Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 14, 15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn

1919-03-11 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:371, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 14, 15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 371.

1

Nr 371.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 14, 15 och 23 §§ i lagen den 13 juni

1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

avseende försummade barn; given Stockholms slott den

11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 14,

15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt avseende försummade barn.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas^riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 333 käft. (Nr 371.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 371.

Förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 14, 15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående

uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade larn.

Härigenom förordnas, att 14, 15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902

angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn

skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

14 §.

För varje landstingsområde skall genom landstingets försorg upprättas

skyddshem med erforderligt antal platser. För stad, som ej deltager i

landsting, skall skyddshem upprättas genom stadsfullmäktiges försorg. Två

eller flera landsting eller landsting och nu nämnda städer må kunna förena

sig om gemensamt skyddshem.

Skyddshem må jämväl kunna upprättas av annan än landsting eller

stad, som nu är nämnd; och må landsting eller dylik stad kunna av

Konungen befrias från skyldighet att upprätta skyddshem, därest sådana

i tillräckligt antal i annan ordning komma till stånd.

15 §.

1. Skyddshem — — — — — — reglemente.

2. Barn — — — — — — intagas.

3. Högsta antalet skyddslingar, som må samtidigt vara intagna i ett

skyddshem, bestämmes av Konungen.

4. Skyddshem — — — — — —■ arbetsduglighet.

5. Inom — — — — — — medgiver.

6. Rätt — — — — — — föreståndare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 371.

23 §.

1. Till betäckande av------kostnadens ersättande.

2. Landsting och stad, som ej deltager i landsting, skola var för

sitt område ansvara för kostnaden för uppfostran i skyddshem, eller utom

skyddshem i enlighet med 16 §, av barn, som på föranstaltande av barnavårdsnämnd

inom området varder till skyddshem överlämnat. Till betäckande

av den kostnad, landsting eller stadsfullmäktige i sådant hänseende

fått vidkännas, är barnavårdsnämnden skyldig att för en tid av högst fem

år till landstinget eller stadsfullmäktige erlägga bidrag med ett belopp av

225 kronor för år räknat eller det lägre belopp, som må vara tillräckligt

för hela den årliga kostnadens betäckande; skolande, med den inskränkning

i 3 mom. sägs, det fattigvårdssamhälle, som avses i 1 mom., ersätta barnavårdsnämnden

med ett årligt belopp av 100 kronor eller det mindre belopp,

nämnden måst utgiva.

3. Kostnad, som — — — — — — lämnad fattigvård.

4. Barnavårdsnämnd---där intagas.

Sådan underrättelse —--stadsfullmäktige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1919, dock att stadgandena i 14 §

skola tillämpas först från och med den 1 januari 1920.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 371.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner

Statsråden: Petersson,

ScHOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Rydén anförde:

K + I skrivelse den 15 februari 1908 har centralförbundet för socialt arde

uppfostran ^ete hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva de av Kungl Mai-t sod
ochVr:r;,

t?t ka“d* s^ddshem™en rätt att, i den män förhållandena det tilläte, höja

arseende för- antalet samtidigt vårdade skyddslingar från högst 30 till höo-st 40 samt

8ummade medgiva centralanstalten Hall rätt att mottaga intill 210 elever.

Vidare har fattigvårdslagstiftningskommittén med skrivelse den 12 december

1918 överlämnat förslag till sådan ändring av 14 § samt 15 § 3 mom.

i agen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

avseende försummade barn, att landsting och stad, som ej deltager i landsting,

skulle under vissa förhållanden förpliktas att upprätta skyddshem

samt att Kungl. Maj:t skulle äga bestämma högsta antalet skyddslingar,

som samtidigt finge vara intagna i ett skyddshem.

Innan jag närmare inlåter mig på nu nämnda framställningar, torde

jag böra i korthet erinra om nu gällande bestämmelser rörande skydds
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 371.

hem, i den män de stå i sammanhang med nyssnämnda framställningar.

Sagda bestämmelser återfinnas i 12—17 §§ av ovan omförmälda lag och

äro av följande lydelse:

12 §.

1. Skall vanartat barn skiljas från hemmet, har barnavårdsnämnd att ombesörja,

att barnet, så snart utväg därtill finnes, varder intaget i ett för vanartade barn avsett

skyddshem, vartill även är att räkna annan av Konungen erkänd uppfostringsanstalt

för vanartade minderåriga. Har barn under tiden närmast innan det fyller femton år

visat synnerligen grov vanart, må det kunna intagas i skyddshem även sedan det uppnått

nämnda ålder, dock ej efter fyllda sexton år.

13 §.

Visar barn, som enligt 11 § eller 12 § 2 mom. överlämnats till enskilt hem eller

barnhem, vanart av den beskaffenhet, att dess samvaro med andra barn måste anses

innebära våda för dessas sedliga utveckling, skall den barnavårdsnämnd, som beslutit

barnets skiljande från hemmet, draga försorg om dess intagande i skyddshem.

Sådan åtgärd bör ock vidtagas, där den eljest prövas vara av behovet påkallad.

14 §.

För varje landstingsområde samt för varje stad, som ej deltager i landsting, bör

finnas nödigt antal skyddshem. Hava sådana hem till erforderligt antal icke kommit

till stånd på annan väg, böra landsting eller stadfullmäktige låta sig angeläget vara

att draga försorg om deras upprättande.

15 §.

1. Skyddshem skall stå under ledning av eu styrelse och vara försett med ett

av Konungen godkänt reglemente.

