Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om statsdepartementen

1919-03-21 · 104 sidor, varav 89 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 89 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:359, Med förslag till lag om statsdepartementen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs proposition nr 359.

1

Nr 359.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

statsdepartementen; given Stockholms slott den 21 mars

1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag

om statsdepartementen.

GUSTAF.

• Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 321 käft. (Nr 359.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts propostion nr 359.

Z

Förslag

till

Lag

om statsdepartement^!.

Härigenom förordnas, att statsdepartementen skola vara nio och

hava följande huvudsakliga verksamhetsområden, nämligen:

utrikesdepartementet: utrikes ärenden;

justitiedepartementet: lagärenden och justitieförvaltningen;

försvarsdepartementet: försvarsväsendet till lands och sjöss;

socialdepartementet: ärenden av social natur, så ock ärenden rörande

den inre civila förvaltningen samt allmän hälso- och sjukvård;

kommunikationsdepartementet: ärenden rörande samfärdselanstalter

och allmänna arbeten;

finansdepartementet: finansförvaltningen och skatteväsendet;

ecklesiastikdepartementet: kyrkoärenden samt ärenden rörande undervisning,

vetenskap och konst;

jordbruksdepartementet: ärenden rörande jordbruk, domäner och

skogar; samt

handelsdepartementet: ärenden rörande handel, industri och sjöfart.

Denna lag träder i kraft å dag under år 1920, som av Konungen

bestämmes. Genom samma lag upphäves lagen om statsdepartementen

den 20 juni 1918.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 359.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellre»,

Statsråden: Pkti-.ksson,

ScitoTTE,

Pkthén,

NILSON,

Löpe; kex,

friherre Palmstiebna,

Rydén,

Tuousson.

Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anmälde

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren, frågan om en omläggning

i väsentliga delar av nu gällande departementsindelning samt i

samband därmed utfärdandet av ny lag om statsdepartementen, och anförde

föredraganden därvid följande.

»Genom införandet år 1840 av departementalstyrelsen, vilken fram- Historisk

gick som resultat av de olika ändringsförslag med avseende å statsrådets0^40-1912).

sammansättning och verksamhet, som tid efter annan framträtt alltsedan

tillkomsten av 1809 års regeringsform, lades en fast grund till den svenska

centrala förvaltningens organisation i högsta instans. Penna reform innebar,

att av statsrådets ledamöter — till antalet tio — sju skulle vara

chefer för var sitt av justitie-, utrikes-, lantförsvars-, sjöförsvars-, civil-,

finans- och ecklesiastikdepartementen. De övriga tre statsrådsledamöterna

skulle icke förestå departement (konsultativa statsråd).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Emellertid gjorde sig snart nog krav gällande på ändringar i denna

organisation. Dessa krav avsågo huvudsakligen dels lättande av vissa

departementschefers, särskilt chefernas för civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen,

alltmer tyngande arbetsbörda och dels beredande av

större utrymme inom förvaltningen för tillvaratagandet av vissa samhällsintressen,

vilka med den fortgående utvecklingen uppstått eller erhållit

vidgad betydelse. En av de vägar, på vilka man sökt vinna nämnda

mål, har varit inrättande av nya statsdepartement, varmed ock understundom

förbundits frågan om sammanslagning av redan befintliga departement,

en annan har åsyftat avskiljande från departementens handläggning

av sådana grupper av ärenden, som ansetts lämpligen kunna

och böra handhavas av annan myndighet.

I förstnämnda hänseende — inrättande av nya departement — avläts

från Kungl. Maj:ts sida vid 1856—58, 1868, 1885 och 1899 års riksdagar

propositioner om inrättande av nya departement. Vid 1856—58

års riksdag avsåg framställningen ett departement för allmänna arbeten

och kommunikationsanstalter. Genom tillkomsten av detta departement

åsyftades särskilt att med hänsyn till de stora järnvägsanläggningar, som

då voro å bane, bereda en gemensam ledning av de ärenden, som voro

att hänföra till denna gren av statsförvaltningen. I samband därmed

föreslogs ock ökning av de konsultativa statsrådens antal från tre till

fyra. Vid förslagets behandling i riksdagen uttalades inom bondeståndet,

att ett nytt departement borde omfatta jämväl lantbruket samt att antalet

statsrådsledamöter ej borde ökas.

De anmärkningar, som sålunda vid 1856—58 års riksdag gjorts

mot det då föreliggande förslaget, sökte man vid 1868 års riksdag undgå

genom att låta det vid sistnämnda riksdag ifrågasatta departementet omfatta,

förutom kommunikationer och allmänna arbeten, även näringarna

samt genom att föreslå inskränkning av de konsultativa statsrådens antal

från tre till två. Det därefter till 1885 års riksdag av Kungl. Maj:t framlagda

förelaget avsåg uteslutande ett näringsdepartement. Slutligen avlät Kungl.

Maj:t till 1899 års riksdag proposition om upprättande av ett jordbruksdepartement

och i samband därmed ökning av statsrådsledamöternas antal

från tio till elva, varav åtta departementschefer och, såsom förut,

tre konsultativa statsråd. Detta förslag antogs slutgiltigt av 1900 års riksdag,

varefter jordbruksdepartementet den 1 april 1900 trädde i verksamhet.

Gången av departementsfrågaus behandling från Kungl. Maj:ts sida var

sålunda, att först (1856—58) föreslogs ett departement enbart för kommunikationsanstalterna,

därefter (1868) ett kombinerat kommunikationsoch

näringsdepartement, vidare (1885) ett departement ensamt för nä
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t» proposition nr 359.

5

ringarna i allmänhet och slutligen (1899) ett departement endast för en

gren av näringarna, nämligen jordbruket.

I samband med jordbruksdepartementets inrättande utfärdades den

31 mars 1900 ny stadga angående fördelning av ärendena mellan statsdepartementen

(departementalstadgan), vilken — med vissa därefter vidtagna

ändringar — ännu är gällande.

Enligt nämnda stadga överlämnades från civildepartementet till det

nya jordbruksdepartementet ärenden rörande jordbruk, stuteri- och veterinärväsendet,

fiske, flottning, odlingslån o« h utdikningsunderstöd, vägdelning

och vägunderhåll jämte skjutsväsendet samt lantmäteri-, avvittringsoch

kartverksärenden. Från finansdepartementet överflyttades till jordbruksdepartementet

frågor rörande statens domäner och skogar. I syfte

att åstadkomma en jämnare och ändamålsenligare fördelning av ärendena

departementen emellan flyttades vidare från civildepartementet till

finansdepartementet ärenden rörande handel, industri och sjöfart, varemot

civildepartementet från finansdepartementet fick mottaga post-, telegraf-

och telefonärenden. Genom sistnämnda anordning kom flertalet

kommunikationsärenden att samlas i civildepartementet, vilket departement

redan förut omhänderhade järnvägsväsendet samt ärenden angående

väganläggningar. Ecklesiastikdepartementet befriades samtidigt från hälsovårds-

och fattigvårdsärenden, av vilka de förra lades till civildepartementet

och de senare tills vidare till jordbruksdepartementet.

Med jordbruksdepartementets tillkomst hade emellertid departementsindelningsfrågan

ingalunda erhållit en slutlig lösning. Från målsmännen

för de näringsgrenar — handel, industri och sjöfart — vilkas intressen

icke kunnat särskilt tillgodoses vid jordbruksdepartementets bildande,

framställdes krav på representation genom ett särskilt departement; de

sociala ärendenas växande betydelse påvisade behovet av särskilda anordningar

för dessa ärendens behöriga handläggning inom centralförvaltningen;

och slutligen gjorde sig den allt sedan det första byggandet av

statsjärnvägar i Sverige uppställda fordran på ett bättre utrymme för

kommunikationsväsendets angelägenheter alltjämt gällande. Dessa olika

strävanden gåvo till resultat tre särskilda riksdagsskrivelser, nämligen

skrivelsen den 19 maj 1905, däri anhölls, att Kungl. Maj:t måtte låta

utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till inrättande av ett nytt

statsdepartement, omfattande handel, industri och sjöfart, den 20 mars

1907, vari riksdagen hemställde, att Kungl. Maj:t, vid prövningen av

spörsmålet om inrättande av ett nionde statsdepartement, eller ett departement

för handel, industri och sjöfart, även ville taga under omprövning

frågan om sociala regeringsärendens sammanförande under ifråga
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunpl. AJaj:ts proposition nr 3Ö9.

varande eller annat departement, med angivande i benämningen å departementet

av detta dess verksamhetsområde, och till riksdagen avgiva

de förslag till grundlagsändringar, vartill denna prövning kunde föranleda,

samt den 22 ma] 1902, däri riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t

ville vid behandlingen av frågan om omreglering av statsrådet och inrättande

av nya statsdepartement särskilt taga i övervägande, vilka åtgärder

kunde anses lämpliga för tillgodoseendet av kravet på en mera

enhetlig och sakkunnig behandling av de ärenden, som anginge kommunikationer

och allmänna arbeten.

Jämsides med nu nämnda krav på omläggningar inom departementsorganisationen

hade reform förslagen inriktats på de förut omförmälda

utvägarna beträffande sammanslagning av befintliga departement samt

avskiljande från departementen av vissa grupper av ärenden.

Frågan om sammanslagning har avsett lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen.

Vad man härmed velat vinna har varit ej allenast att

genom indragning av en departementschefsplats underlätta inrättandet av

nya departement för andra förvaltningsgrenar, utan framför allt att åt

vårt försvarsväsende bereda större enhetlighet och planmässighet i organisation

och utförande.

Tanken på en dylik förening av de båda försvarsdepartementen

uttalades första gången av konstitutionsutskottet vid 18(18 års riksdag,

då utskottet i sitt utlåtande över Kungl. Maj:ts berörda proposition om

inrättande av ett kommunikations- och näringsdepartement såsom sin

mening framhöll, att sjöförsvaret borde kunna förenas med lantförsvaret

under eu gemensam chef. Frågan har sedermera varit före vid icke

mindre än åtta särskilda riksdagar. Sålunda framlades av konstitutionsutskottet

vid 1874 års riksdag förslag om förening av de båda försvarsdepartementen,

vilket förslag förkastades av första, men biträddes av

andra kammaren. Icke heller vid de följande riksdagar, då frågan

motionsvis drogs under riksdagens prövning (sista gången år 1911), har

sammanslagningen vunnit riksdagens bifall, ehuru andra kammaren vid

fyra särskilda tillfällen biträtt i-sådant syfte framställda förslag.

Förevarande fråga har även varit föremål för utredning av en år

1894 tillsatt kommitté. Denna kommitté avgav år 1895 betänkande i

ämnet och uttalade sig därvid för en förening av departementen under

vissa av kommittén angivna villkor och förutsättningar. Tre av kommitténs

sju medlemmar hyste emellertid eu motsatt uppfattning och avstyrkte

på angivna grunder en sådan sammanslagning; och vid framläggande till

1899 års riksdag av proposition om inrättande av jordbruksdepartementet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Katigt. ]\[aj:t.i proposition nr 3ö9.

7

fann Kung). Maj:t ej skäl föreslå riksdagen någon ändring i den nuvarande

anordningen med två försvarsdepartement.

Beträffande slutligen spörsmålet om avskiljande från departementen

av visna grupper av ärenden hava förslag i sådant avseende vid flera

föregående tillfällen blivit framställda, till dess år 190!), på framställning

av Kungl. Maj:t, följde upprättandet av eu regeringsrätt, till vars prövning

och avgörande överlämnats det stora flertalet av de förut utav Kungl.

Maj:t i statsrådet handlagda administrativa besvärsmål).

Medan det förslag till grundlagsändringar, som avsåg inrättandet

av regeringsrätten, ännu var vilande, uppdrog Kungl. Maj:t den 11 december

Hiob åt särskilda sakkunniga — departementalkammitterade — att

verkställa en allsidig undersökning angående de förändringar, vilka, under

förutsättning att en regeringsrätt konime till stånd, kunde finnas erforderliga

eller lämpliga i statsdepartement^^ genom grundlag fastställda

indelning såväl som i personalen och arbetssättet inom departementen

samt den närmare fördelningen av ärendena departementen emellan,

därvid jämväl borde komma under övervägande, huruvida för vissa ärenden

annan ordning för deras beredning och avgörande än den då gällande

kunde vara av förhållandena påkallad. Därjämte uppdrogs åt

kommitterade att avgiva förslag till avlöningsstater för departementen.

Det uppdrag, som lämnats departementalkommitterade, innefattade

sålunda, förutom eu lönereglering för departementen, tvä huvudsakliga

uppgifter, nämligen dels att verkställa undersökning rörande erforderliga

eller lämpliga förändringar i departementsindelningen och dels att utföra

sådan undersökning beträffande departementens ture organisation och arbetssätt

samt ordningen för regeringsärendenas beredning och avgörande.

Departementalkommitterade avgåvo den 31 december 1912 huvuddelen

av sitt betänkande. Dessförinnan hade kommitterade, gemensamt

med kommerskollegiikommitten, den 18 november 1911 avgivit förslag

till inrättande och organiserande av ett centralt förvaltningsorgan för

sociala ärenden m. m.; och slutligen avgavs den 5 juli 1913 av kommitterade

och kommerskollegiikommittéu gemensamt förslag angående

inrättande och organiserande av ett departement för handel, industri och

sjöfart, handelsdepartementet.

Beträffande departementsindelningen hava kommitterade, efter angivande

av vissa allmänna synpunkter vid eu reform av denna indelning,

hemställt,

Departementalkimmitterades

betänkande

och förslag

samt däröver

avgivna yttranden.

Drparfrninitalknmm

it Irrades

betänkande

och förslag.

Departe
meutBiudel''
ningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 359.

att ett nytt departement inrättas för handel, industri och sjöfart

(handelsdepartementet);

att likaledes ett nytt departement bildas för samfärdselanstalter och

allmänna arbeten (kommunikationsdepartementet);

att lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen förenas till ett departement

(försvarsdepartementet);

att ärenden av social natur i så stor omfattning, som lämpligen

kan ske, sammanföras i civildepartementet;

att för ärenden rörande allmän undervisning, vetenskap och konst

bildas ett särskilt undervisning sdepartement-, samt

att ecklesiastikdepartementet, efter utsöndring av sistnämnda samt

vissa andra ärenden, sammanslås med justitiedepartementet till ett justitieoch

ky^departement.

Vid detta förslag till departementsindelning hava kommitterade utgått

från, att övriga befintliga depaitement skulle bestå, dock med de

förändringar i avseende å förvaltningsområden, vilka föranleddes av nämnda

förslag eller eljest i samband därmed funnits nödiga eller lämpliga.

Då alltså enligt förslaget å ena sidan två nya departement skulle

skapas, men å andra sidan lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

sammanslås till ett försvarsdepartement, komme departementens antal att

ökas från åtta till nio och, under förutsättning att någon rubbning beträffande

statsrådets sammansättning^ i övrigt icke skedde, statsrådsledamöternas

antal att höjas från elva till tolv.

Vad särskilt beträffar de till inrättande föreslagna handels- och

kommunikationsdepartementens blivande förvaltningsområden, hava kommitterade

hemställt, att följande ärendesgrupper skulle överföras till

Handelsdepartementet:

från finansdepartementet: de ärenden angående handel, industri och

sjöfart, som nu handläggas i detta departement;

från justitiedepartementet: ärenden angående tillämpning av lagen

om skydd för varumärken;

från utrikesdepartementet: den kommersiella informationen samt

frågor om ersättning till konsuler för utgifter för sjömän m. m.;

från sjöförsvarsdepartementet: ärenden angående lots- och fyrinrättningen

med livräddningsanstalterna vid rikets kuster, sjökarteverket och

nautisk-meteorologiska byrån, skeppsmätning samt bildnings- och undervisningsanstalter

för sjöfartsnäringen;

s. 9 Kontrollera mot PDF

K un yl. Maj-.ts proportion nr 359.

9

från civildepartementet: ärenden rörande elektriska anläggningar

samt eldfarliga oljor och explosiva varor;

från ecklesiastikdepartementet: ärenden angående den lägre tekniska

undervisningen 1;

från jordbruksdepartementet: ärenden rörande torvindustrien, vissa

ärenden angående husslöjd, vissa gruvärenden (kronans jordägarandel i

gruva, åtgärder för inmutning för kronans räkning av malmfyndigheter

m. in.) ävensom geologiska ärenden.

Kommunikationsdepartementet:

från civildepartementet: ärenden rörande järnvägar, post, telegraf

och telefon, väg-, kanal-, farleds- och hamnanläggningar ävensom kommunikationsväsendet

i övrigt, vattenfall, i den mån sådana ärenden ej

tillhöra annat departement, byggnadsväsendet och stadsplaneväsendet;

från finansdepartementet: ärenden rörande staten tillhöriga byggnader

och tomter, i den mån dessa ärenden icke tillhöra annat departement;
från

jordbruksdepartementet: ärenden rörande väg-, färje- och brohållningsskyldighet,

skjutsväsendet och gästgiverier, allmän flottning,

byggande i kongsådra, vattenavlednings-, avdiknings-, odlings- och frostminskningsföretag

samt hydrografiska färskvattenundersökningar; samt

från ecklesiastikdepartementet: ärenden rörande ritningar till kyrkor

och kyrkliga föremål.

Med avseende å statsdepartementens inre organisation och arbetssätt Departemensamt

ordningen för regeringsärendenas beredning och avgörande hava korn- oriea“n3i3^nt™n

mitterade såsom grundprincip för den av kommitterade föreslagna departementsorganisationen

— vilken icke avser utrikesdepartementet —

uppställt, att de centrala ämbetsverken förenas med de statsdepartement,

till vilka de höra, och organiseras såsom beståndsdelar av dessa departement

under benämning departement sav delning eller departementskontor. Kommitterade

göra emellertid härvid undantag dels för tre mera betydande

ämbetsverk, nämligen kammarkollegium, statskontoret och kammarrätten,

1 Korn merskollegi ikorn mitten har i sitt gemensamt med departementalkommitterade

avgivna betänkande angående organisationen av handelsdepartementet såsom sin mening

uttalat, att jämväl ärenden rörande den tekniska högskoleundervisningen borde med övriga

yrkesutbildningsfrågor läggas till handelsdepartementet.

Bihang till riksdagens! protokoll 1919. 1 sand. 321 höft. (AV 359.)

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Yttranden

Sfer deparlementnlknmmitterades

betänkande

och förslag.

Depnrte
menisiudcl
ningeu.

Klenät. Maj:t* proposition nr 359.

vilka av särskilda skäl ställts utanför departementsorganisationen, och dels

för eu del smärre ämbetsmyndigheter, som hava att fullfölja mera speciella

statsändamål och åt vilka givits den generella benämningen anstalter.

De i departementen såsom avdelningar eller kontor inorganiserade

centrala ämbetsverken skulle, med bibehållande av sina nuvarande uppgifter

och befogenheter såsom centrala verk, för sina regeringsärendens

vidkommande därjämte övertaga den departementen nu åliggande beredningen,

föredragningen och expedieringen av dessa ärenden. För

tillvägagångssättet härvid hava kommitterade i särskilda författningsförslag

lämnat detaljerade bestämmelser. På samma gång skulle vid

sidan av de inflyttade verken inom varje departement ställas ett departemen

t skansli under én gen eralsekreterare som chef för handläggning

av ärenden, som icke lämpligen borde omhiinderhavas av verken, samt

framför allt för bevakande av konstitutionella och formella synpunkter samt

för upprätthållande av kontinuitet och tradition i departementsarbetet.

Åt cheferna för departementsavdelningarna har med hänsyn till

deras föreslagna befattning med regel ingsärendena givits en generell

benämning, depaitementsdi rektorer; och då generalsekreterarens uppgifter

ansetts betinga, att han sättes i samma tjänsteställning som avdelningscheferna,

har även han upptagits såsom departementsdirektör.

Enligt kommitterades uppfattning är vid genomförandet av den

utav kommitterade föreslagna departementsorganisationen av väsentlig

betydelse, att de olika departementsavdelningarna och departementskontoren,

förutom i de fall, där särskilda omständigheter påkalla undantag,

få lokaler åt sig upplåtna under samma tak som eller i omedelbar närhet

av departementschefens och generalsekreterarens ämbetsrum; och departementens

lokalfråga bör följaktligen enligt kommitterades mening

lösas i samband med organisationsfrågan.

Slutligen torde böra här omnämnas, att departementalkommitterade

föreslagit att, på -sätt sedermera skett, bestämmelserna om statsdepartementens

antal och benämningar skalle flyttas ur grundlagen till en av

Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag, vilken tillika angåve varje

departements huvudsakliga verksamhetsområde.

Av de centrala verk och myndigheter, som avgivit utlåtanden över

departementalkommitterades betänkande, hava endast de, vilkas förvaltningsområden

beröras av de föreslagna nya handels- och kommunikationsdepartementen

eller av den förordade sammanslagningen av lantförsvars-

och sjöförsvarsdepartementen, yttrat sig i fråga om kommitterades

förslag till departementsindelning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Knnyl. ;1 fuj:ts proposition nr 359.

Beträffande lämpligheten att inrätta särskilda handels- och kommunikationsdepartement

har någon meningsskiljaktighet icke yppat sig bland

ifrågavarande myndigheter.

1 fråga om kandi Isdepartementet har kommer skollegium med styrka

uttalat sig för inrättande snarast möjligt av ett sådant departement samt

därvid anfört, bland annat, att kollegium häri såge enda utvägen att på

ett tillräckligt effektivt sätt åt näringsintressena bereda den plats och det

inflytande inom den högsta statsförvaltningen, vartill deras betydelse i

jämförelse med andra samhällsintressen, vilka därinom redan hade egen

målsman, åtminstone numera gåve dem fullt befogade anspråk.

Ett särskilt kommunikationsdepartement har tillstyrkts av generalpoststyrelsen,

järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen.

Beträffande sammanslagning av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

har förslaget därom tillstyrkts av arméförvaltningen såväl i vad

det avsåg sammanslagning av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

till ett gemensamt departement som beträffande armé- och marinförvaltningarnas

inflyttande i försvarsdepartementet, dock under förutsättning

att i blivande författningar ämbetsverkens självständiga ställning kraftigare

än vad i förslaget skett fastsloges. Däremot har förslaget avstyrkts

av chefen för generalstaben samt av marinförvaltningen, chefen för marinstaben

och inspektören av flottans övningar till sjöss.

Departementalkommitterades förslag i fråga om departementens inre

organisation har av det vida övervägande antalet centrala verk, som yttrat

sig över detsamma, mötts av betänkligheter, huvudsakligen utmynnande

i farhågan, att den oberoende och självständiga ställning, som de

centrala verken nu intaga icke blott i den förvaltning, som är åt dem

anförtrodd, utan även med avseende å regeringsärendenas handläggning,

skulle genom verkens inflyttning i departementen åtminstone i sistnämnda

avseende gå förlorad eller väsentligen försvagas. Därjämte har framhållits

bland annat, att föredragningen av regeringsärendena genom

centralverkens tjänstemän skulle verka förryckande på arbetet inom verken

och i allt fall öka behovet av dessas arbetskrafter.

Till 1914 års riksdag avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 79) med

förslag till vissa grundlagsändringar, avseende att möjliggöra en blivande

omläggning — utan tillämpning av den omständliga procedur, som är

föreskriven beträffande ändringar i grundlag — av gällande departementsindelning.

Med utgångspunkt från departementalkommitterades nyss om
-

Departementens

inro

orgauisation.

Departementsindelningsfrågans

vidare utveckI

ng till nuva/

ande tid.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kun (fl. Maj:ts proposition nr 359.

nämnda framställning i sådant hänseende innehöll förslaget, att bestämmelserna

i regeringsformen om departementens antal och benämningar

skulle utbytas mot stadgande, att för särskilda grenar av rikets styrelse

skulle finnas statsdepartement till det antal, lägst åtta och högst tio, som

bestämdes i särskild av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag,

vilken tillika angåve varje departements benämning och huvudsakliga

verksamhetsområde. Bestämmelserna om departementens antal, inom

nämnda gränser, samt om deras benämningar och huvudsakliga verksamhetsområden

skulle alltså överföras från grundlag till en särskild författning

av lags natur.

Denna proposition blev emellertid avstyrkt av konstitutionsutskottet,

i främsta rummet av den anledningen, att föredragande departementschefen

i propositionen lämnat helt och hållet öppet, vilka bestämmelser

skulle komma att ingå i den blivande lagen om departementen. Propositionen

blev ock av riksdagen avslagen.

Därefter avläts till 1917 års riksdag proposition (nr 248) om grundlagsändringar

av enahanda innehåll som i förslaget till 1914 års riksdag.

Vid propositionen var nu såsom bilaga fogat ett förslag till lagom statsdepartementen,

vilket återgav de i regeringsformen upptagna bestämmelserna

angående den nu gällande departementsindelningen, varjämte i

förslaget angåvos departementens huvudsakliga verksamhetsområden.

Detta lagförslag, som avsågs att framläggas för riksdagens slutliga godkännande

först i samband med det definitiva antagandet av de föreslagna

grundlagsändringarna, var alltså byggt på den förutsättningen, att

gällande departementsindelning skulle bibehållas, och innebar en provisorisk

anordning, avsedd att gälla, till dess frågan om en förändring av

denna indelning kunde hinna upptagas till behandling.

Propositionen tillstyrktes av konstitutionsutskottet (med en obetydlig

formell jämkning), och grundlagsändringarna antogos av riksdagen

såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling.

Till 1918 års riksdag avlät Kungl. Maj:t, på min framställning,

proposition (nr 23) med förslag till lag om statsdepartementen, vilket var

lika lydande med det såsom bilaga till propositionen nr 248 till 1917 års

riksdag fogade förslaget. Jag anförde därvid bland annat, att det med

hänsyn till den korta tid, som stått statsrådets ledamöter till buds för

beredningen av de omfattande och invecklade organisationsfrågor, som i

samband med en ny departementsindelning krävde ett avgörande, icke

syntes bliva möjligt att till 1918 års riksdag framlägga förslag i ämnet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

13

i hela dess vidd. Då ett definitivt förslag till ändrad departementsindelning

således ieke kunde föreläggas 1918 års riksdag, syntes den i förutnämnda

proposition till 1917 års riksdag angivna provisoriska anordning

böra genomföras, varigenom i sammanhang med det slutliga antagandet

av de föreslagna grundlagsändringarna de nu gällande, i regeringsformen

upptagna bestämmelserna om departementsindelningen överflyttades till eu

särskild lag.

Vid samma riksdag föreslogs i två med anledning av nämnda proposition

väckta motioner inrättande dels av ett handelsdepartement och dels

av såväl ett handelsdepartement som ett kommunikationsdepartement.

Lagutskottet, som (i utlåtande nr 56) i ett sammanhang behandlade omförmälda

proposition och motioner, hemställde, att propositionen måtte

antagas med det tillägg, att bland departementen även upptogs ett handelsdepartement

för ärenden rörande handel, industri och sjöfart. Sedan

denna hemställan bifallits av första kammaren, men andra kammaren

antagit propositionen i oförändrad form, beslöt första kammaren, på hemställan

av lagutskottet, att frånträda sitt tidigare beslut och biträda andra

kammarens mening. Ifrågavarande proposition blev alltså av riksdagen

bifallen, varigenom frågan om ändringar i gällande departementsindelning

tills vidare uppsköts.

Ytterligare två motioner i ämnet väcktes vid 1918 års riksdag, en

i första och en i andra kammaren, vari hemställdes om avlåtande till

Kungl. Maj:t av skrivelse med anhållan om framläggande snarast möjligt

och helst vid samma riksdag av förslag till inrättande av särskilda departement

för handel, industri och sjöfart samt för kommunikationer och

allmänna arbeten. Dessa motioner, av vilka den ena behandlades av

konstitutionsutskottet och den andra av lagutskottet, föranledde icke

någon åtgärd från riksdagens sida. Första kammaren uttalade sig emellertid

vid handläggningen av en utav dessa motioner för en skrivelse

till Kungl. Maj:t med hemställan, att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte

låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till inrättande av ett

handelsdepartement.

Det från 1917 års riksdag vilande grundlagsändringsförslaget antogs

slutgiltigt vid 1918 års riksdag; och den 20 juni 1918 utfärdades i

enlighet med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut lag om statsdepartement

ten (Sv. Förf.-saml. nr 389). Genom denna lag har förordnats, att statsdepartementen

skola vara åtta och hava följande huvudsakliga verksamt

hetsområden, nämligen:

utrikesdepartementet: utrikes ärendena;

justitiedepartementet: lagärenden och justitieförvaltningen;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departe
mentschefen.

■) Departementens

lönereglering

oeh

deras Inre

organisation.

Katigt. Maj:ts proposition nr 359.

lånt försvar sdepartementet: försvarsväsendet till lands;

sjöförsvarsdepartementet: försvarsväsendet till sjöss;

civildepartementet: inre civil förvaltning, ärenden angående allmänna

hälso- och sjukvården samt ärenden av social natur, så ock ärenden rörande

samfärdselanstalter och allmänna arbeten;

finansdepartementet: finansförvaltningen och skatteväsendet samt ärenden

rörande handel, industri och sjöfart;

ecklesiastikdepartementet: kyrkoärenden samt ärenden rörande undervisning,

vetenskap och konst; samt

jordbruksdepartementet: ärenden rörande jordbruk, domäner och

skogar.

Innan jag närmare ingår på den fråga, vilken här föreligger till

behandling — frågan angående omläggning i vissa delar av nu gällande

departementsindelning — torde jag i korthet få beröra de båda andra

spörsmål, som departementalkommitterade, på sätt förut nämnts, gjort

till föremål för utredning, nämligen om departementens lönereglering och

departementens inre organisation.

Beträffande departementens lönereglering vill jag erinra, att 1917

års riksdag, efter framställning av Kungl. Maj:t, godkänt nya avlöningsstater

för samtliga departement. I samband därmed har emellertid icke

upptagits departementalkommitterades förslag i fråga om departementens

inre organisation, utan har prövningen av detsamma därvid lämnats å

sido. Nämnda förslag innebär, såsom av det förut sagda framgår, en

genomgripande omläggning av nuvarande förhållanden i förevarande avseende.

Det är — såsom redan framhållits av föredragande departementschefen

i förutnämnda proposition nr 79 till 1914 års riksdag —

självfallet, att ett förslag av den stora betydelse och räckvidd som det

ifrågavarande fordrar en sorgfällig omprövning och en ingående granskning

ur olika synpunkter. Uppgiften vid en reform av denna art måste

gå ut på att söka råda bot för de olägenheter, som må vara förbundna

med det nuvarande förvaltningssystemet, utan att giva till spillo de därmed

förenade fördelar. Om jag också för min del hyser den uppfattningen,

att de grundtankar, från vilka departementalkommitterade vid

utarbetandet av sitt organisationslörslag utgått — beredande av erforderlig

fackkunskap vid regeringsärendenas behandling i statsdepartementen,

undvikande av omgång och tidsutdräkt vid dessa ärendens beredning och

avgörande, åvägabringande av en närmare förbindelse mellan departementscheferna

och de centrala verken samt åstadkommande av erforderligt

samarbete inom centralförvaltningen — äro värda allt beaktande,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 399.

15

är jag dock icke övertygad om, att de linjer, efter vilka kommitterade

velat praktiskt omsätta dessa grundtankar, äro lyckligt funna. Det torde

ingalunda vara uteslutet, att en fullgod lösning av det föreliggande problemet

skall kunna vinnas utan den djupgående omvälvning av den nuvarande

organisationen, som kommitterades förslag innebär. För denna

min åsikt hämtar jag stöd jämväl i de uttalanden, som av de centrala

ämbetsverken i förevarande hänseende avgivits. Det är därjämte att

uppmärksamma, att departementens lokalfråga enligt departementalkommitterades

mening måste ordnas i samband med organisationsfrågan.

Redan av dessa orsaker kan jag icke nu fatta definitiv ståndpunkt beträffande

den riktning, i vilken en allmän reform av statsdepartementens

inre organisation lämpligen bör åvägabringas, eller med avseende å den

utsträckning, vari denna reform bör äga rum. Och i varje fall är det

min bestämda övertygelse, att den sedan årtionden tillbaka på dagordningen

stående frågan om inrättande av nya statsdepartement och därmed

sammanhängande åtgärder är av den stora och omfattande betydelse

för hela vår centrala statsförvaltning och dess anpassning efter

samhällsutvecklingens krav, att den icke längre kan eller får undanskjutas.

Denna fråga bör alliså nu framföras till lösning särskilt för sig

utan sammankoppling med det ännu svävande spörsmålet om den inte

departementsorgauisationen. Det torde i själva verket kunna ifrågasättas,

huruvida icke det väsentliga av vad departementalkommitterade

avsett att vinna särskilt genom de centrala ämbetsverkens införlivande

med departementen kan ernås allenast genom utvecklingen av en sund

praxis för samarbetet mellan departementen och vederbörande centrala

verk, vilken praxis, allteftersom den vinner stadga, jämväl kan erhålla

uttryck i utfärdade instruktioner och arbetsordningar.

