Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om arbetstiden å svenska fartyg

1919-03-21 · 90 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 73 av 90 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:364, Med förslag till lag om arbetstiden å svenska fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. AfajUs proposition nr 364.

1

Nr 364.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

arbetstiden å svenska fartyg; given Stockholms slott den

21 mars 1919.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om arbetstiden å

svenska fartyg.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 326 höft. (Nr 364.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

Förslag

till lag om arbetstiden å svenska fartyg.

Med ändring av vad 44 och 96 §§ sjölagen innehålla häremot

stridande förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning

beträffande arbete, som å svenskt fartyg mot betalning anställd

person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag

ombord å fartyget eller annorstädes utför.

2 mom. Från lagens tillämpning undantages arbete, som utföres av

befälhavare å fartyg, å vilket utom befälhavaren minst två personer

äro anställda;

förste styrman å fartyg, varest ytterligare minst en styrman finnes:

förste maskinist å fartyg, varest ytterligare minst en maskinist

finnes;

läkare och telegrafist;

person, som är anställd uteslutande för passagerares förplägning

och uppassning med därtill hörande rengöring och diskning eller för passagerares

räkning i övrigt;

person, tillhörande redarens familj; samt

person, vilken är anställd å fartyg av följande slag, nämligen:

a) kronan tillhörigt fartyg, om vilket Konungen icke annorlunda

förordnat,

b) fiske- eller fångstfartyg, då det såsom sådant användes,

c) isbrytar- eller bärgningsfartyg, då det såsom sådant användes,

d) lustfartyg,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:tu proposition nv 3b‘4.

e) segelfartyg, som nyttjas allenast i fart pa helt eller delvis inom

riket belägna insjöar, floder eller kanaler eller inomskärs eller utanför

öppen kust på oavbruten sträcka av högst 30 distansminuter eller utomskärs

på enahanda sträcka eller mellan orter vid Öresund eller på Kristianiafjorden

intill Laurvig.

3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen eller den

myndighet, åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden

därutinnan utöva beslutanderätt, medgiva undantag jämväl i övrigt från

tillämpningen av denna lag.

2 §•

1 mom. I denna lag förstås med

skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1 mom. sägs;

sjöman: en var som förrättar skeppstjänst, varå lagen äger tillämpning;

oavbruten gång: att icke land angå res eller eljest beröring med land

äger rum under längre tid än två timmar vid varje tillfälle;

helgdag: söndag eller här i riket bruklig helgdag;

oceanfart: fart bortom 61 grader nordlig latitud (Bergen), 11 grader

västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud

(Brest);

nordsjöfart: annan fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen

Esbjerg—Texel.

2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas

måltidsrast ävensom annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt detsamma

varar minst en timme.

Ordinarie arbetstid till sjöss.

3 §•

Befinner sig fartyg till sjöss å resa, vilken under vanliga förhållanden

kräver mera än tolv timmars oavbruten gång, skall skeppstjänst vara

indelad i vakter (skift) på allmänt brukligt sätt.

4 §•

1 mom. Beträffande sjöman å fartyg som i 3 § avses, vilkens

arbete är indelat i vakter, gäller

att arbetstiden icke må under två på varandra följande dygn överstiga

tjugufyra timmar;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl, Maj:ts proposition nr 364.

att, i fall antalet styrmän, maskinister, smörjare eller kollämpare

uppgår till minst tre, arbetstiden för sjöman i dylik ställning icke må

under två på varandra följande dygn överstiga sexton timmar;

att arbetstiden för eldare å ångfartyg i oceanfart eller å sådant

fartyg i nordsjöfart, vars maskinstyrka uppgår till minst tvåhundrafemtio

indikerade hästkrafter, eller å dylikt fartyg, som är statt i inskränktare

fart och vars maskinstyrka uppgår till minst sexhundra indikerade

hästkrafter, icke må, i fall resan under vanliga förhållanden kräver mera

än tjugufyra timmars oavbruten gång, under två på varandra följande

dygn överstiga sexton timmar; samt

att å helgdag sjöman icke må användas till annan skeppstjänst än

dels vad som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller

navigering dels ock, där det kan anses ingå i sjömannens åligganden,

lättare rengöring av de för befälhavare, förste styrman, förste maskinist,

läkare, telegrafist eller sjöman avsedda rum eller sådant arbete, som,

enligt vad i 6 § stadgas, kan å helgdag åläggas i nämnda paragraf avsedd

personal.

5 §•

Sjöman å fartyg som i 3 § avses, vilkens arbete icke är indelat i

vakter och som ej tillhör den i 6 § omförmälda personal (dagman),

må å söckendag ej användas till skeppstjänst mera än nio timmar och å

helgdag ej till annan skeppstjänst än lättare rengöring av de för befälhavare,

förste styrman, förste maskinist, läkare, telegrafist eller sjöman

avsedda rum, i den mån sådan rengöring kan anses ingå i sjömannens

åligganden.

Arbetstiden skall förläggas mellan klockan 6 f. in. och klockan

6 e. m.

6 §.

Sjöman å fartyg som i 3 § avses, vilkens arbete icke är indelat i

vakter och som är anställd för tillsyn å provianten, för tillredning eller

servering av kosten eller för uppassning i övrigt eller för den rengöring

eller diskning, som med dylikt arbete äger samband, må å söckendag

icke användas till skeppstjänst mera än tolv timmar och å helgdag ej

till annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörande

diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den lättare

rengöring, som kan anses ingå i sjömannens åligganden.

Arbetstiden för sjömän, som i denna paragraf avses (köJcspersonat),

skall förläggas mellan klockan 5 f. m. och klockan 8 e. m.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:tu proposition nr iib''4.

7 §■

Befinner sig fartyg till sjöss ä resa, som under vanliga förhållanden

kräver högst tolv timmars oavbruten gång, och är skeppstjänst indelad

i vakter på allmänt brukligt sätt, skola bestämmelserna i 4 6 §§

lända till efterrättelse.

8 §■

Befinner sig fartyg till sjöss å sådan resa, som i 7 § avses, men

är ej skeppstjänst indelad i vakter på allmänt brukligt sätt, skall beträffande

arbetstiden gälla:

att sjöman icke må användas till skeppstjänst, däri inbegripen

skeppstjänst i hamn, mera än tjugufyra timmar under två på varandra

följande dygn; samt

att annan än kökspersonalen tillhörande sjöman ej heller må användas

mera än sextiotre timmar i veckan.

Ordinarie arbetstid i hamn.

9 §•

Under fartygs uppehåll i hamn må befälhavare, därest fartygets

avgång skall äga rum senast under dygnet näst efter det, varunder fartyget

ankommit till hamnen, anordna skeppstjänsten i enlighet med de

bestämmelser, som äga tillämpning, då fartyget är till sjöss.

10 §.

Därest fartygs uppehåll i hamn avses att vara längre, än i 9 §

omförmäles, eller skeppst jänsten vid kortare uppehåll dock ej varder

anordnad så, som i nämnda paragraf sägs, skall beträffande sjömans

ordinarie arbetstid gälla:

att sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag

användas till skeppstjänst mera än åtta och en halv timmar och å helgdag

icke till annan skeppstjänst än lättare rengöring av de för befälhavare,

förste styrman, förste maskinist, läkare, telegrafist eller sjöman

avsedda rum, i den mån sådan rengöring kan anses ingå i sjömannens

åligganden;

att sjöman, som tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag användas

till skeppstjänst mera än tolv timmar och å helgdag ej till annan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

skeppst jänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörande

diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den lättare rengöring,

som kan anses ingå i sjömannens åligganden; samt

att arbetstiden skall förläggas för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen,

mellan klockan 6 f. m. och klockan 6 e. m., såvida ej annat

överenskommes, samt för kökspersonalen mellan klockan 5 f. m. och

klockan 7 e. m., sa framt ej annat föranledes av överenskommelse, varom

nyss nämnts.

11 §•

Under fartygs uppehåll i hamn skall sjöman, för att få tillfälle att

under affärs- och expeditionstid gå i land, en gång i månaden åtnjuta

ledighet från skeppstjänsten för tiden efter klockan 12 middagen å dag,

då affärs- och expeditionslokaler hållas öppna. Överstiger icke fartygs

oavbrutna uppehåll i hamn fyrtioåtta timmar, må dock sådan ledighet

påfordras allenast, såvida fartygets avgång därigenom icke fördröjes.

Ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn.

12 §.

1 mom. Då fartyg, varå skeppst jänst är indelad i vakter på allmänt

brukligt sätt, ankommer till eller avgår från hamn, må sjöman

användas till arbete utöver vad i 4, 5, 6 eller 10 § stadgas, dock icke

längre tid, än att arbetstiden under två på varandra följande dygn för

sjöman, vilkens arbetstid enligt bestämmelserna i 4 § må utgöra högst

sexton timmar, icke överstiger denna tid samt för annan sjöman icke

överstiger tjugufyra timmar.

2 mom. Då fråga är om annat fartyg, än i 1 mom. avses, regleras

sjömans arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn

av bestämmelserna i 8 §.

Säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m.

13 §.

Utan hinder av vad här ovan stadgats må sjöman användas till

skeppstjänst, då fråga är om:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 7

a) skeppstjära som med hänsyn till fartygets säkerhet nödvändigt

måste utföras å annan tid, än sjömannen eljest har att förrätta skeppstjänst;
b)

skeppstjänst som erfordras för lämnande av hjälp, varom i 34 a,

223 eller 223 a § sjölagen sägs;

c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap,

som, i enlighet med vad därom särskilt stadgas, varda anställda;

d) askhissning; samt

e) skeppstjänst, som föranledes därav, att besättningen blivit under

pågående resa förminskad.

För skeppstjänst, som sjöman utför på grund av bestämmelserna

i denna paragraf, är han, såvitt ej annat överenskommits, icke berättigad

till ersättning i vidare mån, än i 95 § sjölagen sägs.

14 §.

Sjöman vare pliktig att i större utsträckning och å andra tider,

än i 4, 5, 6, 8, 10 eller 12 § sägs, mot ersättning utföra jämväl annan

än i 13 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).

Beträffande sådant övertidsarbete gälla de i 15 § angivna begränsningar,

dock ej då fråga är om skeppstjänst, som erfordras för lastens

säkerhet eller för vidtagande av åtgärd, som blivit påbjuden av myndighet

i hamn och som måste företagas å tid, då sjöman eljest endast må

användas till skeppstjänst, som i 13 § omförmäles.

15 §.

1 mom. A fartyg, där skeppstjänst är indelad i vakter på allmänt

brukligt sätt, må till sjöss eller under dygn, då fartyg ankommer till eller

avgår från hamn, övertidsarbete icke åläggas sjöman, såvida tiden för

hans skeppstjänst därigenom skulle under två på varandra följande dygn

med mera än sex timmar överskjuta den ordinarie arbetstiden.

2 mom. Befinner sig fartyg, som i 1 mom. avses, i hamn, må

sjöman icke användas till övertidsarbete

å söckendag, därest tiden för sjömannens skeppstjänst därigenom

skulle antingen överstiga den ordinarie arbetstiden för samma dygn med

mera än sex timmar eller under två på varandra följande dygn uppgå

till mera än tjugunio timmar; samt

å helgdag, därest sjömannens skeppstjänst under samma dag därigenom

skulle överstiga åtta och en halv timmar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:t$ proposition nr 364.

Till övertidsarbete för annan lastning eller lossning än sådan, som

avser passagerares effekter eller post eller gods, vars lastning eller lossning

ej kan utan fara för godset uppskjutas, må sjöman ej användas å

helgdag eller oftare än varannan dag, så framt icke övertidsarbetet erfordras

för att fartygets avgång ej må avsevärt fördröjas.

3 mom. Å annat fartyg, än i 1 mom. avses, må sjöman icke

användas till övertidsarbete, därest den tid, varunder han såväl i hamn

som till sjöss utför skeppstjänst, därigenom skulle under två på varandra

följande dygn överstiga trettio timmar.

4 mom. Till övertidsarbete må sjöman icke användas mera än

aderton timmar i veckan.

16 §.

Ersättning för övertidsarbete skall, för timme beräknat, utgöra, när

arbetet utföres å söckendag, en etthundrafemtiondel och, när arbetet utföres

å helgdag, en sjuttiofemtedel av sjömannens kontanta månadslön.

Har sjöman någon dag mera än två timmar använts till övertidsarbete,

bestående av lastning eller lossning, skall, därest han under närmast

följande dag eller dagar användes för enahanda arbete, sjömannen

för det å sistberörda dag eller dagar utförda övertidsarbete av sådan art

utfå ersättning efter den för övertidsarbete å helgdag stadgade beräkningsgrund,

ändock att arbetet utförts å söckendag.

Ersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete

utföres. För varje påbörjad halvtimme betalas ersättning såsom för

halvtimme.

Övriga bestämmelser.

17 §.

Avtal, som ingås i strid mot denna lag, vare utan verkan.

18 §.

För varje dag, varunder övertidsarbete förekommer, åligger det

befälhavaren att senast nästföljande dag härom göra anteckning i särskild

övertidsjournal, upprättad enligt formulär, som fastställes av fartygsinspektionens

chefsmyndighet.

Ej må någon, vars rätt är därav beroende, förvägras att om över
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 364. 9

tidsjournals innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt

utdrag. Övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år etter dess

avslutning.

19 §.

Befälhavare skall tillse, att ett exemplar av denna lag linnés tillgängligt

ombord å fartyget.

20 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens

tillsynsorgan; och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kap. lagen den 16 oktober 1914

om tillsyn å fartyg finnes stadgat.

Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av

Konungen.

21 §•

Befälhavare, som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot

vad i denna lag stadgas eller som bryter mot bestämmelsen i 11 §,

straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor.

Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen visas hava

skett med hans vetskap.

22 §.

Bryter befälhavare eller redare mot bestämmelse, som är meddelad

i 18 §, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

23 §.

Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada

göra, fört falsk övertidsj ournal eller övertidsj our nålen ändrat eller förstört,

undanstuckit eller oläslig gjort, straffes med böter eller fängelse i

högst sex månader.

Har redare gjort sig skyldig till förseelse, som nu sagts, eller visas

sådan av befälhavaren begången förseelse hava skett med redarens vetskap,

vare han förfallen till enahanda ansvar.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 326 käft. (AV 364) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

24 §.

Åsidosätter befälhavare den skyldighet, som enligt 19 § åligger

honom, straffes med böter, högst etthundra kronor.

25 ''§.

Allmän åklagare åligger att tala å förseelse, varom i denna lag sägs.

26 §.

Om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, skall

vad i 323 325 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

27 §.

Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall

vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

28 §.

Bötei, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola

vid bristande tillgång till deras fulla gäldande förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920 och gäller till och

med den 31 december 1923; skolande dels beträffande sådan undertiden

för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 21—24 §§, dels ock

i fråga om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, vad i

lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t» proposition nr 364.

1 1

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Helen er,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Pethén,

Nilson,

Friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning'' med cheferna för justitie- och civildepartementen

anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson,

följande:

Statsrådet och chefen för civildepartementet har förut denna dagför

Kungl. Maj:t anmält förslag till lag om arbetstidens begränsning, vilken

lag skulle med angivna undantag äga tillämpning å varje rörelse,

industriell eller icke, vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares

räkning, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat

dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare på sådant sätt användes.

Undantagen från lagens tillämpning avsågo arbetsområden, där antingen

någon reglering'' av arbetstiden överhuvud taget icke lämpligen kunde äga

rum eller förhållandena vore så egenartade, att de påkallade särskild

lagstiftning. Till sistnämnda grupp av undantag'' är att hänföra bestämmelsen,

varigenom från lagens tillämpning undantages arbete, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Gällande

lagstift
ning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

utföres av sjöfolk; och har i sagda lagförslag beträffande sådant arbete

hänvisning skett till särskild lag.

I syfte att möjliggöra eu lösning av frågan om arbetstidens begränsning

för sjöfolk samtidigt med den större frågan om åttatiminarsdagen

inom industrien, anmodade jag sistlidne höst de s. k. skeppstjänstkommitterade

vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 november

1917 tillkallats för att inom finansdepartementet verkställa utredning och

avgiva förslag till de bestämmelser, som kunde finnas erforderliga och lämpliga

rörande fartygsbesättnings arbets- och 1 e vn adsf örh ål lan (ten, särskilt

rörande frågan om bemanningens tillräcklighet (bemanningsskala), ävensom

beträffande tillsynen från det allmännas sida i berörda hänseenden

att snarast möjligt upptaga till behandling frågan angående bestämmelser

om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg, därvid eventuellt

förslag i ämnet borde föreligga å sådan tid, att detsamma skulle kunna

framläggas för den nu samlade riksdagen.

Sedan de sakkunniga i anledning härav under sistlidne februari

månad inkommit med förslag till lag om begränsning av arbetstiden å

svenska fartyg samt såväl vederbörande myndigheter avgivit gemensamt

infordrat utlåtande över förslaget, som ock olika sammanslutningar av

redare och sjöfolk lämnats tillfälle att yttra sig över detsamma, anhåller

jag att nu få underställa denna fråga Kungl. Maj:ts prövning.

Det torde tillåtas mig att till eu början lämna en kort redogörelse

för de huvudsakliga bestämmelser i svensk lagstiftning, som kunna sägas

avse arbetstiden ombord.

5 a § sjölagen, som avser sjöfartssäkerheten, innehåller föreskrifter av

beskaffenhet att jämväl i någon mån reglera arbetstiden till sjöss. Enligt

nämnda paragraf får nämligen för resa, som under vanliga förhållanden

kräver mera än tolv timmars oavbruten gång eller eljest är sådan, att

skeppstjänsten måste indelas på skift, fartyget ej hava mindre däcksbesättning

än som jämte befälet är i vardera av två vakter tillräcklig

för skeppstjänsten å däck, medan fartyget är i gång, ej heller, om det

är ångfartyg, mindre maskinbesättning än som jämte maskinbefälet är i

vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten i maskinen under

fartygets gång.

I sjölagens 44 § stadgas, bl. a., att befälhavaren skall vid anordnande

av det arbete, som erfordras, såvitt ske kan, taga hänsyn till envars

ställning i tjänsten samt tillse, att besättningen beredes tillfälle till

nödig sömn och vila. Vidare bestämmes i sagda lagrum, att å frivakter

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. MajUs ''proposition nr 364.

U!

samt å söndagar eller andra här i riket brukliga • helgdagar må befälhavaren

icke ålägga besättningen arbete, som kan tåla uppskov.

Även 78 sjölagen innehåller bestämmelser, som i viss män reglera

arbetet ombord. Där föreskrives, att det åligger envar av besättningen

att i hamn och till sjöss, ombord och i land, noggrant åtlyda

förmans befallningar angående tjänsten, sorgfälligt vårda fartyg och gods

samt i övrigt med omsorg och nit fullgöra tjänsten, vare sig natt eller

dag, helg- eller söckendag.

I 96 § sjölagen stadgas, att därest, medan fartyg ligger i hamn,

sjömans arbetstid, med undantag för arbete för fartygets säkerhet, överstiger

tio timmar eller inom tropikerna nio timmar om dygnet, skall

han åtnjuta särskild ersättning för det på övertid utförda arbetet, vilken

ersättning icke må till någon av besättningen utgå med lägre belopp

för timme än trettio öre med tillägg av en fyrahundradedel av hans

hyra för månad.

Rörande arbetet ombord å sön- och helgdagar återfinnes ock i

96 § den bestämmelse, att, därest befälhavare i trängande fall finner

nödigt att å söndagar eller andra här i riket brukliga helgdagar ålägga

sjöman att i hamn utföra arbete, som icke berör fartygets säkerhet,

skall han för den tid, varunder arbetet pågår, likaledes erhålla ersättning

efter ovan angivna beräkning.

Sålunda beräknad särskild ersättning skall enligt 96 § jämväl

åtnjutas av sjöman, som i hamn gör nattvakt utan motsvarande fritid

om dagen.

Slutligen föreskrives i 96 §, att paragrafens stadganden icke gälla

om ersättning till styrman och maskinist och icke äga tillämpning å

fiskefartyg.

I sjölagens 108 § förekomma bestämmelser rörande arbete av vissa

ombord anställda, vilka betecknas såsom »de å fartyget anställda personer,

vilka ej höra till den egentliga besättningen». Sådana personer

äro jämlikt sistnämnda paragraf skyldiga att hörsamma befälhavarens

föreskrifter med avseende på ordning och skick ombord ävensom att

förrätta det arbete, befälhavaren för fartygets säkerhet finner nödigt att

ålägga dem. I samma paragraf stadgas vidare, att bestämmelserna i

96 § beträffande övertidsersättning icke å sådana personer äga tillämpning.

I detta sammanhang torde böra erinras om, att ovan anförda stadganden

rörande regleringen av arbetet ombord kompletteras med vissa

straff- och andra bestämmelser, åsyftande att säkerställa arbetets ostörda

fortgång.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

Slutligen föreskrives i 3 § av förordningen den 23 december 1915

angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg, att maskindrivet

fartyg icke må på långresa å utomeuropeiska farvatten, Medelhavet

och Svarta havet häri ej inbegripna, hava mindre maskinbesättning än

som jämte maskinbefälet är i envar av tre vakter tillräcklig för skeppstjänsten

i maskinen under fartygets gång, samt att den del av maskinbesättningen,

som ständigt erfordras för fartygets framdrivande å sagda

farvatten, lämpare och smörj are således undantagna, icke må utan

tvingande skäl fördelas på mindre än tre vakter. Härigenom bliver

arbetstiden åtminstone för ifrågavarande del av maskinbesättningen åtta

timmar om dygnet.

De gukkuii- Efter att hava lämnat en redogörelse för ovanberörda stadganden

'' kande^ch" an^ara sakkunniga — vilka tillika föranstaltat om eu utredning rö
förstag''.

rande arbetstiden å svenska fartyg, till vilken utredning jag hänvisar —

beträffande behovet av ytterligare lagstiftning i ämnet följande:

Det torde vara allmänt känt liksom ock framgå av den å sid. 57 o. följ.

(i de sakkunnigas betänkande) lämnade redogörelsen för resultatet av den utav

sakkunniga anordnade utredning, att arbetstids! örhållandena, särskilt ombord å

fartyg i den av (sjöfarts) kommittén berörda inskränktare farten (kanalfarten inbegripen),

fortfarande lämna rom för berättigade anmärkningar. Men redogörelsen visar

förekomsten av missförhållanden beträffande arbetstiden även inom andra farter.

Vad angår de olika besättningsgrupperna, faller först i ögonen, att kökspersonalen

tiar en alldeles oskälig arbetstid. Redogörelsen giver emellertid vid handen, att

även för andra grupper åtminstone i enstaka fall en alldeles oskälig arbetstid

förekommer, liksom ock i många fall medelarbetstiden synes för lång. Slutligen

talar den erfarenhet, so_m åtskilliga av sakkunniga själva förvärvat, liksom ock

den kännedom i övrigt, som sakkunniga äga om hithörande förhållanden, för att

en ytterligare begränsning av arbetstiden ombord är av nöden icke minst för bevarande

av besättningens arbetsduglighet, vilken har sin betydelse för sjöfartssäkerheten.

En dylik reglering sker bäst på lagstiftningens väg.

I anslutning härtill anföra de sakkunnige vidare:

Då sakkunniga nu haft att överväga i vilken grad arbetstiden ombord

lämpligen borde begränsas, har klart framstått för sakkunniga önskvärdheten av

att för sjömännens vidkommande med hänsyn till deras ofta hårda och påkostande

arbete normalarbetsdagen kunde komma till användning. Å andra sidan resa de

säregna betingelser, under vilka sjömansyrket utövas, oöverstigliga hinder för ett

fullständigt genomförande av normalarbetsdagen. Sakkunniga hava emellertid

sökt att i görligaste mån realisera önskemålet. Sakkunnigas förslag till lag om

begränsning av arbetstiden å svenska fartyg är därför uppgjort i så nära anslutning,

som möjligt varit, till principen om åtta timmars ordinarie arbetsdag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 304.

i;>

1 detta sammanhang torde det tillåtas mig att lämna eu kort översikt

över det av de sakkunniga utarbetade författningsförslaget.

Enligt dess 1 § skulle lagen äga tillämpning i avseende ä arbete,

som det åligger person, som är mot betalning anställd å svenskt fartyg,

att utföra på grund av lians anställning ombord, evad arbetet utföres

ombord eller icke. Sådant arbete benämna de sakkunniga skeppstjänst.

Från lagens tillämpning undantages dock dels skeppstjänst, som

utföres av befälhavare eller telegrafist eller person, som är anställd uteslutande

för tillredning eller servering av passagerares kost eller för deras

uppassning i övrigt eller för den rengöring eller diskning, som med

sådant arbete äger samband, dels ock all skeppstjänst å vissa fartyg,

nämligen kronan tillhöriga fartyg, om vilka Konungen icke annorlunda

förordnat, fiske-, fångst-, isbrytar- och bärgningsfartyg, då de såsom

sådana användas, lustfartyg samt segelfartyg i viss inskränktare fart.

Frånsett överhuvudtaget lokaltrafiksfartyg, skilja de sakkunniga

mellan skeppstjänst då fartyg ligger i hamn, skeppstjänst då fartyg är

till sjöss, samt skeppstjänst då fartyg avgår från eller ankommer till hamn.

I förslagets 3 § har den ordinarie arbetstiden i hamn för sjöman,

som ej är anställd för tillredning eller servering av kosten eller för upppassning

i övrigt eller för den rengöring och diskning, som med dylikt

arbete äger samband, bestämts till åtta och en halv timmar å söckendag.

Kökspersonalens ordinarie arbetstid i hamn har föreslagits till tolv timmar

å söckendag.

Sön- och helgdagar skall enligt de sakkunnigas förslag, liksom nu

är fallet, under vanliga förhållanden icke förekomma annat arbete än det

nödvändigaste, såsom den rengöring av befälhavarens och besättningens

bostäder, som av hygieniska och trevnadshänsyn kan vara författningsenligt

föreskriven, ävensom kostens tillredning och servering m. m.

Överstiger icke fartygs oavbrutna uppehåll i hamn tjugufyra timmar,

äger befälhavaren anordna skeppstjänsten såsom å fartyg till sjöss.

Den ordinarie arbetstiden i hamn skall infalla för kökspersonalen

mellan klockan fem förmiddagen och klockan sju eftermiddagen och för

den övriga besättningen mellan klockan sex förmiddagen och klockan sex

eftermiddagen; dock må, efter överenskommelse mellan befälhavare och

besättning, arbetstiden förläggas även till annan tid av dygnet.

Vidare hava de sakkunniga föreslagit eu bestämmelse av innehåll,

att sjöman under fartygs uppehåll i hamn skall, för att få tillfälle att

under affärs- eller expeditionstid gå i land, en gång i månaden åtnjuta

ledighet efter klockan tolv middagen. Överstiger icke fartygs oavbrutna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung t. Maj:ts proposition nr 364.

uppehåll i hamn fyrtioåtta timmar, må dock sådan ledighet åtnjutas

allenast i det fall, att icke fartygets avgång därigenom fördröjes.

Den ordinarie arbetstiden å fartyg, som är till sjöss, har i 4 §

satts till högst tjugufyra timmar under två omedelbart på varandra följande

dygn för sjöman, vilkens skeppstjänst är indelad i vakter. Undantag

från denna huvudregel utgöra dels befälskategorierna samt

smörjare och lämpare, för vilka föreslagits allenast sexton timmars ordinarie

arbetstid under två dygn, när antalet inom de olika besättningskategorierna

medgiver genomförande av trevaktssystem, dels ock eldarna

å fartyg av viss maskinstyrka eller i viss fart, för vilka likaledes ifrågasatts

en ordinarie arbetstid av sexton timmar under två dygn.

För icke vaktindelat manskap (dagmän) skall den ordinarie arbetstiden

utgöra nio timmar å söckendag.

Kökspersonalen skall å söckendag hava samma ordinarie arbetstid

som i hamn, tolv timmar.

Yad angår sön- och helgdagar, har i regeln förbjudits annat arbete

än det allra nödvändigaste, d. v. s. det arbete, som erfordras för fartygets

framdrivande, manövrering och navigering samt rengöring1 av befälhavarens

och besättningens bostäder, ävensom, för kökspersonalens vidkommande,

tillredning och servering av kosten in. m.

I den mån en sådan begränsning kan genomföras, hava de sakkunniga

ock föreslagit, att den ordinarie arbetstiden till sjöss skall infalla

under viss tid av dygnet, nämligen för dagmännen utom kökspersonalen

mellan klockan sex förmiddagen och klockan sex eftermiddagen samt för

kökspersonalen, om dess arbete ej är uppdelat i vakter, mellan klockan

fem förmiddagen och klockan åtta eftermiddagen. .

5 ?? åsyftar att reglera arbetstiden vid fartygs avgång från eller

ankomst till hamn. Här fastställes för det dygn, då fartyg avgår från

eller ankommer till hamn-, jämte det omedelbart föregående eller påföljande

samma ordinarie arbetstid som till sjöss, dock att även dagman

vid dessa tillfällen kan få eu arbetstid av tjugufyra timmar. Den skeppstjänst,

varom i 5 § sägs, kan åläggas besättningen å vilken tid av

dygnet som helst, å helgdag liksom å söckendag, samt utan inskränkning

beträffande arbetets art.

I 4 § 2 mom. b) lämnas bestämmelser rörande den ordinarie arbetstiden

å lokaltraliksfartyg, vartill de sakkunniga även hänföra bogserångfartyg,

som ej utföra långfärdsbogsering. Sagda arbetstid begränsas

ej i vidare mån, än att den ej må överskrida tjugufyra timmar under

två omedelbart på varandra följande dygn och för sjöman, ej tillhörande

kökspersonalen, sextiotre timmar i veckan, antingen arbetet utföres, medan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 364.