2. Barn av olika kön må ej i samma skyddshem intagas.

3. Antalet samtidigt i ett skyddshem intagna skyddslingar må ej utan Konungens

medgivande överstiga trettio, därest icke tillämpningen av bestämmelsen i 16 § om

skyldighet för skyddshem att i visst fall återtaga skyddsling föranleder därtill.

16 §.

Har ett år förflutit, sedan skyddsling blivit i skyddshem intagen, äger styrelsen

att, därest sådant finnes för skydd.-dingen nyttigt, tills vidare eller för viss tid för vård

och uppfostran överlämna honom till enskilt hem eller anställa honom i arbete, tjänst

eller yrke; styrel-en obetaget att tidigare vidtaga dylik åtgärd, där i särskilt fall omständigheterna

sådant påkalla.

Då skyddsling sålunda överlämnas till enskilt hem eller anställa i arbete, tjänst

eller yrke, skall förbehåll göras om rätt för skyddshemmets styrelse att när som helst

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 371.

återtaga skyddsengel]; och vare styrelsen skyldig återtaga honom, om hans uppförande

eller annat förhållande därtill föranleder.

17 §.

1. När .skyddsling vunnit den stadga, att uppfostran i skyddshemmet anses icke

vidare vara för honom behövlig, må styrelsen besluta hans utskrivning.

Senast då skyddsling uppnått aderton år, skall han från hemmet utskrivas.

Förberörda lag antogs av 1902 års riksdag. I proposition till nämnda

riksdag (nr 30) angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende

försummade barn hade föreslagits ett bestämt åläggande för landsting och

i landsting icke deltagande städer att, var för sitt område, upprätta och

underhålla skyddshem, i den mån sådana erfordrades för mottagande av

barn från området, dock att efter Konungens beprövande kunde upprättas

gemensamt skyddshem för två eller flera av nämnda områden eller ett

område tillåtas att mot viss avgift få barn intagna i ett av annat område

eller av förening eller enskild upprättat skyddshem. Det särskilda utskott,

till vilket propositionen hänsköts för förberedande behandling, fann visserligen

önskligt, att skyddshem i erforderligt antal funnes, om icke inom

varje landstingsområde så dock i olika delar av landet, men ansåg, att ett

tvång för landstingen att inrätta sådana icke skulle vara ägnat att gagna

saken, samt hemställde därför, att lagrummet skulle få den lydelse, som

detsamma hade uti det kommittébetänkande, vilket låg till grund för propositionen.

Denna hemställan bifölls av riksdagen, varefter stadgandet i

lagens 14 § erhöll den lydelse, som det nu har.

Ytterligare torde jag böra i detta sammanhang omförmäla, att Kungl.

Magt genom särskilda beslut den 22 juli 1916, den 12 april och den 31

maj 1918 medgivit Örebro läns landstings skyddshem, Anna Lisa Lidbecks

uppfostringsanstalt och Malmö stads skyddshem för gossar att utöver

stadgat maximiantal mottaga ytterligare respektive högst 5, 10 och 15

skyddslingar.

Jag övergår nu till de förut berörda framställningarna.

Såsom förut nämnts, har centralförbundet för socialt arbete hemställt

om medgivande för de av Kungl. Maj:t godkända skyddshemmen att höja

antalet samtidigt vårdade skyddslingar från högst 30 till högst 40 samt

för centralanstalten Hall att mottaga intill 210 elever. Till stöd för denna

sin hemställan har centralförbundet anfört bland annat följande:

Ungdomsbrottslighetens starka ökning under innevarande tid har icke minst gjort

sig märkbar inom de åldersklasser, som ligga under straffmyndighetsåldern. En bland

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition AV 371.

följderna härav har visat sig däruti, att de s. k. skyddshemmen i allt för stor utsträckning

icke längre förmå fylla sin uppgift att pa barnavårdsnämnds föranstaltande

emottaga och värda barn i enlighet med lagen angående uppfostran åt vanartade och

i sedligt avseende försummade barn av den 13 juni 1902. Dessa skyddshem voro redan

före kristidens inträde överfyllda på grund av bristande antal elevplatser. De befinna

sig numera i den situationen, att de icke förrän efter månader, bal vår, ja år kunna

emottaga barn, för vilka barnavårdsnämnder sökt inträde. Exempelvis må nämnas, att

vid rikets största skyddsanstalt, centralanstalten åkerbrukskolonien Hall, som enligt

Kungl. Maj:ts brev den 13 april 1888 har rätt att emottaga 175 gossar för samtidig vård,

för närvarande omkring 100 gossar i sina respektive hemorter avvakta inträde. Vid

de mindre skyddshemmen, som enligt § 15 mom. 3 i förutnämnda lag av 1902 endast

få emottaga 30 skyddslingar för samtidig vård, är platsbristen förhållandevis ungefär

densamma som vid Hall enligt uppgifter, som från de olika skyddshemmen inkommit

till sekreteraren i »Föreningen för skyddshemsarbete». Från olika barnavårdsnämnder

ba till sekreteraren i nämnda förening jämväl inkommit talrika skrivelser, i vilka man

framhåller, att barnavårdsnämndernas auktoritet och arbetsresultat alltjämt förminskas,

enär deras beslut om vanartade barns intagning på skyddshemmen icke kunna sättas

i verkställighet förrän efter en mycket lång tid, under vilken dessa vanartade barn

till skada för sig själva och stor fara för andra barn lämnas utan den av lagen föreskrivna

vård och tillsyn.