Vad särskilt angår de nya departement, om vilkas inrättande jag

i det följande ärnar göra framställning, rör sig deras verksamhet på skilda

områden, där praktiskt omdöme och skyndsam handläggning av ärendena

krävas. Inom dessa departement böra därför tillämpas så enkla

och för arbetets snabba bedrivande effektiva arbetsformer som möjligt,

även om deras personal utrustning i huvudsak måste anpassas efter mönster

från de nu befintliga departementen. Är det sålunda ett önskemål

att från början bringa till användning i vissa avseenden förbättrade

arbetsmetoder i de nya departementen, bör ock härigenom erhållas ledning

för en mera allmän inre omorganisation av den högsta förvaltningen

överhuvud.

I detta sammanhang torde ock få erinras därom, att det sedan en

längre tid yppat sig ett starkt behov av en särskild kanslipersonal till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

direkt biträde åt de konsultativa statsråden. Icke heller denna fråga

torde emellertid böra i detta samband upptagas till prövning.

Ett spörsmål av synnerlig betydelse, som likaledes faller utanför

uppgiften för dagen, gäller decentralisation av vissa ärenden, vilka för

närvarande ankomma på Kungl. Maj:ts prövning. Inom de särskilda departementen

pågår sedan någon tid en utredning härom, vilken, enligt

vad jag hoppas, inom en ej alltför långt avlägsen framtid skall möjliggöra

vidtagandet av effektiva åtgärder i syfte att förlägga avgörandet av

vissa mindre betydande, men till antalet omfattande ärenden till lägre

myndighet.

frågans lös- t

ning samt meuieus

förslag

därtill.

b) Olika Vid de ingående utredningar beträffande departementsindelning sfr å
depart*mnnts-

9ani vilka på mitt föranstaltande sedan någon tid pågått och som nuindeinings-

mera äro slutförda, har utgångspunkten varit, att en ökning av departeantal

icke, åtminstone ej på en gång, borde äga rum med mer

än ett departement. Denna princip har även utgjort förutsättningen för

departementalkommitterades förslag till departementsindelning, och kommitterade

hava framhållit, hurusom genom ett för stort antal departement

skulle förorsakas dryga förvaltningskostnader samt äventyras den

sammanhållning och enhetlighet mellan förvaltningens olika delar, vilka

utgöra en nödvändig förutsättning för att administrationens arbete skall

bliva framgångsrikt och fruktbringande. Behovet av en fast sammanslutning

inom statsrådet — yttra kommitterade vidare — gör sig ock

gällande i politiskt hänseende, och svårigheter torde kunna motses för en

alltför talrik regering att genomföra ett enhetligt politiskt program. Vad

departementalkommitterade i förevarande avseende anfört anser jag mig

kunna till fullo biträda; och jag vill för egen del tillägga, att man vid

en utökning av departementens antal synes böra framgå med en viss

varsamhet och först avvakta de erfarenheter, som kunna vara att hämta

från en ej alltför vittgående reform av departementsindelningen.

Utgår man alltså från, att departementens antal bör ökas med endast

ett departement, erbjuda sig två möjligheter, nämligen antingen att

inrätta två nya departement och samtidigt sammanslå två redan befintliga

departement, eller och att, med bibehållande av de nuvarande departementen,

inrätta ett nytt departement och i samband därmed genom reglering

av departementens särskilda verksamhetsområden söka åvägabringa

en så lämplig departementsindelning som möjligt.

Med avseende å sistnämnda alternativ har en noggrann undersökning

företagits rörande olika tänkbara kombinationer av förvaltningens

huvudsakliga ärendesgrupper inom ramen av de nuvarande departemen
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

ten, utökade med ett nytt departement. Den verkställda undersökningen,

för vars detaljer torde vara överflödigt att här redogöra, har emellertid

oförtydbart givit vid handen, att ingen av dessa kombinationer kan anses

tillfredsställande. Därest å ena sidan arbetsbördan inom varje departement

skall kunna någorlunda begränsas och å andra sidan en rationell

uppdelning av ärendena möjliggöras, ledes man till inrättande av två

nya departement. Däremot kan eldigt min mening, jämlikt departementalkommitterades

förslag, en sammanslagning ske av två nuvarande departement,

nämligen lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen. Även i

fråga om de uppgifter, som böra tillkomma de nya departementen, ansluter

jag mig i huvudsak till sagda förslag. Den plan, som jag ämnar

framlägga, innebär

att lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen förenas till ett departement,

försvarsdepartementet;

att civildepartementet uppdelas på två departement, ett ''kommunikationsdepartement

och ett socialdepartement; samt

att ett nytt departement inrättas för handel, industri och sjöfart,

handelsdepartementet.

Vid bifall till ifrågavarande förslag kcmmer statsdepartementens

antal att ökas från åtta till nio och statsrådsledamöternas antal att höjas

från elva till tolv, varav — såsom nu — tre konsultativa statsråd.

Jag anhåller nu att under var och en av de tre huvuddelarna av

berörda förslag få framlägga de skäl, som enligt min mening tala för

förslagets genomförande, samt redogöra för det sätt, varpå förslaget ansetts

böra utformas. Därvid blir jag ock i tillfälle att angiva de omflyttningar

av ärendesgrupper, som av förslaget föranledas, samt att uppdraga

grundlinjerna för organisationen av försvars-, kommunikations-, socialoch

handelsdepartementen. Jag understryker emellertid, att det här icke

kan bliva fråga om annat än grundlinjerna för den blivande organisationen

av dessa departement samt att även med avseende å övriga departement

vissa förändringar beträffande deras organisation kunna komma

att visa sig erforderliga.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 321 höft. (AV 359.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:(3 proposition nr 359.

Försvarsdepartementet.

Historisk

ö ver sikt.

Sedan genom departementalstyrelsens införande år 1840 krigsåren''

dena fördelats på två statsdepartement, lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen,

med särskilda chefer för vartdera departementet, tillika Konungens

rådgivare i kommandomål för armén och flottan, har frågan om dessa

båda departements förening till ett gemensamt departement vid flera

tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, merendels

i samband med ifrågasatt inrättande av nya statsdepartement.

Tanken på eu dylik sammanslagning uttalades, såsom redan förut

nämnts, första gången vid 1868 års riksdag, då konstitutionsutskottet i

avgivet utlåtande över ett av Kungl. Maj:t till nämnda riksdag framlagt

förslag om inrättande av ett kommunikations- och näringsdepartement

såsom sin mening framhöll, att sjöförsvaret borde kunna förenas

med lantförsvaret under en gemensam chef. Frågan har sedermera

varit före vid icke mindre än åtta särskilda riksdagar. Vid 1874 års

riksdag framlades sålunda av konstitutionsutskottet förslag om en dylik

förening av de båda departementen, vilket förslag förkastades av första,

men biträddes av andra kammaren. Frågan drogs därefter under riksdagens

prövning genom motioner till 1880, 1893, 1896, 1899, 1905, 1908

och 1911 års riksdagar. Konstitutionsutskottet avstyrkte framställningarna

vid samtliga dessa riksdagar, med undantag beträffande 1908 års riksdag,

då utskottet hemställde om avlåtande av en skrivelse till Kungl.

Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville vid behandlingen av frågan

angående omreglering av statsrådet och inrättande av nya statsdepartement

jämväl taga i övervägande, huruvida de båda försvarsdepartementen

lämpligen kunde och borde sammanslås till ett departement. Anledningen

till, att konstitutionsutskottet år 1911 icke ansåg sig böra tillstyrka

förslaget om departementens förening var, enligt vad av utskottets utlåtande

framgar, att utskottet, som väl fann tanken på en dylik förening

synnerligen beaktansvärd, emellertid ej ansåg lämpligt, att riksdagen

genom positivt beslut rörande ifrågavarande spörsmål under nämnda år

(1911) skulle föregripa resultatet av den fullständiga utredning, varmed

de år 1908 tillsatta departementalkommitterade vore sysselsatta.

Den ställning, riksdagens kamrar intagit till förevarande fråga, framgår

därav, att första kammaren vid riksdagarna åren 1880, 1893, 1896,

1899, 1905 och 1911 i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan

avslog de gjorda framställningarna om departementens förening och år

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:tu proposition nr 359.

19

1908 ställde sig avvisande mot den av utskottet då föreslagna skrivelsen.

Andra kammaren däremot, som vill vid övriga av nu nämnda riksdagar

i likhet med första kammaren avslog förslagen om sammanslagningen,

godkände åren 1893, 1905 och 1911 vid utskottsutlåtandena fogade

reservationer, vari yrkades bifall till nämnda förslag eller avlatande

av skrivelse till Kungl. Maj:t i sammanslagningssyfte, samt biföll det av

utskottet år 1908 framlagda skrivelseförslaget.

Frågan om sammanslagning av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

har jämväl varit föremål för behandling av två särskilda kommittéer.

Sålunda tillsattes år 1891 en kommitté med uppdrag att verkställa

utredning, huruvida de båda försvarsdepartementen kunde och borde

förenas till ett departement och i så fall under vilka villkor detta borde ske.

Denna kommitté, som år 1895 avgav betänkande i ämnet, uttalade sig

därvid för en förening av försvarsdepartementen under vissa av kommittén

angivna villkor och förutsättningar. Tre av kommitténs sju ledamöter

hyste emellertid eu motsatt uppfattning och avstyrkte på anförda

grunder en dylik sammanslagning. Då Kungl. Maj:t fattade beslut om

framläggande till 1899 års riksdag av proposition rörande inrättande av

ett nytt statsdepartement, jordbruksdepartementet, föredrogs i samband

därmed kommitténs berörda förslag, men fann Kungl. Maj:t därvid ej

skäl föreslå ändring i den nuvarande anordningen med två försvarsdepartement.

Vidare hava departementalkommitterade i sitt år 1912 avgivna

betänkande hemställt, att lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

måtte förenas till ett departement (försvarsdepartementet). I samband

härmed hava departementalkommitterade — i enlighet med av kommitterade

antagna allmänna principer rörande inorganiserande av de

centrala verken såsom beståndsdelar av departementen — föreslagit, att

armé- och marinförvaltningarna måtte, sins emellan sammanslutna, inflyttas

i försvarsdepartementet.

Departementalkommitterades förslag har tillstyrkts av arméförvaltningen

såväl i vad det avsåg sammanslagning av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

till ett gemensamt departement som beträffande

armé- och marinförvaltniugarnas inflyttande i försvarsdepartementet, dock

under förutsättning att i blivande författningar ämbetsverkens självständiga

ställning kraftigare än vad i förslaget skett fastsloges. Däremot

har förslaget avstyrkts av chefen för generalstaben samt av marinförvaltningen,

chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar

till sjöss. i. ''

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

De av 1894 års kommitté och departementalkommitterade avgivna

förslagen skola här nedan närmare beröras, i den mån de äro av intresse

för den följande framställningen.

Förilelnr av

lånt försvars-

och

sjöförsvarsdepartementens

sammanslagning

samt invändningar

däremot.

Av den i det föregående lämnade historiska översikten framgår,

att frågan om lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementens sammanslagning

sedan länge varit föremål för uppmärksamhet. De fördelar, som

ansetts kunna vinnas genom nämnda sammanslagning, hava varit dels

större enhet i försvarets militära ledning och därav följande bättre samverkan

mellan försvarets båda huvudgrenar, dels större planmässighet

och enhetlighet i försvarsförvaltningen, varigenom tillgängliga medel

kunde förutsättas bliva bättre utnyttjade, och dels ändamålsenligare fördelning

mellan försvarets huvudgrenar av de anslag, riksdagen beviljar

för ändamålet, och andra därför disponibla medel.

Å andra sidan har gjorts gällande, att en förening av försvarsdepartementen

skulle hava till följd, att den gemensamme försvarsministern

icke skulle kunna äga erforderliga fackinsikter inom det verksamhetsområde,

som ett försvarsdepartement skulle komma att omfatta. Vore han

civil, gällde detta beträffande nämnda område i dess helhet och, om han

vore militär, med avseende å den försvarsgren, vilken han ej tillhörde.

Vidare har invänts, att en sammanslagning av försvarsdepartementen

skulle nödvändiggöra en återgång till den före 1840 års departementalreform

tillämpade anordningen med särskilda, konstitutionellt ansvariga

föredragande för arméns och marinens kommandomål (generaladjutanter),

vilken anordning ur flera synpunkter befunnits otillfredsställande. Och

slutligen har farhåga yppats, att i ett gemensamt försvarsdepartement

den mindre försvarsgrenens — marinens — intressen skulle komma att

stå tillbaka för den större försvarsgrenens — arméns — krav.

Jag anhåller nu att något närmare få skärskåda de synpunkter,

som sålunda framställts med avseende å den föreliggande frågan.

Den uppgift, som tillkommer vår krigsmakt, går ut på att upprätthålla

landets neutralitet samt att försvara landet i händelse av angrepp.

Då denna uppgift alltså är gemensam för såväl armén som

marinen, synes redan härav betingas, att största möjliga enhetlighet i

försvarets militära ledning bör eftersträvas. Jag förbiser härvid icke, att

lånt- och sjöförsvar äro ärtskida så till vida, att deras stridsmedel äro

av väsentligen olika beskaffenhet och att förutsättningarna i såväl strategiskt

som taktiskt hänseende kunna vara olika. Det är också givet, att

den direkta samverkan mellan armén och marinen, som vid mobilisering

eller krigstillfälle bör äga rum, är beroende av förhan den varande stridslägen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

21

och övriga omständigheter, som därvid äro att taga i betraktande. Men

dessa omständigheter förringa enligt min mening ingalunda betydelsen

därav, att eu gemensam högsta ledning av försvarsväsendets militära

angelägenheter skapas i ett gemensamt försvarsdepartement. Tv endast

härigenom lärer vinnas betryggande säkerhet för att det samarbete mellan

armén och marinen, som påkallas av försvarsväsendets gemensamma

ändamål, kommer till stånd och utvecklas efter grundlinjer, som äro

ägnade att på lämpligaste sätt befrämja detta mål. Ett sådant samarbete

är sålunda av största betydelse för utarbetandet av gemensamma

försvarsplaner för lånt- och sjöförsvaret, för åstadkommande av enhetlighet

i utbildningsarbetet, i den mån sådan kan och bör med hänsyn

till de särskilda försvarsgrenarnas olika grundbetingelser åvägabringas,

för planerande och anordnande av gemensamma övningar, för anställande

av gemensamma försök på olika områden av försvarsväsendet in. m. Väl

lärer en samverkan av denna art kunna åstadkommas och har delvis

utförts även under den nuvarande organisationsformen med två skilda

departement. Men först genom en sammanslutning av de båda försvarsdepartementen

under en gemensam chef skapas den fasta och självfallna

förutsättningen för en sådan samverkan.

Är sålunda enligt min mening försvarsdepartementens förening av

betydelse ur rent militär synpunkt, gäller detta i icke mindre grad med

avseende å det militära förvaltningsområdet. Med hänsyn därtill att de

medel, som beviljas för försvaret, tjäna ett improduktivt ändamål, bör

försvarspolitikens uppgift städse vara att- begränsa desamma till vad som

för upprätthållandet av rikets säkerhet och fyllandet av internationella

förpliktelser kan .vara oundgängligen nödvändigt. Vid sådant förhållande

är det så mycket mera angeläget, att anordningar vidtagas, varigenom

dessa medel kunna bliva för sitt ändamål på bästa möjliga sätt utnyttjade.

En betydelsefull anordning i sådant syfte synes mig vara att

förena försvarsdepartementen till ett departement. Om ock — liksom i

fråga om försvarets militära ledning — även på det militära förvaltningsområdet

behörig hänsyn bör tagas till de särskilda förhållanden,

som råda inom de olika försvarsgrenarna och som föranleda, att förvaltningen

inom vardera försvarsgrenen måste i åtskilliga avseenden ordnas

och handhavas särskilt för sig, synes det dock vara oomtvistligt, att på

många områden, såsom i fråga om anskaffning av materiel och förnödenheter

av olika slag, anordnande och skötsel av förråd m. in., gemensamma

åtgärder skulle vara till gagn samt lända till besparing och förenkling i

förvaltningen. Och man synes med allt skäl kunna utgå från, att genom

ett sammanförande av de båda försvarsgrenarna till ett departement skulle

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kitngl. Maj:ts proposition nr 359.

möjliggöras en mera planmässigt ordnad och, i den mån så är möjligt,

på likartade grunder fotad militär förvaltningsorganisation i det hela, varigenom

fördelar i ekonomiskt hänseende skulle ernås och överensstämmelse

i författningsföreskrifter åvägabringas.

Vad slutligen beträffar den i det föregående omnämnda fördelen

av ett gemensamt försvarsdepartement, som skulle vinnas genom en ändamålsenligare

fördelning mellan armén och marinen av de medel, som

kunna avses för försvaret i dess helhet, bör enligt min mening även denna

fördel tillmätas en viss, om ock icke alltför stor betydelse. Den konkurrens,

som under nuvarande organisationsform med två försvarsdepartement

kan äga rum i förevarande avseende, borde ju kunna antagas leda därtill,

att ifrågavarande medel avses för sådana försvarsändamål, som i första

hand behöva tillgodoses. Men det synes mig vara uppenbart att, därest

detta avvägande av användandet av ifrågavarande medel lägges i en

departementschefs hand, härigenom skulle skapas eu säkrare borgen för

ett riktigt bedömande av detta ofta vanskliga spörsmål. Då givetvis en

riktig fördelning mellan försvarets särskilda grenar av tillgängliga medel

är av väsentlig vikt med hänsyn till försvarets effektivitet, lärer sålunda

även i detta hänseende en fördel vara att ernå genom en förening av

försvarsdepartementen.

Jag vill härvid tillägga att, enligt vad cheferna för lantförsvarsoch

sjöförsvarsdepartementen meddelat mig, erfarenheten vid förvaltandet

av deras ämbeten givit vid handen ett synnerligen starkt framträdande

och ofta återkommande behov av gemensamma överläggningar i frågor,

som äro av likartad beskaffenhet för bägge försvarsgrenarna eller eljest

av betydelse för dem båda. Även detta förhållande giver i sin mån

stöd åt kravet på departementens sammanslagning. Det synes mig nämligen

givet, att frågor av nu nämnd art skola bliva på det mest

betryggande sätt handlagda, därest föredragningen av desamma tillkommer

en departementschef, vilken har att bedöma dem ur såväl lantförsvarets

som sjöförsvarets synpunkter.

De invändningar, som framställts mot försvarsdepartementens förening,

synas mig knappast vara av större vikt. I främsta rummet hava

dessa invändningar, såsom förut nämnts, gått ut på, att den gemensamme

försvarsministern icke skulle kunna äga erforderliga fackinsikter

inom försvarsområdet. Särskilt skulle han, om han vore civil, icke kunna

besitta sådana fackinsikter varken inom lånt- eller sjöförsvarets område.

Denna invändning kunde väl äga ett visst berättigande under den tid, då

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts proposition nr 3ö9.

cheferna för lantförsvars- och sjöförsvar,sdepartementen — liksom övriga

departementschefer— mera voro att betrakta såsom fackministrar än såsom

ledamöter i en politisk regering. Men sedan utvecklingen alltmer gått

i den riktningen, att regeringens ledamöter i väsentlig mån utses med

hänsyn till det politiska läget, måste facksynpunkten träda tillbaka.

I övrigt torde böra uppmärksammas att, allt efter som specialiseringen

fortgått inom alla samhällslivets områden, det måste möta större

svårigheter för en departementschef att behärska de olika, ofta vitt skilda

grenarna av ett departements förvaltningsområde. De speciella fackinsikter

inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementens områden, som

äro behövliga för chefen för ett förenat försvarsdepartement, torde på

ett fullt tillfredsställande sätt stå honom till buds särskilt därigenom, att

han omedelbart vid sin sida har de militärt utbildade cheferna för lantförsvarets

och sjöförsvarets kommandoexpeditioner, vilka även i ett sammanslaget

försvarsdepartement äro avsedda att bibehållas skilda från

varandra. Dessa chefer böra nämligen hava till uppgift icke blott att

biträda departementschefen vid beredning av kommandomålen till föredragning

inför Konungen, utan även att, var inom sin försvarsgren, inför

försvarsministern representera den militära fackkunskapen.

En viktigare invändning kan vid första ögonkastet synas vara, att en

sammanslagning av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen skulle nödvändiggöra

en återgång till den före 1840 års departementalreform tilllämpade

anordningen med särskilda, konstitutionellt ansvariga föredragande

för arméns och marinens kommandomål (generaladjutanter). På sätt

dåvarande chefen för justitiedepartementet uttalade till statsrådsprotokollet

den 27 januari 1899 vid framläggande av förslag till jordbruksdepartementets

inrättande, skulle en sådan delning mellan särskilda organ (en

generaladjutant, vilken innehade personalbefälet, och en ledamot av statsrådet,

vilken i övrigt utövade högsta chefskapet) icke kunna ske »utan

att antingen åstadkomma kollisioner och förlama bägges verksamhet eller

ock göra den ena i verkligheten osjälvständig i förhållande till den andra».

»Såsom en bland de viktigaste förbättringar» — yttrade vidare bennilde

departementschef vid samma tillfälle — »som 1840 års omorganisation av

statsrådet förde med sig, räknades därför av dem, vilka ägt kännedom

om förutvarande förhållanden, att kommandomålen överflyttats på cheferna

för lånt- och sjöförsvarsdepartementen.»

Av den i det föregående omnämnda 1894 års kommitté föreslogs

inrättande av särskilda befattningar såsom generaladjutanter för hären

och för flottan. Kommittén utgick därvid från att av de uppgifter, som

ålåge cheferna för försvarsdepartementen, det vore handläggningen av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ta proposition nr 359.

kommandomålen, som i främsta rummet krävde speciella fackinsikter, samt

att det knappast vore möjligt att överlämna beredandet och föredragningen

av dessa mål åt en icke-militär.

Departementalkommitterade, som ägnat synnerlig uppmärksamhet

åt kommandomålens handläggning i ett sammanslutet försvarsdepartement,

hava ansett, att kommandomålen borde föredragas av den gemensamme

försvarsministern, vilken därvid jämväl skulle uppbära det konstitutionella

ansvaret. I samband därmed hava emellertid bemälde kommitterade

framhållit behovet därav, att såsom chefer för kommandoexpeditionerna

anställdes personer med större rent militär sakkunskap och erfarenhet

än som hittills varit förutsatt, samt hemställt, att dessa, som borde tillhöra

generals-, resp. amiralsgraderna, tillika skulle bekläda befattningar

såsom generalinspektör för armén, resp. för marinen.

I likhet med departementalkommitterade anser jag, att något hinder

icke kan anses föreligga för den gemensamme försvarsministern, vare sig

han är militär eller civil, att — i anslutning till vad för närvarande

äger rum för lånt-, resp. sjöförsvarets vidkommande, även då civila försvarsministrar

fungera — inför Konungen föredraga kommandomålen och

därvid bära det konstitutionella ansvaret för dessa ärendens riktiga handläggning.

Den uppfattning, åt vilken 1894 års kommitté givit uttryck,

vilar enligt min mening på en överskattning av fackkunskapens betydelse

så till vida, att denna fackkunskap ansetts med nödvändighet böra vara

representerad i den föredragandes egen person. Det lärer vara uppenbart,

att även sådana regeringsärenden, som röra den militära förvaltningen

och vilka merendels äro av långt större betydelse och räckvidd än

kommandomålen, ofta äro av den natur, att rent fackliga synpunkter

måste anläggas för deras rätta bedömande. Dessa ärenden föredragas

emellertid av tjänstemän, som icke erhållit militär, utan juridiskt-administrativ

utbildning. Det torde icke heller enligt min mening vara

av behovet påkallat att, på sätt departementalkommitterade hemställt,

fastslå, att cheferna för kommandoexpeditionerna skola vara av generals,

resp. amirals grad, och ej heller finner jag lämpligt att under

nuvarande tidsförhållanden föreslå inrättandet av särskilda generalinspektörsbefattningar

för armén och marinen, med vilka nämnda chefsposter

skulle förenas.

På grund av vad jag sålunda anfört synes mig en sammanslutning

av de båda försvarsdepartementen icke böra väcka några betänkligheter

med hänsyn till kommandomålens handläggning.

Återstår slutligen den invändningen mot försvarsdepartementens

.sammanslagning, att därigenom den mindre försvarsgrenens — mari
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3!)9.

25

nens — intressen kunde befaras komma att få stå tillbaka för den större

försvarsgrenens — arméns — krav. Det synes mig föreligga mycket ringa

fog för denna invändning. Med samma skäl skulle en sådan farhåga

kunna göras gällande beträffande samtliga övriga departement, som ju

vart för sig inom sitt verksamhetsområde innesluta förvaltningsgrenar

av större eller mindre betydelse och omfattning; och jag anser mig i

detta avseende kunna till fullo instämma i följande uttalande av departementalkommitterade:

»Varder enheten i försvaret en gång genomförd

hos den högsta ledningen, torde väl ock försvarsorganisationen i sin helhet

komma att uppfattas såsom en verklig enhet och ansvaret kännas

lika vägande för de särskilda grenarna av denna enhet.»

Jag vill vidare framhålla en omständighet, som enligt min mening

är av den allra största betydelse vid den föreliggande frågans bedömande.

Jag syftar härvid på den internationella situation, som genom världskriget

och de pågående förhandlingarna mellan de krigförande makterna

uppkommit.

När den nuvarande regeringen bildades, uttalade hans excellens

herr statsministern, att statsrådet anslöte sig till de strävanden, som

framträtt för att skapa en internationell rättsordning, ägnad att möjliggöra

freden och att sänka rustningsbördorna. Så länge världskriget påginge,

vore det emellertid icke möjligt att upptaga frågan om revision

av vårt försvarsväsen i dess helhet, men när kriget avslutats, måste detta

spörsmål givetvis bliva föremål för noggrann prövning.

Sedan vapenstillestånd numera ingåtts mellan de krigförande makterna

och ett fredsslut är att förvänta inom en nära framtid, nalkas sålunda

den tidpunkt, som torde få anses lämplig för ett upptagande i

hela dess vidd av frågan om Sveriges försvarsväsen. Jag vill i detta hänseende

erinra, att Kungl. Maj:t den 18 december 1918 tillsatt en kommission

för att bereda de frågor om begränsning av de militära utgifterna

och därmed sammanhängande ärenden, som av vederbörande departementschefer

till densamma hänvisas, samt att hans excellens herr

statsministern i sitt yttrande vid tillsättande av denna kommission framhållit,

att en fullständig revision av det svenska försvarsväsendet, i syfte

att anpassa detsamma efter folkets bärkraft och den fredliga kulturens

behov, bör företagas så snart den definitiva freden blivit sluten och de

därigenom inträdande förhållandena i världen kunna överskådas, särskilt

med hänsyn till de stora frågor om en ny internationell rättsordning och

ett nationernas förbund, vilka nu från alla kulturfolk framföras till lösning

i samband med den blivande fredsuppgörelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 321 höft. (AV 359.)

Ytterligare

synpunkter

i fråga om

försvarsdepartementens

sammanslagning.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Försvarsdepartementets

verksamhetsområde.

Med hänsyn till nämnda omständigheter synes det mig uppenbart,

att den nuvarande tidpunkten är synnerligen lämplig för förverkligandet

av det sedan länge uppställda önskemålet om en sammanslagning

av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen. Skall nämligen en fullständig

revision av vårt försvarsväsen med nyss angivna syfte äga rum, bör därvid

givetvis tagas till ögonmärke, att lånt- och sjöförsvaret för framtiden

ordnas efter en såvitt möjligt gemensam plan. Detta synes så mycket

mera påkallat, som de uppgifter, vilka nu tillkomma vårt försvar, må

tarva omläggning jämväl med hänsyn till den nya internationella situation,

som kommer att uppstå efter ett blivande fredsslut. En viktig

förutsättning för att de nya principer, efter vilka vårt framtida försvar

till lands och sjöss sålunda må komma att ordnas, skola på ett i såväl

organisatoriskt som ekonomiskt hänseende tillfredsställande sätt tillämpas

och utformas, synes mig vara, att ledningen av försvaret lägges i ett

gemensamt försvarsdepartement.

Slutligen må ock i detta sammanhang beröras ännu en synpunkt.

I det föregående har jag föreslagit, att civildepartementet uppdelas på

två departement, ett kommunikationsdepartement och ett socialdepartement,

samt att ett nytt departement inrättas för handel, industri och

sjöfart, handelsdepartementet. Ett samtidigt inrättande av två nya statsdepartement

lärer emellertid, enligt vad förut nämnts, icke böra ifrågasättas,

med mindre sammanslagning av andra departement samtidigt äger rum.

Några andra departement än lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen lära

därvid icke kunna ifrågakomma. Den historiska utvecklingen visar ock,

huruledes frågan om tillskapande av nya departement merendels kombinerats

med spörsmålet om förening av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen.

Även om sistnämnda spörsmål i första hand bör bedömas särskilt

för sig, är å andra sidan givet att, då genom sammanslagning av de

båda försvarsdepartementen banas väg för en lämplig departementsindelning

och en ändamålsenlig fördelning av ärendena mellan departementen,

även den nu angivna omständigheten i sin mån utgör ett skäl för denna

sammanslagning. I

I det föregående har jag uppvisat de skäl, som enligt min mening

tala för eu sammanslagning av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

såväl i och för sig som särskilt med hänsyn till nu föreliggande tidsförhållanden,

samt därvid jämväl sökt bemöta de invändningar, som

framställts mot sammanslagningen. Jag anhåller nu att närmast få till

behandling upptaga frågan om det verksamhetsområde, som lämpligen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Ktcngl. May.ta proposition nr 359.

bör tillhöra ett gemensamt försvarsdepartement, för att därefter övergå

till spörsmålet om försvarsdepartementets organisation.

Enligt gällande stadga angående fördelning av ärendena mellan

statsdepartementen den 31 mars 1900 (departementalstadgan) skola följande

ärenden tillkomma lantför svar sdepartementet:

lantförsvarets ordnande och vidmakthållande, den till lantförsvaret

hörande personal och materiel, dispositionen över de till lantförsvaret

anslagna medel, fästningars byggande och underhållande ävensom undervisningsanstalter,

kyrko- och sjukvårdsangelägenheter samt pensions- och

välgörenhetsinrättningar för arméns personal;

rustnings- och roteringsverket för armén;

vården om de till lantförsvaret upplåtna fastigheter och byggnader

samt om anstalter och inrättningar för lantförsvarets behov;

det inseende, som tillkommer kronan över gevärsfaktorier, krut- och

styckebruk;

det frivilliga skytteväsendet.

Till sjöförsvarsdepartementet höra enligt nämnda stadga följande

ärenden:

sjöförsvarets ordnande och vidmakthållande, den till sjöförsvaret

hörande personal och materiel, dispositionen över de till sjöförsvaret anslagna

medel ävensom undervisningsanstalter, kyrko- och sjukvårdsangelägenheter

samt pensions- och välgörenhetsinrättningar för flottans

personal;

båtsmansindelningen och roteringen;

vården om boställen, byggnader och inrättningar för sjöförsvarets

behov;

sjökarteverket och nautisk-meteorologiska byrån;

skeppsmätning;

lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna vid rikets

kuster;

bildnings- och undervisningsanstalter för sjöfartsnäringen.

Till ett gemensamt försvarsdepartement skola givetvis höra alla

de ärenden, som nu handläggas inom lantförsvarsdepartementet. Vad

sjöförsvarsdepartementets ärenden angår, har av departementalkommitterade

föreslagits, att till ett blivande handelsdepartement skulle överflyttas

ärenden angående sjökarteverket, nautisk-meteorologiska byrån, skeppsmätning,

lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna vid rikets

kuster (lotsverket) samt bildnings- och undervisningsanstalter för sjöfartsnäringen

(navigationsskolorna).

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Försvarsdepartementetx

organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Sambandet mellan sjöförsvaret, å ena, samt lotsverket och sjökatieverket,

å andra sidan, är huvudsakligen betingat dels därav, att de åtgärder,

som av sistnämnda institutioner vidtagas till sjöfartens säkerställande,

jämväl tillgodokomma örlogsflottan, och dels därav, att lotsverkets

personal och materiel under vissa förhållanden måste tagas i användning

för militära ändamål samt att sjökarteverket ombesörjer utarbetning och

tryckning av de för marinens behov särskilt erforderliga kartor m. m.

Dessa institutioners uppgifter äro på grund härav nära förbundna med

sjöförsvarets intressen. Antalet hithörande regeringsärenden i sjöförsvarsdepartementet

är ganska ringa — år 1918 89 ärenden angående

lotsverket och 2G ärenden angående sjökarteverket. Då därjämte något

allmännare önskemål om dessa ärendens överförande till handelsdepartementet

icke blivit från sjöfartens målsmän framställt samt andra rubbningar

i departementsindelningen, än som äro av föreliggande behov

oundgängligen påkallade, icke synas böra vidtagas, torde dessa ärenden

lämpligen böra handläggas i det gemensamma försvarsdepartementet.