17

fartyget är till sjöss, eller medan det ligger i hamn. Något förbud mot

helgdagsarbete ifrågasattes ej beträffande dessa fartyg.

Utöver den ordinarie arbetstiden — dock ej vid fartygs ankomst

till eller avgång från hamn — eller å annan tid av dygnet, än den förstnämnda

i regeln skulle infalla, hava de sakkunniga tänkt sig övertidsarbete

böra i viss utsträckning medgivas. Bestämmelserna rörande övertidsarbete

återfinnas i 6 § av de sakkunnigas förslag.

Enligt dessa bestämmelser må sjöman icke användas till övertidsarbete

mera än tillsammans aderton timmar i veckan.

Beträffande lokaltrafiksfartygen stadgas ock den begränsning av

övertidsarbetet, att tiden härför och för den ordinarie arbetstiden sammanlagt

må under två omedelbart på varandra följande dygn uppgå till

högst trettio timmar.

Å andra fartyg begränsas enligt de sakkunnigas förslag övertidsarbetet

till sjöss till sex timmar under två omedelbart på varandra följande

dygn samt i hamn till sex timmar å söckendag och å helgdag sålunda,

att hela den tid, varunder sjöman användes till skeppstjänst, må uppgå till

högst åtta och en halv timmar. Dessutom bestämmes, att sjöman ej må

användas till övertidsarbete, som utgöres av lastning eller lossning å helgdag

eller oftare än varannan dag, där fartygets avgång icke därigenom

onödigtvis fördröjes.

I förslagets 7 § stadgas om ersättning för övertidsarbete efter viss

beräkningsgrund. För övertidsarbete å helgdag föreslås dubbelt större

ersättning än för sådant arbete å söckendag. Har sjöman använts till

övertidsarbete, bestående av lastning eller lossning, två eller flera dagar

å rad, skall för andra dagen och de följande dagar, arbetet må hava pågått,

för detsamma utgå ersättning såsom för övertidsarbete å helgdag,

ändock att arbetet utförts å söckendag.

Övertidsersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle, övertidsarbete

utföres.

Emellertid förekommer inom skeppstjänsten arbete, som måste utföras

när som helst och under, teoretiskt sett, obegränsad tid.

Såsom sådant arbete angiva de sakkunniga i förslagets 8 § skeppstjänst,

som är nödvändig för fartygets säkerhet, skeppstjänst, som erfordras

för lämnande av hjälp, varom i 34 a, 223 eller 223 a § sjölagen

stadgas, skeppstjänst, avseende sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap,

som, i enlighet med vad därom särskilt stadgas, varda

anställda, samt askhissning.

Dylik skeppstjänst skulle ej vara begränsad till viss tid och för

densamma skulle ej heller utgå särskild ersättning.

Bihang till riksdagens protokoll 1319. 1 samt. 326 käft. (Nr 364.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

Sakkunniga hava i 9 § infört bestämmelse om att avtal, som ingås

i strid mot den föreslagna lagen, skall vara utan verkan.

I 10 § föreskrives, att befälhavaren skall göra anteckning om övertidsarbete

i särskild övertids journal, upprättad enligt formulär, som fastställes

av fartygsinspektionens chefsmyndighet. Därjämte innehåller paragrafen

föreskrifter om avslutad övertidsjournals förvaring och om rätt

för vederbörande att taga kännedom om journals innehåll.

II § stadgar skyldighet för befälhavaren att tillse, att ett exemplar

av lagen finnes tillgängligt ombord å fartyget.

I övrigt innehåller förslaget föreskrifter rörande tillsyn å författningens

efterlevnad och ansvar för överträdelse av bestämmelserna i densamma

ävensom rörande domstol m. in.

över förslå- Över sakkunnigas förslag hava kommerskollegium och socialstyrel
SyttraTnden.

a sen av£ivit infordrat gemensamt utlåtande; vid vilket finnes fogat dels

protokoll vid sammanträde av sociala rådets sektion för arbetarskydd och

arbetarfrågor i allmänhet den 18 och den 20 februari innevarande år för

behandling av ifrågavarande ärende dels ock ett till kommerskollegium

inkommet yttrande i ämnet av Stockholms rederiaktiebolag Svea.

Därjämte har tillfälle beretts Sveriges allmänna sjöfartsförening,

Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Kanalflottans rederiförening,

Skärgårds- och mälartiottornas rederiförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

Ångfartygsbefälhavarsällskapet i Stockholm, Stockholms

bogserbåtsbefälhavarsällskap, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjömansunionen

och Svenska eldarunionen att i ärendet avgiva yttrande; och

hava sådana yttranden inkommit från dessa sammanslutningar, med undantag

av sjömans- och eldarunionerna, bogserbåtsbefälhavaresällskapet

samt Sveriges redareförening och Kanalflottans rederiförening, vilka båda

sistnämnda emellertid anmält, att yttranden från dem vore att förvänta.

Det av Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening avgivna utlåtandet

har dessutom undertecknats av en del enskilda rederiföretag. Slutligen

har Stockholms transport- och bogseringsaktiebolag samt Nautiska föreningen

i Göteborg tillställt mig uttalanden i ämnet.

Ur dessa yttranden torde då vara lämpligt att till en början återgiva

vissa uttalanden rörande en del spörsmål av mera allmän art, vilka

sammanhänga med förevarande ärende.

Kommers- Kommerskollegium och socialstyrelsen erinra till eu början, att den

ochZlIal tid’ som stått dem tid buds för yttrandets avgivande varit knappt tillmätt,

styrelsen. att ämbetsverken därför icke kunnat ägna ärendet den ingående behand
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr .''164.

19

ling, som dess vikt otvivelaktigt krävde, samt att ämbetsverken ej heller

kunnat sätta sig i förbindelse med de olika intressenter, vilka närmast

berördes av frågan och vilkas mening det skulle varit värdefullt att

inhämta för åstadkommande av en mera allsidig utredning. Härefter

anföra ämbetsverken vidare:

De sjöfolket berörande förhållanden, vilka skeppstjänstkommitterade jämlikt

sitt uppdrag hava att behandla, nämligen fartygs besättnings arbets- och levnadsförhållanden,

stå i så intimt samband med varandra, att en sådan avdelning

därav, som det nu framlagda förslaget innefattar, icke gärna kan utbrytas och

behandlas för sig, utan att enhetligheten därav blir lidande. Särskilt äro

frågorna om arbetstidens begränsning och om bemanningens tillräcklighet (s. k.

bemanningsskala) i hög grad beroende av varandra. En minskning av arbetstiden

medför i många fall ökat besättningsantal, och härav följer i sin tur behov

av en ofta med avsevärda kostnader förbunden ökning av bostadsutrymmet för

besättningen, vadan jämväl bostadsfrågan står med de nyssnämnda spörsmålen i

ett innerligt samband. Det skulle utan tvivel vara fördelaktigare för dessa olika

problems lyckliga lösning, om de bleve upptagna till behandling i ett sammanhang.

En annan omständighet, som är av största betydelse för bedömandet av

ifrågavarande lagförslag, äro de internationella förhållandena i förevarande avseende.

Av den utredning, som härutinnan förebragts i kommittébetänkandet,

framgår, att världens förnämsta sjöfartsidkande nationer sakna, som kommitterade

också framhållit, en mera genomförd lagstiftning på området, och i intet av dessa

länder har arbetstiden å fartyg författningsenligt begränsats i den utsträckning,

som avses i skeppstjänstkommitterades förslag. I Norge har emellertid frågan

framskridit så långt, att där föreligger ett förslag till lag om arbetstiden å

norsaa fartyg, vilket förslag för närvarande är beroende på stortingets prövning.

Detta norska förslag innehåller dock i viktiga avseenden icke sa långt gående

begränsningar av arbetstiden som kommitterades förslag.

Betydelsen av en enhetlig internationell reglering på det socialpolitiska området,

vartill även förevarande spörsmål forte få räknas, har framhållits av socialstyrelsen

i underdånigt utlåtande till Eders Kungl. Maj:t (i Civildepartementet) av

den 11 februari 1919 över en utav svenska sektionen av internationella föreningen

för lagstadgat arbetarskydd gjord underdånig tfamställning om åtgärder för enhetlig

internationell lagstiftning på det sociala området. Styrelsen anförde därvid

bland annat följande, till vilket jämväl kommerskollegium ansluter sig.

Det vore otvivelaktigt, att den tveksamhet eller det direkta motstånd, som

yppades mot sociala utvecklingstendenser och reformförslag, i inånga fall väsentligen

förestavats av farhågor för de menliga återverkningar på landets ekonomiska

liv, som av dem skulle framkallas, därest de genomfördes utan samband

med likartade åtgärder av enahanda ekonomisk innebörd inom länder, med vilka

vårt näringsliv stode i konkurrensförhållande. Styrelsen ville i sådant avseende

särskilt erinra om den planerade lagstiftningen om genomförande av 48 timmars

arbetsvecka. Då den genomsnittliga arbetstiden inom industrien för närvarande

torde vara omkring 55 timmar i veckan, skulle denna lagstiftning komma

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

att medföra en inskränkning av arbetstiden med omkring 13 %. Då härvid

torde förutsättas, att arbetsinkomsten för arbetarna icke skulle minskas, skulle

lagstiftningens genomförande, även om man möjligen finge räkna med stegrad

arbetsintensitet och vissa andra lör produktionen gynnsamma verkningar av reformen,

otvivelaktigt medföra ökning av produktionskostnaderna och stegring av

produkternas pris. I den mån icke genom likartad lagstiftning enahanda belastning

påvilade produktionen inom de länder, med vilka vårt land stode i handelsutbyte,

kunde vårt näringsliv härigenom komma i försämrad ställning gent emot

utlandets till skada för landet och dess inbyggare. Motsvarande förhållanden

framträdde jämväl i fråga om en skärpt social lagstiftning inom sjöfartens område.

Aven här framträdde starka krav på kortare arbetstid, ökad bemanning,

förbättrade bostäder och utspisning o. s. v. Eventuella lagstiftningsåtgärder i

sådant syfte kunde emellertid icke undgå att oproportionerligt belasta de svenska

företagen på området, för den händelse icke beträffande de inom sjöfartens område

ledande ländernas handelsflottor likartade skärpta krav gjordes gällande.

Följden kunde då bliva, att vår egen rederinärings konkurrenskraft minskades

och att det svenska tonnaget liksom det svenska sjöfolket hänvisades till att övergå

i utländsk drift.

Vad socialstyrelsen sålunda anfört framhäver tydligt de olägenheter, som

ett ensidigt genomförande för Sveriges del av en begränsning i arbetstiden å fartyg

skulle kunna medföra. Särskilt är det angeläget, att i denna fråga vederbörlig

hänsyn tages till gällande bestämmelser och lagstiftningsarbeten i de övriga

nordiska länderna. Önskvärdheten av en internationell samverkan på detta

område har även berörts vid omförmälda sektions av sociala rådet sammanträde

den 18 februari 1919.

Emelleitid finnas åtskilliga omständigheter, som tala för att den principiella

frågan om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg icke bör uppskjutas

i avvaktan vare sig på genomförandet av en internationell eller interskandinavisk

lagstiftning på området eller på undanröjandet av övriga här ovan antydda

hinder.

Ämbetsverken erkänna obetingat det rättmätiga i strävandena att åt sjöfolket

snarast möjligt vinna förbättrade arbets- och levnadsförhållanden. Såsom ett

viktigt led i dessa strävanden ingår fordran på förkortning av den synnerligt långa

arbetstid, som ofta utkräves av sjöfolket. De allmänna, i 44 § sjölagen intagna

bestämmelserna angående befälhavarens behandling av sina underordnade i förevarande

avseende torde ej längre få anses tillräckliga för tillvaratagande av sjöfolkets

berättigade anspråk på vila från arbetet för återhämtande av fysiska krafter samt

för beredande av möjlighet att ägna sig åt utbildning, förströelser eller andra

privata angelägenheter. I den mån begränsad arbetstid tillförsäkras andra kroppsarbetare,

kräver räTtvisan, att dylik begränsning tillgodokommer även sjöfolket,

så långt sig göra låter. Härvid bör icke förbises, att i följd av de säregna förhållanden,

under vilka sjömansyrket bedrives, sjömän, isynnerhet då de äro till

sjöss, icke hava tillfälle att i samma utsträckning som andra draga nytta av sin

ledighet, och just med hänsyn till dessa säregna förhållanden måste frågan om

arbetstiden å fartyg bedömas ur delvis andra synpunkter än dem, som galla beträffande

de flesta andra verksamhetsgrenar.

Vid granskningen av det föreliggande lagförslaget hava vidare ämbetsverken

funnit, att detsamma, rörande arbetstiden å fartyg till sjöss och såvitt angår den

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj tia proposition nr ■164.

större sjöfarten, i stort sett icke innebär några väsentligare ändringar i de nu

såväl hos oss som utomlands bestående förhållandena.

Däremot är det ofrånkomligt, att den föreslagna begränsningen av arbetstiden

i hamn i beaktansvärd omfattning avviker från vad nu både i Sverige och utomlands

för nyss åsyftade sjöfart tillämpas, likasom den mindre sjöfarten, om den också

icke direkt påverkas av de internationella förhållandena, kommer att genom den

föreslagna lagstiftningen drabbas av hinder, vilkas verkningar, om de än icke för

närvarande låta sig till fullo överskådas, kunna befaras vara nog så vittgående

till rederinäringens nackdel. Att märka är, att detta slags sjöfart till stor del

bedrives direkt av industriföretagen själva, vanligen med uppgift att tillföra företaget

dess behov av råvaror. I den män detta slags sjöfart icke bereddes möjlighet till

en undantagsställning, skulle allvarliga hinder för dessa industriers uppehållande

av driften omedelbart inställa sig. Detta torde gälla i främsta rummet träindustrien,

men även i viss utsträckning järnindustrien.

Nu senast antydda svårigheter böra dock ej utgöra hinder för att en lagstiftning

om begränsad arbetstid på svenska fartyg kommer till stånd omedelbart

i anslutning till motsvarande lagstiftning för industriens vidkommande, om blott

sådana garantier därmed förbindas, att den nya lagen må träda i kraft först å

tid, som Eders Kungl. Mnj:t med hänsyn till nyss angivna och eventuellt andra

hinder kan finna skäligt bestämma, samt att, i den mån lagen trätt i kraft, utväg

är beredd till medgivande av dispens från densamma dels under vissa övergångstider

dels ock eljest i trängande fall. Vidare synes härvid den blivande svenska

lagen i vissa viktigare punkter böra bringas i närmare överensstämmelse med och

åtminstone tillsvidare icke gå längre än det nu föreliggande motsvarande norska

förslaget.

Yad då beträffar det närmare innehållet av en dylik lagstiftning, hava rörande

det framlagda kommittéförslagets uppställning och formella avfattning i

övrigt erinringar gjorts av innebörd huvudsakligen att bestämmelserna vore. särskilt;

vid jämförelse med det motsvarande norska förslaget, alltför invecklade för

att utan ett grundligare studium kunna fullt förstås, särskilt av dem, som äro

av desamma mest intresserade, nämligen sjöfolkets olika kategorier. Ämbetsverken

vilja ingalunda förneka riktigheten och vikten av dessa erinringar, på samma

gång som enligt ämbetsverkens mening förslagets avfattning på vissa punkter

skulle i tillämpningen kunna giva anledning till stridiga tolkningar. Det bör

dock erkännas, att här möter ett skäligen svårarbetat fält, då det gäller att enligt

vanliga fordringar på svensk lagstil och klarhet jämte precision i avfattningen

giva uttryck för de skiftande företeelse!1, som komma till synes i fråga om sjöfolkets

arbete och varmed det industriella arbetet icke är i detta avseende jämförligt.

Den knappa tiden för ämbetsverkens behandling av ärendet har emellertid

ej gjort det möjligt för ämbetsverken att lämna något egentligt bidrag till den

överarbetning av förslaget i formellt hänseende och särskilt för att göra det lättfattligare,

som lärer vara erforderlig, innan förslaget erhåller egenskap av utfärdad

lag.

Vidkommande övergångsstadganden och föreskrifter om dispenser vilja med

stöd av vad ovan härom av ämbetsverken uttalats, och då dispenserna helst böra

meddelas av samma myndighet som i fråga om dispenser från den eller de lagar,

som må komma att reglera begränsning av arbetstiden i allmänhet, nämligen ar
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 364.

betsrådet, ämbetsverken föreslå, att en blivande lag om begränsning av arbetstiden

å svenska fartyg avslutas med bestämmelser motsvarande 3 och 1(1 §§ ävensom

övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om begränsning av arbetstiden.

Uti de i övrigt avgivna yttrandena framhålles liksom i ämbetsverkens

utlåtande den knappa tid, som stått till buds för granskningen av

de sakkunnigas förslag, varjämte i en del yttranden erinringar mot den

enligt vederbörandes åsikt bristfälliga utredningen i ärendet framställas.

Sveriges all- Styrelsens för Sveriges allmänna sjöfartsförening yttrande samman
mfartsf&r-

faller i sak med väsentliga delar av ämbetsverkens ovan återgivna uttaening.

landen. Styrelsen giver vidare uttryck åt det bestämda önskemålet, att

den lagstiftning i ämnet, som kan av statsmakterna komma att beslutas,

måtte i ärendets nuvarande, icke tillräckligt utredda skick givas allenast

provisorisk karaktär och antagas på viss kortare tid, på det att tillfälle

måtte beredas att efter denna tids utgång upptaga detsamma till förnyad

omprövning.

Sveriges fartygsbefälsförening anför i huvudsak följande: Bäst och

lyckligast hade utan tvivel varit, att regleringen av arbetstiden ombord

å fartyg, liksom överhuvud all lagstiftning för ett yrke av så mellanfolklig

beskaffenhet som sjöfarten, kunnat ske genom samarbete och i överensstämmelse

med andra sjöfarande nationer och särskilt med våra nordiska

grannländer, men dels torde, oaktat frågan om internationell arbetslagstiftning

stode på dagordningen, en avsevärt lång tid erfordras för att

få en sådan av fullt internationell omfattning till stånd, dels hade ju för

ett nordiskt samarbete hinder förelegat i det faktum, att Norge redan antagit

en bemannings!ag och utarbetat ett förslag till reglering av arbetstiden,

som förelåge till prövning. Då därtill komme, att inga internationella

bestämmelser torde kunna inpassas på en mycket betydande och

alldeles egenartad del av vår sjöfart, nämligen kust- och insjöfarten, inom

vilken, såsom föreningens erfarenhet nogsamt påvisat, behovet av en mera

begränsad arbetstid mest kännbart gjort sig gällande, hade föreningen

icke kunnat tillmäta någon avgörande betydelse åt de betänkligheter mot

en enbart svensk lagstiftning på detta område, som från vissa håll framställts

och även bland de sakkunniga i reservationsform kommit till uttryck.

Föreningen, som med tillfredsställelse kunde konstatera, att den

granskning av förslaget, som medhunnits, givit vid handen, att inga anledningar

förefunnes till några erinringar av principiell eller mera djupgående

betydelse, hade därför intet att invända mot att förslaget förelädes

riksdagen till omedelbar prövning.

Sveriges

fariygs
befälsför
ening.

s. 23 Kontrollera mot PDF

KuntjL. Maj:t.s proposition nr 364.

23

I det yttrande, som styrelsen för ångfartygsbefälhavarsällskapet i Ångfartyg»- Stockholm avgivit i ärendet, uttalar styrelsen den uppfattningen, att tiden

icke är lämplig för eu definitiv lagstiftning rörande arbetsförhållandena å Stockholm.

enbart svenska fartyg, och säger sig finna ett stöd för denna uppfattning,

bl. a., i den omständigheten att en av programpunkterna för de nu

pågående kongressförhandlingarna i Paris vore åstadkommandet av en

internationell arbetslagstiftning, vilken givetvis även skulle komma att

omfatta sjömansyrket. Med lagstiftning rörande vårt sjöfolks arbetsförhållanden

ombord borde helst anstå, till dess en sådan av internationell

omfattning, i samförstånd med de på sjöfartens område ledande nationerna,

kunde åstadkommas.

Styrelsen förklarar vidare, att därest den mera vittgående hänsyn,

åt vilken sålunda givits uttryck, icke får göra sig gällande, styrelsen ville

uttala sig för en för de nordiska länderna gemensam lagstiftning på detta

område. Såsom skäl härför anför styrelsen dels att vid avfattningen av

internationella arbetslagar mera hänsyn komme att tagas till redan gällande

bestämmelser, som voi''e gemensamma för flera länder med så stor

sjöfart som de här ifrågavarande, än till sådana, som endast avsåge

varje land för sig, dels att en sådan gemenskap beredde lättnad för redarna

att erhålla fulltalig och god bemanning samt för manskapet att få

anställning. Intill dess att en sådan gemenskap kunde åstadkommas,

torde endast ■— om så ansåges behövligt — föreskrifter av provisorisk

art böra utfärdas, helst på administrativ väg.

Att behov av en begränsning av arbetstiden å svenska fartyg Svenska maverkligen

föreligger, har synts Svenska maskinbefälsförbundet uppenbart

och framgår, enligt förbundets mening, också av den utav de sakkunniga

verkställda utredningen i frågan.

Stockholms rederiaktiebolag Svea hemställer, att därest förslaget, Stockholms

mer eller mindre förändrat, skulle föreläggas innevarande års riksdag, det

måtte givas giltighet endast till och med utgången av år 1920 för

att under tiden yttranden från de större svenska rederierna måtte kunna

inhämtas och tagas i beaktande, innan lagen slutligt fastställdes.

Den utredning angående arbetstiden å svenska fartyg, som av Uepartede

sakkunnige verkställts, jämte tidigare undersökningar om ar- cliefen.

betsförhållandena inom sjömansyrket i Sverige visa tillfyllest, att sjöfolket inledning.

i ej mindre grad än arbetarna inom industri, hantverk och andra näringar

ha berättigade anspråk på lagstiftningens stöd för vinnande av skäliga arbetsvillkor.

Vid genomförandet av en lagstadgad maximalarbetsdag för

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 364.

dessa sistnämnda grupper kräver rättvisan — häruti instämmer jag helt

med de i ärendet hörda ämbetsverken — att dylik begränsning av arbetstiden

tillgodokommer även sjöfolket så långt sig för närvarande göra

låter. Väl är det sant, att i följd av de säregna förhållanden, varunder

sjömansyrket bedrives, frågan om arbetstiden å fartyg måste bedömas

ur delvis andra synpunkter än dem, som gälla beträffande de flesta

andra verksamhetsgrenar. Dock bör även märkas, att sjöfolkets arbetstid

i •allmänhet är väsentligt längre än andra arbetares och under vissa

tider synnerligen ansträngande, vartill kommer tvånget för sjömännen

att leva och bo ombord å fartyget, avstängda stundom för hela den tid,

anställningen varar, från familjeliv och andra möjligheter att efter slutat

arbete känna sig som fria människor och medborgare. En förkortning

av arbetstiden är givetvis ej ensamt tillräcklig såsom medel för vinnande

av tillfredsställande arbets- och levnadsförhållanden för sjöfolket. Semesterfrågans

lösning, en modern bemanningslagstiftning, bestämmelser

rörande förbättrade bostäder och utspisning höra till de krav, som skyndsammast

böra tillgodoses, och de sakkunnige ha även i uppdrag

att härutinnan utarbeta förslag. Det synes mig dock angeläget, att

en lagstiftning om arbetstiden genomföres utan avvaktan på ett slutförande

av dessa övriga utredningar. Enligt vad jag inhämtat ha för

övrigt de sakkunniga vid utarbetande av sitt förslag om arbetstiden tagit

vederbörlig hänsyn till de av dem uppgjorda, ehuru ej ännu definitivt

behandlade förslag till lagstiftning rörande bemanningen och bostäder

ombord. Socialstyrelsen och Kommerskollegium ha även i sitt yttrande,

med betonande av det önskvärda uti att särskilt bemanningsfrågan kunnat

samtidigt upptagas till lösning, uttalat såsom sin uppfattning, att en lagstiftning

om begränsad arbetstid å fartyg bör komma till stånd redan nu

i anslutning till motsvarande lagstiftning för industriens vidkommande.

Sjöfarts- Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, finnas redan i

kommitténs uu gällande författningar vissa föreskrifter, avseende sjömännens arbetssynpunlcteri

tid, tillkomna i sammanhang med den lagstiftning angående tryggande

arbetstiden. av sjöfartssäkerheten, som genomfördes 1914. Den ledande synpunkten

då var givetvis hänsynen till säkerheten å fartygen. I det kommittébetänkande,

som låg till grund för denna lagstiftning, framhölls, att

kommittén genom bestämmelser om arbets- och vilotider avsett att inverka

på besättningens tillräcklighet särskilt i avseende å dess fulla

arbetsduglighet. Det allmänna stadgande, som funnes i 44 § sjölagen,

kompletterat med den särskilda bestämmelsen om besättningens frihet

från arbete i vanliga fall å sön- och helgdagar, kunde enligt kommitténs

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 364. 25

mening icke anses tillfyllestgörande. Särskilt med hänsyn till den inskränktare

farten, inom vilken vaktindelning ej vore genomförd och näppeligen

heller vore såsom regel erforderlig, funne kommittén en allmän

föreskrift angående skyldighet för befälhavaren att tillse, det besättningen

bereddes tillfälle till nödig sömn och vila, så mycket hellre erforderlig,

som berättigade anmärkningar gent emot förhållandena i detta hänseende

å en del av fartygen i sådan fart tid efter annan gjort sig hörda. I

överensstämmelse härmed hade kommittén för de fartyg, å vilka tjänstgöringen

utfördes i vakte*’, föreslagit bestämmelse därom, att å frivakter

arbete, som kunde tåla uppskov, icke finge åläggas besättningen. Men

kommittén hade funnit sig böra gå längre än till förslaget om allmänna

bestämmelser, den hade tillika ansett nödigt att angiva vissa grunder för

bedömande av vad som med skälig arbetstid under normala förhållanden

borde avses. Förslag härom hade intagits i 96 § sjölagen. Detta förslag

gällde emellertid icke införandet av någon som helst inskränkning i

befälhavarens rätt att, under besättningens vid ansvar bundna lydnadsplikt

och egen ansvarighet för åtgärdens behörighet, under alla förhållanden

och vid vax-je tid ålägga besättningen att förrätta det arbete, som

befälhavaren funne tjänsten kräva. Även utan en sådan inskränkning i

befälhavarens befälsrätt måste dock enligt kommitténs mening givna bestämmelser

om övertidsarbete och härför medgiven ersättning under vanliga

förhållanden gälla som norm och därmed inverka på bedömandet i

det särskilda fallet av bemanningens tillräcklighet. På grund av befälets

ställning i tjänsten och med hänsyn särskilt till den skyldighet, som

ålåge styrman och maskinist att var inom sitt område närmast övervaka

övertidsarbetets utförande, hade kommittén ansett ovannämnda bestämmelser

ej höra gälla för dessa.

Efter det sjöfartssäkerhetskommitténs förslag till lagstiftning blivit Vndersökav

statsmakterna genomfört, ha omfattande undersökningar rörande

folkets arbetsförhållanden avslutats. Sålunda har Socialstyrelsen utgivit tiden å

en på ett synnerligen vidlyftigt material vilande socialstatistisk publikation fartvaom

sjömansyrket i Sverige, varav den andra delen, avseende sjöfolkets

individuella förhållanden, nyligen (i slutet av 1918) utkommit. Vidare

ha de sakkunniga, såsom tidigare antytts, medelst frågeformulär låtit införskaffa

nyare uppgifter, därigenom kompletterande den bild av arbetsförhållandena

å fartyg, som Socialstyrelsens undersökningar kunnat gåva. Jag

torde här få meddela några uppgifter från dessa undersökningsresultat.

Beträffande arbetstiden till sjöss gäller för däcksmanskapet, att

densamma i regel är 12 timmar, i överensstämmelse med det brukliga

Bihang till riksdagens protokoll 1319. 1 samt. 326 käft. (AV 364.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Alay.ts proposition nr 364.

skiftsystemet. Enligt Socialstyrelsens utredning hade å ångfartygen 82,9 %

av denna kategori 12 timmars arbetstid, 3,8 % längre arbetstid och 13,3 %

kortare arbetstid; å segelfartygen gällde 12-timmarsdagen för 93,4 %,

medan 6 % av däcksmanskapet både längre arbetstid. Även de

sakkunnigas sammanställning angiver 12 timmar såsom den vanligaste

arbetstiden för däcksmanskapet. Dock stiger tiden å fartyg i inre fart

till över 13 timmar och utgör å passagerarfartyg i kanalfart ej mindre

än 17,62 timmar i medeltal. För maskinmanskapet redovisar Socialstyrelsen

12 timmars arbete till sjöss för 56 % -av det undersökta antalet

hithörande sjömän, medan 20,5 % hade 9 timmar och därunder, 15 %

mellan 9 och 10 timmar. Enligt de sakkunnigas tabeller utgjorde

å fartyg i oceanfart arbetstiden för maskinmanskapet i allmänhet

8 timmar, i annan fart i allmänhet 12 timmar eller något däröver.

