Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län
1919-03-14 · 10 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1919:368, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majd» proposition nr 368.
I
Nr 3f>8.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning
inom vissa län; given Stockholms slott den 14 mars
1919.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 330 käft. (Nr 363.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kung!. Maj:ts proposition nr 368.
Förslag
till
Lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.
Härigenom förordnas, att det förbud, som i 1 § lagen den 31 maj
1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning
inom vissa län stadgas mot inmutning för annans än kronans räkning
vilket förbud gäller till den 1 oktober 1919, skall äga fortsatt giltighet
till den 1 oktober 1920 samt att övriga bestämmelser i sagda lag skola
äga tillämpning med avseende å inmutning, som i samma bestämmelser
avses, där denna sökes före sistnämnda dag.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1919.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi. Maj:ta proposition nr .‘iHH.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 14 mars 1919.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek.
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Pkteén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde:
»Sedan till följd av den under kristiden inträdda bristen å vissa
metaller, särskilt koppar, nickel och svavelkis, fråga uppstått om upphävande
av det enligt lagen den 27 mars 1917 stadgade förbud för enskilda
att erhålla inmutning å viss kronojord inom Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län, vann denna fråga sin lösning vid 1918 års
riksdag, som antog ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag i ämnet.
Den 31 maj 1918 utfärdades med anledning härav lag innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län, vilken
lag trätt i kraft den 15 juni 1918. Genom denna lag upphävdes lagen
den 27 mars 1917 och frigavs rätten till inmutning å ifrågavarande
kronojord utom beträffande järnmalm, i fråga varom enahanda förbud
som ovan sagts stadgades i 1 § av lagen den 31 maj 1918. I avbidan
4
Bergmästaren
i norra
bergmästardistriktet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 368.
på genomförandet av en ny allmän gruvlagstiftning erhöll sistnämnda
lag allenast provisorisk giltighet, och stadgades i sådant avseende i
lagens slutbestämmelser, att det i 1 § omförmälda förbud mot inmutningav
järnmalmsfyndighet för annans än kronans räkning skulle upphöra
att gälla den 1 oktober 1919 samt att lagens övriga bestämmelser icke
skulle tillämpas med avseende å inmutning, som söktes efter sistnämnda
dag, allt så framt ej Kungl. Maj:t med riksdagen annorlunda förordnade.
Då frågan om en ny allmän gruvlagstiftning icke kan antagas
hinna få sin lösning, innan lagens giltighetstid, i den mån densamma
genom berörda slutbestämmelser begränsats, går till ända, har spörsmålet
om utsträckning av samma tid kommit under övervägande, och hava i
detta avseende utlåtanden infordrats från kommerskollegium, Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, chefen för Sveriges geologiska undersökning, bergmästaren i norra
bergmästardistriktet C. I. Asplund samt kommissionen för undersökning
av vissa mineralfyndigbeter å kronojord.
Bergmästaren Asplund har i skrivelse den 20 februari 1919 redogjort
för verkningarna av ifrågavarande lag under tiden efter dess ikraftträdande
och i sådant avseende uppgivit, att under berörda tid utfärdats
följande antal mutsedlar, dels å nyupptäckta, dels å sönade fyndigheter å
kronojord inom de tre län, som berördes av lagen:
Norrbottens län....... 320 nyupptäckta, 220 sönade fyndigheter, summa 540
Västerbottens » ....... 51 > 115 » > , 166
Jämtlands » ....... 7 » 33 » » »40
Summa summarum 378 nyupptäckta, 388 sönade fyndighetor, summa 748
Fördelningen av sönade och nyupptäckta fyndigheter på olika slag
av inmutningsbara mineral hade inom de olika länen varit följande:
Antal mutsedlar.
1
Mineralarter:
!
Norrbottens
län.
Västerbottens
län.
Jämtlands
län.
!
Summa.
Nya
fyndig-
heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Nya
fyndig-
heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Nya
fyndig-
heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Nya
fyndig-
heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Apatit.............
29
29
_
_
_
_
29
29 i
Magnesit................
16
—
—
—
—- .
--
16
_ i
Grafit.............
21
75
—
—
—
—
21
75 |,
Kitngl. Mnj:ts proposition nr
5
Mineralarter;
Norrbottens
lita.
Västerbottens
län.
Jämtlands
län.
Samma. j
Nya
fyndig- In ter.
Sönade
fyndig-
liclcr.
Nya
fyndig-
heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Nya
fyndig-
heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Nya
fy, dig- heter.
Sönade
fyndig-
heter.
Svavelkis................
3
5
4
_
_
_
7
5
Svavelkis och Apatit...........
11
—
—
—
—
—
11
_ I
Svavelkis och magnetkis.........
7
—
—
—
—
—
7
Koppar.................
57
45
9
72
1
6
67
123
Koppar och svavelkis...........
7
—
13
1
—
—
20
1
Koppar och magnetkis..........
45
9
6
—
—
—
51
9 |
Koppar och grafit.............
18
—
—
—
—
—
18
—
Molybden................
3
20
—
—
—
—
3
20
Koppar och molybden...........
34
—
—
—
—
—
34
—
Koppar, magnetkis, svavelkis, arsenikkis m. m.
—
—
—
3
—
—
3
Koppar, magnetkis, svavelkis, arsenikkis och
kobolt.................
—
6
—
—
—
’ —
—
6
Koppar och bly .............
7
—
—
—
—
—
7
—
Koppar, bly och magnetkis........
—
—
10
—
—
—
10
—
Koppar, bly och zink...........
—
—
1
—
—
—
1
—
Koppar och kobolt............
—
7
—
—
—
—
—
7
Arsenikkis m. m..............
—
—
—
30
—
—
—
30
Silver ........... .......
—
13
—
—
—
—
—
13
Bly...................
25
—
—
—
5
3
30
3
Arsenik, bly, silver............
—
3
—
—
—
—
—
3
Bly och silver..............
37
8
—
—
—
—
37
8i
Bly och zink...............
—
—
4
—
—
—
4
—
Mangan.................
—
—
4
—
—
—
4
—
Krom..................
—
—
9
24
—
33
Nickel..................
—
—
—
—
1
—
1
—
Summa
320
220
51
115
7
33
378
368
Bergmästaren Asplund har därjämte uppgivit, att av ovan angivna
mutsedlar följande blivit utfärdade på grund av ansökningar, som inkommit
första dagen, då inmutning enligt den provisoriska lagen varit
tillåten eller den 15 juni 1918, nämligen 196 å nyupptäckta och 339 å
sönade fyndigheter eller tillsammans 535, motsvarande 72 procent av
hela antalet utfärdade mutsedlar. Samtliga dessa och dessutom åtmin
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
fi
Kmigl. Maj-.ts proposition nr 368.
stolle de under de närmast påföljande dagarna inmutade fyndigheterna,
utgörande till och med den 20 juni 1918 22 nyupptäckta och 11 sönade
fyndigheter, eller tillsammans 568, av vilka 218 uppgivits såsom nyupptäckta,
hade utan tvivel varit kända redan före den provisoriska lagens
tillkomst. Det vore således högst 160 såsom nyupptäckta angivna fyndigheter,
som möjligen kunde vara tillkomna på grund av efter lagens
ikraftträdande igångsatta malmletningar, men i själva verket torde antalet
helt och hållet nyupptäckta vara långt mindre. Så vitt bergmästaren
hade sig bekant, hade icke heller i allmänhet några mera ingående undersökningar
av de inmutade fyndigheterna under 1918 blivit verkställda,
ländast ett malmfält, Nunasvaara grafitfält inom Jukkasjärvi socken, vara
före lagens tillkomst begärts koncession, som dock avslagits, hade varit
föremål för utmålsförrättning, varvid lagts 15 utmål.
Betiäffande frågan om prolongation av lagen har bergmästaren
Asplund anfört, att då det på grund av lagen framkallade enskilda initiativet
för malmers uppletande och undersökning givetvis under det
första året efter lagens ikraftträdande mest inriktat sig på upptagande
av övergivna eller, under den tid inmutningsförbud varit rådande, påträffade
fyndigheter, torde man få taga för givet, att, sedan dessa fyndigheter
blivit besiktigade och de sämre av dem utrangerade, arbetet ett kommande
år skulle mera ägnas åt eftersökandet av nya fyndigheter, vari
gen o in bättie resultat än som hittills ernåtts möjligen kunde förväntas.
Under sådana förhållanden och då vårt land, även om eu större del av den
nuvarande stora bristen syntes för den närmaste framtiden kunna täckas
genom import utifrån, allt fortfarande saknade kända tillgångar av de
malmer, som enligt lagen gjorts inmutningsbara även å kronojord, i tillräcklig
mängd för tillgodoseende av landets normala behov, så syntes
alla skäl tala för att ifrågavarande lag förlängdes ytterligare någon
tid. Skulle inom den närmaste tiden den under utredning varande frågan.
om ny gruvlagstiftning för fyndigheter å kronojord bliva slutgiltigt
avgjord, Kunde det ju vara lämpligt att förlänga lagen till dess denna
nya gruvlagstiftning trätt i kraft. Men då detta icke torde kunna förväntas
ske före utgången av år 1920, så syntes det lämpligare, att lagen
förlängdes på ett år eller till den 1 oktober 1920. Det bleve då möjligt
för statsmakterna att under 1920 ars riksdag tag''a under övervägande,
huruvida skäl föreläge att ytterligare förlänga lagen, och torde vid denna
tid hava kunnat insamlas ett rikhaltigare erfarenhetsmaterial för bedömande
av en del viktiga bestämmelser rörande tillvaratagandet av kronans
och det allmännas intressen, som torde komma att "utgöra huvudsyftet
med den blivande definitiva gruvlagstiftningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ta proposition nr JO 8.
1
Kommerskollegium har i utlåtande den 26 februari 1919, under
hänvisning till vad bergmästaren Asplund i ovannämnda skrivelse anfört,
såsom sin mening uttalat, att ett förordnande om fortsatt tillämpning av
ifrågavarande lag vore av förhållandena påkallat. 1 fråga om för vilken
tid sådant förordnande nu borde meddelas, ville det synas kollegium, att
detta lämpligen icke borde ske för längre tid iin ytterligare ett år eller
till den 1 oktober 1920.
Chefen för Sveriges geologiska undersökning har i sitt den 27
februari 1919 avgivna yttrande erinrat, hurusom lagens syfte vore att
sporra till bekantgörande och eftersökande av fyndigheter av sådana
malmer, som i vårt land förekomme i otillräcklig mängd, och på vilka
i synnerhet under världskriget rått påfallande brist. Särskilt torde man
hava hoppats få utrönt, huruvida under den långa tid, som inmntningsförbudet
å kronomark inom de nordligaste länen varit rådande, sådana
fyndigheter uppdagats men av upptäckarna hemlighölles i avvaktan på
ny lagstiftning. Erfarenheten från den tid, under vilken lagen varit
gällande, talade icke för tillvaron av mera betydande hemlighållna sådana
förekomster. Större delen av de inmutningar, som tagits med ledning
av densamma, avsåge sedan gammalt kända och sönade, efter allt
att döma mindre betydande förekomster, och ingen av de nyupptäckta
fyndigheterna hade ännu bevisats vara av större betydelse. Givetvis
vore emellertid lagens giltighetstid för kort, för att några mera uttömmande
resultat under densamma skulle kunna förväntas av letandet
efter nya malmfyndigheter, och därför förelåge också möjligheten, att en
utsträckning av tiden för lagens tillämpning kunde komma att föranleda
upptäckandet av sådana förekomster av värde. På grund härav och då
det fortfarande, om än i mindre trängande grad än under krigsåren,
måste anses vara av stort allmänt intresse, att verkligt betydande förekomster
av sådana malmer, på vilka landet lede brist, bleve uppdagade,
syntes det önskvärt, att den ifrågavarande lagen finge äga giltighet, till
dess ny gruvlagstiftning komme till stånd. Detta syntes så mycket mer
kunna förordas, som kronans intressen enligt samma lag syntes väl tillgodosedda.
Otvivelaktigt kunde i vissa fall försök göras att kringgå inmutningsförbudet
på järnmalm genom att begära mutsedel å eu på kronomark
belägen järnmalmsfyndighet under föregivande av att den innehölle
något annat enligt lagen inmutningsbart mineral. På grund av
lagens bestämmelser torde sådana försök dock näppeligen kunna leda till
menligare påföljder, än att vissa å kronomark belägna järnmalmsfyndigheter
bleve till sin utsträckning och beskaffenhet undei’sökta på enskild
Kommers
kollegium.
Cliefen för
Sveriges geologis),
n undersökning.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 368.
bekostnad, i förhoppning att antingen enligt ifrågavarande lag inmutningsbara
mineral där kunde anträffas i brytvärd mängd eller att inmutaren
genom sina arbeten skulle kunna tillförsäkra sig företrädesrätt gent
emot andra enskilda efter ny gruvlags trädande i kraft. Med stöd av
det anförda hemställdes, att lagen måtte förordnas att gälla, till dess ny
gruvlag komme att träda i kraft.
Kommissionen
för undersökning
av visso mineraljyndigheter
å kronojord.
Kommissionen för undersökning av vissa mineralfyndigheter å kronojord
har i skrivelse den 24 februari 1919 framhållit, att, då inmutning
enligt lagen icke finge sökas efter den 1 oktober 1919 samt de in
mutningar,
som under 1918 meddelats på grund av lagen, efter vad
kommissionen hade sig bekant, under 1918 blivit mycket litet undersökta,
endast sommaren 1919 skulle återstå för vederbörande inmu
tare
att undersöka sina fyndigheter och i händelse av behov komplettera
sitt område med nya inmutningar. En tid av endast en sommar
för de inmutade fyndigheternas undersökning och särskilt för fastställande
om ytterligare inmutningar erfordrades för täckande av hela de anträffade
fyndigheternas utsträckning ansåge kommissionen vara väl kort
och ville redan av denna hänsyn tillstyrka, att tiden för inmutning enligt
lagen förlängdes. Ehuru kristiden och den överhängande bristen av
sådana mineral, som i lagen avsåges, syntes närma sig sitt slut, kvarstode
dock det förhållande, att landet icke kunde försörja sig självt med
de metaller, vilkas malmer enligt lagen varit inmutningsbara. Under
sådant förhållande syntes det kommissionen synnerligen oklokt att helt
tvärt avbryta den malmletning, som genom lagen otvivelaktigt kommit i
gång här och var uti bygderna, och ville kommissionen på det livligaste
tillstyrka, att lagens giltighetstid förlängdes tills den väntade nya gruvlagstiftningen
definitivt ordnat förhållandena angående fyndigheter å
kronomark.
Kungl. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens och Norrbottens
fcdinings- ^an ^ava i avgivna utlåtanden tillstyrkt prolongation av lagen, och har
havande i befallningshavanden i sistnämnda län därvid upplyst, att utmålsläggning
bottenstock hhvit inom länet verkställd allenast beträffande 15 fyndigheter, som inNorrbottens
mutats enligt förevarande lag.
län.
mdd^b Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län har i skrivelse
fällnings- meddelat, att efter lagens ikraftträdande med stöd av densamma till befarande
i fallningshavanden ingivits fem mutsedlar angående kopparmalmsfyndigamiän!
S heter men att, såvitt befallningshavanden hade sig bekant, dock icke
9
Kungl. Maj:ta proposition nr 368.
någon av dessa fyndigheter ännu varit föremål för bearbetning. Befallningshavanden
har därjämte erinrat, hurusom anledningen till lagens tillkomst
huvudsakligen varit att söka i den till följd av kriget framkallade
bristen på vissa mineral, särskilt kopparmalm, nickelmalm och svavelkis.
När denna anledning bortfallit, syntes därför den provisoriska lagstiftningen
icke längre vara av behovet påkallad. Den brist på ifrågakomna
mineral, som under de senare åren gjort sig gällande, torde väl ännu
icke få anses hävd, men genom den möjlighet till import, som numera
yppats, torde det kunna förväntas att landets behov av dessa råvaror
inom kort skulle kunna nöjaktigt tillgodoses. På grund av vad sålunda
anförts hölle befallningshavanden före, att för Jämtlands läns vidkommande
grundad anledning icke förelåge att utsträcka lagens giltighet utöver
den tid, som redan blivit i lagen bestämd. I sådant fall syntes
dock lagen den 27 mars 1917 om inskränkning i inmutningsrätten böra
förnyas.
Lika med de myndigheter, som tillstyrkt prolongation av före varande
lag, och på de av dessa anförda skäl anser jag, att lagen bör eT.menscie •
hålla utsträckt giltighet. Då det är ovisst, vid vilken tidpunkt en ny
allmän gruvlagstiftning kan komma att träda i kraft förslag till dylik
lagstiftning kan tidigast väntas bliva framlagt vid 1920 års riksdag
— synes det ej vara lämpligt, att frågan om förevarande lags giltighet
göres beroende av nämnda tidpunkt, utan torde lagens nya giltighetstid
böra bestämmas till ett år, räknat från och med den 1 oktober 1919.
I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta ett förslag till lag om fortsatt tillämpning till den
1 oktober 1920 av förevarande lag.
Då i övergångsbestämmelserna till sistnämnda lag stadgas, att Kungl.
Maj:ts med riksdagen äger förordna om lagens prolongation, med vilket
stadgande, på sätt framgår av lagrådets utlåtande över det till lagrådet
remitterade förslaget till samma lag, avses, att beslut i nyss berörda avseende
må kunna fattas utan ''iakttagande av den i § 87 regeringsformen
stadgade ordning, torde det ej vara erforderligt, att lagrådets yttrande
inhämtas över det nu upprättade lagförslaget.»
Föredraganden uppläste härefter ett förslag till lag om fortsatt tilllämpning
av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående
rätten till inmutning inom vissa län; och hemställde föredraganden,
att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 330 höft. (AV 368.) 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 368.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
A dil Wifvesson.
Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A Norstedt & Söner.
161604
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1919:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda be a1 i texten
- 2LU 1919:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser ang s. 8 i texten