Den av centralförbundet utsedda kommittén har under dessa förhållanden förordat

en provisorisk höjning av det tillåtna maximiantalet samtidigt vårdade skyddslingar

vid nu befintliga skyddshem. På grund av platsbrist har sådannhöjning av

Kungl. Maj:t redan under år 1916 beviljats Örebro läns skyddshem vid Åkerby, där

maximiantalet elever nu utgör 35 i stället för 30. Likaledes lär styrelsen för [Skaraborgs

läns skyddshem vid Margretelund nyligen hava hos Kungl. Maj:t gjort framställning

om höjande av högsta tillåtna elevantal från 30 till 45.

Den av centralförbundet tillsatta kommittén har jämväl hos samtliga av Kungl.

Maj:t godkända skyddshem gjort förfrågan, huruvida det vore möjligt att åtminstone

provisoriskt utöka antalet elevplatser utan alltför omfattande nyanordningar i fråga

om vare sig lokaler eller personal. De inkomna svaren giva vid handen, att man på

de flesta skyddshem skulle kunna emottaga ett större antal skyddslingar, därest icke

förutnämnda bestämmelse i barnavårdslagen av år 1902 lade hinder i vägen härför. I

regel förordas från skyddshemmens sida en höjning av det tillåtna maximiantalet till

40. Vid åkerbrukskolonien Hall skulle, enligt vad föreståndaren å styrelsens vägnar

meddelat, antalet kunna höjas från 175 till 210 genom anordnandet av en specialavdelning

för viss kategori av skyddslingar.

Den 5 mars 1918 anbefalldes länsstyrelserna i de län, där landsting,

städer eller enskilda inrättat skyddshem, att efter vederbörandes börande

avgiva utlåtande i ärendet. Sagda utlåtanden hava nu inkommit. Länsstyrelserna

hava hört vederbörande skyddshemsstyrelser, varjämte länsstyrelserna

i Linköping och Örebro infordrat yttrande även från vederbörande

landstings förvaltningsutskott och länsstyrelsen i Göteborg hört barnavårdsnämnderna

i Göteborg, Uddevalla och Örgryte.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Proposition Nr 371.

Av de näranda utlåtandena framgår, att förutom den ökning vid 3

skyddshem, som redan medgivits av Kungl. Maj:t, de lokala förhållandena

vid 4 skyddshem skulle medgiva utvidgningar med tillhopa 30 platser,

varjämte på Hall skulle kunna successivt till den 1 september 1919 beredas

plats för ytterligare 35 elever. Mot tanken på en höjning av antalet

platser till 40, där de lokala förhållandena medgiva sådant, har i

allmänhet ej framställts nagla erinringar, dock anmärkes av länsstyrelsen

i Göteborg, att denna utväg ingalunda i och för sig är tilltalande. Länsstyrelsen

i Örebro framhåller behovet av allvarliga och genomgripande åtgärder

gent emot den tilltagande förvildningen och brottsligheten bland

ungdomen samt betonar, att i dessa åtgärder såsom ett betydelsefullt led

bör ingå en utvidgning och möjligen omläggning av skyddshemmens nuvarande

verksamhet. Länsstyrelsen i Gävle finner sig såsom ett provisorium

kunna förorda, att åkerbrukskolonien Hall och andra skyddshem, som

hava utväg därtill, må höja antalet vårdade, men anser det överklagade

förhållandet böra avhjälpas därigenom, att de landsting, som ej hava skyddshem,

åläggas att skaffa sig sådant. Från styrelsen för Örebro läns landstings

skyddshem framhålles nödvändigheten av att landstingen erhålla fria

händer att inrätta skyddshem, där ett vida större antal skyddslingar än 30

få mottagas; härigenom skulle väsentliga fördelar vinnas i avseende på ej

blott resultatet av barnavårdsnämndernas verksamhet utan även skyddshemmens

förmåga att giva sina elever utbildning i olika yrken allt efter

deras olika håg och fallenhet.

I förenämnda till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse den 12 december

1918 har vidare fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagit, att 14 § samt

15 § 3 mom. i förutnämnda lag skulle erhålla följande ändrade lydelse

att träda i kraft den 1 juli 1919:

14 §.

För varje landstingsområde skall genom landstingets försorg upprättas skyddshem

med erforderligt autal platser. För stad, som ej deltager i landsting, skall

skyddshem upprättas genom stadsfullmäktiges försorg. Två eller flera landsting eller

landsting och nu nämnda städer må förena sig om gemensamt skyddshem.

Skyddshem må jämväl kunna upprättas av aunan än landsting eller stad, som

nu är nämnd; och må landsting eller dylik stad kunna av Konungen befrias från skyldighet

att upprätta skyddshem, därest sådana i tillräckligt antal i aunan ordning komma

till stånd.

15 §.

3. Högsta antalet skyddslingar, som må samtidigt vara intagna i ett skyddshem,

bestämmes av Konungen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kui gl. Maj.ts Proposition Nr 371. 9

■u'' Om anledningen till att kommittén just nu framkommit med sitt förslag

yttrar kommittén i sin förberörda skrivelse:

Genom kungl. brevet deri 20 november 1903 bar åt fattigvårdslagstiftningskommittén

uppdragits att vid behandling av de till kommittén överlämnade frågor jämväl

taga i övervägande, huruvida och i vilken omfattning lagen den 13 juni 1902 angående

uppfostran åt vanartude och i sedligt avseende försummade barn och därmed sammanhängande

stadganden tarvade omarbetning, samt inkomma med de förslag, som i anledning

därav kunde finnas erforderliga.