Kökspersonalen hade enligt Socialstyrelsens uppgifter i regel (93,i % av

personalen) mer än 12 timmar å ångfartygen; mer än två tredjedelar

hade 15 timmars arbetsdag och däröver. För segelfartygens kökspersonal

var tiden något kortare, för flertalet 12 timmar, men för 38,4 % dock

längre. Att märka är emellertid, att arbetstiden för hithörande personal,

såsom av styrelsen påpekas, ej är effektiv, i det att tjänstgöringen alltsomoftast

avbrytes av längre eller kortare ledighetsstunder. De sakkunnigas

siffror visa för kökspersonalen 14 och 15 timmar såsom den vanligaste

arbetstiden, men också exempel på betydligt längre tid.

Beträffande arbetstiden i hamn framgår av Socialstyrelsens uppgifter,

att den utgjorde i regel 10 timmar för såväl maskinmanskap som

däcksmanskap (97,i % å ångfartyg och 95 % å segelfartyg). Samma resultat

giver de sakkunnigas sammanställning. För kökspersonalen

är en arbetstid av 12 till 14 timmar den vanliga. Dock hade

enligt Socialstyrelsens undersökning mer än hälften av denna personal å

ångfartygen en daglig arbetstid av 15 timmar och däröver. För fartyg

i inre fart uppgives av de sakkunniga till och med en arbetstid av 18

timmar såsom den i allmänhet rådande, så långt undersökningsmaterialet

sträcker sig.

Särskilt ansträngande för sjöfolket är den långa sammanhängande

arbetstiden, då fartyg anlända till eller avgå från hamn. Socialstyrelsens

översikt visar en oavbruten arbetsperiod före första frivakten å ångfartyg

vid avgång från hamn av mer än 16 timmar för 27,6 % av däcksmanskapet,

mellan 12 och 16 timmar för 23,2 %. För maskinmanskapet äro

motsvarande procenttal 9,4 och 24,2. De sakkunniga meddela från sin

undersökning en maximisiffra av 20 timmar för däcksmanskap och 17

timmar för maskinmanskap.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 364.

27

Det framgår ock av de verkställda utredningarna, att styrmännens

och maskinisternas arbetstid, såsom naturligt är, i allmänhet icke

understiger den för däcks-, respektive maskinmanskapet gällande arbetstiden.

I de frågeformulär, som utsänts av såväl Socialstyrelsen som de

sakkunnige, har beretts plats för angivande av särskilda önskemål från

de tillfrågades sida angående, bl. a., arbetstiden.

Från Socialstyrelsens utdrag och sammanställning .av sålunda framställda

önskemål må anföras, att det från sjöfolkets sida allmänt kräves, att

den effektiva arbetstiden både till sjöss och i hamn reduceras till 8 timmar.

I hamn önskas en arbetstid från kl. 7 f. m. till kl. 5 e. m. med 2 timmars

raster samt lördagseftermiddagen fri. Till sjöss anses arbetet böra

anordnas så, att 4 timmars vakt omväxlar med 8 timmars frivakt, åtminstone

på båtar, som gå utom Engelska kanalen. Vidare kräves varje

sön- och helgdag fri, eller, då sådan inträffar å sjön, motsvarande fritid

i hamn. Vad särskilt kökspersonalen beträffar, påyrkas en mera rimlig

arbetstid (t. ex. från 6 f. m. till 6 eller senast 7 e. m.) samt någon ledighet

å söndag eller annan veckodag i hamn. I samband med kravet

på arbetstidens förkortning till sjöss framställes önskemål om införande

av trevaktssystemet, särskilt från styrmännens och maskinpersonalens sida.

Under fartygets förankring eller uppehåll i hamn kräves avskaffande av

»allemansvakten» om nätter och söndagar samt i stället tillsättande av

en vaktman, som antingen tages av besättningen och i så fall beredes

ledighet hela påföljande dag eller ock tages utom besättningen från

land. Den mer än eljest långa arbetstiden i samband med fartygets inlöpande

i och utlöpande ur hamn har framkallat många anmärkningar

ock klagomål. Slutligen har såsom eu stor olägenhet framhållits bristen

på tydliga bestämmelser angående den ordinarie arbetstidens längd såväl

till sjöss som i hamn. Tvistigheter mellan befäl och manskap

angående vad som skall räknas till det ordinarie arbetet och till övertidsarbete

synas överallt förekomma. Besättningen anser sig, såsom en

av de tillfrågade uttryckt sig, aldrig kunna efter slutat arbete säga: »den

här timmen är min». Bestämd lagstadgad arbetstid önskas därför rätt

allmänt både av befäl och manskap.

De sakkunnigas rundfråga giver i det stora hela samma resultat

i fråga om gängse önskemål. Kravet på lagstadgad arbetstid

såväl i hamn som till sjöss är allmänt både från befälets och manskapets

sida. Härvid ha som motiv särskilt framhållits dels det hårda och

ansträngande arbetet, dels en del förhållanden, som äro säregna för sjömansyrket

med dess oupphörligen återkommande arbete under såväl

Önskemål

angående,

arbetstiden

från sjöfolkets

sida.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

socken- som sön- och helgdagar samt även nattetid. Bland mera detaljerade

önskemål i fråga om arbetet i hamn kunna anföras: 8 timmars

arbetsdag, lördagseftermiddagen (eller eventuellt annan halv arbetsdag)

fri för besök i land, längre fritid i hemhamnen för besök hos anhöriga

och vårdande av egna angelägenheter samt arbetstidens fastställande i

överensstämmelse med rådande platsbruk. Beträffande arbetstiden till

sjöss finner man bl. a. en mycket utbredd önskan om generellt införande

av trevaktssystem med 8 timmars effektiv arbetstid per dygn. Detta

önskemål uppställes särskilt av maskinbefäl och manskap samt i mindre

utsträckning av däcksbefäl. Endast i undantagsfall har däcksmanskapet

givit uttryck för önskemål om vakttjänstgöringens ordnande i denna

riktning, varemot samtliga besättningskategorier uttala sig för avskaffande

av allt arbete å frivakt. Från alla håll, särskilt från styrmän och däcksmanskap,

klagas över den långa, oavbrutna arbetstiden under de dygn,

då fartyg ankomma till eller avgå från hamn. Sålunda anföres av en

ende-styrman å ett mindre nordsjöfartvg, att hans oavbrutna arbetstid i

angivna fall ofta uppgår till 48 timmar. Vad särskilt beträffar kanal-, kustoch

skärgårdsångare anföres, att tjänstgöringen är alldeles för lång och

ansträngande. I synnerhet för rorgängare å fartyg, som gå i sådan fart,

är tjänstgöringen oskäligt lång, och från bogserfartygens besättningar

framföras enahanda klagomål.

miska^bety- Om sålunda behovet av lagstiftningens ingripande för vinnande av

delsen av en rimlig arbetstid å fartyg är obestridligt, synas ej heller befogade infögenom-8

vändningar kunna ur andra synpunkter göras mot en reglering av ärfvande.

betstiden i den utsträckning, de sakkunniges förslag innebär. Hänsynen till

vår rederinärings konkurrenskraft i förhållande till utländska handelsflottor

lärer icke kunna åberopas såsom ett vägande skäl mot den föreslagna

lagstiftningen. Denna torde icke innefatta någon omvälvning av

den art, att de svenska företagen • skulle oproportionerligt belastas genom

förslagets antagande.

Såvitt angår arbetstiden till sjöss under resa, som kräver mer än

12 timmars oavbruten gång, torde de föreslagna bestämmelserna icke väsentligen

skilja sig från vad inom främmande handelsflottor för närvarande

i allmänhet gäller, liksom de icke heller innefatta någon avsevärd

förändring för däcksmanskapet å större svenska fartyg. Beträffande arbetstiden

i hamn, som av de sakkunnige föreslås till 81/2 timmar,

gäller flerstädes utomlands en lagstadgad tid av nio timmar. Då förslaget

dessutom i ej ringa utsträckning medgiver övertidsarbete mot särskild

övertidsersättning, lärer den ekonomiska betydelsen för rederierna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ta proposition nr 364.

av arbetstidens reduktion på angivet sätt icke böra överskattas. Otvivelaktigt

är, att de smärre fartygen i kanal-, kust- och skärgårdstrafik skulle

drabbas relativt mest kännbart av reformen. För denna trafik kan dock

å andra sidan hänsynen till den utländska konkurrensen icke ha någon

betydelse. Det bör ock erinras om, att den svenska rederinäringen under

en del av de gångna krigsåren bär gynnats av en utomordentlig högkonjunktur

och att den alltjämt befinner sig i en särställning i förhållande

till många andra näringar därutinnan, att den ej synes komma

att drabbas mera hårdhänt av den inbrytande lågkonjunkturen.

Vid jämförelse med förhållandena i utlandet torde ock böra uppmärksammas,

att de utländska rederierna mångenstädes äro i andra avseenden

underkastade betydligt strängare regler och därmed större kostnader

än de svenska. Särskilt märkes den ekonomiskt ofta betungande

bemanningslagstiftuingen, som hos oss ännu ej kommit till stånd. Även

torde lönenivån inom de ledande handelsflottorna ligga ej obetydligt

högre än hos oss. Det hai’ ock klagats över, att de svenska sjömännen

gärna söka sig över till utländska fartyg, vilket haft sin orsak just i de

förmånligare arbetsvillkor, som där bjudits dem.

För att emellertid möjliggöra anstånd med eller undantag från

lagens tillämpning i särskilda fall, där påtagliga svårigheter skulle yppa

sig, har jag, i anslutning till en av myndigheterna gjord hemställan,

låtit införa i lagförslaget en bestämmelse om rätt för Konungen eller

den myndighet Konungen förordnar att medgiva undantag, när synnerliga

skäl därtill äro.

Inom finansdepartementet har de sakkunnigas förslag, med be- Spte££lin™0

aktande i åtskilliga hänseenden av de mot detsamma framställda anmärkningar,

underkastats en omarbetning ur saväl sakliga som formella

synpunkter. Jag övergår nu att redogöra för det sålunda omarbetade fölslaget,

varvid jag jämväl får tillfälle att beröra de mera väsentliga erinringar,

som framställts mot de olika punkterna i de sakkunnigas förslag.

Bestämmelsen om lagens tillämpningsområde har omredigerats i

syfte att tydliggöra, att lagen skall gälla allt arbete, som å fartyg mot

betalning anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av

förmans uppdrag utför, således icke allenast sådant arbete, som kan anses

åligga honom med hänsyn till arten av hans anställning ombord.

Ämbetsverken hava ansett, att lagens bestämmelser böra göras till
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

lämpliga jämväl i fråga om de personer, som äro anställda å fartyg utan

att därför åtnjuta betalning (såsom t. ex. elever å skolfartyg).

Emellertid har jag i detta avseende icke funnit anledning att frångå

de sakkunnigas förslag. Säkerligen föreligger beträffande dem, som deltaga

i arbetet ombord för vinnande av utbildning, icke samma behov av

skydd mot missbruk av arbetskraften som i fråga om lönade sjömän.

En begränsning av arbetstiden för de förstnämnda torde för övrigt också

böra ses^ ur andra synpunkter, än då fråga är om lönat arbete.

Något skäl att från lagens tillämpning undantaga befälhavaren i

annat fall, än där han verkligen kan anses intaga en befälsställning, synes

ej föreligga. I anledning härav har i det omarbetade förslaget såsom

villkor för undantag från lagens tillämpning inryckts den bestämmelsen,

att utom befälhavaren minst två personer skola vara anställda å fartyget.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att ämbetsverken framhållit, hurusom

de s. k. pråmskepparna närmast vore att anse såsom kroppsarbetare,

samt att de för den skull icke borde undantagas från lagens tillämpning.

I en till de sakkunnigas betänkande fogad reservation har herr

Jordman, med vilken svenska maskinbefälsförbundet i sitt yttrande instämmer,

föreslagit, att från lagens tillämpning jämväl skulle undantagas

skeppstjänst, som utföres av övermaskinist.

Ämbetsverken hava i denna del anfört: Inrymmandet under lagens

tillämpning av alla befälspersoner utom befälhavaren stode i strid

med arbetstidskommitténs i dess förslag till lag om arbetstidens begränsning

intagna ståndpunkt, att såsom arbetare skall ej räknas disponent,

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning.

De skäl, som därvid varit avgörande, kunde även, trots de

olika föi-hållandena inom industrien, å ena, och sjöfarten, å andra

sidan, i väsentliga delar åberopas rörande styrmannen och maskinisten,

åtminstone, i fall då flera funnes, rörande förste styrmannen och förste

maskinisten. De skyldigheter, som enligt sjölagens 79 och 80 §§ ålåge

styrmannen och maskinisten (respektive förste styrmannen och förste

maskinisten) vore också, särskilt vad anginge den större sjöfarten, i vilken

just flere än en styrman och eu maskinist funnes å ett och samma

fartyg, av den art, att för deras fullgörande torde krävas även annan

tid än den, som enligt lagförslaget vore medgiven, även om härvidlag

styrmannen vid frånvaro av eller förfall för befälhavaren vore att anse

såsom fartygets från lagens tillämpning undantagne befälhavare. Grunden

till att icke ens förste styrmannen, och då ej heller förste maskinisten,

undantagits vore nog isynnerhet det jämväl enligt ämbetsverkens

mening mycket behjärtansvärda intresset att söka såmedelst förebygga

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung}. Maj:ts proposition nr i It! 4.

det skäligen hårda utnyttjande av styrmannens arbetskraft, som understundom

ännu förekomma. Men denna omständighet syntes ämbetsverken

icke utgöra tillräcklig anledning att, med åsidosättande av andra har ovan

antydda hänsyn, ställa förste styrmannen och förste maskinisten under

den blivande lagens tillämpning. Härtill komme ytterligare det olämpliga

uti att dessa personer, i vilkas göromål skulle vanligen ingå att fördela

skeppsfolkets arbete för fartygets räkning med därav ofta följande

ersättning för övertidsarbete, skulle själva bliva mottagare av dylik ersättning.

Med hänsyn därjämte till att den norska lagstiftningen, åtminstone

såvitt anginge ersättning för övertidsarbete, ej ägde tillämpning

på, bland andra, förste styrmannen och förste maskinisten, hade ämbetsverken

funnit såsom den lämpligaste utvägen på denna punkt att generellt

uttala sig för fullständigt undantag från den blivande lagens tillämpning

beträffande förste styrmannen och förste maskinisten, medan

enligt ämbetsverkens mening skeppstjänsten av övriga styrmän och maskinister,

således även då endast en styrman respektive en maskinist

funnes anställd å fartyget, skulle falla under lagens tillämpning.

Jag har ansett mig böra i anslutning till den av ämbetsverken sålunda

uttalade uppfattningen omarbeta förslaget, ehuru med viss tvekan

särskilt med hänsyn till förste styrmännens ofta trängande behov av

kortare arbetstid. En reglering av den övriga besättningens arbetstid

torde emellertid i praktiken medföra förkortning även av förste styrmannens

och förste maskinistens arbetstid.

I anslutning till ämbetsverkens påpekande, att jämväl läkare ävensom

personal i allmänhet, som är anställd uteslutande för passagerares

räkning, borde undantagas från lagens tillämpning, har en omredigering

av lagtexten i sådan riktning verkställts.

Däremot kan jag icke biträda ämbetsverkens hemställan om undantag

från lagens tillämpning för köks- och uppassarpersonal, som å fartyg, försett

med passagerarfartygscertifikat, är anställd huvudsakligen för passagerares

förplägning och uppassning m. m., men väl också för befälhavarens

och besättningens räkning. Syftet härmed angives vara att möjliggöra

sådan personals användning efter klockan åtta eftermiddagen. Något

verkligt behov härav lärer ej föreligga.

I anslutning till de i sådan riktning uttalade önskemål av herr

Nordborg i dennes reservation och av Sveriges segelfartygsförening har

i det omarbetade förslaget inryckts en bestämmelse om att arbete, som

utföres av person, tillhörande redarens familj, skall vara undantaget

från lagens tillämpning. Därigenom ernås överensstämmelse med

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung}. Majds proposition nr 364.

det av chefen för civildepartementet förut föredragna lagförslaget om begränsning

av arbetstiden.

Däremot har jag icke ansett mig kunna biträda från Skärgårdsoch

mälarflottornas rederiförening samt Stockholms transport- och bogseringsaktiebolag

framställda yrkanden om undantagande från lagens

tillämpning av sådana fartyg, som ombesörja regelbunden passagerartrafik,

såsom skärgårds- och mälarångarna, ävensom bogserångare, som

ej utföra långfärdsbogseringar.

Såsom ett särskilt moment har i denna paragraf inskjutits den

förut berörda bestämmelsen rörande möjlighet till undantag från lagens

tillämpning. Den förestående omorganisationen av kommerskollegium

och upprättandet av ett handels- och sjöfartsdepartement kan påkalla

ändring i de former, som under första tiden av lagens tillämpning må

befinnas mest ändamålsenliga för dispensärendenas handläggning. Tillsvidare

torde dispensärenden av mindre vikt — såsom då t. ex. besättningspersonal

under resa förminskats och vid fartygets ankomst till en avlägsen

bestämmelseort ej kan kompletteras, samt i anledning därav erfordras

tillstånd att för återresan anordna skeppstjänsten på annat sätt, än i författningen

angives — lämpligen kunna överlämnas till fartygsinspektionens

chefsmyndighet eller, vad angår sådana fall som exempelvis det nyssnämnda,

vederbörande fartygsinspektörer, medan dylika ärenden av större

betydelse synas böra avgöras av Kungl. Maj:t efter hörande av vederbörande

myndigheter och intressenter. Jag kan icke ansluta mig till ämbetsverkens

uppfattning, att dessa ärenden böra handläggas av arbetsrådet.

En sådan anordning skulle förutsätta, att i arbetsrådet bereddes plats för

en eller flera å sjöfartsnäringens område särskilt sakkunniga, varigenom

dock sammansättningen av arbetsrådet med hänsyn till dess huvudsakliga

uppgifter måhända icke kunde bliva den mest lämpliga.

2 §•

De här lämnade definitionerna äro i sak överensstämmande med

de sakkunnigas förslag.

3—6 §§.

Det omarbetade förslagets 3—6 §§ motsvara närmast 4 § 1 mom.

i de sakkunnigas förslag. Vid omarbetningen hava vidtagits en del

ändringar av huvudsakligen redaktionell art. Sålunda hava .bestämmelserna

beträffande det rengöringsarbete, som under helgdag må åläggas

sjöman, omformulerats. Då det å vissa fartyg förekommer, att matlagningen

ombesörj es av någon av det vaktindelade manskapet, har det

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kuii/jl. Mar.ts proposition nr 364.

synts erforderligt att under 4 § inrycka ett förbehåll, varigenom sådan

sjömans sysselsättning under helgdag med matlagning och dylika bestyr

icke omöjliggöres.

7 och 8 §§.

7 och 8 §§ i det omarbetade förslaget motsvara 4 § 2 mom. i de

sakkunnigas förslag.

Mot de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna rörande arbetstiden

å lokal trafiksfartygen hava erinringar gjorts från Skärgårds- och

mälarflottornas rederiförening samt från Stockholms transport- och bogseringsaktiebolag.

Därvid framhålles, hurusom dessa bestämmelsers genomförande förutsatte

en utökning av besättningens antal samt att det skulle möta

svårigheter att ordna besättningens bostadsförhållanden, om nu gällande

bestämmelser beträffande bostäder ombord skulle efterkommas. Enligt

rederiföreningens mening skulle genom de ifrågasatta arbetstidsbestämmelserna

den trafikerande och godsbefraktande allmänheten berövas de

tillfällen, som nu bjödes att på lämpliga tider kommunicera med större

samhällen. Härvid avsåges närmast lantbefolkningens och de isolerade

öbornas behov att inkomma torgdags med livsförnödenheter ävensom den

stora mängd resande, som färdades till och från sina tjänstgöringsplatser

eller med andra ord just de kategorier, som för sin utkomst vore tvingade

att börja sin dag tidigt och sluta förhållandevis sent.

De skäl, som sålunda anförts mot de sakkunnigas förslag i denna

del, synas mig icke vara övertygande. Såsom regel torde en utökning

av besättningarnas antal icke behöva ifrågakomma, om de föreslagna

bestämmelserna införas. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att

redan nu lär, enligt vad jag erfarit, på vissa trader avlösning av den

ordinarie besättningen ske genom personer, som icke bo ombord. Att

bestämmelserna skulle omintetgöra möjligheten att tillfredsställa allmänhetens

trafikbehov torde icke vara att befara.

I varje fall synes det mig uppenbarligen föreligga ett trängande

behov av att ingripa mot den nu rådande, ofta fullkomligt oskäliga arbetstiden

å lokaltrafiksfartygen. Den begränsning av arbetstiden, som de

sakkunniga föreslagit, är synnerligen måttfull. Till jämförelse må erinras,

att det norska arbetstidsförslaget för här ifrågavarande slags fartyg

bestämmer en arbetstid per vecka av blott femtiofyra timmar.

Jag finner icke anledning ifrågasätta någon avvikelse från de sakkunnigas

förslag i förevarande hänseende.

Bihang till riksdagens protokoll 1010. 1 sand. 326 käft. (År 364).

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majtfs proposition nr 364.

9 §•

Denna paragraf motsvarar närmast stadgandet i 3 § 2 mom. i de

sakkunnigas förslag.

Såväl med hänsyn till den av de sakkunniga föreslagna och i det

omarbetade förslaget upptagna bestämmelsen rörande arbetstiden vid fartygs

ankomst till eller avgång från hamn som ock för att vinna större

reda och klarhet i fråga om tillämpningen har det synts mig lämpligt

vidtaga den jämkning i de sakkunnigas förslag, att befälhavares befogenhet

att anordna skeppstjänsten såsom om fartyget vore till sjöss utsträckes

till det fall, att fartygets avgång skall äga rum under dygnet näst

efter ankomsten. Skall fartyget ligga längre tid i hamn eller anordnas

skeppstjänsten ej på antytt sätt, skola däremot bestämmelserna om arbetstid i

hamn äga tillämpning.

10 §. •

Denna paragraf motsvarar 3 § 1 mom. i de sakkunnigas förslag.

Mot de sakkunnigas förslag om en ordinarie arbetstid av åtta och en

halv timmar å söckendag, då fartyg ligger i hamn mera än tjugofyra

timmar, hava reserverat sig å ena sidan redarnas representanter bland

de sakkunniga, herrar Nordborg och Henricson, som anse, att denna arbetstid

bör liksom hittills utgöra tio timmar, och å andra sidan manskapsiepresentanterna,

herrar Eliason och Roth, som föreslå, att densamma

fastställes till åtta timmar. Med de förstnämnda reservanterna hava

Sveriges segelfartygsförening och Stockholms rederiaktiebolag Svea instämt.

Ämbetsverken uttala den mening, att maximitidens längd bör

efter förebild från det norska förslaget bestämmas till nio timmar, dock

i tropikerna blott åtta timmar.

Själv delar jag de sakkunnigas uppfattning om önskvärdheten av att

för sjömännens vidkommande med hänsyn till deras ofta hårda och påkostande

arbete normalarbetsdagen kunde komma till användning beträffande

arbetet ombord. Såsom de sakkunniga framhållit, ligger det vidare i sakens

natur, att normal ai’betsdagen lättast låter sig tillämpas på sjömännens

arbete, medan fartyget ligger i hamn, då ju skeppstjänsten utövas under

i mångt och mycket liknande villkor som det industriella arbetet och i

allmänhet icke är underkastad ingreppen av väder och vind, vilka faktorer

ju till sjöss göra arbetets plan och omfattning osäkra. Emellertid

hava de sakkunniga ansett, att med hänsyn till den ofta förekommande arbetsfördelningen

mellan sjöfolket å ångfartyg och stuveriarbetarna en viss

modifikation måste göras. I samband med det egentliga lastnings- och

lossningsarbetet sta nämligen vissa förberedande och avslutande arbeten,

som fartygets besättning har att utföra, såsom av- och påluckning, last
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts proposition nr 3C4.

pråmars förtöjning o. s. v. En oundgänglig följd härav blir enligt plura1

defens bland de sakkunniga mening, att arbetstiden för sjöfolket i hamn

måste fastställas till något längre tid än den, som avses skola gälla för

stuveriarbetarna, eller till åtta och eu halv timmar.

I anledning av vad de sakkunniga sålunda anfört och då ämbetsverken

ansett en än längre arbetstid påkallad, bar jag, ehuru jag tunnit

starka skäl tala för reservanternas mening, dock icke ansett mig böra

frångå de sakkunnigas förslag.

Enligt ämbetsverkens mening borde det för köks- och- uppassarpersonalen

medgivna arbetet å helgdag skäligen omfatta även tillsyn å

provianten, nämligen dä sådan tillsyn vore nödvändig, något som stundom

kunde vara fallet t. ex. i tropikerna i fråga om födoämnen, som där kunde

vara underkastade snar förskämning.

Genom en dylik ändring i de avsedda bestämmelserna skulle

emellertid snart sagt all skillnad mellan söckendags- och helgdagsarbetets

omfattning upphöra. I regeln torde tillsynen å den ordinarie arbetstiden

å söckendagarna vara fullt tillräcklig till förebyggande av proviantens

förstöring. Vad undantagsfallen beträffar, synes det mig därför riktigast,

att förevarande arbete hänföres till övertidsarbete och således särskild

gottgörelse därför tillfaller personalen.

Den långa arbetstid, som alltjämt måste åläggas denna personal,

gör det olämpligt att, på sätt ämbetsverken ifrågasatt, frångå de sakkunnigas

förslag i fråga om förläggningen av köks- och uppassarpersonalens

arbetstid i hamn. Jag är ej heller övertygad om att behov av

arbetstidens utsträckning till klockan åtta eftermiddagen förefinnes.

11 §•

De sakkunnigas förslag upptager rätt för sjöman till ledighet under

viss förutsättning en gång i månaden efter klockan 12 på dagen.

Ämbetsverken hava i fråga om denna bestämmelse föreslagit den jämkning,

att ledigheten skulle avse sex timmars oavbruten tid. Emellertid

synes det mig icke förefinnas någon anledning att frångå de sakkunnigas

på denna punkt enhälliga förslag.

12 §.

Bestämmelserna i denna paragraf, som motsvarar 5 § i de sakkunnigas

förslag, avse arbetet vid fartygets ankomst till eller avgång från

hamn (öppen redd). Därvid må sjöman under vilken tid som helst å

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

dygnet användas till arbete med allenast den begränsning, att arbetstiden

för det dygn, varunder ankomsten till, respektive avgången från

hamnen äger rum, icke må, sammanräknad med arbetstiden under

det närmast föregående eller det närmast efterföljande dygnet, överstiga

de i lagrummet angivna tiderna. Därest ankomsten till hamn infaller å

sådan tid, att det därmed förenade arbetet fördelar sig å två dygn, höra

vid bei åkning av den högsta tillatna arbetstiden sammanräknas dels arbetstiden

under båda dessa dygn, dels ock arbetstiden under ett vart av

dem och arbetstiden under det eljest bredvidliggande dygnet.

Vilket arbete, som faller under bestämmelserna i denna paragraf, torde

böra bedömas efter omständigheterna i det föreliggande fallet. Givetvis hör

dit allt arbete, som omedelbart äger samband med fartygets inlöpande i

och förtöjning i hamn eller dess avgång ur hamnen. Emellertid bör

jämväl annat arbete kunna åläggas sjöman, t. ex. lossning eller lastningav

passagerares effekter eller av styckegods i mindre omfattning. Däremot

bör befälhavare icke anses berättigad på grund av ifrågavarande

bestämmelse att t. ex. efter ankomst till hamn, där hela lasten eller en

väsentligare del av densamma skall lossas, påbörja lossningsarbetet å

tid, då sjömans ordinarie arbetstid annars ej infaller. I vad mån befälhavaren

åter äger påfordra dylikt arbete mot särskild ersättning blir en

fråga, till vilken jag senare torde få återkomma.

13 §.

Denna paragraf motsvarar 8 § i de sakkunnigas förslag. I anledning

av ämbetsverkens påpekande, att under a) borde angivas

även de ombordvarandes och lastens säkerhet, vill jag framhålla, att

passagerarnas och besättningens säkerhet i de flesta fall torde sammanfalla

med fartygets säkerhet. Ett annat förhållande är med lasten, men

i den plån dess säkerhet icke sammanhänger med fartygets, synes mig

arbete för sådan lastens säkerhet böra ersättas särskilt.

Ej heller bär jag kunnat biträda ämbetsverkens förslag, att vissa

andra arbeten, såsom biträde vid fartygets manövrering, vid signalering

o. d. skola hänföras under den kategori av arbeten, som sjöman obe^

gränsat är skyldig utföra, såvida ej arbetena krävas för fartygets säkerhet.

Däremot har jag i anledning av synpunkter, som herr Eliason

framhållit i den vid de sakkunnigas betänkande fogade reservationen,

ansett mig böra föreslå eu omredigering av bestämmelsen under a).

Vidare har det synts mig nödvändigt att här jämväl upptaga skeppstjänst,

som kan bliva erforderlig i anledning av förhållande, varom för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

47

mäles i sjölagens 95 §. För sådant arbete skall ej ersättning åtnjutas

i vidare mån än bestämmelserna i nyssnämnda paragraf må föranleda.

14 och 15 §§.

14 och 15 §§ i det omarbetade förslaget motsvara 6 § i de sakkunnigas

förslag.

Åtskilliga ändringar och jämkningar hava vidtagits. I detta sammanhang

är först att nämna, att enligt de sakkunnigas förslag kunde sjöman,

som haft eu ansträngande säkerhetstjänstgöring och därvid fått arbeta

längre eller kortare del av den tid, som eljest skulle varit anslagen till

vila, därefter av befälhavaren åläggas övertidsarbete utan någon hänsyn

till den föregående säkerhetstjänstgöringen. Detta har synts mig vara

obilligt. Även om en sjöman bör vara pliktig att göra säkerhetstjänst

utan särskild ersättning, bör dock denna tjänst tagas i beaktande vid fastställande

av den myckenhet övertidsarbete, som må kunna påläggas sjöman.