Vad nautisk-meteorologiska byrån beträffar, pågår för närvarande

utredning rörande utsöndring av byråns arbetsuppgifter till andra ämbetsverk,

i främsta rummet kommerskollegium och sjökarteverket; och

torde följaktligen de fåtaliga regeringsärendena rörande denna byrå —

år 1918 13 ärenden — böra i avvaktan på resultatet av nämnda utredning

tillhöra försvarsdepartementet.

Återstå alltså ärendena rörande skeppsmätning och navigationsskolorna.

I fråga om skeppsmätningsärendena lyder för närvarande skeppsmätarkåren

under finansdepartementet och generaltullstyrelsen, under det

att lagstiftningen i ämnet handlägges av sjöförsvarsdepartementet. I

statsverkspropositionen till innevarande års riksdag under sjunde huvudtiteln

har emellertid i samband med framläggande av förslag till omorganisation

av kommerskollegium föreslagits, att hithörande ärenden måtte

förläggas till kommerskollegium. Enahanda framställning har därvid

gjorts beträffande ärenden angående navigationsskolorna. Under förutsättning

av bifall härtill lära ifrågavarande ärenden — till antalet 191

ar 1918 vid upprättandet av ett handelsdepartement böra från sjöförsvarsdepartementet

överflyttas till förstnämnda departement.

Vid övervägandet av spörsmålet om den för ett gemensamt försvarsdepartement

lämpligaste organisationen uppställer sig i främsta rummet

till besvarande frågan, i vilken omfattning en sammanslagning

bär äga rum av de organ, som för närvarande handhava de till lånt och

sjöförsvaret hörande ärendena. Man har därvid att skilja mellan de

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

29

organ, som ombesörja handläggningen av förvaltningsärenden, och dem,

som handhava kommandomål.

Förvaltningsärendena handläggas för arméns vidkommande av lånt- Förvaitmngsförsvarsdepartementet

och arméförvaltningen samt för marinens del avvaråmiehaudsjöförsvarsdepartementet

och marinförvaltningen. Arméförvaltningen och läggning,

marinförvaltningen hava att såsom centrala ämbetsverk under lantförsvars-,

resp. sjöförsvarsdepartementet dels självständigt avgöra ärenden,

som enligt instruktion eller eljest till dem överlämnats (styrelseärenden),

och dels att avgiva utlåtanden i till dem remitterade regeringsärenden

ävensom att i ämnen, som angå deras resp. arbetsområden, avgiva underdåniga

framställningar och förslag. I de båda försvarsdepartementen beredas

dithörande regeringsärenden till föredragning inför Konungen.

Det av 1894 års kommitté avgivna förslaget avsåg närmast en

förening allenast av de båda försvarsdepartementen, men kommittén uttalade

därvid att, om en sådan förening komme till stånd, därav syntes

böra följa, att armé- och marinförvaltningarna sammansloges till ett ämbetsverk;

och kommittén har även angivit huvuddragen av den organisation,

som kommittén tänkt sig för det gemensamma ämbetsverket.

Departementalkommitterades förslag med avseende å försvarsdepartementen

innebar icke blott en sammanslagning sins emellan av lantförsvars-

och sjöförsvarsdepartementen samt av armé- och marinförvaltningarna,

utan åsyftade även en sammanslutning av departementen och

ämbetsverken till en organisatorisk enhet. Det gemensamma försvarsdepartementet

skulle enligt nämnda förslag bestå av ett departementskansli

samt sex departementsavdelningar, nämligen en artilleri-, en fortifikations-,

en marin-, eu intendentur-, en sjukvårds- och en kameralavdelning. Kommitterade

hava ansett, att den enhet och planmässighet i förvaltningen, man

velat vinna genom försvarsärendenas sammanförande till ett departement,

icke skulle kunna ernås utan en sammanslagning av armé- och marinförvaltningarna;

och kommitterade hava därjämte uttalat den uppfattningen

att, även om den av kommitterade föreslagna organisationen av ett gemensamt

försvarsdepartement, i sig upptagande såväl de två nuvarande

försvarsdepartementen som armé- och marinförvaltningarna, icke skulle

vinna statsmakternas gillande, utan den nuvarande organisationsformen

bibehållas, armé- och marinförvaltningarna i allt fall borde, därest försvarsdepartementen

sammansloges, förenas till ett ämbetsverk, organiserat

i anslutning till kommitterades förslag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kuncjl. Maj ds proposition nr 359.

Frågan om

sammanslagning

av armé''

och marinförvaltningarna.

Organisationen

av försvarsdepartementet.

Allmänna

synpunkter.

Då det för närvarande icke vare sig på det militära förvaltningsområdet

eller inom andra förvaltningsgrenar ifrågasättes att tillämpa det

av departementalkommitterade förordade systemet beträffande inorganiserande

av de centrala verken i departementen, lärer i främsta rummet

böra undersökas, huruvida i samband med den av mig tillstyrkta föreningen

av de båda försvarsdepartementen jämväl armé- och marinförvaltningarna

böra sammanslås till ett gemensamt centralt ämbetsverk.

Det har hävdats såsom det mest riktiga, att armé- och marin förvaltningarna

sammanföras till ett centralt verk i samband med lantförsvars-

och sjöförsvarsdepartementens förening till ett departement. Då

jag emellertid i detta sammanhang icke anser mig kunna närmare ingå

på frågan om sammanslagning av nämnda båda centrala ämbetsverk,

är detta i främsta rummet beroende därpå, att för denna frågas bedömande

erforderlig utredning för närvarande icke föreligger. Härtill

kommer, att den förestående revisionen av vårt försvarsväsende givetvis

kan komma att öva inflytande på organisationen av ett sådant gemensamt

centralt ämbetsverk. Det bör icke vara uteslutet, att vid omförmäla

revision nya synpunkter kunna framträda, vilka påkalla särskilt

beaktande vid lösningen av den föreliggande frågan. Denna fråga bör

alltså framdeles upptagas till allsidig prövning.

Om sålunda av förut angivna skäl frågan om förening av

armé- och marinförvaltningarna bör tills vidare anstå, synes det mig

vara av så mycket större vikt att vid den ifrågasatta sammanslagningen

av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen tillse, att

eu enhetlig ledning av försvarets angelägenheter i största möjliga

mån säkerställes. Detta mål kan enligt min mening svårligen vinnas,

därest sammanslagningen skulle genomföras på sådant sätt, att departementschefen

— jämte de honom närmast stående tjänstemännen,

statssekreteraren och expeditionschefen — blir gemensam, men de byråer,

vari lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen nu äro uppdelade, med

nuvarande göromål inflyttades i det nya departementet. Fastmera skulle

genom en sådan organisationsform kunna äventyras den åsyftade enhetligheten

och planmässigheten i försvarsadministrationen, då upprätthållandet

härav skulle vila uteslutande i den gemensamme departementschefens

och bemälde tjänstemäns händer. Jag anser därför, att å de byråer,

som komma att inrättas i det nya försvarsdepartementet, böra i största

möjliga omfattning sammanföras likartade ärenden från såväl armén som

marinen, varigenom dessa ärenden skulle vid beredningen inom resp.

byråer och alltså på ett tidigare stadium underkastas handläggning ur

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kuuf/l. Maj:ts proposition nr 3ö9.

31

synpunkten av deras betydelse jämväl för den andra försvarsgrenen.

På sådant sätt lära departementschefen och hans närmaste medhjälpare

inom departementet kunna påräkna det stöd och den medverkan i sitt

arbete för enhetlighetens bevarande, varförutan ett alltför tyngande arbete

i detta hänseende skulle påvila dem. Principen om enhetlighet i organisationen

vid sammanslagning av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

bör alltså enligt min uppfattning gälla icke blott departementschefen

(samt statssekreteraren och expeditionschefen), utan även departementets

byråer och alltså tillämpas med avseende å det nya departementet i

dess helhet.

Ehuru det icke är min avsikt att nu framlägga ett definitivt förslag

till den organisation, som med tillämpning av nyss angivna grunder

bör givas det nya försvarsdepartementet, synes mig dock lämpligt att

här i korthet angiva huvuddragen av denna organisation.

I lantförsv arsdepartementet äro för närvarande anställda, förutom Den mn-arantjänstemän

av lägre grad, 1 statssekreterare, 1 expeditionschef och 4 deti“^nav"

kansliråd. Ärendena handläggas dels å expeditionschefens avdelning och lanttörsvarsdels

å 4 byråer, av vilka varje förestås av ett kansliråd. Ärendena för- sva^dJ^rtcdelas

sålunda: menten.

å expeditionschefens avdelning: samtliga personalärenden, av vilka

de militära befordringsärendena utgöra huvudparten;

å första byrån: ärenden angående värnplikt, dispenser, det frivilliga

skytteväsendet, understöd, pensioner m. m.;

å andra byrån: regeringsrättsärenden samt en viss grupp av ärenden

angående byggnader;

å tredje byrån: ärenden angående arméns utrustning, materiel,

hästar m. m.; samt

å fjärde byrån: ärenden angående avlöning, mötes- och skjutfält

samt andra markfrågor, organisationsfrågor m. m.

Sjöförsvarsdepartementets tjänstemän utgöras för närvarande av 1

statssekreterare och expeditionschef, 2 kansliråd jämte övrig personal. I

detta departement äro sålunda statssekreterar- och expeditionschefstjänsterna

förenade i en person. Å statssekreterarens och expeditionschefens

avdelning handläggas personalärenden, under det att övriga ärenden äro

fördelade mellan departementets 2 byråer på sådant sätt, att å första

byrån handläggas ärenden angående fartyg, byggnader, befästningar m. m.

och å andra byrån ärenden angående avlöning, beklädnad, förplägnad,

värnplikt m. m.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Decentralisation

av förvaltningsärenden.

Vid de båda försvarsdepartementens sammanslagning till ett gemensamt

departement synes det vara en viktig angelägenhet att tillse,

att det nya departementets verksamhetsområde icke blir mera omfattande

än som av förhållandena oundgängligen kräves. De begränsningar av de

nuvarande försvarsanstalterna, vilka, på sätt förut nämnts, äro avsedda

att inom den närmaste framtiden vidtagas, komma givetvis, sedan de

blivit genomförda, att verka i inskränkande riktning. Emellertid har det

synts mig erforderligt att i detta sammanhang undersöka, huruvida icke

en väsentlig minskning av antalet regeringsärenden i ett gemensamt försvarsdepartement

kan åvägabringas genom decentralisation av vissa grupper

av dylika ärenden till avgörande av andra myndigheter. En sådan

decentralisation — vilken endast utgör en tillämpning av grundsatsen

därom, att intet ärende bör handläggas i högre instans än dess natur

eller andra omständigheter kräva — lärer, även frånsett den ifrågasatta

sammanslagningen av försvarsdepartementen, vara av synnerligen stort

behov påkallad.

Vid den undersökning i förevarande hänseende, som jag låtit verkställa,

har uppmärksamheten i främsta rummet riktats på den grupp av

ärenden inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen, som med en gemensam

benämning kallas vänipliktsärenden. Bland de viktigare kategorierna

av dessa ärenden må nämnas ansökningar om uppskov med eller hemförlovning

från tjänstgöring, överföring från hären till marinen och vice versa samt

från ett truppslag till ett annat ävensom tillgodoräknande av föregående

fast anställning vid krigsmakten såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring. Antalet

av hithörande ärenden har år efter år väsentligt ökats. Så utgjorde

dessa ärenden inom ^^försvarsdepartementet åren 1914, 1916 och 1918

resp. 355, 1,313 och 1,828 samt inom sjöförsvarsdepartementet 77, 195 och

263. Härav framgår, att ifrågavarande ärenden särskilt inom lantförsvarsdepartementet

äro synnerligen talrika och givetvis i sin mån skulle

komma att tynga chefens för försvarsdepartementet arbete.

Vad till en början angår de ärenden om uppskov med eller hemförlovning

från tjänstgöring, som avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet,

äro dessa ärenden beroende på tillämpning av stadgandet i § 17 mom. 7

värnpliktslagen därom att, därest för värnpliktig vid inskrivningsförrättning

förelegat sådant förhållande, som i $ 16 mom. 2 av samma lag

omförmäles (familjeskäl), men han av glömska, okunnighet eller liknande

orsak försummat att då begära uppskov med tjänstgöringen, Konungen

äger, på därom gjord ansökan, att efter prövning i varje särskilt fall

meddela uppskov med eller hemförlovning från tjänstgöring. Antalet av

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

dessa ärenden utgör huvudparten av värnpliktsärenden i såväl lantförsvars-

som sjöförsvarsdepartementet.

Av 1917 års värnpliktskommission föreslogs, att avgörandet av ansökningar

enligt £5 17 inom. 7 värnpliktslagen skulle överflyttas flan

Kungl. Maj:t till militärmyndighet, nämligen till arméfördelningscheferna

(militärbefälhavaren på Gottland), såvitt beträffade hären tillhörande värnpliktiga,

samt i fråga om marinen tillhörande värnpliktiga till sjörullföringsbefälhavarna,

"i vad angick ansökningar om uppskov för värnpliktiga,

inskrivna å sjömanshus, och i övrigt till truppförbandschefer

eller beväringsbefälhavare. Vid avlåtande till 1918 års riksdag av proposition

(nr 257) med förslag- till lag om ändrad lydelse av

grafer i värnpliktslagen uttalade chefen för ^försvarsdepartementet beträffande

denna fråga, att han, ehuru det i och för sig skulle vara synnerligen

önskvärt, därest Kungl. Maj:ts befattning med värnpliktsärendena

över huvud taget kunde avsevärt inskränkas, likväl ansage sig, åtminstone

för det dåvarande, icke kunna biträda värnpliktskommissionens förslag.

Det huvudsakliga skälet härtill var, enligt vad bemälde departementschef

vidare anförde, att det vore att befara att, därest avgörandet av berörda

ansökningsärenden överflyttades från Kungl. Maj:t till ett flertal olika

militärmyndigheter, synpunkten av en såvitt möjligt likformig behandling

inom hela riket av dessa ärenden icke skulle bliva behörigen tillgodosedd.

Med hänsyn till det betydande antalet av ifrågavarande ansökningsärenden

anser jag det vara av stor vikt, att ärendena i samband med

den ifrågasatta sammanslagningen av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

utsöndras från departementet och överlämnas till andra myndigheter.

Ärendenas natur synes mig icke heller lägga något hinder i

vägen härför, då de i allmänhet äro av enkel beskaffenhet. Därtill kommer,

att en sådan överflyttning i de värnpliktigas eget intresse torde

medföra en snabbare handläggning av dessa ofta brådskande ärenden än

vad som är möjligt, då de skola avgöras av Kungl. Maj:t. å ad cheten

för lantförsvarsdepartementet i berörda proposition nr 257 anfört emot

överflyttningen, äger givetvis fog för sig. Emellertid torde denna invändning

minskas i betydelse, därest ärendenas handläggning ordnas på

i huvudsak följande sätt. Ärendena överlämnas för arméns del till vederbörande

arméfördelningschefer (militärbefälhavaren på Gottland), vilka

för närvarande avgiva yttranden däri, och för marinens del till vederbörande

stationsbefälhavare, såvitt angår flottan tillhöriga värnpliktiga,

och till chefen för kustartilleriet beträffande de värnpliktiga, som tillhöra

detta vapenslag. Under förutsättning att till innevarande års riksdag

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 321 käft. (År 3o9.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 35i).

under fjärde huvudtiteln (sid. 219 o. följ.) framställt förslag om anvisande

av medel till avlönande av juridiska biträden åt arméfördelningscheferna

och militärbefälhavaren på Gottland vinner bifall, lära nämnda

biträden böra i erforderlig mån anlitas vid behandlingen av dessa ärenden.

För marinens vidkommande torde vara lämpligt, att motsvarande

biträde vid ärendenas handläggning lämnas av resp. advokatfiskal^- vid

fiottans stationer i Karlskrona och Stockholm, därvid advokatfiskal vid

flottans station i Stockholm bör i förevarande avseende biträda jämväl

chefen för kustartilleriet. Härigenom skulle erforderlig juridisk sakkunskap

stå till de beslutande myndigheternas förfogande vid ifrågavarande

ärendens avgörande. Därjämte skola enligt min mening de av vederbörande

militära myndigheter fattade besluten i förevarande ärenden kunna

i vanlig ordning överklagas hos Kungl. Maj:t; och lära de beslut, som

komma att av Kungl. Maj:t meddelas i mål, vilka genom besvär dragits

under Kungl. Maj:ts prövning, bliva vägledande för de militära myndigheternas

handläggning av ifrågavarande ärenden.

Chefen för lantförsvarsdepartementet har meddelat mig, att han, i

betraktande av vikten att vid försvarsdepartementens förening lätta försvarsministerns

arbetsmängd och under förutsättning, att handläggningen

av förevarande ärenden ordnas på nu angivet sätt, icke anser sig böra

avstyrka ärendenas utbrytning från departementet.

Med avseende å övriga värnpliktsärenden — d. v. s. sådana, som

icke utgöra tillämpning av § 17 mom. 7 värnpliktslagen — torde även

flertalet av dem vara av den beskaffenhet, att de utan olägenhet kunna

överlämnas till avgörande av militära myndigheter. Emellertid lärer en

mindre del av hithörande ärenden, såsom frågor om överföring från hären

till marinen och vice versa samt från ett truppslag till ett annat,

tillgodoräknande av föregående fast anställning vid krigsmakten såsom

fullgjord värnpliktstjänstgöring m. m., alltjämt böra förbehållas Kungl.

Maj:ts prövning. Ett närmare särskiljande av dessa ärenden torde böra

äga rum vid en blivande detaljerad undersökning i ämnet.

Förslag till de ändringar i värnpliktslagen och de övriga bestämmelser,

som föranledas av överflyttning av värnpliktsärenden i nu nämnd

omfattning från Kungl. Maj:t till militär myndighet, torde, under förutsättning

av bifall till framställningen om försvarsdepartementens förening,

komma att i sinom tid avgivas av vederbörande chefer för lantförsvarsoch

sjöförsvarsdepartementen.

Departementalkommitterade hava i sitt förut omförmälda betänkande

framställt förslag om decentralisation av vissa grupper av ärenden till,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 359.

35

bland andra myndigheter, armé- och marinförvaltningarna; och nuvarande

statsrådet Schotte har i ett den 27 februari 1917 avgivet betänkande angående

statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer m. m.

vidare utfört dessa förslag. För att erhålla med hänsyn till nuvarande

förhållanden tillfyllestgörande material för denna frågas bedömande har

jag genom ämbetsskrivelse den 14 sistlidna januari anmodat armé- och

marinförvaltningarna att, med beaktande av vad i förenämnda betänkanden

förekommit, verkställa utredning och uppgöra fullständigt förslag

till deeentralisation, såvitt angår till berörda ämbetsverk hörande förvaltningsområden;

och borde därvid, för ernående av i möjligaste mån ensartade

grunder för båda ämbetsverkens vidkommande, nämnda förslag,

sedan utredningen blivit inom vederbörande ämbetsverk utförd, av bägge

ämbetsverken gemensamt avgivas.

Till svar härå hava armé- och marinförvaltningarna med skrivelse

den 30 sistlidna januari överlämnat förslag i angivet hänseende.

Ämbetsverken hava därvid beträffande de principer, som borde

läggas till grund vid bedömandet av frågan, vilka ärenden lämpligen

kunde överlämnas till avgörande åt underordnad myndighet, ansett, att i

främsta rummet borde ifrågakomma ärenden, vilka för sitt avgörande ej

förutsatte någon diskretionär prövning, utan endast tillämpning av

otvetydiga författningsbestämmelser. Av övriga ärenden syntes sådana

närmast böra komma i betraktande, för vilkas avgörande endast rena

facksynpunkter, men ej allmänt administrativa eller politiska synpunkter borde

anläggas. Jämväl vissa andra frågor syntes med hänsyn till sin beskaffenhet

utan risk kunna överlämnas åt underordnad myndighets avgörande.

Till denna grupp hörde i stort sett alla ärenden av ringare betydenhet.

De ärendesgrupper, som med tillämpning av nyssnämnda principer

av ämbetsverken ansetts böra ifrågakomma till deeentralisation, hava

upptagits under tre huvudkategorier, nämligen:

1) ärenden, som angå såväl arméförvaltningen som marinförvaltningen;
2)

ärenden, som helt och hållet eller till huvudsaklig del angå

arméförvaltningen; och

3) ärenden, som helt och hållet eller till huvudsaklig del angå

marinförvaltningen.

Jag skall i det följande lämna eu kortfattad redogörelse för de

särskilda ärendesgrupper inom en var av nämnda tre huvudkategorier,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

beträffande vilka ämbetsverken ansett en decentralisation böra äga rum.

Jag vill därvid förutskicka, att denna redogörelse endast avser att angiva

huvudgrunderna av ämbetsverkens utförligt motiverade decentralisationsförslag.

En närmare granskning av detta förslag torde, vid bifall till

framställningen om försvarsdepartementens förening, i sinom tid böra

äga rum, varefter de författningsbestämmelser och övriga föreskrifter,

som därav må föranledas, lära komma att utfärdas.

Under 1) hava ämbetsverken upptagit:

Tjänstledighet m. m.

Ämbetsverken hava ansett hinder icke möta att utsträcka den

dem nu tillerkända rätt att bevilja tjänstledighet åt den civila tjänstepersonalen

inom verken. Denna utsträckta rätt skulle för marinöverkommissarie,

amiralitetsråd och krigsråd avse tjänstledighet — oberäknat semester

— under högst 1 månad. För tjänstemän av l:a lönegraden skulle

verket äga bevilja tjänstledighet utan tidsbegänsning (nu högst 6 månader

årligen). Beträffande tjänstemän i 2:a lönegraden skulle någon ändring

ej ske i nu gällande rätt för verket att årligen bevilja tjänstledighet

under högst 6 månader.

I samband härmed borde förordnande om vederbörande tjänsts

uppehållande under tjänstledighet kunna meddelas av verket för den

tid tjänstledigheten avsåge. Skulle emellertid särskilda medel erfordras

för vikariens avlönande utan att sådana stode till ämbetsverkets förfogande,

borde ärendet i sin helhet hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.

Pensioner.

Då utredning för närvarande påginge rörande behandlingen av

pensionsärendena, har arméförvaltningen för sin del icke ansett sig böra

i detta sammanhang avgiva något detaljerat förslag i fråga om decentralisation

av ifrågavarande ärenden, såvitt anginge personal å stat.

Med avseende å officerare och underofficerare samt läkare och veterinärer

i arméns reserver syntes något hinder icke föreligga att pålägga ämbetsverkets

civila departement att pröva vederbörandes rätt till pension och

utfärda pensionsbrev.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Marinförvaltningen har anfört, att ämbetsverket saknade varje organ

för behandling av pcnsionsärenden, varför ämbetsverket icke funne sig

kunna påtaga sig någon befattning med dylika ärenden.

Ålder still äg g.

Ämbetsverken hava ansett, att frågor om ålderstillägg borde överlåtas

till behandling av underlydande myndighet. Arméförvaltningen har

i sådant hänseende föreslagit, att åt ämbetsverkets civila departement

måtte uppdragas att besluta i frågor om ålderstillägg åt personal under

fjärde huvudtiteln med undantag för den civila personalen i lantförsvarsdepartementet.

Marinförvaltningen har å sin sida ansett, att ifrågavarande ärenden

kunde överlämnas till handläggning av de myndigheter, under vilka

personalen lyder, d. v. s. för officerare och underofficerare samt likställda

av vederbörande stationsbefälhavare, resp. regements- och kårchefer samt

för marinförvaltningen underställd personal av ämbetsverket.

I samband härmed hava myndigheterna uttalat, att tillerkännandet

av avlöningstillägg åt reservstatspersonal syntes kunna för arméns vidkommande

överlåtas åt arméförvaltningens civila departement och beträffande

marinens personal åt marinförvaltningen.

Flyttning shjälp.

För närvarande bestämmer Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, icke

blott huruvida, utan även med vilket belopp flyttningshjälp skall utbetalas.

Beträffande frågan, om underlydande myndighet bör avgöra, huruvida

flyttningshjälp skall utgå, är att märka, att flyttningshjälp vid armén för

närvarande icke förekommer i alla fall av förflyttning av militär och

civilmilitär personal, under det att så är förhållandet beträffande marinens

personal. För arméns del borde därför, om dessa frågor skulle överlämnas

till avgörande av arméförvaltningens civila departement, ett allmänt

stadgande böra meddelas rörande de fall, i vilka flyttningshjälp

finge utbetalas, och myndighetens prövning endast innebära en tillämpning

av detta stadgande. Sådant stadgande erfordrades ej beträffande marinen.

Frågor rörande det belopp, varmed flyttningshjälp skulle i varje särskilt

fall utgå, borde tills vidare avgöras av resp. ämbetsverk.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Dagavlönings bibehållande under tjänstledighet för sjukdom.

Ärenden rörande dagavlönings bibehållande under tjänstledighet

för sjukdom utöver den tid (2 månader), under vilken dagavlöning nu

reglementsenligt utginge, syntes beträffande officerare med överstelöjtnants

(kommendörkaptens av l:a graden) eller lägre grad böra, såvitt anginge

en tid av högst 4 månader, överlämnas åt arméförvaltningens civila

departement, resp. marinförvaltningen. Motsvarande frågor rörande

underofficerare borde avgöras av regementschef eller likställd chef.

I samband härmed har arméförvaltningen föreslagit, att ämbetsverkets

civila departement skulle få avgöra frågor om tillstånd för officer

och underofficer på stat att bibehålla dagavlöning under förordnande

såsom rullföringsbefäl, resp. rullföringsbiträde.

Vissa oförutsedda smärre utgifter.

Arméförvaltningen har hemställt, att från fjärde huvudtitelns anslag

till extra utgifter måtte till ämbetsverkets civila departements förfogande

ställas ett belopp av högst 20,000 kronor, att enligt departementets

beprövande användas för bestridande av smärre oförutsedda utgifter,

ävensom att arméförvaltningens vederbörande departement måtte erhålla

befogenhet att låta från reservationsanslag, som av dem disponerades,

gälda mindre tillfälliga kostnader, som väl finge anses böra bestridas

från anslaget i fråga, men varom Kungl. Maj:t hittills fattat beslut.

I anslutning härtill har marinförvaltningen föreslagit, att det under

femte huvudtiteln uppförda anslaget till diverse behov måtte höjas med

ett belopp av 15,000 kronor för bestridande efter ämbetsverkets bestämmande

av vissa smärre utgifter, som nu beslutas av Kungl. Maj:t. I

samband därmed borde nämnda anslag jämväl givas reservationsanslags

natur.

Resestipendier.

Arméförvaltningen har icke haft något att erinra mot att ärenden

rörande resestipendier åt officerare och militärläkare överlämnades till

avgörande åt underlydande myndighet (vederbörande truppslagsinspektörer,

generalfälttygmästaren, chefen för fortifikationen, generalintendenten

samt arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse).

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 353.

39

Yad beträffar ärenden angående resestipendier åt marinläkare, anser

marinförvaltningen, att dylika ärenden lämpligen kunde avgöras av

marinförvaltningen.

Förenande av tjänster.

Ämbetsverken hava ifrågasatt, huruvida icke eu decentralisation borde

ske med avseende å frågor om förenande av tjänster. Därvid har av

ämbetsverken anförts, att det icke torde saknas anledning att låta det

slutliga avgörandet av ärenden av ifrågavarande slag för all personal

påvila vederbörande centrala ämbetsverk. Då emellertid de centrala verken

näppeligen kunde i allmänhet sitta inne med tillräcklig sakkännedom

för att i de särskilda fallen avgöra, huruvida en befattnings skötande

kunde anses inverka hinderligt för statstjänsten, syntes denna omständighet

utgöra tillräckligt skäl att icke åt vederbörande ämbetsverk anförtro

avgörandet av sådana ärenden, såvitt anginge annan än den inom

ämbetsverket anställda civila personalen eller där eljest särskild sakkännedom

kunde förutsättas. I enlighet härmed har förslag i förevarande

hänseende avgivits, därvid förutsatts, att dylika ärenden, såvitt de avsåge

rätt för generals-(amirals-)personer och likställda befattningshavare

samt eventuellt överstar (kommendörer) att förena tjänster, fortfarande

borde avgöras av Kungl. Maj:t.

Ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.

Ämbetsverken hava ansett, att hinder icke möter att för arméns

och marinens vidkommande åt arméförvaltningens vederbörande departement,

resp. marinförvaltningen överlåta beslutanderätten beträffande frågor

om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, i den mån

de numera utgöra föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Byggnads- och reparationsarbeten m. m.

I gällande förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende

stadgas, att uppgörelse under hand om leveranser och arbeten

för statens behov må äga rum bland annat, i det fall, att central

förvaltningsmyndighet funne byggnadsarbete, för vilket kostnaden uppginge

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!,. Maj:ts proposition nr 359.

till högst 10,000 kronor, eller annat arbete, i värde ej överstigande 3,000

kronor, kunna förmånligare ombesörjas under hand än genom infordrande

av skriftligt anbud eller auktion. Denna begränsning för den centrala

förvaltningsmyndighetens befogenhet borde enligt ämbetsverkens mening

bestämmas till det dubbla värdet mot vad i entreprenadförordningen nu

funnes föreskrivet. Arméförvaltningen har därjämte föreslagit, att ämbetsverkets

fortifikationsdepartement skulle äga rätt att utan Kungl. Maj:ts

medgivande utfärda anvisningar för arbete eller byggnad, som betingade

en kostnad av högst 20,000 kronor (nu högst 5,000 kronor).

Vidare har föreslagits viss utsträckt befogenhet för ämbetsverken

beträffande avgörandet av frågor om försäljning, förflyttning och upplåtelse

av byggnader, upplåtelse av mark, förhyrande av samlingslokaler, utlåning av

materiel, verkställande av skogsavverkning och fastställande av skogshushållningsplaner

samt jordbyte och ägoutbyte.

Försäkring av staten tillhörig egendom.

Med erkännande av grundsatsen, att staten skall vara sin egen försäkringsgivare,

hava armé- och marinförvaltningarna ansett en generell

föreskrift -böra meddelas därom, att ämbetsverken skulle äga att, då sådant

i betraktande av föreliggande omständigheter syntes särskilt behövligt,

själva eller genom underlydande myndigheter teckna eller låta teckna

försäkring i fall, då föremålen icke vore under egen vård eller i egen

byggnad.

Beträffande de under 2) bär ovan avsedda ärendesgrupper, som helt

och hållet eller till huvudsaklig del angå arméförvaltningen, har nämnda

ämbetsverk ansett, att frågor angående tilldelande av avlöning stillägg åt vissa

bataljonsläkare, uppflyttande av vissa bataljonsveterinärer i högre avlöningsklass,

utdelande av understöd från Vadstena krigsmanshuskassa och från inval

idhusfonden samt fördelning av det å fjärde huvudtiteln uppförda anslaget

till understöd åt föreningar och till skrifters utgivande borde överlämnas

till avgörande av arméförvaltningens civila departement (resp. marinförvaltningen,

såvitt anginge understöd från invalidhusfonden till personer,

som tillhört flottan).

Därjämte har arméförvaltningen föreslagit, att det belopp av 8,000

kronor, som nu årligen ställes till ämbetsverkets fortifikationsdeparte
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kurujl. Maj:ts ''proposition nr 339.

ments förfogande från fjärde huvudtitelns arrende-, jordslcylds- och tomtöresmedel

för jämkningar i den av Kungl. Maj:t fastställda staten för

nämnda medel, måtte höjas till 20,000 kronor.

Med avseende å de ärendesgrupper under 3) här ovan, vilka helt

och hållet eller till huvudsaklig del angå marinförvaltningen, har nämnda

ämbetsverk föreslagit, att frågor om fastställande av stater för fördelning

av anslagen till flottans nybyggnad och underhåll samt till underhåll av kustartilleriets

byggnader och materiel ävensom fastställande av arbetsplan för

flottans varv måtte överlämnas åt ämbetsverket till avgörande.

Tillika har marinförvaltningen ifrågasatt, huruvida icke ärenden

angående fastställelse av byggnadsritningar samt tullfrihet och tulleestitution

för från utlandet upphandlad materiel kunde decentraliseras.

Därest nu omförmälda decentralisationsförslag blir i huvudsak

följt, skulle sammanlagt omkring 800 ärenden — hänfört till antalet

ärenden år 1918 — komma att decentraliseras från lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen.