Vid de undersökningar rörande tillämpningen av denna lag, som kommittén med

anledning härav utfört, har bland annat framgått, att de förr vanartade barns uppfostran

avsedda skyddshem, vilka enligt 14 § i samma lag böra finnas för varje landstingsområde

samt för varje stad, som ej deltager i landsting, icke till erforderligt antal

kommit till stånd. I det förslag till lagstiftning rörande barnavården, som av

kommittén utarbetats men ännu icke fullständigt behandlats, har kommittén med

hänsyn härtill blaud andra åtgärder till avhjälpande av bristen på skyddshem även

upptagit ett stadgande om skyldighet för landsting orii nämnda städer att var för sitt

område sörja för upprättande av skyddshem med erforderligt antal platser.

Under de senaste åren har behovet av flera skyddshem blivit mer och mer märkbart,

och under innevarande år hava direkta framställningar gjorts om åtgärder för att

erhålla tillräckligt antal platser å dylika hem. Visserligen hava åtskilliga landsting

och städer på senaste tiden gjort förberedelser för att anordna skyddshem utöver de

redan befintliga, men å andra sidan torde nu gällande bestämmelser, enligt vilka

någon direkt skyldighet att upprätta skyddshem icke lagts på landstingen och de i

landsting icke deltagande städerna, föranleda, att landstingen och de nämnda städerna

hysa någon tvekan, huruvida de böra vidtaga vidare åtgärder, innan den väntade nya

lagstiftningen rörande barnavården kommit till stånd. Vid sådant förhållande synes

det böra tagas i allvarligt övervägande, huruvida icke, utan avbidan på nämnda lagstiftning,

bör stadgas en skyldighet härutinnan. Ett fastslående av eu dylik skyldighet

i lag bör nämligen vara ägnat att påskynda landstingens och nämnda städers åtgärder

för åstadkommande av skyddshem.

Kommittén, som eljest hyst vissa betänkligheter mot att utbryta en bestämmelse

härom ur sitt blivande förslag, har med hänsyn till nämnda omständigheter och då

kommitténs förslag till lagstiftning angående barnavården i dess helhet icke kan föreligga

förrän mot slutet av år 1919 samt därefter ytterligare någon tid måste förflyta,

innan ett så omfattande förslag kan framläggas för riksdagen, ansett sig böra

till Kungl. Maj:t avgiva förslag till ändring av 14 § i lagen den 13 juni 1902

angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn i ovannämnda

syfte. En särskild anledning till framläggande av ett sådant förslag har för

övrigt förelegat därutinnan att, enligt vad kommittén erfarit, till Kuugl. Maj:ts

prövning skulle komma att framläggas förslag om ändrade grunder för statsbidrag till

skyddshemmen och ändrade bestämmelser om barnavårdsnämndernas avgift till dessa

hem, vilket senare förslag också skulle kräva viss ändring i nyssnämnda lag.

i" I sammanhang med den av kommittén ifräga>atta ändringen av 14 § i nämnda

lag torde även eu ändring böra göras i 15 § 3 mom. rörande det antal skyddslingar,

som samtidigt må intagas i skyddshem.

Vid kommitténs skrivelse var fogat utdrag ur kommitténs blivande

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 333 höft. (Nr 371.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 371.

betänkande rörande barnavårdslagstiftningen, innehållande motivering för

den i skrivelsen gjorda framställningen. Efter att hava erinrat om de nu

gällande föreskrifterna angående upprättande av skyddshem redogör kommittén

först för de nu befintliga skyddshemmen:

Enligt av kommittén inhämtade upplysningar funnos år 1915 inalles 16 skyddshem

med av Kungl. Magt fastställt reglemente, nämligen 13 för gossar med tillhopa

503 platser och 3 för flickor med tillhopa 69 platser. Av skyddshemmen för gossar

voro 8 landstingsanstalter (en för vartdera av Östergötlands, Jönköpings, Hallands,

Värmlands, Örebro, Uävleborgs, Västeruorrlands och Norrbottens läns landsting) med

tillhopa 222 platser; ett hem med 30 platser tillhörde Malmö stad; de övriga 4 voro:

åkerbrukskolonien Hall med 175 platser, skyddshemmet ä Vrångsholmen (i Bohuslän)

och Anna Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt (i Lidköping) med vardera 30 platser, alla

tillhöriga enskilda föreningar, samt det Sundsvalls stad tillhöriga Altinska skyddshemmet

med 16 platspr. Skyddshemmen för flickor voro: svenska diakonissanstaltens

hem å Sjötorp med 30 platser, Malmö stads skolhem för flickor med 24 platser och

det enskild person tillhöriga skyddshemmet å Kragenäs (i Bohuslän) med 15 platser.

Under år 1916 öppnades av städerna Hälsiugborg, Landskrona och Lund ett skyddshem

för flickor ä 8onestorp (Kristianstads län); reglemente för hemmet fastställdes av

Kungl. Maj:t den 20 juni 1918. För ett skvdd-hein för flickor från Stockholms stad

fastställdes reglemente den 24 augusti 1917, men något hem har ännu icke trätt i

verksamhet. I övrigt hava numera tre av skyddshemmen utvidgats och erhållit Kungl.

Maj:ts tillstånd att mottaga mer än 30 elever, nämligen Malmö stads skyddshem för

gossar 45 elever, Örebro läns landstings skyddshem 35 och Anna Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt

40 elever.

Landstingens och städernas anstalter mottaga naturligtvis i huvudsak barn från

det egna området; upptagande av barn även från andra områden är dock i regel ej

uteslutet. Skyddshemmen ä Vrångsholmen och Kragenäs tjänstgöra huvudsakligen

såsom skyddshem för Göteborgs stad. Anna Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt mottager

i huvudsak elever från Skaraborgs län, men bur stundom fatt anlitas även för gossar

från Älvsborgs och Värmlands län. Åkerbrukskolonien Hall och skyddshemmet å Sjötorp

stå däremot öppna för barn från hela landet.