Genom den av mig i denna riktning vidtagna jämkningen hava däremot

skälen för det av de sakkunniga avsedda förbudet mot att ålägga sjöman

övertidsarbete å dagen för ankomst till eller avgång från hamn delvis förfallit.

De sakkunniga torde därvid hava ämnat att skydda sjöman,

vilkens fartyg efter en svår resa inkommit i hamn, mot att genast

sättas till ansträngande övertidsarbete. Då emellertid detta skydd ernås

jämväl genom den av mig ifrågasatta anordningen samt det av de sakkunniga

åsyftade förbudet måste anses vard ur andra synpunkter mindre

lämpligt, har detsamma i det omarbetade förslaget uteslutits. För att

emellertid förekomma att sjöman, vid övergång från sjötjänstgöring till

hamntjänstgöring, får alltför lång arbetstid, har vidare införts en begränsning

i dylikt fall av den sammanlagda arbetstiden för två på varandra

följande dygn till tjugunio timmar.

Med anledning'' av herr Nordborgs av segelfartygsföreningen och

Sveabolaget understödda reservation har vidare en bestämmelse insatts

här i syfte att undantaga vissa angivna fall från de inskränkande bestämmelserna

rörande lastning och lossning å övertid.

Bland andra hava ämbetsverken uttryckt den meningen, att maximigränsen

för veckans övertidsarbete borde i överensstämmelse med det

norska förslaget bestämmas till tjuguen timmar.

I betraktande bl. a. av sjömannens långa ordinarie arbetstid har

jag icke funnit anledning frångå de sakkunnigas förslag.

Med beaktande av i sådant avseende framställda anmärkningar

har dock undantag härifrån medgivits för vidtagande av åtgärder, som

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:t,s proposition nr 364.

blivit påbjudna av myndighet i hamn och som måste företagas å annan

tid än den ordinarie arbetstiden och den begränsade övertiden. Enahanda

undantag påkallas givetvis för arbete, som erfordras för lastens

säkerhet, i den mån sådant arbete ej faller under bestämmelserna i 13 §.

Nattvakttjänstgöring i hamn synes mig liksom de sakkunniga icke

vidare böra i regel åligga sjöman, utan torde åtminstone i större hamnar

folk från land kunna användas härtill. När den emellertid — frånsett

säkerhetstjänst — ifrågakommer, bör den hänföras till övertidsarbete,

varför särskild ersättning utgår.

16 §.

I fråga om grunderna för övertidsersättningens beräknande har jag

i stort sett följt de sakkunnigas förslag, då detsamma synes innefatta

en tillfredsställande lösning av denna fråga. Dock har därvid den jämkning

synts mig böra göras, att den förhöjda ersättningen förlossning och

lastning två eller flera dagar å rad skall utgå, endast om övertidsarbetet

den första dagen varit mera betydande. Vidare har den av de sakkunniga

ifrågasatta bestämmelsen om en tidsfrist av fem minuter, som

måste överskridas för att övertidsersättning skall erläggas, synts mig

kunna utgå. Det lärer nämligen icke vara att förvänta, att sjöfolket

skall, därest den fastställda arbetstiden vid något tillfälle skulle komma att

med en eller annan minut överskridas, därför utkräva övertidsersättning.

Vid sådant förhållande syn ek det mig ej lämpligt att genom den av de

sakkunniga föreslagna undantagsbestämmelsen så att säga giva stöd åt

ett mera regelbundet överskridande av arbetstiden.

17—20 §§.

Dessa §§ överensstämma med 9—12 §§ i de sakkunnigas förslag.

Ett par vid omarbetningen vidtagna jämkningar torde ej behöva närmare

motiveras.

21 §.

Denna paragraf har underkastats mera avsevärda jämkningar. Sålunda

har första stycket förtydligats därhän, att befälhavare ej kan göras

ansvarig för alla fall, då sjöman användes till skeppstjänst i strid mot

lagens föreskrifter, varjämte med obehörigt användande till skeppstjänst

likställes det fall, att befälhavare ej tillåter sjöman gå i land i enlighet

med föreskrifterna i 11 §.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:tn proposition nr HH4.

39

Med hänsyn till det ansvar, som åvilar befälhavaren, och den ställning,

han ombord intager, har det synts mig icke vara lämpligt, att

annan än redare straffas för delaktighet i förseelser av förevarande art.

Tredje stycket av 13 § i de sakkunnigas förslag har uteslutits.

22 och 23 §§.

Dessa §§ motsvara 14 § i de sakkunnigas förslag. Vid omarbetning

av detsamma hava införts straffbestämmelser i tillämpliga delar även

för redare.

24—28 §§.

Hithörande bestämmelser återfinnas, ehuru i något förändrad ordning,

i 15—19 §§ i de sakkunnigas förslag.

Författningen torde böra, på sätt de sakkunniga föreslagit, träda i

kraft den 1 januari 1920 samt, lika med det av chefen för civildepartementet

förut anmälda förslaget till lag om arbetstidens begränsning, gälla

till och med den 31 december 1923.

Slutligen hava de sakkunniga föreslagit vissa ändringar i 44 och

96 §§ sjölagen. I det omarbetade förslaget har i stället uti ingressen

inryckts en hänvisning, att förslaget innefattar ändring av berörda §§.

Föredraganden uppläste härefter ifrågavarande lagförslag, vilket

var av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde,

att lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

KungI. Maj:ts proposition nr 364.

Bilaga.

Förslag

till lag om arbetstiden å svenska fartyg.

Med ändring av vad 44 och 96 §§ sjölagen innehålla häremot stridande

förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §■

1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning

beträffande arbete, som å svenskt fartyg mot betalning anställd

person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag

ombord å fartyget eller annorstädes utför.

2 mom. Från lagens tillämpning undantages arbete, som utföres av

befälhavare å fartyg, å vilket utom befälhavaren minst två personer

äro anställda;

förste styrman å fartyg, varest ytterligare minst en styrman finnes;

förste maskinist å fartyg, varest ytterligare minst en maskinist

finnes;

läkare och telegrafist;

person, som är anställd uteslutande för passagerares förplägning

och uppassning med därtill hörande rengöring och diskning eller för passagerares

räkning i övrigt;

person, tillhörande redarens familj; samt

person, vilken är anställd å fartyg av följande -slag, nämligen:

a) kronan tillhörigt fartyg, om vilket Konungen icke annorlunda

förordnat,

b) fiske- eller fångstfartyg, då det såsom sådant användes,

c) isbrytar- eller bärgningsfartyg, då det såsom sådant användes,

d) lustfartyg,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts proposition nr 364.

41

e) segelfartyg, som nyttjas allenast i fart på helt eller delvis inom

riket belägna insjöar, floder eller kanaler eller inomskärs eller utanför

öppen kust på oavbruten sträcka av högst 30 distansminuter eller utomskärs

på enahanda sträcka eller mellan orter vid Öresund eller på Kristianiafjorden

intill Laurvig.

3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen eller den

myndighet, åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden

därutinnan utöva beslutanderätt, medgiva undantag jämväl i övrigt från

tillämpningen av denna lag.

2 §.

1 mom. I denna lag förstås med

skepp stjänst: arbete, varå lagen äger tillämpning;

sjöman: en var som har att utföra skeppstjänst;

oavbruten gång: att icke land angöres eller eljest beröring’ med land

äger rum under längre tid än två timmar vid varje tillfälle;

helgdag: söndag eller här i riket bruklig helgdag;

oceanfart-, fart bortom 61 grader nordlig latitud (Bergen), It grader

västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud

(Brest);

nordsjöfart: annan fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och linjen

Esb j erg—Texel.

2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas

måltidsrast ävensom annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt detsamma

varar minst en timme.

Ordinarie arbetstid till sjöss.

3 §•

Befinner sig fartyg till sjöss å resa, vilken under vanliga förhållanden

kräver mera än tolv timmars oavbruten gång, skall skeppstjänst vara

indelad i vakter (skift) på allmänt brukligt sätt.

4 §•

1 mom. Beträffande sjöman å fartyg, som i 3 § avses, vilkens

arbete är indelat i vakter, gäller:

att arbetstiden icke må under två omedelbart på varandra följande

dygn överstiga tjugufyra timmar;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 326 Käft. (Nr 364.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kutiffl. Muj:ts proposition nr 364.

att, i fall antalet styrmän, maskinister, smörjare eller kollämpare

uppgår till minst tre, arbetstiden för sådan sjöman icke må under två

omedelbart på varandra följande dygn överstiga sexton timmar;

att arbetstiden för eldare å ångfartyg i oceanfart eller å sådant fartyg

i nordsjöfart, vars maskinstyrka uppgår till minst tvåbundrafemtio

indikerade hästkrafter, eller å dylikt fartyg, som är statt i inskränktare

fart och vars maskinstyrka uppgår till minst sexhundra indikerade

hästkrafter, icke må, i fall resan under vanliga förhållanden kräver mera

än tjugufyra timmars oavbruten gång, under två omedelbart på varandra

följande dygn överstiga sexton timmar; samt

att å helgdag sjöman icke må användas till annan skeppstjänst än

dels vad som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering

dels ock, där det kan anses ingå i sjömannens åligganden, lättare

rengöring av de för befälhavaren, förste styrman, förste maskinist,

läkare, telegrafist eller sjöman avsedda rum eller sådant arbete, som, enligt

vad i 6 § stadgas, kan å helgdag åläggas i nämnda paragraf avsedd

personal.

5 §•

Sjöman å fartyg, som i 3 § avses, vilkens arbete icke är indelat

i vakter och som ej tillhör den i 6 § omförmälda personal {dagman),

må å söckendag ej användas till skeppstjänst mera än nio timmar och

å helgdag ej till annan skeppstjänst än lättare rengöring av de för befälhavaren,

förste styrman, förste maskinist, läkare, telegrafist eller sjöman

avsedda rum, i den mån sådan rengöring kan anses ingå i sjömannens

åligganden.

Arbetstiden skall förläggas mellan klockan 6 f. m. och klockan 6

e. m.

6 §•

Sjöman å fartyg, som i 3 § avses, vilkens arbete icke är indelat i

vakter och som är anställd för tillsyn å provianten, för tillredning eller

servering av kosten eller för uppassning i övrigt eller för den rengöring

eller diskning, som med dylikt arbete äger samband, må å söckendag

icke användas till skeppstjänst mera än tolv timmar och å helgdag ej

till annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörande

diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den lättare

rengöring, som kan anses ingå i sjömannens åligganden.

Arbetstiden för sjömän, som i denna paragraf avses {kökspersonat),

skall förläggas mellan klockan 5 f. m. och klockan 8 e. m.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kunpl. May.ts proposition nr 364.

7 §.

Befinner sig fartyg till sjöss å resa, som under vanliga förhållanden

kräver högst tolv timmars oavbruten gång, och är skeppstjänst indelad

i vakter på allmänt brukligt sätt, skola bestämmelserna i 4 6 §§

lända till efterrättelse.

8 §•

Befinner sig fartyg till sjöss å sådan resa, som i 7 § avses, men

är ej skeppstjänst indelad i vakter, skall beträffande arbetstiden gälla:

att sjöman icke må användas till skeppstjänst, däri inbegripen

skeppstjänst i hamn, mera än tjugufyra timmar under två omedelbart

på varandra följande dygn; samt

att annan än kökspersonalen tillhörande sjöman ej heller må användas

mera än sextiotre timmar i veckan.

Ordinarie arbetstid i hamn.

9 §•

Under fartygs uppehåll i hamn må befälhavare, därest fartygets

avgång skall äga rum senast under dygnet näst efter det, varunder fartyget

ankommit till hamnen, anordna skeppstjänsten i enlighet med de

bestämmelser, som äga tillämpning, då fartyget är till sjöss.

10 §.

Därest fartygs uppehåll i hamn avses att vara längre, än i 9 §

omförmäles, eller skeppst jänsten vid kortare uppehåll dock ej varder anordnad

så, som i nämnda paragraf sägs, skall beträffande sjömans ordinarie

arbetstid gälla:

att sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag

användas till skeppstjänst mera än åtta och en halv timmar och å helgdag

icke till annan skeppstjänst än lättare rengöring av de för befälhavaren,

förste styrman, förste maskinist, läkare, telegrafist eller sjöman avsedda

rum, i den mån sådan rengöring kan anses ingå i sjömannens

åligganden;

att sjöman, som tillhör kökspersonalen, icke må å söckendag användas

till skeppstjänst mera än tolv timmar och å helgdag ej till annan

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

skeppstjänst än tillredning och servering av kosten jämte tillhörande

diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den lättare rengöring,

som kan anses ingå i sjömannens åligganden; samt

att arbetstiden skall förläggas för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen,

mellan klockan 6 f. m. och klockan 6 e. in., såvida ej annat

överenskommes, samt för kökspersonalen mellan klockan 5 f. m. och klockan

7 e. m., så framt ej annat föranledes av överenskommelse, varom

nyss nämnts.

Yid fartygs ankomst till eller avgång från hamn må, enligt vad i

12 § sägs, avvikelse ske från vad i denna paragraf stadgas.

11 §•

Under fartygs uppehåll i hamn skall sjöman, för att få tillfälle att

under affärs- och expeditionstid gå i land, en gång i månaden åtnjuta

ledighet från skeppstjänsten för tiden efter klockan tolv middagen å dag,

då aftära- och expeditionslokaler hållas öppna. Överstiger icke fartygs

oavbrutna uppehåll i hamn fyrtioåtta timmar, må dock sådan ledighet

påfordras allenast, såvida fartygets avgång därigenom icke fördröjes.

Ordinarie arbetstid vid avgång från eller ankomst till hamn.

12 §.

1 mom. Då fartyg, varå skeppstjänst är indelad i vakter, ankommer

till eller avgår från hamn, må sjöman användas till arbete utöver

vad i 4, 5, 6 eller 10 § stadgas, dock icke längre tid, än att arbetstiden

under två på varandra följande dygn för sjöman, vilkens arbetstid enligt

bestämmelserna i 4 § ma utgöra högst sexton timmar, icke överstiger

denna tid, samt för annan sjöman icke överstiger tjugufyra timmar.

2 mom. Beträffande sjömans arbetstid å annat fartyg, än i 1 mom.

avses, vid avgång från eller ankomst till hamn stadgas i 8 §.

Säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m.

13 §.

Utan hinder av vad här ovan stadgats må sjöman användas till

skeppstjänst, då fråga är om:

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kanyl. Maj:ts proposition nr !1b‘4.

a) skeppstjära, som med hänsyn till fartygets säkerhet nödvändigt

måste utföras å annan tid, än sjömannen eljest har att förrätta skeppstjära;
b)

skeppstjänst, som erfordras för lämnande av hjälp, varom i 84 a,

223 eller 223 a § sjölagen sägs;

c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap,

som, i enlighet med vad därom särskilt stadgas, varda anställda;

d) askhissning; samt

e) skeppstjänst, som föranledes därav, att besättningen blivit under

pågående resa förminskad.

För skeppstjänst, som sjöman utför på grund av bestämmelserna

i denna paragraf, är han, såvitt ej annat överenskommits, icke berättigad

till ersättning i vidare mån, än i 95 § sjölagen sägs.

14 §.

Sjöman vare pliktig att i större utsträckning och å andra tider,

än i 4, 5, 6, 8, 10 och 12 §§ sägs, mot ersättning utföra jämväl annan

skeppstjänst, än i 13 § omförmäles (övertidsarbete).

Beträffande sådant övertidsarbete gälla de i 15 § angivna begränsningar,

dock ej då fråga är om skeppstjänst, som erfordras för lastens

säkerhet eller för vidtagande av åtgärd, som blivit påbjuden av myndighet

i hamn och som måste företagas å tid, då sjöman eljest endast må

användas till skeppstjänst, som i 13 § omförmäles.

15 §.

1 mom. Å fartyg, där skeppstjänst eller viss del därav är indelad

i vakter på brukligt sätt, må till sjöss eller under dygn, då fartyg ankommer

till eller avgår från hamn, övertidsarbete icke åläggas sjöman,

såvida tiden för hans skeppstjänst därigenom skulle under två omedelbart

på varandra följande dygn med mera än sex timmar överskjuta den

ordinarie arbetstiden. .

2 mom. Befinner sig fartyg, som i 1 mom. avses, i hamn, må sjöman

icke användas till övertidsarbete

å söckendag, därest tiden för sjömannens skeppstjänst därigenom

skulle antingen överstiga den ordinarie arbetstiden för samma dygn med

mera än sex timmar eller under två på varandra följande dygn uppgå

till mera än tjugunio timmar; samt

å helgdag, därest sjömannens skeppstjänst under samma dag därigenom

skulle överstiga åtta och en halv timmar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Afaj:t$ proposition nr 364.

För övertidsarbete, som utgöres av lastning eller lossning av annat

än passagerares effekter eller post ävensom av gods, vars lastning eller

lossning ej kan utan fara för godset uppskjutas, må sjöman ej användas

å helgdag eller oftare än varannan dag, så framt icke fartygets avgång

därigenom onödigtvis fördröjes.

3 mom. Å annat fartyg, än i 1 och 2 mom. avses, må sjöman icke

användas till övertidsarbete, därest den tid, varunder han såväl i hamn

som till sjöss utför skeppstjänst, därigenom skulle under två omedelbart

på varandra följande dygn överstiga trettio timmar.

4 mom. Till övertidsarbete må sjöman icke användas mera än

sammanlagt aderton timmar i veckan.

16 §.

Ersättning för övertidsarbete skall, för timme beräknat, utgöra, när

arbetet utföres å söckendag, en etthundrafemtiondel och, när arbetet utföres

å helgdag, en sjuttiofemtedel av sjömannens kontanta månadslön.

Har sjöman någon dag mera än två timmar använts till övertidsarbete,

bestående av lastning eller lossning, skall, därest han under närmast

följande dag eller dagar användes för enahanda arbete, sjömannen

för det å sistberörda dag eller dagar utförda övertidsarbete av sådan art

utfå ersättning efter den för övertidsarbete å helgdag stadgade beräkningsgrund,

ändock att arbetet utförts å söckendag.

Ersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete

utföres. För varje påbörjad halvtimme betalas ersättning såsom för

halvtimme.

Övriga bestämmelser.

17 §.

Avtal, som ingås i strid mot denna lag, vare utan verkan.

18 §.

För varje dag, varunder övertidsarbete förekommer, åligger det

befälhavaren att senast nästföljande dag härom göra anteckning i särskild

övertidsjournal, upprättad enligt formulär, som fastställes av fartygsinspektionens

chefsmyndighet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

47

Ej må någon, vars rätt är därav beroende, förvägras att om övertidsjournals

innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt

utdrag. Övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess

avslutning.

19 §.

Befälhavaren skall tillse, att ett exemplar av denna lag finnes tillgängligt

ombord å fartyget.

20 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens

tillsynsorgan; och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga

delar lända till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kap. lagen den 16 oktober

1914 om tillsyn å fartyg finnes stadgat.

Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av

Konungen.

21 §.

Befälhavare, som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot

vad i denna lag stadgas eller som bryter mot bestämmelsen i 11 §,

straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor.

Lika med befälhavaren straffes redare, där förseelsen visas hava

skett med hans vetskap.

22 §.

Bryter befälhavare eller redare mot bestämmelse, som är meddelad

i 18 §, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

23 §.

Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada

göra, fört falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat eller förstört,

undanstuckit eller oläslig gjort, straffes med böter eller fängelse i

högst sex månader.

Har redare gjort sig skyldig till förseelse, som nu sagts, eller visas

sådan av befälhavaren begången förseelse hava skett med redarens vetskap,

vare han förfallen till enahanda ansvar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

24 §.

Åsidosätter befälhavare den skyldighet, som enligt 19 § åligger

honom, straffes med böter, högst etthundra kronor.

25 §.

Allmän åklagare åligger att tala å förseelse, varom i denna lag sägs.

26 §.

Om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, skall

vad i 323—325 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

27 §.

Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall

vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

28 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola

vid bristande tillgång till deras fulla gäldande förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920 och gäller till och

med den 31 december 1923.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

49

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

18 mars 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedbeug,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 4 mars 1919,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag

till lag om arbetstiden å svenska fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av tillförordnade sekreteraren i kommerskollegium Nils Carlsson.

Förslaget föranledde följande yttranden:

Förslaget i dess helhet.

Lagrådet:

Det av särskilda sakkunniga avgivna förslag, vilket ligger till grund

för det nu remitterade, har tillkommit utan att de sakkunniga haft tid''

och tillfälle att förbereda och utföra arbetet så, som av dem varit planlagt.

I socialstyrelsens och kommerskollegiets gemensamt avgivna yttrande

över de sakkunnigas förslag erinras ock, att ämbetsverken, till

följd av den knappt tillmätta tid, som stått dem till buds, icke kunnat

ägna ärendet den ingående behandling, som dess vikt otvivelaktigt krävde,

och ej heller kunnat sätta sig i förbindelse med de olika intressenter,

vilka närmast berördes av frågan och vilkas mening det skulle varit

värdefullt att inhämta för åstadkommande av en mera allsidig utredning.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 326 höft. (AV 364.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

Tydligt är, att på grund av nu antydda brister och ofullständigheter

hos den tillgängliga utredningen ej heller lagrådet varit i stånd

att ägna det remitterade förslaget sådan saklig granskning som vederbort.

Framhållas må ock att lagrådet, med hänsyn till angelägenheten

av att proposition i ämnet kunde avlåtas till årets riksdag inom den

grundlagsstadgade tiden, funnit sig icke böra för granskningen taga i

anspråk den tid, som eljest härför varit önsklig.

Lagrådet har emellertid ej kunnat undgå att, med ämbetsverken,

finna det mindre lämpligt att till fristående behandling utbryta det nu

förevarande ämnet ur dess sammanhang med övriga frågor angående

fartygsbesättnings arbets- och levnadsförhållanden. Likaså synes det

lagrådet vara för vår rederinäring och landets ekonomiska liv av högsta

vikt, att på sjöfartens område, där den mellanfolkliga beröringen är så

särskilt livlig, lagstiftningen framgår med all varsamhet och under strävan

att vinna närmaste överensstämmelse med rättsreglerna hos främmande

nationer. I detta avseende lärer förslaget, som torde rätt avsevärt

skilja sig även från vad som gäller eller är föreslaget att gälla hos

våra nordiska grannländer, lämna rum för välgrundade anmärkningar.

Om lagrådet trots nu antydda betänkligheter anser sig kunna

underlåta att avstyrka proposition till riksdagen i enlighet med förslaget,

är det under förutsättning att Konungen kommer att använda den honom

genom 1 § 3 mom. givna dispensbefogenhet i all den utsträckning,

som förhållandena må göra önsklig.

I formellt hänseende, särskilt vad angår bestämmelsernas gruppering,

utmärker sig det remitterade förslaget fördelaktigt framför de sakkunnigas.

Spår av brådskan vid förslagets uppgörande märkas dock

flerstädes, och en ytterligare redaktionell överarbetning synes önsklig.

Därvid torde bland annat följande vara att iakttaga. I 3 §, där begreppet

indelning av skeppstjänst i vakter första gången kommer till

synes, torde lämpligen i nära anslutning till ordalagen i 15 § 1 mom.

böra användas uttryckssättet, att skeppstjänsten eller viss del därav skall

vara indelad i vakter på allmänt brukligt sätt, varemot lagtexten i senare

paragrafer lärer få anses äga tillräcklig tydlighet, om den rör sig med

den kortare beteckningen, att skeppstjänst är indelad i vakter. Den hänvisning

till 12 §, som förekommer i sista stycket av 10 §, må kunna anses

obehövlig. Men om den bibehålies, bör motsvarighet införas även i

4—6 §§. Visst klockslag är i 11 § utskrivet med bokstäver, medan eljest

dygnets timmar betecknas med siffror. Bestämmelsen i 12 § 2 mom. angiver

ej korrekt betydelsen i där ifrågavarande avseende av stadgandet i

8 §. Sista punkten i 15 § 2 mom. bör omredigeras så, att den kommer

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 364.

51

att uttrycka verkliga meningen, vilken torde vara att till övertidsarbete

för annan lastning eller lossning än sådan, som avser passagerares effekter

eller post eller gods, vars lastning eller lossning ej kan utan fara

för godset uppskjutas, må sjöman ej användas å helgdag eller oftare än

varannan dag, så framt icke övertidsarbetet erfordras för att fartygets

avgång ej må fördröjas. I 15 § 3 mom. bör hänvisas blott till 1, ej

även till 2 mom. Att de 18 timmar, sjöman må användas till övertidsarbete

under en vecka, utgöra den sammanlagda tiden för veckans alla

dagar, är i 15 § 4 mom. uttryckligen angivet. Detta är dock självklart,

och sista ledet i 8 § saknar även ett dylikt överflödigt förtydligande.

Bättre motiverat vore om, vad nu ej är fallet, lagtexten utmärkte att,

när tal är angående viss arbetstid under »två omedelbart på varandra

följande dygn», härmed avses den sammanlagda arbetstiden. Vid angivandet

av nyss berörda tid av 48 timmar brukas regelmässigt, men ej

undantagslöst (se 12 och 15 §§) det obehövliga ordet omedelbart.

I behandlingen av vissa ämnen, gemensamma för nu förevarande

förslag och förslaget till lag om arbetstidens begränsning, finnas dem

emellan skiljaktigheter, vilka vid en överarbetning synas kunna åtminstone

delvis avlägsnas.

2 §•

Lagrådet:

Skeppstjänst definieras här på ett sätt, som avviker från den betydelse,

i vilken termen användes i sjölagen och andra förut utfärdade

författningar.

Försåvitt avvikelsen består däri, att till skeppstjänst hänföres även

visst annat arbete än det, som utföres ombord, är häremot mindre att

erinra, då dels det arbete, varom sålunda är fråga, omedelbart härleder

sig av anställningen å fartyget samt dels en motsvarande utvidgning av

begreppet skeppstjänst utöver vad ordet strängt taget betyder redan förekommer

i lagen om arbetarskydd. Däremot kan det ej undgå att väcka

betänkligheter, då från begreppet skeppstjänst avskiljes arbete, som utföres

av sådan å fartyg anställd personal, som omförmäles i 1 § 2 mom.

Ordet skeppstjänst kommer härigenom att få en tämligen konstlad betydelse,

och detta kan, då motsvarighet saknas i andra författningar, lätt

medföra förvirring.

Av departementschefens yttrande synes även framgå, att den förändring

i förhållande till skeppstjänstkommitterades förslag definitionen

i sistnämnda hänseende innebär icke varit avsiktlig.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

,Det vore säkerligen till fördel, om i förslaget åt skeppstjänst gåves

..samma betydelse, som termen hade i skeppstjänstkommitterades förslag,

, där med skeppstjänst avses allt i 1 § 1 mom. angivet arbete. Ordet

, komme då att i det närmaste behålla sin naturliga betydelse, och där,

igenom vunnes även, på sätt framhållits vid granskningen av förslaget

■ till lag om arbetstidens begränsning, viss lättnad vid avfattningen av

. 1 § i sistnämnda förslag.

Definieras skeppstjänst på sätt nu hemställts, bör beteckningen

sjöman angivas avse en var, som förrättar skeppstjänst, varå lagen äger

tillämpning.

10 §.

Justitieråden von Seth och Wedberg samt regeringsrådet Planting,

Gyllenbåga:

Yad man velat vinna genom att låta maximiarbetstiden å söckendag

för sjöman, som ej tillhör kökspersonalen, överstiga åtta timmar är,

att det skall bliva möjligt att använda besättningen till vissa förberedande

och avslutande arbeten å tid, då stuveriarbetet icke pågår. Det

må emellertid erinras att, till följd av det sätt, på vilket förhållandena

regleras i förslaget till lag om arbetstidens begränsning, föga utsikt finnes,

att nämnda mål skall kunna vinnas vid uppehåll i svensk hamn annat

än i fråga om vissa veckodagar, och hur saken kommer att ställa sig i

utländska hamnar, beror på vilka arbetstider, som där tillämpas. Skall

vad som åsyftas verkligen vinnas, bör sjöman, som här avses, kunna

användas till arbete en halvtimme utöver stuveriarbetarnas ordinarie arbetstid

för dagen i den hamn, där fartyget befinner sig.

Slutstadgandet.

Lagrådet:

De i förslaget upptagna ansvarsbestämmelserna och med dem sammanhängande

stadganden böra äga tillämpning även efter den 31 december

1923, såvitt angår förseelse begången under lagens giltighetstid.

Likaledes bör forumföreskriften i 26 § gälla även efter samma dag,

såvitt fråga är om tvistemål, vilket bör bedömas efter förevarande lag.

Ur protopollet:

Erik Öländer.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: ta proposition nr 364.

53

Utdrag

av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars

1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Pktrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter

gemensam beredning med cheferna för justitie- och civildepartementen:

»Sedan Kungl. Maj:t den 4 mars 1919 beslutat inhämta lagrådets

utlåtande över upprättat förslag till lag om arbetstiden å svenska fartyg

samt lagrådet den 18 mars 1919 avgivit sådant utlåtande, anhåller jag

att få ånyo anmäla detta ärende.

Därvid torde till en början tillåtas mig att omnämna, att de, på

sätt i statsrådsprotokollet för den 4 mars 1919 omförmäles, bebådade

yttrandena från Sveriges redareförening och Kanalflottans rederiförening

numera inkommit; och torde samtliga i ärendet avgivna yttranden, vilka

varit tillgängliga vid föredragningen i lagrådet, få såsom bilagor fogas

till detta protokoll.»