Då jag nu övergår till att uppdraga grundlinjerna till den organi- Gmndiinsation,

som enligt min uppfattning bör givas det nya försvarsdeparte- ^" Xpl.rtémentet,

vill jag till en början erinra, hurusom i det föregående lörut- men tets or gasatts,

att i departementet skola finnas anställda allenast 1 statssekreterare uisaUonoch

1 expeditionschef. Innan några mera betydande inskränkningar i

försvarsanstalterna komma till stånd, synes mig visserligen vara att befara,

att — även med beaktande av den minskning av antalet ärenden,

som uppkommer genom den ifrågasatta decentralisationen till andra myndigheter

av vissa ärendesgrupper — svårigheter skola vållas såväl för

statssekreteraren som för expeditionschefen i det gemensamma försvarsdepartementet

att behörigen medhinna det en var av dem åliggande, synnerligen

maktpåliggande och ansvarsfulla arbetet. Då emellertid såväl

ur allmänt organisatorisk synpunkt som ock med hänsyn till angelägenheten

att upprätthålla enhetlighet i försvarets ledning statssekreterar- och

expeditionchefsgöromålen icke böra uppdelas på flera än två tjänstemän,

torde för att avhjälpa nyssnämnda svårigheter särskilda åtgärder böra

vidtagas. Såvitt statssekreteraren angår, har jag i sådant hänseende ansett

nödvändigt, att till hans förfogande ställes en särskild byrå för att

biträda vid utarbetandet av departementets andel i statsverkspropositionen

och departementets övriga propositioner till riksdagen samt vid granskning

av lagar och författningar ävensom vid fullgörandet av de övriga

jBihang till riksdagens protokoll 1019. 1 saml. 321 käft. (A r 359.) 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Rungl. Maj:ts proposition nr 359.

åligganden, som instruktionsenligt tillkomma statssekreteraren. Å denna

byrå, som bör utrustas med väl kvalificerade arbetskrafter, torde böra

placeras 1 kansliråd och 1 förste kanslisekreterare. Därest dessa tjänstemän

under de tider av året, då avfattandet av propositioner till riksdagen

icke pågår, ej bliva fullt upptagna av arbete för statssekreterarens

räkning, böra de givetvis deltaga i handläggningen av departementets

löpande ärenden.

I fråga om expeditionschefen lärer departementschefens i instruktionen

medgivna befogenhet att åt kansliråd eller annan tjänsteman i

departementet uppdraga den slutgranskning av koncept till utgående expeditioner,

som eljest /tillkommer expeditionschefen, böra i det nya departementet

i vidsträckt omfattning tagas i bruk. Vidare bör från såväl

lantförsvarets som sjöförsvarets kommandoexpedition kunna påräknas

verksamt biträde åt expeditionschefen vid handläggningen av departementets

militära befordringsärenden. Ställes därjämte vid expeditionschefens

sida 1 förste kanslisekreterare såsom stadigvarande medhjälpare

åt honom, synes i erforderlig mån bliva sörjt för, att expeditionschefens

göromål skola kunna på ett tillfredsställande sätt utföras.

Vad därefter beträffar de byråer, vari departementet skulle för de

löpande ärendenas handhavande uppdelas, har redan förut nämnts, att

å dessa byråer böra i största möjliga omfattning sammanföras likartade

ärenden från såväl lånt- som sjöförsvaret. Vid ett sådant sammanförande

kan emellertid enligt min mening, åtminstone under den första

tiden av departementets verksamhet, någon inskränkning icke äga rum

vare sig i det sammanlagda antalet av de byråer, som för närvarande

finnas inrättade i lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen, eller av den

å dessa byråer nu anställda personalen. Visserligen medför den ifrågasatta

decentralisationen av förut angivna ärendesgrupper en minskning

i de nuvarande försvarsdepartementens arbetsmängd, men å andra sidan

är att märka, dels att såväl lantförsvars- som sjöförsvarsdepartementen

för närvarande äro synnerligen betungade med göromål — år 1918 avgjorda

ärenden utgjorde i lantförsvarsdepartementet 10,896* och i sjöförsvarsdepartementet

2,598 — och dels att den nya organisationen givetvis

kommer att, innan densamma blir fullt genomförd, kräva ökat arbete.

Av lantförsvarsdepartementets 4 och sjöförsvarsdepartementets 2

— tillhopa 6 — byråer skulle, såsom nyss nämnts, en tagas i anspråk för

statssekreteraren i försvarsdepartementet. En annan byrå bör lämpligen

avses för handläggning av regeringsrättsmål för hela departementet.

* I detta antal ingå 4,275 ansökningar om understöd från invalidhusfonden m. m.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung/, Maj:ts proposition nr 359.

43

Antalet av dessa mål, vilka för närvarande i lantförsvarsdepartementet

föredragas från 2:a byrån och i sjöförsvarsdepartementet av eu förste kanslisekreterare,

utgjorde år 1918 198 i det förra departementet och 78 i det

senare departementet eller tillhopa 276. Eventuellt kan å denna byrå

även medhinnas handläggning av en eller annan ytterligare ärendesgrupp.

I fråga om övriga försvarsärendens uppdelning å de återstående 4

byråerna torde på en byrå böra sammanföras ärenden angående avlöning,

rekrytering, understöd, resestipendier m. m. från båda försvarsgrenarna.

Samtliga ärenden angående intendentur och sjukvård in. m. lära även

böra omhänderhavas av en byrå. Vad övriga, huvudsakligen tekniska

ärenden beträffar, kan ifrågasättas att — i anslutning till departeinentalkommitterades

förslag om inrättandet av en särskild marinavdelning i

det gemensamma försvarsdepartementet för marinens speciella ärenden,

vilken kunde representera marinens särskilda krav och intressen — i

departementet bilda en byrå enbart för dessa ärenden samt att till den

återstående byrån i huvudsak förlägga arméns motsvarande tekniska ärenden.

Till byrån för marinens speciella ärenden skulle då hänföras ärenden

angående nybyggnad och underhåll av fartyg samt annan marinen

tillhörig flytande materiel, denna materiels artilleribestyckning, torpedväsendet,

minväsendet, flottans varv, lotsverket, sjökarteverket, nautiskmeteorologiska

byrån m. m. och till den återstående byrån ärenden från

armén rörande artillerimateriel, fästningar m. m. För en dylik fördelning

talar den omständigheten, att ifrågavarande tekniska ärenden i stor

omfattning äro av skiljaktig beskaffenhet för lånt- och sjöförsvaret ävensom

att armé- och marinförvaltningarna förutsättas tills vidare skola

fungera såsom skilda verk. Till vilken byrå frågor om kustfästningarnas

fortifikatoriska utrustning och dessa fästningars artilleribestyckning

böra förläggas, torde få bero på närmare omprövning i samband med

uppgörandet av definitiv plan för försvarsdepartementets organisation.

Enligt den sålunda skisserade grupperingen av ärendena i ett gemensamt

försvarsdepartement, vilken endast åsyftar att angiva huvuddragen

av ärendesfördelningen mellan byråerna inom departementet, skulle

de inom de nuvarande lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen befintliga

6 byråerna i det nya försvarsdepartementet avses:

1 för biträde åt statssekreteraren,

1 » regeringsrättsmål,

1 » ärenden rörande avlöning och rekrytering m. m.,

1 » intendentur och sjukvård m. m.,

1 » arméns tekniska ärenden m. m.,

1 » marinens tekniska ärenden m. m.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 359.

Förut är nämnt, att någon minskning av den å lantförsvars- och

sjöförsvarsdepartementens byråer nu anställda personalen icke ansetts böra

vidtagas i samband med departementens sammanslagning. Beträffande

placeringen av denna personal på försvarsdepartementets 6 byråer torde

något förslag i detta sammanhang icke vara av nöden.

I försvarsdepartementet bör vidare givetvis endast 1 registrator

finnas anställd.

De direkta kostnadsbesparingar, som skulle uppstå vid en organisation

av ett gemensamt försvarsdepartement enligt i det föregående angivna

grunder, utgöras av avlöningarna till en departementschef, en statssekreterare

och expeditionschef samt en registrator eller (17,000 +11,000

-f- 4,500) 32,500 kronor. Huruvida någon besparing med avseende å

vaktbetjäning kan göras, torde komma att bero av anordningarna beträffande

det gemensamma departementets lokal.

Kommando- I fråga om kommandomålen stadgas i § 15 regeringsformen, att

varande hand- därmed förstås »sådana, som Konungen, i egenskap av högste befälhavare

läggning. Över krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen besörjer». Dessa

ärenden avgöras ax Konungen i närvaro endast av chefen för det departement,

dit ärendet hör. Att handläggningen av kommandomålen

sålunda ansetts kunna och böra äga rum under väsentligt enklare form

än övriga regeringsärenden har sin grund däri, att dessa ärenden allenast’

avse verkställighetsåtgärder i militäriskt hänseende och i allmänhet

äro av mindre betydenhet, på samma gång som de kräva största möjliga

snabbhet vid avgörande och expediering.

Det konstitutionella ansvaret vid kommandomålens avgörande uppbäres,

liksom vid avgörandet av andra regeringsärenden, av föredragande

departementschefen, d. v. s. av chefen för lantförsvars-, resp. sjöförsvarsdepartementet.

Till biträde vid dessa ärendens handläggning har

vardera av nämnda båda departementschefer vid sin sida en kommandoexpedition.

I spetsen för en var av kommandoexpeditionerna står

en officer av regementsofficers grad, tillhörande armén, resp. marinen,

och i expeditionerna tjänstgöra dit kommenderade officerare. I lantförsvarsdepartementets

kommandoexpedition äro därjämte anställda en souschef

och en registrator.

Kommando- Av de i det föregående omnämnda kommittéerna— 1894 års kom
“fagsninrf

mitté och departementalkommitterade — vilka föreslagit en förening av

fömvarsde- de båda försvarsdepartementen, har icke ifrågasatts sammanslagning av

partem<.utet. ^ försvarsdepartementen hörande kommandoexpeditionerna. Att en

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ta proposition nr 359.

sådan sammanslagning icke berörts av 1894 års kommitté star i omedel

bart samband med kommitténs förut omförmälda förslag om inrättande

av särskilda föredragande generaladjutanter för hären och för flottan,

vilka tillika skulle uppbära det konstitutionella ansvaret vid kommandomålens

avgörande. För departementalkommitterade, vilka ansett, att

kommandomålen borde föredragas av den gemensamma försvarsministern

och att denne därvid skulle vara konstitutionellt ansvarig, synes ett viktigt

skäl för bibehållandet av skilda kommandoexpeditioner hava varit

den av kommitterade med styrka framhållna angelägenheten därav, att

den militära fackinsikten inom vardera försvarsgrenen skulle bliva vederbörligen

representerad i det gemensamma försvarsdepartementet.

Jag har redan tidigare nämnt, att jag delar departementalkommitterades

uppfattning därom, att försvarsministern bör — liksom för

närvarande är förhållåndet med avseende å cheferna för lantforsvarsoch

sjöförsvarsdepartementen — inför Konungen vara föredragande i

kommandomålen och därvid uppbära det konstitutionella ansvaret för

dessa ärendens riktiga handläggning. Fn anordning med särskilda militära

tjänstemän för lånt- och sjöförsvaret såsom konstitutionellt ansvari°*a

föredragande av kommandomalen kan jag sa mycket mindre för

orda, som denna anordning enligt min mening påtagligen skulle vara

ägnad att motverka ett av de huvudsakliga syftemålen med försvarsdepartementens

förening, nämligen åvägabringande av enhetlighet i försvarets

militära ledning, samt anordningen under den tid (1809 lo40),

då densamma varit i tillämpning, ansetts medföra splittring och slitningar

vid de militära angelägenheternas handhavande. Med departementalkommitterade

är jag även ense därom, att en förening av de

båda kommandoexpeditionerna icke bör genomföras i samband med den

ifrågasatta sammanslagningen av försvarsdepartementen. Därvid synes

det av kommitterade framhållna behovet därav, att erforderlig sakkun

skap såväl på det lånt- som det sjömilitära området finnes företrädd inom

försvarsdepartementet — vilket behov onekligen bäst tillgodoses genom

bibehållandet av skilda kommandoexpeditioner böra tillmätas väsentlig

betydelse. Ty för den gemensamme försvarsministern måste det i än

hö otc grad än för de nuvarande cheferna för lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

vara av vikt att vid handläggningen av de många

olikartade ärendena kunna inom departementet påräkna stöd av den

militära fackkunskapen. Kommandoexpeditionerna och särskilt deras

chefer böra därför hava till uppgift icke blott att biträda departements

chefen vid beredning av kommandomålen till föredragning inför Konungen,

utan även att, var inom sin försvarsgren, inför försvarsministern

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl Majtia proposition nr 359.

representera denna fackkunskap. Därjämte är att märka, att kommandomälen

för såväl arméns som marinens vidkommande i allmänhet äro av

så speciellt lantmilitär, resp. sjömilitär art, att några fördelar knappast

synas vara att vinna av ärendenas handläggning i en gemensam kommandoexpedition.

inrättande''av , ,F°f .atJ tl!lf?rsäkra chefen för det gemensamma försvarsdepartegenerahn-

mentet det asyftade stödet av militär sakkunskap inom de båda förfång

för S™rS^ dePartementalkommitterade ansett erforderligt, att

armé» och sasom chefer för kommandoexpeditionerna anställas personer med större

marinen, rent militär erfarenhet och sakkunskap än som hittills varit förutsatt

samt hemställt, att dessa, som borde tillhöra generals-, resp. amiralsgraderna,

tillika skulle bekläda befattningar såsom generalinspektör för

armén, resp. marinen. Genom sin tjänsteställning och den inspektion

over utbildningen och övningarna vid armén, resp. marinen i dess helhet,

som skulle åligga dessa generalinspektörer, skulle de enligt kommitterades

förmenande bilda en sammanhållande kraft inom vardera försvarsgrenen.

Utan att närmare ingå på den ändrade organisation av

kommandoexpeditionerna, som genom nämnda förslag skulle skapas, vill

jag uttala, att jag icke anser mig böra biträda detta förslag. Den erfoideiliga

militära sakkunskapen synes mig nämligen kunna antagas bliva

pa ett tillfyllestgörande sätt företrädd hos cheferna för kommandoexpeditionerna,

även om dessa chefer icke äga högre än regementsofficers

grad, da vid besättandet av dessa chefsbefattningar endast lära ifrågakomma

officerare av framstående skicklighet och med fullt tillräcklig

erfarenhet. Uppförandet å vederbörande stater av en ny generals-, resp°

amiralsbeställning, vilket utgör förutsättningen för genomförandet av departementalkommitterades

omförmälda förslag, synes mig därjämte under

nuvarande tidsförhållanden icke böra ifrågasättas. Det lärer icke heller

utan skål kunna befaras, att den sålunda förordade anordningen med

en generalinspektör såsom chef för vardera kommandoexpeditionen skulle

vala ägnad att framkalla den dualism i försvarsväsendet, man genom

försvarsdepartementens sammanslagning velat förebygga. Och jag vill

slutligen tillägga att, även om det skulle ifrågakomma att inrätta dylika

inspektörsbefattningar, det icke lärer vara ändamålsenligt att kombinera

dem med chefskapet för vederbörande kommandoexpeditioner redan av

det skål, att möjlighet att på behörigt sätt samtidigt fullgöra de med

namnda chefskap och inspektörsbefattningen förenade åligganden näppeligen

torde förefinnas.

Chefen för generalstaben har i utlåtande över departementalkom
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ta proposition nr 359.

mitterades betänkande anfört, att han för sin del icke trodde, att en

generalinspektör för armén vore en önskvärd institution. Av chefen för

marinstaben har i yttrande över nämnda betänkande uttalats att, om en

gemensam försvarsminister infördes, kommandomålen borde, i enlighet

med vad 1894 års kommitté föreslagit, under konstitutionellt ansvar föredragas

av generaladjutanter, en för arméns och en för marinens ärenden.

Vad beträffar behovet i och för sig av särskilda generalinspektörer

för armén och marinen vill jag beträffande armén erinra att, sedan i

samband med 1914 års härordning inrättats inspektörsbefattningar såväl

för infanteriet som för trängen, varje truppslag vid armén numera är

underkastat inspektion av eu därtill förordnad myndighet. För de till

armén hörande militärläroverken finnes därjämte en särskild inspektör,

vilken tillika har att, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i varje särskilt

fall, inspektera krigsförberedelserna å landfästningarna. Att utöver den

sålunda anordnade inspektionen inrätta en armén i dess helhet omfattande

inspektionsmyndighet lärer knappast vara erforderligt eller

lämpligt.

För marinens del är högste befälhavaren över kustflottan tillagd

en vidsträckt inspektionsmyndighet, vilken omfattar icke blott honom

underställda fartyg, utan även övriga sjöstyrkor och å övningsexpedition

varande större fartyg. Sedan därjämte den anordningen numera vidtagits,

att utbildning och övningar av flottan tillhörig personal i största

möjliga utsträckning bedrivas ombord, har härigenom området för den

inspektion, som tillkommer högste befälhavaren över kustflottan, ytterligare

utvidgats. För undervattensbåtvapnet finnes därjämte en särskild inspektör.

Vad beträffar flottans stationer, utövas inspektionen med avseende

å dessa av vederbörande stationsbefälhavare. Vidare har chefen

för kustartilleriet att verkställa inspektion med avseende å kustartilleriets

personal. Med hänsyn härtill synes icke heller för marinens vidkommande

en generalinspektörsbefattning vara av behovet påkallad.

På grund av vad sålunda anförts anser jag, att någon ändring i

samband med inrättandet av ett gemensamt försvarsdepartement icke

bör vidtagas vare sig i fråga om kommandoexpeditionernas nuvarande

organisation eller beträffande det nu stadgade sättet för kommandomålens

handläggning. Därest det emellertid i det nya försvarsdepartementet

skulle visa sig av behovet påkallat, att såsom chefer för kommandoexpeditionerna

anställas personer i generals-, resp. amiralsgraderna,

lärer något hinder härför icke förefinnas. En sådan anordning bör dock

s. 48 Kontrollera mot PDF

Lag om

kommandomål.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

icke fastslås i organisationen, helst som försvarsministern med hänsyn till

de speciella kvalifikationer, som cheferna för kommandoexpeditionerna

höra besitta, bör äga större möjlighet att välja lämpliga innehavare av

dessa chefsposter än som skulle stå honom till buds inom den relativt

trånga kretsen av generals- och amiralspersoner.

Innan jag lämnar frågan om kommandomålens handläggning, torde

jag i korthet få beröra ett därmed sammanhängande, redan tidigare

uppmärksammat spörsmål, nämligen om ett närmare bestämmande av

begreppet kommandomål och skapande av förstärkta garantier för att

viktigare försvarsärenden må bliva behandlade i statsråd. Uppkomsten av

detta spörsmål står i samband därmed, att gränsen mellan de ärenden

rörande rikets försvar till lands och sjöss, vilka böra behandlas i statsråd,

och dem, som äro att betrakta såsom kommandomål, icke ansetts vara

med önskvärd tydlighet angiven i § 15 regeringsformen. Frågan har

vid flera tillfällen motionsvis dragits under riksdagens prövning. Vid

1911 och 1916 års riksdagar biföll andra kammaren vid konstitutionsutskottets

utlåtanden i ämnet fogade reservationer, vari yrkats avlåtande

av skrivelse till Kungl. Maj:t i nyss angivet syfte. Med anledning av

en i första kammaren väckt motion hemställde därefter konstitutionsutskottet

vid 1917 års riksdag (utlåtande nr 29), att Kungl. Maj:t måtte

låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag i syfte att begreppet

kommandomål måtte närmare bestämmas och garantier givas för att

viktigare ärenden inom försvarsväsendets område bleve behandlade i

statsråd. Denna hemställan bifölls av andra, men -avslogs av första

kammaren.

Sedermera har hans excellens herr statsministern i proposition

(nr 34) till 1918 års urtima riksdag uttalat, att förevarande fråga lämpligen

torde beaktas vid utarbetandet av de förslag rörande departementsindelningen

och därmed sammanhängande ärenden, som vore under beredning

inom justitiedepartementet.

Även departementalkommitterade hava i sitt förutnämnda betänkande

upptagit ifrågavarande spörsmål. Kommitterade hava därvid

anfört, att bristen på klarhet i förutnämnda grundlagsbestämmelse gjort

sig mera kännbar före genomförandet av 1840 års författningsreform, då

kommandomålen föredrogos av särskilda generaladjutanter för armén

och flottan. Det framgår vidare av kommitterades betänkande, att kommitterade

för sin del funnit den praxis, som vid tidpunkten för deras

utredning utvecklat sig i fråga om gränsen mellan kommandomål och i

statsrådet föredragna försvarsärenden, vara tillfredsställande. Kom
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t* proposition nr 359.

49

mitterade hava emellertid funnit sig böra föreslå, att denna praxis måtte

regelbindas. Då det enligt kommitterades uppfattning knappast läte sig

göra att kort och koncist definiera begreppet kommandomål, borde de

erforderliga bestämmelserna i förevarande avseende icke erhålla sin

plats i grundlagen, utan i eu av Konungen och riksdagen gemensamt

stiftad lag; och hava kommitterade i anslutning härtill avgivit förslag

till lag om kommandomål samt därvid tillika hemställt, att i § 1 5 regeringsformen

måtte införas en hänvisning till denna lag. I nämnda

lagförslag hava kommitterade sökt så noggrannt som möjligt angiva

gränsen mellan konseljärenden och kommandomålen, varjämte de viktigaste

grupperna av de regeringsärenden, som enligt kommitterades mening borde

prövas i kommandoväg, blivit uppräknade. Därvid har ock tagits hänsyn

därtill, att en avsevärd del av de ärenden, som för närvarande handläggas

såsom kommandomål, kunde decentraliseras till underordnad myndighet.

För min del anser jag, att den ökade stadga vid försvarsärendenas

handläggning och den garanti för viktigare försvarsärendens behandling

i statsråd, som ansetts erforderlig, bör åvägabringas genom ett närmare

bestämmande av de ärenden, som äro att hänföra till kommandomål, i

syfte att därunder måtte inbegripas allenast sådana ärenden, som anses

böra fortfarande behandlas i den för kommandomål stadgade ordning.

Då — på sätt departementalkommitterade anfört — hithörande stadganden

icke lämpligen kunna inrymmas i grundlagen, torde i enlighet med

kommitterades mening en särskild lag i ämnet böra utfärdas. Förslag

till sådan lag kan dock icke nu föreläggas riksdagen till antagande, enär

dessförinnan lärer böra i grundlagsenlig ordning beslutas, att det närmare

bestämmandet av det i § 15 regeringsformen angivna begreppet kommandomål

skall ske i form av en av Konungen och riksdagen gemensamt

stiftad lag. I sådant avseende bör en hänvisning till denna lag infogas

i nämnda grundlagsparagraf. Då emellertid riksdagen redan vid den

första behandlingen av denna grundlagsfråga bör äga tillfälle att preliminärt

ena sig om innehållet i sagda lag, har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta ett förslag därtill; och torde jag, sedan från cheferna

för generalstaben och marinstaben infordrade yttranden över detta förslag

numera inkommit till Kungl. Maj:t, få senare denna dag underställa Kungl.

Maj:ts prövning frågan om avlåtande till riksdagen av proposition om erforderligt

tillägg till § 15 regeringsformen.

Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten därpå, att det

sålunda ifrågasatta tillägget till § 15 regeringsformen ej utgör förutsättning

för en lagändring, åsyftande försvarsdepartementens sammanslagning. Den

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 321 käft. (AV 359.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

^centralisation

av kommandomål.

Samarbete

mellan

''dika myndigheter.

samman
fattning.

50 Kungl. }[aj:ts proposition nr 359.

för detta ändamål erforderliga jämkningen i nämnda grundlagsparagraf

antogs slutgiltigt redan vid 1918 års riksdag.

I samband med utfärdandet av lag om kommandomål torde även

böra upptagas frågan om decentralisation till underordnad myndighet av

vissa grupper av ärenden, vilka nu handläggas såsom kommandomål,

men som utan olägenhet anses kunna undantagas från Konungens beslutanderätt;

och jag finner genomförandet av en sådan decentralisation på

kommandomålens område — liksom beträffande förvaltningsärendena —

vara så mycket mer av behovet påkallat, som försvarsministern i ett gemensamt

försvarsdepartement givetvis får mindre tid övrig än de båda nuvarande

försvarsministarna att ägna uppmärksamhet åt hithörande ärenden.

I sitt förutnämda betänkande hava departementalkommitterade med

styrka framhållit behovet av samarbete mellan olika myndigheter vid handläggning

av ärenden, vilka äro för dem gemensamma eller som i ett

eller annat hänseende beröra flera än en myndighet. I anslutning härtill

finner jag synnerligen angeläget, att vid de båda försvarsdepartementens

sammanslutning ett i ändamålsenliga former inpassat intimt samarbete

kommer till stånd mellan de olika organ, som hava att verka i

försvarets tjänst. Sådant samarbete bör i främsta rummet anordnas

mellan armé- och marinförvaltningarna, så länge dessa ämbetsverk stå

skilda från varandra, samt mellan försvarsdepartementets båda kommandoexpeditioner.

En ökad samverkan synes mig även böra åvägabringas

mellan generalstaben och marinstaben. Det lärer ankomma på chefen

för det gemensamma försvarsdepartementet att i detta avseende vidtaga

de åtgärder, som för ändamålet må finnas erforderliga.

En sammanfattning av den under denna avdelning lämnade framställningen

giver vid handen, att däri ingå följande huvudsakliga förslag:

att lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen böra förenas till ett

departement, försvarsdepartementet;

att försvarsdepartementets verksamhetsområde bör omfatta alla de

ärendesgrupper, som nu handläggas av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen,

med undantag av ärenden rörande skeppsmätning och navigationsskolorna

;

att frågan om förening av armé- och marinförvaltningarna eller

åstadkommande på annat sätt av erforderlig gemensamhet i handläggningen

av försvarsärendena i armé- och marinförvaltningarna bör tills

vidare anstå;

att en omfattande decentralisation av förvaltningsärenden bör i

samband med försvarsdepartementens sammanslutning genomföras;

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Katigt. Maj:t* proposition nr Hatt.

att vid organiserandet av det gemensamma försvarsdepartementet

böra å departementets byråer i största möjliga utsträckning sammanföras

likartade ärenden från såväl lånt- som sjöförsvaret;

att någon ändring i samband med inrättandet av ett gemensamt

försvarsdepartement icke bör vidtagas vare sig i fråga om kommandoexpeditionernas

nuvarande organisation eller beträffande det nu stadgade

sättet för kommandomålens handläggning; samt

att förslag till lag om kommandomål bör, efter i vederbörlig ordning

genomförd grundlagsändring, till riksdagen avlåtas, därvid jämväl

frågan om decentralisation av vissa grupper av ärenden, vilka nu handläggas

såsom kommandomål, bör upptagas till prövning.

Civildepartementets uppdelning på, två departement, ett kommunikationsdepartement

och ett socialdepartement.

Enligt lagen om statsdepartementen den 20 juni 1918 höra till

civildepartementet fyra huvudgrupper av ärenden, nämligen:

1) ärenden rörande inre civil förvaltning (lantregerings- och kommunala

ärenden);

2) ärenden angående allmänna hälso- och sjukvården;

3) ärenden av social natur; samt

4) ärenden rörande samfärdselanstalter och allmänna arbeten.

Då ärendena angående allmänna hälso- och sjukvården kunna anses

tillhöra sociala ärenden i mera vidsträckt bemärkelse, är civildepartementet

alltså för närvarande att betrakta såsom ett kombinerat inre-,

social- och kommunikationsdepartement.

Innan jag ingår på frågan om sättet för civildepartementets uppdelning

på två departement, ett kommunikationsdepartement och ett socialdepartement

och därmed i samband stående spörsmål, torde det vara

lämpligt att till behandling upptaga frågan rörande behovet av dessa

båda departement i och för sig.

Yad först kommunikationsdepartementet beträffar, har i den förut

lämnade historiska översikten omnämnts, att Kungl. Maj:t redan till

1856—58 års riksdag avgav proposition om inrättande av ett nytt departement

för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter. Den närmaste

anledningen till detta förslag var de stora järnvägsanläggningar,

som då voro å bane — den första sträckan av statens järnvägar hade

öppnats för allmän trafik i slutet av år 1856. Till 1868 års riksdag avläts

från Kungl. Maj:ts sida framställning om ett nytt departement för

Behovet av

ett kommunikationsdepartement.

Historisk

översikt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Skäl för inrättandet

av

ett kommunikationsdepartement.

näringar och allmänna arbeten, vilket departement, bland annat, skulle

hava att handlägga ärenden angående järnvägsbyggnader och andra allmänna

arbeten samt järnvägstrafiken ävensom eventuellt post- och telegrafverken.

Därefter möter år 1893 en skrivelse från riksdagen med

anhållan, att Kungl. Maj:t måtte, efter förnyad prövning av frågan om

inrättandet av ett nytt statsdepartement, till riksdagen avgiva den proposition

om ändring av regeringsformen, vartill denna prövning kunde

föranleda. I denna skrivelse uttalade riksdagen, att det skulle vara

önskvärt, om ärenden rörande kommunikationsanstalter, allmänna arbeten

och handel kunde sammanföras under'' ett departement.

Sedan jordbruksdepartementet år 1900 inrättats utan att det i riksdagsskrivelsen

av år 1893 uttalade önskemålet blivit förverkligat, anhöll

riksdagen i skrivelse den 22 maj 1908, att Kungl. Maj:t ville vid behandlingen

av frågan om omreglering av statsrådet och inrättande av

nya statsdepartement särskilt taga i övervägande, vilka åtgärder kunde

anses lämpliga för tillgodoseendet av kravet på en mera enhetlig och

sakkunnig behandling av de ärenden, som anginge kommunikationer och

allmänna arbeten.

Jämväl utom riksdagen har från intresserade kretsar vid upprepade

tillfällen framförts kravet på ett särskilt kommunikationsdepartement. 1

sadant avseende må erinras om den resolution, som antogs vid Svenska

teknologföreningens årsmöte i mars 1907 och vari uttalades, att ett målmedvetet

ordnande och eu tidsenlig utveckling av Sveriges samfärdselmedel

innebure de bästa förutsättningarna för ett rationellt tillgodogörande

av landets naturliga tillgångar och därmed även för handelns, industriens

och sjöfartens uppblomstring, samt att dessa mål säkrast skulle

nås genom inrättande — samtidigt med ett departement för nyssnämnda

näringar jämväl av ett särskilt departement för kommunikationer och

allmänna arbeten.

I departementalkommitterades år 1912 avgivna förslag ingår även,

såsom förut nämnts, upprättandet av ett departement för samfärdselanstalter

och allmänna arbeten (kommunikationsdepartementet).

Den här lämnade historiska översikten ger sålunda vid handen, att

behovet av ett kommunikationsdepartement sedan länge och med styrka

gjort sig gällande.

De skäl, som tala för inrättandet av ett särskilt kommunikationsdepartement,

hava av departementalkommitterade blivit på ett övertygande

sätt framlagda. Kommitterade hava därvid bland annat erinrat,

hurusom rikets allmänna vägnät sedan gammalt varit föremål för om
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:in proposition nr 3M).

53

sorg från statens sida såväl genom lagstiftning, vilken jämväl i vissa

hänseenden omfattade enskilda vägar, som ock genom beviljande av

anslag för nyanläggningar och förbättringar av vägar och byggande av

broar samt genom lämnande av bidrag till vägunderhållet. Landets jämförelsevis

glesa befolkning och betydliga utsträckning på längden hade

nödvändiggjort ett i förhållande till folkmängden enastående utvecklat

järnvägsbyggande både för statens och enskildas räkning. Ett rätt handhavande

av järn vägspolitiken i riket fordrade numera ovillkorligen eu

fast tillämpning av en på förhand uppgjord enhetlig plan. Statens tariffpolitik

beträffande inrikes och utländsk trafik hade därjämte blivit eu

alltmer maktpåliggande, men också alltmer svårlöst fråga. Med järnvägarna

sammanhängde nära de kommunikationsanstalter, som hörde under

post- och telegrafverken. Mellan järnvägarna samt kanaler och

hamnar rådde också ett givet samband ur samfärdselsynpunkt. Slutligen

vore statens intressen i vattenfall och deras utnyttjande synnerligen stora.

Eu mera utförlig motivering för behovet av ett särskilt departement

för kommunikationer och allmänna arbeten torde knappast vara

erforderlig. Enighet råder för visso därom, att ärendena rörande samfärdselanstalter

och allmänna arbeten utgöra en synnerligen viktig del av

statsförvaltningen både på grund av sin stora mängd och till följd av

de starka allmänna och enskilda intressen, som äro beroende av dessa

ärendens behöriga tillgodoseende.

För att visa det utrymme i statsbudgeten, som samfärdselanstalter

och allmänna arbeten intaga, torde här få meddelas följande uppgift beträffande

hithörande utgiftsposter å • 1918 års tilläggsstat och 1919 års

stat, frånsett kostnader för statsdepartementen samt anslag i riksstaten

för postavgifter, rese- och traktan!entsersättningar, expenser m. m., extra

utgifter och utgifter under tionde huvudtiteln.

1919 års stat.

Ordinarie utgifter å huvudtitlarna:

Sjätte huvudtiteln.

Väg- och vattenbyggnadsstaten......... 227.800

Vägar och kommunikationer....................... 12,000

Jordförlustcr genom kanal- och väganläggningar.............. 7,267

Sveriges bidrag till den stäudiga internationella föreningen för frågor rörande

vägväsendet............................ 365

Nionde huvudtiteln.