Vad verksamheten beträffar intager åkerbrukskolonien Hall en särställning, i det

att i densamma enligt reglementet mottagas barn, vilka begått brottsliga handlingar

eller ådagalagt grövre vanart.

Av de befintliga skyddshemmen äro de flesta äldre uppfostringsanstalter, som efter

tillkomsten av lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade

barn utverkat sig erkännande som skyddshem. Ffter nämnda lag tillkomna äro

Malmö städs båda hem samt Värmlands, Öredro, Västernorrlands och Norrbottens

läns landstings-anstalter ävensom hemmen å Kragenäs och Sonestorp.

För omhändertagande av vanartade barn hava emellertid också tagits i användning

en del äldre uppfostringsanstalter, vilka icke i lageus mening äro skyddshem,

enär de icke erhållit av Kungl. Maj:t fastställt reglemente. Enligt kommittén tillhåll

dakomna upplysningar skulle 7 sådaua anstalter finnas med plats för inalles 270

barn. Dessa anstalter äro: Stockholms stads uppfostringsanstalt å Skrubba med 60

platser, Fröbergska uppfostringsanstalten i Kalmar, tillhörig Fröbergska stiftelsen, med

70 platser, Wachenfeldtska barnhemmet, tillhörande Karlskrona stad, med 28 platser,

Raby räddningsinstitut invid Luud, tillhöraude en enskild stiftelse, med 32 platser,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 371.

det städerna Hälsingborg, Lund och Landskrona gemensamt tillhöriga skolhemmet i

Ljungaskog med 40 platser och Gävle stads uppfostringshem med 20 platsar. alla för

gos-ar. samt Stockholms städs barnavårdsnämnds barnhem för flickor, Stora HDcktorriet,

med 20 platser. Stockholms stad har dessutom under är 1918 anordnat tvä provisoriska

uppfostringsanstalter för gossar.

Därefter redogör kommittén för den nuvarande bristen på platser vid

Bkyddsheminen och de planer, som äro å bane för avhjälpande av sagda

brist:

Rörande utnyttjandet av de i skyddshemmen befintliga platserna framgar ur

uppgifter, som kommittén infordrat från barnvårdsnämnderna, att nämnderna vid 1915

års slut bekostade vård å skyddshem åt 483 gossar och 65 flickor. Enligt uppgifter

från skyddshemmen vistades i dessa hem vid sistnämnda tid 480 gossar oeu tf) flickor.

Skillnaden i uppgifterna torde beträffande flickorna kunna förklaras därmed att i något

fall såsom till hemmet hörande medräknats någon, för vilken betalning ej vidare erlagts

av barnavårdsnämnd. Enligt de angivna siffrorna, jämförda med antalet platser

å skyddshemmen, skulle vid nämnda tidpunkt funnits omkring 20 lediga platser a

skyddshemmen för gossar. Eu närmare granskning visar, att detta överskott av platser

delvis berott därpå att för Värmlands läns landstings skyddshem, som under ar 1915

delvis nedbrunnit, uppgivits allenast 18 elever, under det hemmet före branden haft

30 platser; vid Östergötlands läns landstings skyddshem fuunos 6 lediga platser; i

övrigt funnos å vissa skyddshem en och annan plats ledig, medan a andra eu mindre

överbeläggning förekom.

Emellertid får härav ingalunda dragas den slutsatsen, att behovet av platser för

vanartade barn skulle vara tillgodosett. Det förhåller sig tvärtom så, att en betydande

platsbrist föreligger, även om på ett eller annat skyddshem med begränsat verksamhetsområde

ett tillfälligt överskott varit att anteckna. Upplysande är i detta avseende,

att på de båda för hela landet avsedda skyddshemmen, Hall och Sjötorp, knappast

någon elev kunnat omedelbart intagas, då ansökan därom gjorts, utan att somliga fått

vänta intill ett halvt år. Vid Anna Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt ökades under

åren 1912—1915 väntetiden från i medeltal en månad till 5 månader, och under år

1915 förekom så lång väntetid som ett helt år. En märkbar stegring av platsbristen

synes mot slutet av nämnda årsperiod hava inträtt vid flera anstalter, och i ett par

av de under år 1916 avlämnade uppgifterna anmärkes, att under sistberörda år efterfrågan

på platser varit äunu större.

Klagomål över brist på platser å skyddshemmen hava också anförts från olika

håll. Åtskilliga folkskolinspektörer, åt vilka uppsikten av skyddshemmen är uppdragen,

hava i sina till kommittén avgivna yttranden uttalat, att bestämmelsen om upprättande

av skyddshem borde bättre efterlevas eller rent av göras obligatorisk. Uti de i barnavårdsnämndernas

uppgifter till kommittén framtörda önskemål rörande b irnavärdslagstiftniugen

förekomma från ett stort antal kommuner, representerande så gott som

alla län, klagomål över svårigheterna att få plats å skyddshem för vanartade barn,

och det påyrkas upprättande av nya sådana för att tillmötesgå det stora behovet.

Enligt vad kommittén erfarit, är frågan om anordnande av skyddshem för närvarande

under övervägande å olika håll. I Stockholm föreligger förslag till utvidgning

av uppfostringsanstalten vid Skrubba och dess anordnande som skyddshem; varjämte

utredning pågår om plats för ett skyddshem för flickor. Stockholms läns lands
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 371.

iiug bär tillsatt eu kommitté med uppgift att inkomma med förslag till anordnande

av ett skyddshem för gossar och ett för flickor. Både i Malmö och Göteborg hava

framlagts olika förslag till avhjälpande av bristen på platser å skyddshem för gossar,

men något avgörande har ännu icke träffats. I Göteborgs och Bohus län föreligger

förslag om inrättande av ett landstingets skyddshem för gossar i närheten av Uddevalla.

