Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §15 regeringsformen

1919-03-21 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:379, Med förslag till ändrad lydelse av §15 regeringsformen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Knuff i. Ataj:ts proposition nr tf 7ti.

1

Nr 379.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av §15 regeringsformen; given Stockholms slott

den 21 mars 1919.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga

följande

Förslag

till

ändrad lydelse a? § 15 regeringsformen.

Begeringsformen.

§ 15.

Kommandomål, varmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap

av högste befälhavare över krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då han själv förer riksstyrelsen, avgöra i närvaro

av chefen för det departement, dit ärendet hörer. Honom åligge, vid ansvar,

att, då dessa mål beredas, sin mening yttra över de företag Konungen

besluter, samt att, då hans mening icke med Konungens beslut överBiliang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 340 käft. (Nr 379.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jfontyl. Mty'':to grvporitiim. nr.

ensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll, vars

riktighet Konungen medelst Sin höga påskrift besanne.

Genom en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag bestämmes,

vilka regeringsärenden må handläggas såsom kommandomål.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Muj:U proposition- nr 379.

H

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 21 mars 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

PetkÉn,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med cheferna för lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Löfgren:

»I yttrande till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden Komimiudodenna

dag, bilagt proposition med förslag till ny lag om statsde- j^a‘te.

partementen, har jag berört frågan om ett närmare bestämmande av mentschebegreppet

kommandomål och skapande av förstärkta garantier för ättrande Vproviktigare

försvarsärenden må bliva. behandlade i statsråd. Jag anförde positionen

därvid,: att uppkomsten-, av detta spörsmål stode i samband därmed, atta*9‘

gränsen mellan de ärenden rörande rikets försvar till lands och sjöss, partementen

vilka bolde/.behandlas i. statsråd,''. och dem, sopa vore. att /betrakta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

IfwiffL Maj:M proposition nr 379.

såsom kommandomål, icke ansetts vara med önskvärd tydlighet angiven i

§ 15 regeringsformen. I detta lagrum stadgades nämligen allenast, att

med kommandomål förstodes *sadana, som Konungen, i egenskap av högste

befälhavare över krigsmakten till land och sjöss, omedelbarligen besörjer.»

Vidare yttrade jag vid nyssnämnda tillfälle i detta ämne följande.

Förevarande fråga hade vid liera tillfällen motionsvis draoits under

riksdagens prövning. Vid. 1911 och 1916 års riksdagar biföll andra kammaren

vid konstitutionsutskottets utlåtanden i ämnet fogade reservationer,

vari yrkats, avlåtande av skrivelse till Kungl. Magt i nyss angivet syfte!

Med anledning av en i första kammaren väckt motion hemställde därefter

konstitutionsutskottet vid 1917 års riksdag (utlåtande nr 29), att Kungl.

Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag i syfte att

begreppet kommandomål måtte närmare bestämmas och garantier givas för

att viktigare ärenden inom försvarsväsendets område bleve behandlade i

statsråd. Denna hemställan bifölls av andra, men avslogs av första kammaren.

.Sedermera hade hans excellens herr statsministern i proposition (nr

34) till 1918 års urtima riksdag uttalat, att förevarande fråga lämpligen

borde beaktas vid utarbetandet av de. förslag rörande departementsindelningen

och därmed sammanhängande ärenden, som vore under beredning

inom justitiedepartementet.

Aven kommitterade för statsdepartementens organisation (departernentalkommitterade)

hade i sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande

upptagit ifrågavarande spörsmål. Kommitterade hade därvid anfört, att

bristen på klarhet i förutnämnda grundlagsbestämmelse gjort sig mera

kännbar före genomförandet av 1840 års författningsreform, då kommandomålen

föredrogos av särskilda generaladjutanter för armén och flottan.

Det framginge vidare av kommitterades betänkande, att kommitterade för

sin del funnit den praxis, som vid tidpunkten för deras utredning utvecklat

sig i fråga om gränsen mellan kommandomål och i statsrådet föredragna

försvarsåren den, vara tillfredsställande. Kommitterade hade emellertid

funnit sig böra föreslå, att denna praxis måtte regelbindas. Då det

enligt kommitterades uppfattning knappast läte sig göra att kort och koncist

definiera begreppet kommandomål, borde de erforderliga bestämmelserna

i förevarande avseende icke erhålla sin plats i grundlagen, utan i

en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag; och hade kommitterade

i. anslutning härtill avgivit förslag till lag om kommandomål samt

därvid tillika hemställt, att i § 15 regeringsformen måtte införas en hänvisning

till denna. lag. I nämnda lagförslag hade kommitterade sökt så

noggrant som möjligt angiva gränsen mellan konselj ärenden och kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuuyi. Maj: t a propuaition nr 37U 5

mandomålen, varjämte de viktigaste grupperna av de regeringsärenden, som

enligt kommitterades mening borde prövas i komrnandoväg, blivit uppräknade.

