten
och i övligt förrättar så pass maktpåliggande arbete, som näppeligen kan anses
påvila en tjänsteman i blott första lönegraden. Och för framtiden lära utredningarna
icke komma att avsevärt minskas. Fn nickning vore icke ens önsklig ur°synpunkten
av det allmännas intresse, då ju dessa utredningar till mycket stor del
kunna sägas vara ett uttryck för samhällslivets egen utveckling och fördjupning.
Under sådana omständigheter lärer för kommissionen intet annat återstå än att
böja sig för de faktiska förhållandena och för framtiden helt reservera en särskild
byrå för samtliga utredmngsärendena. Praktiska skäl tala för att i så fall
ordna saken sålunda, att den nuvarande lantmäteribyrån förvandlas till vad den i
allt fall hittills faktiskt varit nämligen en utredningsbyrå, samt att dess uppgifter
i tekniskt avseende således utbrytas och anförtros åt nya tjänstemän. Detta innebär
dock icke, att den byrå, varom nu är fråga, skulle bliva alldeles oförändrad. Eftersom
byråchefens medhjälpare å byrån redan nu så att säga materiellt deltar i utredningsarbetet
och detta utan tvivel måste fortfara även framdeles, förefaller det kommissionen,
som om rättvisan kräver, att byråingenjöi stjänsten utbytes mot en byrådirektörsbefattning.
J
. Häietter gäller det att finna organ för lantmäteristyrelsens uppgifter i tekniskt
avseende, uppgifter som med styrelsens hittillsvarande organisation blivit betänkligt
eftersatta, ehuru de måste anses vara just de speciella för en dylik styrelse
Till dessa uppgifter måste först och främst räknas, att styrelsen bär meddefa
underiydande tjänstemän sådana allmänt eller för särskilt fall gällande föreskrifter,
som erfordras för utövning av dem åliggande göromål i tekniskt avseende
•blodigt ar också, att lantmätarna i orterna beredes tillfälle att hos centralstyrelsen
nar som helst och således jämväl under arbetets gång kunna erhålla råd och upplysningar
i lantmäteritekniska frågor. 1
112
Kung1. Maj-.ts proposition Nr 355.
Enligt gällande lantmäteriinstruktion tillkommer det visserligen vederbörande
förstelnatmätare att övervaka, att lantmäteritjänstemännen på föreskrivet sätt med
noggrannhet och flit fullgöra sina åligganden, och förstelautmätaren kan av lantmäteristyrelsen
förordnas att på ort och ställe verkställa undersökningar i detta
hänseende. Denna tillsyn genom förstelantmätarna, vilken kommissionen i sitt förslag
till omorganisation av personalen å lantmäterikontoren tagit hänsyn till och
velat bereda förstelantmätarna större möjligheter att fullgöra, utesluter dock ingalunda
det stora behovet av tillsyn från lantmäteristyrelsens sida.
Förstelantmätarnas tillsyn och inspektion är av största betydelse, för att
dessa tjänstemän skola på rätt sätt kunna fullgöra sina viktiga och maktpåliggande
uppgifter. Därigenom få de möjlighet att lära känna lokala förhållanden och utvecklingens
gång samt bliva bättre i stånd att bedöma, huruvida lantmäteriarbetena
bedrivas på lämpligt sätt och särskilt att fältarbetena bliva på föreskrivet sätt utförda.
I sakens natur ligger dock, att deras inspektioner oftast måste inriktas på
speciella fall, där särskild anledning till undersökning föreligger. Den tillsyn och
inspektion, som måste anses erforderlig från lantmäteristyrelsens sida, avser bland
annat att utöva kontroll över att gällande bestämmelser efterlevas på ett över hela
riket ensartat sätt, som överensstämmer med bestämmelsernas inneboende syfte —
— — —; därigenom förskaffar lantmäteristyrelsen sig kännedom om lokala förhållanden
och behov samt kan tillvarataga och för hela lantmäteriet nyttiggöra
upp-lag och metoder, som må hava framkommit i olika landsändar. Lantmäteristyrelsens
och förstelantmätarnas tillsyn och inspektioner äro således båda nödvändiga
samt måste givetvis anordnas så, att de stödja och komplettera varandra.
Från lantmäteristyrelsen kan ju under alla förhållanden endast eu del av erforderlig
inspektion medhinnas.
Nyss har talats om »gällande bestämmelser». Dessa äro emellertid liksom
allt mänskligt underkastade ödet att åldras, att behöva ersättas. De inom lantmäteriet
nu tillämpade metoder och förfaringssätt stamma exempelvis i mångt och
mycket från 1860-talet och motsvarar på intet sätt vad nutiden fordrar. Här borde
lantmäteristyrelsen haft möjlighet att följa med utvecklingen, att taga initiativ, slå
in på nya banor och i ordets fulla bemärkelse leda lantmäteriet i vårt land. Enligt
kommissionens uppfattning hade dessa styrelsens utomordentligt viktiga uppgifter
att utöva tillsyn över lantmäteriet och att leda detsamma jämte styrelsens däri
inbegripna befattning med jordregleringsverksamheten (skiftesverksamheten m. m.)
bort redan år 1917 föranleda skapandet av en ny byrå inom styrelsen, en verkligt
teknisk byrå. — -— —.
Sedon de** har emellertid utfärdats lagen om fastighetsbildning i stad, som
för lantmäteristyrelsen medfört nya uppgifter; och i anslutning härtill har utfärdats
kungörelsen den 16 augusti 1918, varigenom fixerats lantmäteristyrelsens tillsyn
över mätningsväsendet inom rikets städer och stadsliknande samhällen. — — —.
Om man tar i betraktande, att det i värt land finnes 102 städer och 167 stadsliknande
samhällen samt att ett icke obetydligt antal av dem, som syssla med mätmngsarbeten
inom dessa städer och samhällen, i mer eller mindre grad sakna
erforderliga kvalifikationer för verkställande av de förrättningar, lagen uppdrager
åt dem att utföra, torde vara klart, att det för styrelsen måste medföra
högst avsevärt arbete att på ett tillfredsställande sätt fylla den styrelsen genom
kungörelsen den It» augusti 1918 tillagda uppgiften. Och detta arbete är ingalunda
Kung/,. Maj:ts proposition Nr 355.
113
av övergående natur. — — —. På grund av omfånget och beskaffenheten av den
nya uppgift, som ålagts lantmäteristyrelsen genom kungörelsen den 16 augusti 1918,
finner kommissionen det icke numera vara tillräckligt att skapa blott eu ny byrå
inom styrelsen. Två nya byråer anser kommissionen vara ett ovillkorligt minimum.
Denna åsikt kan naturligtvis endast vinna i styrka, om, såsom sig bör. hänsyn
jämväl tages till den ytteiligare arbetsbörda, som styrelsen ständigt skulle erhålla,
i fall en mätningsförordning utfärdas och statsmakterna bifalla vad kommissionen
här förut föreslagit i fråga om statsbidrag. Mätningsförordningen kommer
icke blott att nödvändiggöra utfärdandet av tillämpningsföreskrifter utan även att
för all framtid fördjupa och skärpa den tillsyn, som styrelsen redan enligt nu gällande
bestämmelser har över mätningsarbetena såväl på land som i stad. Och antalet
ärenden, som röra statsbidrag, beräknar kommissionen komma att för lantmäteristyrelsen
uppgå till över halva tusentalet.---
Godtages en sådan utvidgning, bör styrelsens uppgift att leda lantmäteriet
och öva tillsyn över detsamma fördelas mellan de två nya byråerna, allt eftersom
fråga är om land eller stad. Denna uppdelning är icke blott rationell och praktisk:
den är även historiskt berättigad, — - —. Kommissionen tillåter sig i detta sammanhang
erinra, att kommissionens förslag till mätningsförordning i stort sett tänkt
sig olika mätningsmetoder för landsbygd och för stadsliknande samhälle, i förra
fallet vanlig mätning i senare fallet finmätning.
Till den ena byrån, som lämpligen torde kunna kallas landsbyrån, skulle
emellertid förläggas icke blott styrelsens befattning med vanlig mätning och jorddelningsverksamheti
n i övrigt t. ex. tillsyn över skiftesläggning och gradering o s. v.
utan även de på lantmäteristyrelsen beroende åtgärder i fråga om de av kommissionen
föreslagna statsbidrag. Än vidare torde till samma byrå böra förläggas
styrelsens befallning med jordregistret. Jämväl sedan detta register blivit fullbordat,
kommer nämligen styrelsen utan tvivel att få åtskilligt arbete med tillsynen över
registrets förande.
Den andra byrån, som lämpligen torde kallas stadsbyrän, skulle enligt kommissionens
mening utöva ledning av och tillsyn över mätningsväsendet i städer och
stadsliknande samhällen, övervaka finmätning i allmänhet samt vidtaga alla på
styrelsen ankommande åtgärder, som sammanhänga med fastighetsbildningslagen
och kungörelsen den 16 augusti 1918. Hit hör ock en fortgående komplettering
av registerkarl orna för rikets städer och stadsliknande samhällen.
Kommissionen anser nödigt, att såväl landsbyrån som stadsbyrån består av
följande byråpersonal nämligen: en chef, en byrådirektör och en byråingenjör. 1
fråga om stadsbyrån böra åtminstone två av tjänstemännen hava erfarenhet beträffande
mätningsväsendet i stad.
Det är en högst betydande ökning av lantmäteristyrelsens byråpersonal, som
kommissionen på så sätt förordar. Denna personal består för närvarande av fyra
tjänstemän på ordinarie stat och en person på extra ordinarie stat; enligt kommissionens
förslag skulle samma personal komma att bestå av 11 tjänstemän på
ordinarie stat. Kommissionen anser sig därför böra särskilt framhålla, att flera
än en av dess ledamöter till en början s: allt sig tveksamma i denna fråga och
först efter en ytterst omsorgsfull och noggrann undersökning av förhållandena låtit
övertyga sig av de förebragta. sakskälen. Skulle förklaringen till den betydliga
utökningen i korta ord angivas, så är det denna, att lantmäteristyrelsen hittills
Bihang till. riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 917 höft. (Nr 355.)
15
114
Kungl. .1 laj:ts proposition Nr 355.
varit organiserad blott för de löpande förvaltningsärendena men icke för styrelsens
gamla och naturligtvis än mindre för dess nytillkomna uppgifter i tekniskt avseende.
Det torde måhända även böra anmärkas, att lokiilerna i lantmäteristyrelsens
ämbetshus lämna utrymme för den personalökning, som kommissionen här sett sig
nödsakad förorda.
Vad angår de nya tjänstemännens löneförmåner böra tydligtvis, likasom för
närvarande är fallet, byråcheferna hava tredjegrads och byråingenjörerna förstagrads
löneförmåner. Någon byrådirektör finnes icke nu på ordinarie stat, men, på sätt
av det förut anförda framgår, har en sådan blivit anställd lör medel, som anvisats
på extra ordinarie stat. Denne har enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut
kommit i åtnjutande av arvode, som till beloppet anses motsvara kvalificerad andragrads
tjänst (lön 4.200 kronor, tjänstgöringspenningar 2,000 kronor och ortstillägg
600 kronor eller således tillhopa 6.800 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor
efter fem år). Med hänsyn härtill och i övrigt av lantmäteristyrelsen den 20
november 1916 anförda skäl torde samtliga de nya byrådirektörerna böra i staten
upptagas såsom kvalificerade andragrads tjänstemän.
Kommissionen har tänkt sig, att byråcheferna, särskilt de, som placeras på
lands- och stadsbyråerna, skulle i ganska hög grad ägna sig åt inspektionsverksamhet
i orterna och för den skull nödgas tidvis vara frånvarande från huvudstaden,
men att byrådirektör till gengäld skulle vara skyldig att under tiden utan särskild
ersättning bestrida närmast högre tjänst jämte sin egen. Samma torde böra vara
förhållandet, då byråchef har semester. Byrådirektörerna, vilka lära böra berättigas
till en och en halv månads semester, komma naturligtvis i övrigt att vara underkastade
bestämmelserna i kungörelsen den 23 oktober 1908 angående villkor och
bestämmelser för åtnjutande av de från och med 1909 års början fastställda avlöningsförmånerna
för lantmäteristyrelsen. Dessa bestämmelser gälla redan för övriga
tjänstemän i styrelsen, och kommissionen saknar anledning att däri ifrågasätta annan
ändring än att på sätt, som förut föreslagits beträffande å lantmäterikontoren i länen
anställda assistenter, dessa och byråingenjör böra tillerkännas reciprok rätt till
tjänstårsberäkning för ålderstillägg och byråingenjör således berättigas att för rätt
till åtnjutande av sådant tillägg tillgodoräkna sig den tid, han innehaft assistentbefattning
ä lantmäterikontor.
I enlighet med vad sålunda blivit anfört föreslår kommissionen,
att lantmäteristyrelsen hädanefter organiseras på fyra byråer;
att styrelsens å stat upptagna byråpersonal ökas med två byråchefer, fyra
byrådirektörer och (2—1 =) en byråingenjör:
att byrådirektörsbefattningarna uppföras såsom kvalificerade andragradstjänster
på sätt nyss angivits;
att byrådirektör förklaras berättigad åtnjuta semester under en och en halv
månad och att beträffande honom i övrigt skola gälla bestämmelserna i berörda
kungörelse den 23 oktober 1908 med den förändring allenast, att byrådirektör skall
vara skyldig att. när byråchef åtnjuter semester eller är stadd på inspektionsresa.
utan särskild ersättning förvalta närmast högre tjänst jämte sin egen;
samt att till nämnda bestämmelser den 23 oktober 1908 i övrigt göres det
tillägg, att byråingenjör må för åtnjutande av rätt till ålderstillägg tillgodoräkna
sig icke blott den tid, han innehaft sin egen tjänst, utan även den tid. han innehaft
befattning såsom assistent å lantmäterikontor.»
115
Kungl. Maj:ts proposition Nr 855.
Mot lantmäterikommissionens förslag i fråga om bvråpersonalen ne»crvationer
Lava reservationer avgivits av kommissionens ledamöter Bengtsson och
Stenberg.
Herr Bengtsson har ansett det tillräckligt, om ä en var av de
föreslagna fyra byråerna anställes jämte byråchefen allenast en ordinarie
tjänsteman. Antalet byråtjänstemän bör därför enligt hans mening begränsas
till åtta. Det syntes icke föreligga tillräckliga skäl att beträffande
de sålunda vid byråchefernas sida ställda tjänstemännen bereda
kvalificerad undragrads-tällning åt andra än åt den på stadsbyrån placerade.
Av denne borde nämligen krävas speciell mätningsteknisk utbildning
och erfarenhet i städernas mätningsväsende. De övriga borde uppföras
i andra normalgraden. Om dessa förslag bifölles, behövde i stället
anslaget till extra biträden ökas, varemot det till vikariatsersättning avsedda
beloppet kuude minskas.
Herr Stenberg har instämt med herr Bengtsson, dock med den
avvikelse, att han ansett, att å stadsbyrån komme att redan från början
erfordras tre ordinarie tjänstemän, vadan byråtjänstemännens antal
borde bliva nio.
Lantmäterist3rrelsens stat upptager för närvarande en lantmäterifiskal Lantmäterimed
lön 3,000 kronor, tjänstgöringspenningar 1,<S00 kronor, ortstillägg faktum.