En av Västmanlands läns landsting tillsatt kommitté är sysselsatt med uppgörande

av förslag till skyddshem. Planer äro även å bane att i Norrland upprätta

ett skyddshem för vanartade flickor.

Beträffande sitt eget förslag till bristens avhjälpande anför kommittén:

Av vad ovan anförts framgår, att en verklig bäst föreligger på platser vid

skyddshem. ° Denna bri-t på platser å skyddshemmen har givetvis haft en högst menlig

inverkan på barnavårdsnämndernas verksamhet. Ej nog med att avsevärt lång tid

förflutit, innan plats kunnat beredas de till intagning anmälda; det ständiga dröjsmålet

och avslagen på anhållan om plats har stundom föranlett, att barnavårdsnämnderna

ej brytt sig om att skilja barn lian hemmet, eftersom de icke haft någon lämplig

plats för dem. Om strävandena att motarbeta vanarten skola vinna framgång, synes

det oundgängligen nödvändigt att anskaffa platser i skyddshem till sådant antal, att

barnavårdsnämndernas beslut att omhändertaga vanartade barn kunna utan avsevärt

dröjsmål bringas till verkställighet. Det är förenat med allvarliga vådor att anbringa

des-a barn i enskilda hem oeh barnhem, som ej hava tillräckliga förutsättningar alt

omhånderhava värden om dem. Både för det vanartade barnets egen skull och för

omgivningen är det erforderligt, att barnet omedelbart kommer till ett skyddshem

med dess speciella förutsättningar att bedriva uppfostringsarbetet. Även om de ytterligare

utvidgningar av vis-a skyddshem, varom framställning gjorts, skulle komma att

genomföras, eihållas tydligen icke därigenom tillräckliga möjligheter för omhändertagande

av vanartade barn.

Vad beträffar sättet för åstadkommande av tillräckligt antal skyddshem, har från

flera håll gjorts gällande, att anordnandet av skyddshem rätteligen borde ankomma på

staten.. Kommittén har dock ansett skäl ej föreligga att frångå den hittills varande

anordningen, att landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting, ansvara

för vård i skyddshem samt därför i regel böra anlägga och underhålla skyddshemmet.

Ett skål att bibehålla denna anordning föreligger ock i det förhållandet, att

redan nu åtskilliga landsting och städer upprättat skydd-hem och att ytterligare en

del gjort förarbeten till upprättande av sådana hem. För att underlätta uppgiften

för landstingen och städerna torde ökat statsbidrag böra medgivas, då de nu utgående

beloppen, som fastställdes år 1902, är o alltför låga i förhållande till kostnaderna för

skyddshemmens drift.

Skyddshemmen i deras nuvarande organisation hava emellertid haft att arbeta

med vi-sa svårigheter, som för framtiden böra avlägsnas. Särskilt gäller det att från

de vanliga skyddshemmen avlägsna elever, sota utöva menligt inflytande på de övriga

eller i avsevärd grad försvåra uppfostringsarbetet, samt vissa andligt och kroppsligt

sjuka individer. Enligt kommitténs uppfattning bör staten själv åtaga sig vården om

dessa ocn inrätta särskilda för ändamålet lämpade skyddshem, varom kommittén ärnar

framdeles framlägga förslag. I avbidau på inrättandet av statliga skyddshem torde

de för hela riket avsedda skyddshemmen å Båll och Sjötorp kunna omhändertaga en

del av de äldre och mera svarbehaudlade vanartade, då genom tillkomsten av skyddshem

i olika delar av riket tillströmningen till nämnda båda skyddshem bör bliva mindre.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 371.

Emellertid torde det ej vara oundgängligen nödigt, att varje landstingsområde

eller de nämnda städerna huva egna skyddshem — sådant kan i allt fall ej rimligen

påfordras för flickorna — utan bör det liksom ifråga om arbetsheinmen (se 33 § i lagen

om fattigvården) medgivas dem att förena sig om ett gemensamt skyddshem. Så hade

också föreslagits i propositionen till 1902 års riksdag.

Liksom nu böra även skyddshem kunna godkännas, vilka anordnas av förening,

stiftelse eller enskild person. Därest sådana i tillräckligt antal komma till stånd,

böra landsting och stadsfullmäktige i motsvarande omfattning vara befriade från upprättande

av skyddshem.

Slutligen yttrar kommittén följande ifråga om sättet för bestämmande

av det högsta antal skyddslingar, som samtidigt böra vårdas å ett skyddshem:

Såsom ovan anförts må antalet samtidigt i ett skyddshem intagna skyddslingar

ej utan Kungl. Maj:ts medgivande överstiga 30, därest sådant icke erfordras för att