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

Föredraganden redogjorde härefter för innehållet i lagrådets utlåtande

samt anförde vidare:

»Lagrådets anmärkning rörande bristande överensstämmelse mellan

förslaget till lag om arbetstidens begränsning och nu ifrågavarande lagförslag

har föranlett vidtagande i det förra av vissa smärre jämkningar

för ernående av närmare överensstämmelse mellan de båda förslagen.

I anledning av vad lagrådet under 2 § anmärkt vill jag framhålla,

att den i de sakkunnigas förslag vidtagna omredigering, varigenom ordet

skeppstjänst kommit att beteckna allenast arbete, varå lagen ägde tilllämpning,

ansetts önskvärd för att beteckningen skulle sammanfalla med

lagens tillämplighetsområde. På grund av vad lagrådet anfört har jag

emellertid ej velat motsätta mig en ändring i av lagrådet antydd riktning

av det remitterade förslaget.

Vad lagrådets flesta ledamöter anfört beträffande 10 § torde däremot

icke böra föranleda ändring i förslaget. Den avvikelse från principen

om åtta timmars daglig arbetstid i hamn, som i anslutning till de sakkunnigas

förslag innefattas i det remitterade förslaget, har betingats därav,

att man velat möjliggöra åtta timmars effektivt arbete med lastning och

lossning. Att ytterligare utsträcka sjöfolkets arbetstid samt göra densamma

helt beroende av förhållandena i den hamn, där fartyget för tillfället

befinner sig, synes ej böra ifrågakomma.

I slutstadgandet har, i enlighet med lagrådets anvisning, jämkning

vidtagits.

De rent redaktionella smärre erinringar, lagrådet gjort mot förslaget

i övrigt, hava i allt väsentligt blivit iakttagna. I fråga om avfattningen

av 15 § 2 mom. sista stycket vill jag dock anmärka, att såsom

villkor för att sjöman må användas till där avsett övertidsarbete

synts mig böra, i överensstämmelse med syftemålet i de sakkunnigas förslag,

inryckas orden, att fartygets avgång skulle avsevärt fördröjas. Varje

övertidsarbete avser ju att förekomma ett fördröjande av fartygets avgång.

Vad här åsyftas är däremot att genom en eller annan timmes

övertidsarbete fartyg skulle kunna göras segelklar! t. ex. redan en tidigare

dag.

Därjämte hava vissa andra mindre jämkningar vidtagits i förslaget.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter det ifrågavarande

förslaget till lag om arbetstiden å svenska fartyg i dess omarbetade

skick samt hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition n:r 3C4.

55

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet.- Gunnar Grip.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

Bilaga.

Inkomna yttranden.

Kommerskollegium

och socialstyrelsen.

Kommersltollegium och Socialstyrelsen anföra:

Genom nådig remiss den 15 februari 1919, som ankommit den 17 februari

1919, har Eders Kungl. Haj:t anbefallt Kommerskollegium och Socialstyrelsen

att gemensamt senast den 24 februari 1919 avgiva underdånigt utlåtande över

ett av särskilt tillkallade sakkunniga (skeppstjänstkommitterade) utarbetat, med

skrivelse till chefen för Finansdepartementet den 31 januari 1919 avlämnat betänkande

med förslag till lag om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg

samt till ändring av 44 och 96 §§ sjölagen jämte tillhörande motiv m. m. I

anledning härav få ämbetsverken, med återställande av remissakten och med bifogande

av dels protokoll vid sammanträde av sociala rådets sektion för arbetarskydd

och arbetarfrågor i allmänhet den 18 och den 20 februari 1919 för behandling

av ifrågavarande ärende dels ock ett till Kommerskollegium inkommet,

den 20 februari 1919 dagtecknat yttrande i ämnet av Stockholms rederiaktiebolag

Svea, härmed anföra följande.

Ämbetsverken hava på grund av den synnerligt knappt tillmätta tid, som

bestämts för avgivandet av förevarande utlåtande, tyvärr icke kunnat ägna

ärendet den ingående behandling, som varit önskvärd och som ärendets vikt

otvivelaktigt kräver. Sålunda hava ämbetsverken ej hunnit sätta sig i förbindelse

med de olika intressenter, vilka närmast beröras av denna fråga och vilkas

mening det skulle varit synnerligen värdefullt att inhämta för åstadkommande

av en mera allsidig utredning i ämnet. Av särskild betydelse skulle det varit

att i större omfattning än som skett genom Stockholms rederiaktiebnlag Sveas

omförmälda yttrande och ett Kommerskollegium delgivet yttrande över förslaget

till chefen för finansdepartementet från Stockholms transport och bogseringsaktiebolag

av den 21 februari 1919 hava fått höra representanter för den mindre

sjöfarten, i synnerhet den rätt omfattande del av rederinäringen, som har sin

verksamhet begränsad huvudsakligen till sjöfart längs Sveriges kuster samt å

dess insjöar, floder och kanaler ävensom till närmaste grannländer, således för

sådana fartyg, som avses i förslagets 4 § 2 mom. b). Angelägenheten härav

framstår så mycket mera, som kommitterades utredning i denna del måste betraktas

som bristfällig, såtillvida att kommitterade ej heller berett representanter

för detta steg av rederirörelse tillfälle att deltaga i kommitterades arbete

eller att eljest under fortgången av detsamma bevaka sina intressen. Ku

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kuntjl. Maj:t» proposition nr 364.

antydda missförhållande har Hven vitsordats av sociala rådet vid behandlingen

av förevarande lagförslag å sammanträdet den 20 februari 1919, likasom missförhållandet

än kraftigare anmärkts i ovannämnda yttrande av Stockholms transport-

och bogseringsaktiebolag. Då ej heller ämbetsverken inom sig hava tillgång

till den speciella sakkunskap, som kräves för ärendets närmare bedömande

i denna del, har av redan angiven orsak nu anmärkta brist icke vid ärendets

behandling inom ämbetsverken kunnat avhjälpas.

De sjöfolket berörande förhållanden, vilka skeppstjänstkoinmitterade jämlikt

sitt uppdrag hava att behandla, nämligen far tygsbesättnings arbets- och

levnadsförhållanden, stå i så intimt samband med varandra, att en sådan avdelning

därav, som det nu framlagda förslaget innefattar, icke gärna kan utbrytas

och behandlas för sig, utan att enhetligheten därav blir lidande. Särskilt äro

frågorna om arbetstidens begränsning och om bemanningens tillräcklighet (s. k.

bemanningsskala) i hög grad beroende av varandra. En minskning av arbetstiden

medför i många fall ökat besättningsantal, och härav följer i sin tur behov

av en ofta med avsevärda kostnader förbunden ökning av bostadsutrymmet för

besättningen, vadan jämväl bostadsfrågan står med de nyssnämnda spörsmålen i

ett innerligt samband. Det skulle utan tvivel vara fördelaktigare för dessa

olika problems lyckliga lösning, om de bleve upptagna till behandling i ett

sammanhang.

Eu annan omständighet, som är av största betydelse för bedömandet av

ifrågavarande lagförslag, äro de internationella förhållandena i förevarande avseende.

Av den utredning, som härutinnan förebragts i kommittébetänkandet,

framgår, att världens förnämsta sjöfartsidkande nationer sakna, såsom kommitterade

också framhållit, en mera genomförd lagstiftning på området, och i intet

av dessa länder har arbetstiden å fartyg författningsenligt begränsats i den utsträckning,

som avses i skeppstjänstkommitterades förslag. I Norge har emellertid

frågan framskridit så långt, att där föreligger ett förslag till lag om arbetstiden

å norska fartyg, vilket förslag för närvarande är beroende på stortingets

prövning. Detta norska förslag innehåller dock i viktiga avseenden icke så långt

gående begränsningar av arbetstiden som kommitterades förslag.

Betydelsen av en enhetlig internationell reglering på det socialpolitiska

området, vartill även förevarande spörsmål torde få räknas, har framhållits av

socialstyrelsen i underdånigt utlåtande till Eders Kungl. Maj:t (i civildepartementet)

av den 11 februari 1919 över en utav svenska sektionen av internationella

föreningen för lagstadgat arbetarskydd gjord underdånig framställning om

åtgärder för enhetlig internationell lagstiftning på det sociala området. Styrelsen

anförde därvid bland annat följande, till vilket jämväl Kommerskollegium ansluter

sig.

Det vore otvivelaktigt, att den tveksamhet eller det direkta motstånd,

som yppades mot sociala utvecklingstendenser och reformförslag, i många fall

väsentligen förestavats av farhågor för de menliga återverkningar på landets

ekonomiska liv, som av dem skulle framkallas, därest de genomfördes utan samband

med likartade åtgärder av enahanda ekonomisk innebörd inom länder, med

vilka vårt näringsliv stode i konkurrensförhållande. Styrelsen ville i sådant avseende

särskilt erinra om den planerade lagstiftningen om genomförande av 48

timmars arbetsvecka. Då den genomsnittliga arbetstiden inom industrien för

närvarande torde vara omkring 55 timmar i veckan, skulle denna lagstiftning

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 326 höft. (Nr 364.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

KungI. Maj:ts proposition nr 364.

komma att medföra en inskränkning av arbetstiden med omkring 13 %. Då härvid

torde förutsättas, att arbetsinkomsten för arbetarna icke skulle minskas,

skulle lagstiftningens genomförande, även om man möjligen finge räkna med

stegrad arbetsintensitet och vissa andra för produktionen gynnsamma verkningar

av reformen, otvivelaktigt medföra ökning av produktionskostnaderna och stegring

av produkternas pris. I den mån icke genom likartad lagstiftning enahanda

betalning påvilade produktionen inom de länder, med vilka vart land stode i

handelsutbyte, kunde vårt näringsliv härigenom komma i försämrad ställning

gent emot utlandets till skada för landet och dess inbyggare. Motsvarande förhållanden

fj am träd de jämväl i fråga om en skärpt social lagstiftning inom sjöfartens

område. Även här framträdde starka krav pa kortare arbetstid, ökad

bemanning, förbättrade bostäder och utspisning o. s. v. Eventuella lagstiftningsåtgärder

i sådant syfte kunde emellertid icke undgå att oproportionerligt belasta

de svenska företagen på området, för den händelse icke beträffande de inom sjöfartens

område ledande ländernas handelsflottor likartade skärpta krav gjordes

gällande. Följden kunde då bliva, att vår egen rederinärings konkurrenskraft

minskades och att det svenska tonnaget liksom det svenska sjöfolket hänvisades

till att övergå i utländsk drift.

Vad socialstyrelsen sålunda anfört framhäver tydligt de olägenheter, som

ett ensidigt genomförande för Sveriges del av en begränsning i arbetstiden å

fartyg skulle kunna medföra. Särskilt är det angeläget, att i donna fråga vederbörlig

hänsyn tages till gällande bestämmelser och lagstiftningsarbeten i de

övriga nordiska länderna. Önskvärdheten av en internationell samverkan på detta

område har även berörts vid omlörmälda sektions av sociala rådet sammanträde

den 18 februari 1919.

Emellertid finnas åtskilliga omständigheter, som tala för att den principiella

fragan om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg icke bör uppskjutas

i avvaktan vare sig på genomförandet av en internationell eller interskandinavisk

lagstiftning på området eller på undanröjandet av övriga här ovan

antydda hinder.

Ämbetsverken erkänna obetingat det rättmätiga i strävandpna att åt sjöfolket

snarast möjligt vinna förbättrade arbets- och levnadsförhållanden. Såsom

ett viktigt led i dessa strävanden ingår fordran på förkortning av den synnerligt

långa arbetstid, som ofta utkräves av sjöfolket. De allmänna i 44 § sjölagen

intagna bestämmelserna angående befälhavarens behandling av sina underordnade

i förevarande avseende torde ej längre få anses tillräckliga för tillvaratagande

av sjöfolkets berättigade anspråk pa vila från arbetet för återhämtande av fysiska

krafter samt för beredande av möjlighet att ägna sig åt utbildning, förströelser

eller andra privata angelägenheter. I den man begränsad arbetstid tillförsäkras

andra krön|^arbetare, kräver rättvisan, att dylik begränsning tillgodokommer

även sjöfolket, så långt sig göra later. Därvid bör icke förnises, att i

följd av de säregna förhållanden, under vilka sjömansyrket bedrives, sjöman,

is\ nnerhet då de äro till sjöss, icke hava tillfälle att i samma utsträckning som

andra draga nytta av sin ledighet, och just med hänsyn till dessa säregna förhållanden

måste frågan om arbetstiden å fartyg bedömas ur delvis andra synpunkter

än dem, som gälla beträffande de flesta andra verksamhetsgrenar.

Vid granskningen av det föreliggande lagförslaget hava vidare ämbetsverken

funnit, att detsamma, rörande arbetstiden å fartyg till sjöss och såvitt

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. MajUs propoaitian nr ,1114. 59

angår den större sjöfarten, i stort sett icke innebär några väsentligare ändringar

i de nu nåväl hos oss som utomlands bestående förhållandena.

Däremot är det ofrånkomligt, att den föreslagna begränsningen av arbetstiden

i hamn i beaktansvärd omfattning avviker från vad nu både i Sverige och

utomlands för nyss åsyftade sjöfart tillämpas, likasom den mindre sjöfarten, om

den också icke direkt påverkas av de internationella förhållandena, komme att

genom den föreslagna lagstiftningen drabbas av hinder, vilkas verkningar, om de

än ic::e för närvarande låta sig till fullo överskådas, kunna befaras vara nog så

vittgående till rederi näringens nackdel. Att märka är att detta slags sjöfart till

stor del bedrives direkt av industriföretagen själva, vanligen med uppgift att tillföra

företaget dess behov av råvaror. I den mån detta slags sjöfart icke bereddes

möjlighet till en undantagsställning, skulle allvarliga hinder för dessa industriers

uppehållande av driften omedelbart inställa sig. Detta torde gälla i främsta

rummet träindus rien, men även i viss utsträckning järnindustrien.

Nu senast antydda svårigheter böra dock ej utgöra hinder för att en lagstiftning

om begränsad arbetstid på svenska fartyg kommer till stånd omedelbart

i anslutning till motsvarande lagstiftning för industriens vidkommande, om

blott sådana garantier därmed förbindas, att den nya lagen må träda i kraft

först å tid, som Eders Kungl. Maj:t med hänsyn till nyss angivna och eventuellt

andra hinder kan finna skäligt bestämma, samt att, i den mån lagen trätt i

kraft, utväg är beredd till medgivande av dispens från densamma dels under

vissa övergångstider dels ock eljest i trängande fall. Vidare synes härvid den

blivande svenska lagen i vissa viktigare punkter böra bringas i närmare överensstämmelse

med ecb åtminstone tillsvidare icke gä längre än det nu föreliggande,

motsvarande norska förslaget

Vad då beträffar det närmare innehållet av en dylik lagstiftning, hava

rörande det framlagda kommitté förs lagats uppställning och formella aviattning i

övrigt erinringar gjorts av innebörd huvudsakligen, att bestämmelserna vore, särskilt

vid jämförelse med det motsvarande norska förslaget, alltför invecklade för

att utan ett grundligare studium kunna fullt förstås särskilt av dem, som äro av

desamma mest intresserade, nämligen sjöfolkets olika kategorier. Ämbetsverken

vilja ingalunda förneka riktigheten och vikten av dessa erinringar, på samma

gång som enligt ämbetsverkens mening förslagets avfattning på vissa punkter

skulle i tillämpningen kunna giva anledning till stridiga tolkningar. Det bör

dock erkännas, att här möter ett skäligen svårarbetat fält, då det gäller att enligt

vanliga fordringar på svensk lagstil och klarhet jämte precision i avfattningen

giva uttryck för de skiftande företeelser, som komma till synes i fråga

om sjöfolkets arbete och varmed det industriella arbetet icke är i detta avseende

jämförligt. Den knappa tiden för ämbetsverkens behandling av ärendet har emellertid

ej gjort det möjligt för ämbetsverken att lämna något egentligt bidrag till

den överar betning av förslaget i formellt hänseende och särskilt för att göra det

lättfattligare, som lärer vara erforderlig innan förslaget erhåller egenskap av

utfärdad lag.

Efter dessa erinringar av mera allmän natur övergå ämbetsverken att behandla

de olika bestämmelserna i förslaget, därvid ämbetsverken funnit anledning

särskilt uttala sig i nedan angivna delar.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

1 §•

I första stycket, som innehåller definitionen på det i förslaget så dominerande

begreppet »skeppstjänst», kännetecknas denna såsom vederbörande åliggande

arbete på grund av hans anställning ombord. Huruvida å svenskt fartyg anställd

sjöman åligger, utom i fall av nöd eller med hänsyn till sjöfartss åker heten, att

fullgöra arbete, som ej anses ingå i hans befattning ombord, såsom att utföra

med helt annan befattning lörenJigt arbete, kan väl anses åtminstone tvivelaktigt.

Sjölagens 78 § innehåller för envar av besättningen rätt stränga bestämmelser i

fråga om hans arbetsskyldighet, dock ej utöver skyldigheten att »fullgöra tjänsten».

Bestämmelserna i 1 § uti lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 om undantag

från lagens tillämpning av »arbete som utföres av sjöfolk och är att hänföra till

skeppstjänst» kunna vidare möjligen giva anledning till den uppfattningen, att ej

allt arbete en sjöman utför för det fartygs räkning, varå han är anställd, utgör

skeppstjänst. Då det, bland annat, för vinnande av den föreslagna lagstiftningens

syfte, är angeläget att därunder fäller allt sjömannens arbete för fartygets räkning,

och det är lika angeläget till förekommande av stridiga tolkningar, att definitionen

därefter avpassas, samt enär någon särskild anledning icke lärer kunna

skäligen åberopas, varför de personer skulle undantagas, som äro anställda å fartyg

utan att därför åtnjuta betalning (såsom t. ex. elever å skolfartyg), torde

ifrågavarande första stycke böra så ändras, att lagen får tillämpning ä arbete,

som av person, anställd å svenskt fartyg, utföres för fartygets räkning, evad det

sker ombord eller icke.

Från lagens tillämpning böra av lätt insedda skäl undantagas även läkare

jämte biträde åt sådan samt förvaltare (superkarg) ävensom andra än härutinnan

redan angivna personer, som äro anställda uteslutande för passagerares trevnad

och bekvämlighet, såsom medlemmar i musikkapell och därmed jämförliga personer.

Med hänsyn till de omständigheter, under vilka s. k. pråmförare uträtta

sitt arbeta, äro de närmast att likställa med kroppsarbetare och böra därför falla

under lagens tillämpning. Detta synes enklast kunna uttryckas genom någon

bestämmelse om att de ej i den bliv ande lagen äro att anse såsom befälhavare.

Inrymmandet under lagens tillämpning av alla befälspersoner utom befälhavaren

star i strid med arbetstidskommittens i dess numera avgivna förslag

till lag om arbetstidens begränsning (§ 2) intagna ståndpunkt, att såsom arbetare

skall vid den lagens tillämpning ej räknas disponent, verkmästare eller annan

befattningshavare i överordnad ställning. De skäl, som därvid varit avgörande,

kunna även, trots de olika förhållandena inom industrien, å ena, och sjöfarten, å

andra sidan, i väsentliga delar åberopas rörande styrmannen och maskinisten, åtminstone,

i fall da flera finnas, rörande förste styrmannen och förste maskinisten.

De skyldigheter, som enligt sjölagens 79 och 80 §§ åligga styrmannen och maskinisten

(resp. förste styrmannen och förste maskinisten) äro också, särskilt vad

angår den större sjöfarten, i vilken just flere än cn styrman och en maskinist

finnas å ett och samma fartyg, av den art, att för deras fullgörande lärer krävas

även annan tid än den som enligt lagförslaget vore medgiven, även om härvidlag

styrmannen vid frånvaro av eller förfall lör befälhavaren vore att anse såsom

fartygets från lagens tillämpning undantagna befälhavare. Grunden till att icke

ens förste styrmannen, och då ej heller furste maskinisten, undantagits är nog i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUx proposition nr 364. (31

synnerhet det jämväl enligt ämbetsverkens mening mycket behjärtansvärda intresset

att söka såmedelst förebygga det skäligen härda utnyttjande av styrmannens

arbetskraft, som understundom ännu förekommer. Men denna omständighet

synes ämbetsverken icke utgöra tillräcklig anledning att, med åsidosättande av

andra här ovan antydda hänsyn, ställa förste styrmannen och förste maskinisten

under den blivande lagens tillämpning. Härtill kommer ytterligare det olämpliga

uti att dessa personer, i vilkas göromål skulle vanligen ingå att fördela

skeppsfolkets arbete för fartygets räkning med därav ofta följande ersättning för

övertidsarbete, skulle själva bliva mottagare av dylik ersättning. Med hänsyn

därjämte till att den norska lagstiftningen, åtminstone såvitt angår ersättning tor

övertidsarbete, ej äger tillämpning på, bland andra, förste styrmannen och förste

maskinisten, hava ämbetsverken funnit såsom den lämpligaste utvägen på denna

punkt att generellt uttala sig för fullständigt undantag från den blivande lagens

tillämpning beträffande förste styrmannen och förste maskinisten, medan enligt

ämbetsverkens mening skeppstjänsten av övriga styrmän och maskinister, således

även då endast en styrman resp. en maskinist finnes anställd å fartyget, skulle

falla under lagens tillämpning.

Då i det norska förslaget undantages från lagens tillämpning skeppstjänst

även å bogserfartyg, kunde sättas i fråga ett liknande undantag i den svenska

lagstiftningen. Som emellertid förhållandena i de båda länderna Härutinnan icke

äro alldeles jämförliga, och då genom de av ämbetsverken förutsatta möjligheterna

till dispens lindringar i erforderliga delar böra kunna vinnas, hava ämbetsverken

ansett sig icke böra påyrka något dylikt generellt undantag för bogserfartyg.

Av hänsyn till den länge tillämpade anordningen att å passagerarfartygen

köks- och uppassarpersonalen tages i anspråk även för befälhavarens och besättningens

räkning samt för vinnande av viss motsvarighet med den i det norska

förslaget medgivna friheten att för stewart-, kock- och mässpersonal å fartyg med

passagerarcertifikat utsträcka den vanliga arbetstiden även till tid efter klockan

åtta eftermiddagen finna sig ämbetsverken höra hemställa att efter orden »anställd

uteslutande för» tilläggas orden »eller å fartyg försett med passagerarfartygscertifikat

huvudsakligen».

2 §•

I 2 mom. torde till förebyggande av eljest möjligen uppstående misstolkning

en omförmulering kunna vidtagas, varav tydligen framgår, att villkoret om

minst en timmes tidslängd gäller allenast annat uppehåll i skeppstjänsten än

måltidsrast.

Definitionen i 1 mom. å »oavbruten gång» synes böra erhålla en tydligare

avfattning.

3 §■

Början av 1 mom. torde lämpligen omformuleras därhän, att momentet angives

avse fartyg i annat fall, än varom i 2 mom. sägs.

Il mom. a) torde efter förebild från det norska förslaget maximitidens

längd bestämmas till nio timmar, dock i tropikerna blott åtta timmar, i stället

för föreslagna åtta och en halv timmar.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. May.ts proposition nr 364.

Då, enligt vad under hand meddelats ämbetsverken från skeppstjänstkommitterade,

med de i 2 mom. och andra ställen i forslaget förekommande orden

»rengöring, soin må vara stadgad och ankomma på sjömannen», hänsyfta» på av

nämnda kommitterade planerade författningsbestämmelser i ämnet, synes detta

böra så tydligt uttryckas, att härvid förväxling icke kan äga ram med bestämmelser,

meddelade av t. ex. befälhavaren. Även av denna omständighet framgår

i sin män det svåra i att lagstifta om arbetstidens begränsning utan samtidig

behandling av andra på skeppstjänstkommitterade ankommande förslag. Till

undvikande av ett föregripande böra här och å andra ställen i förslaget utgå

orden »av de för befälhavaren eller sjöman avsedda rum».

I enlighet med önskemål, som från sjösakkunnigt håll vid frågans behandling

inom sociala rådet uttalats, finna även ämbetsverken lämpligt, att stadgandena

i förevarande moment ändras därhän, att möjlighet bereaes till sjövakt°vid

uppehåll i hamn även utöver 24 timmar. Det synes nämligen även ämbetsverken,

att en sådan anordning bör vara till fördel jämväl för manskapet t. ex. i de fall,

där täta avbrott i besättningens vila kunna erfordras på grund av lastnings- eller

lossningsarbete.

Det i 1 mom. b) medgivna arbetet å helgdag bör skäligen få omfatta även

tillsyn å provianten, nämligen då sådan tillsyn är nödvändig, något som stundom

kan vara fallet t. ex. i tropikerna i fråga om födoämnen, som där kunna vara

underkastade snar förskämning.

Ben^ * sist8, punkten av 1 mom. b) omförmäla arbetstiden synes böra efter

förebild från norska förslaget utsträckas till kl. 8 e. m.

Frågan om den i 3 mom. avsedda rätten för sjöman till viss ledighet från

skeppstjänsten synes bliva bäst ordnad genom att sjömannen berättigas till sådan

ledighet under oavbruten tid, som ej må understiga exempelvis sex timmar och

sammanfaller i erforderlig mån med ortens affärs- eller expeditionstid.

• 4 §.

I 2 mom. a) avses, enligt meddelande under hand från skeppstjänstkommitterade,

sådana fall, där resans tidslängd visserligen understiger tolv timmar,

men förhållandena i övrigt äro sådana, att skeppstjänstens indelning i vakter är

erforderlig. Stycket a) avser nu att påbjuda att då vaktindelning äger rum å

dylika fartyg, denna indelning skall ske enligt de i 1 mom. angivna grunder. En

formulering, som tydligare utmärker detta, synes önskvärd.

Då 2 mom. b) avser skeppstjänst säväl i hamn som till sjöss borde, för

vinnande av bättre och givetvis praktiskt nyttig överskådlighet, bestämmelsen

hava upptagits såsom sidoordnad med dels bestämmelserna i 3 § om skeppstjänst

i hamn och dels bestämmelserna om skeppstjänsten till sjöss i 4 § 1 mom. och 2

mom. a).

Beträffande 2 mom. b) bör vidare bemärkas, att den där stadgade maximitiden

av sextiotre timmar i veckan innefattar en skärpning i jämförelse med det

norska förslaget, som i motsvarande fall bestämmer maximitiden till 54 timmar.

Huruvida det skulle låta sig gorå att på denna punkt anpassa den svenska lagstiftningen

efter det norska förslaget tilltro sig ämbetsverken, med hänsyn isynnerhet

till den ovan anmärkta bristfälliga utredningen i denna del av ärendet

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:t» proposition nr 364.

icke att bedöma och föreslå därför icke någon ändring härutinnan. Ämbetsverken

äro ock medvetna om att de svenska förhållandena i förevarande avseende icke

alls äro jämförliga med de norska. Redan kommitterades förslag innebär ett

högst väsentligt framsteg till dessa arbetarkategoriers skydd.

5 §•

Kompletterande bestämmelser synas erforderliga så att klart framgår, ä

vilket dygn avgången eller ankomsten äger rum, något som lärer vara nödvändigt

för att särskilt då händelsen inträffar nära midnattstid öga full visshet, å

vilka av två omedelbart pa varandra följande dygn den i paragrafen angivna

sammanlagda arbetstiden skall falla.

6 §•

I 2 mom. första punkten bör, med hänsyn till 3 § 2 mom. och 4 § 1 mom.

a), för övertidsarbete å helgdag göras den reservationen, att bestämmelsen gäller

i fall, då vaktindelning ej äger rum.

I överensstämmelse med det norska förslaget torde i 4 mom. maximigränsen

för veckans övertidsarbete bestämmas till 21 timmar. Men därutöver bör medgivas

den ökning i tiden för övertidsarbete, som må betingas för att sjöman skall kunna

vid behov avkrävas av tidvattnet beroende ovillkorligen erforderligt arbete.

I föreliggande lagförslag omnämnes intet särskilt om sjömans tjänstgöring

som nattvakt i hamn. Enligt ämbetsverkens mening bör sådan kunna påfordras

även i fall, då den icke kan hanföras till sådan skeppsijänst, som i 8 § åsyftas.

En bestämmelse härom torde böra ingå i den nya lagen samt förbindas med en

lämpligen i anslutning till de i 6 § avsedda stadganden intagen föreskrift av

ungefärligen följande lydelse: Gör sjöman annan nattvakt i hamn än sådan, varom

sägs i 3 l? 2 mom., skall antingen motsvarande fritid vara beredd eller beredas

honom under närmast föregående, samma eller närmast efterföljande dygn eller

ock ersättning därlör utgå till sjömannen såsom för övertidsarbete.

7 §•

Beträffande grunderna m. m. vid beräkning av ersättning för övertidsarbete

hava ämbetsverken haft anledning beakta: å ena sidan dels motsvarande

nu gällande bestämmelser i 96 § sjölagen, vilka tillkommit år 1914 efter många

och genomgripande förslag till ändringar i det ursprungliga kommittéförslaget på

sin tid samt efter sammanjämkning av stridiga beslut härutinnan av riksdagens

kamrar, dels de skiljaktiga meningar, som mot skeppstjänstkommitterades ifrågavarande

förslag avgivits av två biand dem och vidare utvecklats i Stockholms

Rederiaktiebolag Sveas nämnda yttrande, dels ock det norska förslagets motsvarande

stadganden; samt, å andra sidan, motiven för den ställning i frågan,

vilken kommitterades majoritet intagit. Efter vägande mot varandra av de olika

ståndpunkter, som sålunda kommit till synes, hava ämbetsverken kommit till den

uppfattningen, att de enligt majoritetens förslag utgående beloppen bleve särskilt

i fråga om sjömän i högre grader väl dryga; att för beloppens fixering en kombination

av sjömannens omtalade kontanta avlöningsförmåner lör månad med ett

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

för alla sjömän lika belopp vore lämplig; samt att beloppen borde regleras även

genom maximi- och minimigränser. Förslagets bestämmelser i nu anmärkta hänseende

torde därför kräva en väsentlig revision.