Därvid hade ock tagits hänsyn därtill, att en avsevärd del av de

ärenden, som för närvarande handlades som kommandomål, kunde decentraliseras

till underordnad myndighet.

För egen del förklarade jag mig anse, att den ökade stadga vid försvarsärendenas

handläggning och den garanti för viktigare försvarsärendens

behandling i statsråd, som ansetts erforderlig, borde åvägabringas genom

ett närmare bestämmande av de ärenden, som vore att hänföra till kommandomål,

i syfte att därunder måtte inbegripas allenast sådana ärenden,

som ansåges böra fortfarande behandlas i den för kommandomål stadgade

ordning. Då — på sätt departementalkommitterade anfört — hithörande

stadganden icke lämpligen kunde inrymmas i grundlagen, syntes i enlighet

med kommitterades mening en särskild lag i ämnet böra utfärdas.

Förslag till sådan lag kunde dock icke nu föreläggas riksdagen till antagande,

enär dessförinnan borde i grundlagsenlig ordning beslutas, att

det'' närmare bestämmandet av det i § 15 regeringsformen angivna begreppet

kommandomål skulle ske i form av en av Konungen och riksdagen

gemensamt stiftad lag. I sådant avseende borde en hänvisning till

denna lag infogas i nämnda grundlagsparagraf. Då emellertid riksdagen

redan vid den första behandlingen av denna grundlagsfråga borde äga tillfälle

att preliminärt ena sig om innehållet i sagda lag, hade inom justitiedepartementet

utarbetats ett förslag därtill; och anmälde jag min avsikt

att, sedan från cheferna för generalstaben och marinstaben infordrade

yttranden över detta förslag numera inkommit till Kungl. Maj:t få senare

denna dag underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om avlåtande till

riksdagen av proposition om erforderligt tillägg till § 15 regeringsformen.

Jag torde icke nu behöva ytterligare utveckla de skäl, som tala för, Departeatt

innebörden av det i § 15 angivna begreppet kommandomål närmare mentschefenbestämmes

genom särskild lag. Denna fråga äger visserligen icke sådant

samband med förslaget om de båda försvarsdepartementens sammanslagning,

att dess lösning utgör förutsättning för sistnämnda förslags genomförande.

Den ändrade avfattning av § 15 regeringsformen, som slutgiltigt

antogs år 1918 och innebar, att orden »den bland krigsdeparteinentens

chefer, till vars departement ärendet hörer» utbyttes mot »chefen för det

departement, dit ärendet hörer», har ursprungligen föreslagits av departementalkommitterade

i samband med kommitterades förslag om försvarsdepartementens

sammanslagning. Någon ytterligare ändring i § 15 regeringsformen

påkallas sålunda icke i och för. sig därav, att en sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

ft

Kungi. Majtté proposition nr STS.

Bestämmelsen

angående

»kriorsråd»

i § 15

regeringsformen.

1894 års

kommitté.

sammanslagning verkställes. Men jag finner dock önskvärt, att frågan

om kommandoärendens handläggning nu upptages till prövning i sammanhang

med den ifrågasatta omorganisationen av försvarsdepartementen. Jag torde

ock få erinra därom, att förevarande spörsmål, såsom framgår av dess

behandling inom riksdagen, ansetts äga ett visst samband mecf de frågor,

vilka beröras i en förut denna dag enligt Kungl. Maj:ts beslut till riksdagen

avlåten proposition, innefattande förslag till ändrade grundlagsbestämmelser

om utrikespolitiska ärendens behandling.

Jag förordar sålunda, att ett tillägg fogas till § lo regeringsformen

av följande lydelse: »Genom en av Konungen och riksdagen gemensamt

stiftad lag bestämmes, vilka regeringsärenden må handläggas såsom kommandomål*.

Beträffande den ifrågasatta lagen om kommandomål har jag, såsom

förut berörts, på sin tid låtit inom justitiedepartementet — på grundval

av ett av departementalkommitterade upprättat lagutkast — utarbeta ett

förslag till sådan lag, vilket utställts till yttrande av cheferna för generalstaben

och marinstaben. Dessa hava i sina utlåtanden endast i vissa detaljer

framställt erinringar mot det remitterade förslaget, som numera

underkastats vissa jämkningar i anledning av de framställda erinringarna.