återtaga villkorligt utskrivna. Ett dylikt stadgande hade också föreslagits av den

kommitté, som förberett lagen. Uti propositiouen till 1902 års riksdag hade motsvarande

stadgande följande lydelse: »Högsta antalet skyddslingar, som må samtidigt

vara inhägna i ett skyddshem, bestämmes av Konungen». Till stöd för ändringen

anförde vederbörande departementschef bland annat, att enligt vunnen erfarenhet

niaximisiffran av i ett sådant hem intagna skyddslingar utan fara kunde höjas över 30

samt att något maximital över huvud icke borde utsättas i lagen, dä avförandet av

frågan om maximitalet i varje särskilt fall borde läggas i Kungl. Maj:ts händer. Det

särskilda utskottet uttalade såsom sin övertygelse, att de små hemmen borde tillmätas

ett avgjort företräde, enär ett stort barnautal icke blott medförde den olägenheten, att

föreståndaren samt husmodern icke kunde så som erfordras träda i personlig beröring

med varje skyddsliug eller på honom utöva ett tillräckligt individualiserande, handledande

inflytande, utan även ledde till den enligt utskottets uppfattning menliga

följden, att austaltens lokaler måste göras så stora, att de miste sin hemliknaude

prägel, vartill korarae den ökade faran, att de bättre elementen toge intryck av de

sämre. Då en anvisning i lagen om det antal, som i regel ej borde överskridas, vore

av en viss betydelse, föreslog utskottet upptagande av kommittéförslaget i denna del,

vilket också bifölls av riksdagen.

Uppfattningen om nödvändigheten av att begränsa antalet platser å skyddshemmen*

till 30 synes sedan år 1902 hava väsentligen förändrats. Den under tiden

vunna erfarenheten på området torde gå i den riktningen, att särskilt beträffande

gossar även större uppfostringsanstalter böra kunna komma till användning. Det har

därvid bland anuat framhållits, att den något större anstalten erbjuder bättre tillfälle

till utbildning, framför allt till en mera mångsidig yrkesundervisning. Kungl. Maj:t

har också redan i flera fall medgivit eu ökning. Enligt kommitténs uppfattning bör

frågan om antalet platser i skyddshemmen avgöras med hänsyn till de i varje fall

föreliggande förhållandena. Därest de lokala anordningarna äro lämpliga och tillräcklig

personal finnes att leda uppfostringsarbetet i rätt riktning, behöver det ej inverka

ofördelaktigt på skyddshemmets arbete, om antalet skyddslingar är större än 30.

Därest nu eu bestämd skyldighet att upprätta skyddshem pålägges landstingen

och städer, som ej deltaga i landsting, synes det för övrigt vara lämpligast att ej för

strängt begränsa deras möjligheter att fa till stånd något större skyddshem, vare sig

de för egen del behöva sådant eller eu sammanslutning mellan dem skulle kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 j Kungl. Maj:ts Proposition Nr 371.

komma till stånd om ett gemensamt skyddshem. Vikten av att erhålla tillräckligt

antal platser för det staikt ökade behov därav, som numera föreligger, torde även

rättfärdiga, att man så vitt möjligt underlättar för landsting och nämnda städer att

tillgodose behovet.

Kommittén anser därför, att i Ingen icke bör göras någon begränsning med

hänsyn till antalet elever, vilka samtidigt må intagas i skyddshem. Gentemot de

principiella betänkligheter, som möjligen kunde förefinnas häremot, bör erinras därom,

att saken icke är lämnad helt i deras händer, som hava att upprätta skyddshemmen.

Reglemente för skyddshem skall i allt fäll godkännas av Kungl. Maj:t, och sådant

godkännande lärer ej meddelas, med mindre upplysningar föreligga om de lokala förhållandena;

det står tydligen då Kungl. Maj:t fritt att göra de begränsningar, som

kunna finnas ändamålsenliga. För att undanröja all tvekan härutinnan bör lämpligen

en uttrycklig bestämmelse härom givas, på sätt också skedde i propositionen till

1902 års riksdag.

över båda de ifrågavarande framställningarna har skolöverstyrelsen

den 27 januari 1919 avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört bland

annat;

I lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende

försummade barn finnes föreskiivet, bland annat, att för varje landstingsområde

samt ^för varje stad, som ej deltager i landsting, bör finnas nödigt antal skyddshem.

Då någon ovillkorlig skyldighet att upprätta skyddshem sålunda icke finnes föreskriven,

har följden blivit den, att erforderligt antal skyddshem icke kommit till stånd. Detta

förhållande har naturligtvis måst i hög grad menligt inverka på barnavårdsnämndernas

arbete. Om lagen skall ha åsyftad verkan, måste möjlighet förefinnas för barnavårdsnämnd

att fä ett barn, som skall skiljas från hemmet, utan allt för stor tidsutdräkt

intaget på skyddshem. I särskilt hög grad gäller detta i sådana fall, som beröras i

13 § av lagen. Enligt nämnda paragraf skall nämligen i fråga om barn, som överlämnats

till enskilt hem eller barnhem men som visar vanart av den beskaffenhet, att

dess samvaro med andra barn måste anses innebära våda för dessas sedliga utveckling,

barnavårdsnämnden draga försorg om dess intagande i skyddshem. Om, såsom under

nuvarande förhållanden ofta kan hända, avsevärd tid måste förflyta, innan ett dylikt

barn kan placeras i ett skyddshem och på så sätt isoleras från en omgivning, på

vilken det utövar ett skadligt inflytande, innebär detta uppenbarligen en stor fara,

och det avsedda resultatet av ifrågavarande verksamhet äventyras därigenom.

Fattigvårdslagstifrningskommitténs förslag åsyftar först och främst att skaffa

garantier för att tillräckligt antal platser på skyddshemmen alltid kommer att finnas

genom införande i lagen av bestämt åläggande för land.-tingen att draga försorg om

att behovet i detta hänseende blir tillgodosett. Uppenbarligen är detta den enda fullt

effektiva vägen att nä det genom centralförbundets framställning angivna önskemålet

att erhålla fullt tillräckligt antal elevplatser å skyddshemmen inom landet.