400 kronor och två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5 och 10 är.
Tjänsten är således uppförd såsom en vanlig nndragradstjänst.
Enligt instruktionen åligger det lantmäterifiskalen, bland annat, att
utöva den närmare och speciella efters}ruen, huru de till lantmäteristaten
i länen hörande tjänstemän uppfylla sina tjänsteåligganden, att för sådant
ändamål hos hintmäteristyrelsen och vederlförande domstolar anställa
de åtal, som anses påkallade, att granska av lantmätare avgivna
arvodesräkningar, att i vissa fall granska förrätta i ngsakter, samt att
bevaka det allmännas bästa gentemot vederbörande lantmätare. Under
åren 1909—i 91G har antalet av de lantmäterifiskalen tillhörande ärenden
utgjort i medeltal 708 och antalet expeditioner 748.
Uti skrivel-e den 30 maj 1917 har lantmäterifiskalen av närmare
anförda skäl anhållit, att hans löneförmåner måtte bestämmas till 7,GO0
krouor med ett ålderstillägg efter fem år av 000 kronor.
Lantmäteristyrelsen har i yttrande den 12 juni 1917 över denna
framställning förklarat sig icke kunna medgiva, att lantmäterifiskalstjänsten
borde vara en alu (tjänst eller att denne befattningshavare skulle
intaga en högre tjänsteställning än de föreslagna byrådirektörerna. På
grund av numera vunnen erfarenhet samt med hänsyn till de ökade
Arkivet och
regent ratorsgöromnltn
m. m.
116 Kungi. Moj.ts proposition Nr 355.
utkomstmöjligheter, som syntes komma att stå rikets lantmätare till buds
för framtiden, har lantmäteristyr* Isen emellertid hemställt, att lantmäterifiskalens
avlöningsförmåner måtte bestämmas i likhet med byrådirektörernas
till 6,800 kronor med ett ålderstillägg till lönen till belopp
av 600 kronor.
Uti skrivelse den 30 juni 1917 bär lantmäterifiskalen vidhållit sin
tidigare gjorda framställning men tillika eventuellt anhållit att i löneavseende
bliva likställd med förstelantmätaren i Stockholms län.
Lantmäterikommissionen bär funnit sig icke kunna förorda, att
Iantmäterifiskalstjänsten skulle förvandlas till en tredjegradstjänst. Med
hänsyn till vad kommissionen föreslagit i fråga om övrig lantmäteripers"nal
syntes det emellertid icke kunna bestridas, att lmtmätorifiskalens
löneförmåner borde något ökas, så att man till tjänstens innehavare
kunde påräkna person med tillräcklig erfarenhet och omdöme
för ett rätt handhavande av de med tjänsten förenade, ej sällan ganska
grannlaga skyldigheter. Och syntes lantmäteristyrelsens förslag, att
ifrågavarande tjänst skulle från att vara av normal andragrad förvandlas
till sådan av kvalificerad andragrad, kunna anses vara rätt avvägt. Kommissionen
har därför tillstyrkt, att Iantmäterifiskalstjänsten måtte uppföras
såsom kvalificerad andragradstjänst.
På sätt förut framhållits åligger det den Jantmäteripersonal, som
sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar, att till lantmäteristyrelsen
i vissa fall ingiva renovation av karta oc h beskrivning. Dessa
innovationer samlas i styrelsens arkiv och utgöra den ojämförligt största
delen av detta. Den årliga tillökningen i arkivet består uteslutande av
djlika innovationer.
För vården av detta mycket dyrbara arkiv blev vid 1908 års omorganisation
i staten upptagen en arkivarie. Dennes löneförmåner bestämdes
till andra normalgraden, i likhet med vad förhållandet var med
föreståndaren för kammararkivet och arkivarierna i riksarkivet. Arkivarien
i lantmäteiistyrelsen skulle emellertid icke blott vara arkivarie
utan även aktuarie och registrator samt kassör. I instruktionen hava
ock hans skyldigheter uppdelats i dem, som tillkomma honom såsom
arkivarie, och dem, som tillkomma honom såsom registrator. Till biträde
för fullgörande av dessa skyldigheter har arkivarien dels en amanuens,
som närmast sköter styielsens diarium, dels ock ett kvinnligt biträde
av första graden, vilket sj^sslar med kassabokföringen. Å aikivet har
därjämte den nuvarande förste vaktmästaren ständig sysselsättning.
Uti skrivelse den 20 november 1916 anmälde lantmäteristyrelsen.
117
Kling!. Maj.ts proposition Nr 355.
att vissa olägenheter uppkommit genom den skedda sammanslagningen
av arkivarieskyldigheterna med registratorsgöromålen, ait arkivarien
personligen knappast medluinue mer än att verkställa utbetalningar
och mottaga allmänheten, att den synnerligen omfattande bokföringen
verkställdes av skrivbiträdet, som härmed både i det närmaste full sysselsättning,
att arkivarien icke kunde ägna mycken tid åt registreringen
i arkivet, samt att denna till icke ringa de! ombesörjdes av förste vaktmästaren.
Styrelsen föreslag därför, att arkivarien skulle befrias från
registratorsgöromålen, att dessa skulle uppdragas åt ett nytt kvinnligt
biträde, samt att en byråingenjörstjänst skulle inrättas vid arkivarieus
sida. Styrelsen framhöll, att härigenom kunde även den amanuens,
som nu upptoges av registratnrsarbetet, utnyttjas ior arkivgöromnlen.
För denna anordning talade jämväl det förhållande, att registratorsgöromålen
knappast toge en persons hela tid i anspråk, och vid sådant
förhållande hade det synts, som om den tillävutyrs lediga tiden för
blivande innehavare av den ifrågasatta biträdesbelättningen lämpligast
kunde utnyttjas för renskrivnings-, kollationerings- och därmed likställda
göromål. Såsom ytterligare stöd för sitt berörda förslag åberopade styrelsen,
dels det av st}7relsen f.amhållna behovet av renovationsskyldighetens
utsträckning, dels ock en av styrelsen planerad omläggning av
sättet för arkivaliernas förvaring.
Uti skrivelse den 7 oktober 1918 har lantmäteristyrelsen i viss
mån ändrat sit.t förslag av den 20 november 1916. Enligt det senast
avgivna förslaget skulle registratorsgöromålen omhänderhavas icke avett
kvinnligt biträde utan av en för-tagrads tjänsteman. Med registratorsgöromålen
skulle alltjämt kassörsgöromalen vara förenade; men till
registrator^ biträde i fråga om dessa göromål har styrelsen föreslagit
upptagande av eu ny kvinnlig biträdesbefattning av andra graden. De
rena arkivgöromålen skulle alltjämt även enligt styrelsens förslag påvila
arkivarien, men styrelsen har icke vidhållit sitt tidigare förslag om
inrättande av en särskild byråingenjörstjänst till arkivariens biträde;
under framhållande av att anslag å extra stat bör framdeles anvisas för
en blivande omläggning av sättet för arkivaliernas förvaring m. m., bär
styrelsen nu nöjt sig med en assistentbefattning vid arkivariens sida.
Lantmäterikommissionen har anfört:
»Att registratorn samtidigt är icke blott aktuarie utan även arkivarie torde
icke vara alltför sällsynt i den svenska statsförvaltningen. Men det arkiv, varom
då är fråga, utgöres i allmänhet blott av handlingar till av verket avgjorda ärenden.
och arkivet kräver arkivariens uppmärksamhet endast någon gång. när en äldre
Lantmäteri
kommissio
nen
118
Kungl. Maj:''s proposition Nr 355.
akt beliöves för avgörande av ett nyinkommet ärende. Efter vissa år avbördas
för övrigt ett dylikt arkivs innehåll ofta till riksarkivet, så att det i allmänhet är
endast de senare årens akter, som det förvaltande ämbetsverket har kvar i sitt
eget arkiv. Ett dylikt arkiv har jämväl lantmäteristyrelsen, men det är icke det,
varom här är fråga. När man talar om lantmäteristyrelsens arkiv, menas därmed en
unik och mycket dyrbar samling av äldre och nyare kartor med därtill hörande beskrivningar
och protokoll. Detta arkiv avbördar aldrig något av sitt innehåll utan
växer ständigt genom nytillkommande renovationer. Det är av utomordentlig betydelse
för vissa civilrättsliga frågors avgörande och har just fördenskull ådragit
sig allmänhetens uppmätksamhet på ett sätt, som snarare likställer det med ett
bibliotek än med ett arkiv.
Mot bakgrunden av dessa förhållanden och med den kännedom, kommissionen
har om arbetet på lantmäteristyrelsens arkiv, kan kommissionen icke finna det
rimligt, att vården av arkivet alltjämt förenas med registratorsgöromålen. Praktiskt
taget har en sådan förening icke heller ägt rum under de senare åren.
Enligt kommissionens uppfattning böla registratorsgöromålen med tillhörande
uppgifter i fråga om lantmäteristyrelsens ekonomi och vården av akterna till ärenden,
som styrelsen avgjort, handhavas av en särskild tjänsteman; och kommissionen
bär intet att erinra mot att denne registrator, som bör äga någon insikt på lantmäteriväsendets
specialområde, tilldelas löneförmåner, som tillhöra första normalgraden.
Denne tjänsteman, som i ungefär samma omfattning som registratorer i
vissa departement eller andra ämbetsverk blir upptagen av de rena registratorsgöromålen,
bör till sin hjälp hava ett kvinnligt biträde för den ekonomiska bokföi
ingen. I lantmäteristyrelsen är denna nämligen åtskilligt vidlyfiigare, än som
eljest plägar vara fallet under liknande förhållanden. — — —. Med hänsyn till
nämnda omständigheter och då det ifrågasatta kvinnliga biträdets uppgifter förutsätta
specialutbildning, anser kommissionen ock i sin ordning, att detta biträdes
löneförmåner bestämmas till andra normalgraden för dylika biträden.
Etter sådan utbrytning av registratorsgöromålen, däri inbegripet vården av
akterna till styrelsens egen verksamhet samt styrelsens kassarörelse och ekonomi,
skulle för arkivarien återslå i första rummet vården av kartarkivet, som innehåller
kartor med därtill hörande handlingar, som alltsedan förra hälften av 16U0-talet
samlats dit.
Kommissionen delar den redan av löneregleringskommit.tén på sin tid uttalade
uppfattningen, att ifrågavarande samling kartor och handlingar för närvarande
icke är ordnad på ett lämpligt sätt. Såväl med hänsyn till angelägenheten av att
förekomma onödig slitning av materialet som att underlätta dess begagnande och
säkerställa resultatet av de undersökningar, som bedrivas uti ifrågavarande arkiv,
synet det vara av stor betydelse, att en omläggning av åtkivaliernas förvaring
och förteckning äger rum. Det ligger emellertid i sakens natur att, även om detta
i någon mån kan betraktas såsom ett arbete av tillfällig natur, övervakandet samt
i synnerhet fullföljandet och vidmakthållandet av de nya anordningarna alltjämt
kräva ett icke obetydligt arbete. Lantmäteristyrelsen har ansett, att extra arbetskrafter
bliva erforderliga för nu berörda arbete. Kommissionen lämnar frågan härom
därhän och har blott velat framhålla, att arkivarien måste leda arbetet i fråga,
som enligt vad kommissionen inhämtat beräknas komma att taga ett eller annat
tiotal år i anspråk.
Kumjl. Maj-Ja proposition Nr 355. 119
Oavsett nu berörda uppgift åligger det emellertid arkivarien att tillhandagå
sökande med förevisande av arkivets kartor och handlingar jämte meddelande av
äskade upplysningar röjande desamma. Fullgörande av denna uppgift, som kräver
goda kunskaper om lantmäteriföi^''hållanden i allmänhet och därtill ingående kännedom
om aikivet, tar en ansenlig tid i anspråk. -- —. Inom arkivet skola vidare
de publika renovationer och övriga handlingar, som dit överlämnas, granskas och
registreras. Under åren 1908—1917 hava — — — till aikivet av lantmätare i
medeltal årligen redovisats 1,447 regalark kartor utan beskrivning, 202 regalark
kartor med beskrivning samt 2,307 regalark beskrivningar. Ifrågavarande åliggande
representerar tydligen ett ingalunda obetydligt arbete. I arkivet skola vidare mottagas
och ombesörjas utförande av rekvisitioner å kopior eller utdrag av arkivets
kartor och handlingar. Dessa skola kollationeras och bestyrkas samt vad angår
flertalet stämpelbeläggas. Under senaste årtiondet hava i medeltal årligen utlämnats
26tj kopior eller utdrag av kartor samt 154 avskrifter eller utdrag av handlingar
— — —. Från arkivet har under sista årtiondet i medeltal årligen till offentliga
myndigheter utlämnats 796 lån av kartor och handlingar. Aven detta arbete kräver
tid
Med hänsyn till vad kommissionen sålunda anfört, finner kommissionen jämväl
oundgängligen nödigt, att arkivarien erhåller en medhjälpare vid bestridande
av arkivariegöromålen — — —. Vad angår den närmare karaktären av denna
medhjälpartjänst finner kommissionen intet att erinra mot de av lantmäteristyrelsen
den 7 oktober 1918 föreslagna löneförmånerna — lön 1,600 kronor, tjänstgörilöspenningar
900 kronor och ortstillägg 300 kronor eller tillhopa 2.800 kronor jämte
tre ålderstillägg om vartdera 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Däremot
anser sig kommissionen icke kunna för den nya befattningen tillstyrka benämningen
assistent, som av kommissionen använts för förstagrads tjänst å lantmäterikontoren
i länen. I stället synes lämpligt, att den nya befattningens innehavare benämnes
underingenjör.
Såväl denne som registratorn torde böra berättigas till en månads semester
årligen. — — —.
— -— — föreslår kommissionen, att arkivarien i lantmäteristyrelsen befrias
från registratorsgöiomålen;
att i staten uppföres dels en registrator med löneförmåner, som tillkomma
förstagiadstjänst, dels ock en underingenjör med lön 1,600 kronor, tjänstgöringspenningar
900 kronor och ortstillägg 300 kronor eller således tillhopa 2,800 kronor
järnte tre ålderstillägg å 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år; samt
att såväl registratorn som underingenjören förklaras berättigade till en månads
semester årligen, och att beträffande dem i övrigt skola gälla bestämmelserna
i nyss berörda kungörelse den 23 oktober 1903.»
I gällande stat finnas upptagna två kvinnliga biträden av första
graden och ett av andra graden. Det sistnämnda biträdet tjänstgör
såsom ritbiträde huvudsakligen på arkivet; av de två övriga är det ena
biträdet sysselsatt med den ekonomiska bokföringen och det andra tjänstgör
såsom ronskriverska för styrelsens expedition. Ytterligare finnes
ett extra kvinnligt biträde, som är sysselsatt såsom renskriverska.
Kvinnliga
biträden
120
Vaktmästare.
Kuitgl. Maj:ts proposition Nr 355.
1 skrivelsen den 20 november IDIG föreslog lnntmäteristyrelseu, att
det kvinnliga biträde, som vore sysselsatt med den ekonomiska bokföringen,
skulle uppflyttas från törsta till tredje graden. Sedermera bär
styrelsen i skrivelsen den 7 oktober 1918 hemställt, att utöver nu befintliga
kvinnliga biträden måtte uppföras ytterligare två sådana av andra
graden.