Det sålunda överarbetade förslaget till lag om kommandomål, vilket är

avsett att till antagande föreläggas den riksdag, som må komma att definitivt bifalla

grundlagsändringsförslaget, torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

I samband härmed synes mig lämpligt, att § 15 regeringsformen

undergår ändring jämväl i ett annat hänseende. Ifrågavarande lagrum

innehåller nu stadgande bland annat därom att, därest vederbörande departementschef

finner företag, som Konungen vid föredragning inför honom

av kommandomål beslutar, »vara av en vådlig riktning eller omfattning,

eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel att dem utföra, tillstyrke

han jämväl, att Konungen ville kalla, till ett krigsråd däröver,

tvenne eller flere av de närvarande högre militära ämbetsmän; Konungen

dock obetaget, att å denna tillstyrkan och, där den bifalles, å krigsrådets

till protokoll anförda tankar göra det avseende, Honom gott synes».

Den år 1894 tillsatta kommitté, som påföljande år avgav betänkande

och förslag i fråga om lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementens förening

till ett departement och som därvid föreslog inrättandet av särskilda

befattningar såsom generaladjutanter för hären och för flottan, yttrade

härom, att omförmälda stadgande, vilket torde huvudsakligen åsyfta åtgärder

vid tillfällen, då fara för krig vore för handen eller krigstillstånd

redan inträtt, d&mera knappast syntes vara lämpligt eller val överens
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kupgi, May, 11 proposition, nr ii 7 B

7

stamma med v Zira konstitutionella förhållanden, sådana de efter hand ut*

vecklats. Vore föredragandens betänkligheter — yttrade kommittén vidare

—- av så ytterst allvarlig art, som ordalydelsen här förutsatte, kunde tillkallandet

av uteslutande militära rådgivare svårligen anses tillfyllestgörande,

utan torde ärendet då böra handläggas i den ordning, som måste anses

erbjuda den största möjliga konstitutionella garanti. Kommittén både

därför ansett nämnda stadgande böra utbytas mot föreskrift för generaladjutanten

att i fall, varom bär vore fråga, tillstyrka ärendets företagande

i statsrådet.

Departementalkommitterade hava i detta ämne anfört följande.

I fråga om uteslutande ur grundlagen av förevarande stadgande

hyste kommitterade samma uppfattning som den, vilken sålunda uttalats

av 1894 års kommitté. Däremot ansåge kommitterade icke erforderligt,

att det nuvarande stadgandet utbyttes mot ett annat av innehåll, att departementschefen

skulle i vederbörligt fall tillstyrka Konungen att hänskjuta

ärendet till avgörande i statsrådet. Då omförmälda kommitté föreslagit,

att särskilda tjänstemän, generaladjutanter för hären och för flottan,

skulle vara Konungens rådgivare i kommandomål, hade det varit ganska

naturligt, att kommittén skulle komma till förut angivna yrkande i förevarande

hänseende. Enligt departementalkommitterades förslag åter skulle

chefen för försvarsdepartementet vara föredragande jämväl i kommandomål,

vilket i förevarande avseende innebure en uppenbar skillnad.

I övrigt borde beaktas, att ifrågavarande stadgande icke kuride avse

beslut om krig eller fred. Frågor därom skulle behandlas i den ordning

13 § regeringsformen stadgade. Därjämte torde böra uppmärksammas, att

för påbörjande av krig fordrades användning av de därför avsedda kreditiven,

men dessa kunde ej lyftas utan beslut i statsrådet. Enahanda

vore förhållandet med beslut om rekvisitioner för krigsmaktens behov, om

användning av järnvägar, post och telegraf för krigsändamål och om inkallande

av beväringen m. in.

Härtill komme, att genom den av kommitterade föreslagna lagen om

kommandomål full trygghet borde vinnas mot fattande av beslut i kommandoväg

angående åtgärder, varom föreskrifter i sådan ordning ej finge

lämnas.

Ur nu angivna synpunkter vore det av 1894 års kommitté föreslagna

nya stadgandet i 15 § regeringsformen icke behövligt. Det kunde

ej heller anses tillrådligt att intaga ett sådant stadgande i grundlagen,

enär det kunde giva anledning till störande inblandning från den civila

administrationens sida i fråga om rent militära operationer eller dylikt.

Om tillkallande av ett krigsråd behövde numera ännu mindre före
-

Departe
mental
kommittc
rade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

N Kung t.- Maj:t* proposition nr 37 Ö.

skrifter lämnas. I den män detta avsåge rådslag om militära operationer,

Såsom förflyttning av större truppstyrkor in. m., torde det i forna dagar

ej saknat betydelse, men sedan numera särskilda staber — general- och

marinstaberna — blivit inrättade, i vilka mobiliseringsplanerna på förhand

utarbetades samt i händelse av krig en särskild stab jämte andra tjänsteman

ställdes till Konungens förfogande för den högre krigsledningen,

måste samma stadgande anses vara av ringa eller ingen vikt. Dessa frågor

vore icke kommandomål i grundlagens mening. I kommandoväg handlades

nämligen ej under krig andra mål än sådana, som rörde stridskrafterna

i hemorten, men icke frågor, som anginge de mobiliserade stridskrafterna.