Godtages det av kommitterades majoritet framlagda förslaget, bör ordet

»månadslön» lämpligen utbytas mot annan mera tydlig beteckning såsom »avtalade

kontanta löneförmåner för månad». Vidare bör andra stycket fullständigas med

att efter orden »å andra dagen» insättas orden »och för varje därefter utan avbrott

följ ande dag».

Huru än saken ordnas, bör rimligen i fall, att övertidsarbetet innefattar

sådant fullgörande av skeppstjänsten, som avses i sjölagens 95 §, resp. andel i

avgången sjömans hyra avdragas från den ersättning, som eljest skolat utgå för

övertidsarbetet.

8 §•

Under a) bör angivas, såsom kanske är avsett och uttryckligen nämnes i

det norska förslaget, även de ombordvarandes och lastens säkerhet. Under sådan

förutsättning kunde lämpligen användas den i 5 a § sjölagen använda beteckningen

»säkerheten för fartyg, liv eller gods».

Med hänsyn till det norska förslagets innehåll på motsvarande punkter

samt till hittills tillämpad, enligt ämbetsverkens åsikt god praxis böra de under

a)—d) uppräknade undantagen kompletteras med skeppstjänst bestående i biträde

vid fartygets manövrering, i signalering, nattning av däck, sträckning och intagning

av solsegel, båttjänst före klockan åtta e. m. eller eljest av någon, medan

han har vakt, ävensom rengöring i snygghetens eller hygienens intresse, allt såvitt

arbetet är av nöden.

13 §.

Det må sättas i fråga, om ej med hänsyn till förseelsens natur straffbestämmelsen

i andra stycket bör anpassas efter sista stycket i 285 § sjölagen.

Vidkommande övergångsstadganden och föreskrifter om dispenser vilja, med

stöd av vad ovan härom av ämbetsverken uttalats, och då dispenserna helst böra

meddelas av samma myndighet som i fråga om dispenser från den eller de lagar,

som må komma att reglera begränsning av arbetstiden i allmänhet, nämligen arbetsrådet,

ämbetsverken föreslå, att en blivande lag om begränsning av arbetstiden

å svenska fartyg avslutas med bestämmelser motsvarande 3 och 16 §§ ävensom

övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om begränsning av arbetstiden.

På grund av den dominerande ställning, som den blivande lagen skulle

komma att intaga i fråga om de viktigare av de ämnen, som beröras i sjölagens

44 och 96 §§ synes vid den av ifrågavarande lagstiftning betingade ändringen av

deras lydelse böra iakttagas, att hänvisningen till den nya lagen ingår såsom det

huvudsakliga och resp. delar av det nuvarande innehållet få bilda undantag:

därifrån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KnuffI. Maj:ts proposition nr 364.

05

Sociala rådets protokoll den IN och deri 20 februari 1919.

Protokoll, hållet vid sammanträde av sociala rådets

sektion för arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet den

18 februari 1919 kl. 10 f. ni.

Närvarande: Generaldirektören Elmquist, ordförande, byråcheferna Huss,

Först och Molin, tjf. byråchefen Hellström, byråassistenten Eggert, ledamöterna

av sociala rådet redaktören E. Rinman, fru E. Broomé, landssekreteraren F. H.

Hallberg, disponenten E. Wijkander, direktören E. Indebetou, ledamoten av riksdagens

första kammare Nils Persson, förtroendemannen K. W. Holmström, ledamoten

av riksdagens första kammare E. Söderberg samt kommerserådet Malmen

och överinspektören N. G. Nilsson såsom representanter för K. Kommerskollegium.

På särskild anmodan närvar dessutom ombudsmannen för Sv. Sjömansunionen N.

Olsson.

§ 1.

Meddelade herr ordföranden, att överläggningarna vid förmiddagens sammanträde

voro avsedda att röra sig om förslaget till »lag om begränsning av

arbetstiden å svenska fartyg».

Sedan härefter förhandlingarna förklarats började,_ begärdes ordet av herr

Indebetou, som fann huvudparagraferna i förslaget ovanligt långa och med hänsyn

till formuleringen svåra att fatta, särskilt då med tanke på att de, som lagen

närmast gällde, sjömännen, i allmänhet kanske mindre än andra besutto vana att

läsa och tolka lagar och författningar. Talaren framhöll i motsats härtill det

norska lagförslaget i ämnet, som vore lättfattligt och synnerligen praktiskt uppställt.

Beträffande innehållet fann talaren bestämmelserna i det svenska förslaget

i åtskilliga punkter väsentligt skärpta jämförda med motsvarande bestämmelser i

det norska. På grund av sjöfartsnäringens internationella karaktär hade det varit

önskvärt, att samverkan beträffande förevarande lagstiftning hade kommit till

stånd åtminstone mellan de skandinaviska länderna. Talaren påyrkade i detta

sammanhang eu omarbetning av förslaget i närmaste anslutning till det norska.

Vidare beklagades, att förslaget tillkommit i sådan hast. Det hade varit lyckligare,

att detsamma utarbetats jämsides med den övriga reglering av fartygsbesättnings

levnads- och arbetsförhållanden, i fråga om vilken det ålåge sakkunniga

att avgiva förslag, och ej, som nu skett, lösryckts därifrån. I dess nuvarande

form måste talaren avstyrka förslagets framläggande. Bleve lagen likväl genomförd,

borde densamma nödvändigtvis givas en provisorisk karaktär, då säkerligen

ändringar däri snart nog skulle visa sig behövliga.

Slutligen uttryckte talaren sitt beklagande av att redarna för ångfartyg i

inrikes- och kanalfart ej varit representerade bland de sakkunniga vid förevarande

lagförslags avgivande, då berörda fartygskategorier utgjorde en väsentlig del av

den svenska handelsflottan.

I ovanstående uttalande instämde i huvudsak herr Wijkander, som dessutom

dock ville ha särskilt understruket önskvärdheten och betydelsen därav, att

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 326 käft (Nr 364.) 9

Sociala

rådet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

ett interskandinaviskt samarbete hade kommit till stånd beträffande förevarande lasstiftning.

Herr Söderberg förklarade sig, alldenstund sjömännens organisationer ej

vore anslutna till landsorganisationen, ej närmare känna sjöfolkets förhållanden

men efter de studier, han, så långt tiden medgivit, ägnat förslaget och med hänsyn

till det förhållandet, att sjöfolkets ombud bland de sakkunniga i stort sett

biträtt förslaget, fann han sig kunna tillstyrka detsamma såsom utgångspunkt

för en blivande mera definitiv lagstiftning i ämnet, ehuru han bl. a. ej kunde

godtaga den motivering, som av sakkunniga förebragts för den dagliga arbetstidens

i hamn utsträckning med en halv timme utöver 8 timmar. I fråga om

lagens giltighet ansåg talaren ingen anledning föreligga att giva densamma provisorisk

karaktär. För övrigt hade från sakkunnighåll upplysts, att lagförslagets

stadganden i mångt och mycket byggde på redan befintlig praxis, varför lagens

genomförande i huvudsak komme att stadfästa denna.

I detta uttalande instämde herr Holmström.

Herr Rinman framhöll den utomordentligt korta tid, som stått sektionens

ledamöter till förfogande för att sätta sig in i lagförslagets olika bestämmelser

och bilda sig en uppfattning om dess innebörd. Talaren ville hava uttalat, att

han livligt önskade en så pass långt gående lagstiftning i förevarande syfte, som

förhållandena medgåve, men att han av anförda skäl nu ej kunde avgiva något

omdöme om föreliggande lagförslag.

Till detta av herr Rinman gjorda uttalande anslöt sig herr Hallberg.

§ 2.

Vid den granskning av förslagets särskilda bestämmelser, som härefter

följde, gjordes i huvudsak följande yrkanden och erinringar.

Herr Indcbeton ansåg principiella skäl bjuda, att övermaskinist och förste

styrman ej inbegrepes under lagen. I 2 § av det utav arbetstidskommittén framlagda

förslaget till lag om arbetstidens begränsning hade ju också bl. a. personer

i överordnad ställning undantagits från lagens tillämpning. Emellertid bjöde

härvid rättvisan, att ifrågavarande befäl spersoners löner avpassades så, att de

genom undantagande från lagen ej komme i sämre ekonomisk ställning än övrigt

befäl ombord. I anslutning till det sagda och med hänvisning till det norska

förslaget, yrkade talaren, att övermaskinist och förste styrman skulle undantagas

från lagens bestämmelser. I detta yrkande instämde herr Wijkander, varjämte

herr Hallberg förklarade sig dela herr Indebetous allmänna synpunkter i frågan.

Herr Söderberg ville hänvisa till förslagets bestämmelser angående övertidsarbete

samt afgående arbete för fartygets säkerhet. Då ifrågavarande bestämmelser

säkerligen i förekommande fäll skulle möjliggöra arbete i erforderlig

utsträckning utöver ordinarie arbetstid, syntes något behov av att ställa berörda

befälskategorier eller befälet över huvud taget utanför lagen icke för. ligga.

Den uppfattning, som av herr Söderberg sålunda gjorts gällande, delades

av herr Holmström.

Herr Persson ansåg, att arbetsförhållandena ombord å ett fartyg och å ett

industriellt arbetsställe ej voro jämförbara. De skäl, som föranlett undantagande

av personer i befälsställning inom industriella och dylika företag från tillämpningen

av den föreslagna lagen om arbetstidens begränsning, kunde icke göras

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t.-t proposition nr IH4.

K7

» §■

gällande beträffande fartygsbefäl och alldeles särskilt icke beträdande (iver
maskinist.

, .. , .

Herr Indebetou yrkade, att definitionen å oceanfart i denna § skulle bringas

i överensstämmelse med motsvarande definition i gällande befälsförordning, enär

om bär föreslagna definition godtoges och den icke osannolika följden härav bleve,

att densamma infördes även i övriga författningar å sjöfartens område beträffande

vilka fartbeteckningen vore av betydelse, menliga konsekvenser skulle uppstå

med hänsyn till bostadsutrymmet ombord å fartyg, som under vintermånaderna

måste söka sysselsättning i fraktfart på hamnar vid Medelhavet och Svarta Havet

och särskilt då ifråga om styrmännens antal.

Herrar Söderberg och Holmström anslöto sig till manskapsrepresentanternas inom.a).

bland de sakkunniga reservation angående arbetstiden i hamn och yrkade i enlighet

härmed, att densamma skulle fastställas till 8 timmar om dygnet.

Herr Indebetou med vilken Herr WijJcander instämde, yrkade, att den ordinarie

dagliga arbetstiden i hamn i likhet med vad som skett, i det norska lagförslaget,

skulle bestämmas till 9 timmar.

Herr Indebetou uttalade önskvärdheten av att förevarande stadgande an- 3$ 2»undrades

så, att möjlighet bereddes för befälhavaren att sätta sjövakt även vid uppehåll

i hamn utöver 24 timmar. Detta vore till fördel jämväl för manskapet bl. a.

i de fall, där täta avbrott i besättningens vila erfordrades på grund av lastningseller

lossmngsarbete.

Herr Indebetou ansåg, att även i de fall, där :-i styrmän funnos ombord, 4 §1 mom.a).

det under vissa förhållanden vore olämpligt med en uppdelning av styrmännens

tjänstgöring på tre vakter, detta icke minst med hänsyn till sjöfartssäkerheten.

Stadgandets avfattning borde därför ändras så, att en dylik vaktindelnmg beträffande

styrmännen ej nödvändigtvis erfordrades. Däremot delade talaren icke

den uppfattning, som i särskild reservation gjorts gällande av representanten för

ångfartygsredarna bland de sakkunnige, nämligen att beträffande eldarna trevaktssystemet

borde tillämpas endast när antalet det lämpligen medgåve.

Herr Indebetou föreslog, att sektionen skulle uttala önskvärdheten av att 5 g

förevarande § ändrades i den riktningen, att därav klart framginge, när ett fartygs

avgång från hamn skulle anses börja och dess ankomst till hamn sluta.

Herr Indebetou med vilken herr Wijkander instämde, yrkade att den n § 4 mom.

tid varunder sjöman högst finge användas till Övertidsarbete skulle utstiäckas till

21 timmar i veckan, så att överensstämmelse härutinnan erhölles med det norska

lagförslaget. , , „

Herr Indebetou fann beräkningsgrunden för den i §:en stadgade övertidsersättningen

principiellt riktig och framhöll särskilt, att han i förevarande avseende

ej kunde ansluta sig till det norska förslaget. Emellertid vore den föreslagna

ersättningen, särskilt beträffande arbete å helgdag, väl högt tilltagen, och ville

talaren uttala önskvärdheten av att för densamma sattes såväl en maximi- soni

minimigräns. ,

Beslöts, att upptaga det föreliggande lagförslaget till slutlig behandling

instundande torsdag den 20 februari.

Vid protokollet:

Justerat: Willgott Stenholm.

Henning Elmquist.

Erik B. Rinman.

§■

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. May.ts proposition nr 364.

&v protokoll, hållet vid sammanträde av sociala

rådets sektion för arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet

den 20 februari 1919 kl. 10 f. m.

, , -Nuvarande: Vid behandlingen av förslaget till lag om begränsning av arbetstiden

a svenska fartyg: (xeneraldirektören Elmquist, ordförande, byråcheferna

Furst och Molin, yrkesinspektnseu Hesselgren, byråassistenten Eggert, socialfullmäktigen

Lindqvist, ledamöterna av sociala rådet redaktören E. flininan fru E

Broome, landssekreteraren F. H Hallberg, disponenten E. Wi.j kunder, disponenten

fi:, ™trom’ direktören E. Indebetou, ledamoten av riksdagens första kammare

bilis Persson, förtroendemannen K. W. Holmström och ledamoten av riksdagens

KKommeiTohegi Söderberg samt kommerserådet Malmén såsom representant för

§ I
dJpptogs

till slutlig behandling förslaget till »lag om begränsning av ar

betstiden a svenska fartyg». 6

§ 2.

Persson uttalade, att hau, på grund av de skäl, som av herr Söderberg

anförts i hans allmänna uttalande vid den föregående behandlingen av ämnet

£innaVeodkännasÖd ^ ^ förda diskussionen, ansåg det föreliggande lagförslaget

i %u, Broomé förklarade sig på grund av bristande kunskap i ämnet icke

Kunna uttala nag''on mening om förslaget.

A ,Hfrr Almström anslöt sig till herr Wijkanders allmänna uttalande vid den

forsta behandlingen av lagförslaget.

§ 3.

i Vid den härefter följande granskningen av förslagets särskilda bestämmelser

förekom, utöver vad i protokollet vid föregående behandling av ämnet upptagits,

huvudsakligen endast följande. °

3§lmom.b) Fru Broomé ville hava uttalat, att hon fann den här föreslagna arbets
tiden,

i vad den avsage den kvinnliga personalen ombord, väl dryo-t tilltagen

4 § 3 mom. ° I anslutning till stadgandena i detta moment beslöt rådetuttala, att rådet

pa grund av den alltför knappt tillmätta tiden funnit det ytterst svårt att avgiva

något utlåtande över föreliggande lagförslag i dess helhet men alldeles särskilt

tunnit det svart att uttala sig om här föreslagna bestämmelser med hänsyn till

det förhållandet att något yttrande från redarna för den kategori av fartyg

varom här vore fråga, ej förelåge.

Herr Indebetou uttalade önskvärdheten av att här stadgade undantag i

fråga om skeppstjänst, som vore nödvändig för fartygets säkerhet, skulle utsträckas

att gälla även dylik tjänst för lastens säkerhet, enär arbete för sist
-

8 § a).

opaginerad Kontrollera mot PDF

K ungt. Maj:tu proposition nr 364. (J9

nämnda ändamål vore av samma vikt som arbete för fartygets säkerhet samt

ingalunda alltid, såsom till äventyrs kunde göras gällande, kunde inbegripas under

sistberörda slag av arbete.

§ 4.

.Sedan överläggningarna om förslaget till lag om begränsning av arbetstiden

_ å svenska fartyg förklarats avslutade, upptogs omedelbart för slutlig behandling

förslaget till lag om arbetstidens begränsning.

Vid protokollet:

Wi 11 gott Stenholm.

Justerat:

Henning Elmquist.

Erik B. Rinman.

Stockholms rederiaktiebolag Svea anför:

Beträffande Skeppstjänstkommitterades betänkande 1 Förslag till Lag om

begränsningen av arbetstiden å ^svenska fartyg avgivet den 31 januari 1919 tilllåta,

vi oss efter samråd med Angfartygsaktiebolaget Göta Kanal göra följande

erinringar, vilka likväl på den grund att betänkandet för oss varit tillgängligt

endast denna dag icke utesluta, att ytterligare erinringar kunde från vår sida vara

av behovet påkallade.

Yi anse oss till en början böra framhålla den synnerliga vådan av utfärdandet

av den ifrågasatta lagen om begränsningen av arbetstiden å svenska

fartyg med hänsyn till den betänkligt sämre ställning, som därigenom skulle påtvingas

den svenska sjöfarten i jämförelse med den utländska. De t skulle icke

bliva möjligt för svensk sjöfart att kunna med framgång hävda sin plats gent

emot utländska konkurrenter, därest icke allenast besättningens arbetstid ombord

göres kortare än å utländska fartyg, utan dessutom avsevärda kostnader för övertidsarbete

komme att påläggas i den utsträckning, som framgår av förslaget.

Het synes oss därför vara av nationell betydelse att icke nu, innan den internationella

uppfattningen om arbetstidens längd hunnit stabilisera sig, lagfästa bestämmelser,

vilka kunna för den svenska sjöfartsnäringen bliva av ödesdiger beskaffenhet.

Bland kommitterade har icke funnits någon redarerepresentant för ångbåtsflottan

i svensk »östersjöfart», kusttrafik eller kanaltrafik, och det är därför

givet, att de säregna förhållanden, som förekomma vid dylik fart icke kunnat

bliva behörigen beaktade.

t§ 1- .

A passagerarångarna i kust- och östersjötrafik samt kanaltrafik finnes ej

personal anställd uteslutande för passagerare, utan avses dylik personal jämväl

för besättningens mathållning. Det är därför nödvändigt att borttaga ordet »uteslutande»,

då eljest passagerarnes kosthåll och uppassning ej kan tillgodoses.

Stockholms

rederiaktiebolag

Svea.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts proposition nr 364.

Bestämmelsen i e) bör vinna tillämpning även för maskindrivna fartyg på

där angivna förut annonserade trader, då även för dessa det torde vara omöjligt

att lämna bestämda arbetsföreskrifter, och då dessa i många fall stå i direkt

trafikförbindelse med järnvägarna.

§ 2.

Yi instämma bär fullständigt med vad herr Nordborg i särskild mening

uttalat, men vilja härutöver påpeka att helgdag = »här i riket bruklig helgdag»

kan förorsaka betydande olägenheter i utländska hamnar, där helgdagarna icke

äro överensstämmande med de svenska och vice versa.

Mom. 3. Beteckningen å farter bör överensstämma med Kung! förordningen

angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. den 29 mars 1912 § 2.

Det kan eljes befaras att de i detta mom. använda beteckningarna komma att

föranleda fullständiga nu oöverskådliga omkastningar i besättningslistorna beträffande

speciellt antalet befäl ombord.

§ 3.

Vi anse — på skäl, som herr Nordborg framlagt för att den ordnarie dagliga

arbetstiden i hamn med undantag för kökspersonalen bör liksom hittills utgöra

10 timmar å söckendag och vilka skäl vi kraftigt understryka — att om de

sakkunniges förslag vinner beaktande vad beträffar svensk kust- och kanaltrafik,

där ångarna gå ur hamn i hamn, det icke blir möjligt att på ett tillfredsställande

sätt ordna de reguljära förbindelserna. Samma gäller för det fall att sjömännens

arbete å helgdag uteslutes, vilket enligt vår mening skulle fullständigt ödelägga

den reguljära passageraretrafiken. Härtill kommer att arbetstiden för besättningen

icke lämpligen kan göras kortare än den för hamnaibetare gällande; om

sålunda hamnarbetarnas arbetstid är 9 timmar per dag, bör för besättningen sättas

åtminstone 9 V2 timmar, då tid åtgår för klargöring före lastnings och lossnings

början och efter arbetet för påläggning av luckor och pressenningar m. m.

Bestämmelsen i § 3 mom. 1 b) sista raden om arbetstidens förläggning

mellan klockan fem förmiddagen och sju eftermiddagen bör bringas i överensstämmelse

med § 4 mom. 1 d) sista raden å sid. 11 »fem förmiddagen och åtta

eftermiddagen».

§ 4.

Mom. 1 b). Vi vilja icke underlåta framhålla nödvändigheten av att icke

sådana bestämmelser utfärdas, som omöjliggöra en del nödvändiga och stundom

av myndigheterna fordrade arbeten.

Så kan exempelvis inträffa att en passagerarångare efter stormig resa inkommer

i skärgården och behöver avspolas. Vid karantänsanstalter kunna av

därvarande myndigheter rengöring eller andra arbeten anbefallas, vilka ävenledes

måste omedelbart komma till utförande. Bestämmelserna böra lämna möjligheter

härtill.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:t» proposition nr 3H4.

71

§ Ä.

Vi instämma med herr Nordborg.

§ b.

Vi instämma med herr Nordborg och vilja särskilt understryka nödvändigheten

av att bestämmelserna om begränsning av övertidsarbetet ej komma

att gälla för ångare med förut annonserade turer eller för fartyg, som användas

vid lastning eller lossning av dylika ångare, ej heller för arbete med resandes

bagage, post eller gods, som lätt kan taga skada.

Bestämmelsen i mom. 2 synes oklar och orimlig, och vi vilja som ett exempel

härå anföra vår ångare »Heimdall». Ångaren går i reguljär trafik Stockholm—Åbo—

Stockholm, avgår från Stockholm torsdagar kl. 10 em.,'' ankommer till Åbo fredagar

omkring kl. 5 em., avgår åter från Åbo lördagar omkring kl. 11 em. samt anländer

till Stockholm söndagar omkring kl. 5 em.; den ligger under övriga tiden

av veckan i Stockholm. Denna trafik utgör en del av en turlista, bestämd av

finsk statsmyndighet, och kan icke från svensk sida ensidigt omläggas. Nu skulle

besättningen, som under det långa uppehållet i Stockholm i regel icke belastas

med något som helst ansträngande arbete, vid ankomsten söndag eftermiddag till

Stockholm eventuellt icke vara berättigad att utföra lossning av passageraregods

och dylikt, då sådant arbete icke har inflytande på fartygens avgång, men väl på

möjligheten för passagerarna att exempelvis medfölja aftonens tåglägenheter. Motsvarande

exempel är tillämpligt för en stor del av våra kust- och kanalångare.

§ 7.

Vi anse i likhet med herr Nordborg, att frågan om övertidsersättningen

icke är tillfredsställande utredd. Det synes oss så mycket mindre tillrådligt att

lagfästa bestämmelsen härom, som Sjöfolkslönekommittén ännu icke ens upptagit

förhandlingar härom, förhandlingar vilka i varje fall icke torde vara avslutade

förrän tidigast i maj månad. Vi finna även att övertidsarbete kan vara av vitt

skilda slag, såsom herr Nordborg också påpekat, och att den särskilda ersättningen

bör taga någon hänsyn härtill.

§ 8.

Vi finna bestämmelserna ofullständiga och ansluta oss till herr Nordborgs

uppfattning härutinnan.

§ 9-

Vi anse det synnerligen olämpligt och opraktiskt, att avtal, som strida

mot denna lag, icke må träffas, åtminstone vad beträffar kust- och inskränktare

(kanal-)fart. I en mängd fall kan genom särskilda avtal befrämjas icke blott

allmänhetens intressen utan även besättningsmännens fördel.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

§ 10.

Vi anse att anmärkning mot övertids journalen, för att föranleda påföljd,

bör vara framställd senast vid avmönstring. Det lärer nämligen i de flesta fall

vara omöjligt att senare utreda i vad mån eventuella anmärkningar kunna vara

berättigade.

§§ 13-15.

Det synes egendomligt, att straffbestämmelser äro stadgade endast för befälhavare

och redare, medan dylika alls icke omnämnas för sjöfolket. Det kan

ju exempelvis hända, att sjöman anmäler övertidsarbete, vilket han icke utfört å

övertid, eller att han uppgiver oriktig övertid. Straffbestämmelser för sådana

och liknande fall torde även böra inrymmas i lagen.

Vi vilja icke heller underlåta framhålla, att straffbestämmelserna synas väl

kraftigt tilltagna.

Då nu föreliggande förslags lagfästande skulle medföra betydande konsekvenser

för svensk sjöfart och då tiden varit så knapp att icke ens de större

svenska rederierna lämnats tillfälle att grundligt genomgå och yttra sig om förslaget,

anse vi oss till sist böra på det enträgnaste hemställa, att Kungl. Kommerskollegium

behagade hos Kungl. Maj:t göra framställning därom, att proposition

i ärendet icke måtte föreläggas riksdagen, förrän yttranden från vederbörande

svenska redare hunnit inhämtas, varvid tillräcklig tid för omsorgsfullt

studium av förslaget torde böra lämnas. Vi måste nämligen på det kraftigaste

framhålla nödvändigheten av att sådana lagbestämmelser icke träffas, som omöjliggöra

eller försvåra för den svenska sjöfartsnäringen att upprätthålla konkurrensen

med utlandet, varvid icke minst torde böra beaktas angelägenheten ur na- •

tionell synpunkt av att sjöfart och sjöförbindelsen med våra närmaste grannar i

möjligaste mån upprätthållas på svenska kölar.

Skulle trots allt förslaget, mer eller mindre förändrat, föreläggas innevarande

riksdag, hemställa vi att det måtte givas giltighet endast till och med utgången

av år 1920 för att under tiden de av oss såsom nödvändiga betecknade

yttrandena måtte kunna inhämtas och tagas i beaktande, innan lagen slutligt

fastställes.

Sveriges allmänna

sjöfarts

förening.

Styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening anför:

Genom remiss den 15 innevarande februari, vilken kommit Styrelsen för

Sveriges allmänna sjöfartsförening till hända den 17 i samma månad, har Herr

Statsrådet berett föreningen tillfälle att senast den 22 i nämnda månad avgiva

yttrande över ett den 31 januari 1919 av skeppstjänstkommitterade avgivet förslag

till lag om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg.

Styrelsen anser sig till eu början icke kunna underlåta att framhålla, att

den tid, som stått styrelsen till buds för att taga kännedom om ifrågavarande, i

utövandet av den svenska sjöfartsnäringen synnerligen djupt ingripande lagförslag

varit alltför kort tillmätt för att styrelsen skulle kunna på det sätt, som

styrelsen önskat, ingå i prövning av detsamma; och har styrelsen därför måst

inskränka sig till några uttalanden av mera principiell natur.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 a

Kanyl. MajUs proposition ur 964.

Styrelsen vill icke bestrida, att arbetstidens längd ombord ä fartyg tidi
5are

kunnat lämna rum för berättigade anmärkningar samt att förhållandena i

etta avseende även i nuvarande tid i ett eller annat fall kunna tarva förbättring.

Men styrelsen anser, att man med hänsyn till de speciella betingelser, som

gälla för sjöfartsnäringens utövande, samt de många särskilda slagen av fartyg

och de olika farter, vari fartygen användas, måste på detta lagstiftningsområde

gå fram med den största varsamhet och med öppen blick för alla de konsekvenser,

vartill lagstadganden på området leda. Fara uppstår eljest, att en lagstiftning

åvägabringas, som, på samma gång den länder till avbräck för sjöfartsnäringen,

icke heller på ett tillfredsställande sätt tjänar det mål till förbättrande av sjömännens

arbetsförhållanden, som man i första hand velat vinna. Det synes styrelsen,

att förslaget i detta avseende icke fyller de fordringar, som man måste

uppställa på detsamma.

I en vid lagförslaget fogad reservation, avgiven av herr Nordborg, har

gjorts gällande, att vi i vårt land icke borde vidtaga några åtgärder i det syfte,

förslaget avser, annat än i fullt samförstånd med de ledande sjöfartsnationerna

eller åtminstone våra nordiska grannländer. Styrelsen anser sig böra till fullo

instämma i denna uppfattning och vill särskilt betona den synnerligen ogynnsamma

ställning, som vårt lands sjöfartsnäring efter genomförandet av ett lagförslag

av ifrågavarande beskaffenhet skulle komma att intaga i förhållande till

den utländska konkurrens, som särskilt efter världskrigets avslutande torde komma

att i hög grad skärpas.

Därest emellertid en lagstiftning på förevarande område redan nu anses

böra bringas till stånd, vill styrelsen framhålla den synnerliga angelägenheten

därav, att denna lagstiftning kommer att avse arbetstiden allenast å fartyg å

sådan fart, där på grund av vunnen erfarenhet lagstiftning i ämnet må finnas påkallad,

samt därvid inskränker sig till vad i sådant hänseende kan finnas oundgängligen

erforderligt.