Lantmäterikommissionen har, under erinran att kommissionen redan
förut förklarat, att ett kvinnligt biträde av andra graden erfordrades
för det dagliga arbetet med styrelsens ekonomiska bokföring, anfört, att
en ytterligare sådan biträdesbefattning krävdes för ritgöromålen å de
nya lands- och stadsbyråerna. Inberäknat det nuvarande ritbiträdet
skulle således finnas tre kvinnliga biträden av andra graden. I fråga
om antalet kvinnliga biträden av första graden både styrelsen icke
påyrkat någon ändring; och även kommissionen ansåge, att skrivgöromålen
vid eu utökning av byråindelningen kunde på goda grunder förutsättas
bliva av den omfattning, att de loge två renskrivcrskors ti l i
anspråk. Kommissionen har alltså föreslagit, att i stat måtte upptagas
ytterligare två kvinnliga biträden av andra graden.
För närvarande finnas i stat upptagna en förste vaktmästare och eu
vaktmästare. Dessutom finues hos bintmäteristyrelsen en extra vaktmästare.
I skrivelsen den 20 november 1916 hemställde lantmäteristyrelsen,
att ytterligare en vaktmä-tarbefattning måtte uppföras i stat, samt anförde
i detta avseende följande:
»Uti det förslag till stat för lantmäteristyrelsen, som Eders Kungl. Maj:t
föreläde 1908 års riksdag, funnos upptagna, förutom en förste vaktmästare, tvenne
vaktmästarsysslor med normal avlöning. Riksdagen ansåg emellertid behovet av
den tredje vaktmästaren väsentligen vara föranlett av den otjänliga belägenheten
av verkets lokaler och uteslöt därför denna befattning. Lantmäteristyrelsen finner
sig emellertid böra erinra, att vilken anordning, som än träffas beträffande arkivlokalen
eller arkivaliernas förvaring, det icke är tänkbart, att arkivet kan avvara
en egen vaktmästare. Erfarenheten har under senare åren visat, att arkivels vaktmästare
ej sällan behöver hjälp, och att behovet härav framdeles kommer att ökas
är enligt styrelsens mening otvivelaktigt. Det behov av vaktmästarbiträde, som
gör sig gällande i arkivet, är för övrigt av en helt och hållet annan art än det,
som finnen för styrelsen i övrigt.
Dessa förhållanden föranleda, att arkivets och lantmäteristyrelsens behov i
övrigt av vaktmästarbiträde böra regleras fristående från varandra. Erfarenheten
har visat, att oavsett arkivet styrelsen har stadigvarande behov av minst två vaktmästare,
och bör den ene av dessa vara förste vaktmästare. Ehuru allt från ingången
av år 1909 en extra vaktmästare varit anställd hos styrelsen, har likväl
anlitande av extra vaktmästarbiträde årligen visat sig nödvändigt.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
12]
Kungi. Maj.ts proposition Nr 355.
Samma hemställan har lantmäteristyrelsen vidhållit i skrivelsen
den 7 oktober 1918.
Då lantmäterikommissionen icke funnit något att häremot erinra,
har kommissionen föreslagit, att i stat måtte upptagas ytterligare en
vaktmästarbefattning.
1 gällande stat tinnes upptagen eu post å 20,500 kronor till extra
tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning. Enligt de förutsättningar,
som förelegat vid besluts fattande om denna anslagspost, kunna
däri anses ingå följande poster:
till ersättning åt fyra amanuenser med fast arvode ............ kronor 10,800
» flitpeuningar åt extra tjänstemän i övrigt .................... » 1,500
» extra biträden......................................................................... » 4,700
t) biträde vid vaktmästargöromålen..................................... » 900
» vikariatsersättning.............................................................. » 2.600
Summa kronor 20,500.
Angående användningen av ifrågavarande anslagspost, i vad densamma
är avsedd till avlöning åt amanuenser och extra tjänstemän, har
Kung!. Maj:t den 26 mars 1909 förordnat, att under förutsättning att
föreskrift av lantmäteristyrelsen meddelades därom, att arbetstiden å
tjänsterummet för fast anställd amanuens skulle i allmänhet utgöra sex
timmar varje söckendag, arvode för dylik amanuens skulle utgöra minst
2,400 kronor och högst 3,000 kronor.
Uti skrivelse den 29 mars 1917 föreslog lantmäteristyrelsen, att
ersättningen till amanuenserna måtte utjrå till fyra med lägst 3,000
kronor och högst 3,600 kronor eller i medeltal 3,300 kronor samt till
tre med lägst 2,700 kronor och högst 3,300 kronor eller i medeltal
3,000 kronor. Denna beräkning, som för amanuenser visade ett med*-lbehov
av 22,200 kronor, lades till grund för Kungl. Maj:ts framställning
till 1917 års riksdag om anvisande å extra stat för år 1918 av
11,700 kronor till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning.
Berörda framställning bifölls av riksdagen, som även bifallit enahanda
framställning för år 1919.
Från 1909 års början voro i regel hos lantmäteristyrelsen anställda
fem amanuenser, därav fyra med s. k. fast anställning. Av
dessa amanuenser tjänstgjorde två å administrativa byrån samt en å
lantmäteribyrån, en hos lantmäterifiskalen och en hos arkivarien. Denna
fördelning följes fortfarande, varjämte numera en amanuens sysselsattes
Bihang till riksdagens protokoll 1919. t samt. 317 höft. (Nr 355.) 16
Extra tjänsteni
fin och
biträda n samt
vikariatsersättning.
122 Kunyl. Maj;ts proposition Nr 355.
hos extra byrådirektören och en är avsedd att alternera på de ordinarie
byråerna.
Lantmäterikommissionen har yttrat huvudsakligen följande:
»Beträffande byrån för utredningar eller den nuvarande lantmäteribyrån innebär
kommissionens förslag i fråga om den ordinarie personalen, att å samma byrå
skola finnas en byråchef och en byrådirektör. Var och en av dessa befattningshavare
anser kommissionen vara i behov av ett biträde, som bör anställas som
amanuens. Även å administrativa byrån håller kommissionen före, att behov förefinnes
av tvenne amanuenser. De uppgifter av skilda slag, som av denna byrå
skola samlas och tillhandahållas, motivera detta behov. Ä var och en av återstående
båda byråer liksom dels å lantmäterifiskalsexpeditionen och dels i arkivet
synes behov av en amanuens göra sig gällande. Härförutom har kommissionen
funnit, att två amanuenser böra beräknas för att fylla uppkomna ledigheter och
övriga ständigt återkommande behov. Kommissionen finner alltså, att medel böra
beräknas för sammanlagt tio amanuenser.
Vid behandlingen av frågan om extra lantmätare har kommissionen anslutit
sig till lantmäteristyrelsens förslag om att extra lantmätare bör under byråförordnande
bibehållas vid ho:.om tillkommande arvode såsom extra lantmätare. Detta
har till följd, att kommissionen i fråga om ersättningen till amanuenserna i styrelsen
måste taga hänsyn till de arvoden, de under amanuenstjänstgöi ingen äga att
uppbära såsom extra lantmätare. Kommissionen utgår ifrån att till amanuenser icke
komma att anlitas andra extra lantmätare än de, som enligt kommissionens förslag
komma att uppbära arvode till belopp av antingen 1,000 kronor eller 1,500
kronor. Vid sådant förhållande anser kommissionen, att den ytterligare ersättning,
som bör ifrågakomma för amanuenserna i styrelsen, bör kunna i genomsnitt begränsas
till 2,600 kronor om året. Det erforderliga anslagsbehovet till amanuenser
beräknar kommissionen alltså till 26.000 kronor. Denna beräkning lian skett
under förutsättning, att något belopp till flitpenningar ej vidare blir erforderligt.»
Utöver de i det å styrelsens ordinarie stat upptagna anslaget till
extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning ingående belopp
av 4,7o0 kronor till extra biträden samt 900 kronor till extra vaktmästare
har genom ovanberörda för åren 1918 och 1919 å extra stat
beviljade tilläggsanslag å 11,700 kronor medeltillgången för sistnämnda
båda ändamål ökats med 1,400 kronor, så att för närvarande alltså för
dessa ändamål står till stj^relsens disposition ett årligt belopp av 7,000
kronor.
Lantmäterikommissionen har uttalat, att med hänsyn till den jämförelsevis
stora omfattning, som utgivandet av kopior, avskrifter och
utdrag i arkivet hade, samt den utveckling ämbetsverket skulle få genom
godtagande av kommissionens förslag, varigenom behovet av extra
hjälp för skriv- och vaktmästargöromålen givetvis måste anses bliva
avsevärt, i samma mån som antalet skrivbiträden och vaktmästare på
123
Kungl. Maj:ts proposition Nr iJ55.
ordinarie stat vore rätt begränsat, någon nedsättning i detta belopp
icke borde ifrågakomma.
IT i i ovati omformälda anslag å ordinarie stat ingår även ett belopp
av 2,600 kronor till vikariatsersältuing. För detta ändamål står för åren
1918 ocli 1919 ytterligare ett belopp av 400 kronor till lantmäteristyrelsens
disposition av ovan omformälda anslag å extra stat.
Lantmäteri kommissionen bar vid beräkningen av det belopp, som
för framtiden blir erforderligt för ändamålet, i fråga, utgått från, att,
vid förfall för verkets chef, byråchef'' bör inträda i utövningen av chefens
åligganden, att byrådirektör utan särskild ersättning är skyldig att
uppehålla byråchefsämbete, när byråchef .är stadd på inspektionsresa eller
åtnjuter semester, samt att vikarie för de fasta biträdena liksom lör vaktmästarna
icke kan fås end st mot tjänstgöringspenningarna eller däremot
svarande belopp. Emellertid borde man vid ifrågavarande beräkning
även taga hänsyn till förhållanden, som icke kunde förutses. Under
dessa förutsättningar hade kommissionen beräknat, att till vikariatsersättning
skulle erfordras ett belopp av 4,500 kjonor.
Enligt kommissionens beräkning skulle således erfordras 26,000
kronor till amanuenser, 7,000 kronor till extra biträden och extra vaktmästare
samt 4,500 kronor till vikariatspeuniugar. Dessa belopp, tillhopa
37,500 kronor, har kommissionen ansett böra i sin helhet upptagas
å ordinarie stat.
Lantmäteriets chef upptages i nuvarande staten såsom överdirektör
med löneförmåner till sammanlagt belopp av 10,000 kronor.
1 skrivelsen den 7 oktober 1918 har lantmäteristyrelsen anfört, att
om styrelsen utvidgades på sätt nu vore i fråga, detta måste anses
innebära ett erkännande av, att lantmäteriet har en väsentligt större
betydelse än under de senare årtiondena i vårt land kommit till synes.
I samma mån som detta vore fallet, i samma mån framträdde också
betydelsen av att till högste ledare och chef för lantmäteriet kunna förvärva
person av erkänd förmåga. För att öka utsikterna härtill syntes
böra tagas i övervägande, huruvida icke verkets chef borde beredas en
bättre ställning, äu gällande stat utvisade. Den jämförelsevis talrika
personal, som lydde under lantmäteristyrelsen, gjorde även eu ändring
uti nu berörda del påkallad.
Lantmäterikommissionen har anfört:
»Till en början vill kommissionen erinra, att verkets chef i äldre tider vid
olika tillfällen benämnts generaldirektör, samt att år 1864 dåvarande chefen Falkman
erhöll värdighet av generaldirektör. Från början av 1880-talet till omorganisationen
1908 kallades chefen lantmäteridirektör.
Chefen e
ställning.
124
Lantmäterikommissionens
stat förslag.
Kunyl. Maj ta proposition Nr 35ö.
En jämförelse med andra centrala ämbetsverk ger vid handen, de''s att såväl
chefen för lotsstyrelsen som chefen för riksförsäkringsanstalten med vardera endast
tre ordinarie ledamöter intar ställning av gener*Idirektör med en avlöning av ll,0u0
kronor, dels ock att i de centrala ämbetsverk, vilkas chef har överdirektörs ställning,
ledamöternas antal är två eller tre. S ilunda utgöres väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
försäkringsinspektionen och kontrollstyrelsen av jämte överdirektören, tre
ledamöter; i fångvårdsstyrelsen uppgår ledamöternas antal till allenast två.
Enligt det av kommissionen ffam''agda förslaget skulle lantmäteristyrelsens
ordinarie personal komma att bestå av förutom chefen och ledamöterna sex andragrads
och fyra tredjegrads tjänstemän.__ Härtill kommer, att under lantmäteristyrelsen
skulle komma att sortera jämväl 24 överlantmätare med ställning av tredjegrads
tjänstemän och föreståndare var och en för sitt lantmäterikontor i länet.
Av det ovan sagda torde framgå, att lantmäteristyrelsens chef skulle efter
den nya organisationens genomförande, därest han bibehölles såsom överdirektör,
komma att intaga en ställning, som icke vore fullt jämförlig med den, som tillkommer
cheferna för vissa andra med lantmäteristyrelsen i nu ifrågavarande avseende
jämförliga centrala ämbetsverk. Särskilt tänker kommissionen härvid på
de nyligen omorganiserade riksförsäkringsanstalten och lantbruksstyrelsen. Redan
av nu antydd anledning synas sålunda starka skäl tala för, att lantmäteristyrelsens
chef beredes en förbättr ad ämbetsställning.
Härtill kommer, att i beaktande av lantmäteristyrelsens betydelsefulla uppgift
att dels genom de olika jorddelningsinstituten främja och stödja utvecklingen
av landets modernäring dels ock leda och åstadkomma reda i landets mätningsväsende,
det är av synnerlig vikt att till ämbetsverkets chef förvärva en framstående
och för posten väl kvalificerad person.
Kommissionen anser därför angeläget, att åt lantmäteristyrelsens chef gives
ställning av generaldirektör.
Beträffande storleken av det arvode, som i denna egenskap bör tillkomma
honom, torde detta, i likhet med vad senast skett beträffande arvodet till generaldirektören
och chefen för den år 1917 inrättade byggnadsstyrelsen, bestämmas till
11,000 kronor eller till det för generaldirektör i gällande normalstat bestämda
beloppet.
Kommissionen föreslår alltså, att chefen för lantmäteristyrelsen uppföres såsom
generaldirektör med sådan tillkommande normala löneförmåner.»
Lnntmäterikommissionens förslag till stat för lantmäteristyrelsen
är av följande lydelse:
Kun<jl. Maj.ts proposition Nr\ 35ö.
125
1
i Lön
T änst- göring
pen- ni liga r
Orts-
tillägg
Summa
kronor
Titel
Antal
Ifrcnor
Summa
kronor
j 7,000
3,000
1,000
11,000
Generaldirektör ........................
t
11,000
j 5,000
2,500
600
8,100
Byråchef ..................................
4
32,400
4,200
2,000
600
6,800
Byrådirektör ....................................
4
27,200
1 4,200
2,000
600
6,800
Lnnhnälerifiskul ..............................
l
6,800
j 3,600
1,800
400
5,800
Arkivarie ......................................
1
5,800
j 2,200
1,500
300
4,000
Byråingenjör ........................
3
12,000
2,200
1,500
3C.0
4,000
Regis!rator ..................................
l
4,000
1,600
900
30.0
2,800
Underingenjör.............................
1
2.800
900
550
150
1,600
Kvinnligt biträde ..............................
3
4,800
700
350
150
1,200
Kvinnligt biträde ............................