Bidrag till vägunderhållet på landet................... 2,700,000

Färjor och färjkirlar.......................... 379

Bidrag till skjutsentreprenader...................... 400,000 3,347,811

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Åt<ij:ls proposition nr 359.

Extra ordinarie utgifter å huvudtitlarna:

Sjätte huvudtiteln.

Förstärkning av arbetskrafterna bos väg- och vatteubyggnadsstyrelson m. m. 27,650

Tillfällig höjning av reservationsanslaget till vägumlersökningar...... 45,000

Undersökning av mindre hamnar och farleder in. m............. 10,000

Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

m. m................................ 900,000

Anläggning eller förbättring av vägar m. m............... 4,500,000

Anläggande av enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Väster
norrlands

län............................ 750,000

Anläggning av s. k. ödebygdsvägar inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands

och Västernorrlands län.................... 400,000

Anläggning av utfartsvägar inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och

Västernorrlands län......................... 11)0,000

Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag . . 1,500,000

Upprensning av vissa farleder i Mälaren................. 150,000

Schematisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall...... 48,000

Allmän utredning rörande Sveriges inre vattenvägar............ 88,000

Nionde huvudtiteln.

Utförande av vissa fiskehamnar..................... 610,000

Statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar.............. 25,000

Understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt.......... 150,000

Svenska vägföreningen......................... 7,000 9,310,650

Summa utgifter under huvudtitlarna 12,658,461

Driftkostnader.

Postverket.......................

Telegrafverket.....................

Statens järnvägar....................

Statens vattenfalls verk.................

43.015.000

33.716.000

298,000,000

4,940,000 379,671,000

Postverket .......

Telegrafverket.....

Statens järnvägar . . . .

Statens vattenfallsverk .

Allm järn vägslånefonden

Fonden för bibanor . . .

Utgifter för kapitalökning.

Att täckas av

andra statsinkomster.

800,000

lånemedel.

12,025,800

53,255,300 8,129,300

14,649,260

1,500,000

2,000,000

Summa.

800,000

12,025,800

61,384,600

14,649,260

1,500,000

2,000,000

92,359.660

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ta proposition nr 35!).

1918 iirs tilläggsstat.

Utgifter & huvudtitlarna.

Sjätte huvudtiteln.

Sandvikens hamn på Öland....................... 69.200

Upprensning av Oxdjupet........................ 200,000

Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag . . 1,500,000

Nionde huvudtiteln.

Utförande av vissa fiskehamnar..................... 400,000

Summa under huvudtitlarna 2,169,200

Utgifter för kapitalökning.

Att täckas av

lånemedel.

andra stats- inkomster.

Summa.

Postverket...................

1,205,000

175,000

1,380,000

Telegrafverket .................

15,046,700

15,046,700

Statens järnvägar . .-..............

12,844,200

11,000,000

23,844,200

Statens vattenfallsverk.............

11,715,000

550,000

12,265,000

Täekarde av iUiens jäinvagais driftförlust order

år 1918 ..................

30,000,000

30.000,000

Kommunikationsärendena äro ofta av mycket invecklad natur och

kräva betydande personligt arbete av en departementschef samt ett ständigt

återkommande och ingående samråd mellan honom och vederbörande

verkschefer. Ärendena äro därjämte ofta av brådskande beskaffenhet

och erfordra i allmänhet ett snabbt avgörande och frihet vid handläggningen

från tyngande former. Löne- och arbetsförhållandena för den

synnerligen talrika personalen vid kommunikationsverken behöva ägnas

en allt större uppmärksamhet och erbjuda i många avseenden alltjämt

ökade svårigheter. Statens affärsdrivande verksamhet å olika samfärdselanstalters

område har numera nått en mycket stark utveckling. Uppmärksammas

bör ock, att på förenämnda område synnerligen betydelsefulla

utvidgningar och andra åtgärder inom en nära framtid förestå,

vilka göra det särskilt önskvärt, att ett kommunikationsdepartement nu

kommer till stånd. Sålunda må nämnas ny lagstiftning om allmänna

vägar och deras underhåll samt därav betingade organisationsförändringar

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar,

lagstiftning om trafiksäkerhetens ordnande vid enskilda järn
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Utländska

stater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

vägar, den till utredning av en särskild kommitté hänvisade frågan om

de enskilda järnvägarnas förstatligande, frågan om ett mera allmänt

elektrifierande av statsbanorna, lösningen av Stockholms och Göteborgs

bangårdsfrågor, det fortsatta järnvägsbygget i Norrland, det alltmer omfattande

tillgodogörandet genom betydande kraftstationsanläggningar av

statens vattenfall, de inre vattenvägarnas reglering och utvidgande m. m.

Det måste uppenbart vara till fördel för lösningen av dessa betydande

spörsmål, som kräva flera hundra miljoner kronor i statsutgifter, att

deras slutliga behandling kommer att ligga i ett särskilt statsdepartement,

vars utrustning och förtrogenhet med dessa spörsmål gör det möjligt

att ägna dem den mest ingående prövning samt att sätta dem i nödigt

sammanhang med varandra.

Det sätt, varpå förläggningen av ärenden rörande kommunikationer

och allmänna arbeten ordnats i andra länder, utgör även ett stöd för

att hithörande ärenden böra sammanföras i ett särskilt departement.

I Norge* finnes sålunda ett departement för allmänna arbeten

(järnvägar, väg-, kanal- och hamnväsendet, vattenrättsfrågor samt byggnads-

och brandväsendet). Danmark har ett ministerium för allmänna

arbeten (vissa byggnader, allmänna vägar, vattenbyggnader, hamnar,

kanaler, järnvägar, telegraf, telefon, elektriska anläggningar). Ehuru

våra grannländer icke hava en tillnärmelsevis sa omfattande förvaltning

på samfärdselområdet som vårt stora och vidsträckta land, har

behovet av ett särskilt departement för kommunikationer och allmänna

arbeten i förutnämnda länder således redan förverkligats. Att i de

större utländska staterna finnas särskilda ministerier för de ärendesgrupper,

varom här är fråga, må visserligen vara mindre bevisande för lämpligheten

av samma anordning i vårt land. I Tyska riket finnes sålunda

ett rikspostamt och ett riksjärnvågsamt, i Preussen ett ministeriurp för

allmänna arbeten, i Österrike ett järnvägsministerium och ett ministerium

för allmänna arbeten, i Italien ett ministerium för allmänna arbeten samt

ett post- och telegrafministerium och i Frankrike ett ministerium för allmänna

arbeten, post och telegraf. Men att jämväl de mindre länderna

utanför Skandinavien i allmänhet hava särskilda departement för samfärdselanstalter

och allmänna arbeten måste vara av större betydelse för

bedömandet av den lämpligaste anordningen å detta område i vårt land.

Så finnes i Bayern ett ministerium för samfärdselangelägenheter, i Belgien

ett ministerium för jordbruk och allmänna arbeten, ett ministerium för

* Den här lämnade redogörelsen för förhållandena på ifrågavarande område i utländska

stater är i huvudsak hämtad från departementalkommitterades betänkande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 359.

57

järnvägarna och ett ministerium för marinen, post och telegraf samt i

Nederländerna ett departement för allmänna arbeten och kommunikationer.

Övergår jag härefter till frågan om behovet av ett särskilt departe- Behovet av

inent för sociala ärenden — socialdepartementet —- vill jag erinra, att departement

denna fråga först under senare tid blivit föremål för uppmärksamhet. Från Historisk

Kungl. Maj:ts sida har tidigare något förslag till inrättande av ett sådant översikt

departement icke blivit framställt. Vad inom riksdagen i förevarande hänseende

förekommit utvisar emellertid, att riksdagen alltmer beaktat nödvändigheten

av ökat utrymme inom administrationen för de sociala ärendena

samt av dessa ärendens enhetliga behandling. Efter det motioner åren 1905

(av herr A. Hedin in. 11.) och 1906 (av herr E. Beckman in. fl.) om inrättande

av ett arbetarlagstiftningsdepartement (1905 års motion) och om

ett statsdepartement för huvudsakligen sociala ärenden (1906 års motion)

icke tillvunnit sig riksdagens bifall, beslöt 1907 års riksdag i anledning av

enskild motion (av herr D. Bergström) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t vid prövningen av spörsmålet om inrättande av ett nionde

statsdepartement, eller ett departement för handel, industri och sjöfart,

även ville taga under omprövning frågan om sociala regeringsärendens

sammanförande under nyssberörda eller annat departement, med angivande

i benämningen å departementet av detta dess verksamhetsområde, och

till riksdagen avgiva de förslag till grundlagsändringar, vartill denna

prövning kunde föranleda.

Den 18 november 1911 avgåvo departementalkommitterade och

kommerskollegiikommittén förslag till sammanförande av de sociala ärendena

till en särskild departementsavdelning och denna avdelnings förläggande

till civildepartementet, under förutsättning att ett särskilt

kommunikationsdepartement bleve inrättat. Då emellertid nämnda förutsättning

för det dåvarande saknades samt departementalkommitterades

förslag om de centrala verkens inflyttande såsom särskilda departementsavdelningar

eller departementskontor i de olika departementen dittills

icke kunnat vederbörligen prövas, framlade Kungl. Maj:t till 1912 års

riksdag förslag att för främjande av de sociala ärendenas enhetliga handläggning

inrätta ett särskilt centralt ämbetsverk för sociala ärenden, socialstyrelsen,

vilket förslag till väsentliga delar byggde på förutnämnda kommittébetänkande.

Riksdagen beslöt ock i anledning härav, att från och

med år 1913 skulle upprättas ett dylikt ämbetsverk, i sig upptagande

kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik samt med i huvudsak de

ämbetsuppgifter, som föreslagits i nyssberörda kommittébetänkande. Socialstyrelsen

förlädes under civildepartementet.

Bihang till kyrkomötets protokoll 11)19. 1 samt. 321 höft. (Nr 359.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Skäl för inrättandet

av

ett socialdepartement.

58 Kungl. Maj:ts -proposition nr 359

Tillkomsten av socialstyrelsen har utan tvivel varit av stor betydelse

för olika sociala spörsmåls följdriktiga och fruktbringande handläggning.

Men en slutgiltig lösning av spörsmålet att tillförsäkra de sociala ärendena

den bästa möjliga handläggning i den högsta statsförvaltningen har dock

icke åstadkommits genom socialstyrelsens inrättande. Ett centralt ämbetsverk

sådant som socialstyrelsen, i hög grad upptaget av statistiskt och

annat utredningsarbete, kan icke ersätta skapandet för de sociala ärendena

av ett särskilt statsdepartement med dettas rikare möjligheter till initiativ

och enhetlig ledning.

I fråga om behovet och nyttan av ett socialdepartement må

först erinras om de sociala spörsmålens utomordentliga betydelse i vår

tid samt om deras mångskiftande och svårlösta beskaffenhet. Det måste

också anses otvivelaktigt, att under den närmaste framtiden de sociala

spörsmålen skola bliva av än större betydelse än hittills. Händelserna

under kriget hava medfört en del omvälvningar av tidigare åskådningar

och förhållanden, gent emot vilka förändringar samhället icke kan förhålla

sig likgiltigt. Såväl till befrämjande och ledande av dessa rörelser

som till avvärjande av vissa menliga yttringar av desamma bör samhället

stå rustat. Att göra den högsta statsförvaltningen skickad att fullgöra

den kommande tidens vidgade uppgifter på det sociala området måste vara

framsynt och högeligen angeläget. Många sociala spörsmål hava blivit

och torde i framtiden än mer bliva av internationell art; och det är uppenbart,

att dylika ärenden måste ledas från ett statsdepartement. Ett livligt

samarbete på socialpolitikens område är redan igångsatt mellan de

skandinaviska länderna. Dess fortsättande och utveckling gagnas av

ett särskilt socialdepartement, vars chef ju också har att taga hänsyn

till de politiska möjligheter, som vid olika tillfällen föreligga för realiserandet

inom länderna av olika sociala spörsmål.

Men jämväl frånsett de sociala företeelser, som mer eller mindre

direkt kunna följa i krigets spår, förestår i vårt land lösandet av synnerligen

stora och maktpåliggande uppgifter å det sociala området, för

vilkas framförande ett särskilt socialdepartement är av synnerligen stor

betydelse. Vad beträffar socialförsäkringsfältet, är visserligen den allmänna

ålderdomspensioneringen grundlagd genom 1913 års lag om

allmän pensionsförsäkring, men denna lag behöver alltjämt utvidgas

och kompletteras. Förarbeten äro också gjorda till att under de

närmaste åren framlägga synnerligen betydelsefulla förbättringar i

pensionsförsäkringen. Eu ny olycksfallsförsäkringslag har som känt

trätt i kraft med ingången av år 1918 och kräver en omfattande

organisation, närmast koncentrerad hos den starkt utvidgade riksförsäkrings
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungi. Muj:ts proposition nr 359. 59

anstalten. Arbetet på en ny sjukförsäkringslagstiftning har sedan ett par

år fortgått och lärer med innevarande år bliva väsentligen avslutat. Av

allt att döma blir den nya sjukförsäkringslagstiftningen byggd på den

bredaste grund och kommer att kräva ej blott stora ekonomiska uppoffringar

utan också en omfattande administration. Jämväl på arbetslöshetsförsäkringens

område pågå betydelsefulla utredningar, som det likaledes

torde bliva de närmaste åren förbehållet att omsätta i verklighetens mark.

Med hänsyn till det sätt och den ordning, varpå vår socialförsäkring utbyggts

och torde komma att utbyggas, blir spörsmålet om denna försäkrings

enhetliga ledning och administrerande en mycket maktpåliggande

uppgift, som i det väsentliga måste ankomma på ett statsdepartement,

vars chef har möjlighet att ägna detta spörsmål tillräcklig uppmärksamhet.

I sammanhang med den vid 1918 års riksdag genomförda nya

fattigvårdslagstiftningen och fattigvårdsärendenas överflyttande från jordbruksdepartementet

till civildepartementet har sistnämnda departement

fått eu mängd nya och maktpåliggande uppgifter, helst som den i

sammanhang härmed inrättade fattigvårdsinspektionen är förlagd direkt

i detta departement. Dessa ärenden böra givetvis tillkomma ett blivande

socialdepartement. I och med den förändrade lagstiftning, som ytterligare

torde tillkomma på fattigvården närliggande områden — barnavården,

åtgärder mot lösdriveri m. m. — och vartill förslag delvis

redan finnas utarbetade, växa uppgifterna på detta område högst avsevärt

för det departement, som de komma att tillhöra. Viktiga och grundläggande

utredningar angående spörsmål på arbetarlagstiftningens område

äro även igångsatta och kräva snara åtgärder.

Hurusom även vissa andra ärendesgrupper torde böra hänföras till

socialdepartementet, skall i det följande omnämnas. I

I samband med de sociala spörsmålens växande betydelse har i allt

flera länder en strävan gjort sig gällande att koncentrera deras handläggning

hos särskilda, för dessa uppgifter kvalificerade statsorgan. Under

de senare åren har denna utveckling starkt påskyndats genom kriget,

vars återverkningar på staternas inre förhållanden i särskilt hög grad

vidgat och komplicerat de sociala problemen. Före kriget hade av de

europeiska länderna endast Frankrike ett huvudsakligen för de sociala

ärendenas handläggning avsett ministerium, men under detsamma hava

arbets- eller socialdepartement tillkommit i England, Österrike, Ungern,

Italien, Tyska riket, Portugal, Finland, Norge och sannolikt även andra

länder. Under år 1918 har vidare i Danmark en ledamot av ministären

Utländska

stater.

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Civildepartementets

nuvarande

arbetsbörda.

Kmigl. Maj:ts proposition nr 359.

provisoriskt övertagit den enhetliga ledningen av de inom inrikesministeriet

förlagda sociala ärendena.

Jag har nu sökt uppvisa, huruledes inrättandet av särskilda kommunikations-

och socialdepartement är nödvändigt för att de mångfaldiga

och synnerligen maktpåliggande uppgifter, som inom hithörande områden

ankomma på administrationen, skola kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöias. Det är även omförmält, att till civildepartementet för närvaiande

höra förutom den inre civila förvaltningen (lantregeringsoch

kommunala ärenden) — såväl ärenden rörande samfärdselanstalter

och allmänna aiheten som ärenden av social natur, häri jämväl inbegripna

ärenden rörande allmän hälso- och sjukvård. Äro sålunda särskilda kommunikations-

och socialdepartement i och för sig av synnerligen starkt behov

påkallade, blir angelägenheten av deras inrättande än mer framträdande

i betraktande därav, att civildepartementet för närvarande är ett så

arbetstyngt departement, att genomgripande åtgärder för avlyftande av en

väsentlig del av dess arbetsbörda oundgängligen måste inom den närmaste

tiden vidtagas. Ett sådant avlyftande äger då på ett naturligt

och följdriktigt sätt rum därigenom, att ärenden rörande samfärdselanstalter

och allmänna arbeten utbrytas från civildepartementet och bilda

grundstommen i det nya kommunikationsdepartementet. Återstående

ärendesgrupper, varav de sociala bilda huvudparten, synas i huvudsak

kunna kvarbliva i civildepartementet — till vissa särskilda spörsmål i

detta avseende återkommer jag längre fram. Detta departement bör i

samband därmed organiseras såsom ett socialt departement, vilket får sin

huvudsakliga karaktär av de sociala ärendena och sina viktigaste uppgifter

på det sociala arbetsfältet.

Nyss är nämnt, att civildepartementet för närvarande är ett synnerligen

arbetstyngt departement. I sådant hänseende torde jag få omförmäla,

att enligt stadgan den 31 mars 1900 angående fördelning av

ärendena mellan statsdepartementen följande ärenden angivas tillhöra

civildepartementet, nämligen angående:

lantregeringen samt landskommuner, köpingar och städer;

stiftande, upphävande, ändring eller förklaring av kommunalförfattningar;
järnvägar,

post, telegraf, telefon och andra elektriska anläggningar,

väg-, farled- och hamnanläggningar ävensom kommunikationsväsendet i

övrigt, med undantag av frågor om väg-, färje-och brohållningsskyldighet;

medicinal- och karantänsväsendet, den allmänna hälsovården samt

sjukvårdsanstalter, med undantag av dem, som höra till militärstaterna;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta propoaition nr ,7.5,9.

(il

försäkrings- och sjukkasseväsendet ävensom andra sociala frågor

eldfarliga oljor samt explosiva varor och dylikt;

riksgränsen;

lapparnas särskilda ställning; samt

alla övriga civila ärenden, vilka icke enligt denna stadga tillhöra

annat departement.

I 1900 års stadga hava därefter tid efter annan vissa ändringar

vidtagits. Såvitt angår civildepartementet, är därvid att märka följande.

Sedan i 1900 års stadga föreskrivits, att frågor rörande allmän

civillag skulle handläggas av justitiedepartementet, stadgades genom kungörelse

den 30 januari 1903 bland annat, att lagstiftningsfrågor beträffande

försäkringsanstalter och sjukkassor samt ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete skulle, även i den mån de kunde avse bestämmelser

av civil lags natur, tillhöra civildepartementet.

Enligt kungörelse den 28 november 1912 förordnades därefter —

i anledning av riksdagens beslut samma år om inrättande av socialstyrelsen,

vilket ämbetsverk förlädes under civildepartementet — att till

detta departement skulle höra ärenden av social natur, såsom angående

arbetsmarknaden, förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, arbetarskydd,

åtgärder för social förtänksamhet ävensom ärenden angående

arbetsstatistik och annan socialstatistik. Vidare föreskrevs genom berörda

kungörelse, att lagstiftningsfrågor i nu avsedda ämnen skulle, även i den

mån de kunde avse bestämmelser av civillags natur, tillhöra civildepartementet.

Slutligen har i samband med utfärdandet av ny lagstiftning om

fattigvården genom kungörelse den 22 november 1918 förordnats, att

ärenden rörande allmän fattigvård skulle — såsom redan förut omförmälts

— från jordbruksdepartementet övertagas av civildepartementet.

Medan sålunda under tiden efter utfärdandet av 1900 års stadga

vissa ärendesgrupper hänförts till civildepartementet, hava å andra sidan

en del ärendesgrupper överflyttats därifrån till andra departement. Sålunda

överfördes enligt kungörelse den 26 november 19U9 ärenden rörande

det kommunala skatteväsendet från civildepartementet till finansdepartementet;

och genom kungörelse den 28 november 1912 vidtogs enahanda anordning

beträffande ärenden rörande kommunernas finanshushållning. Till

finansdepartementet hava jämväl enligt kungörelse den 28 juni 1918

överflyttats ärenden rörande elektriska anläggningar för belysning och arbetsöverföring

med undantag av elektriska spårvägs- och järnvägsanläggningar.

Slutligen torde böra nämnas, att ärenden rörande regering och

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

riksdag, vilka tidigare handlagts av civildepartementet, numera ombesörjas

av justitiedepartementet.

Antalet år 1918 i civildepartementet avgjorda ärenden, fördelade

på de fyra förutnämnda grupperna: 1) lantregerings- och kommunala

ärenden, 2) hälso- och sjukvårdsärenden, 3) sociala ärenden och 4) samfärdselärenden

och ärenden angående allmänna arbeten, utgjorde för grupp

1) 609, för grupp 2) 560, för grupp 3) 572 och för grupp 4) 1,856 eller

tillsammans 3,597 ärenden. Med tillägg av de ärenden, som icke ingått

i dessa fyra huvudgrupper, utgjorde hela antalet år 1918 avgjorda regeringsärenden

4,085 (därav 374 ärenden angående elektriska anläggningar).

Härtill kommer under nämnda år ett antal av 280 regeringsrättsmål, fördelade

med på grupp 1) 159, på grupp 2) 28, på grupp 3) 19 och på

grupp 4) 74.

År 1900 var hela antalet i civildepartementet avgjorda ärenden

1,593 och år 1910 1,988. På ovannämnda fyra grupper belöpte därav

följande antal ärenden: år 1900 på grupperna 1)—3) 977 och på grupp

4) 616 samt år 1910 på grupperna 1)—3) 1,203 och på grupp 4) 785.

Det framgår härav, att ökningen av regeringsärenden i civildepartementet

från år 1910 till år 1918 varit 2,097 ärenden. Vidare är att märka,

att samfärdselärendena — bortsett från ärenden rörande elektriska anläggningar

— från år 1910 till år 1918 ökats med 697 ärenden samt att

regeringsrättsmålen huvudsakligen förekomma i de under 1)—3) upptagna

ärendesgrupperna och till jämförelsevis mindre antal i grupp 4). De sociala

regeringsårendena förete en snabb och mycket stark ökning: dessa

ärenden utgjorde år 1900 11, år 1910 88 samt år 1918 572. Läggas till

departementet de ärenden, vilka röra allmänna fattigvården och som år

1918 behandlats i jordbruksdepartementet, kan, sedan numera fattigvårdsärendena

överflyttats till civildepartementet, antalet sociala ärenden i

detta departement uppskattas till i medeltal nära 800 om året. Slutligen torde

höra framhållas, att civildepartementets arbetsbörda icke avsevärt påverkats

av kristiden, utan kunna siffrorna för 1918 anses angiva den nuvarande

normala arbetsbördan.

Det må vara möjligt, att det nuvarande civildepartementet ännu

något år skall kunna sammanhållas under en departementschef, men tidpunkten,

då så icke under några omständigheter kan ske, närmar sig mycket

raskt. På samma sätt förhåller det sig beträffande statssekreterarens

och expeditionschefens arbetsuppgifter. Dessa uppgifter hava numera

nått en sådan omfattning, att de icke kunna fyllas av allenast två tjänstemän.

Att anställa flera statssekreterare och expeditionschefer låter sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuvgl. Magt* proposition nr 35.9.

G3

ur organisatorisk synpunkt icke heller göra. Den stora arbetsbalans, varmed

civildepartementet för närvarande är belastat, och som vid 1918 års

slut utgjorde 681 ärenden, kan icke tillfredsställande avhjälpas genom

anställande av ytterligare kansliråd och kanslisekreterare. Så länge departementet

är odelat och allenast en statssekreterare och en expeditionschef''

kan påräknas, är balansens avarbetande ej möjligt. Tvärtom är

det att befara, att den alltjämt skall stiga. Alla dessa omständigheter föranleda,

att det är högeligen angeläget att snarast möjligt skrida till en

klyvning av civildepartementet.

Nödvändigheten av arbetslindring för chefen för civildepartementet

och hans närmaste medhjälpare inom departementet hänför sig emellertid

icke blott till det stora antalet ärenden inom departementet, utan

framgår även därav, att de ärendesgrupper, som tillhöra civildepartementet,

äro, såsom av det förut sagda framgår, väsentligt olikartade till sin

natur. Att en departementschef skall äga tillräcklig erfarenhet och arbetskraft

att fullt behärska så olika områden som kommunalförvaltning

och sociala ärenden, å ena, samt kommunikationsväsendet, å andra sidan,

lärer knappast vara att påräkna. Det torde allenast vara anordningen

av vår administration med särskilda centrala ämbetsverk för olika områden

av förvaltningen, som över huvud taget möjliggjort ett sammanförande

i civildepartementet av så många och vitt skilda förvaltningsgrenar.

Det förtjänar ock i detta sammanhang påpekas, att vissa ärenden

rörande kommunikationer och allmänna arbeten för närvarande

handläggas av annat departement än civildepartementet, nämligen jordbruksdepartementet.

Till sistnämnda departement höra, på sätt här nedan

skall närmare beröras, en del ärenden rörande vägväsendet och angående

fiskehamnar. Härav föranledes en olämplig splittring i statsförvaltningen

av angelägenheter rörande kommunikationsväsendet och allmänna arbeten.

Även med hänsyn härtill måste det anses vara av vikt, att ett särskilt

kommunikationsdepartement kommer till stånd.

Om sålunda behovet av särskilda kommunikations- och socialdepartement

såväl i och för sig som på grund av nödvändigheten att uppdela

civildepartementet och angelägenheten att i ett departement sammanföra

samtliga, i skilda departement nu förlagda ärenden rörande kommunikationsanstalter

och allmänna arbeten får anses ådagalagt genom vad

i det föregående anförts, återstår att till behandling upptaga frågan om

de verksamhetsområden, som lämpligen böra tillhöra kommunikations- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

(54 Kunffl. Maj:ts proposition nr 359.

socialdepartementen, samt att angiva grunddragen av dessa departements

organisation.

Kommuni- Till kommunikation sdepartementets verksamhetsområde böra till en bör
kationsde-

jan hänföras samtliga de ärenden rörande samfärdselanstalter och allmänna

^verksam^8arbeten, som nu höra till civildepartementet. I enlighet med departementalochoTavi

sta(^oans bestämmelser med däri sedermera gjord ändring (överflyttande

sektion”1'' till finansdepartementet av elektriska anläggningar för belysning och arbetsKommunika-överföring)

samt den praxis, som på förevarande område utbildat sig,

m°ntetsverk handläggas för närvarande av civildepartementet följande ärenden av

"amhets''.m- ifrågavarande beskaffenhet: ärenden angående järnvägar, post, telegraf,

riide. och telefon, angående hamnar (med undantag av dels hamntaxeärenden,

som tillhöra finansdepartementet, och dels ärenden angående fiskehamnar,

som i allmänhet handläggas av jordbruksdepartementet), angående

kanaler och farleder, angående statens vattenfall och deras tillgodogörande

(med undantag av vattenfall, som höra under annan statsförvaltning,

och ärenden angående byggande i kongsådra, vilka sistnämnda

ärenden handläggas i jordbruksdepartementet*) ävensom ärenden angående

väg- och broundersökningar samt väg- och brobyggnader.

Antalet ärenden av nu berörda slag utgjorde, såsom förut om förmälts,

år 1900 016, år 1910 785 (därav 27 regeringsrättsmål) och år

1918 1,930 (därav 74 regeringsrättsmål).

I jordbruksdepartementet handläggas nu de vägärenden, vilka icke

tillhöra civildepartementet, nämligen ärenden rörande väg-, färje- och

brohållningsskyldighet ävensom angående skjutsväsendet och gästgiverier.

Detta departement omhänderhar även lagstiftningen angående underhåll

av vägar. I jordbruksdepartementet handläggas därjämte ärenden angående

allmän flottning samt, på sätt nyss nämnts, i allmänhet ärenden

angående fiskehamnar.

År 1900 utgjorde antalet dylika ärenden 49, år 1910 183 och år 1918

170, därav 53 regeringsärenden (22 angående vägar, 22 angående skjutsning,

4 angående flottning och 5 angående fiskehamnar), samt 117 regeringsrättsmål

(83 angående vägar, 9 angående skj utsning och 25 angående flottning).

*) Ärenden rörande byggande i kungsådra komma att med den nya vattenlagens

trädande i tillämpning från och med 1919 års ingång småningom försvinna och ersättas

med ärenden av i viss mån likartad natur (se vattenlagen 2 kap. 3 § och 4 kap. 13 §).

Enligt kungörelse den 6 december 1918 skola ärenden rörande tillämpning av vattenlagen

i de fall, då sådan tillämpning enligt nämnda lag ankommer på Kungl. Maj:t, tillsvidare

handläggas av jordbruksdepartementet utom i vad angår vattendomstolarna eller deras personal.

Sistnämnda sljg av ärenden handläggas av justitiedepartementet, till vilket departement

vattendomstolarna höra.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3<19.

65

Samfärdselärendena i jordbruksdepartementet hava, såsom härav

framgår, sin tyngdpunkt i regeringsrättsmålen, som äro både talrika och

i regel vidlyftiga. Däremot äro regeringsärendena i allmänhet av

mindre omfattning, frånsett lagstiftningsärenden, vilka understundom äro

mycket maktpåliggande och under den närmaste framtiden, då en ny

väglagstiftning torde komma att genomföras, måste bliva särskilt betungande.

Beträffande ovan angivna, i jordbruksdepartementet nu handlagda

samfärdselärenden torde tvekan om desammas förläggande till det nya

kommunikationsdepartementet allenast kunna föreligga beträffande de

ärendesgrupper, som röra flottning och fiskehamnar.

Vad först flottning särendena beträffar, hava dessa ärenden av departementalkommitterade

upptagits under kommunikationsdepartementet.

Flottlederna äro visserligen kommunikationsmedel, men av en säregen

beskaffenhet, betjänande allenast skogsprodukter och alltså nära

sammanhörande med skogsskötseln, för vars ändamålsenliga och ekonomiska

bedrivande de äro av stor betydelse och å vissa orter ett nödvändigt

villkor. Kronans enskilda flottleder lyda under domänstyrelsen,

och flottledsingenjören är ordinarie tjänsteman i skogsstaten. Alla dessa

förhållanden tala för att flottningsärendena, även efter inrättandet av ett

kommunikationsdepartement, lämpligen böra tillhöra jordbruksdepartementets

handläggning. För närvarande äro hithörande ärenden nästan uteslutande

regeringsrättsmål, men efter genomförandet av den nya flottningslagstiftning,

vartill förslag nu föreligger, kommer även ett antal

avgöranden i flottningsfrågor att bero på beslut av Kungl. Maj:t i

statsrådet.

Att flottningslagstiftningen, såsom en del av den allmänna vattenlagstiftningen,

bör, i vad den är av civilrättslig natur, tillhöra justitiedepartementets

föredragning, lärer vara uppenbart.

Med avseende å ärendena angående fiskehamnar har det, då jordbruksdepartementet

handlägger ärenden angående fiskes bedrivande och lämpliga

hamnar äro nödvändiga för utövandet av denna näring, synts naturligast,

att ärenden angående byggande av sådana hamnar i allmänhet förlagts

under jordbruksdepartementet. Som bekant har förslag till sådana hamnar

(inom mellersta och södra Sverige) uppgjorts av en särskild kommission

— den s. k. fiskehamnskommissionen — betydande anslag för byggandet

av dylika hamnar på jordbruksdepartementets föredragning anvisats av

riksdagen samt utförandet av dessa byggnader anförtrotts åt en särskild

avdelning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

hamnavdelning). Särskilda anslag till vissa hamnars för
Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 321 käft. (Nr 359.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

66

bättrande, även sådana av huvudsaklig betydelse för fiskerinäringen, hava

emellertid även på civildepartementets föredragning allt emellanåt äskats

hos riksdagen. A civildepartementets stat äro därjämte uppförda särskilda

anslag dels till undersökningar av mindre hamnar och farleder

ävensom till upprättande av planer till anläggning och ombyggnad av

broar, dels ock till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder.

Från dessa anslag hava hittills utgått bidrag, bland annat, till

undersökningar och anläggning, genom vederbörande ortsmyndigheters

försorg, av mindre fiskehamnsbyggnader. Emellertid har i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag föreslagits uppförande å jordbruksdepartementets

stat av ett särskilt anslag till bidrag för byggande

av andra fiskehamnar än sådana, som avsetts i fiskehamnskommissionens

förslag, i samband varmed nyssnämnda, å civildepartementets stat upptagna

anslag till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader m. m. icke vidare skulle användas för bidrag

till byggande av fiskehamnar.