Av sålunda anförda skäl hade departementalkommitterade ansett

ifrågavarande stadgande böra utgå ur grundlagen.

Förevarande stadgande om tillkallande i angivna fall av ett krigsråd,

■bestående av militära tjänstemän, vilka för sina rådslag ej äro underkastade

vare sig konstitutionellt eller annat ansvar, utgör onekligen ett avsteg

från de grundsatser i fråga om regeringsärendenas handläggning, på vilka

vår statsförfattning eljest är byggd. Aven om behov av ett sådant stadgande

kunnat under mindre utvecklade konstitutionella förhållanden göra

sig gällande, saknar detsamma därjämte numera all praktisk betydelse.

Jag anser därför, i likhet med departementalkommitterade, att stadgandet

bör uteslutas ur grundlagen. Beträffande den av 1894 års kommitté gjorda

framställningen om ersättande av omförmälda stadgande med en föreskrift

för vederbörande föredragande att i fall, varom här är fråga, tillstyrka

ärendets företagande i statsrådet, finner jag så mycket mindre skäl föreligga

för införandet i grundlagen av en sådan föreskrift, som, därest den

ifrågasatta lagen om kommandomål blir antagen, en så noggrant som

möjligt bestämd gräns kommer att uppdragas mellan de regeringsärenden,

som skola handläggas av Konungen i statsrådet, och kommandomålen.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag låtit uppgöra förslag till

ändrad lydelse av § 15 regeringsformen; och hemställer jag, att detta

förslag måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.»

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter förenade sig, täcktes Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Sandström.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ta proposition nr 313.

9

Bi lat/a.

Förslag

till

Lag

om kommandomål.

1 §•

Såsom kommandomål enligt § 15 regeringsformen må handläggas

regeringsärenden, som avse verkställighet i militäriskt hänseende

av vad krigsmakten till lands och sjöss har att fullgöra på grund av

lagar, författningar eller särskilda av Konungen i statsrådet fattade

beslut.

Ej må i den för behandling av kommandomål stadgade ordning

fattas beslut, som innebär rubbning eller förklaring av gällande lag

eller författning eller särskilda av Konungen i statsrådet meddelade bestämmelser

eller berör svenska medborgare annorledes än med avseende

å dem åliggande tjänstgöring vid krigsmakten eller är av beskaffenhet

att för statsverket medföra utgift, för vars bestridande medel icke blivit

av riksdagen anvisade eller eljest äro för Kungl. Maj:t tillgängliga.

2 §.

Under iakttagande av vad i 1 § sägs må huvudsakligen följande

regeringsärenden handläggas och avgöras såsom kommandomål, nämligen

ärenden, som angå:

fastställande av exercis- och tjänstgöringsreglementen samt instruktioner

för personalens utbildning;

föreskrifter i övrigt för personalens utbildning och övningar ävensom

för användningen av hästar, som legas för arméns eller marinens

behov;

fartygs rustande, förseende med besättningar och utrustning i övrigt,

utsändande på expedition samt förläggande i beredskap och uppläggning

;

Bihang till riksdagens protokoll 1313. 1 samt. 340 höft. (År 313.)

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

■10 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 379.

instruktioner för befälhavare över fartyg, sjöpositioner och fästningar;
uttagning

och fördelning av värnpliktiga till tjänstgöring;

mobiliseringsföreskrifter;

fastställande av modeller samt utförande av försök med nya persedlar

eller ny materiel;

kommendering och placering av officerare och vederlikar till tjänstgöring

och extra förrättningar;

instruktioner för militär- och marinattachéer samt andra personer,

som tilldelats särskilda uppdrag;

tillträde för svensk undersåte till befästningar och örlögsvarv

m. m.; samt

ansökningar om tjänstledighet och tillåtelse att vistas utrikes samt

övriga ansökningar, i den mån de icke skola, på grund av särskilda bestämmelser,

prövas av Konungen i statsrådet.

3 §..:

Cheferna för arméns och marinens kommandoexpeditionei hava

att lämna departementschefen biträde vid kommandomålens beredning

till föredragning inför Konungen.

Vid beredning av kommandomål, som beröra såväl armén som marinen,

skall samarbete äga rum mellan arméns och marinens kommandoexpeditioner.

4 %:

I den för behandling av kommandomål stadgade ordning må

Konungen åt särskild militär tjänsteman eller myndighet uppdraga att

avgöra ärenden, vilka enligt denna lag må behandlas såsom kommandomål

och som äro av enklare natur.

Denna lag träder i kraft den dag, då riksdagéns beslut, varigenom

riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse av § 15 regeringsformen,

varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmält.

Stockholm 1919. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. r.

101591

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1919:35 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 15 regeringsformen. s. 1 i texten