2
2,400
900
450
150
1.500
l
1,500
700
350
150
1,200
Vak tuktare ....................................
2
2,400
_
—
Extra tjänstemän och biträden samt vi-
kariatäersät liiing..............................
—
37,500
150,600
Anm, 1. Byråchef, byrådirektör och lantmäterifiskal åtnjuta ett ålderstillägg till lönen å 600
kronor eller 5 år.
Anm. 2. Arkivarie åtnjuter två ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år
Anm. 3. Byråingenjör och registrator åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive
5, 10 och 15 år.
Anm. 4. Underingenjör åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter respektive 5, 10
och 15 år.
Anm. 5. Kvinnligt biträde åtnjuter två ålderstillägg till lönen å 200 kronor efter respektive 5
och 10 år.
Anm. 6. Förste vaktmästare åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter 5 år.
Anm. 7. Vaktmästare åtnjuter två ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter respektive 5 och 10 är.
Anm. S. Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjuta utöver ovan angivna avlöningsförmåne1-, avlöningsförbättring
enligt kung!, kungörelsen den 1 november 1918 samt äro underkastade
däri stadgade villkor och övriga bestämmelser.
Beträffande lantmäteristyrelsens organisation har denna styrelse uti
sitt utlåtande över betänkandet till en början erinrat, hurusom Kungl.
Maj:t den 31 december 1918 för ökat arbetsbiträde hos styrelsen under
förra halvåret 1919 anvisat 5,100 ktonor. Jag har redogjort för detta
ärende i punkten 35 i propositionen om anslag å tilläggsstat för år
1019, uti vilken punkt Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan
på blivande proposition beräkna ett anslag av 6,000 kronor för enahanda
ändamål under senare halvåret 1919. Lantmäteristyrelsen har
vidare anfört huvudsakligen följande:
Lantmäteri.
styrelsen
126
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
»Kommissionens förslag beträffande byråindelningen, antalet ordinarie tjänstemän
och byråtjänstemännens löneförmåner skiljer sig från lantmäteristyrelsens förslag
endast därutinnan, att kommissionen vad utredningsbyrån angår ansett den
föreslagne byråingenjören kunna avvaras. Den obetydliga besparing, som vinnes
genom att på sätt kommissionens förslag innebär utbyta en första gradens tjänst
mot en amanuens, motväges givetvis mer än i motsvarande grad av den minskning
i fråga om arbetsprodukt i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende, som av
förslagets genomförande är att förvänta.
I avseende å denna fråga samt styrelsens organisation och arbetskrafter på
det hela taget torde kunna sägas, att, ehuru den föreslagna utökningen är högst
ansenlig och kostnaderna därför även avsevärda, dessa dock äro av jämförelsevis
mindre betydelse i jämförelse med kostnaderna för övriga av kommissionen framställda
förslag. Då emellertid utsikterna att genom dessa sistberörda förslag vinna
den nytta, som med dem avses, givetvis till icke obetydlig del är beroende av det
sätt, varpå styrelsen kan lösa sin uppgift, synes det icke förenligt med klok hushållning
att begränsa tillgången på arbetskrafter för styrelsen till ett minimum utan
■skälig hänsyn till den utveckling, som kommissionens förslag i andra delar givetvis
kommer att medföra på lantmäteriets område och som måste återverka även på
styrelsens arbetsuppgifter.
Styrelsen finner sig i detta sammanhang särskilt h ira erinra om, att styrelsen,
utan att styrelsen förses med de arbetskrafter, styrelsen begärt, icke ser sig i stånd
att på ett tillfredsställande sätt i jordägarnas och det allmännas intresse leda och
övervaka lantmäteriverksamheten inom landet och förekomma mindre tilltalanda
yttringar så i ett som annat avseende. Det torde vara förtjänt av särskilt beaktande
vad styrelsen förut i denna del av ämnet anfört och som återfinnes å sid.
142 i kommissionens betänkande. Här berörda uppgifter kunna icke fyllas utan
tillfälle till inspektioner i rätt stor utsträckning. Utan tillgång på tillräckliga
arbetskrafter kommer styrelsen även att sakna möjlighet att på sätt som bör ske
på det hela taget följa med utvecklingen inom styrelsens förvaltningsområde.
Vad administrativa byrån angår har kommissionen räknat med den kvantitativa
ökning i dess åligganden, som följer av den av kommissionen föreslagna utökningen
av organisationen. Denna synpunkt bör särskilt understrykas. I anslutning
till densamma torde emellertid böra särskilt erinras om följande förhållanden.
Hänsyn bör tagas till den ökning i arbetet, som blir en följd av alt arvodena till
auskultanterna, som hittills utbetalts halvårsvis, enligt kommissionens förslag skola
utgå månadsvis. För att, såsom önskvärt är, bättre än hittills kunna uppehålla och
befrämja smidigheten i organisationen vad angår den personal, som sysselsättes
med utförande av lanlmäteriförrättningar, tarvas en ständig kontakt med berörda
personal. Enbart kommissionens förslag om Bisättning till lantmätarna för publika
renovationer kan med ledning av tillgänglig statistik beräknas komma att öka antalet
ärenden å byrån med minst iSOö årligen.
Det torde böra särskilt framhållas, att det ligger i sakens natur, att fyra
byråer i regel icke medhinna fyra gånger så mycket som en byrå. Vid behandlingen
av en del ärenden böra nämligen två och i vissa fall alla byråcheferna deltaga.
Denna synpunkt är av särskild betydelse beträffande administrativa byrån.
Chefen å denna byrå, på vilken det ankommer att bereda och föredraga flertalet
lagstiftningsfrågor, bör nämligen hava till uppgift att jämte verkets chef vaka över
127
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
kontinuiteten och bör därför hava till åliggande att ingående granska alla förslag
från övriga byråer till föreskrifter och cirkulär.
Kommissionens föreslag innebär, att till landsbyrån skall läggas icke blott
styrelsens befattning med vanlig mätning och jorddelningsverksamhet i övrigt såsom
tillsyn över skiftesläggning och gradering o. s. v. utan även dels de på styrelsen
beroende åtgärder i fråga om de av kommissionen föreslagna statsbidrag dels ock
styrelsens befattning med jordregistret. Till ärenden rörande statsbidrag räknar
kommissionen tydligen endast sådana, som föranledas av kommissionens förslag
angående statsbidrag till skiften och hemmansklyvningar. Antalet av dessa ärenden
beräknar kommissionen till halva tusentalet. Lantmäteristyrelsen har emellertid
ovan föreslagit, att bidrag beträffande större laga skiften skall kunna lämnas även
under pågående förrättning. Kommissionens beräkning av antalet ärenden av ifrågavarande
slag är för övrigt byggd på förutsättning, att alla delägare i en förrättning
på en gång göra framställning om statsbidrag. Det är emellertid långt ifrån säkert
att så kommer att ske. Nu berörda förhållanden torde visa, att antalet ärenden
blir större än kommissionen beräknat. Man har dessutom att räkna med en hel
del ärenden rörande besvär över beslut, som angående bidrag eller understöd av
statsmedel meddelats av annan myndighet än Eders Kungl. Maj:t.
Enligt lantmäteristyrelsens mening innebär ledningen av mätnings- och jorddelningsväsendet
på landet med allt vad därtill hör en fullt tillräcklig uppgift fölen
byrå. Att denna byrå desslikes skulle kunna medhinna både ärenden rörande
statsbidrag i av kommissionen avsedd del samt jordregisterärenden, anser styrelsen
icke möjligt. Man torde böra räkna med att det framdeles kan visa sig nödvändigt
att företrädesvis för handläggning av dessa ärenden inrätta en ytterligare byrå.
Tillsvidare torde sistberörda ärenden eller större delen av dem böla fördelas på de
andra byråerna. Huruvida någon del av samma äreden kan tilldelas stadsbyrån,
blir givetvis beroende på, huru befattningarna på denna byrå komma att besättas.
Det torde i allt fall komma att visa sig ofrånkomligt att fördela en stor del av
ifrågavarande ärenden mellan administrativa byrån och utredningsbyi ån.
Vad administrativa byrån vidkommer har på senare åren å densamma varit
anställda förutom byråchefen och byi åingenjören hela året två amanuenser samt
under halva året ytterligare en amanuens. Att personalen såsom förslaget innebär
utökas med en person, är säkerligen mer än väl påkallat. Beträffande landsbyrån
erfordras enligt styrelsens mening personal till enahanda antal. Styrelsen är övertygad,
att arbetet skall bliva fullt tillräckligt för samtliga byråerna, men i all
synnerhet kommer arbetsbördan att bliva stor för administrativa byrån och landsbyrån.
Det är för övrigt alldeles särskilt angeläget, att dessa byråer erhålla tillräcklig
personal bland annat av den anledningen, att en hel del ärenden å dessa
byråer äro av sådan art, att uppskov ej får ifrågakomma.
Arbetenas omfattning å sistnämnda båda byråer måste föranleda till, att
byråchefens närmaste man i stor utsträckning måste anlitas att självständigt bereda
och föredraga ärenden. Att utgå ifrån att detta endast skulle komma att gälla
löpande ärenden eller ärenden av mindre omfattning är oriktigt. För övrigt ingår
redan i kommissionens förslag, att berörda tjänstemän, när byråcheferna äro frånvarande
till följd av inspektionsresor eller semester, skola inträda i utövandet av
byråchefsämbetet, och man måste räkna med att vid sådana tillfällen ofta förekomma
ärenden av svårare natur, där stora enskilda och även allmänna intressen
128
Kunyl. Maj. ts proposition År 355.
stå på spel och som emellertid kräva omedelbart avgörande. Vad nu sagts om
ärendenas beskaffenhet är givetvis ofta fallet med ärenden, som förekomma å utredningsbyrån,
där byråchefens närmaste man enligt kommissionens förslag i regel
bör självständigt ombesörja utredning och föredragning av ärenden, som överlämnas
till honom.
Det är på grund av nu anförda skäl enligt lantmäteristyrelsens mening synnerligen
angeläget, att byråchefens närmaste man ej allenast å stadsbyrån utan även
å övriga byråer är väl kvalificerad, och i avseende å frågan vad som bör tarvas
för att kunna anses väl kvalificerad, är det givet, att i denna del en långt mångsidigare
utbildning och erfarenhet måste krävas å övriga byråer än å stadsbyrån.
Kommissionen har beräknat en distriktslantmätares inkomster till 6 500 kronor.
Det är emellertid att märka, att detta är en genomsnittssiffra, som för övrigt är
beräknad under förutsättning av åtta timmars arbetsdag. Förhållandena med avseende
å en distriktslantmätares verksamhet äro emellertid sådana, att han genom
att utsträcka arbetstiden även kan vinna ökning i inkomsten. Flertalet tager vid
jämförelse med en byråbeställning säkerligen hänsyn till detta förhållande. Man
torde för övrigt kunna räkna med att de driftigare och dugligare distriktslantmätarna
kunna även för åtta timmars arbete icke oväsentligt öka ovan angivna medeltalssiffra.
Till följd härav anser styrelsen, jämväl med tagen hänsyn till den väntade
tillfälliga löneregleringen för vissa ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen,
det oundgängligen nödvändigt, att byråchefernas närmaste män å samtliga
byråer beredas löneförmåner såsom kvalificerade andragradstjänstemän. Därest
så icke sker, kunna åtminstone dugligare distriktslantmätare icke påräknas såsom
sökande till ifrågavarande befattningar, utan jämförelsevis unga och oerfarna eller
mindre dugliga tjänstemän komma att tävla om desamma. Resultatet kommer att
bliva ett upprepande av vad som skett eller att styrelsen nödgas anlita personer
med otillräcklig praktisk erfarenhet eller eljest mindre väl kvalificerade. Efter några
års tjänstgöring göra dessa emellertid anspråk på befordran, som skäligen ej kan
förvägras, och följden härav i sin ordning blir den, att särskilt förstelantmätartjänsterna
komma att besättas med personer, som icke i alla delar hava tillfredsställande
kvalifikationer. — — —.
I anledning av framställning av lantmäteristyrelsen, däri styrelsen framhållit
angelägenheten av att arvodet till hos styrelsen fast anställd amanuens finge utgå
med högre belopp än som bestämts genom nådiga brevet den 12 oktober 1917, har
Eders Kungl Maj:t den 31 december 1918 funnit gott förordna, att styrelsen skall
för år 1919 under det i förstberörda nådiga brev föreskrivna villkor i övrigt anställa
sex amanuenser med fast arvode av lägst 3,300 kronor och högst 3.900 kronor.
Detta beslut synes emellertid icke, så vitt för närvarande kan bedömas, böra föranleda
ökning i den av kommissionen föreslagna ersättningen till styrelsens amanuenser.
Vad däremot angår det för vikariatsersättning beräknade beloppet synes detta
väl knappt och torde böra höjas till 5,000 kronor, varjämte någon höjning även
torde böra ske i fråga om det för extra biträden beräknade beloppet. Med hänsyn
till den tillfälliga lönereglering, som är ifrågasatt inom vissa delar av statsförvaltningen,
torde det belopp, som av kommissionen beräknats till extra tjänstemän och
biträden samt vikariatsersättning (26,009 + 7,000+4,500) 37,500 kronor böra höjas
med 25 procent eller 9,375 kronor. På grund av nu anförda omständigheter torde
opaginerad Kontrollera mot PDF
12''.)
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 355.
ifrågavarande anslag böra bestämmas till 48,000 kronor, varigenom slutsumman av
staten för lantmäteristyrelsen ökas med 10,500 kronor till 101,100 kronor.
Vad angår byrådirektörernas skyldighet att inträda i utövning av byråchefsämbete
torde denna skyldighet böra utsträckas även till fall, då byråchef åtnjuter
partiell ledighet utan att vara upptagen av inspektionsresa.»
Jag bör vidare omförmäla, att i en till mig ställd skrivelse den 4
februari 1919 lanlmäterikoinmissionen anfört:
»Vad angår den av lantmäteristyrelsen föreslagna reciprociteten i fråga om
tjänstårsberäkning, har kommissionen uti sitt betänkande behandlat detta ämne endast
vad angår förhållandet mellan byråingenjörstjänst i lantmäteristyrelsen och assistentbefattning
å lantmäterikontor. I denna del har kommissionen ansett, att några
hinder av principiell natur mot bifall till styrelsens förslag ej förefinnas, och därför
framstälit förslag i ämnet.
Med avseende däremot å frågorna om reciprok rätt till tjänstårsberäkning
dels mellan å ena sidan assistent å lantmäterikontor och byråingenjör i lantmäteristyrelsen
samt å andra sidan distriktslantmätare dels ock mellan sistnämnda befattningshavare
och byrådirektör i styrelsen, hava dessa synts kommissionen vara av
beskaffenhet att böra ses i samband med andra dylika frågor inom statsförvaltningen,
vilka enligt vad kommissionen inhämtat för närvarande äro beroende på utredning av
löneregleringskommittén.»
Denna kommissionens skrivelse har överlämnats till löneregleringskommittén.