Den tudelning, som sålunda äger rum med avseende å ärenden

rörande byggande av hamnar, i det att ärenden rörande större och, vid

bifall till nyssnämnda framställning till innevarande års riksdag, jämväl

mindre fiskehamnsbyggnader i allmänhet avgöras av jordbruksdepartementet,

under det frågor om andra hamnbyggnader handläggas av civildepartementet,

synes ej böra^ fortfara efter inrättande av ett särskilt

kommunikationsdepartement. Åstadkommande av förbättrade hamnanordningar

vid fiskelägen hava visserligen sin egentliga betydelse för fiskerinäringen.

Men de äro också av gagn för den allmänna samfärdseln invid

våra kuster. Förevarande ärenden äro också av den tekniska art,

att de lämpligast handläggas av ett departement för kommunikationer

och allmänna arbeten. Jag utgår således från, att till kommunikationsdepartementet

överföras — i samband med övriga ärenden rörande hamnanläggningar

— även frågor angående byggande av fiskehamnar, varvid

givetvis lorutsättes, att vid hamnbyggnader, som hava betydelse för

fiskerinäringens bedrivande, samarbete äger rum mellan cheferna för

kommunikations- och jordbruksdepartementen.

Av departementalkommitterade har föreslagits, att vissa andra ärendesgrupper

måtte förläggas till kommunikationsdepartementet, nämligen

vattenavlednings-, avdiknings-, odlings- och frostminskningsföretag, hydrografiska

färskvattenundersökningar, byggnadsväsendet samt staten tillhöriga

byggnader och tomter, i den mån dessa ärenden ej tillagts annat

departement, ävensom stadsplaneväsendet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

67

Beträffande förslaget om överflyttande till kommunikationsdepartementet

av ärenden rörande vattenavlednings-, avdiknings-, odlings- och frostminskning

sföretag, vilka nu tillhöra jordbruksdepartementet, sammanhänger

detta förslag med kommitterades uppfattning, att dylika ärendens behandling

i centralförvaltningen borde uteslutande tillkomma väg- och

vattenhyggnadsstyrelsen. I enlighet med beslut vid 1914 års senare riksdag

hava emellertid samtliga förevarande ärenden förlagts till lantbruksstvrelsen.

Att nu vidtaga en ändring i delta avseende lärer ej höra ifrågasättas.

I fråga om såväl ändamålet med dessa företag som sättet för

deras verkställande torde uppenbarligen jordbrukssynpunkten vara utslagsgivande,

och företagen äro i allmänhet av jordbruksteknisk art. Till

jordbruksdepartementet hör ock lantbruksingenjörkåren, vilken givetvis

bör kvarbliva under detta departement.

Med avseende å ärenden angående hydrografiska färskvattenundersökningar

vill jag erinra, att hydrografiska byrån, som tidigare handhaft

dessa undersökningar, enligt beslut vid 1918 års riksdag sammanförts

med meteorologiska centralanstalten till en under jordbruksdepartementet

förlagd institution under benämning statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt. Ifrågavarande ärenden synas med hänsyn härtill böra fortfarande

handläggas av nämnda departement, vilket därigenom kommer att

under sin förvaltning inrymma de anstalter, som äro av både naturvetenskaplig

och praktisk art (Sveriges geologiska undersökning, meteorologisk-hydrografiska

anstalten, hydrografisk-biologiska kommissionen, centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet och statens skogsförsöksanstalt).

Ärenden rörande sådana hydrografiska undersökningar, som

hava sin huvudsakliga betydelse för utnyttjande av vattenkraften i våra

vattendrag, böra givetvis av chefen för jordbruksdepartementet handläggas

i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet.

Ärenden rörande byggnadsväsendet samt staten tillhöriga byggnader

och tomter, i den mån dessa ärenden ej tillagts annat departement, hava

av departementalkommitterade ansetts böra förläggas till kommunikationsdepartementet

i samband med inflyttande i detta departement av överintendentsämbetet

såsom en avdelning för husbyggnader. Överintendentsämbetet

har frän och med 1918 års ingång uppgått i byggnadsstyrelsen,

vilket ämbetsverk lyder under finansdepartementet. Denna styrelse har

enligt den för styrelsen utfärdade instruktionen huvudsakligen att öva

högsta inseende över det offentliga husbyggnadsväsendet i riket, att tillhandagå

offentliga myndigheter, menigheter och institutioner med av dem

äskade råd och upplysningar, som ligga inom området för styrelsens

verksamhet, samt att förvalta kronans för civilt ändamål anslagna hus

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

och byggnader, vilka icke äro ställda under annan myndighets inseende.

Styrelsens verksamhet består till väsentlig del i uppgörande eller granskning

av ritningar och kostnadsförslag till allmänna byggnader ävensom,

i numera ej ringa omfattning, utförande av byggnadsföretag för statens

räkning. Med hänsyn till beskaffenheten av styrelsens verksamhetsområde

möter icke något hinder att förlägga styrelsen under ett departement för

kommunikationer och allmänna arbeten. Därest så skulle ske, borde även

här ifrågavarande ärendesgrupper överföras till detta departement och

således ärenden rörande »statens till andra styrelsegrenar icke upplåtna

fasta egendom», vilka för närvarande enligt departementalstadgan handläggas

av finansdepartementet, flyttas därifrån till kommunikationsdepartementet.

Några tillräckligt vägande skäl för en sådan ändrad anordning

synas mig emellertid icke föreligga. Hithörande ärenden kunna förutsättas

erhålla en fullt lika tillfredsställande handläggning i finansdepartementet

som i kommunikationsdepartementet. Därtill kommer att, då genom utbrytning

från finansdepartementet till ett blivande handelsdepartement av

ärenden rörande handel, industri och sjöfart förstnämnda, departements

arbetsbörda kommer att väsentligt lindras, det icke heller ur synpunkten

av detta departements arbetsbörda föreligger anledning att från finansdepartementet

överföra ärendesgrupper, som nu tillhöra detta departement

och utan olägenhet kunna där förbliva.

I husbyggnadsväsendet i vidsträckt mening inbegripes även stadsplaneväsendet

(lag om fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917).

Denna ärendesgrupp kan förläggas vare sig till kommunikationsdepartementet

eller till socialdepartementet, sådant detsamma, enligt vad jag här

nedan får tillfälle att närmare utveckla, tills vidare avses att anordnas.

Ärendesgruppen är rätt betydande och med hänsyn till de ofta invecklade

förhållandena å detta område betungande ur arbetsbördans synpunkt,

vadan den avsevärt skulle tynga socialdepartementet, om den dit förlädes.

Att för närvarande fatta bestämd ståndpunkt till frågan om förläggningen

av ärenden rörande stadsplaneväsendet torde knappast vara erforderligt,

men vill jag uttala, att det ur socialdepartementets synpunkt vore önskvärt,

om förevarande ärenden komme att tillhöra kommunikationsdepartementet.

Med stadsplaneväsendet sammanhänga ärenden angående byggnadsstadgan

för rikets städer. Dessa ärenden äro med hänsyn till den mängd

av dispensfrågor från byggnadsstadgan, som för närvarande förekomma,

ganska betungande. Ett annat förhållande torde komma att föreligga,

sedan nämnda byggnadsstadga, vars revision sedan flera år pågår, ersatts

med tidsenligare bestämmelser på området. Komma ärenden angående

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts proposition nr 359. 69

stadsplaneväsendet att förläggas till det nya kommunikationsdepartementet,

bör därav uppenbart följa, att ärenden, som avse tillämpning av

byggnadsstadgan för rikets städer, också förläggas under detta departement.

De ärenden av förevarande slag, som hava betydelse för bostadsfrågan

i städerna, böra givetvis i så fall av chefen för kommunikationsdepartementet

handläggas i samråd med chefen för socialdepartementet.

Om ärenden rörande byggnadsstadgan för rikets städer överflyttas till

kommunikationsdepartementet, synas till samma departement ock böra

överföras ärenden angående brandstadgan för rikets städer samt brandväsendet

i övrigt.

Ärenden rörande lufttrafik, som i framtiden torde bliva av stor betydelse,

lära uppenbarligen böra hänföras till kommunikationsdepartementet.

Därest den nya lagstiftningen om kommunala nybildningar varder

genomförd, synas goda skäl tala för att sådana ärenden handläggas av

chefen för justitiedepartementet i samråd med cheferna för social- och

ecklesiastikdepartementen. Slutlig ståndpunkt till detta spörsmål torde

dock''för närvarande ej kunna fattas.

Enligt vad sålunda anförts skulle det nya kommunikationsdepartementet

huvudsakligen omfatta ärenden angående

järnvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, farleder och hamnar

(med undantag av hamntaxor);

allmänna och enskilda vägar, skjutshållning och gästgiverier samt

broar och färjor jämte kommunikationsväsendet i övrigt (lufttrafik, automobiltrafik

m. m.);

statens vattenfall och dess tillgodogörande, i den mån de ej tillhöra

annat departement;

ävensom (sannolikt) ärenden angående stadsplaneväsendet samt

byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer samt brandväsendet

i övrigt.

I anslutning härtill skulle till kommunikationsdepartementet höra1

järnvägsstyrelsen med järn vägsstaten;

generalpoststyrelsen med poststaten;

telegrafstyrelsen med telegraf- och telefonstaterna;

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underlydande distriktstjänstemän

samt väg- och vattenbyggnadskåren; samt

vattenfallsstyrelsen med därunder lydande kraftverk och kanaler.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

I övrigt böra till kommunikationsdepartementet räknas:

direktioner över kanaler och hamnar;

direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa; samt

direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter.

Kommnniba- Med avseende å kommunikationsdepartementets organisation har jag

mentctsCga-redan 1 det föregående antytt, att jag i detta sammanhang endast avser

nisation. att angiva grunddragen av densamma.

Inom kommunikationsdepartementet synes behov föreligga av både

en statssekreterare och en expeditionschef. Riksdagsärendena bliva i

detta departement av betydande omfattning, och torde dessa ärenden jämte

de författningsfrågor, som ankomma på departementet, normalt utfylla en

särskild tjänstemans hela arbetstid. Expeditionschefsgöromålen bliva måhända

till en början kanske icke så omfattande, att de alldeles helt kunna

upptaga en persons tid, men då, på sätt nedan skall vidare omförmälas,

antalet kansliråd i departementet antagligen torde kunna begränsas till

tre, blir det nödvändigt att kunna av expeditionschefen påräkna föredragning

av en del viktigare ärenden, varigenom full sysselsättning otvivelaktigt

kan beredas denne tjänsteman. Det bör ock uppmärksammas, att

arbetet inom kommunikationsdepartementet måste präglas av stor snabbhet

i expedieringen, vadan expeditionschefsbefattningen ur denna sypunkt blir

krävande.

Då såsom nyss nämnts, det tills vidare antagligen skulle vara tillfyllest

med tre kansliråd i kommunikationsdepartementet, skulle ärendena

fördelas på tre byråer. Ärendena synas lämpligen böra uppdelas sålunda:

l:a byrån: ärenden angående järnvägar;

2:a byrån: ärenden angående post, telegraf och telefon, kanaler,

farleder, hamnar, lufttrafik samt vattenfall och deras tillgodogörande, i

den mån dessa ärenden ej tillhöra annat departementet;

3:e byrån: ärenden angående stadsplaneväsendet, byggnadsstadgan

och brandstadgan för rikets städer samt brandväsendet i övrigt (därest

nämnda ärendesgrupper komma att tillhöra kommunikationsdepartementet),

vägväsendet, skjutshållning och gästgiverier, broar och färjor samt

automobiltrafik.

Regeringsrättsmålens föredragning torde under angiven förutsättning

böra åläggas kanslirådet å tredje byrån, dit dessa mål väsentligen höra.

Enligt förut lämnade uppgifter utgjorde år 1918 dessa mål, i vad de skolat

falla under kommunikationsdepartementet, 166 (därav 74 från civildepartementet

och 92 från jordbruksdepartementet). Med hänsyn till arbetsbördan

i övrigt för kanslirådet å tredje byrån lärer svårighet emellertid kunna an
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kanyl. Maj:ts proposition nr 359.

tagas uppkomma för honom att, järn te andra regeringsärenden, även medhinna

föredragningen av stadsplaneärendena och tills vidare, så länge nuvarande

byggnadsstadga för rikets städer är gällande, byggnadsärendena. För

föredragning av vissa stadsplaneärenden av större omfattning har hittills

i civildepartementet under liera år varit anställd en särskild biträdande

föredragande mot ett årligt arvode av 3,000 kronor. Denne föredragande,

som äger erfarenhet och skicklighet på förevarande område, synes därför

böra överflyttas till kommunikationsdepartementet. Om framdeles möjlighet

ej längre förefinnes att till denna föredragning få disponera nämnde

tjänsteman, synes biträde med föredragning av stadsplaneärenden böra

lämnas av vederbörande kanslisekreterare. Även expeditionschefen lärer

emellanåt behöva biträda med föredragning från tredje byrån. Men härutöver

synes, åtminstone under den närmaste tiden, eu förste kanslisekreterare

behöva å byrån anställas å extra stat. Genom tillkomsten av en

ny byggnadsstadga, varmed, på sätt förut antytts, de nu talrika dispensmålen

torde komma att väsentligen försvinna, synes emellertid behov av

någon extra föredragande kanslisekreterare å ifrågavarande byrå icke

föreligga.

Med avseende å besättande av de tre kanslirådstjänsterna i kommunikationsdepartementet

synes till en början lämpligt, att två kansliråd överflyttas

från civildepartementet. Att den tredje kanslirådsbefattningen besattes

genom överflyttande av ett kansliråd från jordbruksdepartementet,

av vars ärenden en viktig och rätt betydande grupp skulle övergå till

kommunikationsdepartementet, kan förefalla rätt naturligt. Emellertid har

chefen för jordbruksdepartementet för mig framhållit, att denna anordning,

som skulle inskränka byråernas antal i jordbruksdepartementet till

två, icke kan genomföras utan stora olägenheter. Föredragning i regeringsrätten

kunde icke påläggas något av de två kansliråd, som efter

denna anordning skulle kvarbliva i jordbruksdepartementet. Arbetet å

l:a byrån- i detta departement hade ökats i så hög grad, att lättnad

i denna byrås arbetsbörda vore behövlig. I betraktande borde härjämte

tagas, att med den fortgående utvecklingen arbetsbördan å denna byrå

säkerligen även framdeles komme att bliva mycket stor. Vid departementens

senaste omorganisation hade av sparsamhetsskäl jordbruksdepartementets

anspråk i hög grad begränsats, särskilt vad föredragande

angår, vilket redan visat sina ofördelaktiga verkningar. Av

nu nämnda orsaker har chefen för jordbruksdepartementet förklarat

sig anse, att i jordbruksdepartementet, även efter bortflyttande från

detta av samfärdselärendena samt ärenden angående fattigvården, erfordrades

tre kansliråd, av vilka den såsom chef för 3:e byrån an
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

ställde skulle dels ombesörja hela departementets regeringsrättsföredragning

samt de flottningsärenden, som avgjordes av Kungl. Maj:t i statsrådet,

dels ock övertaga en del ärendesgrupper, som nu alltför tungt

belastade de andra två byråerna, särskilt l:a byrån. Slutligen har chefen

för jordbruksdepartementet meddelat, att den av honom sålunda förordade

anordningen hänförde sig till normala förhållanden och icke till

nuvarande kristid, under vilken en tillfällig byrå för kristidsärenden upprättats

inom jordbruksdepartementet.

Vid sålunda upplysta förhållanden anser jag, att jämte de två kanslirådsbefattningar,

som skulle överflyttas från civildepartementets stat, en

kanslirådsbefattning bör nytillsättas i kommunikationsdepartementet.

Vidkommande behovet inom kommunikationsdepartementet av förste

och andre kanslisekreterare, registrator, kvinnliga biträden och vaktmästare

torde ej vara behövligt att i detta sammanhang avgiva förslag.

En i sådant hänseende verkställd överslagsberäkning har givit vid handen,

att departementets ordinarie avlöningsstat skulle, tillfällig lönereglering

oberäknad, komma att sluta å ett sammanlagt belopp av omkring

125,000 kronor. Om härifrån avdrages summan av avlöningarna till

de tjänstemän, som äro avsedda att överflyttas till kommunikationsdepartementet

från civil- och jordbruksdepartementen, återstår ett belopp

av omkring 90,000 kronor. Detta belopp representerar alltså den merutgift,

vad kommunikationsdepartementets personal angår, som av detta

departements inrättande skulle förorsakas. Härtill komma tills vidare

dels 3,000 kronor såsom arvode till en extra föredragande i vissa stadsplaneärenden

och dels 5,600 kronor såsom arvode till en extra förste kanslisekreterare.

Det bör med avseende å omförmälda överslagsberäkning uppmärksammas,

att jag utgått från att överflyttning av hittills i civil- och jordbruksdepartementen

anställd personal bör ske i största möjliga utsträckning.

Härmed blir till äventyrs kommunikationsdepartementets utrustning icke

i allo tillfredsställande, i det att det behov av teknisk sakkunskap, som

torde föreligga inom detta departement, icke skulle bliva tillgodosett.

Möjligen bör därför övervägas, huruvida det kansliråd, som skall nyanställas

i kommunikationsdepartementet, bör hava annan utbildning än

den juridiskt-administrativa, som nu är föreskriven för departementstjänstemännen.

Emellertid har jag icke ansett mig redan nu behöva

taga ståndpunkt till denna fråga, liksom ej heller till spörsmålet, om

annan personal med teknisk utbildning kan där erfordras. Ur kostnadssynpunkt

torde dessa frågor icke vara av betydelse, enär, om en eller

ett par tjänstemän med teknisk utbildning komma att anställas i depar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359. 7H

temeritet, motsvarande antal tjänstemän med administrativ utbildning

torde kunna inbesparas.

Jag vill i övrigt betona, att den organisationsplan, som sålunda av

mig framlagts, allenast avser att utgöra en vägledning för ett blivande

definitivt förslag. Det är ingalunda uteslutet, att vid den närmare undersökning,

som bör föregå ett sådant förslag, befinnes nödvändigt att

vidtaga mera genomgripande organisationsförändringar i detta departement

än som ovan angivits. Särskilt torde därvid böra tagas under

ytterligare övervägande, huruvida det för lättande av 3:e byråns arbetsbörda

till äventyrs, i stället för de i sådant syfte ovan föreslagna anordningarna,

kan befinnas påkallat att anställa en byråchef på extra stat.

Slutligen må framhållas, att de strävanden till åstadkommande av

förenklade arbetsformer och minskad omgång vid ärendenas handläggning,

som böra förverkligas inom statsdepartementen i allmänhet, alldeles

särskilt göra sig gällande med avseende å kommunikationsdepartementet.

Synnerlig uppmärksamhet bör därför ägnas åt spörsmålet att så snart

sig göra låter härutinnan genomföra praktiska och tidsenliga reformer.

Med avseende å socialdepartementets verksamhetsområde har jag Socialdeparredan

förut nämnt, att civildepartementet skulle, sedan ärenden rörande

kommunikationer och allmänna arbeten utbrutits därifrån, omorga- hetsområde

niseras till ett socialt departement, vilket i stort sett skulle omfatta

återstående ärendesgrupper i civildepartementet. Den ledande grund- s0Cjaiaeparsatsen

vid bestämmandet av socialdepartementets verksamhetsområde

synes, såsom förut antytts, böra vara, att de sociala ärendesgrupperna ^område6 8

komma att bilda kärnan i detta departement och sålunda utgöra departementets

huvuduppgift. Därvid synes emellertid hinder icke föreligga, att

kring de sociala ärendena grupperas andra, till civildepartementet nu

förlagda ärenden, som stå i närmare eller fjärmare samband med de

sociala angelägenheterna, under förutsättning att dessa ärenden icke komma

att verka hindrande eller försvårande på fullgörandet av socialdepartementets

huvuduppgift. Civildepartementets omdanande till ett socialt

departement — efter kommunikationsärendenas bortflyttande — behöver

alltså enligt min mening icke för närvarande föranleda till större förändringar

i civildepartementets nuvarande arbetsuppgifter. Till de omflyttningar,

som redan från början synas böra äga rum, återkommer jag i

det följande I den mån de sociala uppgifterna vidgas, böra sedermera

från socialdepartementet till annat departement överföras de ärendesgrupper,

som ligga mera på sidan om de egentliga sociala spörsmålen.

Till socialdepartementet böra sålunda i främsta rummet hänföras

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 321 höft. (Nr 359.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung!. Maj:ts proposition nr 359.

de ärenden av social natur, som för närvarande handläggas i civildepartementet.

I förutnämnda kungörelse den 28 november 1912 hava angivits

följande huvudgrupper av sådana ärenden, nämligen: arbetsmarknaden,

förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, arbetarskydd, åtgärder

för social förtänksamhet samt arbetsstatistik och annan socialstatistik. Vidare

böra till socialdepartementet hänföras ärenden angående1

nykterhetsverksamhet, i vad den ej avser nykterhetsundervisning,

samt behandling av alkoholister och lösdrivare;

bostadsväsende och föreningsväsende, i vad dessa ärenden ej tillhöra

annat departement;

allmän fattigvård, barnavård och fosterbarnsvård; samt

emigration.

Beträffande nykterhetsverksamheten torde rusdryckslagstiftningen,

som väsentligen präglas av ekonomiska synpunkter, och därmed sammanhängande

ärenden böra, såsom nu är fallet, handläggas av finansdepartementet.

Nykterhetsundervisningsspörsmål böra likaledes i enlighet med

nu gällande ordning behandlas av ecklesiastikdepartementet. Däremot

lärer nykterhetsfrågan i övrigt, vilken har en genomgripande social betydelse,

höra tillhöra socialdepartementet.

Gällande lag om behandling av alkoholister (av den 30 juni 1913)

är utfärdad på justitiedepartementets föredragning. Såväl lagstiftningen

som övriga ärenden rörande behandling av alkoholister äro emellertid av

den natur, att de böra föredragas av socialdepartementet.

I fråga om lösdrivares behandling handläggas för närvarande ärenden

rörande utländska lösdrivare av civildepartementet (lag den 14 september

1914 angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas).

I övrigt mbesörjas hithörande ärenden av justitiedepartementet, på vars

föredragnong jämväl nu gällande lag angående lösdrivares behandling den

12 juni li885 är utfärdad.

På min hemställan framlades vid 1918 års riksdag proposition (nr

388) om tvångsarbetsanstalternas skiljande från fångvårdsstyrelsen och

förläggning under särskilda styrelser. Propositionen blev — efter det kamrarna

fattat skiljaktiga beslut i ärendet — icke av riksdagen bifallen.

På sätt jag i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag under

andra huvudtiteln uttalat, är jag dock alltjämt övertygad därom, att

tvångsarbetsanstalternas skiljande från fångvårdsstyrelsen är väl motiverat

såväl av principiella som praktiska skäl. Därest ett sådant åtskiljande

kommer till stånd, lära ifrågavarande ärenden böra överföras till

socialdepartementet. Jag vill i detta sammanhang jämväl erinra om, att

frågan om lösdrivares behandling för närvarande är föremål för utredning

av fattigvårdslagstiftningskommittén.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 3Öl). 75

i det föregående har angivits såsom sannolikt, att de bostadsväsendet

berörande ärenden, som regleras genom lagen om fastighetsbildning

i stad (stadsplanelagen) samt byggnadsstadgan och brandstadgan

för rikets städer, böra överflyttas till kommunikationsdepartementet.

Under antagande av nämnda förläggning bör emellertid bostadsväsendet

i övrigt såsom eu social angelägenhet hänföras till socialdepartementet.

Beträffande förening sväsendet är att skilja mellan ideella föreningar

och föreningar för ekonomisk verksamhet. Frågor av allmän art —

exempelvis allmän lagstiftning — rörande förstnämnda föreningar, vilka

frågor böra enhetligt behandlas för samtliga hithörande föreningar, synas,

på sätt departementalkommitterade i sitt betänkande hemställt, böra omhänderhavas

av socialdepartementet, under det för de olika grupperna

mera speciella ärenden böra hänföras till de förvaltningsområden, som

därav omedelbart beröras. Ärenden rörande de ekonomiska föreningarna

böra, såvitt angår lagstiftningsfrågor, handläggas av socialdepartementet,

vilket departement även bör omhänderhava särskilda ärenden rörande

arbetarkooperationen, under det att jordbruksdepartementet bör ombesörja

dylika ärenden angående jordbrukarkooperationen.

Förut är omförmält, att ärenden rörande allmän fattigvård numera

överförts från jordbruksdepartementet till civildepartementet. Då fattigvården

måste betecknas såsom en utpräglat social omsorg, böra hithörande

ärenden handläggas av socialdepartementet. Nära sammanhörande med

fattigvårdsärendena äro jämväl de angelägenheter, som angå barnavård

och fosterbarnsvård, varför jämväl sådana ärenden böra i samband med

den allmänna fattigvården övertagas av socialdepartementet.

Ärenden rörande emigration böra även företrädesvis handläggas ur

social synpunkt och därför föras till socialdepartementet.

Att ärenden rörande allmän hälsovård samt sjukvårdsväsendet, i vad

det ej ankommer på försvarsdepartementet, väl höra samman med de

egentliga sociala ärendena, torde knappast vara föremål för meningsskiljaktighet

och har även vitsordats av departementalkommitterade. Med

sjukvårdsväsendet följa ärenden rörande läkarkonstens utövning, karantänsväsendet

och apoteksväsendet. I samband härmed synas även, på sätt departementalkommitterade

föreslagit, ärenden rörande undervisningsväsendet

för barnmorskor, vilka ärenden nu handläggas av ecklesiastikdepartementet,

böra överföras till socialdepartementet. Denna undervisning är nämligen

av facklig art och anstalterna för meddelande av sådan undervisning, vilka

tillika äro barnbördsanstalter, stå under överinseende av medicinalstyrelsen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Ärenden rörande den affärsmässiga försäkringsrörelsen kunna visserligen

utan större olägenhet handläggas i socialdepartementet, men ävenledes

med vissa fördelar överföras till det nya handelsdepartementet.

Vilkendera anordningen vid departementens slutliga utformning befinnes

mest lämplig, kan här lämnas öppet och få bero av den vidare utredningen

rörande departementens organisation.

En närmare uppmärksamhet torde böra ägnas spörsmålet, huruvida

och i vilken omfattning den till det nuvarande civildepartementet hörande

gruppen av lantregerings- och kommunala ärenden lämpligen kan ingå i

socialdepartementets arbetsområde utan att förrycka eller försvåra sistnämnda

departements huvuduppgift. Vad beträffar länsstyrelserna, enkannerligen

landshövdingarna, har denna myndighet med den fortgående

utvecklingen småningom fått en i någon mån ändrad ställning. Det förhållandet

att landshövdingarna äro den högsta polismyndigheten i länen

och hava att svara för allmän ordning och säkerhet därstädes har icke

förorsakat någon olägenhet för handhavande av de andra alltmera vidgade

uppgifter, inför vilka den nuvarande tiden ställt landshövdingarna

och som framtiden i än högre grad torde komma att medföra. I sin

uppgift att främja länets utveckling och dess befolknings bästa hava

landshövdingarna alltmer fått befattning med sociala uppgifter av olika

slag. Verksamheten till förekommande eller utjämnade av arbetskonflikter

— i den mån denna verksamhet, såsom dock numera är regel, ej handhaves

av de särskilda organ, som härför inrättats — är väl förenlig

med landshövdingarnas allmänna ställning; arbetslöshetens och arbetsförmedlingens

problem komma ofta landshövdingarna inpå livet och kräva

deras medverkan till igångsättande eller utvidgande av företag inom

länet, som bereda arbetstillfällen; uppsikten över fattigvården och över

barnavården dela landshövdingarna i viktiga delar med den centrala inspektionsmyndighet,

som nu organiserats inom civildepartementet; på

hälso- och sjukvårdens område samt i grenar av social förtänksamhet

hava landshövdingarna viktiga ämbetsuppgifter; och, vad särskilt angår

den nuvarande kristiden, hava landshövdingarna måst alltmer taga befattning

med de ekonomiska och sociala spörsmål, som blivit en följd av

världskriget och dess påfrestningar å olika områden. Vad nu exempelvis

antytts torde vara tillräckligt för att ådagalägga, hurusom landshövdingarnas

verksamhet numera är i hög grad präglad av sociala uppgifter.

Det kan således enligt min mening icke finnas några större betänkligheter

mot att lantregeringen förblir under ett departement, vars huvuduppgifter

ligga på det sociala området. Däremot synes önskvärt, att

polisväsendet, i vad det ankommer på den högsta statsmyndigheten, samt

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kung!. M<ij:ls proposition nr 359.

framför allt ärenden angående avvisning och utvisning av utlänningar

redan från början avskiljas från socialdepartementet och förläggas till

justitiedepartementet. Några hinder för eller olägenheter av en dylik

anordning torde näppeligen föreligga, men bör spörsmålet ytterligare övervägas

vid framläggande av slutliga stater för departementen. För denna

anordning torde, såvitt nu kan bedömas, icke kiävas annan utlastning av

justitie- och socialdepartementen än därest dessa ärenden skulle förbliva

under socialdepartementet.

Att kommunalärendena förläggas till det nya sociala departementet

synes ej kunna inverka störande på detta departements egentliga verksamhetsområde.

De i civildepartemtet nu kvarliggande kommunala ärendena

— det kommunala skatteväsendet och kommunernas finanshushållning

äro numera, såsom förut nämnts, överflyttade till finansdepartementet

— avse, förutom kommunallagstiftning, kommunernas allmänna hushållning

i övrigt. De kommunala uppgifterna äro i hög grad inriktade pa

sociala spörsmål eller angelägenheter, som stå dem nära. En mängd

välfärdsuppgifter, varibland ingå anordnandet och skötseln av välfärdsinrättningar

av olika slag, åligga för närvarande kommunerna, och någon

ändring härutinnan torde med all sannolikhet icke komma att inträda,

även om formerna för dessa uppgifters handhavande växla, t. ex. genom

strävanden att alltmer anlita den högsta kommunala enheten, landstingen,

för en del uppgifter, som nu påvila primärkommunerna. Hurusom vissa

ärenden, som härledas från kommunala uppgifter och nu handläggas i

civildepartementet — stadsplaneväsendet samt byggnadsstadgan och brandstadgan

för rikets städer ävensom brandväsendet i övrigt eventuellt

torde böra överföras till kommunikationsdepartementet, har i det föregående

omförmälts.

Biograf väsendet synes lämpligen kunna handhavas av socialdepartementet,

då härvid ordnings- och sociala synpunkter komma i betraktande.

Biografernas uppgift att främja folkupplysning och deras inverkan pa ungdomens

sedliga fostran lära emellertid höra föranleda, att viktigare spörsmål

på detta område handläggas i samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet.

Ärenden rörande lappväsendet (»lapparnas särskilda ställning») äro

enligt 1900 års departementalstadga förlagda till civildepartementet och

synas lämpligen kunna handläggas av socialdepartementet.

Däremot torde några andra, enligt 1900 års departementalstadga

till civildepartementet hörande ärendesgrupper, nämligen eldfarliga oljor

samt explosiva varor och dylikt ävensom riksgränsen, böra överflyttas till

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

andra departement. Såsom här nedan sägs, bör den förra ärendesgruppen

överflyttas till det nya handelsdepartementet. Den senare ärendesgruppen

lärer lämpligen böra hänföras till justitiedepartementet. Till sistnämda

departement torde ock böra överföras ärenden rörande rikets vapen

och flagga, vilka nu enligt praxis handhavas av civildepartementet.

Slutligen torde ärenden angående resereglementet samt förmyndarkammaren

i Stockholm lämpligen böra överflyttas till finansdepartementet.

På grund av vad sålunda anförts och under iakttagande, att socialdepartementets

huvuduppgift avser de sociala angelägenheterna, vilka

sålunda böra upptagas främst bland departementets ärenden, skulle socialdepartementet

huvudsakligen omfatta ärenden angående:

arbetsmarknaden, förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare,

arbetarskydd, åtgärder för social förtänksamhet samt arbetsstatistik och

annan socialstatistik;

nykterhetsverksamhet, i vad den ej avser nykterhetsundervisning,

samt behandling av alkoholister och lösdrivare;

bostadsväsende och föreningsväsende, i vad dessa ärenden ej tillhöra

annat departement;

allmän fattigvård, barnavård och fosterbarnsvård;

emigration;

sociala frågor i övrigt, vilka icke tillagts annat departement;

allmän hälsovård, sjukvårdsväsendet, i vad det ej ankommer på

försvarsdepartementet, läkarkonstens utövning, karantänsväsendet, apoteksväsendet

och undervisningsväsendet för barnmorskor;

den affärsmässiga försäkringsrörelsen (eventuellt);

lantregeringen (med undantag — sannolikt — av polisväsendet och

behandlingen av utlänningar);

landskommuner, municipalsamhällen, köpingar, städer och landsting,

i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement;

biografväsendet; samt

lappväsendet. I

I anslutning härtill skulle till socialdepartementet höra:

socialstyrelsen med yrkesinspektionen och förlikningsmän i arbetstvister;
försäkringsrådet;

riksförsäkringsanstalten;

pensionsstyrelsen;

statens vårdanstalt för alkoholister;

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35!).