Styrelsen vill slutligen med anledning av vad sålunda anförts giva uttryck

åt det bestämda önskemålet, att den lagstiftning i ämnet, som kan av statsmakterna

komma att beslutas, må i äiendets nuvarande, icke tillräckligt utredda

skick givas allenast provisorisk karaktär och antagas på viss kortare tid, på det

att tillfälle må beredas att efter denna tids utgång upptaga detsamma till förnyad

omprövning.

Sveriges redareförening anför:

Åberopande sin skrivelse av den IT februari 1919 far Sveriges redareförening

härmed vördsamt avgiva yttrande över av särskilt tillkallade sakkunnige

den 31 januari 1919 avgivet förslag till lag om begränsning av arbetstiden å

svenska fartyg.

Med hänsyn till den för vår sjöfart genomgripande betydelse, som förevarande

spörsmål obetingat äga, måste föreningen beteckna bedrivandet av lagstiftningsarbetet

ifråga såsom synnerligen brådstörtat.

De sakkunnige giva även för sin del uttryck åt den uppfattningen, att den

för utarbetandet av förslaget tillgängliga tiden varit kort, samt förmäla, att jämväl

i övrigt avsevärda svårigheter rest sig emot utförandet av berörda uppdrag.

Därjämte framhålla de sakkunnige som sin mening, att det — »med hänsyn

Bihang till riksdagens protokoll 19J9. / sand. 926'' käft. {Nr 964.) 10

Sveriges

edarejöre
ning
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr .''it-iå.

till den internationella karaktär, som måhända i högre grad tillkommer sjöfartsnäringen

än någon annan näring» — »utan tvivel varit med lämplighet förenat,

att förevarande angelägenhet liksom jämväl övriga spörsmål beträffande sjöfolkets

arbets- och levnadsförhållanden kunnat samtidigt bliva föremål för enhetliga bestämmelser

inom så stor del av världen som möjligt eller åtminstone inom de

nordiska länderna»; och dä de sakkunnige därefter uttala förmodan om, att det

ej heller kommer att »dröja alltför länge, innan man, såsom ju redan skett i Norge,

även i andra länder kommer att upptaga dessa frågor till lösning», synes föreningen

även det skäl bortfalla, som man samtidigt vill göra gällande till motivering

av en separat lagstiftning i vårt land rörande arbetsförhållandena ombord,

att nämligen eu »sammankoppling av dessa frågor med» den redan beslutade nordiska

sjölagsrevisionen eller eventuellt med ett mera omfattande internationellt

lagstiftningsarbete skulle komma att alltför länge fördröja de reformer i förevarande

hänseende, som härstädes ansåges behövliga.

Om det emellertid icke förty befunnits angeläget att för Sverige enskilt

lagstifta om spörsmål av så pregnant internationell karaktär som förevarande,

torde, det enligt föreningens mening hava varit anledning förvänta, att man härvid

i varje fall icke skulle överskridit de av det norska förslaget uppdragna

gränserna för en sådan lagstiftning, alldenstund detta förslag ovedersägligen innebär

större förmåner för de ombordvarandes vidkommande än gällande rättsordning

på förevarande område i både Storbritannien. Tyskland. Frankrike och

Amerikas Förenta Stater.

Så. har likväl skett genom det av de sakkunnige framlagda förslaget, vilket

innefattar väsentligt strängare krav på sjöfartsnäringen till de ombordvarandes

bekvämlighet, än vad det norska förslaget gör gällande.

Detta sakförhållande är enligt föreningens mening så mycket mera betänkligt.

som de sakkunnige säkerligen icke kunnat bilda sig ett på allsidig utredning

grundat omdöme rörande de konsekvenser, vilka lagförslagets tillämpning

skulle medföra, alldenstund sjöfartsnäringens representanter icke i den utsträckning

och så mångsidigt som vederbort, givits tillfälle att under kommittéarbetet

framföra sina synpunkter, en uppfattning, däri föreningen ansluter sig till sin

verkställande direktörs, kapten O. A. Nordborgs, vid lagförslaget fogade reservation.

Samtliga de medlemmar av töreningen, som till föreningen ingivit yttrande

rörande förslaget, hava också uttalat allvarliga farhågor ifråga om vår sjöfartsnärings

konkurrenskraft under de förhållanden, som ett tillämpande av ifrågavarande

lagförslag skulle medföra.

Detsamma skulle nämligen innebära icke blott en ekonomisk tunga av nog

så anmärkningsvärd art, lagd pa den svenska sjöfarten, utan även ett hinder i

dess rörelsefrihet och anpassningsförmåga, som givetvis minskar dess konkurrenskraft

i förhållande till andra nationers sjöfart i samma utsträckning, som arbetsvillkoren

ställa sig mera betungande för vår sjöfarts vidkommande än för övriga

nationers.

Föreningen vill i anslutning till dessa synpunkter till fullo biträda herr

Nordborgs reservation samt på det bestämdaste framhålla angelägenheten därav,

att lagstiftning på förevararande område vidtages endast i samband med sådan

lagstiftning jämväl hos de ledande sjöfartsnationerna, ävensom att en nyhet på

området av så genomgripande betydelse som ifrågavarande förslag icke härstädes

opaginerad Kontrollera mot PDF

7.5

A ungl. Maj:t.i /iroposition ur Utfå.

drives fram till avgörande vid eu tidpunkt, dä man liar all anledning vänta sig

ett gott resultat av det nyligen tagna initiativet till gemensamt arbete inom de

skandinaviska länderna på likformig sjö lagstifta ing.

Det bar anmärkts, att det skandinaviska samarbetet i de frågor, som av

förslaget behandlas, omöjliggjorts därigenom, att man i Norge redan lagstiftat om

så närbesläktade spörsmål, som sjöfolkets bostads- och bemanningsfiågor samt

därjämte — som ovan nämnts — kung!, proposition föreligger i stortinget rörande

lov om arbeidstiden på norske skibe.

Härtill vill föreningen endast framhålla, att berörda omständigheter dock

icke motivera ett lagstiftningsarbete i Sverige, som går väsentligt längre i radikal

omgestaltning av förhållandena än det norska lagstiftningsarbetet på enahanda

område, allt för så vitt icke ovedersägligen kunnat klarläggas, att landets

intresse kräver en dylik omgestaltning, eller densamma befinnes vara av nöden

på grund av säregna lokala förhållanden, något som föreningen för ingen del finner

vai''a ådagalagt. o

Därjämte vill föreningen fästa uppmärksamheten på, att de norska fejomandsforeningernes

Fsellesforening fört fram till den norska regeringen en vid

ordinarie delegeradekonferens i Mandal den 10—11 juni 1918 enhälligt antagen

resolution av följande lydelse:

»Delegertmotet tillåter sig herved å henstille til myndigheterne åt behandling

av lov om arbeidstiden i norske skibe utsettes til efter krigen på grann av

de vanskelige forhold hvorunder skibsfarten nu arbeider og som derved vil ytterligen

forokes. Blant annet kan således eu skibsförer bli hemmet i å gjennemfore

forholdsregler, der er nödvändigt* for å sikre skibsbesetningens sikerhet

t ilsjös.»; ,

och vill föreningen ytterligare meddela, att Norges Rederforbund enligt

ingången underrättelse har för avsikt att till norska regeringen och stortinget

göra framställning därom, att statsmakterna måtte föranstalta om uppskov med

behandlingen av lagförslaget i Norge, på det att dithörande spörsmål — i överensstämmelse

med å ministermötet i Köpenhamn i juni 1918 uttalade grundsatser

— må kunna upptagas av de skandinaviska länderna till likformig behandling

såsom en gemensam angelägenhet av socialpolitisk art.

Sveriges redareförening biträder obetingat den uppfattning, som sålunda

från både redare- och sjömanshåll omfattas i Norge, och skulle föreningen anse

det synnerligen beklagligt, om det tillfälle till samgående på förevarande område

med Norge och Danmark, som till synes nu erbjuder sig, försummas.

Föreningen vill emellertid — i huvudsaklig anslutning till herr Nordborgs

reservation — rörande förslagets detaljer särskilt framhålla följande:

§ 1 undantager från lagens tillämpning bl. a. person, som är anställd »uteslutande»

för tillredande eller servering av passagerares kost.

Föreningen vill härtill anmärka, att den personal å passagerarefartyg i

kust- och östersjötrafik, som sysselsättes med tillredande eller servering av passagerares

kost, därjämte så gott som undantagslöst har till uppgift att i större

eller mindre utsträckning ombesörja besättningens mathållning.

Det synes föreningen fördenskull nödvändigt vidtaga omredigering av det

citerade lagstadgandet på så sätt, att ordet »uteslutande» tår utgå.

I paragrafen nämnes intet därom, att på fartyg anställd läkare, skall undantagas

från lagens tillämpning, ett förbiseende, som givetvis bör avhjälpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7(1

Kungl. Maj:U proposition nr 364.

T anslutning till stadgandet i förevarande paragraf mom. e), att segelfartyg

i vissa farter undantagas från lagens tillämpning, hemställer föreningen om utredning

_ rörande spörsmålet, om och i vilken utsträckning jämväl maskindrivna

fartyg i liknande trader höra undantagas, enär starka skal torde tala för, att

bogs erfartyg, mindre kustfartyg samt passagerarefartyg i inrikes reguljär fart

helt eUer delvis lämnas obundna av förevarande bestämmelser.

Med hänsyn till den definition, som i § 2 lämnas på ordet »helgdag», vill

föreningen framhålla önskvärdheten av, att befälhavaren — liksom enligt fransk

ratt medgives rätt att för hela eller del av besättningen i stället för här i

riket bruklig helgdag utse annan veckodag till vilodag, ett stadgande, som kan

vara av betydelse, da fartyget ligger i hamn i ett land, där helgdag icke inträffar

samtidigt med i Sverige.

I anledning av bestämmelserna i § 2, mom. 2. om uppehåll i skeppstjänsten

vill föreningen framhålla såsom sin mening, att varje dylikt uppehåll bör frånraknas

arbetstiden, sa snart det uppgår till en halv timme.

Till undvikande av onödiga omkastningar med hänsyn till befälsbemanningen

bor fartsbeteckningen i förevarande lag samt den beteckning, som tillämpa

1 ™ngl. förordningen angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. den 29

mars 1912, bringas i överensstämmelse med varandra.

... Beträffande stadgandena i §§ 3 och följande om arbetstidens längd, övertidsarbete

samt övertidsersättning vill föreningen understryka herr bs1ordborgs

reservationsvis framförda, synpunkter. Därjämte vill föreningen särskilt påkalla

beaktande av följande erinringar: "

I det norska förslaget medgives frihet att i fråga om lossning och lastning

anordna arbetstiden i hamn efter å platsen rådande bruk

svenska fartyg1''68 föreningen högst aD£eläget, att enahanda frihet medgives

Bestämmelserna i § 3 inom. 3 om rätt för sjöman att i viss utsträckning

åtnjuta extra ledighet i hamn under affärs- eller expeditionstid torde i många

fall kunna förorsaka fartyget avsevärda olägenheter, och bör enligt föreningens

mening befälhavaren, jämväl i det fall att fartygets oavbrutna uppehåll i hamn

beredasSbésättningmnan äga ful1 frihet att avgöra’ huruvida sådan ledighet kan

Om trevaktssystem för eldare skall införas för vissa fartyg i Nordsjöfart

samt tillämpningen av detta system göres beroende av ångarens maskinstyrka,

bor givetvis gransen för maskinstyrkan sättas betydligt högre än den i lagförslaget

angivna 250 I. H. K. Trevaktssystemet skulle nämligen verka alltför betingande

för det mindre tonnaget och i flera fall nödvändiggöra en utökning av

skansarna ävensom andra förändringar, vilka å fartyg under 350 I. H. K. ofta

skulle vara omojliga att utföra, på grund av att dessa fartygs dimensioner med

begränsningV1SSa trafikomra(len och hamnar äro underkastade eu på förhand given

. . 1 § mo“- 1 b> stadgas bl. a., att sjöman icke på helgdag mä användas

till annan skeppsvist an den rengöring av de för befälhavaren eller sjöman avsedda

rum, »som ma vara stadgad och ankomma på sjömannen».

. ,a *oraningen finner detta lagstadgande synnerligen betänkligt och måste

bestämt payrka, att arbetets ombord ledning och fördelning liksom hitintills för
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Majitu proposition nr •/f/4.

behålles åt befälet, som under alla förhållanden bör äga frihet avgöra, vilket

arbete, som ankommer på resp. besättningsman.

Vidkommande stadgandet i § 6 mom. 4 om begränsning av övertidsarbetet

till 18 timmar i veckan, finner föreningen i likhet med herr Jordman övermaskinistens

ställning vara sådan med hänsyn till det ansvar, som enligt § 80 i

sjölagen påvilar honom, att någon lagstadgad tidsbegränsning av hans övertidsarbete

icke bör ifrågakomma, och torde detta lika fullt äga sin tillämplighet på

förste styrman på grund av det ansvar, som enligt § 70 i sjölagen påvilar denne.

En allmän utsträckning i enlighet med herr Nordborgs reservation av

befälhavarens rätt att påfordra övertids- och söndagsarbete synes föreningen därjämte

böra införas.

I vissa extraordinära fall bör dessutom rätten till övertidsarbete vara obegränsad,

exempelvis i tidvattenshamnar, där ett fartyg kan bliva försenat i dagar

och veckor, därest icke arbetet kan forceras.

Det norska förslaget stadgar, att, om någon av däcks- eller maskinmanskapet

ålägges nattvakttjänst i hamn, befälhavaren äger rätt avgöra, huruvida

den tjänstgörande därför skall erhålla extra ersättning eller istället tillgodoräknas

motsvarande fritid under dagen.

Liknande rätt bör tillkomma befälhavaren å svenskt fartyg.

Bestämmelsen i § 7, att för övertidsarbete med lastning och lossning, som

förekommer oftare än varannan dag, ersättning skall beräknas å andra dagen med

1/75 istället för 1/150 av sjömannens månadslön, ändock att arbetet utföres å

söckendag, bör enligt föreningens mening bortfalla, då densamma ovillkorligen

kommer att leda till en del oegentligheter samt föranleda krav på dylik högre

ersättning andra dagen även i det fall, att övertidsarbetet föregående dag varit

obetydligt.

I likhet med herr Nordborg finner föreningen nödigt, att bestämmelserna i

§ 8 kompletteras och förtydligas på i herr Nordborgs reservation angivet sätt,

och vill föreningen endast tillägga, att enligt dess mening allt arbete, som utföres

i hygienens intresse, bör vara undantaget från lagens tillämplighet.

Slutligen vill föreningen framhålla angelägenheten av, att rätt för sjöman

till anmärkning mot övertidsjournalen bör begränsas med hänsyn till tiden för

dess framställande, eventuellt på så sätt, att dylik anmärkning för att föranleda

påföljd bör vara framställd senast vid avmönstringen.

Sveriges seg eif artyg sförening anför:

I det vi vördsammast tacka för, att tillfälle godhetsfullt beretts oss att

avgiva yttrande över det förslag till lag om begränsning av arbetstiden å svenska

fartyg, som av sakkunnige framlagts, nödgas vi lika vördsamt framhålla, att

det med den korta tid, som stått oss till buds för yttrandets avgivande, icke

varit oss möjligt att underkasta förslaget en ingående granskning.

Därför, och då fastställandet av arbetstidens längd för segelfarten, vars betydelse

vi nyligen tillåtit oss i annat sammanhang påpeka, på grund av den

synnerligen skarpa konkurrens, den har att uthärda från grannländernas och

Hollands segelfart, är en fråga av mycket stor vikt, vilken bedömd utan grundlig

kännedom om alla på densamma inverkande förhållanden, en kännedom, som

Sveriges

segelfartygs/öre»

ning.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung!. Maj:ts proposition nr -Vii.

de sakkunnige, att döma av uttalandet på sidan 89 i förslaget, knappast hava

lyckats förskaffa sig, lätt nog kan komma att avgöras på ett sätt, som verkar

onödigt betungande eller rent av ruinerande, våga vi vördsammast hemställa om

uppskov med avgivande av yttrandet till dess vi hunnit inhämta våra kretsars

mening i saken, eller till den 15 instundande mars.

Om emellertid ett sådant uppskov icke kan beviljas, få vi, för att icke helt

försumma tillfället att tillvarataga segelfärtens och motorsegelfartens intressen

lika vördsamt anföra följande.

§ 1 mom. e).

Ombord i en stor mängd mindre segelfartyg och segelfartyg med hjälpmotor,

sysselsatta icke blott i de i mom. nämnda farterna, utan även i östersjöfart, utgöres

besättningen av medlemmar av samma familj eller av nära släktingar eller ock av

personer, som hava del i fartyget, segla på part. — Arbetsförhållandena i dessa

fartyg äro därför väsentligt olika dem ä fartyg med förhyrd besättning, vilket

även beaktats av de sakkunnige. Se förslaget sid. 30, första stycket.

Ingen som helst anledning förefinnes enligt vårt vördsamma förmenande

till att ur mom. utesluta fart i skärgård och fart utanför öppen kust eller utomskärs

på en oavbruten sträcka av mer än 30 distansminuter. — De nu föreslagna

bestämmelserna skulle otvivelaktigt ganska kännbart drabba den betydande märio-d

småfartyg, som hittills gått i fart på västkusten och Danmark med sten, kol,

tegel, ved och styckegods samt på ost- och sydkusten med såväl massgods- som

styckegodslaster. — Och vi hava göda skäl för antagandet, att dessa bestämmelser

skulle komma att för kustbefolkningen i Bohuslän i stor utsträckning omöjliggöra

deltagandet i sagda fraktfart. Men härpå bleve även det synnerligen

viktiga bohuslänska fisket lidande, ty om folket icke kan få en något sånär lönande

sysselsättning mellan de olika fiskena, blir det svårt eller omöjligt att

hålla det kvar för dessa.

Det torde även böra påpekas, att å motsvarande ställe i den norska författningen

talas endast om »inrikes fart», vilken lärer kunna i åtskilliga fall fullt

jämställas med vår östersjöfart, och att i Tyskland lätt tillgodogjorda möjligheter

finnas att undandraga alla fartyg under 300 kbm., d. v. s. idb tons netto

begränsningen av arbetstiden.

Med hänvisning till de sakkunniges yttrande å sid. 89 i förslaget tillåta

vi oss framhålla, att arbetsförhållandena ombord i segelfartyg med hjälpmotor,

åtminstone de mindre, under 100 tons brutto, äro i huvudsak desamma som i

vanliga segelfartyg, vadan de båda kategorierna enligt vårt förmenande böra i

föreliggande författning förklaras likställda.

Vi få därför vördsammast hemställa, att momentet måtte få ungefär följande

lydelse:

»Alla segelfartyg under 30 tons netto och sådana segelfartyg, där besättningen

står i släktskapsförhållande till redaren eller äger del i fartyget, i östersjö-

eller inskränktare fart.»

Gränsen kan kanske förefalla godtyckligt satt, men har förestavats av

tonnagets beskaffenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7!)

Kungl. Majds proposition nr 364.

8 2 mom. 1.

Vi instämma i kapten Nordborgs reservation.

§ 3 mom. 1 a).

Även här instämma vi i herr Nordborgs av kapten Henricson understödda

reservation, med hänvisning till arbetstidens längd i tyska segelfartyg, från vilkas

sida särskilt vår mindre segelfart, efter allt att döma, förr eller senare lärer

hava att motse en rent mördande konkurrens.

Också från danska och holländska seglare är konkurrensen sådan, att den

manar till största försiktighet vid påläggandet av nya bördor på vår segelfart.

Vi inse väl, att, om arbetstiden ombord i ångfartyg anses böra sättas till

81/* timmar, det av praktiska skäl torde bliva nödvändigt att införa samma bestämmelse

även för segelfartyg, men vi hava ansett det vara vår skyldighet att

ändock framhålla ovanstående.

§ 6 mom. 2 och 4.

Vi instämma i kapten Nordborgs reservation och hänvisa till vad vi för

övrigt anfört vid § 3 mom. 1 a).

§§ 7 och 8.

Vi instämma i hrr Nordborgs och Henricsons reservationer.

%

Kanalflottans rederiförening anför:

Kanalflottans rederiförening, som genom skrivelse av den 17 februari anmodats

inkomma med yttrande med anledning av Skeppstjänstkommitterades »Förslag

till lag om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg» avgivet den 31 januari

1919, tillåter sig härmed vördsamt i frågan anföra:

Att frågan om ordnandet av sjöfolkets arbetstid kan vara av betydelse,

är tämligen klart för en var, men att detta ordnande skulle och borde ske efter

en grundlig utredning, var ock väl av omständigheterna påkallat, ty intet kan

vara skadligare i lagstiftningsväg än att gå händelserna i förväg.

Det nu föreliggande förslaget till lag om ordnandet av arbetstiden å svenska

fartyg synes föreningen hava tillkommit alldeles för brådstörtat och utan

den grundliga utredning, som en så i många av landets trafikförhållanden ingripande

åtgärd måste förutsätta för att vara berättigad.

Utan att vilja på något som helst sätt klandra kommitterades arbete

såsom sådant, kan föreningen icke annat än beklaga, att icke den mångsidiga

sakkunskap, som ett alla landets sjöfartsförhå 11 anden omfattande lagförslag

förutsätter, varit representerad, och gäller detta i alldeles särskilt fall kanal - sjöfarten.

Denna brist på sakkunskap gör att förslaget blir av rent revolutionerande

beskaffenhet för den trafik, föreningen representerar, och föranleder föreningen att

utan tvekan framställa det önskemål, att lagförslaget i dess nuvarande form icke

måtte föreläggas nu sittande riksdag.

Kanal
flottans
rederiföre
ring.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kung!. Majte gro position nr -''164.

Vid snart sagt all lagstiftning inom sjöfartens område gäller det väl att

tillse, det de föreslagna normerna passa i hop med vad andra sjöfarande nationer

hava fastställt för sig. Ty icke går det val an att en liten sjöfartsidkande

nation genom sin lagstiftning söker föregripa de större. Arbetstiden ombord i

fartyg måste naturligtvis ordnas efter hur de andra länderna, alldeles särskilt

våra närmaste grannar, ordnat det för sig. Och föreningen kan ej underlåta att

påpeka, att arbetstiden ombord också måste anordnas och bringas i överensstämmelse

med arbetstiden i hamnarne.

Redan en hastig blick pa de siffror, som visar det för kommitterade framlagda

materialet ådagalägger med all önskvärd tydlighet, att frågan är för omogen

för att nu kunna bedömas. De inkomna uppgifterna från tillfrågade äro

blott en så försvinnande obetydlig bråkdel av tonnaget, att en bedömning därefter

av de verkliga förhållandena kommer att bliva alldeles missvisande. Vi

tillåta oss blott påpeka siffran 7 i jämförelse med flera hundra.

Man torde vid granskningen av det inkomna materialet kunna ifrågasätta,

om missförhållandena i svenska fartyg verkligen i ifrågavarande avseende varit

av den art och omfång, att ny lagstiftning i ärendet är erforderlig. På sid. 57

omtalas, att av 2,553 A-formulär endast 415 fullständigt besvarats, och av 22,335

^■formulär blott 3,765. Detta vill med andra ord säga, att 16,3^ av de förra och

16,8 % av de senare besvarat jakande den uppställda frågan om missförhållandena.

Redan dessa siffror torde tala ett tydligt språk. 84 % av de tillfrågade hava

tillmätt saken sa ringa innebörd, att de ej funnit skäl att lämna svar på de

uppställda frågorna.

Kommitterade erkänna själva, att det är omöjligt att lämna detaljerade

bestämmelser i vissa farter, och däri måste föreningen giva dem rätt, ty kanaltrafiken

torde väl vara av så egenartad beskaffenhet, att den svårligen kan låta

sig instöpas i former, som gälla för alla andra.

Hur skulle det vara möjligt att anordna 8-timmars arbetstid ä våra kanalångare?

Sådant kunde ordnas antingen genom förhyrandet av dubbel besättning

eller ock därigenom, att fartygen lades stilla vissa timmar för besättningens vila.

Att anskaffa större besättning än nu ombord är med fartygens byggnad omöjligt,

såvida man ej vill inreda lastfartygen till passagerarebåtar för besättningen. Och

att lagga fartygen stilla — ja, det är väl icke meningen, när nu kanalångare

hava att på cirka 50 timmar passera ett sjuttiotal slussar och ett femtiotal broar

kanalvägen mellan Stockholm och Göteborg utom kanaler och sjöar.

Arbetet a kanalerna är icke indelat i vakter, och det s. k. sjöfolket, som

lar där, kallas av kommitterade dagmän. Sådana fä å söckendag icke användas

till tjänst mera än 9 timmar. Skola de sedan icke vara med i arbetet genom

kanaler och slussar, får ju fartyget lägga sig stilla. Förslaget säger att dagmän

icke få använda^till tjänst mellan kl. 6 e. in. och 6 f. m. utom vid ankomst till

eller avgång från hamn, dit passerandet av slussar ej kan räknas. Följden av

ett antagande av detta förslag blir således, såsom ovan nämnts, att fartygen antingen

måste ligga stilla nattetid eller föra dubbla besättningar.

Av hela lagförslaget framgår, att kommitterade alls icke haft tillfälle till

eller anledning att taga kanalförhållandena under övervägande, och dock sker all

inrikes sjötrafik genom våra kanaler och trängre farvatten. Den stora allmänheten

skulle för visso bliva illa tillgodosedd, om de inskränkningar i trafiken,

som genom den nu föreslagna lagstiftningen bleve en följd, verkligen uppstode.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kun (fl. Maj:ts proposition nr 36 4

Till slut kan föreningen ej underlåta att påpeka, att besättningsmännen å

kanalfartygen i de allra flesta fall befinna sig sä väl ombord, att de år efter år

återkomma, och härav torde väl framgå, att de icke känna sig överansträngda av

det arbete, som där förekommer.

Föreningen kan ej annat än instämma i de påpekningar, komittéledamoten

kapten O. A. Nordborg gjort, och finner sig på grund såväl därav som ock med

stöd av meddelanden frän föreningens egna medlemmar kunna uttala såsom sitt

önskemål, att ifrågavarande lagförslag måtte bordläggas för en grundligare och

allsidigare revidering och således icke bliva framlagt för nu pågående riksdag.

Skulle så emellertid bliva fallet och förslaget komma att antagas, så hemställer

föreningen, att trafiken å kanalen undantages från lagens tillämpning.

Skärgårds- och mälarjlottornas rederiförening m. fl. anför:

. Anmodade att inkomma med yttrande med anledning av skeppstjänstkommitterades

betänkande rörande »Förslag till lag om begränsning av arbetstiden

å svenska fartyg» avgivet den 31 januari 1919, vilja vi undertecknade representanter

för viss sjötrafik vördsamt anföra följande.

Alldenstund ifrågavarande lagförslag kom oss tillhanda ej förrän den 18

dennes och en granskningstid av högst 4 dagar sålunda stått oss till buds, kunna

vi självfallet ej ingå på kritik punkt för punkt utan nödgas inskränka oss till

en resumé i frågan, en svaghet vid ärendets framläggning inför riksdagen, som

bliver desto kännbarare som sakkunnig kommittéledamot av den verksamhet vi

företräda ej förunnats närvara vid förslagets utarbetande.

Lagförslaget synes oss, i vad det berör vår trafik, något hastigt tillkommet,

och dess följder genomförda i praktiken skulle medföra rent revolutionerande

konsekvenser till skada för oss och än mer för den trafikerande och godsbefraktande

allmänheten.

Kommitterade erkänna själva, sid. 28 lista stycket, att det är dem omöjligt

lämna detaljerade bestämmelser i visst avseende beträffande fartyg, som ombesörja

regelbunden passageraretrafik, såsom skärgårds- och mälarångarna, samt

för bogseran gfärtyg, som ej utföra långfärdsbogseringar, detta naturligtvis på

grund av tjänstgöringens å dessa fartyg säregna natur.

Detta uttalande hade, om på området sakkunnig haft tillfälle lämna upplysningar,

helt säkert korteligen omformats därhän, att det nya lagförslagets

tillämpning å denna trafik svårligen kommit i fråga.

Den utökning av besättningarna, som av förslagets genomförande bleve en

följd, skulle ur byggnadsteknisk synpunkt framkalla svårigheter vid anskaffandet

av bostäder å så små fartyg, som här ifrågakomma, vilket i de flesta fäll vore

outförbar!, om nu gällande bestämmelser beträffande dessa skola efterkommas.

Ur trafikteknisk synpunkt synes oss förslaget med all kraft drabba den trafikerande

och godsbefraktande allmänheten, som genom dess förverkligande skulle

berövas de tillfällen, som nu bjudas att på lämpliga tider kommunicera med

större samhällen. Vi tänka härvid närmast på lantbefolkningens och de isulerade

öbornas behov att inkomma torgdags med livsförnödenheter ävensom på den stora

mängd resande, som färdas till och från sina tjänstgöringsplatser eller med andra

ord just de kategorier, som för sin utkomst äro tvingade börja sin dag tidigt och

sluta förhållandevis sent. °

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 326 käft. (AV 361.) 11

iSkärgårdsoch

mälarflot

tornas

reda iförening

m. fl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

X2

Kung1. Maj:ts proposition nr 334.