Angående nödvändigheten av att lantmäteristyrelsen med hänsyn
till mängd''*n av det arbete, som åvilar detta ämbetsverk, och de ökade
arbetsuppgifter, som nu skulle tillkomma detsamma, organiseras å fyra
byråer, har icke rått någon meningsskiljaktighet i kommissionen. Även
lauimäteristyrelsen har understött detta förslag, dock under fiamhållande
att enligt styrelsens mening ytterligare en byrå komme att inom kort
bliva erforderlig. Med avseende å den av kommissionen förebragta
utredningen tinnar jag mig böra tillstyrka förslaget om inrättande av
två nya byråer i styrelsen. Jag finner även den föreslagna fördelningen
av ärendena på de fyra byråerna vara i huvudsak lämplig. Beträffande
detaljerna torde närmare bestämmelser böra träffas i blivande instruktion.
I huvudsak kunna de fyra byråerna betecknas såsom administrativa
byrån, utredningsbyrån, landsbyrån och stadsbyrån.
Kommissionens majoritet har föreslagit, att å en var av dessa byråer
måtte placeras en byråchef och en byrådirektör i kvalificerad andragrads
ställning samt att dessutom å administrativa byrån, landsbyrån och stadsbyrän
måtte anställas en förstagrads tjänsteman med benämning byråingenjör.
Reservanten herr Bengtsson har velat utesluta de tre bvråBihang
till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 317 höft. (Nr 355.) 17
Departements
chefen.
130
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
ingenjörerna samt ansett, att av byrådirektörerna endast den å stadsbyrån
placerade borde hava kvalificerad andragrads ställning under det
att de tre övriga bordo åtnjuta avlöning i andra normalgrahen. Reservanten
herr Stenberg har instämt med herr Bengtsson med den avvikelse,
att lian ansett jämväl en byråingenjör behövlig å stadsbyrån.
Lantmäteristyrelsen har instämt med kommissionens majoritet, varvid
styrelsen emellertid framhållit såsom önskvärt, att även utredningsbyrån
måtte erhålla en byråingenjör.
För egen del finner jag utredningen angående de olika byråernas
ärenden vad dessas såväl mängd som beskaffenhet angår ådagalägga
nödvändigheten av att å varje byrå ställes vid byråchefens sida en
skicklig och erfaren tjänsteman i byrådirektörs ställning för biträde
med föredragning, utredningar och andra mera arbetskrävande uppgifter.
Någon meningsskiljaktighet härutinnan har icke kommit till synes och
icke heller därom, att åt den tjänsteman, som sålunda skulle placeras å
stadsbyrån, bör beredas kvalificerad andragrads ställning med begynnelseavlöning
av G,800 kronor. Vad sålunda föreslagits biträder jag. Huruvida
de övriga tre byrådirektörerna böra erhålla samma avlöning eller
allenast i andra normalgraden är mera ovisst. Vid bedömandet av frågan
om den lämpliga avlöningen för dem torde hänsyn böra tagas till utsikterna
att till befattningarna förvärva så skickliga och dugande personer,
som dessa platser kräva. Det bör därför tillses, att avlöningarna tillmätas
så, att hven de mera framstående distriktslantinätarna kunna antagas
söka dylika tjänster. Såsom förut framhållits liar jag ansett distriktslant
niätarnas sammanlagda nettoinkomster av tjänsten böra beräknas,
oavsett orts tillägg, till i medeltal 6,''200 kronor, varav 3,000 kronor lön
och 3,200 kronor såsom inkomst av arbete. Med inräknande av de tre
ålderstilläggen å 500 kronor skulle nettoinkomsten uppgå till 7,700 kronor.
Det bör dock ej förbises, att i ett stort antal distrikt lantmätarna torde
kunna genom arbete enligt taxa förvärva sig större inkomster än som
sålunda beräknats. Emellertid synes det, även med hänsyn härtill och
till de dyrare levnadskostnaderna i huvudstaden, tillräckligt, ifall åt
byrådirektörerna å administrativa byrån, utredningsbyrån och landsbyrån
beredes avlöning efter andra normalgraden, nämligen 5,800 kronor
jämte två ålderstillägg å 500 kronor, enär därvid tillika bör tagas i
beräkning .tillskott å 1,000 kronor genom tillfällig lönereglering. Begynnelseavlöningen
blir då 6,800 kronor och slutavlöningen 7,800 kronor.
Denna avlöning överstiger med 600 kronor distriktslantmätares beräknade
inkomst utom efter det dylik lantmätare intjänat alla tre ålderstilläggen,
då skillnaden endast är 100 kronor. Men då byrådirektörstjänst icke
opaginerad Kontrollera mot PDF
13]
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
torde böra betraktas såsom sluttjänst utan meritera för befordran till
överlantmätar- eller byråchefstjäust, lärer sistnämnda förhållande icke
böra tillmätas större betydelse.
blåjon olika benämning för dessa andragradstjänster synes icke
behöva föranledas av att avlöningen blir olika. Jag vill erinra, att av
byrådirektörerna i l.intbrnksstyrelsen don ene har avlöning i andra normalgraden
och deri andre i kvalificerad andra grad.
I likhet med kommissionens majoritet anser jag, att å samtliga
byråer utom utredningsbyrån bör placeras jämväl en förstagrads tjänsteman.
Vad administrativa byrån beträffar finner jag denna byrås mycket
stora arbetsbörda och mängden av löpande ärenden, vilka kiäva snabb
handläggning och expediering, göra eii dylik åtgärd ofrånkomlig. Vad
angår de bägge nya byråerna, skulle dessa ägna sig åt uppgifter, vilka
i själva verket till avsevärd del äro för styrelsen rå gott som nya. Delvis
beror detta av tillkomsten av åtskilliga ärenden angående städerna
men till stor del genom att fåtaligheten i styrelsens arbetskrafter hittills
utgjort ett oöverstigligt hinder för styrelsen att på det sätt, som obestridligen
måste anses vara i hög grad behövligt, intaga en ledande
ställning beträffande lantmäteriets praktiska utövning, särskilt i tekniskt
avseende, samt i sådant syfte öva tillsyn och kontroll bland annat genom
inspektioner Då dessa arbetsuppgifter säkerligen bliva för bägge de
nya byråerna i hög grad krävande, synnerligast till följd av den nya
mätningsförordningen, anser jag mig böra ansluta mig till kommissionsmajoritetens
förslag, att även å vardera av dessa byråer måtte anställas
en byråingenjör.
Vad lantmäterikommissionen och lantmäteristy^relsen föreslagit i
fråga om byrådirektörs semester och skyldighet att bestrida byråchefstjänst
föranleder ingen erinran från min sida.
Med anledning av vad kommissionen anfört angående reciprok
tjänstårsberäkning för byråingenjörer och assistenter å lantmäterikontor
vill jag framhålla, att rätt till tjänstårsberäkning bör i enlighet
med numera tillämpade principer medgivas vid varje förflyttning inom
samma lönegrad. Frågan om dylik rätt vid annan förflyttning — vilket
särskilt kan vara av betydelse, när distiktslantmätare efter intjänande
av ålderstil 1 ägg förflyttas till byrådirektörsbefattning — är som jag
nämnt överlämnad till utredning genom löneregleringskommittén.
Vad jag nyss anfört angående avlöningen åt byrådirektörerna i
andra normalgraden har i huvudsak sin tillämpning även å lantmäterifiskalen.
Under erinran att advokatfiskal^^! i rikets hovrätter, kammarkollegiet
och kammarrätten samt domänfiskalen åtnjuta avlöning
enligt andra normalgraden och då högre avlöning än åt nämnda tjänste
-
132
Kungl. Maj ris proposition Nr 355.
män icke synes mig kunna tillerkännas lantmäterifiskalen, kan jag icke
biträda förslaget om höjd avlöning åt denne.
I likhet med kommissionen anser jag det vara synnerligen behövligt,
att arkivarien befrias från registratorsgöromålen och får till fälle
att odelat ägna sig åt arkivets ordnande, vård och tillhandahållande åt
allmänheten. Såsom kommissionen framhållit är detta arkiv synnerligen
dyrbart och i olika avseenden av oersättligt värde. Det är också
mycket omfattande och växer årligen genom dit levererade renovationer.
Kommissionen har tillstyi''kt, att till biträde åt arkivarien måtte i
staten uppföras en befattningshavare, benämnd underingenjör, med 2,800
kronors begynnelseavlöning jämte ire ålderstillägg å 300 kronor. Detta
förslag grundar sig på en framställning av lantmäteristyrelsen, vilken
anfört, att sedan lång tid tillbaka den i styrelsens arkiv sysselsatte vaktmästaren,
som å styrelsens stat vore uppförd såsom förste vaktmästare,
intagit en ställning mellan vaktmästare och tjänsteman samt att dennes
arbete varit synnerligen förtjänstfullt och för arkivet av största bet}rdelse.
Aven jag tinner det lämpligt att eu dylik befattning inrättas, avsedd för
person med färdighet vid kartors hanöhavande, kartlagning m. fl. arkivgöromål.
Mot de av lantmäteristyrelsen och kommissionen för honom
föreslagna avlöningsförmånerna, vilka motsvara vad som nu utgår till
underinspektörerna vid yrkesinspektionen, har jag icke något att erinra.
Vad benamningen angår synes mig varken assistent eller underingenjör
lämpligt. För min del föreslår jag: arkivbiträde.
»lag instämmer i förslaget om uppförande i staten av en registratorsbefattning
med avlöning i första normalgraden.
Vad kommissionen föreslagit i fråga om kvinnliga biträden och
vaktmästare biträder jag likaledes. Avlöningarna för dessa höra emellertid
jämkas till likhet med vad fjolårets lagtima riksdag bestämde för
vaktmästare och Kungl. Maj:t i år föreslagit för kvinnliga biträden.
Ej heller kommissionens förslag om uppförande i styrelsens stat
av en anslagspost å 37,500 kronor till extra tjänstemän och biträden
samt vikariatsersättuing ger mig anledning till erinran.
I likhet med kommissionen anser jag slutligen, att den utökning
av såväl lantmäteristyrelsens personal som lantmäteri personalen ute i
orterna, vilken nu föreslås, samt den mera omfattande och beträffande
lantmäteriet i vidsträckt bemärkelse ledande och reglerande verksamhet,
som är avsedd att i högre grad än hittills utövas av lantmäteristyrelsen,
följdriktigt bör leda till, att styrelsens chef erhåller generaldirektörs
ställning och avlöning.
Enligt de sålunda av mig framställda förslagen skulle staten för
lantmäteristyrelsen erhålla följande utseende:
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 355.
133
1
Lön
Tjänst-
görings-
pen-
ningar
Orts-
tillägg
Summa
kronor
Titel
Antal
Kronor
_J
kronor j
7,000
3,000
1,000
11,000
Generaldirektör .................................
i
11,000
|
5,000
2,500
600
8,100
Byråchef ..........................................
4
82,400
4,200
2,000
600
6,800
Byrådirektör å stadsbyrån ..................
1
6,800
3,600
1,800
400
5,800
Byrådirektör ....................................
3
17,400
3,600
1,800
400
5,800
Luntmälerifiskul.................................
1
5,800
3,600
1,800
400
5,800
Arkivarie..........................................
1
5,800
2,200
1,500
300
4,000
Byråingenjör ....................................
3
12,000
2,200
1,500
300
4,000
Registrator .......................................
1
4,000
1,600
900
300
2,800
Arkivbilräde ....................................
1
2,800
1,300
500
200
2,000
Kvinnligt biträde .............................
3
6,000
1,100
300
200
1,600
Kvinnligt bilräde ..............................
2
3,200
1,100
650
150
1,900
Förste vaktmästare ...........................
1
1,900
900
550
150
1,600
Vaktmästare ...................................
Till extra tjänstemän och biträden samt
vikariatsersäitniug...................... ...
Summa kronor
2
3,200
112,300
37.500
149,800
Anm. 1. Byråchef och byrådirektör å stadsbyrån åtnjuta ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor
efter 5 år.
Anm. 2. Annan byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie åtnjuta två ålderstillägg till lönen fi
500 kronor efter resp. 5 och 10 år.
Anm. 3. Byråingenjör och registrator åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp.
5, 10 och 15 år.
Anm. 4. Arkivbiträde åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter resp. 5 10 och 15 år.
Anm. 5. Kvinnligt biträder åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år,
skolande av varje åld.rstillägg 100 kronor tillhöra lönen och 100 kronor tjänstgöringspenningarna.
Anm. 6. Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 100 kronor
efter resp. 3, 6 och 9 år.
Anm. 7. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats,
anvisas förste vaktmästaren eller vaktmästaren, skall av lönen avstås för bostad
med bränsle 300 kronor för åi samt för lyse 25 kronor om året. Därest befattningshavare,
som nyss nämnts, åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i
övrigt erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet åt'', den
icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna
bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen
av lvse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning av elektrisk ström
intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall befattningshavaren själv bekosta armatur
och lampor. — I övrigt skola i fråga om förmån av bostad in. m. i tillämpliga delar
lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående
avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare (Svensk författningsamling 1918 nr 836).
134
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
För åtnjutande av de å denna stat för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningar får jag föreslå följande villkor och bestämmelser.
/ fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening
av tjänster m. m. :
att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäteristyrelsen skall,
därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en
möjligen inträdande förändrad organisation av ämbetsverket eller särskilda delar
därav eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, eller därest viss personal tillhörande
göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de. göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;
att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av
den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av
Kung!. Maj;t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen
med liknande arbetsuppgifter;
att med ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t
och, vad angår, innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom
gjord framställning och. efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner
uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;
att innehavare av ordinarie befattning å lantmäterikontor icke äger, byråchef,
byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie utan Kungl. Maj:ts och annan
tjänsteman utan styrelsens efter särskild prövning i varje fall lämnade tillstånd
utföra lantmäteriförrättningar i orterna;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra uti den särskilda
befattning inom graden, där lantmäteristyrelsen, till befordrande av arbetets oavbrutna
gång, finner honom lämplig och behövlig;
i fråga om avlöningsförmåners upplärande m. m.:
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägget, men alt den, som eljest undfår ledighet, såsom för
svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
135
Kuvgl. Maj:ts proposition Nr 355.
avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära
något därav;
att byrådirektör skulle vara skyldig att, när byråchef åtnjuter semester eller
är stadd på tjänsteresa, utan särskild ersättning förvalta närmast högre tjänst jämte
sin egen;
att när det eljest erfordras för beredande av semester eller när förordnande
av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, ävensom vid sjukdomsförfall manlig
befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning i lantmäteristyrelsen, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för
egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsfall de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;
att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed;
ifråga om ålderstillägg :
att tidpunkten för i lönestaten medgiven förhöjning av lönen efter viss tid
fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,
första förhöjningen efter, vad angår förste vaktmästaren och vaktmästare,
tre år men beträffande annan befattningshavare fem år, under villkor att innehavaren
under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
därvid icke mä föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet
för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare tre respektive
fem år på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare tre respektive
fem år ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår,
att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst
efter det, varande den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;
att befattningshavare må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas
den tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst;
att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt hos
lantmäteristyrelsen och antages till ordinarie biträde hos styrelsen från nämnda tid
-
136
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
punkt, må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, hon omedelbart
därförinnan mot fäst arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet
hos ämbetsverket;
att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning
intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från
tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;
1 fråga om semester, skyldighet a''t avgå från tjänsten och pensionsrätt:
att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av generaldirektören, byråchefer, byrådirektör, lantmäti rifskål och
arkivarie under en och en halv månad, av byråingenjör, registrator, arkivbiträde och
kvinnligt biträde under en månad samt av vaktmästare under femton dagar;
att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes, begagna
sig av semester;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare
av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;
i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter
i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade
angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda bitr ädesbefattningar.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört beträffande lantmäteristyrelsen
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna det av mig framlagda förslaget
till stat för lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och
med år 1920, ävensom de av mig förslagna villkor
och bestämmelser för åtnjutande av å samma stat för
ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar;
dels förklara,
att envar, som med eller efter den 1 januari
1920 tillträder ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen,
skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda
villkor och bestämmelser; samt
att förutvarande innehavare av ordinarie befattning
i nämnda styrelse, vilken icke före viss av Kungl.
Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till
den nya avlöningsst iten och underkasta sig de för avlöningens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmel
-
137
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
ser, och som icke lagligen kan därtill förbindan, skall
varda bibehållen vid de honom enligt dittills gällande
avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,
i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
honom;
dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteris<
yreisen
från................................................................ kronor 73,000
med ............................................................... » 76,800
till ............................................................... » 149,800
b. Förstärkning av lan trnäter istyre Is e n s arbetskrafter år 1919.
I punkten 35 under nionde huvudtiteln av propositionen om anslag
å 1919 års tilläggsstat har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan
på blivande proposition angående förstärkning under senare halvåret
1919 av arbetskrafterna i Jantmäteristyrelsen för detta ändamål
beräkna å tilläggsstat för samma år ett anslag av 6,000 kronor. Jag
meddelade i statsrådsprotokollet vid nämnda proposition, att lantmäteristyrelsen
i skrivelse den 7 september 1918 under åberopande av
de ökade arbetsuppgifter, som tillkommit för styrelsen genom kungörelsen
den 16 augusti 1918 med vissa föreskrifter angående mätniugsväsendet
inom rikets städer m. m., hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förberedande
av ökat arbetsbiträde hos styrelsen dels ställa medel till
styrelsens förfogande för förra halvåret 1919 dels ock av riksdagen
äska ett för senare halvåret 1919 avsett anslag av 10,000 kronor ävensom
anslag för år 1920. Jag erinrade, att Kungl. Maj:t i enlighet med
lantmäterikommissionens tillstyrkan anvisat 5,100 kronor för ändamålet
för förra halvåret 1919. Då frågan om det för senare halvåret 1919
behövliga anslagsbeloppet i viss mån sammanhängde med frågan, hur
lantmäteristyrelsen skulle organiseras efter 1920 års ingång, borde enligt
min mening dessa frågor upptagas i ett sammanhang.
Lantmäteristyrelsens förslag i fråga om senare halvåret 1919 avser
anslag dels till en extra byrådirektör med 3,300 kronor, dels till två
amanuenser med tillhopa 3,900 kroma'', dels till extra biträden och extra
vaktmästare med 2,4( ''0 kronor och dels till vikariatsersättning med 400
kronor eller tillhopa 10,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 höft. (Nr 355.)
18
138
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
I utlåtande häröver den 11 december 1918 har lantmäterikommissionen
tillstyrkt, att medel måtte anvisas dels för byrådirektörens anställande
med begärda 3,300 kronor, dels till en amanuens med 1,800
krouor och dels till de övriga av lantmäteristyrelsen avsedda ändamålen
med de i sådant hänseende begärda beloppen, dock att vikariatsersättningen
för byrådirektören ej borde beräknas högre än till 250 kronor.
Då jag förut i dag tillstyrkt, att från och med år 1920 måtte i
lantmäteristyrelsen inrättas två nya byråer med var sin byråchef, har
jag icke något att erinra mot att för senare halvåret 1919 i styrelsen
anställes ytterligare en extra byrådirektör utöver den, till vilken avlöning
uta:år från ett av riksdagen å extra stat för innevarande år anvisat
anslag av 18,300 kronor. Mot förslaget, att avlöningen skall beräknas
till 3,300 kronor för halvår, har jag under sådana förhållanden ej heller
någon invändning. Åven det för amanuensen avsedda beloppet synes
mig böra beviljas. Ifall därjämte till extra biträden och vikariatsersättning
beräknas tillhopa 900 kronor, synes mig detta böra få vara tillräckligt.
Det behövliga anslaget skulle då uppgå till det i förenämnda
proposition preliminärt beräknade beloppet av 6,000 kronor.
Jag får på grund härav hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter
under senare halvåret 1919 å Ulläggsslat för
samma år anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 6,000.
VII. Nionde huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg samt reseoch
traktamentspeuniugar.
Lantmäterikommissionen har framhållit, att dess förslag påverkade
även andra anslag å riksstaten än dem, som upptagas under rubriken
»lantmäteriväsendet», nämligen dels förslagsanslaget till ålderstillägg
och dels förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar.
Förstnämnda anslag är i riksstaten för år 1919 upptaget till ett
belopp av 140,000 kronor. Kommissionen har beräknat, att bifall till
dess förslag skulle medföra en ökning av utgifterna från detta anslag
med 107,250 kronor. På grund härav har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
föreslagit riksdagen att i avbidan på blivande proposition
beräkna en höjning i detta anslag med i avrundat tal ilo,000
kronor. De förändringar i lautmäterikommissionens förslag, jag funnit
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355. 139
mig böra tillstyrka, äro utan avsevärd betydelse i avseende å utgifterna
för ålderstillägg. Anslaget synes därför böra höjas med 110,000 kronor
till 250,000 kronor. ’
Anslaget till rese- och traktamentspenningar är nu upptaget i
rik sstaten med 050,000 kronor. Lantmäterikommissionen har beräknat
höjning däld dels med 125,000 kronor för staicns övertagande av ersättning
för resekostnaderna till lantmätare m. fl., dels ock med 200,000
kronor, för den händelse staten övertoge kostnaden för gode män. Med
hänsyn härtill ävensom till ett i årets siatsverksproposition omförmält
förslag, att. staten skulle övertaga kostnaden för dagtraktamenten åt lantan
k singenjörer in. fl., vilket antogs skola medföra en merutgift av
60.000 kronor, bär Kungl. Maj t föreslagit riksdagen att i avbidan å
blivande proposition beräkna en förhöjning i detta anslag med ett till
350.000 kronor förslagsvis upptaget belopp. Jag har nu funnit mig
icke böra biträda omförmäldn förslag om statens övertagande av kostnaderna
för godemännen. Med hänsyn till de stegrade utgifterna
från detta anslag torde emellertid höjningen i detsamma ieke böra göras
mindre än med 200,000 kronor, och anslaget alltså inalles bestämmas
till 850,000 kronor.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels höja nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag
till ålderstillägg från.................. kronor 140,000
med........................................................... » 110,000
t,U..........................:...................................... 3) 250,000,
dels ock höja samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag
till rese- och traktamentspenningar
............................................................. kronor 650.000
med............................................................... )) 200,000
tdl.................................................................. » 850,000.
VIII. Kostnadernas fördelning mellan staten och jordägarna.
. Fdlj att visa lantmäterikostnadernas fördelning mellan statsverket Lantmätenoch
jordägarna har kommissionen verkställt vissa sammanställningar och kommissi°- beräkningar. På samma sätt som i kommissionens förslag i övrigt hava nen''
samtliga kostnadsbelopp hänförts till prisläget före kristiden.
Då olika meningar kunde finnas, huruvida härvid även borde
140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
medtagas kostnaderna för lantmäterikontoren och lautmäteristyrelsen,
både tre alternativ beräknats. I alt. I hade icke några av nämnda
kostnader medtagits, i alt. II både därav medtagits kostnaderna för
lantmäterikontoren och i alt. III både medtagits samtliga nämnda
kostnader.
Då genom beslut, som fattats under åren 1917 och 1918, statsverkets
kostnader för lantmäteriväsendet ej oväsentligt ökats,, hade det
ansetts lämpligt att låta beräkningarna omfatta dels töie 1911 utgående
kostnader, dels nu utgående kostnader och dels av kommissionen föreslagna
kostnader.
Av dessa beräkningar torde jag bär få återgiva den, som galler
kostnaderna enligt alt. 1 — d. v. s. med bortseende fiån lantmäterikontoren
och lantmäteristyrelsen — och som utvisar förhållandet mellan
de nu efter 1917 och 1.918 års riksdagsbeslut angående arvoden till
lantmäteriauskultanter och dagtraktamenten åt lantmätare utgående kostnaderna
samt motsvarande kostnader enligt kommissionens förslag.
Nu utgående kostnader.
1) Löner och arvoden till den lantmäteriper
soual,
som sysselsättes med utförande av
lantmäteriförrättningar................................
2) Ålderstillägg ......................................................
3) Arvoden enligt taxa .......................................
4) Reseersättning ................................................
5) Kostnader för utflyttning och väganlägg
ningar
vid laga skiften och hemmansklyvningar
.............................................................
6) Ersättning till godemän.................................
7) Kostnader för hantlangning...........................
8) Traktamentsersättning ....................................
Summa
Statsverket
Kronor
Jorda,sårna
Kronor
407,000
66,000
1,000,000
125,000
75,000
125.000
200.000
350,000
400.000 —
948.000 1,800,000.
Genom anslaget till skiften och avvittringar,
varav för skiften tagits i anspråk omkring
kr. 10,000, och anslaget till kostnader för
vissa av lantmätare företagna tjänsteresor,
varav tagits i anspråk omkring kr. 17,000,
förändras dessa summor med........^......... + 27,000 27,000
Summa 975,000
1,773,000.
141
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
Totalsumman utgör kr. 2,748.000, varav statsverkets kostnader utgöra
35.5 procent och jordägarnas 04.5 procent.
Statsverket Jordilgarna
Kronor Kronor
Av lantmäterikommissionen föreslagna kostnader.
1) Löner och arvoden till den lantmäteriper
sonal,
som sysselsattes med utförande av
lantmäteriförrättuingar, jämte ersättning
för publik renovation.................................... 837,900
2) Ålderstillägg ...................................................... ISO 000
3) Arvoden enligt taxa.......................................... — 1,400,000
4) Reseersättning .................................................. 125,000
5) Kostnader för utflyttningar och väganlägg
niugar
vid laga skiften och hemmansklyv
n
in gar .............................................................. 100,000 100,000
6) Ersättning till godemän ................................ 200,000
7) Kostnader för hantlangning........................... — 350,000
8) Traktamentsersättning ................. u............. 400,000 __
Summa 1,812,900 1,850,000.
Genom statsbidrag till jordavsöndringnr och
ägostyckningar, kr. 50,000, samt till skiften
och hemmausklyvningar, kr. 180,000,
förändras dessa summor med................... + 230,000 — 230,000
Summa 2,042,900 1,620,000.
Totalsumman utgör kr. 3,662,900, varav statsverkets kostnader utgöra
55.8 procent och jordägarnas 44.2 procent.
Med iakttagande av de av mig nu tillstyrkta ändringar i lantmäterikommissionens
förslag får en tablå över de föreslagna kostnaderna
enligt samma alternativ följande utseende:
Statsverket Jordägarna
Kronor Kronor
1) Löner och arvoden till den lantmäteripersonal,
som sysselsattes med utförande av lantmäteriförrättningar,
jämte ersättning för
publik renovation .............................................. 769,500
Dcparlementt
chiftn.
142
Kungl. Maj. ts proposition Nr 355.
Slntsverket Jordägarna
Krunor Kronor
2) Ålderstillägg ............................................................ 150,000 —
3) Arvoden enligt taxa................................................ — 1,400,000
4) Reseersättning ........................................................ 125,000 _
5) Kostnader för utflyttningar och väganlägg
nir.
gar vid laga skiften och hemmansklyv
ningar
..................................................................... 100,000 100,000
6) Ersättning till godemän ...................................... — 200,000
7) Kostnader för hantlangning................................. — 350,000
8) TraktamentsersättniDg .......................................... 400,000 _
Summa 1,544,500 2,050,000,.
Genom statsbidrag till jordavsöndringar och
ägostyckningar, kr. 50,000, samt till skiften
och hemmansklyvuiugur, kr. ISO,000, förändras
dessa summor med ............................. + 200.000 — 200.000
Summa 1,744,600 1,850,000.
Totalsumman utgör 3,594,500 kronor, varav statsverkets kostnader
utgöra 48.5 procent och jordägarnas 51.5 procent.
Denna tablå utvisar, att av den sammanlagda kostnadsökningen gent
emot nuvarande förhållanden. nämligen 846,500 kronor, jordägarna behöva
bidraga med allenast 77,000 kronor, under det att. statens kostnad
ökas med icke mindre än 769,500 kronor. Statsverket kommer framdeles
att bestrida nära halva kostnaden eller 48.5 procent emot 35.5
procent för närvarande.
Jag kan nämna, att före 1917 och 1918 års beslut om ökade auskultantarvoden
och om statens övertagande av kostnader för dagtraktamenten
statens utgifter av nu ifrågavarande slag hava av kommissionen
beräknats till allenast 470,000 kronor, motsvarande 21.3 procent av dåvarande
totalkostnaderna. Statens kostnader hava alltså absolut taget
nära på fyrdubblats. Jordägarnas kostnader, som då uppskattades till
till 1,731,000 kronor, hava däremot ej ökats med mer än 119,000 kronor
eller ej tillit 7 procent.
Det torde med hänsyn härtill kunna med fog sägas, att staten
kommer att vid bifall till de nu framställda förslagen fullt ut ikläda sig
så stor andel av kostnaden, som med hänsjm till statsintresset kan anses
skälig, samt bereda jordägarna all den lindring i dessa kostnader,
varå de skäligen må kunna göra anspråk.
Kung/,. Maj-ts proposition Nr 355.
143
IX. Lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt.
Sedan riksdagen under åtskilliga år anvisat anslag å extra stat
till fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor, vilken verksamhet
bedrives vid en hos lanimäteristyrelsen inrättad reproduktionsanstalt,
framlade nämnda styrelse i skrivelse den 11 november 1910 förslag till
ordinarie stat för anstalten. Emellertid ansågs frågan om reproduftionsanstaltens
framtida ställning och om stat för densamma böra hänskjutas
till ytterligare utredning i samband med den utredning angående vissa
andra lantmäteriväsendet berörande frågor, som visat sig erforderlig.
Då det vore osäkert, huruvida anstaltens egna inkomster under år 1918
komme att fullt räcka till dess utgifter, äskade Kungl. Maj:t år 1917
av riksdagen å extra stat för år 1918 för bestridande av dylika utgifter
ett reservationsanslag av 6,000 kronor att av Kungl. Maj:t i män av
behov användas. Denna proposition bifölls av riksdagen.
Då det ej heller beträffande år 1919 syntes kunna med säkerhet
antagas, att anstaltens egna inkomster komme att fullt räcka till dess
utgifter, samt då förslag om anstaltens uppförande å ordinarie stat icke
kunde föreläggas 1918 års riksdag, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att
jämväl för år 1919 anvisa för bestridande av utgifter vid anstalten ett
reservationsanslag av 0,000 kronor att i mån av behov användas. Riksdagen
beviljade detta anslag.
Nu har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 16 november 1918 anmält
frågan om anstaltens medelsbehov för år 1919. Styrelsen har meddelat,
att under de bägge senaste åren anstalten av olika anledningar,
delvis beroende av kiistiden, icke företett någon egentlig utveckling
utom att arbetstillgången vuxit, men att styrelseu ansåge sig kunna
redan under år 1919 för anstaltens del räkna med en avsevärd utveckling.