79

fattigvårdsinspektionen;

medicinalstyrelsen med läkar- och karantänsstaten, sjukvårdsanstalter,

med undantag av dem, som höra till försvarsväsendet, samt undervisningsanstalter

för barnmorskor;

försäkringsinspektionen (eventuellt);

allmänna försäkringsan stal ter (eventuellt);

Kungl. Maj:ts befallningsha vande med landsstaten;

landstingen;

städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän; samt

statens biografbyrå.

Beträffande grunddragen av socialdepartementets organisation är Sociaidepartill

en början att märka, att ett oavvisligt behov lärer i detta depar- organisation,

tement föreligga av både en statssekreterare och en expeditionschef, därvid

dessa befattningshavare böra biträda med föredragning av sådana

större ärenden, som ej medhinnas av vederbörande kansliråd.

Den i civildepartementet nu anställde byråchefen för lagärenden bör

övergå till socialdepartementet, där ett omfattande författningsarbete kommer

att föreligga. Likaså är givet, att statens fattigvårdsinspektör bör

tillhöra socialdepartementet samt att för fattigvårdsärendena bör såsom

nu avses en särskild byrå, tills vidare å extra stat.

För övrigt synas ärendena i socialdepartementet böra fördelas på

tre byråer, varvid följande uppdelning av ärendena å byråerna torde för

närvarande böra äga rum:

l:a byrån: ärenden angående arbetsmarknaden, förhållandet mellan

arbetsgivare och arbetare, arbetarskydd, åtgärder för social förtänksamhet,

arbetsstatistik och annan socialstatistik, nykterhetsverksamhet, behandling

av alkoholister och lösdrivare, bostadsväsendet och föreningsväsendet, i

vad dessa ärenden tillhöra socialdepartementet, emigration, biografväsendet,

sociala frågor i övrigt, som ej tillagts annat departement, samt

(eventuellt) den affärsmässiga försäkringsrörelsen.

Till denna byrå skulle också närmast anknytas den extra byrån

för fattigvårdsärenden, med uppgift att behandla ärenden angående allmän

fattigvård, barnavård, fosterbarnsvård samt vård av vanartade och

i sedligt avseende försummade barn.

2:a byrån: ärenden angående allmän hälsovård, sjukvårdsväsendet,

i vad det ankommer på socialdepartementet, läkarkonstens utövning, karantänsväsendet,

apoteksväsendet och undervisningsväsendet för barnmorskor.

3:e byrån: ärenden angående lantregering (med förut angivet undan
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

tag), landskommuner, municipalsamhällen, köpingar, städer och landsting’

i vad dessa ärenden tillhöra socialdepartementet, samt lappväsendet.

Det å civildepartementets stat uppförda kansliråd, som nu handhar

den väsentligaste delen av regeringsrättsföredragningen, torde med

samma göromål böra överföras till socialdepartementet. Detta kansliråd

kan övertaga all föredragning hos regeringsrätten (år 1918 var antalet regeringsärenden,

som skulle åligga denne föredragande, 206), varvid dock

till hans biträde torde böra avses en förste kanslisekreterare, vilken jämväl

vid vissa tillfällen (t. ex. då besvär över landstingsinannaval förekomma)

kan behöva åläggas självständig föredragning i regeringsrätten.

Med nu antydd anordning skulle å socialdepartementets stat uppföras

4 kansliråd, varjämte där skulle vara anställda en byråchef för

lagärenden och statens fattigvårdsinspektör, den sistnämnde chef för den

extra byrån för fattigvårdsärenden.

Vidkommande behovet av förste och andre kanslisekreterare, registrator,

kvinnliga biträden och vaktmästare i socialdepartementet torde

icke — såsom ej heller skett i fråga om kommunikationsdepartementet

_ något förslag i detta sammanhang behöva avgivas. Departementets

ordinarie avlöningsstat, tillfällig lönereglering oberäknad, skulle, enligt

vad som framgår av en verkställd överslagsberäkning, komma att upptaga

ett sammanlagt belopp av omkring 160,000 kronor. Härtill kommer kostnaden,

27,000 kronor, för den extra byrån för fattigvårdsärenden.

Emellertid anser jag mig även med avseende å socialdepartementet

böra göra samma förbehåll som i fråga om kommunikationsdepartementet

beträffande eventuellt behövlig ytterligare personal utrustning, varvid uppmärksamhet

särskilt bör ägnas åt behovet av specialkrafter för vissa sociala

ärendens behandling. Till äventyrs torde också i sammanhang med

den omprövning av förhållandet mellan socialdepartementet och social

styrelsen, som måste äga rum före det definitiva utformandet av socialdepartementet,

böra övervägas, huruvida någon av de institutioner eller

råd, som nu stå vid socialstyrelsens sida, i stället böra direkt ställas

under socialdepartementet eller eljest knytas närmare till detsamma.

De genom civildepartementets uppdelning på ett kommunikationsoch

ett socialdepartement ökade årliga kostnaderna torde kunna beiäknas

till i runt tal 90,000 kronor, varav belöper ett belopp av tillhopa 38,000

kronor på avlöningar till departementschef samt statssekreterare och

expeditionschef i kommunikationsdepartementet.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.!» proposition nr 359.

81

Handelsdepartementet.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för departementsindelningsfrågans

historiska utveckling framgår, att inrättandet av ett statsdepartement,

i vars förvaltningsområde ärenden angående näringarna inginge

såsom eu huvudsaklig beståndsdel, sedan länge utgjort ett eftersträvat

mål. Redan vid 18<>8 års riksdag framlades av Kung]. Maj:t

förslag om ett departement för näringarna, vilket tillika skulle omfatta

allmänna arheten. Sedan frågan rörande ett näringsdepartement därefter

vid flera tillfällen motionsvis dragits under riksdagens prövning — därvid

jämväl i några fall ett kombinerat närings- och kommunikationsde

partemen t blivit ifrågasatt — framlade Kungl. Maj:t till 1885 års riksdag

ånyo proposition i ämnet samt föreslog därvid inrättandet av ett

lantbruks-, industri- och handelsdepartement. Förslaget antogs av båda

kamrarna, men blev, då det förelåg till slutligt avgörande vid 1888 års

riksdag, av första kammaren förkastat, en u.gång av frågan, vartill otvivelaktigt

i väsentlig mån bidrog en samtidigt ifrågasatt minskning av de

konsultativa statsrådens antal.

År 1893 avläts från riksdagen en skrivelse till Kungl. Maj:t med

anhållan, att Kungl. Maj:t måtte, efter förnyad prövning av frågan om

inrättandet av ett nytt statsdepartement, till riksdagen avgiva den proposition

om ändring av regeringsformen, vartill denna prövning kunde

föranleda. I denna skrivelse uttalade riksdagen, att det skulle vara önskvärt,

om ärenden rörande kommunikationsanstalter, allmänna arbeten och

handel kunde sammanföras under ett departement.

Sedan Kungl. Maj:t till 1899 års riksdag framlagt proposition om

inrättande av ett jordbruksdepartement, antogs detta förslag slutgiltigt

vid 1900 års riksdag, varefter jordbruksdepartementet under år 1900

trädde i verksamhet. Härigenom hade den föreliggande frågan om ett

departement för näringarna blivit löst, såvitt angick jordbruket och därmed

i samband stående näringsgrenar. Den alltjämt fortgående utvecklingen

på handelns, industriens och sjöfartens områden påkallade emellertid

fortfarande uppmärksamhet beträffande den högsta förvaltningen

av ärtnden, tillhörande nämnda områden. Med anledning av motioner i

ämnet vid 1905 års riksdag avlät riksdagen den 19 maj samma år en

skrivelse till Kui gl. Maj:t med anhållan, att Kung]. Maj:t måtte låta utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till inrättande av ett nytt

statsdepartement, omfattande handel, industri och sjöfart. Riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 321 käft. (Nr 359.) 11

Historisk

översikt.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

framhöll därvid, bland annat, att det enligt riksdagens uppfattning behövdes

ett statsorgan, som med sakkunskap i avseende å näringslivets

förhållanden och insikt om vad som kunde vara ägnat att befordra dess

utveckling och förkovran förenade förmågan att framhålla näringarnas

krav och föreslå lämpliga åtgärder att tillgodose desamma. Sedan för

jordbruket och detsamma närstående näringar skapats ett särskilt jordbruksdepartement,

syntes detta behov icke fullständigt kunna tillgodoses

på annat sätt, än att ett departement inrättades, vars huvuduppgifter

skulle bliva handel, industri och sjöfart. Det vore så mycket mera angeläget,

att en dylik administrativ representation för dessa grenar av

landets näringsväsen inom den närmaste framtiden komme till stånd,

som vårt näringsliv på förevarande områden under senare tider företett

en allt snabbare fortgående utveckling. Vid upprättandet av ett dylikt

statsdepartement syntes uppmärksamheten ock höra fästas på åstadkommande

av tillfredsställande former för en samverkan mellan detta organ

och ifrågavarande näringars praktiska idkare, varigenom dessa kunde utöva

ett behörigt inflytande på förarbetena för den lagstiftning, varav

näringarna berördes, och på sådana organisationsfrågor, vilka avsåge

deras befrämjande.

I departementalkommitterades år 1912 avgivna förslag ingåräven,

såsom förut nämnts, upprättandet av ett departement för handel, industri

och sjöfart (handelsdepartementet'').

Slutligen hava vid 1918 års riksdag väckts motioner i ämnet, för

vilkas behandling jag tidigare i annat sammanhang redogjort.

Intresset för tillkomsten av ett handelsdepartement har även utanför

riksdagen visat sig synnerligen livligt och tagit sig uttryck i ett stort

antal till Kungl. Maj:t från korporationer och andra sammanslutningar

inom näringslivet inkomna skrivelser, vari behovet av ett särskilt departement

för handel, industri och sjöfart med styrka framhållits.

Skäl för in- Fragan om inrättandet av ett särskilt departement för handel, in\a''nha

fdnldustri och sjöfart är sålunda otvivelaktigt ett av de statsförvaltningen

depurte- rörande spörsmål, som under senare tider tilldragit sig det största allmmt.

männa intresse, framförallt givetvis från skilda grupper av näringsidkare. De

skäl, som härvid anförts inom riksdagen eller eljest, synas mig vara av

vägande beskaffenhet; och i varje fall vittna de från olika håll upprepade

framställningarna i ämnet därom, att det i vida kretsar inom vårt

näringsliv framstår såsom ett trängande behov att få en särskild representation

för berörda näringar till stånd inom den högsta förvaltningen.

Utan att här upptaga samtliga motiv, som anförts till stöd för ett han
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:!a proposition nr 359.

delsdepartements inrättande, vill jag i det följande korteligen angiva de

synpunkter, som synas mig vara av särskild betydelse vid den föreliggande

frågans bedömande.

Den yttersta anledningen till kravet på ett särskilt departement för

ifrågavarande näringar är givetvis, på sätt departementalkommitterade

framhållit, att söka i den utveckling, dessa näringar redan nätt och i

deras alltjämt pågående uppsving. Till belysande härav torde här få

meddelas några summariska uppgifter rörande vår industri, handel och

sjöfart.

Under åren 1896—19001 funnos i medeltal 9,745 fabriker med

238,181 arbetare och ett tillverkningsvärde av 871*7 miljoner kronor.

För femårsperioden 1906—1910 hade medeltalet fabriker stigit till 11,492,

antalet arbetare till 297,118 samt tillverkningsvärdet till 1,463 miljoner kronor.

År 1913, från vilket år fabriksstatistiken omlades, var antalet arbetsställen

(fabriker) 9,266, antalet arbetare 360,744 och salutillverkningens

värde 2,163 miljoner kronor. Motsvarande siffror voro för år 1916 10,590,

397,823 och 3,777 miljoner kronor. Inom bergshanteringen ökades produktionen

av järnmalm från i medeltal 0*9 miljon ton under åren 1881

—1885 till i medeltal 4*6 miljoner ton åren 1906 — 1910 och till 7 miljoner

ton år 1916. Genomsnittsvärdet av landets införsel belöpte sig

under åren 1881—1885 till 312*i miljoner kronor samt utförselns värde

till 243*4 miljoner kronor. Motsvarande tal för åren 1911—1915 voro

837*9 miljoner kronor för införseln och 866.0 miljoner kronor för utförseln.

Hela den sammanlagda omsättningen med utlandet hade, sålunda ökats

från i medeltal 555‘a miljoner kronor under tidsperioden 1881—1885 till

1,703*9 miljoner kronor under perioden 1911—1915 eller mer än tredubblats.

År 1916 hade omsättningens värde ytterligare ökats till 2,694*9

miljoner kronor. Vad sjöfarten angår, hade det förmedlade tonnaget,1 2

som under femårsperioden 1881 —1885 uppgått till i medeltal 716,682

ton, stigit till i medeltal 1,872,067 ton under åren 1906—1910 och

2,202,989 ton under åren 1911—1915. För krigsåret 1916 nedgick summan

till 2,128,411 ton. De av svenska fartyg i utrikes fart intjänade

bruttofrakterna hade under berörda femårsperioder uppgått till 33*9, 75*4

och 136*6 miljoner kronor samt för år 1916 till 412*9 miljoner kronor.

Det starka framåtskridande, som de nu anförda siffrorna avspegla,

har haft till följd, att en väsentlig förskjutning ägt rum inom vårt nä
-

1 Beträffande fabriksindustrien, äro tidigare uppgifter ej fullt jämförbara.

2 Därvid räknas varje ångfartygston med avseende å frakteffektiviteten lika med tre

segelfartygston.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

ringsliv i den riktning, att landet i långt högre grad än förr blivit industrialiserat.

Den inom gruvbrytning och tillverkningsindustri sysselsatta

befolkningen, sotn, år 1880 utgjorde \T\% av hela befolkningen,

uppgick år 1910 till 32‘a %. Likaså hade antalet personer, som ägnade

sig åt handel och samfärdsel, ökats från 7''2 % år 1880 till 13''s % år

1910. Dessa siffror hava efter år 1910 helt visst ytterligare stigit. Det

är sålunda en mycket väsentlig del av landets invånare, som numera har

sin verksamhet inom de industriella och kommersiella näringsgrenarna

och hämtar sin näring direkt från rlem.

Den starkt växande enskilda näringsverksamhet, som sålunda kan

konstateras, har jämväl medfört en ökad statsverksamhet på alla

näringslivets områden. Den exempellöst snabba utveckling, som vår

handel, industri och sjöfart, enligt vad nyss påvisats, under den senare

tiden genomgått, de många framställningar och förslag inom området

för dessa näringsgrenar, som därunder avgivits, de ofta komplicerade

och svårlösta uppgifter, inför vilka vårt näringsliv blivit ställt, hava haft

till följd, att allt större krav på ledning och reglering från statsförvaltningens

sida av hithörande förhållanden gjorts gällande. I åtskilliga fall

har ock visat sig erforderligt att påkalla en direkt stödjande medverkan

av statsförvaltningen i form av anslag, lån eller annorledes. Tillgodoseendet

i behörig omfattning av dessa krav är otvivelaktigt av utomordentligt

stor betydelse. En insiktsfull och planmässigt ledd näringspolitik

från statens sida synes vara en nödvändig förutsättning för att

näringslivet skall länkas in i gynnsamma banor och vinna sin rätta utveckling.

Tydligt är även, att vårt lands ekonomiska bärkraft är eu av

de allra viktigaste faktorerna för dess framåtskridande i allmänt kulturellt

hänseende samt att den växelverkan, som äger rum mellan den materiella

odlingen och det kulturella livet, blir till bägges båtnad livligare, i den

mån landets ekonomiska välstånd genom näringarnas förkovran betryggas

och befordras.

Jag vill i det följande med några exempel söka åskådliggöra, vilket

omfattande och mångsidigt arbete inom den närmaste tiden förestår

näringsförvaltningen. På handelns område är sålunda att märka, att kommerskollegium

redan år 1913 föreslagit verkställande av en allmän revision

av näringsfrihetsförordningen. Vidare har Kungl. Maj:t den 31 januari

1919 tillsatt en kommitté med uppdrag att verkställa en allsidig

utredning av det gällande tullsystemets verkningar och i samband därmed

av spörsmål rörande Sveriges traktatpolitik, med särskild hänsyn tagen

till vikten av att befrämja det ekonomiska samarbetet inom Norden.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ta proposition nr 359.

Sedan handelskamrarna numera auktoriserats samt särskilda handelskamrar

upprättats på viktigare utländska orter (London, Paris, Newyork,

in. fl.), kan eu livligare förbindelse mellan statsorganen och dessa institutioner

förväntas. Åtskilliga viktiga frågor i samband med frihanmsinstitutionens

fortsatta utveckling lära ock komma att påkalla uppmärksamhet

från statens sida.

Beträffande industrien har fråga väckts om inrättande av eu industriförlagslånefond.

Hantverkslånefonden har från 1917 års början från

Sveriges hantverksorganisation överflyttats till kommerskollegium. Enligt

beslut vid 1918 års riksdag har inrättats eu kraftledningslånefond, från

vilken lån beviljas ekonomiska föreningar för anläggande på landsbygden

av distributionsnät för elektrisk energi m. m. Bildandet av eu vattenkraftslånefond

är ifrågasatt. Förslag till lärlingslag är för närvarande

utställt på remiss till vederbörande myndigheter. Av patentlagstiftningskommittén

har avgivits förslag till lag mot illojal konkurrens, och från

samma kommitté väntas förslag till ny patentlag och ny varumärkeslag.

Revision av gällande gruvlagstiftning pågår för närvarande av eu därtill

förordnad kommitté. Slutligen har för någon tid sedan avgivits ett

kommittéförslag rörande de åtgärder, som från statens sida kunna vara

av behovet påkallade för hemslöjdens understödjande och utveckling.

I fråga om sjöfarten pågå för närvarande kommittéutredningar

dels angående sjömanshusen i riket, i syfte att dessa institutioner på ett

bättre sätt än hittills må kunna fylla sitt ändamål, och dels angående

fartygsbesättnings arbets- och levnadsförhållanden. Skandinaviskt samarbete

för utarbetandet av en ny sjölag är igångsatt. Lag om tillsyn å fartyg

har under år 1914 utfärdats, i samband varmed inom kommerskollegium

från 1915 års början upprättats eu fartygsinspektionsavdelning,

vilken närmast handhar den på kollegium såsom central tillsynsmyndighet

ankommande förhandskontrollen å fartygs sjövärdighet. Betydelsefulla

uppgifter åligga i detta hänseende jämväl den centrala statsförvaltningen,

uppgifter, vilka efter krigets avslutande samt i och med lagstiftningens

utveckling sannolikt ytterligare komma att växa. Revision av

skeppsmätningsförfattningarna har avslutats genom därtill förordnade

sakkunniga, och vintersjöfartskommittén för Norrland kommer att inom

den närmaste framtiden avgiva slutligt betänkande angående åtgärder

för underlättande av vintertrafiken utmed Norrlandskusten och på de

norrländska hamnarna.

Även om samtliga här ovan angivna arbetsuppgifter icke äro av

natur att böra vinna handläggning uteslutande inom handelsdepartementet,

äro de dock alla av beskaffenhet att för sin lösning kräva stor upp
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

märksamhet och kraftig medverkan av det departement, som företräder

handelns, industriens och sjöfartens intressen.

Än mera maktpåliggande uppgifter möta emellertid säkerligen ett

handelsdepartement i vår handelspolitik utåt. Jag har redan berört de

spörsmål inom tull- och handelspolitiken, som äro under utredning och vid

vilka frågors behandling ett handelsdepartement har sin plats att fylla. Men

även eljest, i den regelmässiga samfärdseln med utlandet, bör den enskilde

näringsidkaren kunna påräkna stöd och hjälp från det allmännas sida

genom ett för dessa ärenden särskilt inrättat organ. Efter det definitiva

avslutande av-världskriget, som inom den närmaste tiden torde vara att

förvänta, kommer utan tvivel en synnerligen livlig ekonomisk tävlingskamp

nationerna emellan att uppstå. För att vi skola kunna bestå och

med framgång bevaka våra intressen i denna fredliga tävlan erfordras

icke blott en stark anspänning av de enskilda krafterna utan även ett

kraftigt och målmedvetet arbete från statens sida. Detta torde vara så

mycket mer angeläget, som den oerhörda omvälvning av de politiska och

ekonomiska förhållandena inom de utländska staterna, vilken kriget medfört,

redan har och givetvis även framgent kommer att på handelns, industriens

och sjöfartens områden skapa nya uppgifter och problem av

betydande räckvidd och ingripande betydelse för vårt näringslivs framtida

utveckling.

Det behov av medverkan från statens sida på ifrågavarande näringsområden,

som alltså lärer få anses ådagalagt, kan enligt min mening

icke på ett tillfredsställande sätt fyllas, med mindre för omförmälda

näringsgrenar inrättas ett särskilt departement med en departementschef

såsom Konungens rådgivare i dithörande regeringsangelägenheter.

Först härigenom kan erforderlig trygghet vinnas för att dessa

angelägenheter bliva föremål för den uppmärksamhet och omvårdnad,

som deras vikt kräver, samt att deras handläggning äger rum med erforderlig

insikt och sakkunskap. En hänvisning därtill, att jordbruksnäringen

och därmed närstående näringsgrenar i jordbruksdepartementet

redan erhållit sin representation inom den högsta administrationen samt

att detta departement måste anses väl hava motsvarat de därvid knutna

förhoppningarna, torde giva ett ytterligare stöd åt kravet på ett handelsdepartement.

Härtill kommer ytterligare, att finansdepartementet, som nu handlägger

ifrågavarande ärendesgrupper, på senare tid fått vidkännas en

synnerligen stark ökning i arbetet med andra till detta departement

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

i främsta rummet hörande ärenden. Till finansdepartementet höra nämligen

— förutom ärenden rörande handel, industri och sjöfart —

statsregleringen samt statens skatteväsende ävensom dat kommunala

skatteväsendet och kommunernas finanshushållning. Vidare äro till

detta departement förlagda en del andra ärendesgrupper, såsom mantalsskrivningen,

jordeboksväsendet, myntväsendet, bankväsendet, justeringsväsendet,

pensionsväsendet, statistik, tillverkning och försäljning av

brännvin samt försäljning av vin och maltdrycker in. in. Tyngdpunkten

i finansdepartementets verksamhetsområde utgöres av frågorna

röjande statsregleringen och statens skatteväsende. Ehuru chefen för

finansdepartementet icke kan anses såsom ledare av statens finanspolitik

i samma mening som finansministerierna i främmande länder,

då såväl riksbanken som riksgäldskontor stå under riksdagens förvaltning,

äro dock dessa frågor av den avsevärda omfattning och

maktpåliggande beskaffenhet, att de måste taga största delen av departementschefens

tid och arbetskrafter i anspråk. Det lärer därför

mota betydande, om icke oöverstigliga svårigheter för en och samma

person att på ett tillfyllestgörande sätt handhava de skattepoliliska angelägenheterna

och samtidigt ägna tillbörlig omvåidnad åt handelns, industriens

och sjöfartens särskilt i våra dagar synnerligen krävande uppgifter.

Härvid är även att beakta en annan omständighet, som enligt min mening

utgör ett synnerligen viktigt skäl för avskiljande från finansdepartementet

av ifrågavarande näringsgrenar. De skattepolitiska och de

näringspolitiska intressena måste nämligen enligt sakens natur ofta nog

förete ett visst motsatsförhållande till varandra. De vanskligheter, som

genom denna motsättning uppstå, skola givetvis på ett lättare och tillförlitligare

sätt kunna lösas, därest näringarnas intressen företrädas av en

särskild målsinan i regeringen.

Det förtjänar i detta sammanhang framhållas att, om ock i

finansdepartementet samlats det stora flertalet av de angelägenheter, som

röra handel, industri och sjöfart, vissa med dessa angelägenheter nära

sammanhörande ärendesgrupper för närvarande handläggas i andra departement.

Till justitiedepartementet höra sålunda ärenden angående tilllämpning

av lagen om skydd för varumärken, till utrikesdepartementet

ärenden angående kommersiell upplysning, till sjöförsvarsdepartementet

ärenden rörande skeppsmätning och navigationsskolorna, till civildepartementet

ärenden rörande eldfarliga oljor och explosiva varor samt till jordbruksdepartementet

vissa ärenden angående husslöjd och vissa gruvärenden.

Samtliga dessa ärendesgrupper, till vilka jag i det följande återkommer,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung!. Maj:ts proposition nr 359.

höra enligt min mening i största möjliga utsträckning överflyttas till det

nya handelsdepartementet. Endast genom ett sådant sammanförande av

alla de ärendesgrupper, som på grund av sin natur eller inbördes samhörighet

böra gemensamt handhavas, kunna de olägenheter undvikas, som

äro förknippade med den nuvarande ärendessplittringen på detta område

och en enhetlig förvaltning inom dessa viktiga näringsgrenar skapas.

Emellertid bör ock till besvarande upptagas frågan, huruvida

icke ett handelsdepartement lämpligen skulle kunna kombineras med

jordbruksdepartementet eller eventuellt med det till inrättande föreslagna

kommunikationsdepartementet. Denna fråga har redan av departeim ntalkommitterade

gjorts till föremål för övervägande. Kommitterade hava

därvid beträffande spörsmålet om jordbruksnäringens sanrmanförande

med handel, industri och sjöfart, varigenom ett gemensamt näringsdepartement

skulle bildas, huvudsakligen anfört att, då näringarna

stode i ett nära sarrrband med och sinsemellan betingade varandra,

vissa fördelar otvivelaktigt skulle vara att vinna genom ett sådant sammanförande.

Mot lämpligheten av err sådan anordning talade dock

främst den omständigheten, att det med hänsyn till de egenartade

förhållanden, varunder jordbruksnäringen arbetade, måste bliva synnerligen

svårt, om ej omöjligt, att finna personer, som ägde erforderlig insikt

och erfarenhet för att såsom departementschefer på ett framgångsrikt

sätt värda såväl handelns, industriens och sjöfartens som jordbrukets

intressen. Med den utveckling, som dessa näringar nått, syntes ock omlådet

för ett näringsdepartements verksamhet i och för sig bliva alltför

stort för att det skulle befinnas tjänligt, att en person belastades med

alla dithörande ärenden. Slutligen skulle det säkerligen från olika håll

möta betänkligheter att, sedan ett särskilt jordbruksdepartement, vilket

förutom jordbruksnäringen onrhänderhade ärenden angående skogar och

domäner, en gång blivit inrättat och visat sig hava eu stor uppgift att

fylla, vidtaga någon åtgärd, varigenom jordbruksnäringens intressen inom

administrationen kunde befaras bliva mindre väl tillgodosedda.

Med avseende å spörsmålet att förena de föreslagna handels- och

kommunikationsdepartementen till ett departement hava departernentalkommitterade

uttalat att, då det vore obestridligt, att ett av de viktigaste

målen för kommunikatiousanstalteruas inrättande vore att upphjälpa och

befrämja näringsväsendet, eu sådan anordning ur denna synpunkt kunde

synas naturlig. Men då näiingsväsendet och kommunikationsväsendet

dels vart för sig bildade ett betydande förvaltningsområde och dels hos

den högsta ledningen krävde sakkunskap av väsentligt olika natur, torde

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kling}. MajUs proposition nr Höft. 89

do icke böra läggas i ett departement, om trygghet skulle vinnas för

deras behöriga tillgodoseende. Därvid torde oek böra beaktas att, därest

övriga näringar utom jordbruket lades samman med kommunikationsväsendet

i ett departement, av naturliga skäl lätt skulle kunna inträffa,

att vid åtgärder rörande kommunikationsväsendet, vilka tillika berörde

näringarna, mindre hänsyn toges till jordbrukets än till .Övriga näringars

intressen.

Icke heller bör förbises, att ett visst konkurrensförhållande skulle

kunna uppstå mellan å ena sidan handels, industriens och sjöfartens

intressen samt å andra sidan de intressen, som kommunikationsdepartementet

såsom företrädare för statens affärsdrivande verk har att hävda.

De nu anförda skälen mot ett sammanförande av handelns, industriens

och sjöfartens angelägenheter med vare sig jordbruksnäringen

eller kommunikationsväsendet synas mig fullt bärande; och har jag redan

vid den av mig verkställda undersökningen av de i det föregående angivna

alternativen till departementsindelningsfrågans ordnande haft under

övervägande de här antydda möjligheterna.

Även kommerskollegium har i sitt år 1913 avgivna yttrande över

departementalkommitterades betänkande avvisat tanken på att inordna i

samma departement (handelsdepartementet), vid sidan av ärenden rörande

handel, industri och sjöfart, vare sig jordbruksnäringen eller kommunikationsväsendet;

och kollegium har i samband därmed gjort följande uttalande,

vari jag anser mig kunna instämma:

»Handel, industri och sjöfart utgöra sammantagna ett naturligen

avgränsat, fullt enhetligt förvaltningsområde, som visserligen i enstaka

fall och på vissa punkter kan förete intressemotsättningar, men dock ej

av den djupgående natur, att de icke böra kunna väl tillgodoses och

trivas inom en gemensam organisation. Tvärtom måste det innebära en

påtaglig fördel, att dylika motsättningar för dessa näringar, mellan vilka

den inneboende samhörigheten städse är skönjbar, erhålla den åt alla

håll bäst avvägda lösningen inom ett och samma förvaltningsorgan, vars

uppgift just är att utöva eu av sakkunskapen stödd, konsekvent och

rättvis högsta ledning av statens åtgöranden på dessa näringars hela

område. Den naturliga yttre organisationsramen för dessa åtgöranden

bör således enligt kollegii mening utgöras av ett från andra intressen

fristående handelsdepartement och den lika givna målsmannen för nyss

antydda högsta ledning bör vara chefen för detta departement.»

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 321 käft. (År 359.) 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

ÖO Kungl. MajUs proposition nr 359.

^rUm^Tts Vid innevarande riksdag föreligger jämväl frågan om en omfat
pnrförh&l-

S tnnde omorganisation av kommerskollegium enligt de grunder, som anlavde

till givits i chefens för finansdepartementet anförande till statsrådsprotokolföt

den 9 januari 1919. På sätt framgår av därvid gjorda uttalanden,

merskollegii synes berörda fråga icke böra undanskjuta avgörandet av spörsmålet om

anwrpannci- lättande av ett handelsdepartement, lika litet som ett blivande handelsdepartement

kan göra eu omorganisation av kommerskollegium överflödig.

Med ytterligare betonande härav vill jag rörande det framtida

förhållandet mellan handelsdepartementet och kommerskollegium i detta

samband allenast hänvisa till vad jag förut inledningsvis yttrat rörande

min ställning i det hela till frågan om departementens samarbete med de centrala

verken. En tids erfarenhet torde lämna material för eventuellt

upptagande vid en senare tidpunkt av frågan om eu närmare anslutning

av kommerskollegium till handelsdepartementet.

Utländska För tillvaratagandet inom den högsta statsförvaltningen av handelns,

stater, industriens och sjöfartens angelägenheter hava även i ett flertal utländska

stater inrättats särskilda departement eller ministerier, vilka understundom

inrymma även en eller annan ytterligare förvaltningsgren. I Norge*)

finnes sålunda ett departement för handel, sjöfart och industri, dit även

för närvarande äro förlagda ärenden rörande fiske och postväsendet.

Danmark har ett särskilt ministerium för handel och sjöfart, under det

att industriens angelägenheter här handhavas av inrikesministeriet. I

övrigt finnes i Preussen ett ministerium för handel och industri, i Österrike

ett handelsministerium, dit även näringsväsendet i övrigt med undantag

av jordbruksnäringen hör, i Ungern ett ministerium för handel, industri

och sjöfart, järnvägar, post och telegraf m. m., i Italien ett ministerium

för jordbruk, industri och handel, i Frankrike ett ministerium

för handel och industri, i Belgien ett industri- och socialministerium samt

i Nederländerna ett ministerium för jordbruk, industri och handel. I

England finnes en statsinstitution för handeln och sjöfarten (Board of

Trade), motsvarande ett ministerium, vars funktioner alltmer utvidgats,

i den mån staten reglerande ingripit i näringsutvecklingen.

Handelsde- I det föregående har jag uppvisat de skäl, som enligt min mening

ala för inrättandet av ett departement för handel, industri och sjöfart

område och (handelsdepartement) såväl i och för sig som med hänsyn till behovet

organisation. av hithörande ärendens utbrytning från det nuvarande finansdepartementet

och angelägenheten att till ett departement i möjligaste mån förlägga

*) Den här lämnade redogörelsen för förhållandena på ifrågavarande område i utländska

stater är i huvudsak hämtad från departementalkommitterades betänkande.

s. 91 Kontrollera mot PDF

KutujI. Maj:ti proposition nr 959. 91

alla de i skilda departement nu förekommande ärendesgrupper, som höra

samman med ifrågavarande näringsgrenar. Jag anhåller nu att få övergå

till eu närmare redogörelse för handelsdepartementets verksamhetsområde

samt att angiva grunddragen av detta departements organisation.