I flaga om det antal skyddslingar, som må samtidigt vara intagna i ett skyddshem,

föreslår kommittén, att detta måtte bestämmas av Konungen. På sådant sätt

skulle tydligen möjlighet öppnas att avpassa antalet elever vid varje skyddshem efter

de där rådande särskilda förhållandena. Då avgöiandet i varje fall skulle tillkomma

Kungl. ilajit, torde någon fara för att bestämmelsen skulle missbrukas icke förefinnas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds Proposition Nr 371.

På grund av vad sålunda anförts hetnst,''iller skolöverstyrelsen, att

Kungl. Magt ville ingå till riksdagen med proposition om ändrad lydelse

av 14 § oeh 15 § 3 mom. i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn i enlighet med det

förslag, som avgivits av fattigvårdslagstiftningskommittén.

Av det anförda framgå, att de nuvarande skyddshemmen icke på

långt när förmå fylla det behov av särskild uppfostran åt vanartade barn,

som för närvarande gör sig gällande, och att skyndsamma åtgärder för

avhjälpande av berörda missförhållande äro nödvändiga. Såsom sådana

åtgärder hava föreslagits, dels att staten skulle helt och hållet övertaga

anordnandet av skyddshem, dels åter att landsting och städer, som ej deltaga

i landsting, skulle åläggas att ansvara för upprättandet av behövligt

antal skyddshem, dels ock att nu gällande bestämmelser angående maxirniantalet

skyddslingar å skyddshem skulle ändras.

Förslaget, att staten skulle övertaga skyddshemsvården, skulle jag

kunnat taga under övervägande, därest förhållandena på ifrågavarande område

tett sig annorlunda, än de nu göra. Under nuvarande omständigheter,

då ett icke ringa antal landsting redan sedan flera år tillbaka upprättat

skyddshem, kan jag icke förorda en så genomgripande förändring,

utan synes mig lämpligare att åtminstone tills vidare fortgå på den inslagna

vägen. Vad som dock nu måste krävas är enligt min mening åstadkommandet

av tillräcklig garanti för att erforderligt antal skyddshem

komma till stånd, och i likhet med skolöverstyrelsen finner jag enda

vägen för erhållande av sådan garanti vara den av fattigvårdslagstiftningskommittén

föreslagna, nämligen ett bestämt åläggande för landsting och

städer, som ej deltaga i landsting, att svara för tillgodoseendet av det

ifrågavarande behovet. Mot kommitténs förslag, att två eller flera landsting

eller landsting och nu nämnda städer skulle kunna förena sig om

gemensamt skyddshem, har jag intet att invända. Icke heller har jag

något att erinra mot förslaget, att landsting eller stad, som ej deltager i

landsting, skulle kunna av Kungl. Maj:t befrias från skyldigheten att upprätta

skyddshem, därest sådana i tillräckligt antal i annan ordning komine

till stånd, eftersom det avsedda ändamålet ju då i alla fall skulle vinnas.

I fråga om maximiantalet samtidigt vårdade skyddslingar å skyddshem

gäller för närvarande, såsom förut omförmälts, att sagda antal ej må

utan Konungens medgivande överstiga 30. Denna bestämmelse har, särskilt

under de senaste åren, visat sig i många fall utgöra hinder för anskaffande

av behövlig vård åt vanartade barn. Nu har föreslagits, att

något bestämt maximiantal icke skulle vara genom lag fastslaget, utan

att det skulle överlämnas åt Kungl. Maj:t att i sagda avseende besluta för

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

16

HC''.''»'' i

r-.''» a*,-Vt, „ .:,j*

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 371.

varje särskilt fall. Då nämnda förslag åsyftar en smidigare anpassning

efter de lokala förhållandena och behovet i olika delar av riket och då

Kungl. Maj:t givetvis kommer att vid bestämmande av maximiantalet

skyddslingar i ett skyddshem även taga hänsyn till att de pedagogiska

synpunkterna bliva beaktade, kan jag ansluta mig till detsamma. °

_ I sakligt avseende har jag endast den erinran att göra mot det av

fattigvårdslagstiftningskommittén framlagda förslaget till ändring av 14 §

samt 15 § 3 mom. av lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt

vanartade och i sedligt avseende försummade barn, att det synes vara

nödvändigt att sätta tiden för ikraftträdandet av de nya stadgandena i

förstnämnda lagrum till den 1 januari 1920, för att landstingen, respektive

vederbörande stadsfullmäktige må bliva i tillfälle att före stadgandenas

trädande i tillämpning vidtaga de på dem ankommande åtgärderna. Den

formella avfattningen av kommitténs förslag har icke givit mig anledning

till någon anmärkning.

I sammanhang härmed vill jag här erinra, att jag förut denna dag

anmält ett av särskilda sakkunniga utarbetat förslag angående ökat statsbidrag

till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade

barn och därvid i allt väsentligt anslutit mig till vad de sakkunniga

härutinnan föreslagit. Enligt de sakkunnigas av mig tillstyrkta

förslag skulle vederbörande hemkommuns bidrag till vårdavgifter för å

skyddshem intagna barn höjas från nuvarande 150 kronor till 225 kronor

för år och barn. En dylik höjning förutsätter emellertid en ändring i 23 §

2 mom. av ovannämnda lag den 13 juni 1902.

Sedan departementschefen därpå uppläst förslag till lag om ändrad

lydelse av förenämnda paragrafer av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, hemställde han,

att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet;

_ Hemming Gadd.

Stockholm 1919, Ivar Haeggströms Boktryckeri A.-B.

190830

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14, 15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående up s. 1 i texten
  2. 1LU 1919:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 14, 15 och 23 §§ i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt va s. 1 i texten