Oberoende av huruvida förslaget om anstaltens uppförande å
ordinarie stat komme att föreläggas 1919 års riksdag, ansåge lantmäteristyrelsen
att liksom för de senaste åren ett anslag av 0,000 kronor
borde äskas av riksdagen för att stå till Kungl. Maj;ts förfogande i
mån av behov.
Lantmäterikommissionen har i utlåtande den 6 december 1918
tillstyrkt lantmäteristyrelsens ifrågavarande hemställan och framhållit,
att anslflget skulle komma till användning endast i mån av behov.
I frågan om reproduktionsanstaltens uppförande å ordinarie stat Departementshar
lantmäterikommissionen ännu icke avgivit yttrande. Huru man än ehele>>-
144
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
må ställa sig till denna fråga, kan densamma således i varje fall icke
göras till föremål för proposition till den nu samlade riksdagen.
Vid sådant förhållande och då det synes ömkligt, att det nu begärda
anslagsbelopp<‘t må stå till förfogande i fall av behov, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för bestridande av utgifter vid lantmäteristyrelsens
reproduktionsanstalt, att av Kungl. Mnj:t i
mån av behov användas, å extra stat för år 1920 anvisa
ett reservationsanslag av.................. kronor 6,000.
X. Lantmäteriundervisningen.
Med bifall till av Kungl. Mnj:t i ämnet gjorda framställningar liar
riksdagen för vart och ett av åren 1911 —1919 ställt medel till Kungl.
Maj:ts förfogande att användas till lautmäteriundervisningens ordnande
och bedrivande i huvudsaklig överensstämmelse med ett av lantmäteristyrelseu
den 6 november 1909 framställt, i statsrådsprotokollet över
jordbruksärunden den 8 april 1910 närmare angivet förslag. För år
1919 har för ändamålet anvisats ett reservationsanslag av 39,800 kronor.
Lantmäteristvrelsen har i skrivelse den 18 september 1918 hemställt
om anslag härtill "lör år 1920. Styrelsen har därvid anfört bland annat:
»Enligt ovan omförmälda plan bedrives ifrågavarande undervisning på tvenne
kurser eller en tvåårig geodetiskt-rättslig kurs för avläggande av lantmäteriexamen
och en ettårig kulturteknisk kurs, som vanligen genomgås två å tre år efter avläggandet
av ovannämnda examen. Uti förstnämnda kurs ingå fältövningar under
3 månader och uti sistnämnda kurs dylika övningar under sammanlagt 20 dagar.
Vad särskilt angår fältövningarna vid den geodetiskt-rättsliga kursen har det, för
att få lämpliga områden att bearbeta, visat sig allt mer och mer angeläget att
kunna förlägga desamma till platser på längre avstånd från Stockholm. Så hava
största delen av dessa fältövningar varit förlagda år 1916 till samhället Kristinelund
i närheten av Gävle, år 1917 till Töreboda köping och år 1918 till Sandvikens
bruk i Högbo socken i Gävleborgs län.
Uti de anslag, som anvisats för ordnande och bedrivande av ifrågavarande
undervisning, har städse ingått ett belopp för bestridande av kostnaderna för lärares
och elevers resor i sammanhang med undervisningen samt till anskaffande av övningsfält.
Enligt för läsåren U17- 1918 och 19L8-1919 meddelade föreskrifter
har härför förslagsvis faställts ett belopp av 1,500 kronor. .
Genom fältövningarnas förläggande på längre avstånd från Stockholm måste
man emellertid räkna med, att särskilda utgifter förorsakas lärare, assistenter och
elever för deras uppehälle, och härigenom uppkommer fråga om gottgörelse härför
till dem.
145
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
De lärare ocli assistenter, som leda fältövningarna vid den geodetiskt-rättsliga
kursen, äro och måste i regel vara lantmätare. Jämlikt kungörelse den 7 maj
1913 äga numera lantmätare samt lantmätares tjänstemedhjälpare och sådant tekniskt
biträde, som med tillstånd av lantmäteristyrelsen begagnas, att av allmänna
medel åtnjuta traktamentsersättning under resor och förrättningar, som äga rum
på grund av gällande instruktion, annan författning eller särskilt förordnande.
Därest icke samma förmån beivdes dem under uppdrag vid undervisningen, komma
lämpliga lurarkrafter icke att stå till buds, så mycket mindre som någon däremot
svarande gottgörelse icke ingår uti den ersättning, som eljest av dem åtnjutes för
dylikt uppdrag.
Om man beräknar tiden till tre månader för en lärare och en assistent samt
varje månad till 30 dagar, skulle, under förutsättning att dagtraktamentet, enligt
fjärde klassen i resereglementet icke konune att höjas utöver nu bestämt belopp av
11 kronor samt att till följd av att längre tids vistelse å samma plats betingar en
nedsättning till tre fjärdedelar av dagtraktamentets belopp, för ifrågavarande ändamål
erfordras ett belopp av 1,485 kronor. Det förhåller sig emellertid så, att under
övningar med upprättande av huvudnät såväl lärare som elever icke alltid kunna
hava sitt logi på samma ställe utan att från en huvudstation utflykter måste företagas,
som nödvändiggöra bortovaro från stationen mer än en dag. Det är givet,
att kostnaderna för mat och husrum vid sådana tillfällen i regel bliva särskilt kostsamma.
På grund av detta förhållande torde ovanstående summa å 1,485 kronor
böra höjas till l,7u0 kronor. — — —.»
Styrelsen har vidare föreslagit inrättandet vid ifrågavarande lantmäteriundervisning
av 20 stipendier å 400 kronor, vartill skulle krävas
anslag å 8,000 kronor. Syftet med denna anordning skulle förnämligast
vara att främja kårens rekrytering. Inalles borde anslaget sålunda
höjas med 9,700 kronor till 49,500 kronor.
I skrivelse den 9 oktober 19''20 har därefter lantmäteristyrelsen
gjort framställning om höjning från 2,000 till 3,000 kronor av de medel
från ifrågavarande anslag, som vore avsedda till lärare i stadsplaneanordningar
m. fl. ämnen. Styrelsen har framhållit, att svårighet mötte
att anskaffa lärarkrafter för den nu till 10 kronor för f mebäsningstimma
beräknade ersättningen, helst något krigstidstillägg ej kunde påräknas.
Anslaget borde därför bestämmas till 50,500 kronor.
Lantmäterikommissionen har i utlåtande den 20 december 1918
funnit det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att gottgörelse
måtte beredas ifrågavarande lärare och assistenter för de särskilda
utgifter, som vore förenade med uppehållet å annan plats än
hemorten under här avsedda övningar. Liknande ersättning hade ock
av 1918 års lagtima riksdag tillerkänts lärare vid skogshögskolan under
analoga förhållanden. På grund härav och då intet syntes vara att
erinra mot det av lantmäteristyrelsen härutinnan äskade belopp, har
kommissionen tillstyrkt bifall till styrelsens hemställan i denna del.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 317 höft. (Nr 355.) 19
146
Departements
chefen.
Kungl. Maj. ts proposition Nr 355.
Kommissionen bär däremot funnit sig icke kunna tillstyrka bifall
till styrelsens förslag om stipendier. Det syntes nämligen kommissionen,
som om stipendiefrågan icke borde utan verkligt vägande skäl upptagas
förr, än spörsmålet om lantmäteriundervisningens ordnande slutgiltigt
löstes. Kommissionen vore ej övertygad därom, att tillkomsten av de
föreslagna stipendierna skulle i någon avsevärd grad verka stimulerande
på tillströmningen till lantmäteribanan. För övrigt hölie kommissionen
före, att detta syfte bättre skulle kunna tillgodoses på andra vägar.
Icke heller framställningen om ökade arvoden till vissa lärare
ansåge sig kommissionen kunna tillstyrka. Det anslag, som redan nu
utginge till undervisningen i fråga,* syntes kommissionen icke stå i tillfredsställande
proportion till det antal elever, sura för närvarande åtnjöte
undervisning, vilket antal uppginge till 14. Under alla förhållanden
syntes behovet att nu företaga den av styrelsen föreslagna förhöjningen
ej vara tillförlitligen ådagalagt.
Mot kommissionens avstyrkande uttalande i stipendiefrågan har
herr Hamrin reserverat sig.
Därefter har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 16 december 1918
anfört, att förhållanden inträffat, som syntes påkalla åtgärder för att
mer allmänt och redan från nästkommande läsårs början möjliggöra förhöjning
i ersättningen till lärarna vid ifrågavarande undervisning. Denna
förhöjning sjmtes lämpligen böra beräknas med vissa procent för vartdera
året 1919 och 1920.
Anslag till lantmäteriundervisningen är behövligt även för nästa
år. Mot den av lantmäterikommissionen tillstyrkta förhöjningen med
1,700 kronor för att bereda lärare och assistenten dagtraktamenten vid på
längre avstånd från huvudstaden bedrivna fältövningar under den ge<>detiskt-rättsliga
kursen har jag icke något att erinra. Däremot anser jag
i likhet med nämnda kommission förslagen om stipendier och om höjning
av anslaget för beredande av ökade arvoden till vissa lärare icke
böra bifallas.
Vad lantmäteristyrelsen anfört i sin skrivelse den 16 december
1918 och som lär grunda sig på förslagen om tillfällig löneregleringför
vissa civila befattningshavare och ökade anslag till vissa extra
tjänstemän synes icke böra föranleda någon särskild åtgärd, utan lärer
frågan, huruvida och i vad mån förbättrade avlöningsvillkor böra i
samband med nämnda frågors lösning beredas nu ifrågavarande lärare,
böra bedömas efter de grunder, som eljest bliva gällande.
Kungl. Maj.is proposition Nr 355. 147
.Ilig hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
till lantmäteriundervisningens ordnande och
bedrivande å extra stat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag
av.......................................... kronor 41,500.
XL Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren 1 liiuen.
Med bifall till av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar har
riksdagen till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen på
extra stat anvisat för vartdera av åren 1914 och 1915 ett anslag av
5,000 kronor samt för vart och ett av åren 1917, 1918 och 1919 ett
anslag av 3,500 kronor eller tillhopa 20,500 kronor.
Till huvudsaklig grund för dessa beslut har legat eu av lantmäteristyrelsen
den 15 mars 1912 avlåten skrivelse, däri styrelsen på grundvalen
av verkställd utredning beräknade, att för ifrågavarande ändamål
erfordrades ett sammanlagt belopp av 33,500 kronor utöver vad som
för samma ändamål kunde bliva tillgängligt av det årliga belopp av
det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skiivmaterialier
och expenser, ved m. m., som genom Kungl. Maj:ts beslut den 28
januari 1910 bestämts för vart och elt av lantmäterikontoren i länen.
Uti framställning den 15 oktober 1915 angående anslag för ifrågavarande
ändamål för år 1917 beräknade lantmäteristyrelsen totalkostnaden
till 29,000 kronor eller 4,500 kronor mindre än vid den ursprungliga
kalkylen. Vid ärendets föredragning den 14 januari 1916 förklarade
dåvarande departementschefen av närmare angivna skäl, att han
ansåge tillräckligt, att ett belopp av 3,500 kronor gjordes tillgängligt
för år 1917, helst någon mer överhängande brådska med arbetets slutförande
icke syntes föreligga.
För år 1918 fann samme min företrädare i ämbetet icke skäl tillstyrka
högre belopp, än som beviljats för nästföregående år eller 3,500 kronor.
Då jag den 14 januari 1918 för Eders Kungl. Maj:t anmälde
frågan om anslag för ifrågavarande ändamål för år 1919, fann jag mig
ej heller kunna tillstyrka högre anslag än 3,500 kronor. Såsom skäl
härför framhöll jag, att under de tre åren 1914—1916 av anslaget använts
i medeltal årligen blott 2,935 kronor 88 öre. I fall för år 1919
anvisades samma belopp som för de två åren 1917 och 1918 eller 3,500
kronor, bleve med inräknande av befintlig behållning vid 1917 års ingång
ett belopp av 11,692 kronor 37 öre tillgängligt för de tre åren
1917—1919 eller i medeltal 3,897 kronor 46 öre för år.
148
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
Uti skrivelse don 21 september 1918 har nu lantmäteristyrelsen
hemställt, att medel för arbetets fortsättande under år 1920 måtte begäras
hos riksdagen, och har därvid anfört i huvudsak följande.
Den 1 september 1918 hade inbundits eller häftats 38,570 akter för en kostnad
av 14,184 kronor 70 öre eller närmast 37 öre för akt.
Lantmäteristyrelsen hade upprepade gånger under de senaste åren hemställt,
att anslaget måtte höjas, men styrelsens framställningar i denna del hade icke krönts
med framgång.
Av yttranden, som nyligen infordrats från förste lantmätarna, framginge, att
i allmänhet för framtiden några medel icke kunde bliva tillgängliga för inbindning
från det årliga belopp av nionde huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m.. som för vart och ett län ställts till förfogande genom Kungl. Maj:ts
beslut den 28 januari 1910, att för arbetets utförande erforderliga materialier ökats
i pris med omkring 100 procent, att arbetskostnaden även ökats högst avsevärt
samt att kostnaden för slutförande av det inbindningsarbete, som återstode vid årsskiftet
1918 — 1919, av dem beräknats till i runt tal a0,500 kronor. Om härifrån
avdroges 1919 års anslag eller 3,500 kronor, återstode ett medelsbehov av 27,000
kionor.
Lantmäteristyrelsen ansåge emellertid, att förste lantmätarnas beräkningar
vore för låga och att till följd därav sistnämnda summa borde höjas med minst
5,000 kronor till 32,0o0 kronor.
Om detta resultat jämfördes med tidigare gjorda beräkningar, visade det sig,
att läget vore ungefär detsamma, som då anslag för ifrågavarande ändamål började
anvisas, eller med andra ord att den balans, som då förefanns. åtminstone vad
kostnaderna för dess undanröjande anginge fortfarande vore ungefär lika stor. Detta
visade enligt styrelsens mening oförtydbart på att anslagets belopp under förhandenvarande
omständigheter vore otillräckligt. Och i samma mån som det kunde antagas,
att kulmen i fråga om prisstegring ännu icke uppnåtts, bleve ställningen
ännu ofördelaktigare. Det borde även mer än vad hittills syntes hava skett tagas
i betraktande, att till länens lantmäterikontor under de senaste tio åren redovisats
i medeltal årligen 5.692 akter och att jämväl en del av dessa tarvade inbindning
eller häftning samt att totala antalet akter i länens lantmäterikontor för närvarande
uppginge till över 330,090.
Lantmäteristyrelsen har icke begärt något bestämt belopp för
detta ändamål för år 1920. Av styrelsens framställning framgår emellertid,
att styrelsen anser anslaget böra höjas utöver vad som beviljats
för de senaste åren.
Styrelsens skrivelse utvisar även att totalkostnaden för arbetet
numera av styrelsen beräknats till 52,500 kronor, varav 20,500 kronor
hittills anvisats.
Med hänsyn till vad styrelsen anfört och då en stark prisstegring
inträtt för arbeten av nu ifrågavarande slag, finner jag mig böra tillstyrka,
att för år 1920 anslaget bestämmes till 5,000 kronor.
149
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
.lag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren
i länen å extra stut för år 1920 anvisa ett
reservationsanslag av kronor .............................. 5,000.
XII. Anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av vissa
kartor in. m.