Förslaget avser att lindra arbetet för våra besättningar genom, att noggrant

skilja på tid för arbete, för vila och för måltiders intagande. Äro kommitterade

övertygade om att därigenom verkligen skapa ett bättre tillstånd för

besättningarna? För vår del tro vi det ej, och ej heller ha sådana klagomål från

ombord å våra fartyg tjänstgörande någonsin framkommit, som befoga ett från- i

gående av hävdvunnet arbetssätt. Vårt manskap, som är närmast att jämföra

med säsongarbetarna, har till stor del sina hem på de trader, fartygen befara och

är invant uti den fördelning av arbetstiden som nu är gängse, och vilken arbetstid

besättningen räknar icke i dagar utan fördelad på hela seglationen, vilken

som bekant under sommartiden är synnerligen intensiv, varemot under höst och

vår trafiken reduceras till varannandags — eller två turer i veckan. Karaktären

av denna tjänstgöring är av så säregen art, att den mindre lockar dem, som förr

varit i tjänst å sjögående fartyg med tiden uppdelad i vakter, då däremot våra

egna trivas väl ombord.

Arbetet grundar sig på vissa utjämningsförbållanden vid tjänstens fullgörande,

så att vid tillfallen, då samtliga falla in eller då den ene avlöser den

andre för tjänstgöring eller vila, detta sker helt automatiskt utan närmare precisering

från befälets sida. Detta medför, att en arbetstid, som jämförd med

fartygets gångtid, kan synas lång genom sammanlagda antalet mellankommande

fristunder (ofta överstigande 1 timme) dock reduceras högst väsentligt och giver

den arbetande en trevnad genom den otvungenhet frånvaron av fastställd rutin

skapar, till skillnad från lagförslaget tillämpat i praktiken.

Med den endast överskådliga granskning, som medgivits, vilja vi dock, på

grund av vad som ovan framhållits, såsom generellt omdöme göra det bestämda

uttalandet att, då av byggnadstekniska, trafiktekniska och övriga skäl, som bero

av egenarten i arbetssättet å våra fartyg, lagförslaget visat sig vara synnerligen

illa anpassat för tillämpning å vår sjötrafik, de nackdelar, som för oss och allmänheten

ävensom för besättningarna bleve följden av detsammas genomförande,

på intet sätt kunna uppvägas av den obefogade fruktan för överansträngning av

vår personal, kommitterade lågt i dagen. Yi hemställa därför vördsamt att i

likhet med segelfartyg, som nyttjas allenast i fart på inom riket helt eller delvis

belägna insjöar, floder eller kanaler etc. (Förslag till lag § 1, mom. e) även

sådana fartyg, som ombesörja regelbunden passageraretrafik, såsom skärgårds- och

mälarångarua, samt bogserångare, som ej utföra långfärdsbogseringar, måtte från

lagens tillämpning undantagas.

Sveriges fartygsbefälsförening anför:

I skrivelse den 15 dennes har Herr Statsrådet, med överlämnande av ett av

särskilda sakkunnige avfattat »Förslag till lag om begränsning av arbetstiden å

svenska fartyg», förklarat sig vilja bereda Sveriges fartygsbefälsförening tillfälle

att öfver detta förslag avgiva yttrande. Tacksam för det sålunda erhållna tillfället

till uttalande, i en för dess medlemmar synnerligen viktig sak, beklagar

föreningen, att den frist till den 22 dennes, vilken kunnat lämnas för yttrandets

avgivande, varit allt för kort för att medgiva en så noggrann prövning av de i

förslaget inrymda särskilda bestämmelserna som önskligt varit, men kan på samma

gång med tillfredsställelse konstatera, att den granskning som medhunnits givit

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majli* proposition nr 364.

83

vid handen, att ingå anledningar förefinna» till några erinringar av principiell

eller mera djupgående betydelse.

Bäst och lyckligast hade utan tvivel varit att regleringen av arbetstiden

ombord å fartyg, liksom överhuvud all lagstiftning för ett yrke av sa mellanfolklig

beskaffenhet som sjöfarten kunnat ske genom samarbete och i överensstämmelse

med andra sjöfarande nationers och särskilt våra nordiska grannländers,

men dels torde, oaktat frågan om internationell arbetslagstiftning står på dagordningen,

en avsevärt lång tid erfordras för att få en sådan av fullt internationell

omfattning till stånd, dels har ju för ett nordiskt samarbete hinder förelegat

i det faktum, att Norge redan antagit en bemanningslag och utarbetat ett förslag

till reglering av arbetstiden som föreligger till prövning. Då därtill kommer, att

inga internationella bestämmelser lära kunna inpassas på en mycket betydande

och alldeles egenartad del av vår sjöfart, nämligen kust- och insjöfarten, inom vilken,

såsom föreningens erfarenhet nogsamt påvisat, behovet av en mera begränsad

arbetstid mest kännbart gjort sig gällande, har föreningen icke kunnat tillmäta

någon avgörande betydelse åt de betänkligheter mot en enbart svensk lagstiftning

på detta område som från vissa håll framställts och även bland sakkunnige i reservationsform

kommit till uttryck. Föreningen har derför intet att invända mot

att förslaget förelägges riksdagen till omedelbar prövning.

Såsom en ofullständighet i förslaget har för föreningen framstått, att föreskrifter

saknas om rätt till fritids användning. Möjligen hava sakkunnige ansett

hinder för sådana bestämmelsers intagande i förslaget möta i sjölagens föreskrift

att befälhavarens tillstånd erfordras för att även under fritid lämna fartyget.

Detta antagande motsäges emellertid därav, att i ett fall, i § 3 mom. 3 föreskrift

meddelas om viss frihetstid att, utan förbehåll av befälhavarens tillstånd, användas

i land. Önskligt vore att mera fullständiga föreskrifter i fråga om rätt till

fritids användning kunde meddelas.

I avsikt att förekomma dess användning såsom gällande argument vid prövning

av förslagets bestämmelser angående ersättning för övertidsarbete har föreningen

ansett sig icke böra underlåta att fästa uppmärksamheten på ett uttalande

i en betänkandet bifogad reservation. Det återfinnes på sidan 52 och lyder sålunda:

»Den som är något bekant med förhållandena ombord, känner väl till att

det icke sällan inträffar, att befälets övertidsarbete är av så föga maktpåliggande

art, att vederbörande kan sova under större eller mindre del av den tid, för vilken

han enligt de nu föreslagna bestämmelserna skulle kunna kräva övertidsersättning.

Att under sådana förhållanden fastslå skyldighet för redaren att utbetala en så

dryg övertidsersättning, som förslaget innebär, kan icke vara rimligt eller rättvist».

Föreningen vill gärna tro att den karaktär av insinuation mot en hel klass

af fartygsbefälet, som nu vidlåder detta uttalande, icke varit avsedd, utan beror

Så ett icke lyckligt funnet uttryckssätt, men vill dock emot uttalandet i den form

et nu föreligger inlägga en bestämd gensaga. Något enda, kanske nära till hands

liggande, fall av det missbruk, varom reservanten talar, kan ju möjligen hava

förekommit inom hans egen erfarenhet, men något flertal kan med all säkerhet ej

påvisas och allra minst en sådan frekvens, att den kan anföras som skäl mot att

lagfästa rätt till ersättning för övertidsarbete även för styrmännen. Dessutom

synes reservanten hava förbisett, att lagförslaget, i vais utarbetande han dock

själv deltagit, lägger kontrollen av övertidsersättningen i befälhavarens hand.

Med erinran att anledningar till detaljanmärkningar möjligen kunna före
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

finnas, vilka på grund av den knappt tillmätta tiden för granskningen undfått

dess uppmärksamhet, vill Sveriges fartygsbefälsförening uttala sin förhoppning,

att förslaget i huvudsak måtte vinna riksdagens godkännande.

Ångfartygs- Styrelsen för Ångfartyg skefålhavaresållskapet i Stockholm anför
oejfilhavare
Stockholm

■1 skrivelse av den 15 dennes har herr statsrådet, med överlämnande av »För
slag

till lag om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg•», utarbetat av för ändamålet

utsedda särskilda sakkunniga, förmält sig vilja" lämna Ångfartygsbefälhavaresällskapet

i Stockholm tillfälle att senast den 22 dennes över°dettaförslag

inkomma med yttrande.

Då emellertid sagda skrivelse och förslag först den 19 dennes kommit sällskapets

styrelse tillhanda, och tiden sålunda ej medgivit någon mera ingående

granskning av detsamma jämte den rätt omfattande motiveringen m. m.,&finner

sig styrelsen icke kunna göra något uttalande rörande de föreslagna särskilda lagbestämmelserna,

utan måste inskränka sig till att framhålla några allmänna synpunkter,

vilka vid lagstiftning på det område, som här är i fråga, synas förtjäna

särskilt beaktande.

Det har i första rummet synts styrelsen vanskligt att nu fastslå nya bestämmelser

för arbetsförhållandena inom sjömansyrket, villa, mera än fallet varit inom

något annat yrke, varit påverkade av krigstillståndet, ännu i hög grad beröras

av dess efterdyningar och säkerligen icke snart komma att bliva fullt normala.

En annan omständighet, till vilken största hänsyn synts styrelsen höra tagas

är den, att sjömansyrket, som förmedlar samfärdseln nationerna emellan, i viss

mån är av internationell art. På ett stort antal, kanske på ett flertal fartyg i

oceanfart finnas anställda sjömän av annan nationalitet än fartygets, och i långliga

tider har det klagats öfver, att vårt bästa sjöfolk sökt sig till främmande

nationers fartyg. Detta synes direkt peka på behovet för oss av en reglering av

arbetsförhållandena ombord å fartyg i fullt samförstånd med de inom sjöfarten

ledande nationerna, och då därtill kommer, att en av programpunkterna för de nu

pågående kongressförhandlingarna i Paris är åstadkommande av en internationell

arbetslag stiftning, hvilken givetvis även skulle komma att omfatta sjömansyrket,

finner styrelsen_i dessa förhållanden ett ytterligare kraftigt stöd för sin ovan uttalade

uppfattning, att tiden icke är lämplig för en definitiv lagstiftning rörande

arbetsförhållandena å enbart svenska fartyg.

Vissa sakkunniga hava delat våra" betänkligheter i detta hänseende, i det

de uttalat sig för en för de nordiska länderna gemensam lagstiftning på detta

område.

Därest den mera vittgående hänsyn, åt vilken ovan givits uttryck, icke får

göra sig gällande, vill styrelsen obetingat biträda denna sakkunnigas uppfattning,

ty givet är, dels, att vid avfättningen av internationella arbetslagar mera hänsyn

kommer att tagas till redan gällande bestämmelser, som äro gemensamma för

flera länder med så stor sjöfart som de här ifrågavarande, än till sådana, som

endast avse varje land för sig, dels, att en sådan gemenskap för redarna bereder

lättnad att erhålla full och god bemanning och för manskapet att fä anställning.

Intill dess, att en sådan gemenskap kan åstadkommas torde endast — om så anses

behövligt — föreskrifter av provisorisk art böra utfärdas.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:tn proposition nr 364.

Med erinran att, såsom ovan nämnts, styrelsen icke varit i tillfälle att ingå

i prövning av behövliglieten eller lämpligheten av det nu framlagda lagförslagets

särskilda föreskrifter, anhåller den, att med stöd av vad ovan anförts, å Ångfartygsbefälhavaresällskapets

vägnar få göra följande uttalande:

att med lagstiftning rörande vårt sjöfolks arbetsförhållanden ombord helst

bör anstå, till dess en sådan av internationell omfattning, i samförstånd med de

på sjöfartens område ledande nationerna, kan åstadkommas;

att, därest denna tidpunkt icke anses böra avvaktas, de lagbestämmelser i

saken, vilka dessförinnan utfärdas, böra göras gemensamma för de nordiska länderna;

samt

att, om bestämmelser, gällande endast för svenska fartyg, utfärdas innan

sådan gemenskap kunnat ernås, dessa böra begränsas till sådana, vilka vunnen

erfarenhet visat vara oundgängligen nödvändiga, och helst meddelas på administrativ

väg, icke i form av en lag, för vilkens antagande och ändring båda statsmakternas

medverkan erfordras.

Svenska maskinbefålsförbundet anför: Svenska

masnn
Som

hr Statsrådet och t. f. chefen för finansdepartementet i skrivelse den befäls15

i denna månad berett Svenska maskinbefälsförbundet tillfälle att avgiva ytt- förbundet.

rande över de av Skeppstjänstkommittén utarbetade förslagen dels till lag om begränsning

av arbetstiden å svenska fartyg och dels till ändring av vissa §§ i

sjölagen får förbundet härmed anföra följande:

Då styrelsen för Svenska maskinbefälsförbundet, på grund av att en skandinavisk

maskinbefälskongress avhållits under dagarna mellan den 15 och 22 dennes,

icke varit i tillfälle att inkomma med yttrande inom angiven tid hemställes vördsamt,

att hr Statsrådet det oaktat måtte benäget beakta de erinringar i ärendet,

som förbundet funnit skäl föreligga att avgiva.

Efter prövning av de föreliggande förslagen har förbundet icke velat underlåta

att giva sitt erkännande åt Skeppstjänstkommitténs arbete i vad det rör

en begränsning av arbetstiden å svenska fartyg. Att behov av en sådan begränsning

verkligen föreligger är uppenbart och detta framgår också av den av

Skeppstjänstkommittén verkställda utredningen i frågan. I vissa detaljer rörande

lagens tillämpning har förbundet dock funnit sig böra föreslå ändringar.

I detta avseende har förbundet, med instämmande i vad reservanten hr

Jordman anfört å sid. 44 och 45, ansett, att övermaskinist bör undantagas från

lagens tillämpning. Den chefställning som övermaskinisten intager ombord inom

sin avdelning, där han enligt sjölagen är ensam ansvarig, gör det omöjligt att

begränsa hans arbetstid. En lag om begränsning av arbetstiden måsie under

sådana förhållanden, i vad den rör över maskinisten ombord, bliva fullständigt

illusorisk och i många fall komma att medföra vanskliga konsekvenser.

I övrigt har förbundet ansett, att man inom kommittén icke beaktat, att

det utom befälhavaren å ett fartyg skall finnas anställt befäl av olika grader

och att man i anledning därav i detta avseende givit lagförslaget en ensidig avfattning,

som icke överensstämmer med de verkliga förhållandena inom vår tids

sjöfart. Att snävt avgrän-a de ombordvarandes ställning med beteckningen befälhavare

och sjömän borde, anser förbundet, tillhöra en för länge sedan svunnen

tid och strider allt för mycket mot gällande praxis. Varje befälsperson ombord,

s. 86 Kontrollera mot PDF

Stockholms

trnnsportoch

boaseriwgsaktiebolag.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 364.

vilken avdelning han än tillhör, är ju inför lagen ansvarig för sina åtgärder, varför

samma personer vid avfattning av nya lagar böra tillerkännnas en ställning

motsvat ande det tjänsteansvar som lagen ålägger dem.

Förbundet anser, att man. som följd av att sjölagen ålägger befälet ett

visst ansvar i tjänsten icke kan i en annan lag, som berör samma område, fastslå,

att endast en man ombord, nämligen befälhavaren, är ansvarig och inordna

alla de övriga under eu och samma grupp, sjömän.

Med stöd av det anförda hemställes om följande ändring i »förslag till lag

om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg».

Från lagens tillämpning undantages dock

dels skeppstjänst, som utföres av befälhavaren, övermaskinisten eller telegrafisten

o. s. v.

Stockholms transport- och bogsering saktiebolag anför:

Då undertecknat bolag blivit satt i tillfälle att taga del av »Förslag till

lag om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg» få vi härmed, såsom representant

för saväl egen affär som landets övriga transport- och bog-eringsföretag

samt för industrier, som med egen materiel bedriva dylik verksamhet, vördsamt

meddela, att de sakliga anmärkningar mot detta förslag, som äro att avgiva, ej

nu kunna närmare fastställas, då det lämnats oss alltför kort tid — från den 18

till den 22 februari — att yttra oss om samma.

Vi vilja emellertid redan nu, utan att vi hunnit med en ingående granskning

av förslaget, framlägga några allmänna synpunkter rörande detsamma.

I det vi till fullo instämma i kapten Nordborgs särskilda mening rörande

bestämmelserna i lagförslaget, vilja vi särskilt framhålla det beklagliga i, att

bland de sakkunniga ej inkallats någon representant för insjötrafiken, ej heller

någon för den i vårt land på senare tid avsevärt ökade bogser- och pråmtrafiken.

Följaktligen hava dessas intressen i högsta grad åsidosatts, och kommer lagen,

därest den i sitt nuvarande skick antages av riksdagen, att verka allvarligt hämmande

på denna del av sjöfarten i de fall, då dess efterlevnad i praktiken ej är

alldeles outförbar.

Fn begränsning av arbetstiden å fartyg medför eu ökning av besättningen,

och därmed följer en utökning av bostäderna, och det är möjligheterna för denna

frågas ordnande, som närmare måste undersökas.

Då en nödvändig betingelse för kanaltrafik är, att pråmfärtygen kunna

befara dessa farvatten med dess broar och slussar och därför ej kunna göras större

än t. ex. för Strömsholms Kanal c:a 40 ä 45 netto reg. ton, måste utrymmet för

besättning bliva i proportion härtill, varför alla dessa pråmar endast betjänas av

en man. Anmärkas bör, att bostäderna å desamma måste placeras under däck i

och för passage under broar. Av praktiska skäl och med hänsyn till K. F. angående

fartygs byggnad och utrustning kan ej plats beredas för mer än en man.

Skulle förslaget komma att antagas bleve följden att det 100-tal pråmfartyg, som

trafikera sagda kanal, finge slopas, och trafiken upphöra, då enligt ovan större

dylika ej kunna trafikera densamma.

A Mälarpråmar kan möjligen bostäder åstadkommas för två man, om de

gamla bostäderna omändras, men medför detta högst avsevärda kostnader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Afay.ts pro position nr S(i4.

Al

Om pråmskeppare å såväl enmans som större pråmar enligt nu föreslagna

lag är att hänföra till befälhavarekategorien och lagstadgarna således ej beröra

dessa, förfalla våra ovan gjorda erinringar.

Bogserbåtar i inre kustfart, vilka som regel visat sig fullt tillräckliga för

denna fart, äro byggda och inredda för högst fyra man. En ökning av besättningens

antal omöjliggöres därigenom, att en utökning av bostadsutrymmet ombord,

som redan för nuvarande besättning-styrka är till ytterlighet utnyttjat,

lägger oöverstigliga hinder i vägen, då ju bestämmelser finnas, som fastslå det

utrymme, som varje man skall hava. Följden skulle således bli, att dessa fartyg,

vars antal endast för värt bolag uppgår till 25 åt., även finge slopas, och större

bogserfartyg, som kunde rymma den utökade besättningsstyrkan, i stället insättas.

Darmed följer emellertid ökade frakter, vilka redan förut på grund av höga arbetslöner

och driftskostnader äro högt uppdrivna. På kanalerna, som endast

kunna befaras av mindre och mera grundgående båtar, omöjliggöres all bogserbåts

trafik.

I fråga om pråmar för yttre kustfart och östersjöfart finnes nog å dessa

fartyg möjlighet för anbringande av tillräckligt stort däckshus för erforderlig

besättning, men är detta, liksom förut anförts, en kostnadsfråga. Yad bogserbåtar

i denna fart betiäffar, synas dessa uppfylla alla rättmätiga och sansade anspråk,

som för besättningens vidkommande kunna itppställas, och gäller detta speciellt

de nyare och modernare bogserbåtarna.

Av ovanstående framgår, att förslaget i de fall, då det ej är outförbart,

medför slopande av för sitt speciella ändamål byggd och fullgod fartygsmateriel

samt i övrigt sådana avsevärda kostnader, att sjöfarten härav skulle taga allvarlig

skada. Det synes oss därför mindre välbetänkt, att under dessa abnorma

tider, nya lagar utan grundlig utredning framdrivas, som för respektive företag

medföra högst kännbara kostnader. Följderna bliva, att frakterna fördyras, med

dem råvaran och färdigfabrikatet, en fördyring, som således går ut över konsumenterna.

Yi skulle emellertid ytterligare vilja uttala oss om ifrågavarande förslag

och, då det kräver oss c:a en månad för framläggande av fullständig utredning

för våra anmärkningar, få vi härmed vördsamt hemställa, att omnämnda förslag

ej förelägges riksdagen i sitt nuvarande skick. Vi önska nämligen låta förslaget

cirkulera hos de företag, som beröras av detsamma och därefter söka åvägabringa

ett gemensamt möte i saken, på det frågan må bliva allsidigt belyst och ett sakligt

utlåtande givas. Men skulle vi ock vilja hemställa, huruvida inte till samtidig

prövning kunde tillställas oss förslag till blivande lag rörande fartygs bemanning

och rörande bostäderna ombord å fartyg ävensom till ny spisordning

för besättningar å svenska fartyg m. m., då ju dessa frågor intimt hänga ihop

med varandra, och man inte kan bestämt uttala sig om utrymmesfrågan och möjligheten

att öka besättningen, förrän man fått taga del av kraven rörande bemanningen.

Det är nämligen av vikt i dessa tider, då sjöfarten pålägges den ena hårt

åtstramade lagen och förordningen efter den andra, att alla dessa lagar och förordningar

må träda i kraft först efter gemensam prövning, så att ej den ena lagen

och förordningen omöjliggör den andra.

Representanter för sjöfarten hava vid upprepade tillfällen för såväl Kungl.

Kommerskollegium som Regeringen påvisat det orimliga i att dessa förordningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nautiska

föreningen

i Göteborg.

S8

Kung1. Majds proposition nr 334.

och lagar skola träda i kraft under så abnorma tider som nu. Särskilt förordningen

av den 23 december 1915 angående fartygs sjövärdighet har rest så gott

som oöverstigliga svårigheter, då det, som vi förut påpekat, är hart när omöjligt

att anskaffa de livbatar, ankare, kättingar m. m. som denna förordning anbefaller,

icke utan ytterligare uppdrivande av de redan förut fantastiska siffrorna.

Vi hava även påpekat, att Kungl. Kommerskollegium helt visst ej kommer att

hinna utföra de kontrollerande åtgärder, som nämnda förordning föreskriver.

Dessa sjöfartens framställningar hava emellertid ej i tid beaktats, utan hopa sig

nu svårigheterna från alla sidor, varom klagomålen från siöfartsintresserade bära

vittne.

,s^a^ sjöfarten i Sverige kunna utvecklas och komma till en värdefull

ståndpunkt, om a ena sidan rederierna betungas med oerhört dyrbara ombyggnadsarbeten

och detta under nuvarande materialbristers tider och å andra sidan

paläggas härda skatter?

Hur skall Sveriges sjöfart kunna konkurrera med utländsk sjöfart, och hur

skall landets handel och industri kunna blomstra, om frakterna på sätt ovan anförts

bringas till onödig höjd?

Vi hemställa därför vördsamt, att Herr Statsrådet behagade beakta vår

framställning,'' sa att det nu framlagda lagförslaget om begränsning av arbetstiden

a fartyg i sitt nuvarande skick ej utin noggrann prövning av inom olika sjölartsgrenar

verkligt sakkunniga och först i sammanhang med bemanningsfrågan

xramlägges för riksdagen.

nm •ni0^ förmodan denna vår vördsamma framställning icke kan bifallas,

hemställa vi, att all bogser- och pråmtrafik i svenska innanvatten och i inre och

yttre kustfart måtte från lagens tillämpning undantagas i likhet med vad som

finnes föreskrivet i lagförslagets § 1 mom. e) för isbrytare och bärgningsfartyg,

da de som sådana användas, samt samma § mom. e) för segelfartyg i viss fart,

och vilja vi som stöd härför, förutom vad ovan framdragits, hänvisa till det norska

förslaget i samma ärende sid. 101 § 17 mom. 1 och 2 samt den tyska lagen härom

sid. 104 § 40.

Styrelsen för Nautiska föreningen i Göteborg anför:

Sedan Nautiska föreningens i Göteborg uppmärksamhet fästs på ett av

skeppstjänstkommitterade den 31 nästlidne januari avgivet förslag till la°- om begränsning

av arbetstiden å svenska fartyg samt föreningens styrelse satts i tillfälle

att taga del av förslaget, har styrelsen funnit förslaget vara av den ingripande

beskaffenhet för landets sjöfart, att styrelsen ansett sig icke kunna underlåta

att mot förslaget hos Eder vördsamt framställa vissa betänkligheter och

erinringar.

Det synes styrelsen icke kunna bestridas, att förhållandena i vårt land

påkalla föreskrifter, som reglera arbetstiden ombord å svenska fartyg. Visserligen

har redan nu utan lagbestämmelser skeppstjänsten å de flesta svenska fartyg

avsevärt begränsats, så att man i allmänhet icke lärer kunna tala om överansträngning,

men givetvis är det för åstadkommande av likformighet och till

förekommande av godtycke önskvärt, att bestämmelser förefinnas rörande arbetstiden

ombord. Emellertid torde vid lagstiftning härutinnan böra nogsamt tillses,

att a ena sidan besättningens berättigade krav på ledighet och gottgörelse för

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kunal. Maj:t» proposition nr Sfi4

övertidsarbete tillgodoses, men å andra sidan icke genom för skeppsfarten alltför

tryckande bestämmelser i sagda avseenden svenska fartyg sättas i en sämre ställning

på fraktmarknaden än andra Jänders fartyg. Det torde därför vara av vikt,

att sagda bestämmelser för vårt lands vidkommande i största möjliga män anpassas

efter övriga sjöfartsidkande nationers föreskntter och således icke binda

och betunga den svenska sjöfarten i högre grad än som är tallet med andia

nationers skeppsfart. , .

Vid granskning av ifrågakomna lagförslag synes det styrelsen som om

detsamma måste komma att verka menligt på svensk sjöfart i förhållande till

andra länders. Styrelsen häller därför före, att med lagstiftningen rörande besättningens

arbetsförhållanden ombord lämpligen bör anstå, till dess sådan av

internationell omfattning i samförstånd med de på sjöfartens område ledande

nationerna kan åvägabringas. Härtill synes så mycket större skäl föreligga som

frågan om internationell arbetslagstiftning lärer komma att upptagas ä eller i

samband med den stora fredskongressen.

Under alla förhållanden bör ett samarbete i ovanberörda avseende kunna

åstadkommas åtminstone mellan de skandinaviska länderna. Genom särlagstittning

för varje särskilt land skulle givetvis ett sådant samarbete försvaras eller

kanskejOmojliggoras^g lfrågagättaS] om icte med hänsyn till nu rådande

förhållanden närmare utredning rörande den föreslagna lagens inverkan pa svensk

skeppsfart först bör verkställas. ... . ,

Styrelsen tillåter sig för den skull hemställa, att kungl. proposition a lagförslaget

icke för närvarande måtte framläggas utan att i stället åtgärder i ovan

omförmälda avseenden snarast möjligt vidtagas. „

Vidkommande förslagets särskilda delar beder styrelsen fa framföra några

synpu i „ Qjjjaiydeige skulle lagen äga tillämpning även på sjömän, som

hava anställning å fartyg, vilka gå i kanalfart, ävensom å bogserbatar. Förutom

att det måste anses nära nog omöjligt att kunna tillämpa.lagens föreskrifter pa

besättning å sådana fartyg, synes det styrelsen vid eu jämförelse mellan bestämmelserna

i 1 och 2 §§, som om desamma icke fullt tackte varandra, i det att

kanalfart och inskränktare fart än östersjöfart icke alls omnämnas i 2 8 å stycket.

I fråo-a om 3 § så synes det vara oegentligt, att, innan atta-timmars arbetsdagen

internationellt lagstadgats och innan densamma ens genomförts för

övriga yrken inom vårt land, sådan arbetsdag fastställes såsom norm för arbetet

ombord, där kanske mera än på andra områden arbete under längre tid an åtta

timmar om dagen redan av förhållandenas natur med tog kan anses pakallat.

Särskilt måste denna oegentlighet ifråga . om arbetstidens begränsning gorå sig

gällande med avseende å sjömans skeppstjänst i hamn, tfa otvivelaktigt skeppstjänsten

därstädes är vida lättare än exempelvis stuveriarbetarens tjänstgöring.

Beträffande 5 § så får styrelsen såsom sin uppfattning uttala, att tillämpningen

av denna § kommer att ofta verka hindrande för fartygets avgang, särskilt

i de hamnar, där fartyget måste passa tidvattnet, ävensom nar det gäller

fartyg, som göra regelbundna resor mellan vissa orter efter en pa förhand, kungjord

Py^j.ommande § g s4 torde det vara obestridligt, att den begränsning av

övertidsarbetet, som i denna § föreskrives, kommer att verka synnerligen oiainpBihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 326 höft. (.Nr 364.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

KungI. Maj As proposition nr 364.

ligt vid kustfart. Styrelsen vill även göra gällande, att med berörda begränsning

av övertidsarbetet befälhavare borde vara berättigad att i skeppskost använda

sjöman utöver den i denna § stadgade övertid under ytterligare så lång tid, som

he°t frånaskeppst^nstder SJÖm&11 äg6r att enligt 3 § 3 mom- ätn-juta månadsledig
Vad

slutligen angår 7 § sa anser styrelsen, att eu begränsning såväl uppåt

som nedåt bör fastställas i fråga om ersättningen för övertidsarbete.

Då ifrågakomma lagförslag icke remitterats till Nautiska föreningen för

yttrande, utan föreningen mera tillfälligtvis i annan ordning kommit i tillfälle

att ta»a del av detsamma, har styrelsen icke fått sig tillmätt tillräcklig tid att

ingående^ granska förslaget. '' 6

, , ,På SrundL härav och då enligt vad styrelsen inhämtat från andra håll iniordrade

yttranden i ärendet redan ingivits, nödgas stvrelsen inskränka sig till

här ovan framställda erinringar. ‘

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k SCner.

I»128«

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstiden å svenska fartyg. a1 i texten
  2. 2SärU 1919:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om arbetstiden å svenska fartyg ävensom i ämnet väckta motioner. a1 i texten