'' I avseende å handeln vill jag först beröra handelsdepartementets Handehde^

befattning med ärenden angående den utrikes handeln och därmed Också verksamhetsdetta

departements ställning till utrikesdepartementet. Inom sistnämnda område,

departement har med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga under innevarande

år slutförts en utredning av frågan om omorganisation av departementet.

Enligt dessa sakkunnigas mening böra utrikesdepartementets

arbetskrafter, för att framgent kunna väl fylla sina krävande uppgifter,

väsentligen förstärkas, ej minst å det handelspolitiska området.

Mera än hittills torde nämligen departementets verksamhet komma att

inriktas på de ekonomiska förbindelserna mellan Sverige och utlandet. Det

gäller då att tillse, att utrikesdepartementet och handelsdepartementet ej

må utföra ett dubbelarbete, utan i stället pa lämpligaste sätt vart för sig

och i förening fylls, föreliggande uppgifter, som avse dels överenskommelser

med främmande makter, dels ock svenska undersatars tillhandahållande

med kommersiell information rörande utländska förhållanden.

Utrikesdepartementet, som genom sin diplomatiska och konsulära representation

i utlandet står i förbindelse med myndigheter i främmande

länder, synes härvid höra sörja för att våra intressen gent emot utlandet

bliva behörigen tillvaratagna. Handelsdepartementet åter torde i första

hand böra skärskåda och handlägga frågorna angående utrikes handeln

ur inre svensk synpunkt.

Vad särskilt beträffar frågan om handelstraktaters förberedande

behandling, synes det mig givet att, där ej särskilda kommissioner

finnas böra för ändamålet tillsättas, utredningar angående de krav och

önskemål, som ur näringslivets synpunkt genom sådana traktater böra

tillgodoses, skola ankomma på handelsdepartementet. Men i samband därmed

erfordras ock utredningar om förhållandena i det land, med vilket avtalet

skall slutas, om där gällande lagstiftning, om dess behov av import,

dess förmåga av export m. in. Utredningar av sådan art äro närmast utrikesdepartementets

sak. Utredningar av dessa bada olika slag sta emellertid

givetvis i sådant förhållande till varandra, att de böra aga rum genom nära

samarbete mellan de båda departementen. Redan på detta förberedande

stadium måste nämligen ett avvägande verkställas mellan de önskemål,

som från svensk sida skola göras gällande, och möjligheten av deras

genomförande vid de blivande underhandlingarna. Vad angår själva

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

traktatförhandlingarna, torde viktigare sådana i regel liksom hittills, där

ej ntrikesrepresentationen ensam anses kunna och böra föra dem, komma

att ske genom särskilda kommissioner. Det bör vara en huvuduppgift

för de båda departementen att härvid, liksom även då dylika kommissioner

tillsättas för traktaternas förberedande, tillhandahålla nödig sakkunskap

beträffande de i Sverige och i vederbörande främmande land

rådande förhåljanden, som härvid äro av betydelse.

Den kommersiella upplysningsverksamheten till det svenska näringslivets

tjänst bör i huvudsak förmedlas genom handelsdepartementet eller

i första hand det därunder lydande kommerskollegiet på grundvalen av

det material, utrikesdepartementet anskaffar från utlandet. Bearbetningav

rapporter, publicerande och spridande av utdrag ur desamma och

meddelande av muntliga upplysningar, stödda på dessa rapporter,

bör det sålunda bliva näringsförvaltningens sak att ombestyra. Men

anskaffandet och det ur utrikespolitisk synpunkt nödiga sovrandet av

materialet torde endast utrikesdepartementet kunna verkställa, alldenstund

den speciella kännedomen om förhållandena i främmande länder måste

bliva av avgörande betydelse, då det gäller att bestämma, varifrån och

huru upplysningar lämpligen skola erhållas. Klart är emellertid, att

en dylik anordning icke är avsedd att lägga hinder i vägen för den

enskilde att fortfarande liksom hittills genom direkt hänvändelse till vår

diplomatiska och konsulära representation utomlands erhålla erforderliga

uppgifter eller att hänvända sig till utrikesdepartementets olika avdelningar

med förfrågningar angående utländska handelsförhållanden. Det

genom utrikesdepartementet anskaffade materialet bör, även om det av

utrikespolitiska skäl måste undanhållas offentligheten, dock alltid i hela

sin omfattning ställas till handelsdepartementets och det därunder lydande

kommerskollegiets förfogande.

I nära samband med frågan om den kommersiella upplysningsverksamheten

står spörsmålet, huruvida det bör medgivas handelsdepartementet

att direkt träda i förbindelse med vår utrikesrepresentation,

företrädesvis den konsulära. Departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén

hava härutinnan uttalat, att handelsdepartementet

för fyllande av sina uppgifter måste kunna korrespondera direkt

med de officiella agenterna i utlandet. Detta synes också mig synnerligen

angeläget, ehuru det givetvis bör ske under sådan form, att det subordinationsförhållande,

vari nämnda agenter stå till utrikesdepartementet,

icke därigenom rubbas. I allmänhet böra naturligen, såsom också kommittéerna

framhålla, särskilda anordningar vidtagas till befrämjande av

arbetets snabba och obehindrade fortgång, när det för handelsdepartemen
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 35 0. 93

tet gäller att erhålla direkt kommunikation med utrikesdepartementets

organ i utlandet.

Då det är antagligt, att förhållandena på det internationella varuutbytets

område icke bliva helt stabiliserade i och med världsfredens avslutande,

lärer man kunna räkna med möjligheten av att vid tiden för

den nya departementsindelningens genomförande vissa av de uppgifter, som

nu tillkomma statens handelskommission och statens industrikommission,

fortfarande, även om dessa kommissioner då upphört, åvila det allmänna.

Sålunda kan det tänkas, att vissa exportförbud måste upprätthållas för

att åt hemlandet bevara för detsamma nödiga och betydelsefulla varor samt

att en reglering av vissa importvarors fördelning fortfarande visar sig erforderlig.

Licensiering från exportförbuden och tillsyn över regleringen

äro uppgifter, som, i den mån de icke äro av natur att böra handläggas

av utrikesdepartementet, synas böra tillkomma det blivande handelsdepartementet.

Bland statens uppgifter med avseende å den inrikes handeln märkas

ärenden angående stipendier för handelsändamål, allmänna avgifter å

varuomsättningen, handelskamrar och handelsundervisningen.

Behandlingen av ärenden rörande stipendier för handelsändamål,

vilka för närvarande omfatta handelsstudiestipendier och exportstipendier,

bör enligt min med kommittéernas överensstämmande uppfattning förläggas

till handelsdepartementet.

Ärenden rörande allmänna avgifter å varuomsättningen, vilka givetvis

böra hänföras till handelsdepartementet, avse fastställandet av taxor

å hamnavgifter och grundpenningar samt taxor för kanaler, som ej tillhöra

staten.

I viss mån sammanhängande med nyssnämnda grupp av ärenden

äro frågor om fastställande av hamnområden. Jämväl dessa ärenden böra

handläggas av handelsdepartementet.

Att handelskamrar och andra organisationer av handels- och näringsidkare,

i den mån de fullgöra statliga funktioner eller åtnjuta statsunderstöd,

böra sortera under handelsdepartementet, synes påtagligt.

I detta sammanhang må ånyo erinras därom, att riksdagen i sin år 1905

avlåtna skrivelse med begäran om förslag till inrättande av ett nytt statsdepartement

för handel, industri och sjöfart framhöll, att vid upprättandet av

ett dylikt statsdepartement uppmärksamheten ock borde fästas på åstadkommandet

av tillfredsställande former för en samverkan mellan detta

organ och ifrågavarande näringars praktiska kikare, varigenom dessa

kunde utöva ett behörigt inflytande på förarbetena för den lagstiftning,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majda proposition nr 339.

varav näringarna berördes, och på sådana organisationsfrågor, vilka avsåge

deras befrämjande. I förevarande avseende är att märka, att genom

förordningen den 15 mars 1912, som utfärdats på utrikesdepartementets

föredragning, beslutats upprättande av ett handelsråd, vilket skulle

hava till uppgift att avgiva yttranden i sådana ärenden för främjande

av handel, industri och sjöfart samt rörande konsulatväsendet, som av

ministern för utrikes ärendena eller chefen för finansdepartementet överlämnades

till detsamma. Ledamöter i rådet utsågos därvid för en tid

av tre år. Sedan statens handelskommission den 8 juni 1915 inrättats,

blev vid nämnda treårsperiods slut nytt förordnande av ledamöter i rådet

icke meddelat. Den 20 november 1917 återupplivades emellertid

handelsrådet, i det att ledamöter då ånyo tillsattes för tre år.

Av departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén har

föreslagits organiserandet av ett näringsråd vid sidan av handelsdepartementet,

vilket råd skulle erhålla en omfattande organisation och en rätt

vidsträckt befogenhet.

Huruvida det nu inrättade handelsrådet bör bibehållas eller en rådsinstitution

med i ett eller annat hänseende ändrad gestaltning bör i samband

med det nya handelsdepartementet upprättas, torde få bero på närmare

omprövning vid uppgörandet av definitivt förslag till detta departements

organisation. En sådan institution lärer under alla förhållanden

böra närmast anknytas till handelsdepartementet.

Beträffande handel sundervisning en hava kommittéerna till särskild behandling

upptagit den högre och den lägre undervisningen, den förra representerad

av handelshögskolan. I fråga om förläggningen av denna högskola

hava kommittéerna stannat i olika meningar, i det kommerskollegiikommittén

funnit sakliga skäl avgjort tala för att handelshögskoleärenden

jämväl för framtiden skola tillhöra det statsorgan, som har att tillvarataga

näringarnas angelägenheter, samt ansett, att handelshögskolan bör få* de

intressen, för vilka den har behov av statens medverkan, tillgodosedda

genom handelsdepartementet. Departementalkommitterade åter äro av den

meningen, att handelshögskoleärendena böra förläggas till det departement,

som handhar ärenden rörande allmän undervisning och vetenskap. Direktionen

för handelshögskolan har i avgivet utlåtande ställt sig på den

förra ståndpunkten. Detta spörsmål torde få avgöras efter ytterligare

övervägande från Kungl. Maj:ts sida.

Yad angår den lägre handelsundervisningen hava de båda kommittéerna

varit ense om att förorda förläggandet av ärenden angående

denna undervisning till handelsdepartementet. I denna fråga liksom

beträffande frågan om förläggning av ärendena angående den lägre tek
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 353.

95

läska undervisningen, vilka ärenden kommittéerna velat föra till handelsdepartementet,

är emellertid att märka, att ett principiellt avgörande om

berörda ärendens hänförande till annat departement redan fattats. Såsom

framgår av riksdagens skrivelse den 24 maj 1918, nr 248, har nämligen

beslutats, att den förutvarande folkskolöverstyrelsen skulle från och

med år 1919 ombildas till en skolöverstyrelse, vilken, lydande under ecklesiastikdepartementet,

har att utöva inseendet jämväl över anstalter för såväl

den lägre tekniska undervisningen som den lägre handelsundervisningen.

Beträffande ärenden rörande den affärsmässiga försäkringsrörelsen

har jag i det föregående nämnt, att frågan om förläggningen av denna

ärendesgrupp bör tills vidare lämnas öppen.

Vidare böra till handelsdepartementet hänföras industri- och

hantverksärenden samt bergsärenden.

Här möta först ärenden angående industri och hantverk i allmänhet.

I fråga om förläggningen av ärendena rörande två särskilda näringsgrenar,

nämligen torvindustrien och slöjden, torde jag få nämna följande.

Torvärendena tillhöra nu jordbruksdepartementet, under det att slöjdärendena

äro fördelade mellan finans- och jordbruksdepartementen på sådant

sätt, att sistnämnda departement huvudsakligen handlägger slöjdärenden,

som beröra understöd åt hushållningssällskapen för husslöjdens befrämjande

och statens instruktörer i husslöjd samt deras verksamhet, medan

finansdepartementet behandlar frågor om »befrämjande i allmänhet av

slöjderna». Departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén

förorda — under framhållande att torvindustrien numera bör betraktas

såsom en industriell näring av i huvudsak samma art som övriga industriella

näringsgrenar samt att tudelningen av statsarbetet i avseende å

slöjden innebär en olägenhet — att här ifrågavarande båda slag av näringsärenden

förläggas till handelsdepartementet. Då emellertid bäggedera

näringsgrupperna för närvarande äro föremål för särskilda kommittéutredningar,

som ännu icke vunnit slutbehandling, synes för närvarande

vidare ståndpunktstagande i förläggningsfrågan icke böra göras, än att

jag vill förorda, att finansdepartementets ärenden rörande slöjd överflyttas

till det blivande handelsdepartementet.

De industri- och hantverksärenden, som nu handläggas inom finansdepartementet

och som böra överföras till handelsdepartementet, äro

ärenden angående manufakturförlagslån, hantverkslån, statens provningsanstalt,

utställningar, Itongresser, industriorganisationer, lärlingsväsendet

samt patent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majd» proposition nr 359.

9fi

Enligt 1900 års departementalstadga tillkommer justitiedepartementet

ärenden angående tillämpning av lagen om skydd för varumärken.

Kommittéerna anse goda skäl tala för att, om ett särskilt handelsdepartement

upprättas, varumärkesärendena överflyttas till detta. Som

varumärkesregistreringen sker i patent- och registreringsverket, vilket föreslagits

att tillhöra handelsdepartementets förvaltningsområde, skulle på

detta sätt vinnas eu nära sammanslutning av alla ärenden rörande varumärken.

Jag förenar mig i detta förslag.

Ärenden rörande elektriska anläggningar för belysning och arbetsöverföring

— med undantag av elektriska spårvägs- och järnvägsanläggningar

— vilka ärenden, såsom redan nämnts, genom kungörelse den 28

juni 1918 överflyttats från civildepartementet till finansdepartementet,

torde böra övergå till handelsdepartementet.

Departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén hava

föreslagit, att till handelsdepartementet måtte överföras en del mindre

ärendesgrupper, som nu tillhöra civildepartementet, nämligen ärenden angående

explosiva varor, eldfarliga oljor och kiseljärn. Jag biträder detta

förslag. Det torde få erinras, att i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag begärts upptagande å ordinarie stat under sjunde

huvudtiteln från och med år 1920 av anslag till upprätthållande av en

sprängämnesinspektion.

Beträffande förläggningen av ärendena rörande de tekniska högskolorna

anhåller jag få omförmäla, att nuvarande statsrådet Schotte i

sitt den 27 februari 1917 avgivna betänkande angående statsdepartementens

verksamhetsområden och arbetsformer m. m. därom yttrat, att

det syntes vara en övervägande mening bland industriens målsmän, att

de tekniska högskolorna borde överföras till det departement, som närmast

företrädde industriens ärenden, men att bland dessa högskolor själva

rådde en önskan att fortfarande få förbliva under ecklesiastikdepartementet,

samt att goda skäl kunde anföras för vardera meningen. I denna

fråga är vidare att erinra därom, att förslag till innevarande års riksdag

framlagts om anvisande av anslag till en ingenjörvetenskapsakademi.

I avbidan på beslut om inrättandet av eu dylik akademi torde avgörandet

om slutlig förläggning av denna akademi böra tills vidare anstå.

Vad de tekniska högskolorna beträffar, torde tillräckliga skäl näppeligen

föreligga för en ändring i nuvarande ordning.

Följande till såväl handel som industri hörande ärendesgrupper

böra överföras från finansdepartementet till handelsdepartementet, nämligen

ärenden angående bolag sväsendet samt ärenden rörande utlänningars

rätt att här i riket idka handel och annan näring.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta proposition nr 959. 97

Jag övergår nu till bergsärendena. Dessa handläggas för närvarande

med nedan nämnt undantag dels inom finans-, dels inom jordbruksdepartementet.

De till sistnämnda departement hörande ärendena äro sädana

gruvärenden, som huvudsakligen röra kronans jordägarandel i gruva, bestämmelser

angående undersökning och tillgodogörande av mineraliyndighet

å kronojord, åtgärder för inmutning för kronans räkning av malmfyndigheter

och till bevarande av kronans rätt till inmutade fyndigheter samt

upplåtelse av rätt till bearbetande av icke inmutningsbara miueralfyndigheter

å kronojord; övriga gruvärenden handläggas i regel inom finansdepartementet.

Dit är ock förlagd handläggningen av bruksärenden, däribland

sådana, vilkas intressen pläga företrädas av järnkontoret. 1 deri

mån gruvinspektionen innefattar eu yrkesinspektion, åvilar den socialstyrelsen

och därmed civildepartementet.

Kommittéerna hava såsom sin mening uttalat, att ifrågavarande

ärenden, utom i vad de avse yrkesinspektion, i största utsträckning böra

förläggas till handelsdepartementet, en mening, vilken också i huvudsak

delats av de myndigheter, som yttrat sig över betänkandet. Till denna

mening ansluter även jag mig, under erinran, att Kuugl. Maj:t i det till

riksdagen avlåtna förslaget om kommerskollegii omorganisation uttalat sig

för bergs- och bruksärendeuas huvudsakliga sammanförande inom kollegium.

Kommittéernas förslag att från jordbruksdepartementet till handelsdepartementet

överflytta Sveriges geologiska undersökning har avstyrkts

av nämnda ämbetsverk; och med hänsyn särskilt till den geologiska undersökningens

betydelse för jordbruket finner jag mig ej heller böra biträda

förslaget.

Eu ytterligare huvudgrupp av ärenden, vilken enligt kommittéernas

förslag skulle förläggas under handelsdepartementet, kan sammanfattas

under benämningen sjöfartsärenden.

Till dessa höra frågor om sjöfartens befrämjande genom subventioner

och rederilån, vilka i enlighet med kommittéernas förslag givetvis

böra förläggas till handelsdepartementet.

Navigationsskolorna samt utbildningen av navigationslärare vilja

kommittéerna, i enlighet med sin allmänna ståndpunkt att till kommerskollegium

och därmed under handelsdepartementet koncentrera alla

frågor rörande sjöfarten, få till nämnda ämbetsverk och departement från

sjöförsvarsdepartementet förflyttade. 1 det förslag till omorganisation

av kommerskollegium, som, enligt vad jag redan nämnt, avlåtits till årets

riksdag, har Kungl. Maj:t jämväl redan uttalat sig för att kommerskol
Bihang

till riksdagens protokoll 1919. / sand. 921 käft. (År 959.) 1 •>

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungi. Maj:t8 proposition nr 359.

legitim övertager dessa undervisningsanstalter. Att de böra hänföras till

handelsdepartementet såsom högsta förvaltningsmyndighet, därom har jag

redan tidigare vid behandlingen av försvarsdepartementens sammanslagning

uttalat mig.

Frågor angående befälet å svenska handelsfartyg samt om behörighetsbrev

hava särskilt under de senaste aren utgjort en kvantitativt ganska

betydande del av finansdepartementets arbetsområde. I den mån dessa

frågor bliva föremål för Kungi. Maj:ts avgörande, synas de givetvis böra

förläggas till handelsdepartementet.

Bland ärenden rörande inskrivnings- och mönstring sväsen för sjöfolk

och dylikt har det under senare tid huvudsakligen varit frågor rörande

sjömanshusen, vilka på föredragning av finansdepartementet påkallat

Kungl. Maj:ts prövning. Samtliga dessa ärenden böra såsom sjöfartsärenden

höra under handelsdepartementet, liksom också frågor om registrering

av svenska fartyg — närmast en angelägenhet, som ankommer

på kommerskollegium.

Skeppsmätning särendena hava kommittéerna velat flytta från generaltullstyrelsen

till kommerskollegium. Det avgörande skälet härför har

varit det intima sambandet mellan skeppsmätningen och andra sjöfartsärenden

samt vikten av att dessa ärenden sammanfördes hos ett organ.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t jämväl föreslagit eu sådan

överflyttning, därvid föredragande departementschefen funnit det kraftigaste

skälet vara att söka i den omständigheten, att han delssjöfarten

mycket nära beröres av det sätt, varpå skeppsmätningen är ordnad, i

det bestämmelserna därom hava till syfte att angiva den norm, efter

vilken fartygens umgälder skola beräknas. Kommer den sålunda föreslagna

överflyttningen till stånd, synes det ligga närmast till hands,

att ärenden angående skeppsmätningsväsendet, vilka nu till övervägande

del behandlas inom sjöförsvarsdepartementet, liksom sjöfartsfrågor i allmänhet

förläggas under handelsdepartementet. Frågor angående sjöfartsavgifterna

lära däremot med hänsyn till sin fiskaliska natur böra förbliva

under finansdepartementet.

Under handelsdepartementet bör dispaschör sväsendet sortera.

Fn huvuddel av de sjöf artsärenden, som utgöra föremål för

civil förvaltningsverksamhet, består av frågor rörande sjöf artssäkerhet.

Sedan kommittéerna avgivit sitt utlåtande, har den nya sjöfartssäkerhetslagstiftningen

blivit genomförd. Den betydande förvaltningsuppgift, som

därmed och särskilt genom förtygsinspektionen blivit lagd å det allmänna,

har närmast kommit att åvila kommerskollegium. Handelsdepartementet

såsom den högsta myndigheten i sjöf artsfrågor torde emellertid på detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. j)faj:ts proposition nr 359.

Öl)

område få betydelsefulla uppgifter att tillvarataga, även om det närmaste

löpande arbetet såsom hittills stannar inom kommerskollegium.

Det viktiga och omfattande ärendesområde, som utgöres av näriugsstatistiken

och närmast handhaves av kommerskollegium, bör givetvis tillhöra

handelsdepartementet.

Departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén hava

föreslagit, att de å utrikesdepartementets rättsavdelning nu behandlade

s. k. ersättningsärendena — rörande utgifter för sjöfolk och nödställda

svenska undersåtar i utlandet m. in. — skulle överflyttas till kommerskollegium

och därmed inordnas under handelsdepartementet. Då emellertid

i det förslag till omorganisation av utrikesdepartementet, som förelägges

innevarande års riksdag, berörda ersättningsärenden fortfarande

äro upptagna bland sistnämnda departements arbetsuppgifter, lärer frågan

om deras förflyttning till annat departement nu få förfalla.

Departementalkommitterade hava — i enlighet med den av dem följda

allmänna principen, att den lagstiftning, vilken närmast sammanhänger

med ett departements verksamhetsområde, bör handhavas av detta departement

— föreslagit, att till handelsdepartementet skulle överflyttas flera

viktiga och omfattande lagstiftningsuppgifter, exempelvis lagstiftningen

angående handelsböcker och handelsräkningar, handelsregister, firma och

prokura samt aktiebolag, handelsbolag och enkla bolag ävensom sjölagstiftningen

och gruvlagstiftningen. Jag kan icke biträda förslaget, att

dylika var för sig omfattande, på flera områden ingripande och med den

allmänna civillagen rätt nära sammanhängande lagfrågor undantagas från

handläggning i justitiedepartementet. Däremot är jag i så måtto ense

med kommitterade, att mera speciella lagstiftningsfrågor, som beröra

begränsade ämnen, behandlas inom det departement, som har med den

administrativa tillämpningen av lagen att skaffa. I enlighet härmed förordar

jag, huvudsakligen i anslutning till departementalkommitterades

förslag, att till handelsdepartementet förlägges lagstiftningen angående

villkoren för drivande av handel och näringar, patent, skydd för varumärken,

mönster och modeller, oriktig ursprungsbeteckning, explosiva

varor, eldfarliga oljor och dylikt, lotterier, fartygsregister och sjöfartssäkerhet.

Vad beträffar lagstiftningen angående elektriska anläggningar,

torde densamma åtminstone tillsvidare böra kvarstanna i justitiedepartementet.

Vad angår utfärdandet av administrativa föreskrifter lärer det vara

klart, att detta bör ske inom det departement, som handlägger förvaltningsuppgifterna

på vederbörande område.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!. Maj:ts proposition nr 35,9.

1 enlighet med vad sålunda yttrats skulle handelsdepartementet

huvudsakligen handlägga ärenden angående

in- och utrikes handel i allmänhet, taxor å hamnavgifter och

grundpenningar samt taxor för kanaler, som ej tillhöra staten, hamnområden

;

industri i allmänhet, hantverk och annan dylik hantering;

lärlingsväsendet;

patent samt skydd för varumärken, mönster och modeller;

el ektriska anläggningar;

eldfarliga oljor, explosiva varor och kiseljärn;

bolagsväsendet;

bergs- och brukshantering;

in- och utrikes sjöfart i allmänhet, navigationsundervisning, befäl

å svenska handelsfartyg, mönstring av sjöfolk, registrering av fartyg,

skeppsmätningsväsendet, sjöfartssäkerhet;

näringsstatistik; samt

lagstiftning rörande

villkoren för drivande av handel och näringar,

patent,

skydd för varumärken, mönster och modeller,

oriktig ursprungsbeteckning,

explosiva varor, eldfarliga oljor o. d.,

lotterier,

fartygsregister och

sjöfartssäkerhet.

1 anslutning härtill skulle till handelsdepartementet höra:

kommerskollegium med bergsstaten,

patent- och registreringsverket samt

statens provningsanstalt.

Antalet under år 1918 avgjorda ärenden, vilka varit av natur att

i enlighet med den av mig angivna planen böra hänföras till det nya

handelsdepartementet, utgjorde, kristidsärenden oräknade, omkring 1,700,

varav handlagts 18 i justitiedepartementet, 191 i sjöförsvarsdepartementet,

41 i civildepartementet*, 28 i jordbruksdepartementet och återstoden

i finansdepartementet.

* Härvid hava de elektriska ärendena, som den 1 juli 19.18 flyttades från civil- till

finansdepartementet, räknats, som om de under hela året handlagts i sistnämnda departement,

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t» proposition nr .7.5.9,

101

Med avseende å handelsdepartementets organisation lärer man böra HandeMe

tillse, att denna organisation, utan att gå utöver vad som för närvarandet"

kan anses vara av behovet påkallat, dock från början gives den stadga och ''tion.

omfattning, att den kan fullt motsvara det ändamål, som med departementets

inrättande avsetts. Med denna utgångspunkt lärer vara otvivelaktigt,

att i departementet böra anställas såväl eu statssekreterare som

eu expeditionschef. Eu särskild statssekreterare lärer vara erforderlig med

hänsyn till det omfattande författnings- och riksdagsarbete, som kan förväntas

i detta departement. Det torde härvid också böra beaktas, att

den i viss mån nydanande verksamhet, som givetvis måste utmärka detta

departement, kräver, att vid departementschefens sida ställes eu kunnig

och erfaren person, som icke betungas med de mera expeditionella uppgifterna.

Därest expeditionschefen — särskilt under början av departementets

tillvaro — icke skulle bliva helt upptagen av de egentliga expeditionschefsgöromålen,

lärer han böra biträda med föredragning av en del

större löpande ärenden.

Genom sistnämnda anordning bör man enligt min mening för närvarande

kunna inskränka antalet byråer inom handelsdepartementet till

två, vardera med ett kansliråd som chef. Av dessa byråer torde den

ena lämpligen kunna i huvudsak handlägga ärenden angående handel och

sjöfart samt don andra industri- och bergsärenden. Den närmare fördelningen

av ärendena mellan byråerna och i sammanhang därmed avgörandet

av frågan, vilket kansliråd bör övertaga föredragningen av departementets

rätt fåtaliga regeringsrättsärenden, torde få bero på vidare omprövning.

Under den tid, då frågan om inrättande av ett handelsdepartement

stått på dagordningen, har vid upprepade tillfällen framhållits vikten

av att detta departement i sin verksamhet komme att stå i så intim

kontakt som möjligt med det praktiska näringslivet. 1 sådant hänseende

har jag redan i det föregående berört det av departementalkommitterade

och kommerskollegiikommittén framförda förslaget om inrättande av ett

näringsråd vid sidan av departementet. Emellertid torde de krav, som

härutinnan framställts, knappast kunna bliva på ett fullt tillfredsställande

sätt tillgodosedda, med mindre inom departementet anställas tjänstemän,

som äga teknisk sakkunskap och praktisk erfarenhet inom olika näringsområden.

I vilken form anställningen av dylika tjänstemän lämpligen

bör äga rum, torde icke nu behöva definitivt bestämmas. Man kan

exempelvis tänka sig den anordningen, att på de båda byråerna anställas

praktiskt förfarna assistenter, vilka skulle hava att biträda med

handläggning och eventuellt föredragning i statsrådsberedningen av sådana

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungi. Maj:ts proposition nr 359.

ärenden, som äro av mera teknisk beskaffenhet. Dylika assistenter torde

böra sökas företrädesvis bland yngre personer med praktisk utbildning

och erfarenhet. Då man emellertid icke torde kunna räkna med att för

längre tid vid statsförvaltningen knyta dugande krafter av ifrågavarande

slag, synas assistenterna böra tillsättas allenast på förordnande och uppbära

ersättning i form av arvode.

I samband med organisationsfrågan vill jag erinra, att chefen för

tinansdepartementet vid framläggande till innevarande års riksdag av förslag

till omorganisation av kommerskollegium förordat, att det centrala

statsorganet för kommersiell upplysning anordnas i kommerskollegium såsom

en sektion under handelsbyrån, samt hänvisat till att anstalter borde

träffas i syfte att trygga samarbetet på förevarande område med handelsdepartementet

och att effektivt underlätta tillgången till det kunskapsmaterial,

som sektionen avsåge att bereda. På frågans nuvarande ståndpunkt

har jag endast velat framföra tanken på eu sådan anordning, att

chefen för omförmälda sektion skulle, såsom fallet är exempelvis med

sekreteraren i bankinspektionen i förhållande till chefen för finansdepartementet,

anställas jämväl såsom biträde åt chefen för handelsdepartementet.

Beträffande behovet av förste och andre kanslisekreterare, registrator,

kvinnliga biträden och vaktmästare lärer nu icke behöva avgivas förslag.

Eu överslagsberäkning har givit vid handen, att handelsdepartementets

ordinarie avlöningsstat, tillfällig lönereglering oberäknad, skulle komma

att sluta å ett sammanlagt belopp av omkring 130,000 kronor.

Såsom jag redan förut framhållit, kommer handelsdepartementet med

sina huvudsakliga ärendesgrupper — handel, industri och sjöfart — att mottaga

det väsentliga av sitt arbetsmaterial från finansdepartementet, en mindre

del från sjöförsvarsdepartementet samt ett fåtal ärenden från justitie-,

civil- och jordbruksdepartementen. Någon inverkan på organisationen

av sistnämnda fyra departement lärer denna överflyttning i och för sig icke

komma att utöva. Däremot kommer överförandet från finansdepartementet

till det nya handelsdepartementet av ovanberörda ärendesgrupper givetvis

att medföra, att finansdepartementets byrå för ärenden angående handel,

industri och sjöfart m. m. utbrytes från detta departement och förlägges

till handelsdepartementet. Härigenom skulle den årliga direkta merutgiften

för handelsdepartementets inrättande komma att nedbringas med omkring

22,000 kronor och således uppgå till i runt tal 110,000 kronor.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

/tungt. Ma.j:ts proposition nr tidt).

Det återstår mig endast att beröra frågan om den tidpunkt, från

vilken den sålunda förordade departementsindelningen bör bliva gällande.

Å ena sidan är härvid att beakta, att den nya indelningen avser att fylla

viktiga, delvis trängande ändamål och sålunda bör träda i kraft snarast

möjligt. Å andra sidan kräver genomförandet av denna omorganisation

givetvis sin tid. Det vill förefalla, som om det erforderliga organisationsarbetet

borde kunna vara avslutat i god tid före den 1 juli 1920,

till vilken dag jämväl de medel, som för ändamålet erfordras, böra kunna

vara av 1920 års riksdag anvisade å tilläggsstat för samma år på grundvalen

av i detalj utförda stater för de nya departementen, som torde

böra föreläggas nämnda riksdag. Då det emellertid onekligen är vanskligt

att redan nu definitivt fastställa tidpunkten för organisationsarbetets

slutförande, synes mig för närvarande allenast böra bestämmas, att den

nya ordningen skall inträda å dag under år 1920, som av Konungen

bestämmes.

I enlighet med de grunder, för vilka jag nu redogjort, har jag

låtit inom justitiedepartementet utarbeta förslag till ny lag om statsdepartementen».

Föredraganden uppläste härefter omförmälda lagförslag samt hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga detsamma.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Förslag till lag om statsdepartementen......................2

Historisk översikt (1840—1912).......................3

Departementalkommitterades betänkande och förslag samt däröver avgivna yttranden . 7

Departementsindelningsfrågans vidare utveckling till nuvarande tid.........11

Departementens lönereglering och deras inre organisation...... 14

Olika alternativ för departementsindelningsfrågans lösning samt förslag därtill . . . .16

Försvarsdepartementet............................18

Civildepartementets uppdelning på två departement, ett kommunikationsdepartement och

ett socialdepartement . .........................Öl

Handelsdepartementet............................81

Stockholm 1919. Kung! Bokfcryokeriet. P. A. Norstedt & Söner.

184680

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:222 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om statsdepartementen. a1 i texten
  2. KU 1919:28 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om statsdepartementen. s. 1 i texten