Sedan anslag tidigare anvisats för anskaffande till lantmäterikontoret
i Umeå av kopior utav vissa kartor och handlingar, av vilka de
förut i kontoret förvarade exemplaren förstörts genom brand, medgav
1917 års riksdag, på Kungl. Maj:ts förslag, att den behållning, som,
efter det nämnda arbete slutförts, kunde komma att uppstå a, härtill
anvisade anslag, finge användas för att till lantmäterikontoret i Karlstad
anskaffa kopior av vissa kartor med tillhörande handlingar, vilka förstörts
vid en år 1865 i staden inträffad eldsvåda. Därjämte anvisade
riksdagen för sistnämnda ändamål å extra stat för år 1918 ett reservationsanslag
av 10,000 kronor.
Vid anmälan av frågan om anslag för ifrågavarande ändamål för
år 1919 upplyste lantmäteristyrelsen, att å de för nyanskaffningsarbetet
i Umeå tidigare anvisade medel en slutlig behållning av omkring 2,000
kronor syntes komma att uppstå, och anförde vidare, att till följd av
de högst betydligt ökade arbetsprisen det belopp av 52,000 kronor,
vartill kostnaderna för arbetet i Karlstad förut beräknats uppgå, sannolikt
komme att visa sig otillräckligt, men att styrelsen, som icke då,
innan aibetet ens påbörjats, ansåge sig kunna bedöma, i vilken utsträckning
de ökade omkostnaderna skulle komma att medföra höjning i de
tidigare gjorda beräkningarna, icke ansåge någon ökning i anslaget för
år 1919 höra ske. Riksdagen anvisade ock för sistnämnda år i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag ett reservationsanslag av 10,000 kronor.
Lantmäteristyrelsen har nu i skrivelse den 21 september 1918
hemställt, att för ifrågavarande ändamål ett anslag av 10,000 kronor
måtte beredas jämväl för år 1920, och har styrelsen därvid anfört i
huvudsak följande.
Ifrågavarande arbete börjades under februari månad 1918 och utfördes dels
av för ändamålet mot bestämd ersättning anställda biträden dels av tillfälliga biträden
mot ersättning, som beräknades med vissa procent av stadgad lösen. Kollationeringsarbetena
ombesörjdes företrädesvis av ett hos styrelsen anställt manligt
extra biträde, som åtnjöte ersättning efter 250 kronor i månaden. Detta biträde,
som även ledde och övervakade arbetet, ansåges emellertid för framtiden icke vara
Departements
chefen.
150 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
att påräkna, och syntes det för att finna ersättare åt honom bliva nödvändigt att
öka ersättningen.
Intill utgången av augusti månad 1918 hade av årets anslag endast 2,311
kronor 69 öre förbrukats, beroende bland annat på inträffat sjukdomsfall och de
svårigheter, som mött att anskaffa lämpliga biträden mot den jämförelsevis låga
ersättning, som dittills ifrågakommit. I mån som styrelsen beslöte att öka ersättningen
ansåges personalbristen komma att upphöra.
Nu angivna förhållanden hade även föranlett, att arbetet för Umeåkontorets
räkning då ännu icke avslutats, och till följd därav kunde icke heller uppgivas,
huru stor behållningen kunde komma att bliva å därför anslagna medel.
På grund av vad sålunda anförts syntes det vara tydligt, att styrelsen för närvarande
icke kunde med någon grad av säkerhet uttala sig i vad mån den för
arbetet till kontoret i Karlstad förut gjorda kostnadsberäkningen kunde komma att
visa sig för låg. Styrelsen funne sig emellertid icke hava någon anledning att
frångå den uppgjorda planen för arbetets utförande.
I enlighet med vad lantmäteristyrelsen hemställt tillstyrker jag, att
medel till ifrågavarande arbetes fortsättande måtte med oförändrat belopp
beredas för år 1920.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att för anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad
av kopior av vissa kartor med tillhörande handlingar
å extra stat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag
av kronor .................................................. 10,000.
XIII. Anskaffande för lantmäterikontoren i länen av kopior av kartor in. ni.
angående statens järnvägars jordområden.
Med bifall till av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar har
riksdagen för anskaffande för låntmäterikoutörens i länen räkning av
kopior av kartor m. m. angående statens järnvägars jordområden anvisat
anslag å extra stat med 7,000 kronor för vartdera av åren 1917 och
1918 samt med 8,500 kronor för år 1919.
Till huvudsaklig grund för dessa beslut har legat en av lantmäteristyrelsen
den 5 november 1913 gjord framställning. Vad angick kostnaderna
för arbetet framhöll styrelsen däri, att de givetvis vore svåra
att beräkna. De berodde i mångt och mycket på omfattningen av de
brister, vilka kunde vidlåda de kartor och handlingar, som funnes rörande
ifrågavarande områden. För arbetets utförande ansåge styrelsen böra
anställas eu yngre lantmätare med erfarenhet rörande fastighetsförhållanden.
Desslikes erfordrades rit- och skrivbiträden. Styrelsen hölle
151
Kungl. Maj.ts proposition Nr 355.
före, att arbetet bordo medhinnas på fem år. Totala kostnaden syntes
ieke behöva beräknas högre än till 40,000 kronor.
Enär arbetet icke kunde påbörjas redan vid ingången av år 1917,
uppstod å detta års anslag besparing, som möjliggjorde anställande av
ett tredje skriv- och ritbiiräde intill utgången av år 1918. För att
denna personal skulle kunna bibehållas även under år 1919 höjdes anslaget
till 8,500 kronor, vilket enligt lantmäteristyrelsens beräkning icke
skulle medföra ökning i nyssnämnda totalkostnad.
Nu har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 26 september 1918 gjort
framställning om anslag för detta ändamål för år 1920 och därvid
huvudsakligen anfört följande.
Under år 1918 hade arbetet fortgått med en lantmätare samt tre rit- och
skrivbiträden. Lantmätarens avlöning hade utgått efter 4,000 kronor för år och
ersättningen till rit- och skrivbiträdena efter 1,500 kronor för år. För år 1919
borde emellertid ersättningen till de sistnämnda höjas till 1,800 kronor. Medel
härtill funnes genom besparing, som uppstått å 1917 års anslag genom att arbetet
ej sattes i gång vid årets början.
Beträffande Östergötlands län hade arbetet slutförts, och förelåge kartor med
därtill hörande avskrifter och utdrag av handlingar samt liggare i komplett skick
att överlämnas till lantmäterikontoret. Beträffande Södermanlands och Jönköpings
län. för vilka kopieringen av expropriationskartorna fullbordades under år 1917,
hade utredningen fortskridit så långt, att endast den nödvändiga kompletteringen å
respektive lantmäterikontor återstode, och beräknades denna vad anginge det förstnämnda
länet komma att medhinnas före utgången av år 1918. Härförutom hade
under året kopierats expropriationskai torna för Örebro, Värmlands, Skaraborgs och
Alvsborgs län och i sammanhang därmed utredning verkställts för de tre förstnämnda
länen i den mån sådant kunnat ske utan tillgång till de å lantmäterikontoren
förvarade kartor och handlingar.
Vad anginge de avlöningar, som borde utgå under år 1920, hölle styrelsen
före, att medel borde göras tillgängliga för tilläventyrs erforderlig förhöjning i
ersättningen till den lantmätare, som vore anställd för arbetets utförande. Därest åt
honom icke bereddes högre ersättning, kunde man, till följd av att hans jämnåriga
vid denna tid hade att motse betydligt förbättrade villkor, befara, att han ej bleve
att påräkna för ifrågavarande arbete, varigenom dess slutförande inom den beräknade
tiden skulle äventyras. Den sålunda ifrågasatta förhöjningen ansåge styrelsen
höra beräknas till 1.0o0 kronor. På grund härav och under förutsättning, att ersättningen
till rit- och skrivbiträdena komme att utgå med 1,8<>0 kronor till vart
och ett av dem, komme utgifterna under året att uppgå till 10.400 kronor. Under
år 1921 skulle antagligen endast två rit- och skrivbiträden bliva erforderliga, varför
kostnaderna för detta år borde beräknas till 8,000 kronor. Som arbetet under
samma år antoges kunna bringas till slut, komme totalkostnaden, om dessa beräkningar
visade sig riktiga, att uppgå till högst 41,500 kronor.
Då anslag för ifrågavarande ändamål bör beredas även för år 1920, Departementssamt
det föreslagna ökade årsbeloppet enligt lantmäteristyrelsens beräk- chtf^n.
152 Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
ning icke kommer att i någon väsentlig mån förhöja totalkostnaden
för°arbetet, tillstyrker jag styrelsens förslag och hemställer, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för anskaffande för lantmäterikontorens i
länen räkning av kopior av kartor m. m. angående
statens järnvägars jordområden å extra stat för år 1920
anvisa ett reservationsanslag av kronor ........ 10,400.
XIV. Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark.
1 proposition nr IT,6 till 1916 års riksdag framlade Kungl. Maj:t
vissa förslag i fråga om avvittringen inom feorsele, Dorotea, \ ilhelmina,
Stensele och Tärna socknar av Västerbottens län samt inhämtade riksdagens
yttrande över ett vid propositionen fogat förslag till kungörelse
angående tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark.
För genomförande av dylik tilläggsavvittring skulle, såsom av dåvaiande
departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet inhämtas, krävas
kostnader av statsmedel.
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet biföllos av riksdagen, som mot
kungöreFetörslaget framställde allenast vissa detaljerinringar.
° Den 30 december 1916 har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse
angående tilläggsavvitiringen och hava vissa ändringar häri skett genom
kungörelse den 7 februari 1919.
För tillä^gsavvittringens genom för ande har riksdagen a extra stat för
vartdera av åren 1918 och 1919 anvisat ett förslagsanslag av 30,000 kronor.
Samma belopp torde böra anvisas för år 1920 och jag får därför
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens
läns lappmark å extra stat för år 1920 anvisa
ett förslagsanslag av................................. kronor 30,000.
XV. Anslagens uppställning i riksstateu.
Lantmäterikommissionen har förordat, att anslagen under rubriken
lantmäteriväsendet måtte upptagas med viss ändrad uppställning. _ Jagfinner
för.-laget lämpligt och får i anslutning därtill framlägga följande
sammanfattning av de nu utav mig under nämnda huvudavdelning av
153
Kurigl. Maj:11 proposition Nr 355.
nionde huvudtiteln tillstyrkta anslag å ordinarie stat samt ä extra stat lör
år 1920. Jag vill emellertid framhålla, att i blivande riksstat uppställningen
bör kompletteras med det särskilt begärda anslaget till skifteslagsindelning
i Kopparbergs län, vilket anslag torde böra införas efter nr 12.
1. Lantmäteristyrelsen ...........................
2. Lantmäteristyrelsens reproduktionsan
slalt,
reservationsanslag..................
3. Lantmäteriundei visningen, reservat läns
anslag
..........................................
Lantmälerikontoren i länen
4a. Avlöningar, bestämt anslag 305,200
4b. Renovation av kartor för lantmäterikontoren
i länen, reservationsanslag
......... 4,000
5. Extra arbetskrafter å lantmälerikontoren
i länen, reservationsanslag ............
6. Inbindning av handlingar i lantmäteri
kontoren
i länen, reservationsanslag
7. Anskaffande för lantmäterikontoret i
Karlstad av kopior utav vissa kartor
m. in., reservationsanslag...............
8. Kopior av kartor m. m. angående statens
järnvägars jordområden, reservationsanslag
..........................................
Lantmäteripersonal, som sysselsattes med
utförande av lantmäteriförrfittningar,
9a. Avlöningar, bestämt anslag 749,500
9b. Ersättning för publik renovation,
förslugsansl ag.............. 20,000
10. Bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar,
förslagsanslag ............
Bidrag till skiften och hemmansklyvningar,
förslagsanslag.....................
Bidrag till utflyttnings- och väganläggninaskoslnader
i sammanhang med
skiften och hemmansklyvningar, förslagsanslag
....................................
Avvittringar, förslagsanslag ..............
Tilläggsavvittring i Västerbottens läns
lappmark, förslagsanslag .........
11.
12.
13.
14.
Ordinarie
anslag
Extra
anslag
Ordinarie
anslag
Extra |
anslag
149,800
—
:
—
6,000
—
41,500
309,200
_
—
59,000
—
5,000
—
10,000
—
10,400
1
769,500
—
j
50,000
—
!
150,000
—
100,000
1,528,500
131,900
—
—
90,000
_
_
—
30,000
t -
1,618,501
161,900
Säger ior lammaienvusenuci
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 317 käft. (Nr 355.)
20
154
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355
Inalles uppgå dessa anslag till 1,780,400 eller 89,500 kronor lägre
än det belopp av 1,869,900 kronor, vartill motsvarande anslag beräknades
i årets statsverksproposition.
I jämförelse med riksstaten för år 1919, varest anslagen till lantmäteriväsendet
upptagas med 686,400 kronor å ordinarie och 304,100
kronor å extra stat, tillhopa 990,500 kronor, förete de ordinarie anslagen
eu ökning av 932,100 kronor under det att de extra anslagen minskats
med 142,200 kronor. Inalles uppstår en ökning med 789,900 kronor.
Härtill komma ökningarna i anslagen till ålderstillägg samt till
rese- och traktamentspenningar ävensom anslaget å tilläggsstat för år
1919 till förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter.
Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad föredragande departementschefen
anfört och hemställt uti de särskilda härovan upptagna
punkterna
och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla vad
sålunda hemställts samt förordnade, att proposition i
ämnet skulle avlåtas till riksdagen av den lydelse,
bil. . . . till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Jolv.s Tliycjesen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.
155
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Inledning ............................................................................................................ 7
I. Mätningsförordningen ....................................................................................... 11
II. Rese- och traktamentsförordning samt lantmäteritaxa................................ 19
Rese- och traktamentsförordning ............................................................... 19
Lantmäteritaxa.............................................................................................. 23
HI. Lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriför
rättningar
....................................................................................................... 30
IV. Lantmäterikontoren i länen ........................................................................... 62
a) Underhåll av arkivarier och registratur å lantmäterikontoren i länen 62
b) Biträden å lantmäterikontoren i länen ................................................ 66
c) Föistelantmätarna ................................................................................... 81
V. Statsbidrag ....................................................................................................... 94
VI. Lantmäteristyrelsen............................................................................................ 108
a) Styrelsens ordinarie stat ............................................. 108
b) Förstärkning av lantmäteristyrelsens arbetskrafter år 1919 ............ 137
VII. Nionde huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg samt rese- och traktan!
entspenningar ........................................................................................... 138
VIII. Kostnadernas fördelning mellan staten och jordägarna............................... 139
IX. Lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt .................................................... 143
X. Lantmäteriundervisningen ................................................................................ 144
XI. Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen............................... 147
XII. Anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av vissa kartor
m. m................................................................................................................ 149
XIII. Anskaffande för lantmäterikontoren i länen av kopior av kartor m. m.
angående statens järnvägars jordområden ................................................ 150
XIV. Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark........................................ 152
XV. Anslagens uppställning i riksstaten ................................................................ 152
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1919:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till lantmäteriväsendet m. m. s. 2 i texten
- JoU 1919:107 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande anslag till lantmäteriväsendet m. m. s. 1 i texten
- JoU 1919:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lantmäteriväsendet m. m. jämte sju i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten